Protokoll sammanträde 2013/14:4

EU-nämndens protokollEU-nämndens dokument 2013/14:4

1 §  Ekonomiska och finansiella frågor

Statssekreterare Susanne Ackum

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för ekonomiska och finansiella frågor den 9 juli 2013

Återrapport från informellt ministermöte den 13–14 september 2013

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för ekonomiska och finansiella frågor den 15 oktober 2013

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statssekreterare Susanne Ackum med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Jag inleder med att fråga om det finns några A-punkter. Det finns det inte. Däremot finns eventuell återrapportering från rådsmöte den 9 juli respektive informellt ministermöte den 13–14 september. Finns det någonting att säga med anledning av detta?

Anf.  2  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Herr ordförande! Nej, egentligen inte om det inte finns några frågor. Eftersom vi har kort om tid och ni har fått minnesanteckningar kanske vi kan gå vidare direkt.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi detta och tackar för informationen. Vi går vidare till punkt 3, Övriga frågor, aktuella lagstiftningsförslag. Det är en informationspunkt.

Anf.  4  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Ordförandeskapet avser att informera om aktuella lagförslag. Det handlar om en uppdatering av läget på följande områden. Det är en rad olika förkortningar. Jag tänkte snabbt gå igenom dem.

Det är någonting som kallas för CSDR. Det är Central Securities Depositories Regulation. Det handlar om harmoniseringen av regelverk för centrala motparter i syfte att underlätta för utgivarna, emittenterna, att välja var i EU utgivningen, emissionen, ska äga rum.

Sedan har vi någonting som heter Omnibus II. Det är ändringar i Solvens II till följd av Lissabonfördraget, nya tillsynsstrukturer samt ikraftträdandedatum, som ska vara 2016, och övergångsreglerna i Solvens II.

Sedan har vi Mifid. Det är Markets in Financial Instruments Directive. Det rör förändringar i regleringen av marknadsplatser och annan handel med finansiella instrument.

Vi har SRM, Single Resolution Mechanism, som är den gemensamma avvecklingsmekanismen baserad på reglerna i krishanteringsdirektivet.

Vi har BRRD, Bank Recovery and Resolution Directive. Det är tillskapandet av gemensamma verktyg för att förbereda för, tidigt ingripa i och lösa en kris i framför allt banker och värdepappersbolag.

Det sista rör DGS, Deposit Guarantee Schemes. Det är ökad harmonisering av tillämpningsområde, finansieringen av insättningsgarantier och kortare utbetalningstider i ersättningsfall.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under punkt 3 och går vidare till punkt 5. Det är först och främst punkten 5 a, Indikatorer och politikområden för stärkt samordning av den ekonomiska politiken. Det är en ny fråga och en diskussionspunkt.

Anf.  6  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Regeringen har här i nämnden flera gånger samrått i frågan om fördjupningen av EMU. I juni fattade Europeiska rådet inte beslut som planerat om de kontraktsmässiga arrangemangen. Det är förslaget om att enskilda medlemsstater ska göra åtaganden om ekonomiska reformer i en kontraktsform.

I stället enades man om en tvåstegsprocess under hösten. I det första steget ska man försöka enas om det verkligen finns politikområden där man behöver förstärka samordningen och eventuella ytterligare indikatorer man behöver för att i tid identifiera stora ekonomiska problem.

I det andra steget i december är målet att man ska fatta beslut om huvuddragen i kontrakten. Då vill man också knyta till kontrakten ett slags morötter, solidaritetsmekanismer. Om man antar ett kontrakt att genomföra en strukturreform ska man få en form av belöning. Exakt hur det ska se ut vet vi inte ännu.

Man ska komma ihåg att de kontraktsliknande arrangemangen är obligatoriska för eurozonsländerna. De ska också vara öppna för andra medlemsstater men då på frivillig basis. Ekofin ska vid det kommande mötet diskutera de frågorna inför Europeiska rådet i oktober.

Sverige har naturligtvis ett starkt intresse av ett väl fungerande EMU. Vi skulle dock önska att man nu kanske i första hand arbetar mer med att effektivt genomföra och tillämpa de redan beslutade förstärkta ramverken för ekonomisk-politisk samordning.

Vi har i princip jobbat sedan våren 2010 med en rad olika förslag, som ni vet. Det är sexpack, tvåpack och finanspakt. Samtidigt är det så att om eurozonen vill ha kontrakten finns det inte någon anledning för oss att stå i vägen.

Angående nya indikatorer är läget att vi redan har massor av indikatorer i befintliga samordningsförfaranden. Vi har europeiska terminen, Europa 2020, makroobalansförfarandet och sysselsättningsstrategin. Vi tycker att det därför är tveksamt vilket mervärde ytterligare indikatorer verkligen kan ha.

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<<

Anf.  7  FREDRICK FEDERLEY (C):

Ordförande! Tack, statssekreteraren, för föredragningen! Det låter som att man fortfarande trevar lite för att hitta rätt saker som ger rätt effekt.

Statssekreteraren har helt rätt i att vi alla är starkt beroende av varandra. Därför är det viktigt att vi känner detta förtroende och har tillit till den ekonomiska hanteringen i våra kompisars länder i unionen.

Förs det några diskussioner om vad som skulle kunna tänkas ske i förlängningen? Det som nu verkar vara uppe till diskussion vad gäller avtalen låter för oss som kanske helt rimliga saker. Nu vet jag att det bara ska gälla eurozonen. Kan det tänkas att det i förlängningen blir något institutionaliserat av detta som kan komma att ställa krav också på icke-euroländer i framtiden, eller till och med komma att bli den typen av reformkrav som vi kanske inte går med på som rör till exempel vår arbetsmarknad eller vår välfärd i Sverige?

Jag vet att det är väldigt tidiga diskussioner. Men jag tror att det är viktigt, som vi sett i en rad andra fall, att vi tidigt markerar att det inte är en riktning vi vill gå i.

Anf.  8  BODIL CEBALLOS (MP):

Jag funderar lite grann på medborgarstödet för de olika förslagen. Min uppfattning är att stödet för euron bland medborgarna dalar i flera av de länder som nu har en stark kris och där fattigdomen breder ut sig alltmer. Så ser det faktiskt ut i södra Europa.

Jag undrar hur mycket det minskande stödet för euron är med i diskussionerna eller om man bara struntar i att populariteten för eurosamarbetet inte är lika hög.

Anf.  9  JACOB JOHNSON (V):

Det är väl olika grad av entusiasm för EMU, till exempel runt det här bordet. Man kan fråga sig om man kommer att se skogen för alla de träd, alla de indikatorer, som EU-apparaten bygger upp.

Som statssekreteraren sade är de flesta länder tveksamma. Jag undrar om statssekreteraren kan kommentera varför kommittén kommer med sådana förslag över huvud taget.

Anf.  10  BO BERNHARDSSON (S):

Här och där i dokumenten dyker orden social dimension upp. De kommer efter allt annat. Där står att det är viktigt att diskutera social dimension, och sedan blir det inte mer av det.

Det är ganska lätt att konstatera att det riktigt allvarliga i dag är den sociala krisen. Det finns en del kurvor som pekar lite mer uppåt än de gjorde för ett halvår sedan, eller vad det kan vara. När det gäller just de sociala problemen och arbetslöshetskrisen är det inte svårt att se att det är där legitimiteten för det europeiska projektet undergrävs. Jag stöter på det lite här och där.

Den sociala dimensionen kommer på sladden, och sedan blir det inte mer av det. Hur går den diskussionen? Vad innebär det konkret? Vad är det man siktar på där? Det skulle jag vara intresserad av att veta lite mer om.

Anf.  11  BÖRJE VESTLUND (S):

Jag har en fråga som jag brukar ställa i de här sammanhangen när det blir regelverk på regelverk. Regeringens ståndpunkt är sund till att börja med. Nu har vi de regelverk vi har, och vi borde göra någonting av dem.

Jag vill ändå anknyta lite till Fredrick Federleys fråga. Det är hela tiden någonting nytt som kommer. Det spelar snart sagt ingen roll vad det är. Det är likadant på de områden som jag har att bevaka – handel, konkurrenskraft och energi. När vi har lagt fast att vi ska ha ett visst regelverk kommer det någonting nytt, och så borrar man ännu djupare.

Argumentet som regeringen har är: Vill euroländerna gå före, eller känner man ett behov av detta, ska vi inte sätta oss på tvären. Det kan vara sunt i fråga ett, två och tre. Men nu börjar man komma upp i fråga fyra, fem och sex. Den utvecklingen tycker jag är minst sagt oroande. Det gör att vi får ett EU med ett regelverk som blir minst sagt icke-transparent.

Det blir på något sätt väldigt konstigt. Vi håller på att få regelverk som far i väg så in i Norden. Jag har däremot inga uppfattningar i det här sammanhanget om euron. Det kan man ta i en annan debatt.

Anf.  12  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Jag börjar med att knyta ihop Börje Vesterlunds och Fredrick Federleys frågor.

Det känns som att det finns en viss frustration. Personligen anser jag att vi ägnar alldeles för mycket tid åt att tro att vi ska hitta nya indikatorer som på något sätt kan bli något slags alexanderhugg för saker och ting i stället för att diskutera de verkliga problemen.

Det är delvis de som Bo Bernhardsson var inne på och de vi har talat om tidigare som rör tillväxt. Ibland kanske det känns som historien om honom som tappat nyckeln i mörkret men letar under lampan i ljuset. >>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<<

Svaret på Fredrick Federleys fråga är att vi är mycket aktiva och säger att det i förlängningen inte ska spilla över på oss som nu inte är medlemmar i eurozonen. Vi markerar tydligt i alla sammanhang sådant där det är politiskt viktigt att det är nationell kompetens som gäller, såsom skatter och arbetsmarknadsfrågor.

Ägarskapet är en av de frågor som vi har rest. Om man får sådana kontrakt som länder skriver sinsemellan med kommissionen ökar det nog inte ägarskapet på nationell nivå att faktiskt ta sig an och bedriva strukturreformerna. >>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<

Jacob Johnsons fråga är intressant. I den grupp som jag sitter handlar det om att förbereda Ekofinmötena. Där har man tagit fram rapporten om alla indikatorer. Det är inte en telefonkatalog – det vore att överdriva – men låt oss säga att det kanske är tio sidor med olika indikatorer. Vi har suttit och funderat. Detta är en beställning från statsministrarna. Om de såg katalogen med indikatorer undrar vi om de helt enkelt inte skulle säga: De finns nog där, men de tillämpas inte. Jag tycker att det senaste möte som jag var på lite mer gick på den linjen, helt enkelt. Man menade att vi har de indikatorer som vi nog behöver, men vi måste börja använda dem.

Bo Bernhardsson var inne på den sociala dimensionen. Det kom en promemoria från kommissionen i förra veckan som vi har diskuterat på ett sherpamöte. Elisabeth Svantesson kommer hit om någon timme och kan då gå in lite mer i detalj på den. Promemorian resulterade konkret i ett slags scoreboard med olika indikatorer som rör arbetslöshet, inkomstfördelning och materiell deprivation eller materiell standard, som det heter, som man kan jämföra. Man vill ta fram en scoreboard som mycket fokuserar på ett arbetsmarknadsdeltagande och det som rör fattigdom, det vill säga inkomstfördelningen. Jag tror att Elisabeth Svantesson kan gå in på det mer i detalj. Det första möte som över huvud taget diskuterade detta i mer substans hölls i förra veckan. I och med detta tror jag att jag har svarat på frågan.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning i ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 b, Kommissionens och Europeiska investeringsbankens initiativ för små och medelstora företag. Också det är en diskussionspunkt.

Anf.  14  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Här vill jag börja med att hänvisa till att finansministern informerade finansutskottet i frågan den 3 oktober.

Finansministrarna ska diskutera en rapport angående ett initiativ som presenterades för Ekofin i juni. Det initiativ som kommissionen har tagit fram tillsammans med Europeiska investeringsbanken går ut på att medlemsstater frivilligt får allokera om strukturfondsmedel till att finansiera bankutlåning för små och medelstora företag. Initiativet innehåller tre olika alternativ, och finansministrarna ska lämna ett bidrag till Europeiska rådet i frågan.

Jag tänkte gå igenom detta och lite grann förklara de tre problem som regeringen har med förslaget.

Alternativ ett, alltså stödformen, innebär att EIB med hjälp av strukturfondsmedel skulle kunna garantera upp till 80 procent av nya banklån till små och medelstora företag. Detta alternativ antas få upp till fem gånger hävstångseffekt, det vill säga att en krona kan ge fem kronor i utlåning till de små och medelstora företagen.

Alternativ två innebär att EIB köper nya och befintliga lån till små och medelstora företag från bankerna. Uppköpen konverteras till värdepapper, så kallad värdepapperisering, individuellt för varje land. Delar av risken säljs sedan till marknaden. Här är hävstången ett till sex.

Alternativ tre fungerar som alternativ två, men här samlas lån från olika länder, så kallad pooling, och risken säljs till marknaden. Här är hävstången ett till tio. Jag kommer tillbaka till alternativ två och tre sedan. Det krävs en volym på minst 6 miljarder euro för att man ska få den marknaden att handla med dessa paket, som man kan kalla dem.

Regeringen anser att det är viktigt att bidra till goda förutsättningar för små och medelstora företag i Europa. Det är jätteviktigt, för detta är ett problem som många medlemsländer tar upp framför allt eftersom små företag har påverkats hårt av krisen. De drabbas också hårt av bankernas deleverage, det vill säga att de krymper sin utlåning.

Men det finns åtminstone tre problem med detta förslag. Det första är träffsäkerheten i just det här initiativet. Det andra är att alternativ två och tre som jag berättade om faktiskt är att likna vid subprimelånen, som anses vara orsaken till finanskrisen.

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<<

Det tredje problemet rör att det här initiativet kan skapa problem för EU-budgeten i närtid.

Jag ska säga varför vi är lite oroliga för träffsäkerheten. Det finns en risk för att detta initiativ bara blir en indirekt banksubvention från gemensamma EU-medel. Det kan man se eftersom det finns en del utvärderingsrapporter från EIB. Denna typ av utlåning, där EIB lånar ut till små och medelstora företag, finns även i dag. Det visar på betydande brister på så sätt att utlåningen främst gynnar bankerna och helt enkelt inte når fram till småföretagen. Bankerna lägger det i sin egen balansräkning eftersom de behöver kapital. Om man genomför detta stöd måste man se till att utforma det så att det minimerar den risken. Stödet ska nå de små och medelstora företagen.

Som jag sade finns också en risk för att initiativet leder till finansiell instabilitet. De nya finansiella instrumenten måste utformas på ett finansiellt sunt transparent sätt. Man måste se till att EIB:s och EU-budgetens ökade risktagning tas i beaktande. Det finns risker med att man återetablerar värdepapperiseringen och att det uppstår nya icke-transparenta finansiella konstruktioner som vi kan likna vid subprimelånen.

På grund av initiativets komplexitet är regeringen tveksam till framför allt alternativ två och tre. Vi ser risker som kan leda till negativ påverkan på den finansiella stabiliteten. Regeringen verkar därför för att man ska välja alternativ ett – som man förstår sig på, helt enkelt.

Sedan har vi ytterligare ett problem med EU-budgeten som jag tycker är lite trassligt. Vi får se om jag klarar av att förklara det. Detta initiativ kan innebära större utbetalningar från EU-budgeten i närtid. Då är vi oroade över att initiativet kan innebära ett ökat tryck på betalningar i EU-budgeten. Medlen i sammanhållningspolitiken betalas normalt sett ut i projektform, det vill säga att om man antar ett projekt 2013 kanske utbetalningarna från det att man beslutar om projektet börjar 2015 och 2016. De planerade utbetalningarna från medel som beslutats om för sammanhållningspolitiken 2007–2013 upptar alltså i dagsläget betydande delar av betalningsutrymmet under utgiftstaket för 2014 och 2015.

Om man nu börjar använda sammanhållningspolitiken för andra syften, där man dessutom kanske säger att man vill betala ut pengar 2014 eftersom det är nu de små och medelstora företagen behöver pengar, kan det helt enkelt leda till att man ligger så nära EU-budgetens utgiftstak att man spränger det här och nu eftersom man omallokerar resurserna. Risken ökar med initiativets storlek, och regeringen är tveksam till att man numera diskuterar att totalbeloppet för initiativet går från 10 miljarder till 20 miljarder.

Det ska påpekas att deltagandet i instrumentet är frivilligt. Vi behöver inte omallokera våra strukturfondspengar, men finansieringen av initiativet – oavsett om man deltar eller inte – sker genom finansieringsandelen för budgeten och är därmed inte frivillig.

Regeringen verkar för att principer för finansiell sundhet och transparens och för förenligheten med MFF-taket måste säkerställas.

Anf.  15  FREDRICK FEDERLEY (C):

Ordförande! Jag vill tacka statssekreteraren. Detta är ett tydligt exempel på att ekonomin fortfarande inte är i balans. Man sliter ganska hårt för att vara kreativ och komma fram till olika förslag. Jag ser en direkt risk för att man försöker använda Europeiska investeringsbanken från de enskilda bankernas sida för att inte behöva kapitalisera sig. Om man kan hävda garanti från Europeiska investeringsbanken kan man ju hävda att man inte behöver kapitalisera sig själv som enskild bank. Då är risken i förlängningen att man sitter kvar i en situation där bankerna själva har för lite på bankboken.

Samtidigt är det ingen lätt problematik. Den är i allra högsta grad befintlig; det ser vi tydliga exempel på i Sverige där småföretag inte blir betrodda av banker. Det kan också handla om att det är för små summor för att bankerna ska vara intresserade. Det är ett problem vi behöver adressera, men jag är inte säker på att detta är rätt forum.

Vi ser också andra problem, där det aktuella värdet inte alltid medger banklån. Det gäller till exempel byggande på landsbygden, där byggande av ett hus kan kosta 1 ½ miljon kronor plus tomtpriset medan marknadsvärdet på huset sedan kanske blir 700 000–800 000, beroende på var i landet huset byggs. Då är det ingen bank som vill låna ut pengar, för 600 000–700 000 i värde försvinner däremellan. Men jag är inte säker på att lösningen är att man från europeisk sida ska gå in och täcka upp mellanskillnaden.

Jag tror att det är sunt av regeringen att vara sunt skeptisk, och det var en fin föredragning vi fick här. Om man i sin iver vill göra gott är risken att man gör fel.

Anf.  16  BODIL CEBALLOS (MP):

Också jag tycker att det är bra att regeringen är skeptisk. Om det nu står att detta är till för att stärka de små och medelstora företagen och ni tror att det snarare är bankerna som kommer att stärkas är ju detta helt fel.

Jag undrar: Hur tänker de andra länderna? Var går skiljelinjerna mellan Sverige och de andra länderna? Vad är det som gör att de stöttar förslaget?

Anf.  17  BÖRJE VESTLUND (S):

Jag tycker inte att man behöver instämma i den kör som säger att detta är en sund linje från regeringen, men det finns några saker i sammanhanget som jag vill fråga om. Det låter ungefär som att detta med finansiering för små och medelstora företag skulle vara någonting som EU-kommissionen har uppfunnit till mötet. Det är inte alls på det sättet. Tvärtom finns ganska omfattande program även i länder som har stora ekonomiska problem.

Om man dessutom tittar på strukturfonderna ser man att det finns ganska stora möjligheter i det regelverk vi har för dem i dag när det gäller att stötta små och medelstora företag, i synnerhet i glesbygd och landsbygd. Det är inte där problemet ligger.

Frågan är en annan – precis den som vi alltid diskuterar och den vi kommer fram till. Sedan har vi lite olika uppfattningar och lite olika ingångar. Det handlar om hur vi ska ta våra pengar – i Sveriges fall 17 miljarder kronor – och på det mest effektiva sättet kunna se till att de små och medelstora företagen kommer åt detta. Vad jag förstår är det just den problematiken de flesta länder sitter med i dag.

Vore det inte bättre att EU tog ett grepp för att försöka samordna resurserna, som jag föreställer mig är ganska stora? Om Sverige har 17 miljarder, vad ska då Tyskland och Frankrike ha? Det blir ganska omfattande summor pengar som man kan diskutera hur de kan användas på det mest effektiva sättet. Jag känner att det inte finns någon diskussion om det på EU-nivå, varken bland finansministrarna eller bland näringsministrarna. Jag tror att det skulle vara välgörande. I Sverige brukar varje regering göra sitt bästa för att se till att pengarna går till ett särskilt ändamål. Sedan kommer man kanske fram till att det är bättre att göra på ett annat sätt. Det har vi diskuterat i det här huset i årtionden. Man håller på och drar i dessa pengar.

Jag tror att det skulle vara ett mycket mer effektivt sätt, och jag tycker att regeringen borde lyfta fram just att det redan finns massor med pengar i systemet som borde kunna användas mer effektivt.

Anf.  18  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Jag tror att detta är ett verkligt problem för många länder. Skiljelinjen går mycket mellan de länder som upplever att de har svaga banker med alldeles för lite kapital, och även de så kallade kris- och programländer som söker efter finansiering för att få i gång sina små och medelstora företag.

Möjligtvis kan man väl säga att det inte är helt bortkastade pengar även om de inte används för att stärka kapitalet i bankerna. För om man stärker kapitalet i bankerna är det på det sättet som man minskar risken och osäkerheten och bygger upp visst förtroende i det här finansiella systemet så att de kan ta steget ut och låna till små och medelstora företag. Men frågan är om man ska göra det på det här sättet, för här är ju tanken, som Börje Vestlund var inne på, att vi ska använda våra strukturfondspengar på effektiva sätt.

Samtidigt är det väl så, om man ska vara riktigt ärlig, att Sverige sitter i en ganska bra position. Många länder upplever att de inte har någon tillväxt, de har en stigande social oro och de har en arbetslöshet som är extremt hög, och då söker man med ljus och lykta efter väl fungerande medel, och man vill ha åtgärder till vilket pris som helst.

Jag kan ibland uppleva att vi i Sverige sitter på våra höga hästar och talar om sådana fina värden medan det för andra verkligen är en krissituation. Men man måste hålla ordning och reda, framför allt kanske vad gäller det här EIB-initiativet. Att åter börja ha sådana värdepapperiseringsinstrument känns helt främmande.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning under punkt 5 b.

Vi går vidare till punkt 6, Den europeiska planeringsterminen: Lärdomar från 2013 och det fortsatta arbetet. Det är en diskussionspunkt.

Anf.  20  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

På mötet ska finansministrarna diskutera erfarenheter från den europeiska terminen 2013 och möjliga förbättringar inför 2014 års termin. Epsco ska ha en liknande diskussion, och bidragen från Ekofin och Epsco kommer att utmynna i en rapport som allmänna rådet ska godkänna.

Regeringen välkomnar förbättringar som gjorts vad gäller genomförandet av den europeiska terminen. Det rör sig framför allt om att samordna diskussionen mellan olika rådskonstellationer, och strukturen när det gäller hur saker och ting behandlas har blivit tydligare.

En återkommande fråga är dock den snäva tidsramen som den europeiska terminen har när det gäller behandlingen av de landsspecifika rekommendationerna i juni. Medlemsstaterna uppmanar i rapportutkastet kommissionen att presentera sina utkast till rekommendationer tidigare, och det har också regeringen stött.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade inriktning i ärendet.

Vi går vidare till punkt 7 som gäller uppföljning av G20-mötet och det årliga mötet mellan IMF och Världsbanksgruppen i Washington. Det är en informationspunkt.

Anf.  22  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Det här är en omöjlig uppgift, för anledningen till att jag är här i dag är att finansministern deltar i IMF:s och Världsbanksgruppens årsmöte som pågår just nu.

Vid Ekofin kommer en återrapportering att ske, och sedan kommer riksdagen naturligtvis att få en sedvanlig rapport från IMF:s och Värlsbanksgruppens årsmöte. Jag vill också hänvisa till att finansministern den 3 oktober informerade finans- och utrikesutskotten inför årsmötena.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 8, Förberedelser inför den 19:e sessionen i partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar i Warszawa. Det är en beslutspunkt.

Anf.  24  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Rådet ska anta slutsatser om internationell klimatfinansiering. Rådsslutsatserna kommer att ligga till grund för EU:s mandat rörande klimatfinansiering vid klimatmötet i Warszawa i november.

Vid årets COP kommer det även att äga rum en högnivådialog, på ministernivå, om klimatfinansiering. Regeringen är angelägen om att EU och andra utvecklade länder fortsätter att genomföra strategier och åtgärder för att öka klimatfinansieringen till 2020 men även tiden efter det årtalet.

Vidare är det angeläget att detta sker från en mängd olika finansieringskällor. Regeringen kan ställa sig bakom slutsatserna om klimatfinansiering, och det förväntas ingen diskussion om slutsatserna vid Ekofin.

Anf.  25  JACOB JOHNSON (V):

Jag får referera till tidigare avvikande meningar som Vänsterpartiet har haft under den här färden.

Det handlar om att vi tycker att Sverige och EU ska utlova additionella medel, utöver nuvarande bistånd. Det handlar också om att Sverige måste verka för att EU ska skärpa sina utsläppsminskningar till minst 30 procent, och det ska vara ovillkorligt. Vi ifrågasätter regeringens betoning av fortsatt tillgång till flexibla mekanismer och anser att Sverige borde verka för en uppstramning av systemet med flexibla mekanismer, till exempel genom en kraftig begränsning av användandet av utsläppskrediter. Vi anser att Sverige borde verka för en höjning av avgiften till CDM, vilket stöds av utvecklingsländer. Vi ifrågasätter bristen på konkreta förslag på tekniköverföring till icke-Annex I-länderna.

Det är alltså en avvikande mening, lite kort sammanfattad. Jag kan dock välkomna att regeringen lyfter upp att de senaste vetenskapliga rönen från IPCC ska beaktas.

Anf.  26  HELENA LEANDER (MP):

Möjligen går vi händelserna lite i förväg nu. Jag tror att även Miljöpartiet kommer att tycka ungefär så när vi kommer till den här frågan under miljörådet. Den del som gäller Ekofin är framför allt finansieringsfrågan, och där vill också vi starkt betona att det ska vara additionella medel. Det är trots allt det som vi har lovat, och det är bekymmersamt när Sverige och andra rika länder försöker krångla sig ur de löften man har givit. Vi har tidigare anmält avvikande mening på det temat, vilken jag vidhåller.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  28  FREDRICK FEDERLEY (C):

Ordförande! Tack, statssekreteraren! Jag skulle vilja kunskapa lite här. I den situation som nu råder i Europa, som vi precis har diskuterat i allvarliga ekonomiska termer, hur stort bedömer statssekreteraren att utrymmet är för att diskutera klimat? Det är ju inte så länge sedan som vi över huvud taget inte hade miljöfrågorna på agendan, utan de har börjat hitta tillbaka så sakteliga. Den tendensen kan komma sig av att några länder inte känner lika stor oro för den dagsaktuella krisen utan kan fokusera på viktiga och minst lika angelägna, om inte till och med mer viktiga, frågor.

Vad finns det för utrymme? Är det ett stort motstånd man möter? Finns det vissa länder som helt vill avföra de här diskussionerna? Är det en etablerad uppfattning att det är viktiga saker som behöver göras och har man insikten att det i förlängningen handlar om att spara en massa pengar? Det man förstör i dag kommer man att få betala tiofalt i morgon.

Anf.  29  BO BERNHARDSSON (S):

Vi har också anmält avvikande mening, och den ligger fast.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Då är även den noterad.

Anf.  31  Statssekreterare SUSANNE ACKUM:

Jag ska svara på Fredrick Federleys fråga, om det här är någonting som diskuteras i Ekofin. Mitt minne är att första gången som det här kom upp på Ekofin var under det svenska ordförandeskapet, och det diskuterades i Göteborg. Jag vet att Christine Lagarde, som numera är chef för IMF men då var finansminister i Frankrike, sade att det här är en viktig fråga också för finansministrarna och att det hittills nästan bara har varit en fråga för klimatministrar. Sedan dess har den funnits på agendan.

Det är inte alltid långa diskussioner i Ekofin om klimatfrågor, men man har stor förståelse för att ekonomiska styrmedel och de här finansieringsfrågorna hör hemma där och att det är en diskussion som bör utvecklas. Det finns alltså en klar samsyn om att den här frågan hör hemma på finansministrarnas bord.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi har noterat avvikande meningar från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Det finns kanske ingenting under Övriga frågor? Nej. Då återstår för oss bara att tacka statssekreteraren med medarbetare för närvaron här i dag och önska en trevlig helg.

2 §  Jordbruk och fiske

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för jordbruk och fiske den 23 september 2013

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för jordbruk och fiske den 17 oktober 2013

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar landsbygdsminister Eskil Erlandsson med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi inleder med att fråga om det finns några A-punkter. Det gör det inte. Då undrar jag, landsbygdsministern, om det finns någonting att säga med anledning av återrapport från möte i rådet den 23 september?

Anf.  34  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Jag är beredd att svara på nämndens eventuella frågor.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt och konstaterar att ingen begär ordet. Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 3. Nu är vi inne på fiske, och det gäller förslag till rådets förordning om fastställande för 2014 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön. Det är en beslutspunkt i en årligen återkommande fråga.

Anf.  36  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! När det gäller förslaget om fiskemöjligheter i Östersjön för nästa år överlade jag med miljö- och jordbruksutskottet i den frågan i förra veckan. En preliminär överenskommelse har sedan dess kunnat nås inom ramen för Östersjösamarbetet, alltså Baltfish, även om ett antal reservationer kvarstår. Sverige har en sådan avseende laxen.

Kommissionen föreslår en i princip oförändrad kvot för lax i egentliga Östersjön jämfört med föregående år. Regeringen anser att åtgärder bör vidtas för att öka kunskapen om det o- och felrapporterade fisket. I avsaknad av ytterligare belägg för omfattningen av det o- och felrapporterade fisket förordar regeringen, som jag sade vid överläggningen i förra veckan, att Sverige verkar för en sänkning av kvoten för lax eller att kvoten åtminstone inte överskrider kommissionens förslag.

Vad gäller de stora kommersiella arterna är uppgörelsen delikat. Att nu öppna förhandlingarna rörande fler arter riskerar att leda till ett avsevärt mycket sämre resultat sett utifrån en svensk horisont, detta inte minst i fråga om sill och torsk, vilka är viktiga arter för Sverige både biologiskt och kommersiellt.

Anf.  37  PYRY NIEMI (S):

Ordförande! Tack, ministern! Jag vill hänvisa till den avvikande mening som vi anmälde på miljö- och jordbruksutskottets sammanträde.

Anf.  38  HELENA LEANDER (MP):

Jag kommer också att anmäla avvikande mening, men ni kommer inte att komma undan frågor först. Till att börja med ser jag att den svenska ståndpunkten har utvecklats lite så att det nu tydligt framgår att målet ska vara över MSY, och det tycker jag är glädjande.

Det står att regeringen kommer att stödja ansatsen i kommissionens förslag men vill egentligen undvika alltför stora svängningar i kvoterna. Hur ska man tolka det? Nu föreslår man till exempel en ökning för sillen i egentliga Östersjön på 59 procent, vilket får anses vara en ganska stor svängning. Kommer ministern att försöka undvika den ryckigheten?

Sedan har jag en fråga om laxen i egentliga Östersjön. Jag har förstått det som att Finland också är kritiskt till kommissionens nivå som ligger högre än Ices. I så fall kan man tänka sig att Sverige skulle kunna stödja det.

Jag har hört att Ices bedömning av det orapporterade fisket även inkluderar sportfiske, husbehovsfiske, sälskadad lax och lite andra sådana saker utöver det illegala fisket som kommissionen hävdar att man inte har hunnit få några belägg för. Är det så, eller är det inte så? Det blir lite bekymmersamt om man säger att man inte har hittat några belägg för en del av det som inte räknas med, och sedan struntar man i allt det andra och sätter en hög kvot. Särskilt om man har ambitionen att det faktiskt ska vara över MSY kan det vara relevant att ha en viss marginal.

På temat försiktighetsprincipen och MSY vill jag säga att torskbestånden är i ganska dålig kondition, så där är vi också lite skeptiska till nivåerna.

Anf.  39  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! För att undvika alltför stora svängningar, både uppåt och nedåt, föreslår vi att vi håller oss till en 25-procentig ökning av torsken i stället för den 59-procentiga ökning, tror jag att det var, som var förslaget från kommissionen i egentliga Östersjön.

Jag ber om ursäkt om jag sade något annat än sillen. Jag minns inte vilken art jag talade om, men det är sillen jag talar om nu. Förslaget var alltså 59 för egentliga Östersjön, och vi vill hålla oss betydligt lägre än det för att undvika de stora svängningarna.

När det gäller laxen och Finland har jag haft bilaterala överläggningar med den finska regeringens ansvarige minister för de frågorna, och vi kommer att försöka få en lägre siffra än den som kommissionen har föreslagit. Det är vad jag kan säga i dag, och enligt den information jag har fått från min finska kollega är den linje som jag har redovisat här i nämnden också den linje som den finska regeringen kommer att biträda.

I fråga om det orapporterade fisket kan man, enligt de rapporter vi har fått, inte belägga att det är just orapporterat, och eftersom det inte går att belägga får man utgå ifrån att det är som det ska vara. Den som tror något annat måste på något sätt påvisa att det finns ett fel- eller orapporterat fiske. Kommissionen har gjort kontroller av kontrollapparaterna i de organisationer som finns i alla medlemsstater.

När det gäller torsken kan jag hålla med om att torsken är i dålig kondition, enligt de rapporter som också jag får. Numera gäller det inte antalet på samma sätt som för några år sedan. Som jag uppfattar och, lekmannamässigt, tolkar de faktum som tagits fram finns det helt enkelt för mycket torsk i dag. Det finns för lite mat för alla de fiskar som finns i beståndet. Det är min slutsats av de rapporter jag får apropå att torsken sägs vara i dålig kondition, nämligen att den inte är så fet och storvuxen som vi vill ha den. Det kan bero på att det finns för lite mat.

Anf.  40  HELENA LEANDER (MP):

Min fråga när det gällde det orapporterade fisket handlade om de uppgifter jag hade fått om att Ices hade inkluderat även sportfiske, husbehovsfiske med mera i sina beräkningar. Man kan väl ändå belägga att det finns sportfiske i Östersjön och i tillrinnande åar och älvar? Det var egentligen mera av en sakfråga. Ingår detta eller inte? Har jag missuppfattat helt?

Jag blir väldigt glad att höra att ministern är beredd att förespråka en lägre laxkvot tillsammans med Finland och även en mindre ökning av sillkvoten med hänvisning till att undvika ryckighet. Det är dock inte riktigt så det står i den svenska ståndpunkten, och det kan vara avgörande för omfattningen av min avvikande mening.

Anf.  41  JACOB JOHNSON (V):

Jag har följt diskussionerna lite grann. Vi hade tillsammans med Miljöpartiet en gemensam avvikande mening i miljö- och jordbruksutskottet förra veckan. Det har dock skett en del positionsförändringar sedan dess. Jag vidhåller därför den avvikande meningen i de delar som fortfarande är aktuella.

Anf.  42  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Jag vill påpeka att jag inledningsvis sade att regeringen avser att vidta de åtgärder vi kan för att öka kunskapen om det orapporterade och felrapporterade fisket. Det inkluderar såväl husbehovsfiske som det sportfiske vi vet förekommer.

Anf.  43  HELENA LEANDER (MP):

Jag tyckte att Jacob Johnson hade en väldigt smidig lösning. Jag anmäler avvikande mening i det som fortfarande är aktuellt, och då får väl vad som fortfarande är aktuellt vara lite dunkelt.

Det vi tidigare hade tagit upp i en avvikande mening handlade om att tydliggöra att det rör sig om över-MSY. Där var det nu väldigt tydligt så därför släpper vi det glatt och fint.

När det gäller sillen hade vi invändningar mot ryckigheten. Jag tolkar det som att det nu har skett en positionsförändring. Om det är tydligt och om jag får en liten nick kan vi släppa även det.

Vår avvikande mening beträffande torsken kvarstår däremot, och när det gäller laxen beror det lite på hur mycket man är beredd att göra i Finland. För säkerhets skull kvarstår vår avvikande mening där.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Det var ett bra förtydligande. Det är den ståndpunkt som landsbygdsministern uttalar här som EU-nämnden har att förhålla sig till. Den kommenterade dagordningen ska alltså inte ådra sig alltför mycket intresse.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt, men det har anmälts avvikande meningar från såväl Socialdemokraterna och Miljöpartiet som Vänsterpartiet.

Vi går vidare till punkt 4, EU/Norge: årligt samråd för 2014. Det är en återkommande diskussionsfråga.

Anf.  45  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Dagordningspunkten avser ett första meningsutbyte om förhandlingarna mellan EU och Norge om nästa års fiskemöjligheter på det bestånd som man förvaltar gemensamt i Nordsjön och Skagerrak. Det är alltså inte en beslutspunkt på rådsmötet. Det är främst fiskekvoterna, TAC, för gemensamma bestånd som ska diskuteras samt hur man ska utföra byten av fiskemöjligheter mellan EU och Norge.

När det gäller gemensamt förvaltade bestånd är regeringens inställning att parterna ska följa de överenskomna förvaltningsplanerna eller revidera existerande förvaltningsplaner med utgångspunkt i vetenskaplig rådgivning. Som tillägg till det är det en övergripande prioritering för regeringen att uttaget av de marina biologiska resurserna ska återställa och bevara bestånden över nivåer som kan producera maximalt hållbart uttag, det vi kallar för MSY.

I frågan om utbyte av fiskemöjligheter tänker jag liksom tidigare år understryka att EU inte bör acceptera mer arktisk torsk än man kan kompensera för utan att det blir orimliga bördor för små fiskenationer som Sverige som inte får del av den värdefulla torsken.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning i frågan.

Vi går vidare till punkt 5, Iccats årsmöte. Det är en årligen återkommande diskussionspunkt.

Anf.  47  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C):

Ordförande! Avsikten med dagordningspunkten är att ha ett eventuellt meningsutbyte inför det årliga mötet med Iccat som hålls i Kapstaden i slutet av november.

På mötet kommer det bland annat att beslutas om nästa års fiskemöjligheter av tonfisk och andra långt vandrande fiskarter i Atlanten. Sverige har inga fiskeintressen i dessa arter, men regeringen anser att regleringen av de atlantiska tonfiskarterna är av stor betydelse eftersom de utgör nyckelarter i det oceaniska pelagiska ekosystemet. Regeringen anser därför att det är särskilt angeläget att försiktighetsansatsen tillämpas för dessa arter.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade inriktning i frågan.

Därmed, landsbygdsministern, tror jag att vi har nått vägs ände, åtminstone för dagen. Vi tackar för er närvaro i nämnden och önskar dig och medarbetarna en trevlig helg.

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sysselsättning)

Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sysselsättning) den 20 juni 2013

Återrapport från informellt ministermöte den 11–12 juli 2013

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sysselsättning) den 15 oktober 2013

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar för första gången arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Jag inleder med att fråga om det finns några A-punkter. Det finns det inte. Då, arbetsmarknadsministern, undrar jag om det finns något att säga med anledning av rådsmötet den 20 juni eller det informella ministermötet den 11–12 juli.

Anf.  50  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Ordförande! Tack för välkomsthälsningen! Det är upp till nämndens ledamöter om ni vill att jag ska ge en kort återrapport eller om ni bara vill ställa frågor.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen så långt. Vi går vidare till punkt 3, Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om genomförande av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Det är en beslutspunkt.

Anf.  52  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Den första dagordningspunkten gäller frågan om tillämpningsdirektiv av utstationeringsdirektivet. Den förra arbetsmarknadsministern var här senast i samband med Epsco som hölls i juni. Då var det fråga om en lägesrapport, men nu hoppas man kunna anta en allmän inriktning vad gäller direktivförslaget. Därefter ska trilogförhandlingar med parlamentet inledas.

Nuvarande ordförande har bedrivit ett effektivt och bra förhandlingsarbete, och medlemsstaterna har visat flexibilitet och kompromissvilja. Det har lett till att många utestående reservationer har kunnat lyftas.

Nu återstår att vid rådsmötet komma överens om samtliga artiklar. Det kommer att bli diskussion om artikel 9 som handlar om vilka kontrollåtgärder medlemsstaterna ska få ha mot ett utländskt företag och om artikel 12 som handlar om medlemsstaternas möjlighet att införa ett entreprenörsansvar.

Ordförandens förslag gällande artikel 9 bygger på en lista där olika kontrollåtgärder särskilt räknas upp men där det samtidigt finns möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa redan existerande kontrollåtgärder samt införa vissa nya åtgärder. Enligt förslaget ska medlemsstaterna informera kommissionen om de vill införa kontrollåtgärder i enlighet med denna artikel.

Entreprenörsansvaret i artikel 12 föreslås vara valfritt så att medlemsstaten, efter samråd med arbetsmarknadens parter, själv kan välja att införa ett entreprenörsansvar och själv bestämma hur omfattande systemet ska vara. Medlemsstaterna har också möjlighet att införa regler om rimliga kontrollåtgärder som definieras enligt nationell rätt och innebär ansvarsfrihet.

Regeringen stöder ordförandens förslag, inklusive artiklarna 9 och 12. I slutet av förra veckan lade dock ett stort antal medlemsstater fram ett nytt förslag gällande artikel 9. Jag kan konstatera att det nya förslaget, som också kommer att behandlas på Epsco, är alltför långtgående för Sverige. Vi vet inte i dag vad det egentliga syftet med förslaget är. Jag är ändå beredd att inom det avstämda förhandlingsmandatet visa viss flexibilitet så att de andra medlemsstaternas förslag i någon del avspeglas i det som borde bli vår allmänna inriktning.

Med tanke på de senaste dagarnas intensiva förhandlingar förstår vi att ordförandelandet vill nå en allmän inriktning och kan tänka sig en långtgående förhandling på tisdag. Därför måste jag i det här läget be om att detta blir en överläggning.

Regeringen föreslår att Sverige vid rådsmötet ställer sig bakom förslaget till en allmän inriktning med eventuella justeringar. För det fall att förhandlingar om artikel 12 skulle uppstå kan Sverige visa ytterligare flexibilitet och acceptera att den stryks. På Epsco kommer det att visa sig om det finns en politisk vilja att komma överens, så att vi kan nå en allmän inriktning.

Det är vad jag kan säga nu. Jag har med mig Karin Söderberg som har varit engagerad i förhandlingarna. Ordföranden får avgöra hur vi fortsätter.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Överläggningen är närmast en sak för det berörda fackutskottet, arbetsmarknadsutskottet.

Anf.  54  PATRIK BJÖRCK (S):

Vi kan tänka oss att ha överläggningar om det här om fackutskottet ska ha synpunkter. Men jag skulle vilja få lite förtydliganden om det som sker. Det har gått lite fort den senaste tiden. Om man då inte sitter vid bordet kan det vara svårt att se alla nyanser.

Jag funderar lite grann över hur man ska tolka det mandat som regeringen begär. Det är viktigt att vi reder ut detta, så att vi är överens.

Hur ser man på artikel 9 från regeringens sida? Vad tror man kommer att hända med den? Vi från arbetsmarknadsutskottet har tyckt att vi haft ett väldigt gott samarbete med departementet under den process som skett. Detta har vi också uttryckt i utskottet. Vad jag förstått har även arbetsmarknadens parter uttryckt en väldig tillfredsställelse över att man haft öppna och bra dialoger om utvecklingen. Men nu har det som sagt hänt mycket på kort tid. Hur ser ni på utvecklingen vad gäller artikel 9? Vi har slagits om huruvida det ska vara en öppen eller en sluten lista. Hur kommer det att landa, enligt regeringens bedömning? Det är det första jag skulle vilja reda ut.

Jag funderar också lite över mandatet. Man säger att en lösning på konflikten med blockerande minoriteter på båda sidor skulle vara att stryka artikel 12. Det är klart att det är tråkigt om man inte får det reglerat. Men om man inte reglerar detta på europeisk nivå utgår vi från att regeringen uttalar sin vilja att reglera entreprenörsansvaret på nationell nivå.

Anf.  55  JACOB JOHNSON (V):

Vänsterpartiet har anmält avvikande mening vid tidigare överläggningar, både i arbetsmarknadsutskottet och i EU-nämnden. Det handlar bland annat om att artikel 12 enligt oss är av för begränsad omfattning. Man talar om ett gemensamt solidariskt ansvar vad gäller minimilöner. Vi anser att det ska gälla löner fastställda i kollektivavtal.

Sedan har vi det här med entreprenörskapet och att man ska ha möjlighet att ställa krav i flera led i entreprenörskedjan. Jag skulle önska en kommentar om detta. Hur ställer sig den svenska regeringen till det i Sverige?

Anf.  56  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Det har gått väldigt fort på slutet, särskilt i och med det brev som några av medlemsstaterna skickade in. Sverige har haft en ganska bred enighet och har varit konstruktivt i diskussionerna om både artikel 9 och artikel 12. Det vill vi vara även fortsättningsvis, så att vi kan landa i en allmän inriktning. Men som sagt vet vi inte hur det kommer att se ut i förhandlingsordningen när vi kommer till Epsco på tisdag. Vi vet inte riktigt vilket syftet är för dessa elva länder. Jag hoppas att jag får med mig ett mandat från EU-nämnden, så att vi inte säger nej utan kan fortsätta att vara konstruktiva i diskussionen, även på tisdag.

Anf.  57  Kanslirådet KARIN SÖDERBERG:

När man har förhandlat har alla medlemsstater haft ett uppdrag från politikerna att titta på artiklarna 9 och 12 tillsammans. De hör egentligen inte ihop, men några som vill ha någonting i nian är beredda att släppa någonting i tolvan. För Sverige har det till exempel varit viktigt att få det vi har kallat en öppen lista i nian. Därför har vi fått släppa lite i tolvan. Eftersom en del medlemsstater har släppt i tolvan har det gått från obligatoriskt till fakultativt, såsom ordförandeskapets förslag ser ut nu. Det har varit en förhandling där alla medlemsstater har fått ge något.

Vid senaste mötet med referensgruppen var ordförandeskapets förslag fortfarande öppet. Arbetstagarparterna gav dock uttryck för att de var besvikna. De tyckte att Sverige gett för mycket. Men det finns inte mer utrymme på förhandlingsnivån såsom landet ser ut när det gäller artikel 9.

I fredags lade så dessa elva länder ett motförslag till artikel 9. De vill inte att det ska se ut så här. De vill något helt annat än Sverige och de andra medlemsstater som vill ha en öppen lista. De vill ha mindre nationell kompetens, färre kontrollåtgärder och ökad rörlighet. Det finns också länder som kanske inte ens vill ha detta direktiv på plats.

Genom underhandskontakter med ordförandeskapet har vi förstått att man verkligen vill ha en förhandling på tisdag. Enligt planeringen ska man förhandla tre eller fyra rundor om det är möjligt. Ordförandeskapet planerar för närvarande, enligt den information vi har fått, att lägga sitt förslag på bordet, det förslag som Sverige stöder.

Sedan kommer de elva länderna att få lägga sitt motförslag till artikel 9. Vi vet att det inte kommer att flyga, så ordförandeskapet planerar att lägga fram små justeringar till artikel 9. Där kommer Sverige och andra länder att försöka vara med och påverka, men inte så att det påverkar öppenheten och stängdheten, utan så att man kanske ökar transparensen genom någon form av information och så att principerna blir tydliga. Man ger någonting, utan att påverka öppenheten och stängdheten, i förhoppningen att några länder kanske lämnar den blockerande minoriteten. Det är första rundan.

I andra rundan tänker sig ordförandeskapet att man kanske får göra ytterligare små justeringar. I tredje och fjärde rundan börjar man ställa sig frågan om man verkligen nödvändigtvis vill ha en allmän inriktning, med tanke på hur viktiga de andra delarna är. Då kan det komma ett förslag att stryka artikel 9. Vad kommissionens ursprungsförslag i artikel 9 gällde var att kodifiera EU-rättslig praxis. Om man plockar bort artikel 9 har båda sidor förlorat, för man får otydlighet. Vinsten är att man har full nationell kompetens, med den begränsning som finns när det gäller den fria rörligheten. Det är resultatet.

Då är frågan om den resterande delen av direktivet är så viktig för Sverige. Vi har skrivningar som värnar den svenska modellen i resterande delar. Kapitel 6 ger ett förtroende för den inre marknaden på så sätt att man kan verkställa administrativa avgifter som beslutas i Sverige, fast mot ett utländskt företag. Det finns många andra vinster. Om artikel 9 stryks, vilket är det mest troliga, fast det kanske kommer först i tredje rundan, kanske det är några medlemsstater som säger: Jaha, då får vi stryka artikel 12 också. Med nuvarande förhandlingsmandat skulle Sverige behöva vara tyst i den frågan, om det över huvud taget kommer att komma upp.

För närvarande är artikel 12 fakultativ. Medlemsstaterna får göra som de vill. Men vad händer om det kommer upp? Med tanke på vad regeringen tycker, vad arbetsmarknadens parter tycker och vad oppositionen har sagt när jag lyssnat i AU kan jag säga att en allmän inriktning är väldigt viktig för Sverige.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Det är nu viktigt att vi försöker fokusera på det som skiljer regeringens ståndpunkt från den ståndpunkt som kan finnas här i nämnden.

Anf.  59  PATRIK BJÖRCK (S):

Först och främst måste vi förstå regeringens ståndpunkt, och det är det jag försöker göra. Det framgår inte av dokumenten att det finns en ambition att få mandat att stryka artikel 9. Det var bra att det kom fram att det är det vi talar om. Det blir lättare om det inte är någonting som bara skrivs mellan raderna.

Regeringen begär här ett förhandlingsmandat för att eventuellt släppa artikel 12. Vi tycker inte från oppositionens sida att det är bra att man släpper artikel 12. Däremot förstår vi att man kanske kan tvingas göra det för att uppnå något annat. Men det är naturligtvis alltid svårt att göra avvägningar och bedömningar när man inte själv sitter vid bordet.

Artikel 9 blir vi lite konfunderade över. Vi har inte riktigt uppfattat det som att det har funnits ett förhandlingsmandat att stryka artikel 9. Men det är något vi kan diskutera vid senare tillfälle; det spelar ingen roll just nu. Nu ska vi diskutera huruvida det är rimligt att göra det eller inte.

Som jag förstår det resonerar regeringen så att man om man stryker artikel 9 indirekt har tillgodosett dem som vill ha en öppen lista. Om jag förstår saken rätt menar man att en strykning är den öppnaste av listor i någon mening. Eftersom detta kommer väldigt snabbt på och det har varit svårt att göra en bedömning av hur man ska tolka det skulle jag vilja ha ytterligare en liten genomgång. Kan man verkligen vara helt säker på detta? Nu är jag inte jurist, men man skulle kunna tänka sig att en strykning av artikel 9 i stället innebär motsatsen. Till exempel skulle domstolen kunna betrakta varje möjlighet att tillföra någonting utöver det som regleras som att man går för långt. Vi har, ursäkta, en del tråkiga erfarenheter av hur man tolkat EU-regler i svensk arbetsrättslagstiftning tidigare, när vi varit väldigt säkra från svensk sida på att vi gått fria, men sedan ändå gått på grund.

Hur säker kan man vara? Hur kan regeringen säkerställa att tolkningen att en strykning av artikel 9 innebär att det faktiskt är en öppen lista och inte dess motsats är den rätta? Jag skulle vilja få en analys av det. Det är där någonstans som jag blir lite otrygg i den här diskussionen.

Anf.  60  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Jag har av kända orsaker inte varit med i förhandlingarna. Men regeringen har hela tiden deltagit med tanken att vi ska landa i en allmän inriktning och att vi ska vara konstruktiva, så att vi kan komma överens. Vi vet också att länderna står långt ifrån varandra. Både artikel 9 och artikel 12 har varit viktiga. Det är min utgångspunkt. Karin Söderberg kan väl säga något om förhandlingen om artikel 9.

Anf.  61  Kanslirådet KARIN SÖDERBERG:

Som vi har analyserat artikel 9 är det ett förslag som handlar om att harmonisera mellan medlemsstaterna. När man harmoniserar mellan medlemsstaterna tar man bort lite nationell kompetens. Vinsten är att man skapar tydlighet. Tar man bort artikel 9 är det EU-domstolen som kommer att bestämma, som Patrik Björck säger. Då har man inte gett bort någon nationell kompetens, utan då handlar det om balansen och förhållandet till den fria rörligheten. Man har inte harmoniserat någonting i ett direktiv. Men det blir en otydlighet.

Anf.  62  PATRIK BJÖRCK (S):

Därmed bekräftas min oro. Med den oron och den otydligheten är det svårt för oss att i dag säga att vi kan ge regeringen mandat att stryka artikel 9.

Anf.  63  FREDRICK FEDERLEY (C):

Ordförande! Jag tackar statsrådet och välkomnar henne till EU-nämnden.

Det är en knepig situation, som vi har varit i tidigare också i förhandlingar där det hänt mycket på sluttampen. Då har det ofta varit så att vi gett en viljeinriktning och en grundinriktning. Det lär vara rätt unisont att artikel 9 ska vara med. Men sedan handlar det om vad som de facto kommer att ske under förhandlingarna. Då är det viktigt att ministern tar med sig att nämnden på något sätt bör hållas informerad om vad som pågår. Det har till och med hänt att vi har haft telefonsamråd efter midnatt på midsommarafton, och det har avlöpt väl. Jag tror att enighet råder, och jag tror att ministern förstår vad riksdagen har som högsta önskan.

Från min sida kan jag säga att jag inte kan ge ett ultimat mandat, utan sätter min tilltro till att ministern hanterar mandatet väl. Jag förstår ministerns önskan att ha en viss flexibilitet i händelse av att annars riskera att fallera.

Anf.  64  MARIE GRANLUND (S):

Patrik Björck har redogjort för vår syn på frågan. Det är inte vilken fråga som helst. Nu går det väldigt snabbt. Vi har tilltro till att regeringen driver de här frågorna. Frågan är om det måste gå så otroligt snabbt just nu, eller om det är bättre att få ett bra direktiv och ha lite is i magen än att hasta.

Jag vill bara förstärka det som Patrik Björck tidigare har sagt.

Anf.  65  PATRIK BJÖRCK (S):

För tydlighets skull vill jag säga att vår ståndpunkt är att regeringen ska kunna visa flexibilitet inom ramen för de tidigare förhandlingsmandaten. Vi skulle också kunna tänka oss att utsträcka det till att ge regeringen flexibilitet att stryka artikel 12.

Vi har dock inte tolkat in i de tidigare mandaten att regeringen har mandat att stryka artikel 9. Det är väldigt viktigt att poängtera det, för där har vi en annan bild av vilka mandat som har getts tidigare. Vår bild är nu – det vill jag ha sagt och förtydligat – att flexibiliteten inte inbegriper att stryka artikel 9.

Är jag tydlig nog?

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag vill då ställa en rak fråga: Är det sista du säger, Patrik Björck, med avseende på det tidigare mandatet eller det mandat Socialdemokraterna är beredda att ge i dag?

Anf.  67  PATRIK BJÖRCK (S):

Vi är i dag beredda att ge det mandat som framkommer i handlingarna och där det står att Sverige i förhandlingarna kan visa viss flexibilitet inom ramen för tidigare bestämt förhandlingsmandat vad gäller bestämmelserna i artikel 9 och artikel 12, och att regeringen även föreslår att Sverige om förhandlingar om artikel 12 skulle uppstå kan visa ytterligare flexibilitet och acceptera att denna stryks. Det är vi beredda att acceptera, men vi tolkar inte in i detta ett mandat att stryka artikel 9.

Om det finns olika uppfattningar om det tidigare mandatet vill vi i så fall ha tillagt att det inte inbegriper flexibiliteten att stryka artikel 9. Här har vi uppenbart olika uppfattningar. Vi har inte gett det mandatet tidigare, och vi kommer inte att ge det nu heller.

Anf.  68  MARIE GRANLUND (S):

Jag beklagar att jag bara ramlar in här, för säkert har ministern klargjort väldigt mycket. Det är ändå så att det nästan måste vara regeringen som svarar på vilket mandat man vill ha och om nian är med eller inte. Vi kan möjligtvis tänka oss att man kan släppa nian sedan, men just nu är det för oklart vad detta kommer att innebära. Vår tilltro till domstolen är inte jättestor i alla delar, och det är det som skapar vår oro.

Anf.  69  JACOB JOHNSON (V):

För tydlighets skull: Jag står fast vid vår tidigare avvikande mening, formulerad bland annat i arbetsmarknadsutskottet den 18 oktober förra året.

Anf.  70  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Låt mig först beklaga att det går så här fort. Det gör det ibland i de här sammanhangen. Ordförandeskapet har jobbat konstruktivt och effektivt för att få ihop ett förslag till allmän inriktning, och det är det som kommer upp på bordet. Det handlar även om de länder som ganska sent gör det gemensamma utspelet och lägger fram förslaget.

Det finns uppenbarligen en viss otydlighet när det gäller artikel 9 och hur mandatet ser ut sedan tidigare. Det är upp till ordföranden, men behöver vi ha kontakt på tisdag kan jag tänka mig att den möjligheten finns. Det är ordföranden och nämnden som bestämmer hur det ska se ut. Jag tror ändå att det är bra att vi inte är de som bromsar på tisdag – det har vi nämligen inte gjort förut – utan att vi försöker vara konstruktiva. Behövs det mer samråd med nämnden kan vi dock självklart göra så.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Med risk för att jag nu låter lite politisk och polemisk är det regeringen som måste avgöra vid vilken tidpunkt man vill söka samråd. Sedan är EU-nämnden alltid öppen för att tillmötesgå en sådan begäran.

Jag tycker att vi låter diskussionen löpa på; vi har fler på talarlistan.

Anf.  72  PATRIK BJÖRCK (S):

Precis, det är självklart så att vi alltid kan ändra vår ståndpunkt – bara det är absolut jättetydligt att vi i vårt nuvarande mandat kan sträcka oss till att stryka artikel 12. I frågan om artikel 9 kvarstår vi naturligtvis vid vår tidigare uppfattning att vi inte kan acceptera de elvas förslag. Vi måste i stället, naturligtvis, ha en öppen lista. Det är helt klart.

Vi stöder alltså regeringens agerande så här långt. Det finns ingen skillnad. Det finns möjligen en skillnad mellan regeringens bedömning och oppositionens när det gäller förtroendet för domstolen, men i övrigt har vi inga synpunkter på hur regeringen har hanterat frågan så långt. Vi tycker i stället att det är rimligt och riktigt.

Anf.  73  FREDRICK FEDERLEY (C):

Den är spännande, den här diskussionen! Jag måste säga att det är väldigt förtroendeingivande av ministern och tjänstemännen att vara så öppenhjärtiga med förhandlingsläget och positionerna. Vi är egentligen inne på runda tre och diskuterar.

Idealläget är att de elvas förslag faller och att det liggande förslaget går igenom. Nu kan vi dock ana att så icke blir fallet. I andra läget kan artikel 12 få falla, och den absolut sista utvägen – förstår jag att man säger – kan vara att också artikel 9 faller. Det finns en klar och tydlig enighet från kammarens representanter i EU-nämnden att det första läget är okej och jättebra, att det andra läget är fullt acceptabelt och att det finns en diskussion om det tredje läget, framför allt om vad det kan betyda.

Finns det någon möjlighet för ministern och departementet att få fram mer information om en eventuell tolkning av de, faktiskt befogade, frågor som Patrik Björck har ställt? Hur tolkas det sedan juridiskt? Finns det någon aning om vad vi kan gå på så att det blir lättare för oss? Egentligen är det nämligen så att det inte finns några stora åsiktsskillnader, utan det handlar om hanteringen och vad domstolen sedan kan komma att få för inflytande samt vad det får för effekter för oss. Det handlar alltså om att hitta en konstruktiv väg framåt.

Anf.  74  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Dess värre är det väl så – jag vänder mig till Fredrick Federley – att vi, som vi har uppfattat ordningen, inte vet hur långt diskussionen går. Det är precis som Fredrick Federley säger: Det är inte säkert att det kommer att gå så långt i förhandlingen. Om inte den allmänna inriktning som ligger på bordet antas tror vi att nian kommer att komma upp först.

Vi har uppfattat att vårt mandat sedan tidigare är att man där kan ha en flexibilitet och även stryka den – det är här vi skiljer oss åt, det får vi komma tillbaka till – och sedan handlar det om tolvan. Vi vet i dag inte alls hur långt förhandlingen kommer att gå eftersom vi egentligen inte vet grunden för och syftet med brevet, eller ens om länderna har samma syfte. Det är olika vad man vill, tror vi. Det är alltså så läget ser ut i dag.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Fredrick Federley ställde också en fråga mot slutet av sitt anförande: Kommer vi att veta mer på måndag eller tisdag, eller hur ser det ut på den fronten?

Anf.  76  Kansliråd KARIN SÖDERBERG:

Arbetsmarknadsrådet talade med ordföranden i går, och han ska jobba i helgen. Sedan är det inte han som för förhandlingarna, så det är väldigt oklart hur de kommer att leda debatten. Vi kan även grunda det på de rykten vi har hört av andra medlemsstater. Det är alltså mycket svårt att få den informationen.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Ska jag uppfatta det som att det är mycket osäkert huruvida man har ny kunskap på måndag? Ja. Det har ju viss betydelse.

Mot bakgrund av vad som har sagts finner jag att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet. Jag har dock uppfattat att Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet har anmält avvikande mening på denna punkt.

Anf.  78  HELENA LEANDER (MP):

Jag har förgäves försökt förstå men ändå kommit fram till att jag nog hakar på Socialdemokraternas avvikande mening. Nu tycker jag nämligen att det blev tydligt att regeringen begär mandat för att även släppa nian.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Då noterar vi även den avvikande meningen från Miljöpartiet.

Mot den bakgrunden finns ett lika röstetal i EU-nämnden – SD är inte här, vilket innebär att det är lika. I kraft av mitt ordförandeskap har jag utslagsröst, vilken jag använder och därmed på nytt konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet men med avvikande meningar från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Med det lämnar vi punkt 3 och går vidare till punkt 5, Ungdomssysselsättning. Här är det lite knepigt eftersom punkten i sin helhet är en diskussionspunkt. Vi tar punkten i ett sammanhang men börjar med 5 a, Den europeiska alliansen för lärlingsutbildning. Arbetsmarknadsministern tar hela punkten.

Anf.  80  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Den här dagordningspunkten är alltså en diskussionspunkt och har underpunkterna a och b. Jag tänkte först redovisa underpunkterna och sedan säga någonting om själva diskussionspunkten.

Dagordningspunkt 5 a rör ett uttalande om en europeisk allians för lärlingsutbildning. Uttalandet ligger inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde men ingår i de insatser som görs för att minska ungdomsarbetslösheten i EU.

Den 2 juli 2013 lanserade kommissionen en europeisk allians för lärlingsutbildning. Medlemsstaterna ställer sig i uttalandet bakom huvudprioriteringarna i den europeiska alliansen och åtar sig i och med uttalandet att verka för ökad tillgång, ökad kvalitet och ökat intresse för lärlingsutbildningar. I uttalandet uttrycker medlemsstaterna en vilja att stärka samarbetet mellan skola och arbetsliv, involvera arbetsmarknadens parter och branscher, öka kvaliteten i lärandet och de kvalifikationer utbildningen leder till, upprätta ramverk som reglerar rättigheter och skyldigheter för lärlingar och arbetsgivare, utbyta erfarenheter med andra länder samt använda medel från EU-fonder, till exempel Socialfonden, för att etablera lärlingsutbildning.

Sverige har under förhandlingarna välkomnat arbetet med en europeisk allians för lärlingsutbildning och ett uttalande om alliansen. Sverige har under förhandlingarna också påtalat vikten av att systemen för lärlingsutbildning anpassas efter nationella förutsättningar, och det är någonting vi har fått gehör för.

Vi har även ifrågasatt möjligheten att tydligt koppla utbudet av lärlingsutbildning till prognoser som gäller framtida behov på arbetsmarknaden, eftersom prognoserna ofta är svåra att göra. Sverige har dock anfört att det är eftersträvansvärt att matcha utbud och efterfrågan samt att det arbete om prognoser som OECD lanserat är viktigt att följa upp.

Det uttalande om en europeisk allians för lärlingsutbildning som nu ska behandlas ligger väl i linje med Sveriges ambitioner på området. Regeringen föreslår därför att Sverige vid rådsmötet ställer sig bakom uttalandet om en europeisk allians för lärlingsutbildning.

Under dagordningspunkt 5 b kommer vi ministrar att få information från kommissionen om pågående initiativ för att främja ungdomssysselsättning. Sedan kommer vi under den här dagordningspunkten också att, som jag sade, diskutera ungdomsarbetslöshet i Europa. Hela diskussionen sker mot bakgrund av sommarens debatt om ungdomsarbetslöshet, såväl vid Europeiska rådet och vid Epsco i juni som i de pågående initiativ som finns på området.

Framför allt handlar det om den rådsrekommendation om inrättande av ungdomsgarantier som rådet kom överens om i februari i år. Kommissionen vill nu gå vidare i frågan för att de länder som inte har en ungdomsgaranti ska införa en sådan. När det gäller regionerna med högst ungdomsarbetslöshet kan det finnas en möjlighet att tilldela resurser för genomförandet av en garanti inom den så kallade sysselsättningsgarantin för unga.

Processen framöver under hösten är väldigt oklar. Jag har förhoppningar om att diskussionen kommer att bidra till att vi verkligen får mer information om hur kommissionen ser på frågan. Ungdomsarbetslösheten är en av de viktigaste frågorna på vår gemensamma dagordning just nu. Regeringen välkomnar att rådet tar upp frågan och att fler länder inför ungdomsgarantier.

Eftersom vi i Sverige redan har en ungdomsgaranti kommer mitt bidrag vid diskussionen att bli att berätta om våra erfarenheter. Det kan förhoppningsvis vara till hjälp för de länder som ännu inte har någon garanti och nu står i begrepp att utforma en sådan.

Anf.  81  PATRIK BJÖRCK (S):

Jag tittar i förslaget till svensk ståndpunkt inför diskussionen om ungdomsgarantin. När jag började i EU-nämnden fick jag lära mig att man ska undvika att blanda ihop EU-frågor och inrikespolitik utan föra den debatten i kammaren, och det är väl en rimlig ståndpunkt. Därför funderar jag på om regeringen tänker vidhålla den sista delen i meningen i ståndpunkten, den som börjar med ”och dela”. I så fall har vi nämligen en avvikande mening, kan jag anmäla.

Anf.  82  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Förlåt, vilken mening avser du, Patrik Björck?

Anf.  83  PATRIK BJÖRCK (S):

Jag kan läsa upp vad vi skulle föredra att man plockade bort om man inte vill ha en avvikande mening från oss. Det står: och dela med oss av våra goda erfarenheter när det gäller den svenska jobbgarantin för ungdomar.

Det känns nämligen mer som en interpellationsdebatt, kan jag tycka.

Anf.  84  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Vi kan ha olika syn på vår garanti och hur den är utformad, men det finns ett intresse från Europa att få veta mer om den. Jag hade den polske arbetsmarknadsministern hos mig bara för ett tag sedan som var väldigt intresserad. Kommissionen har också tittat på vår garanti när man har diskuterat de här frågorna.

Jag hör vad Patrik Björck säger, men jag tänker ändå dela med mig av de erfarenheter vi har.

Anf.  85  PATRIK BJÖRCK (S):

Då anmäler vi avvikande mening på den punkten.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Den är noterad.

Jag kan konstatera att såvitt gäller punkt 5 a finns det stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet. Under punkt b tackar EU-nämnden för informationen. Vad gäller helheten under punkt 5 konstaterar jag att det finns stöd för regeringens inriktning men att Socialdemokraterna anmäler avvikande mening.

Med detta lämnar vi punkt 5 och går vidare till punkt 6 som har ungefär samma struktur. Det handlar om beslut under 6 a och b, men hela punkt 6 är också en diskussionspunkt. Jag föreslår att vi tar allt i ett sammanhang.

Anf.  87  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Dagordningspunkt 6 handlar om utvärdering av den tredje europeiska terminen.

Vi ska diskutera vad vi kan dra för slutsatser och lära oss av den nyss genomförda europeiska terminen. Som ni redan hört av statssekreterare Ackum ska Ekofin ha en liknande diskussion. Dessa diskussioner ska sedan mynna ut i rapporter som allmänna rådet ska godkänna.

Dagordningspunkten består alltså av en diskussionspunkt och två underpunkter. Den första underpunkten, 6 a, utgörs av två bidrag, ett från sysselsättningskommittén, Emco, och ett från kommittén för social trygghet, KST. Den andra underpunkten, 6 b, utgörs av en rapport från KST. Maria Larsson är ansvarig för samtliga bidrag för KST, och jag ansvarar för bidraget från Emco. Det blir jag som kommer att redogöra för samtliga underlag här i dag, eftersom jag också hanterar dagordningspunkten vid mötet.

När det gäller punkt 6 a är tanken att vi ska godkänna två bidrag som kommittén har tagit fram inför rådsmötet. Bidragen redogör för kommittéernas erfarenheter av genomförandet av den tredje europeiska terminen. Bedömningen är att granskningen av medlemsstaternas politik under vårterminen gått bättre än i fjol, samtidigt som det finns utrymme för ytterligare förbättringar nästa termin. Jag föreslår att Sverige på rådsmötet godkänner båda dessa bidrag.

Punkt 6 b handlar om ett antal nyckelbudskap som pekar ut aktuella områden för reformer på det sociala området. Dessa budskap ska fungera som kommittén för social trygghets inspel till kommissionens årliga tillväxtrapport. Jag föreslår att Sverige på rådsmötet ställer sig bakom antagandet av dessa nyckelbudskap.

Ordförandeskapet har aviserat att den här frågan kommer att behandlas under lunch. Beroende på hur diskussionen utvecklas kan jag komma att göra ett kortare inlägg. I så fall avser jag att framföra att regeringen välkomnar framstegen som gjorts vad gäller genomförandet av den europeiska terminen, men att vi anser att förbättringsarbetet kontinuerligt behöver fortsätta. Jag kommer i sammanhanget också att framföra att EU inom den europeiska terminen inte får glömma fokus på jämställdhetsdimensionen.

Anf.  88  BÖRJE VESTLUND (S):

När det gäller punkt 6 b undrar jag vad det är för nyckelbudskap man ska ställa sig bakom, för det framgår inte med övertydlighet. Det är väl bra om den svenska ståndpunkten är klar och tydlig. Om det nu är så att vi ska ställa oss bakom ett nyckelbudskap kanske nyckelbudskapet bör framgå av dokumenten.

Anf.  89  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Eftersom detta är en fråga också för Socialdepartementet har jag med mig en tjänsteman, Wivi-Anne Hult, som kan redogöra för detta.

Anf.  90  Departementssekreterare WIVI-ANNE HULT:

Nyckelbudskapen är alltså tagna från en rapport som sammanfattar vad det är för aktuella reformer som pågår i medlemsstaterna. Nyckelbudskapen är inriktade på förbättringsområden på ett väldigt övergripande plan. Det handlar om hållbara, tillräckliga system inkluderande sociala investeringar. Allt är egentligen aktuella frågor på det socialpolitiska området. Det är inga detaljerade förslag.

Anf.  91  BÖRJE VESTLUND (S):

Ursäkta mig statsrådet, men då måste jag fråga vad det är vi ställer oss bakom.

Jag tycker att det är bra att Sverige representeras av våra ministrar, men då ska det vara tydligt och klart vad det är man ska diskutera när man kommer till mötet. Man kan skämta om det, men seriöst är EU i många stycken en diskussionsklubb. Det här är väl ett bra exempel på det. Det kanske är bra om Sverige har en ståndpunkt att framföra för att bidra till diskussionen. Det är det som gör mig lite frustrerad att vi inte har.

Anf.  92  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Jag förstår Börje Vestlunds inlägg. Kommittéerna består av 28 länder, och även Sverige har funnits med. Vi brukar landa i att rapporterna godkänns. Det här är i grunden ett diskussionsunderlag, och rent formellt ställer vi oss bakom det. Ni har fått möjlighet att ta del av rapporterna, underlagen och vad man har kommit fram till. Men jag har full förståelse för inlägget.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Även nyckelbudskap kan vara allmänna.

Jag konstaterar att vad avser punkterna 6 a och b finns det stöd för regeringens ståndpunkt, och för hela punkt 6 finns det stöd för regeringens inriktning i ärendet.

Vi går nu vidare till punkt 7, EMU:s sociala dimension. Här har vi på samma sätt en delad punkt i a och b, informationspunkter, men punkt 7 är i sin helhet en diskussionspunkt. Jag föreslår, arbetsmarknadsministern, att vi tar den i sin helhet.

Anf.  94  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Det här är en högst aktuell fråga på EU:s dagordning. Den handlar om den sociala dimensionen av EMU. Som ni säkert redan vet beslutade Europeiska rådet i juni att stärka den sociala dimensionen av EMU. Stats- och regeringscheferna beslutade att EMU skulle stärkas genom bättre beaktande av arbetsmarknadsfrågor och den sociala situationen i EU.

Mot bakgrund av detta ska vi på rådsmötet nästa vecka behandla frågan. Diskussionen kommer att utgöra ett underlag för det litauiska ordförandeskapets inspel till Europeiska rådets möte i oktober. Då ska man alltså fortsätta att diskutera frågan. Det är det som dagordningspunkt 7 handlar om.

Låt mig kort redogöra för underlaget som ligger till grund för vår diskussion. Under underpunkt 7 a kommer kommissionen att presentera sitt meddelande om den sociala dimensionen av EMU. Meddelandet publicerades förra veckan och utgör kommissionens bidrag till diskussionen. I viljeyttringen från kommissionen, som ni har sett, presenteras en rad idéer och initiativ som kommissionen anser vara viktiga för att EU ska bli bättre på att beakta sociala utmaningar. En central och bärande idé i meddelandet är inrättandet av en resultattavla för att bättre och tidigare synliggöra sociala obalanser i EMU.

Den andra underpunkten, 7 b, består av tre olika bidrag från Epscos rådgivande kommittéer. Det är viktigt att påpeka att rådet inte ska ta ställning till bidragen, utan de ska bara ses som ett inspel till vår diskussion. Bidragen utgör också ett svar på Epscos uppmaning till kommittéerna att reflektera och återkoppla till oss vad gäller den sociala dimensionen.

I det första bidraget redogör kommittéerna gemensamt för deras diskussion om hur en resultattavla för att identifiera sociala obalanser skulle kunna se ut. Kommittéerna erbjuder sig att jobba vidare med detta, och vi ministrar ger stöd för en sådan resultattavla.

I det andra bidraget har sysselsättningskommittén tagit fram ett eget underlag om de vidare aspekterna av den sociala dimensionen.

I det tredje bidraget har kommittén för social trygghet sammanfattat kommitténs diskussioner om en möjlig utformning av förhandssamordning av sociala reformer.

Det är väldigt många underpunkter, men jag ska nu återgå till själva diskussiondelen under den här dagordningspunkten och nämna några centrala utgångspunkter inför diskussionen. De senaste årens djupa ekonomiska nedgång har ju fört med sig hög arbetslöshet och utsatthet i flera av unionens delar. Kommissionens meddelande utgör därför ett välkommet bidrag i den pågående diskussionen inom EU om hur vi kan bli bättre på att beakta och hantera de sociala utmaningar som vi står inför.

I sammanhanget är det viktigt att understryka, vilket kommissionen också gör, att EU redan i dag har ett ramverk för att på EU-nivå diskutera och bemöta ekonomiska och sociala utmaningar. Vår prioritering måste därför vara att förvalta och effektivt genomföra den europeiska terminen.

De sociala utmaningar vi ser i unionen i dag har mer att göra med brister i det nationella reformarbetet än avsaknaden av processer på EU-nivå. Vi ser i dag att länder som fört en ansvarsfull politik också stått bättre rustade i krisen. Samtidigt välkomnar jag en diskussion om hur EU bättre kan stödja medlemsstaterna i deras arbete för att jobben ska bli fler och komma fler till del. Att kommissionens meddelande tar avstamp i ett samarbete mellan alla EU:s 28 länder understryker respekten för arbetsmarknadens parter. Det är två utgångspunkter som regeringen stöder fullt ut.

En central del i meddelandet utgör ett förslag om en social resultattavla för att identifiera sociala obalanser. Om den utformas rätt tror vi att den kan berika samordningen genom att den tydligare synliggör de utmaningar som hämmar sysselsättning, konkurrenskraft och tillväxt. En viktig utgångspunkt i det här sammanhanget måste vara en arbetsmarknad som tar vara på kvinnors och mäns potential. En arbetsmarknad som vänder ryggen åt dem som står utanför hotar sammanhållning och välfärd.

En annan viktig fråga som kommissionen tar upp är arbetsmarknadens parters delaktighet i den europeiska terminen. Vi delar uppfattningen att det är viktigt att arbetsmarknadens parter, såväl på nationell nivå som på EU-nivå, involveras i Europa 2020-strategin och i den europeiska terminen. Däremot är det viktigt att parterna själva är med och utformar hur det ska gå till.

Samtidigt som vi ständigt kan förbättra samordningen inom EU måste vi hela tiden ha medlemsstaternas befogenheter för ögonen. Vi vill inte se en utveckling som försvagar medlemsstaternas befogenheter på de här områdena.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Jag tackar för informationen under punkt 7 a respektive b och konstaterar beträffande hela punkten att det finns stöd för regeringens inriktning i ärendet.

Vi går vidare till punkt 8. Det gäller Europeiska fonden som justeras för globaliseringseffekter och huruvida detta gett ett europeiskt mervärde i återintegreringen av uppsagda arbetstagare. Det är en ny fråga och en beslutspunkt.

Anf.  96  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M):

Det här blir något kortare. Under dagordningspunkt 8 ska vi vid rådsmötet anta rådsslutsatser om en rapport som den europeiska revisionsrätten har tagit fram om den europeiska globaliseringsfonden, som ordföranden nämnde.

Tidigare i år presenterade Revisionsrätten en rapport om EGF i vilken man ifrågasätter fondens mervärde. Rapporten ger några förslag på hur bristerna skulle kunna åtgärdas. Rådsslutsatserna välkomnar rapporten och tar fasta på några av de brister som identifieras.

Det är viktigt att rådet uttalar sig om den här typen av rapporter. Rapporterna är viktiga för att kunna följa upp insatser och uppnå effektiv allokering av begränsade resurser. Jag föreslår därför att Sverige vid rådsmötet ställer sig bakom antagandet av slutsatserna.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 9, Övriga frågor. Då arbetsmarknadsministern inte har något att föredra på den punkten lämnar jag ordet fritt. Ingen begär ordet. Därmed har vi nått vägs ände. Jag tackar arbetsmarknadsministern med medarbetare för närvaron i EU-nämnden i dag och önskar en trevlig helg.

4 §  Miljö

Statssekreterare Anders Flanking

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för miljö den 18 juni 2013

Återrapport från informellt ministermöte den 16–17 juli 2013

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för miljö den 14 oktober 2013

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statssekreterare Flanking med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Jag inleder med att fråga om det finns några A-punkter. Det finns det inte. Då undrar jag, statssekreteraren, om det finns någonting att säga med anledning av möte i rådet den 18 juni och det informella ministermötet den 16–17 juli.

Anf.  99  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Herr ordförande! Ni har fått rapporten, och jag utgår från att ni har tagit del av den. Jag har inget ytterligare att tillföra det som står i rapporten.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 3 som gäller ändring av förordning om transport av avfall. Det är en ny fråga och en diskussionspunkt.

Anf.  101  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Ordförande! I juli 2013 lade kommissionen fram ett förslag till ändring av förordningen om transport av avfall. Ordförandeskapet avser att föra en diskussion om förslaget på miljörådet den 14 oktober mot bakgrund av två frågor.

Kommissionens förslag syftar till att stärka och likrikta tillsynen inom EU för att därmed förbättra efterlevnaden av förordningen. Förslaget inför ett krav på medlemsstaterna att ta fram planer för inspektioner av avfallstransporter och ger möjlighet för behöriga myndigheter att kontrollera misstänkta exportörer av olagligt avfall.

Diskussionen på rådsmötet sker som sagt mot bakgrund av två frågor. Den första frågan är om medlemsstaterna anser att förslaget har rätt omfattning. Här välkomnar regeringen kommissionens förslag och kravet på obligatoriska tillsynsplaner över transporter av farligt avfall. Regeringen anser att det kan bidra till en stärkt efterlevnad av förordningen och att förslaget därmed har rätt omfattning.

Regeringen anser att det är mycket angeläget att motverka och komma till rätta med de illegala transporterna av avfall, i synnerhet farligt avfall. Den ökade illegala exporten av elektronikavfall och uttjänta fordon till utvecklingsländer bidrar till att skapa stora miljöproblem i de länder där avfallet hamnar. Där saknas ofta teknisk kapacitet att omhänderta avfallet på ett miljömässigt säkert sätt. Elektroniken innehåller exempelvis en rad farliga kemikalier, såsom kvicksilver.

Den andra frågan ordförandeskapet söker svar på är om medlemsstaterna anser att förslaget säkerställer rätt balans mellan rättvisa spelregler inom EU och nödvändig flexibilitet.

Regeringen anser att krav på obligatoriska tillsynsplaner kan bidra till en effektivare tillsyn över transporter av farligt avfall. Regeringen vill samtidigt framföra att det är viktigt att bevaka att medlemsstaterna ges tillräcklig flexibilitet att behovsanpassa tillsynen. Detaljregleringen i förslaget bör därför i vissa avseenden minskas, såsom kravet på information om antalet och typen av tillsynsbesök.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens inriktning i ärendet.

Vi går vidare till punkt 4, Koldioxidutsläpp. För tids vinnande kan vi kanske ta hela den punkten i ett sammanhang. Det är en delvis ny fråga och en beslutspunkt.

Anf.  103  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Ordförande! Det litauiska ordförandeskapet avser att miljörådet den 14 oktober ska diskutera den överenskommelse som nåddes med Europaparlamentet den 24 juni 2013 om skärpta krav på koldioxidutsläpp för personbilar från år 2020. Miljöministern har för avsikt att delta i den debatten.

Bakgrunden till debatten är att ett medlemsland vill få till stånd en omförhandling av överenskommelsen med Europaparlamentet i syfte att försöka få mer flexibilitet i genomförandet av det nya kravet för personbilar. Däremot har Coreper godkänt överenskommelsen om lätta lastbilar.

Regeringen stöder den nuvarande överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet. Det nya kravet för 2020 om 95 gram koldioxid per kilometer bestämdes redan 2008 och tar således hänsyn till att bilindustrin präglas av långa ledtider.

Det finns även en risk för att en omförhandling av överenskommelsen skapar ett dåligt prejudikat för framtida beslutsfattande inom EU. Ministerrådet kan emellertid behöva ta ställning till ett nytt förhandlingsmandat om en blockerande minoritet motsätter sig överenskommelsen. I ett sådant läge behöver regeringen kunna kompromissa för att säkerställa att ett regelsystem med skärpta gränsvärden kommer på plats. För regeringen är det viktigt att ett eventuellt nytt förhandlingsmandat och ett flexiblare genomförande inte väsentligt urvattnar de nya kraven.

Anf.  104  HELENA LEANDER (MP):

Regeringen ska ha all heder av att man försökt slå fast långsiktiga mål och velat skärpa kraven på lätta lastbilar. Tyvärr nådde man inte ända fram, och vi kan fundera över hur stor effekt den kompromiss som finns kommer att få i verkligheten, i alla fall för lastbilar, jämfört med vad som skulle hända ändå.

Jag förstår att ni inte kan sätta en exakt linje för hur långt ni tänker gå. Men om ni kan tänka er att kompromissa utöver den kompromiss som redan lagts fram, när nås den gräns där man nästan lika gärna kan låta bli att ha en överenskommelse över huvud taget?

Anf.  105  JACOB JOHNSON (V):

Om jag har förstått saken rätt är landet Tyskland, som har stora egna intressen i sin bilindustri. Hur skulle det påverka förslaget kvalitativt om man tillmötesgår de tyska kraven?

Europaparlamentet har varit pådrivande, och det är synd om Sverige ska frångå den överenskommelse som finns mellan Europaparlamentet och rådet. Vår linje är därför att vi ska stå kvar vid den kompromissen.

Anf.  106  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Kompromissen om de lätta lastbilarna är redan tagen.

Landet är som sagt Tyskland, och det har inte kommit något konkret förslag därifrån. Det vi har uppfattat skulle kunna förändras är att man lägger ut mer tid och begränsar delar i de olika bilflottorna. Det finns en diskussion om att biltillverkarna ska uppfylla kravet på 95 gram per kilometer för 80 procent av bilflottan till 2020 och sedan öka till 85 procent till 2021. Det finns dock inget konkret förslag ännu, utan detta lyftes upp på Coreper den 4 oktober.

Vi vet alltså inte vad det är Tyskland kommer att föreslå, och det gör det svårt att veta var det landar. Vår grunduppfattning är dock den jag deklarerade förut, och det är den som ministern kommer att kämpa för i rådet.

Anf.  107  JACOB JOHNSON (V):

Det är viktigt att driva på. Den nuvarande överenskommelsen om att den nya fordonsflottan ska släppa ut högst 120 gram per kilometer till 2015 har varit framgångsrik. Man kommer kanske att nå målet före 2015, vilket är positivt. Därför är det konstigt att Tyskland försöker obstruera. Vi ger allt stöd för att inte gå med på de tyska kraven.

Anf.  108  PYRY NIEMI (S):

Jacob Johnson sade ungefär det jag hade tänkt säga.

Statssekreteraren sade att man inte vet när något kan ske, men finns det någon tidshorisont när det kan finnas ett eventuellt kompromissförslag att förhålla sig till? Tyskland är inte helt obetydligt i EU-sammanhang. I en historisk tillbakablick brukar de ha ett visst inflytande över olika beslut, och när processen väl kommer i gång brukar det gå ganska fort.

Har regeringen någon indikation på när något relativt vettigt kompromissförslag kan ligga på bordet?

Anf.  109  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Det är svårt att sia om, men på rådet kommer man i så fall framför allt att diskutera ett förhandlingsmandat med parlamentet. Det man ska ta ställning till är vilket mandat rådet ska få för att förhandla vidare med parlamentet i frågan. Jag har svårt att spekulera om tiden.

Det handlar snarast om huruvida det blir en blockerande minoritet som motsätter sig överenskommelsen. Då kan det möjligtvis bli fråga om att föra diskussioner om en kompromiss.

Vår inställning är den som vi har deklarerat, och för oss är det angeläget att det kommer på plats så fort som möjligt.

Anf.  110  PYRY NIEMI (S):

Nu blev jag lite förvirrad. Du kan inte ge någon tidshorisont, men samtidigt hoppas du att det ska komma på plats så fort som möjligt. Om det är ”så fort som möjligt” är det kanske fara i dröjsmål. Förstå mig rätt. Kanske måste EU-nämnden då i någon mån konsulteras och få information.

Vi stöder regeringens uppfattning; den är klok och väl avvägd. Men med historiska fakta och att Tyskland vill få igenom saker och ting kan uppfattningen bli fundamentalt förändrad. Därför kan det vara bra att veta om vi talar om en vecka, en månad eller ett halvår.

Anf.  111  JACOB JOHNSON (V):

Har regeringen någon uppfattning om hur en blockerande minoritet skulle kunna formeras?

Anf.  112  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Vi vill ha det på plats så snart som möjligt; det är vår ambition. När det gäller tiden har det mycket att göra med parlamentets ambition, som väl är densamma som vår. Det är Europaparlamentsval nästa år, så jag tror att man vill ha det klart i tid. Jag tror att det kommer att finnas med i bakgrunden när man diskuterar detta.

Det är svårt att säga vad andra länder går in med. Jag fick frågan vilka ytterligare länder som skulle kunna ansluta sig till en tysk linje, och det har antytts att Ungern, Polen, Slovakien och Storbritannien kan finnas med – i alla fall utifrån vad som har visat sig på Coreper. Dessa länder kan alltså möjligtvis stå bakom en sådan uppfattning.

Men det är för tidigt att sia om det eftersom vi inte har något färdigt förslag från Tyskland.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 7, Förberedelser inför den 19:e sessionen i partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar och den 9:e sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet. Det är en beslutspunkt i en årligen återkommande fråga.

Anf.  114  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Ordförande! Ordförandeskapets avsikt är att på rådsmötet anta rådsslutsatser om EU:s position inför klimatkonventionens 19:e partsmöte i Warszawa. Regeringen anser att ett tydligt ledarskap behövs i klimatförhandlingarna och att EU bör befästa sin roll i det avseendet. Regeringens målsättning är att bidra till att EU driver en ambitiös och tydlig linje i de internationella klimatförhandlingarna.

De föreslagna rådsslutsatserna utgör en bra grund för att EU ska kunna vara pådrivande och ambitiös vid förhandlingarna. Vikten av att redan i Warszawa och framöver, framför allt under 2014, ta betydande steg framåt understryks. Regeringen föreslår därför att Sverige välkomnar och stöder förslaget till rådsslutsatser.

Rådsslutsatserna betonar vikten av FN:s klimatpanel IPCC:s rapport om klimatförändringarna, som presenterades i Stockholm för två veckor sedan. Budskapet i rapporten är tydligt: Människan orsakar klimatförändringarna, och effekter av detta syns över hela jorden. FN:s klimatpanel visar också att det är möjligt att klara det viktiga tvågradersmålet men att det är extremt bråttom att klimatsäkra och utveckla våra samhällen världen över. Vi anser att det är centralt att dessa tydliga vetenskapliga slutsatser om klimateffekterna lyfts fram i rådsslutsatserna.

Som ni minns resulterade partskonferensen i Doha 2012 i en ratificerbar andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet. Några tydliga framsteg i att begränsa den globala temperaturökningen till under två grader jämfört med förindustriell nivå gjordes dock inte.

Vi ser tre stora utmaningar. Det första är att skapa dynamik för att nå en ambitiös global klimatöverenskommelse i Paris 2015. Det andra är att få till stånd nya eller utökade utfästelser om utsläppsminskningar före 2020 och kompletterande initiativ för att bidra till att sluta gapet till tvågradersmålet. Det tredje är att fortsätta genomföra de olika institutioner och regelverk som har beslutats inom det multilaterala klimatsamarbetet och därmed skapa förtroende och förutsättningar för en ny överenskommelse. Förtroendebyggande är centralt för att få med alla i en ny överenskommelse. Många utvecklingsländer tvivlar på att de utvecklade länderna ska ta sitt ansvar.

I slutsatserna påpekas att EU ska leverera och genomföra det som lovats. Det handlar om utsläppsminskningar och klimatfinansiering och att sjösätta och använda de institutioner och ramverk vi beslutat om. Det är också viktigt att EU så snabbt som möjligt ratificerar Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod.

EU måste även förbereda sig för 2015-överenskommmelsen och sitt åtagande i den nya överenskommelsen. Här har vi ett internt EU-arbete framför oss, och det är positivt att rådsslutsatserna välkomnar kommissionens grönbok om ett europeiskt klimat- och energiramverk till 2030. En vitbok väntas från kommissionen i slutet av året, och under nästa år måste beslut om detta ramverk tas.

Om vi ska lyckas nå en överenskommelse 2015 måste den uppfattas som rättvis av alla. Överenskommelsens kärna ska vara utsläppsminskningar. Men överenskommelsen behöver också omfatta andra frågor, såsom anpassning till klimatförändringarna.

I Warszawa kommer många utvecklingsländer att fokusera på anpassning, klimatfinansiering, förluster och skador av klimatförändringarna, så kallade loss and damages, och rättvis fördelning av åtaganden i en framtida överenskommelse, även kallad equity. Det är därför viktigt att rådsslutsatserna understryker att anpassning är centralt i arbetet med 2015-överenskommelsen samt att EU är fast beslutet att ta framåt i loss and damage-frågan i Warszawa.

Vi har även tagit en informell medlande roll kring loss and damage och equity, bland annat genom att ordna och vara värd för två dialogmöten under hösten.

IPCC-rapporten visar att de globala utsläppen bör minska redan efter 2020 om tvågradersmålet ska kunna hållas. Om nuvarande trend med ökande globala utsläpp fortsätter kan temperaturökningen bli mer än 4 grader. Regeringen anser att kompletterande initiativ och samarbeten kring klimatkonventionen, såsom åtgärder mot kortlivade klimatföroreningar och mot fluorerade växthusgaser, till exempel HFC-föreningar, kan vara ett framgångsrikt sätt att öka ambitionen före 2020.

Det är bra att detta uppmärksammades i rådsslutsatserna, och vi har även drivit igenom att EU åter ska bekräfta sin villkorade ambitionshöjning till 30 procent till år 2020.

Regeringen anser att takten i förhandlingarna måste öka och välkomnar att EU driver på för att ett utkast till förhandlingstext ska finnas redan vid partsmötet i Lima 2014. Vi stöder EU:s föreslagna stegvisa ansats i förhandlingarna och att EU tydligt förordar en transparent regelbunden översynsprocess av parternas åtaganden kopplad till en ambitionshöjning av parternas åtaganden. Vi anser att det är centralt att EU signalerar att alla parter måste börja förbereda sina nationella förslag till åtaganden för att kunna lägga fram dessa före 2015.

Avslutningsvis välkomnar regeringen att rådsslutsatserna understryker vikten av utökad och riktad outreach och diplomati. Outreach och diplomati är redan en viktig del av regeringens arbete i klimatförhandlingarna men behöver stärkas än mer.

Anf.  115  PYRY NIEMI (S):

Ordförande! Tack, statssekreteraren, för en utförlig rapport, i positiv mening!

Det händer saker, och det är vi glada för. Vi anmälde avvikande mening 2012, och vi vidhåller den. Jag tycker ändå att det sker saker – det är positivt – men vi står fast vid vår avvikande mening.

Anf.  116  HELENA LEANDER (MP):

Jag har några frågor. Till att börja med framhåller regeringen i sina ståndpunkter att man har fått igenom diverse skrivningar om marknadsbaserade mekanismer, både gamla och nya. Jag undrar om man tänker på några särskilda mekanismer, till exempel EU:s handelssystem, som har fungerat lite si och så på sista tiden, eller om det snarare handlar om CDM (Clean Development Mechanism) och andra mekanismer med länder som inte har egna åtaganden.

När det gäller klimatfinansiering framgår det av underlaget att det är några delegationer som skulle vilja utveckla skrivningarna om klimatfinansiering och särskilt hänvisa till FN:s gröna fond. Det tycker jag låter väldigt bra, särskilt om man i den här utvecklingen får med att det ska vara additionella medel. Är det något som regeringen kan tänka sig att stödja?

För övrigt anser jag som vanligt att 2030-målet bör vara ovillkorat.

Anf.  117  JACOB JOHNSON (V):

Frågan har redan varit uppe inför Ekofinrådet, men jag upprepar att vi har anmält avvikande mening som handlar om additionella medel utöver befintligt bistånd till klimatfinansiering, ett ovillkorat åtagande till minst 30 procent vad gäller utsläppsminskningar till 2020 och en del andra synpunkter. Jag refererar till dessa i vår avvikande mening. Samtidigt välkomnar jag regeringens ambition att betona de senaste vetenskapliga rönen från IPCC.

Anf.  118  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Herr ordförande! När det gäller marknadsmässiga mekanismer tror vi att vi kan verka för att försöka förbättra dem, och vi tror att det har en positiv effekt.

Vad gäller det som sägs om klimatfinansieringen har man under arbetet när det gäller de långsiktiga åtagandena mobiliserat upp till 100 miljarder dollar per år vid 2020 via olika finansieringskällor i arbetsprogrammet, just för den långsiktiga finansieringen. Annex I-parterna ska under 2013 identifiera olika strategier och åtgärder för att uppfylla det gemensamma åtagandet på den punkten.

Beträffande diskussionen kring finansieringsfrågan kan vi vidhålla vår del, men vi måste också avvakta Ekofinrådet, som har nämnts här.

Anf.  119  HELENA LEANDER (MP):

Jag var lite nyfiken på om det var några särskilda marknadsmekanismer som var aktuella, men vi kan lämna den frågan.

När det gäller finansieringen däremot och konkret vad gäller den gröna fonden tycker jag att det är viktigt att stödja de länder som vill peka ut FN:s gröna fond som den främsta kanalen i denna fråga. Det undrar jag fortfarande om Sverige kan tänka sig att stödja.

Tidigare i dag anmälde jag på Ekofins motsvarande punkt avvikande mening beträffande vikten av additionella medel, och den gäller även här.

Anf.  120  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

När det gäller FN:s gröna fond kan vi väl stödja den, men jag tycker att det är viktigt att vara tydlig med att det är Ekofin som ska avgöra den frågan.

Anf.  121  PYRY NIEMI (S):

Vi vill verkligen understryka det sista som Helena Leander sade, och som även Jacob Johnson tog upp, om additionella medel. Det är en jätteviktig fråga att hantera framöver. Där framhärdar vi i den avvikande mening vi anmälde tidigare. Följ upp det noggrant.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet men att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält avvikande meningar.

Därmed är vi färdiga med punkt 7, och vi går vidare till punkt 8, Övriga frågor.

Anf.  123  Statssekreterare ANDERS FLANKING:

Det första handlar om EU:s system för handel med utsläppsrätter, ETS, och flyget, ICAO. Det andra handlar om internationella möten och evenemang. Där finns ökenspridning – underlag finns utdelat – kommissionen för hållbar utveckling, högnivåpanelen för hållbar utveckling, millenniemålen och diplomatkonferensen om Minamatakonventionen. Det tredje gäller sjöfart, det fjärde Montrealprotokollet som rör industrikrediter och HFC, samt det femte som gäller vattenkonferensen i Budapest.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under den punkten. Vi har nått slutet på vår dagordning när det gäller miljö. Vi tackar statssekreterare Flanking med medarbetare för närvaron i EU-nämnden i dag och önskar en trevlig helg.

5 §  Utrikes frågor – handel

Statsrådet Ewa Björling

Återrapport från möte i Europeiska unionens råd för utrikes frågor – handel den 14 juni 2013

Information och samråd inför möte i Europeiska unionens råd för utrikes frågor – handel den 18 oktober 2013

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statsrådet Ewa Björling med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Jag undrar inledningsvis om det finns några A-punkter. Det finns det inte. Då, statsrådet, undrar jag om det finns någonting att säga med anledning av möte i rådet den 14 juni.

Anf.  126  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Mötet hölls i Luxemburg, och jag representerade Sverige. Samtliga A-punkter godkändes utan diskussion. Det var många punkter uppsatta på dagordningen, och jag kommer bara att beskriva kortfattat vad som sades.

Första punkten handlade om TTIP, frihandelsavtalet mellan EU och USA som diskuteras. EU:s medlemsländer betonade handels- och investeringsavtalets stora ekonomiska och strategiska betydelse. Mandatet antogs. Jag betonade att handelsavtalet med USA inte skulle se ut som tidigare frihandelsavtal, utan att vi går in med ett brett och öppet mandat för att kunna få bästa möjliga resultat.

Relationen EU–Kina var uppe till diskussion. Kommissionen underströk Kinas ekonomiska betydelse men tog också upp att det fanns stora problem i våra bilaterala handelsrelationer. Jag betonade att vi måste arbeta med Kina, inte mot. Om EU inleder ett handelskrig mot Kina kommer båda parter att förlora på det. Jag kommer tillbaka till det senare. Kommissionär De Gucht försvarade sin hårda linje gentemot Kina med förslag på antidumpningstullar mot kinesiska solpaneler och telekom.

Punkten om Kanada flyttades till lunchen, där kommissionen gav en kortare lägesbeskrivning. Inget genombrott hade ägt rum, även om bara några få frågor återstod. Där står vi i princip fortfarande.

Sista punkten på dagordningen handlade om WTO och det kommande ministermötet i december, men den hann inte behandlas särskilt mycket på grund av tidsbrist. Den återkommer på dagordningen i dag.

Två frågor togs upp under rubriken Övriga frågor, dels arbetsvillkor i Bangladesh, dels Trade Omnibus I och II. Arbetsvillkor i Bangladesh och alternativa instrument för att förbättra situationen i landets textilsektor diskuterades. Ordföranden informerade att en överenskommelse nåtts med EU-parlamentet angående Trade Omnibus I och II. Lagstiftningspaketen innebär att regler för beslutsfattande justerats i enlighet med Lissabonfördraget. Det formella beslutet skulle tas vid det kommande rådsmötet den 8 oktober och ändringarna väntas träda i kraft från och med den 1 januari nästa år.

Anf.  127  BÖRJE VESTLUND (S):

Jag måste fråga om TTIP och audiovisuella tjänster, som inte kommer att ingå. På vilket sätt kommer det att påverka avtalet, och framför allt: Vilket motdrag kan det bli från USA när man väl kommer in i förhandlingarna?

Anf.  128  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! En stor del av diskussionen i juni fokuserade på just den enskilda frågan. Det tycker jag är ganska tragiskt eftersom den är en liten del i ett brett, omfattande avtal. Vår oro var att om vi undantar något och explicit uttrycker att det inte ska vara med kan USA också komma med områden som inte ska vara med. Vi förhandlade om enbart den här frågan fram till ungefär halv tolv på natten, hela dagen lång. Det var EU när vi visar oss från vår sämsta sida.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under den punkten och går vidare till punkt 3. Nu gäller det förordning om upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vad gäller internationella avtal där Europeiska unionen är part. Vi känner oss lite osäkra på om det är en informations, en diskussions- eller möjligen till och med en beslutspunkt.

Anf.  130  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Det kommer att vara en lägesdiskussion om förordningen om ekonomiskt ansvar i samband med investeringstvister.

Regeringen välkomnar att en enig ståndpunkt uppnåtts vid onsdagens Coreper om att ge mandat till inledandet av informella trepartssamtal med Europaparlamentet och kommissionen. Det är betydelsefullt att den här förordningen är på plats när EU:s första bilaterala avtal som omfattar investeringsskydd träder i kraft.

Sedan jag informerade nämnden i frågan inför FAC i november 2012 har diskussionerna fortsatt i rådet. Grundprincipen är att det ekonomiska ansvaret vid tvister mellan en investerare och en stat bör ligga hos den part som stått för den behandling av den utländska investeraren som ligger till grund för den aktuella tvisten.

Medlemsstaterna har begärt förtydliganden och varit kritiska till kommissionens ursprungliga förslag. Bland annat har det gällt hur EU:s inflytande ska se ut i tvister som omfattas av enskilda medlemsstaters handlande och där en medlemsstat kan bli ersättningsskyldig.

Ordförandeskapet presenterade i september ett kompromissförslag som innebär betydande begränsningar vad gäller kommissionens roll. Begränsningarna rör bland annat kommissionens befogenhet att besluta att EU ska vara svarande i en skiljedomsprocess och kommissionens inflytande i skiljedomsprocesser där en medlemsstat är svarande. Ordföranden har starkt verkat för samsyn mellan medlemsstaterna och hänvisat till att det är angeläget att inleda trepartsförhandlingar.

Kompromissförslaget har fått stöd från ett stort antal medlemsstater. Ett par medlemsstater >>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<< har ansett att förslaget är för långtgående när det gäller begränsningar av kommissionens roll men har ändå inte motsatt sig förslaget. De här medlemsstaterna håller helt eller delvis med kommissionen, som menar att begränsningarna negativt påverkar möjligheterna till en enhetlig tillämpning av den gemensamma investeringspolitiken.

Regeringen har noterat kommissionens synpunkter men har stött ordförandekompromissen som ett sätt att nå en överenskommelse i rådet. Regeringen har verkat för att konsekvenserna för statsbudgeten och EU-budgeten begränsas, inklusive motsatt sig tidigare förslag från vissa medlemsstater om skiftning av det ekonomiska ansvaret till unionen.

Regeringen välkomnar som jag har nämnt att informella trepartsförhandlingar nu kan påbörjas med parlamentet och kommissionen, samtidigt som det sannolikt kommer att krävas ytterligare kompromisser för att faktiskt nå en slutlig överenskommelse.

Anf.  131  BODIL CEBALLOS (MP):

Jag tänker på det här med tvistlösningsmekanismen när vi har så olika lagstiftningstraditioner i olika delar av världen. Det är kopplat till TTIP. Finns det en koppling till tvistlösning i den frågan?

Anf.  132  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Jag ber Kajsa Olofsgård att svara på det, för hon sitter och berättar för mig exakt hur det var tidigare.

Det finns ingen större koppling till TTIP utöver att det finns med i internationella avtal som beskriver en tvistlösningsmekanism. Men dels är inte det här förslaget färdigt ännu, dels kanske det inte blir så långtgående i TTIP. Jag låter Kajsa Olofsgård fortsätta.

Anf.  133  Departementsrådet KAJSA B OLOFSGÅRD:

TTIP har vi ju inte sett än, men i de frihandelsavtal som EU har förhandlat hittills och i de mandat som finns för frihandelsavtalen ingår regelmässigt en tvistlösningsmekanism. Det ingår i alla bilaterala avtal, och eftersom de är bilaterala får parterna komma överens om hur de ska hanteras.

När det kommer till investeringsskyddsavtal finns det en lång tradition av att använda sig av internationella skiljedomsinstitut. De är i allmänhet godkända av parterna och godkända internationellt, så det finns en lång tradition för hur man hanterar olika rättstraditioner.

Anf.  134  BODIL CEBALLOS (MP):

För mig blir det en koppling direkt till TTIP i och med att man i USA stämmer mycket oftare. Tanken är väl att det ska vara någon form av godkännande. Är det godkänt i ett land kan det vara godkänt också i det andra landet.

Frågan är om någon kommer att våga ta fajten mot USA i olika frågor. Jag tänker på miljöaspekter och annat som kan komma in i problematiken.

Anf.  135  Departementsrådet KAJSA B OLOFSGÅRD:

I allmänhet är bilaterala tvistlösningsmekanismer utformade så att man snarare försöker hitta en uppgörelse som alla parter är överens om. Men det är klart att det finns en oro inom EU-kretsen för den mer stämningsbenägna tradition som finns i USA.

När det kommer till frågan om investeringsskydd i TTIP är det en diskussion där det finns en oro hos vissa länder för att ta med investeringsfrågan i TTIP. Men det måste vägas mot de enorma vinster vi kan göra på att faktiskt ha med investeringar och att få med både marknadstillträdessidan och det skydd som krävs för att man ska våga investera.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning i frågan.

Vi går vidare till punkt 4, som gäller förberedelserna inför toppmötet om det östliga partnerskapet i Vilnius. Det är en diskussionspunkt.

Anf.  137  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Den här diskussionen väntas kretsa kring den senaste tidens ryska handelspolitiska påtryckningar mot länderna i det östliga partnerskapet. Ryssland har velat få berörda länder att avstå från att underteckna de färdigförhandlade frihandelsavtalen med EU. Sverige och EU har kritiserat Ryssland och uttryckt sitt tydliga stöd för varje lands rätt att självt besluta om sin utrikeshandelspolitik. Jag tog senast upp detta när vi hade svensk–rysk styrkommitté i Sankt Petersburg i förra veckan.

Sverige har samtidigt inom EU drivit på för att EU ska ta tillfället i akt och visa solidaritet med länderna i regionen, också mer konkret. Ett resultat är att EU inom kort väntas slopa kvotbegränsningarna för import till EU av moldaviskt vin. Det gör vi som ett direkt svar på Rysslands politiskt motiverade importstopp på vin från Moldavien.

Regeringen driver på för en fortsatt ambitiös EU-politik i relation till länderna i det östliga partnerskapet utan att göra avkall på våra krav på partnerländerna. Det gäller till exempel de politiska villkor som EU har satt upp för Ukraina för möjligheten att underteckna det färdigförhandlade associerings- och frihandelsavtalet med EU.

Anf.  138  HANS WALLMARK (M):

Det är onekligen en dubbel knorr att man numera utför en solidaritetshandling genom att dricka moldaviskt vin. Men det är viktigt att göra det, så även jag får ta på mig den bördan.

Det är ju inte bara mot det östliga partnerskapet som Ryssland bedriver ett rätt otäckt spel, där man anför hälsoskäl för att inte importera från till exempel Moldavien eller Georgien. Även EU-landet Litauen, som står som värd för Vilniusmötet, har råkat ut för liknande. Jag undrar om handelsministern vill kommentera det. Det är som sagt en hotbild inte bara mot det östliga partnerskapets länder utan också direkt mot EU:s egna medlemsstater.

Anf.  139  BÖRJE VESTLUND (S):

Den svenska ståndpunkten togs upp, den som vi framhöll i näringsutskottet den 3 oktober, nämligen mänskliga rättigheter, demokratisering och andra reformframsteg, som var om inte ett villkor så i varje fall en viktig del av det här avtalet. Men det som har kommit till är Rysslands påverkan, inte minst på undertecknandet av avtalen.

Min fråga till statsrådet är vilken hållning man kommer att inta gentemot Ryssland i sammanhanget, eftersom de försöker spela en större roll än vad de har gjort tidigare.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Jag har en kort fråga som gäller att man vill stödja de länder inom det östliga partnerskapet som utsätts för handelsrelaterade påtryckningar. Jag har förstått att Sverige känner starkt för detta, men vad är bedömningen vad beträffar övriga medlemsstater?

Anf.  141  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Vad gäller Rysslands beteende mot Litauen har jag kritiserat även det och sagt att det är helt oacceptabelt att man gör så mot ett av våra medlemsländer. Ryssland gör så mot ett flertal länder. De gör det säkert mot grannar så att säga åt andra hållet också.

Det är ett högt spel som Ryssland spelar. Det har de egentligen gjort ända sedan de inträdde i WTO efter arton långa år av förhandlingar. Alla var naturligtvis glada och välkomnade Ryssland till WTO – det är ett viktigt medlemsland. Men det är också viktigt att Ryssland följer de ramverk som är uppsatta.

Det är ännu viktigare för Ryssland självt eftersom man nu knackar på dörren för att också få bli OECD-medlem. Där har vi varit väldigt tydliga och sagt att Ryssland precis som alla andra länder måste uppfylla de villkor som krävs för att bli medlem i OECD. >>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen <<<

Därmed tror jag att jag även har svarat på Börje Vestlunds fråga. I till exempel associeringsavtalet med Ukraina finns det möjligheter att tillfälligt suspendera. Om Ukraina uppfyller de krav som nu ställs, om man skriver på och det här blir verklighet, finns det fortfarande möjlighet inom avtalet att göra en tillfällig suspendering om man bryter mot det.

När det gäller ordförandens fråga kan jag säga att vi inte talat med alla medlemsländer, men jag har inte hört att det skulle vara för få medlemsländer som ställer sig bakom det här. Alla medlemsstater känner nog ungefär samma sak när det gäller detta.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning i frågan.

Vi går vidare till punkt 5, Förberedelser inför Världshandelsorganisationens nionde ministerkonferens på Bali. Det är en diskussionspunkt.

Anf.  143  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Det här är en informationspunkt. Jag välkomnar att ledamöter från näringsutskottet som vanligt kommer att delta i delegationen.

Det är en ny situation; vi har en ny generaldirektör i WTO, Roberto Azêvedo från Brasilien, och han har satt full fart i förhandlingsarbetet för att lösa de många utestående frågor som finns innan vi kan nå fram till ett så kallat minipaket vid ministerkonferensen. Det är viktigt att vi ger stöd till Azêvedos ansträngningar för att föra de här förhandlingarna i mål och att alla medlemsländer i WTO visar nödvändig flexibilitet och politiskt ledarskap.

Förhandlingarna koncentreras till tre pelare som ska ingå i minipaketet till ministerkonferensen. Ett avtal om förenklade handelsprocedurer utgör kärnan i paketet, men det kommer att behöva kompletteras på jordbruks- och utvecklingsområdena.

Handelsproceduravtalet är en viktig prioritering för Sverige, inte minst med tanke på de stora ekonomiska effekter som ett avtal skulle få för utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna. Våra prioriteringar ingår i kommissionens förhandlingslinje.

Jordbruksdiskussionerna har dominerats av ett förslag från en grupp u-länder om att trygga livsmedelförsörjningen. Det är viktiga frågor, men det förslag som har diskuterats skulle innefatta ett handelsstörande prisstöd, och det finns bättre sätt att säkra tillgången på livsmedel.

En möjlig kompromiss som diskuteras inför mötet på Bali är en fredsklausul som innebär att inga tvister kan inledas i avvaktan på en slutlig uppgörelse. Man diskuterar också en kompromiss gällande utfasning av exportstöd. Det är något som inte i sak borde vålla problem för EU eftersom vi inte längre beviljar några exportbidrag. Däremot är jordbruksfrågan alltid känslig inom EU, och förslaget anses obalanserat genom att motsvarande subventioner i främst USA inte omfattas.

Utvecklingsfrågorna är en viktig del av utfallet för ministerkonferensen. MUL – de minst utvecklade länderna – har identifierat vilka områden som är prioriterade för dem. Det är framför allt tull- och kvotafritt marknadstillträde. Det handlar om bomull. Det är förenklade ursprungsregler samt leverans på den tidigare beslutade ”waivern” för tjänster.

Sverige arbetar för att nå resultat där det är möjligt. Exempelvis har vi varit drivande för att inleda diskussioner i EU om hur vi kan leverera på tjänste-”waivern”. De minst utvecklade länderna har markerat att det är en viktig och högt prioriterad fråga för dem.

Utöver minipaketet är det angeläget att återuppta förhandlingarna om ITA, ett nytt informationsteknikavtal. Här har Kina försvårat en sådan överenskommelse, men man arbetar aktivt i Genève för att hitta en lösning.

Det är också angeläget att återuppta förhandlingar om miljövaror och tjänster. APEL:s överenskommelse för ett år sedan om tullättnader på 54 miljöteknikprodukter har redan visat att det är möjligt att komma framåt i frågan. Sverige verkar inom EU-kretsen för att också denna ministerkonferens ska sända ut en tydlig signal om det.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Vi har uppfattat detta som en diskussionspunkt. Man diskuterar förberedelserna inför WTO:s nionde ministermöte. Då är vi överens om det – bra.

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning. Vi går vidare till punkt 6, Förhandlingar om investeringar mellan EU och Kina. Det är en beslutspunkt.

Anf.  145  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Det är fråga om ett beslut om ett mandat till kommissionen för att inleda förhandlingar med Kina om investeringsavtal. Avtalet ska innehålla regler om marknadstillträde och investeringsskydd.

Regeringen är positiv till att inleda förhandlingar med Kina. Det är en viktig handelspartner, och marknaden har fortsatt en stor potential för europeiska företag. Samtidigt är situationen för mänskliga rättigheter otillfredsställande, vilket framförs regelbundet i såväl EU:s som Sveriges dialog med Kina. De flesta medlemsstater har redan ett investeringsskyddsavtal med Kina, men inget land har avtal om marknadstillträde för investeringar. Ett framtida investeringsavtal mellan EU och Kina kan förbättra skyddsreglerna för svenska investeringar jämfört med det svenska avtalet från 1982. Det är positivt att marknadstillträde omfattas i ett framtida EU-avtal. Det kommer också att inbegripa det viktiga området tillfällig personrörlighet.

Regeringen har strävat efter att avtalet ska innehålla avsnitt om öppenhet, hållbar utveckling och immateriella rättigheter – och välkomnar att så nu är fallet. Det är också positivt att mandatet anger att avtalet bör stödja internationella standarder för hållbart företagande, inklusive OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Regeringen välkomnar att enighet har uppnåtts och att beslut kan fattas i rådet om förhandlingsmandatet. Det är en viktig och positiv signal i våra bilaterala ekonomiska relationer också inför toppmötet mellan EU och Kina i nästa månad.

Anf.  146  BODIL CEBALLOS (MP):

Det du tar upp om mänskliga rättigheter är viktigt. Hur sker den förtroendefulla dialogen? Vilken respons får vi från Kina?

Vid något tillfälle när Carl Bildt besökte utskottet sade han att Kina har någon som arbetar med frågor om mänskliga rättigheter, och den personen skickas fram när vi kommer. Om det sedan fanns en acceptans eller förståelse i nästa led var lite mer oklart.

Anf.  147  BÖRJE VESTLUND (S):

Jag kan delvis instämma i vad Bodil Ceballos säger.

Det är väl frågorna om immateriella rättigheter som EU har svårast med. Ursprunget till många brott mot de immateriella rättigheterna är Kina, som är någon form av huvudaktör i det sammanhanget. Kommer man att nå fram där? Dessa frågor är uppenbarligen ett hot mot mycket av europeiskt företagande.

Man talar nu om MR-frågor. På den sociala agendan finns frågan om att det råder stor ojämlikhet i Kina. Kanske skulle man via ett handelsavtal kunna få en bättre situation i Kina.

Ibland talar vi om Kina som det nya industrialiserade landet med samma status som vi har. Vi får inte glömma att stora delar av Kina, kanske en majoritet, är fattigt. Det är lätt att glömma bort i all rusch över kinesisk kompetens och framgång. Det måste vi hålla isär, särskilt vid diskussioner om investeringar mellan EU och Kina.

Anf.  148  JACOB JOHNSON (V):

Jag har först en fråga om regeringens ståndpunkt, återigen i papperen. Det står att ”regeringen är positiv till att EU inleder förhandlingar med Kina om ett investeringsavtal och välkomnar att avtalet innehåller avsnitt om öppenhet” etcetera. Avtalet är inte färdigt. Jag skulle vilja ha ett förtydligande om mandatet ska innehålla dessa frågor.

Sedan har vi frågan om mänskliga rättigheter. Om jag förstår saken rätt står det ingenting om mänskliga rättigheter i mandatet. Det efterlyser jag. Jag vill särskilt lyfta fram vikten av att EU och Sverige driver frågan om mänskliga rättigheter, inklusive fackliga rättigheter, i Kina.

Anf.  149  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Jag börjar med Jacob Johnsons fråga. Vi ska inleda förhandlingar med Kina. Naturligtvis kan vi inte tala om exakt vad som ska stå i avtalet innan vi ens har inlett förhandlingarna. Men förhandlingarna är uppdelade i olika avsnitt. Där ingår öppenhet, hållbar utveckling och immateriella rättigheter. Alla dessa frågor ska upp på agendan under förhandlingens gång. Det är där vi är nu, och det är så långt vi har kommit. Om de avsnitten inte hade funnits med hade det varit betydligt svårare att vara tydlig inom dessa områden. Nu finns de där, och det välkomnar vi just nu.

I detta ingår också arbetsförhållanden. Vi har varit tydliga med att skrivningar om OECD:s riktlinjer för multinationella företag ska finnas med. Det handlar om att ta hänsyn till mänskliga rättigheter, om arbetstagarens villkor på arbetsplatsen, om miljöhänsyn och om att arbeta mot korruption. Alla dessa frågor kommer att sättas i fokus.

Frågorna om immateriella rättigheter är ett stort problem i Kina och kommer att vara det inom överskådlig framtid. Men vi ska komma ihåg att ju mer kinesiska företag arbetar internationellt, ju mer Kina kommer att få en teknisk utveckling med egna innovationer, desto mer respekt kommer det att bli för immateriella rättigheter. Det är jag helt övertygad om. Jag tror inte att receptet är att stänga gentemot Kina. Tvärtom är det viktigt att öppna gentemot Kina, och det är också viktigt att ha många kontakter och att från svensk sida våga stå för öppenhet och dela med sig av sin kunskap. Jag är övertygad om att det är enda vägen att gå för att få dem att förstå hur viktigt det är med patent och att ha respekt för immateriella rättigheter.

Sedan var det Bodil Ceballos fråga. I dialogen med Kina tar vi ständigt upp frågan om mänskliga rättigheter. Jag upplever att det finns fler än ”någon” som arbetar med frågor om mänskliga rättigheter. Framför allt vill jag framhålla att Sverige är det enda landet i världen som har ett samförståndsavtal med Kina gällande CSR, corporate social responsibility, där vi har regelbundna aktiviteter med kinesiska företag för att utbilda dem i OECD:s riktlinjer, att följa FN:s Global Compact, att ha uppförandekoder inom företag. Dessa frågor blir alltmer viktiga för företagens varumärken. Det märks en stor skillnad på de kinesiska företag som i dag har utländska kunder, kontakter eller exporterar från Kina. Standarden när det gäller CSR är mycket högre där än i inhemska kinesiska företag.

Jag ser positivt på framtiden, men jag är också helt medveten om att Kina inte är en demokrati. Det förekommer grova kränkningar mot mänskliga rättigheter. Bästa receptet mot detta är att bli tydligare i alla våra avtal och framför allt att vi verkar på marken för att göra skillnad. Det är precis vad Sverige gör i samförståndsavtalet.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 7. Nu gäller det investeringar mellan EU och ASEAN. Det är en beslutspunkt.

Anf.  151  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Vid rådsmötet är målet att besluta om ändringar i förhandlingsdirektivet från 2007 för frihandelsförhandlingar med Aseanländer. Syftet är att påbörja förhandlingar om investeringsskydd i pågående förhandlingar med Vietnam, Malaysia och Thailand och möjliggöra sådana i framtida frihandelsförhandlingar med andra ASEAN-länder.

Regeringen välkomnar en enhetlig investeringspolitik för hela EU. Sveriges bilaterala avtal med några av ASEAN-länderna innehåller förhållandevis svagt investeringsskydd i dag. Därför välkomnar vi att EU inleder investeringsförhandlingar med ASEAN-länderna.

Ordförandeskapet har med utgångspunkt i medlemsstaternas synpunkter presenterat ett reviderat utkast till rådsbeslut och förhandlingsmandat. Ändringarna ligger i linje med dem som jag redan har berört under den förra dagordningspunkten. Med svenskt stöd har det i mandattexten även tagits med ett avsnitt om transparens och ett om hållbar utveckling som innehåller hänvisningar till internationella arbets- och miljöstandarder samt riktlinjer för hållbart företagande.

Anf.  152  BODIL CEBALLOS (MP):

Hur ställer sig övriga länder, de som inte har valt att gå vidare i förhandlingarna, till att dessa tre gör det? I andra regioner har det blivit en del konflikter.

Anf.  153  Kanslirådet EVA NILSSON MANSFELD:

Det är ett ömsesidigt beslut att inleda förhandlingar. Det finns diskussioner även med andra länder, till exempel diskussioner om att inleda frihandelsförhandlingar med Indonesien och Filippinerna. Än har man inte ansett sig redo. Där har man inte kommit till ett ömsesidigt beslut om att inleda förhandlingar.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 8, EU–USA TTIP. Det handlar om hävande av sekretess när det gäller mandatet för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar. Det är en diskussionspunkt.

Anf.  155  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Det blir dels en fråga om offentliggörande av kommissionens förhandlingsdirektiv, som tas upp på begäran av Frankrike, dels en allmän diskussion under lunchen.

När det gäller offentliggörande av kommissionens förhandlingsdirektiv för TTIP vill jag understryka att regeringens uppfattning är att öppenhet är utgångspunkten för förhandlingen, för att den ska kunna avslutas med gott resultat. Det är bara med brett stöd från näringsliv, organisationer och allmänhet som vi kan lyckas med förhandlingen.

Samtidigt är det viktigt att vi överväger vilken inverkan en sådan åtgärd kan få på andra frihandelsförhandlingar och möjligheterna att utarbeta ändamålsenliga mandat för kommissionen.

Några medlemsstater har i Coreper motsatt sig offentliggörande, varför det inte kommer att bli något beslut i samband med rådsmötet. Den allmänna diskussionen kommer att vara under lunchen, och då förväntar vi oss att kommissionen redogör för läget i förhandlingarna och hur man ser på förhandlingarna efter det att den andra förhandlingsrundan har ställts in som en följd av USA:s budgetkris.

Jag kommer att betona att regeringen vill få ett så brett och omfattande avtal som möjligt eftersom alla studier, inklusive dem som Kommerskollegium gjort, visar att de positiva ekonomiska effekterna då blir som störst, naturligtvis. Regeringen önskar att förhandlingarna avslutas under 2015. Vi vill inte se en förhandling som leder till att samtalen drar ut på tiden, och det kommer jag att trycka på under mötet.

Jag ska också säga att det var väldigt glädjande att president Obama uttryckte stor entusiasm för TTIP och vikten av att avtalet blir så ambitiöst och långtgående som möjligt när han hade samtal med statsministern i samband med besöket i Stockholm.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och säga några ord om hur viktigt det är att sprida information om TTIP. Jag gjorde det i näringsutskottet, men jag upprepar det. Vi har ett unikt tillfälle att få ett avtal mellan EU och USA som skulle kunna få väldigt positiva effekter för vår tillväxt och skapa nya jobb i Sverige. Det skulle naturligtvis också för våra företag innebära stora förenklingar i handeln med USA när det gäller både export och import och kunna vara mycket ekonomiskt lönsamt.

Även för gemene man ger det stora vinster. Om vi når ett ambitiöst avtal har Kommerskollegium en beräkning som visar att varje svensk skulle kunna tjäna 1 700 kronor per år redan med detta. Därför är det viktigt att sprida den informationen och argumentera. Vid våra resor till USA passar jag och mina kolleger i regeringen alltid på att tala om TTIP. Det behöver vi också göra i andra medlemsländer och överallt där det kan vara verksamt.

Anf.  156  BODIL CEBALLOS (MP):

Utrikesutskottet kom hem från Washington i går, och där fördes det mycket samtal just om TTIP. Bland annat talade vi med EU-representationen där. Jag frågade om GMO-produkterna till exempel och hur det går i de diskussionerna. Det svar som vi fick var egentligen att märkning kommer med men inte så mycket mer.

Därför skulle jag verkligen vilja poängtera att den svenska inställningen bör vara att hålla GMO så långt härifrån som möjligt och att miljö- och hälsoskyddsregler måste ha större plats i arbetet. Vi måste ju ha rätt att reglera så att vi inte förlorar det som vi gemensamt har nått i EU-samarbetet när det gäller miljöregler och annat.

Där kommer också frågan om tvistlösningsmekanismerna, som vi var inne på tidigare, så att vi inte hamnar i en situation där EU är tvungen att godkänna produkter som vi aldrig skulle ha godkänt annars därför att man inte vågar ta fajten med bolagen. Det kan bli väldigt kostsamt om man skulle göra det.

Hur är regeringens inställning till just den frågan? Den är väldigt viktig för oss.

Anf.  157  BÖRJE VESTLUND (S):

Herr ordförande! Jag ska inte upprepa mina frågor från näringsutskottet. Däremot tycker jag att det finns anledning att fundera.

Detta avtal har ju hyllats, eller vi säger i varje fall från vår sida och från regeringens sida att det är väldigt viktigt för Sverige. Det är naturligtvis så. Och det är viktigt för EU. Men vad gör regeringen för att involvera det civila samhället i övrigt? Att näringslivsorganisationerna tycker att det här är jätteviktigt vet vi; det har vi sett åtskilliga exempel på. Men vad gör man till exempel för att involvera fackföreningsrörelsen och miljörörelsen? Det kanske finns andra organisationer också, till och med LRF, och andra viktiga samhällsaktörer i detta sammanhang som ska vara delaktiga och få göra sina inspel.

Det här är inte vilket avtal som helst. Vi har många handelsavtal, men det här kanske betyder mer för handeln i EU på lång sikt.

Anf.  158  JACOB JOHNSON (V):

Man kan notera i underlagen från EU-nämndens kansli att det andra förhandlingsmötet med USA tydligen har ställts in på grund av att den amerikanska statsapparaten har stängts. Det är lite intressant.

Min fråga gäller egentligen den franska begäran att släppa sekretessen på förhandlingsmandatet och om ministern lite grann kunde utveckla och referera Frankrikes argumentation och hur övriga stater eventuellt kommer att förhålla sig till detta.

Anf.  159  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Jag börjar med Bodil Ceballos. Det handlar både om GMO och om tillväxtbefrämjande antibiotika, hormonbiffar och flera andra saker. Sverige är helt enigt med EU om att det inte blir tal om att ändra hur vi vill att vår djurhållning ska gå till. Vi är väldigt tydliga med det. Både gott djur- och människoskydd och god djur- och människohälsa är väldigt viktiga frågor, för vi ska inte stoppa i friska djur mediciner för att de ska växa snabbare.

I USA ser man lite annorlunda på det här, och det är en fråga som kommer att diskuteras. Men det är bara detaljer om tillämpning som kan förhandlas, och vi kommer inte att ändra våra grundläggande regler. Det vill jag vara tydlig med.

Låt mig dessutom i detta sammanhang säga att antibiotikaresistensen ju är en av vår tids stora utmaningar, och vi måste minska onödig användning hos både människor och djur.

Till Börje Vestlund vill jag säga att min statssekreterare har talat med facken. Vi kommer säkert att göra det framöver. Jag träffar bland annat LRF som organisation nästa vecka. Detta är ett arbete som det är viktigt att inte bara regeringen bedriver utan också riksdagen bedriver, att alla engagerar sig i frågan. Det var lite det jag var ute efter när jag sade just detta med att så många som möjligt engagerar sig. Det handlar också om att ta in synpunkter och tankar. Det både sprider information om vad avtalet kan ge och lyssnar av om det finns nya, goda förslag och synpunkter.

I det sammanhanget tycker jag att det är glädjande att det finns en näringslivsdiskussion. I TABD, Transatlantic Business Dialogue, där vi har en svensk som ordförande på europeisk sida, möts man regelbundet och tittar på vilka områden som är viktigast för industrin. Där har jag sagt att det inte bara ska vara industrin utan även jordbrukssidan som är med och engagerar sig i detta.

Den sista frågan, av Jacob Johnson, var om den franska öppenheten. Vi hade uppe den frågan i näringsutskottet. Det är hela tiden en delikat balans. Vi vill stå för öppenhet. Vi vill att det ska vara så transparent som det bara går. Samtidigt är det ibland förhandlingstaktik. Då är frågan: Hur har man skrivit detta mandat? Antingen skriver man det väldigt detaljerat, och alla medlemsstaterna är medvetna om det; alla saker som man vill ha finns tydligt med. Eller också skriver man inte lika tydligt just därför att det inte bara är vi som kan läsa exakt vad mandatet innehåller, utan det kan också våra motparter på andra sidan bordet. Det är hela tiden en delikat balansgång. Vi ska inte inbilla oss att det kommer att bli lätt.

Anf.  160  JACOB JOHNSON (V):

Ministern svarade inte riktigt på min fråga. Min fråga var egentligen: Hur argumenterar Frankrike? Vilka argument har de för sin framställan? Jag kan förstå den här avvägningen, men Frankrike måste väl ha utvecklat det lite grann. Eller har de bara begärt rakt upp och ned att sekretessen ska släppas? Har de ingen motivering?

Anf.  161  PATRIK BJÖRCK (S):

Jag vill göra ett så kallat medskick. Vi talar om MR-frågor när det gäller Kina, och vi talar om djurskydd när det gäller USA. Jag skulle vilja säga att det kanske är lika viktigt att tala om MR-frågor när det gäller USA, för där är det inte bara i djur man stoppar konstiga saker, utan där ägnar man sig också åt tvångsmatning av politiska fångar. Jag vill bara göra det medskicket.

Anf.  162  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

MR-frågor finns alltid med på agendan i alla de frihandelsavtal som förhandlas, så självklart finns de med också med USA. I vilken detalj man sedan går in på det är en annan sak. Det sätter vi inte upp på det sättet i ett förhandlingsmandat i ett så tidigt skede.

Den franska handelsministern var i Stockholm och besökte mig, och hon tog då upp just frågan om att man vill ha mer öppenhet i mandatet. Detta är nu min bedömning, men det är snarare så att fransmännen är missnöjda med kommissionens slutenhet generellt och tycker – i alla fall vad gäller det förslag som gavs då – att det vore utmärkt med ett tydligt exempel när vi precis har inlett en ny förhandling med ett land. Det är egentligen det som är deras skäl att kräva total transparens och stå upp för det. Jag tror att det handlar en del om inrikespolitik också.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det under punkt 8 a finns stöd för regeringens inriktning i ärendet, men jag har noterat ett medskick från Socialdemokraterna. Under punkten b tackar vi för informationen, då vi uppfattade att det var en informationspunkt.

Vi är framme vid punkt 9, Kinas möjliga skyddsåtgärder mot europeiskt vin. Det är en diskussionspunkt.

Anf.  164  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Ja, det är en diskussionspunkt. Kina har inlett undersökningar om dumpning och subventioner av viner från EU. Vissa länder har begärt att detta ska tas upp som en dagordningspunkt. Kinas agerande har av vissa uppfattats som ett svar på att EU införde provisoriska skyddsåtgärder mot kinesiska solpaneler i juni, ett beslut som kommissionen drev igenom med stöd från enbart fyra medlemsstater.

Kina är, som jag har sagt tidigare i dag, en viktig handelspartner, och marknaden har stor potential för europeiska företag. Det är fortsatt hög tillväxt. Samtidigt lämnar situationen för mänskliga rättigheter en hel del övrigt att önska vilket vi, som jag sade, framför regelbundet både i EU:s och i Sveriges dialog.

Regeringen kommer, naturligtvis beroende på hur diskussionen utvecklas, att påpeka vår ståndpunkt att en protektionistisk handelspolitik blir missgynnsam för alla inblandade parter och att vi därför bör sträva efter en frihandelspolitisk och en samlad linje i våra handelsrelationer, inte minst med Kina.

Anf.  165  HANS WALLMARK (M):

Jag delar fullt ut regeringens frihandelsvänliga linje och tycker att den är bra. Dock har jag en kunskapsfråga. I handlingarna står det: ”Sverige har en liten export av vin till Kina.” Har vi någon alls?

Anf.  166  BODIL CEBALLOS (MP):

Jag tänker på de provisoriska skyddsåtgärderna för solpaneler. Hur länge kommer de att finnas kvar innan de försvinner?

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Hur är det nu med den svenska vinexporten till Kina, statsrådet?

Anf.  168  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Vi har en export till Kina på hela 1 miljon kronor. Men det är framför allt några andra länder, lite längre söderut i Europa, som drabbas av detta.

Vi var mycket tydliga redan under solpanelsdiskussionen, och har varit tydliga när det har handlat om telekomprodukter, att det till slut bara kommer att skapa ett handelskrig att göra på detta sätt. Det var ganska intressant, för jag tror att Kina gick ut ungefär dagen efter att vi tog det beslutet. Det gick väldigt snabbt att komma tillbaka.

Som svar på Bodil Ceballos fråga vill jag säga att det kommer att tas definitivt beslut nästa vecka om hur länge detta ska vara. Det normala är väl att man provisoriskt inför det i sex månader, och sedan tar man ställning därefter.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens inriktning i detta ärende.

Sedan har vi förstått att det finns en extra punkt, en informationspunkt, som skulle röra Japan.

Anf.  170  Statsrådet EWA BJÖRLING (M):

Herr ordförande! Under informationen vid lunchen kommer kommissionären att informera medlemsstaterna om det aktuella läget i förhandlingarna om frihandelsavtal med Japan. Två rundor av förhandlingar har ägt rum, och nästa är i slutet av oktober. Hittills har förhandlingarna främst varit av sonderande karaktär. Trycket kommer naturligtvis att öka gradvis inför den översyn som kommer att göras av förhandlingarna i slutet av mars. Då ska EU se vilka framsteg som har nåtts.

Vi har sagt att vi vill se ett ambitiöst resultat av frihandelsförhandlingarna, och jag kommer också att ta upp vikten av det när jag besöker Tokyo i november. Återigen: Det finns stora potentiella vinster för Sverige, för EU och för Japan.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen under den punkten. Jag konstaterar att vi nu har nått slutet på vår dagordning. Vi tackar statsrådet Ewa Björling med medarbetare för närvaron i EU-nämnden och önskar en trevlig helg.

• 
  Innehållsförteckning

• 1 §  Ekonomiska och finansiella frågor – 1

• Anf.  1  ORDFÖRANDEN – 1

• Anf.  2  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 1

• Anf.  3  ORDFÖRANDEN – 1

• Anf.  4  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 1

• Anf.  5  ORDFÖRANDEN – 2

• Anf.  6  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 2

• Anf.  7  FREDRICK FEDERLEY (C) – 3

• Anf.  8  BODIL CEBALLOS (MP) – 3

• Anf.  9  JACOB JOHNSON (V) – 3

• Anf.  10  BO BERNHARDSSON (S) – 3

• Anf.  11  BÖRJE VESTLUND (S) – 4

• Anf.  12  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 4

• Anf.  13  ORDFÖRANDEN – 5

• Anf.  14  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 5

• Anf.  15  FREDRICK FEDERLEY (C) – 7

• Anf.  16  BODIL CEBALLOS (MP) – 7

• Anf.  17  BÖRJE VESTLUND (S) – 8

• Anf.  18  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 8

• Anf.  19  ORDFÖRANDEN – 9

• Anf.  20  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 9

• Anf.  21  ORDFÖRANDEN – 9

• Anf.  22  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 9

• Anf.  23  ORDFÖRANDEN – 10

• Anf.  24  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 10

• Anf.  25  JACOB JOHNSON (V) – 10

• Anf.  26  HELENA LEANDER (MP) – 10

• Anf.  27  ORDFÖRANDEN – 10

• Anf.  28  FREDRICK FEDERLEY (C) – 11

• Anf.  29  BO BERNHARDSSON (S) – 11

• Anf.  30  ORDFÖRANDEN – 11

• Anf.  31  Statssekreterare SUSANNE ACKUM – 11

• Anf.  32  ORDFÖRANDEN – 11

• 2 §  Jordbruk och fiske – 12

• Anf.  33  ORDFÖRANDEN – 12

• Anf.  34  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) – 12

• Anf.  35  ORDFÖRANDEN – 12

• Anf.  36  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) – 12

• Anf.  37  PYRY NIEMI (S) – 12

• Anf.  38  HELENA LEANDER (MP) – 13

• Anf.  39  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) – 13

• Anf.  40  HELENA LEANDER (MP) – 14

• Anf.  41  JACOB JOHNSON (V) – 14

• Anf.  42  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) – 14

• Anf.  43  HELENA LEANDER (MP) – 14

• Anf.  44  ORDFÖRANDEN – 14

• Anf.  45  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) – 15

• Anf.  46  ORDFÖRANDEN – 15

• Anf.  47  Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) – 15

• Anf.  48  ORDFÖRANDEN – 15

• 3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sysselsättning) – 16

• Anf.  49  ORDFÖRANDEN – 16

• Anf.  50  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 16

• Anf.  51  ORDFÖRANDEN – 16

• Anf.  52  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 16

• Anf.  53  ORDFÖRANDEN – 17

• Anf.  54  PATRIK BJÖRCK (S) – 17

• Anf.  55  JACOB JOHNSON (V) – 18

• Anf.  56  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 18

• Anf.  57  Kanslirådet KARIN SÖDERBERG – 18

• Anf.  58  ORDFÖRANDEN – 19

• Anf.  59  PATRIK BJÖRCK (S) – 19

• Anf.  60  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 20

• Anf.  61  Kanslirådet KARIN SÖDERBERG – 20

• Anf.  62  PATRIK BJÖRCK (S) – 20

• Anf.  63  FREDRICK FEDERLEY (C) – 21

• Anf.  64  MARIE GRANLUND (S) – 21

• Anf.  65  PATRIK BJÖRCK (S) – 21

• Anf.  66  ORDFÖRANDEN – 21

• Anf.  67  PATRIK BJÖRCK (S) – 21

• Anf.  68  MARIE GRANLUND (S) – 22

• Anf.  69  JACOB JOHNSON (V) – 22

• Anf.  70  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 22

• Anf.  71  ORDFÖRANDEN – 22

• Anf.  72  PATRIK BJÖRCK (S) – 22

• Anf.  73  FREDRICK FEDERLEY (C) – 23

• Anf.  74  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 23

• Anf.  75  ORDFÖRANDEN – 23

• Anf.  76  Statssekreterare CHRISTINA RAMM-ERICSON – 23

• Anf.  77  ORDFÖRANDEN – 24

• Anf.  78  HELENA LEANDER (MP) – 24

• Anf.  79  ORDFÖRANDEN – 24

• Anf.  80  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 24

• Anf.  81  PATRIK BJÖRCK (S) – 25

• Anf.  82  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 25

• Anf.  83  PATRIK BJÖRCK (S) – 26

• Anf.  84  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 26

• Anf.  85  PATRIK BJÖRCK (S) – 26

• Anf.  86  ORDFÖRANDEN – 26

• Anf.  87  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 26

• Anf.  88  BÖRJE VESTLUND (S) – 27

• Anf.  89  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 27

• Anf.  90  Departementssekreterare WIVI-ANNE HULT – 27

• Anf.  91  BÖRJE VESTLUND (S) – 27

• Anf.  92  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 28

• Anf.  93  ORDFÖRANDEN – 28

• Anf.  94  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 28

• Anf.  95  ORDFÖRANDEN – 29

• Anf.  96  Arbetsmarknadsminister ELISABETH SVANTESSON (M) – 30

• Anf.  97  ORDFÖRANDEN – 30

• 4 §  Miljö – 31

• Anf.  98  ORDFÖRANDEN – 31

• Anf.  99  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 31

• Anf.  100  ORDFÖRANDEN – 31

• Anf.  101  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 31

• Anf.  102  ORDFÖRANDEN – 32

• Anf.  103  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 32

• Anf.  104  HELENA LEANDER (MP) – 32

• Anf.  105  JACOB JOHNSON (V) – 33

• Anf.  106  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 33

• Anf.  107  JACOB JOHNSON (V) – 33

• Anf.  108  PYRY NIEMI (S) – 33

• Anf.  109  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 33

• Anf.  110  PYRY NIEMI (S) – 34

• Anf.  111  JACOB JOHNSON (V) – 34

• Anf.  112  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 34

• Anf.  113  ORDFÖRANDEN – 34

• Anf.  114  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 34

• Anf.  115  PYRY NIEMI (S) – 36

• Anf.  116  HELENA LEANDER (MP) – 36

• Anf.  117  JACOB JOHNSON (V) – 36

• Anf.  118  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 37

• Anf.  119  HELENA LEANDER (MP) – 37

• Anf.  120  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 37

• Anf.  121  PYRY NIEMI (S) – 37

• Anf.  122  ORDFÖRANDEN – 37

• Anf.  123  Statssekreterare ANDERS FLANKING – 37

• Anf.  124  ORDFÖRANDEN – 38

• 5 §  Utrikes frågor – handel – 39

• Anf.  125  ORDFÖRANDEN – 39

• Anf.  126  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 39

• Anf.  127  BÖRJE VESTLUND (S) – 40

• Anf.  128  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 40

• Anf.  129  ORDFÖRANDEN – 40

• Anf.  130  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 40

• Anf.  131  BODIL CEBALLOS (MP) – 41

• Anf.  132  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 41

• Anf.  133  Departementsrådet KAJSA B OLOFSGÅRD – 41

• Anf.  134  BODIL CEBALLOS (MP) – 41

• Anf.  135  Departementsrådet KAJSA B OLOFSGÅRD – 42

• Anf.  136  ORDFÖRANDEN – 42

• Anf.  137  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 42

• Anf.  138  HANS WALLMARK (M) – 42

• Anf.  139  BÖRJE VESTLUND (S) – 43

• Anf.  140  ORDFÖRANDEN – 43

• Anf.  141  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 43

• Anf.  142  ORDFÖRANDEN – 44

• Anf.  143  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 44

• Anf.  144  ORDFÖRANDEN – 45

• Anf.  145  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 45

• Anf.  146  BODIL CEBALLOS (MP) – 45

• Anf.  147  BÖRJE VESTLUND (S) – 45

• Anf.  148  JACOB JOHNSON (V) – 46

• Anf.  149  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 46

• Anf.  150  ORDFÖRANDEN – 47

• Anf.  151  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 47

• Anf.  152  BODIL CEBALLOS (MP) – 47

• Anf.  153  Kanslirådet EVA NILSSON MANSFELD – 47

• Anf.  154  ORDFÖRANDEN – 48

• Anf.  155  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 48

• Anf.  156  BODIL CEBALLOS (MP) – 49

• Anf.  157  BÖRJE VESTLUND (S) – 49

• Anf.  158  JACOB JOHNSON (V) – 49

• Anf.  159  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 49

• Anf.  160  JACOB JOHNSON (V) – 50

• Anf.  161  PATRIK BJÖRCK (S) – 50

• Anf.  162  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 51

• Anf.  163  ORDFÖRANDEN – 51

• Anf.  164  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 51

• Anf.  165  HANS WALLMARK (M) – 51

• Anf.  166  BODIL CEBALLOS (MP) – 51

• Anf.  167  ORDFÖRANDEN – 52

• Anf.  168  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 52

• Anf.  169  ORDFÖRANDEN – 52

• Anf.  170  Statsrådet EWA BJÖRLING (M) – 52

• Anf.  171  ORDFÖRANDEN – 52