Protokoll sammanträde 2010/11:28 (EU-nämndens dokument 2010/11:28F3C8)

EU-NÄMNDEN

PROTOKOLL	SAMMANTRÄDE 2010/11:28
DATUM	2011-03-11
TID	09.00-11.35
NÄRVARANDE	Se bilaga 1
	Anm. Resultatet av samrådet i EU-nämnden framgår av de stenografiska uppteckningarna från sammanträdet. I protokollet har detta vid resp. ämne anmärkts med I (stöd för regeringens ståndpunkt) eller II (stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna). Avvikande uppfattning eller mening har markerats med AM. Om stöd för regeringens ståndpunkt, upplägg resp. inriktning inte finns, anmärks detta särskilt.

§ 1	Skriftliga samråd En sammanställning av de skriftliga samråd som ägt rum sedan sammanträdet den 4 mars återfinns i bilaga 2.
§ 2	Ekonomiska och finansiella frågor Statssekreterarna Susanne Ackum och Johanna Lybeck Lilja, åtföljda av dels finansrådet Mattias Hector, departementsråden Fredrik Bystedt, Jens Granlund och Lars Lundberg, ämnesrådet Peter Holmgren, departementssekreteraren Clara Fernström och pressekreteraren Markus Sjöqvist, Finansdepartementet, dels departementsrådet Annika Söderberg och kanslirådet Daniel Rinder, Statsrådsberedningen, informerade och samrådde inför möte i rådet den 15 mars. Ämnen: - Återrapport från möte i rådet den 15 februari - ”En pakt för Euron” - Lagstiftningsförslag om ekonomisk styrning I AM (SD, V) - Klimatfinansiering I AM (S, MP, V) - Genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten - Förordning om blankning och vissa aspekter av kreditswappar I AM (V) - Regler för återbetalning av moms till personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat - Övriga frågor - Reglering av finansiella tjänster - Permanenta krismekanismen ESM
§ 3	Jordbruk och fiske Landsbygdsminister Eskil Erlandsson, Landsbygdsdepartementet, åtföljd av dels ämnesråden Carina Knorpp och Maria Rosander, kansliråden Mats Andersson och Helena Holstein, departementssekreteraren Christina Törnstrand samt pressekreteraren Anna-Karin Nyman, Landsbygdsdepartementet, dels departementsrådet Annika Söderberg, Statsrådsberedningen, informerade och samrådde inför möte i rådet den 17 mars. Ämnen: - Återrapport från möte i rådet den 21 februari - Utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull I AM (MP, V) - Utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad majs I AM (MP, V) - Förlängning av godkännandet för utsläppande på marknaden av befintligt foder som framställts av genetiskt modifierad majs I AM (MP, V) - Kommissionens kvartalsrapport om mejerimarknaden - Kommissionens meddelande ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans” I AM (S, MP, SD, V) (Protokollsutdrag MjU 2010/11:22, se bilaga 3) - FAO – institutionella frågor II - Övriga frågor - Regelförenklingar inom den gemensamma jordbrukspolitiken - Djurvälfärd
§ 4	Miljö Miljöminister Andreas Carlgren, Miljödepartementet, åtföljd av dels stabschefen Tomas Uddin samt departementssekreterarna Josefine Holmquist, Elin Kronqvist och David Mjureke, Miljödepartementet, dels kanslirådet Johanna Kirsten, Statsrådsberedningen, informerade och samrådde inför möte i rådet den 14 mars. Ämnen: - Återrapport från möte i rådet den 20 december - Avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) I - Medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade organismer inom sina territorier II AM (MP, V) - Uppföljning av Cancúnkonferensen I AM (S, MP) (se bilaga 4–5 med AM från S och MP) - EU:s kvicksilverstrategi I - Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020 II AM (S, MP, SD, V) - Bidrag till EU-terminen II AM (SD) - Övriga frågor - Färdplanen för en ekonomi med låga koldioxidutsläpp till 2050 - Registret för EU:s utsläppshandelssystem
§ 5	Justering av protokoll Nämnden justerade protokoll från sammanträdena den 4 och 10 mars och stenografiska uppteckningar från sammanträdet den 25 februari.
§ 6	Övrigt Ordföranden informerade om att: - återrapporten från Europeiska rådet kommer att äga rum torsdagen den 17 mars kl. 12.45 i Kammaren - EU-nämndens sammanträde den 18 mars kommer att börja kl. 08.30 - Vårbuffén den 29 mars kommer att börja kl. 18.00
Vid protokollet Agota Földes Carl B Hamilton Justerat den

EU–NÄMNDEN

Bilaga 1 till protokoll 2010/11:28

Namn

§§ 1-2

§ 3

§§ 4-6

LEDAMÖTER

Carl B Hamilton (FP) (Ordf.)

Marie Granlund (S) (Vice ordf.)

Gustav Blix (M)

Susanna Haby (M)

Bo Bernhardsson (S)

Marta Obminska (M)

Kerstin Haglö (S)

Lars Hjälmered (M)

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Pyry Niemi (S)

Fredrick Federley (C)

Carina Ohlsson (S)

Elisabeth Svantesson (M)

Gustav Fridolin (MP)

Désirée Pethrus Engström (KD)

Margareta Sandstedt (SD)

Jonas Sjöstedt (V)

SUPPLEANTER

Karl Sigfrid (M)

Billy Gustafsson (S)

Walburga Habsburg Douglas (M)

Fredrik Olovsson (S)

Ewa Thalén Finné (M)

Désirée Liljevall (S)

Hans Rothenberg (M)

Eva-Lena Jansson (S)

Fredrik Malm (FP)

Patrik Björck (S)

Staffan Danielsson (C)

Maria Ferm (MP)

Maria Plass (M)

Åsa Romson (MP)

Irene Oskarsson (KD)

Kent Ekeroth (SD)

Eva Olofsson (V)

Lennart Axelsson (S)

Thomas Strand (S)

Åsa Lindestam (S)

Christina Zedell (S)

Urban Ahlin (S)

Bodil Ceballos (MP)

Ulf Nilsson (FP)

Gunnar Andrén (FP)

Nina Larsson (FP)

Johan Linander (C)

Roger Tiefensee (C)

Kerstin Lundgren (C)

Robert Halef (KD)

Caroline Szyber (KD)

Jens Holm (V)

Margareta Cederfelt (M)

Anti Avsan (M)

Malin Löfsjögård (M)

Mikael Cederbratt (M)

Bengt-Anders Johansson (M)

Ulf Holm (MP)

Thoralf Alfsson (SD)

William Petzäll (SD)

Peder Wachtmeister (M)

Christoffer Järkeborn

D = Deltagande	Anmärkning:
N = Närvarande	1. D från kl. 09.35
E= Ersättare	2. Gick kl. 09.35
En siffra i kolumnen för Deltagande anger att deltagandet skett viss del av sammanträdet. I kolumnen för Närvarande redovisas inte närvarons längd.

EU–NÄMNDEN

Bilaga 2 till protokoll 2010/11:28

Skriftligt samråd om troliga A-punkter v. 10

Samrådet avslutades den 10 mars.

Det fanns stöd i nämnden för regeringens ståndpunkter. Avvikande mening (MP, SD)

Följande medskick har anmälts av Socialdemokraterna rörande A-punkten nr 9:

9. "Vi Socialdemokrater har inga invändningar mot regeringens ståndpunkt i punkten 9, men vi anser att förslaget inte är tillräckligt. Vi socialdemokrater vill att regeringen understryker att Genèvekonventionen efterföljs och asylrätten hävdas. För att det ska fungera krävs ett solidariskt ansvar av EU:s medlemsstater för att den gemensamma flyktingpolitiken ska fungera och asylrätten ska kunna garanteras. EU:s massflyktsdirektiv borde nu tillämpas för att säkerställa snabbt stöd till de som nu flyr från krig och förtryck i nordafrika. Därmed skulle ett gemensamt ansvarstagande och tillfälligt skydd kunna säkras. Sveriges regering bör agera för att EU nu visar att man värnar mänskliga rättigheter och internationella konventioner".

Avvikande mening har anmälts av Miljöpartiet enligt följande:

4. "pkt 4, baserat på kända uppfattningar om fiskepolitiken"

Avvikande mening har anmälts av Sverigedemokraterna enligt följande:

13. "Sverigedemokraterna har avvikande mening i punkt 13 som handlar om deltagande i krishanteringsövning. Utifrån vår hållning att vi motsätter vi oss EEAS innefattar det även olika former av deltagande i detta och dessutom anser vi inte att krishantering inom EU ska inbegripa användningen av militära instrument."

Skriftligt samråd inför regeringsbeslut avseende rådets beslut enligt art 29 i EU-fördraget avseende restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med anledning av situationen i Egypten

Samrådet avslutades den 9 mars.

Det fanns stöd i nämnden för regeringens ståndpunkter.

Skriftligt samråd inför regeringsbeslut om att i rådet rösta för ett beslut enligt artikel 29 i EU-fördraget gällande restriktiva åtgärder mot ledarna i regionen Transnistrien i Moldavien

Samrådet avslutades den 9 mars.

Det fanns stöd i nämnden för regeringens ståndpunkter.

EU–NÄMNDEN

Bilaga 3 till protokoll 2010/11:28

RIKSDAGEN

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

Utdrag ur

PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2010/11:22
DATUM	2011–03–03
TID	08.00–08.10 08.25–10.35
NÄRVARANDE	Se bilaga 1

_ _ _

§ 2

EU-förslag om den gemensamma jordbrukspolitiken

Utskottet överlade enligt RO 10:4 med landsbygdsminister Eskil

Elandsson, åtföljd av tjänstemännen Sofia Jöngren, Maria Rosander,

Mats Andersson, Helene Holstein, Camilla Lehorst, Carina Folkesson

och Christina Törnstrand, samtliga från Landsbygdsdepartementet,

om:

KOM (2010) 672 Meddelande från kommissionen till Europa-

parlamentet, rådet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén och

regionkommittén. Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att

klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och

territoriell balans.

Underlaget utgjordes av översänd promemoria (dnr 170-1944-2010/11).

Förslag till svensk ståndpunkt:
Den allmänna svenska linjen är att det krävs fortsatt kraftfulla reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken som leder till väsentligt lägre utgifter, en ökad marknadsorientering och ett ökat relativt fokus på politiken för landsbygdsutveckling. CAP ska förbli ett gemensamt politikområde och utformas i linje med principerna om subsidiaritet, proportionalitet och en sund ekonomisk förvaltning. Jordbrukspolitiken ska vara förenlig med politiken för global utveckling och ta hänsyn till utvecklingsländernas förutsättningar att förbättra tillväxten i jordbruket och att bedriva handel. Sverige har ett intresse av att få inflytande över slutresultatet av utformningen av jordbrukspolitiken och bör agera konstruktivt om så kan ske utan att den budgetrestriktiva linjen undergrävs. Målet att begränsa jordbrukspolitikens omfattning är överordnat andra mål.

Regeringen beklagar att kommissionens meddelande inte är mer ambitiöst vad gäller fortsatta reformer och ökad marknadsorientering. Såväl marknadsstöden som de kopplade direktstöden föreslås fortsätta, vilket inte är i linje med svensk ståndpunkt. Sveriges målsättning är att marknadsstöden, bland annat interventionsstöden, bör avskaffas senast 2013. Exportsubventionerna ska avvecklas senast 2013 i enlighet med EU:s åtaganden i Dohaförhandlingen i WTO. Direktstöden ska frikopplas helt, utjämnas genom att de högsta stöden sänks och fasas ut. Regeringen är tveksam till kommissionens förslag om att införa ”capping”, då detta enkelt kan kringgås genom en uppdelning av företag och därmed riskerar att bli ett ineffektivt verktyg. En sådan gräns leder till ökade administrativa kostnader och kan innebära att jordbruksföretagens strukturutveckling hämmas, samtidigt som den önskade effekten förväntas utebli. Regeringen är dessutom tveksam till särskilda stöd till småjordbrukare och anser att detta instrument ska vara frivilligt för medlemsstaterna att tillämpa.

Regeringen ställer sig försiktigt positiv till förslaget om att direktstödet i större utsträckning ska riktas till aktiva brukare. Det är dock i nuläget oklart hur detta ska utformas. Regeringen behöver mer information för att kunna ta slutlig ställning. Det är viktigt att det inte innebär en återkoppling av stöden och inte heller till en ökad administrativ börda.

Regeringen anser att det är angeläget att få en så stor miljöutväxling av satsade resurser inom CAP som möjligt, vilket i första hand ska ske inom ramen för den andra pelaren. Det är i dagsläget oklart hur förslaget om förgröning kommer att utformas. Regeringen förespråkar dock att direktstöden fasas ut och att effektiva miljöinsatser genomförs via den andra pelaren. Regeringen anser vidare att två parallella system, både vad gäller det gröna stödet och stödet till områden med specifika naturliga begränsningar, minskar tydligheten i pelarstrukturen. Därtill riskerar detta att öka den administrativa bördan.

Tillhandahållandet av gränsöverskridande kollektiva nyttigheter genom riktade åtgärder kommer även i fortsättningen att vara ett viktigt mål för EU och medlemsstaterna. Inom ramen för en minskning av jordbruksbudgeten förespråkar Sverige åtgärder för landsbygdsutveckling som bidrar till att tillhandahålla kollektiva nyttigheter. Politiken ska utformas för att möta nuvarande och framtida utmaningar och gemensamma insatser ska ge ett tydligt europeiskt mervärde.

Kommissionen förordar ökade satsningar på miljö, och hållbar utveckling och innovation. Regeringen välkomnar denna inriktning och anser att det är nödvändigt med viss styrning av medel inom landsbygdsprogrammet, i synnerhet till miljöinsatser. Åtgärder inom landsbygdsprogrammet bör också bidra till att främja konkurrenskraft och tillväxt genom att stimulera innovationer samt till att stärka sambandet mellan forskning och tillämpning, vilket kan bidra till en ökad marknadsanpassning inom jordbrukssektorn. Regeringen anser också att det finns skäl till att bibehålla jordbruksverksamhet i områden med naturgivna handikapp. Förslaget i kommissionens meddelande om stöd till områden med specifika naturliga begränsningar inom den första pelaren kräver dock mer information innan regeringen kan ta slutlig ställning.

Regeringen anser att det är rimligt att kriterier som ligger till grund för fördelning av medel mellan medlemsstaterna utgår från politikens målsättningar och medlemsstaternas behov. Regeringen anser att de gemensamma resurserna inom den andra pelaren i större utsträckning ska riktas mot gemensamma miljöutmaningar och förordar därför att miljökriterier ska väga tungt vid fördelning av landsbygdsmedlen.

Regeringen välkomnar kommissionens förslag om ett gemensamt strategiskt ramverk för struktur-, fiske- och landsbygdsutvecklings-fonderna, vilket bör öka synergierna och minska överlappning.

Regeringen hade också hoppats på en ännu högre ambitionsnivå vad gäller förenklingar av jordbrukspolitiken. Systemet är komplext och svårbegripligt i nuläget och detta utgör en börda för jordbrukarna.

S-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Det är vår bestämda uppfattning att jordbruksstöden och marknadsregleringarna I EU ska avskaffas. Stöden snedvrider konkurrensen på världsmarknaden, vilket framförallt drabbar länder i tredje världen. Målet för oss socialdemokrater är en konkurrenskraftig jordbrukssektor som baseras på marknadsekonomiska principer. Den avreglering som den tidigare socialdemokratiska regeringen genomförde före EU-inträdet behöver genomföras i hela EU. Avskaffandet av jordbruksstöden har länge varit en svensk linje och vi delar regeringens uppfattning att den linjen bör försvaras.

Samtidigt är vi kritiska mot regeringens sätt att hantera förhandlingarna om jordbrukspolitiken. Det räcker inte att ensidigt driva frågan om stödens omfattning och nivå, Sverige måste också tydligt vara en del av diskussionen kring hur stöden ska utformas så länge som de är kvar. Det är ett bättre sätt att driva på hela reformagendan inom EU. Inget annat än ett fullt svenskt engagemang är försvarbart - saken gäller ju trots allt 500 miljarder kronor per år.

Sverige måste i förhandlingarna stå upp för det starka skydd för djur och miljö som präglar det svenska jordbruket. Därför föreslår vi socialdemokrater att regeringen, utöver frågan om att minska jordbruksstödet och marknadsregleringarna i EU, bör den svenska positionen också tydligt baseras på följande principer.

Omdirigera jordbruksstöden till det som kallas kollektiva nyttigheter i form av klimat- och miljöåtgärder. Stöd till jordbruket kan endast rättfärdigas om det genererar ett mervärde för samhället i stort, och riktar stödet till viktiga insatser som marknaden inte klarar av. Det kan handla om åtgärder för öppna jordbrukslandskap, biologisk mångfald, vattenkvalitet, luftkvalitet, motståndskraft mot översvämningar och bränder samt åtgärder som kopplas samman med klimatförändringarna. Jordbrukspolitiken måste bidra till att säkerställa att jordbruket bidrar till att reducera klimatutsläppen och bidrar till eventuella anpassningsåtgärder. Vår prioritering är att gårdsstödets relativa andel av de samlade stöden som tillgängliggörs för bönderna kraftigt minskas. Tvärvillkoren ska behållas, men förenklas. Det är också nödvändigt att stöden i pelare ett kopplas till en legal baslinje. Jordbruksstöd bör framförallt utbetalas för extra åtgärder som genomförs utöver en så kallad legal baslinje. När det gäller kopplade stöd bör dessa inte tillåtas finnas kvar eftersom dessa stöd är utvecklings- och handelshämmande.

Arbeta för att jordbruksreformen ska bidra till EU2020- strategin om stärkt europeisk konkurrenskraft och tillväxt. För att få fram resurser för tillväxtskapande investeringar och för att uppnå klimatmålen måste vi göra allt för att minska jordbruksbudgeten. I övrigt ska jordbrukspolitiken användas för relevanta gemensamma investeringar, t ex i forskning och utveckling. Ett fortsatt stöd behövs till landsbygdsutveckling, med sikte på en mer diversifierad ekonomi på landsbygden. I en utveckling med en minskad budget där kvarvarande stöd riktas mot kollektiva nyttigheter och där direktstödens inkomstfunktion kringskärts krävs en ny politik för att utveckla de gröna näringarna. En stärkt kunskapsintensitet och konkurrenskraft är ledorden. Direktstöden bidrar inte till att stärka konkurrenskraften för det europeiska jordbruket – snarare bromsar de upp den nödvändiga strukturomvandling och potentiella effektivitetsförbättringar.

Jordbrukspolitiken borde göra betydligt mer för att stärka forskning och innovation. EU-budgeten är ett utmärkt verktyg för att på ett effektivt sätt använda gemensamma resurser. Förutsättningarna för jordbruket är tillräckligt likartat i stora delar av Europa för att uppnå stordriftsfördelar via gemensamma investeringar i forskning och utveckling. En sådan politik bör syfta till att utveckla nya teknologier, understödja spridning av forskningsresultat och implementering av nya metoder. Man måste även arbeta med andra instrument - exempelvis ursprungsmärkning och stärkt djurskydd.

Jordbrukspolitiken ska vara fullt förenlig med utvecklingspolitiken. Exportsubventionerna ska avvecklas senast 2013. I Sverige pratar vi ofta om att jordbrukspolitiken inte får motarbeta fattigdomsbekämpning eller stå i konflikt med biståndet. I andra länder är frågan inte lika central. Det ger oss ett särskilt ansvar att arbeta för att utvecklingsdimensionen finns med när jordbrukspolitiken diskuteras. Det är därför viktigt att ansvaret om samstämmighet skrivs in direkt i målen för den nya jordbrukspolitiken. Då tydliggörs EU:s ansvar för att följa upp jordbrukspolitikens påverkan på tredje land, och ändra politiken när problem påvisas.

Den föreslagna förgröningen av den första pelaren är ett välkommet steg som har potentialen att minska subventionernas skadliga effekter. Stöd som kopplar tydligt till jordbrukets kollektiva nyttigheter skulle få en rättvisare regional fördelning – mer pengar skulle gå till regioner där produktiviteten är lägre men miljövärdena höga - och produktionen i EU skulle bli miljövänligare och mer balanserad. Därmed skulle också behovet av offensiv export i konkurrens med lokala bönder i utvecklingsländer minska. Tumregeln är att ju mer riktade stöden är till specifika åtgärder - desto lägre blir dess handelsstörande inverkan. Målet att uppnå samstämmighet med utvecklingspolitiken är därför också förenligt med förgröningen och att tydligare rikta stöden mot kollektiva nyttigheter och miljöåtgärder.

Den sista reformprincipen är rättvisa. Den nuvarande skeva fördelningen av jordbruksstöd mellan medlemsländerna måste jämnas ut, ett tak bör sättas för stöd till stora jordbrukare och stödet omdirigeras från jordägare till aktiva bönder. Dessutom ska jordbruksstödet kunna dras in för jordbruksföretag som utnyttjar säsongsarbetare och inte följer nationella arbetsrättsliga regler. EU-pengar ska inte gå till oseriös verksamhet. Politiken måste utformas på ett sådant sätt att ett aktivt brukande av jordbruksmarken uppmuntras. Det är emellertid viktigt att undvika att diskussionen om stöd till aktiva lantbrukare resulterar i en återkoppling av stöden. Det vill säga att stöden får inte kopplas till produktionen – vilket var den ordning som tidigare präglade jordbrukspolitiken.

MP- ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Det europeiska livsmedelsförsörjningssystemet vilar på en otrygg grund. Det är beroende av billig olja, importer från ohållbar produktion av framför allt proteinfoder, vilket för övrigt är ett grundproblem och metoder med i längden oacceptabla miljöföljder. Det gäller t.ex. spridning av miljögifter också till våra vattentäkter, förlust av biologisk mångfald och i östersjöregionen övergödning. Intensifieringen av jordbruksproduktionen för att klara konkurrensen på en världsmarknad med produktion som inte behöver betala sina miljökostnader och som är beroende av billig olja är till nackdel för en levande landsbygd.

De befintliga stöden har kapitaliserats och därmed fått oacceptabla fördelningseffekter. Nyrekrytering till jordbrukssektorn försvåras därmed. Jordbrukets inverkan på klimatet har inte påtalats tillräckligt starkt, likaså jordbrukets potential som del i lösningen av problemen med vårt klimat, t ex ökad mullhalt som kolsänka.

Vi anser att revideringen av jordbrukspolitiken i högre utsträckning bör ha som målsättning att minska dessa problem. Europas jordbruk är oljedopat i alla led. Utmaningen för framtiden är att ställa om i grunden. Jordbrukspolitiken bör i första hand inriktas på den omställningen och få större utrymme i den svenska positionen.

Jordbrukspolitiken bör i mycket högre utsträckning inriktas på att stödja omvandlingen till ekologisk produktion i Europa. Några viktiga principer är att förorenaren ska betala och att bidrag till ekosystem-tjänster ska belönas.

Jordbrukspolitiken bör vara förenlig med en sammanhängande politik för att bekämpa fattigdom och uppnå FN:s milleniumål. Vi saknar en tydlig målformulering om hur EUs jordbrukspolitik inte ska riskera livsmedelssäkerheten i fattiga länder.

SD-ledamoten anmälde följande avvikande mening:

Alla de svenska partierna är i stort överens om att jordbrukspolitikens omfattning ska minska. Sverigedemokraterna anser att det överlag är problematiskt med överstatliga politikområden och rent principiellt anser vi att jordbruksstöd i den mån det är nödvändigt ska ske på nationell nivå. Därav följer att vi också prinicpiellt anser att vi ska verka för ett avvecklande av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP).

Vi håller med om att jordbruken bör vara i sådant skick att de klarar sig själva i en marknadsekonomi. Men utifrån dagsläget ser vi inte att vi kan ha ett långsiktigt hållbart jordbruk i EU utan olika typer av stöd. Balanserad regional utveckling kräver, enligt oss, att man ger olika stöd för att förhindra ökad arbetslöshet, svårighet med generationsväxling och att EU riskerar att inte kunna bli självförsörjande på sikt. Vi anser att en levande landsbygd är en grundförutsättning för att jordbruket ska fungera. Däri ligger att glesbygden inte får avfolkas, att unga vill bo, arbeta och ta över jordbruk och att jordbruket får hjälp att bli konkurrenskraftigt.

Om det inte är möjligt att avveckla GJP, och på så vis flytta ner nödvändiga stödinsatser på nationell nivå, är det vår mening att man ska ha en långsammare utfasning av EU:s direktstöd än vad regeringen önskar.

V- ledamoten anmälde följande avvikande mening:

EU-kommissionens förslag till ändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) blev inte den omfattande reform som många hade hoppats på. Även om mindre steg tas mot mer hållbart jordbruk ligger fortfarande stöd till det storskaliga och kemikalieintensiva jordbruket fast som huvudfåran i GJP. Vidare föreslår kommissionen få verkningsfulla sätt att följa upp utbetalningarna. Misshushållningen av de gemensamma jordbruksmedlen riskerar att fortsätta. Det är upprörande och oacceptabelt att kommissionen föreslår att interventionsuppköpen ska kunna omfatta fler produkter. Det riskerar leda till ökad dumpning av jordbruksprodukter i tredje land. Detta måste Sverige tydlig motsätta sig.

Det är bra att Sverige uttrycker kritik mot kommissionens förslag. Det är också bra att Sverige vill avskaffa exportstöden, men tyvärr är detta villkorat av de internationella handelsförhandlingarna. Sverige borde mer effektivt driva på för att EU avskaffar exportstöden oavsett vad andra länder gör inom WTO.

Sverige riskerar bli överkört av de stora länderna på kontinenten. Ibland är det bästa sättet att påverka att tydligt säga nej. Det är vad Sverige borde göra i detta läge. Förslaget borde skickas tillbaka till kommissionen med uppmaningen att mer omfattande förändringar måste göras.

Vår åsikt är att jordbrukspolitiken borde åternationaliseras. Däremot bejakar vi ett aktivt miljöarbete på EU-nivå för att bl.a. jordbruket ska bli grönare.

Ordförande konstaterade att det i övrigt inte fanns något att tillägga till den svenska ståndpunkten i detta skede.

_ _ _

Vid protokollet:

Eva Forsman

Rätt utdraget intygar:

Eva Forsman

Exp. 2011-03-08:

Kammarkansliet

EU-nämnden

Landsbygdsdepartementet

EU–NÄMNDEN

Bilaga 4 till protokoll 2010/11:28

Socialemokraterna:

Riksdagen

2011-03-09

Avvikande mening med anledning av svensk ståndpunkt inför den rådsslutsats om EU:s syn på utfallet av Cancún och på processen fram till COP 17 i Durban som ska antas vid miljöministerrådet 14 mars 2011.

Vi företrädare för Socialdemokraterna vill med denna avvikande mening markera den vikt vi lägger vid en aktiv svensk klimatpolitik. Vi vill också betona den oro som vi känner inför risken att Sveriges regering nu minskar sina klimatambitioner.

Den svenska ståndpunkten inför EU:s slutsatser om Cancún bekräftar farhågorna om en nedmontering av svenskt klimatarbete. Regeringen för inte längre en självständig klimatpolitik som driver EU:s övriga stater framåt, utan rättar i stället in sig i ledet av tämligen passiva medlemsländer. Regeringen välkomnar och återupprepar EU:s rådsslutsatser och beskriver det framtida klimatarbetet som en rad frågor som behöver vidareutvecklas. Men egna konstruktiva förslag saknas. Hur ska Sverige och EU ska leva upp till redan gjorda utfästelser och hur vi ska agera inför förhandlingarna i Durban? (Klimatförändringarna beskrivs dessutom som ”farliga” – med citattecken. Är regeringen ännu inte riktigt övertygad om förändringarnas skadlighet?)

Från Socialdemokratisk sida anser vi att Sverige bör vässa argumenten och återta sin ledande roll i såväl europeisk som internationell klimatpolitik. Den absolut viktigaste åtgärden är att förmå EU att öka minskningsmålet till 30 procent år 2020 (jämfört med 1990 års nivå). Därefter kan nya mål om ytterligare minskningar följa. Ett eget ställningstagande för minus 30 procent ökar EU:s trovärdighet, inte minst gentemot utvecklingsländerna, underlättar för en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet och skapar – förhoppningsvis – positiv klimateffekt.

Regeringen undviker dock 30-procentsmålet och fokuserar i stället på en minskning med 80-95 procent för år 2050, med nya mål däremellan (2030 och 2040). Det är inte seriöst.

EU–NÄMNDEN

Bilaga 5 till protokoll 2010/11:28

Miljöpartiet:

Avvikande meningar dp. 6, Uppföljning av Cancún samt dp. 10a Klimatstrategi 2050

Ang. den svenska ståndpunkten att högre ambitioner behövs i i-länderna, samt att EU bör sätta mål för 2030 and 2040:

Det ska vara Sveriges hållning att EU utöver de långsiktiga målen även ska justera sitt mål för minskning av utsläpp av växthusgaser till 2020 till minst –30% minskning av klimatgaserna jämfört med 1990. Detta mål ska inte villkoras med andra länders agerande i klimatförhandlingarna och gälla utsläpp från EU.

Ang. den svenska ståndpunkten att befästa den EU-interna överenskommelsen om LULUCF (skogen som sänka):

Regler i Kyotoprotokollet om att använda CO2-sänkor i skog bör inte ändras så att det ges vidare eller ytterligare möjligheter till att avräkna åtaganden för minskade klimatutsläpp mot skogssänkor. EUs interna överenskommelse behöver därför ändras.

Ang. den svenska ståndpunkten kring finansiering av klimatinsatser i utvecklingsländer:

Sverige menar att ny och additionell finansiering är sådan finansiering som överstiger den nivå på biståndsfinansiering som länder nationellt slagit fast som nivå på medel för utvecklingsbistånd eller den nivå landet bundit sig vid internationellt. EU bör inte redovisa medel som ligger inom biståndsnivåerna som ny och additionell finansiering för klimatinsatser.

EU behöver verka för att huvuddelen av snabbstartspengarna går till de fattigare länderna och inte medelinkomstländer. För den långsiktiga klimatfinansieringen till fattiga länder krävs att EU och EUs medlemsstater agerar aktivt för att etablera nya finansieringssätt, däribland avgifter på flygbränsle.