Protokoll sammanträde 2010/11:24 (EU-nämndens dokument 2010/11:2551EF)

EU-NÄMNDEN

PROTOKOLL	SAMMANTRÄDE 2010/11:24
DATUM	2011-02-18
TID	09.00-12.50
NÄRVARANDE	Se bilaga 1
	Anm. Resultatet av samrådet i EU-nämnden framgår av de stenografiska uppteckningarna från sammanträdet. I protokollet har detta vid resp. ämne anmärkts med I (stöd för regeringens ståndpunkt) eller II (stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna). Avvikande uppfattning eller mening har markerats med AM. Om stöd för regeringens ståndpunkt, upplägg resp. inriktning inte finns, anmärks detta särskilt.

§ 1	Dokument på bordet Det antecknades att följande dokument delats på bordet: - Draft Council Conclusions on the Fifth Report on economic, social and territorial cohesion (6188/11) - Protokollsutdrag NU 2010/11:20 - Protokollsutdrag SfU 2010/11:15 - Europe and the transition to democracy in the Mediterranean Region (Draft FAC Conclusions) - Draft Council Conclusions on intolerance, discrimination and violance on the basis of religion or belief (6485/11)
§ 2	Skriftliga samråd En sammanställning av de skriftliga samråd som ägt rum sedan sammanträdet den 11 februari återfinns i bilaga 2.
§ 3	Allmänna frågor Statsråden Birgitta Ohlsson, Statsrådsberedningen och Anna-Karin Hatt, Näringsdepartementet, åtföljd av dels politiskt sakkunnige Johan Sandberg, kanslichefen Johan Krafft, departementssekreteraren Per Andersson samt pressekreteraren Magnus Simonsson, Statsrådsberedningen, dels kabinettssekreterare Frank Belfrage, utrikesrådet Björn Lyrvall, kansliråden Andrés Jato och Martin Rahm samt praktikanterna Joel Carlsten Rosberg och Lotta Olsson, Utrikesdepartementet, dels politiskt sakkunniga Malin Svensson, kanslirådet Erling Kristiansson samt departementssekreteraren Annelie Mannertorn, Näringsdepartementet, informerade och samrådde inför möte i rådet den 21 februari. Ämnen: - Återrapport från möte i rådet den 31 januari - Resolutioner, yttranden och beslut antagna av Europaparlamentet under mötesperioden i Strasbourg den 17–20 januari och i Bryssel den 1–2 februari 2011 - Uppföljning av Europeiska rådet den 4 februari 2011 och förberedelse av Europeiska rådet den 24–25 mars 2011 II AM (SD) - Femte sammanhållningsrapporten (Sammanhållningspolitikens framtid) II AM (S, MP, SD, V) (Protokollsutdrag NU 2010/11:20, se bilaga 4)
§ 4	Utrikes frågor Kabinettssekreteraren Frank Belfrage, åtföljd av utrikesrådet Björn Lyrvall, kansliråden Andrés Jato och Martin Rahm samt praktikanterna Joel Carlsten Rosberg och Lotta Olsson, Utrikesdepartementet, informerade och samrådde inför möte i rådet den 21 februari. Ämnen: - Återrapport från möte i rådet den 31 januari - Utvecklingen i de sydliga grannländerna I - Mellanöstern II - Bosnien och Hercegovina II AM (SD) - Sahel och Afrikas horn II - Religions- och trosfrihet II AM (SD) - Zimbabwe II - EU-FN - Mänskliga rättigheter - Övriga frågor: - Iran - Handelslättnader Pakistan - Vitryssland - EUSR i Södra Kaukasus
§ 5	Remissyttrande över EUMOT-utredningen (2010/11:URF2) Fortsatt behandling av EU-nämndens yttrande över EUMOT-utredningen (2010/11:URF2). Förslaget till yttrande justeras med viss ändring som kansliet fick i uppdrag att införa. EU-nämnden fattade beslut att avge bif. PM ”Yttrande över EUMOT-utredningen (2010/11:URF2)” som remissvar. Bifogas protokollet som bilaga 3. Denna paragraf förklaras omedelbart justerad.
§ 6	Jordbruk och fiske Landsbygdsminister Eskil Erlandsson, åtföljd av dels ämnesrådet Maria Rosander, kanslirådet Helene Holstein, departementssekreteraren Jenny Sölving samt pressekreteraren Anna-Karin Nyman, Landsbygdsdepartementet, dels praktikanten Lina Törner, Statsrådsberedningen, informerade och samrådde inför möte i rådet den 21 februari. Ämnen: - Återrapport från möte i rådet den 24 januari - Fiskeavtal med São Tomé och Príncipe (kommande A-punkt) - Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans II AM (SD) - Övriga frågor: - Miniminormer för skyddet av värphöns - TSE-förbudet för djurfoder - Rapport från FN:s skogsforum (UNFF) - Konferens för EU:s utbetalande myndigheter - Fiskeavtal Västsahara/Marocko
§ 7	Rättsliga och inrikes frågor Justitieminister Beatrice Ask, åtföljd av dels stabschefen Anders Hall, ambassadören Lars Werkström, departementsrådet Mikael Tollerz, ämnesrådet Anna-Carin Svensson, kansliråden Marianne Persson, Marie Söderlund och Signe Öhman, ämnessakkunnige Anders Fällgren och Tomas Färndahl, rättssakkunniga Eva Marie Hellstrand, Erik Tiberg och David Törngren, Justitiedepartementet, dels departementssekreteraren Anna Schölin, Arbetsmarknads-departementet, dels praktikanten Lina Törner, Statsrådsberedningen, informerade och samrådde inför möte i rådet den 24-25 februari. Ämnen: - Återrapport från möte i rådet den 2-3 december 2010 - Återrapport från informellt ministermöte den 20-21 januari 2011 - Bulgariens och Rumäniens anslutningsprocess till Schengenområdet II AM (SD) - Strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen I AM (SD) - Stadgan om de grundläggande rättigheterna I - Skyddet av personuppgifter i EU I AM (SD) - Avtal mellan EU och USA om programmet för att spåra finansiering av terrorism - E-juridikportalen I - Övriga frågor: - Rapport från kommissionen: Till minne av brott som begåtts av totalitära regimer i Europa - Presentation av projektet Police Equal Performance - Om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) - Angrepp mot informationssystem - Rätten till information i brottmål - Användning av passageraruppgifter för förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av terroristhandlingar och allvarlig brottslighet - Den gemensamma kommittén: - SIS II - Frontex arbetsprogram 2011
§ 8	Rättsliga och inrikes frågor Statsrådet Tobias Billström, åtföljd av dels planeringschefen Ola Henrikson, departementsrådet Mikael Tollerz, kanslirådet Sophie Dernelid, departementssekreteraren Sofia Jansson, pressekreteraren Linda Norberg samt praktikanten Anna Strömbeck, Justitiedepartementet, dels praktikanten Lina Törner, Statsrådsberedningen, informerade och samrådde inför möte i rådet den 24-25 februari. Ämnen: - Återrapport från möte i rådet den 2-3 december 2010 - Återrapport från informellt ministermöte den 20-21 januari - Viseringsliberalisering för länderna i västra Balkan - 60:e årsdagen av Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning - Europeiska stödkontoret för asylfrågor - Greklands nationella handlingsplan om migrationshantering och asylreform - Framtida strategi för EU:s återtagandeavtal - Återtagandeavtal mellan EU och Turkiet I AM (MP, SD, V) - Övriga frågor: - Seminarium om ensamresande barn - Den gemensamma kommittén: - Informationssystemet för viseringar
§ 9	Justering av protokoll Nämnden justerade dels protokoll från sammanträdet den 11 februari, dels stenografiska uppteckningar från sammanträdet den 2 februari

Vid protokollet Agota Földes Carl B Hamilton Justerat den

EU–NÄMNDEN

Bilaga 1 till protokoll 2010/11:24

Namn

§§ 1-3

§ 4

§ 5

§ 6

§ 7

§§ 8-9

LEDAMÖTER

Carl B Hamilton (FP) (Ordf.)

Marie Granlund (S) (Vice ordf.)

Gustav Blix (M)

Susanna Haby (M)

Bo Bernhardsson (S)

Marta Obminska (M)

Kerstin Haglö (S)

Lars Hjälmered (M)

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Pyry Niemi (S)

Fredrick Federley (C)

Carina Ohlsson (S)

Elisabeth Svantesson (M)

Gustav Fridolin (MP)

Désirée Pethrus Engström (KD)

Margareta Sandstedt (SD)

Jonas Sjöstedt (V)

SUPPLEANTER

Karl Sigfrid (M)

Billy Gustafsson (S)

Walburga Habsburg Douglas (M)

Fredrik Olovsson (S)

Ewa Thalén Finné (M)

Désirée Liljevall (S)

Hans Rothenberg (M)

Eva-Lena Jansson (S)

Fredrik Malm (FP)

Patrik Björck (S)

Staffan Danielsson (C)

Maria Ferm (MP)

Maria Plass (M)

Åsa Romson (MP)

Irene Oskarsson (KD)

Kent Ekeroth (SD)

Eva Olofsson (V)

Lennart Axelsson (S)

Thomas Strand (S)

Åsa Lindestam (S)

Christina Zedell (S)

Urban Ahlin (S)

Bodil Ceballos (MP)

Ulf Nilsson (FP)

Gunnar Andrén (FP)

Nina Larsson (FP)

Johan Linander (C)

Roger Tiefensee (C)

Kerstin Lundgren (C)

Robert Halef (KD)

Caroline Szyber (KD)

Jens Holm (V)

Margareta Cederfelt (M)

Anti Avsan (M)

Malin Löfsjögård (M)

Mikael Cederbratt (M)

Bengt-Anders Johansson (M)

Ulf Holm (MP)

Thoralf Alfsson (SD)

William Petzäll (SD)

Peder Wachtmeister (M)

Christoffer Järkeborn

D = Deltagande	Anmärkning:
N = Närvarande
E= Ersättare
En siffra i kolumnen för Deltagande anger att deltagandet skett viss del av sammanträdet. I kolumnen för Närvarande redovisas inte närvarons längd.

EU–NÄMNDEN

Bilaga 2 till protokoll 2010/11:24

Skriftligt samråd om troliga A-punkter v. 6 inkl komplettering

Samrådet avslutades den 11 februari.

Det fanns stöd i nämnden för regeringens ståndpunkter. Avvikande mening (MP, SD, V)

Avvikande mening har anmälts av Miljöpartiet enligt följande:

"MP anmäler avvikande mening till punkterna

3, 4 och 5. med hänvisning till kända åsikter i fiskeripolitiken

11. med hänvisning till ovilja att stärka Kommissionens exekutiva roll med hävisning till kända ståndpunkter om Lissabonfördraget

12. med hänvisning till att vi inte vill begränsa initiativet till att undertecknarna ska komma från ett visst antal länder

20. då vi anser att det i riktlinjerna ska finnas ett krav på att EU-budgeten ej ska överstiga 1 procent av BNP

samt

27. då vi inte till i tid till i morgon kan överblicka konsekvenserna av regeringens linje"

Avvikande mening har anmälts av Sverigedemokraterna enligt följande:

17-19. "Sverigedemokraterna har avvikande mening kring ansvarsfrihet utifrån den bristande hantering som fortgått under långt tid vilket haft konsekvenser på svenska skattemedel."

Avvikande mening har anmälts av Vänsterpartiet enligt följande:

4. "Vänsterpartiet har en avvikande mening på punkterna 4. Vi anser inte att EU ska ingå denna typ av fiskeavtal med utvecklingsländer. Istället anser vi att EU med hjälp av bistånd ska öka ländernas egen fiskekapacitet."

Vänsterpartiet har även inlämnat följande medskick:

"Men jag skulle vilja lyfta A-punkterna 3 och 5, avtalet med Sao Tome och Principe. Idag på miljö- och jordbruksutskottet fick vi regeringens nya hållning i frågan. Där står att Sverige inte kan ta slutlig ställning till förslaget (sid 4 stycket näst längst ned). Det verkar alltså som att Coreper har fattat ett beslut som inte haft stöd här i Stockholm."

17-19. "Vänsterpartiet uppmanar regeringen att inte avge ansvarsfrihet till rörda institutioner i punkterna 17, 18 och 19. Det finns fortfarande för stora ekonomiska och budgetmässiga oklarheter för de respektive organen."

EU–NÄMNDEN

Bilaga 3 till protokoll 2010/11:24

PM	2011-02-18	Dnr RD 039-1280-2010/11
Yttrande över EUMOT-utredningen (2010/11:URF2)

EUMOT-utredningen har överlämnat två rapporter till riksdagsdirektören, Riksdagens arbete med EU-frågor (2010/11:URF2) och Utskottsarbetet och motionsinstitutet (2010/11:URF3).

Rapporterna har remitterats till riksdagens utskott, EU-nämnden och partigrupperna för synpunkter. EU-nämnden beslutade vid sitt sammanträde den 11 februari att yttra sig över rapporten Riksdagens arbete med EU-frågor (2010/11:URF2).

Utredningen har bedrivits på uppdrag av riksdagsdirektören och har haft till uppgift att klarlägga utskottens arbetssituation och undersöka hur utrymme kan skapas för utskottens nya och utökade arbetsuppgifter. I uppdraget har det ingått att följa upp erfarenheterna av de nya arbetsformerna för EU-frågor med målet att klargöra arbetsfördelningen och rekommendera en modell för hur arbetet ska bedrivas.

EU-nämnden lämnar i anledning av remissen följande synpunkter.

Inledning

EU-nämnden vill inledningsvis påminna om ett antal tidigare uttalanden och ställningstaganden om EU-nämndens funktion och uppgifter, mandat och politiskt ansvarstagande samt förhållande till utskotten.

EU-nämndens funktion och uppgifter

Principbeslut om att inrätta en EU-nämnd togs 1994. I diskussionerna identifierades att riksdagen måste ha insyn i EU-frågorna och möjlighet att utöva ett inflytande på regeringens agerande i EU samt utöva kontroll av detta agerande.

Konstitutionsutskottet ansåg det inte lämpligt att fördela samrådet på olika utskott med tanke på den betydelse som bör fästas vid ett sammanhållet förfarande där samrådsorganet har överblick över den samlade EU-politiken. Konstitutionsutskottet uteslöt dock inte att en annan ordning senare kunde behöva införas. Utskottet ansåg det önskvärt med en ordning där riksdagen får ett aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som Sverige ska inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU[1]. Konstitutionsutskottet har senare erinrat om att ändamålet med reglerna är nämnda inflytande samt även i övrigt insyn i och inflytande över den process som leder fram till för vårt land viktiga och bindande beslut. Det är enligt utskottet inte tillräckligt att riksdagens inflytande utövas endast genom kontroll i efterhand.[2]

Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande 1994/95:KU22 (s. 15) att det dock är viktigt att göra klart att det formellt är regeringen som företräder Sverige och att regeringen agerar med fullt politiskt ansvar vid rådets möten. Ett riksdagsorgans uttalanden kan ”inte bli bindande för hela riksdagen och saknar också formell konstitutionell betydelse”.

EU-nämndens uppgift bestämdes så att regeringen ska ”underrätta nämnden om frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd samt rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som nämnden bestämmer”.

Den 1 januari 2003 grundlagsfästes regeringens skyldighet att informera och samråda med riksdagen i EU-frågor, med syftet att markera frågans vikt.

År 2007 ändrades samrådskravet i förhållande till EU-nämnden på så sätt att regeringen ska underrätta EU-nämnden om frågor som ska beslutas i Europeiska unionens råd och rådgöra med nämnden om hur förhandlingar ska föras inför besluten i rådet. Vidare infördes en uttrycklig bestämmelse i riksdagsordningen om att regeringen ska rådgöra med nämnden inför möten i Europeiska rådet. Sådana samråd var fast praxis i nämnden.

Mandat och politiskt ansvarstagande

När det gäller i vilken mån EU-nämndens mandat binder regeringens agerande har konstitutionsutskottet i samband med nämndens inrättande uttalat att ”man bör kunna utgå från att regeringen inte kommer att företräda en ståndpunkt som står i strid med vad nämnden har gett uttryck för i samrådet”. Därefter har riksdagsstyrelsen uttalat, vilket konstitutionsutskottet ställt sig bakom, att ”Praxis har utvecklats så att det inte anses tillräckligt att regeringen inte gör något som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan att i stället regeringen agerar i enlighet med nämndens beslut, råd och ståndpunkter”.[3]

Regeringen företräder Sverige och har det politiska ansvaret för förhandlingarna. Konstitutionsutskottet påpekade i betänkande 1994/95:KU22 (s. 15) att riksdagen har möjlighet att i efterhand granska regeringens agerande i rådet genom att använda de kontrollinstrument som anges i 12 kap. regeringsformen. Utskottet har senare[4] uttalat att regeringen således är ansvarig för hur landet företräds i rådet även om samråd med EU-nämnden har ägt rum inför rådssammanträdet.

Den regelbundna återrapportering från ministerråden som görs skriftligen och muntligen vid samråd i EU-nämnden är ett viktigt instrument i den parlamentariska kontrollen som tillsammans med de stenografiska uppteckningarna gör det möjligt för riksdagen att kontrollera att regeringen agerat inom ramen för de mandat som givits.

Förhållandet till utskotten

Vikten av utskottens roll och engagemang tidigt i EU-beslutsprocessen underströks redan vid tiden för inrättandet av EU-nämnden. Konstitutionsutskottet uttalade då att EU-nämndens frågor avser samrådsfrågorna och att någon förändring av utskottens ställning, uppgifter och befogenheter inte föranleds av inrättandet av EU-nämnden. Vidare uttalade konstitutionsutskottet som sin mening att det är ”nödvändigt att utskottens kunskaper och synpunkter tas till vara i samrådsförfarandet. Det är här fråga om en ömsesidig process mellan utskotten och EU-nämnden”.[5]

De ändringar som genomfördes 2007 syftade till att stärka utskottens roll i riksdagens arbete med EU-frågor. Bland annat infördes en ny bestämmelse i riksdagsordningen om att regeringen ska överlägga med utskotten i de frågor rörande arbetet i EU som utskotten bestämmer. Utskotten avsågs komma in tidigt i EU-processen, och redan när frågorna behandlas i rådets arbetsgrupper och i Coreper bör utskotten ha överlagt med regeringen. Överläggningarna förutsattes vidare ske på grundval av inkommande dokument och inte utifrån rådsdagordningarna.

Konstitutionsutskottet yttrade i sitt betänkande Riksdagen i ny tid att den nya ordningen för saksamråd med utskott därmed innebär ”en möjlighet för regeringen att stämma av om ståndpunkter som den har för avsikt att inta i EU-samarbetet är förankrade i riksdagen. I den bemärkelsen kan således även dessa meningsyttringar få betydelse i den på parlamentariska principer grundade relationen mellan regering och riksdag”.[6]

EU-nämndens allmänna synpunkter

Övergripande

EU-nämnden konstaterar inledningsvis att de frågor som nämnden har att hantera har blivit allt mer komplexa och allt oftare täcker flera politikområden. En utveckling av arbetsmetoderna är såväl naturlig som nödvändig, och utskottens ökande engagemang i EU-frågorna kan sägas vara avgörande både i och för riksdagens EU-arbete. EU-nämnden välkomnar en översyn av hur riksdagens arbete med EU-frågor ska kunna förändras för att stärka riksdagens totala inflytande.

I utredningens uppdrag har det ingått att följa upp erfarenheterna av de nya arbetsformerna för EU-frågor med målet att klargöra arbetsfördelningen och rekommendera en modell för hur arbetet ska bedrivas.

Ett givet krav för en modell för riksdagens EU-arbete är att den ska tillförsäkra insyn, påverkan och möjlighet till kontroll av regeringen. EU-nämnden menar att ett nytt system också ska kunna åtminstone bibehålla, och helst öka, riksdagens samlade inflytande jämfört med nuvarande ordning.

I samband med Sveriges EU-inträde tillsattes efter noggranna överväganden av konstitutionell karaktär EU-nämnden som ett organ med sammanhållen översyn i EU-frågorna. Utredningen har emellertid inte närmare argumenterat kring de överväganden som då gjordes och huruvida de har fortsatt relevans.

Det ansågs således vid tiden för EU-inträdet att ett samordnande organ har den överblick som är viktig för kontrollmöjligheten och som ger ett implicit inflytande över regeringens agerande. Nämnden tillsattes som ett verktyg för riksdagen att kunna överblicka regeringens agerande i EU.

I utskotten finns den fördjupade sakkompetensen, men EU-nämndens styrka är att den består av ledamöter som kontinuerligt deltar i samråd som rör samtliga rådskonstellationer, vilket ger överblick och insikt i samspelet mellan olika frågor och politikområden. Nämndens ledamöter kan därigenom få en helhetsbild.

Hur och i vilken utsträckning de föreslagna arbetsmodellerna skulle fortsatt tillgodose funktioner som överblick, horisontell samordning och koordinering har enligt EU-nämndens mening inte tillfredställande utvecklats i utredningen. Vidare vill EU-nämnden understryka vikten av att anlägga ett riksdagsperspektiv vad gäller EU-arbetet. Utskottens roll i arbetet har framhållits sedan tiden för EU-inträdet och stärkts vartefter. Förändringarna måste ha som mål och syfte att minst bibehålla riksdagens inflytande.

2007 års reform

Utredningen konstaterar att den reform som genomfördes 2007 har resulterat i ett ökat engagemang för EU-frågor i utskotten. Detta är också EU-nämndens erfarenhet. I EU-nämndens verksamhet har vidare kunnat noteras att utskotten under innevarande mandatperiod har ett alltmer ökat fokus på EU-frågorna.

Även om det kan konstateras att det finns en del överlappningar i arbetsfördelningen mellan EU-nämnden och utskotten sedan 2007 så hittar arbetet i det stora hela alltmer sin form. Arbetsfördelningen har över tid genomgått en kontinuerlig utveckling. Informationsutbytet mellan utskotten och nämnden och mellan kanslierna har utvecklats och intensifierats betydligt. Tjänstemännen från utskotten och nämnden deltar regelmässigt vid respektive sammanträden. Samarbetet fungerar utifrån dessa aspekter allt bättre, enligt nämndens mening.

I rapporten presenteras dock inte någon utvärdering av om det finns utrymme för utveckling inom ramen för reformen, varför resonemangen framstår som oklara.

Behovet av tidig behandling

Lissabonfördragets ikraftträdande innebär att flertalet frågor avgörs med kvalificerad majoritet. Europaparlamentet har fått en utökad roll i lagstiftningsprocessen och alltfler frågor avgörs i första läsningen. Av bl.a. dessa skäl är det allt viktigare att riksdagen kommer in tidigt i processen om syftet är att riksdagen ska ha reellt inflytande i EU-arbetet.

Komplexiteten i EU-frågorna har ökat, och EU-nämnden kan konstatera att allt fler frågor behandlas parallellt i olika rådskonstellationer. Den tilltagande komplexiteten såväl som den ökade arbetsmängden och de därmed ökade kraven motiverar och nödvändiggör att utskotten tar en än större del av arbetet. Samtidigt blir det allt viktigare att behålla överblicken. En jämförelse kan göras med Regeringskansliet som behandlar samma frågor och där Statsrådsberedningen har ett samordnande ansvar i EU-arbetet. Vidare kan noteras att det i alla EU:s medlemsländer har ansetts nödvändigt att inrätta ett parlamentsorgan med speciellt ansvar för EU-frågor.

I 2007 års reform ingick att utskotten skulle behandla viktiga frågor i ett tidigt skede i EU:s beslutsprocess. Reformen har som ovan nämnts lett till att utskottens arbete med EU-frågor har intensifierats. Som också påpekats har emellertid EU-arbetet ökat både i komplexitet och i omfattning. För att samråden i EU-nämnden ska hålla avsedd kvalitet har det emellertid varit av största vikt att frågorna är väl beredda i riksdagen redan när de kommer upp på rådets dagordning för beslut.

EU-nämndens mening är därför att utskotten i än större omfattning bör hålla överläggningar tidigt i EU-processen. När betydelsefulla frågor tas upp av rådet ska frågan således i ett tidigare skede ha varit föremål för överläggning i utskott.

Reformen har inte fullföljts

I och med 2007 års reform fick utskotten möjlighet att begära överläggningar med regeringen i EU-frågor.

Utredningen påpekar att ”riksdagens traditionella arbetssätt är mindre väl anpassat till hanteringen av EU-relaterade frågor”. Utredningen menar att arbetet med EU-frågor i större utsträckning bör präglas av ett proaktivt och långsiktigt tänkande. Utredningen gör en koppling till EU-nämndens mandat till regeringen och att den viktigaste delen av riksdagens inflytande således fortfarande ligger i själva mandatgivningen, åtminstone formellt sett. Om det finns en önskan att stärka och renodla fackutskottens roll bör, enligt utredningen, mandatgivningen följaktligen flyttas från EU-nämnden till fackutskotten.

När det gäller ovanstående resonemang vill EU-nämnden i sammanhanget framhålla vad konstitutionsutskottet yttrade i betänkandet Riksdagen i ny tid (2005/06:KU21 s. 31):

”När det därefter gäller verkningarna av vad ett utskott har gett uttryck för vid överläggningar enligt den föreslagna ordningen är det viktigt att slå fast att endast riksdagens kammare kan uttala sig på riksdagens vägnar. Uttalanden av utskott eller EU-nämnd eller dess ledamöter är således inte bindande för hela riksdagen. Sådana meningsyttringar kan dock – i likhet med ett kammarbeslut enligt den föreslagna ordningen för hanteringen av grön- och vitböcker – vara uttryck för rådande åsiktsförhållanden i riksdagen.

Den nu föreslagna ordningen för saksamråd med utskott innebär därmed en möjlighet för regeringen att stämma av om ståndpunkter som den har för avsikt att inta i EU-samarbetet är förankrade i riksdagen. I den bemärkelsen kan således även dessa meningsyttringar få betydelse i den på parlamentariska principer grundade relationen mellan regering och riksdag.

Vid överläggningarna mellan regering och utskott torde det ligga i alla berörda parters intresse att bringa klarhet i vilka positioner som företräds av regeringen respektive inom utskottet.”

Utskottet uttalade vidare: ”Utskottet vill dock på nytt erinra om att det ytterst ankommer på regeringen att under parlamentariskt ansvar inför riksdagen ta ställning till om de meningsyttringar som kommer till uttryck vid samråd med utskott och EU-nämnd speglar rådande åsiktsförhållanden i riksdagen.”

Det finns också anledning att poängtera hur EU:s beslutsprocess i praktiken fungerar. Långt ifrån alla frågor tas upp på ministerrådets möten inför beslut (annat än i formell mening, som A-punkter). Det egentliga avgörandet kan tas på en lägre nivå i rådsstrukturen, i rådsarbetsgrupp eller Coreper, där en överenskommelse uppnås. Dessförinnan har Sveriges position framförts av regeringen i förhandlingarna. Frågans relativa betydelse är inte i sig avgörande för på vilken nivå en överenskommelse träffas. Reellt inflytande i EU-arbetet kan riksdagen därmed få om dess inställning är känd i tid och har kunnat beaktas av regeringen.

Med vetskap om EU:s beslutsprocess och mot bakgrund av konstitutionsutskottets uttalanden framstår utredningens analys i denna fråga enligt EU-nämndens mening som alltför översiktlig.

Sammanträdes- och samrådsformer

Utredningen påpekar som ovan nämnts att riksdagens traditionella arbetssätt är mindre väl anpassat till hanteringen av EU-relaterade frågor. I avsnittet 10.11 Obligatoriskt samråd om A-punkter slopas, ifrågasätter utredningen om elektroniska samråd via bl.a. sms och e-post är förenliga med regeringsformen. Utredningen gör emellertid, med tanke på den mycket korta tidsrymd som står till förfogande, bedömningen att sedvanliga krav på sammanträdesformer inte är möjliga att upprätthålla. EU-nämnden vill i sammanhanget framhålla att nämnden varje vecka samråder om ett stort antal A-punkter. Underlaget kommer, som utredningen mycket riktigt påpekar, regelmässigt med mycket kort varsel. Det bör noteras att tillgänglig tidsfrist främst beror på EU:s beslutsgång. Även i andra sammanhang kan det bli mycket kort om tid för samråd, t.ex. när en fråga utvecklats i en ny riktning inför eller under ett rådsmöte. Situationen kan uppstå såväl utanför kontorstid som när riksdagen har uppehåll i kammarens arbete och ledamöterna befinner sig på hemorten. Det finns i sådana situationer i realiteten vare sig tid eller möjlighet att kalla till sammanträde på sedvanligt sätt. Det är därför enligt EU-nämndens mening helt nödvändigt att kunna använda moderna verktyg som SMS, e-post och telefonsammanträden.

__________________________________

EU–NÄMNDEN	Bilaga 4 till protokoll 2010/11:24

NÄRINGSUTSKOTTET

Utdrag ur PROTOKOLL	UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2010/11:20
DATUM	2011-02-15
TID	11.00-12.05

– – – –

§ 3

Fortsatt behandling av EU:s meddelande om den framtida sammanhållningspolitiken

Utskottet fortsatte överläggningen om kommissionens meddelande (KOM(2010) 642) om den framtida sammanhållningspolitiken. Underlaget för överläggningen utgjordes av en promemoria från Näringsdepartementet (daterad 2011-02-08) med en sammanfattning av regeringens bidrag till konsultationen av den femte sammanhållningsrapporten om den framtida sammanhållningspolitiken (se bilaga 2).

Ordföranden konstaterade att det fanns stöd i utskottet för regeringens ståndpunkt i promemorian.

S-, MP- och V-ledamöterna anmälde följande avvikande mening:

Vi anser att sammanhållningspolitiken ska ha ett uttalat fördelningspolitiskt fokus som syftar till att utjämna klyftor mellan länder och regioner samtidigt som den på ett tydligt sätt bidrar till att nå målen i den s.k. EU 2020-strategin. Vi anser att den ska omfatta alla länder men göra klar skillnad mellan olika regioners behov och möjligheter. Merparten av medlen ska gå till de delar av unionen som har störst behov. Stöd till de svagaste regionerna får inte villkoras med oöverstigliga krav på nationell medfinansiering. Vi anser att det i det avseendet föreligger ett motsatsförhållande mellan att fokusera insatserna på de regioner som har störst behov samtidigt som kraven på medfinansiering gör det svårt för aktörer i dessa regioner att få del av strukturfondsmedlen. När det gäller frågan om medfinansiering anser vi för övrigt att regeringen bör verka för att göra det lättare för företag att bidra.

Regeringen framhåller att alla EU:s politikområden måste ge europeiskt mervärde. Vi anser att det bör förtydligas att detta begrepp inte bara innefattar ekonomiska mervärden utan även samhällsnytta i form av sociala och ekologiska mervärden i linje med den tredelade innebörden av hållbarhetsbegreppet som bl.a. ligger till grund för EU 2020-strategin och den uppfattning vi har redovisat i vår avvikande mening i anslutning till näringsutskottets yttrande till finansutskottet över EU 2020-strategin (yttr. 2009/10:NU3y).

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

– – – –

Vid protokollet

Bibi Junttila

Rätt utdraget intygar:

Bibi Junttila

Exp. 2011-02-16

Centralkansliet

EU-nämnden

Näringsdepartementet

[1] Bet. 1994/95:KU22 Samverkan mellan riksdag och regering med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

[2] Bet. 2009/10:KU20 Granskningsbetänkande s. 38.

[3] Riksdagsstyrelsen (2000/01:RS1) samt bet. 2000/01:KU23 Riksdagen inför 2000-talet.

[4] Bet. 1997/98:KU25 Granskningsbetänkande s. 39.

[5] Bet. 1994/95:KU22 s. 19 och 22.

[6] Bet. 2005/06:KU21 Riksdagen i ny tid s. 31.