Förslag till rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning (omarbetning) (EU-dokument COM(2026) 308)

Förslag till rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning (omarbetning)

EUROPEISKA

KOMMISSIONEN

Bryssel den 24.6.2026

COM(2026) 308 final

2026/0168 (CNS)

Förslag till RÅDETS DIREKTIV om administrativt samarbete i fråga om beskattning (omarbetning)

{SEC(2026) 186 final} - {SWD(2026) 164 final} - {SWD(2026) 165 final} - {SWD(2026) 166 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

• Motiv och syfte med förslaget

I Europeiska kommissionens politiska riktlinjer1 fastställs målet att göra det enklare och snabbare att bedriva affärsverksamhet i Europa genom att minska de administrativa bördorna och förenkla genomförandet, samtidigt som höga standarder upprätthålls, i syfte att stärka Europas konkurrenskraft.

Konkurrenskraftskompassen2 pekade på behovet av att förenkla regelverket och minska de administrativa bördorna för att stärka konkurrenskraften inom alla sektorer. Därefter upprepade kommissionen i sitt meddelande om genomförande och förenkling3 behovet av en ambitiös strategi för att stärka EU:s konkurrenskraft och införde nya mål för att minska de administrativa bördorna. Enligt den nya strategin ska målen om att minska bördorna med minst 25 % för alla företag och minst 35 % för små och medelstora företag tillämpas på ett utgångsvärde som omfattar hela spannet av administrativa kostnader.

För att uppnå dessa mål åtog sig kommissionen att prioritera förslag som förenklar, konsoliderar och kodifierar lagstiftningen i syfte att undanröja överlappningar, upplysningar med begränsat värde och inkonsekvenser, samtidigt som det säkerställs att EU:s prioriteringar fortsatt uppnås. Ett antal övergripande paket och förenklingsinitiativ på olika politikområden har redan antagits, och flera andra väntas följa. Särskilt när det gäller direkt beskattning aviserades i kommissionens arbetsprogram för 20264 ett övergripande paket om beskattning som ska förenkla, rationalisera och förtydliga EU:s regelverk för direkt beskattning5 i syfte att minska de administrativa bördorna för företagen och säkerställa lika villkor i medlemsstaterna. Förslaget om omarbetning av direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC)6 kommer att komplettera kommissionens förenklingsarbete på området direkt beskattning genom att förtydliga, förenkla och förbättra funktionen hos EU:s regelverk

Europeiska kommissionen, Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission 2024–2029: Europas val, juli 2024, https://commission.europa.eu/priorities-2024-2029_sv .

Europeiska kommissionen, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En

konkurrenskraftskompass för EU, COM(2025) 30 final, 29 januari 2025, https://commission.europa.eu/document/download/10017eb1-4722-4333-add2-e0ed18105a34_en . Europeiska kommissionen, konkurrenskraftskompassen, COM(2025) 30 final.

Europeiska kommissionen, Meddelande från kommissionen: Kommissionens arbetsprogram för 2026 – Tiden för EU:s oberoende är inne, 21 oktober 2025, https://commission.europa.eu/strategy-and- policy/strategy-documents/commission-work-programme/commission-work-programme-2026_sv .

Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater, EUT L 157; rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan, EUT L 310; rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (omarbetning), EUT L 345; rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion, EUT L 193; rådets direktiv (EU) 2017/1852 av den 10 oktober 2017 om skattetvistlösningsmekanismer i Europeiska unionen, EUT L 265; rådets direktiv (EU) 2025/50 av den 10 december 2024 om snabbare och säkrare skattelättnad för överskjutande källskatt, EUT L 50.

Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, EUT L 64.

för administrativt samarbete i fråga om direkt beskattning, utan att sänka den befintliga skyddsnivån mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt.

Direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning är den viktigaste EU-rättsakten för administrativt samarbete i fråga om direkt beskattning. Det tillhandahåller harmoniserade verktyg (särskilt automatiskt utbyte av upplysningar), som gör det möjligt för medlemsstaternas skattemyndigheter att samarbeta effektivt i kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Tillämpningsområdet för det automatiska utbytet av upplysningar enligt direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning har utvidgats flera gånger under de senaste åren för att möta nya utmaningar och förändrade ekonomiska förhållanden. Det ursprungliga regelverket omfattade automatiskt utbyte av upplysningar om fem kategorier av inkomster och kapital (DAC1), men utvidgades därefter till att omfatta tredjepartsrapportering om finansiella konton (DAC2), förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor (DAC3), land-för-land-rapportering om multinationella koncerners verksamhet (DAC4), rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (DAC6), inkomster från digitala plattformar (DAC7), transaktioner med kryptotillgångar (DAC8) och upplysningar med anknytning till den globala minimiskatten för multinationella koncerner (DAC9). DAC5 ger dessutom skattemyndigheterna tillgång till information om faktiska betalningsmottagare som samlats in enligt lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt.

En nyligen genomförd utvärdering av direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning7 visade att det utgör ett stabilt rättsligt regelverk och har möjliggjort utbyte av stora mängder upplysningar, men identifierade också ett antal områden där förbättringar kan göras. I synnerhet konstaterades i utvärderingen att de många ändringarna av direktivet sedan 2011 och avsaknaden av en kodifierad rättstext har gjort regelverket mer komplext och mindre användarvänligt. I utvärderingen framhölls också behovet av att förenkla rapporteringsskyldigheterna enligt DAC6, undanröja ineffektiva rapporteringsförfaranden och minska de administrativa bördorna för berörda parter. Utvärderingen visade dessutom att det, trots de framsteg som gjorts, fortfarande finns utmaningar när det gäller identifiering av skattebetalare och automatisk matchning av upplysningar mot nationella skattedatabaser, vilket ökar bördan för skatteförvaltningarna genom att de mottagna upplysningarna måste stämmas av manuellt.

Resultaten av det omfattande samrådsarbete som genomfördes till stöd för utarbetandet av detta initiativ bekräftade och förstärkte behovet av att förenkla och förtydliga DAC6 genom att avskaffa rapporteringskrav som har ett begränsat mervärde för skatteförvaltningarna och beakta DAC6:s relevans mot bakgrund av genomförandet av den andra pelaren. Berörda parter identifierade också ytterligare områden för förenkling, särskilt överlappande underrättelseskyldigheter med avseende på DAC4 och DAC9 samt rapporteringströsklarna för försäljning av varor enligt DAC7. Berörda parter har konsekvent framhållit att sådana skyldigheter leder till oproportionerligt stora mängder underrättelser och rapportering som antingen är överflödiga eller inte identifierar någon risk för skattebedrägeri, skatteundandragande eller skatteflykt.

7”Enhancing tax compliance in the European Union” – Skatter och tullar .

Slutligen behandlade Europeiska revisionsrätten direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning i två särskilda rapporter. I den första rapporten, som antogs 2021, identifierades begränsningar i det nuvarande regelverket enligt DAC1 som berör fullständigheten i det automatiska utbytet av upplysningar mellan medlemsstaterna. Detta skapar problem när det gäller lika villkor och begränsar skatteförvaltningarnas möjligheter att dra full nytta av direktivet. En andra rapport, som antogs 2024, var inriktad på DAC6 och visade att direktivet är komplext och tillämpas på olika sätt i medlemsstaterna.

Detta förslag är ett svar på uppmaningen att förenkla regelverket enligt direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning och återspeglar behovet av att säkerställa att regelverket förblir proportionerligt och ändamålsenligt. Medlemsstaterna stöder förenkling på skatteområdet, vilket framgår av rådets antagande den 11 mars 20258 av slutsatser om en agenda för skatterationalisering och skatteförenkling i syfte att stärka EU:s konkurrenskraft.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Genom detta förslag kodifieras direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning och dess åtta ändringar i en enda rättsakt, vilket ökar samstämmigheten, stärker rättssäkerheten och underlättar tolkningen och användningen för alla berörda parter i hela unionen. Förslaget innehåller dessutom flera ändringar som syftar till att förenkla och förbättra funktionen hos ramen för samarbete enligt direktivet.

Förslaget om omarbetning av direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning är helt förenligt med och måste ses tillsammans med det övergripande paketet om direkt beskattning, som förenklar de övriga rättsakter som ingår i EU:s regelverk på området direkt beskattning. Tillsammans inför de två förslagen en uppsättning samordnade och heltäckande åtgärder och säkerställer att både de materiella skattereglerna och reglerna om administrativt samarbete förenklas samt är proportionerliga och därmed ändamålsenliga.

Förslaget är också helt förenligt med direktivet om den andra pelaren och beaktar dess konsekvenser för direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, vilket säkerställer att de multinationella koncerner som omfattas betalar en effektiv minimiskattesats på 15 % på vinster i varje jurisdiktion där de är verksamma. Även om DAC6 och direktivet om den andra pelaren behandlar olika aspekter av skatterisker, innebär införandet av regelverket för global minimibeskattning, genom att skillnaderna i skattesatser mellan jurisdiktioner minskar, en grundläggande förändring av de bakomliggande incitamenten för de potentiellt aggressiva arrangemang som DAC6 är inriktat på när det gäller multinationella koncerner som omfattas av regelverket.

Slutligen är förslaget förenligt med rådets direktiv (EU) 2025/50 (Faster-direktivet), som förenklar förfarandena för att begära skattelättnad för överskjutande källskatt och samtidigt föreskriver rapporteringsskyldigheter för att öka transparensen.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Förslaget har koppling till den allmänna dataskyddsförordningen9 i flera fall där personuppgifter är relevanta. Samtidigt innehåller förslaget särskilda bestämmelser och skyddsåtgärder för dataskydd samt förfaranden vid personuppgiftsincidenter. Relevanta it-

Rådets slutsatser om en agenda för skatterationalisering och skatteförenkling som bidrar till EU:s konkurrenskraft, 11 mars 2025, pdf .

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

åtgärder och förfaranderelaterade åtgärder säkerställer att personuppgifter skyddas i linje med den allmänna dataskyddsförordningen. Datautbytet kommer att ske via ett säkert elektroniskt system som krypterar och dekrypterar uppgifterna. Endast behöriga tjänstemän vid de nationella skatteförvaltningarna bör ha tillgång till dessa upplysningar. Som gemensamt personuppgiftsansvariga måste medlemsstaterna säkerställa att lagring av uppgifter sker enligt de säkerhetsåtgärder och tidsfrister som anges i den allmänna dataskyddsförordningen.

Förslaget säkerställer att direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning även fortsättningsvis är förenligt med EU:s regelverk för bekämpning av penningtvätt. Genom rådets direktiv (EU) 2016/2258 av den 6 december 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller skattemyndigheters tillgång till information för bekämpning av penningtvätt10 (DAC5) fick och ålades skattemyndigheterna tillgång till register och dokumentation om kundkännedom i enlighet med det EU-regelverk för bekämpning av penningtvätt som gällde vid den tidpunkten. År 2024 antogs det nya och omarbetade Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism11. För att säkerställa fortsatt överensstämmelse med EU:s nya regelverk för bekämpning av penningtvätt innehåller förslaget hänvisningar till de uppdaterade registren samt till de nya och utvidgade bestämmelserna om kundkännedom och dokumentation12.

Förslaget är också förenligt med bestämmelserna om den europeiska unika identifieringskoden (EUID) enligt artikel 16 i det kodifierade bolagsrättsdirektivet13, där det föreskrivs att den europeiska unika identifieringskoden ska användas för att individuellt identifiera företag över gränserna. En europeisk unik identifieringskod tilldelas även alla enheter, inbegripet truster och andra arrangemang, som är registrerade i systemet för sammankoppling av register med uppgifter om verkligt huvudmannaskap (Boris), som skattemyndigheterna enligt detta förslag kommer att få tillgång till. Den frivilliga användningen av den europeiska unika identifieringskoden som ett verifierat identifieringsmedel även för beskattningsändamål gör det möjligt för skattemyndigheterna att på ett tillförlitligt sätt kontrollera de berörda skattebetalarnas identitet.

Det omarbetade direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning kommer även fortsättningsvis att vara förenligt med EU:s redovisningsdirektiv14. Även om både DAC4 och EU:s redovisningsdirektiv föreskriver land-för-land-rapportering ska de två instrumenten inte betraktas som dubbelrapportering, eftersom rapporteringskravens innehåll och syfte inte är identiska. Rapporteringen enligt detta förslag är avsedd att ge en övergripande bild av den multinationella koncernen för att underlätta riskhanteringen på skatteområdet, medan rapporteringen enligt EU:s redovisningsdirektiv syftar till att öka insynen i den

http://data.europa.eu/eli/dir/2016/2258/oj .

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, EUT L, 2024/1640, 19.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1640/oj .

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1624/oj .

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering), http://data.europa.eu/eli/dir/2017/1132/oj .

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2101 av den 24 november 2021 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer, EUT L 429, 1.12.2021, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2021/2101/oj .

multinationella koncernen för allmänheten. Den utökade rapporteringen av land-för-land- uppgifter för statistiska ändamål i detta förslag bör dock underlätta framtida utvärderingar av hur både land-för-land-rapporteringen och den offentliga land-för-land-rapporteringen fungerar.

Detta förslag är förenligt med det nyligen framlagda förslaget till förordning om den 28:e ordningens bolagsregelverk – EU Inc.15, som omfattar engångsprincipen för inlämning av uppgifter. Enligt denna princip ska de uppgifter som ett företag lämnar till företagsregistret, inbegripet den europeiska unika identifieringskoden, delas med andra berörda myndigheter, bland annat de myndigheter som ansvarar för att utfärda skatteregistreringsnummer och registreringsnummer för mervärdesskatt, utan att grundare och företag behöver lämna samma uppgifter på nytt till dessa myndigheter. EU Inc.-bolag bör dessutom erhålla skatteregistreringsnummer och registreringsnummer för mervärdesskatt genom detta digitala utbyte utan att behöva lämna in en separat ansökan. Engångsprincipen tillämpas även i detta förslag när det gäller de föreslagna ändringarna av begreppet ”tillgänglighet” för upplysningar enligt DAC1.

Slutligen samexisterar direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning med och är fullt förenligt med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (förordningen om digitala tjänster), som harmoniserar reglerna om ansvar och ansvarsskyldighet för leverantörer av förmedlingstjänster, inbegripet onlineplattformar, och fastställer aktsamhetskrav som gäller i hela unionen. I förordningen föreskrivs villkorade undantag från ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster och förbjuder att de åläggs allmänna övervakningsskyldigheter. Samtidigt kräver den att onlineplattformar som gör det möjligt för näringsidkare att ingå distansavtal med konsumenter säkerställer spårbarheten avseende näringsidkare som använder deras tjänster för att erbjuda produkter eller tjänster. Direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning påverkar inte skyldigheterna enligt förordning (EU) 2022/2065, utan kompletterar dem.

2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Den rättsliga grunden för direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning utgörs av artiklarna 113 och 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Artikel 113 i EUF-fördraget utgör den rättsliga grunden för harmonisering av medlemsstaternas system för indirekt beskattning i den utsträckning detta är nödvändigt för att säkerställa den inre marknadens funktion och undvika snedvridning av konkurrensen. I artikel 115 i EUF-fördraget föreskrivs en tillnärmning av sådana lagar och andra författningar i medlemsstaterna som direkt inverkar på den inre marknadens upprättande eller funktion och gör en sådan tillnärmning nödvändig. Huvudsyftet med direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning är att säkerställa ett stabilt rättsligt instrument som bygger på enhetliga villkor och harmoniserad praxis för att underlätta administrativt samarbete och utbyte av upplysningar i fråga om direkt beskattning. Detta är nödvändigt för att säkerställa en väl fungerande inre marknad och minska de negativa effekterna av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt i EU. Eftersom det föreslagna initiativet kodifierar och

15Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om den 28:e ordningens bolagsregelverk ”EU

INC.”, EUR-Lex - 52026PC0321 - SV - EUR-Lex .

ändrar direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning förblir den rättsliga grunden densamma.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Förslaget är helt förenligt med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen. De politiska målen om förenkling kräver förslag om att kodifiera, förenkla och förtydliga det befintliga regelverket för att undanröja överlappningar, minska onödig rapportering och rapportering med begränsat värde samt säkerställa ett enhetligt genomförande, utan att lagstiftningens policymål undergrävs. Med tanke på behovet av åtgärder samt problemets art och omfattning är en strategi på EU-nivå det enda sättet att säkerställa en heltäckande och enhetlig lösning som är förenlig med unionsrätten, inte snedvrider konkurrensen och upprätthåller lika villkor. Enskilda åtgärder från medlemsstaternas sida skulle inte kunna uppnå dessa mål. Samtidigt är de nuvarande bristerna i regelverkets funktion kopplade till flera befintliga rapporterings- och utbytesskyldigheter enligt direktivet, vilka endast kan åtgärdas på ett heltäckande och enhetligt sätt genom ett lagstiftningsinitiativ på EU-nivå.

•Proportionalitetsprincipen

Förslaget kodifierar, förenklar och förbättrar de befintliga bestämmelserna i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Ändringarna är mycket riktade och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. Ändringarna bevarar i synnerhet fullt ut de befintliga skyddsåtgärderna i direktivet och sänker inte den nuvarande skyddsnivån mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt.

Mervärdet av åtgärder på EU-nivå är att de säkerställer en samstämmig, enhetlig och heltäckande lösning som leder till de riktade minskningarna av rapporteringsbördan och de därmed sammanhängande administrativa kostnaderna för företag i EU.

Samtidigt kommer åtgärder på EU-nivå att på ett heltäckande sätt åtgärda de konstaterade bristerna i direktivets funktion genom riktade förbättringar av det befintliga regelverket, så att skatteförvaltningar, rapporteringsskyldiga enheter och skattebetalare får ett effektivare och mer ändamålsenligt regelverk.

•Val av instrument

Förslaget avser ett direktiv, vilket är det enda rättsliga instrument som är tillgängligt när den rättsliga grunden utgörs av artikel 115 i EUF-fördraget. Dessutom utgör detta direktiv en omarbetning av det befintliga direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i dess lydelse enligt senare ändringar.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Detta förslag och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar bygger på resultaten av utvärderingen av direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, som offentliggjordes den 19 november 202516. Utvärderingen omfattar perioden 2018–2023

161_EN_ACT_part1_v3.docx .

och alla ändringar till och med DAC6. Utvärderingsrapporten kompletteras av ett åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar, som bland annat bygger på resultaten av en extern studie.

Utvärderingen visade att direktivet utgör en robust rättslig ram som har underlättat utbytet av betydande mängder upplysningar som i allt högre grad matchas och används av skattemyndigheterna (för både riskbedömning och kontroller) och har främjat frivillig uppfyllelse av skattskyldigheten. Direktivet fungerar effektivt och ändamålsenligt, och kostnaderna i samband med direktivet står i proportion till nyttan. Direktivet är i stort sett samstämmigt, tillför ett mervärde jämfört med nationella och internationella alternativ och är fortfarande mycket relevant för uppnåendet av målen.

Samtidigt identifierades i utvärderingen flera områden där ytterligare arbete bör bedrivas på kort sikt för att ytterligare förbättra direktivets funktion och samtidigt minska den administrativa bördan för företagen. I utvärderingen framhölls särskilt behovet av att i) införa väl utformade förenklingar utan att undergräva direktivets mål, ii) säkerställa en enhetlig tillämpning av direktivet i hela EU, iii) underlätta automatisk avstämning av uppgifter enligt direktivet mot nationella uppgifter, och iv) utforma ett system som möjliggör tillförlitlig och automatisk identifiering av skattebetalare.

På lång sikt betonades i utvärderingen behovet av att undersöka hur man kan rationalisera it- systemen och bättre utnyttja den digitala omställningen för att förbättra riskanalysen och samtidigt säkerställa kostnadsbesparingar för medlemsstaterna och en minskad administrativ börda för företagen.

•Samråd med berörda parter

Strategin för samråd med berörda parter för detta initiativ bestod av riktade samråd med medlemsstaterna och berörda parter från näringslivet samt en inbjudan att lämna synpunkter och ett offentligt samråd. Alla inkomna bidrag beaktades i den konsekvensbedömningsrapport som åtföljer detta förslag. I dess bilaga 2 finns en sammanfattande rapport om samrådet med berörda parter.

De riktade samråden med berörda parter från näringslivet genomfördes i form av intervjuer och möten med olika privata aktörer, däribland företag av olika storlek och inom olika sektorer, näringslivsorganisationer, sammanslutningar av skatterådgivare och företrädare för den akademiska världen. Vid dessa samråd framfördes starka önskemål om att förenkla regelverket för direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, särskilt när det gäller underrättelseskyldigheterna enligt DAC4 och DAC9 samt DAC6 och DAC7.

När det gäller medlemsstaterna anordnade kommissionens avdelningar möten i arbetsgrupp IV med fokus på möjliga områden för förenkling eller förbättring samt möjliga lösningar avseende DAC1, DAC4/DAC9, DAC6 och DAC7. Medlemsstaterna hölls också regelbundet informerade vid möten i rådets högnivågrupp.

Dessutom lanserade kommissionen den 16 december 2025 en inbjudan att lämna synpunkter och parallellt ett offentligt samråd för att inhämta berörda parters synpunkter på de huvudsakliga policyalternativen för förenkling och deras möjliga konsekvenser, inbegripet potentiella kostnadsbesparingar till följd av förenklade rapporteringskrav. Samrådet pågick till och med den 10 februari och resulterade i sammanlagt 60 skriftliga inlagor. De som lämnade synpunkter var främst enskilda företag, näringslivsorganisationer och skatterådgivare.

Sammantaget rådde det bred enighet inom näringslivet om behovet av att kodifiera direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning genom att sammanföra DAC1 och

samtliga åtta ändringar (DAC2–DAC9) i en enda rättsakt som ersätter det nuvarande fragmenterade regelverket. Det fanns också bred enighet om att det befintliga regelverket behöver förenklas, eftersom det på vissa områden medför oproportionerliga administrativa bördor och efterlevnadsbördor för rapporteringsskyldiga enheter.

Berörda parter från näringslivet gav ett starkt stöd åt en enda underrättelse för DAC4 och DAC9, baserad på en gemensam mall och harmoniserade tidsfrister, för att undvika dubbelarbete och komma till rätta med den nuvarande fragmenteringen mellan medlemsstaterna. De förespråkade också central inlämning, dvs. att en enhet i koncernen som är belägen i EU ska kunna lämna underrättelsen för hela koncernens räkning och därigenom undvika flera underrättelser.

DAC6 väckte stort intresse och gav upphov till omfattande synpunkter från berörda parter inom näringslivet. Många efterfrågade tydlig och harmoniserad vägledning på EU-nivå för att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av DAC6 i medlemsstaterna, särskilt när det gäller mycket komplexa begrepp såsom kriteriet om huvudsaklig nytta. De från näringslivet som lämnade synpunkter framhöll också genomgående att rapporteringsskyldigheten enligt DAC6 borde snävas av mer till arrangemang som medför verkliga skatterisker. Mot denna bakgrund förespråkade flera berörda parter från näringslivet att alla företag som omfattas av direktivet om den andra pelaren ska undantas från rapporteringsskyldigheten enligt DAC6. Berörda parter från näringslivet var dessutom eniga om behovet av att ta bort kännetecknen i kategori A (allmänna kännetecken).

När det gäller DAC7 inriktades synpunkterna på den nuvarande tröskeln för försäljning av varor online, som ansågs vara oproportionerligt låg och otillräckligt inriktad på fall där det finns en betydande sannolikhet för skattskyldighet. Berörda parter föreslog att aktivitetströskeln (30 transaktioner) skulle tas bort och att endast beloppströskeln skulle behållas, men höjas till 5 000 euro eller åtminstone 3 000 euro.

Slutligen efterfrågade flera berörda parter (sammanslutningar, företag och onlineplattformar) ett centraliserat verktyg för kontroll av skatteregistreringsnummer.

•Konsekvensbedömning

Den konsekvensbedömning som åtföljer detta förslag granskades av nämnden för lagstiftningskontroll den 29 april 2026. Ett positivt yttrande med reservationer avgavs den 4 maj 202617, och alla synpunkter beaktades på vederbörligt sätt i den slutliga versionen av konsekvensbedömningen. Konsekvensbedömningsrapporten har i detta avseende förbättrats på flera områden. För det första förtydligas i rapporten ytterligare vilka upplysningar som ska samlas in inom ramen för åtgärd 5 och att dessa upplysningar ska samlas in av offentliga myndigheter på nationell nivå. Detta kompletteras med ytterligare information om den föreslagna rättsliga grunden och de tekniska skyddsåtgärder som ska tillämpas i enlighet med dataskyddsförordningen. Kapitel 6 i rapporten har förbättrats med ytterligare information och förklaringar om de förväntade administrativa kostnaderna för skatteförvaltningarna. När det gäller åtgärd 4 innehåller rapporten ytterligare information om de skyddsåtgärder för dataskydd och cybersäkerhet som kommer att tillämpas, till stöd för bedömningen att åtgärden är förenlig med stadgan om de grundläggande rättigheterna. Ytterligare förklaringar har lagts till i rapporten för att närmare motivera de rekommenderade policyalternativen PO1b och PO2b. Slutligen har kapitlen 7 och 9 i rapporten kompletterats med ytterligare

17https://commission.europa.eu/system/files/2020-04/rsb_op_dac_en.pdf .

information som dels visar att åtgärderna är förenliga med åtgärder utanför skatteområdet, dels innehåller ytterligare övervakningsmål avseende minskade rapporteringsvolymer, ökade skatteintäkter och lägre kostnader för efterlevnad för företag i EU.

I konsekvensbedömningen behandlades ett referensscenario (ingen förändring av politiken) och följande riktade lagstiftningsåtgärder, inbegripet olika policyalternativ för att åtgärda konstaterade brister i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning:

•Åtgärd 1 – Säkerställa att rapporteringsskyldigheterna enligt DAC6 (gränsöverskridande arrangemang) förblir proportionerliga och ändamålsenliga, samtidigt som en mer harmoniserad tillämpning av kriteriet om huvudsaklig nytta (MBT) främjas.

•Åtgärd 2 – Ändra rapporteringströskeln för verksamhet som rör försäljning av varor enligt DAC7 (inkomster via digitala plattformar). ·

•Åtgärd 3 – Rationalisera underrättelseskyldigheterna för multinationella koncerner med avseende på DAC4 (land-för-land-rapportering) och DAC9 (central inlämning av deklarationen med information om tilläggsskatt).

•Åtgärd 4 – Öka korrektheten hos rapporterade skatteregistreringsnummer. ·

•Åtgärd 5 – Förbättra fullständigheten hos de upplysningar som utbyts enligt DAC1 (vissa kategorier av inkomster och kapital).

Det rekommenderade alternativet är ett kombinerat paket med riktade lagstiftningsåtgärder som kompletteras med vägledning om vissa bestämmelser. Det omfattar följande alternativ inom respektive åtgärd:

•Undanta alla företag som omfattas av direktivet om den andra pelaren från rapporteringsskyldigheten enligt DAC6, förfina rapporteringen enligt DAC6 genom att ta bort kännetecken med begränsat mervärde (kategori A), utfärda vägledning om tillämpningen av kriteriet om huvudsaklig nytta (MBT) på de återstående kännetecken som omfattas av kriteriet (åtgärd 1).

•Justera trösklarna enligt DAC7 för rapportering av försäljning av varor online genom att ta bort aktivitetströskeln och höja beloppströskeln till 3 000 euro (åtgärd 2).

•Införa en enda underrättelseskyldighet som omfattar både DAC4 och DAC9, inbegripet en harmoniserad tidsfrist för inlämning, en gemensam mall för underrättelser och central inlämning (åtgärd 3).

•Införa ett centraliserat system för kontroll av skatteregistreringsnummer som är tillgängligt för både medlemsstaternas skatteförvaltningar och rapporteringsskyldiga enheter (åtgärd 4).

•Ta bort kategorin livförsäkringsprodukter från DAC1 och kräva att medlemsstaterna automatiskt utbyter upplysningar som är tillgängliga för berörda offentliga myndigheter på nationell nivå om samtliga återstående sex kategorier av inkomster och kapital (åtgärd 5).

Det rekommenderade policypaketet medför betydande förenklingsvinster genom en rad riktade åtgärder som minskar kostnaderna för efterlevnad och de administrativa bördorna för både företag och skatteförvaltningar. Det avskaffar rapportering med begränsat värde enligt DAC6 och DAC7, där de nuvarande skyldigheterna medför betydande kostnader för företagen. Kostnaderna för efterlevnad av DAC6 bedöms utgöra upp till omkring 340 miljoner euro per år och kostnaderna för DAC7 till omkring 452 miljoner euro per år. Det rationaliserar också de överlappande underrättelseskyldigheterna enligt DAC4 och DAC9 och

minskar därmed kostnaderna för efterlevnad, som annars skulle kunna uppgå till 270 miljoner euro per år. Parallellt har åtgärder identifierats för att förbättra kontrollen av skatteregistreringsnummer, höja datakvaliteten och öka graden av automatisk matchning, vilket möjliggör en effektivare och mer automatiserad användning av utbytta upplysningar. Små och medelstora företag och mikroföretag förväntas gynnas särskilt av förenklingen av rapporteringskraven enligt DAC6 och DAC7, där kostnaderna för efterlevnad är proportionellt högre än för stora företag, medan åtgärderna avseende DAC4 och DAC9 främst berör större multinationella koncerner.

Begränsade anpassningskostnader förväntas för företag och förvaltningar, främst för anpassning av rapporteringssystem och förfaranden. Det centraliserade systemet för kontroll av skatteregistreringsnummer kommer att medföra anpassningskostnader på EU-nivå (cirka 1,0–1,8 miljoner euro i engångskostnader och 1,8–2,4 miljoner euro per år i återkommande kostnader) och på nationell nivå (cirka 15–25 miljoner euro i engångskostnader och 4,5–12 miljoner euro per år i återkommande kostnader). Eftersom åtgärden är frivillig för de rapporteringsskyldiga enheterna förväntas den, trots de initiala kostnaderna, med tiden ge administrativa nettobesparingar genom bättre datakvalitet och användning av upplysningarna samt minskat behov av korrigering och validering, även om effekternas exakta omfattning inte kan kvantifieras i detta skede. Även om införandet av ett verktyg för validering av skatteregistreringsnummer medför initiala kostnader och driftkostnader för alla berörda parter, kommer det också att ge betydande besparingar överlag genom att minska behovet av resurskrävande korrigeringar i efterhand. Dessa besparingar kan uppgå till omkring 70 miljoner euro per år.

Sammantaget förbättrar det rekommenderade policypaketet effektiviteten, ändamålsenligheten och proportionaliteten i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning, samtidigt som det främjar ett gynnsammare företagsklimat och stärker EU:s konkurrenskraft genom minskade administrativa bördor och därmed sammanhängande kostnader.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Förslaget bidrar till unionens förenklingsmål och stöder Refit-programmet genom att minska onödiga administrativa bördor och samtidigt förbättra ändamålsenligheten hos regelverket för administrativt samarbete. Förslaget förenklar direkt befintliga rapporteringsskyldigheter och avskaffar överlappande underrättelseskyldigheter. I synnerhet innebär borttagandet av vissa kännetecken enligt DAC6 och undantaget för multinationella koncerner som omfattas av direktivet om den andra pelaren att rapporteringskrav som har ett begränsat praktiskt värde för skatteförvaltningarna avskaffas. På samma sätt minskar förenklingen av rapporteringströsklarna enligt DAC7 mängden rapporter om transaktioner med lågt värde, medan införandet av centraliserade underrättelser enligt DAC4 och DAC9 undanröjer de nuvarande överlappande underrättelseskyldigheterna för multinationella koncerner. Samtidigt förbättrar införandet av ett nytt system för kontroll av skatteregistreringsnummer, i kombination med förbättringar av fullständigheten i utbytet av upplysningar enligt DAC1, effektiviteten i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Sammantaget förenklar dessa åtgärder förfarandena för efterlevnad för företag och små och medelstora företag i EU och förbättrar de utbytta upplysningarnas kvalitet och fullständighet och skatteförvaltningarnas användning av dem.

•Grundläggande rättigheter

Detta förslag till direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den uppsättning dataelement som ska överföras till skatteförvaltningarna är

definierad på så sätt att endast de minimiuppgifter som är nödvändiga för att upptäcka lagstridig underrapportering eller avsaknad av rapportering fångas upp, i enlighet med kraven i den allmänna dataskyddsförordningen, särskilt principen om dataminimering.

För att säkerställa full överensstämmelse med stadgan om de grundläggande rättigheterna och respektera den rätt till försvar som fastställs där har förslaget anpassats till utvecklingen av EU-domstolens rättspraxis. Med beaktande av domen av den 8 december 2022 i mål C- 694/20, Orde van Vlaamse Balies m.fl.18, och domen av den 29 juli 2024 i mål C-623/22, Belgian Association of Tax Lawyers m.fl.19, ska begreppet tystnadsplikt för juridiska yrkesutövare förstås så, att det endast omfattar advokater och andra yrkesverksamma som, i likhet med advokater, har rättslig behörighet att verka som rättsliga ombud.

4.BUDGETKONSEKVENSER

Den beräknade inverkan på utgifter och personal för 2028 och därefter läggs till enbart i illustrativt syfte och föregriper inte nästa fleråriga budgetram. Finansieringskällan och omfattningen av unionens finansiella åtagande för perioden efter 2027 förblir beroende av resultatet av de interinstitutionella förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2028–2034 och ska därefter fastställas genom det årliga budgetförfarandet. Alla anslag och personaltilldelningar från och med 2028 är preliminära.

Kostnaden för att genomföra detta förslag uppskattas till 14,3 miljoner euro för perioden 2028–2034. Se finansierings- och digitaliseringsöversikten för rättsakt för mer information.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

I artikel 53 i förslaget föreskrivs att kommissionen vart femte år ska överlämna en rapport om tillämpningen av direktivet till Europaparlamentet och rådet.

För detta ändamål bör medlemsstaterna lämna alla relevanta upplysningar som krävs för att utvärdera hur ändamålsenligt det administrativa samarbetet enligt detta direktiv är till kommissionen. Varje medlemsstat ska också, för egen del, övervaka och bedöma det administrativa samarbetets ändamålsenlighet, bland annat när det gäller bekämpning av skatteundandragande och skatteflykt, och bör en gång om året till kommissionen lämna resultaten av sin bedömning, inbegripet instrument för att mäta resultaten av det administrativa samarbetet. Villkoren och formen för denna årliga bedömning ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter.

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

De flesta bestämmelserna i förslaget är i sak oförändrade jämfört med de bestämmelser som för närvarande är i kraft. Till följd av omarbetningen har artiklarna, jämfört med de gällande bestämmelserna, omdisponerats och numrerats om i förslaget för att göra texten tydligare för användaren och framhäva betydelsen av automatiskt utbyte av upplysningar. Dessutom har alla bestämmelser om engångsutbyten samt hänvisningarna till genomförande i de enskilda artiklar som reglerar utbyte av upplysningar tagits bort. De sistnämnda har ersatts med en

Orde van Vlaamse Balies m.fl.

Belgian Association of Tax Lawyers m.fl.

allmän bestämmelse som ger kommissionen befogenhet att anta genomförandeakter för att underlätta det tekniska genomförandet (artikel 44 i förslaget). Alla redan antagna genomförandeakter förblir i kraft och de tekniska arrangemang för utbyte som redan finns ändras inte. De huvudsakliga förändringarna beskrivs nedan.

(a)Rapportering av potentiellt aggressiva gränsöverskridande arrangemang

För att säkerställa att rapporteringsregelverket är proportionerligt och samtidigt främja en mer enhetlig tillämpning av direktivet i medlemsstaterna har flera ändringar införts. För det första har det i artikel 3 i förslaget införts ett undantag från rapporteringskraven för enheter som omfattas av direktivet om den andra pelaren, eftersom a) minimibeskattningen på 15 % förväntas motverka aggressiv skatteplanering och b) multinationella koncerner som omfattas av direktivet om den andra pelaren redan är föremål för noggrann granskning av särskilda granskningsgrupper inom skattemyndigheterna. Undantaget är snävt och riktat och gäller endast om ingen medlem i den multinationella koncern som enheten tillhör beviljas någon förmån som skulle göra det möjligt att sänka beskattningen till under 15 %. För det andra har definitionen av rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, i linje med EU- domstolens dom20, rationaliserats och omfattar nu endast arrangemang som är genomförbara. Definitionen av berörd skattebetalare har också rationaliserats så att den endast omfattar den skattebetalare som börjar genomföra det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget. Slutligen har definitionerna av ”marknadsförbart arrangemang” och ”anpassat arrangemang” strukits till följd av ändringarna av bilaga IV.

I artikel 8 i förslaget har rapporteringsperioden ändrats på två sätt. För det första börjar rapporteringsperioden nu beräknas när det första steget i genomförandet har tagits. Med detta avses konkreta åtgärder som vidtas för att genomföra arrangemanget, dvs. en inledande verifierbar handling som innebär att avsikten att genomföra arrangemanget förverkligas och som gör genomförandet oåterkalleligt eller rättsligt bindande, exempelvis ett undertecknande av avtal som möjliggör genomförandet. Den andra ändringen gäller en förlängning av tidsfristen för förmedlarnas rapportering från 30 till 90 dagar för att säkerställa bättre kvalitet och större fullständighet i upplysningarna.

I linje med EU-domstolens senaste domar har även begreppet tystnadsplikt för juridiska yrkesutövare i artikel 8 uppdaterats. Begreppet tystnadsplikt för juridiska yrkesutövare ska förstås så, att det endast omfattar advokater och andra yrkesverksamma som, i likhet med advokater, har rättslig behörighet att verka som rättsliga ombud. Medlemsstaterna bör därför medge undantag från skyldigheten att lämna upplysningar om ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang, om rapporteringsskyldigheten skulle strida mot tystnadsplikten, endast för yrkesverksamma som, i likhet med advokater, har rättslig behörighet att verka som rättsliga ombud. Advokater som utövar sin yrkesverksamhet under någon av de yrkestitlar som avses i artikel 1.2 a i direktiv 98/5/EG och som agerar som förmedlare behöver dessutom, om de är undantagna från rapporteringsskyldigheten på grund av den tystnadsplikt som de omfattas av, inte underrätta någon annan förmedlare som inte är deras klient om den förmedlarens rapporteringsskyldigheter. Varje förmedlare som är undantagen från rapporteringsskyldigheten på grund av den tystnadsplikt som denne är bunden av, bör dock även fortsättningsvis vara skyldig att utan dröjsmål underrätta sin klient om den klientens rapporteringsskyldigheter. Däremot omfattas andra yrkesutövare som också kan ha rätt att verka som rättsliga ombud, men som inte utövar sin yrkesverksamhet under någon av de yrkestitlar som avses i artikel 1.2 a i direktiv 98/5/EG, inte av tystnadsplikten för

20Belgian Association of Tax Lawyers m.fl.

juridiska yrkesutövare. Förekomsten av rådgivningsförhållandet mellan den underrättande förmedlaren och dennes klient bör därför uppmärksammas för den underrättade förmedlaren (om sådan finns) och i slutändan för myndigheterna i medlemsstaten.

I artikel 8 i förslaget klargörs också att det fortfarande är nödvändigt att systematiskt rapportera upplysningen om att en jurisdiktion i ett tredjeland är involverad i det rapporteringspliktiga arrangemanget.

I bilaga IV har kännetecknen i kategori A tagits bort, i linje med målet att minska bördan genom att avskaffa rapporteringsskyldigheter som har ett begränsat värde för skatteförvaltningarna. Dessutom har hänvisningen i kännetecken C1 till OECD:s arbete om icke samarbetsvilliga jurisdiktioner ersatts med en hänvisning till uppförandekodsgruppens arbete, inom ramen för vilket medlemsstaterna gemensamt bedömer jurisdiktioner i tredjeländer utifrån fastställda kriterier för att avgöra om de ska anses vara samarbetsvilliga på skatteområdet eller inte.

För att säkerställa rättslig tydlighet och en enhetlig tillämpning bör substanskriterierna för kännetecken D2 utvecklas närmare i en genomförandeakt från rådet, vilket har införts i förslaget.

(b)Rapportering av försäljning på digitala plattformar

I linje med målet att rationalisera rapporteringsskyldigheterna och minska den administrativa bördan har trösklarna för försäljning av varor på digitala plattformar justerats. I avsnitt I punkt B.4 i bilaga V har aktivitetströskeln för försäljning av varor tagits bort och beloppströskeln höjts från 2 000 till 3 000 euro.

(c)Rationalisering av underrättelseskyldigheterna för land-för-land-rapportering och central inlämning av deklarationen med information om tilläggsskatt

För närvarande är varje enhet som ingår i en multinationell koncern som omfattas av land-för- land-rapportering (DAC4) och rapportering enligt DAC9 skyldig att enligt båda regeluppsättningarna underrätta sin skattemyndighet om vilken koncern den ingår i samt vem som lämnar rapporten för dess räkning och när detta sker. Dessutom gäller olika tidsfrister för de båda typerna av underrättelser. Medan tidsfristen för land-för-land-rapportering infaller den sista dagen av den multinationella koncernens räkenskapsår finns ingen motsvarande tidsfrist fastställd för DAC9. Medlemsstaterna har därför infört olika underrättelseskyldigheter. I artikel 16 i förslaget rationaliseras dessa skyldigheter och den multinationella koncernen ges möjlighet att lämna en enda underrättelse per koncern, både för land-för-land-rapportering och för central inlämning av deklarationen med information om tilläggsskatt. Tidsfristen för underrättelsen bygger på tidsfristen för land-för-land-rapportering och tänks infalla den sista dagen av den multinationella koncernens räkenskapsår. Underrättelsen bör dessutom lämnas enligt en enda gemensam mall som ska antas av kommissionen genom en genomförandeakt. Den underrättelse som lämnas till en skattemyndighet ska därefter utbytas med alla berörda skattemyndigheter inom tre månader från sista dagen för inlämning.

(d)Ökad korrekthet hos skatteregistreringsnummer

I artikel 36 i förslaget föreskrivs att kommissionen ska utveckla ett nytt verktyg som möjliggör digital och automatiserad kontroll av att skatteregistreringsnummer är korrekta. Verktyget ska, på grundval av de identifieringsuppgifter som lämnas, bekräfta om ett rapporterat skatteregistreringsnummer motsvarar den rapporterade skattebetalaren eller ange

att någon överensstämmelse inte kunde fastställas. De tekniska parametrarna för verktyget ska fastställas genom en genomförandeakt från kommissionen. Skatteförvaltningarna ska vara skyldiga att använda verktyget, medan användningen ska vara frivillig för rapporteringsskyldiga enheter. Rapporteringsskyldiga enheter som väljer att använda verktyget kommer att kunna kontrollera skattebetalares skatteregistreringsnummer innan de

rapporterar upplysningarna till den berörda skattemyndigheten. När ett skatteregistreringsnummer har kontrollerats med hjälp av kontrollverktyget behöver ytterligare identifieringsuppgifter inte längre samlas in och rapporteras, och de rapporteringsskyldiga enheterna behöver endast rapportera skattebetalarens namn och skatteregistreringsnummer. Detta kommer att minska bördorna för efterlevnad samtidigt som en hög datakvalitet upprätthålls. Medlemsstaternas offentliga verifieringstjänster, motsvarande EU-tjänster eller tilldelning av en europeisk unik identifieringskod (EUID) i enlighet med direktiv (EU) 2017/1132 möjliggör en entydig och verifierad identifiering av skattebetalaren. De kan därför användas av rapporteringsskyldiga enheter i stället för skatteregistreringsnumret. I sådana fall behöver de rapporteringsskyldiga enheterna endast rapportera den berörda skattebetalarens namn och verifierade identifieringskod, exempelvis EUID.

(e)Förbättrad fullständighet i de upplysningar som utbyts

Artiklarna 3 och 4 i förslaget innehåller flera ändringar som syftar till att säkerställa att upplysningarna är fullständiga. För det första har definitionen av ”tillgängliga upplysningar” i artikel 3 uppdaterats så att den inte bara omfattar upplysningar som finns i skattemyndigheternas register, utan även upplysningar som finns i alla register och databaser hos medlemsstaternas myndigheter på nationell nivå.

Parallellt och i linje med engångsprincipen ger förslaget skattemyndigheterna rättslig grund för att få tillgång till relevanta upplysningar som innehas av andra offentliga myndigheter på nationell nivå, för att underlätta fullgörandet av skyldigheterna enligt artikel 4. Med utgångspunkt i de framsteg som gjorts inom EU:s regelverk för bekämpning av penningtvätt förbättrar förslaget särskilt skattemyndigheternas tillgång till register som inrättats enligt lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt, framför allt det nya sammankopplade fastighetsregistret. Tillgången till denna gemensamma åtkomstpunkt för fastighetsuppgifter kommer att göra det möjligt för skattemyndigheterna att få fullständiga upplysningar om verkliga huvudmän avseende fastigheter och att utbyta dessa upplysningar med andra medlemsstater i enlighet med artikel 4. Dessutom ger artikel 39 skattemyndigheterna rättslig grund för att få tillgång till register över pensioner som förs på nationell nivå.

I artikel 4 har kategorin livförsäkringsprodukter tagits bort från kategorierna av inkomster och kapital, eftersom endast ett begränsat antal medlemsstater utbyter upplysningar inom denna kategori och rapporteringen dessutom i stor utsträckning överlappar med rapporteringen inom ramen för det obligatoriska utbytet av finansiella upplysningar.

Utbyte av upplysningar om verkliga huvudmän avseende fastigheter har införts i linje med den senaste utvecklingen på OECD-nivå.

Efter att kategorin livförsäkringsprodukter tagits bort återstår sex kategorier av inkomster och kapital. Upplysningar inom samtliga sex kategorier ska utbytas obligatoriskt, förutsatt att de är tillgängliga enligt den reviderade definitionen.

(f)Ytterligare förbättringar och uppdateringar av rättstexten

Förslaget innehåller även vissa ytterligare ändringar och förtydliganden. Mallarna för land- för-land-rapporten i bilaga III och deklarationen med information om tilläggsskatt i bilaga VII har tagits bort från direktivet och ersatts med hänvisningar till mallar som antas genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter har faktiskt redan antagits21 och förväntas inte ändras, såvida man inte på OECD-nivå kommer överens om en ändring som kräver anpassningar för att bibehålla överensstämmelsen och säkerställa en enda global rapporteringsstandard.

Förslaget ger skattemyndigheterna bättre möjligheter att komma till rätta med digitala plattformar i tredjeländer som inte uppfyller kraven. I avsnitt IV punkt F.7 i bilaga V förtydligas i vilka situationer skattemyndigheterna bör tillämpa sanktioner mot sådana plattformar, medan punkt F.8 stärker samarbetet mellan skattemyndigheterna i fall där digitala plattformar i tredjeländer inte uppfyller kraven. Dessutom ger artikel 25 skattemyndigheterna möjlighet att genomföra samtidiga kontroller av plattformsoperatörer i tredjeland som inte uppfyller kraven.

Flera ändringar har också gjorts när det gäller användning och behandling av upplysningar. För det första är medlemsstaterna skyldiga att årligen lämna statistik över volymen av det automatiska utbytet till sina nationella statistikbyråer, för att möjliggöra officiella beräkningar på nationell nivå och EU-nivå (artikel 46). Dessutom ska medlemsstaterna årligen lämna alla upplysningar som mottagits inom ramen för land-för-land-rapporteringen till respektive nationell statistikmyndighet. I artikel 28 har det förtydligats att medlemsstaterna vid behov får lämna återkoppling om de mottagna upplysningarna mer än en gång om året. Enligt artikel 48 ska medlemsstaterna, inom ramen för övervakningen och bedömningen av hur direktivet fungerar, även rapportera om instrument för att mäta resultaten av det administrativa samarbetet (nyckelprestationsindikatorer). Detta säkerställer att kommissionen får tillgång till uppgifter av högre kvalitet för utvärderingen av direktivet. Slutligen har det i artikel 49 införts en möjlighet för kommissionen att offentliggöra rapporter om användningen av de upplysningar som utbyts samt anonymiserade årliga sammanfattningar av de statistiska

uppgifter

som

medlemsstaterna

lämnar.

21Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/99 av den 22 januari 2018 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/2378 vad gäller formuläret och villkoren för årlig utvärdering av ändamålsenligheten hos det automatiska utbytet av upplysningar och förteckningen över de statistiska uppgifter som medlemsstaterna ska lämna för utvärdering av rådets direktiv 2011/16/EU, EUT L 17,

23.1.2018, s. 29, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2018/99/oj , och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1325 av den 7 juli 2025 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/2378 vad gäller de standardformulär och standardiserade datorformat som ska användas för det obligatoriska automatiska utbytet av uppgifter enligt rådets direktiv 2011/16/EU i dess lydelse enligt

rådets	direktiv	(EU) 2025/872,	EUT L,	2025/1325,	17.7.2025,	ELI:
http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2025/1325/oj.

 2011/16/EU 2026/0168 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om administrativt samarbete i fråga om beskattning (omarbetning)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 113 och 115,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europaparlamentets yttrande22,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande23, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

 ny

(1)Rådets direktiv 2011/16/EU24 har ändrats väsentligt flera gånger. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.

2011/16/EU skäl 7 (anpassad)

 ny

(2)Detta direktiv bygger på resultatet av direktiv 77/799/EEG, men föreskriver där så är nödvändigt tydligare och exaktare regler för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna  för att stödja dem i bekämpningen av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt .

(3)i syfte att etablera ett mer omfattande administrativt samarbete mellan medlemsstaterna, i särskilt vad gäller utbyte av upplysningar. I synnerhet bör tydliga regler även göra det möjligt att täcka in  Detta direktiv bör tillämpas på direkta och indirekta skatter som ännu inte täcks av annan unionslagstiftning och bör täcka  alla juridiska och fysiska personer i unionen mot bakgrund av det allt större antalet

EUT C […], […], s. […].

Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2011/16/oj).

juridiska konstruktioner, som inte bara omfattar traditionella lösningar som truster, stiftelser och investeringsfonder, utan även nya konstruktioner som kan komma att tillskapas av skattebetalare i medlemsstaterna.

 ny

(4)För att bevara proportionaliteten i bördan för rapporteringsskyldiga enheter bör medlemsstaterna inte införa eller bibehålla oproportionerliga ytterligare rapporteringsskyldigheter på det område som omfattas av direktivet, vilka följer av deras art, omfattning eller kumulativa börda och kan påverka och allvarligt äventyra den balans mellan de tvingande kraven av allmänintresse och intrånget i privatlivet som fastställs i detta direktiv.

(5)Medlemsstaterna bör inte undantas från automatiskt utbyte av upplysningar om inkomst och kapital enligt artikel 4 enbart på grund av att upplysningarna innehas av en annan administrativ myndighet på statlig nivå i den medlemsstaten än skatteförvaltningen. För att skapa lika villkor och säkerställa att upplysningarna är av hög kvalitet och kan användas på ett ändamålsenligt sätt bör de upplysningar som utbyts också omfatta upplysningar som finns i register och databaser hos en annan statlig myndighet som agerar på statens vägnar, förutsatt att de ingår i förteckningen över obligatoriska kategorier för utbyte av upplysningar om inkomst och kapital. För att säkerställa faktisk tillgång till dessa upplysningar bör tillgång dessutom beviljas på elektronisk väg till upplysningar i digitalt format, som om möjligt bör vara maskinläsbara och kunna inhämtas i enlighet med förfarandena för insamling och behandling av upplysningar i den medlemsstaten.

(6)Samarbetet mellan medlemsstaterna enligt detta direktiv bygger på digitala kommunikationsmedel. Det är viktigt att dessa medel är säkra och följer den tekniska utvecklingen. Dessutom bör kommissionen kunna utveckla praktiska lösningar i samarbete med medlemsstaterna.

(7)För att öka effektiviteten i utbytet av upplysningar och minska den administrativa bördan bör de unionsregler som genomför avtal som överenskommits inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) ta hänsyn till den ram som utarbetats av OECD. Som en allmän princip bör medlemsstaterna använda kommentarer och riktlinjer som överenskommits inom OECD som en källa till illustration eller tolkning och för att säkerställa en konsekvent tillämpning i alla medlemsstater i den mån dessa dokument är förenliga med unionsrätten.

(8)På grundval av erfarenheterna av utbyten enligt detta direktiv och den internationella utvecklingen på området automatiskt utbyte av upplysningar bör förteckningen över obligatoriska kategorier för utbyte av upplysningar om inkomst och ägande återigen ses över. Upplysningar om inkomster från livförsäkringsprodukter utbyts inte i någon större utsträckning och rapporteras redan i betydande utsträckning och utbyts automatiskt som upplysningar om finansiella konton, och det är därför inte längre nödvändigt att utbyta upplysningar om denna kategori av inkomst och kapital. Dessutom har OECD25 överenskommit att utbyte av upplysningar om ägande av och

25Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, Framework for the Automatic Exchange of Readily Available Information on Immovable Property for Tax Purposes: OECD Report to G20 Finance Ministers and Central Bank Governors (OECD Publishing, oktober 2025) https://www.oecd.org/content/dam/oecd/en/topics/policy-issues/tax-transparency-and-international-co-

inkomster från fast egendom bör innefatta upplysningar om verkligt huvudmannaskap. Det är därför lämpligt att utvidga de upplysningar som redan utbyts inom denna kategori av inkomst och kapital.

 2014/107/EU skäl 9

(9)Medlemsstaterna bör kräva att deras Finansiella institut genomför de regler om rapportering och åtgärder för kundkännedom (due diligence) som anges i detta direktiv, vilka fullt ut överensstämmer med reglerna i den gemensamma rapporteringsstandard som utarbetats av OECD26.

2014/107/EU skäl 10

(10)De kategorier av Rapporteringsskyldiga finansiella institut och Rapporteringspliktiga konton som omfattas av detta direktiv är utformade i syfte att begränsa skattebetalarnas möjligheter att undvika rapportering genom att skifta tillgångar till Finansiella institut eller investera i finansiella produkter som ligger utanför tillämpningsområdet för detta direktiv. Vissa Finansiella institut och konton med låg risk för skatteundandragande bör emellertid undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Trösklar bör i allmänhet inte förekomma i detta direktiv, eftersom de lätt kan kringgås genom att konton delas upp mellan olika Finansiella institut. De finansiella upplysningar som ska rapporteras och utbytas bör inte bara avse alla relevanta inkomster (räntor, utdelningar och liknande typer av inkomster) utan även kontosaldon och intäkter från försäljning av Finansiella tillgångar, för att kunna hantera situationer i vilka en skattebetalare försöker dölja kapital som i sig självt motsvarar inkomst eller tillgångar för vilka skatt har undandragits. Behandlingen av upplysningar enligt detta direktiv är därför nödvändig och står i proportion till ändamålet att göra det möjligt för medlemsstaternas skatteförvaltningar att korrekt och entydigt identifiera de berörda skattebetalarna och att kunna administrera och verkställa sin skattelagstiftning i gränsöverskridande situationer, bedöma sannolikheten för skatteundandragande och undvika onödiga ytterligare utredningar.

(EU) 2015/2376 skäl 1 (anpassad)

(11)Gränsöverskridande skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skadlig skattekonkurrens har blivit ett allt större problem och en betydande källa till oro inom unionen och på global nivå. Urholkning av skattebasen minskar väsentligt de nationella skatteintäkterna, vilket hindrar medlemsstaterna från att genomföra en tillväxtvänlig skattepolitik. Utfärdandet av förhandsbesked i skattefrågor, vilka underlättar en konsekvent och transparent tillämpning av lagstiftningen, är brukligt också inom unionen. Att göra skattelagstiftningen tydligare för skattebetalarna kan uppmuntra till investeringar och till efterlevnad av lagstiftningen genom att företagen får rättslig säkerhet och kan därför befrämja målet att vidareutveckla unionens inre

operation/framework-for-the-automatic-exchange-of-readily-available-information-on-immovable- property-for-tax-purposes.pdf .

26OECD (2025), Consolidated text of the Common Reporting Standard (2025): Standard for Automatic

Exchange of Financial Account Information in Tax Matters, OECD Publishing,

Paris, https://doi.org/10.1787/055664b1-en.

marknad utifrån de principer och friheter som fördragen bygger på. De skattebesked som avser skattedrivna strukturer har emellertid i vissa fall lett till en låg beskattningsnivå av artificiellt höga inkomster i det land som utfärdar, ändrar eller förnyar förhandsbeskedet och till artificiellt låga inkomster som ska beskattas i andra berörda länder.  En ökad  Större transparens är därför  av nöden . en brådskande nödvändighet. De verktyg och mekanismer som införts genom rådets direktiv 2011/16/EU måste förstärkas för att man ska kunna uppnå detta.

 (EU) 2015/2376 skäl 10

(12)För att man ska kunna dra fördel av ett obligatoriskt automatiskt utbyte av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning bör upplysningarna lämnas omgående efter det att de har utfärdats, ändrats eller förnyats, och regelbundna intervaller bör därför fastställas för lämnandet av upplysningar. Av samma skäl är det också lämpligt att föreskriva ett obligatoriskt automatiskt utbyte av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som har utfärdats, ändrats eller förnyats inom en period med början fem år före den dag då detta direktiv börjar tillämpas och som fortfarande är giltiga den 1 januari 2014. Särskilda personer eller grupper av personer med en årlig nettoomsättning för hela gruppen på mindre än 40 000 000 EUR kan emellertid, på vissa villkor, undantas från ett sådant obligatoriskt automatiskt utbyte.

(EU) 2015/2376 skäl 11

(13)Av rättssäkerhetsskäl är det lämpligt att från det obligatoriska automatiska utbytet, på mycket strikta villkor, undanta bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning med tredjeländer till följd av befintliga internationella avtal med dessa länder, när det enligt bestämmelserna i dessa avtal inte är tillåtet att röja upplysningar som har mottagits i enlighet med avtalet i fråga till ett tredjeland. I dessa fall bör man dock i stället utbyta de upplysningar som avses i artikel 8a.6 6 och som gäller en begäran som leder till utfärdandet av sådana bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning. I sådana fall bör de upplysningar som lämnas därför innehålla en uppgift om att de tillhandahålls på grundval av en sådan begäran.

(EU) 2023/2226 skäl 33

 ny

(14)Förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor som fastställer om en person har skatterättslig hemvist eller inte i den medlemsstat som utfärdar förhandsbeskedet bör också utbytas automatiskt. Dock Av proportionalitetsskäl, och i syfte att minska den administrativa bördan, bör dock vissa vanliga former av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor, som kan inbegripa ett fastställande av huruvida en fysisk person har skatterättslig hemvist eller inte i en medlemsstat, inte enbart på den grunden omfattas av utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor  bör detta inte utgöra det enda skälet till utbytet . Förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor om källskatt på inkomster från anställning, styrelsearvoden eller pensioner för personer som inte är bosatta i landet bör inte bytas ut, såvida inte beloppet för transaktionen eller serien av transaktioner i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor överstiger tröskelvärdet.

 (EU) 2015/2376 skäl 14

(15)Medlemsstaterna bör utbyta grundläggande upplysningar, och en begränsad uppsättning grundläggande upplysningar bör även lämnas till kommissionen. Detta bör ge kommissionen möjlighet att närsomhelst övervaka och bedöma tillämpningen av det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar om gränsöverskridande förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning. De upplysningar som kommissionen mottar bör dock inte användas i några andra syften. Lämnandet av sådana upplysningar skulle dessutom inte befria en medlemsstat från skyldigheten att rapportera alla former av statligt stöd till kommissionen.

(EU) 2015/2376 skäl 16 (anpassad)

(16)Efter det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar enligt detta direktiv bör en medlemsstat vid behov kunna förlita sig på artikel 5 17 i  detta  direktiv 2011/16/EU vad gäller utbyte av upplysningar på begäran för att erhålla kompletterande upplysningar, inbegripet den fullständiga texten till förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning, från den medlemsstat som har utfärdat sådana besked.

(EU) 2016/881 skäl 3

(17)Medlemsstaternas skattemyndigheter behöver omfattande och relevanta upplysningar om multinationella koncerners struktur, internprissättningspolicy och interna transaktioner inom och utanför unionen. Dessa upplysningar kommer att göra det möjligt för skattemyndigheterna att reagera på skadlig skattepraxis, genom att göra ändringar i lagstiftningen eller genom att göra lämpliga riskbedömningar och skatterevisioner, och att fastställa om företag har använt sig av ett förfarande som innebär att man på konstlad väg överför betydande inkomstbelopp till skatteförmånliga miljöer.

(EU) 2016/881 skäl 4 (anpassad)

 ny

(18)Ökad transparens gentemot skattemyndigheter kan få till effekt att multinationella koncerner får ett incitament att överge vissa metoder och betala sin skäliga andel av skatten i det land där vinsterna görs. Att öka transparensen för multinationella koncerner utgör därför en väsentlig del i arbetet med att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster.  För att effektivisera användningen av offentliga medel och minska den administrativa bördan för multinationella koncerner bör dock kravet på rapportering endast gälla för multinationella koncerner med en årlig koncernintäkt

som överstiger ett visst belopp ,  i linje med OECD:s rapport om urholkning av skattebasen och överföring av vinster, åtgärd 1327 .

 (EU) 2016/881 skäl 7  ny

(19)För att uppnå en effektivare användning av offentliga medel och minska den administrativa bördan för multinationella koncerner bör kravet på rapportering endast gälla för multinationella koncerner med en årlig koncernintäkt som överstiger ett visst belopp.  Detta direktiv bör säkerställa att samma upplysningar samlas in och i rätt tid görs tillgängliga för skatteförvaltningarna i hela unionen .

(EU) 2016/881 skäl 12

(20)Det obligatoriska automatiska utbytet av land-för-land-rapporter mellan medlemsstater bör i varje enskilt fall inbegripa en fastställd uppsättning grundläggande upplysningar som skulle vara tillgängliga för de medlemsstater i vilka, enligt upplysningarna i land- för-land-rapporten, en eller flera enheter i den m Multinationella koncernen antingen har skatterättslig hemvist eller är skattskyldiga med avseende på den affärsverksamhet som bedrivs genom en Multinationell koncerns fasta driftställe.

(EU) 2018/822 skäl 3

(21)Med tanke på att de flesta potentiellt aggressiva skatteplaneringsarrangemangen sträcker sig över fler än en jurisdiktion skulle ett lämnande av upplysningar om dessa arrangemang ge ytterligare positiva resultat om den informationen också utbyts mellan medlemsstaterna. Det automatiska utbytet av upplysningar mellan skattemyndigheter är avgörande för att förse dessa myndigheter med den information som de behöver för att vidta åtgärder när de konstaterar aggressiva skattemetoder.

(EU) 2018/822 skäl 6 (anpassad)

(22)Rapportering av upplysningar om potentiellt aggressiva gränsöverskridande skatteplaneringsarrangemang kan effektivt bidra till de insatser som görs för att skapa ett klimat med rättvis beskattning på den inre marknaden. Mot denna bakgrund bör skulle en skyldighet för förmedlare  bli skyldiga  att informera skattemyndigheterna om vissa gränsöverskridande arrangemang, som eventuellt skulle kunna nyttjas för aggressiv skatteplanering, utgöra ett steg i rätt riktning. För att utveckla en mer övergripande politik skulle det  dessutom  också vara nödvändigt att skattemyndigheterna, som ett andra steg efter rapporteringen av upplysningar,  bör  delar informationen med sina motsvarigheter i andra medlemsstater. Sådana arrangemang skulle också öka effektiviteten av CRS. Det skulle dessutom vara av avgörande betydelse att kommissionen ges tillräcklig information för att kunna övervaka en korrekt tillämpning av detta direktiv. Att ge

27OECD (2015), Transfer Pricing Documentation and Country-by-Country Reporting, Action 13 - 2015

Final Report, OECD/G20 Base Erosion and Profit Shifting Project, OECD Publishing, Paris, https://doi.org/10.1787/9789264241480-en .

kommissionen sådan tillgång till information löser inte medlemsstaten från skyldigheten att anmäla alla former av statligt stöd till kommissionen.

 (EU) 2018/822 skäl 8

(23)För att säkerställa en väl fungerande inre marknad och för att förhindra kryphål i det föreslagna regelverket bör rapporteringsskyldigheten också gälla alla aktörer som vanligen deltar i utformningen, marknadsföringen, anordnandet eller hanteringen av genomförandet av en rapporteringspliktig gränsöverskridande transaktion eller en serie av sådana transaktioner, samt de som tillhandahåller hjälp eller råd. Det bör inte bortses från att rapporteringsskyldigheten i vissa fall inte kan göras gällande för en förmedlare på grund av yrkesmässiga privilegier tystnadsplikt, eller om det inte finns någon förmedlare, till exempel därför att skattebetalaren själv utformar och inför ett system. Under sådana omständigheter är det av avgörande betydelse att skattemyndigheterna inte går miste om möjligheten att få information om skattearrangemang som potentiellt kan vara kopplade till aggressiv skatteplanering. Det skulle därför vara nödvändigt att föra över rapporteringsskyldigheten till den skattebetalare som gynnas av arrangemangen i sådana fall.

(EU) 2018/822 skäl 9

 ny

(24)Aggressiva skatteplaneringsarrangemang har under årens lopp utvecklats till att bli alltmer komplexa och är alltid föremål för ständiga ändringar och anpassningar som en reaktion på möjliga motåtgärder från skattemyndigheterna. Med hänsyn till detta vore det  Hellre än att definiera specifika skatteplaneringsarrangemang, är det  mer

ändamålsenligt att försöka fånga upp potentiellt aggressiva skatteplaneringsarrangemang genom att sammanställa en förteckning över de egenskaper och inslag i transaktioner som utgör en tydlig indikation på skatteflykt eller skattemissbruk snarare än att definiera begreppet aggressiv skatteplanering. Dessa indikationer ska betecknas kännetecken.

(EU) 2018/822 skäl 10

 ny

(25)Eftersom det primära målet med detta direktiv beträffande rapporteringen av potentiellt aggressiva gränsöverskridande skatteplaneringsarrangemang bör vara att säkerställa en väl fungerande inre marknad är det av avgörande betydelse att inte lagstifta på unionsnivå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de avsedda syftena. Därför är det nödvändigt att begränsa eventuella gemensamma regler om rapportering till gränsöverskridande situationer, det vill säga antingen situationer i mer än en medlemsstat eller i en medlemsstat och ett tredjeland  , eftersom sådana arrangemang potentiellt kan inverka på den inre marknadens funktion . Det är därför bara under sådana omständigheter, som på grund av den potentiella inverkan på den inre marknadens funktion, som man kan motivera behovet av att anta en gemensam uppsättning regler i stället för att hantera frågan på nationell nivå. En medlemsstat kan vidta ytterligare nationella rapporteringsåtgärder av liknande slag, men alla uppgifter som samlas in utöver de som är rapporteringspliktiga enligt detta direktiv bör inte överföras automatiskt till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater. Detta informationsutbyte kan ske på begäran eller spontant enligt tillämpliga regler.

 (EU) 2023/2226 skäl 44 (anpassad)

 ny

(26)Med beaktande av  rättspraxisens utveckling enligt  domstolens dom  dom  av den 8 december 2022 i mål C-694/20, Orde van Vlaamse Balies m.fl.,  28 och domen av den 29 juli 2024 i mål C-623/20, Belgian Association of Tax Lawyers m.fl.29, bör begreppet tystnadsplikt enbart tillämpas på advokater och andra yrkesverksamma som, liksom advokater, har rättslig behörighet att verka som rättsliga ombud. Medlemsstaterna bör därför föreskriva ett undantag från skyldigheten att lämna upplysningar om ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang i de fall rapporteringsskyldigheten skulle strida mot tystnadsplikten endast med avseende på yrkesverksamma som, liksom advokater, enligt nationell rätt är behöriga att verka som rättsliga ombud. Vidare bör detta direktiv  bör direktiv 2011/16/EU ändras på ett sådant sätt att dess bestämmelser inte medföra att advokater  , som utövar sin yrkesverksamhet med användning av en av de titlar som avses i artikel 1.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG30, och  som agerar som förmedlare

–och när de är undantagna från rapporteringsskyldigheten på grund av yrkesmässiga privilegier tystnadsplikt som de är bundna av – är förpliktigade att underrätta varje annan förmedlare som inte är deras klient om den förmedlarens rapporteringsskyldigheter. Varje förmedlare, som är undantagen från rapporteringsskyldigheten på grund av yrkesmässiga privilegier tystnadsplikt som denne är bunden av, bör dock även fortsättningsvis vara skyldig att utan dröjsmål underrätta sin klient om den klientens rapporteringsskyldigheter.  När det gäller andra yrkesverksamma som, även om de i förekommande fall enligt medlemsstaterna har behörighet att verka som rättsliga ombud, inte utövar sin yrkesverksamhet med användning av en av de titlar som avses i artikel 1.2 a i direktiv 98/5/EG, bör däremot förekomsten av rådgivningsförbindelsen mellan den underrättande förmedlaren och dennes klient meddelas den underrättade förmedlaren (i förekommande fall) och, i sista hand, medlemsstatens myndigheter. 

ny

(27)Med tanke på erfarenheterna av utbyte av upplysningar om potentiellt aggressiva gränsöverskridande arrangemang och i syfte att minska den administrativa bördan för företag och samtidigt bevara den information som krävs för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt är det nödvändigt att se över rapporteringskraven för potentiellt aggressiva gränsöverskridande arrangemang.

Domstolens dom av den 8 december 2022, Orde van Vlaamse Balies m.fl., C-649/20, ECLI Orde van Vlaamse Balies m.fl.

Domstolens dom av den 29 juli 2024, Belgian Association of Tax Lawyers m.fl., C-623/22, ECLI Belgian Association of Tax Lawyers m.fl.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls, EGT L 77, 14.3.1998, s. 36, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/1998/5/oj .

(28)Genomförandet av den globala minimiskatten genom rådets direktiv (EU) 2022/252331 säkerställer att alla företag som ingår i tillämpningsområdet omfattas av en effektiv skattesats på minst 15 %.

(29)Det behövs därför en riktad och proportionell förenkling som erkänner efterlevnadsbördan för dessa enheter. Ett sådant undantag för sådana multinationella koncerner bör begränsas endast till fall där den kvalificerade nationella tilläggsskatten är tillämplig och villkoras av att den Multinationella koncernen inte beviljas några relaterade fördelar av den jurisdiktionen. På så sätt säkerställs att minimiskattenivån alltid uppnås. Rapporteringen är även tillämplig när den Multinationella koncernen har sitt säte i en jurisdiktion där båda system gäller sida vid sida och har unionsenheter som genomför rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang med en jurisdiktion som inte har en kvalificerad nationell tilläggsskatt i kraft för beskattningsperioden eller om relaterade fördelar erhålls.

(30)För att ytterligare förenkla rapporteringen bör endast upplysningar som faktiskt används av skattemyndigheterna rapporteras. För att säkerställa bättre kvalitet på de upplysningar som rapporteras och tillräcklig tid för förmedlare att samordna sig bör dessutom tidsramen för rapportering ökas till 90 dagar efter det att det första steget i genomförandet av arrangemanget har tagits. Detta ger en stabil utgångspunkt för att beräkna tidsfristen för inlämning, eftersom det första steget i genomförandet är en konkret åtgärd som vidtas för att genomföra arrangemanget och utgör en inledande verifierbar handling som innebär att avsikten att genomföra arrangemanget förverkligas, vilket gör genomförandet av arrangemanget oåterkalleligt eller rättsligt bindande, inbegripet undertecknandet av avtal som möjliggör genomförandet.

(31)Den allmänna karaktären hos kännetecken i kategori A enligt direktiv (EU) 2018/822 har visat sig ha litet värde för skatteförvaltningarna när det gäller att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, vilket innebär att de genererar oproportionerliga rapporteringsmängder. Det är därför inte längre nödvändigt att fastställa sådana allmänna kännetecken. Dessutom, och med utgångspunkt i arbetet med EU:s uppförandekod för företagsbeskattning både när det gäller skadliga skattesystem och upprättandet av en förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner, är det lämpligt att anpassa tillämpningsområdet för kännetecken C1 till de beslut som fattas gemensamt av medlemsstaterna på dessa områden.

(EU) 2021/514 skäl 16 (anpassad)

(32)Med tanke på att skattemyndigheter över hela världen ställs inför de utmaningar som hör samman med den ständigt växande digitala plattformsekonomin har Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) tagit fram modellregler för plattformsoperatörers rapportering med avseende på säljare i delnings- och gigekonomin (Model Rules for Reporting by Platform Operators with respect to Sellers in the Sharing and Gig Economy) (nedan kallade Modellregler) 

31Rådets direktiv (EU) 2022/2523 av den 15 december 2022 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen, EUT L 328, 22.12.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2022/2523/oj .

32. Med tanke på utbredningen av den gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av digitala plattformar, liksom av säljare som är verksamma på dessa, kan det rimligen antas att jurisdiktioner utanför unionen kommer att ha tillräckliga incitament för att följa unionens exempel och införa insamling och ömsesidigt automatiskt utbyte av upplysningar om rapporteringspliktiga säljare enligt modellreglerna. Även om modellreglerna inte är identiska med detta direktivs tillämpningsområde i fråga om de säljare om vilka upplysningar måste rapporteras och de digitala plattformar som måste rapportera upplysningar, förväntas modellreglerna säkerställa rapportering av likvärdiga upplysningar med avseende på berörd verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för både detta direktiv och modellreglerna, vilket kan utvidgas ytterligare till att omfatta fler berörda verksamheter.

(EU) 2021/514 skäl 17

 ny

(33)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. Närmare bestämt  Eftersom jurisdiktioners genomförande av Modellreglerna inte är föremål för bedömning, såsom en kollegial granskning,  bör kommissionen genom genomförandeakter fastställa huruvida de upplysningar som måste utbytas enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga med de som anges i detta direktiv. Med tanke på att ingåendet av avtal med jurisdiktioner utanför unionen om administrativt samarbete i fråga om beskattning fortfarande faller inom medlemsstaternas behörighet kan kommissionens åtgärder också inledas på begäran av en medlemsstat. Detta administrativa förfarande bör, utan att det ändrar tillämpningsområdet för detta direktiv eller dess villkor, säkerställa rättssäkerhet med avseende på sambandet mellan de skyldigheter som följer av detta direktiv och varje avtal om utbyte av upplysningar som medlemsstaterna kan tänkas ha med jurisdiktioner utanför unionen. Därför måste, på begäran av en medlemsstat, fastställandet av likvärdighet också kunna göras före det planerade ingåendet av ett sådant avtal. Om utbytet av sådana upplysningar grundar sig på ett multilateralt instrument bör beslutet om likvärdighet fattas med avseende på hela den relevanta ram som omfattas av ett sådant instrument.  Det bör dock fortfarande vara möjligt att vid behov fatta beslut om likvärdighet avseende ett bilateralt instrument eller utbytesförbindelserna med en enskild jurisdiktion utanför unionen. För att denna mekanism ska få full verkan är det oundgängligt att medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder för att i god tid aktivera utbytesförbindelser inom ramen för det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster som härrör från digitala plattformar (DPI-MCAA) eller andra bilaterala instrument eller utbytesförbindelser med jurisdiktioner utanför unionen vars nationella lagstiftning har fastställts vara likvärdig. 

32OECD (2020), Model Rules for Reporting by Platform Operators with respect to Sellers in the Sharing and Gig Economy, OECD, Paris, www.oecd.org/tax/exchange-of-tax-information/model-rules-for- reporting-by-platform-operators-with-respect-tosellers-in-the-sharing-and-gig-economy.htm.

 (EU) 2021/514 skäl 20 (anpassad)

(34)Målet att förhindra skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt  bör  skulle kunna säkerställas genom att ett krav på att plattformsoperatörer ska rapportera inkomst som intjänats via digitala plattformar i ett tidigt skede, innan medlemsstaternas skattemyndigheter sammanställer sina årliga taxeringar. För att underlätta medlemsstaternas skattemyndigheters arbete bör de rapporterade upplysningarna utbytas inom en månad efter rapporteringen. För att underlätta det automatiska utbytet av upplysningar och stärka ett effektivt nyttjande av resurser bör utbyten av upplysningar göras elektroniskt genom det befintliga gemensamma kommunikationsnät (CCN-nätet) som unionen har utvecklat.

ny

(35)För att fortsätta att följa proportionalitetsprincipen, minimera rapporteringen av upplysningar av begränsat värde för skatteändamål och fortsätta att stödja den cirkulära ekonomin avseende försäljning av begagnade varor, är det lämpligt att stryka verksamhetskriterierna för försäljning av varor enligt direktiv (EU) 2021/514 och höja beloppsgränsen enligt direktiv (EU) 2021/514 från 2 000 EUR till 3 000 EUR per år.

(36)Mot bakgrund av den ständigt föränderliga digitala ekonomin är det nödvändigt att ytterligare klargöra bestämmelserna i detta direktiv med avseende på förmedlande säljare. Dessa klargöranden kommer att skapa rättssäkerhet för plattformsoperatörer och förbättra kvaliteten på de upplysningar som rapporteras till skattemyndigheterna. För att begränsa efterlevnadskostnaderna för plattformsoperatörer som är små och medelstora företag bör rapporteringsskyldigheterna inte gälla om det årliga sammanlagda beloppet av Ersättning ligger under ett visst tröskelvärde. Dessutom bör vissa förmedlande säljare som motsvarar definitionen av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer omfattas av förenklade krav på rapportering och åtgärder för kundkännedom, medan transaktioner mellan närstående enheter till en Plattformsoperatör, som utgör en begränsad risk för skattetransparensen, bör undantas från rapporteringsskyldigheterna. För att säkerställa anpassning till internationella standarder och förhindra fragmentering av lagstiftningen globalt bör denna nya uppsättning regler vara nära anpassad till dem som samtidigt utvecklas av OECD inom ramen för Modellreglerna för Digitala plattformar.

 (EU) 2021/514 skäl 21  ny

(37)Om utländska plattformsoperatörer rapporterar likvärdiga upplysningar om rapporteringspliktiga säljare till respektive skattemyndigheter i jurisdiktioner utanför unionen förväntas det faktiska genomförandet av förfaranden för kundkännedom (due diligence) och rapporteringskrav säkerställas av dessa jurisdiktioners skattemyndigheter. Där så inte är fallet bör utländska plattformsoperatörer emellertid vara skyldiga att registrera sig och rapportera i unionen och medlemsstaterna bör se till att skyldigheterna avseende registrering, åtgärder för kundkännedom och rapportering fullgörs av sådana utländska plattformsoperatörer. Medlemsstaterna bör därför fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa

att de tillämpas. Även om det står medlemsstaterna fritt att själva välja sanktioner, bör de sanktioner som föreskrivs vara effektiva, proportionella och avskräckande. Med tanke på att digitala plattformar ofta har en bred geografisk räckvidd är det lämpligt att medlemsstaterna strävar efter att agera på ett samordnat sätt i arbetet med att se till att de registrerings- och rapporteringskrav som är tillämpliga på digitala plattformar som bedriver verksamhet från jurisdiktioner utanför unionen efterlevs, inbegripet att, som en sista utväg, hindra digitala plattformar från att bedriva verksamhet inom unionen. Inom ramen för sina befogenheter bör kommissionen underlätta samordningen av sådana åtgärder av medlemsstaterna och i detta arbete beakta eventuella framtida gemensamma åtgärder gentemot digitala plattformar liksom skillnader i de potentiella åtgärder som står till medlemsstaternas förfogande.  Sådana åtgärder bör inriktas på att underlätta samordningen av medlemsstaternas insatser och införandet av bestämmelser som gör det möjligt att vidta effektiva efterlevnadsåtgärder. I detta syfte bör medlemsstaterna fortsätta att använda det centrala registret för att dela information med andra behöriga myndigheter, för att stödja snabba och konsekventa insatser vid identifiering och hantering av bristande efterlevnad av registrerings- eller rapporteringskrav hos en Plattformsoperatör som är etablerad utanför unionen. 

 (EU) 2023/2226 skäl 6

(38)Medlemsstaterna har infört regler och vägledning, som skiljer sig från medlemsstat till medlemsstat, för att beskatta inkomster från transaktioner med kryptotillgångar. Kryptotillgångarnas decentraliserade karaktär gör det dock svårt för medlemsstaternas skatteförvaltningar att säkerställa efterlevnad av skattereglerna.

(EU) 2023/2226 skäl 7

(39)Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/111433 har unionens regelverk utvidgats till att omfatta frågor om kryptotillgångar som hittills inte reglerats genom unionsakter om finansiella tjänster samt tjänsteleverantörer med avseende på sådana kryptotillgångar (leverantörer av kryptotillgångstjänster). I förordning (EU) 2023/1114 anges de definitioner som används i detta direktiv. Detta direktiv tar också hänsyn till auktorisationskravet för leverantörer av kryptotillgångstjänster enligt förordning (EU) 2023/1114 för att minimera den administrativa bördan för dessa tjänsteleverantörer. Kryptotillgångarnas inneboende gränsöverskridande karaktär kräver ett starkt internationellt administrativt samarbete för att säkerställa en effektiv reglering.

(EU) 2023/2226 skäl 8

(40)Unionens system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

utvidgar tillämpningsområdet för ansvariga enheter som omfattas av reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism till leverantörer av kryptotillgångstjänster som regleras av förordning (EU) 2023/1114. Genom

33Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937, EUT L 150, 9.6.2023, s. 40, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/1114/oj.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/111334 utvidgas dessutom skyldigheten för tillhandahållare av betaltjänster att åtfölja överföringar av medel med uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren till leverantörer av kryptotillgångstjänster för att säkerställa spårbarheten vid överföringar av kryptotillgångar i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

 (EU) 2023/2226 skäl 9 (anpassad)

(41)På internationell nivå syftar det regelverk som utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för rapportering av kryptotillgångar, som anges i del I Crypto-Asset Reporting Framework and Amendments to the

Common Reporting Standard som godkändes av OECD den 26 augusti 2022 (OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar)35 till att införa större skattetransparens avseende kryptotillgångar och rapporteringen om dem. För att öka effektiviteten i utbytet av upplysningar och minska den administrativa bördan bör unionsreglerna ta hänsyn till OECD:s regelverk. När medlemsstaterna genomför detta direktiv bör de använda kommentarerna till det modellavtal för behöriga myndigheter, som återfinns i dokumentet International Standards for Automatic Exchange of Information in Tax Matters: Crypto-Asset Reporting Framework and 2023 update to the Common Reporting Standard, utfärdade av OECD den 8 juni 2023 (kommentarer till modellavtal för behöriga myndigheter) och OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar som åskådliggörande och tolkningshjälp för att säkerställa en konsekvent tillämpning i alla medlemsstater.

(EU) 2023/2226 skäl 13

(42)Det automatiska utbytet av upplysningar mellan skatteförvaltningarna är avgörande för att de ska få den information de behöver för att kunna göra en korrekt bedömning av de inkomstskattebelopp som ska betalas. Rapporteringsskyldigheten bör omfatta både gränsöverskridande och inhemska transaktioner för att säkerställa att rapporteringsreglerna är ändamålsenliga, att den inre marknaden fungerar väl, att likvärdiga förutsättningar råder och att principen om icke-diskriminering respekteras.

(EU) 2023/2226 skäl 14

(43)Direktivet är tillämpligt på leverantörer av kryptotillgångstjänster som är auktoriserade enligt förordning (EU) 2023/1114 och regleras av den, och på kryptotillgångsoperatörer som inte är det. Båda benämns som rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster eftersom de är skyldiga att rapportera enligt detta direktiv. Den allmänna förståelsen av vad som utgör kryptotillgångar är mycket bred och omfattar även kryptotillgångar som har emitterats på ett decentraliserat sätt, samt stablecoins, inklusive e-pengatoken enligt definitionen i förordning (EU)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj 2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/849, EUT L 150, 9.6.2023, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/1113/oj.

OECD (2023), Internationella standarder för automatiskt utbyte av upplysningar i skattefrågor: regelverk för rapportering av kryptotillgångar, och 2023 års uppdatering av den gemensamma rapporteringsstandarden, OECD Publishing, Paris, https://doi.org/10.1787/896d79d1-en.

2023/1114 och vissa icke-fungibla token (NFT). I detta direktiv omfattar rapporteringsskyldigheten kryptotillgångar som kan användas för betalnings- eller

investeringsändamål. Därför bör rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster från fall till fall överväga när det inte är möjligt att använda kryptotillgångar för betalnings- och investeringsändamål, med beaktande av de undantag som föreskrivs i förordning (EU) 2023/1114, särskilt när det gäller ett begränsat nätverk och vissa nyttotoken.

 (EU) 2023/2226 skäl 17

(44)Leverantörer av kryptotillgångstjänster som omfattas av förordning (EU) 2023/1114 får utöva sin verksamhet i unionen genom ett passförfarande när de har erhållit auktorisation i en medlemsstat. För detta ändamål har Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ett register över auktoriserade leverantörer av kryptotillgångstjänster. Dessutom upprätthåller Esma en förteckning över svartlistade operatörer som bedriver kryptotillgångstjänster för vilka auktorisering krävs enligt förordning (EU) 2023/1114.

(EU) 2023/2226 skäl 18

(45)Kryptotillgångsoperatörer som inte omfattas av förordning (EU) 2023/1114 men som är skyldiga att rapportera upplysningar om användare av kryptotillgångar med hemvist

iunionen i enlighet med detta direktiv bör vara skyldiga att registrera sig i en enda medlemsstat för att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter.

(EU) 2023/2226 skäl 19

(46)För att främja administrativt samarbete med jurisdiktioner utanför unionen bör kryptotillgångsoperatörer som uppfyller vissa villkor tillåtas att endast rapportera upplysningar om användare av kryptotillgångar med hemvist i unionen till skatteförvaltningarna i en jurisdiktion utanför unionen, i den mån de rapporterade upplysningarna är likvärdiga med de upplysningar som anges i detta direktiv och i den mån det finns ett gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter med en sådan jurisdiktion utanför unionen. Den kvalificerade jurisdiktionen utanför unionen skulle i sin tur vidarebefordra sådana upplysningar till skatteförvaltningarna i de medlemsstater där användarna av kryptotillgångar har sin hemvist. När så är lämpligt bör denna mekanism tas i bruk för att förhindra att likvärdiga upplysningar rapporteras och lämnas mer än en gång.

(EU) 2023/2226 skäl 20 (anpassad)

 ny

(47)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa om upplysningar

som ska utbytas enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga med de upplysningar som anges i detta direktiv. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Med tanke på att ingåendet av avtal med jurisdiktioner utanför unionen om administrativt samarbete i fråga om direkt beskattning fortfarande omfattas av

medlemsstaternas behörighet kan kommissionens åtgärder också inledas på begäran av en medlemsstat. Därför  För att   säkerställa rättssäkerhet  är det nödvändigt att kommissionen, på begäran av en medlemsstat, har möjlighet att fastställa likvärdigheten före det planerade ingåendet av ett sådant avtal. Om utbytet av sådana upplysningar grundar sig på ett multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter bör kommissionen fatta beslutet om likvärdighet fattas med avseende på hela det relevanta regelverk som omfattas av ett sådant avtal mellan behöriga myndigheter. Det bör dock fortfarande vara möjligt för kommissionen att vid behov fatta beslut om likvärdighet om ett bilateralt avtal mellan behöriga myndigheter.

 (EU) 2023/2226 skäl 21

(48)I den mån den internationella standarden för rapportering och automatiskt utbyte av upplysningar om kryptotillgångar, nämligen OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar (Crypto-Asset Reporting Framework), är en minimistandard eller likvärdig standard, som fastställer minimiomfattningen av och innehållet i jurisdiktionernas genomförande därav, bör det inte krävas att kommissionen ska fastställa likvärdighet mellan detta direktiv och OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar genom en genomförandeakt, förutsatt att det finns ett gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter, mellan jurisdiktioner utanför unionen och samtliga medlemsstater.

(EU) 2023/2226 skäl 23

(49)Detta direktiv ersätter inte några mer omfattande skyldigheter som följer av förordning (EU) 2023/1114.

(EU) 2023/2226 skäl 24

(50)För att främja konvergens och främja en konsekvent tillsyn av detta direktiv och förordning (EU) 2023/1114 bör de behöriga myndigheterna samarbeta med andra nationella myndigheter eller institut och utbyta relevanta upplysningar.

(EU) 2023/2226 skäl 25

(51)De undantag från de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i detta direktiv, och som är beroende av fastställandet av likvärdiga rapporterings- och utbytesmekanismer i förhållande till jurisdiktioner utanför unionen och medlemsstaterna, bör endast gälla på skatteområdet, och särskilt vid tillämpningen av detta direktiv, och bör inte ses som en grund för erkännande av likvärdighet på andra områden av unionsrätten.

(EU) 2025/872 skäl 3 (anpassad)

 ny

(52)Det är därför lämpligt att ändra rådets direktiv 2011/16/EU för att fastställa nya rRegler om automatiskt utbyte av upplysningar för att underlättar utbytet av upplysningar om Deklarationen med information om tilläggsskatt och därigenom fastställera ramen för det operativa genomförandet av de inlämningsskyldigheter som fastställs i direktiv (EU) 2022/2523, i linje med  OECD/G20:s  (det

inkluderande ramverkets) multilaterala avtal mellan behöriga myndigheter om utbyte av GloBE-information och kommentaren till detta samt Deklarationen med GloBE- information36, i den mån sådana nya regler är förenliga med de inlämningsskyldigheter som fastställs i direktiv (EU) 2022/2523 och med unionsrätten.

 (EU) 2025/872 skäl 15 (anpassad)

(53)Direktiv 2011/16/EU, inbegripet bilaga VII till detta, i dess ändrade lydelse enligt det här direktivet,  Detta direktiv  bör läsas tillsammans med direktiv (EU) 2022/2523. Villkoren för utbyte av upplysningar med avseende på Deklarationen med information om tilläggsskatt enligt  detta direktiv  det här direktivet bör ha samma innebörd som villkoren i direktiv (EU) 2022/2523. Dessutom innehåller det här direktivet ytterligare definitioner som är nödvändiga för att återspegla den internationella utvecklingen när det gäller utbyte av upplysningar på skatteområdet.

(EU) 2025/872 skäl 4

(54)Den allmänna regeln är att en ingående enhet bör lämna in en Deklaration med information om tilläggsskatt till sin skatteförvaltning (lokal inlämning), men i direktiv (EU) 2022/2523 föreskrivs ett undantag som innebär att en ingående enhet inte är skyldig att lämna in en Deklaration med information om tilläggsskatt till sin skatteförvaltning om en Deklaration med information om tilläggsskatt har lämnats in av det yttersta moderföretaget eller av en enhet som utsetts att lämna deklarationen och som är belägen i en jurisdiktion som för det Rapporterade räkenskapsåret har ett gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter och med den medlemsstat där den ingående enheten är belägen (central inlämning). Detta direktiv utgör ett sådant kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter medlemsstaterna emellan.

(EU) 2025/872 skäl 5 (anpassad)

(55)De nya rReglerna om automatiskt utbyte av upplysningar bör möjliggöra central inlämning av Deklarationen med information om tilläggsskatt i enlighet med direktiv (EU) 2022/2523 och får också användas för inlämningsändamål i varje jurisdiktion som genomför OECD:s Modellregler (genomförande jurisdiktion).  , så att  Sskattemyndigheten i varje relevant medlemsstat bör få nödvändig information inom ramen för den standardiserade deklarationen.

(EU) 2025/872 skäl 6 (anpassad)

(56)Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att de ingående enheter i multinationella koncerner som lämnar deklarationer använder sig av standardmallen

det standardformulär som fastställs  i  i enlighet med detta  direktiv

36OECD (2025), Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – GloBE Information Return (januari 2025): Inclusive Framework on BEPS, OECD/G20 Base Erosion and Profit Shifting Project, OECD Publishing, Paris, https://doi.org/10.1787/a05ec99a-en .

2011/16/EU för att fullgöra sin skyldighet att lämna deklaration enligt direktiv (EU) 2022/2523. Medlemsstaterna har utrymme för egen bedömning när det gäller vilken mall storskaliga nationella koncerner ska använda för att fullgöra sina inlämningsskyldigheter att lämna deklaration enligt direktiv (EU) 2022/2523, utom i det fåtal situationer där det finns ett behov av att utbyta upplysningar.

 (EU) 2025/872 skäl 7

(57)När en medlemsstat tar emot en Deklaration med information om tilläggsskatt som lämnats in inom ramen för central inlämning i enlighet med direktiv (EU) 2022/2523 av det yttersta moderföretaget eller den enhet i en Multinationell koncern som har utsetts att lämna deklarationen, bör den medlemsstaten – senast tre månader efter tidsfristen för inlämning eller, om en Deklaration med information om tilläggsskatt tas emot efter tidsfristen för inlämning, senast tre månader efter mottagandet – till andra Genomförande medlemsstater eller till Medlemsstater som enbart tillämpar kvalificerad nationell tilläggsskatt lämna de relevanta specifika delarna av Deklarationen med information om tilläggsskatt i enlighet med den spridningsmetod som godkänts av OECD/G20:s det inkluderande ramverket. När det gäller det första Rapporterade räkenskapsåret bör tidsfristen för att lämna dessa relevanta specifika delar av Deklarationen med information om tilläggsskatt förlängas till sex månader efter tidsfristen för inlämning. För att ta hänsyn till eventuella förseningar i det nya utbytessystemet kommer det första utbytet under alla omständigheter (dvs. för de första och kommande Rapporterade räkenskapsåren) att äga rum tidigast den 1 december 2026.

(EU) 2025/872 skäl 8

(58)Den medlemsstat där det yttersta moderföretaget för den Multinationella koncernen är beläget bör erhålla Deklarationen med information om tilläggsskatt i sin helhet. Den Genomförande medlemsstaten bör tillhandahållas det Allmänna avsnittet i Deklarationen med information om tilläggsskatt, förutsatt att någon ingående enhet i den Multinationella koncernen är belägen på dess territorium. Medlemsstater som enbart tillämpar kvalificerad nationell tilläggsskatt i vilka ingående enheter i den Multinationella koncernen är belägna bör tillhandahållas de relevanta delarna av det Allmänna avsnittet i Deklarationen med information om tilläggsskatt, men Medlemsstater som enbart tillämpar kvalificerad nationell tilläggsskatt bör inte översända några upplysningar avseende Deklarationen med information om tilläggsskatt genom automatiskt utbyte av upplysningar.

(EU) 2025/872 skäl 9

(59)Avsnitt om jurisdiktion bör tillhandahållas medlemsstater med beskattningsrätt enligt direktiv (EU) 2022/2523, inbegripet den kvalificerade nationella tilläggsskatten, i enlighet med spridningsmetoden.

(EU) 2025/872 skäl 17 (anpassad)

(60) Det standardformulär  Den standardmall för Deklarationen med information om tilläggsskatt som anges i  som fastställs i enlighet med  detta direktiv säkerställer

att de upplysningar och skatteberäkningar som en Multinationell koncern är skyldig att lämna inom ramen för Deklarationen med information om tilläggsskatt är tillräckligt omfattande för att skattemyndigheter ska kunna göra en lämplig riskbedömning och bedöma om en ingående enhets skattskyldighet enligt direktiv (EU) 2022/2523 är korrekt. Samtidigt bör det undvikas att multinationella koncerner åläggs onödiga krav på insamling, beräkning och rapportering av upplysningar samt att skattebetalare får flera okoordinerade begäranden om ytterligare upplysningar i varje genomförande jurisdiktion. En standardiserad Deklaration med information om tilläggsskatt påverkar inte en skattemyndighets möjlighet att kräva en rutinmässig nationell skattedeklaration eller att samla in upplysningar för utarbetandet av den nationella deklarationen om tilläggsskatt, och medlemsstaterna bör därför i vissa fall kunna kräva att ytterligare datapunkter rapporteras utöver Deklarationen med information om tilläggsskatt inför utarbetandet av skattedeklarationen (till exempel för att omvandla skattskyldigheten för tilläggsskatt till nationell valuta). Medlemsstaterna bör dock över lag avstå från att som en del av sina rutinmässiga krav avseende nationella deklarationer och betalningar kräva rapportering av ytterligare datapunkter utöver Deklarationen med information om tilläggsskatt, och sådana upplysningar bör exempelvis avse skattskyldighet, betalningsmetod och tidpunkt för betalning eller identifiering av skattebetalare och kontaktuppgifter, snarare än beräkning av en ingående enhets skattskyldighet för tilläggsskatt. Detta direktiv är inte tillämpligt på nationella skattegranskningsåtgärder och hindrar inte skattemyndigheter från att begära nödvändig kompletterande information i uppföljningsbegäranden som syftar till att kontrollera efterlevnaden av bestämmelser som införlivar direktiv (EU) 2022/2523 i deras nationella rätt.

 (EU) 2025/872 skäl 18

(61)För att säkerställa utbyte av upplysningar om joint ventures och likabehandling bör medlemsstaterna begära – i de sällsynta fall där ett moderföretag i en storskalig nationell koncern innehar ett direkt eller indirekt ägarintresse i ett joint venture eller en filial i ett joint venture, och detta joint venture eller denna filial i ett joint venture omfattas av en kvalificerad nationell tilläggsskatt i en annan medlemsstat – att en sådan storskalig nationell koncern använder samma standardmall som en Multinationell koncern, dvs. den standardmall för Deklaration med information om tilläggsskatt som anges i detta direktiv, när den lämnar in sin Deklaration med information om tilläggsskatt. Medlemsstaterna bör följaktligen säkerställa att bestämmelserna om utbyte av upplysningar tillämpas i sådana fall.

ny

(62)Enheter som omfattas av Land-för-land-rapportering och av direktiv (EU) 2022/2523 är skyldiga att lämna in underrättelser för att informera sin skattemyndighet om vilken enhet som kommer att lämna in land-för-land-rapporten och vilken enhet som kommer att lämna in Deklarationen med information om tilläggsskatt för dem. Eftersom båda underrättelserna kräver samma information bör sådana enheter, i syfte att effektivisera processerna, minska den administrativa bördan och minska de därmed sammanhängande kostnaderna, tillåtas att lämna in dessa underrättelser centralt i en medlemsstat. Medlemsstaterna bör sedan säkerställa att bestämmelserna om utbyte av de upplysningar som ska ingå i underrättelserna tillämpas och följaktligen skulle endast en underrättelse behöva lämnas in per Multinationell koncern.

 2011/16/EU skäl 9

(63)Medlemsstaterna bör utbyta upplysningar om specifika fall om en annan medlemsstat så begär och bör göra de efterforskningar som är nödvändiga för att ta fram dessa upplysningar. Standarden ”kan antas vara relevant” syftar till ett utbyte av upplysningar i skatteärenden i vidast möjliga omfattning och klargör samtidigt att det inte står medlemsstaterna fritt att genomföra så kallade fishing expeditions eller begära upplysningar som sannolikt inte är relevanta för ett skatteärende avseende en viss bestämd skattskyldig skattebetalare. Artikel 20 42 i detta direktiv innehåller formföreskrifter, men de bestämmelserna måste tolkas liberalt så att de inte hindrar ett effektivt utbyte av upplysningar.

(EU) 2021/514 skäl 3 (anpassad)

(64) När den besvarar en begäran om upplysningar  Enligt artikel 5 i direktiv 2011/16/EU ska en anmodad myndighet till den begärande myndigheten lämna alla sådana upplysningar, som den har tillgång till eller som den erhåller till följd av administrativa utredningar, som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som omfattas av det direktivet. För att säkerställa att utbytet av upplysningar är ändamålsenligt och förebygga omotiverade avslag på begäranden, samt för att skapa rättssäkerhet både för skatteförvaltningar och skattebetalare bör den internationellt

överenskomna standarden ”kan antas vara relevant” tydligt avgränsas och kodifieras.

(EU) 2021/514 skäl 4

(65)Ibland finns det ett behov av att behandla begäranden om upplysningar som rör grupper av skattebetalare som inte kan identifieras individuellt och det är endast på grundval av en gemensam uppsättning egenskaper som det kan avgöras om de begärda upplysningarna kan antas vara relevanta. Med tanke på detta bör skatteförvaltningarna fortsätta att använda gruppbegäranden om upplysningar inom en tydlig rättslig ram.

2011/16/EU skäl 11 (anpassad)

(66)Utbytet av upplysningar utan föregående begäran mellan medlemsstaterna bör också stärkas och uppmuntras.

(EU) 2025/872 skäl 12

(67)Den mottagande behöriga myndigheten bör underrätta den sändande behöriga myndigheten när det finns skäl att tro att de upplysningar som lämnats i en Deklaration med information om tilläggsskatt som är föremål för utbyte behöver korrigeras. Eftersom en sådan underrättelse normalt sker före en mer grundlig riskbedömning eller en skatteutredning bör den sändande behöriga myndigheten endast underrättas om identifierade fel som är uppenbara. De korrigerade upplysningarna bör utan onödigt dröjsmål utbytas med alla behöriga myndigheter för vilka utbyte av sådana upplysningar föreskrivs i enlighet med detta direktiv. Detta förfarande hindrar inte skattemyndigheter från att begära nödvändiga korrigeringar i en uppföljningsbegäran

som syftar till att kontrollera efterlevnaden av direktiv (EU) 2022/2523 enligt nationell rätt.

 (EU) 2025/872 skäl 13 (anpassad)

(68)Om en behörig myndighet till följd av en underrättelse från en Multinationell koncern förväntar sig ett utbyte av upplysningar och utbytet uteblir, bör den underrätta den behöriga myndighet som förväntades tillhandahålla upplysningarna om det uteblivna utbytet. Den behöriga myndighet som förväntades skicka upplysningarna bör utan onödigt dröjsmål fastställa skälet till att de relevanta upplysningarna inte utbytts och inom en månad informera den behöriga myndighet som underrättat den om det uteblivna utbytet om detta skäl samt, i förekommande relevanta fall, ange det förväntade nya datumet för utbytet. För att säkerställa en effektiv tillämpning av  detta  direktiv 2011/16/EU är det underförstått att utbytet bör äga rum så snart som möjligt för att undvika att medlemsstaterna orsakas ytterligare förseningar. Det förväntade datumet för utbytet bör fastställas till ett datum senast tre månader efter datumet för mottagandet av underrättelsen om det uteblivna utbytet.

(EU) 2025/872 skäl 14

(69)Om Deklarationen med information om tilläggsskatt inte har lämnats in centralt av det yttersta moderföretaget eller den enhet i en Multinationell koncern som utsetts att lämna deklarationen och upplysningarna inte erhålls senast det nya förväntade datumet för utbyte, är det underförstått att den behöriga myndighet som underrättade om det uteblivna utbytet kan kräva lokal inlämning eftersom villkoren för central inlämning enligt direktiv (EU) 2022/2523 inte är uppfyllda.

2011/16/EU skäl 12

(70)Tidsfrister för tillhandahållandet av upplysningar enligt detta direktiv bör fastställas för att säkerställa att utbytet av upplysningar sker i tid och därmed blir ändamålsenligt.

(EU) 2021/514 skäl 22 (anpassad)

(71)Det är nödvändigt att förstärka bestämmelserna i direktiv 2011/16/EU när det gäller närvaro av tjänstemän från en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium och utförandet av samtidiga kontroller av två eller flera medlemsstater för att säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. Därför bör bBegäranden om att tjänstemän från en annan medlemsstat ska få närvara bör besvaras av den anmodade medlemsstatens behöriga myndighet inom en angiven tidsram. Om tjänstemän från en medlemsstat är närvarande på en annan medlemsstats territorium under en administrativ utredning eller deltar i en administrativ utredning via elektroniska kommunikationsmedel bör de omfattas av de förfaranderegler som fastställts av den anmodade medlemsstaten för direkta personintervjuer och granskningar av handlingar.

 2011/16/EU skäl 13

(72)Det är viktigt att tjänstemän från en medlemsstats skatteförvaltning tillåts närvara på en annan medlemsstats territorium.

2011/16/EU skäl 14

 ny

(73)Eftersom uppgifter om skattesituationen för en eller flera skattskyldiga personer som är etablerade i flera medlemsstater ofta är av gemensamt eller kompletterande intresse, bör sådana personer, efter ömsesidig överenskommelse och på frivillig grund, kunna bli föremål för samtidiga kontroller i två eller flera medlemsstater.  Det bör också vara möjligt att utföra samtidiga kontroller med avseende på Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer som inte har någon ekonomisk närvaro inom unionen men som förmedlar tillhandahållandet av berörda verksamheter inom unionen enligt definitionen i avsnitt I punkt A.8 i bilaga V. 

(EU) 2021/514 skäl 23

(74)En medlemsstat som avser att genomföra en samtidig kontroll bör vara skyldig att underrätta övriga berörda medlemsstater om sin avsikt. Av effektivitets- och rättssäkerhetsskäl bör det föreskrivas att den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska vara skyldig att svara inom en angiven tidsram.

(EU) 2021/514 skäl 24 (anpassad)

(75)Multilaterala kontroller som genomförs med stöd av Fiscalis 2020-programmet  det Fiscalisprogram för samarbete  som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013  (EU) 2021/847  37 har visat på fördelarna med samordnade kontroller av en eller flera skattebetalare som är av gemensamt eller kompletterande intresse för två eller flera medlemsstaters behöriga myndigheter. Sådana gemensamma insatser genomförs för närvarande endast på grundval av den kombinerade tillämpningen av de befintliga bestämmelserna om närvaro av tjänstemän från en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium och samtidiga kontroller. Vid tillämpningen av den metoden har det emellertid i många fall konstaterats att det behövs förbättringar för att säkerställa ökad rättssäkerhet.

(EU) 2021/514 skäl 25 (anpassad)

(76)Det är därför lämpligt att direktiv 2011/16/EU kompletteras med ett antal bestämmelser som ytterligare klargör den ram och de huvudprinciper som bör gälla när medlemsstaternas behöriga myndigheter väljer att utföra en gemensam revision.

37Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/847 av den 20 maj 2021 om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet och om upphävande av förordning (EU) nr 1286/2013, EUT L 188, 28.5.2021, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2021/847/oj.

Gemensamma revisioner bör fungera som ett extra verktyg som ska finnas tillgängligt för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om beskattning, vilket skulle  bör  komplettera den befintliga ram som föreskriver möjligheter till närvaro av tjänstemän från en annan medlemsstat vid förvaltningsmyndigheters kontor, deltagande i administrativa utredningar och samtidiga kontroller. Gemensamma revisioner skulle  bör  ske i form av administrativa utredningar som utförs gemensamt av de behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater, och vara kopplade till en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater. Gemensamma revisioner kan fylla en viktig funktion genom att bidra till att den inre marknaden fungerar bättre. Gemensamma revisioner bör struktureras så att de ger rättssäkerhet för skattebetalarna genom tydliga förfaranderegler, inbegripet åtgärder för att minska risken för dubbelbeskattning.

 (EU) 2021/514 skäl 26 (anpassad)

(77)För att säkerställa rättssäkerhet bör bestämmelserna i  detta  direktiv 2011/16/EU om gemensamma revisioner även innehålla en närmare beskrivning av detta verktygs huvuddrag, såsom den angivna tidsramen för att svara på en begäran om en gemensam revision, omfattningen av de rättigheter och skyldigheter som de tjänstemän som deltar i en gemensam revision har samt det förfarande som leder fram till upprättandet av en slutrapport från en gemensam revision. De bestämmelserna om gemensamma revisioner bör inte tolkas som att de föregriper eventuella förfaranden som skulle äga rum i en medlemsstat i enlighet med dess nationella rätt till följd av eller som uppföljning av den gemensamma revisionen, såsom skatteuppbörd eller skattebedömning genom ett beslut av medlemsstaternas skattemyndigheter, ett överklagandeförfarande eller förlikningsförfarande i samband med ett sådant eller rättsmedel som finns tillgängliga för skattebetalarna och som uppstår genom dessa förfaranden. För att säkerställa rättssäkerhet bör de slutsatser som de berörda behöriga myndigheterna kommit överens om återges i slutrapporten från en gemensam revision. Dessutom kan de berörda behöriga myndigheterna enas om att i slutrapporten från en gemensam revision ta upp eventuella problem, om en överenskommelse inte kunnat nås. De gemensamt överenskomna slutsatserna i slutrapporten från en gemensam revision bör beaktas i de relevanta instrument som utfärdas av de behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna till följd av den gemensamma revisionen.

(EU) 2021/514 skäl 27

(78)För att säkerställa rättssäkerhet är det lämpligt att föreskriva att gemensamma revisioner bör utföras på ett på förhand överenskommet och samordnat sätt och i enlighet med lagarna och förfarandekraven i den medlemsstat där aktiviteterna i en gemensam revision äger rum. Sådana krav får också inbegripa en skyldighet att säkerställa att tjänstemän från en medlemsstat som deltagit i den gemensamma revisionen i en annan medlemsstat, om så krävs, även deltar i ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande i den medlemsstaten.

 (EU) 2021/514 skäl 29

(79)Målet med bestämmelserna om gemensamma revisioner är att tillhandahålla ett användbart verktyg för administrativt samarbete i fråga om beskattning, men ingenting

idetta direktiv bör tolkas som att det motsäger fastställda regler för rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna.

(EU) 2015/2376 skäl 15

 ny

(80)Återkoppling från den mottagande medlemsstaten till den medlemsstat som översänder upplysningar är ett nödvändigt inslag i ett effektivt fungerande system för automatiskt utbyte av upplysningar. Det är därför lämpligt att betona att medlemsstaternas behöriga myndigheter  minst  en gång om året bör ge återkoppling om det automatiska utbytet av upplysningar till övriga berörda medlemsstater. I praktiken bör denna obligatoriska återkoppling åstadkommas genom bilaterala överenskommelser  och med tekniskt stöd från kommissionen .

2011/16/EU skäl 8 (anpassad)

(81)Det bör finnas mer direkt kontakt mellan medlemsstaternas lokala eller nationella kontor med ansvar för administrativt samarbete, samtidigt som kommunikation mellan centrala kontaktkontor är huvudregeln. Brist på direkta kontakter medför ineffektivitet, underutnyttjande av arrangemangen för administrativt samarbete och att kommunikationen fördröjs. Åtgärder bör därför vidtas för att åstadkomma fler dDirekta kontakter  bör ske  mellan myndigheterna, så att samarbetet effektiviseras och påskyndas blir effektivt och snabbt. Delegeringen av behörighet till kontaktorganen bör överlåtas till varje medlemsstats nationella bestämmelser.

(EU) 2021/514 skäl 30 (anpassad)

 ny

(82)Det är viktigt att upplysningar som lämnas enligt  detta  direktiv 2011/16/EU av principskäl används för taxering, administration och verkställighet i fråga om de skatter som omfattas av det direktivets  detta direktivs  materiella tillämpningsområde. Även om detta hittills inte varit uteslutet har oklara regelverk gett upphov till frågetecken gällande användningen av upplysningar. På grundval av denna premiss och med tanke på betydelsen av mervärdesskatt för den inre marknadens funktion, är det lämpligt att klargöra att upplysningar som har utväxlats mellan medlemsstaterna även får användas för  samt för  taxering, administration och verkställighet i fråga om  mervärdesskatt  mervärdesskatt och andra indirekta skatter  och tullar .  Med tanke på kopplingen mellan skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt samt penningtvätt bör upplysningar som utbyts mellan medlemsstaterna   också kunna användas   för taxering, administration och verkställighet i fråga om tullar och för enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

 2011/16/EU skäl 18

(83)För att det administrativa samarbetet ska kunna bli effektivt är det viktigt att upplysningar och handlingar som erhålls enligt detta direktiv också kan användas för andra ändamål i den medlemsstat som erhållit dem, med de begränsningar som fastställs i detta direktiv. Det är också viktigt att medlemsstaterna under vissa förutsättningar får överlämna upplysningar till ett tredjeland.

(EU) 2023/2226 skäl 36 (anpassad)

(84)Med tanke på mängden och arten av de upplysningar som samlas in och utbyts på grundval av  detta  direktiv 2011/16/EU kan dessa upplysningar vara användbara på vissa andra områden. Även om användningen av dessa upplysningar på andra områden generellt bör begränsas till områden som godkänts av den medlemsstat som lämnar upplysningarna i enlighet med det här direktivet, finns det ett behov av att tillåta en bredare användning av upplysningarna i situationer med särskilda och allvarliga egenskaper och när man på unionsnivå har kommit överens om att vidta åtgärder. Sådana situationer skulle särskilt vara sådana där beslut har fattats i enlighet med artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende restriktiva åtgärder. Upplysningar som utbyts enligt  detta  direktiv 2011/16/EU kan vara mycket relevanta för att upptäcka överträdelser eller kringgående av restriktiva åtgärder. I gengäld kommer eventuella överträdelser av restriktiva åtgärder att vara relevanta för skatteändamål, eftersom undvikande av restriktiva åtgärder i de flesta fall också kommer att innebära skatteflykt avseende de berörda tillgångarna. Med tanke på de sannolika synergierna och den nära kopplingen mellan att upptäcka kringgående av restriktiva åtgärder och att upptäcka skatteflykt är det därför lämpligt att tillåta ytterligare användning av upplysningarna.

(EU) 2023/2226 skäl 37 (anpassad)

(85)Det är mycket viktigt att de upplysningar som lämnas enligt  detta  direktiv 2011/16/EU används av den behöriga myndighet i varje medlemsstat som tar emot upplysningarna. Det är därför lämpligt att kräva att den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska inrätta en effektiv mekanism för att säkerställa användning av de upplysningar som förvärvats genom rapporteringen eller utbytet av upplysningar enligt

detta  direktiv 2011/16/EU. Sådan användning av upplysningar kan exempelvis omfatta frivilliga efterlevnadsprogram, meddelanden med uppmaning om rapportering av uppgifter, kampanjer för ökad medvetenhet, förhandsifyllning av skattedeklarationer, riskbedömningar, begränsade revisioner, allmänna revisioner, skattekodning, skatteberäkning, införlivande i nationella system och andra skatterelaterade åtgärder.

2011/16/EU skäl 19

(86)De situationer då en anmodad medlemsstat får vägra att lämna upplysningar bör definieras tydligt och avgränsas med beaktande av vissa skyddsvärda privata intressen samt allmänintresset.

 (EU) 2016/881 skäl 22

(87)De uppgifter som utbyts enligt detta direktiv leder inte till röjande av en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet, ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller till att sådana upplysningar lämnas ut vilkas röjande skulle strida mot allmän ordning.

2011/16/EU skäl 21

(88)Detta direktiv innehåller minimiregler och bör därför inte påverka medlemsstaternas rätt att inleda mer omfattande samarbete med andra medlemsstater enligt nationell lagstiftning eller inom ramen för bilaterala och multilaterala avtal som ingås med andra medlemsstater.

2011/16/EU skäl 22 (anpassad)

(89)Det bör även klargöras att i I de fall en medlemsstat erbjuder ett tredjeland ett mer omfattande samarbete än vad som föreskrivs i detta direktiv bör den inte vägra att erbjuda övriga medlemsstater som så önskar ett sådant ömsesidigt, mer omfattande samarbete.

(EU) 2016/881 skäl 9

(90)Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och säkerställa att dessa sanktioner tillämpas. Medlemsstaterna behåller rätten att välja sanktioner, men de fastställda sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(EU) 2023/2226 skäl 29 (anpassad)

(91)Skatteregistreringsnumret är avgörande för att medlemsstaterna ska kunna matcha mottagna uppgifter med uppgifter i nationella databaser. Det ökar medlemsstaternas förmåga att identifiera de berörda skattebetalarna och korrekt bedöma därtill kopplade skatter. Det är därför viktigt att medlemsstaterna inkluderar skatteregistreringsnumret för rapporterade personer och enheter i rapporteringen och lämnandet av upplysningar

isamband med  alla automatiska  utbyten  enligt detta direktiv  som rör kategorier av inkomst och kapital som omfattas av obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar, finansiella konton, förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, landsspecifika rapporter, rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, upplysningar om säljare på digitala plattformar och kryptotillgångar.

(EU) 2023/2226 skäl 30 (anpassad)

 ny

(92)För att göra skatteregistreringsnumret mer tillgängligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att det

skatteregistreringsnummer för personer och enheter som utfärdats av hemvistmedlemsstaten rapporteras med avseende på  varje utbyte enligt detta direktiv  inkomster från anställning, styrelsearvoden och pensioner och med avseende på förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, landsspecifika rapporter och rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. Sådana åtgärder kan  innefatta  omfatta, men är inte begränsade till, införandet, senast vid den tidsfrist för införlivande som fastställs i  artikel 55 i  detta direktiv, av krav i nationell rätt på rapportering av skatteregistreringsnummer. Efter ikraftträdandet av rådets direktiv (EU) 2022/2523, och mot bakgrund av de safe harbour-regler som fastställs i det direktivet, är det dessutom viktigt att säkerställa lämplig matchning i samband med det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar om landsspecifika rapporter i enlighet med direktiv 2011/16/EU. Medlemsstaterna erkänner dock också att det kan finnas sällsynta situationer där det helt enkelt inte är möjligt för den rapporteringsskyldiga enheten eller den rapporteringsskyldiga personen att samla in och rapportera skatteregistreringsnumret, inbegripet om den rapporteringsskyldiga enheten eller den rapporteringsskyldiga personen, trots att de gjort sitt bästa, inte har kunnat samla in skatteregistreringsnumret eller fall där ett skatteregistreringsnummer inte har utfärdats till skattebetalaren.

 (EU) 2023/2226 skäl 39 (anpassad)

 ny

(93) Utbytet av upplysningar bör ske via standardiserade formulär och kommunikationskanaler, som kommissionen bör anta i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.  38 För att  För att dessutom  säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter  för att tillhandahålla medlemsstaterna  att utveckla ett verktyg som möjliggör en digital elektronisk och automatiserad kontroll av att det Skatteregistreringsnummer som har tillhandahållits av den skattskyldige eller den rapporteringsskyldiga enheten eller den rapporteringsskyldiga personen är giltigt korrekt. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Det it-verktyg som ska tillhandahållas till medlemsstaterna är avsett att bidra till att höja matchningsgraderna för skatteförvaltningarna och generellt förbättra kvaliteten på de upplysningar som utbyts.

Det bör utgöra en tillfällig lösning till dess att unionens tjänster som möjliggör verifierad identifiering av skattebetalare är tillräckligt utvecklade och används i stor utsträckning. 

ny

(94)Eftersom ingen ytterligare matchning behöver göras när Skatteregistreringsnumret väl har verifierats är det lämpligt att, genom undantag från de allmänna

rapporteringsskyldigheter som fastställs i detta direktiv, föreskriva att endast

38Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina

genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2011/182/oj).

skattebetalarens namn och verifierade Skatteregistreringsnummer bör rapporteras i sådana fall. Samma förenklade rapportering bör vara tillgänglig om skattebetalaren har identifierats genom en offentlig kontrolltjänst eller en likvärdig unionstjänst.

(95)I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/201439 fastställs de villkor enligt vilka medlemsstaterna ska erkänna fysiska och juridiska personers medel för elektronisk identifiering som omfattas av en annan medlemsstats anmälda system för elektronisk identifiering och tillhandahålla och erkänna europeiska digitala identitetsplånböcker, i syfte att möjliggöra och underlätta fysiska och juridiska personers utövande av rätten att delta i det digitala samhället på ett säkert sätt och att få tillgång till offentliga och privata onlinetjänster i hela unionen. Aktiebolag och kommersiella handelsbolag, som utgör den stora majoriteten av de företag som omfattas av rapporteringskrav, identifieras inom unionen genom en EUID som automatiskt tilldelas av det företagsregister där de är registrerade. Denna EUID möjliggör verifierad, aktuell identifiering som är giltig i hela unionen via företagsregistrens sammankopplingssystem (Bris). Detta direktiv säkerställer att EUID också kan användas för att identifiera skattebetalaren på samma sätt som Skatteregistreringsnumret.

(EU) 2016/2258 skäl 3 (anpassad)

 ny

(96)För att säkerställa en effektiv övervakning av de Finansiella institutens tillämpning av de förfaranden för kundkännedom (due diligence) som anges i  detta  direktiv 2011/16/EU behöver skattemyndigheterna ha tillgång till  den  information för bekämpning av penningtvätt  som erhålls enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/164040 för identifiering av verkliga huvudmän . Om dessa myndigheter saknar tillgång till sådan information kommer de inte att kunna övervaka, bekräfta och kontrollera att de Finansiella instituten tillämpar  detta direktiv  direktivet på rätt sätt genom att korrekt identifiera och rapportera de förmedlande strukturernas verkliga huvudmän mellanhändernas faktiska betalningsmottagare  . För utbytet av upplysningar om ägande av och inkomster från fast egendom är det också viktigt att ge skattemyndigheterna tillgång till den gemensamma åtkomstpunkt för fastighetsinformation som inrättats enligt direktiv (EU) 2024/1640. 

(EU) 2016/2258 skäl 5 (anpassad)

 ny

(97)Det är därför nödvändigt att säkerställa att skattemyndigheterna har möjlighet att få tillgång till information, förfaranden, handlingar och mekanismer som rör bekämpning av penningtvätt så att de kan utföra sina uppgifter för att övervaka att  detta 

Konsoliderad text: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2014/910/2024-10-18 .

direktiv 2011/16/EU tillämpas korrekt och så att alla former av administrativt samarbete som fastställs i det direktivet  detta direktiv  fungerar.  För att tillgången ska vara ändamålsenlig och effektiv bör den vara omedelbar och direkt och ske i digitalt format. 

 ny

(98)För att säkerställa att upplysningar som innehas på nationell nivå av administrativa myndigheter i en medlemsstat och som behövs för beskattningsändamål i en annan medlemsstat är tillgängliga för utbyte bör skattemyndigheterna dessutom ges tillgång till administrativa register och databaser över pensioner som innehas av andra offentliga myndigheter på statlig nivå i deras egna medlemsstater.

(EU) 2023/2226 skäl 40 (anpassad)

(99)Den kortaste lagringstiden för registrerade upplysningar som erhållits genom utbyte av upplysningar mellan medlemsstaterna i enlighet med  detta  direktiv 2011/16/EU bör inte vara längre än nödvändigt, men under alla omständigheter inte understiga fem år. Medlemsstaterna bör inte lagra upplysningar längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med detta direktiv.

2011/16/EU skäl 27 (anpassad)  ny

(100)Allt utbyte av upplysningar  All behandling av personuppgifter  enligt detta direktiv omfattas av  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/67941

 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/172542  . bestämmelserna om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. Begränsningar av vissa rättigheter och skyldigheter enligt direktiv 95/46/EG bör emellertid övervägas för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet. Med hänsyn till medlemsstaternas potentiella inkomstbortfall och den centrala betydelse som de upplysningar som omfattas av detta direktiv har för en effektiv bedrägeribekämpning är sådana begränsningar nödvändiga och proportionella.  Om det vid tillämpningen av detta direktiv är nödvändigt att behandla

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), EUT L 119, 4.5.2016, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj .

nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG, EUT L 295, 21.11.2018, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj .

personuppgifter bör detta ske i enlighet med unionsrätten om skydd av personuppgifter, särskilt dess regler om de registrerades rättigheter och säkerhetsskyldigheter. All behandling av personuppgifter enligt detta direktiv omfattas av förordning (EU) 2016/679. 

 2014/107/EU skäl 12

(101)Rapporteringsskyldiga Finansiella institut, sändande medlemsstater och mottagande medlemsstater bör, i egenskap av registeransvariga personuppgiftsansvariga, inte lagra behålla upplysningar som behandlas i enlighet med detta direktiv längre än vad som krävs för att uppnå dess mål. Med tanke på olikheterna i medlemsstaternas lagstiftning bör den maximala lagringstiden fastställas med hänsyn till regler om tidsfrister i varje registeransvarigs personuppgiftsansvarigs inhemska skattelagstiftning.

(EU) 2021/514 skäl 33 (anpassad)

 ny

(102)För att undvika uppgiftsincidenter och begränsa potentiell skada är det av yttersta vikt att säkerheten förbättras vad gäller alla uppgifter som utbyts mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna inom ramen för  detta  direktiv 2011/16/EU. Därför är det lämpligt att det  bör   detta direktiv innehålla  direktivet kompletteras med regler för det förfarande som medlemsstaterna och kommissionen ska följa i händelse av en uppgiftsincident i en medlemsstat och i händelse av en uppgiftsincident i  systemet för säkert digitalt informationsutbyte (SDIE)  CCN- nätet. Eftersom de uppgifter som skulle kunna bli föremål för en uppgiftsincident är känsliga bör åtgärder föreskrivas, såsom begäran om avbrytande av utbytet av upplysningar med den eller de medlemsstater där uppgiftsincidenten inträffade, eller tillfälligt upphävande av tillträdet till  SDIE  CCN-nätet för en eller flera medlemsstater tills dess att uppgiftsincidenten har åtgärdats. Med tanke på att de förfaranden som är kopplade till utbytet av uppgifter är tekniska till sin natur bör medlemsstaterna med hjälp av kommissionen enas om de praktiska arrangemang som krävs för genomförandet av de förfaranden som ska följas i händelse av en uppgiftsincident och de åtgärder som ska vidtas för att förebygga framtida uppgiftsincidenter.

(EU) 2023/2226 skäl 41

(103)Personuppgiftsansvariga i den mening som avses i förordning (EU) 2016/679 är rapporteringsskyldiga finansiella institut, förmedlare, rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer, rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster och behöriga myndigheter i medlemsstaterna. Om två eller fler av dessa personuppgiftsansvariga gemensamt fastställer ändamålen med och metoderna för behandling av personuppgifter ska de anses vara gemensamt personuppgiftsansvariga. Till exempel ska medlemsstaternas behöriga myndigheter anses vara gemensamt personuppgiftsansvariga för den centrala katalogen, eftersom de gemensamt har kommit överens om vilka personuppgifter som ska behandlas och hur de ska behandlas.

 (EU) 2021/514 skäl 32 (anpassad)

 ny

(104)För att bistå skatteförvaltningar som deltar i utbytet av upplysningar enligt detta direktiv bör medlemsstaterna , med hjälp av kommissionen, utarbeta praktiska arrangemang, inbegripet, när så är lämpligt, ett avtal mellan gemensamt personuppgiftsansvariga, ett avtal mellan personuppgiftsbiträde(n) och personuppgiftsansvarig(a), eller mallar för sådana avtal. Endast personer som är vederbörligen ackrediterade av kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet får ges tillgång till de upplysningar som lämnas enligt  detta  direktiv 2011/16/EU och som lämnas på elektronisk väg med hjälp av  SDIE  CCN-nätet, och endast i den mån som det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av  SDIE  den centrala katalogen för administrativt samarbete i fråga om beskattning och CCN-nätet. Kommissionen ansvarar också för att säkerställa säkerheten för  SDIE  den centrala katalogen för administrativt samarbete i fråga om beskattning och CCN-nätet.

ny

(105)För att skapa större säkerhet för skattebetalarna och säkerställa lika villkor i hela EU föreskriver detta direktiv möjligheten att fastställa ytterligare gemensamma regler för de kriterier som ingår i vissa av de särskilda kännetecknen. Dessa genomförandeakter bör ge skattebetalare och skatteförvaltningar detaljerade och tydliga regler för kriterierna för de krav som anges i del II punkt D.2 a och b i bilaga IV, i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av direktivet, minska efterlevnadsbördan och skapa lika villkor. Sådana åtgärder förväntas inverka på medlemsstaternas verkställande befogenheter och efterlevnadskontrollbefogenheter i fråga om direkt beskattning samt medlemsstaternas skattebaser. Det är därför lämpligt att på grundval av ett förslag från kommissionen ge rådet befogenhet att anta genomförandeakterna.

 2011/16/EU skäl 17

(106)För att man löpande ska kunna studera samarbetsformer och utbyta erfarenheter och bästa praxis på de berörda områdena krävs ett samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.

ny

(107)Det administrativa samarbetets ändamålsenlighet bör regelbundet utvärderas på grundval av statistik som medlemsstaterna ska lämna till kommissionen. Medlemsstaterna bör också dela statistik med sina nationella statistikbyråer samt land- för-land-rapporter med sina respektive nationella statistikmyndigheter, så att de kan förse Eurostat med tillförlitlig och aktuell information i linje med Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 223/200943. För att öka transparensen och övervaka

43Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor,

användningen av uppgifter som mottagits inom ramen för automatiskt utbyte av upplysningar och de relaterade resultaten bör medlemsstaterna offentliggöra vissa nyckelprestationsindikatorer. Kommissionen bör också kunna offentliggöra viss information på grundval av uppgifter från medlemsstaterna.

 (EU) 2025/872 skäl 10

(108)Direktiv (EU) 2022/2523 tillåter medlemsstater i vilka högst tolv yttersta moderföretag

ikoncerner som omfattas av det direktivet är belägna att välja att under en begränsad tidsperiod inte tillämpa IIR-regeln och UTPR-regeln. I sådana fall bör en medlemsstat, om den inte är en Medlemsstat som enbart tillämpar kvalificerad nationell tilläggsskatt, börja tillämpa reglerna om utbyte av Deklarationer med information om tilläggsskatt (dvs. ta emot och skicka upplysningarna) först när den period som valts enligt direktiv (EU) 2022/2523 upphör.

ny

(109)Detta direktiv samexisterar med och är helt förenligt med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/206544, som harmoniserar reglerna om ansvar och

ansvarsskyldighet för leverantörer av förmedlingstjänster, inbegripet onlineplattformar, och fastställer skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet som är tillämpliga i hela unionen. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av, utan kompletterar, de skyldigheter som fastställs i den förordningen.

 (EU) 2016/2258 skäl 6

(110)Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns

iEuropeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. När det i detta direktiv föreskrivs att skattemyndigheters tillgång till personuppgifter ska fastställas i lag innebär detta dock inte nödvändigtvis, utan att den konstitutionella ordningen i den berörda medlemsstaten föregrips, att det måste vara en akt som antas av ett parlament. En sådan lag bör dock vara klar och tydlig och dess tillämpning bör vara klar och förutsebar för de personer som omfattas av den, i överensstämmelse med rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

ny

(111)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/172545, och avgav ett yttrande den [XXX]46.

rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (Text av betydelse för EES och Schweiz), http://data.europa.eu/eli/reg/2009/223/2024-12-26 .

44Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster), EUT L 277, 27.10.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/2065/oj .

45Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner,

(112)Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna säkerställa full respekt för de grundläggande rättigheter och allmänna principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till respekt för privatliv och kommunikationer, till skydd av personuppgifter och till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol, som garanteras bland annat i artiklarna 7, 8 och 47

istadgan. Medlemsstaterna bör förena målet om ett effektivt administrativt samarbete och kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt med det tvingande kravet att säkerställa en hög skyddsnivå för de grundläggande rättigheterna i nationella förfaranden som ger verkan åt detta direktiv, och varje begränsning av dessa rättigheter måste vara föreskriven i lag, respektera deras väsentliga innehåll och vara förenlig med proportionalitetsprincipen i enlighet med artikel 52.1 i stadgan.

(113)Även om detta direktiv inte harmoniserar medlemsstaternas nationella processuella rättsmedel, och även om det administrativa samarbetets effektivitet kräver att vissa utredningsåtgärder, när så är motiverat, kan vidtas utan förhandsanmälan till den berörda skattebetalaren, bör medlemsstaterna i enlighet med sina skyldigheter, bland annat enligt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, säkerställa att personer vars rättigheter berörs av utrednings- eller utlämnandeåtgärder i samband med genomförandet av detta direktiv enligt nationell rätt har tillgång till effektiv prövning av en domstol eller ett oberoende och opartiskt organ som är behörigt att inom rimlig tid pröva åtgärdens laglighet, inbegripet efterlevnad av tillämpliga villkor som rör dess motivering, tillämpningsområde och relevanta privilegier eller skydd.

(EU) 2015/2376 skäl 23

(114)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna under förutsättningar som är förenliga med en väl fungerande inre marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den enhetlighet och ändamålsenlighet som krävs, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen

iartikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

 ny

(115)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(116)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga VIII.

organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG, EUT L 295, 21.11.2018, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj .

46[….]

 2011/16/EU  ny

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte Innehåll

1.I detta direktiv fastställs de regler och förfaranden enligt vilka medlemsstaterna ska samarbeta med varandra för att utbyta sådana upplysningar  för  som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som avses i artikel 2.

2.I detta direktiv fastställs även bestämmelser för sådant utbyte av upplysningar som avses i punkt 1 på elektronisk väg, samt för de regler och förfaranden enligt vilka medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta i frågor som gäller samordning och utvärdering.

3.Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen i medlemsstaterna av reglerna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Det ska inte heller påverka medlemsstaternas fullgörande av eventuella skyldigheter när det gäller mer omfattande administrativt samarbete som följer av andra rättsliga instrument, däri inbegripet bilaterala eller multilaterala avtal.

ny

4.Efter det att detta direktiv har trätt i kraft får medlemsstaterna inte införa eller behålla några inhemska rapporteringsskyldigheter som kräver insamling, rapportering eller överföring av upplysningar som i allt väsentligt är desamma som de upplysningar som ska rapporteras enligt kapitel II i detta direktiv.

Vid tillämpning av första stycket ska en nationell rapporteringsskyldighet anses vara densamma om den kräver rapportering av samma eller i allt väsentligt liknande uppgifter, från samma eller likvärdiga kategorier av rapporteringsskyldiga enheter eller personer och inom en jämförbar tidsram, jämfört med vad som krävs enligt detta direktiv.

 2011/16/EU

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.Detta direktiv ska tillämpas på alla typer av skatter som tas ut av en medlemsstat eller av medlemsstatens territoriella eller administrativa underenheter, däri inbegripet dess lokala myndigheter, eller på dessas vägnar.

2.Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska detta direktiv inte tillämpas på mervärdesskatt och tullar eller på punktskatter som omfattas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna. Detta direktiv ska inte heller tillämpas på obligatoriska sociala avgifter som ska betalas till medlemsstaten eller en underenhet i medlemsstaten eller till offentligrättsliga socialförsäkringsinstitutioner.

3.Inte i något fall ska de skatter som avses i punkt 1 tolkas som att de omfattar

a)avgifter, t.ex. för intyg och andra handlingar som utfärdas av offentliga myndigheter, eller

b)avgifter av avtalsmässig karaktär, t.ex. ersättning för allmännyttiga tjänster.

4.Detta direktiv ska tillämpas på de skatter som avses i punkt 1 och som tas ut på de territorier där fördragen är tillämpliga enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

(1)behörig myndighet: den myndighet i en medlemsstat som har utsetts som sådan av medlemsstaten. Med behöriga myndigheter ska även avses ett centralt kontaktkontor, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman som agerar i enlighet med detta direktiv genom delegering i enlighet med artikel 29.

(2)centralt kontaktkontor: det kontor som har utsetts som sådant och som har huvudansvaret för kontakterna med andra medlemsstater när det gäller administrativt samarbete.

(3)kontaktorgan: varje annat kontor än det centrala kontaktkontoret vilket har utsetts som sådant för att direkt utbyta upplysningar enligt detta direktiv.

(4)behörig tjänsteman: varje tjänsteman som har givits behörighet att direkt utbyta upplysningar enligt detta direktiv.

(5)begärande myndighet: det centrala kontaktkontoret, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman i en medlemsstat som begär bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

(6)anmodad myndighet: det centrala kontaktkontoret, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman i en medlemsstat som tar emot en begäran om bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

(7)administrativ utredning: alla kontroller, utredningar och andra åtgärder som medlemsstaterna genomför för att fullgöra sina skyldigheter att sörja för en korrekt tillämpning av skattelagstiftningen.

(8)utbyte av upplysningar på begäran: utbyte av upplysningar baserat på en begäran som en begärande medlemsstat lämnar till en anmodad medlemsstat avseende ett specifikt fall.

2016/881 artikel 1.1

(9)automatiskt utbyte:

 2025/872 artikel 1.1 a

a)vid tillämpning av artiklarna 8.1 och 8a–8ae, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar till en annan medlemsstat, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller.

2016/881 artikel 1.1

b)vid tillämpning av artikel 8.3a, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar om personer med hemvist i andra medlemsstater till den relevanta hemvistmedlemsstaten, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller,

2025/872 artikel 1.1 a

c)vid tillämpning av andra bestämmelser i detta direktiv än artiklarna 8.1, 8.3a och 8a–8ae, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar i enlighet med första stycket a och b i denna punkt.

 ny

(10)tillgängliga upplysningar: vid tillämpning av artikel 4, upplysningar som innehas av statliga myndigheter, vilka agerar på statens vägnar, i register och databaser och som ska göras tillgängliga på elektronisk väg, i digitalt format, för skattemyndigheterna i den medlemsstat som lämnar upplysningarna.

2011/16/EU

 ny

(11) 10 utbyte utan föregående begäran: icke systematiskt lämnande av upplysningar till en annan medlemsstat, vid vilken tidpunkt som helst och utan föregående begäran.

(12)11 person:

a)en fysisk person,

b)en juridisk person,

c)om gällande lagstiftning medger det, en sammanslutning av personer som har befogenhet att utföra rättshandlingar men som inte har en juridisk persons rättsställning, eller

d)varje annan juridisk konstruktion, oavsett slag eller form, och oberoende av om den har status som juridisk person, som äger eller förvaltar tillgångar, inklusive inkomster som härrör därifrån, som omfattas av en skatt som täcks av detta direktiv.

(13)12 på elektronisk väg: med hjälp av elektronisk utrustning för behandling, inbegripet digital signalkomprimering, och lagring av uppgifter, via kabel, radio, optisk teknik eller andra elektromagnetiska medel.  användning av tekniska system

eller verktyg för att behandla, överföra eller lagra uppgifter i icke-fysisk form, oavsett vilken specifik infrastruktur eller överföringsmetod som används  .

13.CCN-nätet: den gemensamma plattform som bygger på gemensamma kommunikationsnätet (CCN), vilken unionen har utformat för att säkerställa all överföring på elektronisk väg mellan behöriga myndigheter på området för tull och beskattning.

ny

(14)säkert digitalt informationsutbyte (SDIE): den gemensamma plattform som inrättats av unionen för att möjliggöra säker och interoperabel överföring av upplysningar mellan behöriga myndigheter på tull- och skatteområdet, oavsett underliggande kommunikationsinfrastruktur, teknik eller tekniska lösningar som används för att stödja sådana överföringar.

 2015/2376 artikel 1.1 b

(15)14 förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor: varje avtal, meddelande eller varje annat instrument eller åtgärd med liknande effekter, inbegripet sådana som utfärdas, ändras eller förnyas i samband med en skatterevision och som

a)utfärdas, ändras eller förnyas av regeringen eller skattemyndigheten i en medlemsstat, eller av medlemsstatens territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter, eller på deras vägnar, oavsett om det faktiskt används eller inte,

b)utfärdas, ändras eller förnyas till en viss person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på,

c)avser tolkning eller tillämpning av en rättslig eller administrativ bestämmelse som rör administration eller verkställighet av nationell lagstiftning rörande skatter i en medlemsstat eller dess territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter,

2023/2226 artikel 1.1 b

d)avser en gränsöverskridande transaktion, eller frågan om huruvida den verksamhet som bedrivs av en person i en annan jurisdiktion skapar ett fast driftställe eller frågan om huruvida en fysisk person har sin skatterättsliga hemvist i den medlemsstat som utfärdar förhandsbeskedet, och

2015/2376 artikel 1.1 b

e)äger rum före transaktionerna eller den verksamhet i en annan jurisdiktion som eventuellt ger upphov till ett fast driftställe eller före inlämnandet av en skattedeklaration som täcker den period under vilken transaktionen eller serien av transaktioner eller verksamheter ägde rum.

Gränsöverskridande transaktioner kan omfatta, men är inte begränsade till, investeringar, tillhandahållande av varor, tjänster och finansiering eller användning av materiella eller immateriella tillgångar och behöver inte direkt

beröra den person som mottar förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor.

(16)15 förhandsbesked om prissättning: varje avtal, meddelande eller annat instrument eller åtgärd med liknande effekter, inbegripet sådana som utfärdas, ändras eller förnyas i samband med en skatterevision och som

a)utfärdas, ändras eller förnyas av regeringen eller skattemyndigheten i en eller flera medlemsstater, inbegripet berörda medlemsstaters territoriella eller administrativa underenheter eller lokala myndigheter, eller på deras vägnar, oavsett om det faktiskt används,

b)utfärdas, ändras eller förnyas till en viss person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på, och

c)före gränsöverskridande transaktioner mellan anknutna företag i intressegemenskap fastställer en uppsättning lämpliga kriterier för fastställandet av internprissättningen för dessa transaktioner eller fastställer fördelningen av vinst till ett fast driftställe.

Företag är anknutna i intressegemenskap när ett företag deltar direkt eller indirekt i ett annat företags förvaltning, kontroll eller kapital, eller när samma personer deltar direkt eller indirekt i företagens förvaltning, kontroll eller kapital.

Internpriser är de priser som ett företag använder vid överföring av fysiska varor eller immateriella tillgångar eller vid tillhandahållande av tjänster till anknutna företag i intressegemenskap, och internprissättning ska förstås i enlighet med detta.

(17)16 gränsöverskridande transaktion: vid tillämpning av punkt 15 14, en transaktion eller serie av transaktioner där

a)inte samtliga parter i transaktionen eller serien av transaktioner har sin skatterättsliga hemvist i den medlemsstat som utfärdar, ändrar eller förnyar förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor,

b)någon av parterna i transaktionen eller serien av transaktioner samtidigt har sin skatterättsliga hemvist i mer än en jurisdiktion,

c)en av parterna i transaktionen eller serien av transaktioner bedriver affärsverksamhet i en annan jurisdiktion via ett fast driftställe och transaktionen eller serien av transaktioner utgör en del av eller hela verksamheten vid det fasta driftstället; en gränsöverskridande transaktion eller serie av transaktioner ska också omfatta de arrangemang som vidtagits av en person rörande affärsverksamhet i en annan jurisdiktion som den personen bedriver via ett fast driftställe, eller

d)transaktionen eller serien av transaktioner har gränsöverskridande

verkan.

Vid tillämpning av punkt 16 15 avses med gränsöverskridande transaktion en transaktion eller serie av transaktioner som rör anknutna företag i intressegemenskap som inte samtliga har sin skatterättsliga hemvist inom en enda jurisdiktions territorium eller där en transaktion eller serie av transaktioner har gränsöverskridande verkan.

(18)17 Vid tillämpning av punkterna 16 15 och 17 16 avses med företag varje form av bedrivande av affärsverksamhet.

 2018/822 artikel 1.1 b  ny

(19)18 gränsöverskridande arrangemang: ett arrangemang som rör antingen mer än en medlemsstat eller en medlemsstat och ett tredjeland, om minst ett av följande villkor  de villkor som anges i leden a–e  är uppfyllt  , såvida inte villkoren i led f är uppfyllda :

a)Att inte samtliga deltagare i arrangemanget har skatterättslig hemvist i samma jurisdiktion.

b)En eller flera av deltagarna i arrangemanget samtidigt har sin skatterättsliga hemvist i fler än en jurisdiktion.

c)En eller flera av deltagarna i arrangemanget bedriver affärsverksamhet i en annan jurisdiktion genom ett fast driftställe beläget i den jurisdiktionen och arrangemanget utgör en del av eller hela verksamheten vid det fasta driftstället.

d)En eller flera av deltagarna i arrangemanget bedriver verksamhet i en annan jurisdiktion utan att ha sin skatterättsliga hemvist eller skapa ett fast driftställe beläget i den jurisdiktionen.

e)Sådana arrangemang har en eventuell inverkan på det automatiska utbytet av upplysningar eller identifieringen av verkligt huvudmannaskap.

ny

f)Var och en av deltagarna i arrangemanget är antingen en del av

i)en Multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern som för beskattningsperioden ingår i tillämpningsområdet för reglerna i rådets direktiv (EU) 2022/2523 eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, OECD:s Modellregler, såvida inte det yttersta moderföretaget för den Multinationella koncernen är beläget i en jurisdiktion med ett kvalificerat system för beskattning sida vid sida för beskattningsperioden, eller

ii)en Multinationell koncern eller en storskalig nationell koncern som för beskattningsperioden ingår i tillämpningsområdet för reglerna i rådets direktiv (EU) 2022/2523 eller, när det gäller tredjelandsjurisdiktioner, OECD:s Modellregler, och direkt eller indirekt innehas av ett Yttersta moderföretag som är beläget i en jurisdiktion med ett kvalificerat system för beskattning sida vid sida för beskattningsperioden, och båda av följande villkor är uppfyllda: 1) deltagaren omfattas av en kvalificerad nationell tilläggsskatt för beskattningsperioden, 2) ingen återbetalning eller direkt eller indirekt ekonomisk fördel beviljas med avseende på denna skatt.

Vid tillämpning av detta led avses med en jurisdiktion med ett kvalificerat system för beskattning ”sida vid sida” en jurisdiktion som

rapporteras ha sådan status i OECD:s centrala register vid tillämpning av den globala minimiskatten i enlighet med överenskommelsen i OECD/G20:s inkluderande ramverk om ett ”Side-by-side”-paket av den 5 januari 2026.

 2018/822 artikel 1.1 b (anpassad)

 ny

Vid tillämpning av punkterna 1918–2325 i den här artikeln, artikel 8ab och bilaga IV ska ett arrangemang också omfatta en serie av arrangemang. Ett arrangemang kan bestå av flera steg eller delar.

(20)19 rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang: varje gränsöverskridande arrangemang som innehåller minst ett av de kännetecken som anges i bilaga IV.

(21)20 kännetecken: en karaktäristik eller egenskap i ett gränsöverskridande arrangemang som utgör en indikation på en potentiell risk för skatteflykt, som förtecknas i bilaga IV.

(22)21 förmedlare: en person  eller juridisk konstruktion, såsom en delägarbeskattad juridisk person, trust eller stiftelse,  som utformar, marknadsför, organiserar eller tillgängliggör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang för genomförande eller som förvaltar genomförandet.

Med förmedlare avses också en person som, med beaktande av relevanta fakta och omständigheter och på grundval av tillgängliga de upplysningar som finns att tillgå och den relevanta sakkunskap och förståelse som krävs för att tillhandhålla sådana tjänster, vet eller skäligen kan förväntas veta att hon eller han har åtagit sig att, direkt eller genom andra personer, tillhandahålla hjälp, bistånd eller rådgivning med avseende på utformning, marknadsföring, organisation, tillgängliggörande för genomförande eller förvaltning av genomförande av ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang. Varje person ska ha rätt att tillhandahålla bevis för att en sådan person inte visste eller skäligen inte kunde förväntas veta att den personen deltog i ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang. I detta syfte får den personen hänvisa till alla relevanta fakta och omständigheter samt alla tillgängliga upplysningar och sina relevanta sakkunskaper och insikter.

För att vara förmedlare ska en person uppfylla minst ett av följande ytterligare villkor:

a)Ha sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat.

b)Ha ett fast driftställe i en medlemsstat genom vilket tjänster avseende arrangemanget tillhandahålls.

c)Vara registrerad i eller regleras av lagstiftningen i en medlemsstat.

d)Vara registrerad hos en yrkesorganisation på området för juridisk rådgivning, skatterådgivning eller konsulttjänster i en medlemsstat.

(23)22 berörd skattebetalare: en person för vilken ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang tillgängliggörs för genomförande eller som är redo att genomföra ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang eller som

som  har genomfört det första steget i ett  rapporteringspliktigt  sådant arrangemang.

(24)23 Vid tillämpning av artikel 8ab avses med anknutet företag en person som är närstående en annan person på minst ett av följande sätt:

a)En person deltar i ledningen av en annan person genom att kunna utöva ett väsentligt inflytande över den andra personen.

b)En person deltar i kontrollen av en annan person genom ett innehav som överstiger 25 % av rösterna.

c)En person som har en del i kapitalet i en annan person genom en äganderätt som, direkt eller indirekt, överstiger 25 % av kapitalet.

d)En person har rätt till 25 % eller mer av en annan persons vinster.

Om mer än en person, som avses i leden a–d, deltar i ledning, kontroll, kapital eller vinster i samma person ska samtliga berörda personer betraktas som anknutna företag.

Om samma personer, som avses i leden a–d, deltar i ledning, kontroll, kapital eller vinster i mer än en person ska samtliga berörda personer betraktas som anknutna företag.

Vid tillämpning av denna punkt ska en person som agerar tillsammans med en annan person när det gäller rösträtter eller kapitalinnehav i en enhet anses inneha ett ägarintresse i samtliga rösträtter eller hela kapitalinnehavet i den enhet som innehas av den andra personen.

Vid indirekta andelar ska uppfyllandet av villkoren i led c bedömas genom att andelarna på respektive nivå multipliceras med varandra. En person som innehar mer än 50 % av rösterna ska anses inneha 100 % av rösterna.

En fysisk person, dennes make eller maka och dennes släktingar i upp- eller nedstigande led ska behandlas som en enda person.

24.marknadsförbart arrangemang: ett gränsöverskridande arrangemang som utformas, marknadsförs, är redo för genomförande eller tillgängliggörs för genomförande utan att behöva anpassas i väsentlig omfattning.

25.anpassat arrangemang: varje gränsöverskridande arrangemang som inte är ett marknadsförbart arrangemang.

 2021/514 artikel 1.1 d

(25)26 gemensam revision: en administrativ utredning som utförs gemensamt av de behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater, och som är kopplad till en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för de behöriga myndigheterna i de medlemsstaterna.

(26)27 uppgiftsincident: en säkerhetsöverträdelse som leder till förstöring, förlust eller ändring eller olämplig eller obehörig åtkomst till, utlämning eller användning av uppgifter, inbegripet men inte begränsat till personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats, till följd av avsiktliga olagliga handlingar, försumlighet eller olycka. En uppgiftsincident kan röra uppgifters konfidentialitet, tillgänglighet och integritet.

 2023/2226 artikel 1.1 c  ny

(27)28 utdelningar som inte är kopplade till depåkonton: utdelningar eller annan inkomst som behandlas som utdelningar i betalarens medlemsstat och som betalas ut eller krediteras  med avseende på  till ett annat konto än följande:

a)Ett Depåkonto enligt definitionen i avsnitt VIII punkt C.3 i bilaga I.

ny

b)En Andel i eget kapital som innehas i en Investeringsenhet enligt definitionen i avsnitt VIII punkt C.1 a eller b i bilaga I.

 2023/2226 artikel 1.1 c

29.livförsäkringsprodukter som inte omfattas av andra unionsrättsakter om utbyte av upplysningar och andra liknande åtgärder: andra Försäkringsavtal än Försäkringsavtal med kontantvärde som omfattas av rapportering enligt avsnitt I i bilaga I, där förmåner enligt avtalen ska betalas ut vid försäkringstagarens död,

(28)30 adress i distribuerad liggare: adress i distribuerad liggare enligt definitionen i artikel 3.18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/111447.

(29)31 klient: vid tillämpning av artikel 8ab avses varje förmedlare eller berörd skattebetalare som mottar tjänster, inbegripet bistånd, rådgivning eller vägledning, från en förmedlare som omfattas av tystnadsplikt yrkesmässiga privilegier i samband med ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang.

 2025/872 artikel 1.1 b (anpassad)

 ny

I denna artikel, artiklarna 8.3a, 8.7a och 21.2 och i artikel 5 i detta direktiv samt i bilaga IV till detta direktiv ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i avsnitt III i bilaga I till detta direktiv. I artiklarna 21.5, 25.3 och 25.4 artikel 40.3 och 40.4 i detta direktiv ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i avsnitt VIII i bilaga I, avsnitt I i bilaga V eller avsnitt IV i bilaga VI till detta direktiv. I artikel 7 8aa i detta direktiv och i avsnitt I i bilaga III till detta direktiv ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga III till detta direktiv. I artikel 8ac artiklarna 9, 10 och 11 i detta direktiv och i bilaga V till detta direktiv ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i avsnitt I i bilaga V till detta direktiv. I artikel 8ad artiklarna 12, 13 och 14 i detta

47Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937 (EUT L 150, 9.6.2023, s. 40).

direktiv och i bilaga VI till detta direktiv ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i avsnitt IV i bilaga VI till detta direktiv.  Vid tillämpning av  I artiklarna  punkt 19 i denna artikel,  artiklarna 15 8ae och 22 9a i detta direktiv och i bilaga VII till detta direktiv ska  definitionerna i  alla begrepp ha den betydelse som definieras i artiklarna 3, 9.2 a, 16.4, 16.6, 16.8, 16.11, 17.1, 21.5, 22.1, 24.4, 24.6, 26.2, 27.3, 27.4, 27.5, 28.1, 30.2, 31.1, 32, 33.1, 35.1, 36.1, 37.1, 39.1, 42.1, 44.1,

47.1och 49.3 i rådets direktiv (EU) 2022/252348  gälla . Vidare ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha samma betydelse som den som definieras i avsnitt I i bilaga VII till det här direktivet.

 2011/16/EU (anpassad)

KAPITEL II

OBLIGATORISKT AUTOMATISKT  UTBYTE AV UPPLYSNINGAR AVSNITT I

OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR AUTOMATISKT

UTBYTE AV UPPLYSNINGAR OM INKOMSTER FRÅN ANSTÄLLNING,

STYRELSEARVODEN, PENSIONER, INKOMSTER FRÅN OCH ÄGANDE AV FAST EGENDOM, ROYALTYER OCH UTDELNINGAR SOM INTE ÄR KOPPLADE TILL DEPÅKONTON 

ARTIKEL 8

Räckvidd och villkor för det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar

Artikel 4

Tillämpningsområde och villkor 

2023/2226 artikel 1.2 a (anpassad)

 ny

1.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska genom automatiskt utbyte av upplysningar till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna alla tillgängliga upplysningar avseende personer med hemvist i den andra medlemsstaten när det gäller  alla  följande specificerade kategorier av inkomst och kapital så som de får förstås enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som lämnar upplysningarna:

48Rådets direktiv (EU) 2022/2523 av den 15 december 2022 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen (EUT L 328, 22.12.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2022/2523/oj).

a)Inkomster från anställning.

b)Styrelsearvoden.

c)Inkomster från livförsäkringsprodukter som inte omfattas av andra unionsrättsakter om utbyte av upplysningar och andra liknande åtgärder.

cd) Pensioner.

de) Ägande  , inbegripet som verklig huvudman enligt definitionen i artikel 2.1.28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/162449,  av och inkomster från fast egendom.

ef) Royaltyer.

fg) Utdelningar som inte är kopplade till depåkonton, med undantag av utdelningar som är undantagna från bolagsskatt enligt artiklarna 4, 5 eller och 6 i rådets direktiv 2011/96/EU50.

 2021/514 artikel 1.6 a  ny

För beskattningsperioder som inleds den 1 januari 2024 eller senare ska medlemsstaterna sträva efter att ange det Skatteregistreringsnummer  för skattebetalare  som utfärdats av hemvistmedlemsstaten till personer med hemvist i medlemsstaten när de lämnar sådana upplysningar som avses i första stycket.

Medlemsstaterna ska årligen underrätta kommissionen om minst två av de kategorier av inkomst och kapital som förtecknas i första stycket, med avseende på vilka de lämnar upplysningar om personer med hemvist i en annan medlemsstat.

2.Före den 1 januari 2024 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om minst fyra av de kategorier som förtecknas i punkt 1 första stycket, med avseende på vilka den behöriga myndigheten i varje medlemsstat genom automatiskt utbyte till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat ska lämna upplysningar om personer med hemvist i denna andra

medlemsstat. Sådana upplysningar ska avse beskattningsbara perioder som inleds den 1 januari 2025 eller senare.

 2023/2226 artikel 1.2 b

Före den 1 januari 2026 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om minst fem av de kategorier som förtecknas i punkt 1 första stycket, med avseende på vilka den behöriga myndigheten i varje medlemsstat genom automatiskt utbyte till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat ska lämna upplysningar om personer med hemvist i denna andra medlemsstat. Upplysningarna ska avse beskattningsbara perioder som inleds den 1 januari 2026 eller senare.

Rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, 29.12.2011, s. 8 , ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2011/96/oj).

		 2014/107/EU artikel 1.2 a
23.	En medlemsstats behöriga myndighet får meddela varje annan medlemsstats behöriga

myndighet att den inte önskar erhålla upplysningar beträffande en eller flera av de kategorier av inkomst och kapital som avses i punkt 1. Den ska också underrätta kommissionen om detta.

		 2014/107/EU artikel 1.2 d
		(anpassad)
		 ny

36.	Lämnande av upplysningar ska ske i enlighet med följande:

a)För de kategorier som fastställs i punkt 1 ska upplysningarna lämnas åtminstone en gång om året,  så snart de blir tillgängliga och under alla omständigheter senast  inom sex månader från utgången av det

kalenderår  beskattningsår i medlemsstaten under vilket upplysningarna blev tillgängliga.

b)För de upplysningar som fastställs i punkt 3a ska upplysningarna lämnas årligen, inom nio månader från utgången av det kalenderår eller den andra lämpliga rapporteringsperiod som upplysningarna gäller för.

7.Före de datum som avses i artikel 29.1 ska kommissionen fastställa de praktiska formerna för det automatiska utbytet av upplysningar i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

2025/872 artikel 1.2 (anpassad)

AVSNITT II

OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV FINANSIELLA UPPLYSNINGAR



Artikel 5

Tillämpningsområde och villkor

1.Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dess Rapporteringsskyldiga finansiella institut följer reglerna för rapportering och åtgärder för kundkännedom (due diligence) i bilagorna I och II och för att säkerställa att reglerna faktiskt genomförs och efterlevs i enlighet med avsnitt IX i bilaga I.

I enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om rapportering och åtgärder för kundkännedom i bilagorna I och II ska den behöriga myndigheten i varje medlemsstat, genom automatiskt utbyte av upplysningar och inom den tidsfrist som anges i punkt 3 6 b, till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna följande upplysningar om beskattningsperioder från och med den 1 januari 2016 avseende ett Rapporteringspliktigt konto:

a)Namn, adress, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort (när det gäller fysiska personer) för varje Rapporteringsskyldig person som är

Kontohavare av detta konto och, när det gäller Enheter som är Kontohavare och som efter tillämpning av reglerna om åtgärder för kundkännedom i enlighet med bilagorna I och II fastställs ha en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer, Enhetens namn, adress och Skatteregistreringsnummer samt varje Rapporteringsskyldig persons namn, adress, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort.

b)Kontonummer (eller, om kontonummer saknas, funktionell motsvarighet till sådant).

c)Det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets namn och (i förekommande fall) identifikationsnummer.

d)Kontots saldo eller värde (inklusive Kontantvärdet eller återköpsvärdet om det rör sig om ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal) vid utgången av relevant kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod, eller att kontots avslutats, om kontot avslutats under det aktuella kalenderåret eller den aktuella perioden.

e)När det gäller Depåkonton:

i)Totalt bruttobelopp för ränta, totalt bruttobelopp för utdelning och totalt bruttobelopp för annan inkomst som härrör från de tillgångar som förvaltas på kontot, och som i vart och ett av fallen betalats ut till eller krediterats kontot (eller med avseende på kontot) under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

ii)Total bruttoavkastning från försäljning eller inlösen av Finansiella tillgångar som betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod där det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet agerat förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för Kontohavaren.

f)När det gäller Inlåningskonton, totalt bruttobelopp för ränta som betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

g)När det gäller konton som inte anges i led e eller f, totalt bruttobelopp som under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod betalats ut till eller krediterats Kontohavaren med avseende på kontot och som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet står som garant för eller är gäldenär för, inklusive sammanlagt belopp för eventuella betalningar av inlösen som gjorts till Kontohavaren under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

h)Huruvida ett giltigt intygande har tillhandahållits för varje Kontohavare.

i)Den eller de roller genom vilka varje Rapporteringsskyldig person som är en Person med bestämmande inflytande i en Enhet som är Kontohavare är en Person med bestämmande inflytande och huruvida ett giltigt intygande har tillhandahållits för varje sådan Rapporteringsskyldig person.

j)Typen av konto, huruvida kontot är ett Redan befintligt konto eller ett Nytt konto och huruvida kontot är ett gemensamt ägt konto, inklusive antalet Kontohavare som gemensamt innehar det.

k)När det gäller Andel i eget kapital som innehas i en Investeringsenhet som är en juridisk rättslig konstruktion, den eller de roller genom vilka den Rapporteringsskyldiga personen innehar Andel i eget kapital.

Vid utbyte av upplysningar enligt denna punkt ska, om inget annat föreskrivs i denna punkt eller i bilaga I eller II, belopp och typ för betalningar som görs avseende ett Rapporteringspliktigt konto fastställas i enlighet med den nationella rätten i den medlemsstat som lämnar upplysningarna.

Första och andra styckena i denna punkt ska ha företräde framför punkt 1 c och alla andra unionsrättsliga instrument, i den mån det berörda utbytet av upplysningar omfattas av punkt 1 c eller något annat av unionens rättsliga instrument.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska lämna de upplysningar som anges i andra stycket leden h–k med avseende på beskattningsperioder från och med den 1 januari 2026.

 2023/2226 artikel 1.2 c

7a2. Medlemsstaterna ska säkerställa att enheter och konton som ska betraktas som Icke rapporteringsskyldiga finansiella institut och Undantagna konton uppfyller alla de krav som anges i avsnitt VIII punkterna B.1 c och C.17 g i bilaga I och i synnerhet att ett Finansiellt instituts status som ett Icke rapporteringsskyldigt finansiellt institut eller ett kontos status som Undantaget konto inte äventyrar syftet med detta direktiv.

 ny

3.Det automatiska utbytet av upplysningar ska äga rum årligen, så snart de blir tillgängliga och senast nio månader efter utgången av det kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod som upplysningarna avser.

2015/2376 artikel 1.3 (anpassad)

 ny

AVSNITT III

OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR OM

FÖRHANDSBESKED I GRÄNSÖVERSKRIDANDE SKATTEFRÅGOR OCH

FÖRHANDSBESKED OM PRISSÄTTNING 

Artikel 68a

Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar

om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om

prissättning

1.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat där ett förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller ett förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förnyats efter den 31 december 2016 ska genom automatiskt utbyte lämna upplysningar om detta till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater samt Europeiska kommissionen, med den begränsning av de fall som anges i punkt 7 8 i denna artikel, i enlighet med de tillämpliga praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21.

 2015/2376 artikel 1.3 (anpassad)

2.Medlemsstatens behöriga myndighet ska, i enlighet med de tillämpliga praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21, också lämna upplysningar till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater samt Europeiska kommissionen, med den begränsning av de fall som anges i punkt 8 i denna artikel, om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som har utfärdats, ändrats eller förlängts inom en period med början fem år före den 1 januari 2017.

Om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förlängts mellan den 1 januari 2012 och den 31 december 2013 ska sådana upplysningar lämnas under förutsättning att de fortfarande var giltiga den 1 januari 2014.

Om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förlängts mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016 ska sådana upplysningar lämnas oavsett om de fortfarande är giltiga.

Medlemsstaterna får från det lämnande av upplysningar som avses i denna punkt undanta upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som har utfärdats, ändrats eller förlängts före den 1 april 2016 till en särskild person eller grupp av personer, med undantag för dem som huvudsakligen bedriver finansiell verksamhet eller investeringsverksamhet, med en årlig nettoomsättning, enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU51, för hela gruppen, på mindre än 40 000 000 EUR (eller motsvarande summa i en annan valuta) under det beskattningsår som föregår dagen för utfärdande, ändring eller förnyelse av dessa förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning.

23. Bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning med tredjeländer ska undantas från det automatiska utbytet av upplysningar enligt denna artikel om det internationella skatteavtal enligt vilket förhandsbeskedet om prissättning förhandlades fram inte tillåter att upplysningar om det lämnas till tredje man. Sådana bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning kommer att utbytas enligt artikel 21 9 om det internationella skatteavtal enligt vilket förhandsbeskedet om prissättning förhandlades fram tillåter att de lämnas ut och den behöriga myndigheten i tredjelandet ger sitt tillstånd till att upplysningarna lämnas ut.

När ett bilateralt eller multilateralt förhandsbesked om prissättning undantas från automatiskt utbyte av upplysningar enligt den första meningen i första stycket i denna punkt ska emellertid de upplysningar som anges i punkt 6 i denna artikel och som avses i den begäran som ledde till att ett sådant bilateralt eller multilateralt förhandsbesked om prissättning utfärdades i stället utbytas enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel.

51Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

		 2023/2226 artikel 1.3 a
		(anpassad)
34.	Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas i fall där ett förhandsbesked i gränsöverskridande

skattefrågor uteslutande gäller och omfattar en eller flera fysiska personers skatteärenden, utom när ett sådant förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor utfärdats, ändrats eller förnyats efter den 1 januari 2026 och där

a)beloppet för den transaktion eller serie av transaktioner som förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor avser överstiger 1 500 000 EUR (eller motsvarande belopp i en annan valuta), om det hänvisas till detta belopp i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor, eller

b)förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor fastställer om en person har sin skatterättsliga hemvist eller inte i den medlemsstat som utfärdar förhandsbeskedet.

Vid tillämpning av första stycket led a, och utan att det påverkar det belopp som avses i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor, ska det belopp som förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor avser omfatta det totala underliggande värdet, i fråga om en serie av transaktioner avseende olika varor, tjänster eller tillgångar. Beloppen ska inte slås samman om samma varor, tjänster eller tillgångar är föremål för flera transaktioner.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket led b ska utbytet av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor avseende fysiska personer inte omfatta sådana förhandsbesked om källskatt på inkomster från anställning, styrelsearvoden eller pensioner för utländska aktörer.

 2015/2376 artikel 1.3 (anpassad)

45.	Utbytet av upplysningar ska ske i enlighet med följande:

 2021/514 artikel 1.7 a (anpassad)

a)Med avseende på utbytet av upplysningar enligt punkt 1, utan dröjsmål efter det att  så snart som  förhandsbeskeden i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskeden om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades och senast tre månader efter utgången av halva det kalenderhalvår under vilket förhandsbeskeden i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskeden om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades.

2015/2376 artikel 1.3 (anpassad)

b)Med avseende på utbytet av upplysningar i enlighet med punkt 2, före den 1 januari 2018.

56. De upplysningar som en medlemsstat ska lämna i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ska omfatta följande:

 2023/2226 artikel 1.3 b

a)Identiteten på personen, med undantag av en fysisk person, utom när förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor avser en fysisk person och ska meddelas i enlighet med punkterna 1 och 3 4, och när så är lämpligt den grupp av personer som den tillhör.

2021/514 artikel 1.7 b

b)En sammanfattning av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, inbegripet en beskrivning av relevant affärsverksamhet eller relevanta transaktioner eller serier av transaktioner samt andra upplysningar som kan hjälpa den behöriga myndigheten att bedöma en potentiell skatterisk, utan att det leder till att det röjs någon affärshemlighet, företagshemlighet eller yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller upplysning vars lämnande skulle strida mot allmän ordning.

2015/2376 artikel 1.3

c)Datum då förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades.

d)Startdatum för giltighetsperioden för förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, om detta anges.

e)Slutdatum för giltighetsperioden för förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, om detta anges.

f)Typen av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning.

g)Beloppet för den transaktion eller serie av transaktioner som förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning avser, om det hänvisas till detta belopp i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning.

h)En beskrivning av den uppsättning kriterier som används för att fastställa internprissättningen eller själva internpriset om det gäller ett förhandsbesked om prissättning.

i)En angivelse av den metod som används för att fastställa internprissättningen eller själva internpriset om det gäller ett förhandsbesked om prissättning.

j)En angivelse av eventuella andra medlemsstater som sannolikt kommer att beröras av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning.

2023/2226 artikel 1.3 b

k)En angivelse av varje person, med undantag av en fysisk person, utom när förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor avser en fysisk person och ska meddelas i enlighet med punkterna 1 och 3 4, i eventuella andra medlemsstater som sannolikt kommer att beröras av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor

eller förhandsbeskedet om prissättning (med angivande av vilka medlemsstater som de berörda personerna har anknytning till).

 2015/2376 artikel 1.3 (anpassad)

l)En angivelse av huruvida de uppgifter som lämnas är baserade på förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning i sig eller på den begäran som avses i punkt 3 andra stycket  andra stycket  i denna artikel.

7.För att underlätta det utbyte av upplysningar som avses i punkt 6 i denna artikel ska kommissionen anta de praktiska arrangemang som krävs för att genomföra denna artikel, inbegripet åtgärder för att standardisera lämnandet av upplysningar enligt punkt 6 i denna artikel, som en del av förfarandet för att fastställa standardformuläret i artikel 20.5.

68. Upplysningar  som avses  enligt definitionerna i punkt 5 6 a, b, h och k i denna artikel ska inte lämnas till Europeiska kommissionen.

9.Den behöriga myndigheten i de berörda medlemsstaterna, som fastställs i punkt 6 j, ska, om möjligt på elektronisk väg, bekräfta mottagandet av upplysningarna till den behöriga myndighet som tillhandahöll dem, utan dröjsmål och under alla omständigheter senast sju arbetsdagar efter mottagandet. Denna åtgärd ska tillämpas fram till dess att den katalog som avses i artikel 21.5 tas i drift.

710. Medlemsstaterna kan, i enlighet med artikel 17 5 och med beaktande av artikel 21.4, begära ytterligare upplysningar, inbegripet den fullständiga texten till förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning.

 2016/881 artikel 1.2 (anpassad)  ny

AVSNITT IV

OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR OM LAND-FÖR- LAND-RAPPORTEN 

Artikel 8aa

Artikel 7

Tillämpningsområde och villkor 

1.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att det Yttersta moderföretaget i en Multinationell koncern med skatterättslig hemvist på dess territorium eller någon annan Rapporteringsskyldig enhet i enlighet med avsnitt II i bilaga III, lämnar en land-för-land-rapport  med användning av det standardformulär som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 43 och  med avseende på sitt Rapporterade räkenskapsår inom tolv månader efter den sista dagen i den Multinationella koncernens Rapporterade räkenskapsår i enlighet med avsnitt II i bilaga III.

2.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat där land-för-land-rapporten togs emot i enlighet med punkt 1 ska, genom automatiskt utbyte och inom den tidsfrist som anges i punkt

4, lämna land-för-land-rapporten till varje annan medlemsstat i vilken, enligt upplysningarna i land-för-land-rapporten, en eller flera Ingående enheter i den Multinationella koncern till vilken den Rapporteringsskyldiga enheten hör antingen har skatterättslig hemvist eller är skattskyldiga avseende den affärsverksamhet som bedrivs genom ett fast driftställe.

3.Land-för-land-rapporten ska innehålla följande upplysningar om den Multinationella koncernen:

a)Sammanställda upplysningar om intäkter, resultat före inkomstskatt, betald inkomstskatt, upplupen inkomstskatt, aktiekapital, ackumulerade vinstmedel, antal anställda och andra materiella anläggningstillgångar än kontanter eller likvida medel avseende varje jurisdiktion i vilken den Multinationella koncernen bedriver verksamhet.

b)En identifiering av varje Ingående enhet i den Multinationella koncernen  , inbegripet Skatteregistreringsnummer,  med angivande av jurisdiktion för den Ingående enhetens skatterättsliga hemvist och av den jurisdiktion enligt vars lagstiftning den Ingående enheten har bildats, om denna skiljer sig från jurisdiktionen för skatterättslig hemvist, samt den Ingående enhetens huvudsakliga ekonomiska verksamhet eller verksamheter.

4.Upplysningarna ska lämnas  utan dröjsmål och senast  inom 15 månader efter den sista dagen av det Räkenskapsår för den Multinationella koncernen som land-för-land- rapporten avser. Den första land-för-land-rapporten ska lämnas för det Räkenskapsår för den Multinationella koncernen som inleds den 1 januari 2016 eller senare, vilket ska ske inom 18 månader efter den sista dagen i detta Räkenskapsår.

2018/822 artikel 1.2 (anpassad)  ny

AVSNITT V

OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR OM RAPPORTERINGSPLIKTIGA GRÄNSÖVERSKRIDANDE ARRANGEMANG 

Artikel 8ab

Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar

om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang

Artikel 8

Tillämpningsområde och villkor 

1.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att förmedlaren till de behöriga myndigheterna lämnar upplysningar, som de har kännedom om, äger eller


kontrollerar,			om	rapporteringspliktiga	gränsöverskridande	arrangemang,	inom
30	 90 	dagar räknat från

a)dagen efter det att det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget tillgängliggörs för genomförande, eller

b)dagen efter det att det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget är redo för genomförande, eller

c)när det första steget i genomförandet av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget har tagits.,

beroende på vilket som inträffar först.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket ska de förmedlare som avses i artikel 3.21 andra stycket också vara skyldiga att lämna upplysningar inom 30 dagar räknat från dagen efter det att de, direkt eller genom andra personer, tillhandahöll hjälp, bistånd eller rådgivning.

2.Vad gäller marknadsförbara arrangemang ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att förmedlaren var tredje månad upprättar en rapport med en uppdatering som innehåller nya rapporteringspliktiga upplysningar som avses i punkt 14 a, d, g och h och som har blivit tillgängliga sedan den senaste rapporteringen.

23. Om en förmedlare är skyldig att lämna upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang till de behöriga myndigheterna i mer än en medlemsstat ska sådana upplysningar endast lämnas i den medlemsstat som avses först enligt nedan:

a)Den medlemsstat där förmedlaren har sin skatterättsliga hemvist.

b)Den medlemsstat där förmedlaren har ett fast driftställe genom vilket tjänster avseende arrangemanget tillhandahålls.

c)Den medlemsstat där förmedlaren är registrerad eller vars lagstiftning denne regleras av.

d)Den medlemsstat där förmedlaren är registrerad hos en yrkesorganisation avseende juridisk rådgivning, skatterådgivning eller konsulttjänster.

34. När det enligt punkt 2 3 föreligger en skyldighet att rapportera flera gånger ska förmedlaren vara undantagen från skyldigheten att lämna upplysningar om denne, i enlighet med nationell lagstiftning, kan bevisa att samma upplysningar har lämnats i en annan medlemsstat.

					 2023/2226 artikel 1.4 a
					 ny


45.	Varje medlemsstat	 ska 	får	vidta nödvändiga åtgärder för att ge förmedlare		 ,

som är advokater och andra yrkesverksamma med rättslig behörighet att verka som rättsliga ombud,  rätten till ett undantag från skyldigheten att lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang om den rapporteringsskyldigheten skulle strida mot advokaters tystnadsplikt enligt den nationella rätten i den medlemsstaten.

Under sådana omständigheter ska Vvarje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att varje förmedlare som  har utnyttjat  har beviljats ett undantag  , på grundval av att de utövar sin yrkesverksamhet med användning av en av de titlar som avses i artikel 1.2 a i direktiv 98/5/EG,  utan dröjsmål ska underrätta sin klient, om den klienten är en förmedlare eller, om ingen sådan förmedlare finns, om den klienten är den berörda skattebetalaren, om den klientens rapporteringsskyldighet i enlighet med punkt 6.

 ny

Trots vad som sägs i andra stycket i denna punkt ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att andra förmedlare som har rättslig behörighet att verka som rättsliga ombud, men som inte utövar sin yrkesverksamhet med användning av en av de titlar som avses i artikel 1.2 a i direktiv 98/5/EG, utan dröjsmål underrättar alla andra förmedlare eller,

om ingen sådan förmedlare finns, den berörda skattebetalaren om deras rapporteringsskyldigheter enligt punkt 6.

 2018/822 artikel 1.2  ny

5.Förmedlare får bara vara berättigade till ett undantag enligt det första stycket punkt 4 i den mån de bedriver verksamhet inom ramen för de relevanta nationella lagar som styr deras yrken.

6.Om det inte finns någon förmedlare  vid den tidpunkt då det första steget i genomförandet av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget har tagits  eller om förmedlaren underrättar den berörda skattebetalaren eller en annan förmedlare om tillämpningen av ett undantag i enlighet med punkt 4 5, ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att den andra underrättade förmedlaren eller, om ingen sådan finns, den berörda skattebetalaren, ska vara skyldig att lämna upplysningar om ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang.

7.Den berörda skattebetalare som är ålagd rapporteringsskyldigheten ska lämna upplysningar inom  90  30 dagar, med början dagen efter det att det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget görs tillgängligt för genomförande av den berörda skattebetalaren, eller är redo för genomförande av den berörda skattebetalaren, eller den dag när det första steget av genomförandet har tagits med avseende på den berörda skattebetalaren, beroende på vilket som inträffar först.

Om en berörd skattebetalare är skyldig att lämna upplysningar om det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget till de behöriga myndigheterna i mer än en medlemsstat ska sådana upplysningar endast lämnas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som avses först enligt nedan:

a)Den medlemsstat där den berörda skattebetalaren har sin skatterättsliga hemvist.

b)Den medlemsstat där den berörda skattebetalaren har ett fast driftställe som gynnas av arrangemanget.

c)Den medlemsstat där den berörda skattebetalaren uppbär inkomst eller genererar vinster, även om den berörda skattebetalaren varken har sin skatterättsliga hemvist eller ett fast driftställe i någon medlemsstat.

d)Den medlemsstat där den berörda skattebetalaren bedriver verksamhet, även om den berörda skattebetalaren varken har sin skatterättsliga hemvist eller ett fast driftställe i någon medlemsstat.

8.När det enligt punkt 7 föreligger en skyldighet att rapportera flera gånger ska den berörda skattebetalaren vara undantagen från skyldigheten att lämna upplysningar om denne, i enlighet med nationell lagstiftning, kan bevisa att samma upplysningar har lämnats i en annan medlemsstat.

9.Om det finns mer än en förmedlare ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att samtliga förmedlare som deltar i samma rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang ska vara skyldiga att lämna upplysningar om det arrangemanget.

En förmedlare ska endast undantas från skyldigheten att lämna upplysningar om denne, i enlighet med nationell lagstiftning, kan bevisa att samma upplysningar som avses i punkt 13 14 redan har lämnats av en annan förmedlare.

10.Om rapporteringsskyldigheten åligger den berörda skattebetalaren och det finns mer än en berörd skattebetalare ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att den berörda skattebetalare som ska lämna upplysningar i enlighet med punkt 6 är den som avses först enligt nedan:

a)Den berörda skattebetalare som kom överens om det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget med förmedlaren.

b)Den berörda skattebetalare som hanterar genomförandet av arrangemanget.

En berörd skattebetalare ska endast undantas från skyldigheten att lämna upplysningar om denne, i enlighet med nationell lagstiftning, kan bevisa att samma upplysningar som avses i punkt 13 redan har lämnats av en annan berörd skattebetalare.

11.Varje medlemsstat får vidta nödvändiga åtgärder för att ålägga varje berörd skattebetalare att lämna upplysningar om sin användning av arrangemanget till skattemyndigheten under vart och ett av de år som denne använder det.

Rättelse, EUT L 31, 1.2.2019, s. 108 (anpassad)

12.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att ålägga förmedlare och berörda skattebetalare att lämna upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang där det första steget genomfördes mellan den 25 juni 2018 och den 30 juni 2020. Förmedlare och berörda skattebetalare, beroende på vad som är tillämpligt, ska senast den 31 augusti 2020 lämna upplysningar om dessa rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang.

2018/822 artikel 1.2 (anpassad)  ny

1213. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat i vilken upplysningar har lämnats in i enlighet med punkterna 1–11 i den här artikeln ska, genom automatiskt utbyte, lämna de upplysningar som specificeras i punkt 13 14 i den här artikeln till de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater, i enlighet med de praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21.

1314. De upplysningar som den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska lämna enligt punkt 12 13 ska omfatta följande, beroende på vad som är tillämpligt:

 2023/2226 artikel 1.4 b

a)Identiteten på andra förmedlare än förmedlare som är undantagna från rapporteringsskyldigheten på grund av tystnadsplikt yrkesmässiga privilegier i enlighet med punkt 4 5, och berörda skattebetalare, inklusive deras namn, födelsedatum och födelseort (när det gäller en fysisk person), skatterättslig hemvist, Skatteregistreringsnummer och, när så är lämpligt, personer som är anknutna företag till den berörda skattebetalaren.

 2018/822 artikel 1.2

b)Uppgifter om de kännetecken som anges i bilaga IV och som gör det gränsöverskridande arrangemanget rapporteringspliktigt.

2023/2226 artikel 1.4 b

c)En sammanfattning av innehållet i det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget, inbegripet en hänvisning till det namn som allmänt används, om sådant finns, och en beskrivning av relevanta arrangemang och eventuella andra upplysningar som skulle kunna hjälpa den behöriga myndigheten att bedöma en potentiell skatterisk, utan att det leder till att det röjs någon affärshemlighet, företagshemlighet eller yrkeshemlighet röjs eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller upplysning vars lämnande skulle strida mot allmän ordning.

2018/822 artikel 1.2 (anpassad)  ny

d)Det datum då det första steget i genomförandet av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget inleds eller har tagits inletts.

e)Uppgifter om de nationella bestämmelser som ligger till grund för det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget.

f)Värdet av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget.

g)Angivelse av den eller de berörda skattebetalarnas medlemsstat och varje annan medlemsstat  eller tredjelandsjurisdiktion  som sannolikt kommer att beröras av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget.

h)Angivelse av varje annan person i en medlemsstat  eller tredjelandsjurisdiktion  som sannolikt kommer att beröras av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget, med angivande av till vilka medlemsstater en sådan person är knuten.

1415. Det faktum att skattemyndigheterna inte reagerar mot ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang ska inte innebära ett godtagande av giltigheten eller den skattemässiga behandlingen av detta arrangemang.

16.För att underlätta det utbyte av upplysningar som avses i punkt 13 i den här artikeln ska kommissionen anta de praktiska arrangemang som krävs för att genomföra denna artikel, inbegripet åtgärder för att standardisera lämnandet av de upplysningar som anges i punkt 14 i den här artikeln, som en del av förfarandet för att fastställa det standardformulär som anges i artikel 20.5.

1517. Kommissionen ska inte ha tillgång till de upplysningar som avses i punkt 13 14 a, c och h.

1618. Det automatiska utbytet av upplysningar ska äga rum  så snart de blir tillgängliga och senast  inom en månad  efter  från slutet av det kvartal under vilket upplysningarna lämnades. De första upplysningarna ska utbytas senast den 31 oktober 2020.

 2021/514 artikel 1.8 (anpassad)  ny

AVSNITT VI

OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR SOM RAPPORTERAS AV PLATTFORMSOPERATÖRER 

Artikel 8ac

Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som

rapporteras av plattformsoperatörer

Artikel 9

Tillämpningsområde och villkor 

1.Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer genomför de förfaranden för kundkännedom och uppfyller de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III i bilaga V. Varje medlemsstat ska även säkerställa att åtgärderna faktiskt genomförs och efterlevs i enlighet med avsnitt IV i bilaga V.

2.Enligt de tillämpliga förfarandena för kundkännedom och rapporteringskraven i avsnitten II och III i bilaga V ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat, när rapportering i enlighet med punkt 1 har ägt rum, genom automatiskt utbyte av upplysningar och inom den tidsfrist som anges i punkt 3, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken det enligt avsnitt II punkt D i bilaga V har fastställts att den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist och, om den Rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom, i alla händelser till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen, lämna följande upplysningar om varje Rapporteringspliktig säljare:

a)Namn, registrerad företagsadress, Skatteregistreringsnummer och, där så är relevant, det unika identifieringsnummer som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tilldelats enligt punkt 4 första stycket artikel 10.1 första stycket samt företagsnamn för den eller de Plattformar som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens rapportering avser.

b)För- och efternamn för en Rapporteringspliktig säljare som är en fysisk person och registrerat namn för en Rapporteringspliktig säljare som är en Enhet.

c)Primär adress.

d)Eventuellt Skatteregistreringsnummer för den Rapporteringspliktiga säljaren, inbegripet varje utfärdande medlemsstat, eller, om Skatteregistreringsnummer saknas, födelseort för en Rapporteringspliktig säljare som är en fysisk person.

e)Bolagsregistreringsnummer för en Rapporteringspliktig säljare som är en Enhet.

f)Den Rapporteringspliktiga säljarens Registreringsnummer för mervärdesskatt om sådant finns tillgängligt.

g)Födelsedatum för en Rapporteringspliktig säljare som är en fysisk person.

h)Identifikationskod för finansiellt konto för det konto till vilket Ersättningen betalas eller krediteras, i den mån den finns tillgänglig för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, och om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist i enlighet med avsnitt II punkt D i bilaga V inte har underrättat de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för finansiellt konto för detta ändamål.

i)Om namnet skiljer sig från namnet på den Rapporteringspliktiga säljaren, utöver Identifikationskoden för finansiellt konto, namn på innehavaren av det finansiella konto till vilket Ersättningen betalas eller krediteras, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, samt eventuella andra finansiella identifieringsuppgifter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till med avseende på den kontoinnehavaren.

j)Varje medlemsstat i vilken det enligt avsnitt II punkt D i bilaga V har fastställts att den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist.

k)Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter för vilka Ersättningen betalades eller krediterades.

l)Eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringsskyldiga plattformen har innehållit eller tagit ut under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden.

2023/2226 artikel 1.5

m)Identifierare för Identifieringstjänsten och utfärdande medlemsstat, om den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören förlitar sig på en direkt bekräftelse av Säljarens identitet och hemvist genom en Identifieringstjänst som tillhandahålls av en medlemsstat eller unionen för att fastställa säljarens identitet och skatterättsliga hemvist; i sådana fall är det inte nödvändigt att lämna de upplysningar som avses i leden c–g till den utfärdande medlemsstat som Identifieringstjänstens identifierare tillhör.

2021/514 artikel 1.8 (anpassad)  ny

Om den Rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom ska följande ytterligare upplysningar lämnas:

a)Adress för varje Förtecknad egendom, fastställd på grundval av de förfaranden som anges i avsnitt II punkt E i bilaga V och respektive lagfartsnummer eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat  eller andra jurisdiktion  där den är belägen, om sådana uppgifter finns tillgängliga.

b)Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter som tillhandahålls med avseende på varje Förtecknad egendom.

c)När uppgifter om det finns tillgängliga, det antal dagar som varje Förtecknad egendom var uthyrd under den Rapporteringspliktiga perioden samt varje Förtecknad egendoms typ.

3.Lämnandet av upplysningar enligt punkt 2 i denna artikel ska ske  så snart de blir tillgängliga och senast  med användning av det standardiserade datorformat som avses i artikel 20.4 inom två månader efter utgången av den Rapporteringspliktiga period som de rapporteringskrav som gäller för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören avser. De

första upplysningarna ska lämnas för Rapporteringspliktiga perioder från och med den 1 januari 2023.

Artikel 10

Registrering av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer 

14. För att uppfylla rapporteringskraven enligt punkt 1 i denna artikel 9.1 ska varje medlemsstat fastställa nödvändiga regler med krav på att en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b  punkt A.4 b  i bilaga V ska registrera sig inom unionen. Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten

ska tilldela sådana Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer ett unikt identifieringsnummer.

Medlemsstaterna ska fastställa regler enligt vilka en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får välja att registrera sig hos de behöriga myndigheterna i en enda medlemsstat i enlighet med de regler som fastställs i avsnitt IV punkt F  punkt F  i bilaga V. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att kunna kräva att en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b  punkt A.4 b  i bilaga V, vars registrering har återkallats i enlighet med avsnitt IV punkt F.7  punkt F.7  i bilaga V, endast kan tillåtas att återregistrera sig på villkor att operatören tillhandahåller myndigheterna i en berörd medlemsstat lämpliga försäkringar avseende sitt åtagande att följa rapporteringskraven inom unionen, inbegripet eventuella icke uppfyllda rapporteringskrav.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de praktiska arrangemang som är nödvändiga för registrering och identifiering av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel

51.226.2.

25. Om en Plattformsoperatör bedöms vara en Undantagen plattformsoperatör ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där detta visades i enlighet med avsnitt I punkt A.3 i bilaga V underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om detta och om alla eventuella efterföljande ändringar.

36. Kommissionen ska senast den 31 december 2022 upprätta  föra  ett centralt register i vilket de upplysningar som är föremål för underrättelse i enlighet med punkt 2 5 i denna artikel och som lämnas i enlighet med avsnitt IV punkt F.2  punkterna F.2   och F.8  i bilaga V ska registreras. Det centrala registret ska vara tillgängligt för de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater.

Artikel 11

Likvärdighet 

1.7. Kommissionen ska genom genomförandeakter, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, fastställa huruvida de upplysningar som måste utbytas automatiskt enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga – i den mening som avses i avsnitt I punkt A.7  punkt A.7  i bilaga V – med de upplysningar som anges i avsnitt III punkt B i

bilaga V. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel

51.226.2.

En medlemsstat som begär en sådan åtgärd som avses i första stycket ska sända en motiverad begäran till kommissionen.

Om kommissionen anser sig sakna de upplysningar som krävs för att bedöma begäran ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter mottagandet av begäran och ange vilka ytterligare upplysningar som krävs. När kommissionen har erhållit alla de upplysningar som den anser vara nödvändiga ska den inom en månad underrätta den begärande medlemsstaten om detta och lämna de relevanta upplysningarna till den kommitté som avses i artikel 51.1 26.2.

När kommissionen agerar på eget initiativ ska den anta en genomförandeakt enligt första stycket först efter det att en medlemsstat har ingått ett avtal mellan behöriga myndigheter med en jurisdiktion utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar om säljare som har inkomster från verksamheter som förmedlas via Plattformar.

Vid fastställandet av huruvida upplysningarna är likvärdiga i den mening som avses i första stycket med avseende på en Berörd verksamhet, ska kommissionen vederbörligen beakta i vilken mån det system som upplysningarna grundar sig på motsvarar vad som anges i bilaga V, särskilt med avseende på följande:

i) Definitionerna av Rapporteringsskyldig plattformsoperatör, Rapporteringspliktig säljare och Berörd verksamhet.

ii)De förfaranden som ska tillämpas för att identifiera Rapporteringspliktiga säljare.

iii)Rapporteringskraven.

iv)De regler och administrativa förfaranden som jurisdiktioner utanför unionen ska ha infört för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som fastställs i det systemet.

Samma förfarande ska gälla för fastställandet av att upplysningarna inte längre är likvärdiga.

 ny

2.Om det har fastställts att ett avtal mellan behöriga myndigheter med en jurisdiktion utanför unionen vilket kräver automatiskt utbyte av upplysningar om säljare som har inkomster från verksamheter som förmedlas via Plattformar är likvärdigt, ska medlemsstaterna, i enlighet med sina respektive interna förfaranden, vidta alla nödvändiga åtgärder för att utan dröjsmål aktivera utbytesförbindelserna med den berörda jurisdiktionen utanför unionen och underrätta Europeiska kommissionen om detta.

 2023/2226 artikel 1.6 (anpassad)

 ny

AVSNITT VII

OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR SOM RAPPORTERAS AV RAPPORTERINGSSKYLDIGA LEVERANTÖRER AV

KRYPTOTILLGÅNGSTJÄNSTER 

Artikel 8ad

Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som

rapporteras av Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster

Artikel 12

Tillämpningsområde och villkor 

1.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster uppfyller de rapporteringskrav och genomför de förfaranden för kundkännedom som fastställs i avsnitten II respektive III i bilaga VI. Varje medlemsstat ska också säkerställa ett faktiskt effektivt genomförande och efterlevnad av sådana åtgärder i enlighet med avsnitt V i bilaga VI.

2.Enligt de tillämpliga rapporteringskraven och förfarandena för kundkännedom i avsnitten II respektive III i bilaga VI ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat, när rapportering som avses i punkt 1 i denna artikel sker, genom automatiskt utbyte och inom den tidsfrist som fastställs i punkt 5 6 i denna artikel, lämna de upplysningar som anges i punkt 3 i denna artikel till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna i enlighet med de praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21.

3.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska lämna följande upplysningar om varje Rapporteringsskyldig person:

a)Namn, adress, hemvistmedlemsstat(er), Skatteregistreringsnummer och, när det gäller fysiska personer, födelsedatum och födelseort för varje Rapporteringsskyldig användare, och, när det gäller en Enhet som efter tillämpning av förfarandena för kundkännedom enligt avsnitt III i bilaga VI har fastställts ha en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga

personer, Enhetens namn, adress, hemvistmedlemsstat(er) och

Skatteregistreringsnummer samt namn, adress, hemvistmedlemsstat(er), Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort för varje Person med bestämmande inflytande över Enheten som är en Rapporteringsskyldig person samt den eller de roller enligt vilka varje sådan Rapporteringsskyldig person är en Person med bestämmande inflytande över Enheten.

Utan hinder av vad som anges i första stycket i detta led, om den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster använder sig av en direkt bekräftelse av den Rapporteringsskyldiga personens identitet och hemvist genom en Identifieringstjänst som tillgängliggörs av en medlemsstat eller av unionen

för att fastställa den Rapporteringsskyldiga personens identitet och skatterättsliga hemvist, ska de upplysningar som lämnas till den medlemsstat som utfärdar identifierare för Identifieringstjänsten avseende den Rapporteringsskyldiga personen omfatta namn, identifierare för Identifieringstjänsten och utfärdande medlemsstat samt den eller de roller enligt vilka varje sådan Rapporteringsskyldig person är en Person med bestämmande inflytande över Enheten.

b)Namn, adress, Skatteregistreringsnummer och, om tillgängligt, det unika individuella identifieringsnummer som avses i artikel 13.1 punkt 7 och den globala identifieringskoden för juridiska personer, för den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster.

c)För varje typ av Rapporteringspliktig kryptotillgång för vilken den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster har genomfört Rapporteringspliktiga transaktioner under det relevanta kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod, i relevanta fall:

i)Det fullständiga namnet på typen av Rapporteringspliktig kryptotillgång.

ii)Det aggregerade bruttovärde som betalats, det aggregerade antalet enheter samt antalet Rapporteringspliktiga transaktioner med avseende på förvärv mot Fiatvaluta.

iii)Det aggregerade bruttovärde som mottagits, det aggregerade antalet enheter samt antalet Rapporteringspliktiga transaktioner med avseende på avyttringar mot Fiatvaluta.

iv)Aggregerat skäligt marknadsvärde, det aggregerade antalet enheter samt antalet Rapporteringspliktiga transaktioner med avseende på förvärv mot andra Rapporteringspliktiga kryptotillgångar.

v)Aggregerat skäligt marknadsvärde, det aggregerade antalet enheter samt antalet Rapporteringspliktiga transaktioner med avseende på avyttringar mot andra Rapporteringspliktiga kryptotillgångar.

vi)Aggregerat skäligt marknadsvärde, det aggregerade antalet enheter samt antalet Rapporteringspliktiga massbetalningstransaktioner.

vii)Det aggregerade sammanlagda skäliga marknadsvärdet, det

aggregerade sammanlagda antalet kryptoenheter och antalet Rapporteringspliktiga transaktioner, och uppdelat efter typ av överföring, om detta är känt av den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster, med avseende på Överföringar till den Rapporteringsskyldiga användaren som inte omfattas av leden ii och iv.

viii)Det aggregerade sammanlagda skäliga marknadsvärdet, det

aggregerade sammanlagda antalet kryptoenheter och antalet Rapporteringspliktiga transaktioner, och uppdelat efter typ av överföring, om detta är känt av den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster, med avseende på Överföringar gjorda av den Rapporteringsskyldiga användaren som inte omfattas av leden iii, v och vi.

ix)Det aggregerade sammanlagda skäliga marknadsvärdet samt aggregerat antal kryptoenheter som överförts av den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster till adresser i distribuerad liggare som avses i

förordning (EU) 2023/1113 och som inte är kända som förknippade med en leverantör av virtuella tillgångstjänster eller ett finansiellt institut.

Vid tillämpning av punkt c ii och iii ska det belopp som betalats eller mottagits rapporteras i den Fiatvaluta i vilken det betalades eller mottogs. Om beloppen har betalats eller mottagits i flera Fiatvalutor ska beloppen rapporteras i en enda Fiatvaluta, konverterade vid tidpunkten för varje Rapporteringspliktig transaktion, på ett sätt som konsekvent tillämpas av den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster.

Vid tillämpning av punkt c leden iv–ix ska det skäliga verkliga marknadsvärdet fastställas och rapporteras i en enda Fiatvaluta, värderad vid tidpunkten för varje Rapporteringspliktig transaktion på ett sätt som konsekvent tillämpas av den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster.

I de uppgifter som rapporteras ska det anges i vilken Fiatvaluta varje belopp rapporteras.

4.För att underlätta det utbyte av upplysningar som avses i punkt 3 i denna artikel ska kommissionen genom genomförandeakter anta de praktiska arrangemang som krävs, inbegripet åtgärder för att standardisera lämnandet av upplysningar enligt den punkten, som en del av förfarandet för att fastställa det standardiserade datoriserade formulär som avses i artikel 20.5. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

45.	Kommissionen ska inte ha tillgång till de upplysningar som avses i punkt 3 a och b.

5.Lämnandet av upplysningar enligt punkt 3 i denna artikel ska ske  utan dröjsmål och senast  med användning av det standardiserade datoriserade formulär som avses i artikel 20.5 inom nio månader efter utgången av det kalenderår som de rapporteringskrav som gäller för de Rapporteringsskyldiga leverantörerna av kryptotillgångstjänster avser. De första upplysningarna ska lämnas för det berörda kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod från och med den 1 januari 2026.

Artikel 13

Registrering av Kryptotillgångsoperatörer 

17. För att uppfylla de rapporteringskrav som avses i punkt 1 artikel 12.1 ska varje medlemsstat fastställa de regler som krävs för att kräva att en Kryptotillgångsoperatör ska registrera sig inom unionen. Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten ska tilldela sådana Kryptotillgångsoperatörer ett unikt identifieringsnummer.

Medlemsstaterna ska fastställa regler enligt vilka Kryptotillgångsoperatörer ska registrera sig hos de behöriga myndigheterna i en enda medlemsstat i enlighet med de regler som fastställs i avsnitt V punkt F i bilaga VI.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kräva att en Kryptotillgångsoperatör, vars registrering har återkallats i enlighet med avsnitt V punkt F.7 i bilaga VI, kan tillåtas att registrera sig igen endast om den för myndigheterna i en berörd medlemsstat tillhandahåller tillräckliga garantier för sitt åtagande att uppfylla rapporteringskraven inom unionen, inbegripet eventuella ännu ej uppfyllda rapporteringskrav.


28.	Punkt 1 7 ska inte tillämpas på Leverantörer av kryptotillgångstjänster i den mening
som avses i avsnitt IV punkt B.1 i bilaga VI.
39.	Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de praktiska och tekniska
arrangemang		som	är	nödvändiga	för	registrering	och	identifiering	av

Kryptotillgångsoperatörer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51.2 26.2.

410. Kommissionen ska senast den 31 december 2025 upprätta  föra  ett register över Kryptotillgångsoperatörer där upplysningar som ska meddelas i enlighet med avsnitt V punkt F.2 i bilaga VI ska registreras. Detta register över Kryptotillgångsoperatörer ska vara tillgängligt för de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater.

Artikel 14

Likvärdighet 

111. Kommissionen ska genom genomförandeakter, på motiverad begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, fastställa huruvida de upplysningar som ska utbytas automatiskt enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga med motsvarar de som anges i avsnitt II punkt B i bilaga VI, i den mening som avses i avsnitt IV punkt F.5 i bilaga VI. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51.2 26.2.

En medlemsstat som begär en sådan åtgärd som avses i första stycket ska sända en motiverad begäran till kommissionen.

När kommissionen agerar på eget initiativ ska den anta en genomförandeakt enligt första stycket endast med avseende på ett avtal mellan behöriga myndigheter med och en jurisdiktion utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar om en fysisk person eller Enhet som är kund till en Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster i syfte att genomföra Rapporteringspliktiga transaktioner, som ingåtts av en medlemsstat.

Vid fastställandet av huruvida upplysningarna är likvärdiga upplysningar i den mening som avses i första stycket med avseende på en Rapporteringspliktig transaktion, ska kommissionen vederbörligen beakta i vilken mån det system som upplysningarna grundar sig på motsvarar vad som anges i bilaga VI, särskilt med avseende på följande:

a)Definitionerna av Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster, Rapporteringsskyldig användare och Rapporteringspliktig transaktion.

b)De förfaranden som ska tillämpas för att identifiera Rapporteringsskyldiga användare.

c)Rapporteringskraven.

d)De regler och administrativa förfaranden som jurisdiktioner utanför unionen ska ha infört för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och de rapporteringskrav som fastställs i det systemet.

Det förfarande som anges i denna punkt ska också tillämpas för att fastställa att upplysningarna inte längre är likvärdiga i den mening som avses i avsnitt IV punkt F.5 i bilaga VI.

212. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 11 ska det, om en internationell standard för rapportering och automatiskt utbyte av upplysningar om kryptotillgångar fastställs vara en minimistandard eller likvärdig standard, inte längre krävas att kommissionen genom genomförandeakter fastställer huruvida de upplysningar som ska utbytas automatiskt till följd av genomförandet av den standarden och avtalet mellan om behöriga myndigheter mellan den eller de berörda medlemsstaterna och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga upplysningar. Dessa upplysningar ska anses vara likvärdiga med motsvara de upplysningar som krävs enligt detta direktiv, förutsatt att det finns ett avtal mellan behöriga myndigheter i kraft mellan de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater och jurisdiktionen utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar om en fysisk person eller Enhet som är kund till en Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster i syfte att genomföra Rapporteringspliktiga transaktioner. Motsvarande bestämmelser i denna artikel och i bilaga VI ska inte längre tillämpas för sådana ändamål.

 2025/872 artikel 1.3 (anpassad)  ny

AVSNITT VIII

UTBYTE AV UPPLYSNINGAR NÄR DET GÄLLER DEKLARATIONER MED

INFORMATION OM TILLÄGGSSKATT ENLIGT ARTIKEL 44 I DIREKTIV

(EU) 2022/2523 

Artikel 8ae

Inlämningsformat och utbyte AV UPPLYSNINGAR NÄR DET GÄLLER DEKLARATIONER MED

INFORMATION OM TILLÄGGSSKATT I ENLIGHET MED ARTIKEL 44 I DIREKTIV

(EU) 2022/2523

Artikel 15

Inlämningsformat och utbyte av upplysningar 

1.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att den ingående enhet

i en Multinationell koncern som lämnar deklarationen använder sig av standardmallen i avsnitt IV i bilaga VII till  det standardformulär som fastställs i enlighet med artikel 43 i

detta direktiv för att fullgöra skyldigheten att lämna deklaration enligt artikel 44 i direktiv (EU) 2022/2523.

2.Den behöriga myndighet i en medlemsstat som har mottagit den Deklaration med information om tilläggsskatt som lämnats in av det yttersta moderföretaget eller av den enhet

som utsetts att lämna deklarationen, i enlighet med artikel 44.3 a och b i direktiv (EU) 2022/2523, ska genom automatiskt utbyte och i enlighet med följande spridningsmetod enligt leden a–c lämna

a)det Allmänna avsnittet i Deklarationen med information om tilläggsskatt till den Genomförande medlemsstat där det yttersta moderföretaget eller de ingående enheterna i den Multinationella koncernen är belägna,

b)det Allmänna avsnittet i Deklarationen med information om tilläggsskatt, med undantag av den övergripande sammanfattningen av informationen i avsnitt 1.4

i denna, till de Medlemsstater som enbart tillämpar kvalificerad nationell tilläggsskatt

i)där ingående enheter i den Multinationella koncernen är belägna,

ii)där ett joint venture eller en medlem i en joint venture-koncern i den Multinationella koncernen är beläget/belägen, om den kvalificerade nationella tilläggsskatten åläggs med avseende på joint ventures i medlemsstaten,

iii)där den kvalificerade nationella tilläggsskatten åläggs i medlemsstaten med avseende på en statslös ingående enhet eller ett statslöst joint venture i den Multinationella koncernen,

c)ett eller flera Avsnitt om jurisdiktion i Deklarationen med information om tilläggsskatt, till medlemsstater som i enlighet med direktiv (EU) 2022/2523 har beskattningsrätt, inbegripet för kvalificerad nationell tilläggsskatt, med avseende på de medlemsstater som dessa avsnitt avser.

Utan hinder av vad som anges i första stycket led c ska UTPR-jurisdiktioner med en UTPR- procentsats på noll endast tillhandahållas den del av Deklarationen med information om tilläggsskatt som innehåller upplysningar om tilldelning av tilläggsskatt enligt UTPR-regeln med avseende på den jurisdiktionen, där denna information måste överensstämma med ett utdrag ur avsnitt 3.4.3 i Deklarationen med information om tilläggsskatt, och den Genomförande medlemsstat där det yttersta moderföretaget är beläget ska tillhandahållas samtliga Avsnitt om jurisdiktion.

3.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska vidarebefordra lämna den Deklaration med information om tilläggsskatt som mottagits i enlighet med punkt 2, och denna vidarebefordran ska äga rum  utan dröjsmål och  senast tre månader efter tidsfristen för inlämning för det Rapporterade räkenskapsåret.

4.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska vidarebefordra lämna den Deklaration med information om tilläggsskatt som mottagits efter tidsfristen för inlämning, och denna vidarebefordran ska äga rum  så snart upplysningarna blir tillgängliga och under alla omständigheter  senast tre månader efter den dag då deklarationen mottogs.

5.Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de nödvändiga praktiska arrangemangen för att underlätta den vidarebefordran som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

5.6. Kommissionen ska inte ha tillgång till de upplysningar som avses i punkt 2 a, b och – c.

7.Den vidarebefordran av upplysningar som avses i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel ska ske med användning av det standardiserade datorformat som avses i artikel 20.4.

AVSNITT IX – UNDERRÄTTELSER 

 ny

Artikel 16

Underrättelser enligt bilaga III till detta direktiv och artikel 44.4 i direktiv (EU)

2022/2523 och automatiskt utbyte

1.Utan hinder av avsnitt II i bilaga III till detta direktiv och artikel 44.4 i direktiv (EU) 2022/2523 ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för den rapporteringsskyldiga enheten enligt artikel 7 i detta direktiv eller den ingående enhet i en Multinationell koncern som lämnar rapporter enligt artikel 15 i detta direktiv att lämna in en enda underrättelse.

Den enda underrättelsen ska lämnas in av den ingående enhet i en Multinationell koncern som lämnar deklarationen för alla enheter i en Multinationell koncern som har sin hemvist i unionen med hjälp av det standardformulär som fastställs i enlighet med artikel 43 senast den sista dagen i det Rapporterade räkenskapsåret för en sådan Multinationell koncern.

Denna underrättelse ska innehålla följande upplysningar:

a)Identiteten på den Multinationella koncernen.

b)Identiteten på de enheter i den Multinationella koncernen som har sin hemvist eller är belägna i unionen.

c)Identiteten på det Yttersta moderföretaget i den Multinationella koncernen.

d)Identiteten på den ingående enhet som ska lämna in den rapport som avses i artikel 44 i direktiv (EU) 2022/2523 och avsnitt II i bilaga III till det här direktivet.

e)Start- och slutdatum för det Rapporterade räkenskapsåret.

f)Information om huruvida enheten gör en underrättelse i syfte att lämna in rapporter enligt artikel 7 i detta direktiv, artikel 15 i detta direktiv eller båda.

2.Den behöriga myndighet i en medlemsstat som har mottagit den underrättelse som lämnats in av den ingående enheten i en Multinationell koncern ska genom automatiskt utbyte vidarebefordra underrättelsen till alla berörda medlemsstater utan dröjsmål och senast tre månader efter den dag då den mottogs.

2011/16/EU (anpassad)

 ny

KAPITEL III

ICKE-AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR 

AVSNITT I

UTBYTE AV UPPLYSNINGAR PÅ BEGÄRAN

Artikel 175

Förfarande för utbyte av upplysningar på begäran

På begäran av den begärande myndigheten ska en anmodad myndighet till den begärande myndigheten lämna alla sådana upplysningar som  kan antas vara relevanta och  avses i artikel 1.1 som den har tillgång till eller som den erhåller till följd av administrativa utredningar.

 2021/514 artikel 1.2

Artikel 185a

Standarden ”kan antas vara relevant”

1.Vid en begäran som avses i artikel 17 antas de begärda upplysningarna vara relevanta om den begärande myndigheten vid den tidpunkt då begäran inges anser att det i enlighet med dess nationella rätt finns en rimlig möjlighet att de begärda upplysningarna kommer att vara relevanta för en eller flera skattebetalares skatteärenden, vare sig de identifieras med namn eller på annat sätt, och om det är motiverat med tanke på utredningens syfte.

2.För att visa att de begärda upplysningarna kan antas vara relevanta ska den begärande myndigheten förse den anmodade myndigheten med åtminstone följande upplysningar:

a)Det beskattningsändamål för vilket upplysningarna begärs.

b)Närmare uppgifter om vilka upplysningar som krävs för administration eller verkställighet av dess nationella rätt.

3.Om en begäran som avses i artikel 17 5 avser en grupp skattebetalare som inte kan identifieras individuellt ska den begärande myndigheten förse den anmodade myndigheten med åtminstone följande upplysningar:

a)En detaljerad beskrivning av gruppen.

b)En redogörelse för tillämplig lagstiftning och de fakta som föranleder antagandet att skattebetalarna i gruppen inte har följt tillämplig lagstiftning.

c)En redogörelse för hur de begärda upplysningarna skulle underlätta fastställande av huruvida skattebetalarna i gruppen har följt tillämplig lagstiftning.

d)När så är relevant, fakta och omständigheter i fråga om deltagande av en tredje part som aktivt har bidragit till att skattebetalarna i gruppen eventuellt inte har följt tillämplig lagstiftning.

 2011/16/EU

Artikel 196

Administrativa utredningar

1.Den anmodade myndigheten ska se till att de administrativa utredningar utförs som krävs för att få fram de upplysningar som avses i artikel 17 5.

2021/514 artikel 1.3

2.Den begäran som avses i artikel 17 5 får innehålla en motiverad begäran om en administrativ utredning. Om den anmodade myndigheten anser att det inte behövs någon administrativ utredning, ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.

 2011/16/EU

3.För att erhålla de begärda upplysningarna eller genomföra den begärda administrativa utredningen ska den anmodade myndigheten följa samma förfaranden som den skulle ha gjort om den hade agerat på eget initiativ eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

4.Om den begärande myndigheten särskilt begär detta, ska den anmodade myndigheten tillhandahålla originalhandlingar, förutsatt att detta inte strider mot de gällande bestämmelserna i den anmodade myndighetens medlemsstat.

Artikel 207

Tidsfrister

 2021/514 artikel 1.4  ny

1.Den anmodade myndigheten ska  så snart upplysningarna blir tillgängliga och senast  snarast möjligt, dock senast inom tre månader från det att begäran mottagits, lämna de upplysningar som avses i artikel 17 5. Om den anmodade myndigheten inte kan besvara begäran inom den relevanta tidsfristen, ska den emellertid omedelbart och under alla omständigheter inom tre månader från mottagandet av begäran underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta och om den dag då den senast anser sig kunna besvara begäran. Tidsfristen ska inte vara längre än sex månader från det att begäran mottagits.

Om den anmodade myndigheten redan har tillgång till upplysningarna ska de emellertid lämnas inom två månader från den dagen.

 2011/16/EU

2.För vissa särskilda fall kan den anmodade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än dem som anges i punkt 1.

3.Den anmodade myndigheten ska omedelbart och under alla omständigheter inom sju arbetsdagar från mottagandet, om möjligt på elektronisk väg, bekräfta för den begärande myndigheten att den har mottagit en begäran.

4.Den anmodade myndigheten ska inom en månad efter mottagandet av begäran underrätta den begärande myndigheten om eventuella brister i begäran och om den behöver ytterligare bakgrundsinformation. Om så är fallet ska de tidsfrister som fastställs i punkt 1 börja löpa dagen efter det att den anmodade myndigheten har erhållit den ytterligare information som behövs.

		 2011/16/EU
56.	När den anmodade myndigheten inte har tillgång till de begärda upplysningarna eller

inte kan besvara begäran om upplysningar eller vägrar att göra det av de skäl som anges i artikel 31 17, ska den omedelbart, och under alla omständigheter inom en månad efter mottagandet av begäran, underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.

AVSNITT IIIII

UTBYTE AV UPPLYSNINGAR UTAN FÖREGÅENDE BEGÄRAN

Artikel 219

Tillämpningsområde Räckvidd och villkor för utbyte av upplysningar utan föregående

begäran

1.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska lämna de upplysningar som avses i artikel 1.1 till den behöriga myndigheten i varje annan berörd medlemsstat i följande fall:

a)Den behöriga myndigheten i den ena medlemsstaten har skäl att anta att det kan uppstå ett skattebortfall i den andra medlemsstaten.

b)En skattskyldig erhåller en skattenedsättning eller skattebefrielse i en medlemsstat vilket skulle föranleda en ökning av skatten eller till skattskyldighet i den andra medlemsstaten.

c)Affärstransaktioner mellan en skattskyldig i en medlemsstat och en skattskyldig i den andra medlemsstaten genomförs genom ett eller flera länder på ett sådant sätt att det kan leda till skattebortfall i den ena eller andra medlemsstaten eller i båda.

d)Den behöriga myndigheten i en medlemsstat har skäl att anta att ett skattebortfall kan bli följden av artificiella överföringar av vinster inom koncerner.

e)Upplysningar som har lämnats till den ena medlemsstaten av den andra medlemsstatens behöriga myndighet har gjort det möjligt att erhålla upplysningar som kan vara relevanta för fastställande av skattskyldighet i den senare medlemsstaten.

2.De behöriga myndigheterna i vardera medlemsstat får, genom utbyte utan föregående begäran, till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna överlämna alla upplysningar som de har kännedom om och som kan vara användbara för behöriga myndigheter i de övriga medlemsstaterna.

2025/872 artikel 1.5

(anpassad)

Artikel 229a

Samarbete om korrigeringar, efterlevnad och efterlevnadskontroll avseende

Deklarationer med information om tilläggsskatt

1.Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har skäl att tro att upplysningarna i en Deklaration med information om tilläggsskatt som lämnats in av ett yttersta moderföretag, eller en enhet som utsetts att lämna deklarationen, beläget/belägen inom den andra medlemsstatens jurisdiktion, som lämnats enligt artikel 15 8ae, behöver korrigeras med avseende på uppenbara fel, ska den utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om detta. Om den behöriga myndighet som mottagit underrättelsen håller med om att upplysningarna i Deklarationen med information om tilläggsskatt behöver korrigeras, ska den utan onödigt dröjsmål vidta lämpliga åtgärder för att erhålla en korrigerad Deklaration med information om tilläggsskatt från det berörda yttersta

moderföretaget eller den enhet som utsetts att lämna deklarationen. Den ska utan onödigt dröjsmål lämna den korrigerade Deklarationen med information om tilläggsskatt till alla behöriga myndigheter med vilka sådana upplysningar ska utbytas i enlighet med detta direktiv.

2.Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har mottagit en underrättelse från en eller flera ingående enheter som är belägna i den medlemsstaten om att Deklarationen med information om tilläggsskatt för sådana ingående enheter skulle ha lämnats in av det yttersta moderföretaget, eller en enhet som utsetts att lämna deklarationen, beläget/belägen i en annan medlemsstat, men upplysningarna i Deklarationen med information om tilläggsskatt inte lämnats inom de tidsfrister som anges i artikel 15.3 8ae.3 eller i artikel 54.1 27d.3 och 27d.4, ska den utan onödigt dröjsmål underrätta den andra behöriga myndigheten om att upplysningarna inte har mottagits. Den underrättade behöriga myndigheten ska utan onödigt dröjsmål fastställa skälet till att den berörda Deklarationen med information om tilläggsskatt inte har lämnats och meddela den behöriga myndigheten detta inom en månad från mottagandet av underrättelsen, i relevanta fall inbegripet det förväntade datumet för utbytet av Deklarationen med information om tilläggsskatt. Det förväntade datumet för utbytet ska fastställas till ett datum som infaller senast tre månader från datumet för mottagandet av underrättelsen om det uteblivna utbytet.

2011/16/EU

(anpassad)

Artikel 2310

Tidsfrister

1.Den behöriga myndighet för vilken sådana upplysningar som avses i artikel 21.1 9.1 blir tillgängliga ska överlämna dessa upplysningar till den behöriga myndigheten i varje annan berörd medlemsstat snarast möjligt, dock senast en månad efter det att de blir tillgängliga.

2.Den behöriga myndighet till vilken upplysningarna uppgifterna har överlämnats enligt artikel 21 9 ska, om möjligt på elektronisk väg, bekräfta mottagandet av upplysningarna uppgifterna för den behöriga myndighet som tillhandahöll dem, omedelbart och under alla omständigheter senast sju arbetsdagar efter mottagandet.

KAPITEL IVIII

ANDRA FORMER AV ADMINISTRATIVT SAMARBETE

AVSNITT I

NÄRVARO VID DE ADMINISTRATIVA MYNDIGHETERNA OCH MEDVERKAN I

ADMINISTRATIVA UTREDNINGAR

Artikel 2411

Tillämpningsområde Räckvidd och villkor

 2021/514 artikel 1.10 a

1.I syfte att utbyta sådana upplysningar som avses i artikel 1.1 får den behöriga myndigheten i en medlemsstat begära att den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat tillåter tjänstemän som bemyndigats av den förstnämnda myndigheten, och i enlighet med de förfaranderegler som fastställts av den sistnämnda myndigheten, att

a)närvara vid de kontor där förvaltningsmyndigheterna i den anmodade medlemsstaten utför sina arbetsuppgifter,

b)närvara vid de administrativa utredningar som utförs på den anmodade medlemsstatens territorium,

c)delta via elektroniska kommunikationsmedel i de administrativa utredningar som utförs av den anmodade medlemsstaten, när så är lämpligt.

Den anmodade myndigheten ska besvara en begäran i enlighet med första stycket inom 60 dagar från det att begäran mottagits, för att meddela den begärande myndigheten sitt samtycke eller en motiverad vägran.

Om de begärda upplysningarna finns i dokumentation som den anmodade myndighetens tjänstemän har tillgång till, ska tjänstemännen vid den begärande myndigheten ges kopior av denna dokumentation.

 2011/16/EU (anpassad)

➔1 2021/514 artikel 1.10 b

 ny

2.➔1 Om tjänstemän vid den begärande myndigheten är närvarande under administrativa utredningar eller deltar i administrativa utredningar via elektroniska kommunikationsmedel får de intervjua personer och granska handlingar med förbehåll för de förfaranderegler som fastställts av den anmodade medlemsstaten. 

Om den person som är föremål för utredning vägrar att respektera de utredningsåtgärder som vidtas av tjänstemän från den begärande myndigheten, ska den anmodade myndigheten behandla den vägran som om den hade skett mot dess egna tjänstemän.

3.De bemyndigade tjänstemän från den begärande myndigheten som uppehåller sig i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 1 ska alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt, där deras identitet och befattning anges.

AVSNITT II

SAMTIDIGA KONTROLLER

Artikel 2512

Samtidiga kontroller

1.När två eller flera medlemsstater kommer överens om att på respektive eget territorium utföra samtidiga kontroller av en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för dem i syfte att utbyta erhållna upplysningar, ska punkterna 2, 3, 4 och 4  och 5  tillämpas.

2.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska självständigt identifiera de personer beträffande vilka den avser att föreslå en samtidig kontroll. Den ska underrätta den behöriga myndigheten i de övriga berörda medlemsstaterna om de ärenden beträffande vilka den avser föreslår en samtidig kontroll och därvid motivera sina val.

Den ska ange den tidsperiod under vilken sådana kontroller ska utföras.

 2021/514 artikel 1.11

3.Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska besluta om den önskar delta i samtidiga kontroller. Den ska meddela den myndighet som föreslagit en samtidig kontroll sitt samtycke eller en motiverad vägran inom 60 dagar från det att förslaget mottagits.

2011/16/EU

4.Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna kontrollen.

 ny

5.I de fall som avses i punkt 1, där en eller flera personer av gemensamt eller kompletterande intresse är Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer enligt definitionen i avsnitt I punkt A.4 b i bilaga V, ska dessa kontroller utföras i syfte att säkerställa efterlevnad av artikel 9 och bilaga V, med beaktande av den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens ekonomiska verksamhet eller tillhandahållande av berörda verksamheter inom unionen. Slutsatserna från dessa kontroller får stödja samordningen av medlemsstaternas åtgärder för att säkerställa efterlevnad, inbegripet genom tillämpning av de sanktioner som avses i artikel 34.

2021/514 artikel 1.12 (anpassad)

AVSNITT IIIIIA

GEMENSAMMA REVISIONER

Artikel 2612a

Gemensamma revisioner

1.Den behöriga myndigheten i en eller flera medlemsstater får begära att den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat (eller i andra medlemsstater) ska utföra en gemensam revision. Den anmodade behöriga myndigheten ska besvara begäran om gemensam revision inom 60 dagar från mottagandet av begäran. Den anmodade behöriga myndigheten får avslå en begäran om gemensam revision från den behöriga myndigheten i en medlemsstat om det finns motiverade skäl.

2.Gemensamma revisioner ska utföras på ett på förhand överenskommet och samordnat sätt, inbegripet språkordningen, av de behöriga myndigheterna i den begärande och den anmodade medlemsstaten och i enlighet med lagarna och förfarandekraven i den medlemsstat där aktiviteterna i en gemensam revision äger rum. I varje medlemsstat där aktiviteter i en

gemensam revision äger rum ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna den gemensamma revisionen i den medlemsstaten.

Vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för tjänstemän från medlemsstater som deltar i den gemensamma revisionen, när de närvarar vid utförandet av aktiviteter i en annan medlemsstat, ska fastställas i enlighet med lagarna i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum. Tjänstemän från en annan medlemsstat ska följa lagstiftningen i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, men de får inte utöva några befogenheter som går utöver de befogenheter som de har enligt den egna medlemsstatens lagar.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum vidta nödvändiga åtgärder för att

a)tillåta att tjänstemän från andra medlemsstater som deltar i aktiviteterna i en gemensam revision intervjuar personer och granskar handlingar tillsammans med tjänstemännen i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, med förbehåll för de förfaranderegler som fastställts av den medlemsstat där dessa aktiviteter äger rum,

b)säkerställa att bevisning som insamlas under aktiviteterna i den gemensamma revisionen kan bedömas, inbegripet med avseende på dess tillåtlighet, på samma rättsliga villkor som vid en revision som utförs i den medlemsstaten där endast den medlemsstatens tjänstemän deltar, inbegripet under ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande, och

c)säkerställa att den eller de personer som är föremål för en gemensam revision eller som påverkas av den åtnjuter samma rättigheter och har samma skyldigheter som vid en revision där endast den medlemsstatens tjänstemän deltar, inbegripet under ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande.

4.När behöriga myndigheter i två eller flera medlemsstater utför en gemensam revision ska de sträva efter att enas om fakta och omständigheter av relevans för den gemensamma revisionen och sträva efter att nå en överenskommelse om skattesituationen för den eller de granskade personerna baserat på resultaten av den gemensamma revisionen. Slutsatserna från den gemensamma revisionen ska inkluderas i en slutrapport. Frågeställningar som de behöriga myndigheterna är överens om ska återges i slutrapporten och beaktas i de relevanta instrument som utfärdas av de behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna till följd av den gemensamma revisionen.

Om inte annat följer av första stycket ska de åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat eller någon av dess tjänstemän till följd av en gemensam revision och eventuella ytterligare förfaranden som äger rum i den medlemsstaten, såsom ett beslut av skattemyndigheterna, ett överklagandeförfarande eller förlikningsförfarande i samband med ett sådant, ske i enlighet med den medlemsstatens nationella rätt.

5.Den eller de granskade personerna ska underrättas om resultatet av den gemensamma revisionen och få en kopia av slutrapporten inom 60 dagar från utfärdandet av slutrapporten.

 2011/16/EU (anpassad)  ny

AVSNITT IVIII

ADMINISTRATIV DELGIVNING

Artikel 2713

Begäran om delgivning

1.På begäran av den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, i enlighet med gällande bestämmelser om delgivning av liknande handlingar i den anmodade medlemsstaten, delge mottagaren alla handlingar och beslut som kommer från de administrativa myndigheterna i den begärande medlemsstaten och som rör tillämpningen på dess territorium av lagstiftning om skatter som omfattas av detta direktiv.

2.Begäran om delgivning ska innehålla uppgift om ämnet för den handling eller det beslut som ska delges och om mottagarens namn och adress samt all annan information som kan underlätta identifiering av mottagaren.

3.Den anmodade myndigheten ska omedelbart underrätta den begärande myndigheten om hur begäran om delgivning har behandlats, framför allt om den dag då handlingen eller beslutet delgivits mottagaren.

4.Den begärande myndigheten ska begära delgivning i enlighet med denna artikel enbart när den inte kan utföra delgivning i enlighet med gällande bestämmelser om delgivning av berörda handlingar i den begärande medlemsstaten eller där sådan delgivning skulle medföra orimliga svårigheter. En medlemsstats behöriga myndighet får delge alla handlingar direkt med rekommenderad post eller på elektronisk väg till en person som befinner sig på en annan medlemsstats territorium.

AVSNITT VIV

ÅTERKOPPLING

Artikel 1428

Villkor

1.När en behörig myndighet lämnar upplysningar i enlighet med artikel 17 5 eller artikel

219 får den begära att den behöriga myndighet som tar emot upplysningarna ger återkoppling om detta. Om återkoppling begärs, ska den behöriga myndighet som tog emot upplysningarna, utan att det påverkar tillämpningen av med beaktande av de tillämpliga reglerna om skattesekretess och skydd av uppgifter i dess medlemsstat, så snart som möjligt men dock senast inom tre månader efter det att resultatet av användningen av de begärda upplysningarna har blivit känt, översända återkoppling till den behöriga myndighet som lämnade upplysningarna. Kommissionen ska fastställa de praktiska arrangemangen formerna i enlighet med förfarandet i artikel 42 26.2.

2.Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ge återkoppling rörande det automatiska utbytet av upplysningar till de övriga berörda medlemsstaterna  minst  en gång per år i

enlighet med en bilateral överenskommelse om de praktiska arrangemangen formerna för återkopplingen  och med tekniskt stöd från kommissionen i enlighet med artiklarna 43 och

44.

KAPITEL VIV

VILLKOR FÖR DET ADMINISTRATIVA SAMARBETET 

BESTÄMMELSER OM STYRNING 

AVSNITT I

ALLMÄNT 

Artikel 294

Organisation

1.Varje medlemsstat ska, inom en månad från den 11 mars 2011, underrätta kommissionen om sin behöriga myndighet enligt detta direktiv och ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar.

Kommissionen ska göra informationen tillgänglig för de övriga medlemsstaterna och offentliggöra en förteckning över medlemsstaternas myndigheter i Europeiska unionens officiella tidning.

2.Den behöriga myndigheten ska utse ett centralt kontaktkontor. Den behöriga myndigheten ska ansvara för att underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta.

Det centrala kontaktkontoret får också utses som ansvarigt för kontakterna med kommissionen. Den behöriga myndigheten ska ansvara för att underrätta kommissionen om detta.

3.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får utse kontaktorgan med den behörighet som tilldelas i enlighet med dess nationella lagstiftning eller policy. Det centrala kontaktkontoret ska ansvara för att hålla förteckningen över dessa kontaktorgan aktuell och ställa den till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna och för kommissionen.

4.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får utse behöriga tjänstemän. Det centrala kontaktkontoret ska ansvara för att hålla förteckningen över dessa behöriga tjänstemän aktuell och ställa den till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna och för kommissionen.

5.De tjänstemän som medverkar i administrativt samarbete enligt detta direktiv ska under alla omständigheter anses vara behöriga tjänstemän för detta ändamål i enlighet med villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna.

6.När ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman skickar eller tar emot en begäran eller ett svar på en begäran om samarbete, ska de underrätta det centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat i enlighet med de förfaranden som denna medlemsstat fastställer.

7.Om ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman tar emot en begäran om samarbete som faller utanför den behörighet som det/den tilldelas i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning eller policy, ska de utan dröjsmål överlämna denna begäran till det

centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat och underrätta den begärande myndigheten om detta. I ett sådant fall ska tidsfristen enligt artikel 20 20 börja löpa dagen efter det att begäran om samarbete överlämnas till det centrala kontaktkontoret.

Artikel 3016

Utlämnande av upplysningar och dokument

 2023/2226 artikel 1.7 a

1.Alla upplysningar, oavsett form, som utväxlas mellan medlemsstaterna vid tillämpning av detta direktiv ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten. Sådana upplysningar får användas för taxering, administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som avses i artikel 2 samt mervärdesskatt och andra indirekta skatter, tullar och bekämpning av penningtvätt och motverkan av finansiering av terrorism.

2011/16/EU

 ny

Sådana upplysningar får också användas för fastställande  , administration  och uppbörd av andra skatter och avgifter som omfattas av artikel 2 i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, tullar och andra åtgärder52 eller för fastställande  , administration  och uppbörd av obligatoriska socialavgifter.

De får dessutom användas i samband med rättsliga och administrativa förfaranden som kan leda till sanktioner påföljd och som inletts på grund av överträdelser av skattelagstiftningen, utan att det påverkar allmänna regler och bestämmelser om svarandes och vittnens rättigheter vid sådana förfaranden.

 ny

Sådana upplysningar får också användas för statistiska ändamål.

 2021/514 artikel 1.13 b

2.Upplysningar och handlingar som tagits emot enligt direktiv får med tillstånd av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som lämnade upplysningar enligt detta direktiv användas för andra ändamål än dem som avses i punkt 1, dock endast i den utsträckning som detta är tillåtet enligt nationell rätt i den medlemsstat vars behöriga myndighet tagit emot upplysningarna. Ett sådant tillstånd ska beviljas om upplysningarna kan användas för liknande ändamål i den medlemsstat vars behöriga myndighet lämnade upplysningarna.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater lämna en förteckning över de andra ändamål än dem som avses i punkt

52Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar

som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2010/24/oj ).

1 för vilka upplysningar och handlingar får användas i enlighet med dess nationella rätt. Den behöriga myndighet som tar emot upplysningar och handlingar får använda de mottagna upplysningarna och handlingarna utan det tillstånd som avses i första stycket i denna punkt för de ändamål som har förtecknats av den medlemsstat som lämnade dem.

 2023/2226 artikel 1.7 b (anpassad)

En behörig myndighet som tar emot upplysningar och handlingar får också använda mottagna upplysningar och handlingar utan det tillstånd som avses i första stycket för varje ändamål som omfattas av en akt som grundar sig på artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och för detta ändamål dela dem med den behöriga myndighet som ansvarar för restriktiva åtgärder i den berörda medlemsstaten.

 2023/2226 artikel 1.7 c

3.Om en behörig myndighet i en medlemsstat anser att upplysningar som den har tagit emot från en annan medlemsstats behöriga myndighet sannolikt kan vara till nytta för de ändamål som avses i punkt 1 för en tredje medlemsstats behöriga myndighet, får den vidarebefordra upplysningarna till denna senare behöriga myndighet, under förutsättning att överlämnandet av upplysningar står i överensstämmelse med reglerna och förfarandena i detta direktiv. Den ska underrätta den behöriga myndighet i den medlemsstat från vilken upplysningarna ursprungligen härrör om sin avsikt att vidarebefordra dessa upplysningar till en tredje medlemsstat. Den medlemsstat från vilken upplysningarna ursprungligen härrör kan motsätta sig ett sådant vidarebefordrande av upplysningarna inom 15 kalenderdagar från mottagandet av meddelandet från den medlemsstat som önskar vidarebefordra upplysningarna.

2011/16/EU

4.Tillstånd att använda upplysningarna i enlighet med punkt 2, som har vidarebefordrats i enlighet med punkt 3, kan endast beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken upplysningarna ursprungligen härrör.

5.Upplysningar, rapporter, redogörelser och andra dokument eller vidimerade kopior av eller utdrag ur sådana, som den anmodade myndigheten har erhållit och lämnat till den begärande myndigheten i enlighet med detta direktiv får åberopas som bevismaterial av behöriga instanser i den begärande medlemsstaten, på samma villkor som för liknande upplysningar, rapporter, redogörelser och andra dokument som har lämnats av en annan myndighet i den medlemsstaten.

2016/881 artikel 1.3

(anpassad)

 ny

6.Trots vad som sägs i punkterna 1–4 1 och 4 i denna artikel ska upplysningar som lämnas mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 8aa användas för övergripande riskanalys inom internprissättningsområdet och bedömning av andra risker med anknytning till skattebaserosion och flyttning av vinster, inbegripet bedömning av risken för att medlemmar i den Multinationella koncernen inte efterlever tillämpliga regler för

internprissättning, och om lämpligt för ekonomisk och statistisk analys. Justering av internprissättning av den mottagande medlemsstatens skattemyndigheter ska inte  uteslutande  baseras på de uppgifter som utbyts i enlighet med artikel 7 8aa. Trots detta föreligger det inget förbud mot att använda de upplysningar som lämnas mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 8aa som grund för att göra ytterligare efterforskningar om den Multinationella koncernens arrangemang för internprissättning eller andra skattefrågor vid en skatterevision, och lämpliga justeringar av en Ingående enhets skattepliktiga inkomst som följd därav.

 2011/16/EU

Artikel 3117

Begränsningar

1.En anmodad myndighet i en medlemsstat ska ge en begärande myndighet i en annan medlemsstat sådana upplysningar som avses i artikel 17 5, under förutsättning att den begärande myndigheten har uttömt de vanliga informationskällor som den under omständigheterna kunde ha använt för att skaffa de begärda upplysningarna, utan att riskera det önskade resultatet.

2.Detta direktiv ska inte medföra någon skyldighet för en anmodad medlemsstat att utföra utredningar eller överlämna upplysningar, om det skulle strida mot dess lagstiftning att för egna ändamål utföra sådana utredningar eller inhämta de begärda upplysningarna.

3.Den behöriga myndigheten i en anmodad medlemsstat får vägra att lämna upplysningar, om den begärande medlemsstaten av rättsliga skäl inte får lämna liknande upplysningar.

4.Lämnande av upplysningar får vägras, om det skulle leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt röjs, eller om det gäller upplysningar vilkas lämnande skulle strida mot allmän ordning.

5.Den anmodade myndigheten ska underrätta den begärande myndigheten om skälen till att den vägrar att tillmötesgå besvara en begäran om upplysningar.

Artikel 3218

Skyldigheter

1.När en medlemsstat begär upplysningar i enlighet med detta direktiv, ska den anmodade medlemsstaten använda de medel som den förfogar över för att inhämta de begärda upplysningarna, även om denna medlemsstaten kanske inte behöver upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Den skyldigheten ska inte påverka tillämpningen av artikel 17.2, 17.3 och 17.4 31.2, 31.3 och 31.4, vilkas åberopande inte i något fall medför en rätt för en anmodad medlemsstat att vägra att lämna upplysningar enbart därför att den inte har något eget intresse av denna information.

2.Artikel 31.2 och 31.4 17.2 och 17.4 får under inga omständigheter tolkas som att den ger en medlemsstats anmodade myndighet rätt att vägra att lämna upplysningar enbart därför att dessa upplysningar innehas av en bank, annan finansiell institution annat finansiellt institut, ombud, representant eller förvaltare eller på grund av att upplysningarna rör äganderätt i en person.

3.Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 får en medlemsstat vägra att lämna de begärda upplysningarna om dessa upplysningar avser beskattningsperioder som infaller före den 1 januari 2011 och om lämnandet av upplysningarna hade kunnat vägras med stöd av artikel 8.1 i direktiv 77/799/EEG om begäran hade lämnats före den 11 mars 2011.

2025/872 artikel 1.6

 ny

34. Varje medlemsstats behöriga myndighet ska inrätta en effektiv mekanism för att säkerställa användning av de upplysningar som erhållits genom rapportering eller utbyte av upplysningar enligt artiklarna 8–8ae  4–9, 12, 15 och 16  .

 2011/16/EU

48. Om medlemsstaterna i bilaterala eller multilaterala avtal som ingås med andra medlemsstater kommer överens om ett automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om ytterligare inkomst- och kapitalkategorier, ska de anmäla dessa avtal till kommissionen, som ska göra dessa avtal tillgängliga för alla övriga medlemsstater.

Artikel 3319

Utvidgning av mer omfattande samarbete som erbjuds ett tredjeland

När en medlemsstat erbjuder ett tredjeland ett mer omfattande samarbete än vad som föreskrivs i detta direktiv, får den medlemsstaten inte vägra att erbjuda någon annan medlemsstat som så önskar att inleda ett sådant ömsesidigt mer omfattande samarbete med den medlemsstaten.

 2025/872 artikel 1.9  ny

Artikel 3425a

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv vad avser artiklarna 8aa–8ae och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv vad avser artiklarna 8aa–8ae  5, 7, 8, 9, 10, 12, 13, 15 och 16  och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

 2023/2226 artikel 1.16 (anpassad)

AVSNITT II – SKATTEREGISTRERINGSNUMMER 

Artikel 3527c

Rapportering och meddelande av Skatteregistreringsnummer

1.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att det Skatteregistreringsnummer för rapporterade personer eller enheter som utfärdats av hemvistmedlemsstaten rapporteras av den rapporteringsskyldiga enheten eller den rapporteringsskyldiga personen och meddelas av varje medlemsstat när detta uttryckligen krävs i, och i enlighet med, artiklarna och bilagorna i detta direktiv.

2.För beskattningsperioder som inleds den 1 januari 2030 eller senare ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att det Skatteregistreringsnummer för personer med hemvist i landet som utfärdats av hemvistmedlemsstaten rapporteras.

Artikel 36

Verktyg för kontroll av Skatteregistreringsnummer 

2023/2226 artikel 1.10 b (anpassad)

 ny

18. Kommissionen ska förse  medlemsstaterna senast den 31 december 2030  medlemsstaterna med ett verktyg som möjliggör en elektronisk  digital  och automatiserad kontroll av att det  ett  Skatteregistreringsnummer som tillhandahålls av en rapporteringsskyldig enhet eller en skattebetalare för automatiskt utbyte av upplysningar är korrekt  giltigt .

Kommissionen ska genom genomförandeakter utveckla  fastställa  de tekniska parametrarna för det verktyg som avses i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51.2 26.2.

 2025/872 artikel 1.8 (anpassad)  ny

24. Medlemsstaterna ska säkerställa att skattemyndigheterna på elektronisk väg får bekräftelse på giltigheten av Skatteregistreringsnummer för alla skattebetalare som är föremål för utbyte av upplysningar enligt artiklarna artikel 4  och 6 .

Medlemsstaterna ska sträva efter att säkerställa att en rapporteringsskyldig enhet  som så önskar  har möjlighet att på elektronisk väg få bekräftelse på giltigheten av upplysningar om Skatteregistreringsnummer för varje skattebetalare som är föremål för utbyte av upplysningar enligt artiklarna  5, 7, 8, 9, 12, 15 och 16  8–8ae.  Bekräftelse av Skatteregistreringsnumrets giltighet får begäras endast för validering av uppgifternas korrekthet. 

 ny

3.Genom undantag från artiklarna 8, 9, 12, 15 och 16 ska medlemsstaterna tillåta att en rapporteringsskyldig enhet rapporterar endast den berörda skattebetalarens namn och verifierade Skatteregistreringsnummer i något av följande fall:

a)Bekräftelsen av Skatteregistreringsnumrets giltighet har erhållits med hjälp av det verktyg för kontroll av Skatteregistreringsnummer som avses i punkt 1 i denna artikel.

b)Skattebetalaren har identifierats genom en av medlemsstaternas offentliga kontrolltjänster eller likvärdiga EU-tjänster eller det EUID som tilldelats i enlighet med direktiv (EU) 2017/1132.

2011/16/EU (anpassad)

AVSNITT III – SÄRSKILDA SKYLDIGHETER OCH TILLGÅNG TILL REGISTER



Artikel 3722

Särskilda skyldigheter

1.Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att

a)säkerställa en ändamålsenlig intern samordning inom den organisation som avses i artikel 29 4,

b)upprätta ett direkt samarbete med de myndigheter i de övriga medlemsstaterna som avses i artikel 29 4,

c)se till att de arrangemang för administrativt samarbete som föreskrivs i detta direktiv fungerar på ett smidigt sätt.

2011/16/EU

2.Kommissionen ska till varje medlemsstat vidarebefordra all allmän information avseende genomförande och tillämpning av detta direktiv som den tar emot och som den har möjlighet att tillhandahålla.

 ny

Artikel 38

Tillgång till register och förfaranden som inrättats enligt lagstiftningen om bekämpning

av penningtvätt

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att skattemyndigheterna har omedelbar och direkt tillgång utan kostnad till upplysningar som gör det möjligt att i god tid identifiera de verkliga huvudmännen för rättsliga enheter och juridiska konstruktioner via sammankopplade centrala register över verkligt huvudmannaskap i enlighet med artikel 10 i direktiv (EU) 2024/1640.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att skattemyndigheterna har befogenhet att direkt och omedelbart få tillgång till och söka bland de bankkontouppgifter som finns tillgängliga via de register över bankkonton som avses i artikel 16.1 i direktiv 2024/1640.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att skattemyndigheterna har omedelbar och direkt tillgång utan kostnad till information som gör det möjligt att med nödvändig skyndsamhet identifiera varje fastighet och de fysiska personer eller rättsliga enheter eller juridiska konstruktioner som äger dessa samt information som möjliggör identifiering och analys av transaktioner som omfattar fastigheter enligt artikel 18 i direktiv (EU) 2024/1640. Denna tillgång ska tillhandahållas via en gemensam åtkomstpunkt som ska inrättas i varje medlemsstat och som gör det möjligt för behöriga myndigheter att på elektronisk väg få tillgång till information i digitalt format, som om möjligt ska vara maskinläsbar.

2021/514 artikel 1.16

 ny

41a. Vid För genomförandet och verkställigheten av medlemsstaternas lagar som ger verkan åt detta direktiv, och för att säkerställa att det administrativa samarbete som det inrättar fungerar, ska medlemsstaterna i lag föreskriva att skattemyndigheterna ges tillgång till de mekanismer, förfaranden, handlingar och de uppgifter som avses i  kapitel III och artikel 77 i förordning (EU) 2024/1624  artiklarna 13, 30, 31, 32a och 40 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849.

 ny

Artikel 39

Tillgång till nationella register och databaser över pensionsutbetalningar

Medlemsstaterna ska säkerställa att skattemyndigheterna har direkt och snabb tillgång till den information som är nödvändig för dessa ändamål och som finns i befintliga nationella register och databaser över pensionsutbetalningar, i enlighet med de villkor som fastställs i nationell rätt.

 2021/514 artikel 1.18 (anpassad)

 ny

AVSNITT IV

DATASKYDD 

Artikel 2540

Dataskydd

1.Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av Europaparlamentets och rådets53 förordning (EU) 2016/679. Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 13, 14.1 och 15 i förordning (EU) 2016/679 i den utsträckning som behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 23.1 e i den förordningen.

2.Europaparlamentets och rådets Fförordning (EU) 2018/172554 ska tillämpas på behandling av personuppgifter enligt detta direktiv av unionens institutioner, organ och byråer. För en korrekt tillämpning av detta direktiv ska emellertid tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 15, 16.1 och 17–21 i förordning (EU) 2018/1725 begränsas i den utsträckning som krävs för att skydda de intressen som avses i artikel 25.1 c  c   och g  i den förordningen.

2023/2226 artikel 1.13 a

3.Rapporteringsskyldigt finansiellt institut, förmedlare, Rapporteringsskyldig plattformsoperatör, Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster och behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska anses vara personuppgiftsansvariga som agerar på egen hand eller gemensamt. När kommissionen behandlar personuppgifter i enlighet med detta direktiv ska den anses behandla personuppgifterna på de personuppgiftsansvarigas vägnar och ska uppfylla de krav för personuppgiftsbiträde som anges i förordning (EU) 2018/1725. Behandlingen ska regleras av ett avtal i den mening som avses i artikel 28.3 i förordning (EU) 2016/679 och artikel 29.3 i förordning (EU) 2018/1725.

2023/2226 artikel 1.13 b

 ny

4.Utan hinder av punkt 1 ska varje medlemsstat säkerställa att varje

Rapporteringsskyldigt finansiellt institut, förmedlare, Rapporteringsskyldig plattformsoperatör och Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster, beroende på omständigheterna, som omfattas av dess jurisdiktion

a)underrättar varje berörd fysisk person om att upplysningar om denne kommer att samlas in och överföras  behandlas  i enlighet med detta direktiv, och

b)i tillräcklig god tid tillhandahåller alla upplysningar som den fysiska personen har rätt att få från den personuppgiftsansvarige  i enlighet med artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) 2016/679  för att kunna utöva sina dataskyddsrättigheter, och i alla händelser innan upplysningarna rapporteras.

 2021/514 artikel 1.18

Utan hinder av vad som sägs i första stycket led b ska varje medlemsstat fastställa regler med en skyldighet för Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att informera Rapporteringspliktiga säljare om den rapporterade Ersättningen.

5.Upplysningar som behandlas i enlighet med detta direktiv ska inte lagras längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med detta direktiv, och under alla omständigheter i enlighet med varje personuppgiftsansvarigs inhemska regler om tidsfrister.

2025/872 artikel 1.8

		 ny

63.	Medlemsstaterna ska bevara registren över de upplysningar som mottagits genom det

automatiska utbytet av upplysningar enligt artiklarna 8–8ad  4–9, 12, 15 och 16  under en period som inte är längre än vad som är nödvändigt men under alla omständigheter inte mindre än fem år från dagen för mottagandet i syfte att uppnå syftet med detta direktiv.

 2021/514 artikel 1.18 (anpassad)

 ny

Artikel 41

Uppgiftsincident 

16. En medlemsstat i vilken en uppgiftsincident har inträffat ska utan dröjsmål rapportera uppgiftsincidenten och eventuella efterföljande korrigerande åtgärder till kommissionen. Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta samtliga medlemsstater om den uppgiftsincident som har rapporterats till den eller som den har kännedom om och om eventuella korrigerande åtgärder.

Varje medlemsstat får avbryta utbytet av upplysningar med den eller de medlemsstater där uppgiftsincidenten inträffade genom att meddela detta skriftligen till kommissionen och den eller de berörda medlemsstaterna. Ett sådant avbrytande ska ha omedelbar verkan.

Den eller de medlemsstater där en uppgiftsincident har inträffat ska utreda, begränsa och åtgärda uppgiftsincidenten och ska, genom att meddela detta skriftligen till kommissionen, begära att tillträdet till  SDIE  CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv tillfälligt upphävs om uppgiftsincidenten inte omedelbart kan begränsas på ett adekvat sätt. Efter en sådan begäran ska kommissionen tillfälligt upphäva tillträdet till  SDIE  CCN-nätet för medlemsstaten eller medlemsstaterna i fråga för tillämpningen av detta direktiv.

När den medlemsstat där uppgiftsincidenten inträffade rapporterar att uppgiftsincidenten har åtgärdats ska kommissionen åter ge den eller de berörda medlemsstaterna tillträde till  SDIE

CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv. Om en eller flera medlemsstater begär att kommissionen gemensamt med dem ska kontrollera att uppgiftsincidenten verkligen har åtgärdats ska kommissionen åter ge de berörda medlemsstaterna tillträde till  SDIE  CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv efter en sådan kontroll.

Om en uppgiftsincident inträffar i den centrala katalogen eller i  SDIE  CCN-nätet vid tillämpningen av detta direktiv och om medlemsstaternas utbyten via  SDIE  CCN-nätet

potentiellt kan påverkas ska kommissionen utan onödigt dröjsmål underrätta medlemsstaterna om uppgiftsincidenten och om eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits. Sådana korrigerande åtgärder kan inkludera att tillfälligt upphäva tillträdet till den centrala katalogen eller till  SDIE  CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv till dess att uppgiftsincidenten har åtgärdats.

27. Medlemsstaterna ska med hjälp av kommissionen enas om de praktiska arrangemang som krävs för genomförandet av denna artikel, inbegripet förfaranden för hantering av uppgiftsincidenter som är anpassade till internationellt erkänd god praxis och i lämpliga fall ett avtal mellan gemensamt personuppgiftsansvariga, ett avtal mellan personuppgiftsbiträde(n) och personuppgiftsansvarig(a), eller mallar för sådana avtal.

 2014/107/EU artikel 1.4  ny

3. Vid en uppgiftsincident som rör personuppgifter ska medlemsstaterna  Medlemsstaterna ska säkerställa att  den personuppgiftsansvariga underrättar  varje Rapporteringsskyldig fysisk person  enskild skattebetalare i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) 2016/679.  underrättas om en säkerhetsöverträdelse med avseende på dennes uppgifter när denna överträdelse sannolikt kommer att påverka skyddet av dennes personuppgifter eller integritet negativt.

 2011/16/EU (anpassad)

AVSNITT V

IT-FRÅGOR 

Artikel 4220

Standardformulär och  språkordning för icke-automatiskt utbyte av upplysningar

standardiserade datorformat

2011/16/EU  ny

1. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51.2 i syfte att fastställa det standardformulär i digitalt format som ska användas för att sända  bBegäranden om upplysningar och administrativa utredningar enligt artikel 17 5 och svar på dessa, mottagningsbevis, begäranden om ytterligare bakgrundsinformation och oförmåga eller vägran att besvara enligt artikel 20 7 ska i möjligaste mån skickas med hjälp av ett standardformulär som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

2011/16/EU

Standardformulären får åtföljas av rapporter, redogörelser och alla andra typer av dokument, eller vidimerade kopior av eller utdrag ur dessa.

 2021/514 artikel 1.14 a

2.Standardformuläret enligt punkt 1 ska innefatta åtminstone följande upplysningar som ska lämnas av den begärande myndigheten:

a)Identiteten på den person som är föremål för utredning eller undersökning, och i händelse av gruppbegäran i den mening som avses i artikel 18.3 5a.3, en detaljerad beskrivning av gruppen.

b)Det beskattningsändamål för vilket upplysningarna begärs.

 2011/16/EU

I enlighet med internationell praxis kan den begärande myndigheten, såvitt det är känt, uppge namn på och adress för på varje person som kan antas inneha de begärda upplysningarna, samt varje annan uppgift som kan underlätta den anmodade myndighetens insamling av upplysningarna.

 2021/514 artikel 1.14 b  ny

3. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51.2 i syfte att fastställa det standardformulär i digitalt format som ska användas för att sända  Uupplysningar som lämnas utan föregående begäran och därpå följande mottagningsbevis som lämnas enligt artiklarna 9 21,  22  respektive 23 10, begäran om delgivning enligt artikel 27 13, återkoppling enligt artikel 28 14 och underrättelser eller information som lämnas enligt artiklarna 30.2 16.2 och 30.3 16.3 samt 50.2 24.2 ska lämnas med hjälp av de standardformulär som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

2011/16/EU (anpassad)

4.En begäran om samarbete, inbegripet begäran om delgivning, och bifogade dokument får avfattas på varje språk som den anmodade och den begärande myndigheten kommit överens om.

En sådan begäran ska åtföljas av en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den anmodade myndighetens medlemsstat endast i de särskilda fall när denna myndighet motiverar en begäran om översättning.

Artikel 43

Standardformulär och språkordning för automatiskt utbyte av upplysningar 

2025/872 artikel 1.7

 ny

14.  Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51.2 i syfte att fastställa det standardformulär i digitalt format, inbegripet språkordningen, som ska användas för  Det det automatiska utbytet av upplysningar enligt artiklarna 8, 8ac och 8ae  4–9, 12, 15 och 16  ska ske med

användning av ett standardiserat datorformat som syftar till att underlätta sådant automatiskt utbyte, som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

 2023/2226 artikel 1.9 (anpassad)

 ny

2.Dessa standardiserade datoriserade  digitala  formulär ska inte gå utöver de komponenter för utbyte av upplysningar som förtecknas i artiklarna 8a.6, 8ab.14 och 8ad.3  4–9, 12, 15 och 16 samt artikel 44 i direktiv (EU) 2023/2523  och andra besläktade områden med anknytning till dessa komponenter som är nödvändiga för att man ska uppnå målen med artiklarna 8a, 8ab respektive 8ad  respektive utbyten .

3.Den språkordning som avses i första stycket i denna punkt 1 ska inte hindra medlemsstaterna från att lämna de upplysningar som avses i artiklarna 6 8a och 8 8ab på något av unionens officiella språk. I denna språkordning kan emellertid föreskrivas att de centrala delarna av sådana upplysningar också ska lämnas på något annat av unionens officiella språk.

2011/16/EU (anpassad)

 ny

Artikel 4421

Praktiska arrangemang  för lämnande av upplysningar 

1.Upplysningar som lämnas i enlighet med detta direktiv ska i möjligaste mån lämnas på elektronisk väg med hjälp av CCN-nätet  SDIE .

I enlighet med förfarandet i artikel 51.2 26.2 ska kommissionen vid behov  ges befogenhet att  anta de praktiska arrangemang som krävs för att genomföra första stycket.

 2014/107/EU artikel 1.4  ny

2.Kommissionen ska ansvara för den utveckling av CCN-nätet  SDIE  som krävs för att upplysningarna ska kunna utbytas mellan medlemsstaterna och för att säkerställa CCN- nätets  SDIE:s  säkerhet.

Medlemsstaterna ska ansvara för den utveckling av sina system som behövs för att upplysningarna ska kunna utbytas med hjälp av CCN-nätet  SDIE  och för att säkerställa sina systems säkerhet.

Medlemsstaterna ska avstå från ersättningskrav för utgifter som uppstår vid tillämpningen av detta direktiv, utom i tillämpliga fall vad gäller expertarvoden.

 2015/2376 artikel 1.5 a  ny

3. Personer som är vederbörligen ackrediterade av kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet kan få tillgång till dessa upplysningar endast i den mån

som det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av  SDIE  den katalog som avses i punkt 5 samt CCN-nätet.

 2023/2226 artikel 1.10 a (anpassad)

5.Kommissionen ska senast den 31 december 2017 utveckla och tillhandahålla tekniskt och logistiskt stöd till en säker central medlemsstatskatalog för administrativt samarbete i fråga om beskattning där upplysningar som ska lämnas inom ramen för artikel 8a.1 och 8a.2 ska registreras för att uppfylla kraven för det automatiska utbyte som föreskrivs i dessa punkter.

Kommissionen ska senast den 31 december 2019 utveckla och med tekniskt och logistiskt stöd tillhandahålla en säker central medlemsstatskatalog för administrativt samarbete i fråga om beskattning där upplysningar som ska lämnas inom ramen för artikel 8ab.13, 8ab.14 och 8ab.16 ska registreras för att uppfylla det automatiska utbyte som föreskrivs i dessa punkter.

Kommissionen ska senast den 31 december 2026 utveckla och tillhandahålla tekniskt och logistiskt stöd till en säker central medlemsstatskatalog för administrativt samarbete i fråga om beskattning där upplysningar som ska lämnas inom ramen för artikel 8a.1 och 8a.2 ska registreras för att uppfylla kraven för det automatiska utbyte som föreskrivs i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna i alla medlemsstater ska ha tillgång till de upplysningar som registreras i denna katalog. När det gäller de upplysningar som ska lämnas inom ramen för artikel 8ad.2 och 8ad.3 ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat dock endast ha tillgång till upplysningar om Rapporteringsskyldiga användare och Rapporteringsskyldiga personer med hemvist i den medlemsstaten. Kommissionen ska också ha tillgång till upplysningar som registrerats i katalogen, dock med de begränsningar som anges i artikel 8a.8, artikel 8ab.17 och artikel 8ad.5, och endast i syfte att samla in statistik i enlighet med punkt 7 i denna artikel. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de nödvändiga praktiska arrangemangen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

Fram till dess att denna säkra centrala katalog tas i drift ska det automatiska utbyte som föreskrivs i artikel 8a.1 och 8a.2, artikel 8ab.13, 8ab.14 och 8ab.16 samt artikel 8ad.2 och 8ad.3 utföras i enlighet med punkt 1 i den här artikeln och tillämpliga praktiska arrangemang.

6.Upplysningar som lämnas i enlighet med artikel 8aa.2 ska lämnas på elektronisk väg med hjälp av CCN-nätet. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta nödvändiga praktiska bestämmelser för uppgraderingen av CCN-nätet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

 2011/16/EU

KAPITEL VIV

UTBYTE AV BÄSTA PRAXIS OCH ERFARENHETER

Artikel 4515

Tillämpningsområde Räckvidd och villkor

1.Tillsammans med kommissionen ska medlemsstaterna utreda och utvärdera det administrativa samarbetet som följer av detta direktiv och utbyta dela med sig av sina erfarenheter i syfte att förbättra samarbetet och vid behov utforma regler på de berörda områdena.

2.Medlemsstaterna får, tillsammans med kommissionen, utarbeta riktlinjer om alla aspekter som anses nödvändiga för utbyte av bästa praxis och erfarenheter.

2025/872 artikel 1.4 (anpassad)  ny

Artikel 468b

Statistik om automatiska utbyten  och lämnande av information till de nationella

statistikkontoren 

1.Medlemsstaterna ska årligen tillhandahålla kommissionen statistik avseende omfattningen av automatiska utbyten enligt artiklarna 8.1, 8.3a, 8aa, 8ac och 8ae  4–9, 12,

15 och 16  och information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med utbyten som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skattemyndigheter och för tredje parter.

 ny

2.Medlemsstaterna ska årligen förse sina nationella statistikbyråer med statistik om volymen av automatiska utbyten enligt artiklarna 4–9, 12, 15 och 16. Medlemsstaterna ska årligen förse sina respektive nationella statistikmyndigheter med all information som mottagits genom utbyten enligt artikel 7. De nationella statistikmyndigheterna ska använda uppgifterna uteslutande för statistiska ändamål och säkerställa fullständig sekretess för den mottagna informationen.

Artikel 47

Plattform för insamling av statistik om automatiska utbyten

 (EU) 2021/514 artikel 1.15  ny

7.Kommissionen ska utveckla och tillhandahålla tekniskt och logistiskt stöd till ett säkert centralt gränssnitt för administrativt samarbete i fråga om beskattning där medlemsstaterna kommunicerar med användning av standardformulär enligt artikel 20.1 och 20.3 43. De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater ska ha tillgång till detta gränssnitt. För att samla in statistik ska kommissionen ha tillgång till information om de  automatiska  utbyten som registreras på gränssnittet och som kan hämtas automatiskt. Kommissionen ska endast ha tillgång till anonyma och aggregerade uppgifter. Det faktum att kommissionen har tillgång till denna information ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att lämna statistik över utbyten av upplysningar i enlighet med artikel 48.4 23.4. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa nödvändiga praktiska arrangemang. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51.2 26.2.

 2023/2226 artikel 1.10 b

8.Kommissionen ska förse medlemsstaterna med ett verktyg som möjliggör en elektronisk och automatiserad kontroll av att det Skatteregistreringsnummer som tillhandahålls av en Rapporteringsskyldig enhet eller en skattebetalare för automatiskt utbyte av upplysningar är korrekt.

Kommissionen ska genom genomförandeakter utveckla de tekniska parametrarna för det verktyg som avses i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

 2011/16/EU

Artikel 4823

Utvärdering

1.Medlemsstaterna och kommissionen ska undersöka och utvärdera hur det administrativa samarbete som föreskrivs i detta direktiv fungerar.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna alla relevanta upplysningar som krävs för att utvärdera hur ändamålsenligt det administrativa samarbetet enligt detta direktiv är när det gäller att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt.

2023/2226 artikel 1.12

 ny

3.Varje medlemsstat ska, avseende sig själv, övervaka och bedöma hur ändamålsenligt det administrativa samarbetet enligt detta direktiv är, också för att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt, och ska en gång om året meddela resultaten av sin bedömning  , inbegripet instrumenten för att mäta resultaten av det administrativa samarbetet,  till kommissionen. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa former och villkor för hur denna årliga utvärdering ska lämnas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 51.2 26.2.

2011/16/EU

4.Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 51.2 26.2 fastställa en förteckning över de statistiska uppgifter som medlemsstaterna ska lämna för utvärderingen av detta direktiv.

2015/2376 artikel 1.7

Artikel 4923a

Sekretess

1.Upplysningar som har lämnats till kommissionen i enlighet med detta direktiv ska behandlas konfidentiellt av kommissionen i enlighet med de bestämmelser som gäller för unionsmyndigheter och får inte användas för andra ändamål än dem som krävs för att fastställa huruvida och i vilken utsträckning medlemsstater följer detta direktiv.

 2021/514 artikel 1.17 (anpassad)

 ny

2.Upplysningar som har lämnats till kommissionen av en medlemsstat enligt artikel 23 48, samt alla rapporter eller dokument som har utarbetats av kommissionen med användning av sådana upplysningar, får lämnas till övriga medlemsstater. Sådana lämnade upplysningar ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell rätt i den mottagande medlemsstaten.

De rapporter och dokument som utarbetats av kommissionen och som avses i första stycket får endast användas av medlemsstaterna för analysändamål och får inte offentliggöras eller göras tillgängliga för någon annan person eller något annat organ utan kommissionens uttryckliga samtycke.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra stycket får kommissionen offentliggöra  rapporter om användningen av upplysningar som utbyts enligt detta direktiv samt  årliga anonymiserade  årliga  sammanfattningar av de statistiska uppgifter som medlemsstaterna lämnar till den i enlighet med artikel 48.4 23.4.

 2011/16/EU

KAPITEL VIIVI

FÖRBINDELSER MED TREDJELÄNDER

Artikel 5024

Utbyte av upplysningar med tredjeländer

1.När en medlemsstats behöriga myndighet från ett tredjeland tar emot upplysningar som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av den medlemsstatens nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som avses i artikel 2, får denna myndighet, om det är tillåtet enligt ett avtal med det tredjelandet, vidarebefordra dessa upplysningar till de medlemsstaters behöriga myndigheter för vilka upplysningarna kan vara till nytta och till alla begärande myndigheter.

2.De behöriga myndigheterna får i enlighet med nationella bestämmelser om överföring av personuppgifter till tredjeländer lämna upplysningar som tagits emot enligt detta direktiv till ett tredjeland, under förutsättning att samtliga av följande villkor är uppfyllda:

a)Den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken upplysningar härrör har samtyckt till att de vidarebefordras.

b)Det berörda tredjelandet har åtagit sig att erbjuda det samarbete som krävs för insamling av bevisning för den oriktiga eller olagliga karaktären av transaktioner som verkar strida mot eller utgöra en överträdelse av skattelagstiftningen.

KAPITEL VIIIVII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

 2016/881 artikel 1.8

Artikel 5126

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av kommittén för administrativt samarbete i fråga om

beskattning. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/201155.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

 ny

Artikel 52

Rådets genomförandeakt

På grundval av ett förslag från kommissionen ska rådet inom fem år från dagen för detta direktivs ikraftträdande anta en genomförandeakt som fastställer de tillämpliga kriterierna för de krav som anges i del II punkt D.2 a och b i bilaga IV.

 2018/822 artikel 1.7

Artikel 5327

Rapportering

1.Vart femte år efter den 1 januari 2013 ska kommissionen lämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet.

 2020/876 artikel 1 (anpassad)

Artikel 27a

Frivilligt uppskjutande av tidsfrister på grund av covid-19-pandemin

1.Trots de tidsfrister för att lämna sådana upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang som anges i artikel 8ab.12 får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att tillåta att förmedlare och berörda skattebetalare senast den 28

55Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

februari 2021 lämnar upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang där det första steget genomfördes mellan den 25 juni 2018 och den 30 juni 2020.

2.Om en medlemsstat vidtar åtgärder enligt punkt 1 ska den även vidta nödvändiga åtgärder för att tillåta

a)trots artikel 8ab.18, att de första upplysningarna utbyts senast den 30 april

2021,

b)att den period på 30 dagar för att lämna upplysningar som anges i artikel 8ab.1 och 8ab.7 börjar löpa senast den 1 januari 2021 i fall då

i)ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang tillgängliggörs för genomförande eller är redo för genomförande, eller i fall då det första steget i dess genomförande har tagits mellan den 1 juli 2020 och den 31 december 2020, eller

ii)förmedlare i den mening som avses i artikel 3.21 andra stycket, direkt eller genom andra personer, tillhandahåller hjälp, bistånd eller rådgivning mellan den 1 juli 2020 och den 31 december 2020,

c)att, när det gäller marknadsförbara arrangemang, förmedlaren upprättar den första periodiska rapporten i enlighet med artikel 8ab.2 senast den 30 april 2021.

3.Trots den tidsfrist som anges i artikel 8.6 b får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att tillåta att de upplysningar som avses i artikel 8.3a som avser kalenderåret 2019 eller en annan lämplig rapporteringsperiod, lämnas inom tolv månader efter utgången av kalenderåret 2019 eller den andra lämpliga rapporteringsperioden.

Artikel 27b

Förlängning av uppskjutandeperioden

1.Rådet får enhälligt på förslag av kommissionen fatta ett genomförandebeslut om att förlänga den period för uppskjutande av tidsfristerna som anges i artikel 27a med tre månader, under förutsättning att allvarliga risker för folkhälsan, problem och ekonomiska störningar orsakade av covid-19-pandemin fortfarande föreligger och att medlemsstaterna tillämpar nedstängningsåtgärder.

2.Förslaget till rådets genomförandebeslut ska föreläggas rådet minst en månad före den relevanta tidsfristens utgång.

2025/872 artikel 1.10 (anpassad)

Artikel 5427d

Det första Rapporterade räkenskapsåret och lämnande av upplysningar enligt artikel

15 8ae för första gången

1.Det första Rapporterade räkenskapsår för vilket upplysningarna ska lämnas enligt artikel 8ae är det första räkenskapsår som inleds från och med den 31 december 2023.

12. För de medlemsstater som har valt att inte tillämpa IIR-regeln och UTPR-regeln enligt artikel 50.1 i direktiv (EU) 2022/2523 ska det första Rapporterade räkenskapsår för vilket upplysningar ska lämnas enligt artikel 15 8ae vara det första räkenskapsåret efter det att den period som valts upphör.

Trots första stycket i denna punkt ska det första Rapporterade räkenskapsåret för vilket upplysningar ska lämnas enligt artikel 15 8ae för de medlemsstater som har valt att inte tillämpa IIR-regeln och UTPR-regeln enligt artikel 50.1 i direktiv (EU) 2022/2523, och som har valt att tillämpa en kvalificerad nationell tilläggsskatt enligt artikel 11.1 i det direktivet, vara det första Rapporterade räkenskapsår under vilket den kvalificerade nationella tilläggsskatten tillämpas.

23. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska lämna dessa upplysningar enligt artikel 15 8ae med avseende på det första Rapporterade räkenskapsåret senast sex månader efter tidsfristen för inlämning.

4.Medlemsstaterna ska under alla omständigheter lämna upplysningarna enligt artikel 8ae första gången tidigast den 1 december 2026.

 2011/16/EU

Artikel 28

Upphävande av direktiv 77/799/EEG

Direktiv 77/799/EEG ska upphöra att gälla den 1 januari 2013.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet.

Artikel 5529

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska med verkan från och med den 1 januari 2013 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska dock med verkan från och med den 1 januari 2015 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 8 i detta direktiv.

De ska genast underrätta kommissionen om detta.

 ny

1.Medlemsstaterna ska senast den [31 december 2027] anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 3.19, 3.23 och 3.30, artikel 8.1, 8.4–8.7, 8.13 och 8.16 och artiklarna 7 och 15 samt bilaga IV och avsnitt I i bilaga V. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [1 januari 2028].

2.Medlemsstaterna ska senast den [31 december 2029] anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1.1, 1.3 och 1.4, 3.3, 3.10, 3.13, 3.14, 3.22, 3.26, 3.27 och 3.30, 4.1 och 4.3, 5.3, 6.2, 7.1, 7.3 och 7.4, 9, 10.3, 11.2, 12.1 och 12.5, 15.1, 15.3 och 15.4, 16, 17, 20.1 och 20.3, 23.2, 25.5, 28.2, 30.1 och 30.6, 34, 35.1, 36, 38, 39, 40.2 och 40.4, 41.1 och 41.3, 42.1 och 42.3, 43.1 och 43.2, 44, 46, 38.3, 49.2 och 52 samt avsnitt VIII i bilaga I, bilaga V och avsnitten III och V i bilaga VI. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [1 januari 2030].

		 (EU) 2025/872 artikel 1.10
		 ny

31.	När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta

direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.  De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda. 

 2025/872 artikel 1.10 (anpassad)

42. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell  rätt  lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

 2011/16/EU (anpassad)  ny

Artikel 5628

Upphävande av direktiv 77/799/EEG

Direktiv  2011/16/EU, i dess ändrade lydelse enligt de direktiv som förtecknas i del A i bilaga VIII,  77/799/EEG ska upphöra att gälla  med verkan från och med den 1 januari 2030  den 1 januari 2013  , utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga VIII .

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet  och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IX .

Artikel 5730

Ikraftträdande  och tillämpning 

1.Detta direktiv träder i kraft  den tjugonde dagen   efter det att det har offentliggjorts  samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

ny

2.Bilagorna III och VII ska börja tillämpas dagen efter det att detta direktiv har trätt i

kraft.

3.Artiklarna 1.2, 2, 3.1–3.8, 3.11, 3.12, 3.15–3.18, 3.20, 3.21, 3.24 och 3.25, 5.1 och 5.2, 6.1 och 6.3–6.8, 7.2, 8.2, 8.3, 8.8–8.12, 8.14 och 8.15, 10.1 och 10.2, 11.1, 12.2–12.4, 13, 14, 15.2 och 15.5, 18, 19, 20.2 och 20.4, 21, 22, 23.1, 24, 25.1–25.4, 26, 27, 28.1, 29, 30.2–30.5, 31, 32, 33, 35.2, 37, 40.1, 40.3, 40.5 och 40.6, 41.2, 42.2 och 42.4, 43.3, 45, 47, 48.1, 48.2

och 48.4, 49.1, 50, 51 och 54 och avsnitten I–VII och IX i bilaga I, bilaga II och avsnitten I, II och IV i bilaga V ska tillämpas från och med den [1 januari 2030].

 2025/872 artikel 2 (anpassad)

3.De  Medlemsstaterna  ska tillämpa dessa bestämmelser  de bestämmelser   som avses i artikel 2.2 första stycket i direktiv (EU) 2025/872  från och med dagen efter den dag då den period som valts  det   val som avses i det stycket  upphör.

De ska tillämpa dessa åtgärder  de bestämmelser   som avses i artikel 2.2 tredje stycket i direktiv (EU) 2025/872  från och med början av det första Rapporterade räkenskapsåret enligt valet att tillämpa en kvalificerad nationell tilläggsskatt.

 2011/16/EU (anpassad)

Artikel 5831

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

FINANSIERINGS- OCH DIGITALISERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1Förslagets eller initiativets titel

Rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning (omarbetning)

1.2Berörda politikområden

Skattepolitik

1.3Mål

1.3.1 Allmänt mål

Förslaget konsoliderar direktiv 2011/16/EU och dess nio efterföljande ändringar i en enda sammanhängande text och säkerställer därmed en enhetlig och användarvänlig rättstext.

Förslaget syftar till att säkerställa att den inre marknaden fungerar rättvist och effektivt genom att ge medlemsstaterna tydliga och heltäckande regler för deras samarbete i syfte att säkerställa att skatter tas ut korrekt. På så sätt säkerställer förslaget att medlemsstaterna har effektiva och ändamålsenliga verktyg för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt.

Förslaget förenklar och rationaliserar företagens rapporteringsskyldigheter och minskar därmed deras administrativa börda.

1.3.2 Specifikt mål

Minskad administrativ börda för företagen genom rationaliserade underrättelseskyldigheter för land-för-land-rapportering och underrättelser för central inlämning av deklarationen med information om tilläggsskatt. Minskad administrativ börda för företagen genom att minska rapporteringsskyldigheter som inte längre anses proportionerliga.

Minskad börda för medlemsstaterna genom att verktyget för kontroll av skatteregistreringsnummer möjliggör automatisk kontroll och matchning av de berörda skattebetalarna.

1.3.3 Verkan eller resultat som förväntas

Beskriv den verkan som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs.

På företagssidan skiljer vi mellan stora multinationella koncerner som omfattas av direktivet om den andra pelaren, andra företag som inte omfattas av direktivet om den andra pelaren samt plattformsoperatörer av alla storlekar.

Multinationella koncerner som omfattas av direktivet om den andra pelaren (med en konsoliderad årlig intäkt på minst 750 miljoner euro) kommer inte längre att vara skyldiga att rapportera gränsöverskridande arrangemang enligt DAC6, eftersom riskerna anses täckas av reglerna om global minimibeskattning. Detta kommer direkt att minska de därmed sammanhängande kostnaderna för efterlevnad för dessa företag. De kommer också att gynnas av en enda underrättelse för DAC4/DAC9, som lämnas en gång per koncern enligt en gemensam mall och en harmoniserad tidsfrist, i stället för separata underrättelser för DAC4 och DAC9 från vart och ett av de 109 000 dotterföretag till multinationella koncerner som omfattas av direktivet om den andra pelaren.

Mindre multinationella koncerner, dvs. sådana som inte omfattas av direktivet om den andra pelaren, kommer att gynnas av ett minskat antal rapporteringar enligt DAC6 (cirka 8 300 per år). Eftersom dessa företag är betydligt fler till antalet förväntas en stor del av de därav följande besparingarna i kostnader för efterlevnad tillfalla mindre företag, inbegripet företag med färre än 50 anställda. Bland de multinationella företagen i Europa utgör företag med färre än 50 anställda nästan två tredjedelar, vilket innebär att en betydande del av fördelarna sannolikt kommer att tillfalla dessa mindre företag.

Plattformsoperatörer, både större och mindre, kommer att få minskade rapporteringsvolymer till följd av den höjda beloppströskeln (till 3 000 euro) och avskaffandet av aktivitetströskeln på 30 transaktioner för säljare av varor, vilket innebär att tillfälliga säljare med låga försäljningsbelopp inte längre behöver rapporteras. Det rekommenderade alternativet kan minska antalet rapporterade säljare med upp till 11,3 miljoner per år.

Slutligen kommer skattebetalare och förmedlare på skatteområdet, t.ex. rådgivare och revisorer, att gynnas av att kännetecknen i kategori A (allmänna kännetecken) enligt DAC6 tas bort och av tydligare vägledning om kriteriet om huvudsaklig nytta (MBT), vilket minskar den så kallade defensiva rapporteringen av standardiserade kommersiella transaktioner.

Skattemyndigheterna kommer att kunna behandla uppgifter av högre kvalitet tack vare centraliserad kontroll av skatteregistreringsnummer och mer fullständigt utbyte av upplysningar enligt DAC1, samtidigt som mängden upplysningar med begränsat värde enligt DAC6 och DAC7 minskar, vilket möjliggör mer träffsäkra riskbedömningar. Kostnaderna förväntas främst bero på behovet av att anpassa it-system och arrangemang för datadelning för att möjliggöra åtkomst till och utbyte av upplysningar som innehas av en bredare krets av offentliga myndigheter. Storleken på dessa kostnader kommer att bero på graden av digitalisering och interoperabilitet mellan den offentliga sektorns databaser i varje medlemsstat. I mer avancerade system, där uppgifterna redan är centralt tillgängliga, kan de nödvändiga anpassningarna vara relativt begränsade. Medlemsstater med mer fragmenterad datainfrastruktur kan däremot få högre initiala investeringskostnader för systemintegration, standardisering av uppgifter och styrningsramar.

1.3.4 Prestationsindikatorer

Ange indikatorer för övervakning av framsteg och resultat.

Specifikt mål

Indikator

Referensvärde

Datakälla

Frekvens

Säkerställa

Antal

rapporteringar

8 300 rapporter per år

Statistik från det

Årlig

proportionerlig

och

enligt DAC6 per år

kopplade

till

centrala registret

rättssäker

rapportering

kännetecknen

för DAC6

enligt DAC6 (borttagande

kategori

som

är

vissa

kännetecken

relaterade till kriteriet

kategori

som

är

om huvudsaklig nytta

kopplade till kriteriet

(cirka 8 % av dessa

huvudsaklig nytta (MBT)

kommer

från

samt undantag för enheter

rapporteringsskyldiga

som

omfattas

den

enheter som omfattas

andra pelaren)

av den andra pelaren)

Säkerställa

Antal

säljare

som

13,5

miljoner säljare

Statistik

som

Årlig

proportionerlig

och

mer

rapporteras

årligen

för

rapporteras årligen

rapporterats

riktad

rapportering

försäljning av varor

medlemsstaterna

säljare enligt DAC7

Undanröja

överlappande

Antal underrättelser

som

Cirka

4 700

Statistik

som

Årlig

(DAC4/DAC9)

och

icke

lämnas

ingående

multinationella

rapporterats

harmoniserade

enheter

och

antal

koncerner

och

medlemsstaterna

underrättelseskyldigheter

underrättelser som lämnas

109 000

ingående

för

multinationella

på koncernnivå

enheter

koncerner

Förbättra

korrektheten

Grad

automatisk

Nuvarande

grad

Statistik

som

Årlig

rapporterade

matchning

automatisk

rapporterats

skatteregistreringsnummer

matchning

som

medlemsstaterna

mottagande

rapporteras

medlemsstater

medlemsstaterna

Förbättra

kvaliteten

och

Antal

kategorier

som

Minst

fem

Statistik

Årlig

fullständigheten

utbytet

utbyts av medlemsstaterna

inkomstkategorier

DAC1

som

upplysningar

enligt

och ökning

av mängden

enligt

DAC1

och

rapporteras

DAC1

upplysningar som utbyts

endast

upplysningar

medlemsstaterna

som

finns

tillgängliga

skatteakter

Stärka

efterlevnaden

Uppskattade

ytterligare

Nuvarande

nivåer

Statistik

som

Årlig

skatteregler och

skyddet

taxeringar

eller

som

rapporteras

rapporterats

av skattebaserna

skatteintäkter kopplade till

medlemsstaterna

upplysningar

som utbyts

efter

utbyte

enligt

direktivet

upplysningar

enligt

administrativt samarbete i	direktivet	om
fråga om beskattning	administrativt
	samarbete i fråga om
	beskattning

1.4Förslaget eller initiativet avser

en ny åtgärd

en ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd56

en förlängning av en befintlig åtgärd

☒en sammanslagning eller omdirigering av en eller flera åtgärder mot en annan/en ny åtgärd

1.5Grunder för förslaget eller initiativet

1.5.1Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet

Förslaget bör genomföras i tre steg:

För det första bör borttagandet av de tabeller som används för land-för-land-rapportering och de tabeller som används för rapportering av deklarationen med information om tilläggsskatt i bilaga III respektive bilaga VI börja gälla den dag då direktivet träder i kraft, eftersom detta gör det möjligt för de multinationella koncernerna att använda de befintliga rapporteringsformulären i genomförandeakterna.

För det andra kräver de åtgärder som syftar till att förenkla företagens rapportering, nämligen de som anges i artikel 8 och bilaga IV, artiklarna 9 och 12, artikel 36.4 samt avsnitt I punkt B.4 d i bilaga V, färre anpassningar och bör genomföras senast den 1 januari 2028, eftersom de avser minskade rapporteringskrav och användning av de befintliga rapporteringsformulär som anges i genomförandeakter.

För det tredje bör de åtgärder som kräver mer omfattande anpassningar av it-systemen och syftar till att förbättra det administrativa samarbetets funktion, såsom rationaliseringen av underrättelser enligt artikel 15, verktyget för kontroll av skatteregistreringsnummer enligt artikel 36 och ändringarna i artikel 4, genomföras senast den 1 januari 2030.

1.5.2Mervärdet av en åtgärd på EU-nivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med

”mervärdet av en åtgärd på EU-nivå” i detta avsnitt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.

56I den mening som avses i artikel 58.2 a eller b i budgetförordningen.

Förslaget förenklar å ena sidan och förbättrar å andra sidan de befintliga verktygen för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna. Sådana åtgärder är inte möjliga på medlemsstatsnivå, eftersom regelverket för samarbetet måste vara gemensamt för att fungera i praktiken. Därför är åtgärder på EU-nivå nödvändiga.

1.5.3 Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder

Förslaget konsoliderar, förenklar och förbättrar de befintliga mekanismerna för administrativt samarbete mellan skattemyndigheter. Ändringarna bygger på omfattande samråd med berörda parter samt på den utvärdering av direktivet som slutfördes 2024 och som visade att direktivet fungerar väl, men att vissa förbättringar är nödvändiga. I linje med Europeiska kommissionens politiska riktlinjer har dessutom befintliga skyldigheter setts över och förenklats där så varit möjligt.

1.5.4Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument

Eftersom förslaget är en omarbetning av det befintliga direktivet om administrativt samarbete kommer de förfaranden, arrangemang och it-verktyg som redan inrättats eller som är under utveckling enligt det direktivet att vara tillgängliga för syftena med detta förslag.

1.5.5Bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning

Genomförandekostnaderna för initiativet kommer att finansieras genom EU:s budget endast när det gäller de centrala delarna av systemet för automatiskt utbyte av upplysningar enligt artikel 16 och verktyget för kontroll av skatteregistreringsnummer enligt artikel 36. I övrigt ankommer det på medlemsstaterna att genomföra de planerade åtgärderna.

1.6Förslagets eller initiativets varaktighet och budgetkonsekvenser

☐begränsad varaktighet

–verkan från och med [den DD/MM]ÅÅÅÅ till och med [den DD/MM]ÅÅÅÅ

–budgetkonsekvenser från och med ÅÅÅÅ till och med ÅÅÅÅ för åtagandebemyndiganden och från och med ÅÅÅÅ till och med ÅÅÅÅ för betalningsbemyndiganden.

☒obegränsad varaktighet

–Efter en inledande period från 2027,

–beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå 2030.

1.7 Planerad(e) genomförandemetod(er)

☒Direkt förvaltning som sköts av kommissionen

–via dess avdelningar, vilket också inbegriper personalen vid unionens delegationer;

–via genomförandeorgan

☐Delad förvaltning med medlemsstaterna

☐Indirekt förvaltning genom att uppgifter som ingår i budgetgenomförandet anförtros

–tredjeländer eller organ som de har utsett

–internationella organisationer och organ kopplade till dem (ange vilka)

–Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden

–organ som avses i artiklarna 70 och 71 i budgetförordningen

–offentligrättsliga organ

–privaträttsliga organ som har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter i den utsträckning som de har försetts med tillräckliga ekonomiska garantier

–organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts genomförandeuppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som har försetts med tillräckliga ekonomiska garantier

–organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som fastställs i den grundläggande akten

–organ som är etablerade i en medlemsstat och som omfattas av en medlemsstats privaträtt eller unionsrätten och som i enlighet med sektorsspecifika regler kan anförtros genomförandet av unionsmedel eller budgetgarantier, i den mån sådana organ kontrolleras av offentligrättsliga organ eller privaträttsliga organ som anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter och har tillräckliga finansiella garantier i form av gemensamt och solidariskt ansvar från kontrollorganens sida eller likvärdiga finansiella garantier, som för varje åtgärd kan vara begränsad till det högsta beloppet för unionens stöd.

Anmärkningar

Detta förslag bygger på den befintliga ramen och system för automatiskt utbyte av upplysningar som utarbetats i enlighet med artikel 21 i direktiv 2011/16/EU i samband med tidigare ändringsförslag (artikel 43 i förslaget). Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna ta fram ett standardiserat elektroniskt format för utbyte av upplysningar genom genomförandeåtgärder. När det gäller det säkra digitala informationsutbytet (SDIE), som ska möjliggöra utbyte av upplysningar mellan medlemsstaterna, är kommissionen ansvarig för utvecklingen, underhållet och anpassningen av ett sådant nät och medlemsstaterna åtar sig att skapa en lämplig nationell infrastruktur som möjliggör utbyte av upplysningar via SDIE-nätet. Kommissionen kommer att utveckla ett nytt verktyg för kontroll av skatteregistreringsnummer, även med utgångspunkt i erfarenheterna av det befintliga verktyget på mervärdesskatteområdet.

2 FÖRVALTNING

2.1Regler om uppföljning och rapportering

Ange intervall och andra villkor.

Kommissionen kommer att utvärdera hur insatsen fungerar i förhållande till de huvudsakliga politiska målen. Övervakning och utvärdering kommer att genomföras i linje med de andra inslagen i det administrativa samarbetet.

Medlemsstaterna ska årligen lämna uppgifter till kommissionen i fråga om den information som anges i tabellen ovan om resultatindikatorer, som kommer att användas för att övervaka efterlevnaden av förslaget.

Medlemsstaterna åtar sig att

–till kommissionen lämna en årlig bedömning av effektiviteten hos det automatiska utbyte av upplysningar som föreskrivs i detta förslag,

–tillhandahålla en förteckning över statistiska uppgifter, som ska fastställas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 51.2 (genomförandeåtgärder), för en utvärdering av detta direktiv,

–årligen underrätta kommissionen om resultaten av sin bedömning av det administrativa samarbetets effektivitet.

I artikel 48 av förslaget har kommissionen åtagit sig att lägga fram en rapport om tillämpningen av direktivet vart femte år, vilket började efter den 1 januari 2013.

2.2Förvaltnings- och kontrollsystem

2.2.1Motivering av den budgetgenomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås

Genomförandet av initiativet kommer att bygga på medlemsstaternas behöriga myndigheter (skatteförvaltningar). De kommer att ansvara för finansieringen av sina egna nationella system och de anpassningar som krävs för att utbytet av upplysningar ska kunna genomföras.

Kommissionen kommer att inrätta den infrastruktur som möjliggör utbyte av upplysningar mellan medlemsstaternas skattemyndigheter. It-system har inrättats för direktivets nuvarande tillämpningsområde och kommer även att användas för detta initiativ. Kommissionen kommer att finansiera de anpassningar av systemen som krävs för att utbytet av upplysningar ska kunna genomföras. De huvudsakliga kontrollmomenten kommer att vara kontroll av upphandlingskontrakt, teknisk kontroll av upphandlingen samt förhandskontroll av åtaganden och betalningar.

2.2.2Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna

För att möjliggöra en bedömning av den övergripande efterlevnaden av företagens rapporteringsskyldigheter kommer medlemsstaterna att vara skyldiga att årligen rapportera

relevant statistik till kommissionen. De nationella myndigheterna kommer dessutom att ansvara för att tillämpa sanktioner och mer allmänt säkerställa efterlevnaden av den föreslagna åtgärden. De nationella skattemyndigheterna kommer också att kunna genomföra revisioner för att upptäcka och motverka bristande efterlevnad.

Det program som efterträder57 Fiscalisprogrammet kommer att stödja systemet för intern kontroll genom att tillhandahålla finansiering för följande:

–Gemensamma åtgärder (t.ex. i form av projektgrupper).

–Utarbetande av de tekniska specifikationerna, inbegripet XML-schemat. Huvudinslagen i kontrollstrategin är följande:

Upphandlingskontrakt

Kontrollförfarandena för upphandling anges i budgetförordningen. Alla upphandlingskontrakt upprättas efter det etablerade förfarandet för kontroll av kommissionens avdelningar när det gäller betalningar, med beaktande av avtalsenliga skyldigheter och principerna om sund ekonomisk och allmän förvaltning. Bestämmelser om bedrägeribekämpning (kontroller, rapporter osv.) ingår i alla avtal som ingås mellan kommissionen och stödmottagarna. Detaljerade kravspecifikationer utformas och utgör basen för varje enskilt kontrakt. Godkännandeprocessen följer strikt GD Skatter och tullars TEMPO-metod: De förväntade resultaten granskas, ändras vid behov och godkänns (eller avvisas) slutligen uttryckligen. För att en faktura ska betalas krävs ett ”godkännandebrev”.

Tekniska kontroller vid upphandling

GD Skatter och tullar utför kontroller av de resultat som ska levereras och övervakar de verksamheter och tjänster som utförs av uppdragstagarna. GD Skatter och tullar utför även regelbundet kvalitets- och säkerhetsrevisioner rörande uppdragstagarna. Vid kvalitetsrevisioner kontrolleras huruvida uppdragstagarnas faktiska processer överensstämmer med de regler och förfaranden som angetts i deras kvalitetsplaner. Vid säkerhetsrevisioner granskas de specifika processerna, förfarandena och systemen.

Utöver ovan nämnda kontroller utför GD Skatter och tullar traditionella budgetkontroller:

Förhandskontroll av åtaganden

Alla åtaganden av GD Skatter och tullar kontrolleras av chefen för enheten för ekonomi, offentlig upphandling och regelefterlevnad. Följaktligen täcks 100 % av de belopp som det har gjorts åtaganden för av en förhandskontroll. Detta förfarande medför en hög grad av säkerhet i fråga om transaktionernas laglighet och korrekthet.

57Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för den inre marknaden och tullen för perioden 2028–2034 och om upphävande av förordningarna (EU) 2021/444, (EU) 2021/690, (EU) 2021/785, (EU) 2021/847 och (EU) 2021/1077: 2b258769-ecbc-4b4a-b3d5- e99c28752c75_en .

Förhandskontroll av betalningar

100 % av betalningarna är förhandskontrollerade. Dessutom väljs minst en betalning (från alla utgiftskategorier) per vecka ut slumpmässigt för ytterligare förhandskontroll, som utförs av chefen för enheten för ekonomi, offentlig upphandling och regelefterlevnad. För denna aktivitet finns inget resultatmål angående täckningsgraden, eftersom syftet med kontrollen är att granska betalningar ”slumpmässigt” för att kontrollera att de förberetts enligt kraven. De återstående betalningarna behandlas på daglig basis enligt de gällande reglerna.

Förklaringar av den vidaredelegerade utanordnaren

Samtliga vidaredelegerade utanordnare undertecknar förklaringar till stöd för den årliga verksamhetsrapporten för det berörda året. Dessa förklaringar täcker verksamheterna inom programmet. Vidaredelegerade utanordnare förklarar att de verksamheter som har samband med genomförandet av budgeten har utförts enligt principerna om sund ekonomisk förvaltning, att införda förvaltnings- och kontrollsystem har medfört en tillräcklig grad av säkerhet rörande transaktionernas laglighet och korrekthet, att de risker som är knutna till dessa verksamheter har identifierats och rapporterats korrekt och att motverkande åtgärder har genomförts.

2.2.3Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande)

Genom dessa kontroller får GD Skatter och tullar en tillräcklig grad av säkerhet rörande utgifternas kvalitet och korrekthet och minskar risken för att reglerna inte efterlevs. De ovan nämnda kontrollåtgärderna minskar de potentiella riskerna under målet på 2 % och når ut till alla stödmottagare. Eventuella åtgärder för ytterligare riskreducering skulle medföra oproportionellt höga kostnader och övervägs således inte. De övergripande kostnader som rör genomförandet av ovan nämnda kontrollstrategi – för alla utgifter inom ramen för det nya programmet – är begränsade till 1,6 % av de totala utbetalningarna. Proportionen förväntas förbli densamma för detta initiativ. Programmets kontrollstrategi bedöms vara effektiv för sitt syfte att begränsa risken för bristande regelefterlevnad till praktiskt taget noll och står i proportion till relaterade risker.

2.3Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får utföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/199958 och rådets förordning

58Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).

(Euratom, EG) nr 2185/9659, i syfte att fastställa om det i samband med en bidragsöverenskommelse eller beslut om bidrag eller avtal som finansieras enligt den här förordningen har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens finansiella intressen.

59Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

3FÖRSLAGETS ELLER INITIATIVETS BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER

3.1 Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och utgiftsposter i den årliga budgeten

•Befintliga budgetposter

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

	Budgetpost	Typ av	Bidrag
	Budgetpost	utgifter	Bidrag
		utgifter

Rubrik i				från
den				kandidat		övriga
fleråriga			från	länder	från	övriga
fleråriga			från	länder	från	inkomster
budgetra	Nummer	Diff./Ick	Efta-	och	andra	inkomster
budgetra	Nummer	Diff./Ick	Efta-	och	andra	avsatta för
men		e-diff 60.	länder	potentiel	tredjelä	avsatta för
men		e-diff 60.	länder	potentiel	tredjelä	särskilda
			61	la	nder	särskilda
			61
						ändamål
				kandidat		ändamål
				kandidat
				er62

1	05.0305 – Programmet för den inre	Diff.	NEJ	NEJ	NEJ	NEJ
1	marknaden och tullen	Diff.	NEJ	NEJ	NEJ	NEJ
	marknaden och tullen

Differentierade respektive icke-differentierade anslag. Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidater i västra Balkan.

3.2Förslagets beräknade budgetkonsekvenser för anslagen

3.2.1 Sammanfattning av beräknad inverkan på driftsanslagen

–Förslaget/initiativet kräver inte att driftsanslag tas i anspråk

–☒ Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

3.2.1.1Anslag i den antagna budgeten

Miljoner EUR (avrundat till tre decimaler)

Rubrik i den fleråriga budgetramen	1	Inre marknaden

			År	År	År	År	År	År	År	TOTALT Budgetram
GD: TAXUD										TOTALT Budgetram
GD: TAXUD										2028–2034
			2028	2029	2030	2031	2032	2033	2034	2028–2034
			2028	2029	2030	2031	2032	2033	2034

Driftsanslag

	Åtaganden	(1a)	3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3
Budgetpost 05.0305
	Betalningar	(2a)	3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3

Anslag av administrativ natur som finansieras		genom ramanslagen		för särskilda program63

Budgetpost		(3)								0

63Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

TOTALA anslag	Åtaganden	=1a+1b+3	3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3
TOTALA anslag	Åtaganden	=1a+1b+3

för GD Skatter och tullar	Betalningar	=2a+2b+3	3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3

			År	År	År	År	År	År	År	TOTALT
										Budgetram
			2028	2029	2030	2031	2032	2033	2034	2028–2034

• TOTALA	Åtaganden	(4)	3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3
driftsanslag (alla
driftsposter)	Betalningar	(5)	3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3

• TOTALA anslag av
administrativ natur som
finansieras genom ramanslagen		(6)	0	0	0	0	0	0	0	0
för särskilda program (alla
driftsrelaterade rubriker)

TOTALA anslag			3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3
för rubrikerna	Åtaganden	=4+6
1–3

i den fleråriga	Betalningar	=5+6	3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3
i den fleråriga
budgetramen
budgetramen

(referensbelopp)

Rubrik i den fleråriga budgetramen	4	”Administrativa utgifter”

			År		År		År		År		År		År		År	TOTALT
GD: TAXUD																Budgetram
		2028		2029		2030		2031		2032		2033		2034		2028–2034

Ÿ Personalresurser			0		0		0		0		0		0		0	0

Ÿ Övriga administrativa utgifter			0		0		0		0		0		0		0	0

TOTALT GD	Anslag		0		0		0		0		0		0		0	0
<…….>	Anslag		0		0		0		0		0		0		0	0
<…….>


			År		År		År		År		År		År		År	TOTALT
GD: <…….>																Budgetram
		2028		2029		2030		2031		2032		2033		2034		2028–2034

Ÿ Personalresurser			0		0		0		0		0		0		0	0

Ÿ Övriga administrativa utgifter			0		0		0		0		0		0		0	0

TOTALT GD	Anslag		0		0		0		0		0		0		0	0
<…….>	Anslag		0		0		0		0		0		0		0	0
<…….>

			(summa
TOTALA anslag för RUBRIK 4 i den			åtaganden =		0		0		0	0		0		0		0	0
fleråriga budgetramen			summa		0		0		0	0		0		0		0	0
fleråriga budgetramen			summa
			betalningar)

Miljoner EUR (avrundat till tre decimaler)

		År		År		År		År			År		År		År		TOTALT
																	Budgetram
		2028		2029		2030		2031			2032		2033		2034		2028–2034

TOTALA anslag för	Åtaganden	3,4		3,3		3,2		1,9			1,5		0,5		0,5		14,3
RUBRIKERNA 1–4	Åtaganden
RUBRIKERNA 1–4

i den fleråriga	Betalningar	3,4		3,3		3,2		1,9			1,5		0,5		0,5		14,3
budgetramen	Betalningar
budgetramen

3.2.2Beräknad output som finansieras med driftsanslag

Åtagandebemyndiganden i miljoner EUR (avrundat till tre decimaler)

Ange mål		År	År	År	År	År 2032	År 2033	År 2034	TOTALT
och output		2028	2029	2030	2031	År 2032	År 2033	År 2034	TOTALT
och output		2028	2029	2030	2031

	OUTPUT

ò		Gen
	Typ	oms
	Typ	nittli		Kost		Kost		Kost		Kos		Kos		Kost		Kost	Tota	Total
	64	nittli															Tota	Total
	64	ga															lt	kostna
		ga		n.		n.		n.		tn.		tn.		n.		n.	lt	kostna
		kost		n.		n.		n.		tn.		tn.		n.		n.	antal	d
		kost															antal	d
		nade	Antal		Antal		Antal		Antal		Antal		Antal		Antal
		r	Antal		Antal		Antal		Antal		Antal		Antal		Antal
		r

SPECIFIKA	MÅL 65	…

Specifikatio				1,5		0,3												1,8

Utveckling				1,8		2,3		2,2										6,3

Underhåll								0,2		0,3		0,3						0,8

Stöd						0,1		0,1		0,9		0,5		0,2		0,2		2,1

Utbildning						0,5		0,5		0,5		0,4		0,1		0,1		2,1

ITSM –				0,1		0,1		0,2		0,2		0,2		0,2		0,1		1,2

Delsumma för specifikt				3,4		3,3		3,3		1,9		1,5		0,5		0,5		14,3
mål nr 1

TOTALT				3,4		3,3		3,3		1,9		1,5		0,5		0,5		14,3

Output som ska anges är de produkter eller tjänster som levererats (t.ex. antal studentutbyten som har finansierats eller antal kilometer väg som har byggts). Mål som redovisats under avsnitt 1.3.2: ”Specifikt/specifika mål”

3.2.3 Sammanfattning av beräknad inverkan på de administrativa anslagen

–☒ Förslaget/initiativet kräver inte att anslag av administrativ natur tas i anspråk

	–	Förslaget/initiativet kräver att anslag av administrativ natur tas i anspråk enligt följande:
		3.2.3.1 Anslag i den antagna budgeten

			År	År	År	År	År	År	År	TOTALT
	ANTAGNA ANSLAG									TOTALT
	ANTAGNA ANSLAG									2028–2034
			2028	2029	2030	2031	2032	2033	2034	2028–2034
			2028	2029	2030	2031	2032	2033	2034

	RUBRIK 4

	Personalresurser		0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000

	Övriga administrativa utgifter		0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000

	Delsumma för RUBRIK 4		0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000

	Utanför RUBRIK 4

	Personalresurser		0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000

	Andra utgifter av administrativ natur		0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000

	Delsumma utanför RUBRIK 4		0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000


	TOTALT		0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000	0,000

		3.2.4 Beräknat personalbehov
SV					0					SV

–☒ Förslaget/initiativet kräver inte att personalresurser tas i anspråk

–	Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande:

3.2.4.1Finansierat med den antagna budgeten

Beräkningarna ska anges i heltidsekvivalenter66

		År		År		År		År		År		År		År
ANTAGNA ANSLAG
	2028		2029		2030		2031		2032		2033		2034

Ÿ Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda)

20 01 02 01 (vid huvudkontoret eller vid		0		0		0		0		0		0		0
kommissionens kontor i medlemsstaterna)		0		0		0		0		0		0		0
kommissionens kontor i medlemsstaterna)

20 01 02 03 (EU:s delegationer)		0		0		0		0		0		0		0

(Indirekta forskningsåtgärder)		0		0		0		0		0		0		0

(Direkta forskningsåtgärder)		0		0		0		0		0		0		0

Andra budgetposter (ange vilka)		0		0		0		0		0		0		0

• Extern personal (heltidsekvivalenter)

66Ange i tabellen nedan hur många heltidsekvivalenter av det angivna antalet som redan är avdelade för förvaltning av åtgärden och/eller kan omfördelas inom ditt GD och vad ditt nettobehov är.

20 02 01 (kontraktsanställda och
nationella experter finansierade genom			0	0	0	0	0	0	0
ramanslaget)

20 02 03 (kontraktsanställda,
20 02 03 (kontraktsanställda,
lokalanställda, nationella experter och			0	0	0	0	0	0	0
unga experter som tjänstgör vid EU:s			0	0	0	0	0	0	0
unga experter som tjänstgör vid EU:s
delegationer)

	•	vid
Post för admin. stöd		huvudkont	0	0	0	0	0	0	0
		oret

	•	vid EU:s
	•	vid EU:s
[XX.01.YY.YY]		delegation	0	0	0	0	0	0	0
		er

(kontraktsanställda och nationella			0	0	0	0	0	0	0
experter – indirekta forskningsåtgärder)			0	0	0	0	0	0	0
experter – indirekta forskningsåtgärder)

(kontraktsanställda och nationella			0	0	0	0	0	0	0
(kontraktsanställda och nationella
experter – direkta forskningsåtgärder)
experter – direkta forskningsåtgärder)

Andra budgetposter (ange vilka) – rubrik			0	0	0	0	0	0	0
Andra budgetposter (ange vilka) – rubrik
4
4

Andra budgetposter (ange vilka) – utanför			0	0	0	0	0	0	0
Andra budgetposter (ange vilka) – utanför
rubrik 4
rubrik 4

TOTALT	0	0	0	0	0	0	0

Med tanke på den allmänt ansträngda situationen för rubrik 4, både när det gäller personal och anslagsnivå, ska personalbehoven täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga och/eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet eller från andra avdelningar inom kommissionen.

Personal som behövs för att genomföra förslaget (heltidsekvivalenter):

		Täcks av	Särskild ytterligare personal*
		befintlig
		personal vid
		kommissionens
		avdelningar

			Finansieras	Finansieras	Finansieras
			genom rubrik	genom BA-	genom avgifter
			4 eller	post
			forskning

	Tjänster i	3		Ej tillämpligt
	tjänsteförteckningen

	Extern personal	3
	(kontraktsanställda,
	nationella experter,

SV					3	SV

vikarier)

3.2.5 Översikt över beräknad inverkan på it-relaterade investeringar

TOTALT Anslag		År		År		År		År		År		År		År	TOTALT
för digital teknik															Budgetram
och it	2028		2029		2030		2031		2032		2033		2034		2028–2034
RUBRIK 4
RUBRIK 4

It-utgifter (centralt)		0		0		0		0		0		0		0	0

Delsumma för		0		0		0		0		0		0		0	0
RUBRIK 4		0		0		0		0		0		0		0	0
RUBRIK 4

Utanför RUBRIK 4

It-utgifter inom
operativa program
som inte omfattas av
kommissionens		3,4		3,3		3,2		1,9		1,5		0,5		0,5	14,3
administrativa		3,4		3,3		3,2		1,9		1,5		0,5		0,5	14,3
administrativa
självständighet och
institutionella
befogenheter

Delsumma utanför		3,4		3,3		3,2		1,9		1,5		0,5		0,5	14,3
RUBRIK 4		3,4		3,3		3,2		1,9		1,5		0,5		0,5	14,3
RUBRIK 4


TOTALT	3,4	3,3	3,2	1,9	1,5	0,5	0,5	14,3

3.2.6 Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

Förslaget/initiativet

–☒ kan finansieras fullständigt genom omfördelningar inom den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen

Detta förslag kommer att finansieras genom det nya programmet för den inre marknaden och tullen, som ska ingå i den fleråriga budgetramen 2028– 2034.

–	kräver användning av den outnyttjade marginalen under den relevanta rubriken i den fleråriga budgetramen och/eller användning av
särskilda instrument enligt definitionen i förordningen om den fleråriga budgetramen
–	kräver en översyn av den fleråriga budgetramen
3.2.7	Bidrag från tredje part

Förslaget/initiativet

–☒ innehåller inga bestämmelser om samfinansiering från tredje parter

–	innehåller bestämmelser om samfinansiering från tredje parter enligt följande uppskattning:

Anslag i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

År	År	År	År	År	År	År
						Totalt
2028	2029	2030	2031	2032	2033	2034

Ange vilket organ som deltar i samfinansieringen

TOTALA anslag som tillförs genom samfinansiering

3.3Beräknad inverkan på inkomsterna

–☒ Förslaget/initiativet påverkar inte inkomsterna.

–¨ Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt:

–¨ Påverkan på egna medel

–¨ Påverkan på andra inkomster

–¨ ange om inkomsterna är avsatta för särskilda utgiftsposter Miljoner EUR (avrundat till tre decimaler)

Inkomstposter i den årliga	Belopp som förts	Förslagets/initiativets inverkan på inkomsterna67
Inkomstposter i den årliga	Belopp som förts

67Vad gäller traditionella egna medel (tullar, sockeravgifter) ska nettobeloppen anges, dvs. bruttobeloppen minus 10 % avdrag för uppbördskostnader, enligt förslag i COM(2025) 574.

budgeten:	in för det					År 2032	År 2033	År 2034
	innevarande	År 2028	År 2029	År 2030	År 2031
	budgetåret

Artikel ………….

För inkomster avsatta för särskilda ändamål, ange vilka utgiftsposter i budgeten som berörs.
Övriga anmärkningar (t.ex. vilken metod/formel som har använts för att beräkna inverkan på inkomsterna eller andra relevanta uppgifter).

4 Digitala inslag

4.1Krav med digital relevans

	Hänvisning till		Aktörer som	Övergripande
	Hänvisning till	Beskrivning av kravet	påverkas eller	Övergripande	Kategori
	kravet	Beskrivning av kravet	påverkas eller	processer	Kategori
	kravet		berörs av kravet	processer
			berörs av kravet

			Medlemsstaternas
			behöriga		Data
			myndigheter för		Data
		Det administrativa samarbetet måste	myndigheter för	Inrättande av en
		Det administrativa samarbetet måste	utbyte av	Inrättande av en	Digitala lösningar
	Skäl 4	bygga på säkra och uppdaterade digitala	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
	Skäl 4	bygga på säkra och uppdaterade digitala	upplysningar.	digital offentlig
		kommunikationssystem.	upplysningar.	tjänst	Utbyte av
		kommunikationssystem.		tjänst	Utbyte av
					upplysningar

		Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas
		Anta de praktiska arrangemang som	behöriga		Data
		krävs för att underlätta	myndigheter för		Data
		krävs för att underlätta	myndigheter för	Inrättande av en
		kommunikationen av upplysningar om	utbyte av	Inrättande av en	Digitala lösningar
	Artikel 4	kommunikationen av upplysningar om	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
	Artikel 4	kategorier av inkomster och kapital.	upplysningar.	digital offentlig
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt		tjänst	Utbyte av
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt			upplysningar
		format för utbyte av upplysningar.			upplysningar
		format för utbyte av upplysningar.

	Artikel 5	Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas	Inrättande av en	Data
	Artikel 5	krävs för att underlätta	behöriga	Inrättande av en	Data
		krävs för att underlätta	behöriga	digital offentlig
		kommunikationen av upplysningar i	myndigheter för	digital offentlig
		kommunikationen av upplysningar i	myndigheter för
SV			8			SV

		linje med OECD:s gemensamma	utbyte av	tjänst	Digitala lösningar
		rapporteringsstandard.	upplysningar.		Utbyte av
					Utbyte av
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt			upplysningar
		format för utbyte av upplysningar.

		Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas
		krävs för att underlätta	behöriga		Data
		kommunikationen av upplysningar om	myndigheter för		Data
		kommunikationen av upplysningar om	myndigheter för	Inrättande av en
		förhandsbesked i gränsöverskridande	utbyte av	Inrättande av en	Digitala lösningar
	Artikel 6	förhandsbesked i gränsöverskridande	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
	Artikel 6	skattefrågor och förhandsbesked om	upplysningar.	digital offentlig
		prissättning.		tjänst	Utbyte av
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt			upplysningar
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt
		format för utbyte av upplysningar.

		Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas
		Anta de praktiska arrangemang som	behöriga		Data
		krävs för att underlätta	myndigheter för		Data
		krävs för att underlätta	myndigheter för	Inrättande av en
		kommunikationen av upplysningar om	utbyte av	Inrättande av en	Digitala lösningar
	Artikel 7	kommunikationen av upplysningar om	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
	Artikel 7	land-för-land-rapporter.	upplysningar.	digital offentlig
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt		tjänst	Utbyte av
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt			upplysningar
		format för utbyte av upplysningar.			upplysningar
		format för utbyte av upplysningar.

		Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas	Inrättande av en	Data
	Artikel 8	krävs för att underlätta	behöriga	digital offentlig	Digitala lösningar
		kommunikationen av upplysningar om	myndigheter för	tjänst	Digitala lösningar
		kommunikationen av upplysningar om	myndigheter för	tjänst
		rapporteringspliktiga	utbyte av		Utbyte av
SV			9			SV

		gränsöverskridande arrangemang.	upplysningar.		upplysningar
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt
		format för utbyte av upplysningar.

		Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas
		Anta de praktiska arrangemang som	behöriga		Data
		krävs för att underlätta	myndigheter för		Data
		krävs för att underlätta	myndigheter för	Inrättande av en
		kommunikationen av upplysningar som	utbyte av	Inrättande av en	Digitala lösningar
	Artikel 9	kommunikationen av upplysningar som	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
	Artikel 9	rapporteras av plattformsoperatörer.	upplysningar.	digital offentlig
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt		tjänst	Utbyte av
		Tillhandahålla ett standardiserat digitalt			upplysningar
		format för utbyte av upplysningar.			upplysningar
		format för utbyte av upplysningar.

			Medlemsstaternas
			behöriga		Data
		Anta de praktiska arrangemang som	myndigheter för		Data
		Anta de praktiska arrangemang som	myndigheter för	Inrättande av en
		krävs för registrering och identifiering	utbyte av	Inrättande av en	Digitala lösningar
	Artikel 10	krävs för registrering och identifiering	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
	Artikel 10	av rapporteringsskyldiga	upplysningar.	digital offentlig
		av rapporteringsskyldiga	upplysningar.	tjänst	Utbyte av
		plattformsoperatörer.		tjänst	Utbyte av
		plattformsoperatörer.			upplysningar
					upplysningar

		Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas	Inrättande av en	Data
	Artikel 12	krävs för att underlätta	behöriga	digital offentlig	Digitala lösningar
		kommunikationen av upplysningar som	myndigheter för	tjänst	Digitala lösningar
		kommunikationen av upplysningar som	myndigheter för	tjänst
		rapporteras av rapporteringsskyldiga	utbyte av		Utbyte av

SV			10			SV

	leverantörer av kryptotillgångstjänster.	upplysningar.		upplysningar
	Tillhandahålla ett standardiserat digitalt
	format för utbyte av upplysningar.

	Anta de praktiska arrangemang som
	krävs för att underlätta
	kommunikationen av upplysningar som	Medlemsstaternas
	rapporteras av rapporteringsskyldiga	behöriga		Data
	leverantörer av kryptotillgångstjänster.	myndigheter för		Data
	leverantörer av kryptotillgångstjänster.	myndigheter för	Inrättande av en
	Upprätta ett register som gör det möjligt	utbyte av	Inrättande av en	Digitala lösningar
Artikel 13	Upprätta ett register som gör det möjligt	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
Artikel 13	för kryptotillgångsoperatörer som inte	upplysningar.	digital offentlig
	för kryptotillgångsoperatörer som inte	upplysningar.	tjänst	Utbyte av
	omfattas av förordning (EU) 2023/1114		tjänst	Utbyte av
	omfattas av förordning (EU) 2023/1114			upplysningar
	(förordningen om marknader för			upplysningar
	(förordningen om marknader för
	kryptotillgångar) att registrera sig i en
	enda medlemsstat för att uppfylla sina
	rapporteringsskyldigheter.

	Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas
	krävs för att underlätta	behöriga		Data
	kommunikationen av upplysningar om	myndigheter för		Data
	kommunikationen av upplysningar om	myndigheter för	Inrättande av en
	deklarationer med information om	utbyte av	Inrättande av en	Digitala lösningar
Artikel 15	deklarationer med information om	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
Artikel 15	tilläggsskatt enligt artikel 44 i direktiv	upplysningar.	digital offentlig
	(EU) 2022/2523		tjänst	Utbyte av
	Tillhandahålla ett standardiserat digitalt			upplysningar
	Tillhandahålla ett standardiserat digitalt
	format för utbyte av upplysningar.

	Anta de praktiska arrangemang som
	krävs för att underlätta
	kommunikationen av upplysningar om	Medlemsstaternas		Data
	underrättelser avseende land-för-land-	behöriga		Data
	underrättelser avseende land-för-land-	behöriga	Inrättande av en
	rapportering och deklarationer med	myndigheter för	Inrättande av en	Digitala lösningar
Artikel 16	information om tilläggsskatt samt	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
Artikel 16	information om tilläggsskatt samt	utbyte av	digital offentlig
	utbytet av upplysningar enligt artikel 44	upplysningar.	tjänst	Utbyte av
	i direktiv (EU) 2022/2523.			upplysningar
	Tillhandahålla ett standardiserat digitalt
	format för utbyte av upplysningar.

	Anta de praktiska arrangemang som	Medlemsstaternas		Data
	krävs för att underlätta digital och	behöriga		Data
	automatiserad kontroll av att ett	myndigheter för	Inrättande av en	Digitala lösningar
Artikel 36	skatteregistreringsnummer som	utbyte av	digital offentlig	Digitala lösningar
Artikel 36	skatteregistreringsnummer som	utbyte av	digital offentlig
	tillhandahålls av en	upplysningar.	tjänst	Utbyte av
	rapporteringsskyldig enhet eller en			upplysningar
	skattebetalare är giltigt.

4.2Data

Typ av data	Hänvisning/hänvisningar till	Standard och/eller specifikation (i tillämpliga
	kravet	fall)

	Skatteupplysningar om inkomster från anställning,	Artikel 4	Specifikationer av uppgifterna enligt artikel 4.1.
	styrelsearvoden, pensioner, ägande av och		XML-format används som gemensam standard för
	inkomster från fast egendom, royaltyer och		utbyte.
	utdelningar som inte är kopplade till depåkonton.

	Skatteupplysningar från finansiella uppgifter som	Artikel 5	Specifikationer av uppgifterna enligt artikel 5.1. Det
	rapporteras av finansiella institut i varje		gemensamma standardiserade format som anges i
	medlemsstat.		bilagorna I och II till det omarbetade direktivet.
			XML-format används som gemensam standard för
			utbyte.

	Skatteupplysningar om förhandsbesked i	Artikel 6	Specifikationer av uppgifterna enligt artikel 6.5.
	gränsöverskridande skattefrågor och		XML-format används som gemensam standard för
	förhandsbesked om prissättning.		utbyte.

	Skatteupplysningar om land-för-land-rapporter.	Artikel 7	Specifikationer av uppgifterna enligt artikel 7.3 och
			den standard som fastställs i enlighet med artikel
			51.2. XML-format används som gemensam standard
			för utbyte.

	Skatteupplysningar om rapporteringspliktiga	Artikel 8	Specifikationer av uppgifterna enligt artikel 8.3, 8.7,
	gränsöverskridande arrangemang.		8.10 och 8.13 samt bilaga IV för närmare uppgifter
			om de kännetecken som medför att det
			gränsöverskridande arrangemanget är
			rapporteringspliktigt. XML-format används som
			gemensam standard för utbyte.

	Skatteupplysningar som rapporteras av	Artikel 9	Specifikationer av uppgifterna enligt artikel 9.2.
			XML-format används som gemensam standard för

SV		13		SV

plattformsoperatörer.		utbyte.

Skatteupplysningar som rör registrering av	Artikel 10	Specifikationer av uppgifterna enligt artikel 10.
rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer.		XML-format används som gemensam standard för
		utbyte.

Skatteupplysningar om transaktioner med	Artikel 12.3 och bilaga VI avsnitt I,	Det gemensamma standardiserade format som anges
kryptotillgångar.	Rapporteringskrav.	i bilaga VI avsnitt II i det omarbetade direktivet,
		RAPPORTERINGSKRAV. XML-format används
		som gemensam standard för utbyte.

Skatteupplysningar när det gäller deklarationer med	Artikel 15	Specifikationer av uppgifterna enligt artikel 15.
information om tilläggsskatt enligt artikel 44 i		XML-format används som gemensam standard för
direktiv (EU) 2022/2523		utbyte.

Skatteupplysningar om underrättelser avseende	Artikel 16 i det omarbetade	Specifikationer av uppgifterna enligt den standard
land-för-land-rapportering och central inlämning av	direktivet.	som fastställs i enlighet med artikel 51.2. XML-
deklarationen med information om tilläggsskatt		format används som gemensam standard för utbyte.
samt utbyte av upplysningar.

Skatteupplysningar om kontroll av att ett	Artikel 36 i det omarbetade	Specifikationer av uppgifterna enligt den standard
skatteregistreringsnummer är giltigt.	direktivet.	som fastställs i enlighet med artikel 51.2. XML-
		format används som gemensam standard för utbyte.

Överensstämmelse med EU:s datastrategi

Artikel 4 – Obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster från anställning, styrelsearvoden, pensioner, ägande av och inkomster från fast egendom, royaltyer och utdelningar som inte är kopplade till depåkonton.

AEOI (automatiskt utbyte av upplysningar) är ett system där skattemyndigheter i olika jurisdiktioner inom EU regelbundet och automatiskt

utbyter finansiella upplysningar och upplysningar om skattebetalare med varandra för att öka transparensen och bekämpa skatteundandragande.

Direktivets avsnitt I (även kallat DAC1):

➢Automatiskt utbyte av skatteupplysningar

➢Gränsöverskridande skattetransparens

➢Regelbunden och strukturerad rapportering

➢Förbättrad efterlevnad av skatteregler och upptäckt av bedrägerier

➢Samarbete mellan skattemyndigheter

Informationssystemet för beskattning inom DAC1 stöder EU-strategin för data genom att

•möjliggöra gränsöverskridande dataflöden (huvudmål),

•främja tillgången till uppgifter inom den offentliga sektorn,

•stärka datautbytet mellan myndigheter (G2G),

•stödja rättvisa och effektiva datadrivna ekonomier,

•bidra till datainteroperabilitet inom EU,

•skapa förtroende för system för datadelning,

•stödja aktuella och återanvändbara dataflöden,

•främja europeisk datasuveränitet.

Artikel 5 – Obligatoriskt automatiskt utbyte av finansiella upplysningar

Automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton mellan skattemyndigheter i EU, baserat på OECD:s gemensamma rapporteringsstandard (CRS), en global standard som utvecklats för att bekämpa skatteundandragande och öka transparensen i det internationella finansiella systemet.

Direktivets avsnitt II (även kallat DAC2)

➢kräver att finansiella institut rapporterar kontoupplysningar om kontohavare som inte har hemvist i landet till sin nationella skattemyndighet,

➢omfattar centrala finansiella uppgifter, däribland kontosaldon, räntor, utdelningar och intäkter från finansiella tillgångar,

➢gör det möjligt att identifiera skattebetalare som innehar finansiella konton utomlands, vilket förbättrar den gränsöverskridande skattetransparensen och efterlevnaden av skatteregler,

➢standardiserar reglerna om rapportering och åtgärder för kundkännedom i hela EU och säkerställer därmed en enhetlig insamling och ett enhetligt utbyte av finansiella uppgifter mellan medlemsstaterna.

Informationssystemet för beskattning inom DAC2 stöder EU-strategin för data genom att

•möjliggöra storskaligt gränsöverskridande datautbyte inom finanssektorn,

•stärka EU:s inre marknad för data (användningsfall inom den offentliga sektorn),

•förbättra tillgången till och kvaliteten på uppgifter för offentliga myndigheter,

•skapa förtroende och styrningsramar för utbyte av känsliga uppgifter,

•främja interoperabilitet och standardisering i EU-datasystem.

Artikel 6 – Obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning.

Kräver att medlemsstaterna automatiskt utbyter upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, så att skattemyndigheterna kan bedöma potentiella skatterisker och säkerställa en rättvis företagsbeskattning i hela EU.

Direktivets avsnitt III (även kallat DAC3)

➢inför automatiskt utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning mellan EU:s medlemsstater,

➢kräver att skattemyndigheterna delar sammanfattningar av förhandsbesked som utfärdats till multinationella företag, särskilt sådana som har gränsöverskridande effekter,

➢säkerställer att andra medlemsstater informeras när ett förhandsbesked kan påverka deras skattebas, vilket ökar transparensen i företagsbeskattningen,

➢inrättar ett centralt EU-register för upplysningar om förhandsbesked som är tillgängligt för alla medlemsstater för riskbedömning och kontroller av efterlevnaden,

➢stärker samarbetet och minskar skadlig skattepraxis genom att begränsa sekretessen kring förmånliga förhandsbesked. Informationssystemet för beskattning inom DAC3 stöder EU-strategin för data genom att

•möjliggöra strukturerat gränsöverskridande datautbyte mellan skattemyndigheter,

•förbättra tillgången till värdefulla uppgifter inom den offentliga sektorn,

•stärka förtroendet och styrningen vid utbyte av känsliga uppgifter,

•stödja harmonisering och enhetlighet av data i hela EU,

•förbättra datadriven efterlevnadskontroll och utformning av politiken,

•bidra till den framväxande EU-modellen med dataområden i offentlig förvaltning.

Artikel 7 – Obligatoriskt automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter

Kräver att multinationella företag lämnar en land-för-land-rapport om sina intäkter, vinster, betalda skatter och ekonomiska verksamhet, som utbyts mellan skattemyndigheter för att öka transparensen och bedöma riskerna för skatteflykt.

Direktivets avsnitt IV (även kallat DAC4)

➢inför land-för-land-rapportering för multinationella företag med konsoliderade koncernintäkter,

➢kräver automatiskt utbyte av rapporter mellan skattemyndigheter i EU, baserat på den jurisdiktion där den yttersta moderenheten är belägen eller där dotterföretagen bedriver verksamhet,

➢ökar skattetransparensen och förbättrar riskbedömningen genom att göra det möjligt för myndigheterna att identifiera risker för vinstförflyttning och urholkning av skattebasen,

➢stöder samordnade EU-åtgärder mot skatteflykt genom att förbättra jämförbarheten mellan multinationella företags koncernstrukturer och ekonomiska verksamhet i medlemsstaterna.

Informationssystemet för beskattning inom DAC4 stöder EU-strategin för data genom att

•skapa strukturerade och värdefulla gränsöverskridande datauppsättningar för offentliga myndigheter,

•möjliggöra tillförlitligt datautbyte mellan myndigheter,

•förbättra datadriven efterlevnadskontroll och utformning av politiken,

•främja harmonisering och interoperabilitet för finansiella rapporteringsuppgifter,

•stödja EU:s mål om ett tillförlitligt dataekosystem för ekonomisk styrning.

Artikel 8 – Obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang.

Kräver att förmedlare (eller i vissa fall skattebetalare) rapporterar gränsöverskridande skattearrangemang med särskilda ”kännetecken” som tyder på potentiell skatteflykt, varefter upplysningarna automatiskt utbyts mellan skattemyndigheter i EU för att öka transparensen och motverka aggressiv skatteplanering.

Direktivets avsnitt V (även kallat DAC6)

➢inför obligatorisk rapportering av vissa gränsöverskridande skattearrangemang som uppvisar fastställda kännetecken kopplade till skatteflykt eller aggressiv skatteplanering,

➢lägger det primära rapporteringsansvaret på förmedlare och i vissa fall på skattebetalarna själva,

➢kräver rapportering till nationella skattemyndigheter inom fastställda tidsfrister,

➢kräver automatiskt utbyte av rapporterade upplysningar mellan EU:s medlemsstater, vilket ger gränsöverskridande insyn i potentiellt aggressiva skatteupplägg,

➢syftar till att öka transparensen och motverka skatteflykt genom att ge skattemyndigheterna tidig insyn i potentiellt otillbörliga skattearrangemang.

Informationssystemet för beskattning inom DAC6 stöder EU-strategin för data genom att

•möjliggöra strukturerat gränsöverskridande utbyte av värdefulla regleringsuppgifter,

•stärka tillförlitliga dataflöden mellan offentliga myndigheter,

•förbättra tillgången till aktuella och användbara uppgifter för efterlevnadskontroll,

•främja standardisering och strukturerad rapportering,

•stödja datadriven styrning och samordning i hela EU,

•stärka EU:s modell för kontrollerad datadelning i allmänhetens intresse.

Direktivets artiklar 9, 10 och 11 – Obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som rapporteras av plattformsoperatörer.

Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer genomför förfarandena för kundkännedom och uppfyller rapporteringskraven avseende rapporteringspliktiga säljare.

Direktivets avsnitt VI (även kallat DAC7)

➢kräver att upplysningar om den rapporteringspliktiga säljare till vilken ersättningen betalas eller krediteras och som finns tillgängliga för den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören utbyts med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist,

➢inför rapportering, när den rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen,

➢kräver att rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer registrerar sig inom unionen och tilldelas ett unikt identifieringsnummer,

➢fastställer regelverket för de fall där en medlemsstat har ingått ett avtal mellan behöriga myndigheter med en jurisdiktion utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar om säljare som har inkomster från verksamheter som förmedlas via plattformar,

➢syftar till att öka transparensen och motverka skatteflykt.

Informationssystemet för beskattning inom DAC7 stöder EU-strategin för data genom att

•möjliggöra strukturerat gränsöverskridande utbyte av värdefulla regleringsuppgifter,

•stärka tillförlitliga dataflöden mellan offentliga myndigheter,

•förbättra tillgången till aktuella och användbara uppgifter för efterlevnadskontroll,

•främja standardisering och strukturerad rapportering,

•stödja datadriven styrning och samordning i hela EU,

•stärka EU:s modell för kontrollerad datadelning i allmänhetens intresse.

Artikel 12 i direktivet – Obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som rapporteras av rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster

Det automatiska utbytet av upplysningar (AEOI), en global standard som utvecklats för att bekämpa skatteundandragande och öka transparensen i det internationella finansiella systemet, genomförs i hela EU med hjälp av det av OECD utvecklade regelverket för rapportering av kryptotillgångar för att rapportera transaktioner med kryptotillgångar inom ramen för det omarbetade direktivet.

Direktivets avsnitt VII (även kallat DAC8)

➢införlivar digitala tillgångar, såsom kryptovalutor och elektroniska pengar, i regelverket för utbyte av skatteupplysningar,

➢kräver standardiserad digital rapportering av uppgifter (XML/XSD),

➢inför nya rapporteringsskyldigheter för operatörer av digitala plattformar, börser och leverantörer av plånbokstjänster avseende transaktioner med kryptotillgångar.

Informationssystemet för beskattning inom DAC8 stöder EU-strategin för data genom att

•förbättra uppgifternas kvalitet och detaljnivå för att öka skattetransparensen vad gäller kryptotillgångar och rapporteringen av dem,

•införa maskinläsbara, standardiserade format i olika jurisdiktioner,

•möjliggöra återanvändning av uppgifter för politiska åtgärder, reglering och ekonomiska prognoser (en central FAIR-princip),

•stödja gränsöverskridande datadelning och tillgång till data som möjliggör åtkomst till högkvalitativa uppgifter från offentlig och privat sektor i medlemsstaterna,

•säkerställa interoperabilitet och återanvändbarhet för data samt användning av gemensamma standarder,

•främja datasuveränitet och datastyrning,

•säkerställa förtroende, transparens, säkerhet, rättvisa, etik och efterlevnad av dataskyddsförordningen.

Artikel 15 i direktivet – Utbyte av upplysningar när det gäller deklarationer med information om tilläggsskatt enligt artikel 44 i direktiv (EU) 2022/2523.

Kräver att varje medlemsstat vidtar de åtgärder som krävs för att se till att den ingående enhet i en multinationell koncern som lämnar deklarationen använder ett standardformulär för att fullgöra inlämningsskyldigheterna enligt artikel 44 i direktiv (EU) 2022/2523, i syfte att

säkerställa en minimiskattenivå för multinationella koncerner i hela EU. Det omarbetade direktivets avsnitt VIII (även kallat DAC9)

➢inför obligatorisk rapportering av deklarationer med information om tilläggsskatt mellan medlemsstaterna,

➢fastställer särskilda rapporteringsskyldigheter för koncernenheter i multinationella koncerner och medlemsstaternas behöriga skattemyndigheter,

➢kräver rapportering till nationella skattemyndigheter inom fastställda tidsfrister,

➢kräver automatiskt utbyte av rapporterade upplysningar mellan EU:s medlemsstater, vilket ger gränsöverskridande insyn i deklarationer med information om tilläggsskatt,

➢syftar till att säkerställa att en global minimiskattenivå för multinationella koncerner tillämpas i hela EU.

Informationssystemet för beskattning inom DAC9 stöder EU-strategin för data genom att

•möjliggöra strukturerat gränsöverskridande utbyte av värdefulla regleringsuppgifter,

•stärka tillförlitliga dataflöden mellan offentliga myndigheter,

•förbättra tillgången till aktuella och användbara uppgifter för efterlevnadskontroll,

•främja standardisering och strukturerad rapportering,

•stödja datadriven styrning och samordning i hela EU,

•stärka EU:s modell för kontrollerad datadelning i allmänhetens intresse.

Artikel 16 – Underrättelser avseende land-för-land-rapportering och central inlämning av deklarationen med information om tilläggsskatt samt utbyte av upplysningar.

Kräver att varje medlemsstat vidtar de åtgärder som krävs för att den rapporteringsskyldiga enheten enligt artikel 7 eller den ingående enhet i en multinationell koncern som lämnar rapporter enligt artikel 15 ska kunna lämna en enda underrättelse.

Avsnitt VIII (även kallat DAC9)

➢inför obligatorisk rapportering av deklarationer med information om tilläggsskatt mellan medlemsstaterna,

➢fastställer särskilda rapporteringsskyldigheter för koncernenheter i multinationella koncerner och medlemsstaternas behöriga skattemyndigheter,

➢kräver rapportering till nationella skattemyndigheter inom fastställda tidsfrister,

➢kräver automatiskt utbyte av rapporterade upplysningar mellan EU:s medlemsstater, vilket ger gränsöverskridande insyn i deklarationer med information om tilläggsskatt,

➢syftar till att säkerställa att en global minimiskattenivå för multinationella koncerner tillämpas i hela EU.

Den här digitala metoden för kommunikation mellan olika informationssystem för beskattning stöder EU-strategin för data genom att

•möjliggöra strukturerat gränsöverskridande utbyte av värdefulla regleringsuppgifter,

•stärka tillförlitliga dataflöden mellan offentliga myndigheter,

•förbättra tillgången till aktuella och användbara uppgifter för efterlevnadskontroll,

•främja standardisering och strukturerad rapportering,

•stödja datadriven styrning och samordning i hela EU,

•stärka EU:s modell för kontrollerad datadelning i allmänhetens intresse.

Artikel 36 – Verktyg för kontroll av skatteregistreringsnummer

Ger medlemsstaterna tillgång till ett verktyg som utvecklats av Europeiska kommissionen och som möjliggör digital och automatiserad kontroll av att ett skatteregistreringsnummer som tillhandahålls av en rapporteringsskyldig enhet eller en skattebetalare är giltigt.

ToW (TIN-on-the-Web)

➢gör det möjligt att kontrollera om ett skatteregistreringsnummer överensstämmer med det officiella nationella formatet i en medlemsstat,

➢validerar skatteregistreringsnumrets struktur och syntax och bidrar därmed till att fastställa om numret förefaller vara formellt korrekt,

➢hjälper skatteförvaltningar och rapporteringsskyldiga enheter att minska fel vid gränsöverskridande skatterapportering och i förfaranden för automatiskt utbyte av upplysningar enligt direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning,

➢förbättrar interoperabiliteten och uppgifternas kvalitet genom harmoniserade valideringsregler för format på skatteregistreringsnummer i EU:s medlemsstater,

➢bekräftar normalt inte skattebetalarens identitet eller huruvida skatteregistreringsnumret tillhör en viss person. Det validerar främst att skatteregistreringsnumrets format och struktur är korrekta.

ToW-systemet underlättar EU-strategin för data genom att

•stödja interoperabiliteten för skatteuppgifter mellan medlemsstaterna genom standardiserad validering av skatteregistreringsnummer,

•förbättra uppgifternas kvalitet och tillförlitlighet genom att minska fel vid identifiering av skattebetalare i samband med gränsöverskridande utbyten,

•möjliggöra återanvändning av befintliga identifieringsuppgifter om skattebetalare i enlighet med engångsprincipen,

•underlätta automatiserad och maskinläsbar kontroll av identifierare för skattebetalare i EU:s informationssystem för beskattning,

•stärka tillförlitlig datadelning inom den offentliga sektorn genom att förbättra enhetligheten och spårbarheten hos utbytta skatteuppgifter,

•bidra till harmoniserade digitala beskattningstjänster och återanvändbara datauppsättningar av hög kvalitet inom EU:s dataekosystem.

Överensstämmelse med engångsprincipen

Inom ramen för direktivet samlas upplysningar in på nationell nivå i enlighet med engångsprincipen och återanvänds genom utbyte av upplysningar mellan EU:s medlemsstater.

Förklara hur nyskapade data är sökbara, tillgängliga, interoperabla och återanvändbara samt uppfyller standarder för hög kvalitet

Artikel 4 – OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR OM INKOMSTER FRÅN ANSTÄLLNING, STYRELSEARVODEN, PENSIONER, ÄGANDE AV OCH INKOMSTER FRÅN FAST EGENDOM, ROYALTYER OCH UTDELNINGAR SOM INTE ÄR KOPPLADE TILL DEPÅKONTON

DAC1 är ett informationssystem för beskattning som fungerar som ett transeuropeiskt system med system-till-system-utbyte av uppgifter mellan medlemsstaternas skattedatabaser. Det finns ingen central EU-databas, utan systemet bygger på pushbaserad automatisk dataöverföring, där källsystemen regelbundet exporterar fördefinierade datauppsättningar om skattebetalare.

Datamodellen i DAC1 är kategoribaserad och har strukturerade fält (såsom inkomster från anställning, styrelsearvoden, pensioner, inkomster från fast egendom, royaltyer och utdelningar som inte är kopplade till depåkonton). Varje nationellt informationssystem för beskattning fungerar både som dataleverantörs- och datakonsumentnod i en distribuerad nätverksarkitektur.

DAC1 uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•Uppgifterna inom DAC1 är strukturerade i fördefinierade kategorier (t.ex. inkomster från anställning, pensioner och inkomster från fast egendom), vilket gör det möjligt för skattemyndigheterna att systematiskt indexera dem.

•Användningen av identifierare för skattebetalare (såsom skatteregistreringsnummer, när sådana finns tillgängliga) möjliggör tillförlitlig matchning av uppgifter mellan medlemsstaterna.

•Uppgifterna överförs via etablerade kanaler för administrativt samarbete, vilket säkerställer att de kan lokaliseras i nationella skattesystem och skattesystem på EU-nivå.

Tillgänglighet

•Upplysningar utbyts direkt mellan behöriga skattemyndigheter via säkra och reglerade kommunikationssystem.

•Åtkomsten är begränsad till behöriga offentliga organ, vilket säkerställer kontrollerad och tillförlitlig hämtning av uppgifterna.

•Det rättsliga regelverket säkerställer att uppgifterna förblir tillgängliga efter det att de har rapporterats av källmedlemsstaten. Interoperabilitet

•DAC1 fastställer gemensamma inkomstkategorier och standardiserade rapporteringsskyldigheter för medlemsstaterna.

•Även om den fullständiga tekniska harmoniseringen är begränsad säkerställer gemensamma rättsliga definitioner begreppslig konsekvens för skatteuppgifterna.

•Användningen av gemensamma identifierare (t.ex. skatteregistreringsnummer där så är tillämpligt) underlättar gränsöverskridande matchning av uppgifter om skattebetalare.

Återanvändbarhet

•Uppgifterna utbyts för flera lagliga skatteändamål, däribland efterlevnadskontroller, revisioner och riskanalys.

•När uppgifterna väl har samlats in kan de återanvändas av de mottagande skattemyndigheterna utan att på nytt samlas in från

skattebetalaren, i enlighet med engångsprincipen.

•Harmoniserade kategorier möjliggör även sekundär analytisk användning, såsom analys av skattegap och utvärdering av politiken. Höga kvalitetskrav

•DAC1 innehåller krav på fullständighet, regelbundenhet (utbyte minst en gång per år) och att uppgifterna lämnas i rätt tid.

•Upplysningarna hämtas från verifierade administrativa register, vilket ökar deras tillförlitlighet.

•De behöriga myndigheternas rättsliga ansvar säkerställer att de uppgifter som rapporteras mellan medlemsstaterna är korrekta och enhetliga.

Artikel 5 – Obligatoriskt automatiskt utbyte av finansiella upplysningar

DAC2 kan beskrivas som en standardiserad modul för storskalig inhämtning och storskaligt utbyte av finansiella uppgifter, integrerad i de nationella skattemyndigheternas system för automatisk gränsöverskridande rapportering enligt OECD:s gemensamma rapporteringsstandard (CRS).

DAC2 fungerar som ett dataflöde mellan finansiella institut, nationella skattemyndigheter och skattemyndigheter i andra länder. Det kräver att finansiella institut extraherar uppgifter från centrala banksystem (konton, saldon och inkomstflöden) och lämnar strukturerade rapporter till de nationella skattemyndigheterna. De nationella skattesystemen fungerar som nav för sammanställning och validering och utför kvalitetskontroller av uppgifterna före överföringen. Uppgifterna utbyts med hjälp av standardiserade scheman som är anpassade till den gemensamma rapporteringsstandarden (CRS) för att säkerställa begreppslig och strukturell interoperabilitet.

DAC2 uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•Uppgifterna inom DAC2 är strukturerade enligt OECD:s standardiserade CRS-scheman, vilket möjliggör enhetlig indexering av upplysningar om finansiella konton i olika jurisdiktioner.

•Identifieringsuppgifter om skattebetalare (t.ex. skatteregistreringsnummer, namn och födelsedatum) möjliggör exakt matchning och hämtning i medlemsstaternas system.

•Uppgifterna överförs via särskilda kanaler för skattemyndigheter, vilket säkerställer att de registreras systematiskt och är spårbara i de nationella informationssystemen för beskattning.

Tillgänglighet

•Uppgifterna utbyts på ett säkert sätt mellan behöriga skattemyndigheter via etablerade nätverk för administrativt samarbete.

•Åtkomsten är strikt begränsad till behöriga offentliga organ enligt tillämpliga rättsliga bestämmelser, vilket säkerställer kontrollerad och tillförlitlig åtkomst till uppgifterna.

•När uppgifterna har lämnats av de finansiella instituten och validerats av skattemyndigheterna kan de användas för flera olika funktioner inom skatteförvaltningen utan att behöva samlas in på nytt.

Interoperabilitet

•DAC2 bygger på OECD:s gemensamma rapporteringsstandard, som tillhandahåller en globalt harmoniserad datamodell och syntax.

•Standardiserade fält (kontosaldon, räntor, utdelningar och kontohavare) säkerställer semantisk och strukturell interoperabilitet mellan systemen.

•Användningen av gemensamma identifierare och valideringsregler möjliggör matchning mellan system och integrering i nationella skatteplattformar.

Återanvändbarhet

•Uppgifterna återanvänds av skattemyndigheterna för övervakning av efterlevnaden, riskanalys, urval för revision och åtgärder för verkställighet.

•När uppgifterna väl har samlats in kan de användas för flera sekundära ändamål utan att skattebetalaren behöver rapportera ytterligare uppgifter, i enlighet med engångsprincipen.

•Den harmoniserade strukturen möjliggör integrering i analysmodeller och system för gränsöverskridande skatteinformation.

Höga kvalitetskrav

•Uppgifterna genomgår validering på flera nivåer: hos de finansiella instituten, hos de nationella skattemyndigheterna och genom kontroller hos de mottagande myndigheterna.

•DAC2 innehåller strikta rapporteringsskyldigheter som säkerställer att de finansiella uppgifterna är fullständiga, lämnas i rätt tid och är enhetliga.

•Standardiserade format enligt den gemensamma rapporteringsstandarden (CRS) minskar antalet fel och förbättrar jämförbarheten och tillförlitligheten hos datauppsättningar i olika jurisdiktioner.

Artikel 6 – OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR OM FÖRHANDSBESKED I

GRÄNSÖVERSKRIDANDE SKATTEFRÅGOR OCH FÖRHANDSBESKED OM PRISSÄTTNING

DAC3 är ett strukturerat rättsligt och tekniskt gränssnitt för utbyte av metadata om förhandsbesked mellan nationella skattemyndigheters system och ett EU-omfattande samordningsregister. Det fungerar som en modul för utbyte av regleringsuppgifter som är integrerad i de nationella skattemyndigheternas system och inriktad på förhandsbesked i skattefrågor och förhandsbesked om prissättning. DAC3 kräver att skattemyndigheterna extraherar strukturerade metadata från interna system för förhandsbesked avseende sådana förhandsbesked som är relevanta över gränserna (och inte i samtliga fall fullständiga dokument). Varje medlemsstats informationssystem för beskattning fungerar som en nod för tillhandahållande av uppgifter och överför sammanfattningar av förhandsbesked till andra medlemsstaters skattesystem via säkra

kanaler.

DAC3 uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•DAC3 använder ett standardiserat metadataschema för förhandsbesked i skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, vilket möjliggör enhetlig indexering i medlemsstaterna.

•Varje förhandsbesked är kopplat till identifierbara enheter (skattebetalare, jurisdiktion och typ av förhandsbesked), vilket gör det sökbart i de nationella systemen och i EU-registret.

•Det centrala EU-registret fungerar som ett indexeringslager som gör det möjligt för medlemsstaterna att effektivt lokalisera relevanta gränsöverskridande förhandsbesked.

Tillgänglighet

•Uppgifter om förhandsbesked utbyts mellan behöriga skattemyndigheter via säkra kanaler för administrativt samarbete.

•Åtkomsten är begränsad till behöriga offentliga myndigheter, vilket säkerställer kontrollerad och tillförlitlig hämtning av känsliga skatteuppgifter.

•När förhandsbeskeden väl har rapporterats blir de tillgängliga för andra medlemsstater utan att ytterligare uppgifter behöver begäras från skattebetalarna eller de utfärdande myndigheterna.

Interoperabilitet

•DAC3 föreskriver ett harmoniserat rapporteringsformat för förhandsbesked i skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, vilket säkerställer semantisk enhetlighet mellan jurisdiktionerna.

•Standardiserade metadatafält möjliggör integrering mellan olika nationella skatteförvaltningssystem.

•Systemet stöder gränsöverskridande koppling av förhandsbesked till multinationella företag, vilket förbättrar kompatibiliteten mellan systemen.

Återanvändbarhet

•Uppgifterna återanvänds av skattemyndigheterna för riskbedömning, internprissättningsanalys och urval för revision.

•När uppgifterna om förhandsbesked väl har samlats in kan de användas för flera ändamål i senare led utan att de behöver samlas in på nytt från skattebetalarna (i linje med engångsprincipen).

•Den harmoniserade strukturen gör det möjligt att integrera uppgifterna i bredare system för skatteunderrättelser och analys av efterlevnad.

Höga kvalitetskrav

•DAC3 kräver strukturerad rapportering av förhandsbesked inom föreskrivna tidsfrister, vilket bidrar till att de inlämnade uppgifterna är fullständiga och enhetliga.

•Standardisering av metadata minskar tvetydigheten och förbättrar jämförbarheten mellan medlemsstaterna.

•Centraliserad sammanställning och korskontroll ökar uppgifternas tillförlitlighet och bidrar till att upptäcka inkonsekvenser eller luckor i rapporteringen.

Artikel 7 – OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV LAND-FÖR-LAND-RAPPORTER

DAC4 är en standardiserad decentraliserad modul för rapportering och utbyte av land-för-land-uppgifter avseende bolagsskatt, som är integrerad i de nationella skatteförvaltningarnas system och samordnad genom ett EU-omfattande sammankopplingsskikt. Det fungerar som ett

gränssnitt för datainsamling i de nationella informationssystemen för beskattning och kräver att multinationella företag lämnar strukturerade land-för-land-rapporter. Uppgifterna genereras från företagens konsoliderings- och redovisningssystem och omvandlas därefter till ett standardiserat rapporteringsformat. De nationella skatteförvaltningarna fungerar som noder för mottagning, validering och vidarebefordran av uppgifter i ett decentraliserat nätverk för informationsutbyte.

DAC4 uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•DAC4-uppgifter struktureras enligt en standardiserad mall för land-för-land-rapportering, vilket möjliggör enhetlig indexering i medlemsstaterna.

•Varje rapport är kopplad till identifierbara multinationella koncerner och skattejurisdiktioner, vilket möjliggör exakt hämtning i skatteförvaltningarnas system.

•De nationella systemen och EU:s ram för informationsutbyte möjliggör systematisk katalogisering av datauppsättningar för land-för- land-rapportering så att de kan identifieras över gränserna.

Tillgänglighet

•Uppgifterna utbyts mellan behöriga skattemyndigheter via säkra och reglerade kanaler för administrativt samarbete.

•Åtkomsten är begränsad till behöriga offentliga organ, vilket säkerställer kontrollerad tillgång till känslig företagsinformation.

•När uppgifterna väl har lämnats och validerats blir de tillgängliga för flera medlemsstater utan att skattebetalaren behöver rapportera ytterligare uppgifter.

Interoperabilitet

•DAC4 använder ett harmoniserat rapporteringsschema som är anpassat till OECD:s standarder för land-för-land-rapportering, vilket

säkerställer strukturell och semantisk enhetlighet.

•Standardiserade fält (intäkter, vinster, skatter, anställda och tillgångar) möjliggör integrering i olika nationella skattesystem.

•Det gemensamma formatet möjliggör gränsöverskridande jämförbarhet och integrering i system för skatteanalys på EU-nivå. Återanvändbarhet

•Uppgifterna återanvänds för bedömning av skatterisker, analys av internprissättning samt övervakning av urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS).

•När uppgifterna väl har samlats in kan de användas för flera analytiska ändamål och efterlevnadsändamål utan att samlas in på nytt, i enlighet med engångsprincipen.

•Den harmoniserade strukturen möjliggör integrering i mer övergripande system för statistik, efterlevnadskontroll och utvärdering av politiken.

Höga kvalitetskrav

•DAC4 inför obligatoriska, standardiserade rapporteringsskyldigheter för stora multinationella koncerner, vilket säkerställer fullständighet och jämförbarhet.

•Uppgifterna valideras av de nationella skattemyndigheterna innan de utbyts, vilket förbättrar deras korrekthet och tillförlitlighet.

•Det strukturerade formatet, som är anpassat till OECD:s standarder, minskar inkonsekvenser och säkerställer hög dataintegritet mellan jurisdiktionerna.

Artikel 8 – OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR OM RAPPORTERINGSPLIKTIGA

GRÄNSÖVERSKRIDANDE ARRANGEMANG.

DAC6 är en händelsestyrd modul för efterlevnadsrapportering som är integrerad i de nationella skatteförvaltningarnas system och möjliggör insamling, strukturering och gränsöverskridande utbyte av metadata om skattearrangemang som identifieras genom förmedlarnas skyldighet att lämna uppgifter. Den fungerar som ett regulatoriskt datainsamlingsskikt för ”tidig varning” i nationella TIS-arkitekturer, med fokus på rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. Uppgifterna genereras externt av förmedlare (t.ex. skatterådgivare, advokater och finansiella institut) eller skattebetalare och lämnas därefter till skatteförvaltningarnas system. De nationella skattemyndigheterna fungerar som noder för validering och vidarebefordran och säkerställer att uppgifterna är fullständiga och uppfyller kraven innan de vidarebefordras.

DAC6 uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•DAC6 använder en standardiserad rapporteringsmall som bygger på fördefinierade kännetecken, vilket möjliggör enhetlig klassificering och indexering av rapporteringspliktiga arrangemang.

•Varje rapportering är kopplad till identifierbara enheter (förmedlare, skattebetalare och jurisdiktioner), vilket möjliggör strukturerad hämtning i de nationella skattesystemen.

•Rapporteringsramen gör det möjligt för skattemyndigheterna att katalogisera arrangemang i sökbara databaser och utföra utbyten på EU-nivå.

Tillgänglighet

•Uppgifterna lämnas till och utbyts mellan behöriga skattemyndigheter via säkra och rättsligt reglerade kanaler för administrativt samarbete.

•Åtkomsten är begränsad till behöriga offentliga myndigheter, vilket säkerställer kontrollerad tillgång till känsliga uppgifter om efterlevnad.

•När upplysningarna väl har rapporterats blir de tillgängliga i medlemsstaterna utan att skattebetalare eller förmedlare behöver lämna

ytterligare upplysningar.

Interoperabilitet

•DAC6 använder ett harmoniserat rapporteringsschema och ett gemensamt klassificeringssystem för kännetecken, vilket säkerställer semantisk enhetlighet mellan medlemsstaterna.

•Standardiserade datafält möjliggör integrering i olika nationella skattemyndigheters system.

•Den enhetliga strukturen underlättar gränsöverskridande jämförbarhet och gör det möjligt att koppla uppgifterna till andra datauppsättningar enligt direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (t.ex. förhandsbesked enligt DAC3 och land-för- land-rapportering enligt DAC4).

Återanvändbarhet

•Uppgifterna återanvänds för riskbedömning, urval för revision och upptäckt av upplägg för aggressiv skatteplanering.

•När uppgifterna väl har samlats in kan de användas för flera analytiska ändamål och för efterlevnadskontroll utan att på nytt samlas in från skattebetalarna, i enlighet med engångsprincipen.

•Den strukturerade rapporteringen möjliggör integrering i mer övergripande system för skatteanalys och analys av efterlevnaden. Höga kvalitetskrav

•DAC6 innehåller strikta tidsfrister för rapportering (vanligtvis 30 dagar) och skyldighet att lämna uppgifter, vilket säkerställer att uppgifterna lämnas i rätt tid.

•Användningen av fördefinierade kännetecken ökar enhetligheten och minskar risken för tvetydigheter i rapporteringen.

•Validering på flera nivåer av skattemyndigheterna förbättrar de inlämnade uppgifternas fullständighet, korrekthet och tillförlitlighet.

Artikel 9 – OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR SOM RAPPORTERAS AV

PLATTFORMSOPERATÖRER.

DAC7 är ett hybridsystem som huvudsakligen består av en standardiserad, distribuerad modul för rapportering och utbyte av skatteuppgifter om rapporteringspliktiga säljare, vilka rapporteras till nationella skattemyndigheters system av plattformsoperatörer och samordnas genom ett EU-omfattande sammankopplingslager. Det fungerar också som ett register över plattformsoperatörer och rapporteringspliktiga säljare för att säkerställa ett gränssnitt för datainsamling i nationella informationssystem för beskattning. Uppgifterna genereras från företagens konsoliderings- och redovisningssystem och omvandlas därefter till ett standardiserat rapporteringsformat. De nationella skatteförvaltningarna fungerar som noder för mottagning, validering och vidarebefordran av uppgifter i ett decentraliserat nätverk för informationsutbyte. Uppgifterna genereras externt av förmedlare (t.ex. skatterådgivare, advokater och finansiella institut) eller skattebetalare och lämnas därefter till skatteförvaltningarnas system. De nationella skattemyndigheterna fungerar som noder för validering och vidarebefordran och säkerställer att uppgifterna är fullständiga och uppfyller kraven innan de vidarebefordras.

DAC7 uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•DAC7 använder en standardiserad rapporteringsmall baserad på fördefinierade regler, vilket möjliggör ett enhetligt utbyte av skatteuppgifter om rapporteringspliktiga säljare.

•Registreringen av plattformsoperatörer och säljare är standardiserad, vilket gör det möjligt för skattemyndigheterna att registrera plattformar och säljare i sökbara databaser och utföra utbyten på EU-nivå.

•Principen om registrering i en enda medlemsstat säkerställer att en rapporteringspliktig säljares verksamhet fortlöpande rapporteras till den behöriga skattemyndigheten i den medlemsstat där säljaren har sin hemvist.

Tillgänglighet

•Uppgifterna lämnas till och utbyts mellan behöriga skattemyndigheter via säkra och rättsligt reglerade kanaler för administrativt

samarbete.

•Åtkomsten är begränsad till behöriga offentliga myndigheter och användare, vilket säkerställer kontrollerad tillgång till känsliga uppgifter om efterlevnad.

•När upplysningarna väl har rapporterats blir de tillgängliga för medlemsstaterna utan att plattformsoperatörerna behöver lämna ytterligare upplysningar.

Interoperabilitet

•DAC7 tillämpar ett harmoniserat rapporteringsschema och ett gemensamt klassificeringssystem för regler, vilket säkerställer semantisk enhetlighet mellan medlemsstaterna.

•Standardiserade datafält möjliggör integrering i olika nationella skattemyndigheters system.

Återanvändbarhet

•Uppgifterna återanvänds för riskbedömning, urval för revision och upptäckt av bedrägeri och skatteflykt.

•Den strukturerade rapporteringen möjliggör integrering i mer övergripande system för skatteanalys och analys av efterlevnaden. Höga kvalitetskrav

•DAC7 innehåller strikta tidsfrister för rapportering och skyldighet att lämna uppgifter, vilket säkerställer att uppgifterna lämnas i rätt tid.

•Tillämpningen av verksamhetsregler och tekniska regler förbättrar enhetligheten och minskar risken för tvetydigheter i rapporteringen.

•Validering på flera nivåer av skattemyndigheterna förbättrar de inlämnade uppgifternas fullständighet, korrekthet och tillförlitlighet.

Artikel 12 – OBLIGATORISKT AUTOMATISKT UTBYTE AV UPPLYSNINGAR SOM RAPPORTERAS AV

RAPPORTERINGSSKYLDIGA LEVERANTÖRER AV KRYPTOTILLGÅNGSTJÄNSTER – DAC8

Informationssystemet för beskattning inom DAC8 är ett hybridsystem som består av det transeuropeiska systemet, som kommunicerar med nationella DAC8-system för automatiskt utbyte av upplysningar enligt DAC8, och det centrala DAC8-systemet, som är uppbyggt som en komponentbaserad applikation med två komponenter för olika ändamål:

➢DAC8:s centrala register (DAC8 CR), som kommissionen gör tillgängligt för medlemsstaterna för registrering av och sökning efter upplysningar om kryptotillgångsoperatörer.

➢DAC8:s centrala katalog (DAC8 CD), som stöder kommunikationen av upplysningar mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter för rapportering av bytestransaktioner som genomförs av rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster för användare av kryptotillgångar med hemvist i EU.

DAC8:s valideringsmodul (DAC8 VM) är en applikation som utvecklas och testas centralt och tillhandahålls medlemsstaterna för validering av deras lokala genomföranden av DAC8.

DAC8 uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet eftersom centraliserade metadata lagras i ett centralt register och en central katalog där transaktionerna är kopplade till rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster som identifieras genom ett unikt nummer som genereras av systemet.

Tillgänglighet eftersom överföringen av upplysningar från nationella system via CCN möjliggör säker, kontrollerad och lagenlig åtkomst.

Interoperabilitet eftersom uppgifterna utbyts i ett gemensamt XML-format (för struktur och validering).

Återanvändbarhet eftersom datatransaktionerna rationaliseras och dokumenteras samt innehåller kryptografiska fingeravtryck som visar ursprung, omvandlingar och användning, vilket är avgörande för verifieringskedjor.

Hög kvalitet på uppgifterna säkerställs genom valideringsmodulen, som kommer att göras tillgänglig för användning i de nationella systemen.

Artikel 15 – UTBYTE AV UPPLYSNINGAR NÄR DET GÄLLER DEKLARATIONER MED INFORMATION OM TILLÄGGSSKATT ENLIGT ARTIKEL 44 I DIREKTIV (EU) 2022/2523

DAC9 är ett informationssystem för beskattning som fungerar som ett transeuropeiskt system med utbyte av uppgifter mellan användare och system samt mellan system i medlemsstaternas skattedatabaser. Det finns ingen central EU-databas, utan systemet bygger på pushbaserad automatisk dataöverföring, där källsystemen regelbundet exporterar fördefinierade datauppsättningar om skattebetalare.

I DAC9 är datamodellen inriktad på hantering av deklarationer med information om tilläggsskatt. Varje nationellt informationssystem för beskattning fungerar både som dataleverantörs- och datakonsumentnod i en distribuerad nätverksarkitektur.

DAC9 uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•Dataformatet i DAC9 är standardiserat för multinationella koncerner, vilket gör det möjligt för skattemyndigheterna att systematiskt indexera uppgifterna.

•Användningen av identifierare för skattebetalare (såsom skatteregistreringsnummer, när sådana finns tillgängliga) möjliggör tillförlitlig matchning av uppgifter mellan medlemsstaterna.

•Uppgifterna överförs via etablerade kanaler för administrativt samarbete, vilket säkerställer att de kan lokaliseras i nationella

skattesystem och skattesystem på EU-nivå.

Tillgänglighet

•Upplysningar utbyts direkt mellan behöriga skattemyndigheter via säkra och reglerade kommunikationssystem.

•Åtkomsten är begränsad till behöriga offentliga organ, vilket säkerställer kontrollerad och tillförlitlig hämtning av uppgifterna.

•Regelverket säkerställer att uppgifterna förblir tillgängliga efter det att de har rapporterats av källmedlemsstaten. Interoperabilitet

•DAC9 fastställer en gemensam grund för inkomstberäkning och standardiserade rapporteringsskyldigheter för medlemsstaterna.

•Även om den fullständiga tekniska harmoniseringen är begränsad säkerställer gemensamma rättsliga definitioner begreppslig konsekvens för skatteuppgifterna.

•Användningen av gemensamma identifierare (t.ex. skatteregistreringsnummer där så är tillämpligt) underlättar gränsöverskridande matchning av uppgifter om skattebetalare.

Återanvändbarhet

•Uppgifterna utbyts för flera lagliga skatteändamål, däribland efterlevnadskontroller, revisioner och riskanalys.

•När uppgifterna väl har samlats in kan de återanvändas av de mottagande skattemyndigheterna utan att samlas in på nytt från de multinationella koncernerna, i enlighet med engångsprincipen.

•Harmoniserade kategorier möjliggör även sekundär analytisk användning, såsom analys av skattegap och utvärdering av politiken. Höga kvalitetskrav

•DAC9 innehåller krav på fullständighet, regelbundenhet (utbyte minst en gång per år) och att uppgifterna lämnas i rätt tid.

•Upplysningarna hämtas från verifierade administrativa register, vilket ökar deras tillförlitlighet.

•De behöriga myndigheternas rättsliga ansvar säkerställer att de uppgifter som rapporteras mellan medlemsstaterna är korrekta och enhetliga.

Artikel 16 – Underrättelser avseende land-för-land-rapportering och central inlämning av deklarationen med information om tilläggsskatt samt utbyte av upplysningar.

Informationssystem för beskattning som fungerar som ett transeuropeiskt system med utbyte av uppgifter mellan användare och system samt mellan system i medlemsstaternas skattedatabaser. Det finns ingen central EU-databas, utan systemet bygger på pushbaserad automatisk dataöverföring, där källsystemen regelbundet exporterar fördefinierade datauppsättningar om skattebetalare.

Det uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•Dataformatet är standardiserat för multinationella koncerner, vilket gör det möjligt för skattemyndigheterna att systematiskt indexera uppgifterna.

•Användningen av identifierare för skattebetalare (såsom skatteregistreringsnummer, när sådana finns tillgängliga) möjliggör tillförlitlig matchning av uppgifter mellan medlemsstaterna.

•Uppgifterna överförs via etablerade kanaler för administrativt samarbete, vilket säkerställer att de kan lokaliseras i nationella skattesystem och skattesystem på EU-nivå.

Tillgänglighet

•Upplysningar utbyts direkt mellan behöriga skattemyndigheter via säkra och reglerade kommunikationssystem.

•Åtkomsten är begränsad till behöriga offentliga organ, vilket säkerställer kontrollerad och tillförlitlig hämtning av uppgifterna.

•Regelverket säkerställer att uppgifterna förblir tillgängliga efter det att de har rapporterats av källmedlemsstaten. Interoperabilitet

•Även om den fullständiga tekniska harmoniseringen är begränsad säkerställer gemensamma rättsliga definitioner begreppslig konsekvens för skatteuppgifterna.

•Användningen av gemensamma identifierare (t.ex. skatteregistreringsnummer där så är tillämpligt) underlättar gränsöverskridande matchning av uppgifter om skattebetalare.

Återanvändbarhet

•Uppgifterna utbyts för flera lagliga skatteändamål, däribland efterlevnadskontroller, revisioner och riskanalys.

•När uppgifterna väl har samlats in kan de återanvändas av de mottagande skattemyndigheterna utan att samlas in på nytt från de multinationella koncernerna, i enlighet med engångsprincipen.

•Harmoniserade kategorier möjliggör även sekundär analytisk användning, såsom analys av skattegap och utvärdering av politiken. Höga kvalitetskrav

•Krav på fullständighet, regelbundenhet (utbyte minst en gång per år) och att uppgifterna lämnas i rätt tid.

•Upplysningarna hämtas från verifierade administrativa register, vilket ökar deras tillförlitlighet.

•De behöriga myndigheternas rättsliga ansvar säkerställer att de uppgifter som rapporteras mellan medlemsstaterna är korrekta och

enhetliga.

Artikel 36 – Verktyg för kontroll av skatteregistreringsnummer

TIN-on-the-Web (ToW) är ett verktyg som möjliggör digital och automatiserad kontroll av att det skatteregistreringsnummer som tillhandahålls av en rapporteringsskyldig enhet eller en skattebetalare för automatiskt utbyte av upplysningar är giltigt.

ToW uppfyller principerna om sökbarhet, tillgänglighet, interoperabilitet och återanvändbarhet (FAIR) och upprätthåller samtidigt höga kvalitetsstandarder.

Sökbarhet

•Uppgifterna i ToW är strukturerade kring standardiserade format för skatteregistreringsnummer och landsspecifika valideringsregler, vilket möjliggör effektiv identifiering och matchning av uppgifter om skattebetalare mellan medlemsstaterna.

Tillgänglighet

•Upplysningar för validering av skatteregistreringsnummer är tillgängliga för behöriga användare och skattemyndigheter via en centralt tillgänglig webbaserad EU-tjänst, vilket säkerställer tillförlitlig hämtning av referensuppgifter för identifiering av skattebetalare.

Interoperabilitet

•Systemet främjar interoperabilitet genom att harmonisera mekanismerna för validering av skatteregistreringsnummer och tillhandahålla gemensamma referensstrukturer som kan användas i olika nationella informationssystem för beskattning.

Återanvändbarhet

•När referensuppgifter för skatteregistreringsnummer väl har validerats kan de återanvändas i flera processer inom skatteförvaltningen och vid gränsöverskridande utbyten utan upprepad manuell kontroll, i enlighet med engångsprincipen.

Höga kvalitetskrav

•Systemet förbättrar uppgifternas kvalitet genom att validera strukturen och korrektheten hos identifierare för skattebetalare, vilket minskar inkonsekvenser, dubbletter och identifieringsfel i utbytta skatteuppgifter.

Dataflöden

Typ av data	Hänvisning/hänvisningar	Aktör som	Aktör som tar	Utlösande faktor	Frekvens (i tillämpliga
	till kravet/kraven	tillhandahåller data	emot data	för datautbyte	fall)

Artikel 4.	Artikel 4	Offentliga	Skattemyndighet	Utbytena	Utbytet sker årligen,
Skatteupplysningar om		myndigheter	i medlemsstaten	genomförs under de	senast sex månader efter
inkomster från				perioder som anges	kalenderårets utgång.
anställning,				i artikel 4.
styrelsearvoden,
pensioner, ägande av och
inkomster från fast
egendom, royaltyer och
utdelningar som inte är
kopplade till depåkonton.

Artikel 5.	Artikel 5	Finansiella institut	Skattemyndighet	Utbytena	Utbytet sker årligen,
Skatteupplysningar från			i medlemsstaten	genomförs under de	senast nio månader efter
finansiella uppgifter som				perioder som anges	kalenderårets utgång.
rapporteras av finansiella				i artikel 5.
institut i varje
medlemsstat.

Artikel 6.	Artikel 6	Skattemyndighet i	Skattemyndighet	Utfärdande, ändring	Senast tre månader efter

Skatteupplysningar om		medlemsstaten	i medlemsstaten	eller förnyelse av	halvårets utgång.
förhandsbesked i				ett förhandsbesked i
gränsöverskridande				en
skattefrågor och				gränsöverskridande
förhandsbesked om				skattefråga eller ett
prissättning.				förhandsbesked om
				prissättning.

Artikel 7.	Artikel 7	Multinationella	Skattemyndighet	Utbytena	Utbytet följer den årliga
Skatteupplysningar om		koncerner	i medlemsstaten	genomförs under de	rapporteringscykeln.
land-för-land-rapporter.				perioder som anges
				i artikel 7.

Artikel 8.	Artikel 8	Förmedlare	Skattemyndighet	Utbytena	Utbytet bör ske så snart
Skatteupplysningar om			i medlemsstaten	genomförs under de	upplysningarna blir
rapporteringspliktiga				perioder som anges	tillgängliga och under
gränsöverskridande				i artikel 8.	inga omständigheter
arrangemang.					senare än en månad efter
					utgången av det kvartal då
					upplysningarna lämnades.

Artiklarna 9, 10 och 11 –	Artikel 9, avsnitt III i	Plattformsoperatörer	Skattemyndighet	Utbytena	Den rapporteringsskyldiga
Obligatoriskt automatiskt	bilaga V		i medlemsstaten	genomförs under de	plattformsoperatören ska
utbyte av upplysningar				perioder som anges	rapportera upplysningarna
som rapporteras av				i artikel 9.	avseende den
plattformsoperatörer.					rapporteringspliktiga
					perioden till den behöriga
					myndigheten i den

					medlemsstat som har
					valts, senast den 31
					januari året efter det
					kalenderår då säljaren
					identifieras som en
					rapporteringspliktig
					säljare.

Artikel 12 –	Artikel 12	Rapporteringsskyldiga	Skattemyndighet	Utbytena	Rapporteringen av
Skatteupplysningar om		leverantörer av	i medlemsstaten	genomförs under de	transaktioner med
transaktioner med		kryptotillgångstjänster		perioder som anges	kryptotillgångar sker
kryptotillgångar				i DAC8-direktivet.	årligen. Det första
					rapporteringsåret är 2026
					och utbytet av
					upplysningar inleds i
					september 2027.

Artikel 15 – Utbyte av	Artikel 15	Multinationella	Skattemyndighet	Utbytena	En deklaration med
upplysningar när det		koncerner	i medlemsstaten	genomförs under de	information om
gäller deklarationer med				perioder som anges	tilläggsskatt som tas emot
information om				i artikel 15.	efter inlämningsfristen ska
tilläggsskatt i enlighet					vidarebefordras senast tre
med artikel 44 i direktiv					månader efter den dag då
(EU) 2022/2523.					den tas emot.

Artikel 16 – Upplysningar	Artikel 16	Multinationella	Skattemyndighet	Utbytena	Underrättelse till samtliga
om underrättelser		koncerner	i medlemsstaten	genomförs under de	berörda medlemsstater ska
avseende land-för-land-				perioder som anges	ske senast tre månader

rapportering och central				i artikel 16.	efter den dag då den tas
inlämning av					emot.
deklarationen med
information om
tilläggsskatt samt utbyte
av upplysningar.

Artikel 36 – Information	Artikel 36	Rapporteringsskyldiga	Skattemyndighet	Utbyten sker i	Kontrollen av att ett
om automatiserad kontroll		enheter,	i medlemsstaten	samband med	skatteregistreringsnummer
av att ett		skattebetalare,		kontrollförfaranden.	som tillhandahålls av en
skatteregistreringsnummer		offentliga			rapporteringsskyldig
som tillhandahålls av en		myndigheter och			enhet eller en
rapporteringsskyldig		tredjepartsenheter			skattebetalare är giltigt
enhet eller en		som använder			bör ske omedelbart.
skattebetalare är giltigt.		tjänsten.

4.3Digitala lösningar

	Digital lösning	Hänvisning/hänvisni	Huvudsakliga	Ansvarigt	Hur tillgodoses	Hur övervägs	Användni
		ngar till	föreskrivna	organ	tillgängligheten?	möjligheten till	ng av AI-
		kravet/kraven	funktioner			återanvändning?	teknik (i
							tillämplig
							a fall)

	Standardiserade	Artikel 4	De upplysningar som	Kommission	De uppgifter som	De uppgifter som	Ej
	datoriserade formulär		ska utbytas anges i	en	utbyts är tillgängliga	utbyts kan	tillämpligt
	för automatiskt utbyte				för behöriga	återanvändas av

SV				48			SV

	av skatteupplysningar		artikel 4.1.		skattemyndigheter via	behöriga
	om inkomster från				säkra och	skattemyndigheter för
	anställning,				standardiserade	flera lagliga ändamål,
	styrelsearvoden,				kanaler för	däribland fastställande
	pensioner, ägande av				administrativt	av skatt, kontroll av
	och inkomster från				samarbete, vilket	efterlevnaden,
	fast egendom,				säkerställer att	riskanalys och
	royaltyer och				uppgifterna kan	revision, utan att
	utdelningar som inte				hämtas i rätt tid och	behöva samlas in på
	är kopplade till				på ett tillförlitligt sätt	nytt från
	depåkonton.				när de väl har samlats	skattebetalaren, i
					in, samtidigt som	enlighet med
					åtkomsten begränsas	engångsprincipen och
					till behöriga	tillämpliga EU-
					myndigheter i enlighet	rättsliga regelverk.
					med EU:s rättsliga
					krav och
					dataskyddskrav.

	Standardiserade	Artikel 5	De upplysningar som	Kommission	De uppgifter som	De uppgifter som	Ej
	datoriserade formulär		ska utbytas anges i	en	utbyts är tillgängliga	utbyts kan	tillämpligt
	för automatiskt utbyte		artikel 5.1. Det		för behöriga	återanvändas av
	av upplysningar om		gemensamma		skattemyndigheter via	behöriga
	finansiella uppgifter		standardiserade format		säkra och	skattemyndigheter för
	från finansiella institut		som anges i bilagorna I		standardiserade	flera lagliga ändamål,
	i varje medlemsstat.		och II till det		kanaler för	däribland kontroll av
			omarbetade direktivet.		administrativt	efterlevnaden av
					samarbete baserade på	skatteregler,

SV				49			SV

					den gemensamma	riskbedömning, urval
					rapporteringsstandard	för revision och
					en, vilket säkerställer	upptäckt av finansiella
					att validerade	tillgångar utomlands,
					upplysningar om	utan att uppgifterna
					finansiella konton kan	behöver samlas in på
					hämtas i rätt tid och	nytt från
					på ett tillförlitligt och	rapporteringsskyldiga
					kontrollerat sätt, i	finansiella institut, i
					enlighet med EU:s	enlighet med
					rättsliga krav och	engångsprincipen och
					dataskyddskrav.	tillämpliga EU-
						regelverk.

	Standardiserade	Artikel 6	De upplysningar som	Kommission	De uppgifter som	De uppgifter som	Ej
	datoriserade formulär		ska utbytas anges i	en	utbyts är tillgängliga	utbyts kan	tillämpligt
	för automatiskt utbyte		artikel 6.5.		för behöriga	återanvändas av
	av upplysningar om				skattemyndigheter via	behöriga
	förhandsbesked i				säkra och	skattemyndigheter för
	gränsöverskridande				standardiserade	riskbedömning, analys
	skattefrågor och				kanaler för	av internprissättning
	förhandsbesked om				administrativt	och utvärdering av
	prissättning.				samarbete och ett	praxis för
					centralt EU-register	gränsöverskridande
					över metadata om	förhandsbesked, vilket
					förhandsbesked i	möjliggör flera
					skattefrågor, vilket	användningsområden
					säkerställer	för analys och

SV				50			SV

					kontrollerad och	verkställighet i senare
					snabb hämtning av	led utan att
					upplysningar om	uppgifterna behöver
					förhandsbesked i	samlas in på nytt från
					gränsöverskridande	skattebetalarna, i
					skattefrågor i enlighet	enlighet med
					med tillämpliga EU-	engångsprincipen och
					rättsliga krav och	tillämpliga EU-
					sekretesskrav.	rättsliga regelverk.

	Standardiserade	Artikel 7	De upplysningar som	Kommission	De uppgifter som	De uppgifter som	Ej
	datoriserade formulär		ska utbytas anges i	en	utbyts är tillgängliga	utbyts kan	tillämpligt
	för automatiskt utbyte		artikel 7.3 och i den		för behöriga	återanvändas av
	av upplysningar om		standard som fastställs		skattemyndigheter via	behöriga
	land-för-land-		i enlighet med artikel		säkra och	skattemyndigheter för
	rapporter.		51.2.		standardiserade	analys av
					system för	internprissättning,
					administrativt	riskbedömning och
					samarbete för	utvärdering av
					automatiskt utbyte av	vinstfördelningen
					land-för-land-	inom multinationella
					rapporter, vilket	koncerner, vilket
					säkerställer snabb och	möjliggör flera
					kontrollerad åtkomst	analytiska
					till validerade	användningsområden
					uppgifter om	och
					multinationella	användningsområden
					företag i enlighet med	för

SV				51			SV

					EU:s rättsliga krav	efterlevnadskontroll
					och sekretesskrav.	utan att uppgifterna
						behöver samlas in på
						nytt från
						skattebetalarna, i
						enlighet med
						engångsprincipen och
						tillämpliga EU-
						regelverk.

	Standardiserade	Artikel 8	De upplysningar som	Kommission	De uppgifter som	De uppgifter som	Ej
	datoriserade formulär		ska utbytas anges i	en	utbyts är tillgängliga	utbyts enligt DAC6	tillämpligt
	för automatiskt utbyte		artikel 8.3, 8.7, 8.10		för behöriga	kan återanvändas av
	av upplysningar om		och 8.13 samt bilaga		skattemyndigheter via	behöriga
	rapporteringspliktiga		IV, där det finns		säkra och	skattemyndigheter för
	gränsöverskridande		närmare uppgifter om		standardiserade	riskbedömning, tidig
	arrangemang.		de kännetecken som		kanaler för	upptäckt av upplägg
			medför att det		administrativt	för aggressiv
			gränsöverskridande		samarbete efter	skatteplanering och
			arrangemanget är		obligatorisk	riktade
			rapporteringspliktigt.		rapportering av	efterlevnadskontroller
					rapporteringspliktiga	, vilket möjliggör flera
					gränsöverskridande	användningsområden
					arrangemang, vilket	för analys och
					säkerställer snabb och	efterlevnadskontroll
					kontrollerad åtkomst	utan att uppgifterna
					till validerade	behöver samlas in på
					uppgifter om	nytt från

SV				52			SV

				efterlevnad i enlighet	skattebetalare eller
				med EU:s rättsliga	förmedlare, i enlighet
				krav och	med engångsprincipen
				sekretesskrav.	och tillämpliga EU-
					regelverk.

Standardiserade	Artikel 9	De upplysningar som	Kommission	Uppgifterna lämnas	Uppgifterna	Ej
datoriserade formulär		ska utbytas anges i	en	till och utbyts mellan	återanvänds för	tillämpligt
för automatiskt utbyte		artikel 9.2 och avsnitt		behöriga	riskbedömning, urval
av upplysningar om		III i bilaga V.		skattemyndigheter via	för revision och
rapporteringspliktiga				säkra och rättsligt	upptäckt av bedrägeri
säljare i enlighet med				reglerade kanaler för	och skatteflykt.
artikel 9.				administrativt	När uppgifterna väl
				samarbete.	När uppgifterna väl
				samarbete.	har samlats in kan de
					har samlats in kan de
				Åtkomsten är	användas för flera
				begränsad till	analytiska ändamål
				behöriga offentliga	och för
				myndigheter och	efterlevnadskontroll
				användare, vilket	utan att på nytt samlas
				säkerställer	in från
				kontrollerad tillgång	skattebetalarna, i
				till känsliga uppgifter	enlighet med
				om efterlevnad.	engångsprincipen.
				När upplysningarna	Den strukturerade
				väl har rapporterats	rapporteringen
				blir de tillgängliga för	möjliggör integrering

				medlemsstaterna utan	i mer övergripande
				att	system för
				plattformsoperatörern	skatteanalys och
				a behöver lämna	analys av
				ytterligare	efterlevnaden.
				upplysningar.

Standardiserade	Artikel 12.3	Förteckningen över de	Kommission	Gemensamma	Uppgifter av hög	Ej
datoriserade formulär		upplysningar som ska	en	standarder används	kvalitet från offentlig	tillämpligt
för automatiskt utbyte		utbytas anges i bilaga		för att säkerställa	och privat sektor i
av upplysningar om		VI till det omarbetade		enhetliga uppgifter	medlemsstaterna
rapporteringspliktiga		direktivet, avsnitt I		och undanröja	kommer att
kryptotillgångar i		Rapporteringskrav, för		eventuella hinder för	återanvändas vid
enlighet med artikel		den digitala lösningen.		ett effektivt utbyte	utbyte av uppgifter
12.		OECD:s		mellan nationella	enligt DAC8 för att
		standardiserade XML-		förvaltningar.	uppfylla syftena med
		format CARF används.			DAC8-direktivet.

Standardiserade	Artikel 15	De upplysningar som	Kommission	Upplysningar utbyts	Uppgifterna utbyts för	Ej
datoriserade formulär		ska utbytas anges i	en	direkt mellan behöriga	flera lagliga	tillämpligt
för automatiskt utbyte		artikel 15.		skattemyndigheter via	skatteändamål,
av upplysningar om				säkra och reglerade	däribland
deklarationer med				kommunikationssyste	efterlevnadskontroller
information om				m.	, revisioner och
tilläggsskatt i enlighet				Åtkomsten är	riskanalys.
med artikel 15.				Åtkomsten är
med artikel 15.				begränsad till	När uppgifterna väl
				begränsad till	När uppgifterna väl
				behöriga offentliga	har samlats in kan de

					organ, vilket	återanvändas av de
					säkerställer	mottagande
					kontrollerad och	skattemyndigheterna
					tillförlitlig hämtning	utan att samlas in på
					av uppgifterna.	nytt från de
					Regelverket	multinationella
					Regelverket	koncernerna, i
					säkerställer att	koncernerna, i
					säkerställer att	enlighet med
					uppgifterna förblir	enlighet med
					uppgifterna förblir	engångsprincipen.
					tillgängliga efter det	engångsprincipen.
					tillgängliga efter det
					att de har rapporterats	Harmoniserade
					av källmedlemsstaten.	kategorier möjliggör
						även sekundär
						analytisk användning,
						såsom analys av
						skattegap och
						utvärdering av
						politiken.

	Standardiserade	Artikel 16	De upplysningar som	Kommission	Upplysningar utbyts	Uppgifterna utbyts för	Ej
	datoriserade formulär		ska utbytas anges i	en	direkt mellan behöriga	flera lagliga	tillämpligt
	för automatiskt utbyte		artikel 16.		skattemyndigheter via	skatteändamål,
	av underrättelser				säkra och reglerade	däribland
	avseende land-för-				kommunikationssyste	efterlevnadskontroller
	land-rapportering och				m.	, revisioner och
	central inlämning av				Åtkomsten är	riskanalys.
	deklarationen med				Åtkomsten är
	deklarationen med				begränsad till	När uppgifterna väl
	information om				begränsad till	När uppgifterna väl
	information om

SV				55			SV

	tilläggsskatt enligt				behöriga offentliga	har samlats in kan de
	artikel 16.				organ, vilket	återanvändas av de
					säkerställer	mottagande
					kontrollerad och	skattemyndigheterna
					tillförlitlig hämtning	utan att samlas in på
					av uppgifterna.	nytt från de
					Regelverket	multinationella
					Regelverket	koncernerna, i
					säkerställer att	koncernerna, i
					säkerställer att	enlighet med
					uppgifterna förblir	enlighet med
					uppgifterna förblir	engångsprincipen.
					tillgängliga efter det	engångsprincipen.
					tillgängliga efter det
					att de har rapporterats	Harmoniserade
					av källmedlemsstaten.	kategorier möjliggör
						även sekundär
						analytisk användning,
						såsom analys av
						skattegap och
						utvärdering av
						politiken.

	Verktyg för validering	Artikel 36	Automatisk och	Kommission	Upplysningar utbyts	Applikationen TIN on	Ej
	av		omedelbar validering	en	direkt mellan behöriga	the Web kommer att	tillämpligt
	skatteregistreringsnu		av		skattemyndigheter via	återanvändas för att
	mmer		skatteregistreringsnum		säkra och reglerade	validera de
			mer		kommunikationssyste	skatteregistreringsnu
					m.	mmer som rapporteras
					Åtkomsten är	av
					Åtkomsten är	rapporteringsskyldiga
						rapporteringsskyldiga

SV				56			SV

				begränsad till	enheter,
				behöriga offentliga	skattebetalare,
				organ, vilket	offentliga
				säkerställer	myndigheter och
				kontrollerad och	tredjepartsenheter
				tillförlitlig hämtning	som använder
				av uppgifterna.	tjänsten.
				Regelverket
				säkerställer att
				uppgifterna förblir
				tillgängliga efter det
				att de har rapporterats
				av källmedlemsstaten.

Automatiskt utbyte av	Skäl 4	Praktiska former för	Kommission	Kommissionen ska	Kommissionens	Ej
upplysningar –		automatiskt utbyte av	en	anta	infrastruktur för det	tillämpligt
gemensam del		upplysningar		genomförandeakter	gemensamma
				för att fastställa	kommunikationsnätet
				gemensamma	kommer att
				tekniska	återanvändas för att
				specifikationer	möjliggöra
					automatiskt utbyte av
					upplysningar

Automatiskt utbyte av	2023/2226/EU (39)	För att säkerställa	Kommission	Integreringen med	Applikationen TIN on	Ej
upplysningar –		enhetliga villkor för	en	applikationen TIN on	the Web kommer att	tillämpligt
gemensam del		genomförandet av		the Web för	återanvändas för att

detta direktiv, bör	automatisk kontroll av	validera
kommissionen tilldelas	skatteregistreringsnu	skatteregistreringsnu
genomförandebefogen	mmer utvecklas som	mmer för
heter att utveckla ett	en funktion i DAC8:s	rapporteringsskyldiga
verktyg som möjliggör	centrala register	leverantörer av
en elektronisk och		kryptotillgångstjänster
automatiserad kontroll		och rapporterade
av att det		säljare
skatteregistreringsnum
mer som har
tillhandahållits av
skattebetalaren eller
den
rapporteringsskyldiga
enheten eller den
rapporteringsskyldiga
personen är korrekt.
Dessa befogenheter
bör utövas i enlighet
med förordning (EU)
nr 182/2011. Det it-
verktyg som ska
tillhandahållas till
medlemsstaterna är
avsett att bidra till att
höja
matchningsgraderna
58			SV

för

skatteförvaltningarna och generellt förbättra kvaliteten på de upplysningar som utbyts.

Förklara, för varje digital lösning, hur den digitala lösningen uppfyller kraven och skyldigheterna enligt EU:s ram för cybersäkerhet och annan tillämplig digital politik och lagstiftning (t.ex. eIDA-förordningen, förordningen om en gemensam digital ingång, m.fl.).

	Standardmall i XML-format

	Digital och/eller sektoriell politik (i tillämpliga	Beskrivning av överensstämmelse
	fall)

	Förordningen om artificiell intelligens	Ej tillämpligt

	EU:s cybersäkerhetsram	Utan att det påverkar tillämpningen av det omarbetade direktivet om administrativt
		samarbete i fråga om beskattning ska medlemsstaterna säkerställa säkerheten, integriteten,
		äktheten och konfidentialiteten med avseende på de uppgifter som samlas in och lagras vid
		tillämpningen av detta direktiv.
		Regelverket enligt det omarbetade direktivet om administrativt samarbete i fråga om
		beskattning är anpassat till EU:s ram och arkitektur för cybersäkerhet, eftersom följande
		principer tillämpas:
		1 Inbyggd säkerhet och säkerhet som standard (dataskyddsförordningen + NIS2)

SV		59	SV

med

totalsträckskryptering (vanligtvis TLS eller motsvarande),

➢säkra meddelandelösningar såsom CCN och CCN2 Mail eller CCN/CSI,

➢robust åtkomstkontroll och autentisering (rollbaserad åtkomst, CCN/CCN2- autentisering).

Detta är förenligt med

➢artikel 25 i dataskyddsförordningen (inbyggt dataskydd och dataskydd som standard),

➢NIS2-direktivet (säkerhet i nätverks- och informationssystem för kritiska entiteter).

2 Användning av betrodd EU-infrastruktur

CCN och CCN2 drivs inom Europeiska kommissionens gemensamma domän (GD TAXUD) och omfattas av strikt it-styrning.

➢CCN och CCN2 använder slutna nätverk som endast är tillgängliga för offentliga myndigheter och är avskärmade från det publika internet.

➢Endast certifierade nationella system kan ansluta via CCN och CCN2.

Detta stöder

➢Enisa-vägledning om betrodd infrastruktur,

➢målet i programmet för ett digitalt Europa om suveräna molntjänster och nätverk i EU.

3 Övervakning, loggning och incidenthantering

Alla dataflöden enligt direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (t.ex. enligt DAC7, DAC8 och DAC9) via CCN och CCN2

➢övervakas i realtid,

➢loggas på ett säkert sätt för revisionsändamål,

➢omfattas av protokoll för incidenthantering.

Medlemsstaterna ska rapportera cyberincidenter eller cybersäkerhetshändelser via samordnade kanaler i enlighet med tillämplig unionslagstiftning.

4 Interoperabilitet och standardisering

CCN och CCN2 använder standardiserade

➢XML-scheman,

➢valideringsmekanismer,

➢säkra certifikat för signering av meddelanden. CCN och CCN2 stöder

➢säker autentisering och betrodda tjänster,

➢ramar för interoperabilitet.

5 Driftskontinuitet och redundans

CCN och CCN2 säkerställer redundanta system och funktioner för automatisk omkoppling

vid fel för kritiska tjänster, såsom utbyte av skatteuppgifter.

DAC-systemens anpassning till cybersäkerhetskraven kan bedömas mot de centrala principerna i EU:s ram för cybersäkerhet, däribland NIS2-direktivet, Enisas vägledning samt EU:s principer om förtroende, resiliens och digital suveränitet.

1 Principen om inbyggd säkerhet och riskhantering

DAC-systemen är utformade som distribuerade informationssystem med inbyggd säkerhet, där cybersäkerhetskontroller är integrerade i arkitekturen och driften.

•Säkerhetskrav är integrerade i systemutformningen för samtliga DAC-system.

•Riskbaserade metoder styr utbytet beroende på uppgifternas känslighet (t.ex. finansiella uppgifter jämfört med administrativa uppgifter).

•Medlemsstaterna genomför nationella kontroller i enlighet med samordningskraven på EU-nivå.

•Kontinuerlig riskbedömning gör det möjligt att anpassa systemen till föränderliga cyberhot.

2 Principen om konfidentialitet, integritet och tillgänglighet (CIA-triaden)

DAC-systemen säkerställer skyddet av skatteuppgifter genom följande grundläggande

cybersäkerhetsprinciper:

•Konfidentialitet: Åtkomsten är strikt begränsad till behöriga skattemyndigheter i enlighet med rättsliga mandat.

•Integritet: Standardiserade format och valideringsprocesser säkerställer uppgifternas korrekthet och förhindrar obehöriga ändringar.

•Tillgänglighet: Säker kommunikationsinfrastruktur säkerställer ett kontinuerligt gränsöverskridande utbyte av uppgifter.

Dessa principer tillämpas konsekvent i alla DAC-system, oavsett typ av uppgifter eller utbytesfrekvens.

3 Principen om förtroende och kontrollerad datadelning

DAC-systemen omsätter ett tillförlitligt digitalt samarbete mellan medlemsstaterna i praktiken.

•Uppgifter utbyts endast mellan verifierade behöriga myndigheter.

•Regelverken fastställer ändamålsbegränsningar och åtkomsträttigheter.

•Kontrollerad interoperabilitet säkerställer att känsliga skatteuppgifter endast delas inom ett betrott dataekosystem i den offentliga sektorn.

•DAC5 utvidgar principerna om förtroende genom att möjliggöra reglerad åtkomst till underrättelseuppgifter som härrör från bekämpning av penningtvätt.

4 Principen om resiliens och tjänstekontinuitet

DAC-infrastrukturen är utformad för att säkerställa cyberresilient verksamhet inom den offentliga sektorn.

•Redundanta och säkra kommunikationskanaler upprätthåller obrutna dataflöden.

•Mekanismer för säkerhetskopiering och återställning säkerställer kontinuiteten vid störningar.

•Systemen är utformade för att bibehålla sin funktion vid cyberincidenter eller hög belastning.

•Detta stöder NIS2-direktivets krav på resiliens hos samhällsviktiga digitala tjänster.

5 Principen om säker interoperabilitet

DAC-systemen möjliggör gränsöverskridande interoperabilitet utan att säkerheten äventyras.

•Standardiserade datamodeller (CRS, ETR, CbCR, MDR, DPI, CARF, GIR och rapporteringsscheman enligt DAC) minskar integrationsriskerna.

•Harmoniserad semantik förbättrar systemens kompatibilitet mellan medlemsstaterna.

•Säkra API:er och kommunikationsprotokoll möjliggör system-till-system-

integration.

•Interoperabiliteten genomförs med inbyggda säkerhetskontroller i stället för säkerhetsåtgärder som läggs till i efterhand.

6 Principen om ansvarsskyldighet och styrning

DAC-systemen fungerar enligt en gemensam styrningsmodell på EU-nivå och nationell nivå.

•Medlemsstaterna ansvarar för säkerheten i sina nationella informationssystem för beskattning.

•Samordning på EU-nivå säkerställer harmoniserade standarder för genomförandet.

•Mekanismer för revisionsbarhet och spårbarhet underlättar ansvarsskyldigheten vid utbyte av uppgifter.

•Skyldigheterna att rapportera incidenter är anpassade till EU:s krav på hantering av cyberincidenter.

7 Principen om dataskydd och ändamålsbegränsning

Cybersäkerheten i DAC-systemen är nära kopplad till rättsliga skyddsåtgärder för känsliga uppgifter.

•Åtkomsten är begränsad till fastställda ändamål för beskattning och efterlevnadskontroll.

•Användningen av uppgifter begränsas av EU:s regelverk, inbegripet

	dataskyddsförordningen där den är tillämplig.
	• Rollbaserad åtkomstkontroll säkerställer principen om minsta möjliga behörighet.
	• Loggning och övervakning bidrar till att säkerställa efterlevnaden och upptäcka
	missbruk.

eIDA	Det omarbetade direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning är inte
	anpassat till den nuvarande eIDA-arkitekturen. Utbyte av XML-meddelanden inom ramen
	för det automatiska utbytet av upplysningar enligt direktivet mellan nationella
	förvaltningar sker med stöd av CCN och CCN2. Vitlistning tillämpas som säkerhetsåtgärd.

Den gemensamma digitala ingången och IMI	Ej tillämpligt, i stället används kommissionens infrastruktur, för utbyte av XML-filer.

Övriga	Ej tillämpligt

Automatiskt utbyte av upplysningar

Digital och/eller sektoriell politik (i tillämpliga	Beskrivning av överensstämmelse
fall)

Förordningen om artificiell intelligens	Ej tillämpligt

EU:s cybersäkerhetsram	Utan att det påverkar tillämpningen av det omarbetade direktivet om administrativt
	samarbete i fråga om beskattning ska medlemsstaterna säkerställa säkerheten, integriteten,
	äktheten och konfidentialiteten med avseende på de uppgifter som samlas in och lagras vid
	tillämpningen av detta direktiv.
	Regelverket enligt det omarbetade direktivet om administrativt samarbete i fråga om
	beskattning är anpassat till EU:s ram och arkitektur för cybersäkerhet, eftersom följande

principer tillämpas:

1 Inbyggd säkerhet och säkerhet som standard (dataskyddsförordningen + NIS2) med

totalsträckskryptering (vanligtvis TLS eller motsvarande),

➢säkra meddelandeprotokoll såsom CCN och CCN2 Mail eller CCN/CSI,

➢robust åtkomstkontroll och autentisering (rollbaserad åtkomst, CCN/CCN2- autentisering).

Detta är förenligt med

➢artikel 25 i dataskyddsförordningen (inbyggt dataskydd och dataskydd som standard),

➢NIS2-direktivet (säkerhet i nätverks- och informationssystem för kritiska entiteter).

2 Användning av betrodd EU-infrastruktur

CCN och CCN2 drivs inom Europeiska kommissionens gemensamma domän (GD TAXUD) och omfattas av strikt it-styrning.

➢CCN och CCN2 använder slutna nätverk som endast är tillgängliga för offentliga myndigheter och är avskärmade från det publika internet.

➢Endast certifierade nationella system kan ansluta via CCN och CCN2.

Detta stöder

➢Enisa-vägledning om betrodd infrastruktur,

➢målet i programmet för ett digitalt Europa om suveräna molntjänster och nätverk i EU.

3 Övervakning, loggning och incidenthantering

Alla dataflöden enligt direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning (t.ex. enligt DAC7, DAC8 och DAC9) via CCN och CCN2

➢övervakas i realtid,

➢loggas på ett säkert sätt för revisionsändamål,

➢omfattas av protokoll för incidenthantering.

Medlemsstaterna ska rapportera cyberincidenter eller cybersäkerhetshändelser via samordnade kanaler i enlighet med tillämplig unionslagstiftning.

4 Interoperabilitet och standardisering

CCN och CCN2 använder standardiserade

➢XML-scheman,

➢valideringsmekanismer,

➢säkra certifikat för signering av meddelanden. CCN och CCN2 stöder

➢säker autentisering och betrodda tjänster,

➢ramar för interoperabilitet.

5 Driftskontinuitet och redundans

CCN och CCN2 säkerställer redundanta system och funktioner för automatisk omkoppling vid fel för kritiska tjänster, såsom utbyte av skatteuppgifter.

1 Principen om inbyggd säkerhet och riskhantering

DAC-systemen är utformade som distribuerade informationssystem med inbyggd säkerhet, där cybersäkerhetskontroller är integrerade i arkitekturen och driften.

•Säkerhetskrav är integrerade i systemutformningen för samtliga DAC-system.

•Riskbaserade metoder styr utbytet beroende på uppgifternas känslighet (t.ex. finansiella uppgifter jämfört med administrativa uppgifter).

•Medlemsstaterna genomför nationella kontroller i enlighet med samordningskraven på EU-nivå.

•Kontinuerlig riskbedömning gör det möjligt att anpassa systemen till föränderliga cyberhot.

2 Principen om konfidentialitet, integritet och tillgänglighet (CIA-triaden)

DAC-systemen säkerställer skyddet av skatteuppgifter genom följande grundläggande cybersäkerhetsprinciper:

•Konfidentialitet: Åtkomsten är strikt begränsad till behöriga skattemyndigheter i enlighet med rättsliga mandat.

•Integritet: Standardiserade format och valideringsprocesser säkerställer uppgifternas korrekthet och förhindrar obehöriga ändringar.

•Tillgänglighet: Säker kommunikationsinfrastruktur säkerställer ett kontinuerligt gränsöverskridande utbyte av uppgifter.

Dessa principer tillämpas konsekvent i alla DAC-system, oavsett typ av uppgifter eller utbytesfrekvens.

3 Principen om förtroende och kontrollerad datadelning

DAC-systemen omsätter ett tillförlitligt digitalt samarbete mellan medlemsstaterna i praktiken.

•Uppgifter utbyts endast mellan verifierade behöriga myndigheter.

•Regelverken fastställer ändamålsbegränsningar och åtkomsträttigheter.

•Kontrollerad interoperabilitet säkerställer att känsliga skatteuppgifter endast delas inom ett betrott dataekosystem i den offentliga sektorn.

•DAC5 utvidgar principerna om förtroende genom att möjliggöra reglerad åtkomst till underrättelseuppgifter som härrör från bekämpning av penningtvätt.

4 Principen om resiliens och tjänstekontinuitet

DAC-infrastrukturen är utformad för att säkerställa cyberresilient verksamhet inom den offentliga sektorn.

•Redundanta och säkra kommunikationskanaler upprätthåller obrutna dataflöden.

•Mekanismer för säkerhetskopiering och återställning säkerställer kontinuiteten vid störningar.

•Systemen är utformade för att bibehålla sin funktion vid cyberincidenter eller hög belastning.

•Detta stöder NIS2-direktivets krav på resiliens hos samhällsviktiga digitala tjänster.

5 Principen om säker interoperabilitet

DAC-systemen möjliggör gränsöverskridande interoperabilitet utan att säkerheten äventyras.

•Standardiserade datamodeller (CRS, ETR, CbCR, MDR, DPI, CARF, GIR och rapporteringsscheman enligt DAC) minskar integrationsriskerna.

•Harmoniserad semantik förbättrar systemens kompatibilitet mellan

medlemsstaterna.

•Säkra API:er och kommunikationsprotokoll möjliggör system-till-system- integration.

•Interoperabiliteten genomförs med inbyggda säkerhetskontroller i stället för säkerhetsåtgärder som läggs till i efterhand.

6 Principen om ansvarsskyldighet och styrning

DAC-systemen fungerar enligt en gemensam styrningsmodell på EU-nivå och nationell nivå.

•Medlemsstaterna ansvarar för säkerheten i sina nationella informationssystem för beskattning.

•Samordning på EU-nivå säkerställer harmoniserade standarder för genomförandet.

•Mekanismer för revisionsbarhet och spårbarhet underlättar ansvarsskyldigheten vid utbyte av uppgifter.

•Skyldigheterna att rapportera incidenter är anpassade till EU:s krav på hantering av cyberincidenter.

7 Principen om dataskydd och ändamålsbegränsning

Cybersäkerheten i DAC-systemen är nära kopplad till rättsliga skyddsåtgärder för känsliga uppgifter.

•Åtkomsten är begränsad till fastställda ändamål för beskattning och

	efterlevnadskontroll.
	• Användningen av uppgifter begränsas av EU:s regelverk, inbegripet
	dataskyddsförordningen där den är tillämplig.
	• Rollbaserad åtkomstkontroll säkerställer principen om minsta möjliga behörighet.
	• Loggning och övervakning bidrar till att säkerställa efterlevnaden och upptäcka
	missbruk.

eIDA	Inte anpassat till eIDA. Det automatiska utbytet av upplysningar inom ramen för DAC8
	bygger på utbyte av XML-meddelanden mellan autentiserade användare vid nationella
	förvaltningar via CCN. Vitlistning tillämpas som säkerhetsåtgärd.

Den gemensamma digitala ingången och IMI	Ej tillämpligt, i stället används kommissionens infrastruktur.

Övriga	Ej tillämpligt

4.4Interoperabilitetsbedömning

	Digital offentlig tjänst	Beskrivning	Hänvisning/hänvisningar	Lösning/lösningar för	Andra
	eller kategori av digitala		till kravet/kraven	ett interoperabelt	interoperabilitetslösningar
	offentliga tjänster			Europa

	Automatiskt utbyte av	Strukturerat	Artikel 4	Gemensamma	Nationella skattemyndigheters
	upplysningar om inkomst.	gränsöverskridande utbyte		strukturerade scheman	system, säkra
		av fördefinierade		för skatteuppgifter,	kommunikationskanaler mellan
		inkomstkategorier		säkert utbytesnätverk	myndigheter, system för
		(inkomster från		via CCN/CSI,	identifiering av skattebetalare

SV			73			SV

	anställning, pensioner,		begreppslig	(matchning baserad på
	inkomster från fast		standardisering av	skatteregistreringsnummer).
	egendom osv.) mellan		skattekategorier.
	skattemyndigheter med
	regelbundna intervall.

Utbyte av upplysningar om	Automatiskt utbyte av	Artikel 5	OECD:s schema enligt	System för bankrapportering,
finansiella konton (CRS).	uppgifter om finansiella		den gemensamma	nationella datalager för
	konton (saldon, räntor och		rapporteringsstandarden	skatteuppgifter, system för
	utdelningar) som		(CRS), säkra system för	validering och avstämning.
	rapporteras av finansiella		samlat utbyte av
	institut till		uppgifter,
	skattemyndigheter.		standardiserat
			klassificeringssystem
			för finansiell
			rapportering.

Utbyte av förhandsbesked	Utbyte av metadata om	Artikel 6	Centralt EU-register	Nationella databaser över
i skattefrågor och	förhandsbesked i		över förhandsbesked i	förhandsbesked i skattefrågor,
förhandsbesked om	gränsöverskridande		skattefrågor	verktyg för gränsöverskridande
prissättning.	skattefrågor och		(metadataregister),	riskanalys, system för
	förhandsbesked om		standardiserat	strukturerad extrahering av
	prissättning via ett		klassificeringsschema	metadata.
	centraliserat EU-register.		för förhandsbesked.

Land-för-land-	Utbyte av rapporter från	Artikel 7	XML-schema för land-	Affärssystem/redovisningssystem,
rapportering.	multinationella företag		för-land-rapportering	system för skattekonsolidering,
	som innehåller		(CbCR),	verktyg för analys av

		aggregerade finansiella		standardiserade mallar	internprissättning.
		uppgifter och		för
		skatteuppgifter per		företagsrapportering,
		jurisdiktion.		säkra utbyteskanaler
				inom EU.

	Obligatorisk rapportering	Händelsestyrd	Artikel 8	Standardiserat	Plattformar för rapportering av
	av gränsöverskridande	rapportering och		rapporteringsschema	efterlevnad, system för
	skattearrangemang.	händelsestyrt utbyte av		för DAC6, strukturerat	skatterådgivning, automatiserade
		rapporteringspliktiga		klassificeringssystem	verktyg för riskidentifiering och
		gränsöverskridande		för kännetecken, säkra	mönsteranalys.
		skattearrangemang som		mekanismer för snabbt
		identifieras genom		utbyte.
		fastställda kännetecken.

	Rapportering från	Register över	Artikel 9	EJ TILLÄMPLIGT	Nationella skattemyndigheters
	plattformsoperatörer om	plattformsoperatörer och			system, säkra
	rapporteringspliktiga	rapporteringspliktiga			kommunikationskanaler mellan
	säljare.	säljare.			myndigheter, system för
		Regelbundet automatiskt			identifiering av skattebetalare
		Regelbundet automatiskt			(matchning baserad på
		utbyte mellan			(matchning baserad på
		utbyte mellan			skatteregistreringsnummer).
		skattemyndigheter av			skatteregistreringsnummer).
		skattemyndigheter av
		rapporterade upplysningar
		om rapporteringspliktiga
		säljare.

	Obligatoriskt automatiskt	Varje medlemsstat ska	Artikel 12	EJ TILLÄMPLIGT	Utbyte av XML-meddelanden via
	utbyte av upplysningar	vidta nödvändiga åtgärder			det gemensamma

SV			75			SV

	som rapporteras av	för att kräva att			kommunikationsnätet.
	rapporteringsskyldiga	rapporteringsskyldiga
	leverantörer av	leverantörer av
	kryptotillgångstjänster.	kryptotillgångstjänster
		uppfyller de
		rapporteringskrav och
		genomför de förfaranden
		för kundkännedom som
		avses i avsnitten II
		respektive III i bilaga VI.
		Varje medlemsstat ska
		också säkerställa ett
		faktiskt genomförande
		och efterlevnad av sådana
		åtgärder i enlighet med
		avsnitt V i bilaga VI till
		DAC8-direktivet.

	Automatiskt utbyte av	Tillhandahållande av	Artikel 12	EJ TILLÄMPLIGT	Utbyte av XML-meddelanden via
	upplysningar om	praktiska arrangemang			det gemensamma
	rapporteringspliktiga	som krävs för att			kommunikationsnätet.
	kryptotillgångar.	underlätta
		kommunikationen.

	Deklarationer med	Regelbundet automatiskt	Artikel 15	EJ TILLÄMPLIGT	Nationella skattemyndigheters
	information om	utbyte av rapporterade			system, säkra
	tilläggsskatt för	upplysningar om			kommunikationskanaler mellan
		deklarationer med			myndigheter, system för

SV			76			SV

multinationella koncerner.	information om			identifiering av skattebetalare
	tilläggsskatt som			(matchning baserad på
	multinationella koncerner			skatteregistreringsnummer).
	lämnar till
	skattemyndigheterna.

Underrättelser avseende	Automatiskt utbyte av	Artikel 16	EJ TILLÄMPLIGT	Nationella skattemyndigheters
land-för-land-rapportering	upplysningar som			system, säkra
och central inlämning av	rapporteras genom			kommunikationskanaler mellan
deklarationen med	underrättelser för land-			myndigheter, system för
information om	för-land-rapportering och			identifiering av skattebetalare
tilläggsskatt samt utbyte av	central inlämning av			(matchning baserad på
upplysningar.	deklarationen med			skatteregistreringsnummer).
	information om
	tilläggsskatt samt utbyte
	av upplysningar.

Kontroll av	Digital och automatiserad	Artikel 36	EJ TILLÄMPLIGT	Nationella skattemyndigheters
skatteregistreringsnummer.	kontroll av att det			system, säkra
	skatteregistreringsnummer			kommunikationskanaler mellan
	som tillhandahålls av en			myndigheter, system för
	rapporteringsskyldig			identifiering av skattebetalare
	enhet eller en			(matchning baserad på
	skattebetalare för			skatteregistreringsnummer).
	automatiskt utbyte av
	upplysningar är giltigt.

4.5Åtgärder till stöd för digitalt genomförande

För de åtgärder som redan har genomförts ger kommissionen medlemsstaterna kontinuerligt stöd under hela den tid som varje åtgärd tillämpas.

När det gäller de åtgärder som ännu inte har genomförts, nämligen utbytet enligt artikel 16 och verktyget för kontroll av skatteregistreringsnummer enligt artikel 36, kommer kommissionen tillsammans med medlemsstaterna att utarbeta tekniska specifikationer för utbytet och verktyget, vilka ska antas genom en genomförandeakt.