Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om produktion och saluföring av växtförökningsmaterial i unionen, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/2031, 2017/625 och 2018/848 samt om upphävande av rådets direktiv 66/401/EEG, 66/402/EEG, 68/193/EEG, ...

EU-dokument COM(2023) 414

EUROPEISKA

KOMMISSIONEN

Bryssel den 5.7.2023

COM(2023) 414 final

2023/0227 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om produktion och saluföring av växtförökningsmaterial i unionen, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/2031, 2017/625 och 2018/848 samt om upphävande av rådets direktiv 66/401/EEG, 66/402/EEG, 68/193/EEG, 2002/53/EG, 2002/54/EG, 2002/55/EG, 2002/56/EG, 2002/57/EG, 2008/72/EG och 2008/90/EG (förordningen om växtförökningsmaterial)

(Text av betydelse för EES)

{SEC(2023) 414 final} - {SWD(2023) 410 final} - {SWD(2023) 414 final} - {SWD(2023) 415 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

• Motiv och syfte med förslaget

Regler för produktion och saluföring av växtförökningsmaterial av jordbruksgrödor, grönsaker, vinstockar och fruktplantor har funnits på unionsnivå sedan 1960-talet. De omfattar följande direktiv (som gemensamt kallas direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial):

●Rådets direktiv 66/401/EEG om saluföring av utsäde av foderväxter1.

●Rådets direktiv 66/402/EEG om saluföring av utsäde av stråsäd2.

●Rådets direktiv 68/193/EEG om saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar3.

●Rådets direktiv 2002/53/EG om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter4.

●Rådets direktiv 2002/54/EG om saluföring av betutsäde5.

●Rådets direktiv 2002/55/EG om saluföring av utsäde av köksväxter6.

●Rådets direktiv 2002/56/EG om saluföring av utsädespotatis7.

●Rådets direktiv 2002/57/EG om saluföring av utsäde av olje- och spånadsväxter8.

●Rådets direktiv 2008/72/EG om saluförande av annat föröknings- och plantmaterial av grönsaker än utsäde9

●Rådets direktiv 2008/90/EG om saluföring av fruktplantsförökningsmaterial och fruktplantor avsedda för fruktproduktion10.

Dessutom reglerar rådets direktiv 98/56/EG11 saluföringen av förökningsmaterial av prydnadsväxter.

Rådets direktiv 66/401/EEG av den 14 juni 1966 om saluföring av utsäde av foderväxter (EGT 125, 11.7.1966, s. 2298).

Rådets direktiv 66/402/EEG av den 14 juni 1966 om saluföring av utsäde av stråsäd (EGT 125, 11.7.1966, s. 2309).

Rådets direktiv 68/193/EEG av den 9 april 1968 om saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar (EGT L 93, 17.4.1968, s. 15).

Rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (EGT L 193, 20.7.2002, s. 1).

Rådets direktiv 2002/54/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av betutsäde (EGT L 193, 20.7.2002, s. 12).

Rådets direktiv 2002/55/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsäde av köksväxter (EGT L 193, 20.7.2002, s. 33).

Rådets direktiv 2002/56/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsädespotatis (EGT L 193, 20.7.2002, s. 60).

Rådets direktiv 2002/57/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsäde av olje- och spånadsväxter (EGT L 193, 20.7.2002, s. 74).

Rådets direktiv 2008/72/EG av den 15 juli 2008 om saluförande av annat föröknings- och plantmaterial av grönsaker än utsäde (EUT L 205, 1.8.2008, s. 28).

Rådets direktiv 2008/90/EG av den 29 september 2008 om saluföring av fruktplantsförökningsmaterial och fruktplantor avsedda för fruktproduktion (EUT L 267, 8.10.2008, s. 8).

Direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial utvärderades första gången 2008. Denna utvärdering och ytterligare studier som genomfördes 2013 och 2022, i samband med ett tidigare förslag om att se över lagstiftningen respektive detta förslag, bekräftade att direktiven har haft en betydande inverkan på den fria rörligheten, tillgången till och kvaliteten på växtförökningsmaterial på EU:s marknad. Denna lagstiftning har således varit av stor betydelse för skapandet av den inre marknaden för växtförökningsmaterial i EU. I dessa studier konstaterades emellertid också att lagstiftningen är komplex och splittrad, vilket sannolikt kommer att leda till fortsatt osäkerhet och skillnader i medlemsstaternas genomförande av den. Detta skapar ojämlika saluföringsmöjligheter för yrkesmässiga aktörer och för saluföringen av växtförökningsmaterial i hela unionen. Den rättsliga ramen behöver också anpassas till den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen och till nya politiska mål när det gäller hållbarhet, klimatförändringar och utmaningar för den biologiska mångfalden.

Genom detta förslag införs en ny strategi, med en enda förordning som ersätter alla direktiv om saluföring av växtförökningsmaterial. Den föreslagna förordningen om växtförökningsmaterial syftar till att harmonisera genomförandet, öka effektiviteten, minska den administrativa bördan och stödja innovation. Den tar särskilt hänsyn till behovet av att säkerställa att produktionen av växtförökningsmaterial kan anpassas till föränderliga jordbruks-, trädgårds- och miljöförhållanden, möta klimatförändringarnas utmaningar, främja skyddet av biologisk mångfald inom jordbruket och uppfylla jordbrukarnas och konsumenternas ökande förväntningar när det gäller växtförökningsmaterialets kvalitet och hållbarhet.

Förslaget syftar också till att underlätta den tekniska utvecklingen inom produktion av växtförökningsmaterial och växtförädling, i enlighet med den snabba utvecklingen av europeiska och globala standarder. Det skapar en ram för införandet av digital teknik och för antagandet av ny teknik, såsom användningen av biomolekylära metoder för identifiering av sorter.

Det allmänna målet med detta initiativ är att för alla typer av användare säkerställa växtförökningsmaterial av hög kvalitet och med en mångfald av valmöjligheter, anpassat till nuvarande och framtida klimatförhållanden, vilket i sin tur kommer att bidra till tryggad livsmedelsförsörjning, skydd av biologisk mångfald och återställande av skogsekosystem. Tillgänglighet och tillgång till sorter och frökällor med förstärkta hållbarhetsegenskaper är avgörande för att förbättra hållbarheten genom att säkerställa stabil avkastning i jordbruksproduktionen och produktivitet i skogsekosystemen. Målet är närmare bestämt följande:

●Att öka tydligheten och samstämmigheten i den rättsliga ramen genom förenklade, förtydligade och harmoniserade grundläggande regler om grundläggande principer som presenteras i en modern rättslig form.

●Att göra det möjligt att ta till sig ny vetenskaplig och teknisk utveckling.

●Att säkerställa tillgången till växtförökningsmaterial som är lämpligt för framtida utmaningar.

●Att stödja bevarande och hållbart nyttjande av växt- och skogsgenetiska resurser.

11Rådets direktiv 98/56/EG av den 20 juli 1998 om saluföring av förökningsmaterial av prydnadsväxter (EGT L 226, 13.8.1998, s. 16).

•

●Att harmonisera ramen för offentlig kontroll av växtförökningsmaterial.

●Att förbättra samstämmigheten mellan lagstiftningen om växtförökningsmaterial och lagstiftningen om växtskydd.

Den föreslagna förordningen ingår i programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet).

Efter samråd med medlemsstaterna och berörda parter har man kommit fram till att rådets direktiv 98/56/EG fortfarande på ett tillfredsställande sätt täcker behoven inom sektorn för förökningsmaterial av prydnadsväxter och att den sektorn därför inte omfattas av tillämpningsområdet för detta förslag till förordning.

Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Under de senaste åren har unionens jordbrukspolitik kommit att betraktas som strategiskt viktig för självförsörjning samt tryggad försörjning och säkerhet i fråga om jordbruksbaserade livsmedel.

Den föreslagna förordningen läggs fram i detta sammanhang. Den är också en del av den övergripande politiken i den europeiska gröna given12 och tillhörande strategier, däribland från jord till bord-strategin13, strategin för biologisk mångfald14 och EU- strategin för klimatanpassning15.

Förslaget är förenligt med från jord till bord-strategin, som syftar till att göra livsmedelssystemen rättvisa, hälsosamma och miljövänliga och därmed mer hållbara, samtidigt som tillgången till växtförökningsmaterial säkerställs, vilket tryggar jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen. Syftet är att bidra till en hållbar livsmedelsproduktion och klimatanpassning genom att styra växtförädlingen i en mer hållbar riktning. Detta görs genom att införa regler för testning och saluföring av sorter med hållbart bruks- och odlingsvärde.

Förslaget syftar dessutom till att stödja bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser och att bidra till biologisk mångfald inom jordbruket genom att införa lättare och anpassade regler om ekologiska sorter, bevarandesorter, nätverk för bevarande av utsäde och byte av utsäde mellan jordbrukare. Förslaget underlättar också produktion och saluföring av heterogent växtförökningsmaterial som inte tillhör någon sort.

Slutligen skapar förslaget en ram för införande av digital teknik för att registrera all certifieringsverksamhet, medlemsstaternas elektroniska inlämning av sortdata via en

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final).

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020) 381 final).

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020) 380 final).

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning (COM(2021) 82 final).

enda portal (EU:s portal för växtsorter) och möjligheten att utfärda elektroniska officiella etiketter i ett senare skede, i linje med den europeiska digitala strategin16.

2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Genom detta förslag införs regler för produktion och saluföring av växtförökningsmaterial i EU, vilka är nödvändiga för att uppnå målen i den gemensamma jordbrukspolitiken. Den rättsliga grunden för detta förslag är således artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som utgör den rättsliga grunden för att anta de bestämmelser som är nödvändiga för att uppnå målen i den gemensamma jordbrukspolitiken.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Enligt artikel 4.2 d i EUF-fördraget gäller delad befogenhet mellan EU och medlemsstaterna på området för jordbruk och fiske, med undantag för bevarande av marina biologiska resurser.

Sedan direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial antogs har alla områden som rör saluföring av växtförökningsmaterial i mycket stor utsträckning reglerats på unionsnivå. Antagandet av direktiven har varit en viktig bidragande faktor till upprättandet av en inre marknad för växtförökningsmaterial. De konsekvensbedömningar som genomfördes 2013 och 2023 bekräftade att de EU- regler som gäller för saluföring av växtförökningsmaterial har haft en allmänt positiv inverkan på den fria rörligheten, tillgången till och kvaliteten på växtförökningsmaterial på unionsmarknaden och därmed har underlättat handeln inom unionen. En uppdelning av marknaden för växtförökningsmaterial i 27 olika nationella system skulle medföra allvarliga hinder för rörligheten för växtförökningsmaterial på den inre marknaden och öka den ekonomiska bördan i samband med sortregistrering och de nödvändiga kontrollerna av växtförökningsmaterialets kvalitet och identifiering. Följaktligen kan de respektive politiska målen uppnås bättre genom att regleringen uteslutande sker på unionsnivå.

•Proportionalitetsprincipen

Som framgår av kapitel 7.4 i den konsekvensbedömning som åtföljer detta förslag är de föreslagna åtgärderna begränsade till åtgärder som måste vidtas på unionsnivå för att de ska vara ändamålsenliga och effektiva. För att uppfylla dessa behov och ta hänsyn till de viktiga skillnaderna mellan arter och olika typer av växtförökningsmaterial kommer direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial att ersättas av en enda förordning om växtförökningsmaterial, som syftar till att behandla alla delar som är nödvändiga för produktion och saluföring av ett stort antal olika typer av växtförökningsmaterial: från frön och jordstammar till grenar, knölar, små plantor, hela träd, jordbruksgrödor, potatis, grönsaker, vinstockar, fruktplantor och annat.

16Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Digital kompass 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet (COM(2021) 118 final).

Denna typ av instrument anses vara lämpligast, med tanke på att ett centralt inslag i förslaget är att fastställa harmoniserade regler för produktion och saluföring av växtförökningsmaterial. Enhetliga krav för växtförökningsmaterial är det lämpligaste sättet att säkerställa i) en hög kvalitetsnivå för användarna, ii) en väl fungerande inre marknad och lika villkor för aktörerna, samt iii) en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion.

Det finns ett behov av att se till att alla medlemsstater tillämpar samma höga standarder, av vilka många har överenskommits på internationell nivå, och därmed minska möjligheterna till undantag för lägre standarder, om inte annat tillåts enligt den föreslagna förordningen. Sådana standarder skyddar också de yrkesmässiga aktörernas intressen och konkurrensen genom att undanröja tillämpningen av olika och diskriminerande regler över medlemsstaternas gränser.

För att anpassa de tekniska kraven till sina specifika agroekologiska förhållanden får medlemsstaterna, på vissa villkor och under en begränsad tid, och om det är vederbörligen motiverat, fastställa striktare nationella krav för kvaliteten på växtförökningsmaterial med kommissionens tillstånd. Medlemsstaterna ges vidare flexibilitet att genomföra regler om undersökning av sorter med avseende på värdet för hållbar odling och användning, på sätt som är anpassade till lokala agroekologiska förhållanden.

•Val av instrument

Förslaget har formen av en förordning som utfärdas av Europaparlamentet och rådet. Andra regleringsformer skulle vara olämpliga eftersom målen för åtgärden kan uppnås mest effektivt genom fullständigt harmoniserade krav i hela unionen, vilket garanterar fri rörlighet för växtförökningsmaterial.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

År 2019 uppmanade rådet17 kommissionen att lägga fram en studie om unionens alternativ för att uppdatera den befintliga lagstiftningen om produktion och saluföring av växtförökningsmaterial18. Studien stöddes av en extern datainsamlingsstudie19. I den studien identifierades fem centrala problem med den befintliga lagstiftningen. Dessa gällde följande:

1.Det icke-harmoniserade genomförandet av lagstiftningen som leder till ojämlika konkurrensvillkor för aktörerna.

2.Komplexa och stelbenta förfaranden som skapar en tungrodd beslutsprocess.

Rådets beslut (EU) 2019/1905 av den 8 november 2019 om en begäran till kommissionen att lägga fram en studie om unionens alternativ till att uppdatera den befintliga lagstiftningen om produktion och saluföring av växtförökningsmaterial, och ett förslag, om så är lämpligt med hänsyn till resultaten av studien (EUT L 293, 14.11.2019, s. 105).

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Studie om unionens alternativ till att uppdatera den befintliga lagstiftningen om produktion och saluföring av växtförökningsmaterial (SWD(2021)90 final). ICF (2021), Data gathering and analysis to support a Commission study on the Union’s options to update the existing legislation on the production and marketing of plant reproductive material, https://doi.org/10.2875/406165.

3.Den stelbenta rättsliga ramen gör det svårt att ta itu med politiska frågor som identifierats i den europeiska gröna given och dess tillhörande strategier.

4.Avsaknaden av en harmoniserad och riskbaserad ram för offentlig kontroll, vilket leder till ojämlika konkurrensvillkor för offentlig kontroll.

5.Avsaknaden av bestämmelser i den rättsliga ramen för att ta hänsyn till vetenskapliga och tekniska framsteg.

Rådets begäran från 2019 innehöll en översynsklausul. Enligt denna klausul fick kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag om resultatet av den ovannämnda studien gjorde detta till en lämplig åtgärd.

•Samråd med berörda parter

Den konsekvensbedömning som åtföljer den föreslagna förordningen om växtförökningsmaterial omfattade ett brett spektrum av samråd med alla typer av berörda parter. De olika typerna av samråd bestod av en inledande konsekvensbedömning, ett offentligt samråd, arbetsgrupper med behöriga nationella myndigheter och berörda parter samt bilaterala möten med intresseorganisationer.

●Det kom in 66 svar på samrådet om den inledande konsekvensbedömningen från 16 länder och 2 449 svar på det offentliga samrådet från 29 länder.

●39 svarande på den inledande konsekvensbedömningen och 181 svarande på det offentliga samrådet lämnade in ett ståndpunktsdokument.

●Det genomfördes riktade samråd för att samla in mer specialiserad återkoppling från behöriga nationella myndigheter och små och medelstora företag, vilket resulterade i 25 respektive 251 svar.

●En riktad enkät från en extern konsult som stödde kommissionens konsekvensbedömning gav 99 svar.

●Konsulten genomförde dessutom 43 djupintervjuer och organiserade en fokusgrupp med tio deltagare.

Samråd med berörda parter visade att det finns ett övergripande stöd inom sektorn för växtförökningsmaterial för att behålla det nuvarande regelverket och dess två grundpelare: sortregistrering (baserad på särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet samt, i tillämpliga fall, odlings- och bruksvärde) och certifiering av växtförökningsmaterial. Behöriga nationella myndigheter och alla berörda parter som företräder utsädesindustrin betonade att det nuvarande systemet fungerar väl och att unionens industri för växtförökningsmaterial får internationellt erkännande för den höga kvaliteten på det utsäde som produceras och handlas.

Ett av de huvudsakliga målen med översynen är att utvidga bedömningen av egenskaper hos växtförökningsmaterial som bidrar till hållbar produktion. Växtförädlare och de flesta behöriga nationella myndigheter erkände att de nuvarande kraven på odlings- och användningsvärde för arter av lantbruksväxter redan bidrar till detta mål, eftersom de gör det möjligt att godkänna sorter med egenskaper som sjukdomsresistens, näringseffektivitet, tolerans mot torka och ökad avkastning. De berörda parterna stödde införandet av krav för undersökning av nya sorter av grönsaker, fruktplantor och vinstockar för sådana egenskaper, dock inte i form av det nuvarande odlings- och användningsvärdet för arter av lantbruksväxter, eftersom användningen av särskilt förökningsmaterial av grönsaker är mycket

varierande. Behovet av flexibilitet för att hantera de olika förhållandena i Europa betonades av nästan alla svarande.

Alla berörda parter var överens om behovet av undantag från det grundläggande systemet för sortregistrering och certifiering av växtförökningsmaterial för att uppfylla mål som är relevanta för bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser, ekologisk produktion och produktion i marginella områden. Åsikterna gick dock isär när det gäller omfattningen av sådana undantag, från krav på ett fullständigt undantag för byte av utsäde, bevarandeverksamhet och saluföring till amatörodlare, till åsikten att befintliga undantag är tillräckliga och inte behöver utvidgas. Flera icke-statliga organisationer krävde att den nya lagstiftningen uttryckligen skulle genomföra jordbrukarnas rättigheter enligt definitionen i det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk och FN:s deklaration om jordbrukares rättigheter. De viktigaste argumenten mot ett fullständigt undantag är farhågorna för växtskyddet, respekten för växtförädlarrätten och undvikandet av ojämlik konkurrens, samt behovet av att garantera minimikvalitet och spårbarhet för växtförökningsmaterial.

De flesta aktörer var överens om att det är önskvärt att kraven för offentlig kontroll harmoniseras. Det rådde delade meningar om huruvida offentlig kontroll enligt lagstiftningen om växtförökningsmaterial skulle omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/62520 på grund av farhågor om en potentiell ökning av den administrativa bördan. Nästan alla behöriga nationella myndigheter och aktörer var emot att inkludera certifieringssystemet för växtförökningsmaterial som sådant i förordningen om offentlig kontroll. De flesta behöriga nationella myndigheter och aktörer såg fördelar med införandet i form av effektivare kontroller av saluföring och importkontroller. De flesta berörda parter i alla kategorier efterlyste viss flexibilitet i organisationen av den offentliga kontrollen och att kostnaderna hålls så låga som möjligt.

De flesta berörda parter var överens om att användningen av biomolekylära metoder och digitala lösningar skulle kunna medföra fördelar och efterlyste en rättslig ram som gör det möjligt att tillämpa den senaste tekniken, i linje med utvecklingen av internationella standarder.

Närmare information om samråden med berörda parter finns i kapitel 5.2.5 och bilaga 2 i konsekvensbedömningen för den föreslagna förordningen om växtförökningsmaterial.

20Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll

och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Ett extern konsult som anlitats av kommissionen genomförde en studie till stöd för konsekvensbedömningen21. Konsulten och dennes experter hade ett nära samarbete med kommissionens berörda avdelningar under studiens olika faser.

Konsulten samlade in ytterligare uppgifter och kommentarer genom skrivbordsundersökningar, en riktad enkät, en fokusgrupp, djupintervjuer med berörda parter, en fallstudie om byte av utsäde mellan jordbrukare och en kvalitativ jämförande analys av medlemsstaternas erfarenheter av bevarandesorter av fruktplantor och vinstockar. I stödstudien behandlades problemdefinitionen, argumenten för EU-åtgärder, målen för de politiska insatserna och referensscenariot. Den gick ut på att bedöma de potentiella effekterna av de tre alternativ som kommissionen föreslagit, som vart och ett innehåller variationer på upp till 19 specifika åtgärder.

Stödstudien användes för att förfina alternativen och välja det rekommenderade alternativet.

•Konsekvensbedömning

Detta förslag grundar sig på en konsekvensbedömning som fick ett positivt yttrande med reservationer från nämnden för lagstiftningskontroll den 17 februari 2023.

Det finns två huvudsakliga problem med den nuvarande rättsliga ramen för växtförökningsmaterial, som detta förslag syftar till att ta itu med:

1.Det finns en icke-harmoniserad inre marknad som kännetecknas av olika villkor för aktörer och salufört växtförökningsmaterial i medlemsstaterna. Genomförandet av olika aspekter av lagstiftningen skiljer sig åt mellan medlemsstaterna eftersom i) lagstiftningen ger utrymme för tolkning, ii) medlemsstaterna försöker hitta praktiska lösningar för att undvika stelbenta bestämmelser och iii) lagstiftningen inte har följt den vetenskapliga och tekniska utvecklingen i tillräckligt god tid.

2.Lagstiftningen är inte anpassad till målen för den europeiska gröna given och de tillhörande strategierna. I synnerhet, och enligt den nuvarande lagstiftningen, är genetiskt olika sorter, växtförökningsmaterial som omfattas av verksamheten i nätverk för bevarande av utsäde och utsäde som byts mellan jordbrukare fortfarande föremål för krav på sortregistrering. Detta är tämligen oproportionerligt eftersom sådana sorter, utsäde och material inte alltid kan uppfylla dessa krav. Den ökande förekomsten av extrema väderförhållanden, i kombination med otillräcklig bedömning av hållbarhetsegenskaper vid registrering av nya sorter, sätter dessutom press på stabiliteten i avkastningen

och därmed på motståndskraften hos den jordbruksbaserade livsmedelsproduktionen.

Det allmänna målet med detta initiativ är därför att för alla typer av användare säkerställa tillgången till växtförökningsmaterial av hög kvalitet och med en mångfald av valmöjligheter, som är anpassat till nuvarande och förväntade framtida klimatförhållanden.

21ICF (20223), Study supporting the Impact Assessment for the revision of the plant and forest reproductive material legislation, https://data.europa.eu/doi/10.2875/4381.

I konsekvensbedömningen sammanställdes alla tänkbara åtgärder för analys, baserat på i) en extern datainsamlingsstudie till stöd för kommissionens studie om unionens alternativ för att uppdatera lagstiftningen om växtförökningsmaterial, ii) en studie till stöd för konsekvensbedömningen som genomfördes av en extern konsult iii) olika samråd med berörda parter, iv) ett offentligt samråd på nätet och v) djupintervjuer.

De olika, komplexa och ofta sammanhängande åtgärderna grupperades under tre olika alternativ, som jämförs med ett scenario med oförändrad politik. Tre alternativ bedömdes. Alternativ 1 gav störst flexibilitet, medan alternativ 3 gav störst harmonisering, för att minimera skillnaderna i hur lagstiftningen genomförs. Alternativ 2 balanserade behovet av flexibilitet med en högre grad av harmonisering för att få bukt med de problem som härrör från olika tolkningar.

Alla alternativ innehöll ett antal gemensamma delar, nämligen i) förenklade administrativa förfaranden och en mer flexibel beslutsprocess, ii) förenklade regler för ekologiska sorter och bevarandesorter, och iii) harmonisering med lagstiftningen om växtskydd.

1.Alternativ 1 – Högsta grad av flexibilitet: I alternativ 1 skulle minimikrav fastställas för offentlig kontroll av växtförökningsmaterial, men utan att dessa krav kopplas till förordningen om offentlig kontroll. Genom alternativet skulle man anta riktlinjer för användning av innovativa produktionsprocesser, biomolekylära metoder och digitala lösningar. Den befintliga bedömningen av nya sorter av arter av lantbruksväxter med avseende på egenskaper som bidrar till hållbar produktion skulle stärkas. En frivillig bedömning för grönsaker och fruktplantor skulle införas. Verksamheten inom nätverk för bevarande av utsäde, saluföring till amatörodlare och byte av växtförökningsmaterial mellan jordbrukare skulle vara undantagna från lagstiftningens tillämpningsområde.

2.Alternativ 2 – Balans mellan flexibilitet och harmonisering (det rekommenderade alternativet): Alternativ 2 skulle innebära att de offentliga kontrollerna av växtförökningsmaterial omfattas av förordningen om offentlig kontroll, men med förenklade importkontroller på lämpliga platser inom unionen, för att säkerställa en mer målinriktad och effektiv tillämpning av de befintliga reglerna. Grundläggande principer för användning av innovativa produktionsprocesser, biomolekylära metoder och digitala lösningar skulle inkluderas i lagstiftningen. Bedömningen av nya sorter med avseende på egenskaper som bidrar till hållbar produktion skulle bli ett krav för alla grupper av grödor, men med flexibilitet för medlemsstaterna att genomföra enligt sina egna agroekologiska förhållanden. Verksamheten inom nätverk för bevarande av utsäde, saluföring till amatörodlare och utbyten mellan jordbrukare skulle omfattas av lättare regler för att stimulera ökningen av den genetiska mångfalden hos växtförökningsmaterial, men garanterar också en minimikvalitet.

3.Alternativ 3 – Högsta grad av harmonisering: Alternativ 3 skulle innebära att de offentliga kontrollerna av växtförökningsmaterial och skogsodlingsmaterial omfattas av förordningen om offentlig kontroll, med strängare importkontroller vid gränskontrollstationer och krav på särskild importdokumentation för att stärka och helt harmonisera efterlevnaden. Detaljerade och bindande regler för användning av innovativa produktionsprocesser, biomolekylära metoder och digitala lösningar skulle inkluderas i lagstiftningen. Bedömningen av nya sorter med avseende på egenskaper som bidrar till hållbar produktion skulle bli ett

krav för alla grödor, med detaljerade och harmoniserade krav och metoder för alla medlemsstater. Verksamheten inom nätverk för bevarande av utsäde, saluföring till amatörodlare och utbyten mellan jordbrukare skulle omfattas av de allmänna kraven i lagstiftningen om växtförökningsmaterial för att uppnå enhetliga regler för alla marknadssegment.

På grundval av resultatet av konsekvensbedömningen drog kommissionen slutsatsen att alternativ 2 är det bästa alternativet för att på ett effektivt och konsekvent sätt uppnå alla mål för översynen av lagstiftningen om växtförökningsmaterial.

Det rekommenderade alternativet kommer att medföra effektivitetsvinster för aktörer och nationella behöriga myndigheter genom i) utökade möjligheter för aktörer att bedriva verksamhet under officiell övervakning, ii) harmonisering med lagstiftningen om växtskydd, iii) införande av riskbaserade offentliga kontroller och iv) möjligheten att använda biomolekylära metoder och digitala lösningar i registrerings- och certifieringssystemen. Obligatoriska skärpta hållbarhetskrav i kombination med flexibilitet att anpassa sig till lokala agroekologiska förhållanden kommer att bidra till en mer hållbar produktion av jordbruksbaserade livsmedel och tryggad livsmedelsförsörjning, eftersom sorter som är mer lämpade för de föränderliga agroklimatiska förhållandena kommer att ha en stabilare avkastning.

Det rekommenderade alternativet medför betydande ekonomiska kostnader för aktörer och nationella behöriga myndigheter på grund av behovet av ytterligare investeringar för att genomföra ytterligare hållbarhetsbedömningar för sorter av grönsaker och frukt. Dessa står dock i proportion till målen och kommer på medellång sikt att uppvägas av de fördelar som följer av en hållbar jordbruksbaserad livsmedelsproduktion. De kommer också att vägas mot klimatanpassningen i förhållande till t.ex. minskad resursanvändning eller högre avkastningsstabilitet. Andra åtgärder leder inte till nya skyldigheter för aktörerna, men ger dem nya alternativ eller lättare villkor för att få tillträde till marknaden.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Genom förslaget införs ett enklare och mindre betungande regelverk, särskilt för saluföring till amatörodlare och växtförökningsmaterial, som tjänar bevarandet och det hållbara nyttjandet av växtgenetiska resurser.

Förslaget ger yrkesmässiga aktörer möjlighet att utföra certifiering av växtförökningsmaterial under de behöriga myndigheternas officiella övervakning, om de så önskar. Det ger också möjlighet att utföra tekniska undersökningar för testning av sorter för att bevisa att sådana sorter har ett hållbart bruks- och odlingsvärde, i förädlarens lokaler under den behöriga myndighetens officiella övervakning. Båda dessa alternativ ger yrkesmässiga aktörer större flexibilitet och möjligheter att planera sin verksamhet.

Dessutom införs genom förslaget lättare och anpassade regler om

a)tillträde till marknaden för ekologiska sorter och bevarandesorter,

b)växtförökningsmaterial som är avsett för slutanvändare (t.ex. amatörodlare),

c)växtförökningsmaterial som endast är avsett för, och bevaras av, vissa genbanker, organisationer och nätverk,

d)utsäde som byts mellan jordbrukare.

Flera processer kommer att förenklas. Alla förenklingsåtgärder gynnar ett stort antal små och medelstora företag och mikroföretag, som utgör den stora majoriteten av sektorns verksamhet. Förslaget omfattar inte heller växtförökningsmaterial som säljs eller överförs på något annat sätt, kostnadsfritt eller inte, mellan personer för eget privat bruk och utanför deras näringsverksamhet, samt växtförökningsmaterial som endast används för officiell testning, förädling, besiktning, utställningar eller vetenskapliga ändamål. Slutligen införs genom förslaget nya åtgärder för digitalisering av sektorn för växtförökningsmaterial och regler om biomolekylära metoder för att öka effektiviteten och ändamålsenligheten i sortregistreringen och certifieringen av växtförökningsmaterial.

•Grundläggande rättigheter

Den föreslagna förordningen respekterar alla bestämmelser i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt genom att fastställa regler som syftar till näringsfrihet, undvikande av diskriminering samt konsument- och miljöskydd.

4.BUDGETKONSEKVENSER Det finns inga budgetkonsekvenser.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Senast fem år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas, och därefter vart femte år, ska medlemsstaterna lämna en rapport till kommissionen om flera aspekter av förordningen, särskilt användningen av undantag och strategier för att stödja bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser, biologisk mångfald i jordbruket och förenklade förfaranden för små producenter. Detta är nödvändigt för att se över ändamålsenligheten i dessa nya strategier och undersöka om förbättringar skulle behövas. De gäller särskilt rapportering om följande:

●Mängdencertifieratväxtförökningsmaterialoch standardväxtförökningsmaterial och arealer som används för produktion av detta per år och art, med angivande av mängden som används för ekologiska sorter som är lämpliga för ekologisk produktion.

●Mängden salufört heterogent växtförökningsmaterial och arealer som används för produktion av materialet, per år och per art.

●Mängden salufört växtförökningsmaterial av bevarandesorter per år och art.

●Antalet yrkesmässiga aktörer som använder undantagen för saluföring till slutanvändare, de berörda arterna och totala mängden växtförökningsmaterial per art.

●Antalet genbanker, organisationer och nätverk med ett stadgeenligt eller annat uttalat mål att bevara växtgenetiska resurser, och de berörda arterna.

●Den mängd som fastställs per art för utsäde som byts mellan jordbrukare.

●Den mängd som tillåts per art för växtförökningsmaterial avsett för tester och försök för förädling av nya sorter.

●Den mängd växtförökningsmaterial per släkte och art som används vid tillfälliga svårigheter i försörjningen.

●Den mängd växtförökningsmaterial per släkte och art som importeras från tredje land.

●Antalet yrkesmässiga aktörer som är etablerade inom medlemsstatens territorium.

•Förklarande dokument (för direktiv) Ej tillämpligt

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

i)Tillämpningsområde

Den föreslagna förordningen kommer att ersätta de tio direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial. Den kommer att tillämpas på en förteckning över arter av jordbruksgrödor, grönsaker, fruktplantor och vinstockar som har särskild ekonomisk och social betydelse för unionen, t.ex. för tryggad livsmedelsförsörjning.

Den föreslagna förordningen kommer inte att omfatta skogsodlingsmaterial, som för närvarande regleras genom rådets direktiv 1999/105/EG. Ett separat förslag har lagts fram för att ersätta det direktivet med en ny förordning från Europaparlamentet och rådet.

Förslaget kommer inte heller att omfatta förökningsmaterial för prydnadsväxter.

Det kommer också att utesluta växtförökningsmaterial som exporteras till tredje land.

ii)Krav för produktion och saluföring

I den föreslagna förordningen behålls de två huvudpelarna i direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial: registrering av sorter och certifiering av enskilda partier av växtförökningsmaterial.

I förslaget införs den allmänna regeln att växtförökningsmaterial får produceras och saluföras endast om det tillhör sorter som är registrerade i nationella sortregister och till fördefinierade kategorier: prebasmaterial, stamutsäde, basmaterial, basutsäde, certifikatmaterial, certifikatutsäde, standardmaterial eller standardutsäde. I förslaget föreskrivs också registrering av heterogent material, som inte är en sort eller en blandning av sorter, och av kloner, utvalda kloner, multiklonala blandningar och polyklonalt växtförökningsmaterial.

Växtförökningsmaterial som prebasmaterial, stamutsäde, basmaterial, basutsäde, certifikatmaterial, certifikatutsäde, standardmaterial och standardutsäde måste produceras och saluföras i enlighet med tillämpliga internationella standarder för dessa kategorier och respektive arter. Dessa

standarder är särskilt reglerna och föreskrifterna i OECD:s system för sortcertifiering eller kontroll av utsäde avsett för internationell handel(22) (OECD-utsädessystemet), Uneces standarder för utsädespotatis och

22Decision Revising the OECD Schemes for the Varietal Certification or the Control of Seed Moving in International Trade [OECD/LEGAL/0308 ] (OECD-utsädessystemet).

Internationella frökontrollorganisationens regler om provtagning och testning av utsäde.

Växtförökningsmaterialets överensstämmelse med kraven för prebasmaterial, stamutsäde, basmaterial, basutsäde, certifikatmaterial och certifikatutsäde måste bekräftas genom besiktning, provtagning och testning som utförs av de behöriga myndigheterna (officiell certifiering) och intygas genom en officiell etikett. Genom förslaget införs en förteckning över arter vars utsäde endast får produceras och saluföras som stamutsäde, basutsäde eller certifikatutsäde. Detta återspeglar de nuvarande reglerna i direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial och respektive internationella standarder. Dessutom fastställs lättare regler för standardutsäde och standardmaterial för vissa kategorier.

Som ett led i moderniseringen av certifieringssystemet överlåts ansvar till yrkesmässiga aktörer. Enligt förslaget kommer det också att vara möjligt för den behöriga myndigheten att auktorisera yrkesmässiga aktörer att i) utföra certifiering av växtförökningsmaterial (certifiering under officiell övervakning) och ii) skriva ut den officiella etiketten.

Genom förslaget införs regler för märkning, förpackning, försegling och partier av växtförökningsmaterial. Dessa bygger till stor del på regler och föreskrifter i OECD-utsädessystemet och de erfarenheter som gjorts vid genomförandet av direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial.

Utsädessorter kommer att få produceras och saluföras i blandningar med andra utsädessorter av samma eller andra släkten eller arter som omfattas av denna förordning. Medlemsstaterna har dock möjlighet att tillåta produktion och saluföring av en blandning av utsäde med utsäde som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde, i syfte att bevara genetiska resurser och skydda den naturliga miljön.

Slutligen kommer kontrollodling att ske för att kontrollera sortäktheten och sortrenheten hos enskilda fröpartier. Biomolekylära tester får användas för att kontrollera sortäkthet och sortrenhet.

iii)Undantag

Genom förslaget införs ett flexibelt tillvägagångssätt för vissa verksamheter, växtförökningsmaterial och sorter. I dessa fall fastställs mindre strikta krav på grundval av erfarenheterna från direktiven om saluföring av växtförökningsmaterial, internationella standarder och i synnerhet behovet av att stödja biologisk mångfald inom jordbruket och bevarande av genetiska resurser.

Mot denna bakgrund införs genom förslaget mindre strikta regler för bevarandesorter, heterogent material, växtförökningsmaterial som säljs till slutanvändare (t.ex. amatörodlare), växtförökningsmaterial som saluförs till eller mellan genbanker, organisationer och nätverk, samt utsäde som byts mellan jordbrukare.

I förslaget fastställs vidare undantag för saluföring av i) växtförökningsmaterial för förädlare i syfte att utveckla nya sorter, ii) växtförökningsmaterial av ännu inte registrerade sorter som används för uppförökning av växtförökningsmaterial eller för försök, iii) växtförökningsmaterial vid tillfälliga svårigheter att tillhandahålla det, och iv) utsäde som ännu inte

slutgiltigt certifierats. I förslaget fastställs också undantag för nödåtgärder och tillfälliga experiment.

iv)Import

Import av växtförökningsmaterial från tredje land kommer endast att tillåtas om det i en bedömning fastställs att sådant växtförökningsmaterial uppfyller krav som är likvärdiga med dem som gäller för växtförökningsmaterial som produceras och saluförs i unionen. En sådan bedömning kommer att grundas på en grundlig undersökning av den information som lämnats av tredjelandet och dess relevanta lagstiftning. Den kommer också att grundas på ett tillfredsställande resultat av en revision som utförts av kommissionen i det berörda tredjelandet, om en sådan revision har ansetts nödvändig.

v)Yrkesmässiga aktörer

Yrkesmässiga aktörer måste registreras i de register som ska föras och uppdateras enligt förordning (EU) 2016/2031 av förenklingsskäl, eftersom de i mycket stor utsträckning redan omfattas av det tillämpningsområde som avses i den förordningen. Yrkesmässiga aktörer måste uppfylla vissa grundläggande krav för att säkerställa lämplig kunskap om och hantering av det växtförökningsmaterial som står under deras kontroll. Växtförökningsmaterial som saluförs mellan yrkesmässiga aktörer kommer att omfattas av spårbarhetskrav.

vi)Registrering av sorter

Genom förslaget införs den allmänna regeln att växtförökningsmaterial måste tillhöra registrerade sorter. Vidare fastställs förfarandet och villkoren för registrering av dessa sorter.

I förslaget föreskrivs att en sort måste vara upptagen i minst ett nationellt sortregister. Detta kommer att vara tillräckligt för att sorten omedelbart ska få saluföras i hela EU. Sorten kommer också att registreras i ett unionssortsregister med hjälp av EU:s portal för växtsorter, som kommer att ge en översikt över alla sorter som får saluföras.

Sorter kommer att registreras under två kategorier:

i)Sorter med en officiell beskrivning, som genomgår ett test avseende deras särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet. och

ii)Bevarandesorter med en officiellt erkänd beskrivning, som inte behöver testas för särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet och som omfattas av mindre strikta saluföringskrav.

Sorter som genomgår testning avseende särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet (officiell beskrivning) kommer vidare att genomgå testning avseende hållbart bruks- och odlingsvärde. Genom den föreslagna förordningen utvidgas tillämpningsområdet för bedömningen av det hållbara bruks- och odlingsvärdet från jordbruksgrödor (nuvarande tillämpningsområde för direktiven om växtförökningsmaterial) till grönsaker och fruktarter, för att säkerställa en bredare och mer hållbar strategi för hela sektorn för växtförökningsmaterial. För att kunna registreras måste dessa sorter som helhet medföra en förbättring jämfört med andra sorter av samma släkte eller art när det gäller följande aspekter:

●Avkastning, inklusive avkastningsstabilitet och avkastning under förhållanden med begränsad användning av insatsmedel.

●Tolerans/resistens mot biotisk stress, inklusive växtsjukdomar orsakade av nematoder, svamp, bakterier, virus, insekter och andra skadegörare.

●Tolerans/resistens mot abiotisk stress, inklusive klimatanpassning.

●Effektivare användning av naturresurser, t.ex. vatten och näringsämnen.

●Minskat behov av externa insatsmedel, t.ex. växtskyddsmedel och gödningsmedel.

●Egenskaper som förbättrar hållbarheten vid lagring, bearbetning och distribution.

●Kvalitetsegenskaper eller näringsmässiga egenskaper.

Dessa aspekter är viktiga för att säkerställa att nya sorter bidrar till en hållbar jordbruksproduktion, som tillgodoser ekonomiska, miljömässiga och bredare samhälleliga behov.

På grund av vikten av testning avseende särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet kommer sådan testning endast att utföras av de behöriga myndigheterna. De lokaler som används för denna testning kommer att granskas av Gemenskapens växtsortsmyndighet med tanke på dess sakkunskap inom denna sektor.

Testning avseende värdet för hållbar odling och användning kan dock även utföras av yrkesmässiga aktörer under officiell övervakning av de behöriga myndigheterna. Detta är motiverat eftersom tillämpningsområdet för värdet av hållbar odling och användning utvidgas till fler arter och det finns ett behov av att säkerställa tillgången till testanläggningar. De lokaler som används av de yrkesmässiga aktörerna kommer att granskas av de behöriga myndigheterna.

Sorter som har beviljats växtförädlarrätt enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94, eller enligt lagstiftningen i en medlemsstat, kommer att anses vara särskiljbara, enhetliga och stabila och ha en lämplig benämning för de syften som avses i den föreslagna förordningen. Behöriga myndigheter får också använda andra medlemsstaters myndigheters testning avseende särskiljbarhet, enhetlighet, stabilitet och värde för hållbar odling och användning för att registrera en sort i sina nationella register.

I förslaget fastställs vidare regler om inlämnande, innehåll, formell granskning och inlämningsdatum för ansökningar om sortregistrering, tekniska undersökningar och organisation, ytterligare regler om teknisk undersökning, sekretess, den preliminära undersökningsrapporten och den preliminära officiella beskrivningen, undersökningsrapporten och den slutliga officiella beskrivningen, undersökningen av en sorts benämning samt beslutet om registrering av en sort i det nationella sortregistret.

Registreringsperioden för en sort kommer att vara tio år, för att uppmuntra innovation och ersättning av dessa sorter med nya. För sorter av fruktplantor och förökningsmaterial av vinstockar kommer registreringsperioden att vara 30 år. Detta beror på att det krävs längre tid för att fullborda produktionscykeln för sådana arter. Registreringsperioden kommer att kunna förnyas.

I förslaget fastställs regler för underhåll, dokumentation och provtagning av de registrerade sorterna för att säkerställa att de kan identifieras och kontrolleras effektivt under hela registreringsperioden.

vii)Ändringar av andra unionsakter och slutbestämmelser

Den föreslagna förordningen innehåller en ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/203123, genom att klargöra att reglerade ickekarantänskadegörare uteslutande regleras enligt den förordningen. Vidare införs möjligheten att OECD-etiketten för importerat växtförökningsmaterial kombineras med växtpasset i ett enda format.

Genom förslaget införs dessutom en ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 för att inkludera regler om växtförökningsmaterial i tillämpningsområdet för unionens lagstiftning om offentlig kontroll. De grundläggande reglerna och principerna för offentlig kontroll kommer också att gälla för produktion och saluföring av växtförökningsmaterial, inklusive de som rör myndigheternas befogenheter, delegering av uppgifter och certifiering. Kommissionen kommer att få befogenhet att vid behov anta särskilda regler för offentlig kontroll av saluföring av växtförökningsmaterial och yrkesmässiga aktörer. När det gäller import kommer de allmänna reglerna att tillämpas på riskbasis.

Slutligen ändras genom den föreslagna förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/84824 om ekologisk produktion, för att uppdatera innehållet i ”växtförökningsmaterial” och ”ekologiskt heterogent material” som avses i den förordningen. Det säkerställer också att alla regler om heterogent växtförökningsmaterial, både ekologiskt och icke-ekologiskt heterogent material, uteslutande fastställs i den föreslagna förordningen.

Den föreslagna förordningen kommer att tillämpas tre år efter det att den har trätt i kraft, för att ge behöriga myndigheter och yrkesmässiga aktörer tillräckligt med tid för att anpassa sig till de nya bestämmelserna. Det kommer också att ge kommissionen tid att anta de delegerade akter och genomförandeakter som krävs. En ytterligare övergångsperiod på två år kommer att gälla för tillämpningen av de nya kraven för testning avseende hållbart bruks- och odlingsvärde för nya sorter av fruktplantor och grönsaker.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den 26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG (EUT L 317, 23.11.2016, s. 4).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 150, 14.6.2018, s. 1).

2023/0227 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande1,,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl:

(1)Regler om produktion och saluföring av växtförökningsmaterial från jordbruksgrödor, grönsaker, vinstockar och fruktplantor har funnits fastställda på unionsnivå sedan 1960-talet. Produktion och saluföring av växtförökningsmaterial på unionens territorium regleras i rådets direktiv 66/401/EEG2, 66/402/EEG(3), 68/193/EEG(4), 2002/53/EG(5), 2002/54/EG(6), 2002/55/EG(7), 2002/56/EG(8), 2002/57/EG(9),

Ännu ej offentliggjort.