Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (omarbetning) (EU-dokument COM(2018) 234)

EUROPEISKA

KOMMISSIONEN

Bryssel den 25.4.2018

COM(2018) 234 final

2018/0111 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (omarbetning)

{SWD(2018) 127 final} - {SWD(2018) 128 final} - {SWD(2018) 129 final} -

{SWD(2018) 145 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

• Motiv och syfte med förslaget

Den offentliga sektorn i EU:s medlemsstater producerar stora mängder data, t.ex. väderdata, digitala kartor, statistik och rättsinformation. Denna information utgör en dyrbar resurs i den digitala ekonomin. Den används inte bara som värdefull råvara vid produktion av databaserade tjänster och tillämpningar, utan effektiviserar också tillhandahållandet av privata och offentliga tjänster och förbättrar beslutsunderlaget. Därför har EU under flera år verkat för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn antogs den 17 november 2003. Direktivet syftade till att förenkla vidareutnyttjandet av information från den offentliga sektorn inom unionen genom att harmonisera de grundläggande villkoren för vidareutnyttjande av sådan information, och genom att avlägsna hinder för vidareutnyttjande av information på den inre marknaden. Direktivet innehåller bestämmelser om icke-diskriminering, avgifter, exklusiva avtal, öppenhet och insyn, licenser och praktiska verktyg för att göra det enklare att hitta och vidareutnyttja information från den offentliga sektorn.

I juli 2013 ändrades direktiv 2003/98/EG genom direktiv 2013/37/EU i syfte att uppmuntra medlemsstaterna att i så stor utsträckning som möjligt göra material som innehas av offentliga myndigheter tillgängligt för vidareutnyttjande. Genom ändringarna infördes en skyldighet att tillåta vidareutnyttjande av allmänt tillgängliga offentliga data, tillämpningsområdet för direktivet utökades till att även omfatta handlingar1 från offentliga bibliotek, museer och arkiv, en standardregel för avgiftsbeläggande begränsad till marginalkostnaderna för reproduktion, tillhandahållande och spridning av information inrättades, och de offentliga myndigheterna ålades att på ett mer öppet sätt redovisa vilka avgiftsregler och villkor de tillämpar. Det ändrade direktivet införlivades med den nationella lagstiftningen i samtliga 28 medlemsstater.

I artikel 13 i direktivet uppmanas Europeiska kommissionen att göra en översyn av tillämpningen av direktivet och rapportera resultaten, tillsammans med eventuella förslag till ändringar, före den 18 juli 2018. Översynen gjordes av kommissionen och utmynnade i publicering av en utvärderingsrapport2. I rapporten konstaterade man att direktivet fortsätter att bidra till att dess främsta politiska mål uppnås, men att det finns ett antal frågor som måste åtgärdas för dra full nytta av de möjligheter som information från den offentliga sektorn innebär för EU:s ekonomi och samhälle. Dessa frågor inbegriper att ge tillgång i realtid till dynamiska data med hjälp av lämpliga tekniska medel, öka utbudet av offentliga uppgifter med högt mervärde för vidareutnyttjande, förhindra uppkomsten av nya former av exklusiva avtal, begränsa användningen av undantag från principen om att ta ut marginalkostnader, och klargöra förhållandet mellan direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och vissa närstående rättsliga instrument.

Termen ”handling”, enligt definitionen i artikel 2 i direktivet, bör förstås i vid mening och avser då även begreppen ”data” och ”innehåll”.

SWD(2018) 145.

Syftet med detta förslag är att ta itu med dessa frågor och anpassa direktivet till den senaste utvecklingen när det gäller hantering och användning av uppgifter. Det övergripande målet är att bidra till att stärka EU:s dataekonomi genom att öka mängden data från den offentliga sektorn som är tillgängliga för vidareutnyttjande, garantera rättvis konkurrens och lätt tillträde till marknader som bygger på information från den offentliga sektorn, och förbättra gränsöverskridande innovation som bygger på data.

Samtidigt är översynen av direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn en viktig del av initiativet om tillgänglighet och vidareutnyttjande av offentliga och offentligt finansierade data som kommissionen tillkännagav i halvtidsöversynen av strategin för den digitala inre marknaden3.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Förslaget bidrar till att uppfylla de mål som anges i strategin för den digitala inre marknaden och är förenligt med befintliga rättsliga instrument.

Det är förenligt med gällande lagstiftning om dataskydd, nämligen den allmänna dataskyddsförordningen4 och de reviderade bestämmelserna om integritet och elektronisk kommunikation5. Det är klart att förhållandet mellan lagstiftningen om skydd av personuppgifter och vidareutnyttjandet av information från den offentliga sektorn – i den meningen att både den offentliga myndigheten och vidareutnyttjaren måste följa lagstiftningen om dataskydd i dess helhet – är en del av unionsrätten.

Förslaget syftar också till att klargöra förhållandet mellan direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och det sui generis-skydd som föreskrivs i artikel 7 i databasdirektivet6. Förslaget ändrar inte det skydd som artikel 7 ger till offentliga myndigheter som är databasproducenter och ändrar inte heller rättsläget enligt det nuvarande direktivet som hindrade offentliga myndigheter från att utöva rätten enligt sui generis-skyddet att förbjuda eller begränsa vidareutnyttjande av data som finns i databaser.

Slutligen bygger förslaget på det förslag till förordning om det fria flödet av ickepersonuppgifter7 som, när det väl antagits, kommer att säkerställa en mer konkurrenskraftig och integrerad inre marknad för datalagring och andra databehandlingstjänster, som ett komplement till bestämmelserna i direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Genom att skapa de rätta förutsättningarna för förbättrad tillgång till och vidareutnyttjande av data från den offentliga sektorn i hela unionen kompletterar detta förslag andra initiativ inom strategin för den digitala inre marknaden.

COM(2017) 228 final.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter i samband med elektronisk kommunikation och om upphävande av direktiv 2002/58/EG, COM(2017) 10 final.

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser. COM(2017) 495 final.

Den överensstämmer med den vägledning som kommissionen har publicerat om datadelning mellan företag och mellan företag och den offentliga sektorn8, som är en uppföljning av det offentliga samråd som inleddes med meddelandet ”Att skapa en europeisk dataekonomi”.9 Vägledningen berör en rad frågor kring utbyte av den ständigt växande mängden data som ofta skapats på ett automatiskt sätt av maskiner eller processer baserat på ny teknik, t.ex. sakernas internet.

Tillgång till och vidareutnyttjande av data från den offentliga sektorn är en viktig drivkraft när det gäller stordata och artificiell intelligens. Förslaget kompletterar i detta sammanhang initiativet om nästa generation av superdatorer, som är upp till tio gånger snabbare än dagens snabbaste dator och kommer att behövas för att kombinera, korrelera och ställa samman den ständigt växande mängden data. EU har för avsikt att bli ledande på detta område genom en investering på 1 miljard euro via offentlig finansiering för ett gemensamt företag som syftar till att inrätta ett nät av högpresterande datorsystem fram till 2023.10

Direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn är ett rättsligt instrument för att införa en övergripande politik som syftar till att underlätta vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Samtidigt förblir det förenligt med den sektorslagstiftning som fastställer villkoren för tillgång till och vidareutnyttjande av data inom specifika områden.

Tillgång till och vidareutnyttjande av relevanta data som genereras i transportsektorn, säkerställs till exempel genom lagstiftning om tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformationstjänster11. I energisektorn rymmer ett förslag som nyligen lagts fram om en omarbetning av eldirektivet12 bestämmelser som ger konsumenterna möjlighet att bevilja tredje part tillgång till sina konsumtionsdata, och i vattensektorn har kommissionen föreslagit bestämmelser om delning av data om vattenparametrar i samband med översynen av direktivet om kvaliteten på dricksvatten13. Medan dessa regler bygger på sektorsspecifika frågor och fokuserar på vissa utvalda datamängder innehåller förslaget ett övergripande regelverk om en minimiharmonisering av villkoren för vidareutnyttjande inom alla områden och sektorer.

Förslaget är också förenligt med och bygger på Inspire-direktivet14 genom vilket det inrättas en rättslig och teknisk interoperabilitetsram för utbyte av geografiska data som finns hos offentliga myndigheter för miljöpolitiksändamål och med tanke på politik och verksamheter som har en inverkan på miljön. Följaktligen omfattas rumslig information såväl av direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn som av Inspire-direktivet. Medan det sistnämnda inriktas tekniskt på datatillgångstjänster, interoperabilitetsmodeller och obligatorisk datadelning mellan förvaltningar, reglerar det förstnämnda vidareutnyttjande av

SWD(2018) 125. COM(2017) 9 final. COM(2018) 8 final.

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1926 av den 31 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformationstjänster.

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el (omarbetning), COM/2016/0864 final/2.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för det fria flödet av ickepersonuppgifter i Europeiska unionen (omarbetning), COM/2017/0753 final.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire).

rumsliga datamängder, inbegripet villkoren för tredje parters vidareutnyttjande. För att skapa ökad klarhet i rättsligt hänseende innehåller förslaget ett förtydligande av förhållandet mellan de två direktiven.

Slutligen bygger förslaget på kommissionens initiativ på området för öppen tillgång och öppen forskning, såsom rekommendationen om tillgång till och bevarande av vetenskaplig information, som reviderades15 samtidigt med direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Den kompletterar också åtgärder till stöd för utveckling av verktyg och tjänster som stöder öppen vetenskap och främjar en alleuropeisk kanal för tillgång till resurserna inom ramen för det europeiska öppna forskningsmolnet.

2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

PSI-direktivet antogs med stöd av artikel 114 i FEUF (artikel 95 i EG-fördraget) då ämnet rörde den inre marknadens funktion och fri rörlighet för tjänster. Alla ändringar av direktivet måste därför utgå från samma rättsliga grund.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Detta innebär att en positiv bedömning gjorts av två aspekter: nödvändighetstestet och EU-mervärdestestet.

I nödvändighetstestet bedöms om syftena med förslaget i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna. Medlemsstaterna ensamma kan inte avlägsna de återstående hindren för ett öppet vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och samtidigt anpassa den rättsliga ramen till de förändrande digitala sociala och ekonomiska förhållandena. Skillnaden mellan de nationella rättsliga lösningarna skulle sannolika äventyra den ökande trenden mot gränsöverskridande vidareutnyttjande, medan EU-medlemsstaternas olika beredskapsnivåer i fråga om öppna data skulle kvarstå eller fördjupas, vilket skulle få negativa effekter för homogeniteten och konkurrenskraften inom den digitala inre marknaden. De föreslagna åtgärderna är proportionerliga, eftersom nationella åtgärder inte kan åstadkomma samma resultat (öka mängden information från offentliga sektorn som kan vidareutnyttjas) och samtidigt garantera en konkurrensutsatt och icke-diskriminerande miljö i hela den inre marknaden. De föreslagna åtgärderna kan ses som nästa steg på väg mot fullständig tillgång till information från den offentliga sektorn för vidareutnyttjande: ett politiskt mål som godtogs av medlemsstaterna redan år 2003 och bekräftades 2013. Å andra sidan, när det gäller vetenskaplig information begränsar sig förslaget till att säkerställa lagligt vidareutnyttjande av forskningsdata och endast sådana forskningsdata som redan har gjorts öppet tillgängliga till följd av skyldigheter enligt nationell lagstiftning eller genom avtal med organ som finansierar forskning. Den medför inte en utvidgning av en enhetlig uppsättning regler om hur man kan säkerställa tillgången till och vidareutnyttjandet av all vetenskaplig information, utan överlåter åt medlemsstaterna att definiera detta.

Förslaget har också fått en positiv bedömning av EU-mervärdet. Detta bekräftades klart och tydligt i samband med utvärderingen av den nuvarande versionen av direktivet om

15C(2018) 2375.

vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn16, vilken visade att direktivet anses vara ett viktigt instrument som har haft betydelse när det gäller att uppmuntra de nationella myndigheterna att öppna fler data från den offentliga sektorn i hela EU och när det gäller att skapa en EU-omfattande marknad för produkter och tjänster som bygger på information från den offentliga sektorn.

•Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen enligt artikel 5 i EU-fördraget eftersom det innehåller bestämmelser som inte går utöver vad som är nödvändigt för att lösa de konstaterade problemen och uppnå målen.

Förslaget rymmer väl avvägda och samtidigt riktade politiska insatser. Genom att inrikta de nya kraven på områden där förändring är nödvändig, minskas onödiga efterlevnadskostnader på områden där ändringar inte är viktigt men svårt att få till stånd. Interventionslogiken som testades vid den föregående översynen av direktivet (för att säkerställa en konkurrenskraftig marknad för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn som ett första steg, före införandet av en skyldighet att tillåta vidareutnyttjande) har dessutom visat sig vara en effektiv strategi som säkerställer att målen uppnås för alla grupper av organ som successivt tas med i tillämpningsområdet för direktivet, samtidigt som en väl tilltagen övergångsperiod medges.

Den åtföljande konsekvensbedömningen17 innehåller närmare uppgifter om proportionalitet och kostnadseffektivitet för de olika alternativen i detta lagstiftningsförslag.

•Val av instrument

Detta förslag ändrar väsentligt direktiv 2003/98/EG och lägger till ett antal nya bestämmelser. Av tydlighetsskäl föreslås det att man använder omarbetning som metod. Med tanke på att den rättsakt som omarbetas är ett direktiv, och för att få en samstämmig utformning av lagstiftningen och underlätta medlemsstaternas införlivande av akten, avser även detta förslag ett direktiv.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Som en del av programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit), blev det befintliga direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn föremål för en utvärdering. I enlighet med riktlinjerna för bättre lagstiftning bedömdes interventionen utifrån utvärderingskriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, samstämmighet, relevans och EU-mervärde. Det gjordes också en bedömning av de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av interventionen. Utvärderingen syftade till att identifiera möjligheter att minska lagstiftningskostnaderna och förenkla den befintliga lagstiftningen utan att påverka möjligheterna att nå de underliggande politiska målen.

SWD(2018) 145. SWD(2018) 127.

Utvärderingsrapporten18 har bekräftat att direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn överlag fungerar väl. Det fortsätter att bidra till uppnåendet av dess främsta politiska mål att stimulera den digitala marknaden för varor och tjänster som bygger på information från den offentliga sektorn, att stimulera utnyttjande av information från den offentliga sektorn över landsgränserna och att förhindra snedvridning av konkurrensen på EU- marknaden. Samtidigt har det haft en positiv inverkan på öppenheten, medborgarinflytandet och effektiviteten inom den offentliga sektorn.

Rapporten pekar emellertid också på att det finns ett antal frågor som kommer att behöva åtgärdas för att fullt ut utnyttja de möjligheter som information från den offentliga sektorn innebär för den europeiska ekonomin och det europeiska samhället: tillhandahållande av tillgång i realtid till dynamiska data via lämpliga tekniska hjälpmedel, minska begränsningarna, inbegripet finansiella hinder, för vidareutnyttjande av värdefulla offentliga uppgifter, erkänna att relevanta uppgifter ofta genereras i samband med tillhandahållande av vissa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse av offentliga företag och av offentligt finansierad forskning i stället för den offentliga sektorn som sådan, förekomsten av nya former av exklusiva avtal, användningen av undantag från principen om marginalkostnad, och förhållandet mellan direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och vissa därmed sammanhängande rättsliga instrument.

•Samråd med berörda parter

Kommissionen inledde ett samråd om översynen av direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn mellan juni 2017 och slutet av januari 2018. Syftet var att bedöma hur direktivet fungerar, beakta översynens omfattning och överväga politiska alternativ. Under samrådsförfarandet ombads både informationsinnehavarna (offentliga myndigheter) och vidareutnyttjare (offentliga, privata, kommersiella och icke-kommersiella aktörer) att inkomma med yttranden.

En inledande konsekvensbedömning offentliggjordes på webbplatsen för bättre lagstiftning och var tillgängligt för synpunkter under 4 veckor (18 september 2017–16 oktober 2017). Sju berörda parter inkom med svar.

Ett internetsamråd publicerades på en särskild webbplats och var tillgängligt för synpunkter under tolv veckor (19 september 2017–15 december 2017). Alla intresserade parter var välkomna att bidra, till exempel myndigheter, innehavare och användare av innehåll från den offentliga sektorn, kommersiella och icke-kommersiella vidareutnyttjare, experter, akademiker och medborgare. Frågorna i det här onlineformuläret handlar både om hur genomförandet av det nuvarande direktivet utvärderas och om problem, mål och tänkbara alternativ för framtiden. De som deltog i samrådet hade också möjlighet att ladda upp ett dokument, t.ex. en ståndpunkt. Genom flera riktade åtgärder gjorde kommissionen de berörda parterna medvetna om det offentliga internetsamrådet och uppmanade dem att delta. Synpunkter inkom från 273 berörda parter. Totalt beaktades 56 rapporter som tagits emot fram till slutet av samrådsförfarandet, i slutet av januari 2018.

I samband med utvärderingen och konsekvensanalysen arrangerades flera olika evenemang för att behandla särskilda frågor och/eller inrikta sig på särskilda berörda parter, bland annat en offentlig hearing som hölls den 19 januari 2018 och var öppen för alla som vill bidra till debatten om den framtida utformningen av direktivet om vidareutnyttjande av information

18SWD(2018) 145.

från den offentliga sektorn. Dessutom ägde flera särskilda möten rum med företrädare för de berörda parterna.

Den övergripande slutsatsen från samrådet var att även om direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn fungerar bra i sin helhet finns det områden som bör ses över, såsom tillgången till dynamiska data, regler för uttag av avgifter och den bredare tillgängligheten hos värdefull information från den offentliga sektorn, inbegripet forskningsdata och data som genereras i samband med tillhandahållandet av en offentlig tjänst.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Arbetet med att förbereda förslaget understöddes av en studie om hur direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn fungerar (SMART 2017/0061)19. Syftet med studien var att bistå kommissionen vid utvärderingen av det befintliga rättsliga och politiska ram som gäller för tillgången till uppgifter och vidareutnyttjande (bedömning av den roll som direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn har spelat för att främja vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn i Europa), och vid kontrollen av huruvida det skulle kunna förbättras för att ta itu med vissa av de konstaterade bristerna och/eller nya frågor som uppstått sedan den senaste översynen av direktivet (särskilt genom att bedöma de förväntade konsekvenserna av ett antal olika alternativ/kombinationer av dessa). Studien byggde på en kombination av källor och metoder, inbegripet strategisk intervjuer, skrivbordsundersökningar, intervjuer med berörda parter på EU-nivå och nationell nivå, workshoppar med den offentliga sektorn, praktiker och akademiker samt med vidareutnyttjare av information från den offentliga sektorn och aktörerna inom dataekonomin, webbenkäter med offentliga myndigheter, inbegripet offentliga kulturinstitutioner, utbildnings- och forskningsinstitutioner samt vidareutnyttjarsamfundet, och analys av det offentliga internetsamråd som kommissionen inledde.

Som en del av det förberedande arbetet har kommissionen också analyserat den senaste framstegsrapporten om öppna data i Europa20, som kartlägger framstegen med att införa öppna data i hela Europa med hjälp av ett antal indikatorer i linje med bestämmelserna i direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Denna analys har kompletterats med uppgifter från tillgängliga rapporter från medlemsstaterna, som övervakar efterlevnaden av direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn i enlighet med dess artikel 13.2. Ytterligare bidrag från medlemsstaterna mottogs vid ett möte i medlemsstaternas expertgrupp för information från den offentliga sektorn den 15 november 2017 och vid ett möte med den strategiska gruppen för den digitala inre marknaden den 22 februari 2018.

•Konsekvensbedömning

Förslaget grundar sig på en konsekvensbedömning som fick ett positivt yttrande med reservationer från kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll den 16 mars 201821. De frågor som tagits upp i nämnden för lagstiftningskontroll togs upp i den reviderade versionen

Studien genomfördes av ett konsortium bestående av Deloitte, Open Evidence, WIK-Consult, Time Lex, Spark and Europeiska rådet i Lissabon. https://www.europeandataportal.eu/en/highlights/open-data-maturity-europe-2017

SEK(2018) 206.

av konsekvensbedömningen arbetsdokument22, som innehåller ett särskilt avsnitt om de ändringar som gjorts efter yttrande från kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll.

Följande alternativ övervägdes i konsekvensbedömningen: a) ett referensscenario (fortsatt tillämpning av nuvarande tillvägagångssätt utan ändringar), b) att avbryta de pågående EU- åtgärderna (upphävande av direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn), c) endast icke-bindande lagstiftning, och d) en förpackad lösning bestående av både ändringarna av direktivet och icke-bindande lagstiftning.

Alternativen b och c) förkastades på ett tidigt stadium, men alternativ a) behölls som grundscenariot, medan alternativ d) lades fram som två möjliga paket, ett där samtliga delar innehåller lagstiftningsåtgärder av lägre intensitet, och en där samtliga innehåller lagstiftningsåtgärder av högre intensitet. De delar som varje paket omfattade var användningen av gränssnitt för tillämpningsprogram för dynamiska data, översynen av avgiftsregler, tillgången till data från offentligfinansierad forskning och data som innehas av både offentliga företag och privata aktörer från transportsektorn och försörjningssektorn, samt datainlåsningseffekten (data lock-in).

Båda paketen analyserades noggrant mot grundscenariot. På grundval av de fakta som lades fram i konsekvensanalysen valdes som rekommenderat alternativ ett blandpaket bestående av lagstiftningsåtgärder med lägre intensitet kombinerat med en uppdatering av befintlig ickebindande lagstiftning, baserat på följande element:

Dynamiska data/gränssnitt för tillämpningsprogram: en ”mjuk” skyldighet för medlemsstaterna att göra dynamiska data tillgängliga i tid och att införa gränssnitt för tillämpningsprogram. För ett begränsat antal grundläggande värdefulla datamängder (som ska antas genom en delegerad akt) kommer det att finnas en sträng skyldighet att göra detta.

Avgifter: skärpa reglerna för medlemsstaterna för att åberopa undantagen till den allmänna regeln att offentligrättsliga organ inte får debitera mer än marginalkostnaderna för spridning. Skapa en förteckning över grundläggande värdefulla datamängder som bör vara fritt tillgängliga i alla medlemsstater (samma datamängder som ovan, att antas genom en delegerad akt).

Data i transportsektorn och försörjningssektorn: endast offentliga företag kommer att omfattas, inte privata företag. Ett begränsat antal skyldigheter kommer att tillämpas: offentliga företag får ta ut avgifter som överstiger marginalkostnaderna för spridning och har ingen skyldighet att lämna ut de data som de inte vill lämna ut.

Forskningsdata: Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att utarbeta strategier för öppen tillgång till forskningsdata som är resultatet av offentligt finansierad forskning och samtidigt upprätthålla flexibilitet i genomförandet. Direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn kommer också att omfatta forskningsdata som redan har gjorts tillgängliga till följd av mandat för öppen tillgång, med fokus på vidareutnyttjandeaspekter.

Icke-exklusivitet: krav på insyn när det gäller offentlig-privata avtal som omfattar information från den offentliga sektorn (förhandskontroll, som eventuellt utförs av nationella konkurrensmyndigheter, och öppenheten i själva avtalet).

Detta kombineras med en uppdatering bevarandet av vetenskaplig information23

av rekommendationen om tillgången till och och ett förtydligande av den samverkan som finns

SWD(2018) 127. C(2018) 2375.

mellan direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och databasen och Inspire-direktiven.

Det valda alternativet möjliggör en målinriktad och proportionell intervention, vilket innebär en ytterligare förstärkning av kommissionens öppna datapolitik. Det tros att det kommer att leda till en märkbar förbättring jämfört med grundscenariot. Det är allmänt acceptabelt för aktörerna och det är realistiskt att anta att det kan införas inom en rimlig tidsram på grund av frånvaron av påtagligt motstånd från medlemsstaterna. Även om scenariot med regleringsåtgärder av högre intensitet ansågs ha betydande fördelar, kännetecknades det scenariot generellt sett av en lägre genomförbarhet, högre kostnader för efterlevnaden, och högre risker vad gäller rättslig och politisk samstämmighet.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Förslaget utgör ett viktigt bidrag till att uppnå Refit-programmets mål. Det påverkar två stora grupper berörda parter: vidareutnyttjare och organ som innehar handlingar som omfattas av direktivet, men det inför endast skyldigheter för den sistnämnda. Dessa skyldigheter bör ses mot bakgrund av att flera krav i direktivet, särskilt de som rör praktiska arrangemang för att göra uppgifter tillgängliga, är en del av en övergripande insats för att digitalisera den offentliga förvaltningen24, och inte kostnader som är direkt sammanhängande med direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

Trots detta innehåller förslaget bestämmelser som, i linje med kommissionens Refit-program, syftar till att ytterligare minska den administrativa bördan och öka kostnadsbesparingarna i samband med genomförandet av direktivet, bland annat genom avgiftsregler och genom att klargöra samspelet med andra unionsrättsliga instrument, såsom databasdirektivet och Inspiredirektivet. Dessutom kommer ökad användning av gränssnitt för tillämpningsprogram och proaktiv publicering av dynamiska data på internet att leda till en minskning av den administrativa bördan för offentliga myndigheter på grund av ett lägre antal ansökningar om vidareutnyttjande som måste behandlas och mindre risk för klagomål (inklusive rättstvister), medan upphörande av rapporteringsskyldigheten kommer att minska den administrativa bördan och därmed förknippade kostnader för offentliga myndigheter på lokal, regional och nationell nivå.

Förslaget syftar till att minska den administrativa bördan för innehavare av sådana handlingar som direktivet utvidgas till att omfatta till följd av detta initiativ. Förslagets inverkan på dokument som innehas av offentliga företag som tillhandahåller en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse begränsas på tre sätt. För det första tillämpas skyldigheter enligt detta direktiv endast i den mån det berörda offentliga företaget har beslutat att göra vissa handlingar tillgängliga för vidareutnyttjande. För det andra gäller processuella skyldigheter att behandla en begäran om vidareutnyttjande på ett visst sätt och inom särskilda tidsfrister inte för denna grupp av datainnehavare. Slutligen finns det undantag från skyldigheterna att göra handlingar tillgängliga med vissa tekniska medel om de är alltför betungande för företagen. Förslagets inverkan på forskningsdata, en särskild kategori av handlingar som tagits fram av forskare, begränsas, eftersom det endast gäller sådana forskningsdata som forskaren redan vidtagit alla relevanta ansträngningar för att göra allmänt tillgängliga, i synnerhet genom webbaserade arkiv som utformats för att automatisera spridningsprocessen, vilket medför att varje ingripande från forskarens i fråga är överflödigt. Sådana webbaserade arkiv, som i normalfallet finansieras av akademiska institutioner, har dock särskilda hjälpcentraler för att

24Mer information finns i följande OECD-rapport: Politisk åtgärd 4 i Tallinndeklarationen, https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/ministerial-declaration-egovernment-tallinn- declaration.

hjälpa personer som vidareutnyttjar handlingar med tekniska problem att få tillgång till handlingarna som ryms i registret.

Samtidigt gör förslaget det betydligt lättare för kommersiella enheter (främst små och medelstora företag) att dra nytta av onlinetillgången till data av hög kvalitet utan kostnad. Detta kommer att innebära att det inte längre finns något behov av enskilda ansökningar, eller eventuella transaktionskostnader, vilket bidrar ytterligare till att uppnå Refit-målen.

•Grundläggande rättigheter

Förslaget medför inte några särskilda problem när det gäller respekten för de grundläggande rättigheterna. Förslaget är förenligt med rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna).

4.BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte Europeiska unionens budget.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Kommissionen kommer att övervaka effekterna av direktivet genom en regelbunden översikt som utförs av Europeiska dataportalen, vilket kommer att tjänar som input till den årliga framstegsrapporten om öppna data.

Översynsklausulen har ändrats för att möjliggöra nästa utvärdering av direktivets effekter som ska göras fyra år efter dagen för ändringsdirektivets införlivande. I utvärderingen kommer det att undersökas om direktivet har bidragit till uppnåendet av dess övergripande mål, nämligen att stärka EU:s dataekonomi genom att förstärka den positiva effekten från vidareutnyttjandet av data från den offentliga sektorn på ekonomin och samhället. Utvärderingen kommer att baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och EU- mervärde, och bör ligga till grund för konsekvensbedömningar av eventuella ytterligare åtgärder.

När det gäller forskningsdata kommer de nationella referenspunkter som inrättas genom rekommendationen om tillgången till och bevarandet av vetenskaplig information av den 17 juli 2012, ändrad den 25 april 201825 att rapportera om uppföljningen.

•Förklarande dokument

Med tanke på förslagets tillämpningsområde och det faktum att det är en omarbetning av ett befintligt direktiv, som alla medlemsstater har införlivat i sin helhet, är det varken motiverat eller proportionerligt att kräva några förklarande dokument om införlivandet.

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

I kapitel I definieras det materiella tillämpningsområdet för detta direktiv och den allmänna principen.

25C(2018) 2375.

Tillsammans med omarbetningen ska direktivets tillämpningsområde utvidgas till att omfatta handlingar som innehas av offentliga företag som är verksamma inom de områden som definieras i direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, och av offentliga företag som fungerar som kollektivtrafikföretag enligt förordning (EG) nr 1370/2007, i den mån de framställs som ett led i tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse, enligt den definition som ges i lagstiftning eller andra bindande regler i medlemsstaten.

Tillämpningsområdet ska också utvidgas till att omfatta vissa forskningsdata, vilket är en särskild kategori av handlingar som tas fram som en del av vetenskaplig forskning, nämligen resultaten av vetenskaplig faktainsamling (försök, undersökningar och liknande) som utgör grunden för den vetenskapliga processen, medan publikationer i vetenskapliga tidskrifter fortsätter att vara undantagna från förordningens tillämpningsområde, eftersom de medför ytterligare utmaningar i fråga om rättighetsförvaltning. Följaktligen kommer det föregående undantagandet av handlingar som finns hos utbildnings- och forskningsinstitutioner, bland annat organisationer som inrättats för överföring av forskningsresultat, skolor och universitet, förutom universitetsbibliotek, att vara begränsat.

Den allmänna principen att handlingar som omfattas av direktivets tillämpningsområde även kan vidareutnyttjas för kommersiella och icke-kommersiella ändamål i enlighet med de villkor som anges i detta direktiv (artikel 3) är oförändrad för handlingar som omfattas av direktivet före omarbetningen. På handlingar som tillämpningsområdet utvidgas till genom omarbetningen tillämpas den allmänna principen endast i den mån de offentliga företagen i fråga har gjort de handlingarna tillgängliga för vidareutnyttjande (samma som de bestämmelser som för närvarande gäller handlingar till vilka bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv, innehar immateriella rättigheter (artikel 3.2 i direktiv 2003/98/EG ändrat genom direktiv 2013/13/EU)) eller – när det gäller forskningsdata – om sådana uppgifter har gjorts tillgängliga av forskaren genom ett webbaserat register för forskningsdata till följd av att forskningsfinansiärer infört krav på att forskaren ska ge en bredare allmänhet tillgång till och möjlighet att vidareutnyttja sådana data (finansiärmandat för öppen tillgång).

I artikel 1.6 klargörs att den så kallade sui generis-rätten till skydd för databasproducenter som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser inte får åberopas av en offentlig myndighet som är rättsinnehavare som skäl för att förbjuda vidareutnyttjande av innehållet i databasen.

Kapitel II (artikel 4) ändras för att ange att de formella kraven inte gäller offentliga företag eller i fråga om forskningsdata för att minimera de administrativa konsekvenserna för de relevanta myndigheterna eller organisationerna.

Kapitel III innehåller en rad anpassningar av villkoren för och sättet på vilket data görs tillgängliga för vidareutnyttjande. Genom artikel 5 beaktas den ökande betydelsen av dynamiska data (”realtidsdata”) och införs ett krav på att offentliga myndigheter gör sådana data tillgängliga via ett gränssnitt för tillämpningsprogram. Artikel 6 ändras för att ange att handlingar också kan tillhandahållas kostnadsfritt. Kostnadsfritt tillhandahållande av handlingar ska i synnerhet gälla forskningsdata och sådana värdefulla datamängder som definieras i enlighet med en delegerad akt enligt artikel 13. I förslaget erkänns att kostnaderna för att avidentifiera handlingar som rymmer personuppgifter kan inkluderas i kostnadsberäkningen. I artikel 10 anges att medlemsstaterna ska stödja tillgången till forskningsdata genom att anta nationella strategier och relevanta åtgärder som syftar till att göra alla offentligt finansierade forskningsdata tillgängliga (strategier för öppen tillgång). Det

föreskrivs också att data som redan finns i ”öppen tillgängliga” register över forskningsdata ska kunna vidareutnyttjas för kommersiella och icke-kommersiella ändamål i enlighet med bestämmelserna i direktivet.

Kapitel IV (artikel 12) ändras för att ange att förbudet mot exklusiva avtal även omfattar sådana avtal som inte uttryckligen ger en exklusiv rätt att vidareutnyttja handlingar men kan leda till en situation där tillgången är begränsad till en eller ett litet fåtal användare.

Ett nytt kapitel V har lagts till som definierar den särskilda kategorin värdefulla datamängder. Kategorin värdefulla datamängder är en delmängd av handlingar som omfattas av direktivet i enlighet med dess artikel 1 och vars vidareutnyttjande förknippas med viktiga socioekonomiska fördelar. Förteckningen över dessa värdefulla datamängder ska fastställas i en delegerad akt i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. I denna delegerade akt ska även villkoren anges för deras offentliggörande och vidareutnyttjande. I princip bör vidareutnyttjandet av sådana värdefulla datamängder vara kostnadsfritt och dynamiskt innehåll ska gränssnitt för tillämpningsprogram användas som spridningsmetod.

 2003/98/EG (anpassad) 2018/0111 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,  Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 95 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av förslaget till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande26, med beaktande av Regionkommitténs yttrande27,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl:

 ny

(1)Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG28 har ändrats på väsentliga punkter. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)I enlighet med artikel 13 i direktiv 2003/98/EG, och fem år efter antagandet av ändringsdirektiv 2013/37/EU, har kommissionen, efter samråd med berörda parter,

genomfört en utvärdering och en översyn av hur direktivet fungerar inom ramen för ett program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat29.

(3)Efter samråd med berörda parter och mot bakgrund av konsekvensbedömningen30 ansåg kommissionen att insatser på EU-nivå var nödvändiga för att ta itu med de kvarvarande och nya hindren för ett brett vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn och offentligt finansierad information i hela EU och för att anpassa den rättsliga ramen till de senaste framstegen inom digital teknik, såsom artificiell intelligens och sakernas internet.

EUT C […], […], s. […].

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 345, 31.12.2003, s. 90).

SWD(2018) 145.

SWD(2018) 127.

(4)De materiella ändringarna av texten för att till fullo utnyttja de möjligheter som information från den offentliga sektorn innebär för den europeiska ekonomin och det europeiska samhället inriktas på följande områden: ge tillgång i realtid till dynamiska data med hjälp av lämpliga tekniska metoder, öka utbudet av högkvalitativa data för vidareutnyttjande från den offentliga sektorn, inklusive från offentliga företag, organisationer som bedriver forskning och forskningsfinansierande organisationer, hantera uppkomsten av nya former av exklusiva avtal, användning av undantag från

principen om att ta ut marginalkostnaderna och förhållandet mellan detta direktiv och vissa därmed sammanhängande rättsliga instrument, t.ex. direktiv 96/9/EG31 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG32.

2003/98/EG skäl 1

(5)Enligt fördraget ska en inre marknad inrättas och ett system skapas som säkerställer att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. Harmonisering av regler och praxis i medlemsstaterna när det gäller utnyttjande av information från den offentliga sektorn bidrar till att dessa mål kan uppnås.

2013/37/EU skäl 1 (anpassad)  ny

(6) Den offentliga sektorn i medlemsstaterna samlar in, framställer, reproducerar och sprider en mängd information inom många verksamhetsområden som social och ekonomisk information, geografisk information, väderinformation, turistinformation, affärsinformation, patentinformation och information om utbildning.  Handlingar som framställs av offentliga myndigheter i medlemsstaterna  av verkställande, lagstiftande eller rättslig karaktär  utgör en omfattande, diversifierad och värdefull resurs som kan gynna kunskapsekonomin.

2013/37/EU skäl 2 och 5 (anpassad)

(7)I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om

vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn fastställs

fastställdes  en minimiuppsättning regler för vidareutnyttjande av handlingar som finns hos offentliga myndigheter i medlemsstaterna,  t.ex. verkställande, lagstiftande och rättsliga organ , samt för hur detta vidareutnyttjande ska underlättas i praktiken. Sedan  antagandet av  den första uppsättningen regler om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn antogs 2003 har mängden data i världen, däribland offentliga data, ökat lavinartat och nya typer av data genereras och samlas in. Samtidigt bevittnar vi en kontinuerlig utveckling inom tekniken för analys, användning och behandling av data. Denna snabba tekniska utveckling gör det möjligt att skapa nya tjänster och nya tillämpningar som bygger på att data används, sammanställs och kombineras. De regler som  ursprungligen  antogs 2003  och därefter ändrades 2013  håller inte längre takten med de

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1).

snabba förändringarna, och resultatet blir att de ekonomiska och sociala möjligheter som följer av vidareutnyttjandet av offentliga data kan gå förlorade.

 2003/98/EG skäl 2 (anpassad)

(8)Utvecklingen mot ett informations- och kunskapssamhälle  databaserat samhälle  påverkar livet för alla medborgare i gemenskapen, bland annat genom att de får nya möjligheter att få tillgång till och tillägna sig kunskap.

2003/98/EG skäl 3 (anpassad)

(9)Digitalt innehåll spelar en viktig roll i denna utveckling. Innehållsproduktion har åstadkommit en snabb ökning av antalet arbetstillfällen under de senaste åren och fortsätter att göra det. De flesta av dessa arbetstillfällen skapas  av innovativa nystartade företag och små och medelstora företag  i små nystartade företag.

2003/98/EG skäl 4

Den offentliga sektorn samlar in, framställer, reproducerar och sprider en mängd information inom många verksamhetsområden som social och ekonomisk information, geografisk information, väderinformation, turistinformation, affärsinformation, patentinformation och information om utbildning.

 2003/98/EG skäl 5 (anpassad)

(10)Ett av huvudsyftena med inrättandet av en inre marknad är att skapa möjligheter att främja utvecklingen av gemenskapsomfattande  unionsomfattande  tjänster. Information från den offentliga sektorn utgör ett betydelsefullt utgångsmaterial för produkter och tjänster med digitalt innehåll, och den kommer att bli en ännu viktigare innehållsresurs genom utvecklingen av trådlösa innehållstjänster. En omfattande gränsöverskridande geografisk täckning kommer också att vara av avgörande betydelse i detta sammanhang. StoraStörre möjligheter att vidareutnyttja information från den offentliga sektorn bör bland annat göra det möjligt för europeiska företag att utnyttja dess potential och bidra till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

2013/37/EU skäl 4

(11)Att tillåta vidareutnyttjande av handlingar som innehas av offentliga myndigheter ger mervärde för vidareutnyttjarna, slutanvändarna och samhället i stort och i många fall även för den offentliga myndigheten själv, då insyn och ansvarighet främjas och vidareutnyttjare och slutanvändare kan ge återkoppling som gör att den berörda offentliga myndigheten kan förbättra kvaliteten på den information som samlas in.

2003/98/EG skäl 6 (anpassad)

(12)Det finns betydande skillnader i regler och praxis mellan medlemsstaterna när det gäller utnyttjande av informationsresurser i den offentliga sektorn, vilka utgör hinder för att den fulla ekonomiska potentialen hos denna viktiga informationsresurs ska

kunna fås fram. Traditionen för Praxis för de olika offentliga myndigheternas aanvändning av information från den offentliga sektorn  fortsätter att variera mellan medlemsstaterna  har utvecklat sig synnerligen olika inom olika offentliga myndigheter. Hänsyn bör tas till detta. Nationella regler och nationell praxis bör därför genomgå ett minimum av harmonisering när det gäller vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga sektorn, i fall då skillnader i nationella föreskrifter och nationell praxis eller bristen på tydlighet utgör ett hinder för en väl fungerande inre marknad och för en tillfredsställande utveckling av informationssamhället i gemenskapen.

 2013/37/EU skäl 3 (anpassad)

(13)Riktlinjer om öppna data som främjar bred tillgänglighet och vidareutnyttjande av offentlig information för privata eller kommersiella syften, med minimala eller inga rättsliga, tekniska eller ekonomiska begränsningar, och som främjar informationsflödet inte bara för ekonomiska aktörer utan även för allmänheten, kan spela en viktig roll när det gäller att stimulera utvecklingen av nya tjänster baserade på nya sätt att kombinera och utnyttja sådan information, stimulera ekonomisk tillväxt samt främja socialt engagemang. Detta kräver dock lika villkor på unionsnivå som styr huruvida vidareutnyttjande av handlingar är tillåtet eller ej, vilket inte kan uppnås om medlemsstaters eller offentliga myndigheters egna regler och rutiner får avgöra frågan.

2003/98/EG skäl 7

(14)Utan ett minimum av harmonisering på gemenskapsnivå kan dessutom nationellt lagstiftningsarbete, som redan har inletts i en rad medlemsstater till följd av den tekniska utvecklingen, leda till ännu större skillnader. Effekterna av sådana rättsliga skillnader och osäkerhetskällor kommer att öka i takt med den fortsatta utvecklingen av informationssamhället, som redan i hög grad har lett till ett ökat utnyttjande av information över nationsgränserna.

2013/37/EU skäl 6 (anpassad)  ny

(15)Samtidigt har Medlemsstaterna har nu fastställt riktlinjer för vidareutnyttjande inom ramen för direktiv 2003/98/EG, och vissa av dem har antagit långtgående öppna datastrategier för att underlätta vidareutnyttjandet av tillgängliga offentliga data för enskilda och företag i större utsträckning än den miniminivå som föreskrivs i det direktivet. För att motverka en situation med olika regler i olika medlemsstater som skulle hindra ett gränsöverskridande utbud av produkter och tjänster, och för att se till att jämförbara offentliga dataset kan vidareutnyttjas för alleuropeiska tillämpningar som är baserade på dem, krävs också ett minsta mått av harmonisering för att avgöra vilka offentliga data som är tillgängliga för vidareutnyttjande på den inre informationsmarknaden i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser om tillgång.  Bestämmelser i unionslagstiftning och nationell lagstiftning som går längre än dessa minimikrav, särskilt vid sektorslagstiftning, bör fortsätta att gälla. Exempel på bestämmelser som går längre än minimiharmoniseringen i detta direktiv är lägre gränsvärden för tillåtna avgifter för vidareutnyttjande än de som anges i artikel 6 och mindre restriktiva licensvillkor än dem som avses i artikel 8. I synnerhet bör detta direktiv inte påverka bestämmelser som går längre än minimiharmoniseringen av detta direktiv enligt vad som fastställs i kommissionens delegerade förordningar som

antagits enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag. 

 2003/98/EG skäl 8

(16)Det behövs en allmän ram för villkoren för vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga sektorn för att rättvisa, proportionella och icke-diskriminerande villkor för vidareutnyttjande av sådan information ska kunna säkerställas. Offentliga myndigheter samlar in, framställer, reproducerar och sprider handlingar för att fullgöra sina offentliga plikter. Att utnyttja sådana handlingar av andra skäl utgör vidareutnyttjande. Medlemsstaterna kan i sin politik gå längre än de miniminormer som fastställs i detta direktiv och följaktligen tillåta mer omfattande vidareutnyttjande.

2013/37/EU skäl 10 (anpassad)

(17) Detta  direktiv 2003/98/EG bör tillämpas på sådana handlingar vars tillhandahållande ingår i den offentliga verksamhet som bedrivs av de berörda offentliga myndigheterna enligt lagstiftning eller andra bindande regler i medlemsstaten. Om sådana regler saknas bör den offentliga verksamheten fastställas i enlighet med gängse administrativ praxis i medlemsstaterna, förutsatt att den offentliga verksamheten är tydligt avgränsad med möjlighet till omprövning. Den offentliga verksamheten kan fastställas generellt eller från fall till fall för enskilda offentliga myndigheter.

2003/98/EG skäl 9 (anpassad)  ny

(18)Detta direktiv innehåller ingen skyldighet att tillåta vidareutnyttjande av handlingar. Beslutet om huruvida vidareutnyttjande skall tillåtas eller ej kommer fortfarande att fattas av medlemsstaterna eller den berörda offentliga myndigheten. Direktivet bör gälla sådana handlingar som görs tillgängliga för vidareutnyttjande när offentliga myndigheter beviljar licens för, säljer, sprider, utbyter eller lämnar ut information. För att undvika korssubventionering innefattar detta vidareutnyttjande ytterligare användning av handlingar inom den egna organisationen för verksamheter som inte ryms inom den offentliga verksamheten. Icke-offentlig verksamhet omfattar normalt bland annat tillhandahållande av handlingar som framställs och prissätts enbart på affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra marknadsaktörer. Avsikten är inte att definitionen av ”handling” skall omfatta datorprogram.

(19) Direktivet innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att göra alla handlingar tillgängliga för vidareutnyttjande, utom om tillgången omfattas av restriktioner eller handlingarna är undantagna från tillgång enligt nationella bestämmelser om tillgång till handlingar, och med förbehåll för andra undantag som fastställs i detta direktiv.  Direktivet bygger på medlemsstaternas befintliga bestämmelser om tillgång och ändrar inte de nationella reglerna om tillgång till handlingar. Direktivet är inte tillämpligt på sådana fall då medborgare eller företag enligt de relevanta bestämmelserna om tillgång endast kan få tillgång till en handling om de kan visa att de har ett särskilt intresse. På gemenskapsnivå  unionsnivå  tillerkänns i artikel 41 (rätt till god förvaltning) och artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte

i en medlemsstat rätt att få tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Offentliga myndigheter bör uppmuntras att se till att alla handlingar som de innehar görs tillgängliga för vidareutnyttjande. Offentliga myndigheter bör främja och uppmuntra vidareutnyttjande av handlingar, inbegripet officiella handlingar av lagstiftningskaraktär och administrativ karaktär, i de fall den offentliga myndigheten har rätt att tillåta vidareutnyttjandet.

 ny

(20)Medlemsstaterna ger ofta enheter utanför den offentliga sektorn i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse samtidigt som de upprätthåller en hög nivå av kontroll över dessa enheter. Samtidigt gäller bestämmelserna i direktiv 2003/98/EG endast handlingar som finns hos offentliga myndigheter, medan offentliga företag undantas från dess tillämpningsområde. Detta leder till dålig tillgång för vidareutnyttjande på handlingar som framställs i samband med utförandet av tjänster i allmänhetens intresse på ett antal områden, särskilt inom de allmännyttiga sektorerna. Det begränsar dessutom i hög grad möjligheterna att skapa gränsöverskridande tjänster som bygger på handlingar som innehas av offentliga företag som tillhandahåller tjänster i allmänhetens intresse.

(21)Direktiv 2003/98/EG bör därför ändras så att det säkerställs att dess bestämmelser kan tillämpas på vidareutnyttjande av handlingar som framställs i samband med utförandet av tjänster av allmänt intresse av offentliga företag som bedriver någon av de

verksamheter som avses i artiklarna 8–14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU33, och av offentliga företag som fungerar som kollektivtrafikföretag i enlighet med artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg, av offentliga företag som fungerar som flygbolag som har allmän trafikplikt i enlighet med artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, och av offentliga företag som fungerar som rederier inom gemenskapen som har allmän trafikplikt i enlighet med artikel 4 i förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage).

(22)Detta direktiv bör inte innehålla någon skyldighet att tillåta vidareutnyttjande av handlingar som framställs av offentliga företag. Beslutet om huruvida vidareutnyttjande ska tillåtas eller ej bör fortfarande fattas av det berörda offentliga företaget. Först efter det att det offentliga företaget har valt att göra handlingen tillgänglig för vidareutnyttjande bör det uppfylla de relevanta skyldigheter som fastställs i kapitlen III och IV i detta direktiv, i synnerhet när det gäller format, avgifter, öppenhet, licenser, icke-diskriminering och förbud mot exklusiva avtal. Å andra sidan behöver det offentliga företaget inte uppfylla kraven i kapitel II, såsom reglerna för behandling av ansökningar.

(23)Volymen forskningsdata som genereras växer exponentiellt och har potential att vidareutnyttjas utanför det vetenskapliga samfundet. För att kunna ta itu med växande samhälleliga utmaningar på ett effektivt och övergripande sätt har det blivit mycket

33Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

viktigt och angeläget att ha tillgång till, blanda och vidareutnyttja data från olika källor, samt mellan olika sektorer och ämnesområden. Forskningsdata omfattar statistik, resultat från experiment, mätningar, iakttagelser från fältarbete, resultat från undersökningar, inspelningar från intervjuer och bilder. De innehåller även metadata, kravspecifikationer och andra digitala objekt. Forskningsdata skiljer sig från vetenskapliga artiklar som rapporterar och kommenterar resultaten från vetenskaplig forskning. Under många år har öppen tillgång till och återanvändbarhet av forskningsresultat som härrör från offentlig finansiering varit föremål för särskilda politiska initiativ. Strategier för öppen tillgång syftar särskilt till att ge forskare och en bredare allmänhet tillgång till forskningsdata så tidigt som möjligt i spridningsprocessen och göra det möjligt att använda och vidareutnyttja dem. Fri tillgång bidrar till att förbättra kvaliteten, minska behovet av onödigt dubbelarbete inom forskningen, påskynda den vetenskapliga utvecklingen och förhindra forskningsfusk, och kan generellt sett främja ekonomisk tillväxt och innovation. Vid sidan av öppen tillgång håller planering av datahantering snabbt på att bli en vedertagen vetenskaplig praxis för att garantera sökbara, tillgängliga, kompatibla och möjliga att vidareutnyttja (Fairprinciperna).

(24)Av de skäl som anges ovan är det lämpligt att fastställa en skyldighet för medlemsstaterna att anta strategier för öppen tillgång till offentligt finansierade forskningsresultat samt att se till att denna politik genomförs av alla organisationer som utför forskning och organisationer som finansierar forskning. Strategier för öppen tillgång medger vanligtvis en rad undantag från att göra forskningsresultat öppet

tillgängliga. Den 17 juli 2012 antog kommissionen en rekommendation om tillgång till och bevarandet av vetenskaplig information, som uppdaterades den 25 april 201834, som bland annat innehåller en beskrivning av relevanta delar i strategier för öppen tillgång. De villkor på vilka vissa forskningsresultat får återanvändas bör dessutom förbättras. Därför bör vissa skyldigheter enligt detta direktiv utvidgas till att även omfatta forskningsdata från vetenskaplig forskningsverksamhet som subventioneras med offentliga medel eller samfinansieras av offentliga och privata företag. I detta sammanhang bör emellertid aspekter vad gäller personlig integritet, skydd av personuppgifter, affärshemligheter, nationell säkerhet, legitima affärsintressen och tredje parts immateriella rättigheter vederbörligen beaktas. För att undvika administrativa bördor bör sådana skyldigheter endast gälla sådana forskningsdata som redan har gjorts tillgängliga för allmänheten av forskare. Andra typer av handlingar som innehas av organisationer som utför forskning och organisationer som finansierar forskning bör fortsätta att vara undantagna från tillämpningsområdet för detta direktiv.

2003/98/EG skäl 10 (anpassad)

(25)Definitionerna av ”offentliga myndigheter” och ”offentligrättsligt organ” är hämtade

från direktiven om offentlig upphandling Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU35 (92/50/EEG36, 93/36/EEG37, 93/37/EEG38 och 98/4/EG39). Offentliga företag omfattas inte av dessa definitioner.

C(2018) 2375.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

EGT L 209, 24.7.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/78/EG (EGT L 285, 29.10.2001, s. 1).

 2003/98/EG skäl 11 (anpassad)

(26)I detta direktiv fastställs det en allmän definition av termen handling i linje med utvecklingen i informationssamhället. Den täcker varje framställning av handlingar, fakta eller information – och varje sammanställning av dessa handlingar, dessa fakta eller denna information – oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form eller i form av ljud- och bildinspelningar eller audiovisuella inspelningar)som finns hos offentliga myndigheter.  Avsikten är inte att definitionen av ”handling” ska omfatta datorprogram.  En handling som finns hos en offentlig myndighet är en handling vars vidareutnyttjande denna myndighet har laglig befogenhet att tillåta.

2003/98/EG skäl 12 (anpassad)  ny

(27) Offentliga organ gör i allt högre utsträckning sina handlingar tillgängliga för vidareutnyttjande på ett proaktivt sätt genom att säkerställa upptäckbarhet på internet och faktisk tillgänglighet av såväl metadata som underliggande innehåll. Handlingar bör också tillgängliggöras för vidareutnyttjande på förfrågan från en vidareutnyttjare.   I de fallen bör  tTidsfristerna för att besvara en begäran om vidareutnyttjande vara rimliga och i linje  överensstämmelse  med motsvarande tidsfrister för att besvara en begäran om att få tillgång till handlingen enligt de relevanta bestämmelserna om tillgång. Offentliga företag, utbildningsanstalter, organisationer som utför forskning och organisationer som finansierar forskning bör emellertid undantas från detta krav. Rimliga tidsfrister i hela unionen kommer att stimulera skapandet av sammanställningar av nya informationsprodukter och informationstjänster på alleuropeisk nivå. Så snart en begäran om vidareutnyttjande har beviljats bör de offentliga myndigheterna ställa handlingarna till förfogande inom en sådan tidsrymd att deras ekonomiska potential kan utnyttjas till fullo. Detta är särskilt viktigt för dynamiska innehåll  data  (  bl.a.  t.ex. trafikuppgifter

, satellitdata och väderdata  ), och vars ekonomiska värde är beroende av att

innehållet omedelbart finns tillgängligt och uppdateras med jämna mellanrum.

Dynamiska data bör därför tillhandahållas omedelbart efter insamling, via ett applikationsprogrammeringsgränssnitt för att på så sätt underlätta utvecklingen av internet-, mobil- och molnapplikationer baserade på sådana data. Om detta inte är möjligt på grund av tekniska eller ekonomiska begränsningar, bör de offentliga myndigheterna ställa handlingarna till förfogande inom en sådan tidsrymd att deras ekonomiska potential kan utnyttjas till fullo.  Om licens används kan det ingå i licensvillkoren att handlingarna ska finnas tillgängliga i rätt tid.

ny

(28)För att få tillgång till data som öppnats upp för vidareutnyttjande genom detta direktiv fordras att lämpliga och väl utformade gränssnitt för tillämpningsprogram används. Ett gränssnitt för tillämpningsprogram beskriver vilken typ av uppgifter som kan hämtas, hur detta sker och i vilket format dessa data kommer att tas emot. Det har olika grad av

EGT L 199, 9.8.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/78/EG). EGT L 199, 9.8.1993, s. 54. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/78/EG). EGT L 101, 1.4.1998, s. 1.

komplexitet och kan innebära en enkel länk till en databas för att inhämta specifika datamängder, ett webbgränssnitt eller mer komplexa strukturer. Det finns ett allmänt värde i att vidareutnyttja och utbyta data via en lämplig användning av gränssnitt för tillämpningsprogram, eftersom detta kommer att hjälpa utvecklare och nystartade företag att skapa nya tjänster och produkter. Det är också mycket viktigt att skapa värdefulla ekosystem kring datatillgångar som ofta är outnyttjade. Inrättandet och användningen av gränssnitt för tillämpningsprogram bör baseras på flera principer: stabilitet, underhåll under hela livscykeln, enhetlighet för användning och standarder, användarvänlighet samt säkerhet. Dynamiska data, det vill säga data som uppdateras regelbundet, ofta i realtid, ska de offentliga myndigheterna och de offentliga företagen göra tillgängliga för vidareutnyttjande omedelbart efter insamling genom lämpliga gränssnitt för tillämpningsprogram.

 2003/98/EG skäl 13 (anpassad)  ny

(29)Möjligheterna till vidareutnyttjande kan förbättras genom en begränsning av behovet av att digitalisera pappersbaserade handlingar eller av att behandla digitala filer för att göra dem kompatibla med varandra. Därför bör de offentliga myndigheterna se till att handlingarna är tillgängliga i alla redan befintliga format eller språkversioner, genom elektroniska medel om så är möjligt och lämpligt. Offentliga myndigheter bör vara välvilligt inställda till en begäran om ett utdrag ur en befintlig handling om det endast krävs ett enkelt handgrepp för att tillmötesgå en sådan begäran. Offentliga myndigheter bör emellertid inte vara skyldiga att tillhandahålla ett utdrag ur en handling om detta kräver orimligt stora ansträngningar. För att underlätta vidareutnyttjande bör de offentliga myndigheterna, när detta är möjligt och lämpligt,

ställa sina egna handlingar till förfogande i ett format som inte är beroende av någon särskild programvara. De offentliga myndigheterna bör, när detta är möjligt och lämpligt, ta hänsyn till möjligheterna att handlingarna vidareutnyttjas av

personer  personer med funktionshinder eller och till förmån för dem  genom att tillhandahålla information i tillgängliga former  .

2013/37/EU skäl 20

 ny

(30)För att underlätta vidareutnyttjande bör offentliga myndigheter, när så är möjligt och lämpligt, tillgängliggöra handlingar  , inklusive dem som publiceras på webbplatser,  i öppna och maskinläsbara format tillsammans med tillhörande metadata, med maximal precision och detaljrikedom, i ett format som säkerställer interoperabilitet, t.ex. genom att hantera handlingarna på ett sätt som överensstämmer

med de principer som styr kraven på interoperabilitet och användbarhet för rumslig information enligt Europaparlamentets och rådet direktiv 2007/2/EG40 av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire).

40Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1).

 ny

(31)En handling bör anses vara i maskinläsbart format om den är i ett filformat som är strukturerat på ett sådant sätt att datorprogram enkelt kan identifiera, känna igen och extrahera specifika uppgifter i den. Maskinläsbara data ska anses vara data kodade i filer som är strukturerade i ett maskinläsbart format. Maskinläsbara format kan vara öppna eller proprietära; de kan, men behöver inte, vara formella standarder. Handlingar bör inte anses vara i maskinläsbart format om de är kodade i ett filformat som begränsar automatisk behandling på grund av att data inte alls, eller endast med svårighet, kan extraheras från dessa handlingar. Medlemsstaterna bör, när så är möjligt och lämpligt, uppmuntra användningen av öppna, maskinläsbara format.

2013/37/EU skäl 22 (anpassad)  ny

(32) Avgifter för vidareutnyttjande av handlingar utgör ett betydande hinder för inträde

på marknaden för nystartade företag och små och medelstora företag. Handlingar bör därför tillgängliggöras för vidareutnyttjande avgiftsfritt och,  oOm avgifter är

nödvändiga  offentliga myndigheter avgiftsbelägger vidareutnyttjandet av handlingar, bör avgiften  bör de  i princip begränsas till marginalkostnaderna.

I undantagsfall bör  hänsyn dock tas till att det är nödvändigt att se till att offentliga myndigheter som är skyldiga att generera intäkter för att täcka en väsentlig del av sina kostnader kopplade till den offentliga verksamheten eller kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning av vissa handlingar som

tillgängliggjorts för vidareutnyttjande inte hindras från att fungera normalt.

Offentliga företags roll i en konkurrensutsatt ekonomisk miljö bör också erkännas.  I sådana fall bör offentliga myndigheter  och offentliga företag   därför  kunna ta ut en avgift som överstiger marginalkostnaderna. Sådana avgifter bör fastställas i enlighet med objektiva, öppet redovisade och kontrollerbara kriterier, och de samlade intäkterna från tillhandahållande och tillåtelse till vidareutnyttjande av handlingar bör inte överstiga kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning, tillsammans med en rimlig avkastning på investeringar.  I tillämpliga fall bör kostnaden för avidentifiering av personuppgifter eller av kommersiellt känslig information också ingå i den stödberättigande kostnaden.  Skyldigheten att generera intäkter för att täcka en väsentlig del av offentliga myndigheters kostnader för sin offentliga verksamhet eller  omfattningen av de tjänster av allmänt intresse som offentliga företag anförtrotts  kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning av vissa handlingar behöver inte vara lagstadgad utan kan exempelvis följa av administrativ praxis i medlemsstaterna. Sådana skyldigheter bör regelbundet ses över av medlemsstaterna.

2013/37/EU skäl 23

 ny

(33)Bibliotek, museer och arkiv bör också kunna ta ut en avgift som överstiger marginalkostnaderna för att de inte ska hindras från att fungera normalt. När det gäller sådana offentliga myndigheter bör de samlade intäkterna från tillhandahållande och tillåtelse till vidareutnyttjande av handlingar över en lämplig redovisningsperiod inte överstiga kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion, spridning, bevarande

och rättighetsklarering, tillsammans med en rimlig avkastning på investeringar.  I tillämpliga fall bör kostnaden för avidentifiering av personuppgifter eller av kommersiellt känslig information också ingå i den stödberättigande kostnaden.  Vid beräkningen av en rimlig avkastning på investeringar för bibliotek, museer och arkiv vore det, med hänsyn till deras särdrag, möjligt att överväga de priser som den privata sektorn tillämpar för vidareutnyttjande av identiska eller liknande handlingar.

 2013/37/EU skäl 24

(34)De övre gränser för avgifter som fastställs i detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas rätt att ta ut lägre avgifter eller att inte ta ut några avgifter alls.

2013/37/EU skäl 25

(35)Medlemsstaterna bör fastställa kriterierna för avgifter som överstiger marginalkostnaderna. Medlemsstaterna bör exempelvis i detta avseende kunna fastställa sådana kriterier i nationella bestämmelser eller utse en eller flera myndigheter – utom den offentliga myndigheten själv – som ska ha behörighet att fastställa sådana kriterier. Den myndigheten bör vara organiserad i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella och rättsliga system. Det kan vara en befintlig myndighet som har verkställande budgetbefogenheter och som står under politiskt ansvar.

2003/98/EG skäl 14 (anpassad)

Om avgifter tas ut bör de totala inkomsterna inte överstiga de totala kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning av handlingar, tillsammans med en rimlig avkastning på investeringar, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till kraven på den berörda offentliga myndigheten om självfinansiering, om tillämpligt. Framställning omfattar skapande och sammanställning; spridning kan också inbegripa användarstöd. Kostnadstäckning, tillsammans med en rimlig avkastning på investeringar, i överensstämmelse med den berörda offentliga myndighetens gällande redovisningsprinciper och relevanta metod för kostnadsberäkning, utgör en övre gräns för avgifterna, eftersom oskäliga priser bör förhindras. Den övre gräns för avgifter som fastställs i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas eller de offentliga myndigheternas rätt att ta ut lägre avgifter eller inga avgifter alls, och medlemsstaterna bör uppmuntra offentliga myndigheter att göra handlingar tillgängliga mot avgifter som inte överstiger marginalkostnaderna för reproduktion och spridning av handlingarna.

 2003/98/EG skäl 15 (anpassad)  ny

(36)Utvecklingen av en informationsmarknad som omfattar hela gemenskapen  hela unionen  kräver att villkoren för vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga sektorn är tydliga och allmänt tillgängliga. Därför bör alla tillämpliga villkor för vidareutnyttjande av handlingarna klargöras för dem som kan komma att vidareutnyttja den informationen. Medlemsstaterna bör uppmuntra upprättandet av index över tillgängliga handlingar, vilka om möjligt bör vara elektroniskt tillgängliga, för att främja och underlätta begäran om vidareutnyttjande. Sökande som begärt att få vidareutnyttja handlingar  som innehas av andra enheter än offentliga företag,

utbildningsanstalter, organisationer som utför forskning och organisationer som finansierar forskning  bör informeras om hur de kan få beslut eller förfaranden som påverkar dem överprövade. Detta kommer att bli viktigt särskilt för små och medelstora företag som inte nödvändigtvis är vana vid att ha kontakt med andra medlemsstaters offentliga myndigheter eller känner till vilka möjligheter det finns till överprövning.

 2013/37/EU skäl 28

(37)Mekanismerna för överprövning bör inbegripa möjligheten till en granskning utförd av en opartisk myndighet. Detta skulle kunna vara en redan befintlig nationell myndighet, exempelvis den nationella konkurrensmyndigheten, den nationella myndigheten för tillgång till handlingar eller en nationell domstol. Myndigheten bör vara organiserad i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella och rättsliga system och bör inte påverka andra eventuella mekanismer för överprövning som finns för sökande som begärt att få vidareutnyttja handlingar. Den bör emellertid vara åtskild från den mekanism i medlemsstaterna som fastställer kriterierna för avgifter som överstiger marginalkostnaderna. Mekanismerna för överprövning bör inbegripa möjligheten till prövning av avslag men även av beslut som, även om vidareutnyttjande beviljas, kan komma att påverka de sökande av andra skäl, särskilt på grund av de avgiftsregler som tillämpas. Förfarandet för överprövning bör vara snabbt, i enlighet med behoven på en marknad i snabb förändring.

2003/98/EG skäl 16

(38)Offentliggörande av alla allmänt tillgängliga handlingar som innehas av den offentliga sektorn, alltså inte endast när det gäller den politiska processen, utan även rättsliga förfaranden och förfaranden som rör förvaltning, är ett grundläggande sätt att utvidga rätten till kunskap, som är en grundläggande demokratisk princip. Detta är en målsättning som är tillämplig på alla institutionella nivåer, dvs. såväl på lokal och nationell nivå som på internationell nivå.

2003/98/EG skäl 17

(39)I vissa fall kommer handlingar att vidareutnyttjas utan att det finns något licensavtal. I andra fall kommer licenser att utfärdas med villkor för licenstagarens vidareutnyttjande av handlingarna med avseende på ansvar, korrekt utnyttjande av handlingar, garantier för att handlingarna inte kommer att ändras och redovisande av källa. Om offentliga myndigheter utfärdar licenser för vidareutnyttjande av handlingar bör licensvillkoren vara skäliga och tydliga. Standardiserade licenser, som finns elektroniskt tillgängliga, kan också spela en viktig roll i detta avseende. Medlemsstaterna bör därför sörja för att standardiserade licenser finns tillgängliga.

2003/98/EG skäl 18

(40)Om en behörig myndighet beslutar att inte längre ställa vissa handlingar till förfogande för vidareutnyttjande eller att upphöra med uppdateringen av dem, bör myndigheten så snart som möjligt offentligen tillkännage dessa beslut, på elektronisk väg om detta är möjligt.

 2003/98/EG skäl 19

(41)Villkoren för vidareutnyttjande bör vara icke-diskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande. Detta bör till exempel inte hindra avgiftsfritt utbyte av information mellan offentliga myndigheter när de utövar sin offentliga verksamhet, även om andra aktörer måste betala avgifter för att vidareutnyttja samma handlingar. Detta bör inte heller hindra att olika avgifter tillämpas för kommersiellt och ickekommersiellt vidareutnyttjande.

2013/37/EU skäl 26

(42)Oavsett vilken typ av vidareutnyttjande som handlingen omfattas av bör den offentliga myndigheten kunna ställa villkor för vidareutnyttjandet, när så är lämpligt genom en licens, till exempel att ange källan och att ange om handlingen på något sätt har ändrats av vidareutnyttjaren. Eventuella licenser för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn bör under alla omständigheter innefatta så få restriktioner för vidareutnyttjande som möjligt, exempelvis genom att begränsas till krav på källangivelse. Öppna licenser som finns tillgängliga på internet och ger mer omfattande rättigheter till vidareutnyttjande utan tekniska, ekonomiska eller geografiska begränsningar, och som är beroende av öppna dataformat, bör spela en viktig roll i detta avseende. Därför bör medlemsstaterna uppmuntra användningen av öppna licenser som så småningom bör bli standard i hela unionen.

2003/98/EG skäl 20

(43)Offentliga myndigheter bör följa konkurrensreglerna när de fastställer principerna för vidareutnyttjande av handlingar och i möjligaste mån undvika exklusiva avtal mellan dem själva och privata parter. För att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse kan det dock ibland vara nödvändigt med ensamrätt att vidareutnyttja specifika handlingar från den offentliga sektorn. Detta kan vara fallet om ingen kommersiell utgivare skulle offentliggöra informationen utan en sådan ensamrätt.

2013/37/EU skäl 31

 ny

(44) Det finns många exempel på samarbete mellan bibliotek, även universitetsbibliotek, museer, arkiv och privata partner där kulturresurser digitaliseras med ensamrätt för de privata partnerna. Praxis har visat att sådana offentlig–privata partnerskap kan underlätta en meningsfull användning av kultursamlingar och samtidigt gör att allmänheten snabbare kan ta del av kulturarvet. Rådande skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om digitalisering av kulturresurser bör därför tas i beaktande genom en särskild uppsättning regler gällande avtal om digitalisering av sådana resurser.  Om en ensamrätt gäller digitalisering av kulturresurser kan det krävas att ensamrätten har en viss varaktighet för att ge den privata partnern möjlighet att få tillbaka sin investering. Varaktigheten bör emellertid vara begränsad och så kort som möjligt, i överensstämmelse med principen om att offentligt material bör fortsätta att vara offentligt efter digitalisering. Ensamrätten att digitalisera kulturresurser bör i allmänhet inte gälla längre än tio år. Om en ensamrätt gäller längre än tio år bör varaktigheten omprövas, med beaktande av tekniska, ekonomiska och administrativa

förändringar i miljön sedan avtalet ingicks. Alla offentlig–privata partnerskap för digitalisering av kulturresurser bör dessutom ge kulturinstitutionen i partnerskapet fullständiga rättigheter att använda de digitaliserade kulturresurserna när avtalet upphört att gälla.

 ny

(45)Avtal mellan datainnehavare och vidareutnyttjare av data som inte uttryckligen beviljar exklusiva rättigheter men som rimligtvis kan förväntas begränsa tillgången till handlingar för vidareutnyttjande bör vara föremål för ytterligare offentlig granskning och bör därför offentliggöras minst två månader innan de träder i kraft för att ge berörda parter en möjlighet att begära att vidareutnyttjande av de handlingar som omfattas av avtalet och förebygga risken för att begränsa kretsen av möjliga vidareuttnyttjare. Sådana avtal bör också offentliggöras efter deras ingående, i den slutliga form som parterna kommit överens om.

(46)Detta direktiv syftar till att minimera risken för en alltför stor first mover-fördel som skulle kunna begränsa antalet möjliga vidareutnyttjare av data. I de fall då avtalsvillkor, vid sidan av medlemsstaternas skyldigheter enligt detta direktiv att bevilja tillgång till handlingar, medför en överföring av medlemsstatens medel i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget, bör detta direktiv inte påverka tillämpningen av det statliga stöd och andra konkurrensregler som föreskrivs i artiklarna 101–109 i fördraget. Det följer av reglerna om statligt stöd som anges i artiklarna 107–109 i fördraget att staten ska kontrollera i förväg om det statliga stödet kan vara inblandat i det relevanta avtalet och se till att de är förenliga med reglerna om statligt stöd.

2003/98/EG skäl 21 (anpassad)  ny

(47)Detta direktiv  påverkar inte tillämpningen av och  bör genomföras och tillämpas i full överensstämmelse med principerna  unionslagstiftningen  om skyddet av personuppgifteri enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv

95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter41  bland annat Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/67942 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG43  .  Avidentifiering är ett sätt att jämka samman intressena att göra information från den offentliga sektorn så tillgänglig för vidareutnyttjande som möjligt och skyldigheterna enligt dataskyddslagstiftningen, men det sker till en kostnad. Det är lämpligt att betrakta denna kostnad som en av de kostnadsposter som ska betraktas som en del av marginalkostnaden för spridning enligt artikel 6 i detta direktiv. 

EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) […].

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

 2003/98/EG skäl 22

(48)Immateriella rättigheter som innehas av tredje man påverkas inte av detta direktiv. Det bör klargöras att begreppet immateriella rättigheter här syftar enbart på upphovsrätt och närstående rättigheter (inklusive sui generis-skydd). Detta direktiv är inte tillämpligt på handlingar som omfattas av industriell äganderätt, t.ex. patent, registrerade formgivningar och varumärken. Direktivet påverkar inte förekomsten av immateriella rättigheter hos offentliga myndigheter eller deras äganderätt av desamma, och det medför inte heller någon begränsning av utövandet av dessa rättigheter utöver de gränser som fastställs i detta direktiv. De skyldigheter som åläggs enligt detta direktiv bör endast tillämpas i den mån de är förenliga med bestämmelserna i internationella avtal om skydd av immateriella rättigheter, i synnerhet Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (nedan kallad Bernkonventionen) och avtalet om handelsrelaterade immateriella rättigheter (nedan kallat Trips-avtalet). Offentliga myndigheter bör emellertid använda sin upphovsrätt på ett sätt som underlättar vidareutnyttjande.

2013/37/EU skäl 9 (anpassad)

(49)Med hänsyn till unionsrätten samt medlemsstaternas och unionens internationella skyldigheter, i synnerhet inom ramen för Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och  Trips-avtalet  avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, bör handlingar till vilka tredje man innehar immateriella rättigheter vara undantagna från tillämpningsområdet för  detta  direktiv 2003/98/EG. Om tredje man var ursprunglig ägare till de immateriella rättigheterna till en handling som innehas av bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv och skyddsperioden för rättigheterna inte har löpt ut, bör den handlingen vid tillämpningen av detta direktiv anses vara en handling till vilken tredje man innehar immateriella rättigheter.

2013/37/EU skäl 12 (anpassad)

(50) Detta  direktiv 2003/98/EG bör inte påverka de rättigheter, inklusive ekonomiska och moraliska rättigheter, som anställda inom offentliga myndigheter eventuellt åtnjuter inom ramen för nationella regler.

2013/37/EU skäl 13

(51)Vidare bör den berörda offentliga myndigheten behålla rätten att utnyttja handlingen efter det att denna gjorts tillgänglig för vidareutnyttjande.

2003/98/EG skäl 23

(52)Verktyg som hjälper personer som vill vidareutnyttja handlingar att finna handlingar som står till förfogande för att vidareutnyttjas samt villkoren för vidareutnyttjandet kan avsevärt underlätta användningen av offentliga handlingar över gränserna. Därför bör medlemsstaterna se till att det finns praktiska arrangemang för att hjälpa personer som vidareutnyttjar handlingar i deras sökning efter handlingar som finns att tillgå för

vidareutnyttjande. Exempel på sådana praktiska arrangemang är tillgångsförteckningar, helst på Internet, över viktiga handlingar (sådana handlingar

som i omfattande grad vidareutnyttjas eller i stor utsträckning skulle kunna bli vidareutnyttjade) och portalplatser som är kopplade till decentraliserade tillgångsförteckningar.

 2003/98/EG skäl 24  ny

(53)Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv

2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället44 eller Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser45. I detta fastställs villkoren för de offentliga myndigheternas utövande av sina immateriella rättigheter på den inre marknaden för information när de tillåter vidareutnyttjande av handlingar.  I synnerhet när offentliga myndigheter är innehavare av den rätt som föreskrivs enligt artikel 7.1 i direktiv 96/9/EG bör de inte hävda den för att förhindra eller begränsa vidareutnyttjande av data som finns i databaser. 

2013/37/EU skäl 27 (anpassad)

(54)Kommissionen har stött utvecklingen av en  framstegsrapport om införandet av öppna data  en resultattavla på internet för information från den offentliga sektorn, med relevanta resultatindikatorer för vidareutnyttjande av offentlig information i alla medlemsstater. En regelbunden uppdatering av denna  rapport  resultattavla kommer att bidra till utbytet av information mellan medlemsstaterna och till tillgången på information om rådande politik och praxis runtom i unionen.

2013/37/EU skäl 35

 ny

(55)Det är nödvändigt att säkerställa att medlemsstaterna  övervakar  rapporterar till kommissionen om omfattningen av vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, villkoren för tillgängliggörande av sådan information och rutinerna för överprövning.

2013/37/EU skäl 29

 ny

(56)Kommissionen  får  bör bistå medlemsstaterna med att genomföra detta direktiv på ett enhetligt sätt genom att utfärda  nya och uppdatera befintliga  riktlinjer, särskilt vad gäller rekommenderade standardlicenser, dataset och avgifter för vidareutnyttjande av handlingar, efter samråd med berörda parter.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20).

 2013/37/EU skäl 15  ny

(57)Ett av huvudsyftena med inrättandet av den inre marknaden är att skapa villkor som främjar utvecklingen av unionsomfattande tjänster. Bibliotek, museer och arkiv förfogar över stora mängder värdefulla informationsresurser från den offentliga sektorn, särskilt sedan digitaliseringsprojekt gjort att mängden digitalt offentligt material mångdubblats. Dessa kulturarvssamlingar och relaterade metadata är en potentiell källa för produkter och tjänster med digitalt innehåll och rymmer en enorm potential i fråga om innovativt vidareutnyttjande i sektorer som utbildning och turism.

Andra typer av kulturinstitutioner (som orkestrar, operor, baletter och teatrar), liksom även arkiv som är en del av sådana institutioner, bör inte heller i fortsättningen omfattas av tillämpningsområdet på grund av sin karaktär av scenkonst och det faktum att nästan allt deras material omfattas av immateriella rättigheter för tredje man och därför även i fortsättningen skulle vara undantaget från direktivets tillämpningsområde.  Med utökade möjligheter att vidareutnyttja offentligt kulturellt material bör till exempel unionsföretag kunna utnyttja materialets potential och bidra till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

ny

(58)I syfte att införa förutsättningar till stöd för ett vidareutnyttjande av handlingar som är förknippat med viktiga socioekonomiska fördelar som har ett särskilt mervärde för ekonomin och samhället, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på antagande av en förteckning över värdefulla datamängder bland de handlingar som omfattas av detta direktiv, tillsammans med villkoren för deras offentliggörande och vidareutnyttjande. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(59)En EU-omfattande förteckning över datamängder med särskild potential att skapa socioekonomiska fördelar utgör tillsammans med harmoniserade villkor för vidareutnyttjande en viktig drivkraft för gränsöverskridande tillämpningar och tjänster. I den process som ska resultera i upprättandet av förteckningen bör kommissionen genomföra lämpliga samråd, även på expertnivå. Förteckningen bör ta hänsyn till sektorsspecifik lagstiftning som redan reglerar offentliggörandet av datamängder och till de kategorier som anges i den tekniska bilagan till G8-gruppens stadga för öppna data och i kommissionens tillkännagivande 2014/C 240/01.

(60)I syfte att säkerställa värdefulla datamängders maximala inverkan och för att underlätta vidareutnyttjande av dem bör de göras tillgängliga för vidareutnyttjande med minsta möjliga rättsliga begränsningar och utan kostnad. De bör också offentliggöras via gränssnitt för tillämpningsprogram när datamängderna i fråga innehåller dynamiska data.

 2003/98/EG skäl 25 (anpassad)

Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, nämligen att underlätta skapandet av gemenskapsomfattande informationsprodukter och informationstjänster som bygger på handlingar från den offentliga sektorn, att främja privata företags effektiva och gränsöverskridande användning av handlingar från den offentliga sektorn för att skapa förädlade informationsprodukter och informationstjänster och att begränsa snedvridningen av konkurrensen på gemenskapsmarknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, med hänsyn till att den nämnda åtgärden verkligen omfattar och inverkar på hela gemenskapen, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Genom detta direktiv bör en minimiharmonisering uppnås, varigenom ytterligare skillnader mellan medlemsstaterna undviks när det gäller vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga sektorn.

 2013/37/EU skäl 33 (anpassad)

(61)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att underlätta skapandet av unionsomfattande informationsprodukter och informationstjänster som bygger på handlingar från den offentliga sektorn, för att säkerställa, å ena sidan, privata, särskilt små och medelstora, företags effektiva och gränsöverskridande användning av handlingar från den offentliga sektorn för att skapa förädlade informationsprodukter och informationstjänster och, å andra sidan, medborgarnas användning för att underlätta det fria informations- och kommunikationsflödet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås  av  medlemsstaterna och  , utan   bättre  därför på unionsnivå på grund av att den föreslagna åtgärden verkligen omfattar och inverkar på hela unionen, kan unionen vidta åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipenn, som anges i samma artikel, går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

2013/37/EU skäl 34 (anpassad)  ny

(62)Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns främst genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive  rätten till integritet (artikel 7),  skyddet av personuppgifter (artikel 8), och rätten till egendom (artikel 17)  och inkludering av personer med funktionsnedsättning (artikel 26)  . Inget i detta direktiv bör tolkas eller genomföras på ett sätt som strider mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

 ny

(63)Kommissionen bör göra en utvärdering av detta direktiv. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och

Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning av den 13 april 201646, bör den utvärderingen baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde på EU-nivå och bör ligga till grund för konsekvensbedömningar av eventuella ytterligare åtgärder.

(64)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(65)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande med nationell rätt av direktiven som anges i del B i bilaga I.

 2003/98/EG:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och räckvidd

1.I detta direktiv fastställs en minimiuppsättning regler för vidareutnyttjande, samt för hur detta vidareutnyttjande ska underlättas i praktiken,av

a)handlingar som finns hos offentliga myndigheter i medlemsstaterna,.

ny

b)handlingar som finns hos offentliga företag som är verksamma i de områden som definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU47 och av offentliga företag som fungerar som kollektivtrafikföretag i enlighet med artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 1370/200748, offentliga företag som fungerar som lufttrafikföretag som uppfyller allmän trafikplikt i enlighet med artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/200849, och offentliga företag som fungerar som rederier inom gemenskapen som

46EUT L 123. 12.5. 2016, s. 1.

47Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

48Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007

om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och 1107/70.

49Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning)(Text av betydelse för EES). (EGT L 293, 31.10.2008, s. 3).

uppfyller förpliktelser vid allmän trafik i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 3577/9250.

c) forskningsdata, i enlighet med villkoren i artikel 10.1 och 10.2.

 2003/98/EG:

2.Detta direktiv ska inte tillämpas på

 2013/37/EU Artikel 1.1 a i

a)handlingar vars tillhandahållande inte omfattas av den offentliga verksamhet som bedrivs av de berörda offentliga myndigheterna, enligt den definition som ges i lagstiftning eller andra bindande regler i medlemsstaten eller, om sådana regler saknas, enligt den definition som följer gängse administrativ praxis i medlemsstaten i fråga, förutsatt att den offentliga verksamheten är tydligt avgränsad med möjlighet till omprövning,

ny

b)handlingar som innehas av offentliga företag, som framställs utanför ramen för tillhandahållandet av tjänster i allmänhetens intresse enligt definitionen i lagstiftning eller andra bindande regler i medlemsstaten,

 2003/98/EG:

(cb) handlingar för vilka tredje man innehar immateriella rättigheter,

 2013/37/EU Artikel 1.1 a ii (anpassad)

(dc) handlingar som är undantagna från tillgång enligt medlemsstaternas bestämmelser om tillgång, bland annat med hänsyn till

–skyddet av den inre säkerheten (dvs.  det vill säga  statens säkerhet), försvaret eller den allmänna säkerheten,

–insynsskydd för statistiska uppgifter,

–insynsskydd för kommersiella uppgifter (exempelvis  inklusive  affärs-, yrkes- eller företagshemligheter),

 2013/37/EU Artikel 1.1 a iii

(eca) handlingar för vilka tillgången omfattas av restriktioner enligt medlemsstaternas bestämmelser om tillgång, bland annat i sådana fall då medborgare eller företag enligt bestämmelserna om tillgång måste visa att de har ett särskilt intresse av att få tillgång till handlingarna,

50Rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (EGT L 364, 12.12.1992, s. 7).

(fcb) delar av handlingar som endast innehåller logotyper, heraldiska vapen och insignier,

(gcc) handlingar som med hänsyn till skyddet av personuppgifter är undantagna från tillgång eller för vilka tillgången omfattas av restriktioner enligt bestämmelserna om tillgång, samt delar av handlingar som är tillgängliga enligt de bestämmelserna men som innehåller personuppgifter vilkas vidareutnyttjande i lag har definierats som oförenligt med lagstiftningen om skydd för enskilda när det gäller behandling av personuppgifter.

 2003/98/EG:

(hd) handlingar som finns hos offentliga radio- och TV-företag och deras dotterbolag eller hos andra organ eller deras dotterbolag för fullgörandet av ett uppdrag att verka i allmänhetens tjänst på radio- eller TV-området,

 2013/37/EU Artikel 1.1 a v  ny

(if) handlingar som finns hos andra kulturinstitutioner än bibliotek,

universitetsbibliotek,  museer och arkiv.

					 2013/37/EU Artikel 1.1 a iv
					 ny


je	)	handlingar som finns hos utbildnings		- och forsknings		anstalter	 som bedriver
högst		grundskoleutbildning 	, bland annat organisationer som inrättats för

överföring av forskningsresultat, skolor och universitet, förutom

universitetsbibliotek, och  , i fråga om alla andra utbildningsanstalter, andra handlingar än de som anges i artikel 1.1 c, 

 ny

k)andra handlingar än dem som avses i artikel 1.1 c som innehas av organisationer som utför forskning och organisationer som finansierar forskning, inklusive organisationer som inrättats för överföring av forskningsresultat.

2013/37/EU Artikel 1.1 b

3.Detta direktiv bygger på och påverkar inte tillämpningen av medlemsstaternas bestämmelser om tillgång.

2003/98/EG:

1 2013/37/EU Artikel 1.1 c

4. Tillämpningen av detta direktiv skall inte på något sätt påverka skyddsnivån för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna i 1 unionslagstiftningen  och nationell lagstiftning, och i synnerhet ändras inte genom detta direktiv de skyldigheter och rättigheter som anges i direktiv 95/46/EG.

45. De skyldigheter som åläggs enligt detta direktiv ska endast tillämpas om de är förenliga med bestämmelserna i internationella överenskommelser om skydd av immateriella rättigheter, i synnerhet Bernkonventionen och Trips-avtalet.

 ny

5.En databasproducents rätt enligt artikel 7.1 i direktiv 96/9/EG får inte utövas av offentliga myndigheter för att förhindra eller begränsa vidareutnyttjande av handlingar i enlighet med detta direktiv.

6.Detta direktiv reglerar vidareutnyttjande av befintliga handlingar som finns hos offentliga

myndigheter i medlemsstaterna, inklusive handlingar som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG51.

 2003/98/EG:

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.offentliga myndigheter: statliga, regionala eller lokala myndigheter, organ som lyder under offentlig rätt, sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter eller av ett eller flera sådana organ som lyder under offentlig rätt.

2.organ som lyder under offentlig rätt: varje organ som

a)särskilt har inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse, som inte är av industriell eller kommersiell karaktär,

b)är en juridisk person, och

c)vars verksamhet till största delen finansieras av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra organ som lyder under offentlig rätt eller som står under administrativ tillsyn av sådana organ eller vars förvaltning står under tillsyn av sådana organ eller i vars förvaltningsorgan, styrelseorgan eller tillsynsorgan mer än hälften av ledamöterna utses av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra organ som lyder under offentlig rätt.

ny

3.offentligt företag: varje företag, över vilket de offentliga myndigheterna har ett direkt eller indirekt bestämmande inflytande till följd av ägarförhållande, finansiellt deltagande eller gällande regler.

 2013/37/EU Artikel 1.2

49. universitet: en offentlig myndighet som tillhandahåller högre utbildning som leder till akademiska examina;.

51Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1).

 2003/98/EG:

53. handling:

a)allt innehåll, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form eller i form av ljudinspelningar, bildinspelningar eller audiovisuella inspelningar),

b)varje del av sådant innehåll.

ny

6.dynamiska data: handlingar i elektroniskt format, som uppdateras ofta eller i realtid.

7.forskningsdata: andra handlingar i digitalt format än vetenskapliga publikationer, som samlas in eller produceras inom ramen för vetenskaplig forskningsverksamhet och som används som bevis i forskningsprocessen, eller som i forskarvärlden är allmänt accepterade som nödvändiga för att validera forskningsrön och forskningsresultat.

8.värdefulla datamängder: handlingar vars vidareutnyttjande är förknippat med stora socioekonomiska fördelar, framför allt på grund av deras lämplighet för att skapa mervärdestjänster och mervärdesapplikationer och antalet potentiella mottagare av de mervärdestjänster och mervärdesapplikationer som bygger på dessa datamängder.

 2003/98/EG (anpassad)

94. vidareutnyttjande: personers eller rättssubjekts användning av handlingar som finns hos offentliga myndigheter för andra kommersiella eller icke-kommersiella ändamål än det ursprungliga ändamål för vilket handlingarna framställdes inom den offentliga verksamheten,.  med undantag för  uUtbyte av handlingar mellan offentliga myndigheter som enbart sker i samband med deras offentliga verksamhet skall inte anses utgöra vidareutnyttjande.

5.personuppgifter: uppgifter enligt definitionen i artikel 2 a i direktiv 95/46/EG.

 2013/37/EU Artikel 1.2

106. maskinläsbart format: ett filformat som är strukturerat på så sätt att datorprogram enkelt kan identifiera, känna igen och extrahera specifika uppgifter, inklusive enskilda faktauppgifter, och deras interna struktur.

117. öppet format: ett filformat som är oberoende av plattform och tillgängligt för allmänheten utan några restriktioner som hindrar vidareutnyttjande av handlingar.

128. öppen formell standard: en standard som finns dokumenterad skriftligt och specificerar kraven för hur interoperabilitet mellan mjukvaror ska säkerställas.

 ny

13.rimlig avkastning på investeringar: en procentandel av den totala avgiften, utöver vad som krävs för att täcka de stödberättigande kostnaderna, som uppgår till högst 5 procentenheter över Europeiska centralbankens fasta ränta.

14.tredje man: varje fysisk eller juridisk person som inte är en offentlig myndighet eller ett offentligt företag och som innehar uppgifterna.

2013/37/EU Artikel 1.3

 ny

Artikel 3

Allmän princip

1.Om inte annat följer av punkt 2 ska medlemsstaterna se till att handlingar som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 1 kan vidareutnyttjas för kommersiella eller icke-kommersiella syften i enlighet med villkoren i kapitlen III och IV.

2.När det gäller handlingar till vilka bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv innehar immateriella rättigheter  och handlingar som finns hos offentliga företag ska medlemsstaterna, i det fall vidareutnyttjande av sådana handlingar tillåts, se till att dessa handlingar kan vidareutnyttjas för kommersiella eller icke-kommersiella syften i enlighet med villkoren i kapitlen III och IV.

 2003/98/EG:

KAPITEL II

BEGÄRAN OM VIDAREUTNYTTJANDE

Artikel 4

Krav vid behandling av begäran om vidareutnyttjande

1.Offentliga myndigheter ska, på elektronisk väg om detta är möjligt och lämpligt, behandla en begäran om vidareutnyttjande och ge sökanden tillgång till handlingen för vidareutnyttjande eller, om det krävs en licens, färdigställa licenserbjudandet till sökanden inom en rimlig tid som överensstämmer med den tidsfrist som gäller för behandling av en begäran om tillgång till handlingar.

2.Om det inte har fastställts några tidsfrister eller andra regler för tillhandahållande inom rimlig tid av handlingar ska offentliga myndigheter behandla begäran och leverera handlingarna för vidareutnyttjande till sökanden eller, om det krävs en licens, färdigställa licenserbjudandet till sökanden inom högst 20 arbetsdagar från det att begäran inkommit. Denna tidsfrist får förlängas med ytterligare 20 arbetsdagar för begäran som är omfattande eller komplicerad. I sådana fall ska sökanden inom tre veckor efter den ursprungliga begäran underrättas om att det behövs mer tid för att handlägga den.

 2013/37/EU Artikel 1.4

3.I händelse av avslag ska de offentliga myndigheterna underrätta sökanden om skälen för avslaget med hänvisning till relevanta bestämmelser om tillgång till handlingar i den medlemsstaten eller till nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv, särskilt artikel 1.22 a-gcc eller artikel 3. Om ett avslag är grundat på punkt c i artikel 1.(22(b), ska den offentliga myndigheten även lämna en hänvisning till den fysiska eller juridiska person som är rättsinnehavare, om denna är känd, eller till den licensgivare från vilken den offentliga myndigheten har erhållit det aktuella materialet. Bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv ska dock inte behöva lämna någon sådan hänvisning.

4.I alla beslut om vidareutnyttjande ska det anges vilka möjligheter det finns till överprövning om sökanden vill överklaga beslutet. De mekanismer för överprövning som finns ska inbegripa möjligheten till en granskning utförd av en opartisk tillsynsmyndighet som besitter lämplig sakkunskap, såsom den nationella konkurrensmyndigheten, den nationella myndigheten för tillgång till handlingar eller en nationell domstol, och vars beslut är bindande för den berörda offentliga myndigheten.

2003/98/EG (anpassad)

 ny

5. Följande enheter ska inte behöva uppfylla kraven i den här artikeln: 

Offentliga myndigheter som omfattas av artikel 1.2 d, e och f skall inte behöva uppfylla kraven i den här artikeln.

 ny

a)Offentliga företag.

b)Utbildningsanstalter, organisationer som utför forskning och organisationer som finansierar forskning.

 2003/98/EG:

KAPITEL III

VILLKOR FÖR VIDAREUTNYTTJANDE

 2013/37/EU artikel 1.5 (anpassad)

 ny

Artikel 5

Tillgängliga format

1. Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel V  ska oOffentliga myndigheter  och offentliga företag  göra sina handlingar tillgängliga i alla befintliga format och

språkversioner samt, om möjligt och lämpligt, i ett öppet och maskinläsbart format tillsammans med tillhörande metadata. Både format och metadata  ska  bör så långt det

när så  är möjligt vara förenliga med formella öppna standarder.

2.Punkt 1 ska inte medföra någon skyldighet för offentliga myndigheter  eller offentliga företag  att skapa nya handlingar eller anpassa handlingar eller att tillhandahålla utdrag för att efterleva den punkten, om detta skulle kräva orimligt stora ansträngningar och inte endast ett enkelt handgrepp.

3.Det kan inte på grundval av detta direktiv krävas av offentliga myndigheter  och offentliga företag  att de ska fortsätta med framställning och lagring av en viss typ av handlingar för att dessa handlingar ska kunna vidareutnyttjas av en organisation inom den privata eller offentliga sektorn.

ny

4.Offentliga myndigheter och offentliga företag ska göra dynamiska data tillgängliga för vidareutnyttjande omedelbart efter insamlingen, via lämpliga gränssnitt för tillämpningsprogram.

5.Om det skulle överskrida den offentliga myndighetens eller det offentliga företagets finansiella och tekniska kapacitet att göra handlingar tillgängliga omedelbart efter insamlingen, ska de handlingar som avses i punkt 4 göras tillgängliga inom en tidsram som inte otillbörligen påverkar utnyttjandet av deras ekonomiska potential.

 2013/37/EG artikel 1.6 (anpassad)

 ny

Artikel 6

Avgiftsprinciper

1.Om Vvidareutnyttjande av handlingar är avgiftsbelagt ska  vara avgiftsfri eller  avgifterna begränsas till marginalkostnaderna för reproduktion, tillhandahållande och spridning  , och – i tillämpliga fall – avidentifiering av personuppgifter och åtgärder för att skydda konfidentiell affärsinformation  .

2. Genom ett undantag får  pPpunkt 1 inte tillämpas på följande:

a)Offentliga myndigheter som är skyldiga att generera intäkter för att täcka en väsentlig del av sina kostnader kopplade till den offentliga verksamheten.

b)I undantagsfall handlingar i fråga om vilka den berörda offentliga myndigheten är skyldig att generera tillräckliga intäkter för att täcka en väsentlig del av kostnaderna kopplade till insamling, framställning, reproduktion och spridning av handlingarna. Dessa skyldigheter ska fastställas i lagstiftning eller andra bindande regler i medlemsstaten. Om sådana regler saknas ska skyldigheterna fastställas i enlighet med gängse administrativ praxis i medlemsstaten.

(bc) bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv,.

 ny

c)offentliga företag,

 2013/37/EG artikel 1.6 (anpassad)

 ny

3.I de fall som avses i punkt 2 a och b  c  ska de berörda offentliga myndigheterna beräkna de sammanlagda avgifterna  beräknas  i enlighet med objektiva, öppet redovisade och kontrollerbara kriterier som ska fastställas av medlemsstaterna. Dessa myndigheters De samlade intäkterna från tillhandahållande och tillåtelse till vidareutnyttjande av handlingar över en lämplig redovisningsperiod får inte överstiga kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning,  och – i tillämpliga fall – avidentifiering av personuppgifter och åtgärder för att skydda konfidentiell affärsinformation,  tillsammans med en rimlig avkastning på investeringar. Avgifterna ska beräknas i överensstämmelse med de  tillämpliga  redovisningsprinciperna som gäller för de berörda offentliga myndigheterna.

4.När de offentliga myndigheter som avses i punkt 2 bc tar ut avgifter får de samlade intäkterna från tillhandahållande och tillåtelse till vidareutnyttjande av handlingar över en lämplig redovisningsperiod inte överstiga kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion, spridning, bevarande och rättighetsklarering  och – i tillämpliga fall – avidentifiering av personuppgifter och åtgärder för att skydda konfidentiell affärsinformation  , tillsammans med en rimlig avkastning på investeringar. Avgifterna ska beräknas i överensstämmelse med de redovisningsprinciper som gäller för de berörda offentliga myndigheterna.

ny

5.Vidareutnyttjandet av värdefulla datamängder vars förteckning ska fastställas i enlighet med artikel 13, och av de forskningsdata som avses i artikel 1.1 c ska vara avgiftsfritt för användaren.

 2013/37/EU artikel 1.7 (anpassad)

Artikel 7

Öppenhet

1.Vid standardavgifter för vidareutnyttjande av handlingar som finns hos offentliga myndigheter ska alla tillämpliga villkor och det faktiska avgiftsbeloppet, inklusive beräkningsgrunden för avgifterna, fastställas i förväg och offentliggöras; om det är möjligt och lämpligt ska detta ske på elektronisk väg.

2.Vid andra avgifter för vidareutnyttjande än de som avses i punkt 1 ska den berörda offentliga myndigheten på förhand ange vilka  de  faktorer som beaktas vid beräkningen av avgifterna  anges på förhand  . På begäran ska den berörda offentliga myndigheten  innehavaren av handlingar  även ange hur avgifterna beräknats för den specifika ansökan om vidareutnyttjande.

3.De skyldigheter som avses i artikel 6.2 b ska fastställas i förväg. De ska offentliggöras på elektronisk väg, om detta är möjligt och lämpligt.

 ny

3.Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning över de offentliga myndigheter som avses i punkt a i artikel 6.2.

2013/37/EU Artikel 1.7

4.Offentliga myndigheter ska se till att sökande som begärt att få vidareutnyttja handlingar informeras om hur de kan få beslut eller förfaranden som påverkar dem överprövade.

2003/98/EG:

Artikel 8

Licenser

 2013/37/EU artikel 1.8 (anpassad)

1.Offentliga myndigheter får tillåta Vvidareutnyttjande av handlingar  får tillåtas  på vissa villkor att ställa villkor eller får ställa  utan  villkor, när så är lämpligt genom licens. Sådana villkor ska inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande och får inte användas för att begränsa konkurrensen.

2003/98/EG (anpassad)

2.De medlemsstater som använder licenser ska se till att standardiserade licenser för vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga sektorn, vilka kan anpassas till varje enskild licensansökan, finns tillgängliga i digitalt format och kan behandlas på elektronisk

väg. Medlemsstaterna ska uppmuntra alla offentliga myndigheter att använda

användning  de  av sådana  standardiserade licenser.

2013/37/EU Artikel 1.9

Artikel 9

Praktiska arrangemang

Medlemsstaterna ska vidta praktiska arrangemang för att underlätta sökning efter handlingar som finns att tillgå för vidareutnyttjande, till exempel i form av tillgångsförteckningar över viktiga handlingar med relevanta metadata, om möjligt och lämpligt tillgängliga på internet och i maskinläsbara format, och i form av portaler som är kopplade till tillgångsförteckningarna. När så är möjligt ska medlemsstaterna underlätta sökning på flera språk efter handlingar.

 ny

Artikel 10

Tillgång till och vidareutnyttjande av forskningsdata

1.Medlemsstaterna ska stödja tillgången till forskningsdata genom att anta nationella strategier och relevanta åtgärder som syftar till att göra offentligt finansierade forskningsdata tillgängliga (”strategier för öppen tillgång”). Dessa strategier för öppen tillgång ska inriktas på organisationer som utför forskning och organisationer som finansierar forskning.

2.Forskningsdata ska kunna vidareutnyttjas för kommersiella eller icke-kommersiella syften i enlighet med villkoren i kapitlen III och IV, i den mån de är offentligfinansierade och när tillgång till sådana data ges via ett institutionellt eller ämnesbaserat register. I detta sammanhang ska berättigade kommersiella intressen och befintliga immateriella rättigheter beaktas. Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av artikel 1.2 c.

2003/98/EG (anpassad)

 ny

KAPITEL IV

ICKE-DISKRIMINERING OCH KONKURRENSBESTÄMMELSER

Artikel 1110

Icke-diskriminering

1.Alla gällande villkor för vidareutnyttjande av handlingar ska vara ickediskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande  , inklusive gränsöverskridande vidareutnyttjande  .

2.Om handlingar vidareutnyttjas av en offentlig myndighet som utgångsmaterial för dess kommersiella verksamhet, som inte ryms inom myndighetens offentliga verksamhet, ska samma avgifter och andra villkor för tillhandahållande av handlingarna tillämpas för den verksamheten som för andra användare.

Artikel 1211

Förbud mot exklusiva avtal

1.Alla potentiella marknadsaktörer ska kunna vidareutnyttja handlingar, även om en eller flera marknadsaktörer redan utnyttjar förädlade produkter som bygger på dessa handlingar. Kontrakt eller andra avtal mellan de offentliga myndigheter  eller offentliga företag  hos vilka handlingarna finns och tredje man får inte innehålla något beviljande av ensamrätt.

2.Om en ensamrätt emellertid bedöms vara nödvändig för tillhandahållandet av en tjänst av allmänt intresse, ska giltigheten hos skälet till att en sådan ensamrätt medges prövas regelbundet och under alla omständigheter vart tredje år. De exklusiva avtal som ingås efter det att detta direktiv har trätt i kraft ska  ska göras tillgängliga för allmänheten minst två månader innan de träder i kraft. De slutliga villkoren i sådana avtal  ska vara öppna för insyn och göras tillgängliga för allmänheten.

 2013/37/EU Artikel 1.10 a

Denna punkt ska inte tillämpas på digitalisering av kulturresurser.

 2013/37/EU Artikel 1.10 b

32a. Om en ensamrätt, trots vad som anges i punkt 1, gäller digitalisering av kulturresurser ska ensamrättens varaktighet i allmänhet inte överstiga tio år. Om varaktigheten överstiger tio år ska den omprövas under det elfte året och, i tillämpliga fall, vart sjunde år därefter.

De avtal om ensamrätt som avses i första stycket ska vara öppna för insyn och göras tillgängliga för allmänheten.

När det föreligger ensamrätt som avses i första stycket, ska den berörda offentliga myndigheten utan kostnad få en kopia av de digitaliserade kulturresurserna som en del av det avtalet. Kopian ska finnas tillgänglig för vidareutnyttjande när ensamrätten har löpt ut.

 ny

4.Rättsliga avtal eller praktiska arrangemang som, utan att uttryckligen bevilja en exklusiv rättighet, syftar till eller rimligen kan förväntas leda till en begränsad tillgänglighet för vidareutnyttjande av handlingar för andra enheter än den tredje part som deltar i arrangemanget, ska offentliggöras minst två månader innan de träder i kraft. De slutliga villkoren i sådana avtal eller arrangemang ska vara öppna för insyn och göras tillgängliga för allmänheten.

2013/37/EU artikel 1.10 c (anpassad)

3.Exklusiva avtal som existerar den 1 juli 2005 och som inte omfattas av undantagen i punkt 2 ska upphöra att gälla när kontraktet löper ut eller under alla omständigheter senast den 31 december 2008.

2013/37/EU artikel 1.10 d (anpassad)

54. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska Eexklusiva avtal som existerar den

17 juli 2013 och som inte omfattas av undantagen i punkterna 2 och 32a ska upphöra att gälla när kontraktet löper ut eller under alla omständigheter senast den 18 juli 2043.

 ny

KAPITEL V

VÄRDEFULLA DATAMÄNGDER

Artikel 13

Förteckning över värdefulla datamängder

1.I syfte att uppnå målen i detta direktiv ska kommissionen anta en förteckning över värdefulla datamängder bland de handlingar som omfattas av detta direktiv, tillsammans med villkoren för deras offentliggörande och vidareutnyttjande.

2.Dessa datamängder ska finnas tillgängliga kostnadsfritt, vara maskinläsbara och åtkomliga via gränssnitt för tillämpningsprogram. Villkoren för vidareutnyttjande ska vara förenliga med öppna licenser.

3.Genom ett undantag får den fria tillgänglighet som avses i punkt 2 inte tillämpas på offentliga företags värdefulla datamängder, om den konsekvensbedömning som avses i artikel 13.7 visar att om datamängderna görs tillgängliga avgiftsfritt kommer det att leda till en betydande snedvridning av konkurrensen på de berörda marknaderna.

4.Utöver de villkor som anges i punkt 2 får kommissionen fastställa andra tillämpliga bestämmelser, särskilt

a.villkor för vidareutnyttjande,

b.format för data och metadata och tekniska villkor för offentliggörande och spridning av dem.

5.Valet av datamängder för den förteckning som avses i punkt 1 ska grundas på en bedömning av deras förmåga att skapa socioekonomiska fördelar, antalet användare och de intäkter de kan bidra till att generera och deras potential att kombineras med andra datamängder.

6.De åtgärder som avses i denna artikel ska antas av kommissionen genom en delegerad akt i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och omfattas av det förfarande som anges i artikel

7.Kommissionen ska göra en konsekvensanalys, inbegripet en kostnads- och nyttoanalys, före antagandet av den delegerade akten och säkerställa att rättsakten är ett komplement till redan existerande sektorsbaserade rättsliga instrument när det gäller vidareutnyttjande av handlingar som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv. När det gäller värdefulla datamängder som innehas av offentliga företag ska det i konsekvensbedömningen ägnas särskild uppmärksamhet åt de offentliga företagens roll i en konkurrensutsatt ekonomisk miljö.

 2003/98/EG:

KAPITEL VIV

SLUTBESTÄMMELSER

 ny

Artikel 14

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [dag då direktivet träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artikel 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

 2003/98/EG (anpassad)

Artikel 1512

Genomförande  Införlivande 

1.Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv  artiklarna […]  senast den 1 juli 2005

[…]  . De ska genast  överlämna texten till dessa bestämmelser till  kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller  ska de  åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.  De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet.  Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras  och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda  .

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. 

2013/37/EU artikel 1.8 (anpassad)

 ny

Artikel 1613

Översyn  Utvärdering 

1. Tidigast fyra år efter dagen för detta direktivs införlivande ska  kKommissionen  utvärdera  ska se över tillämpningen av detta direktiv före den 18 juli 2018 och ska överlämna resultatet av denna översyn, tillsammans med eventuella förslag till ändringar av direktivet,  överlämna en rapport om de viktigaste resultaten  till Europaparlamentet

och rådet, och  och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Utvärderingen ska genomföras enligt kommissionens riktlinjer om bättre lagstiftning52. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med de uppgifter som är nödvändiga för att utarbeta denna rapport  .

2.Medlemsstaterna ska vart tredje år överlämna en rapport till kommissionen om tillgången till information från den offentliga sektorn för vidareutnyttjande, om villkoren för tillgängliggörande av denna information och om rutinerna för överprövning. På grundval av denna rapport, som ska offentliggöras, ska medlemsstaterna se över genomförandet av artikel 6, särskilt i fråga om avgifter som överstiger marginalkostnaderna.

23. Utvärderingen Den översyn som avses i punkt 1 ska särskilt gälla direktivets tillämpningsområde och konsekvenser, bland annat i vilken utsträckning vidareutnyttjandet av handlingar från den offentliga sektorn  vilka omfattas av detta direktiv  har ökat, följderna av de tillämpade avgiftsprinciperna och vidareutnyttjandet av officiella handlingar av lagstiftnings- och förvaltningskaraktär,  vidareutnyttjande av handlingar som innehas av andra enheter än offentliga myndigheter,  samspelet mellan dataskyddsregler och möjligheterna till vidareutnyttjande, samt ytterligare möjligheter att förbättra den inre marknadens funktion och utvecklingen av den europeiska innehållsindustrin

dataekonomin  .

52Arbetsdokument från kommissionens avdelningar (2017)350.

SV33



Artikel 17

Upphävande

Direktiv 2003/98/EEG, i dess lydelse enligt det direktiv som anges i bilaga I del A, ska upphöra att gälla från och med den [dagen efter det datum som anges i artikel 15.1], dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tids-frister för införlivande i nationell lagstiftning och det datum för tillämpning av dessa direktiv som anges i bilaga I del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

 2003/98/EG (anpassad)

Artikel 1814

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den  tjugonde  dagen  efter det  att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1915

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
Ordförande	Ordförande