Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och ... (EU-dokument COM(2017) 536)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och ...

EUROPEISKA

KOMMISSIONEN

Bryssel den 20.9.2017

COM(2017) 536 final

2017/0230 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om

inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och

tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en

europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder, förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande, förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) nr 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad

(Text av betydelse för EES)

{SWD(2017) 308 final} - {SWD(2017) 309 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

• Motiv och syfte med förslaget

Integrerade finansiella marknader medför betydande fördelar för finansieringen av EU:s ekonomi och utgör en stabil och hållbar grund för främjandet av sysselsättning och tillväxt. För att främja finansiell integration och marknadsintegritet och samtidigt värna den finansiella stabiliteten måste det finnas gemensamma regler och en stark samordning av tillsynen på den inre marknaden för finansiella tjänster. När EU, till följd av finanskrisen och i linje med arbetet på global nivå, såg över sitt finansiella system införde man därför ett enhetligt regelverk för finansiell reglering inom EU och inrättade de europeiska tillsynsmyndigheterna. De europeiska tillsynsmyndigheterna utgör en institutionell hörnsten i det omfattande reformpaketet och har spelat en avgörande roll när det gäller att säkerställa väl reglerade, starka och stabila finansiella marknader i EU. De bidrar till vidareutvecklingen av det enhetliga regelverket och ser till att det tillämpas på samma sätt och löser gränsöverskridande problem, vilket främjar konvergens inom både reglering och tillsyn.

Trots de åtgärder som vidtagits efter krisen finns fortfarande stort utrymme att öka konvergensen inom reglering och tillsyn på den inre marknaden. Integrerade finansiella marknader kräver mer integrerade tillsynsarrangemang för att fungera effektivt, samtidigt som mer centraliserade tillsynsarrangemang i sin tur kan främja marknadsintegration.

EU har därför försökt skapa starka och stabila förutsättningar för ytterligare integration inom hela finanssektorn. I synnerhet har kapitalmarknadsunionen lanserats för att lägga grunden till en fullt fungerande inre marknad för kapitalmarknaderna. I detta sammanhang belyste de fem ordförandenas rapport om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union från juni 20151 vikten av att stärka EU:s tillsynssystem, vilket ytterst måste leda till en gemensam tillsynsmyndighet för kapitalmarknaderna. Mer nyligen föreslogs det i kommissionens diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union2 att en översyn av EU:s tillsynssystem – i synnerhet av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)

–bör vara första steget på vägen mot en sådan gemensam tillsynsmyndighet senast 2019. Diskussionsunderlaget uppmanar också till ett fullbordande av finansunionen – som består av bankunionen och kapitalmarknadsunionen – senast 2019 för att garantera eurons integritet och förbättra euroområdets och hela EU:s funktion. De globala finasmarknaderna är nära sammankopplade och EU:s regelverk bygger till stor del på internationella standarder som framför allt G20-länderna införde i finanskrisens kölvatten. Eftersom EU strävar efter att påskynda fullbordandet av kapitalmarknadsunionen är det viktigt att unionens tillsynsarrangemang fortsätter att utvecklas på ett sätt som gör det möjligt att dra full nytta av de internationellt integrerade finasmarknadernas, men samtidigt kontrollera och effektivt

hantera gränsöverskridande risker mellan EU och omvärlden. De europeiska tillsynsmyndigheterna spelar en avgörande roll i detta sammanhang.

Förenade kungarikets beslut att lämna EU har slutligen ställt tillsynsarrangemangen i de kvarvarande 27 medlemsstaterna inför ytterligare utmaningar. Det faktum att EU:s största finanscentrum kommer att lämna unionen innebär att EU-27:s kapitalmarknader måste utvecklas ytterligare och att tillsynsarrangemangen måste stärkas så att det även framöver

De fem ordförandenas rapport: Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union, 22 juni 2015. Diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union, COM(2017) 291, 31 maj 2017.

finns tillfredsställande och stabila förutsättningar för de finansiella marknaderna att stötta ekonomin.

Syftet med detta förslag är att anpassa och uppgradera ramen för de europeiska tillsynsmyndigheterna så att de kan få ett utökat ansvar för tillsynen av de finansiella marknaderna. De europeiska tillsynsmyndigheterna måste få tillräckliga verktyg i fråga om befogenheter, styrning och finansiering.

För det första måste de europeiska tillsynsmyndigheternas nuvarande befogenheter stärkas och förbättras på områden där de delvis visat sig vara otillräckliga eller otydliga. Det gäller till exempel utarbetandet av tekniska yttranden eller tillhandahållandet av fortlöpande stöd i samband med beslut om likvärdighet. Vidare måste de europeiska tillsynsmyndigheternas nuvarande mandat omprövas i ljuset av kapitalmarknadsunionens politiska mål. Den gemensamma direkta tillsynen måste öka på vissa specifika områden för att säkerställa en mer enhetlig tillsynspraxis och tillämpning av EU:s regler för finansiella tjänster. I den översyn av förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna som genomfördes 2017 konstaterades att tillsynen av vissa verksamheter och vissa enheter som är särskilt viktiga för unionen som helhet, eller som har en betydande gränsöverskridande verksamhet, bör skötas av europeiska tillsynsmyndigheter i stället för av nationella behöriga myndigheter. På samma sätt bör de europeiska tillsynsmyndigheterna bli mer delaktiga i auktorisationen och tillsynen av enheter från tredjeländer som är verksamma i unionen.

För det andra syftar detta förslag till att få till stånd en effektivare styrning av de europeiska tillsynsmyndigheterna. Dagens incitamentsstruktur i de europeiska tillsynsmyndigheternas beslutsprocesser leder till att inga beslut fattas om framför allt konvergens inom reglering och tillsyn, eller premierar beslut som har tyngdpunkten på nationella intressen istället för övergripande EU-intressen. Detta beror delvis på den inneboende spänningen mellan det europeiska mandat som de europeiska tillsynsmyndigheterna är inriktade på och de nationella mandat som de behöriga myndigheter (som är medlemmar av de europeiska tillsynsmyndigheternas styrelser) är inriktade på3. Denna situation rimmar illa med målet om tillsynskonvergens. En större roll för de europeiska tillsynsmyndigheterna när det gäller fördjupad integration av de finansiella marknaderna eller att stärka den inre marknadens stabilitet förutsätter att de också får effektivare befogenheter att främja konvergens4.

För det tredje behöver de europeiska tillsynsmyndigheterna en lämplig finansieringsbas som gör det möjligt för dem att allokera resurser utifrån vad de behöver för att uppnå sina mål. Nuvarande budgetarrangemang begränsar och kommer att fortsätta att begränsa de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet, eftersom medlemsstater av olika anledningar kan vara ovilliga att öka sina nationella bidrag.

I föreliggande förslag föreskrivs särskilda ändringar av förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna5 och flera sektorsspecifika rättsakter6 som syftar till att stärka de

3Se Europaparlamentets studie från 2013: the Review of the New European System of Financial Supervision ,

Part 1: the Work of the European Supervisory Authorities (EBA, EIOPA and ESMA) (ej översatt till svenska).(http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/etudes/join/2013/507446/IPOL- ECON_ET(2013)507446_EN.pdf)

4”Det är avgörande med ett mer integrerat system för översyn som säkerställer en enhetlig tillämpning av reglerna för finanssektorn och ett mer centraliserat genomförande av översynen.”. Diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union, s. 22, COM(2017) 291 av den 31 maj 2017.

5Förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet

europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter, styrning och finansiering eftersom dessa är de områden som måste förstärkas för att de europeiska tillsynsmyndigheterna ska kunna möta de utmaningar som beskrivs ovan.

I den konsekvensbedömningsrapport som åtföljer detta förslag behandlas kostnaderna för och nyttan med dessa ändringar. I konsekvensbedömningen beskrivs ett antal åtgärdsalternativ som syftar till att stärka de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter på EU-nivå, förbättra deras styrning (inbegripet beslutsfattande) och säkerställa att deras finansieringsram

är hållbar och står i proportion till nuvarande och framtida uppgifter. I konsekvensbedömningen ges omfattande bevis för att de föreslagna ändringarna på ett ändamålsenligt sätt kommer att förstärka ramen för de europeiska tillsynsmyndigheterna och därmed stabiliteten överlag i EU:s finansiella system, samtidigt som kostnaderna för EU:s allmänna budget och intressenterna minimeras. De föreslagna ändringarna bidrar också till en vidareutveckling och fördjupning av kapitalmarknadsunionen, i linje med kommissionens politiska prioriteringar.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom detta politikområde

Förslaget är förenligt med ett antal andra befintliga EU-bestämmelser och pågående initiativ som har till syfte att säkerställa ändamålsenliga och effektiva tillsynsarrangemang på EU- nivå.

Sedan finanskrisens början har EU och dess medlemsstater gjort en grundläggande översyn av finansiell tillsyn och reglering. EU har sjösatt ett antal reformer för att få till stånd ett säkrare, mer stabilt, transparent och ansvarsfullt finansiellt system som gagnar ekonomin och samhället som helhet. Exempel på sådana reformer är inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen och av den gemensamma resolutionsmekanismen och den gemensamma resolutionsnämnden med särskilda och diskretionära befogenheter på tillsynsområdet. Förslaget är förenligt med och kompletterar dessa organs uppgifter och funktioner.

Förslaget är också förenligt med det enhetliga regelverk för finanslagstiftning som de europeiska tillsynsmyndigheterna i hög grad bidrar till genom sitt arbete. Syftet med det gemensamma regelverket är att fastställa gemensamma regler inom EU som säkerställer finansiell stabilitet och lika spelregler samt ett starkt konsument- och investerarskydd.

Förslaget är till exempel förenligt med det befintliga kapitalkravsdirektivet/kapitalkravsförordningen (banker) och Solvens II-direktivet (försäkringsföretag) som syftar till att göra finanssektorn stabilare. Förslaget är även förenligt med det befintliga regelverket för betaltjänster och hypotekslån i fråga om konsumentskydd.

När det gäller pågående initiativ föreslår kommissionen i dag också ett lagstiftningsinitiativ som syftar till att stärka Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som tillsammans med de

(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),

6förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder, förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande, förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder och förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad.

201611

europeiska tillsynsmyndigheterna utgör det europeiska system för finansiell tillsyn som upprättades efter finanskrisen. Bland andra nyligen presenterade förslag kan nämnas kommissionens förslag till ändringar av Emir7 för att stärka tillsynen på EU-nivå när det gäller auktorisation av centrala motparter och krav för godkännande av centrala motparter från tredjeländer och kommissionens förslag om en europeisk privat pensionsprodukt8, som stärker Eiopas roll genom att ge myndigheten rätt att godkänna dessa nya produkter och därmed ge dem en EU-omfattande kvalitetsstämpel som gör att de kan distribueras inom hela EU.

Förslaget är slutligen förenligt med befintliga EU-bestämmelser avseende genomförande och efterlevnadskontroll av tredjelandsbestämmelser i EU:s finanslagstiftning, vilka beskrivs i kommissionens arbetsdokumentet om likvärdighet9. Arbetsdokument ger en översikt över processen för tredjeländers likvärdighet i EU-lagstiftningen om finansiella tjänster, beskriver relevanta erfarenheter och identifierar vissa områden som behöver ägnas särskild uppmärksamhet och som delvis behandlas i detta förslag. När det gäller uppfyllande av EU:s politiska mål är god förvaltning i skattefrågor och åtgärder mot penningtvätt utifrån internationella standarder viktiga delar för den fortsatta utformningen av politiken. För att säkerställa politisk samstämmighet och förstärka skyddsmekanismerna mot skatteflykt och penningtvätt kommer kommissionen att fortsätta att integrera dessa frågor i lämplig EU- lagstiftning – inbegripet när det gäller finansiella tjänster – och kan komma att överväga att integrera dem i likvärdighetsprocesser.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Förslaget är förenligt med kommissionens pågående arbete för att gå vidare med kapitalmarknadsunionen. En mer ändamålsenlig tillsynssystem är avgörande för mer integrerade kapitalmarknader eftersom den bidrar till en mer enhetlig tillämpning av reglerna för finanssektorn. I detta sammanhang framhöll de fem ordförandenas rapport från juni 201510 vikten av att stärka EU:s tillsynssystem, vilket ytterst måste leda till en gemensam tillsynsmyndighet för kapitalmarknaderna. Vikten av att ytterligare utveckla och integrera EU:s kapitalmarknader underströks i meddelandet om kapitalmarknadsunionen från

septemberoch i kommissionens meddelande om halvtidsöversynen av kapitalmarknadsunionen12.

Förslaget är också förenligt med kommissionens åtaganden inom ramen för kapitalmarknadsunionen att möta två nya utmaningar på dagens marknader, nämligen finanssektorns bidrag till en hållbar utveckling (s.k. hållbar finans) och tekniska innovationer inom finanssektorn (FinTech).

7Förslag till förordning om ändring av förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland, COM(2017) 331 final.

8Förslag till förordning om en europeisk privat pensionsprodukt, COM/2017/0343 final - 2017/0143 (COD).

9EU equivalence decisions in financial services policy: an assessment, SWD(2017)102 final (ej översatt till svenska).

10https://ec.europa.eu/commission/publications/five-presidents-report-completing-europes-economic-and- monetary-union_sv

11Kapitalmarknadsunionen - Att påskynda reformarbetet, COM(2016) 601 final.

12Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om halvtidsöversynen av handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen, COM(2017)292 final.

Vad gäller hållbar finans har kommissionen inom ramen för sitt initiativ om kapitalmarknadsunionen lovat stärka EU:s ledarskap på områdena hållbara investeringar och hållbar finans. Nya risker och möjligheter till följd av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer håller på att förändra finanssektorn och kräver att tillsynssystemet och sättet att bedriva tillsyn anpassas. Finanssektorn har dessutom en avgörande roll när det gäller att säkerställa omställningen till en koldioxidsnål och mer energieffektiv ekonomi. Det krävs stark samordning och konvergens på EU-nivå när det gäller tillsynsmyndigheternas syn på hållbarhet. I detta avseende är förslaget förenligt med energiunionsstrategin, EU:s åtaganden om en cirkulär ekonomi och målen för hållbar utveckling.

De europeiska tillsynsmyndigheterna bör också bidra till att tillvarata den potential och de möjligheter som FinTech erbjuder, men även hantera eventuella risker, bland annat genom en mer enhetlig tillämpning av regelkrav. Detta förutsätter att FinTech-relaterade aspekter blir mer integrerade i de europeiska tillsynsmyndigheternas tillsynsarbete. Förslaget är härvidlag också förenligt med strategin för den digitala inre marknaden. Ny teknik håller på att förändra finanssektorn och därför måste även tillsynssystemet och sättet att bedriva tillsyn anpassas. Nationella tillsynsmyndigheter har tagit olika initiativ som, om de inte samordnas på ett lämpligt sätt, potentiellt skulle kunna inverka negativt på den inre marknadens funktion. Det krävs en starkare samordning och konvergens på EU-nivå när det gäller tillsynsmyndigheternas syn på tekniska innovationer, exempelvis genom att det inrättas ett "EU-innovationsnav" på de europeiska tillsynsmyndigheterna.

De riktade ändringarna av den nuvarande styrningsmodellen ligger också i linje med kommissionens arbete för att göra beslutsfattandet på EU:s decentraliserade myndigheter mer operativt inriktat och oberoende. När det gäller finansiella tjänster har andra EU-organ och institutioner, till exempel Europeiska centralbanken och den gemensamma resolutionsnämnden, ett permanent och oberoende förberedande organ med egna befogenheter och uppgifter som kan fatta beslut i vissa frågor och delta i beslutsprocessen. Inrättandet av exekutivstyrelser på de europeiska tillsynsmyndigheterna, med permanenta ledamöter och exklusivt mandat, ligger i linje med befintliga bestämmelser för att stärka EU-dimensionen i myndigheternas beslutsprocess.

När det gäller finansiering finns det slutligen flera EU-myndigheter som helt eller delvis finansieras med privata medel, även om majoriteten av EU:s decentraliserade myndigheter finansieras via EU-budgeten. Övergången till avgifter från sektorn för att finansiera de europeiska tillsynsmyndigheternas budget är i detta sammanhang helt i linje med rådande EU- praxis.

2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Den rättsliga grunden för alla ändringar är artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Denna bestämmelse är rättslig grund för samtliga förordningar som omfattas av detta förslag.

Förlaget syftar till att anpassa de europeiska tillsynsmyndigheternas grundförordningar till utvecklingen för att förbättra deras funktion och uppnå ökad konvergens på den inre marknaden, som därigenom skulle fungera bättre. I den analys som utförts i samband med konsekvensbedömningen identifieras de inslag i ramen för de europeiska tillsynsmyndigheternas som behöver ändras för att förstärka stabiliteten och

ändamålsenligheten i EU:s tillsynsarrangemang och därigenom förstärka det finansiella systemet i EU.

Ytterligare ändringar av sektorsspecifik lagstiftning är nödvändiga för att de europeiska tillsynsmyndigheterna till fullo ska kunna utnyttja sina utökade befogenheter. Konsekvensbedömningen och den åtföljande utvärderingen visar att åtgärder på EU-nivå är motiverade och nödvändiga för att komma till rätta med de problem som identifierats i fråga om de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter, styrningsram och finansieringsram.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

De europeiska tillsynsmyndigheterna är unionsorgan och deras grundförordningar kan därför endast ändras av unionslagstiftaren. Ändringarna ska bidra till en mer enhetligt fungerande inre marknad, vilket är ett mål som inte kan uppnås genom att medlemsstaterna agerar var och en för sig.

När det gäller fonder som omfattas av förordningarna om EuVECA, Eusef och europeiska långsiktiga investeringsfonden säkerställer inrättandet av Esma som gemensam tillsynsmyndighet att enhetliga krav och villkor inom de tre förordningarna tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater. Den gemensamma tillsynen kommer att minska de kostnader och den tid som ägnas administration och kommer därmed att innebära lägre transaktions- och rörelsekostnader för förvaltare. Den kommer att effektivisera de administrativa processerna i samband med auktorisation/registrering av EuVECA-, Eusef- och Eltiffonder, samt leda till mer lika spelregler genom att centralisera tillsynen över dem oavsett var fonderna är etablerade. Den gemensamma tillsynen kommer ytterligare att stärka marknadsintegrationen i dessa sektorer och förstärka marknadsfinansieringen av EU:s ekonomi genom dessa fonder.

När det gäller förordningen/direktivet om marknader för finansiella instrument och även när det gäller kritiska referensvärden, ligger det i datarapporteringstjänsters natur att de är EU-omfattande och de reglerings- och tillsynsproblemen som detta ger upphov till kan inte lösas av medlemsstaterna själva.

Vad gäller den Esmas nya samordningsfunktion definieras denna redan i Esmaförordningen och i respektive unionsrättsakt. Den kan således endast förstärkas genom ändringar i unionslagstiftningen.

När det gäller referensvärdesförordningen är kritiska referensvärden av stor ekonomisk betydelse eftersom de används i finansiella instrument (särskilt derivat), finansiella avtal och av investeringsfonder över hela EU. Kravet att tillsynskollegier ska inrättas för vissa av de kritiska referensvärdena som åtminstone består av tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där administratörerna av referensvärden och rapportörerna under tillsyn finns är redan i sig ett tecken på att tillsynen av sådana referensvärden inte kan skötas av en enda nationell tillsynsmyndighet, varför det är nödvändigt att fastställa nödvändiga arrangemang på unionsnivå.

Det är proportionerligt att alla administratörer av kritiska referensvärden står under Esmas direkta tillsyn, eftersom dessa referensvärden är ytterst viktiga för unionen och de nuvarande tillsynskollegierna är så stora att det finns en risk att de inte är tillräckligt flexibla i en krissituation.

Referensvärden från tredjeländer kan användas i unionen om de har erkänts eller godkänts av en behörig myndighet i unionen. Annars måste reglerings- och tillsynsordningen i det land där de finns erkännas som likvärdigt med den ordning som fastställs genom referensvärdesförordningen. Även om beslutet om likvärdighet fattas av kommissionen och tredjelandets tillsynsmyndighet måste inrätta samarbetsarrangemang med Esma, är det de nationella behöriga myndigheterna som fattar beslut om godkännande och erkännande. Detta innebär att många nationella behöriga myndigheter måste behandla sådana ansökningar och det medför risken att administratörer av referensvärden från tredjeländer försöker välja en nationell behörig myndighet som verkar liberalare i sina beslut och i sin efterföljande tillsyn av administratören (”forum shopping”). Eftersom administratören finns i ett tredjeland gäller inte det främsta argumentet för nationell tillsyn, dvs. närhet till de enheter som står under tillsyn. Om Esma fastställs som behörig myndighet för administratörer av referensvärden i tredjeland blir systemet effektivare och risken minskar för forum shopping och skillnader i tillsynen av dessa enheter. Det här kan dock inte uppnås enbart genom att medlemsstaterna agerar på egen hand.

För att säkerställa att Esma kan utöva direkt tillsyn av vissa administratörer av referensvärden är det nödvändigt att komplettera referensvärdesförordningen med ett antal delegerade akter för att närmare ange vissa av förordningens bestämmelser.

När det gäller prospektförordningen har Esma sedan 2011 lagt ner mycket tid och ansträngningar på att främja regleringskonvergens mellan de nationella behöriga myndigheterna i fråga om granskning och godkännande av prospekt. Detta har lett till att man skapat tillsynsgenomgångar med gemensamt överenskomna principer som de nationella behöriga myndigheterna uppmanas att tillämpa vid godkännande av prospekt. Esma genomförde också två sakkunnigbedömningar av godkännandeförfarandet för prospekt under 2012 och 2015, eftersom det hade framkommit uppgifter om varierande praxis i medlemsstaterna. Även om dessa åtgärder var väldigt meningsfulla har de inte helt uppnått målet att främja fullständig tillsynskonvergens, och eftersom emittenter i vissa fall har möjlighet att välja vilken behörig myndighet som ska godkänna deras prospekt lämnar de nationella behöriga myndigheternas fortsättningsvis varierande rutiner fortfarande utrymme för tillsynsarbitrage och effektivitetsförluster.

Kommissionen har identifierat vissa typer av prospekt som på grund av de berörda värdepapprenas och emittenternas karaktär har en sådan gränsöverskridande dimension inom unionen, en sådan teknisk komplexitet och som medför sådana potentiella risker för tillsynsarbitrage att en centraliserad tillsyn av dem av Esma skulle vara effektivare och mer ändamålsenlig än tillsyn på nationell nivå. Hit hör icke-aktierelaterade prospekt i grossistledet som endast erbjuds kvalificerade investerare, prospekt som rör specifika typer av komplicerade värdepapper, till exempel värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet, eller som upprättats av specialiserade emittenter samt prospekt som upprättats av emittenter i tredjeland i enlighet med förordning (EU) 2017/1129.

Genom att godkännandet av dem och all relaterad verksamhet i form av tillsyn och efterlevnadskontroll centraliseras och överförs till Esma blir tillsynen inom unionen bättre, mer enhetlig och effektiv, man skapar lika spelregler för emittenter och väntetiden för godkännande förkortas. Detta kommer att undanröja behovet av att välja en ”hemmedlemsstat” och förhindra forum shopping.

•Proportionalitetsprincipen

Genom detta förslag görs riktade ändringar för att stärka EU:s tillsynssystem i syfte att på ett hållbart sätt stärka det finansiella systemets stabilitet och effektivitet i hela EU och förbättra konsument- och investerarskyddet. I detta syfte fastställs riktade och väl avpassade ändringar av EU:s tillsynssystem med en effektivare och mer ändamålsenlig styrning. Det omdefinierar de europeiska tillsynsmyndigheternas nuvarande uppgifter och befogenheter och ger dem nya befogenheter så att de kan hantera ny utveckling, bland annat på det tekniska området, men även den fortsatta ökningen av gränsöverskridande verksamhet inom EU och den sannolika ytterligare integrationen mellan de finansiella marknaderna i EU och omvärlden. Dessutom innehåller förslaget ett anpassat finansieringssystem för att säkerställa att de europeiska tillsynsmyndigheternas finansiering är hållbar, proportionerlig och anpassad till deras uppdrag.

När det gäller sektorsspecifika rättsakter handlar de föreslagna ändringarna i huvudsak enbart om att Esma får ansvar för direkt tillsyn. Rättsakterna har valts utifrån de berörda sektorernas egenskaper. Dessutom är det nödvändigt att anpassa ändringarna av den så kallade Mifir- förordningen till de begränsade ändringarna av direktiv 2009/138/EG (Solvens II). Därför läggs även ett separat förslag fram om ändring av det direktivet.

Ingen del av förslaget går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de fastställda målen.

Dessutom ska innehållet i och formen för de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet och åtgärder, i enlighet med den proportionalitetsprincip som är förankrad i fördraget, inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen för denna förordning och ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna hos den finansiella verksamhet som bedrivs av de institut eller företag som påverkas av den relevanta europeiska tillsynsmyndighetens agerande.

•Val av instrument

Detta förslag syftar till att ändra de gällande förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna och flera rättsakter som ingår i den sektorspecifika finanslagstiftningen13. Alla rättsakter som ändras genom föreliggande förslag är förordningar och ändringarna föreslås därför i form av en gemensam (samlad) ändringsförordning.

Dessutom föreslås en ändring av direktivet om marknader för finansiella instrument14 (främst för att spegla ändringarna i den så kallade Mifir-förordningen) och begränsade ändringar av direktiv 2009/138/EG (Solvens II). För dessa två ändamål läggs ett förslag till ändringsdirektiv fram separat.

13Förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder, förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande, förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder och förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad.

14Marknader för finansiella instrument (Mifid II) – direktiv 2014/65/EU.

Kommissionens förslag nyligen till en förordning om ändring av både Esma- och Emir- förordningarna15 justeras slutligen även det genom ett separat dokument.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Den konsekvensbedömning och den utvärdering som åtföljer detta förslag innehåller en analys av den befintliga ramen för de europeiska tillsynsmyndigheterna för att utröna om den har gjort det möjligt för dem att uppfylla målet att på ett hållbart sätt stärka det finansiella systemets stabilitet och effektivitet och förbättra konsument- och investerarskyddet.

När det gäller de europeiska tillsynsmyndigheternas effektivitet och ändamålsenlighet konstateras i analysen att de i stort sett har uppnått sina nuvarande mål. Riktade förbättringar behövs dock för att möta framtida utmaningar och i analysen konstateras i synnerhet följande:

a.De europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter kan utökas på vissa områden för att säkerställa att de kan fullgöra sina uppdrag på ett bättre sätt. Detta bör leda till ett bättre reglerings- och tillsynsresultat för alla marknadsaktörer och konsumenter i hela EU samt till en effektiv och ändamålsenlig hantering av gränsöverskridande risk.

b.De europeiska tillsynsmyndigheternas nuvarande styrningsram gör det svårt att hantera konflikter mellan EU:s och ländernas interessen. Därmed uppstår en risk att de europeiska tillsynsmyndigheternas beslut inte alltid tjänar EU:s gemensamma intresse, att beslut skjuts upp eller till en tendens att inte agera, i synnerhet när det gäller åtgärder som inte rör reglering (bindande medling, överträdelser av EU- lagstiftningen eller initiativ till sakkunnigbedömningar).

c.Den nuvarande finansieringsramen står inte i proportion till de europeiska tillsynsmyndigheternas uppdrag, än mindre med tanke på de uppgifter de kommer att ta över i framtiden. Den verkar också leda till skillnader i bidragen från de nationella behöriga myndigheterna som inte är lätta att motivera.

I fråga om samstämmighet ligger de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete med regleringsfrågor helt i linje med uppbyggnaden av EU:s mer övergripande tillsynssystem. Det ligger också i linje med slutförandet av det enhetliga regelverket. Begränsningar som har att göra med de europeiska tillsynsmyndigheternas styrnings- och finansieringsstruktur och deras faktiska befogenheter har dock inneburit att de inte har kunnat fokusera på att främja en enhetlig tillämpning av den relevanta EU-lagstiftningen om finansiella tjänster i tillräcklig utsträckning.

När det gäller relevans konstateras i analysen att ramen för de europeiska tillsynsmyndigheterna är relevant.

15Förslag till förordning om ändring av förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland, COM(2017) 331 final.

Det står slutligen klart att ramen för de europeiska tillsynsmyndigheterna har skapat ett mervärde för EU, eftersom deras arbete är oumbärligt för att främja den inre marknaden för finansiella tjänster.

•Samråd med berörda parter

Kommissionens avdelningar utförde under våren 2017 ett omfattande offentligt samråd om de

europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet. Under samrådet inkom nästan 230 synpunkter från många olika grupper av respondenter: 26 % från offentliga myndigheter eller internationella organisationer, 71 % från organisationer eller företag och 3 % från privatpersoner.

Några kommentarer, ståndpunktsdokument och synpunkter lämnades även utanför det offentliga samrådet, bland annat officiella ståndpunkter från vissa regeringar. Dessa ingår inte i statistiken från EU Survey, men har likväl beaktats i den analys som ligger till grund för detta förslag.

Överlag anser respondenterna att inrättandet av de europeiska tillsynsmyndigheterna varit en stor förbättring och ett viktigt steg på vägen mot tillsynskonvergens i unionen. Merparten är positiva till en utökad roll för de europeiska tillsynsmyndigheterna när det gäller att förbättra

tillsynskonvergensen. Många intressenter medger att genomförandet av kapitalmarknadsunionen och Förenade kungarikets beslut att lämna unionen skapar en ny situation som kräver att man överväger att stärka tillsynen på EU-nivå, i synnerhet i fråga om gränsöverskridande verksamhet och likvärdighet med tredjeländer.

Även om många respondenter invänder mot betydligt utökade befogenheter för de europeiska tillsynsmyndigheterna i nuläget, inser vissa av dem befogenheternas begränsningar och vill se riktade förbättringar. Merparten av respondenterna anser att de tillgängliga verktygen i stort sett är tillräckliga och att de kan utnyttjas mer och på ett bättre sätt. Det finns ett stort stöd för mer utökade och tydligare befogenheter när det gäller övervakning av likvärdighet.

Konsumentorganisationer ser betydande brister i efterlevnadskontrollen av konsumentskyddsreglerna, som de anser vara antingen ineffektiva eller inte beakta de största problemen på nationell nivå. De ser ett behov av att utvidga de europeiska

tillsynsmyndigheternas verksamhet när det gäller konsumentskydd. Merparten av respondenterna anser att det är svårt att säkerställa både en verklig balans mellan de europeiska tillsynsmyndigheternas intressentgrupper och en geografisk balans. Företrädare för konsumenter och användare klagar på att de i antal är helt underlägsna företrädarna för finansinstitut och att intressentgruppernas åsikter därmed inte är balanserade. Ett antal organisationer anser att de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter att förbjuda produkter bör utvidgas till att även omfatta sådana som kan vara till skada för konsumenterna.

Respondenterna i det offentliga samrådet om de europeiska tillsynsmyndigheterna stöder uttryckligen direkt tillsyn på EU-nivå av clearing via centrala motparter16 och leverantörer av datarapporteringstjänster som är verksamma inom hela EU och inte bara på specifika nationella marknader. Många respondenter avstod från att svara på frågan om direkt tillsyn.

16Kommissionens förslag om centrala motparter har redan antagits och diskuteras därför inte i denna konsekvensbedömning. Det inför ett mer europeiskt perspektiv på tillsynen av centrala motparter i EU för att uppnå ytterligare tillsynskonvergens och påskynda vissa förfaranden. Esma kommer att vara ansvarig för att säkerställa en mer samstämmig och enhetlig tillsyn av centrala motparter i EU och för en skärpt tillsyn av centrala motparter i länder utanför EU.

Vissa svarade ja på frågan om Esma bör få ansvar för direkt tillsyn över fonder för kollektiva investeringar som marknadsförs i hela EU, men i regel gjorde respondenterna ingen skillnad mellan olika typer av fonder.

De som invände mot en utvidgning av Esmas direkta tillsyn till nya områden gör det främst utifrån argumenten att nationell tillsyn anses bäst lämpad att hantera de olika medlemsstaternas marknadsstrukturer och att Esmas tillsyn kan stå i konflikt med nationella befogenheter i fråga om investerarskydd för icke-professionella investerare, finansiell stabilitet samt beskattning, rättstvister och tvistlösning, Det hänvisades även till praktiska svårigheter, till exempel kontrollen av lokala krav när det gäller distributionsarrangemang eller marknadsföring. I stället bör befintliga verktyg som kan säkerställa tillsynskonvergens utnyttjas bättre för att integrera kapitalmarknaderna.

Huvudargumenten för att Esma ska ha ansvar för direkt tillsyn är enligt vissa respondenter att de potentiella fördelarna med att Esma sköter tillsynen över enheter eller instrument med en Europatäckande dimension skulle göra det möjligt att undanröja skillnaderna i tillsynspraxis, men inte hindra att hänsyn i relevanta fall skulle tas till olika marknadsstrukturer. De menar att sådana lösningar är lämpliga för att komma till rätta med den fragmentering som beror på att relevanta EU-regler tillämpas på olika sätt och den risk för regelarbitrage som detta ger upphov till i dagens system.

När det gäller de europeiska tillsynsmyndigheternas styrning överlag anser intressenterna att deras styrelser och ordförande har skött sig väl. Omkring hälften av respondenterna ser ett mervärde i de styrningsändringar som nämns i det offentliga samrådsdokumentet. Även om majoriteten av de offentliga myndigheterna inte stöder ändringar av de europeiska tillsynsmyndigheternas styrning kan detta delvis bero på att de inte vill få mindre inflytande.

Införandet av oberoende ledamöter med rösträtt och särskilda uppgifter i de europeiska tillsynsmyndigheternas styrelser stöds i varierande grad. Medan den offentliga sektorn mestadels invänder mot detta (även om hälften inte ens svarar) är åsikterna i den privata sektorn delade och flera respondenter pekar på de inneboende intressekonflikter som finns i det nuvarande systemet. De flesta – huvudsakligen offentliga myndigheter – invänder mot utökade befogenheter för ordförandena, medan merparten av branschorganisationerna förordar förbättringar.

När det gäller finansieringen är många av intressenterna medvetna om de europeiska tillsynsmyndigheternas nuvarande resursbegränsningar och EU-budgetens och de nationella budgetarnas begränsningar. Ett stort antal respondenter håller med om att de europeiska tillsynsmyndigheterna behöver tillräcklig och hållbar finansiering för att kunna uppfylla ambitiösa mål och förbättra sin verksamhet. Många respondenter påpekar att finansieringen av de europeiska tillsynsmyndigheterna bör utgå från deras ansvarsområden och baseras på resultatet av översynen av dessa myndigheter.

Omkring hälften av respondenterna uttalar sig om huruvida de europeiska tillsynsmyndigheterna bör finansieras delvis eller helt av branschen. En klar majoritet motsätter sig att den nuvarande finansieringsramen ändras genom att bidrag från nationella behöriga myndigheter ersätts med avgifter från branschen. Stödet är större för ett system som delvis finansieras av branschen, även om det fortfarande handlar om en minoritet.

•Konsekvensbedömning

Kommissionen har gjort en konsekvensbedömning av relevanta alternativ. Alternativen har bedömts utifrån huvudmålet att på ett hållbart sätt öka stabiliteten och effektiviteten i det finansiella systemet inom hela unionen samt stärka konsument- och investerarskyddet.

Vid utarbetandet av konsekvensbedömningen gjorde kommissionen en utvärdering av de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet som visade på vissa betydande brister. Det handlar bland annat om a) att befogenheterna inte är tillräckligt definierade för att säkerställa en effektiv tillsyn av samma standard i hela EU, b) att det saknas befogenheter att på ett effektivt sätt hantera gränsöverskridande risker som beror på sammankopplingarna inom EU och mellan EU och omvärlden, c) en styrningsram som leder till felaktiga incitament i beslutsprocesserna och d) en finansieringsram som är otillräcklig i förhållande till de europeiska tillsynsmyndigheternas uppdrag.

Konsekvensbedömningen omfattade de europeiska tillsynsmyndigheternas 1) befogenheter, 2) styrning och 3) finansiering för att ta itu med konstaterade brister och nya utmaningar, däribland konvergens i reglering och tillsyn. Bristerna i styrning och finansiering är gemensamma för de tre europeiska tillsynsmyndigheterna, eftersom de har samma regler. Ändringarna av deras befogenheter inriktas främst på specifika sektorer för Esma och på övervakningen av tillsynskonvergens för alla de europeiska tillsynsmyndigheterna.

De alternativ som bedömdes var följande:

När det gäller styrning: a) Ingen åtgärd, dvs. inga ändringar av den nuvarande styrningsstrukturen. b) Riktade ändringar av den nuvarande styrningsstrukturen, bland annat differentiering av befogenheter att fatta beslut utifrån typen av beslut samt förbättring av förfarandet för val av ordförande. c) Tillsynsstyrelsen öppnas för oberoende, permanenta ledamöter (utan rösträtt).

När det gäller befogenheter: a) Ingen åtgärd, dvs. de nuvarande befogenheterna i arbetet för att uppnå konvergens i reglering och tillsyn förblir oförändrade, liksom Esmas ansvar när det gäller den direkta tillsynen. b) En del befintliga befogenheter förtydligas och övervakningen skärps. c) En del befintliga befogenheter förtydligas och Esma får ytterligare befogenheter när det gäller direkt tillsyn på vissa områden. d) Tillsynen över finansiella tjänster, bankverksamhet och försäkringsverksamhet centraliseras till de tre europeiska tillsynsmyndigheterna.

När det gäller finansiering: a) Ingen åtgärd17. b) Den offentliga finansieringen ändras för att ta hänsyn till den nationella finansiella sektorns storlek i varje medlemsstat. c) Blandad offentlig-privat finansiering där avgifter från de nationella privata sektorerna ersätter bidrag från de nationella behöriga myndigheterna. d) Ett finansieringssystem som finansieras helt av den privata sektorn.

Dessa alternativ jämfördes sedan utifrån olika kriterier18 för att välja ut de som bäst avhjälper de brister som konstaterats i konsekvensbedömningens problemformulering och i utvärderingen.

17Den direkta tillsynen (när det gäller Esma) skulle även i detta scenario ha finansierats helt av branschen.

18T.ex. hållbarhet, proportionalitet och tillräcklighet när det gäller finansiering; lämpliga incitament för myndigheterna att faktiskt utnyttja sina befogenheter och agera i EU:s intresse när det gäller styrning; och

Resultatet av analysen är följande:

∙När det gäller styrningen är det bästa alternativet att införa oberoende ledamöter med rösträtt vid sidan om de nationella behöriga myndigheterna i beslutsprocessen, en ny utnämningsprocess och roll för ordföranden och att styrelsen ersätts av en oberoende exekutivstyrelse som består av heltidsledamöter som utnämns externt.

∙När det gäller befogenheterna är det bästa alternativet att förtydliga vissa befogenheter, till exempel genom att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna en formell roll i den fortlöpande övervakningen av likvärdighet, att förbättra deras möjligheter att säkerställa en korrekt tillämpning av unionslagstiftningen och att överföra tillsynsbefogenheter till dem på särskilda områden som huvudsakligen rör tredjeländer eller gränsöverskridande verksamhet.

∙När det gäller finansieringen är det bästa alternativet att behålla det nuvarande årliga EU-bidraget till de europeiska tillsynsmyndigheternas budget, men att ersätta resterande finansiering från nationella behöriga myndigheter med finansiering från den privata sektorn.

De valda alternativen var de som bäst säkerställer att de europeiska tillsynsmyndigheterna kan hantera den växande arbetsbördan och förbereda sig på de ändringar av tillsynssystemet som följer av sektorspecifik lagstiftning. De valda alternativen var dessutom främst inriktade på riktade ändringar av det nuvarande systemet, snarare än på en fullständig omdaning. Detta låg helt i linje med utvärderingens slutsats, dvs. att ramen för de europeiska tillsynsmyndigheterna har fungerat relativt bra i förhållande till de betydande utmaningar som de har ställts inför och de resurser de haft för att uppfylla sina mandat.

I konsekvensbedömningen granskades också den kumulativa effekten av de valda alternativen i både kvalitativt och kvantitativt hänseende. Enligt analysen skulle en tillämpning av de valda alternativen ge de europeiska tillsynsmyndigheterna bättre möjligheter att fullgöra sina befintliga uppdrag och säkerställa större tillsynskonvergens utöver utarbetandet av regleringsprodukter.

Det finns närmare bestämt tre skäl till varför de europeiska tillsynsmyndigheterna kan förväntas fungera bättre. För det första förbättras incitamentstrukturen i de europeiska tillsynsmyndigheternas styrning genom att minska incitamenten att skydda nationella intressen i beslutsprocessen, så att i synnerhet befogenheterna att främja konvergens i reglering och tillsyn kan användas mer effektivt. För det andra kan beslutet att minska beroendet av offentlig finansiering från nationella behöriga myndigheter genom att komplettera finansieringen med medel från den privata sektorn säkerställa att de europeiska tillsynsmyndigheterna har tillräckliga resurser för att fullgöra sina befintliga uppdrag och lättare anpassa sig till framtida förändringar. För det tredje kan riktade ändringar av vissa av de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter säkerställa att myndigheterna kan fullgöra sina uppdrag på ett effektivt och ändamålsenligt sätt mot bakgrund av erfarenheterna från de sex år som de har existerat samt utvecklingen på de olika finansiella marknaderna och i EU- lagstiftningen. Dessa riktade ändringar stämmer också överens med intressenternas åsikt att det är motiverat att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna en större samordningsroll och att de europeiska tillsynsmyndigheterna bör utnyttja sina befintliga befogenheter på ett bättre sätt.

säkerställande av en effektiv och ändamålsenlig tillsyn i fråga om gränsöverskridande verksamhet och enheter när det gäller befogenheter.

När det gäller nettoeffekten i fråga om kostnader för olika intressenter väntas de valda alternativen, med undantag för de direkta befogenheter som ska ges Esma, få begränsade effekter för den privata sektorn eftersom deras bidrag till avgiftsfinansierade nationella myndigheter skulle minska när de nationella behöriga myndigheterna inte längre behöver betala in till de europeiska tillsynsmyndigheternas årliga budget. Nettoeffekten på EU:s budget är neutral – även om förskottsfinansiering från EU:s budget kommer att behövas under de första åren efter det att förslaget antas, kommer dessa belopp att återbetalas till EU:s budget i efterhand när de nya finansieringsmekanismerna har börjat tillämpas. Dessutom kommer även nettoeffekten på de nationella behöriga myndigheterna att vara neutral eftersom de inte längre skulle bidra till de europeiska tillsynsmyndigheternas finansiering och deras behov av inkomster för att täcka dessa utgifter skulle minska i motsvarande grad. Inga konsekvenser förväntas för konsumenterna i fråga om kostnader.

Konsekvensbedömningen överlämnades till nämnden för lagstiftningskontroll den 14 juni 2017. Nämnden avgav ett negativt yttrande om konsekvensbedömningen och lämnade ett antal rekommendationer om förbättringar. Dokumentet omarbetades i enlighet med detta och lämnades in på nytt den 19 juli. Den 27 juli avgav nämnden för lagstiftningskontroll ett positivt yttrande med reservationer och tog upp förbättringar som har beaktats i möjligaste mån. Följande viktiga ändringar har gjorts i konsekvensbedömningen för att beakta nämndens rekommendationer:

1.Analysen av utmaningar för tillsynssystemen när det gäller den sannolika utvecklingen på bank-, försäkrings- och värdepappersmarknaderna under de kommande åren bör slutföras. De olika konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur EU för de europeiska tillsynsmyndigheternas kärnverksamhet bör inkluderas.

Konsekvensbedömningen har omarbetats för att tydligare förklara att detta initiativ främjar EU:s inre marknad och dess integration och att det är en följd av det åtagande som gjordes i de fem ordförandenas rapport och det åtagande som senast uttrycktes i diskussionsunderlaget om en fördjupad ekonomisk och monetär union19, nämligen att sträva mot en verklig finansiell union med en gemensam tillsynsmyndighet för kapitalmarknaderna. De utmaningar som fastställs i dessa dokument för EMU i allmänhet och dess finansiella marknader i synnerhet utgjorde referensramen för konsekvensbedömningen. Starkare fokus har lagts på Förenade kungarikets utträde och konsekvenserna därav i huvuddelarna av konsekvensbedömningen.

2. Bedömningen av de europeiska tillsynsmyndigheternas kostnader och finansieringsunderskott i referensscenariot och de olika alternativen bör slutföras.

Mer diskussion och kvantifiering om de resurser som behövs för att de europeiska tillsynsmyndigheterna ska kunna ta sig an ytterligare uppgifter (direkta och indirekta befogenheter), om effekterna på resurserna till följd av ändringar av styrningen och om effekterna på resurserna till följd av ändringar av finansieringsmetoden för indirekt tillsyn.

Kostnaderna har differentierats för direkt och indirekt tillsyn och annan verksamhet, och det ges en bättre redogörelse för vem som bär kostnaderna för de valda alternativen.

19Diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union, COM(2017) 291, 31 maj 2017.

Diskussionen om nettoeffekter (i fråga om kostnader) för de valda alternativen har fördjupats för att bättre beakta frågan om finansieringsunderskot och de totala tillsynskostnadernas inverkan på sektorn.

I synnerhet gällande följande:

1.Tabellen som ger en översikt av kostnaderna har uppdaterats i linje med finansieringsöversikten. Vi har nu en mycket detaljerad uppskattning av kostnader och effekter av både ändringarna av den nuvarande ramen för de europeiska tillsynsmyndigheterna och de nya direkta befogenheterna.

2.Avsnittet där finansieringsalternativ jämförs har omarbetats helt på det sätt som begärts för att ta hänsyn till de totala kostnaderna för och fördelarna med alternativ 3 jämfört med referensscenariot och i synnerhet alternativ 2.

3.Avsnittet om uttagsmekanismen har omarbetats helt för att uppfylla kraven för konsekvensbedömningar och lagts till i huvudtexten eftersom det är en del av lagstiftningsförslaget.

En fullständig bedömning av nettoeffekterna för de enskilda sektorerna kunde inte göras i detta skede, eftersom de beror på vilken modell som används för att finansiera de nationella behöriga myndigheterna i en medlemsstat. Om marknadsaktörerna i en viss medlemsstat till exempel för närvarande inte betalar för sin tillsyn (dvs. när de nationella behöriga myndigheterna finansieras helt med offentliga medel) skulle fördelningsmetoden i det valda alternativet självklart leda till ökade kostnader för dessa marknadsaktörer, till gagn för skattebetalare och nationella budgetar i dessa medlemsstater. Samtidigt skulle nettoeffekterna (inkrementell kostnad/nytta) för marknadsaktörer som redan betalar för de europeiska tillsynsmyndigheterna via sina avgifter till nationella behöriga myndigheters budgetar bero på vilken metod de nationella behöriga myndigheterna använder för att ta ut avgifter från enskilda enheter och på den viktning de tillämpar på enheternas finansiering av de europeiska tillsynsmyndigheterna. För att komma fram till en exakt och säker uppskattning av inkrementell kostnad/nytta i hela EU skulle det i detta fall behövas en grundlig jämförande analys, vilket skulle kräva medverkan av dessa nationella behöriga myndigheter som har sina egna metoder för avgiftsfördelning. Det är emellertid under alla omständigheter rimligt att hävda att säkerställandet av lika spelregler på hela den inre marknaden genom en enhetlig mekanism för att beräkna finansiella enheters avgifter i slutändan skulle gynna alla marknadsaktörer. Dessutom bör det noteras att de belopp som krävs för att finansiera de europeiska tillsynsmyndigheterna i princip inte bör utgöra ett hot mot enskilda enheters verksamhetsmodeller.

3.Jämförelsen av alternativen bör förbättras och valet av alternativ i större grad underbyggas med tillgängliga bevis och analyser.

Mer detaljerade beskrivningar och ytterligare tillägg till beskrivningen av alternativen och analysen har tillhandahållits i möjligaste mån, särskilt i delarna om befogenheter och finansiering men även i delen om styrning.

Diskussionen om befogenheter styrks med ytterligare information och argument i bilagan till konsekvensbedömningen. Eventuell brist på bevis till stöd för det valda alternativet i avsnittet om befogenheter har ibland sin förklaring i att inriktningen beror på ett politiskt beslut.

Diskussionen om alternativen i avsnittet om styrning har beskrivits ingående och underbyggts med exempel och anekdotiska bevis samt med resultat från utvärderingar som gjorts av både Europaparlamentet och kommissionen. Det är på grund av typen av problem som konstaterats när det gäller styrningen mycket svårt att hitta konkreta och kontrollerbara uppgifter.

När det gäller finansieringen har till exempel avsnittet om det valda alternativet nr 3 när det gäller finansiering förbättrats genom att ytterligare inslag har lagts till i bedömningen och befintliga argument redovisas på ett tydligare sätt.

4.Utvärderingen bör vara mer evidensbaserad och underbyggd.

Utvärderingen har omarbetats för att tydligare skilja mellan bedömningar och argument som är en följd av skrivbordsarbete och ståndpunkter som är en följd av samråd med intressenter. Mer diskussion har lagts till och där det är möjligt har mer bevis inkluderats för att förbättra utvärderingen. Den typ av bevis som används har vissa begränsningar – vissa delar av utvärderingen bygger i hög grad på anekdotiska bevis och intressenternas erfarenheter av de europeiska tillsynsmyndigheterna. För att kompensera för detta har målet varit att ge många exempel från flera olika informationskällor, se t.ex. avsnittet om styrning. Andra delar, såsom den om finansiering, bygger på mer hänvisningar och underbyggda argument.

Utvärderingen är också bakåtblickande genom att de senaste åren jämförs med referensscenariot, i vilket de europeiska tillsynsmyndigheterna inte existerar. Det ligger därför i sakens natur att utvärderingen fokuserar mindre på behovet av att Esma får nya befogenheter när det direkt tillsyn.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Detta förslag är inte kopplad till en Refit- eller förenklingsövning. Syftet med förslaget är att förbättra ramen för de europeiska tillsynsmyndigheterna och stärka de nuvarande tillsynsarrangemangen. De föreslagna ändringarna av de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter, styrningsram och finansieringssystem bör göra tillsynen på EU-nivå effektivare och mer ändamålsenlig. En förbättrad ram för de europeiska tillsynsmyndigheterna kommer att förbättra den rättsliga och ekonomiska säkerheten samt den finansiella stabiliteten och riskbegränsningen. Detta ligger helt i linje med kommissionens agenda för bättre lagstiftning.

I den utsträckning som detta förslag leder till centralisering på EU-nivå av vissa tillsynsuppgifter till Esma undanröjer initiativet dubbelarbetet bland nationella myndigheter. Detta bör leda till stordriftsfördelar på EU-nivå och minska behovet av att avsätta resurser på nationell nivå. När det gäller finansinstitut och finansmarknadsaktörer bör införandet av en gemensam tillsynsmyndighet på vissa områden främst få positiva effekter i form av en mindre administrativ börda.

•Grundläggande rättigheter

Förslaget respekterar de grundläggande rättigheter och principer som i synnerhet erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Framför allt bidrar det till målet om ett starkt miljöskydd i enlighet med principen om hållbar utveckling som fastställs i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna20.

4.BUDGETKONSEKVENSER

De europeiska tillsynsmyndigheternas nuvarande finansiering är baserad på ett allmänt bidrag från EU:s allmänna budget (40 %) och bidrag från nationella behöriga myndigheter (60 %). För Esma är fördelningen något annorlunda, eftersom enheter som står under Esmas direkta tillsyn (såsom kreditvärderingsinstitut och transaktionsregister) också betalar tillsynsavgifter till myndigheten. Genom detta förslag ändras de europeiska tillsynsmyndigheternas

20EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.

finansieringsstruktur. De europeiska tillsynsmyndigheternas budget skulle nu komma från följande tre finansieringskällor:

∙Årliga avgifter som betalas av finansinstitut som står under de europeiska tillsynsmyndigheternas indirekta tillsyn.

∙Tillsynsavgifter som betalas av enheter som står under de europeiska tillsynsmyndigheternas direkta tillsyn. Detta är särskilt relevant för Esma, eftersom det i lagstiftningsförslaget föreskrivs att befogenheter när det gäller direkt tillsyn (över vissa EU-fonder, leverantörer av datarapporteringstjänster, vissa administratörer av referensvärden och vissa prospekt) ska överföras från de nationella behöriga myndigheterna till Esma.

∙Ett utjämnande bidrag från EU som inte skulle överstiga 40 % av de totala inkomsterna för varje myndighet. Storleken på detta utjämnande bidrag ska fastställas på förhand i den fleråriga budgetramen.

Den nya inkomstskällan för de europeiska tillsynsmyndigheterna (dvs. de årliga avgifterna från finansinstitut under indirekt tillsyn) kommer dock att kräva att kommissionen antar en delegerad akt som anger i) hur summan av de årliga avgifterna ska fördelas mellan de olika kategorierna av finansinstitut och ii) objektiva kriterier som möjliggör beräkning av den årliga avgiften för varje finansinstitut. Under övergångsperioden (dvs. tills en delegerad akt med vissa parametrar för de årliga avgifterna har antagits) ska den nuvarande finansieringsstrukturen som bygger på bidrag från EU (40 %) och de nationella behöriga myndigheterna (60 %) kvarstå. Detta kommer att påverka både EU-budgeten och de olika nationella behöriga myndigheternas budgetar.

De föreslagna ändringarna i styrningsstrukturen, befogenheterna när det gäller indirekt tillsyn, finansieringssystemet och de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter när det gäller direkt tillsyn kommer att kräva nya resurser. EBA, Eiopa och Esma kommer att behöva 29, 35 respektive 156 ytterligare heltidsanställda när de olika bestämmelserna i förslaget börjar tillämpas. Det bör noteras att de flesta av de ytterligare heltidsekvivalenterna i Esmas fall avser uppgifter med anknytning till den direkta tillsynen (97 av 156). De europeiska tillsynsmyndigheterna kommer också att få ytterligare it-kostnader (uppskattningsvis 10,2 miljoner EUR under perioden 2019–2020) och översättningskostnader (uppskattningsvis 1,8 miljoner EUR under perioden 2019–2020).

Det bör påpekas att de europeiska tillsynsmyndigheternas budgetkrav kommer att underställas alla mekanismer för ansvarsutkrävande och revision som införts genom förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna i samband med upprättande, antagande och genomförande av deras årliga budgetar. Dessutom skulle det årliga beslutet om EU:s utjämnande bidrag till de europeiska tillsynsmyndigheterna och deras tjänsteförteckningar (t.ex. beslut om personalstyrkan) fortfarande behöva godkännas av parlamentet och rådet, samt vara föremål för ett beslut om ansvarsfrihet från parlamentet på rådets rekommendation.

De ekonomiska och budgetmässiga konsekvenserna av detta förslag förklaras utförligt i den finansieringsöversikt som åtföljer förslaget.

Informationen i finansieringsöversikten påverkar inte det förslag till flerårig budgetram för tiden efter 2020 som ska läggas fram senast i maj 2018. Det bör i detta sammanhang även påpekas att även om den personal som krävs för den direkta tillsynen kommer att bero på hur antalet kapitalmarknadsaktörer under tillsyn, och deras storlek, utvecklas över tid, kommer respektive utgifter i princip att finansieras genom avgifter som tas ut av dessa marknadsaktörer.

DE EKONOMISKA OCH BUDGETMÄSSIGA KONSEKVENSERNA AV DETTA FÖRSLAG FÖRKLARAS UTFÖRLIGT I DEN FINANSIERINGSÖVERSIKT SOM ÅTFÖLJER FÖRSLAGET.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Genomförandet av denna förordning kommer att granskas på två sätt: inom ramen för de regelbundna översynerna av de europeiska tillsynsmyndigheterna vart tredje år och inom ramen för översynerna av de sektorsspecifika förordningarna, som i de flesta fall ska ske två eller tre år efter respektive tillämpningsdag.

∙Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

(1)Ändringar av förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna21

Enligt skäl 11 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna agerar myndigheterna i syfte att förbättra den inre marknadens funktion, särskilt genom att säkerställa en stark, effektiv och enhetlig reglering och tillsyn.

Enligt artikel 1.2 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna är myndigheterna verksamma inom tillämpningsområdet för de rättsakter som nämns i artikeln, dvs. inom en proportionerlig ram som fastställs och uppdateras regelbundet av unionslagstiftaren.

Ändringar av EBA-förordningen, Eiopaförordningen och Esmaförordningen behandlas i artiklarna 1, 2 respektive 3 i förslaget till förordning.

a) Befogenheter

De ändringar som anges nedan gäller de europeiska tillsynsmyndigheternas allmänna befogenheter, vilka utökas genom detta förslag. De nya befogenheter när det gäller direkt tillsyn som tilldelas Esma behandlas i avsnitten 2–5.

Nya verksamhetsområden och ny inriktning

I artikel 1 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna anges vilka rättsakter som ligger inom de europeiska tillsynsmyndigheternas ansvarsområde. Artikel 1 har formulerats på ett sätt som innebär att endast rättsakter som antagits före inrättandet av de europeiska tillsynsmyndigheterna och rättsakter som inte föreskriver uppgifter för de europeiska tillsynsmyndigheterna behöver anges. Alla rättsakter som antagits efter förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna, även ändringar och akter som grundar sig på rättsliga instrument som ligger inom de europeiska tillsynsmyndigheternas ansvarsområde samt akter som föreskriver uppgifter för de europeiska tillsynsmyndigheterna, ligger automatiskt inom de europeiska tillsynsmyndigheternas ansvarsområde utan att behöva anges i artikel 1.

Det föreslås att artikel 1 i alla förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna ska ändras genom att tillämpningsområdet för EBA-förordningen utvidgas till att omfatta direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal och direktiv 2014/92/EU om betalkonton, att tillämpningsområdet för Eiopaförordningen utvidgas till att omfatta direktiv 2009/103/EG om

21 Förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),

ansvarsförsäkring för motorfordon samt att tillämpningsområdet för Esmaförordningen utvidgas till att omfatta redovisningsdirektivet 2013/34/EU.

Ändringarna av artikel 4 i EBA-förordningen kompletterar förteckningen över de definitioner som ska användas vid tillämpningen av förordningarna. Mer specifikt ändras definitionen av ”finansinstitut” för att säkerställa att alla enheter som omfattas av relevant sektorsspecifik lagstiftning ska ligga inom EBA:s ansvarsområde. Den nya definitionen av ”behöriga myndigheter” som föreslås säkerställer att alla relevanta tillsynsmyndigheter och andra myndigheter omfattas, även om de inte definieras som ”behöriga myndigheter” i den tillämpliga lagstiftningen.

Det föreslås att artikel 8 i Eiopa- och Esmaförordningarna ska ändras för att införa uppgiften att utarbeta och hålla uppdaterad en EU-handbok för tillsynen av finansinstitut i unionen. De två förordningarna anpassas därmed till EBA-förordningen. Dessutom föreslås att EBA ska få i uppdrag att utarbeta och hålla uppdaterad en EU-handbok för resolution av finansinstitut i unionen.

Genom ändringar av artiklarna 8 och 9 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna specificeras att de bör bidra till konsumentskyddet. Alla tre europeiska tillsynsmyndigheter ska också bli skyldiga att i sitt arbete ta hänsyn till tekniska innovationer och miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer. När det gäller Eiopa och Esma har det dessutom specificerats att principerna om bättre lagstiftning bör tillämpas när de utför sina uppgifter. Dessa förordningar anpassas därmed till EBA-förordningen. Det läggs slutligen till att myndigheterna inom ramen för sina uppdrag bör göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden, bygga upp en gemensam bild av praxis på marknaderna, identifiera potentiella problem och analysera deras effekter samt utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att i tid upptäcka sådant som kan skada konsumenterna.

Tekniska innovationer

Enligt artikel 8.1a är de europeiska tillsynsmyndigheterna uttryckligen skyldiga att ta hänsyn till tekniska innovationer när de fullgör sina uppdrag enligt förordningen. Tekniska innovationer bidrar till bättre och enklare tillgång till finansiering. De sänker operativa kostnader och hinder för tillträde, och de europeiska tillsynsmyndigheterna bör stödja sådana innovationer. Ett förverkligande av de tekniska innovationernas potential förutsätter samtidigt att integriteten säkras när det gäller användning av uppgifter, ordnade och rättvisa marknader, att det finansiella systemet inte används för olagliga ändamål samt it-säkerhet.

Dessutom stärker ändringarna av artikel 29 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna myndigheternas samordnande roll när det gäller innovativa företags och tjänsters marknadstillträde, i synnerhet genom utbyte av information mellan de nationella tillsynsorganen och de europeiska tillsynsmyndigheterna.

Miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer

Alla tre europeiska tillsynsmyndigheter ska vara skyldiga att inom ramen för sitt uppdrag ta hänsyn till risker till följd av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer. Detta kommer också att göra det möjligt för de europeiska tillsynsmyndigheterna att övervaka hur finansinstitut identifierar, rapporterar och hanterar risker som miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer kan utgöra för den finansiella stabiliteten och därmed få aktiviteterna på de finansiella marknaderna att bidra mer till hållbarhetsmålen.

De europeiska tillsynsmyndigheterna kan också utfärda riktlinjer för hur hållbarhetshänsyn i praktiken kan integreras i EU:s relevanta finanslagstiftning och verka för en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser när de väl har antagits.

Riktlinjer och rekommendationer

Befogenheten att utarbeta riktlinjer och rekommendationer har visserligen visat sig vara ett viktigt verktyg för tillsynskonvergens som gett goda resultat, men intressenterna har framhållit vikten av att man vid utarbetandet av sådana verktyg håller sig inom de europeiska tillsynsmyndigheternas ansvarsområde och säkerställer en fullständig bedömning av kostnader och fördelar. Ändringarna av artikel 16 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna antyder att utförandet av kostnads-nyttoanalyser måste anses vara regeln. Ändringarna syftar också till att säkerställa att ett yttrande lämnas in till kommissionen om en majoritet av ledamöterna i den relevanta intressentgruppen anser att den europeiska tillsynsmyndigheten i fråga har överskridit sina befogenheter genom att utfärda vissa riktlinjer eller rekommendationer. I sådana fall ska kommissionen bedöma riktlinjernas omfattning och kan kräva att den berörda europeiska tillsynsmyndigheten drar tillbaka de aktuella riktlinjerna.

Dessutom ges de europeiska tillsynsmyndigheterna genom ändringarna av dessa artiklar en möjlighet att utfärda riktlinjer till de myndigheter som inte definieras som behöriga myndigheter enligt förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna, men som har befogenhet att säkerställa tillämpning av de rättsakter som ligger inom de europeiska tillsynsmyndigheternas ansvarsområde för att fastställa en enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn.

Överträdelser av unionslagstiftningen

Kommissionen föreslår också ändringar av artikel 17 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna i fråga om överträdelser av unionslagstiftningen. För att de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenhet att beivra överträdelser av lagstiftningen ska vara effektiv har det visat sig vara avgörande att de har tillgång till alla relevanta uppgifter. Ändringarna säkerställer att de europeiska tillsynsmyndigheterna, när det gäller överträdelser av unionslagstiftningen, kan rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra behöriga myndigheter eller relevanta finansinstitut/finansmarknadsaktörer. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna begär information direkt av det relevanta finansinstitutet eller den relevanta finansmarknadsaktören ska den nationella behöriga myndigheten informeras och bistå de europeiska tillsynsmyndigheterna i insamlingen av den begärda informationen. Det bör dessutom framhållas att exekutivstyrelsen ska vara ansvarig för överträdelser av lagstiftningen (se nedan), vilket kommer att göra detta verktyg ännu effektivare.

Tvistlösning

Det föreslås att artikel 19 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna om lösning av tvister mellan behöriga myndigheter ska ändras. Målet är att säkerställa att de europeiska tillsynsmyndigheterna kan agera och ingripa på ett beslutsamt sätt när sådana tvister uppstår. Genom ändringarna förtydligas att de europeiska tillsynsmyndigheterna även själva kan ta initiativ till att lösa tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer, om det på grundval av objektiva kriterier kan fastställas att en sådan tvist föreligger. I det senare fallet ska en tvist anses föreligga om det i rättsakter som ligger inom de europeiska tillsynsmyndigheternas ansvarsområde krävs ett gemensamt beslut men något sådant beslut inte har fattats inom den tidsfrist som anges i den relevanta lagstiftningen. I detta sammanhang införs genom ändringarna även en skyldighet för de behöriga myndigheterna att meddela de europeiska tillsynsmyndigheterna om de inte har kunnat enas.

Exekutivstyrelsen ska vidare vara ansvafrig för tvistlösning (se nedan), vilket kommer att göra detta verktyg effektivare.

Tillsynskonvergens och samordning

I ändringarna av artikel 29 i Eiopa- och Esmaförordningarna anges att de två myndigheterna bör utarbeta och hålla uppdaterad en tillsynshandbok i syfte att främja en gemensam tillsynskultur bland tillsynsmyndigheterna. Detta utgår från EBA:s befintliga befogenheter. På bankområdet anges i ändringarna att EBA bör utarbeta en liknande handbok för resolution.

Enligt den föreslagna nya artikeln 29a får de europeiska tillsynsmyndigheterna utökade befogenheter för allmän samordning för att i betydligt högre grad och mer effektivt främja

konvergens i alla behöriga myndigheters löpande tillsyn. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska fastställa EU-omfattande prioriteringar för tillsyn i form av en strategisk tillsynsplan utifrån vilka alla behöriga myndigheter ska bedömas. De behöriga myndigheterna ska vara skyldiga att upprätta årliga arbetsprogram som överensstämmer med den strategiska tillsynsplanen. Därmed kommer alla tre europeiska tillsynsmyndigheter att kunna säkerställa konvergens i tillsynen av finansinstitut som främst är verksamma i andra medlemsstater än den där de är etablerade och står under tillsyn. Detta är särskilt viktigt för Eiopa.

Genom förslaget ändras också nuvarande artikel 30 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna avseende sakkunnigbedömningar. För att öka dessa bedömningars mervärde och säkerställa att de är opartiska ska de inte längre att vara ”sakkunnigbedömningar” utan ”oberoende granskningar” utförda av den nya exekutivstyrelsen. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska upprätta en rapport med resultaten av granskningen och de behöriga myndigheterna ska göra sitt yttersta för att följa eventuella riktlinjer och rekommendationer som de europeiska tillsynsmyndigheterna kan utfärda till följd av sakkunnigbedömningen.

Förslaget innehåller en ny artikel 31a som syftar till att stärka de europeiska tillsynsmyndigheternas samordnande funktion för att säkerställa att de behöriga myndigheterna utövar effektiv tillsyn över arrangemang för utkontraktering, delegering och risköverföring i tredjeländer. Tillsynspraxis varierar mellan medlemsstaterna. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska övervaka dessa arrangemang både på förhand och fortlöpande.

Esmas samordnande roll i samband med utredningar av marknadsmissbruk

Om operatörer bedriver verksamhet som ligger inom Esmas ansvarsområde och som har ett betydande gränsöverskridande inslag kan Esma vara bäst lämpad att inleda och samordna utredningar. Genom en ny föreslagen artikel 31b anförtros Esma en större samordnande roll genom att myndigheten kan rekommendera behöriga myndigheter att inleda utredningar och underlätta utbytet av information som är relevant för dessa utredningar, om Esma har skälig grund att misstänka att verksamhet med betydande gränsöverskridande effekter bedrivs som hotar de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller den finansiella stabiliteten i unionen. Esma ska för detta ändamål ha ett datalagringssystem för att samla in all relevant information från de behöriga myndigheterna och sprida den mellan dem.

Stresstester

Genom ändringarna av artikel 32 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna uppnås två saker. För det första anpassas Eiopaförordningen och Esmaförordningen till EBA- förordningen i fråga om stresstester. För det andra innebär detta förslag att resultaten av stresstester för enskilda finansinstitut eller finansmarknadsaktörer får offentliggöras i syfte att säkerställa transparens när det gäller sådana stresstester. Det gör också klart att de behöriga myndigheternas tystnadsplikt inte hindrar att de överför resultat av stresstester till de

europeiska tillsynsmyndigheterna för offentliggörande. Den andra ändringen gäller alla tre europeiska tillsynsmyndigheter. För att full hänsyn ska tas till den inre marknaden i beslut om stresstester föreslås dessutom att sådana beslut, inklusive om metoder och strategier för att kommunicera resultaten av stresstester, ska fattas av den nya exekutivstyrelsen i alla tre europeiska tillsynsmyndigheter.

Likvärdighetskriterier för tredjeland

Likvärdighetskriterier för tredjeland är ett viktigt verktyg för att möjliggöra internationell marknadsintegration men samtidigt säkerställa en effektiv tillsyn (se även kommissionens arbetsdokument om likvärdighetsbeslut i politiken för finansiella tjänster22). Genom ändringarna av artikel 33 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna slås det fast att dessa myndigheter, på kommissionens begäran, ska bistå kommissionen i beredningen av beslut om likvärdighet. När sådana beslut väl har fattats är det viktigt att se till att de

anpassas till ändrade förhållanden. Ändringarna innebär därför att de europeiska tillsynsmyndigheterna även får i uppdrag att fortlöpande övervaka utvecklingen inom reglering och tillsyn samt praxis när det gäller efterlevnadskontroll i tredjeländer om vilka kommissionen har fattat ett likvärdighetsbeslut. De ska dessutom årligen överlämna en

konfidentiell rapport med sina slutsatser till kommissionen. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska upprätta administrativa arrangemang med tredjeländer för detta ändamål.

Insamling av uppgifter

För att de europeiska tillsynsmyndigheterna ska kunna bedriva en effektiv verksamhet måste de ha tillgång till alla relevanta uppgifter. Uppgifterna lämnas i regel av nationella tillsynsmyndigheter, som befinner sig närmast de finansiella marknaderna och instituten, men de europeiska tillsynsmyndigheterna kan som en sista utväg rikta en begäran om uppgifter direkt till ett finansinstitut eller en marknadsaktör. Om en nationell behörig myndighet inte lämnar eller inte kan lämna sådana uppgifter i tid bör man till exempel se till att de europeiska tillsynsmyndigheterna kan få tillgång till de uppgifter de behöver för att fullgöra sina uppdrag. Genom detta förslag inrättas därför en mekanism för att skärpa den faktiska efterlevnadskontrollen av de europeiska tillsynsmyndigheternas rätt att samla in uppgifter (se de nya artiklarna 35–35h i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna). De europeiska tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga resurser för att se till att en begäran eller ett beslut om att uppgifter ska lämnas också efterlevs. Genom ändringarna får de europeiska tillsynsmyndigheterna befogenhet att, under domstolens överinseende och utan att det påverkar enhetens rätt att höras, besluta om böter och viten av administrativ karaktär om ett finansinstitut och/eller en finansmarknadsaktör inte lämnar tillräckliga uppgifter.

Interna modeller inom försäkringssektorn

Förslaget till en ny artikel 21a i Eiopaförordningen innebär att Eiopa får en starkare roll när det gäller att säkerställa konvergens i tillsynen av interna modeller. Skillnader i tillsynen och godkännandet av interna modeller kan leda till inkonsekvens och olika spelregler. Eiopa ska på begäran snabbt kunna få in alla relevanta uppgifter och lämna yttranden till relevanta behöriga myndigheter. Om behöriga myndigheter är oeniga om gruppinterna modeller ska Eiopa på eget initiativ, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter eller under vissa omständigheter på begäran av den berörda företagsgruppen även kunna hjälpa myndigheterna att nå en överenskommelse enligt artikel 19 i inrättandeförordningen.

22EU equivalence decisions in financial services policy: an assessment, SWD(2017)102 final (ej översatt till svenska).

Övriga bestämmelser

Genom ändringarna av artikel 37 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna får dessa myndigheters intressentgrupper, vars yttranden och rådgivning är av grundläggande betydelse för myndigheternas löpande verksamhet, en starkare rådgivande roll. Om intressentgruppens medlemmar inte kan enas om ett gemensamt yttrande eller råd kan medlemmar som företräder en grupp intressenter lämna ett eget yttrande eller råd.

Genom ändringarna av artikel 39 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna fastställs att deras beslut ska offentliggöras tillsammans med en sammanfattning och motivering, med undantag för utredningsbeslut som fattas vid underlåtenhet att lämna tillräcklig information som svar på en begäran om uppgifter.

(b)Styrning

Förslaget syftar till att effektivisera de europeiska tillsynsmyndigheternas styrningsstruktur genom att det införs en oberoende exekutivstyrelse med heltidsledamöter som ska ersätta den nuvarande förvaltningsstyrelsen (artiklarna 45 och 47 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna) och genom att ändra tillsynsstyrelsens sammansättning (artikel 40 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna). Förslaget förtydligar dessa två styrelsers respektive befogenheter (artiklarna 43 och 47). Dessutom stärks ordförandens ställning och befogenheter (artikel 48).

Exekutivstyrelsen

Exekutivstyrelsens huvuduppgift ska vara att bereda de beslut som ska fattas av tillsynsstyrelsen, vilket bör ge en snabbare och enklare beslutsprocess inom tillsynsstyrelsen och även bidra till ett starkare EU-perspektiv. För att ta hänsyn till den särskilda situation som råder inom banksektorn, där en majoritet av medlemsstaterna deltar i bankunionen, finns det ett uttryckligt krav på att EBA:s exekutivstyrelse ska vara väl avvägd och proportionell samt avspegla unionen som helhet.

Exekutivstyrelsen ska bestå av ordföranden och heltidsledamöter, vars antal kommer att variera mellan Esma, å ena sidan, och EBA och Eiopa, å den andra, eftersom förslaget innebär att Esma får ett betydande antal ytterligare uppgifter på olika områden till skillnad från de andra två europeiska tillsynsmyndigheterna. Heltidsledamöterna ska utses efter en öppen ansökningsomgång som anordnas av kommissionen. Kommissionen ska upprätta en slutlista över kandidater och överlämna den till Europaparlamentet för godkännande. När slutlistan har godkänts ska rådet utse heltidsledamöterna genom ett beslut. Samma förfarande ska tillämpas för att entlediga som för att utse ordföranden och det slutliga beslutet ska fattas av rådet. En av de permanenta ledamöterna ska överta de uppgifter som fullgörs av den nuvarande verkställande direktören, vars befattning kommer att försvinna.

Exekutivstyrelsen ska ha samma roll som förvaltningsstyrelsen när det gäller upprättandet av de europeiska tillsynsmyndigheternas arbetsprogram och budget.

Den ska ha befogenhet att fatta beslut på flera områden, bland annat i förhållande till enskilda behöriga myndigheter när det gäller vissa frågor som inte rör reglering, till exempel tvistlösning, överträdelser av unionslagstiftningen och oberoende granskningar, vilket bör säkerställa verkningsfulla, opartiska och EU-orienterade beslut. Exekutivstyrelsen ska även fastställa tillsynsprioriteringar för behöriga myndigheter i en ny ”strategisk tillsynsplan”. Den ska kontrollera att de behöriga myndigheternas arbetsprogram överensstämmer med EU:s prioriteringar och granska genomförandet av dem. Exekutivstyrelsen ska vidare övervaka arrangemang för delegering, utkontraktering och risköverföring till länder utanför EU för att se till att de inneboende riskerna i sådana arrangemang hanteras. Den ska fatta beslut om stresstester och hur resultat av stresstester ska kommuniceras. Exekutivstyrelsen ska slutligen

även fatta beslut om begäranden om uppgifter. Ledamöterna i exekutivstyrelsen ska ha en röst vardera och ordföranden ska ha utslagsröst. Exekutivstyrelsens uppgifter fastställs i den föreslagna versionen av artikel 47.

Genom ändringarna ersätts hänvisningen till förvaltningsstyrelsen till att avse exekutivstyrelsen. Vidare försvinner den verkställande direktörens befattning och hans/hennes uppgifter övertas av en av heltidsledamöterna i exekutivstyrelsen.

Tillsynsstyrelsen

Tillsynsstyrelsen fortsätter att vara de europeiska tillsynsmyndigheternas viktigaste organ med ansvar för övergripande ledning och beslutsfattande. Genom de föreslagna ändringarna av artikel 40 ändras emellertid tillsynsstyrelsens sammansättning så att den inkluderar exekutivstyrelsens heltidsledamöter, som emellertid inte ska ha rösträtt. Ändringarna innebär även att konsumentskyddsmyndigheter ska närvara när detta är relevant.

Varje röstberättigad ledamot i tillsynsstyrelsen ska ha en röst. De nuvarande beslutsreglerna ändras eftersom vissa beslut som inte rör reglering (tvistlösning, överträdelser av unionslagstiftningen och oberoende granskningar) ska fattas av exekutivstyrelsen.

Trots att Förenade kungarikets kommande utträde innebär att antalet, och andelen, medlemsstater som inte deltar i bankunionen kommer att minska, samtidigt som fler medlemsstater kan vilja ansluta sig till bankunionen, ska enligt förslaget det röstningssystem med dubbel majoritet för åtgärder och beslut som antas av EBA:s tillsynsstyrelse som infördes 2013 som del av ”bankunionspaketet” behållas för att säkerställa att EBA:s beslut tar hänsyn till situationen i både medlemsstater som deltar i bankunionen och övriga medlemsstater. Tillsynsstyrelsen ska därför fortsätta att fatta beslut med kvalificerad majoritet bland ledamöterna, vilket åtminstone bör omfatta en enkel majoritet av de nationella behöriga myndigheter som deltar i bankunionen och en enkel majoritet av nationella behöriga myndigheter som inte deltar i bankunionen.

Dagens system gör dock EBA:s beslutsfattande alltför tungrott eftersom beslut inte ens kan fattas när en majoritet av icke-deltagande medlemsstater inte anser omröstningen tillräckligt viktig för att närvara. För att se till att EBA kan fortsätta att fatta beslut på ett effektivt sätt och samtidigt behålla garantierna för icke-deltagande medlemsstater, förutsatt att de deltar i omröstningar, bör de nuvarande omröstreglerna ändras så att omröstningar inte behöver skjutas upp på grund av frånvaro. Detta skapar även starka incitament för nationella behöriga myndigheter att delta i EBA:s möten och ger därmed de beslut som fattas under mötena större legitimitet. Genom ändringen förtydligas därför att ett beslut måste ha stöd hos en enkel majoritet av de nationella behöriga myndigheterna i icke-deltagande medlemsstater som deltar i omröstningen och av de nationella behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater som deltar i omröstningen.

Fördelning av befogenheter mellan de två styrelserna

Genom ändringarna av artiklarna 43 och 47 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna förtydligas grundprincipen för fördelningen av befogenheter mellan tillsynsstyrelsen och exekutivstyrelsen. Om inte annat anges (se ovan beträffande exekutivstyrelsen) ska tillsynsstyrelsen ansvara för alla beslut som avses i förordningen. I fall där Esma kommer att ha befogenheter som rör direkt tillsyn kommer tillsynsstyrelsen bara att kunna förkasta exekutivstyrelsens förslag till beslut med två tredjedelars majoritet. Om så sker måste exekutivstyrelsen revidera förslaget (ändringar av artikel 44 i Esmaförordningen).

Tillsynsstyrelsen förlorar sin disciplinära myndighet över ordföranden eftersom den inte längre kommer att ha rätt att utse denne (se nedan).

Genom ändringar av artikel 41 och en ny artikel 45b kommer både tillsynsstyrelsen och exekutivstyrelsen att kunna inrätta interna kommittéer för särskilda uppgifter. Inrättandet av paneler avskaffas.

Ordföranden

Ordföranden är en viktig företrädare för den europeiska tillsynsmyndigheten. Ordförandens ställning och befogenheter kommer därför att förstärkas för att öka hans/hennes lagstadgade auktoritet.

Genom ändringar av artikel 48 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna förtydligas förfarandet för att utse ordföranden. Han/hon ska utses efter en öppen ansökningsomgång som anordnas av kommissionen. Kommissionen ska upprätta en slutlista över kandidater och överlämna den till Europaparlamentet för godkännande. När slutlistan har godkänts av Europaparlamentet ska rådet utse ordföranden genom ett beslut fattat med kvalificerad majoritet. Samma förfarande ska tillämpas för att entlediga som för att utse ordföranden och det slutliga beslutet ska fattas av rådet. Detta bör stärka ordföranden legitimitet och auktoritet. Ordföranden ska dessutom ha utslagsröst i exekutivstyrelsen.

Övriga bestämmelser

Genom ändringar av artikel 54 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna utvidgas den gemensamma kommitténs uppdrag till att även omfatta konsument- och investerarskyddsfrågor.

(c)Finansiella bestämmelser

För att de europeiska tillsynsmyndigheterna ska ha en finansiering som är hållbar och står i proportion till deras nuvarande och framtida uppdrag, samt för att se till att avgifter och bidrag står i proportion till de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet, föreslås att det nuvarande finansieringssystemet ska revideras. Enligt förslaget ska den offentliga finansieringen från EU kvarstå och kombineras med avgifter från den inhemska sektorn och andra marknadsaktörer som ska ersätta de nuvarande bidragen från nationella behöriga myndigheter. Den rättsliga grunden för inrättandet av de europeiska tillsynsmyndigheterna (artikel 114 i EUF-fördraget) medger att finansieringssystemet ändras och att avgifter tas ut av sektorn.

Den nuvarande fasta fördelningen mellan bidrag från EU:s allmänna budget och bidrag från nationella behöriga myndigheter (40 %/60 %) avskaffas.

Ändringarna innebär att de europeiska tillsynsmyndigheternas inkomster ska komma från tre huvudkällor.

I den ändrade versionen av artikel 62 fastställs ett utjämnande bidrag från unionen. Det föreslagna maximala årliga EU-bidraget, som ska fastställas på förhand i den fleråriga budgetramen, ska svara för högst 40 % av de europeiska tillsynsmyndigheternas årliga budget, vilket respekterar EU-budgetens begränsningar. Därmed avskaffas även den nuvarande fasta fördelningen (40 %/60 %), som kan begränsa de europeiska tillsynsmyndigheternas möjligheter att öka sina andra inkomstskällor. Inför upprättandet av varje flerårig budgetram därefter bör de europeiska tillsynsmyndigheterna överlämna en beräkning på medellång sikt (minst 5 år) till kommissionen av sina budgetbehov genom att tillämpa samma metod som de använder för sina årliga budgetförslag.

Det har dessutom tillkommit en ny källa till inkomster från den privata sektorn, nämligen årliga avgifter från finansinstituten. Denna inkomstkälla kommer att ersätta de nationella behöriga myndigheternas nuvarande obligatoriska bidrag till de europeiska

tillsynsmyndigheternas budget. De årliga avgifterna ska betalas av finansinstitut som står under indirekt tillsyn av de europeiska tillsynsmyndigheterna och som omfattas av artikel 1.2 i inrättandeförordningarna. Enligt ändringarna ska storleken på finansinstitutens årliga avgifter baseras på myndighetens beräknade arbetsbörda för varje kategori av marknadsaktörer enligt inrättandeförordningarna och sektorsspecifik lagstiftning. Ändringarna innebär att de årliga avgifterna ska tas ut av nationella myndigheter som utses av medlemsstaterna. I ändringarna föreskrivs även en delegerad akt som ska ange hur de totala årliga avgifterna ska fördelas mellan olika kategorier av finansinstitut baserat på vilken verksamhet som krävs för varje kategori. För varje kategori finansinstitut ska den delegerade akten även fastställa lämpliga och objektiva kriterier för att beräkna den faktiska årliga avgift som ska betalas. Kriterierna bör baseras på finansinstitutens storlek för att ta hänsyn till deras betydelse på marknaden. Den delegerade akten ska slutligen fastställa tröskelvärden under vilka små finansinstitut inte ska behöva betala avgifter eller fastställa minimiavgifter.

Den nuvarande bestämmelsen i de tre förordningarna enligt vilka de tre europeiska tillsynsmyndigheterna kan ta ut avgifter från enheter som står under deras direkta tillsyn ska vidare förbli oförändrad. Denna bestämmelse är för närvarande särskilt viktig för Esma.

Enligt den nya finansieringsmekanismen ska enheter inte behöva betala två gånger för samma tjänst. Medan enheter som står under direkt tillsyn av de europeiska tillsynsmyndigheterna ska betala de tillsynsavgifter som anges i sektorsspecifik lagstiftning, ska andra finansinstitut (som står under direkt tillsyn av nationella behöriga myndigheter och under indirekt tillsyn av de europeiska tillsynsmyndigheterna) betala ett finansiellt bidrag.

I ändringarna föreskrivs även två andra inkomstkällor. Genom ändringarna blir det möjligt för medlemsstater och observatörer att betala frivilliga finansiella bidrag, under förutsättning att detta inte inkräktar på de europeiska tillsynsmyndigheternas oberoende och opartiskhet. Sådana frivilliga bidrag kan till exempel finansiera delegering av uppgifter och ansvarsområden från nationella behöriga myndigheter till de europeiska tillsynsmyndigheterna. Genom ändringarna införs även en möjlighet för de europeiska tillsynsmyndigheterna att ta ut avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster från nationella behöriga myndigheter.

(d)Allmänna bestämmelser

Genom ändringar av artikel 70 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna utvidgas kravet på tystnadsplikt till att även omfatta personer som inte är anställda på myndigheterna (dvs. personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av exekutivstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga myndigheten för detta syfte. Samma krav på tystnadsplikt ska även gälla observatörer som deltar i exekutivstyrelsens och tillsynsstyrelsens sammanträden och i myndighetens verksamhet. Denna ändring bör säkerställa att personer som för närvarande inte omfattas av kravet på tystnadsplikt i artikel 70 i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna och som deltar i styrelsesammanträden, arbetsgrupper, underkommittéer, paneler och expertnätverk omfattas av regler om tystnadsplikt och konfidentialitet.

Enligt förordningarna (EU) 1093/2010, 1094/2010 och 1095/2010 samt sektorsspecifik lagstiftning om finansiella tjänster ska de europeiska tillsynsmyndigheterna försöka upprätta effektiva administrativa arrangemang, däribland informationsutbyte, med tredjeländers tillsynsmyndigheter. Behovet av effektivt samarbete och informationsutbyte bör bli ännu större när vissa av de europeiska tillsynsmyndigheterna, i enlighet med denna

ändringsförordning, får ett utökat och mer övergripande ansvar för tillsynen över tredjeländers enheter och deras verksamhet. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna i detta sammanhang behandlar personuppgifter, till exempel genom att skicka dem till länder utanför unionen, måste de uppfylla kraven i förordning (EU) nr 2018/XXX (dataskyddsförordningen för EU:s institutioner och organ). Om det inte finns ett beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder, till exempel inom ramen för sådana administrativa överenskommelser som avses i artikel 49.3 i dataskyddsförordningen för EU:s institutioner och organ, får de europeiska tillsynsmyndigheterna utbyta personuppgifter med myndigheter i tredjeländer med stöd av det undantag för situationer där det föreligger ett sådant allmänintresse som anges i artikel 51.1 d i samma förordning och som bland annat gäller internationellt informationsutbyte mellan finansiella tillsynsmyndigheter.

(2)Artiklarna 4, 5 respektive 7 handlar om ändringar av förordning (EU) nr 345/2013 (EuVECA), förordning (EU) nr 346/2013 (EuSEF) och förordning (EU) 2015/760 (Eltif).

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder23 (EuVECA) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande24 (EuSEF) infördes särskilda fondstrukturer för att göra det lättare för marknadsaktörerna att skaffa och investera kapital i innovativa små och medelstora företag och sociala företag i hela Europa. Enhetliga krav och villkor fastställdes för förvaltare av företag för kollektiva investeringar som vill använda beteckningarna EuVECA eller EuSEF i samband med marknadsföring av godkända riskkapitalfonder eller fonder för socialt företagande. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga fonder25 infördes en annan fondmodell – Eltif-fonder – som inriktar sig på investeringar i den reala ekonomin, till exempel infrastrukturprojekt, där fokus ligger på mer långsiktiga investeringar. I förordning (EU) 2015/760 fastställs enhetliga krav som långsiktiga fonder måste uppfylla för att få auktorisation som Eltif-fonder.

EuVECA-, EuSEF- och Eltif-fonder är harmoniserade fonder för kollektiva investeringar. Förordning (EU) nr 345/2013, förordning (EU) nr 346/2013 och förordning (EU) 2015/760 reglerar godkända investeringar, godkända portföljföretag, koncentrationsregler och tillåtna investerare. I reglerna fastställs även tillsynsbefogenheter, däribland krav på registrering och auktorisation, löpande tillsyn och återkallelse av registrering eller auktorisation.

Målen med förordning (EU) nr 345/2013, förordning (EU) 346/2013 och förordning (EU) 2015/760 är främst att främja sysselsättning och tillväxt, finansiering av små och medelstora företag, sociala och långsiktiga investeringar samt att uppmuntra en investeringskultur i EU. Trots den harmonisering som uppnåtts genom de tre förordningarna kvarstår dock skillnaderna i tillsynskultur och tillsynsutövning eftersom de nationella behöriga myndigheterna utnyttjar sin bestämmanderätt på olika sätt och har olika förvaltningspraxis. Dessa skillnader gör det svårare att skapa en situation med lika spelregler för förvaltare av godkända riskkapitalfonder, godkända fonder för socialt företagande och långsiktiga investeringsfonder i de olika medlemsstaterna, samtidigt som de ökar dessa förvaltares transaktions- och rörelsekostnader. Genom att en gemensam EU-tillsynsmyndighet utses blir

23Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder (EUT L 115, 25.4.2013, s. 1).

24Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).

25Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EUT L 123, 19.5.2015, s. 98).

det lättare att uppnå målen med dessa förordningar, eftersom det underlättar sådana fondstrukturers integration, utveckling och marknadsföring över gränserna.

Syftet med detta förslag är att effektivisera den administrativa processen för auktorisation/registrering av sådana ”EU-märkta” fonder i unionen och att skapa lika spelregler genom att centralisera tillsynen av dem oavsett var de är etablerade eller marknadsförs. En enhetlig tillämpning av reglerna skulle sänka förvaltarnas transaktions- och rörelsekostnader och öka utbudet för investerare.

Esma får i uppdrag att auktorisera/registrera och utöva tillsyn över dessa EU-fonder och deras förvaltare, vilket kommer att effektivisera dessa administrativa processer. Förvaltare av sådana fonder kommer att behöva ansöka om auktorisation/registrering hos en enda behörig myndighet – Esma – som även kommer att ansvara för att säkerställa att reglerna i dessa förordningar tillämpas på ett enhetligt sätt. Det görs därför riktade ändringar för att överföra behöriga nationella myndigheters befogenheter till Esma.

Dessa EU-märkta fonder regleras i direkt tillämpliga förordningar som redan innehåller en uppsättning regler som Esma ska upprätthålla.

Esma ska även vara behörig myndighet när det gäller EuVECA- och EuSEF-fonder som överstiger tröskelvärdena i artikel 3.2 b i AIFM-direktivet (2011/61/EU), och som därför förvaltas av förvaltare av alternativa investeringsfonder som auktoriserats enligt detta direktiv. Esma ska säkerställa att dessa förvaltare, utöver de sektorsspecifika bestämmelserna i artikel

2.2i EuVECA- respektive EuSEF-förordningen, även följer den nationella lagstiftning genom vilken AIFM-direktivet genomförs i den medlemsstat där förvaltaren är etablerad. Syftet är att uppnå en enhetlig tillsyn och att minska den administrativa börda som uppstår om både Esma och nationella behöriga myndigheter samtidigt utövar tillsyn över dessa enheter.

I detta förslag fastställs i nödvändiga fall flera befogenheter att närmare ange kraven enligt förordningarna, så att innebörden av vissa rättsliga skyldigheter och räckvidden för Esmas bestämmanderätt är tillräckligt exakta för att uppnå den harmonisering som eftersträvas.

En översyn har nyligen gjorts av förordning (EU) nr 345/2013 och förordning (EU) nr 346/201326 med fokus på reglerna för särskilda fonder, ändringar av tillämpningsområde och godtagbara investeringar. Översynen omfattade inte tillsynsfrågor. Medlagstiftarna enades om ett förslag till en förordning om ändring av de två förordningarna som därefter godkändes av Europaparlamentet27. I avvaktan på att detta förslag antas slutligt av rådet och offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning bör texterna till de två förordningarna, i den ändrade lydelse som medlagstiftarna enats om, fungera som utgångspunkt för detta förslag. Om den ändrade lydelse av de två förordningarna som överenskommits skulle ändras under den antagandeprocess som bör avslutas de närmaste dagarna står kommissionen redo att även ändra detta förslag.

Artiklarna 4–6 ska i enlighet med artikel 11 börja tillämpas 36 månader efter förordningens ikraftträdande för att det ska finnas tillräckligt med tid att utarbeta och anta de delegerade akter och genomförandeakter som förutses i dessa artiklar. I förslaget fastställs även

26Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder och förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande, COM(2016)0461 final.

27Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/... om ändring av förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder och förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande, som man preliminärt enats om med Europaparlamentet, 27 juni 2017, 2016/0221/COD.

övergångsåtgärder för överföringen av befogenheter och skyldigheter från nationella behöriga myndigheter till Esma.

(3)Ändringar av förordning (EU) nr 600/2014 (Mifir – leverantörer av datarapporteringstjänster)

Genom artikel 6 införs följande ändringar:

∙Auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster ska ingå i tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 600/2014 (Mifir) tillsammans med befogenheter att samla in data direkt i samband med rapportering och transparensberäkningar.

∙De tre olika typerna av leverantörer av datarapporteringstjänster läggs till i definitionsförteckningen i Mifir.

∙Esma får befogenhet att begära uppgifter som myndigheten behöver för sitt tillsynsuppdrag.

∙Esma utses till tillsynsmyndighet för leverantörer a datarapporteringstjänster.

∙Det fastställs vilka befogenheter och vilken behörighet Esma bör ha i sin roll som behörig myndighet.

∙Det införs krav på att kommissionen ska rapportera om hur den konsoliderade handelsinformationen fungerar.

∙Det anges närmare hur befogenheter ska överföras från nationella behöriga myndigheter till Esma.

I detta förslag fastställs även uttryckligen att befogenheterna att ingripa enligt Mifir även ska omfatta förvaltare av fondföretag28 och alternativa investeringsfonder29 om verksamheten bedrivs direkt av dessa förvaltare.

Esma har redan enligt artikel 40 i Mifir befogenheter att tillfälligt ingripa, vilket innebär att Esma under vissa förhållanden tillfälligt kan förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella instrument eller finansiella instrument med vissa särskilda egenskaper eller en viss typ av finansiell verksamhet eller praxis. Dessa befogenheter i fråga om produktingripanden gäller värdepappersföretag och kreditinstitut som deltar i marknadsföring, distribution eller försäljning av finansiella instrument, inbegripet andelar i företag för kollektiva investeringar. Eftersom även andelar i företag för kollektiva investeringar kan marknadsföras, distribueras eller säljas direkt av förvaltningsföretag för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och fondföretag som är investeringsbolag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG samt förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallad AIF-förvaltare) som auktoriserats i enlighet med direktiv 2011/61/EU, är det nödvändigt att uttryckligt fastställa att ovannämnda befogenheter i fråga om produktingripanden enligt Mifir även gäller fondföretags förvaltningsföretag och fondföretag som är investeringsbolag, liksom förvaltare av alternativa investeringsfonder under särskilda omständigheter.

28Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).

29Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010.

Ett förslag till ett direktiv om ändring av direktiv 2014/65/EU (Mifid II) syftar till att exkludera leverantörer av datarapporteringstjänster från tillämpningsområdet för direktiv 2014/65/EU.

(4)Ändringar av förordning (EU) 2016/1011 (referensvärden).

Genom artikel 8 i den här förordningen ändras förordning (EU) 2016/1011 (referensvärdesförordningen). I punkt 11 fastställs att Esma ska vara behörig myndighet för administratörer av kritiska referensvärden och av alla referensvärden som används i unionen men administreras utanför EU. Punkterna 4, 5, 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 19 är tekniska justeringar till följd av detta, där det i punkt 4 fastställs att kommissionen ska fastställa referensvärden som används för en volym över 500 miljarder EUR som kritiska. Esmas befogenheter och behörighet i sin roll som behörig myndighet fastställs i punkt 18.

I punkt 10 fastställs att auktorisation av administratörer av kritiska referensvärden ska beviljas av Esma. Genom punkt 16 avskaffas tillsynskollegierna för kritiska referensvärden, eftersom Esma blir den nya tillsynsmyndigheten för dessa referensvärden och kommer att ha ett EU- omfattande perspektiv i sin bedömning av risker etc.

I punkterna 8 och 9 fastställs att Esma ska vara behörig myndighet när det gäller att erkänna och bekräfta godkännandet av administratörer och referensvärden i tredjeländer.

Genom punkterna 1, 2, 3 och 6 får kommissionen befogenhet att specificera vissa bestämmelser i förordning (EU) 2016/1011 för att säkerställa att Esma kan tillämpa dem direkt.

Genom ändringarna av artikel 30 i förordning (EU) 2016/1011 säkerställs slutligen att tredjeländers likvärdighet med denna förordning övervakas fortlöpande. Esma kommer att behöva ingå samarbetsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeländer för att säkerställa ett lämpligt informationsutbyte och samarbete i tillsynen av referensvärdesadministratörer i tredjeländer. Om ett tredjeland finns med i förteckningen över jurisdiktioner som har

befunnits ha strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system, får Esma emellertid inte ingå ett sådant samarbetsavtal med tillsynsmyndigheterna i detta tredjeland.

(5)Ändringar av förordning (EU) 2017/1129 (prospekt).

Artikel 9 i den här förordningen ändrar förordning (EU) 2017/1129 genom att tillsynen av vissa typer av prospekt överförs till Esma.

Den viktigaste ändringen finns i punkt 10 och innebär att Esma blir ”behörig myndighet i hemmedlemsstaten” för fyra kategorier av prospekt. När det gäller dessa prospekt får Esma i uppdrag att granska och godkänna dem samt att handlägga anmälningar om EU-pass. En ”tolkningsregel” fastställs för hur bestämmelserna i prospektförordningen ska tillämpas i situationer där Esma svarar för direkt tillsyn. Genom punkt 1 införs ett antal definitioner när det gäller specialiserade emittenter. Genom punkt 4 får Esma, i stället för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, även befogenhet över tillsynen av annonsering som rör de prospekt som ska godkännas av Esma. Även om Esmas faktiska kontroll av att sådan annonsering överensstämmer med lagstiftningen är frivillig kommer den att bli obligatorisk om en behörig myndighet formellt begär att Esma ska utnyttja sin kontrollbefogenhet när prospekt som godkänts av Esma används för erbjudande eller upptagande till handel inom dess jurisdiktion.

Genom punkterna 2, 3, 4, 6, 8, 11 och 12 förtydligas Esmas nya roll i situationer där ”tolkningsregeln” i punkt 10 eventuellt inte är tillräcklig för att uppnå juridisk klarhet (språkordning, samarbetsavtal, anmälningar).

I punkt 7 förtydligas och förbättras likvärdighetsbestämmelserna för prospekt som upprättas enligt de nationella reglerna i ett tredjeland. Om dessa regler förklaras vara likvärdiga av kommissionen i ett genomförandebeslut ska ett tredjelandsprospekt som redan godkänts av det berörda tredjelandets tillsynsmyndighet endast arkiveras hos Esma varvid Esma ska skicka ett arkiveringsintyg (i stället för ett intyg om godkännande, se punkt 5 b) till den behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat där ett sådant ”likvärdigt” tredjelandsprospekt anmäls. För att övervaka prospekt från emittenter i tredjeland kommer Esma att behöva ingå samarbetsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. Om ett tredjeland finns med i förteckningen över jurisdiktioner som har befunnits ha strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system får Esma emellertid inte ingå ett sådant samarbetsavtal med tillsynsmyndigheterna i detta tredjeland (se punkt 9 a). I punkt 5 a korrigeras ett utelämnande i artikel 25.4 i förordning (EU) 2017/1129 genom att det förtydligas att de behöriga myndigheterna också måste skicka alla slutliga villkor i grundprospekt till Esma elektroniskt när dessa slutliga villkor arkiveras, även om grundprospekten inte har beviljats ett EU-pass till en värdmedlemsstat, i enlighet med vad som krävdes enligt direktiv 2003/71/EG.

I punkt 13 korrigeras ett fel i förordning (EU) 2017/1129 genom att den tidpunkt då medlemsstaterna ska ha anmält sina sanktionsregler till kommissionen och Esma anpassas till den tidpunkt som fastställs i artikel 49.3 i förordningen, då de ska uppfylla kraven i kapitel VIII i förordningen.

I punkt 14 införs ett nytt kapitel som beskriver Esmas nödvändiga befogenheter och behörighet för att övervaka och kontrollera att prospektförordningen efterlevs, däribland befogenheter att besluta om böter och viten.

2017/0230 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om

inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och

tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande30,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande31,

ienlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet32, av följande skäl:

(1)Efter finanskrisen och till följd av rekommendationerna från den expertgrupp på hög nivå som leddes av Jacques de Larosière har unionen gjort betydande framsteg i arbetet för att inte bara skärpa, utan i större utsträckning harmonisera, reglerna för de finansiella marknaderna i form av ett enhetligt regelverk. Unionen har även upprättat det europeiska systemet för finansiell tillsyn – ett tvåpelarsystem med både mikrotillsyn, som samordnas av de europeiska tillsynsmyndigheterna, och makrotillsyn, genom inrättandet av Europeiska systemrisknämnden (ESRB). De tre

europeiska tillsynsmyndigheterna – dvs. Europeiska bankmyndigheten (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/201033,

EUT C , , s. . EUT C , , s. .

Europaparlamentets ståndpunkt av den ... (EUT ...) och rådets beslut av den ..., och

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa), som inrättandes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/201034 (nedan tillsammans kallade inrättandeförordningarna) – inledde sin verksamhet i januari 2011. De europeiska tillsynsmyndigheternas övergripande mål är att på ett hållbart sätt öka stabiliteten och effektiviteten i det finansiella systemet inom hela unionen samt att stärka konsument- och investerarskyddet.

(2)De europeiska tillsynsmyndigheterna har på ett avgörande sätt bidragit till att harmonisera reglerna på de finansiella marknaderna i unionen genom att lämna underlag för kommissionens initiativ till förordningar och direktiv som därefter antas av rådet och parlamentet. De europeiska tillsynsmyndigheterna har även överlämnat förslag till närmare tekniska regler till kommissionen som därefter har antagits som delegerade akter och genomförandeakter.

(3)De europeiska tillsynsmyndigheterna har dessutom bidragit till ökad konvergens i den finansiella tillsynen och i tillsynspraxis inom unionen genom att utfärda riktlinjer för behöriga myndigheter och samordna översyner av tillsynspraxis. De europeiska tillsynsmyndigheterna har emellertid inte helt kunnat uppnå sina övergripande mål på grund av de beslutsprocesser som fastställs i inrättandeförordningarna, resursbegränsningar och den typ av instrument som de har till sitt förfogande.

(4)Efter sju års verksamhet och till följd av utvärderingar och offentliga samråd som kommissionen har genomfört förefaller de europeiska tillsynsmyndigheternas förmåga att uppnå sina mål om mer integrerade finansiella marknader och tjänster och ett starkare konsumentskydd, både inom unionen och mellan unionen och tredjeländer, inom det nuvarande regelverket bli alltmer begränsad.

(5)Alla ytterligare befogenheter som tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna för att de ska kunna uppnå dessa mål förutsätter dessutom både en lämplig

styrningsstruktur och tillräcklig finansiering. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna inte har tillräcklig finansiering eller inte styrs på ett effektivt sätt räcker det inte att bara utöka deras befogenheter för att de ska kunna uppnå sina mål.

(6)I kommissionens meddelande av den 8 juni 2017 om halvtidsutvärderingen av handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen framhölls att en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster är avgörande för att undanröja regelarbitrage mellan medlemsstaterna när de utövar tillsyn, för att snabba på marknadsintegrationen och för att realisera de möjligheter som en inre marknad kan erbjuda finansiella enheter och investerare.

(7)Det är därför särskilt angeläget att ytterligare framsteg mot en integrerad tillsyn görs så att kapitalmarknadsunionen kan fullbordas. Tio år efter det att den finansiella krisen bröt ut och ett nytt tillsynssystem inrättades står det klart att utvecklingen

716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

34Europaparlamentets och rådets förordning(EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

inom finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen i allt större utsträckning kommer att påverkas av två viktiga faktorer: hållbar finans och tekniska innovationer. Båda har potential att förändra finansiella tjänster och vårt system för finansiell tillsyn bör vara rustat att hantera dem.

(8)Det är därför av mycket viktigt att det finansiella systemet bidrar fullt ut till att hantera kritiska hållbarhetsutmaningar. Detta förutsätter en genomgripande omstrukturering av det finansiella systemet som de europeiska tillsynsmyndigheterna bör bidra aktivt till och som bör börja med reformer för att skapa rätt reglerings- och tillsynsram för att mobilisera och dirigera privata kapitalflöden mot hållbara investeringar.

(9)De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha en framträdande roll i identifiering och rapportering av risker som miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer utgör för den finansiella stabiliteten och i arbetet för att få aktiviteten på de finansiella marknaderna att i högre grad överensstämma med hållbarhetsmålen. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör utfärda riktlinjer för hur hållbarhetshänsyn i praktiken kan integreras i EU:s relevanta finanslagstiftning och verka för en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser när de väl har antagits.

(10)Tekniska innovationer har fått ett allt större inflytande på den finansiella sektorn, vilket har lett till att behöriga myndigheter tagit olika initiativ för att hantera den tekniska utvecklingen. För att främja ökad konvergens i tillsynen och utbyta bästa praxis dels mellan relevanta myndigheter, dels mellan relevanta myndigheter och finansinstitut eller finansmarknadsaktörer, bör de europeiska tillsynsmyndigheternas övervakningsfunktion och tillsynssamordning stärkas.

(11)Tekniska framsteg på de finansiella marknaderna kan bidra till finansiell inkludering, ge tillgång till finansiering, stärka marknadens integritet och effektivitet samt även minska hindren för tillträde till dessa marknader. Om det är relevant för tillämpliga materiella regler bör utbildningen av behöriga myndigheter även omfatta tekniska innovationer. Detta bör bidra till att förhindra att medlemsstaterna utvecklar olika sätt att hantera dessa frågor.

(12)Flera nationella myndigheter definieras inte som behöriga myndigheter i inrättandeförordningarna, men har ändå befogenhet att säkerställa att unionslagstiftningen för finansiella tjänster och marknader tillämpas. För att säkerställa en enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn är det nödvändigt att definiera dem som behöriga myndighetersådana. Detta skulle bland annat göra det möjligt för de europeiska tillsynsmyndigheterna att utfärda riktlinjer och rekommendationer till dessa nationella myndigheter.

(13)För att säkerställa lämpliga skyddsåtgärder för intressenternas intressen när de europeiska tillsynsmyndigheterna utövar sin befogenhet att utfärda riktlinjer eller rekommendationer bör de olika intressentgrupperna kunna lämna ett yttrande om två tredjedelar av deras medlemmar anser att den berörda europeiska tillsynsmyndigheten överträder sin behörighet. Kommissionen bör i ett sådant fall ha rätt att kräva att den europeiska tillsynsmyndigheten, efter en lämplig bedömning, i förekommande fall drar tillbaka dessa riktlinjer eller rekommendationer.

(14)Vid tillämpning av förfarandet i artikel 17 i inrättandeförordningarna och för att säkerställa en korrekt tillämpning av unionslagstiftningen bör de europeiska tillsynsmyndigheterna lättare och snabbare få tillgång till uppgifter. De bör därför

genom en vederbörligen motiverad begäran kunna begära uppgifter direkt från alla berörda behöriga myndigheter, finansinstitut och finansmarknadsaktörer, även om dessa myndigheter, institut eller marknadsaktörer inte själva har brutit mot någon bestämmelse i unionslagstiftningen. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör informera den berörda behöriga myndigheten om sådana begäranden och den behöriga myndigheten bör bistå de europeiska tillsynsmyndigheterna i insamlingen av de begärda uppgifterna.

(15)För att uppnå en harmoniserad tillsyn över den finansiella sektorn krävs att behöriga myndigheter har samma tillvägagångssätt. De behöriga myndigheternas verksamhet bör därför regelbundet bli föremål för oberoende granskningar av de europeiska tillsynsmyndigheterna, som bör inrätta varsin granskningskommitté för detta ändamål. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör även utarbeta metodregler för sådana granskningar. De oberoende granskningarna bör inte endast inriktas på konvergens i tillsynspraxis utan också på behöriga myndigheters förmåga att uppnå tillsynsresultat av hög kvalitet och på dessa behöriga myndigheters oberoende. Resultaten av sådana granskningar bör offentliggöras för att uppmuntra regelefterlevnad och öka transparensen, utom om ett sådant offentliggörande skulle innebära risker för den finansiella stabiliteten.

(16)För att uppnå en harmoniserad tillsyn över den finansiella sektorn krävs vidare att tvister mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater i gränsöverskridande situationer kan lösas på ett effektivt sätt. De befintliga tvistlösningsreglerna är inte helt tillfredsställande. De bör därför anpassas så att de blir lättare att tillämpa.

(17)En viktig del av de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete med konvergens i tillsynspraxis är att främja en gemensam tillsynskultur i unionen. De europeiska tillsynsmyndigheterna har emellertid inte alla verktyg som krävs för att uppnå detta mål. De europeiska tillsynsmyndigheterna måste kunna fastställa allmänna mål och prioriteringar för tillsynen i en flerårig strategisk tillsynsplan, som ska hjälpa behöriga myndigheter att identifiera och fokusera på de områden som är viktigast för att säkerställa marknadsintegritet och finansiell stabilitet i hela EU, däribland tillsynen av företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Den strategiska tillsynsplanen bör vara riskbaserad och ta hänsyn till allmänna ekonomiska och regulatoriska riktlinjer för tillsynsverksamheten samt relevanta utvecklingstendenser, potentiella risker och sårbarheter på mikronivå som de europeiska tillsynsmyndigheterna identifierar i sina granskningar av behöriga myndigheter och i unionsomfattande stresstester. De behöriga myndigheterna bör därefter upprätta årliga arbetsprogram för att genomföra den strategiska tillsynsplanen som omsätter unionens prioriteringar och mål i verksamhetsmål för dessa myndigheter. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att granska genomförandet av de årliga arbetsprogrammen för den löpande tillsynen, bland annat ett urval av de tillsynsåtgärder som vidtas i enskilda fall för att säkerställa att de europeiska tillsynsmyndigheterna kan uppnå målet att harmonisera tillsynspraxis.

(18)Medlemsstaterna har för närvarande olika tillsynspraxis när det gäller utkontraktering, delegering och risköverföring (back-to-back business eller fronting) från en auktoriserad enhet till en annan. Dessa skillnader i tillvägagångssätt riskerar att ge upphov till regelarbitrage mellan medlemsstaterna (”kapplöpning mot botten”).

En ineffektiv övervakning av utkontrakterad, delegerad eller överförd verksamhet utsätter unionen för risker för den finansiella stabiliteten. Dessa risker är särskilt allvarliga när enheter under tillsyn utkontrakterar, delegerar eller överför risker till tredjeländer där tillsynsmyndigheterna eventuellt inte har de verktyg som krävs för

att utöva en tillfredsställande och effektiv tillsyn över väsentliga verksamheter och nyckelfunktioner. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör aktivt främja konvergens i tillsynen genom att säkerställa en samsyn och gemensam tillsynspraxis när det gäller utkontraktering, risköverföring och delegering av väsentliga verksamheter och nyckelfunktioner till tredjeland som är i enlighet med unionslagstiftningen och tar hänsyn till de riktlinjer, rekommendationer och yttranden som antas av de europeiska tillsynsmyndigheterna. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör därför ha

befogenheter att faktiskt samordna nationella tillsynsmyndigheters tillsynsverksamhet, både när de auktoriserar och registrerar ett företag och inom ramen för en pågående granskning av tillsynspraxis. I denna samordnande roll bör de europeiska tillsynsmyndigheterna särskilt fokusera på situationer som kan leda till att regler åsidosätts och övervaka finansinstitut eller finansmarknadsaktörer som planerar en omfattande utkontraktering, delegering och risköverföring i tredjeländer i syfte att dra nytta av EU-passet samtidigt som de bedriver en betydande verksamhet och har viktiga funktioner utanför unionen.

(19)Fortsatt finansiell stabilitet förutsätter att beslut om tredjeländers likvärdighet som har antagits av kommissionen fortlöpande kontrolleras. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör därför övervaka att kriterierna för besluten om tredjeländers likvärdighet och eventuella villkor i besluten fortfarande uppfylls. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör dessutom övervaka utvecklingen inom både reglering och tillsyn samt hur efterlevnaden kontrolleras i dessa tredjeländer. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör i detta sammanhang även upprätta administrativa arrangemang med tredjeländers behöriga myndigheter för att få information för kontrolländamål och samordna tillsynen. Denna skärpta tillsynsordning kommer att säkerställa att tredjeländers likvärdighet blir mer transparent, förutsägbar för de berörda tredjeländerna och mer likartad inom alla sektorrer.

(20)Att de europeiska tillsynsmyndigheterna kan samla in korrekta och fullständiga uppgifter är en förutsättning för att de ska kunna fullgöra sina uppdrag och funktioner samt uppnå sina mål. För att undvika dubbla rapporteringskrav för finansinstitut och finansmarknadsaktörer bör sådana uppgifter lämnas av de relevanta behöriga myndigheter eller nationella tillsynsmyndigheter som befinner sig närmast de finansiella marknaderna och instituten. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör dock kunna rikta en vederbörligen motiverad begäran om uppgifter direkt till finansinstitut eller finansmarknadsaktörer om en behörig myndighet inte lämnar eller inte kan lämna uppgifterna inom en angiven tidsfrist. Det är vidare nödvändigt för att säkerställa att de europeiska tillsynsmyndigheternas faktiska rätt att samla in uppgifter att de har möjlighet att förelägga böter eller viten för finansinstitut eller finansmarknadsaktörer som inte korrekt, till fullo eller utan onödigt dröjsmål tillmötesgår en begäran eller ett beslut om att uppgifter ska lämnas. Det bör finnas en uttrycklig garanti för det berörda finansinstitutets eller den berörda finansmarknadsaktörens rätt att bli hörd av de europeiska tillsynsmyndigheterna.

(21)I de europeiska tillsynsmyndigheternas inrättandeförordningar föreskrevs att behöriga myndigheter ska spela en central roll i deras styrningsstrukturer. För att undvika intressekonflikter fastställdes i dessa förordningar dessutom att ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen skulle agera oberoende och uteslutande i

unionens intresse. I de europeiska tillsynsmyndigheternas ursprungliga styrningsstruktur fanns emellertid inte tillräckliga skyddsmekanismer för att helt undvika intressekonflikter som kan påverka dessa myndigheters förmåga att fatta alla

beslut som krävs när det gäller tillsynskonvergens och för att säkerställa att deras beslut till fullo beaktar unionens mer övergripande intressen. För att säkerställa att de europeiska tillsynsmyndigheterna har en effektiv beslutsprocess bör fördelningen av beslutsbefogenheter inom dessa myndigheter därför definieras på nytt.

(22)Unionsdimensionen i tillsynsstyrelsens beslutsprocess bör vidare förstärkas genom att det införs oberoende heltidsledamöter i styrelsen som inte kan bli föremål för eventuella intressekonflikter. Beslut i frågor som rör reglering och direkt tillsyn bör även i fortsättningen uteslutande kunna fattas av tillsynsstyrelsen. Förvaltningsstyrelsen bör omvandlas till en exekutivstyrelse med heltidsledamöter som bör besluta i vissa frågor som inte rör reglering, till exempel oberoende granskningar av behöriga myndigheter, tvistlösning, överträdelser av unionslagstiftningen, den strategiska tillsynsplanen, övervakning av utkontraktering, delegering och risköverföring till tredjeländer, stresstester och begäranden om uppgifter. Exekutivstyrelsen bör även granska och bereda alla beslut som ska fattas av tillsynsstyrelsen. Ordförandens ställning och roll bör vidare stärkas genom att denne får formella uppgifter och utslagsröst i exekutivstyrelsen. Unionsdimensionen

ide europeiska tillsynsmyndigheternas organisationsstyrning bör även förstärkas genom att rådet och Europaparlamentet får en roll i förfarandet för att välja ordföranden och ledamöterna i exekutivstyrelsen. Exekutivstyrelsen bör ha en väl avvägd sammansättning.

(23)För att säkerställa lämplig expertis och ansvarighet bör ordföranden och ledamöterna

iexekutivstyrelsen utses på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om clearing, post-trading och finansiella frågor, samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn. För att säkerställa insyn och demokratisk kontroll och för att skydda unionsinstitutionernas rättigheter bör ordföranden och ledamöterna i exekutivstyrelsen utses genom ett öppet urvalsförfarande. Kommissionen bör upprätta en slutlista och överlämna den till Europaparlamentet för godkännande. Efter detta godkännande bör rådet anta ett beslut om att utse ledamöterna i exekutivstyrelsen. Exekutivstyrelsens ordförande och heltidsledamöter bör vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet för alla beslut som fattas på grundval av inrättandeförordningarna.

(24)För att säkerställa en mer effektiv fördelning av dels verksamhetsrelaterade uppgifter, dels ledning av den löpande administrativa verksamheten bör de nuvarande uppgifterna för den verkställande direktören i respektive europeiska tillsynsmyndighet övertas av en av ledamöterna i exekutivstyrelsen och denne utses med hänsyn till just dessa uppgifter.

(25)Det är lämpligt att finansinstitut och finansmarknadsaktörer bidrar till att finansiera de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet, eftersom det övergripande syftet med denna verksamhet är att bidra till finansiell stabilitet och, genom att förebygga snedvridning av konkurrensen, till en väl fungerande inre marknad. De europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet är därför till nytta för alla finansinstitut och finansmarknadsaktörer, oavsett om de bedriver verksamhet över gränserna eller inte. De europeiska tillsynsmyndigheterna bidrar till att de kan bedriva sin verksamhet i en stabil miljö med lika spelregler. Även finansinstitut och finansmarknadsaktörer som inte står under direkt tillsyn av de europeiska tillsynsmyndigheterna bör därför bidra till att finansiera de av de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamheter som gynnar dem. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör emellertid även ta ut avgifter från de finansinstitut och finansmarknadsaktörer som står under deras direkta tillsyn.

(26)Inom varje kategori av finansinstitut och finansmarknadsaktörer bör storleken på avgifterna ta hänsyn till i vilken grad varje finansinstitut och finansmarknadsaktör har nytta av de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet. Finansinstitutens och finansmarknadsaktörernas individuella avgifter bör därför fastställas med hänvisning till deras storlek för att ta hänsyn till deras betydelse på den relevanta marknaden. När det gäller uttag av mycket låga avgifter bör det finnas ett tröskelvärde för att säkerställa att uttaget är ekonomiskt men också att större företag inte behöver bidra i oproportionerlig grad.

(27)För att fastställa hur enskilda finansinstituts och finansmarknadsaktörers årliga avgifter ska beräknas bör kommissionen få delegerad befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget. I de delegerade akterna bör fastställas en metod för att fördela de beräknade utgifterna mellan olika kategorier av finansinstitut eller finansmarknadsaktörer samt kriterier för att fastställa individuella avgifter på grundval av storlek. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, bland annat på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(28)För att konfidentialiteten i de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete ska upprätthållas bör kravet på tystnadsplikt även omfatta alla personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till den berörda europeiska tillsynsmyndighetens uppdrag.

(29)Enligt förordningarna (EU) 1093/2010, 1094/2010 och 1095/2010 samt sektorsspecifik lagstiftning om finansiella tjänster ska de europeiska tillsynsmyndigheterna försöka upprätta effektiva administrativa arrangemang, däribland informationsutbyte, med tredjeländers tillsynsmyndigheter. Behovet av effektivt samarbete och informationsutbyte bör bli ännu större när vissa av de europeiska tillsynsmyndigheterna, i enlighet med denna ändringsförordning, får ett utökat och mer övergripande ansvar för tillsynen över tredjeländers enheter och deras verksamhet. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna i detta sammanhang behandlar personuppgifter, till exempel genom att skicka dem till länder utanför unionen, måste de uppfylla kraven i förordning (EU) nr 2018/XXX (dataskyddsförordningen för EU:s institutioner och organ). Om det inte finns ett beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder, till exempel inom ramen för sådana administrativa överenskommelser som avses i artikel 49.3 i dataskyddsförordningen för EU:s institutioner och organ, får de europeiska tillsynsmyndigheterna utbyta personuppgifter med myndigheter i tredjeländer med stöd av det undantag för situationer där det föreligger ett sådant allmänintresse som anges i artikel 51.1 d i samma förordning och som bland annat gäller internationellt informationsutbyte mellan finansiella tillsynsmyndigheter.

(30)Det är av väsentlig betydelse att EBA:s beslutsförfaranden innehåller lämpliga skyddsåtgärder för medlemsstater som inte deltar i bankunionen, samtidigt som de måste göra det möjligt för EBA att fortsätta att fatta beslut på ett effektivt sätt när antalet icke deltagande medlemsstater minskar. De nuvarande röstreglerna, enligt vilka en majoritet av deltagande medlemsstater och en majoritet av icke deltagande medlemsstater krävs för att EBA ska kunna fatta beslut, bör behållas. Ytterligare

skyddsåtgärder krävs emellertid för att undvika ett scenario där beslut inte kan fattas på grund av att medlemsstaters behöriga myndigheter inte är närvarande och för att säkerställa att så många nationella behöriga myndigheter som möjligt närvarar vid omröstning så att ett starkt och legitimt omröstningsresultat kan uppnås.

(31)I de europeiska tillsynsmyndigheternas inrättandeförordningar föreskrivs att dessa myndigheter, i samarbete med ESRB, bör ta initiativ till och samordna

unionsomfattande stresstester för att bedöma finansinstituts och finansmarknadsaktörers motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling. De bör även säkerställa att en enhetlig metod i möjligaste mån tillämpas på nationell nivå för

sådana tester. För att säkerställa en lämplig avvägning mellan behöriga myndigheters tillsynsintressen och unionsomfattande hänsyn bör befogenheten att fatta beslut om inledande och samordning av stresstester överföras till exekutivstyrelsen i respektive europeiska tillsynsmyndighet. Det bör när det gäller alla europeiska tillsynsmyndigheter även förtydligas att behöriga myndigheters tystnadsplikt inte ska hindra dem från att överföra resultat av stresstester till de europeiska tillsynsmyndigheterna för offentliggörande.

(32)För att säkerställa en hög grad av konvergens i fråga om tillsyn och godkännande av interna modeller bör Eiopa kunna utfärda yttranden för att åtgärda potentiella inkonsekvenser och biträda de behöriga myndigheterna med att nå ett samförstånd när det gäller godkännande av interna modeller. De behöriga myndigheterna bör fatta sina beslut i överensstämmelse med dessa yttranden eller alternativt förklara varför deras beslut inte följer yttrandena.

(33)Eftersom handelsverksamheten kontinuerligt blir allt mer gränsöverskridande, i synnerhet verksamheten hos vissa värdepappersföretag som till följd av sin systemkaraktär kan ha gränsöverskridande effekter på den finansiella stabiliteten, bör Esma få en utökad samordningsroll när det gäller att rekommendera behöriga myndigheter att inleda motsvarande utredningar. Esma bör också kunna underlätta utbytet av information som är relevant för sådana utredningar, i de fall Esma har rimliga skäl att misstänka att verksamhet med betydande gränsöverskridande effekter äger rum vilken hotar de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller unionens finansiella stabilitet. För detta ändamål bör Esma använda ett datalagringssystem för insamling av all relevant information från behöriga myndigheter och spridning av denna information mellan dessa myndigheter.

(34)Huvudmålen med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/201335, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/201336 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/76037 är att främja sysselsättning och tillväxt, finansiering av små och medelstora företag, investeringar i sociala företag, långsiktiga investeringar och att uppmuntra en investeringsmiljö på EU-övergripande nivå. Trots den harmonisering som uppnåtts genom de tre förordningarna kvarstår dock skillnaderna i tillsynskultur och tillsynsutövning eftersom de nationella behöriga myndigheterna utnyttjar sin bestämmanderätt på olika sätt och har olika förvaltningspraxis. Dessa skillnader gör det svårare att skapa

35Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder (EUT L 115, 25.4.2013, s. 1).

36Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).

37Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EUT L 123, 19.5.2015, s. 98).

en situation med lika spelregler för förvaltare av godkända riskkapitalfonder, godkända fonder för socialt företagande och långsiktiga investeringsfonder i de olika medlemsstaterna, samtidigt som de ökar dessa förvaltares transaktions- och rörelsekostnader.

(35)I syfte att sänka transaktions- och rörelsekostnaderna, öka utbudet för investerare och förbättra rättssäkerheten bör tillsynsbefogenheterna, inbegripet beviljande och återkallelse av registreringar och auktorisationer, över förvaltare av godkända riskkapitalfonder och sådana fonder som avses i förordning (EU) nr 345/2013, förvaltare av godkända fonder för socialt företagande eller sådana fonder som avses i förordning (EU) nr 346/2013 och europeiska långsiktiga investeringsfonder som avses i förordning (EU) 2015/760 överföras från behöriga myndigheter till Esma. För detta ändamål bör Esma ha möjlighet att utföra utredningar och kontroller på plats och ålägga sanktioner eller viten för att tvinga personer att upphöra med en överträdelse, att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts av Esma eller att underkasta sig en utredning eller kontroll på plats.

(36)I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder fastläggs enhetliga krav som måste uppfyllas av långsiktiga fonder för att de ska kunna auktoriseras som Eltif-fonder. I förordningen anges bestämmelser om godkända investeringar, godkända portföljföretag, koncentrationsnivåer och tillåtna investerare. I dessa regler anges också tillsynsbefogenheter, inklusive krav för auktorisation och löpande tillsyn. Samtidigt som tillsynsreglerna i förordning (EU) 2015/760 behålls tilldelas Esma genom den här förordningen tillsynsbefogenheter, däribland i fråga om auktorisation, löpande tillsyn och återkallelse av auktorisationer. Genom den här förordningen får Esma också i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som inte inbegriper policyval och som ska läggas fram för kommissionen, så att Esmas rättsliga skyldigheter och handlingsutrymme enligt förordning (EU) 2015/760 klarläggs i tillräcklig mån. Liknande förändringar har gjorts av förordningarna (EU) nr 345/2013 och (EU) nr 346/2013 för att överföra tillsynsbefogenheter till Esma.

(37)För att kunna utöva sina tillsynsbefogenheter över godkända riskkapitalfonder, godkända fonder för socialt företagande och europeiska långsiktiga investeringsfonder och förvaltare av sådana fonder på ett ändamålsenligt sätt bör Esma ha möjlighet att utföra utredningar och kontroller på plats. Till stöd för sin övervakningsförmåga bör Esma få befogenheter att ålägga sanktioner eller viten för att tvinga personer att upphöra med en överträdelse, att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts av Esma eller att underkasta sig en utredning eller kontroll på plats. Denna förordning bör således tydligt ange gränserna för sådana administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder, vilka bör vara ändamålsenliga, proportionella och avskräckande och säkerställa ett gemensamt tillvägagångssätt och en varnande effekt. Esma utredningsverksamhet och efterlevnadskontroll bör få stöd av de nationella myndigheterna när det behövs. Esma bör få befogenhet att delegera vissa av dessa funktioner som kan delegeras tillbaka till de nationella behöriga myndigheterna.

(38)Genom artikel 40 i förordning (EU) nr 600/2014 fick Esma befogenheter att tillfälligt ingripa som innebär att Esma under vissa förhållanden tillfälligt inom unionen kan förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella instrument eller finansiella instrument med vissa särskilda egenskaper eller en viss typ av finansiell verksamhet eller praxis. Det anges uttryckligen att dessa befogenheter i fråga om produktingripanden enligt förordning (EU) nr

600/2014 gäller värdepappersföretag och kreditinstitut som deltar i marknadsföring, distribution eller försäljning av finansiella instrument, inbegripet andelar i företag för kollektiva investeringar. Eftersom andelar i företag för kollektiva investeringar även kan marknadsföras, distribueras eller säljas direkt av förvaltningsföretag för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och investeringsbolag som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG samt av förvaltare av alternativa investeringsfonder som auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, är det i syfte att öka rättssäkerheten nödvändigt att uttryckligt fastställa att ovannämnda befogenheter i fråga om produktingripanden enligt förordning (EU) nr 600/2014 även gäller fondföretags förvaltningsföretag och fondföretag som är investeringsbolag, liksom förvaltare av alternativa investeringsfonder.

(39)I vissa strikt definierade undantagsfall bör Esma kunna använda sina ingripandebefogenheter för att begränsa eller förbjuda sådan marknadsföring, försäljning eller distribution av andelar eller aktier i fondföretag eller alternativa investeringsfonder som görs av deras förvaltare. Detta skulle vara lämpligt när den föreslagna åtgärden utgör ett svar på ett påtagligt investerarskyddsproblem eller hot mot de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller mot stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system, när de tillsynskrav enligt unionslagstiftningen som är tillämpliga på det berörda finansiella instrumentet eller den berörda finansiella verksamheten inte avvärjer hotet och när en behörig myndighet eller flera behöriga myndigheter inte har vidtagit åtgärder för att avvärja hotet eller när vidtagna åtgärder inte är tillräckliga för att avvärja hotet.

(40)Bristande överensstämmelser i handelsuppgifters kvalitet, format, tillförlitlighet och kostnad inverkar negativt på transparensen, investerarskyddet och marknadens effektivitet. För att förbättra övervakning och rekonstruktion av handelsuppgifter, sådana uppgifters enhetlighet och kvalitet och deras tillgång och tillgänglighet till en rimlig kostnad i hela unionen för de berörda handelsplatserna infördes genom direktiv 2014/65/EU ett nytt regelverk för datarapporteringstjänster, inbegripet auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster.

(41)Kvaliteten på handelsuppgifter och på behandling och tillhandahållande av sådana uppgifter, inklusive behandling och tillhandahållande över gränserna, är av yttersta vikt för att uppnå huvudmålet med förordning (EU) nr 600/2014 att stärka de finansiella marknadernas transparens. Tillhandahållandet av tjänster rörande grundläggande uppgifter är således avgörande för att användare ska kunna få en överblick över handelsverksamheten på unionens finansiella marknader och för att de behöriga myndigheterna ska få korrekt och heltäckande information om relevanta transaktioner.

(42)Uppgifter om handel är vidare ett allt viktigare verktyg för en effektiv efterlevnadskontroll av kraven i förordning (EU) nr 600/2014. Med hänsyn till de gränsöverskridande aspekterna på datahantering, datakvalitet och behovet av stordriftsfördelar och i syfte att undvika de negativa effekterna av potentiella skillnader på både datakvalitet och den verksamhet som utförs av leverantörer av datarapporteringstjänster är det lämpligt och motiverat att överföra auktorisations- och tillsynsbefogenheter i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster från behöriga myndigheter till Esma och att ange dessa befogenheter i förordning (EU) nr 600/2014, vilket samtidigt möjliggör konsolidering av fördelarna av att sammanföra datarelaterad kompetens i Esma.

(43)Icke-professionella investerare bör få tillräcklig information om potentiella risker när de beslutar att investera i ett finansiellt instrument. Unionens regelverk syftar till att minska risken för vilseledande försäljning där icke-professionella investerare köper finansiella produkter som inte motsvarar deras behov eller förväntningar. För detta ändamål stärks i direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 organisations- och affärsuppförandekraven, så att värdepappersföretagen agerar i sina kunders bästa intresse. Bland dessa krav ingår utökad riskinformation till kunder, bättre bedömning av rekommenderade produkters lämplighet och en skyldighet att distribuera finansiella instrument till den identifierade målmarknaden, med beaktande av faktorer som emittenters solvens. Esma bör fullt ut använda sin befogenhet att säkerställa konvergens i tillsynen och stödja de nationella myndigheterna i arbetet för att uppnå en hög nivå på investerarskyddet och en ändamålsenlig övervakning av finansiella produkters risker.

(44)Det är viktigt att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv inlämning, sammanställning och analys av uppgifter och ett ändamålsenligt och effektivt offentliggörande av uppgifter för att kunna göra beräkningar för att fastställa kraven i regelverken för transparens före och efter handel samt för handelsskyldigheter, samt

för att få referensuppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 och förordning (EU) nr 596/201438. Esma bör således få befogenhet att direkt samla in uppgifter från marknadsaktörer när det gäller uppfyllandet av kraven på transparens före och efter handel, och att auktorisera och övervaka leverantörer av datarapporteringstjänster.

(45)Genom att ge Esma denna befogenhet möjliggörs en central auktorisation och övervakning som innebär att man lämnar den nuvarande situationen där flera handelsplatser, systematiska internhandlare, godkända publiceringsarrangemang och tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation måste lämna uppgifter till flera olika behöriga myndigheter och där uppgifterna först därefter lämnas till Esma. Ett centralt förvaltat system bör vara mycket fördelaktigt för marknadsaktörer när det gäller större datatransparens, investerarskydd och marknadseffektivitet.

(46)Överföringen av datainsamlingsbefogenheter och auktorisations- och övervakningsuppdrag från behöriga myndigheter till Esma är också viktig för andra uppdrag som Esma har enligt förordning (EU) nr 600/2014, t.ex.

marknadsövervakning, befogenheter att tillfälligt ingripa och positionshanteringsbefogenheter, samt för att säkerställa en konsekvent efterlevnad av kraven på transparens före och efter handel.

(47)För att kunna utöva sina tillsynsbefogenheter i fråga om databehandling och

tillhandahållande av uppgifter på ett ändamålsenligt sätt bör Esma ha möjlighet att utföra utredningar och kontroller på plats. Esma bör kunna ålägga sanktioner eller viten för att tvinga leverantörer av datarapporteringstjänster att upphöra med en överträdelse, att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts av Esma eller att underkasta sig en utredning eller kontroll på plats, och Esma bör också kunna införa administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder när man

38Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

konstaterar att en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förordning (EU) nr 600/2014.

(48)Finansiella produkter som använder kritiska referensvärden är tillgängliga i samtliga medlemsstater. Sådana referensvärden är därför väsentliga för de finansiella marknadernas funktion och den finansiella stabiliteten i unionen. Tillsynen över ett kritiskt referensvärde bör följaktligen bygga på en övergripande bild av de potentiella effekterna, inte enbart i den medlemsstat där administratören är belägen och de medlemsstater där dess rapportörer är belägna, utan i hela unionen. Esma bör således utöva tillsyn över kritiska referensvärden på unionsnivå. För att undvika dubbelarbete bör tillsyn över administratörer av kritiska referensvärden, inklusive eventuella icke-kritiska referensvärden som de också administrerar, endast utövas av Esma.

(49)När ett referensvärde har kritisk betydelse i enbart en medlemsstat kan den närhet till marknaden som den medlemsstatens behöriga myndighet har motivera att Esma helt eller delvis delegerar tillsynen över detta referensvärde till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där administratören är belägen, förutsatt att Esma först har fått ett samtycke för detta ändamål från den berörda behöriga myndigheten.

(50)Eftersom administratörer av och rapportörer till kritiska referensvärden omfattas av striktare krav än administratörer av och rapportörer till andra referensvärden bör fastställandet av referensvärden som kritiska utföras av kommissionen eller Esma och kodifieras av kommissionen. Eftersom de nationella myndigheterna har bäst tillgång till uppgifter och information om de riktmärken de utövar tillsyn över, bör de underrätta kommissionen eller Esma om de referensvärden som de anser uppfylla kriterierna för att vara kritiska.

(51)Tillsynskollegierna för kritiska referensvärden utformades för att bidra till en harmoniserad tillämpning av reglerna enligt förordning (EU) 2016/1011 och en mer enhetlig tillsynspraxis. Eftersom Esma är i direkt kontakt med samtliga nationella tillsynsmyndigheter eller utgörs av dessa tillsynsmyndigheter finns det inte längre något behov av sådana tillsynskollegier.

(52)Förfarandet för att fastställa referensmedlemsstaten för sådana administratörer av referensvärden belägna i tredjeländer som ansöker om erkännande i unionen är besvärligt och tidskrävande för både sökande aktörer och nationella behöriga myndigheter. De sökande kan försöka påverka fastställandet i förhoppningen att utnyttja tillsynsarbitrage, liksom andra administratörer av referensvärden belägna i tredjeländer som söker tillträde till unionen via godkännandeordningen. Sådana administratörer av referensvärden kan på ett strategiskt sett välja rättsliga företrädare i en medlemsstat där de bedömer att tillsynen är mindre strikt. Ett harmoniserat tillvägagångssätt där Esma utgör behörig myndighet för tredjelandsreferensvärden och administratörer av sådana referensvärden undviker dessa risker och minskar kostnaderna för att fastställa referensmedlemsstaten samt för efterföljande tillsyn. Genom denna roll som behörig myndighet för tredjelandsreferensvärden fastställs Esma som motparten i unionen för tillsynsorgan i tredjeländer, vilket gör det internationella samarbetet mer effektivt och ändamålsenligt.

(53)Många administratörer av referensvärden, om inte majoriteten av dem, är banker eller finansiella tjänsteföretag som hanterar kundmedel. För att inte undergräva unionens kamp mot penningtvätt eller terrorismfinansiering bör en förutsättning för ingåendet av ett samarbetsavtal med en behörig myndighet inom ramen för en likvärdighetsordning vara att landet för den behöriga myndigheten inte finns med i

förteckningen över jurisdiktioner med sådana strategiska brister i sina nationella ordningar för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system.

(54)Nästan samtliga referensvärden hänvisar till finansiella produkter som är tillgängliga i flera medlemsstater, om inte hela unionen. För att upptäcka risker relaterade till tillhandahållandet av referensvärden som kanske inte längre är tillförlitliga eller representativa för den marknad eller ekonomiska verklighet de avser att mäta bör de behöriga myndigheterna, däribland Esma, vid behov samarbeta med och biträda varandra.

(55)Till följd av vissa värdepappers och emittenters karaktär involverar vissa typer av prospekt upprättade enligt förordning (EU) 2017/1129 en gränsöverskridande dimension inom unionen, en grad av teknisk komplexitet och/eller potentiell risk för regelarbitrage som medför att det är mer ändamålsenligt och effektivt att tillsynen över dessa värdepapper och emittenter utförs centralt av Esma än att tillsynen sker på nationell nivå. Om befogenheterna att godkänna sådana prospekt samt den relaterade tillsynsverksamheten och efterlevnadskontrollen konsolideras till Esma bör detta minska kostnaderna för efterlevnad och de administrativa hindren samtidigt som tillsynens kvalitet, konsekvens och effektivitet i unionen ökar.

(56)Privata placeringar av icke-aktierelaterade värdepapper är en viktig kapitalkälla för emittenter och är till sin karaktär gränsöverskridande. Privata placeringar hos kvalificerade investerare kräver inga prospekt, men det efterföljande upptagandet av berörda värdepapper till handel på en reglerad marknad omfattas enligt förordning (EU) 2017/1129 av ett krav på att ett prospekt ska offentliggöras. Regelverket för prospekt ger emittenter flexibiliteten att välja hemmedlemsstat när det nominella värdet per enhet av icke-aktierelaterade värdepapper överstiger 1 000 EUR. Eftersom de icke-aktierelaterade värdepapper som berörs av privata placeringar vanligtvis har ett nominellt värde per enhet som överstiger 1 000 EUR skapar detta utrymme för så kallad forum shopping i fråga om regelverk Om Esma får befogenheten att godkänna sådana prospekt i grossistledet för icke-aktierelaterade värdepapper som tas upp till handel på en reglerad marknad eller ett specifikt marknadssegment där enbart kvalificerade investerare har tillträde bör detta uppnå det dubbla målet att säkerställa lika spelregler för emittenter och uppnå effektivisering genom att godkännandeförfarandena rationaliseras i betydande mån.

(57)Godkännandet av prospekt för värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet samt av prospekt som upprättas av specialiserade emittenter, till exempel fastighetsföretag, mineralföretag, forskningsföretag eller rederier, kräver att de nationella behöriga myndigheterna har tillgång till i hög grad specialiserad personal, vilken i flertalet fall får hantera en tämligen blygsam mängd prospekt. En del av den icke-finansiella information som ska lämnas av specialiserade emittenter anges dessutom inte i de delegerade akter som avses i artikel 13 i förordning (EU) 2017/1129, utan ska anges av de nationella behöriga myndigheterna. Detta utgör en potentiell källa till ineffektivitet och regelarbitrage. Om Esma får befogenhet att godkänna dessa typer av prospekt bör detta, å ena sidan, säkerställa lika spelregler i fråga om informationslämnande samt undanröja risken för regelarbitrage och, å andra sidan, optimera allokeringen av tillsynsresurser på unionsnivå genom att Esma etableras som expertcentrum, vilket effektiviserar tillsynen av de berörda prospekten.

(58)Emittenter i tredjeland som upprättar prospekt enligt unionslagstiftningen har viss flexibilitet när det gäller valet av hemmedlemsstat för prospektgodkännandet, vilket

innebär en risk för forum shopping mellan medlemsstaterna i fråga om tillsyn. En konsolidering av sådana godkännanden till Esma skulle säkerställa ett helt harmoniserat tillvägagångssätt gentemot emittenter i tredjeland och undanröja möjligheterna till regelarbitrage. Emittenter i tredjeland skulle därigenom ha Esma som sin enda kontaktpunkt i unionen, oavsett i vilken eller vilka medlemsstater de erbjuder sina värdepapper eller ansöker om upptagande till handel. Detta undanröjer behovet av att fastställa hemmedlemsstat för sådana emittenter i tredjeland.

(59)Likvärdighetsordningen för prospekt upprättade enligt de nationella reglerna i tredjeland bör ändras så att det föreskrivs att likvärdighetsbedömningen och det beslut som därefter ska antas av kommissionen ska baseras inte bara på informationskraven i tredjelandets nationella lagstiftning utan även på förekomsten av ett regelverk för granskning och godkännande av prospekt av tredjelandets tillsynsorgan, inbegripet i tillämpliga fall tillägg till prospekten, och en ändamålsenlig tillsyn och efterlevnadskontroll när det gäller erbjudanden och upptagande till handel inom ramen för sådana prospekt. För att följa den metod som kommissionen anger i sitt arbetsdokument EU equivalence decisions in financial services policy: an assessment (SWD(2017) 102 final) (ej översatt till svenska) bör kommissionen kunna ange ytterligare villkor i sitt likvärdighetsbeslut i syfte att skydda marknadsintegriteten i unionen och främja den inre marknaden för finansiella tjänster samt gemensamma värden och regleringsmål på internationell nivå. Sådana villkor kan bestå i att tredjelandet får ett krav på sig att inrätta ett ändamålsenligt och likvärdigt system för erkännande av prospekt upprättade enligt förordning (EU) 2017/1129 eller Esmas möjlighet att samarbeta med det berörda tillsynsorganet i tredjelandet med tanke på en löpande övervakning av reglerna i tredjelandet.

(60)Om regelverket och tillsynssystemet i ett tredjeland i fråga om prospekt upprättade enligt de nationella reglerna i det landet har förklarats likvärdiga av kommissionen och ett lämpligt samarbetsavtal har ingåtts mellan Esma och tredjelandets tillsynsmyndighet bör varje prospekt som godkänns av det tredjelandets tillsynsmyndighet och som används i unionen för erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad arkiveras hos Esma och tillämpningen av bestämmelserna för fastställande av hemmedlemsstat upphöra.

(61)Eftersom den likvärdighetsordning som föreskrivs i förordning (EU) 2017/1129 kräver att de behöriga myndigheterna och Esma förlitar sig på tillsynsorganen i tredjeländer i fråga om sådana erbjudanden och upptaganden till handel av värdepapper som äger rum i unionen på grundval av prospekt upprättade enligt tredjeländers regler, bör dessa behöriga myndigheter och Esma också kunna lita på att förebyggandet av att det finansiella systemet används för penningtvätt och terrorismfinansiering fungerar i det berörda tredjelandet. För det ändamålet och även för att inte undergräva unionens kamp mot penningtvätt och terrorismfinansiering bör en förutsättning för att Esma ingår ett samarbetsavtal med ett tillsynsorgan i ett tredjeland inom ramen för likvärdighetsordningen i förordning (EU) 2017/1129 vara att det berörda tredjelandet inte finns med i förteckningen över jurisdiktioner som förklarats ha sådana strategiska brister i sina nationella ordningar för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system.

(62)Esma bör få befogenhet att ålägga administrativa sanktioner eller vidta andra administrativa åtgärder för att hantera överträdelser av förordning (EU) 2017/1129 som avser de särskilda typer av prospekt där godkännandet har överförts till Esma. Den här förordningen bör således tydligt ange gränserna för sådana administrativa

sanktioner eller andra administrativa åtgärder, vilka bör vara ändamålsenliga, proportionella och avskräckande.

(63)Tillsynen av annonsering som rör de prospekt vars godkännande har överförts till Esma bör också överföras till Esma. Esma bör ha möjlighet att kontrollera att sådan annonsering överensstämmer med lagstiftningen. En sådan kontroll bör emellertid alltid utföras av Esma i fråga om annonsering i en medlemsstat vars behöriga myndighet formellt har begärt att Esma ska använda sin kontrollbefogenhet när ett prospekt som godkänts av Esma används för erbjudande eller upptagande till handel inom dess jurisdiktion. För att utföra denna uppgift bör Esma ha tillräcklig personal med fullgod kunskap om de relevanta nationella bestämmelserna om konsumentskydd.

(64)Från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas bör Esma granska och eventuellt godkänna alla prospekt av de typer som anges i denna förordning och som läggs fram för godkännande. Tillsynen av prospekt av de typer som anges i denna förordning och som godkänts av en behörig myndighet före den dag då denna förordning börjar tillämpas, eller som lagts fram för godkännande av en behörig myndighet men inte har godkänts senast den dagen, bör även i fortsättningen skötas av den nämnda behöriga myndigheten. För att undvika oklarheter bör en sådan tillsyn särskilt omfatta slutförandet av gransknings- och godkännandeförfarandet för dessa ännu inte godkända prospekt samt i tillämpliga fall de godkännande- och underrättelseuppdrag som rör relaterade tillägg och slutgiltiga villkor.

(65)Det bör föreskrivas en rimlig period för inrättande av de nödvändiga arrangemangen för den planerade styrningsstrukturen och de delegerade akterna och genomförandeakterna, för att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna och andra berörda parter möjlighet att tillämpa de regler som införs genom denna förordning.

(66)Förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010, förordning (EU) nr 1095/2010, förordning (EU) nr 345/2013, förordning (EU) nr 346/2013, förordning (EU) nr 600/2014, förordning (EU) nr 2015/760, förordning (EU) 2016/1011 och förordning (EU) 2017/1129 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) nr 1093/2010

Förordning (EU) 1093/2010 ska ändras på följande sätt:

(1)Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. 2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiv 2002/87/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG*, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU**, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU***, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847****, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366***** samt, i

den mån dessa akter tillämpas på kredit- och finansinstitut och de behöriga myndigheter som övervakar dem, inom ramen för de tillämpliga delarna av direktiv 2002/65/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849******, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa akter och alla framtida rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten tilldelas uppgifter. Myndigheten ska också agera i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013*******.

*Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).

**Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

***Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214).

****Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

*****Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG, 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

******Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

******* Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).”.

(2)I artikel 2.5 ska följande stycke läggas till:

”I denna förordning innefattar tillsyn den verksamhet som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2.”.

(3)Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. finansinstitut: företag som omfattas av reglering och tillsyn enligt de unionsrättsakter som avses i artikel 1.2.”.

(b)Punkt 2 i ska ersättas med följande:

”i) behöriga myndigheter enligt definitionerna i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom förordning (EU) nr 1024/2013.”.

(c)Punkt 2 ii ska ersättas med följande:

”ii) när det gäller direktiven 2002/65/EG och (EU) 2015/849, de myndigheter och organ som har behörighet att säkerställa att kreditinstitut och finansinstitut uppfyller kraven i de direktiven,”.

(d)Punkt 2 iii ska ersättas med följande:

iii)när det gäller system för garanti av insättningar, organ som förvaltar ett system för garanti av insättningar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU, eller, om det är ett privat företag som står för verksamheten i ett system för garanti av insättningar, den offentliga myndighet som utövar tillsynen över de systemen, enligt det direktivet, och relevanta administrativa myndigheter enligt vad som anges i det direktivet, och”.

(e)Följande led ska läggas till som led v och vi i punkt 2:

”v) behöriga myndigheter enligt vad som avses i direktiv 2014/17/EU, förordning (EU) 2015/751, direktiv (EU) 2015/2366, direktiv 2009/110/EG, förordning (EG) nr 924/2009 och förordning (EU) nr 260/2012,

vi)sådana organ och myndigheter som avses i artikel 20 i direktiv

2008/48/EG.”.

(4)Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. En exekutivstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 47.”.

(b)Punkt 4 ska utgå.

(5)Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Led aa ska ersättas med följande:

”aa) Att utarbeta och hålla uppdaterad en EU-handbok för tillsynen av finansinstitut i unionen.”.

ii)Följande led ska införas som led ab:

”ab) Att utarbeta och hålla uppdaterad en EU-handbok för resolution av finansinstitut i unionen som beskriver bästa tillsynspraxis samt metoder och processer av hög kvalitet.”.

iii)Leden e och f ska ersättas med följande:

”e) Att organisera och genomföra granskningar av behöriga myndigheter och i detta sammanhang utfärda riktlinjer och rekommendationer samt fastställa bästa praxis för att uppnå mer enhetliga tillsynsresultat.

f)Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde, om relevant även utveckling som rör trender för krediter, i synnerhet krediter till hushåll och små och medelstora företag, och trender för innovativa finansiella tjänster.”.

iv)Led h ska ersättas med följande:

”h) Att främja skyddet av insättare, konsumenter och investerare.”.

(b)I punkt 1a ska följande led läggas till som led c:

”c) beakta teknisk innovation, innovativa och hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.”.

(c)I punkt 2 ska följande ändringar göras: i) Följande led ska införas som led ca:

”ca) utfärda rekommendationer i enlighet med artiklarna 29a och 31a.”.

ii) Led h ska ersättas med följande:

”h) samla in nödvändiga uppgifter om finansinstitut i enlighet med artikel 35 och artikel 35b,”.

(6)Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och en enhetlig reglerings- och tillsynspraxis.”.

(b)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för finansiell innovation, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta alla relevanta behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för konsumentskydd i syfte att samordna regleringen och tillsynen av ny eller innovativ finansiell verksamhet och bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten får också låta nationella dataskyddsmyndigheter ingå i kommittén.”.

(7)Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”Myndigheten får också utfärda riktlinjer och rekommendationer till myndigheter i medlemsstaterna som inte definieras som behöriga myndigheter enligt denna förordning, men som har befogenhet att säkerställa tillämpningen av de rättsakter som avses i artikel 1.2.”.

(b)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska, utom i undantagsfall, genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska, utom i undantagsfall, också begära yttranden eller råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.”.

(c)I punkt 4 ska följande mening läggas till:

”Rapporten ska också förklara hur myndigheten motiverar utfärdandet av sina riktlinjer och rekommendationer och ge en sammanfattning av återkopplingen från offentliga samråd om riktlinjerna och rekommendationerna.”.

(d)Följande punkt ska läggas till som punkt 5:

”5. Om två tredjedelar av ledamöterna i bankintressentgruppen anser att myndigheten har överskridit sin behörighet genom att utfärda vissa riktlinjer eller rekommendationer, får de lämna ett motiverat yttrande till kommissionen.

Kommissionen ska begära en förklaring som motiverar myndighetens utfärdande av de aktuella riktlinjerna eller rekommendationerna. När kommissionen har mottagit myndighetens förklaring ska den bedöma riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning mot bakgrund av myndighetens behörighet. Om kommissionen anser att myndigheten har överskridit sin behörighet får den, efter att ha gett myndigheten tillfälle att framföra sina synpunkter, anta ett genomförandebeslut om att myndigheten drar tillbaka de aktuella riktlinjerna eller rekommendationerna. Kommissionens beslut ska offentliggöras.”.

(8)I artikel 17.2 ska följande stycken läggas till:

”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra behöriga myndigheter eller relevanta finansinstitut, när detta anses nödvändigt för att utreda en påstådd överträdelse av unionslagstiftningen eller underlåtenhet att tillämpa den. Om den motiverade begäran riktar sig till finansinstitut ska den innehålla en förklaring av varför informationen är nödvändig för att utreda en påstådd överträdelse av unionslagstiftningen eller underlåtenhet att tillämpa den.

Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan onödigt dröjsmål.

Om en begäran om information har riktats till ett finansinstitut ska myndigheten underrätta de relevanta behöriga myndigheterna om denna begäran. De behöriga myndigheterna ska bistå myndigheten vid insamlingen av informationen om den begär det.”.

(9)Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. I de fall som anges i de unionsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 2–4 i något av följande fall:

a)På begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna, om en behörig myndighet är oenig med en annan behörig myndighet vad gäller förfarandet för en åtgärd eller åtgärdens innehåll, en föreslagen åtgärd eller avsaknaden av åtgärder.

b)På eget initiativ, om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva kriterier.

I de fall de rättsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter, ska det antas att oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.”.

(b)Följande punkter ska införas som punkterna 1a och 1b:

”1a. I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan dröjsmål underrätta myndigheten om att en överenskommelse inte har nåtts:

a)Om en tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de unionsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar, beroende på vilket som inträffar först:

i) Tidsfristen löper ut.

ii)En eller flera av de berörda behöriga myndigheterna konstaterar på grundval av objektiva faktorer att oenighet föreligger.

b)Om ingen tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de unionsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar, beroende på vilket som inträffar först:

i)En eller flera av de berörda behöriga myndigheterna konstaterar på grundval av objektiva faktorer att oenighet föreligger.

ii)Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa unionsakterna, och den anmodade myndigheten ännu inte har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.

1b. Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt

1.Om myndigheten agerar på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.

Då ett gemensamt beslut krävs enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i artikel 47.3a, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 är avslutat.”.

(c)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, för att säkerställa överensstämmelse med unionslagstiftningen. Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de befogenheter som de har enligt tillämplig unionslagstiftning.”.

(d)Följande punkt ska införas som punkt 3a:

”3 a. Myndigheten ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna om att förfarandena enligt punkterna 2 och 3 har avslutats, i förekommande fall tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 3.”.

(e)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att ett finansinstitut uppfyller krav som är direkt tillämpliga på det enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till ett finansinstitut med krav på att finansinstitutet vidtar nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även krav på att upphöra med viss praxis.”.

(10)Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1a ska utgå.

(b)I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas i denna förordning, inklusive artiklarna 35 och 35b.”.

(11)Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Följande led ska införas som led aa:

”aa) Utfärda den strategiska tillsynsplanen enligt artikel 29a.”.

ii)Led b ska ersättas med följande:

”b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter, på alla relevanta områden inklusive it-säkerhet och it- attacker om lämpligt, under fullständigt iakttagande av tillämpliga bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i unionslagstiftningen på området.”.

iii) Led e ska ersättas med följande:

”e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, även rörande teknisk innovation, underlätta personalutbyte och uppmuntra behöriga myndigheter att öka utnyttjandet av system för att utstationera personal och andra instrument.”.

(b)I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en EU-handbok för tillsynen av finansinstitut i unionen, med beaktande av förändringar i finansinstitutens affärspraxis och affärsmodeller. Myndigheten ska också utarbeta och hålla uppdaterad en EU-handbok för resolution av finansinstitut i unionen. Både EU-handboken för tillsyn och EU-handboken för resolution ska beskriva bästa tillsynspraxis samt metoder och processer av hög kvalitet.”.

(12)Följande artikel ska införas som artikel 29a:

”Artikel 29a

Strategisk tillsynsplan

1.Efter ikraftträdandet av förordning [XXX för in hänvisning till ändringsförordning] och senast den 31 mars vart tredje år därefter, ska myndigheten utfärda en rekommendation som riktas till behöriga myndigheter, där de strategiska målen och prioriteringarna för tillsynen fastställs (strategisk tillsynsplan) och där alla eventuella bidrag från behöriga myndigheter har beaktats. Myndigheten ska översända den strategiska tillsynsplanen för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen och offentliggöra den på sin webbplats.

Den strategiska tillsynsplanen ska fastställa särskilda prioriteringar för tillsynsverksamheten i syfte att främja en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis och en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionslagstiftningen, och i syfte att hantera relevanta utvecklingstendenser på mikronivå, potentiella risker och sårbarheter som identifierats i enlighet med artikel 32.

2.Senast den 30 september varje år ska varje behörig myndighet lämna in ett förslag till årligt arbetsprogram för nästa år till myndigheten för bedömning och särskilt beskriva hur förslaget ligger i linje med den strategiska tillsynsplanen.

Förslaget till årligt arbetsprogram ska innehålla särskilda mål och prioriteringar för tillsynsverksamheten och kvantitativa och kvalitativa kriterier för urval av finansinstitut, marknadspraxis, marknadsbeteenden och finansiella marknader som den behöriga myndighet som lämnar in förslaget ska granska under det år som programmet omfattar.

3.Myndigheten ska bedöma förslaget till årligt arbetsprogram och om det finns väsentliga risker för att prioriteringarna i den strategiska tillsynsplanen inte kommer att uppnås ska myndigheten utfärda en rekommendation till den relevanta behöriga myndigheten som syftar till att anpassa den relevanta behöriga myndighetens årliga arbetsprogram till den strategiska tillsynsplanen.

Senast den 31 december varje år ska de behöriga myndigheterna anta sina årliga arbetsprogram med beaktande av eventuella sådana rekommendationer.

4.Senast den 31 mars varje år ska varje behörig myndighet till myndigheten översända en rapport om genomförandet av det årliga arbetsprogrammet.

Rapporten ska innehålla åtminstone följande information:

a)En beskrivning av tillsynsverksamheten och granskningar av finansinstitut, marknadspraxis och beteenden och finansiella marknader, samt administrativa åtgärder och sanktioner mot finansinstitut som gjort sig skyldiga till överträdelser av unionslagstiftningen och nationell lagstiftning.

b)En beskrivning av verksamhet som genomförts men som inte ingick i det årliga arbetsprogrammet.

c)En redogörelse för verksamhet som ingick i det årliga arbetsprogrammet men som inte genomförts och för programmål som inte uppfyllts, samt orsakerna till att verksamheten inte genomförts och till att målen inte uppfyllts.

5.Myndigheten ska bedöma de behöriga myndigheternas genomföranderapporter. Om det finns väsentliga risker för att prioriteringarna i den strategiska tillsynsplanen inte kommer att uppnås ska myndigheten utfärda en rekommendation till varje berörd behörig myndighet om hur de relevanta bristerna i deras verksamhet kan åtgärdas.

På grundval av rapporterna och sin egen riskbedömning ska myndigheten kartlägga de delar av den behöriga myndighetens verksamhet som är av avgörande betydelse för den strategiska tillsynsplanen och vid behov utvärdera dessa delar enligt artikel 30.

6. Myndigheten ska offentliggöra information om bästa praxis som konstaterats vid bedömningen av de årliga arbetsprogrammen så att den blir allmänt tillgänglig.”.

(13)Artikel 30 ska ändras på följande sätt:

(a)Artikelrubriken ska ersättas med följande:

”Utvärdering av behöriga myndigheter”.

(b)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska regelbundet genomföra granskningar av hela eller delar av behöriga myndigheters verksamhet för att uppnå mer enhetliga tillsynsresultat. Den

ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Vid utvärderingarna ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda behöriga myndigheten, inbegripet all information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35, och eventuella uppgifter från berörda parter.”.

(c)Följande punkt ska införas som punkt 1 a:

”1a. För tillämpningen av denna artikel ska myndigheten upprätta en granskningskommitté som uteslutande består av personal från myndigheten. Myndigheten får delegera vissa uppgifter eller beslut till granskningskommittén.”.

(d)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”Utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:”.

ii)Led a ska ersättas med följande:

”a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser är, dess grad av självständighet och dess styrformer, med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de unionsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten att anpassa sig till marknadsutvecklingen.”.

(e)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Myndigheten ska utarbeta en rapport med resultaten av översynen. Rapporten ska beskriva och ange vilka uppföljningsåtgärder som planeras till följd av översynen. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 och yttranden i enlighet med artikel 29.1 a.

I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna och rekommendationerna. Om de behöriga myndigheterna inte agerar för att genomföra de uppföljningsåtgärder som anges i rapporten ska myndigheten utfärda en uppföljningsrapport.

När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.”.

(f)Följande punkt ska införas som punkt 3a:

”3 a. Myndigheten ska avge ett yttrande till kommissionen om den, med beaktande av resultatet från översynen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, anser att ytterligare harmonisering av reglerna för finansinstitut eller behöriga myndigheter skulle vara nödvändig.”.

(g)Punkt 4 ska ersättas med följande:

4. Myndigheten ska offentliggöra de rapporter som avses i punkt 3, inbegripet eventuella uppföljningsrapporter, såvida inte offentliggörandet skulle innebära risker för det finansiella systemets stabilitet. Den behöriga myndighet som är föremål för utvärderingen ska ges tillfälle att kommentera en rapport innan den offentliggörs. Kommentarerna ska göras allmänt tillgängliga, såvida inte offentliggörandet skulle innebära risker för det finansiella systemets stabilitet.”.

(14)Följande stycke ska läggas till i artikel 31:

”När det gäller behöriga myndigheters verksamhet för att underlätta marknadstillträde för aktörer eller produkter som baserar sig på teknisk innovation ska myndigheten främja enhetlig tillsyn, särskilt genom utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.”.

(15)Följande artikel ska införas som artikel 31 a:

”Artikel 31 a

Samordning när det gäller delegering och utkontraktering av verksamheter samt risköverföring

1.Myndigheten ska fortlöpande samordna de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet i syfte att främja enhetlig tillsyn när det gäller finansinstituts delegering och utkontraktering av verksamhet samt deras risköverföring, i enlighet med punkterna 2, 3, 4 och 5.

2.De behöriga myndigheterna ska anmäla till myndigheten om de planerar att auktorisera eller registrera ett finansinstitut som står under tillsyn av den berörda behöriga myndigheten i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2, och om finansinstitutets affärsplan innebär att en väsentlig del av dess verksamhet eller någon av dess nyckelfunktioner utkontrakteras eller delegeras eller att risken i samband med en väsentlig del av dess verksamhet överförs till tredjeland, för att åtnjuta EU-pass samtidigt som de i huvudsak har väsentlig verksamhet eller väsentliga funktioner utanför unionen. Anmälan ska vara tillräckligt detaljerad för att myndigheten ska kunna göra en bedömning.

Om myndigheten anser det nödvändigt att utfärda ett yttrande till en behörig myndighet angående en auktorisering eller registrering som anmälts enligt första stycket, på grund av bristande överensstämmelse med unionslagstiftningen eller riktlinjer, rekommendationer eller yttranden som antagits av myndigheten, ska den informera den behöriga myndigheten om detta inom 20 arbetsdagar från mottagandet av anmälan från den behöriga myndigheten. I det fallet ska den berörda behöriga myndigheten invänta myndighetens yttrande innan den beviljar auktorisering eller registrering.

Om myndigheten begär det ska den behöriga myndigheten inom 15 arbetsdagar från mottagandet av begäran tillhandahålla information om sina beslut att auktorisera eller registrera ett finansinstitut som står under dess tillsyn i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2.

Myndigheten ska utfärda yttrandet, utan att det påverkar eventuella tidsfrister som fastställs i unionslagstiftningen, senast två månader efter mottagandet av den anmälan som avses i första stycket.

3.Finansinstitut ska till den behöriga myndigheten anmäla utkontraktering eller delegering av en väsentlig del av sin verksamhet eller någon av sina nyckelfunktioner och överföring av risk i samband med en väsentlig del av verksamheten till en annan enhet eller sin egen filial som är etablerad i ett tredjeland. Den berörda behöriga myndigheten ska informera myndigheten om sådana anmälningar två gånger om året.

På myndighetens begäran och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 ska den behöriga myndigheten tillhandahålla information om finansinstituts arrangemang för utkontraktering, delegering eller risköverföring.

Myndigheten ska övervaka huruvida de berörda behöriga myndigheterna kontrollerar att sådana arrangemang för utkontraktering, delegering eller risköverföring som avses i första stycket ingås i enlighet med unionslagstiftningen, överensstämmer med riktlinjer, rekommendationer eller yttranden från myndigheten och inte hindrar en effektiv tillsyn av de behöriga myndigheterna och efterlevnadskontroll i ett tredjeland.

4. Myndigheten får utfärda rekommendationer till den berörda behöriga myndigheten, inbegripet rekommendationer om att ompröva ett beslut eller återkalla en auktorisation. Om den berörda behöriga myndigheten inte följer rekommendationerna från myndigheten inom 15 arbetsdagar ska den behöriga myndigheten ange skälen till detta, och myndigheten ska offentliggöra sin rekommendation tillsammans med dessa skäl.”.

(16)Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

(a)Följande nya punkt ska införas som punkt 2a:

”2 a. Åtminstone en gång per år ska myndigheten bedöma om det är lämpligt att genomföra sådana unionsomfattande utvärderingar som avses i punkt 2 och informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om sina överväganden. När sådana unionsomfattande utvärderingar utförs och myndigheten anser att det är lämpligt att göra det, ska den lämna ut upplysningar om resultaten till varje deltagande finansinstitut.

Behöriga myndigheters tystnadsplikt ska inte hindra de behöriga myndigheterna från att offentliggöra resultatet av unionsomfattande utvärderingar enligt punkt 2 eller från att översända resultatet av sådana utvärderingar till myndigheten så att den kan offentliggöra resultaten av unionsomfattande utvärderingar av finansinstituts motståndskraft.”.

(b)Punkterna 3a och 3b ska ersättas med följande:

”3 a. Myndigheten får kräva att de behöriga myndigheterna genomför specifika utvärderingar. Den får begära att de behöriga myndigheterna utför inspektioner på plats, och får delta i sådana inspektioner i enlighet med artikel 21 och med förbehåll för villkoren i den artikeln, för att säkerställa att metoder, praxis och resultat är jämförbara och tillförlitliga.”.

(17)Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska bistå kommissionen vid utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende reglerings- och tillsynsordningar i tredjeländer efter särskild begäran om råd från kommissionen eller om så krävs enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2.”.

(b)Följande punkter ska införas som punkterna 2a, 2b och 2c:

”2 a. Myndigheten ska övervaka utvecklingen inom reglering, tillsyn och praxis för efterlevnadskontroll samt relevant marknadsutveckling i tredjeländer för vilka beslut om likvärdighet har antagits av kommissionen i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2, för att kontrollera att de kriterier som ligger till grund för besluten och

alla villkor som anges i dessa fortfarande är uppfyllda. Myndigheten ska överlämna en konfidentiell rapport om sina resultat till kommissionen en gång om året.

Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 andra meningen, ska myndigheten samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna och i tillämpliga fall även med resolutionsmyndigheterna, i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Samarbetet ska ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser om följande:

a)De mekanismer som gör det möjligt för myndigheten att inhämta relevant information, inklusive information om den rättsliga ordningen, tillsynssystemet, relevant marknadsutveckling och alla förändringar som kan påverka beslutet om likvärdighet.

b)I tillämpliga fall och i den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning av tillsynsverksamheten, inbegripet, när så är nödvändigt, inspektioner på plats.

Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta. Kommissionen ska ta hänsyn till denna information när den ser över de relevanta besluten om likvärdighet.

2b. Om myndigheten upptäcker utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller praxis för efterlevnadskontroll i de tredjeländer som avses i punkt 2a vilken kan påverka den finansiella stabiliteten i unionens eller i en eller flera av dess medlemsstater, marknadens integritet eller investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, ska den underrätta kommissionen på konfidentiell basis och utan dröjsmål.

Myndigheten ska en gång per år överlämna en konfidentiell rapport till kommissionen om utvecklingen inom reglering, tillsyn och efterlevnadskontroll och om marknadsutvecklingen i de tredjeländer som avses i punkt 2a, med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion.

2c. De behöriga myndigheterna ska på förhand underrätta myndigheten om de planerar att ingå administrativa arrangemang med tillsynsmyndigheter i tredjeländer på något område som omfattas av de rättsakter som avses i artikel 1.2, även när det gäller filialer till enheter från tredjeland. De ska samtidigt ge myndigheten ett förslag till de arrangemang som planeras.

Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen på tillsynsområdet. I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa sådana standardiserade arrangemang.

I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten utför i enlighet med punkt 2a.”.

(18)Artikel 34.2 ska ersättas med följande:

”2. När det gäller bedömningar enligt artikel 22 i direktiv 2013/36/EG, som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten efter ansökan från någon av de berörda behöriga myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om en sådan bedömning, utom avseende kriterierna i artikel 23.1 e i direktivet. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under alla förhållanden före slutet av den bedömningsperiod som avses i det direktivet. Artiklarna 35 och 35b ska tillämpas på de områden för vilka myndigheten får avge ett yttrande.”.

(19)Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkterna 1, 2 och 3 ska ersättas med följande:

”1. På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna lämna alla nödvändiga uppgifter så att den kan utföra de verksamhetsuppgifter som den tilldelas genom denna förordning, under förutsättning att dessa myndigheter har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna.

Uppgifterna ska vara korrekta och fullständiga och lämnas in inom den tidsfrist som fastställs av myndigheten.

2.Myndigheten får också begära att uppgifter ska lämnas med regelbundna intervall och i angivna format eller i jämförbara mallar som godkänts av myndigheten. Vid en sådan begäran ska om möjligt gemensamma rapporteringsformat användas.

3.På en vederbörligen motiverad begäran av en behörig myndighet ska myndigheten, i enlighet med de krav på tystnadsplikt som fastställs i sektorspecifik lagstiftning och i artikel 70 i denna förordning, tillhandahålla alla uppgifter som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna utföra sina verksamhetsuppgifter.”.

(b)Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Om de uppgifter som begärs i enlighet med punkt 1 inte är tillgängliga eller inte görs tillgängliga av de behöriga myndigheterna inom den tidsfrist som fastställs av myndigheten, får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran till något av följande:

a)Andra myndigheter med tillsynsfunktioner.

b)Det ministerium som ansvarar för finansfrågor i den berörda medlemsstaten, om ministeriet förfogar över tillsynsinformation.

c)Den nationella centralbanken i den berörda medlemsstaten.

d)Statistikbyrån i den berörda medlemsstaten.

På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna bistå den vid insamlingen av uppgifterna.”.

(c)Punkterna 6 och 7a ska utgå.

(20)Följande ska införas som artikel 35a–35h:

”Artikel 35 a

Utövande av de befogenheter som avses i artikel 35b

De befogenheter som genom artikel 35b tilldelas myndigheten, någon av dess tjänstemän eller en annan av myndigheten bemyndigad person får inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut.

Artikel 35b

Begäran om uppgifter riktad till finansinstitut, holdingbolag eller filialer till relevanta

finansinstitut och operativa enheter inom en finanskoncern eller ett finanskonglomerat som

inte är föremål för tillsyn

1.Om uppgifter som begärts i enlighet med artikel 35.1 eller 35.5 inte är tillgängliga eller inte tillhandahålls inom den tidsfrist som myndigheten fastställt, får myndigheten genom en enkel begäran eller genom ett beslut ålägga följande institut och enheter att tillhandahålla alla uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning:

a)Relevanta finansinstitut.

b)Holdingbolag eller filialer till ett relevant finansinstitut.

c)Operativa enheter inom en finanskoncern eller ett finanskonglomerat som inte är föremål för tillsyn men som är betydande för den finansiella verksamheten hos de relevanta finansinstituten.

2.En sådan enkel begäran om uppgifter som avses i punkt 1 ska

a)hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

b)ange syftet med begäran,

c)specificera vilka uppgifter som begärs,

d)ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,

e)innehålla en förklaring där det framgår att den person från vilken uppgifter begärs inte är skyldig att tillhandahålla dem, men att uppgifter som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran inte får vara oriktiga eller vilseledande,

f)ange det bötesbeloppsom kan utfärdas i enlighet med artikel 35c om de uppgifter som lämnas är oriktiga eller vilseledande.

3.När myndigheten begär uppgifter genom ett beslut ska den

a)hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

b)ange syftet med begäran,

c)specificera vilka uppgifter som begärs,

d)fastställa en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,

e)ange de viten som föreskrivs i artikel 35d om den begärda informationen är ofullständig,

f)ange de böter som föreskrivs i artikel 35c om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande,

g)informera om rätten att överklaga beslutet inför överklagandenämnden och få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol i enlighet med artiklarna 60 och 61.

4.De relevanta institut och enheter som förtecknas i punkt 1 eller deras företrädare och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska personer, de personer som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna den begärda informationen. I behörig ordning befullmäktigade advokater får lämna den begärda informationen på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir ansvariga fullt ut om den lämnade informationen är ofullständig, oriktig eller vilseledande.

5.Myndigheten ska utan dröjsmål översända en kopia av den enkla begäran eller av beslutet till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den relevanta enheten enligt punkt 1 som berörs av begäran om uppgifter är bosatt eller etablerad.

6.Myndigheten får endast använda konfidentiella uppgifter som den mottagit i enlighet med denna artikel för att utföra verksamhetsuppgifter som den tilldelas genom denna förordning.

Artikel 35c

Förfaranderegler för åläggande av böter

1.Om myndigheten vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en överträdelse enligt artikel 35d.1 ska den utse en oberoende utredare inom myndigheten för att utreda saken. Den utsedde utredaren får inte vara involverad eller ha varit direkt eller indirekt involverad i direkt eller indirekt tillsyn av de institut eller enheter som förtecknas i artikel 35b 1 och ska utföra sina uppgifter oberoende av tillsynsstyrelsen.

2.Den utredare som avses i punkt 1 ska utreda de påstådda överträdelserna och därvid ta hänsyn till eventuella kommentarer som lämnas av de personer som är föremål för utredningarna samt lämna in en fullständig dossier med sina utredningsresultat till tillsynsstyrelsen.

3.För att utföra sina uppgifter ska utredaren ha befogenhet att begära information i enlighet med artikel 35b.

4.När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av myndigheten i dess tillsynsverksamhet.

5.När utredningen är avslutad och innan utredaren lämnar in dossiern med sina utredningsresultat till tillsynsstyrelsen ska utredaren ge de personer som är föremål för utredningarna möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på sakförhållanden som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra sig över.

6.Rätten till försvar för personer som är föremål för utredningarna ska iakttas fullt ut under utredningar som görs enligt denna artikel.

7.När utredaren lämnar in dossiern med utredningsresultaten till tillsynsstyrelsen ska denne underrätta de personer som är föremål för utredningarna. De personer som är föremål för utredningarna ska ha rätt att få tillgång till dossiern, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten

att få tillgång till dossiern ska inte omfatta konfidentiella uppgifter som påverkar tredje parters intressen.

8.På grundval av dossiern med utredarens resultat och efter att ha hört de personer som är föremål för utredningarna i enlighet med artikel 35f om de begär det, ska myndigheten besluta om en eller flera av de överträdelser som avses i artikel 35d.1 har begåtts av de personer som är föremål för utredningarna och i sådana fall vidta en åtgärd i enlighet med den artikeln.

9.Utredaren ska inte delta i tillsynsstyrelsens överläggningar eller på något sätt ingripa i tillsynsstyrelsens beslutsprocess.

10.Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 75a för att närmare ange förfaranderegler för utövande av befogenheten att förelägga böter eller viten, inbegripet bestämmelser om följande:

a)Rätten till försvar.

b)Tidsfrister.

c)Bestämmelser som anger hur böter eller viten krävas in.

d)Bestämmelser om preskriptionstider för föreläggande och verkställighet av böter och viten.

11.Myndigheten ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det skulle kunna föreligga sakförhållanden som utgör brott. Dessutom ska myndigheten inte förelägga böter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden redan har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell lagstiftning.

Artikel 35d

Böter

1.Myndigheten ska anta ett beslut om att förelägga böter om den finner att ett institut eller en enhet som förtecknas i artikel 35b.1 uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att tillhandahålla uppgifter som svar på ett beslut om begäran om uppgifter enligt artikel 35b.3 eller har lämnat felaktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter som svar på en enkel begäran om uppgifter eller ett beslut enligt artikel 35b.2.

2.Basbeloppet för böter enligt punkt 1 ska uppgå till minst 50 000 EUR och ska inte överstiga 200 000 EUR.

3.När myndigheten fastställer basbeloppet för de böter som avses i punkt 2 ska den beakta det berörda institutets eller den berörda enhetens årsomsättning för föregående verksamhetsår och beloppet ska vara

a)vid spannets lägre gräns för företag med en årsomsättning under 10 miljoner EUR,

b)vid mitten av spannet för företag med en årsomsättning mellan 10 och 50 miljoner EUR,

c)vid spannets övre gräns för företag med en årsomsättning över 50 miljonerEUR.

Basbeloppen som bestäms inom de gränser som fastställs i punkt 2 ska vid behov justeras med hänsyn till försvårande respektive förmildrande omständigheter på grundval av de relevanta koefficienter som anges i punkt 5.

De relevanta koefficienterna för försvårande omständigheter ska tillämpas var för sig på basbeloppet. Om mer än en koefficient för försvårande omständigheter är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och det belopp som följer av tillämpningen av varje enskild koefficient för försvårande omständigheter adderas till basbeloppet.

De relevanta koefficienterna för förmildrande omständigheter ska tillämpas var för sig på basbeloppet. Om mer än en koefficient för förmildrande omständigheter är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och det belopp som följer av tillämpningen av varje enskild koefficient för förmildrande omständigheter subtraheras från basbeloppet.

4.Justeringskoefficienter ska tillämpas kumulativt på det basbelopp som avses i punkt 2 enligt följande:

a)Justeringskoefficienter kopplade till försvårande omständigheter:

i)Om överträdelsen har begåtts upprepade gånger ska koefficienten 1,1 tillämpas för varje gång som överträdelsen har upprepats.

ii)Om överträdelsen har pågått i mer än sex månader ska koefficienten 1,5 tillämpas.

iii)Om överträdelsen har begåtts uppsåtligen ska koefficienten 2 tillämpas.

iv)Om inga korrigerande åtgärder har vidtagits sedan överträdelsen konstaterades ska koefficienten 1,7 tillämpas.

v)Om enhetens ledning inte har samarbetat med myndigheten ska koefficienten 1,5 tillämpas.

b)Justeringskoefficienter kopplade till förmildrande omständigheter:

i)Om överträdelsen pågick i mindre än tio arbetsdagar ska koefficienten 0,9 tillämpas.

ii)Om institutets eller enhetens ledning kan visa att den har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att en begäran enligt artikel 35.6a inte tillmötesgås ska koefficienten 0,7 tillämpas.

iii)Om enheten har uppmärksammat myndigheten på överträdelsen på ett snabbt, ändamålsenligt och fullständigt sätt ska koefficienten 0,4 tillämpas.

iv)Om enheten frivilligt har vidtagit åtgärder för att säkerställa att dylika överträdelser inte kan begås på nytt ska koefficienten 0,6 tillämpas.

5.Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 ska det totala bötesbeloppet inte uppgå till mer än 20 % av den berörda enhetens årsomsättning under det föregående verksamhetsåret, om enheten inte direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar av överträdelsen. I så fall ska det totala bötesbeloppet minst motsvara dessa ekonomiska fördelar.

Artikel 35e

Viten

1.Myndigheten ska anta beslut om att ålägga vite i syfte att förmå institut eller enheter som avses i artikel 35b.1 att lämna de uppgifter som begärts genom beslut i enlighet med artikel 35b.3.

2.Ett vite ska vara effektivt och proportionerligt. Vitet ska åläggas per dag fram till dess att det berörda institutet eller den berörda enheten följer det beslut som avses i punkt 1.

3.Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen för det berörda institutet eller den berörda enheten under det föregående verksamhetsåret. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om åläggande av vitet.

4.Vite kan åläggas för en period på upp till sex månader från och med att myndigheten meddelat sitt beslut.

Artikel 35f

Rätten att höras

1.Innan myndigheten fattar beslut om att förelätta böter och vite enligt artiklarna 35d och 35e ska den ge det institut eller den enhet som är föremål för begäran möjlighet att höras.

Myndigheten ska endast grunda sina beslut på de omständigheter som berörda institut eller enheter har getts möjlighet att yttra sig över.

2.Rätten till försvar för det institut eller den enhet som avses i punkt 1 ska iakttas fullt ut under förfarandena. Institutet eller enheten ska ha rätt att få tillgång till myndighetens dossier, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Tillgången till dossiern ska inte omfatta konfidentiell information eller myndighetens interna förberedande handlingar.

Artikel 35g

Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av böter och viten

1.Böter och viten som har förelagts i enlighet med artiklarna 35d och 35e ska vara av administrativ karaktär och verkställbara.

2.Verkställighet av böter eller vite ska följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Verkställighetsbeslutet ska bifogas beslutet att förelägga böter eller viten utan krav på andra formaliteter än kontroll av beslutets äkthet av en myndighet som varje medlemsstat ska utse för detta ändamål, och som medlemsstaten ska underrätta myndigheten och Europeiska unionens domstol om.

3.Om formaliteterna enligt punkt 2 har uppfyllts efter ansökan av den berörda parten, får denne gå vidare med verkställigheten i enlighet med den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till det behöriga organet.

4.Verkställighet av böter eller vite får endast skjutas upp genom beslut av Europeiska unionens domstol. Domstolarna i den berörda medlemsstaten ska dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten av böter eller vite inte genomförs på ett regelrätt sätt.

5.Myndigheten ska offentliggöra alla böter och viten som har förelagts enligt artiklarna 35d och 35e utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på de finansiella marknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionerligt stor skada.

6.De belopp som åläggs i form av böter och viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

Artikel 35h

Europeiska unionens domstols prövning

Europeiska unionens domstol ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka myndigheten har förelagt böter eller viten. Den får upphäva, sänka eller höja ålagda böter eller viten.”.

(21)I artikel 36.5 ska det första stycket ersättas med följande:

”När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet, ska den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning sker utan onödigt dröjsmål.”.

(22)Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 4 första stycket ska den sista meningen ersättas med följande:

”Ledamöterna i bankintressentgruppen ska förordnas på fyra år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.”.

(b)I punkt 5 ska följande stycken läggas till:

”Om ledamöterna i bankintressentgruppen inte kan nå fram till ett gemensamt yttrande eller råd, ska ledamöter som företräder en grupp av berörda parter tillåtas att utfärda ett separat yttrande eller separat råd.

Bankintressentgruppen, intressentgruppen för värdepapper och marknader, intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner får lämna gemensamma yttranden och rådgivning om frågor som rör arbetet i de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 56 i denna förordning om gemensamma ståndpunkter och handlingar.”.

(23)Artikel 39 ska ersättas med följande:

”Artikel 39

Beslutsförfaranden

1.Myndigheten ska agera i enlighet med punkterna 2–6 när den antar beslut som föreskrivs i denna förordning utom när det gäller beslut som antas i enlighet med artiklarna 35b, 35d och 35e.

2.Myndigheten ska underrätta alla adressater för ett beslut om sin avsikt att anta detsamma och, med all hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter på beslutets innehåll. Bestämmelsen i första meningen gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 17.3.

3.Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.

4.Adressaterna för myndighetens beslut ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning.

5.Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4.

6.Antagandet av beslut som myndigheten fattar enligt artiklarna 17, 18 och 19 ska offentliggöras. Offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller det finansinstitut som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa finansinstituts berättigade intresse eller skyddet av deras affärshemligheter, eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.”.

(24)Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Följande led ska införas som led aa:

”aa) De heltidsledamöter i exekutivstyrelsen som avses i artikel 45.1 (utan rösträtt).”.

(b)I punkt 7 ska andra stycket utgå.

(c)Följande punkt ska läggas till som punkt 8:

”8. Om den nationella offentliga myndighet som avses i punkt 1 b inte är en myndighet med ansvar för efterlevnadskontroll av konsumentskyddsbestämmelser får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta att bjuda in en företrädare (utan rösträtt) för medlemsstatens konsumentsskyddsmyndighet. I de fall där ansvaret för konsumentskydd delas av flera myndigheter i en medlemsstat, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare.”.

(25)Artikel 41 ska ersättas med följande:

”Artikel 41

Interna kommittéer

”Tillsynsstyrelsen får inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som den tilldelats. Tillsynsstyrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och beslut till interna kommittéer, till exekutivstyrelsen eller till ordföranden.”.

(26)I artikel 42 ska första stycket ersättas med följande:

”När de röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner

eller organ, någon regering i en medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.”.

(27)Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Tillsynsstyrelsen ska ge myndigheten vägledning i dess arbete. Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska tillsynsstyrelsen anta myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut, och utfärda sådana råd som avses i kapitel II, på grundval av ett förslag från exekutivstyrelsen.”.

(b)Punkterna 2 och 3 ska utgå.

(c)I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:

”Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på förslag av exekutivstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram för det kommande året och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”.

(d)Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från exekutivstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, som bygger på det förslag till årsrapport som avses i artikel 53.7 och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.”.

(e)Punkt 8 ska utgå.

(28)Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

När det gäller de akter som anges i artiklarna 10–16 samt åtgärder och beslut som antas i enlighet med artikel 9.5 tredje stycket och kapitel VI, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, i enlighet med artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen, vilket ska inbegripa minst en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i medlemsstater som är deltagande medlemsstater enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 (nedan kallade deltagande medlemsstater) och en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i medlemsstater som är inte är deltagande medlemsstater enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 (nedan kallade icke-deltagande medlemsstater).

Heltidsledamöterna i exekutivstyrelsen och ordföranden får inte rösta om dessa beslut.”.

(b)I punkt 1 ska tredje, fjärde, femte och sjätte styckena utgå.

(c)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna ska inte delta i några diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansinstitut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de rättsakter som avses i artikel 1.2.

Första stycket ska inte tillämpas på ordföranden, de ledamöter som också är ledamöter av exekutivstyrelsen och företrädaren för Europeiska centralbanken som utsetts av dess tillsynsnämnd.”.

(29)I kapitel III avsnitt 2 ska rubriken ersättas med följande:

”AVSNITT 2

EXEKUTIVSTYRELSEN”.

(30)Artikel 45 ska ersättas med följande:

”Artikel 45

Sammansättning

1.Exekutivstyrelsen ska bestå av ordföranden och tre heltidsledamöter. Ordföranden ska tilldela tydligt definierade strategiska uppgifter och ledningsuppgifter till var och en av heltidsledamöterna. En av heltidsledamöterna ska tilldelas ansvar för budgetfrågor och frågor som rör myndighetens arbetsprogram (nedan kallad ansvarig ledamot). En av heltidsledamöterna ska fungera som vice ordförande och utföra ordförandens uppgifter då denne är frånvarande eller har godtagbart förhinder, i enlighet med denna förordning.

2.Heltidsledamöterna ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansinstitut och finansiella marknader samt erfarenheter inom finansiell tillsyn och reglering. Heltidsansledamöterna ska ha omfattande erfarenhet av ledarskap. Urvalet ska utgå från en öppen ansökningsomgång som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, på grundval av vilken kommissionen ska upprätta en slutlista över kvalificerade sökande.

Kommissionen ska överlämna slutlistan till Europaparlamentet för godkännande. Efter det att slutlistan godkänts ska rådet anta ett beslut om att utse heltidsledamöterna i exekutivstyrelsen, inklusive den ansvariga ledamoten. Exekutivstyrelsen ska vara väl avvägd och proportionell samt avspegla unionen som helhet.

3.Om en heltidsledamot i exekutivstyrelsen inte längre uppfyller villkoren i artikel

46eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet, efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen i fråga från dennes uppdrag.

4.Mandatet för heltidsledamöter ska vara fem år och kunna förlängas en gång. Under en period på nio månader före utgången av heltidsledamotens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera följande:

a)Resultaten under den första mandatperioden och sättet på vilket dessa uppnåtts.

b)Myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.

Kommissionen ska, med beaktande av denna utvärdering, överlämna listan med heltidsledamöter för förlängning till rådet. På grundval av denna lista och med beaktande av utvärderingen får rådet förlänga mandatet för heltidsledamöterna.”.

(31)Följande artikel ska införas som artikel 45 a:

”Artikel 45 a

Beslutsfattande

1.Exekutivstyrelsens beslut ska antas med enkel majoritet bland dess ledamöter. Varje ledamot ska ha en röst. Vid lika röstetal ska ordföranden ha utslagsröst.

2.Kommissionens företrädare ska delta i exekutivstyrelsens sammanträden, utan rösträtt förutom i de frågor som avses i artikel 63.

3.Exekutivstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

4.Sammanträdena i exekutivstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av en av ledamöterna, och ledas av ordföranden.

Exekutivstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde i tillsynsstyrelsen, och så ofta som exekutivstyrelsen anser det nödvändigt. Den ska sammanträda minst fem gånger per år.

5. Ledamöterna i exekutivstyrelsen får, om inte annat följer av arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter. De deltagare som inte har rösträtt får inte delta i diskussioner inom exekutivstyrelsen som rör enskilda finansinstitut.”.

(32)Följande artikel ska införas som artikel 45b:

”Artikel 45b

Interna kommittéer

Exekutivstyrelsen får inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som den tilldelats.”.

(33)Artikel 46 ska ersättas med följande:

”Artikel 46

Oberoende

Ledamöterna i exekutivstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller andra offentliga eller privata organ får försöka påverka exekutivstyrelsen ledamöter när dessa utför sina uppgifter.”.

(34)Artikel 47 ska ersättas med följande:

”Artikel 47

Uppgifter

1.Exekutivstyrelsen ska se till att myndigheten utför sitt uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna förordning. Den ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten fungerar, i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden.

2.Exekutivstyrelsen ska föreslå ett årligt och ett flerårigt arbetsprogram för antagande av tillsynsstyrelsen.

3.Exekutivstyrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i enlighet med artiklarna 63 och 64.

För tillämpningen av artiklarna 17, 19, 29a, 30, 31a och 35b–35h ska exekutivstyrelsen vara behörig att agera och att fatta beslut. Exekutivstyrelsen ska hålla tillsynsstyrelsen underrättad om de beslut som den fattar.

3a. Exekutivstyrelsen ska granska, yttra sig över och lägga fram förslag om alla frågor som ska beslutas av tillsynsstyrelsen.

4.Exekutivstyrelsen ska anta myndighetens plan för personalpolitiken och, enligt artikel 68.2, nödvändiga genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

5.Exekutivstyrelsen ska anta särskilda bestämmelser om tillgång till myndighetens handlingar i enlighet med artikel 72.

6.Exekutivstyrelsen ska lägga fram en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, på grundval av det förslag till årsrapport som avses i artikel 53.7 för tillsynsstyrelsen för godkännande.

7.Exekutivstyrelsen ska utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.

8.Ledamöterna i exekutivstyrelsen ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.

9.Den ansvariga ledamoten ska ha följande särskilda uppgifter:

a)Genomföra myndighetens årliga arbetsprogram under tillsynsstyrelsens vägledning och exekutivstyrelsens kontroll.

b)Vidta nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten fungerar, i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden.

c)Utarbeta ett flerårigt arbetsprogram enligt vad som avses i artikel 47.2.

d)Utarbeta ett arbetsprogram senast den 30 juni varje år för det följande året enligt vad som avses i artikel 47.2.

e)Utarbeta ett preliminärt förslag till budget för myndigheten i enlighet med artikel 63 och genomföra myndighetens budget i enlighet med artikel 64.

f)Utarbeta ett förslag till årlig rapport med ett avsnitt om myndighetens reglerings- och tillsynsverksamheter och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor.

g)När det gäller myndighetens personal, utöva de befogenheter som anges i artikel 68 och behandla personalfrågor.”.

(35)Artikel 48 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Ordföranden ska ansvara för att förbereda arbetet i tillsynsstyrelsen och leda sammanträdena i tillsynsstyrelsen och exekutivstyrelsen.”.

(b)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Ordföranden ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansinstitut och finansiella marknader samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn och reglering, efter en öppen ansökningsomgång som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen ska lägga fram en slutlista med kandidater för posten som ordförande för Europaparlamentets godkännande. Efter det att slutlistan godkänts ska rådet anta ett beslut om att utse ordföranden.

Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet, efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen i fråga från dennes uppdrag.”.

(c)I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Rådet får, på förslag av kommissionen och med beaktande av utvärderingen, förnya ordförandens mandat en gång.”.

(d)Punkt 5 ska utgå.

(36)Artikel 49a ska ersättas med följande:

”Artikel 49 a

Utgifter

Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.”.

(37)Artiklarna 51, 52, 52a och 53 ska utgå.

(38)I artikel 54.2 ska följande led läggas till:

”– insättnings-, konsument- och investerarskydd.

(39)I artikel 55 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. En ledamot i exekutivstyrelsen, företrädaren för kommissionen och ESRB ska inbjudas som observatörer till sammanträdena i den gemensamma kommittén och i de underkommittéer som avses i artikel 57.”

(40)Artikel 58 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens exekutivstyrelse från en slutlista som kommissionen föreslår efter en öppen inbjudan att inkomma med intresseanmälan som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen.”.

(b)Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Ledamöter i överklagandenämnden, som utsetts av myndighetens exekutivstyrelse, får inte avsättas under sin mandatperiod så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel och exekutivstyrelsen fattar beslut om avsättande efter samråd med tillsynsstyrelsen.”.

(41)I artikel 59 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De får inte vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra uppgifter inom myndigheten, dess exekutivstyrelse eller dess tillsynsstyrelse.”.

(42)I artikel 60 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet behöriga myndigheter, får överklaga varje beslut av myndigheten som fattats enligt artiklarna 17, 18, 19 eller 35 och varje annat beslut som myndigheten fattat i enlighet med någon av de unionsakter som avses i artikel 1.2, om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den överklagande personligen.”.

(43)Artikel 62 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Myndighetens intäkter ska, utan att det påverkar andra typer av intäkter, bestå av någon kombination av följande:

a)Ett utjämnande bidrag från unionen, vilket tas upp i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt) och som inte överstiger 40 % av myndighetens beräknade intäkter.

b)Årliga avgifter från finansinstitut, baserade på de årliga beräknade utgifterna för den verksamhet som måste utföras enligt denna förordning och enligt de unionsakter som avses i artikel 1.2, för varje kategori av deltagare inom myndighetens behörighetsområde.

c)Eventuella avgifter som betalas till myndigheten i de fall som anges i relevanta instrument inom unionslagstiftningen.

d)Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer.

e)Avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster som begärts av behöriga myndigheter.”.

(b)Följande punkter ska läggas till som punkterna 5 och 6:

”5. De årliga avgifter som avses i punkt 1 b ska samlas in varje år från enskilda finansinstitut av de myndigheter som varje medlemsstat utser. Senast den 31 mars varje budgetår ska varje medlemsstat till myndigheten erlägga det belopp som den är skyldig att samla in i enlighet med de kriterier som anges i den delegerade akt som avses i artikel 62a.

6. De frivilliga bidrag från medlemsstaterna och observatörer som avses i punkt 1 d ska inte godtas om detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet.”.

(44)Följande artikel ska införas som artikel 62 a:

”Artikel 62 a

Delegerade akter om beräkning av årliga avgifter från finansinstitut

Kommissionen ska ha befogenhet i enlighet med artikel 75a att anta delegerade akter för att bestämma hur de årliga avgifter från enskilda finansinstitut som avses i artikel 62 e ska beräknas, genom att fastställa följande:

a)En metod för att fördela de beräknade utgifterna på kategorier av finansinstitut som grund för att bestämma den andel av avgifterna som finansinstitut i varje kategori ska stå för.

b)Lämpliga och objektiva kriterier för att bestämma de årliga avgifter som ska betalas av enskilda finansinstitut som omfattas av de unionsakter som avses i artikel 1.2 på grundval av deras storlek som ett ungefärligt mått på deras betydelse på marknaden.

fI de kriterier som avses i första stycket led b får ingå antingen tröskelvärden under vilka avgifter inte ska betalas eller minimibelopp som avgifterna inte får underskrida.”.

(45)Artikel 63 ska ersättas med följande:

”Artikel 63

Upprättande av budgeten

1.Varje år ska den ansvariga ledamoten utarbeta ett preliminärt förslag till samlat programdokument för myndigheten för de tre följande budgetåren, med beräknade inkomster och utgifter samt uppgifter om personal, från den årliga och fleråriga programplaneringen och översända det till exekutivstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen.

1 a. Styrelsen ska, på grundval av det förslag som har godkänts av tillsynsstyrelsen, anta förslaget till samlat programdokument för de tre följande budgetåren.

1b. Förslaget till samlat programdokument ska översändas av exekutivstyrelsen till kommissionen, Europaparlamentet och rådet senast den 31 januari.

2.Med utgångspunkt i förslaget till samlat programdokument ska kommissionen i förslaget till unionens budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de utjämnande bidrag som ska belasta unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i fördraget.

3.Budgetmyndigheten ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Budgetmyndigheten ska bevilja anslag för utjämnande bidrag till myndigheten.

4.Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig när unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.

5. Exekutivstyrelsen ska omedelbart underrätta budgetmyndigheten om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter.”.

(46)Artikel 64 ska ersättas med följande:

”Artikel 64

Genomförande och kontroll av budgeten

”1. Den ansvariga ledamoten ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens budget.

2.Myndighetens räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars påföljande år.

3.Myndighetens räkenskapsförare ska senast den 1 mars påföljande år översända de räkenskapsuppgifter som krävs som underlag för konsolideringen till kommissionens räkenskapsförare på det sätt och i den form som denne har fastställt.

4.Myndighetens räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten senast den 31 mars påföljande år.

5.Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 148 i budgetförordningen ska myndighetens räkenskapsförare upprätta dess slutliga räkenskaper. Den ansvariga ledamoten ska sända dem till tillsynsstyrelsen, som ska avge ett yttrande om dessa räkenskaper.

6.Myndighetens räkenskapsförare ska senast den 1 juli påföljande år sända de slutliga räkenskaperna, tillsammans med tillsynsstyrelsens yttrande, till kommissionens räkenskapsförare och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.

Myndighetens räkenskapsförare ska också senast den 1 juli sända ett redovisningspaket till kommissionens räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen.

7.De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det påföljande året.

8.Senast den 30 september ska den ansvariga ledamoten besvara revisionsrättens iakttagelser. Ledamoten ska även sända en kopia av svaret till exekutivstyrelsen och kommissionen.

9.Den ansvariga ledamoten ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 165.3 i budgetförordningen, lägga fram för Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl.

10.Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N.”.

(47)Artikel 65 ska ersättas med följande:

”Artikel 65

Finansiella bestämmelser

Exekutivstyrelsen ska anta myndighetens finansiella bestämmelser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får inte avvika från kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013* för de organ som avses i artikel 208 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande.

*Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42).”.

(48)I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013** gälla för myndigheten utan inskränkning.

**Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT

L 248, 18.9.2013, s. 1).”.

(49)Artikel 68 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbegripet heltidsledamöterna i exekutivstyrelsen och dess ordförande.

2.Exekutivstyrelsen ska i samråd med kommissionen anta de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.”.

(b)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Exekutivstyrelsen får anta bestämmelser som gör det möjligt för myndigheten att anlita utstationerade nationella experter från medlemsstaterna.”.

(50)Artikel 70 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört.”.

(b)I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Vidare ska skyldigheten enligt punkt 1 och första stycket i denna punkt inte hindra myndigheten och de behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de rättsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.”.

(c)Följande punkt ska införas som punkt 2 a:

”2 a. Exekutivstyrelsen och tillsynsstyrelsen ska säkerställa att personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av exekutivstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga myndigheten för detta syfte, omfattas av krav på tystnadsplikt som är likvärdiga med kraven i föregående punkter.

Samma krav på tystnadsplikt ska även gälla för observatörer som deltar i exekutivstyrelsens och tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.”.

(d)I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med behöriga myndigheter i enlighet med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansinstitut.”.

(51)Artikel 71 ska ersättas med följande:

”Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning (EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt förordning (EU) 2018/XXX (dataskyddsförordning för EU:s institutioner och organ) inom ramen för dess ansvarsområden.”.

(52)I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Exekutivstyrelsen ska anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.”.

(53)I artikel 73 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Exekutivstyrelsen ska fatta beslut om myndighetens interna språkordning.”.

(54)I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande:

”De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter exekutivstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.”.

(55)Följande artikel ska införas som artikel 75 a:

”Artikel 75 a

Utövande av delegering

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 35c och 62a ska ges till kommissionen tills vidare.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 35c och 62a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artikel 35c eller 62a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”.

(56)Artikel 76 ska ersättas med följande:

”Artikel 76

Förhållande till CEBS

Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till CEBS. CEBS alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten automatiskt överföras till myndigheten. CEBS ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skulder vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas av CEBS och av kommissionen.”.

(57)Följande nya artikel ska införas som artikel 77a:

”Artikel 77a

Övergångsbestämmelser

Förordnandet som verkställande direktör som utsetts i enlighet med förordning nr 1093/2010, senast ändrad genom direktiv (EU) 2015/2366, och dithörande arbetsuppgifter, som innehas den [Publikationsbyrån: för in datumet 3 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska upphöra den dagen.

Förordnandet som ordförande som utsetts i enlighet med förordning nr 1093/2010, senast ändrad genom direktiv (EU) 2015/2366, och dithörande arbetsuppgifter, som innehas den [Publikationsbyrån: för in datumet 3 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska fortsätta fram till dess att det löper ut.

Förordnandet som ledamot i förvaltningsstyrelsen som utsetts i enlighet med förordning nr 1093/2010, senast ändrad genom direktiv (EU) 2015/2366, och

dithörande arbetsuppgifter, som innehas den [Publikationsbyrån: för in datumet 3 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska upphöra den dagen.”.

Artikel 2

Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010

Förordning (EU) 1094/2010 ska ändras på följande sätt:

(1)I artikel 1 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG med undantag av avdelning IV, direktiven 2002/92/EG, 2003/41/EG, 2002/87/EG och 2009/103/EG* samt, i den mån dessa akter tillämpas på försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare, inom ramen för de relevanta delarna av direktiven (EU) 2015/849 och 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa akter och alla framtida rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten tilldelas uppgifter.

*Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september

2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263.7.10.2009, s.11).”.

(2)I artikel 2.5 skal följande stycke läggas till:

”I denna förordning innefattar tillsyn den verksamhet som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2.”.

(3)I artikel 4.2 ska led ii ersättas med följande:

”ii) när det gäller direktiven 2002/65/EG och (EU) 2015/849, de myndigheter som är behöriga att säkerställa att finansinstitut enligt definitionen i punkt 1 uppfyller kraven i de direktiven.”.

(4)Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. En exekutivstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 47.”.

(b)Punkt 4 ska utgå.

(5)Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Följande led ska införas som led aa:

”aa) Att utarbeta och hålla uppdaterad en EU-handbok för tillsynen av finansinstitut i unionen.”.

ii)Leden e och f ska ersättas med följande:

f)Att övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sina behörighetsområden, om relevant även utveckling som rör trender för innovativa finansiella tjänster.”.

iii)Led h ska ersättas med följande:

h)Att främja skyddet av försäkringstagare, personer som omfattas av pensionssystem och förmånstagare, konsumenter och investerare.”.

iv)Led l ska utgå.

(v)Följande led ska införas som led m:

”m) Att avge yttranden när det gäller ansökningar avseende interna modeller, för att underlätta beslutsfattandet och att ge stöd i enlighet med artikel 21a.”.

(b)Följande nya punkt ska införas som punkt 1 a:

”1a. När myndigheten utför sina uppgifter enligt denna förordning ska den beakta tekniska innovationer, innovativa och hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.”.

(c)I punkt 2 ska följande ändringar göras: i) Följande led ska införas som led ca:

”ca) utfärda rekommendationer i enlighet med artiklarna 29a och 31a.”.

ii) Led h ska ersättas med följande:

”h) samla in nödvändiga uppgifter om finansinstitut i enlighet med artikel 35 och artikel 35b,”.

(d)Följande punkt ska läggas till som punkt 3:

”3. När myndigheten utför de uppgifter som avses i punkt 1 och utövar de befogenheter som avses i punkt 2 ska den ta vederbörlig hänsyn till principerna om bättre lagstiftning, inbegripet resultaten av den analys av kostnader och fördelar som ska genomföras i enlighet med denna förordning.”.

(6)Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 1 ska följande led aa och ab införas:

”aa) göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden och bygga upp en gemensam bild av praxis på marknaderna, i syfte att identifiera potentiella problem och att analysera deras effekter,

ab) utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att utan onödigt dröjsmål upptäcka möjliga upphov till skada för konsumenterna.”.

(b)I punkt 1 ska led d ersättas med följande:

”d) utveckla gemensamma regler om utlämnande av uppgifter.”.

(c)Punkt 2 ska ersättas med följande:

(d)Punkt 4 ska ersättas med följande:

bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten får också låta nationella dataskyddsmyndigheter ingå i kommittén.”.

(7)Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

(b)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska, utom i undantagsfall, genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska, utom i undantagsfall, också begära yttranden eller råd från intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner.”.

(c)I punkt 4 ska följande mening läggas till i slutet:

(d)Följande punkt ska läggas till som punkt 5:

”5. Om två tredjedelar av ledamöterna i intressentgruppen för försäkring och återförsäkring eller intressentgruppen för tjänstepensioner anser att myndigheten har överskridit sin behörighet genom att utfärda vissa riktlinjer eller rekommendationer, får de lämna ett motiverat yttrande till kommissionen.

(8)I artikel 17.2 ska följande stycken läggas till:

Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan onödigt dröjsmål.

(9)Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

b)På eget initiativ, om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva kriterier.

(b)Följande punkter ska införas som punkterna 1a och 1b:

”1a. I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan dröjsmål underrätta myndigheten om att en överenskommelse inte har nåtts:

i)Tidsfristen löper ut.

ii)En eller flera av de berörda behöriga myndigheterna konstaterar på grundval av objektiva faktorer att oenighet föreligger.

i)En eller flera av de berörda behöriga myndigheterna konstaterar på grundval av objektiva faktorer att oenighet föreligger.

ii)Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa unionslagstiftningen, och den anmodade myndigheten ännu inte har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.”.

(c)I punkt 1 ska andra stycket utgå.

1b. Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt

1.Om myndigheten agerar på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.

Då ett gemensamt beslut krävs enligt de rättsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet, i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i artikel 47.3a, avvakta med sina enskilda beslut, . Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 är avslutat.”.

(d)Punkt 3 ska ersättas med följande:

(e)Följande punkt ska införas som punkt 3a:

(f)Punkt 4 ska ersättas med följande:

(10)Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

Myndigheten ska främja och övervaka effektivitet, ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som avses i direktiv 2009/138/EG och verka för enhetlighet i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionslagstiftningen. I syfte att skapa enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska personal från myndigheten kunna delta i tillsynskollegiernas verksamhet eller leda den om så är lämpligt, däribland undersökningar på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.”.

(b)I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:

”För tillämpningen av denna punkt och punkt 1 i denna artikel ska myndigheten anses vara en ”behörig myndighet” eller en ”tillsynsmyndighet” i den mening som avses i relevant lagstiftning.”.

(11)Följande artikel ska införas som artikel 21 a:

”Artikel 21 a

Interna modeller

1.För att bidra till upprättandet av gemensamma standarder och metoder för tillsyn av hög kvalitet ska myndigheten på eget initiativ eller på en eller flera tillsynsmyndigheters begäran göra följande:

a)Avge yttranden till de berörda tillsynsmyndigheterna om ansökan om att använda eller ändra en intern modell. För att kunna göra detta får Eiopa begära all nödvändig information från de berörda tillsynsmyndigheterna.

b)Vid oenighet om godkännandet av interna modeller, ge stöd till de berörda tillsynsmyndigheterna för att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i artikel 19.

2.Under de förhållanden som anges i artikel 231.6a i direktiv 2009/138/EG får företag begära att Eiopa bistår de behöriga myndigheterna för att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i artikel 19.

(12)I artikel 22.4 ska andra stycket ersättas med följande:

”I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas i denna förordning, inklusive artiklarna 35 och 35b.”.

(13)Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Följande led ska införas som led aa:

”aa) Utfärda den strategiska tillsynsplanen enligt artikel 29a.”.

ii)Led b ska ersättas med följande:

iii) Led e ska ersättas med följande:

(b)I punkt 2 ska följande stycke läggas till som andra stycket:

”I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en EU-handbok för tillsynen av finansinstitut i unionen, med beaktande av förändringar i finansinstitutens affärspraxis och affärsmodeller. EU-handboken för tillsyn som helhet ska beskriva bästa tillsynspraxis samt metoder och processer av hög kvalitet.”.

(14)Följande artikel ska införas som artikel 29a:

”Artikel 29a

Strategisk tillsynsplan

Senast den 31 december varje år ska de behöriga myndigheterna anta sina årliga arbetsprogram med beaktande av eventuella sådana rekommendationer.

4.Senast den 31 mars varje år ska varje behörig myndighet till myndigheten översända en rapport om genomförandet av det årliga arbetsprogrammet.

Rapporten ska innehålla åtminstone följande information:

b)En beskrivning av verksamhet som genomförts men som inte ingick i det årliga arbetsprogrammet.

6. Myndigheten ska offentliggöra information om bästa praxis som konstaterats vid bedömningen av de årliga arbetsprogrammen så att den blir allmänt tillgänglig.”.

(15)Artikel 30 ska ändras på följande sätt:

(a)Artikelrubriken ska ersättas med följande:

”Utvärdering av behöriga myndigheter”.

(b)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska regelbundet genomföra granskningar av hela eller delar av behöriga myndigheters verksamhet för att uppnå mer enhetliga tillsynsresultat. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Vid utvärderingarna ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda behöriga myndigheten, inbegripet all information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35, och eventuella uppgifter från berörda parter.”.

(c)Följande punkt ska införas som punkt 1 a:

(d)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”Utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:”.

ii)Led a ska ersättas med följande:

(e)Punkt 3 ska ersättas med följande:

(f)Följande punkt ska införas som punkt 3a:

(g)Punkt 4 ska ersättas med följande:

4. Myndigheten ska offentliggöra den rapport som avses i punkt 3, och eventuella uppföljningsrapporter, såvida inte offentliggörandet skulle innebära risker för det finansiella systemets stabilitet. Den behöriga myndighet som är föremål för utvärderingen ska ges tillfälle att kommentera en rapport innan den offentliggörs. Kommentarerna ska göras allmänt tillgängliga, såvida inte offentliggörandet skulle innebära risker för det finansiella systemets stabilitet.”.

(16)I artikel 31 ska följande nya punkt läggas till som punkt 2:

”2. ”När det gäller behöriga myndigheters verksamhet för att underlätta marknadstillträde för aktörer eller produkter som baserar sig på teknisk innovation ska myndigheten främja enhetlig tillsyn, särskilt genom utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.”.

(17)Följande nya artikel ska införas som artikel 31a:

”Artikel 31 a

Samordning när det gäller delegering och utkontraktering av verksamheter samt

risköverföring

2.De behöriga myndigheterna ska anmäla till myndigheten om de planerar att auktorisera eller registrera ett finansinstitut som står under tillsyn av den berörda behöriga myndigheten i enlighet med de rättsakter som avses i artikel 1.2, och om finansinstitutets affärsplan innebär att en väsentlig del av dess verksamhet eller någon av dess centrala funktioner utkontrakteras eller delegeras eller att risken i samband med en väsentlig del av dess verksamhet överförs till tredjeland, för att åtnjuta EU-pass samtidigt som de i huvudsak har väsentlig verksamhet eller väsentliga funktioner utanför unionen. Anmälan ska vara tillräckligt detaljerad för att myndigheten ska kunna göra en bedömning.

informera den behöriga myndigheten om detta inom 20 arbetsdagar från mottagandet av anmälan från den behöriga myndigheten. I det fallet ska den berörda behöriga myndigheten invänta myndighetens yttrande innan den beviljar auktorisering eller registrering.

(18)Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

(19)Följande nya punkt ska införas som punkt 2a:

(20)Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 2 ska ersättas med följande:

(b)Följande punkter ska införas som punkterna 2a, 2b och 2c:

berörda tredjeländernas marknadsrelevans. Myndigheten ska överlämna en konfidentiell rapport om sina resultat till kommissionen en gång om året.

Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de rättsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 andra meningen, ska myndigheten då det är möjligt samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna och i tillämpliga fall även med resolutionsmyndigheterna, i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Samarbetet ska ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser om följande:

b)I den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, inbegripet inspektioner på plats.

Myndigheten ska en gång per år överlämna en konfidentiell rapport till kommissionen om utvecklingen inom reglering, tillsyn och efterlevnadskontroll samt marknadsutveckling i de tredjeländer som avses i punkt 2a, med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion.

gäller filialer till enheter från tredjeland. De ska samtidigt ge myndigheten ett förslag till de arrangemang som planeras.

(21)I artikel 34 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. När det gäller bedömning av fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG och som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten efter ansökan från någon av de berörda behöriga myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om en bedömning, utom avseende kriterierna i artikel 59.1 e i direktiv 2009/138/EG. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under alla förhållanden före slutet av bedömningsperioden enligt direktiv 2009/138/EG. Artiklarna 35 och 35b ska tillämpas på de områden för vilka myndigheten får avge ett yttrande.”.

(22)Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkterna 1, 2 och 3 ska ersättas med följande:

Uppgifterna ska vara korrekta och fullständiga och lämnas in inom den tidsfrist som fastställs av myndigheten.

(b)Punkt 5 ska ersättas med följande:

a) Andra myndigheter med tillsynsfunktioner.

b)Det ministerium som ansvarar för finansfrågor i den berörda medlemsstaten, om ministeriet förfogar över tillsynsinformation.

c)Den nationella centralbanken i den berörda medlemsstaten.

d)Statistikbyrån i den berörda medlemsstaten.

På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna bistå den vid insamlingen av uppgifterna.”.

(c)Punkterna 6 och 7 ska utgå.

(23)Följande ska införas som artikel 35a–35h:

”Artikel 35 a

Utövande av de befogenheter som avses i artikel 35b

Artikel 35b

Begäran om upplysningar riktad till finansinstitut

1.Om uppgifter som begärts i enlighet med artikel 35.1 eller 35.5 inte är tillgängliga eller inte tillhandahålls inom den tidsfrist som myndigheten fastställt, får myndigheten genom en enkel begäran eller genom ett beslut ålägga de relevanta finansinstituten att tillhandahålla alla uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning:

2.En sådan enkel begäran om uppgifter som avses i punkt 1 ska

a)hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

b)ange syftet med begäran,

c)specificera vilka uppgifter som begärs,

d)ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,

f)ange det bötesbeloppsom kan utfärdas i enlighet med artikel 35c om de uppgifter som lämnas är oriktiga eller vilseledande.

3.När myndigheten begär uppgifter genom ett beslut ska den

a)hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

b)ange syftet med begäran,

c)specificera vilka uppgifter som begärs,

d)fastställa en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,

e)ange de viten som föreskrivs i artikel 35d om den begärda informationen är ofullständig,

f)ange de böter som föreskrivs i artikel 35c om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande,

g)informera om rätten att överklaga beslutet inför överklagandenämnden och få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol i enlighet med artiklarna 60 och 61.

4.Finansinstituten eller deras företrädare och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska personer, de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna de begärda uppgifterna. I behörig ordning befullmäktigade advokater får lämna den begärda informationen på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir ansvariga fullt ut om den lämnade informationen är ofullständig, oriktig eller vilseledande.

6.Myndigheten får endast använda konfidentiella uppgifter som den mottagit i enlighet med denna artikel för att utföra verksamhetsuppgifter som den tilldelas genom denna förordning.

Artikel 35c

Förfaranderegler för åläggande av böter

1.Om myndigheten vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en överträdelse enligt artikel 35d.1 ska den utse en oberoende utredare inom myndigheten för att utreda saken. Den utsedde utredaren får inte vara involverad eller ha varit direkt eller indirekt involverad i direkt eller indirekt tillsyn av de berörda finansinstituten och ska utföra sina uppgifter oberoende av tillsynsstyrelsen.

3.För att utföra sina uppgifter ska utredaren ha befogenhet att begära information i enlighet med artikel 35b.

4.När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av myndigheten i dess tillsynsverksamhet.

6.Rätten till försvar för personer som är föremål för utredningarna ska iakttas fullt ut under utredningar som görs enligt denna artikel.

7.När utredaren lämnar in dossiern med utredningsresultaten till tillsynsstyrelsen ska denne underrätta de personer som är föremål för utredningarna. De personer som

är föremål för utredningarna ska ha rätt att få tillgång till dossiern, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till dossiern ska inte omfatta konfidentiella uppgifter som påverkar tredje parters intressen.

9.Utredaren ska inte delta i tillsynsstyrelsens överläggningar eller på något sätt ingripa i tillsynsstyrelsens beslutsprocess.

a)Rätten till försvar.

b)Tidsfrister.

c)Bestämmelser som anger hur böter eller viten krävas in.

d)Bestämmelser om preskriptionstider för föreläggande och verkställighet av böter och viten.

Artikel 35d

Böter

1.Myndigheten ska anta ett beslut om att förelägga böter om den finner att ett finansinstitut som avses i artikel 35b uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att tillhandahålla uppgifter som svar på ett beslut om begäran om uppgifter enligt artikel 35b.3 eller har lämnat felaktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter som svar på en enkel begäran om uppgifter eller ett beslut enligt artikel 35b.2.

2.Basbeloppet för böter enligt punkt 1 ska uppgå till minst 50 000 EUR och ska inte överstiga 200 000 EUR.

3.När myndigheten fastställer basbeloppet för de böter som avses i punkt 2 ska den beakta det berörda finansinstitutets årsomsättning för föregående verksamhetsår och beloppet ska vara