Sveriges tillträde till FN:s tilläggsprotokoll mot människosmuggling (Departementsserien 2004:38)

Innehåll

1	Sammanfattning .......................................................	7
2	Promemorians lagförslag ............................................	9

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1991:453) om

	tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg	..........................9
3	FN-protokollets innehåll m.m. ..................................	11
3.1	Bakgrund ..............................................................................	11
3.2	Allmänt .................................................................................	13

3.3Protokollets förhållande till FN:s konvention mot

	gränsöverskridande organiserad brottslighet .....................	13
3.4	Protokollets syfte.................................................................	14
3.5	Definition av uttryck i protokollet .....................................	14
3.6	Protokollets tillämpningsområde........................................	15
3.7	Migranters straffrättsliga ansvar..........................................	16
3.8	Kriminalisering.....................................................................	16
3.9	Människosmuggling till havs...............................................	17

			Ds 2004:38
3.10 Förebyggande åtgärder och samarbete mellan staterna
m.m. ......................................................................................			19
3.10.1 Informationsutbyte ..................................................			19
3.10.2 Åtgärder vid gränser .................................................			20
3.10.3 Rese- och identitetshandlingar.................................			21
3.10.4 Utbildning och tekniskt samarbete .........................			21
3.10.5 Andra förebyggande åtgärder...................................			22
3.10.6 Skydds- och hjälpåtgärder ........................................			23
3.10.7 Avtal och andra arrangemang...................................			23
3.10.8 Smugglade migranters återvändande........................			24
3.10.9 Förbehåll,	tvistlösning	och	övriga

		slutbestämmelser.......................................................	24
4	Sveriges tillträde till protokollet ................................		27
5	Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning ....		29
5.1	Kriminalisering av människosmuggling..............................		29
	5.1.1	Åtagandena................................................................	29
	5.1.2 Gällande bestämmelser i utlänningslagen fram
		till och med 30 september 2004 ...............................	30
	5.1.3	Gällande bestämmelser i utlänningslagen från
		och med den 1 oktober 2004....................................	31
	5.1.4 Övrig kriminalisering i förhållande till
		åtagandena .................................................................	33
	5.1.5	Lagstiftningsbehovet ................................................	33
5.2	Migranters straffrättsliga ansvar..........................................		42
5.3	Människosmuggling till havs ...............................................		43
5.4	Informationsutbyte..............................................................		56
5.5	Gränskontrollåtgärder och transportörsansvar..................		59
5.6	Rese- och identitetsdokument ............................................		62

5.7Utbildning, tekniskt samarbete och andra

förebyggande åtgärder .........................................................

Ds 2004:38
5.8	Skydds- och hjälpåtgärder ...................................................	66
5.9	Avtal och andra arrangemang..............................................	68
5.10	Smugglade migranters återvändande...................................	69
6	Ikraftträdande.........................................................	73
7	Ekonomiska konsekvenser ........................................	75
8	Författningskommentar............................................	77
Bilaga 1 FN-protokollet mot människosmuggling................		79

1 Sammanfattning

I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda ett inom Förenta nationerna (FN) utarbetat tilläggsprotokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Tilläggsprotokollet innehåller bland annat krav på de avtalsslutande parterna om en kriminalisering av förfaranden som innebär hjälp till olovlig vistelse och människosmuggling. Därutöver innehåller tilläggsprotokollet bestämmelser om förebyggande åtgärder och samarbete mellan parterna i syfte att bekämpa människosmuggling, däribland människosmuggling till havs.

I promemorian föreslås att lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg utvidgas till att även omfatta tilläggsprotokollet mot människosmuggling. I övrigt görs bedömningen att det inte krävs några lagstiftningsåtgärder för att Sverige skall kunna tillträda tilläggsprotokollet.

2 Promemorians lagförslag

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg

Härigenom föreskrivs att lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Efter framställning av annan stat får regeringen medge den staten att ingripa mot ett svenskt fartyg utanför svenskt

territorium i enlighet med
Förenta			Nationernas		1.	Förenta		nationernas
konvention		den	19 december		konvention		den	19	december
1988 mot olaglig hantering av					1988 mot olaglig hantering av
narkotika		och	psykotropa		narkotika		och	psykotropa
ämnen.					ämnen, eller
					2.	tilläggsprotokollet				mot
					människosmuggling land-, luft-
					och	sjövägen		till	Förenta
					nationernas konvention den 15
					november		2000			mot
					gränsöverskridande organiserad
Ett	sådant medgivande			får	brottslighet.
					Ett	sådant medgivande				får
dock lämnas endast om det					dock lämnas endast om det
finns skälig anledning att anta					finns skälig anledning att anta
att	fartyget		används	för	att	fartyget		används		för
										9

Promemorians lagförslag

Ds 2004:38

brottslighet som begås på den			brottslighet som begås på den
främmande statens territorium			främmande statens territorium
eller som är avsedd att			eller som är avsedd att
fullbordas där eller som annars			fullbordas där eller som annars
riktar sig mot den statens			riktar sig mot den statens
intressen	samt	att	intressen	samt	att
brottsligheten motsvarar brott			brottsligheten motsvarar brott
för vilket enligt svensk lag är			för vilket enligt svensk lag är
föreskrivet fängelse i mer än ett			föreskrivet fängelse i ett år eller
år.			mer.

Regeringen får förena ett medgivande med de villkor som anses behövliga.

3 FN-protokollets innehåll m.m.

3.1Bakgrund

I december 1998 fick en s.k. ad hoc-kommitté i uppdrag av FN:s generalförsamling att utarbeta en konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet samt att dessutom överväga utarbetande av ytterligare instrument rörande tre olika brottstyper, nämligen människohandel, människosmuggling och vapenbrott.

I december 2000 öppnades FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen för undertecknande. Sverige undertecknade såväl konventionen som protokollet mot människosmuggling i Palermo den 12 december 2000.

Protokollet är inte självständigt i förhållande till konventionen utan kan bara tillträdas under förutsättning att staten också har tillträtt konventionen. Konventionen trädde i kraft den 29 september 2003. Den 12 november 2003 godkände riksdagen propositionen Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (prop. 2002/03:146, bet. 2003/04:JuU6, rskr. 2003/04:23). I propositionen gjordes bedömningen att ingen ny lagstiftning krävdes för att uppfylla åtagandena i konventionen. Riksdagen delade denna bedömning. Sverige deponerade det svenska ratifikationsinstrumentet den 30 april 2004 och för svensk del trädde konventionen i kraft den 30 maj 2004.

FN-protokollets innehåll m.m.

Ds 2004:38

Protokollet mot människosmuggling trädde i kraft den 28 januari 2004 efter det att 40 stater hade ratificerat det. Till de stater som har undertecknat protokollet hör bl.a. Norge, Island och samtliga 25 medlemsstater i EU. Hittills har tio av EU:s medlemsstater ratificerat protokollet.

Sverige har även undertecknat de två övriga tilläggsprotokollen till konventionen, dvs. protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn och protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar och komponenter och ammunition. Sveriges tillträde till tilläggsprotokollet mot människohandel har behandlats i propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111). Propositionen antogs av riksdagen den 26 maj 2004 (bet. 2003/04:JuU20, rskr. 2003/04:232). Regeringen beslutade den 17 juni 2004 att tilläggsprotokollet mot människohandel skulle ratificeras. Frågan om Sveriges tillträde till tilläggsprotokollet om vapenbrott bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Konventionen och dess tilläggsprotokoll kan även tillträdas av regionala organisationer för ekonomisk integration i vilka minst en medlemsstat är part i konventionen och i protokollen. Europeiska unionens råd bemyndigade den 8 december 2000 den Europeiska gemenskapen att underteckna konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet samt protokollen mot människohandel och smuggling av migranter (EGT L 30, 1.2.2001, s. 44). Bemyndigandet omfattar behörighet att underteckna instrumenten så långt dess bestämmelser avser frågor i vilka behörighet överförts till gemenskapen.

Vid sidan av konventionen och dess protokoll finns en överenskommelse om vad som skall ingå i de officiella noteringarna till ledning för tolkningen av konventionen och dess protokoll.

Protokollets originaltext i den engelska språkversionen samt en översättning till svenska finns intagen i bilaga 1.

Ds 2004:38

FN-protokollets innehåll m.m.

3.2Allmänt

Protokollet innehåller en kort ingress och 25 artiklar, för vilka redogörs nedan. Nedan behandlas också de artiklar i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet som har direkt betydelse för bestämmelserna i protokollet. Vidare behandlas sådana förtydliganden av relevans som återfinns i överenskommelsen till de officiella noteringarna, nedan kallad tolkningskommentaren.

När det talas om stater nedan avses, om inget annan sägs, stater som är bundna av protokollet, dvs. parter.

3.3Protokollets förhållande till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Artikel 1 i protokollet behandlar protokollets förhållande till konventionen. I punkt 1 anges att protokollet kompletterar konventionen och att protokollet skall tolkas tillsammans med konventionen. Vidare anges i punkt 2 att konventionens bestämmelser, i tillämpliga delar (mutatis mutandis), skall gälla även protokollet såvida inte annat anges i protokollet. Av tolkningskommentaren framgår att med uttrycket ”mutatis mutandis” avses att konventionens bestämmelser skall tillämpas i fråga om människosmuggling med sådana modifikationer som omständigheterna kräver. Tanken är att bestämmelserna i konventionen, när de tillämpas i fråga om människosmuggling, skall få väsentligen samma effekt som när de tillämpas på brottslighet enligt konventionen. Frågor om exempelvis domsrätt, utlämning, internationell rättslig hjälp i brottmål, juridiska personers ansvar och förverkande behandlas i konventionen. Enligt punkten 3 skall de brott som anges i artikel 6 i protokollet anses som brott enligt konventionen.

FN-protokollets innehåll m.m.

Ds 2004:38

3.4Protokollets syfte

I artikel 2 anges att protokollets syfte är att förebygga och bekämpa människosmuggling och främja samarbete mellan staterna i detta syfte samtidigt som de smugglade migranternas rättigheter skyddas.

3.5Definition av uttryck i protokollet

I artikel 3 definieras vissa uttryck i protokollet. Människosmuggling: främjande, i syfte att direkt eller indirekt

uppnå en ekonomisk eller annan materiell vinning, av en persons olagliga inresa i en stat som är bunden av protokollet och i vilken han eller hon inte är medborgare eller stadigvarande bosatt.

Av tolkningskommentaren följer att syftet med skrivningen ”att uppnå en ekonomisk eller annan materiell vinning” var att understryka att organiserade brottsliga sammanslutningars verksamheter faller in under protokollets tillämpningsområde. Personer som av humanitära skäl eller på grund av nära familjeanknytning ger sitt stöd till migranter omfattas däremot inte av protokollets bestämmelser.

Olaglig inresa: gränspassering utan att uppfylla de erforderliga villkoren för laglig inresa i den mottagande staten.

Falsk rese- eller identitetshandling: en rese- eller identitetshandling som i) har förfalskats eller ändrats på ett avgörande sätt av en person eller en myndighet som inte lagligen är bemyndigad att upprätta eller utfärda sådan handling på en stats vägnar, eller ii) som har otillbörligt utfärdats eller erhållits genom någon som inte varit behörig, genom bestickning, tvång eller på annat olagligt sätt, eller iii) som används av en annan person än den rättmätige innehavaren.

Enligt tolkningskommentaren avses med begreppet ”resehandling” varje typ av dokument som krävs för inresa i eller utresa från en stat enligt dess nationella rätt. Med begreppet ”identitetshandling” avses varje dokument som normalt används som bevis för en persons identitet i en stat enligt dess

Ds 2004:38

FN-protokollets innehåll m.m.

lagstiftning eller system i övrigt. Uttrycket ”förfalskats eller ändrats” skall enligt tolkningskommentaren inkludera inte bara framställande av falska dokument utan också förvanskningar av riktiga dokument och ifyllande av stulna blanka dokument. Tanken är att såväl falska eller förfalskade dokument som äkta och korrekt utfärdade dokument som används av en annan person än den laglige innehavaren skall omfattas.

Fartyg: sjögående farkost av vilket slag som helst, innefattande svävare och bärplansfarkost, som används eller kan användas som transportmedel på vatten, utom örlogsfartyg, hjälpfartyg eller annat fartyg som ägs eller brukas av en stat och som vid tidpunkten i fråga uteslutande används i statlig, ickeaffärsdrivande tjänst.

3.6Protokollets tillämpningsområde

I artikel 4 anges protokollets tillämpningsområde. Protokollet är, om inte annat anges, tillämpligt på förebyggande, utredning och lagföring av brott som anges i artikel 6 när brottet är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig, liksom för skydd av de personers rättigheter som har utsatts för sådana brott. Av artikel 3.2 i konventionen följer att ett brott är gränsöverskridande till sin natur

a)om brottet begås i mer än en stat,

b)om brottet begås i en stat, men en betydande del av förberedelserna, planeringen, ledningen eller kontrollen sker i en annan stat,

c)om brottet begås i en stat men en organiserad brottslig sammanslutning som bedriver kriminell verksamhet i mer än en stat är delaktig, eller

d)om brottet begås i en stat men har betydande följder i en annan stat.

Av konventionens artikel 2 följer vidare att med ”organiserad brottslig sammanslutning” avses en strukturerad sammanslutning bestående av tre eller flera personer, som finns under en

FN-protokollets innehåll m.m.

Ds 2004:38

viss tid och som handlar i samförstånd i syfte att begå ett eller flera grova brott eller överträdelser som är straffbelagda i enlighet med konventionen för att, direkt eller indirekt, uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning. Med ”strukturerad sammanslutning” avses enligt samma artikel en sammanslutning som inte slumpvis har bildats för att omedelbart begå ett brott och som inte behöver ha formellt definierade roller för sina medlemmar, kontinuitet i medlemskapet eller en utvecklad struktur.

3.7Migranters straffrättsliga ansvar

Av artikel 5 framgår att migranter inte skall kunna lagföras enligt protokollet på den grund att har varit utsatta för det kriminella agerandet som anges i artikel 6. Av artikel 6.4 nedan framgår att en stat inte är förhindrad att vidta åtgärder mot en person vars handlande eller beteende utgör brott enligt dess nationella lagstiftning.

3.8Kriminalisering

I artikel 6 anges vilka gärningar som skall kriminaliseras. Enligt punkten 1 skall varje stat vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att straffbelägga följande gärningar när de begås uppsåtligen och i syfte att direkt eller indirekt uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning:

a)Människosmuggling.

b)Gärningar som begås i syfte att möjliggöra människosmuggling genom antingen tillverkning av falsk rese- eller identitetshandling eller anskaffande, tillhandahållande eller innehav av sådana handlingar.

c)Att göra det möjligt för en person som inte är medborgare eller stadigvarande bosatt i en stat att stanna kvar där utan att uppfylla de erforderliga villkoren för att lagligen stanna kvar i

Ds 2004:38

FN-protokollets innehåll m.m.

staten på de sätt som anges i b) i denna punkt eller på annat olagligt sätt.

Vidare skall varje stat enligt artikel 6.2 vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att straffbelägga försök, medhjälp och anstiftan till gärningarna ovan.

Under de förutsättningar som följer av grundprinciperna i dess rättsordning skall varje stat, enligt artikel 6.3, vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att fastställa som försvårande omständigheter till de brott som anges i artikel 6, omständigheter som äventyrar eller som kan förmodas äventyra migranternas liv eller säkerhet, eller som är förenade med omänsklig eller förnedrande behandling, däribland utnyttjande, av sådana migranter.

Av artikel 6.4 framgår att ingen bestämmelse i protokollet skall hindra en stat från att vidta åtgärder mot en person vars beteende utgör ett brott enligt dess nationella lagstiftning. Av tolkningskommentaren framgår att med åtgärder ovan avses både straffrättsliga och administrativa sanktioner.

3.9Människosmuggling till havs

Artiklarna 7–9 behandlar samarbete, säkerhetsbestämmelser och åtgärder mot människosmuggling till havs.

I artikel 7 anges att staterna skall samarbeta i största möjliga utsträckning för att förebygga och bekämpa människosmuggling till havs i enlighet med den internationella havsrätten. Vidare anges i artikel 8 att en stat som har anledning att misstänka att ett fartyg som för dess flagg eller som uppger sig vara registrerat i den staten, som saknar nationalitet eller som, fast det för utländsk flagg, eller vägrar att visa flagg, i själva verket har ifrågavarande parts nationalitet, ägnar sig åt människosmuggling till havs, har rätt att begära bistånd av andra parter för att hindra att fartyget används för sådant ändamål.

Finns det misstanke om att ett fartyg som för en annan parts flagg eller som visar en annan parts registreringsbeteckningar, och som utövar sin rätt till fri sjöfart enligt internationell rätt är

FN-protokollets innehåll m.m.

Ds 2004:38

inblandat i människosmuggling, kan en part begära tillstånd från flaggstaten att få ingripa mot fartyget, t.ex. att borda och genomsöka fartyget.

En begäran från en part om kontroll av ett fartygs registrering eller tillstånd att borda och genomsöka ett fartyg skall besvaras skyndsamt. Varje part skall utse en myndighet som är behörig att ta emot och besvara framställningar om biträde m.m.

En flaggstat får förena sitt tillstånd med villkor som skall avtalas mellan den staten och den begärande staten, innefattande villkor om ansvar och omfattningen av de faktiska åtgärder som skall vidtas. Utan tillstånd får den begärande staten endast vidta sådana ytterligare åtgärder som behövs för att avhjälpa omedelbar fara för människoliv eller sådana åtgärder som följer av tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser. Härutöver får en part som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg utnyttjas för människosmuggling till havs borda och genomsöka detta om fartyget saknar nationalitet eller kan förmodas vara ett fartyg som saknar nationalitet. Om bevisning som bekräftar misstankarna påträffas skall parten vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse med tillämplig nationell och internationell rätt.

I artikel 9 anges att när en part vidtar åtgärder mot ett fartyg enligt protokollet skall den trygga de ombordvarandes säkerhet och människovärdiga behandling, beakta behovet att inte äventyra fartygets eller dess lasts säkerhet, inkräkta på flaggstatens eller någon annan berörd stats affärsintressen eller rättsliga intressen och med tillgängliga medel trygga att de åtgärder som vidtas med avseende på fartyget är miljömässigt sunda. I de fall motiven för de vidtagna åtgärderna visar sig vara ogrundade skall fartyget ersättas för förlust eller skada som det har åsamkats, förutsatt att det inte har begått någon gärning som motiverar de vidtagna åtgärderna.

Åtgärder som vidtas enligt artiklarna 7 och 8 får inte inkräkta på eller påverka kuststaters rättigheter och skyldigheter eller utövning av jurisdiktion enligt den internationella havsrätten, eller flaggstatens behörighet att utöva jurisdiktion och kontroll i

Ds 2004:38

FN-protokollets innehåll m.m.

administrativa, tekniska och sociala frågor som rör fartyget. Endast örlogsfartyg eller militära luftfartyg eller andra fartyg eller luftfartyg som är tydligt markerade och identifierbara såsom varande i statlig tjänst och bemyndigade därtill får vidta åtgärder som anges i artiklarna 7 och 8.

3.10Förebyggande åtgärder och samarbete mellan staterna m.m.

3.10.1Informationsutbyte

Enligt protokollets artikel 10 skall parterna, utan att det påverkar artiklarna 27 och 28 i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, utbyta information i relevanta frågor. Konventionens artikel 27 reglerar samarbetet mellan staternas rättsvårdande myndigheter i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som täcks av konventionen. I konventionens artikel 28 finns bestämmelser om informationsinsamling. Enligt denna bestämmelse skall varje konventionsstat överväga att i samråd med vetenskapliga och akademiska organ analysera den organiserade brottslighetens utveckling inom sitt territorium, de förhållanden under vilka den verkar samt de yrkesgrupper och teknologier som berörs.

I artikel 10.1 anges att stater, särskilt sådana med gemensam gräns eller som är belägna längs farleder utefter vilka människosmuggling förekommer, skall utbyta information på ett sätt som är förenligt med deras respektive rättsordning och förvaltningssystem för att uppfylla protokollets syften. Detta informationsutbyte skall bland annat avse platser för in- och utresa, färdvägar, fraktförare, transportmedel och metoder som en organiserad brottslig sammanslutning kan misstänkas använda vid människosmuggling. Vidare skall staterna utbyta information om resehandlingars äkthet samt stöld eller missbruk av oifyllda rese- eller identitetshandlingar. Slutligen skall informations-

FN-protokollets innehåll m.m.

Ds 2004:38

utbyte även ske vad gäller lagstiftning, praxis och andra åtgärder för att förebygga och bekämpa människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse.

Enligt artikel 10.2 skall en part som tar emot information bifalla en begäran av den part som lämnar denna om inskränkningar i rätten att använda den.

3.10.2Åtgärder vid gränser

Enligt artikel 11.1 skall staterna, utan att det skall inkräkta på internationella åtaganden avseende fri rörlighet för personer, så långt det är möjligt, förstärka sådan gränskontroll som kan vara nödvändig för att förebygga och upptäcka människosmuggling.

Enligt artikel 11.2 skall varje stat vidta lagstiftningsåtgärder eller andra lämpliga åtgärder för att så långt som möjligt förebygga att transportmedel som används av affärsdrivande fraktförare används vid människosmuggling.

Åtgärder enligt artikel 11.2 skall, enligt artikel 11.3, när det är lämpligt och utan att det skall inkräkta på tillämpliga internationella konventioner, innefatta åläggande av skyldighet för affärsdrivande fraktförare, inbegripet varje transportföretag eller ägare eller yrkesmässig brukare av transportmedel, att tillse att alla passagerare innehar de nödvändiga resehandlingarna för inresa i den mottagande staten. Denna skyldighet innefattar dock inte, enligt tolkningskommentaren, någon skyldighet för affärsdrivande fraktförare att bedöma dokumentens äkthet eller giltighet. Bestämmelsen skall inte heller begränsa staternas möjlighet att avstå från att hålla fraktförare ansvariga för transport av odokumenterade flyktingar.

Enligt artikel 11.4 skall varje stat vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med sin nationella lag för att kunna föreskriva sanktioner vid bristande uppfyllelse av de skyldigheter som anges i artikel 11.3.

Varje stat skall också enligt artikel 11.5 överväga att vidta åtgärder som, i enlighet med dess nationella lag, tillåter avvisning eller återkallelse av visering för personer som är delaktiga i

Ds 2004:38

FN-protokollets innehåll m.m.

förövande av brott som straffbeläggs i enlighet med detta protokoll.

Vidare skall staterna enligt artikel 11.6, utan att det skall påverka artikel 27 i konventionen, överväga att förstärka samarbetet mellan gränskontrollmyndigheterna genom att bland annat skapa och upprätthålla direkta kommunikationsvägar. Konventionens artikel 27 reglerar samarbetet mellan konventionsstaternas rättsvårdande myndigheter i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som täcks av konventionen.

3.10.3Rese- och identitetshandlingar

Artiklarna 12 och 13 behandlar staternas skyldighet att vidta åtgärder för att se till att de rese- och identitetshandlingar de utfärdar håller viss kvalitet och inte lätt kan förfalskas m.m.

Enligt artikel 12 skall varje stat vidta nödvändiga åtgärder för att, inom ramen för tillgängliga resurser, trygga

a)att rese- eller identitetshandlingar som den utfärdar är av sådan kvalitet att de inte enkelt kan missbrukas, förfalskas eller olagligen ändras, mångfaldigas eller utfärdas, och

b)skydd och säkerhet för äktheten av rese- och identitetshandlingar som den har utfärdat, eller som har utfärdats på dess vägnar, samt förebyggande av olaglig tillverkning, utfärdande och användning av sådana handlingar.

Enligt artikel 13 skall en stat på begäran av en annan stat, i enlighet med sin nationella lag inom skälig tid kontrollera äktheten och giltigheten för rese- och identitetshandlingar som har utfärdats eller som påstås ha utfärdats i dess namn och som misstänks för att användas i syfte att begå de gärningar som anges i artikel 6 i protokollet.

3.10.4Utbildning och tekniskt samarbete

Enligt artikel 14 skall parterna tillhandahålla eller förbättra specialiserad utbildning för personer som arbetar med

FN-protokollets innehåll m.m.

Ds 2004:38

migrationsfrågor och annan berörd personal för att förebygga människosmuggling och övriga gärningar som anges i artikel 6. Vidare anges att parterna skall samarbeta med varandra och med behöriga internationella organisationer, icke-statliga organisationer med flera för att säkerställa att det finns lämplig personalutbildning för att bekämpa och utrota människosmuggling och för att skydda de migranter som utsatts för sådant handlande. Utbildningen skall bland annat avse förbättrad säkerhet och kvalitet för resehandlingar, identifiering och upptäckt av falska rese- eller identitetshandlingar, insamling av kriminalunderrättelseinformation som rör identifiering av organiserade brottsliga sammanslutningar som ägnar sig åt människosmuggling, förbättring av metoder för att upptäcka smugglade personer och människovärdig behandling av migranter och skydd av deras rättigheter enligt protokollet.

Parter med sakkunskap på området skall överväga att lämna tekniskt bistånd till stater som ofta är ursprungsstater eller transitstater för personer som utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll. Parterna skall också, om möjligt, tillhandahålla nödvändiga resurser, såsom fordon, datasystem och dokumentläsare för att bekämpa sådant handlande som anges i artikel 6.

3.10.5Andra förebyggande åtgärder

I artikel 15 behandlas olika former av förebyggande åtgärder. Enligt bestämmelsen skall parterna vidta åtgärder för att införa eller förbättra upplysningsprogram för att höja allmänhetens medvetande om att människosmuggling är en brottslig verksamhet som ofta utförs av organiserade brottsliga sammanslutningar i vinstsyfte och att de utgör en allvarlig fara för de berörda migranterna. Vidare skall parterna samarbeta i fråga om upplysning till allmänheten i syfte att förebygga att potentiella migranter faller offer för organiserade brottsliga sammanslutningar.

Ds 2004:38

FN-protokollets innehåll m.m.

I artikeln stadgas också att varje part på lämpligt sätt skall främja eller förbättra utvecklingsprogram och samarbete på det nationella, regionala och internationella planet med beaktande av de socioekonomiska förhållanden som inverkar på migration och med särskild uppmärksamhet på ekonomiskt och socialt eftersatta områden för att ta itu med de underliggande socioekonomiska orsakerna till människosmuggling såsom fattigdom och underutveckling.

3.10.6Skydds- och hjälpåtgärder

Enligt artikel 16 skall parterna vid genomförandet av protokollet, i enlighet med sina åtaganden enligt internationell rätt, vidta alla lämpliga åtgärder, om så behövs innefattande lagstiftning, för att bevara och skydda de personers rättigheter som utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6, särskilt rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Varje part skall därutöver vidta lämpliga åtgärder för att erbjuda migranter tillräckligt skydd mot våld som de kan utsättas för, antingen av enskilda personer eller grupper, på grund av att de utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6. Vidare skall varje part ge lämplig hjälp till migranter vilkas liv eller säkerhet är i fara därför att de är utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6. Parterna skall därvid ta hänsyn till kvinnors och barns särskilda behov.

3.10.7Avtal och andra arrangemang

Enligt artikel 17 skall parterna överväga att sluta bilaterala eller regionala avtal eller operativa arrangemang eller överenskommelser som syftar till att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa sådant handlande som anges i artikel 6.

FN-protokollets innehåll m.m.

Ds 2004:38

3.10.8Smugglade migranters återvändande

Enligt artikel 18 skall varje part underlätta och tillåta, utan oberättigat eller oskäligt dröjsmål, återtagandet av en person som varit utsatt för sådant handlande som anges i artikel 6 och som är dess medborgare eller som har rätt att permanent vistas inom dess territorium vid tidpunkten för återvändandet. På begäran av den mottagande staten, dvs. destinationslandet, skall den anmodade staten, utan oberättigat eller oskäligt dröjsmål, bekräfta personens medborgarskap eller rätten att permanent vistas inom dess territorium och i förekommande fall utfärda sådana resehandlingar eller andra tillstånd som kan behövas för att resa in i och återvända till dess territorium. Ett återvändande skall ske under värdiga former och med vederbörlig hänsyn till personens säkerhet och värdighet.

Vidare föreskrivs att inget i denna artikel skall inkräkta på någon rättighet som tillkommer de personer som utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 med stöd av den mottagande statens nationella lagstiftning. Inte heller skall artikeln inkräkta på åtaganden som gjorts med stöd av annat tillämpligt bilateralt eller multilateralt fördrag eller annat tillämpligt operativt avtal eller arrangemang som helt eller delvis reglerar personers återvändande som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6.

3.10.9Förbehåll, tvistlösning och övriga slutbestämmelser

Förbehåll

Av artikel 19 följer att inget i protokollet skall påverka de rättigheter, skyldigheter eller förpliktelser som stater eller enskilda har enligt internationell rätt, innefattande internationell humanitär rätt, internationell rätt avseende mänskliga rättigheter och särskilt, när de är tillämpliga, 1951 års konvention och 1967

Ds 2004:38

FN-protokollets innehåll m.m.

års protokoll om flyktingars rättsliga ställning och principen om non-refoulement som ingår i dem. Protokollet i sig reglerar dock inte frågor om flyktingstatus, något som också påpekas i tolkningskommentaren.

De åtgärder som anges i protokollet skall tolkas och tillämpas på ett sätt som inte diskriminerar personer på den grunden att de har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i protokollet. Tolkningen och tillämpningen av dessa åtgärder skall vara förenliga med internationellt erkända principer om icke-diskriminering.

Tvistlösning

Enligt artikel 20 skall staterna sträva efter att lösa tvister om tolkningen och tillämpningen av protokollet genom förhandlingar. Tvister mellan två eller flera parter om tolkningen eller tillämpningen av protokollet som inte kan lösas genom förhandlingar inom skälig tid, skall på begäran av någon av dem, hänskjutas till skiljeförfarande. Om de tvistande staterna inte kan komma överens om hur skiljeförfarandet skall ske, får en av dem hänskjuta tvisten till Internationella domstolen i enlighet med dennas stadga.

Övriga slutbestämmelser

Artiklarna 21–25 innehåller sedvanliga slutbestämmelser och behandlar frågor om undertecknande och ratifikation och liknande, ikraftträdande och ändringar etc. Artiklar med motsvarande innehåll finns också i konventionen och dess övriga protokoll.

4 Sveriges tillträde till protokollet

Förslag: Sverige skall tillträda tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Skälen för förslaget: Människosmuggling har i allt högre grad kommit att bedrivas av kriminella organisationer med förgreningar i många länder. Protokollet mot människosmuggling skapar ett mycket värdefullt globalt regelverk och innehåller olika viktiga miniminormer som skall följas av alla avtalsslutande stater. Sverige bör fortsätta att aktivt främja och delta i det internationella samarbetet för att förebygga och bekämpa människosmuggling. Det framstår därför naturligt för Sverige att tillträda protokollet.

Vilka lagändringar som bedöms vara nödvändiga för att Sverige skall kunna tillträda protokollet behandlas i avsnitt 5.

5Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

5.1Kriminalisering av människosmuggling

5.1.1Åtagandena

Av artikel 6 i protokollet framgår att varje stat skall vidta sådana rättsliga och andra åtgärder som är nödvändiga för att kriminalisera följande gärningar, när dessa begås uppsåtligen och för att uppnå – direkt eller indirekt – en ekonomisk eller annan materiell vinning: (a) människosmuggling, (b) tillverkning, anskaffande, tillhandahållande eller innehav av falska rese- eller identitetshandlingar i syfte att främja människosmuggling, samt

(c) hjälp till olaglig vistelse. Vidare skall försök, medhjälp och anstiftan till dessa handlingar kriminaliseras. Som försvårande omständigheter skall anses omständigheter som innebär att de smugglades liv eller säkerhet äventyras eller kan förmodas äventyras, eller som innefattar omänsklig eller förnedrande behandling, däribland utnyttjande, av de smugglade.

Frågan om påföljder regleras inte i protokollet. Bestämmelserna i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet skall dock, i tillämpliga delar, gälla även för protokollet och de brott som anges i artikel 6 i protokollet skall anses som brott enligt konventionen. Härav torde följa att staterna har att belägga brotten med straff som tar hänsyn till brottets allvarliga art (artikel 11.1 i konventionen).

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

5.1.2Gällande bestämmelser i utlänningslagen fram till och med 30 september 2004

Det är i dag straffbart att hjälpa en utlänning att resa in olagligt i Sverige. Enligt nuvarande lydelse av 10 kap. 2 a § utlänningslagen (1989:529) döms den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid med föreskrifter i utlänningslagen eller i en författning som utfärdats med stöd av lagen till fängelse i högst sex månader eller, när omständigheterna är mildrande, till böter. Är brottet grovt, kan fängelse i högst två år dömas ut. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort antal personer eller utförts under hänsynslösa former. Även försök, förberedelse, anstiftan och medhjälp är straffbart i enlighet med vad som anges i 23 kap. brottsbalken. I och med Sveriges inträde som operativ deltagare i Schengensamarbetet den 25 mars 2001 har bestämmelsen i 10 kap. 2 a § utlänningslagen utvidgats till att även avse hjälp till olaglig inresa i övriga Schengenstater. Förändringen framgår av 10 kap. 3 a § utlänningslagen. Förutsättningen är i det fallet, till skillnad mot om gärningen avser inresa i Sverige, att det finns ett vinstsyfte.

I 10 kap. 5 § första stycket utlänningslagen finns också en bestämmelse om straff för den som i vinstsyfte organiserar resor till Sverige för utlänningar som saknar behövliga tillstånd för inresa. Enligt bestämmelsen kan den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa till Sverige, dömas till fängelse i högst fyra år, eller om brottet är mindre allvarligt, till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt 10 kap. 5 § andra stycket utlänningslagen döms den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige för medhjälp till brott enligt första stycket om han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som där sägs.

När det gäller hjälp till olovlig vistelse kan den som i vinstsyfte, genom att dölja en utlänning eller genom någon

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

annan sådan åtgärd, försöker hindra verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning dömas till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter enligt 10 kap. 3 § 1 utlänningslagen. I och med Sveriges inträde i Schengensamarbetet utvidgades det straffbara området till att även omfatta straffansvar för den som hjälper en utlänning att olovligen vistas i övriga Schengenstater, om gärningen skett i vinstsyfte. Bestämmelsen finns i dag i 10 kap. 3 a § utlänningslagen.

5.1.3Gällande bestämmelser i utlänningslagen från och med den 1 oktober 2004

Riksdagen antog den 24 mars 2004 propositionen Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m. (prop. 2003/04:35, bet. 2003/04:SfU6, rskr. 2003/04:164). I enlighet med propositionens förslag ändras vissa av utlänningslagens straffbestämmelser, bland annat införs straffskärpningar i de ovan nämnda bestämmelserna i 10 kap. 2 a och 5 §§ utlänningslagen. Ändringarna träder i kraft den 1 oktober 2004.

Enligt ny lydelse av 10 kap. 2 a § utlänningslagen kan den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Norge eller Island dömas för människosmuggling till fängelse i högst två år. Är brottet grovt kan fängelse i lägst sex månader och högst sex år dömas ut. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen utförts mot ersättning, utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former. Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Även försök och förberedelse är straffbart i enlighet med vad som anges i 23 kap. brottsbalken.

Enligt ny lydelse av 10 kap. 5 § utlänningslagen kan den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige dömas för organiserande av människosmuggling till fängelse i högst två år. Är brottet grovt kan fängelse i lägst sex månader och högst sex år dömas ut. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen innefattar ett systematiskt utnyttjande av utlänningars utsatta situation, eller innefattar livsfara eller annan hänsynslöshet gentemot utlänningarna. Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Även ansvar för medhjälp till brott kan ådömas den som hjälper en utlänning att ta sig till Sverige utan pass eller behövliga tillstånd, om han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket utlänningslagen. Det kan t.ex. gälla den som hjälper till med själva transporten, tillhandahåller transportmedlet eller som tillhandahåller förfalskade handlingar som skall underlätta resan till Sverige (jfr. prop. 1993/94:52 s. 19).

Vidare utvidgas bestämmelsen om hjälp till olovlig vistelse i tidigare lydelse av 10 kap. 3 § 1 utlänningslagen till att omfatta hjälp till all olovlig vistelse i landet om gärningen skett i vinstsyfte. Även försök till hjälp till olovlig vistelse straffbeläggs och straffet skärps till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande till böter. Eftersom fängelse ingår i straffskalan för brottet, är brottsbalkens regler om medverkan tillämpliga. Någon uttrycklig bestämmelse om anstiftan och medhjälp har därför inte införts. Bestämmelsen finns efter den 1 oktober 2004 införd i 10 kap. 3 a § utlänningslagen.

De lagförslag som lagts fram i propositionen vad avser människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse föranleddes av genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse samt rådets rambeslut av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s 17 och s. 1). I detta sammanhang har

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

även de gärningar som staterna åläggs att kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen beaktats.

5.1.4Övrig kriminalisering i förhållande till åtagandena

Artikel 6 i protokollet ställer krav på att vissa förfaranden med falska rese- eller identitetshandlingar skall vara straffbelagda. Även försök till de angivna förfarandena skall vara straffbart. När det gäller tillverkning och tillhandahållande av falska rese- eller identitetshandlingar ryms dessa gärningar under ansvarsbestämmelserna om urkundsförfalskning respektive brukande av falsk urkund i 14 kap. brottsbalken. Även försök och förberedelse till dessa brott är straffbart i enlighet med vad som anges i 23 kap. brottsbalken. Vidare torde anskaffning och innehav av falska rese- och identitetshandlingar i nu aktuellt sammanhang vara att bedöma som försök, förberedelse eller medhjälp till människosmuggling, vilket även det är kriminaliserat i enlighet med de allmänna reglerna härom.

5.1.5Lagstiftningsbehovet

Bedömning: De handlingar som utgör brott enligt protokollet mot människosmuggling är straffbelagda enligt svensk rätt. Några lagändringar behövs således inte för att tillgodose protokollets krav i denna del. Vad gäller förverkande torde lagändringar krävas för att uppfylla protokollets krav. Eventuella lagstiftningsbehov kommer att ombesörjas inom ramen för beredningen av Förverkandeutredningens betänkande Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147).

Skälen för bedömningen: Av den ovan lämnade redogörelsen av svensk rätt framgår att de gärningar som staterna åläggs att kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet redan är belagda med straff enligt gällande rätt.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

När det gäller människosmuggling, finns - till skillnad mot protokollets artikel 6 - inget krav på att gärningen skall ha skett i vinstsyfte i rådets direktiv 2002/90/EG. Ett krav på att gärningen skall ha skett i vinstsyfte har därför inte införts i den nyligen antagna lydelsen av bestämmelsen i 10 kap. 2 a § utlänningslagen. Som nämnts tidigare skall de brott som anges i artikel 6 i protokollet även anses som brott enligt konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Av artikel 34.3 i denna konvention framgår att varje konventionsstat får tillämpa striktare eller strängare åtgärder än de som avses i konventionen för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet. Något hinder mot att inte införa ett krav på vinstsyfte vid kriminalisering av de handlingar som anges i artikel 6 i protokollet vad avser bestämmelsen i 10 kap. 2 a § utlänningslagen bedöms därför inte föreligga. Ett krav på vinstsyfte för straffansvar för den som planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass och de tillstånd som krävs för inresa i Sverige återfinns däremot i 10 kap. 5 § utlänningslagen.

I protokollets artikel 6.1(c) anges att en gärning som innebär att någon uppsåtligen i vinstsyfte gör det möjligt för en person att olovligen vistas i en stat genom att tillverka, anskaffa, tillhandahålla eller inneha falska rese- eller identitetshandlingar skall kriminaliseras. Som framgår av avsnitt 5.1.3 ovan kommer det från den 1 oktober 2004 att vara straffbart att uppsåtligen i vinstsyfte hjälpa en utlänning att olovligen vistas i landet, 10 kap. 3 a § utlänningslagen. Även försök till det brottet är straffbelagt. Förutom ansvar för brott mot utlänningslagen kan även ansvar för urkundsförfalskning eller brukande av falsk urkund, eller försök till sådana brott, komma att aktualiseras när det gäller de gärningar som anges i artikel 6.1(c). Några vidare lagstiftningsåtgärder behövs därmed inte göras för att uppfylla protokollets krav i denna del.

Som inledningsvis nämnts skall protokollet mot människosmuggling tolkas tillsammans med konventionen mot

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

gränsöverskridande organiserad brottslighet. Konventionens bestämmelser skall, i tillämpliga delar, gälla även protokollet då inte annat anges. Frågor om bland annat ansvar för juridiska personer, förverkande, domsrätt, utlämning och internationell rättslig hjälp i brottmål behandlas i konventionen. I propositionen om Sveriges tillträde till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (prop. 2002/03:146) gjordes bedömningen att det inte krävdes några lagändringar för att Sverige skulle kunna tillträda konventionen. Regeringen konstaterade därvid bland annat att samtliga som brott betraktade gärningar enligt konventionen bedömdes motsvaras av handlingar som är belagda med straff enligt brottsbalken (a. prop. s. 26). Riksdagen delade regeringens bedömningar (bet. 2003/04:JuU6, rskr. 2003/04:23).

I förtydligande syfte lämnas nedan en kort redogörelse för vissa av konventionens artiklar som även skall tillämpas för brott enligt protokollet. Det bör noteras att handlingar som utgör brott enligt protokollet är straffbelagda enligt utlänningslagens – och inte brottbalkens – bestämmelser. Hänvisningen till utlänningslagens straffbestämmelser nedan avser bestämmelserna i dess lydelser efter ikraftträdandet den 1 oktober 2004.

Juridiska personers ansvar

Frågan om ansvar och påföljder för juridiska personer regleras i konventionens artikel 10. I 36 kap. 7–10 §§ brottsbalken återfinns bestämmelser om företagsbot. Av dessa följer att för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet kan näringsidkaren i vissa fall åläggas företagsbot. I propositionen om Sveriges tillträde till konventionen mot gränsöverskridande brottslighet gjordes bedömningen att de bestämmelser om företagsbot som återfinns i 36 kap. 7–10 §§ brottsbalken väl täckte de åtaganden som följer av artikel 10 och att några lagstiftningsåtgärder inte bedömdes vara erforderliga (a. prop. s. 43). Brottsbalkens bestämmelser om företagsbot är även tillämpliga inom specialstraffrätten.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

När det gäller människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse, dvs. de gärningar som staterna åläggs att kriminalisera enligt protokollets artikel 6, godkände riksdagen i november 2001 propositionen Sveriges antagande av rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (prop. 2001/02:37). I propositionen gjordes bedömningen att brottsbalkens bestämmelser i 36 kap. 7–10 §§ om företagsbot motsvarade de krav som ställdes upp i utkastet till EU:s rambeslut om ansvar och påföljder för juridiska personer. Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2001/02:SfU6, rskr. 2001/02:71). Genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv 2002/90/EG och rådets rambeslut av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17 och s. 1) har behandlats i propositionen Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m. (prop. 2003/04:35, bet. 2003/04:SfU6, rskr. 2003/04:164). Även i detta sammanhang gjordes bedömningen att rambeslutets bestämmelser om ansvar och påföljder för juridiska personer inte föranledde några lagstiftningsåtgärder (a. prop. s. 36).

Lagföring, rättegång och påföljder

Frågor om lagföring, rättegång och påföljder regleras inte i protokollet, utan återfinns i konventionens artikel 11. Eftersom bestämmelserna i konventionen i tillämpliga delar skall gälla även för brott mot protokollet torde följa att staterna skall belägga de handlingar som skall kriminaliseras enligt artikel 6 i protokollet med straff som tar hänsyn till brottets allvarliga art (artikel 11.1). Straffskärpningar för de brott som avses i protokollet har nyligen införts i utlänningslagen, se avsnitt 5.1.3 ovan.

Övriga bestämmelser i artikel 11 rör frågor om lagföring och rättegång, bland annat möjlighet att meddela åtalsunderlåtelse, villkorlig frigivning och preskriptionstid för brott enligt

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

konventionen. Att det nu är fråga om straffbestämmelser i utlänningslagen och inte i brottsbalken saknar betydelse för bedömningen av lagstiftningsbehovet i frågor om lagföring och rättegång. I likhet med vad som gällde vid tillträdet till konventionen föranleder ett svenskt tillträde till protokollet inga lagstiftningsåtgärder i denna del (jfr prop. 2002/03:146 s. 43).

Förverkande

Enligt konventionens artikel 12.1 skall medlemsstaterna, i största möjliga utsträckning, se till att vinning som härrör från brott eller egendom vars värde motsvarar värdet av sådan vinning skall kunna förklaras förverkad. På samma sätt skall egendom, utrustning och andra hjälpmedel som används vid eller är avsedd att användas vid förövande av brott kunna förklaras förverkad.

Av 10 kap. 6 § första stycket utlänningslagen framgår att ersättning som har lämnats till den som har begått brott enligt 10 kap. 2 a, 3 a eller 5 § utlänningslagen, dvs. människosmuggling, hjälp till olovlig vistelse eller organiserande av människosmuggling, skall förklaras förverkad om det inte är uppenbart oskäligt. Vidare får enligt 10 kap. 6 § andra stycket utlänningslagen transportmedel i vissa fall förverkas. I vissa fall torde 36 kap. 3 § brottsbalken, som tar sikte på föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, kunna tillämpas för andra hjälpmedel som använts vid brott enligt utlänningslagen. Däremot är inte brottsbalkens regler om förverkande av utbyte av brott och egendom som använts som hjälpmedel vid brott i 36 kap. 2 och 3 §§ tillämpliga inom specialstraffrätten.

Förverkandebestämmelserna i utlänningslagen omfattar sådant utbyte och sådana hjälpmedel som typiskt sett uppkommer eller används vid denna brottslighet. Det är emellertid inte fråga om någon heltäckande reglering, eftersom den är begränsad just till ersättning som mottagits och till transportmedel.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

Konventionens förverkandebestämmelser i artikel 12.1 har hämtat mönster från Förenta nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen), SÖ 1991:41. Snarlika förverkandebestämmelser återfinns även i Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (förverkandekonventionen), SÖ 1996:19.

I enlighet med åtaganden inom EU skall förverkandekonventionens bestämmelser om förverkande av vinning och hjälpmedel tillämpas på alla brott med mer än ett års fängelse i straffskalan. Åtagandet återfinns i den gemensamma åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel som EU:s ministerråd beslutade om den 3 december 1998 (EGT L 333, 9.12.1998, s.1) och upprepas i rambeslutet om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott, 2001/500/RIF, som ministerrådet beslutade om den 26 juni 2001 (EGT L 182, 5.7.2001, s.1).

Med anledning av den gemensamma åtgärden har Förverkandeutredningen i sitt betänkande Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147) föreslagit att bland annat förverkandebestämmelserna i utlänningslagen skall utvidgas till att omfatta allt utbyte av brott och all egendom som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott. Förverkandeutredningens betänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Enligt konventionens artikel 12.2 skall konventionsstaterna vidta de åtgärder som erfordras för att möjliggöra att föremål som avses i punkten 12.1 (se ovan) identifieras, spåras, spärras eller tas i beslag för att förverkande senare skall kunna ske. I propositionen om Sveriges tillträde till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet konstaterades att föreskrifterna i den artikeln uppfylls för svensk del genom bestämmelserna i rättegångsbalken om beslag och husrannsakan (prop. 2002/03:146, s. 46).

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Bestämmelserna i konventionens artiklar 12.3, 12.4 och 12.5 tar sikte på fall där föremålet i fråga inte finns i behåll, varför beslag i praktiken inte är möjligt att göra. Vidare avser bestämmelserna förverkande av avkastning från brottsligt förvärvad egendom. I propositionen om Sveriges tillträde till konventionen gjordes den bedömningen att nuvarande lagstiftning torde vara tillräcklig för att tillgodose de krav konventionen ställer upp (a. prop. s. 47). Det bör anmärkas att den bedömningen gjordes utifrån brottsbalkens förverkanderegler. Enligt den ändring som Förverkandeutredningen föreslagit i det ovan nämnda betänkandet, anpassas förverkandebestämmelserna i utlänningslagen till brottsbalkens terminologi.

Inte heller artiklarna 12.6, 12.7, 12.8 eller 12.9 i konventionen bedömdes påkalla några lagändringar (a. prop. s. 47).

Internationellt samarbete om förverkande

I konventionens artikel 13 behandlas internationellt samarbete i fråga om förverkande av vinning av brott, egendom, utrustning och andra hjälpmedel. I lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) finns bestämmelser om verkställighet av utomnordiska domar och beslut, t.ex. beslut om att egendom skall förverkas. En verkställighet av ett beslut om förverkande enligt internationella verkställighetslagen förutsätter att det finns ett avtal om ett sådant samarbete mellan Sverige och den andra staten. Internationella verkställighetslagen blir tillämplig på en internationell överenskommelse efter regeringens förordnande härom (se 1 §). Av 21 f § i förordning (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom framgår att fr.o.m. den 1 juni 2004 får förverkande som avses i artikel 12.1 i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet verkställas i Sverige eller anförtros myndighet i någon av de stater som har tillträtt konventionen.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

Domsrätt

Konventionens bestämmelser om domsrätt (artikel 15) skall gälla även för brott enligt protokollet. De överväganden om lagstiftningsbehovet som gjordes vid tillträdet till konventionen är således relevanta även vid tillträdet till protokollet. Några lagändringar som inskränker den svenska domsrätten har inte skett sedan tillträdet till konventionen. Att det nu är fråga om tillämpning av straffbestämmelser i utlänningslagen, och inte i brottsbalken, saknar betydelse för bedömningen av lagstiftningsbehovet i domsrättsfrågan. Bedömningen görs således att de svenska domsrättsreglerna i 2 kap. brottsbalken uppfyller åtagandena i protokollet.

Utlämning

Frågor om utlämning behandlas i konventionens artikel 16. Där anges bland annat att som en allmän förutsättning för utlämning enligt konventionen gäller att det brott för vilket utlämning begärs motsvaras av ett brott enligt den anmodade statens lag, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Mot bakgrund av att de gärningar som en stat åtar sig att kriminalisera enligt protokollet redan utgör brott enligt svensk lag är kravet på dubbel straffbarhet i 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) i överensstämmelse med protokollet. Därtill kommer att de straffbestämmelser i 10 kap. utlänningslagen som kan vara aktuella att tillämpa vid en begäran om utlämning enligt protokollet som rör människosmuggling, organiserande av människosmuggling eller hjälp till olovlig vistelse uppnår den strafftröskel om ett års fängelse eller mer som föreskrivs i 4 § utlämningslagen.

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Internationell rättslig hjälp i brottmål

Enligt konventionens artikel 18 skall staterna i största möjliga utsträckning bistå varandra i brottsutredningar. Rättslig hjälp i brottmål regleras i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Utgångspunkten i den lagen är att alla de åtgärder som är tillgängliga i en svensk förundersökning också är tillgängliga för en annan stat, se 1 kap. 2 §. Lagen hindrar inte att hjälp lämnas även avseende en åtgärd som för svensk lag är okänd under förutsättning att det inte rör en tvångsåtgärd. Rättslig hjälp som t.ex. rör beslag och husrannsakan får lämnas endast om kravet på dubbel straffbarhet är uppfyllt, förutom i de fall ansökan görs på begäran av medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge, se 4 kap. 20 §. Som framgår ovan föreligger dubbel straffbarhet för de brott som staterna åläggs att kriminalisera enligt protokollet.

Sammanfattning

De gärningar som staterna åläggs att kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet är redan belagda med straff enligt gällande rätt. Några lagändringar behövs således inte för att tillgodose protokollets krav i denna del.

I likhet med vad som anges i propositionen om Sveriges tillträde till konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet görs här bedömningen att ett svenskt tillträde till protokollet mot människosmuggling inte kräver någon ändring av svensk lag när det gäller ansvar för juridiska personer, domsrätt, utlämning för brott eller internationell rättslig hjälp i brottmål beträffande de brott som staterna åläggs att kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet. För att uppfylla bestämmelserna om förverkande, vilka i tillämpliga delar skall gälla protokollet, torde det krävas lagändringar. Eventuella lagstiftningsbehov kommer att ombesörjas inom ramen för Förverkandeutredningens betänkande.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

5.2Migranters straffrättsliga ansvar

Bedömning: Protokollets bestämmelse att migranter inte skall kunna lagföras på den grund att de har varit utsatta för sådant handlande som anges i artikel 6 i protokollet föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: Av artikel 5 framgår att migranter inte skall kunna lagföras enligt protokollet på den grund att de har varit utsatta för sådant handlande som anges i artikel 6 i protokollet.

Protokollets syfte är att förebygga och bekämpa människosmuggling. Det tar således endast sikte på gärningar som människosmugglare begår och inte på handlingar som den som utsätts för den kriminella verksamheten utför. De gärningar som skall lagföras enligt protokollet kan inte heller enligt svensk rätt den som smugglas in i landet själv dömas för. Vidare är protokollet inte tillämpligt på de situationer då migranter själva använder sig av falska eller förfalskade rese- eller identitetshandlingar i syfte att resa in en stat eller för att vistas där olovligen. Artikel 5 utesluter därför inte att sådana gärningar är straffbara i den nationella lagstiftningen.

Av artikel 6.4 framgår vidare att inget i protokollet förhindrar eller begränsar en stats rätt att vidta åtgärder mot en person vars handlande eller beteende utgör ett brott enligt dess nationella lagstiftning. Av detta följer att något hinder mot att utreda och eventuellt lagföra en utlänning som själv försöker att resa in i Sverige med hjälp av falska eller förfalskade handlingar för förfalskningsbrott enligt brottsbalkens bestämmelser således inte föreligger enligt protokollet. Inte heller föreligger hinder mot att lagföra en utlänning som vistas i Sverige utan erforderliga tillstånd.

Något behov att införa en uttrycklig bestämmelse om att migranter inte skall kunna lagföras på den grund att de har utsatts för de gärningar som anges i artikel 6 i protokollet bedöms inte föreligga.

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

5.3Människosmuggling till havs

Förslag: Lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg skall ändras så att annan stat skall kunna få tillstånd att ingripa mot svenskt fartyg utanför svenskt territorium i enlighet med tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen.

Skälen för förslaget: Som nämnts i avsnitt 3.9 behandlar artiklarna 7–9 i protokollet samarbete, säkerhetsbestämmelser och åtgärder mot människosmuggling till havs.

Bestämmelserna innebär att parterna skall samarbeta i största möjliga utsträckning för att förebygga och bekämpa människosmuggling till havs i enlighet med den internationella havsrätten. Av särskilt intresse är därvid artikel 8.2. En stat som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg som utövar sin rätt till fri sjöfart enligt internationell rätt och som för en annan parts flagg eller visar en annan parts registreringsbeteckningar utnyttjas för människosmuggling till havs får, efter att ha erhållit bekräftelse på registreringen, begära tillstånd från flaggstaten att vidta lämpliga åtgärder beträffande fartyget. Flaggstaten får bland annat ge den begärande staten tillstånd att borda och genomsöka fartyget. Om bevis påträffas att fartyget är inblandat i människosmuggling får den begärande staten, om flaggstaten så medger, vidta lämpliga åtgärder beträffande fartyget och personerna och lasten ombord. Flaggstaten får förena sitt medgivande med villkor som även kan gälla frågan om ansvar för brott och omfattningen av de faktiska åtgärder som skall vidtas. En part skall inte vidta några ytterligare åtgärder utan uttryckligt tillstånd av flaggstaten, utom sådana åtgärder som behövs för att avhjälpa omedelbar fara för människoliv eller sådana åtgärder som följer av tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser.

Av artikel 9.3 framgår att åtgärder som stater vidtar enligt artiklarna 7–9 inte skall inkräkta på eller påverka kuststaters rättigheter och skyldigheter eller utövning av jurisdiktion enligt den internationella havsrätten. Denna reglering bygger på de

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

folkrättsliga principer som styr den rätt som enskilda stater har att ingripa med bland annat straffprocessuella tvångsmedel och berör bland annat de principer om s.k. oskadlig genomfart av territorialhavet och om straffrättslig jurisdiktion ombord på utländskt fartyg som återfinns i Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982.

Havsrättskonventionen

Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 trädde i kraft den 16 november 1994. Sverige har ratificerat havsrättskonventionen och för svensk del trädde konventionen i kraft den 25 juli 1996 (prop. 1995/96:140, bet. 1995/96:UU17, rskr. 1995/96:271, SÖ 2000:1).

Enligt folkrätten har en stat suveränitet över sitt land-, sjö- och luftterritorium. Sjöterritoriet, som omfattas av inre vatten innanför de s.k. baslinjerna och territorialhav1 utanför dessa, sträcker sig ut till territorialhavets yttre gräns, territorialhavsgränsen. Suveräniteten över territorialhavet genombryts av rätten för alla kategorier av fartyg till oskadlig genomfart av en stats territorialhav. De relevanta bestämmelserna i havsrättskonventionen innebär sammanfattningsvis att kuststaten har en nära nog oinskränkt jurisdiktion över utländska fartyg i dess hamnar och inre vatten. I fråga om fartyg som befinner sig i kuststatens territorialhav anses kuststaten ha jurisdiktion över utländska fartyg i de fall genomfarten inte är oskadlig, dvs. när genomfarten stör kuststatens fred, ordning och säkerhet. Om det utländska fartyget exempelvis deltar i ombordtagning eller avlämning av handelsvaror, kontanta penningmedel eller personer i strid med kuststatens lagar och andra förordningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård anses detta störa kuststatens fred, ordning och säkerhet (konventionens artikel 19.2). Kuststaten har då rätt att ingripa mot fartyget och

1 Varje kuststat har rätt att fastställa bredden av sitt territorialhav ut till en gräns av högst tolv nautiska mil från baslinjer som fastställts i enlighet med den internationella havsrätten.

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

eventuellt gripa personer ombord på fartyget eller genomföra en undersökning i anledning av brottet. Kuststaten har också rätt att ingripa om åtgärderna är nödvändiga som ett led i narkotikabekämpning. Kuststaten kan ingripa också på begäran av fartygets befälhavare eller flaggstatens myndigheter.

Med undantag för de regler i havsrättskonventionen som rör skydd och bevarande av den marina miljön (del XII) eller med hänsyn till överträdelser av lagar och andra författningar som antagits enligt del V som reglerar kuststaternas rättigheter, jurisdiktion och skyldigheter i den exklusiva ekonomiska zonen2, EEZ, är huvudregeln att kuststaten inte får vidta åtgärder ombord på utländskt fartyg under genomfart av territorialhavet med anledning av brott begånget innan fartyget inlöpte på territorialhavet, om fartyget endast passerar genom territorialhavet utan att anlöpa inre vatten.

I de fall där en stat har inrättat en s.k. angränsande zon3 utanför territorialhavet har den inom detta område rätt att utöva nödvändig kontroll för att förhindra överträdelser av sina lagar och förordningar om tullar, skatter, invandring eller hälsovård samt hindra och bestraffa de överträdelser av dessa lagar som begåtts inom dess territorium eller territorialhav (konventionens artikel 33).

Sverige har i dag ingen angränsande zon. I samband med att Sverige ratificerade havsrättskonventionen gjorde regeringen bedömningen att en angränsande zon borde inrättas runt Sveriges kuster utanför det svenska sjöterritoriet (prop. 1995/96:140 s. 158). Förutsättningarna för att inleda arbetet med att inrätta en angränsande zon utreds för närvarande inom Regeringskansliet.

När det gäller det fria havet, dvs. den del av havet som ligger utanför en stats territorialhav eller dess exklusiva ekonomiska zon, har flaggstaten i princip exklusiv jurisdiktion. En stat får borda och visitera ett fartyg på det fria havet i de fall det finns

2Varje kuststat har rätt att inrätta en exklusiv ekonomisk zon om maximalt 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.

3Varje kuststat har rätt att inrätta en angränsande zon om maximalt 24 nautiska mil beräknat från baslinjen.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

skälig anledning att misstänka att det används för sjöröveri, slavhandel eller s.k. otillåten utsändning. Samma sak gäller bland annat om fartyget saknar eller förmodas sakna nationalitet. Om misstankarna visar sig vara ogrundade skall det bordade fartyget få ersättning för varje förlust eller skada som kan ha vållats.

Narkotikabrottskonventionen

Sverige ratificerade i oktober år 1991 Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen) från 1988 (prop. 1990/91:127, 1990/91:JuU32, rskr. 1990/91:323, SÖ 1991:41). Förutom bestämmelser om ett utökat internationellt samarbete och förpliktelser att i olika hänseenden straffbelägga olaglig hantering av narkotika återfinns i artikel 17 i narkotikabrottskonventionen bestämmelser om olaglig narkotikahantering till havs. Dessa bestämmelser, som har utformats med stöd av relevanta artiklar i havsrättskonventionen, är näst intill identiska med de bestämmelser som nu återfinns i artiklarna 7–9 i protokollet mot människosmuggling.

Narkotikabrottskonventionen föreskriver inte någon skyldighet för en flaggstat att lämna tillstånd till annan stat att borda och genomsöka ett av dess fartyg vid misstanke om att det används vid olaglig narkotikahantering till havs. I samband med Sveriges tillträde till konventionen gjordes dock bedömningen att en ny lagstiftning skulle införas för att Sverige skulle uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen. När det gällde frågan om att ge tillstånd till annan stat att ingripa mot ett svenskt fartyg i enlighet med narkotikabrottskonventionen anförde föredragande statsråd bland annat följande (prop. 1990/91:127 s. 44):

Om Sverige medger att en annan stat ingriper mot ett svenskt fartyg, kan knappast något annat komma i fråga än att ingripandet sker med stöd av de regler och i den ordning som föreskrivs i den främmande statens lagstiftning. En annan ordning skulle redan av praktiska skäl vara alltför svårhanterlig för att förtjäna närmare överväganden. Detta innebär att Sverige genom ett tillstånd till ingripande medger ett undantag från sitt

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

anspråk på exklusiv jurisdiktion. Ett sådant medgivande bör kunna komma ifråga endast under vissa preciserade förutsättningar.

Det kan givetvis inte uteslutas att liknande problem som de som gäller för narkotikahantering kan uppkomma även vid annan form av brottslighet. Enligt min mening bör emellertid möjligheten att medge främmande stat rätten att ingripa mot svenska fartyg åtminstone tills vidare begränsas till fall som avses i narkotikabrottskonventionen.

Ett medgivande bör också förutsätta att brottsligheten är av allvarligt slag. Olika alternativ är tänkbara när det gäller hur avgränsningen bör göras i det hänseendet. Ett medgivande för en främmande stat att ingripa mot ett fartyg är en i vissa hänseenden ny form för internationellt samarbete på brottmålsområdet. Normalt sker ett sådant samarbete genom att den anmodade staten för den andra statens räkning genomför en eller annan åtgärd. I det nu aktuella sammanhanget tillåter man i stället den ansökande staten att själv genomföra den åtgärd som staten önskar. Att man i konventionen reglerat en sådan möjlighet beror mindre på principiella överväganden än på det praktiska behov som finns genom att flaggstaten normalt saknar förutsättningar att lämna rättshjälp genom egna åtgärder. Detta talar för att de principer som normalt gäller för internationell rättshjälp bör kunna vara vägledande även i detta sammanhang. För egen del har jag därför stannat för att föreslå att det krav på brottets svårhet som gäller för utlämning enligt 1957 års utlämningslag skall gälla även för ett medgivande att ingripa mot ett svenskt fartyg. Detta innebär att det skall vara fråga om misstänkt brottslighet som motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år.

För att ett medgivande skall lämnas bör vidare krävas att brottsligheten har anknytning till den ansökande staten. Ett medgivande bör således kunna lämnas endast om det finns skälig anledning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den främmande statens territorium eller som är avsedd att fullbordas där eller som annars riktar sig mot den statens intressen.

För att ett ingripande skall få äga rum bör vidare krävas att fartyget inte befinner sig på svenskt sjöterritorium.

Gällande rätt

Av lag (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg framgår att regeringen, efter framställning från annan stat, får medge den staten att ingripa mot ett svenskt fartyg utanför svenskt territorium i enlighet med narkotikabrottskonventionen. Ett sådant medgivande får dock lämnas endast om det finns skälig anledning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den främmande statens territorium eller som är

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

avsedd att fullbordas där eller som annars riktar sig mot den statens intressen samt att brottsligheten motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Regeringen får förena ett medgivande med de villkor som anses behövliga.

Protokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen

Som nämnts ovan följer bestämmelserna i artiklarna 7–9 i protokollet mot människosmuggling till sin konstruktion i stort de bestämmelser om olaglig narkotikahantering till havs som återfinns i artikel 17 i narkotikabrottskonventionen. Till skillnad från narkotikabrottskonventionens artikel 17 har bestämmelserna i protokollet till viss del vidareutvecklats i enlighet med havsrättskonventionen och omfattar nu även möjlighet för en stat att borda och genomsöka ett fartyg som saknar nationalitet eller som kan förmodas sakna nationalitet om staten har skälig anledning att misstänka att fartyget utnyttjas för människosmuggling. Om bevisning påträffas som bekräftar misstankarna skall staten vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse med tillämplig nationell och internationell rätt enligt artikel 8.7. Vidare anges att i de fall motiven för de vidtagna åtgärderna i enlighet med artikel 8 visar sig vara ogrundade, skall fartyget ersättas för förlust eller skada som det har åsamkats, förutsatt att det inte har begått någon gärning som motiverar de vidtagna åtgärderna, artikel 9.2.

I likhet med narkotikabrottskonventionen föreskriver inte protokollet mot människosmuggling någon skyldighet för en flaggstat att ge en annan stat tillstånd att ingripa mot ett av dess fartyg. Reglerna är inte tvingande. Protokollets syfte är dock att förebygga och bekämpa människosmuggling och främja samarbetet mellan parterna i detta syfte.

Människosmuggling till havs har under senare år ökat i omfattning, framför allt i Medelhavet, där ett stort antal personer har förolyckats i samband med att de försökt ta sig in i Europeiska unionen i små, sjöovärdiga fartyg. Inte sällan rör det

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

sig om situationer då fartyget uppehåller sig strax utanför en kuststats territorialhavsgräns och där de ombordvarande sätts i små gummiflottar för att själva försöka ta sig in till land. För kuststaten är det då inte möjligt att ingripa mot fartyget. För flaggstaten kan det också vara praktiskt sett omöjligt att ingripa med hänsyn till att fartyget befinner sig långt från statens eget territorium.

Från svensk sida torde vi inte ha anledning att i någon större utsträckning komma att behöva begära tillstånd från annan part om att ingripa mot dess fartyg avseende misstanke om att det utnyttjas för människosmuggling riktad mot Sverige. Såvitt bekant föreligger i dag inte heller någon information om att svenskflaggade fartyg utnyttjas för människosmuggling. För många andra stater kan däremot problemen vara av betydande omfattning. För dessa stater är den i protokollet reglerade möjligheten att begära att få ingripa mot ett fartyg som för annan stats flagg ett väsentligt framsteg för att bekämpa och förhindra människosmuggling till havs.

Enligt gällande rätt föreligger inte någon möjlighet att lämna ett sådant tillstånd som avses enligt protokollet, eftersom lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg endast är tillämplig vid misstanke om brott enligt narkotikabrottskonventionen. När det gäller Sverige kan det visserligen antas att vi endast rent undantagsvis kommer att få någon begäran från annan stat som rör misstanke om att ett svenskflaggat fartyg utnyttjas för människosmuggling. För att markera den vikt som vi från svensk sida fäster vid att bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten och människosmuggling sjövägen görs bedömningen att även Sverige skall kunna bifalla en begäran om att få ingripa mot ett svenskt fartyg vid misstanke om att det används vid människosmuggling till havs. Eftersom ett sådant medgivande - i likhet med vad som gäller vid misstanke om att ett svenskt fartyg används för olaglig narkotikahantering till havs - innebär ett undantag från vårt anspråk på exklusiv jurisdiktion föreslås att gällande rätt utvidgas till att även avse möjlighet att ge tillstånd till annan stat att ingripa mot ett svenskt fartyg

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

utanför svenskt territorium i enlighet med protokollet mot människosmuggling.

I detta sammanhang kan nämnas att det för närvarande pågår förhandlingar om en revidering av 1998 års konvention om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet och dess tilläggsprotokoll (SÖ 1990:38 och SÖ 1990:39). Bland annat diskuteras att införa ytterligare kriminaliseringar utöver de redan gällande och att införa bestämmelser om bordning av fartyg.

Förhandlingarna avses leda fram till en diplomatkonferens som beräknas kunna hållas i slutet av år 2005. Det kan för närvarande inte anges när det kan bli aktuellt för Sverige att överväga att ratificera dessa nya tilläggsprotokoll.

Det finns därmed anledning att i detta sammanhang överväga om gällande lag redan nu bör omformuleras på så sätt att lagen blir direkt tillämplig även på framtida internationella överenskommelser som är bindande för Sverige. Lagstiftningen behöver då inte ändras varje gång det för Sveriges del blir aktuellt att tillträda en ny sådan överenskommelse. I stället för att direkt i lagen ange vilka överenskommelser som den omfattar kan anges att lagen skall tillämpas på överenskommelser som är bindande för Sverige. Av lagen skall vidare framgå att regeringen skall tillkännage vilka överenskommelser som omfattas av regleringen. En liknande skrivning återfinns bland annat i 5 kap. 13 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Det som talar emot att nu lägga fram ett sådant förslag är att det i dagsläget är ovisst om ytterligare internationella överenskommelser kommer att arbetas fram på andra områden än de som nu är aktuella och som rör brottslighet till havs. Frågan kanske inte kommer att aktualiseras i fler fall. Eftersom frågan om ett eventuellt svenskt tillträde till de tilläggsprotokoll till den konvention och dess protokoll som nu förhandlas fram kan aktualiseras tidigast någon gång efter den planerade diplomatkonferensen i slutet av 2005, görs bedömningen att nuvarande lagstiftning i detta sammanhang endast bör utvidgas på så sätt att lagen blir tillämplig även i förhållande till tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och

Ds 2004:38			Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning
sjövägen	till	Förenta	nationernas	konvention	mot
gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Villkor för medgivande till ingripande

Enligt nu gällande lag om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg anges att ett medgivande endast får ges om det finns skälig anledning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den främmande statens territorium eller som är avsedd att fullbordas där eller som annars riktar sig mot den statens intressen.

Varken narkotikabrottskonventionen eller protokollet mot människosmuggling ställer upp krav på att brotten skall vara avsedda att fullbordas på en annan stats territorium eller rikta sig mot en annan stats intresse. Enligt dessa två internationella överenskommelser torde i princip även en tredje part vid misstanke om att ett fartyg används för narkotikabrott eller människosmugglingsbrott kunna sända en framställning till flaggstaten om tillstånd att få borda dess fartyg. Om ett svenskflaggat fartyg befinner sig ute på det fria havet utanför exempelvis den afrikanska kusten skulle således en framställning kunna göras - förutom av den afrikanska stat som skäligen kan misstänka att fartyget har för avsikt att försöka smuggla in narkotika eller migranter på dess territorium - även av en annan närliggande stat eller av en annan stats fartyg som befinner sig i närområdet.

En förutsättning för att tillstånd skall kunna ges är att fartygets nationalitet är klarlagd. Det torde kunna förutsättas att en förfrågan om ett fartygs registrering i första hand görs från den stat som är mest trolig destinationsort för de migranter som kan finnas ombord på ett ankommande fartyg, eller från den stat som har skälig anledning att misstänka att ett visst fartyg har transporterat de migranter som eventuellt påträffas i mindre båtar antingen direkt utanför eller inne på kuststatens territorium. Härutöver kan naturligtvis en förfrågan om fartygets registrering också inkomma från övriga parter som av en eller annan anledning befinner sig i närområdet. En sådan

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

förfrågan om fartygets registrering kan utgöra en värdefull indikation på att ett svenskflaggat fartyg utnyttjas för människosmuggling och bör därför besvaras skyndsamt från svensk sida för att eventuellt kunna begära bistånd av andra parter för att hindra att fartyget används för sådant ändamål. Även om protokollet föreskriver att parterna skall samarbeta i största möjliga utsträckning för att förebygga och bekämpa människosmuggling är det däremot tveksamt om tillståndsgivning till att borda och genomsöka ett svenskflaggat fartyg bör utvidgas till att även avse stater som inte närmare berörs av människosmugglingsbrottet. Dessa stater kan visserligen ha ett allmänt intresse av att fartyget förhindras från att fortsatt utnyttjas för smugglingsbrott och att den organiserade kriminella verksamheten bekämpas. Den begränsning som vi i dag har i gällande rätt att brottsligheten antingen begås eller är avsedd att fullbordas på den främmande statens territorium eller att den annars riktar sig mot den statens intresse bör därför även fortsättningsvis ställas upp när det gäller den brottslighet som anges i protokollet mot människosmuggling. I och med att samma rekvisit för tillståndsgivningen då skulle komma att gälla både vad avser narkotikabrottslighet och människosmuggling till havs kan eventuella tolkningsproblem undvikas i de fall då ett svenskregistrerat fartyg vid ett och samma tillfälle misstänks för att ägna sig åt både narkotika- och människosmuggling till havs.

Ytterligare ett rekvisit som ställs upp i nu gällande lag är att brottsligheten skall motsvara brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Kravet på brottets svårhet är hämtat från motsvarande reglering i dåvarande lydelse av 1957 års utlämningslag. Med hänsyn till att strafftröskeln för utlämning ändrades till fängelse i ett år eller mer i samband med Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning (prop. 2000/01:83, bet. 2000/01:JuU26, rskr. 2000/01:281) bör nu motsvarande ändring i aktuell lag göras.

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Enligt 10 kap. 2 a och 5 §§ utlänningslagen4 kan den som ägnar sig åt människosmuggling eller organiserande av människosmuggling dömas till fängelse i högst två år. Vid grova brott kan fängelse i lägst sex månader och högst sex år dömas ut. Är brotten att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Ringa fall av brott kan till exempel föreligga då det rör sig om smuggling av någon enstaka person. Verksamhet som bedrivs under mer organiserade former bör i allmänhet inte räknas som ringa (jfr. prop. 2003/04:35 s. 85).

I propositionen om Sveriges tillträde till narkotikabrottskonventionen anges att en lagstiftning som lämnar möjlighet att medge ingripande mot svenska fartyg måste tillämpas med betydande restriktivitet. Tillstånd till ingripande bör lämnas endast när det är uppenbart att det finns ett påtagligt behov och ett starkt intresse av ett ingripande som klart överväger sådana motstående skäl som förtjänar beaktande (prop. 1990/91:127 s. 45). Protokollet mot människosmuggling skall tillämpas på förebyggande, utredning och lagföring av brott enligt artikel 6 som är gränsöverskridande till sin natur och där en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. Av detta följer att tillstånd att ingripa mot svenskt fartyg som ägnar sig åt människosmuggling endast bör kunna medges om verksamheten bedrivs i mer organiserade former och inte då endast någon enstaka person omfattas av den kriminella verksamhet som anges i artikel 6. Mycket talar därmed för att kravet på att gärningen skall motsvara brott för vilket fängelse i ett år eller mer är föreskrivet enligt svensk lag bör gälla även när tillståndsgivningen avser fartyg som misstänks för människosmugglingsbrott enligt protokollet.

4 Enligt bestämmelsernas lydelse efter den 1 oktober 2004.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

Beslutanderätten

När det gäller beslut om tillstånd att ingripa mot svenskt fartyg som misstänks för narkotikahantering till havs ligger beslutanderätten i dag på regeringen.

Enligt artikel 8.4 skall en part snarast besvara en framställning från en annan part dels vad gäller fartygets registrering dels vad avser tillstånd att borda och genomsöka ett fartyg. Kravet på skyndsam handläggning och beslut på en förfrågan om ingripande mot ett svenskt fartyg kan i och för sig tala för att en enkel och formlös procedur skall tillämpas och att beslutanderätten borde överföras på en enskild beslutsfattare eller myndighet som är väl insatt i frågor som rör den internationella havsrätten och olika straffrättsliga frågor. Samtidigt innebär ett medgivande en eftergift när det gäller anspråket på exklusiv jurisdiktion samt att ett medgivande kan komma att behöva förenas med villkor som kan anses behövliga i det enskilda fallet. Förutom villkor som kan gälla frågan om ansvar för brott, kan även villkor om ingripandets art (exempelvis att borda för att fastställa fartygets registrering) och omfattning samt vilka åtgärder som får vidtas mot fartyget och personer och egendom som finns ombord aktualiseras. Härtill kommer, till skillnad mot narkotikabrottskonventionen, att det i artikel 9.2 i protokollet mot människosmuggling anges att fartyg skall ersättas för förlust eller skada som det har åsamkats i de fall motiven för de vidtagna åtgärderna visar sig vara ogrundade. För att undvika tvister om eventuella skadeståndsanspråk beträffande fartyget bör det redan av medgivandet kunna framgå att bordning får ske under förutsättning att fartyget ersätts för eventuell förlust och skada från bordningsstatens sida.

Sedan gällande lag trädde i kraft år 1991 har regeringen vid ett tillfälle, efter framställning från annan stat, beslutat att medge den staten tillstånd att borda och genomsöka ett svenskt fartyg i samband med misstanke om narkotikabrott till havs. Man torde kunna utgå ifrån att Sverige endast undantagsvis kommer att få framställningar om tillstånd att borda och genomsöka svenska fartyg även i fråga om människosmuggling. Med hänsyn till vad

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

som anförts ovan finns det anledning att närmare överväga om det finns tillräckliga skäl för att flytta beslutanderätten från regeringen till en annan myndighet. I promemorian lämnas dock inte något förslag till ändring i denna del.

Centralmyndighet

Enligt protokollets artikel 8.6 skall varje part utse en myndighet, eller, om så behövs flera myndigheter, för att ta emot och besvara framställningar om biträde, bekräftelse av registrering eller av ett fartygs rätt att föra dess flagg samt tillstånd att vidta lämpliga åtgärder. Protokollet är ett tilläggsprotokoll till konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I propositionen om Sveriges tillträde till denna konvention anges (prop. 2002/03:146 s. 56) att Justitiedepartementet skall utses som centralmyndighet att vara behörig att ta emot framställningar enligt konventionen. I likhet med vad som gäller för konventionen, och flertalet andra konventioner på det straffrättsliga området, däribland narkotikabrottskonventionen, bör Justitiedepartementet även utses till den myndighet som skall besvara framställningar i frågor som rör människosmuggling till havs enligt protokollet.

Av artikel 8.4 i protokollet framgår att en part snarast skall besvara en framställning från en annan part angående ett fartygs registrering. Frågan om ett fartyg skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg regleras i 1 kap. 1 – 1 b §§ sjölagen (1994:1009). I likhet med vad som gäller förfrågningar om fartygs registrering enligt narkotikabrottskonventionen kommer det enligt protokollet mot människosmuggling att åligga Justitiedepartementet att besvara eventuella förfrågningar från andra stater om ett fartyg är behörigt att föra svensk flagg.

Eftersom förfrågningar om ett fartygs status kan förmodas inkomma även under icke kontorstid bör det, med hänsyn till att en framställning skall besvaras utan dröjsmål, även övervägas om inte en myndighet som har 24-timmarsbevakning, exempelvis Kustbevakningen, bör utses som behörig myndighet att besvara

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

förfrågningar om ett fartygs rätt att föra svensk flagg. En sådan förfrågan och svaret därpå bör lämpligen även översändas till Justitiedepartementet som därigenom i ett tidigt skede informeras om ärendet och därmed kan förbereda sig på en eventuell senare framställning från begärande stat om bordning och genomsökning av fartyget.

Sammanfattningsvis görs bedömningen att för att vi från svensk sida fullt ut skall kunna samarbeta med övriga parter i protokollet när det gäller människosmuggling till havs bör gällande lag ändras. Därför föreslås att lagen (1991:453) om tillstånd att ingripa mot svenskt fartyg utvidgas till att även omfatta möjlighet att medge tillstånd till ingripande i enlighet med tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

5.4Informationsutbyte

Bedömning: Protokollets bestämmelse om informationsutbyte föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 28 i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet finns bestämmelser om informationsinsamling. I propositionen Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (prop. 2002/03:146) gjordes bedömningen att konventionens bestämmelser om informationsinsamling inte föranledde några lagstiftningsåtgärder. Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2003/04:JuU6, rskr. 2003/04:23).

Härutöver behandlar artikel 10 i protokollet mot människosmuggling informationsutbyte mellan parterna. Informationsutbytet skall ske på ett sätt som är förenligt med respektive stats rättsordning och förvaltningssystem. I avsnitt 3.10.1 redogörs närmare för bestämmelserna i artikeln.

För Sveriges bistånd till andra länder med sådana former av inhämtande av information som kräver myndighetsutövning i

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Sverige (exempelvis genom förhör) finns särskilda regler. I övrigt kan berörda svenska myndigheter och tjänstemän i stor utsträckning, informellt och utan särskilt författningsstöd, utbyta icke sekretessbelagd information av aktuellt slag med sina motsvarigheter i andra länder.

Här kan nämnas att det redan i dag förekommer ett informellt informationsutbyte rörande de frågor som anges i artikel 10 i protokollet. Inom Europeiska unionen har en särskild rådsarbetsgrupp, Centrum för information, reflexion och utbyte i frågor som rör gränspassage och invandring (CIREFI) inrättats, där medlemsstaterna samt Norge och Island regelbundet träffas för att utbyta information i frågor som rör gränspassage och olaglig invandring. Bland annat har ett tidigt varningssystem utarbetats för översändande av brådskande information till övriga medlemsstater om t.ex. människosmuggling land-, luft- och sjövägen, stulna eller förfalskade rese- och viseringshandlingar m.m.

För att ytterligare underlätta och påskynda insamling och utbyte av information i syfte att bidra till att förebygga och bekämpa olaglig invandring antog rådet för rättsliga och inrikes frågor den 19 februari 2004 en förordning om inrättandet av ett nätverk av sambandsmän för invandring i tredje land (EUT L 64, 2.3.2004, s. 1). I förordningen anges att sambandsmännen för invandring särskilt skall utbyta information som rör förekomsten av och verksamheten för brottsliga organisationer som är inblandade i människosmuggling samt de metoder som används för förfalskning av identitets- och resehandlingar. Från svensk sida kommer de polissambandsmän som av Rikskriminalpolisen utstationerats att tjänstgöra i vissa länder samt de särskilda migrationsattachéer som tjänstgör vid vissa svenska utlandsmyndigheter att ingå i detta nätverk. Även inom ramen för Inter-Governmental Consultations on Asylum, Refugee and Migration Policies in Europe, North America and Australia (IGC) utbyts information rörande de frågor som anges i artikel 10. IGC är en sammanslutning av 15 europeiska länder samt USA, Kanada och Australien, som tillkommit i syfte att ge

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

de stater som väljer att delta i konsultationerna möjlighet att på ett informellt sätt diskutera och utbyta information i frågor som rör asyl och migration. Inom IGC har en särskild arbetsgrupp som behandlar informationsutbyte i frågor om människosmuggling inrättats.

I artikel 10.2 anges att en part som tar emot information skall bifalla en framställning från den part som har förmedlat informationen om inskränkningar i rätten att använda informationen. En uppgift som är sekretessbelagd i Sverige får, enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen, inte röjas för utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation annat än om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen. Sekretesslagens bestämmelser gäller som huvudregel också i fråga om svenska myndigheters skyldighet att lämna ut handlingar eller uppgifter ur handlingar som lämnats av en annan stat. Bestämmelser som begränsar möjligheten att utnyttja vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns dock i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete samt lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar (se 1 kap. 4 § sekretesslagen). Hänvisningen i artikel 10.1 att informationsutbytet skall ske i enlighet med nationell rättsordning och förvaltningssystem i förening med de svenska sekretessbestämmelserna torde få anses tillgodose kraven i fråga om användarbegränsning i protokollet mot människosmuggling.

Sammantaget görs bedömningen att Sverige utan lagstiftningsåtgärder kan leva upp till åtagandena i protokollet om informationsutbyte.

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

5.5Gränskontrollåtgärder och transportörsansvar

Bedömning: Det krävs inte några lagändringar för att tillgodose de åtaganden om gränskontroller och transportörsansvar som protokollet ställer upp.

Skälen för bedömningen: Artikel 11 i protokollet innehåller bestämmelser om gränskontrollåtgärder och transportörsansvar. I avsnitt 3.10.2 redogörs närmare för bestämmelserna i artikeln.

Artikel 11.1 anger bland annat att staterna, utan att det skall inkräkta på internationella åtaganden avseende fri rörlighet för personer, skall så långt som möjligt förstärka sådan gränskontroll som kan vara nödvändig för att förebygga och upptäcka människosmuggling. I artikel 11.5 och 11.6 finns bestämmelser om att staterna skall överväga att förstärka samarbetet mellan gränskontrollmyndigheterna samt överväga att, i enlighet med nationell lag, tillåta avvisning eller återkallelse av visering för personer som har gjort sig skyldiga till brott enligt protokollet. Bestämmelserna har karaktären av målsättningsbestämmelser och redan härav torde följa att det inte krävs några lagändringar för att uppfylla dessa. Nedan ges dock exempel på några åtgärder som har vidtagits eller vidtas för att förstärka gränskontroller för att förebygga och upptäcka brottslighet, bland annat människosmuggling.

Schengenkonventionen ställer krav på att gränskontrollen vid konventionsstaternas yttre gränser skall uppnå en gemensam standard. Sverige antog under år 2000 den lagstiftning som var nödvändig för att Sverige skulle kunna delta fullt ut i Schengensamarbetet. I Schengens informationssystem, SIS, kan varje Schengenstat föra in uppgifter med begäran om att en viss åtgärd skall vidtas om en person eller ett fordon påträffas vid en gränskontroll. Av 4 kap. 1 § utlänningslagen följer att en utlänning får avvisas om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i artikel 5 i Schengenkonventionen. Är utlänningen t.ex. registrerad på spärrlista i Schengens informationssystem, SIS, får utlänningen därmed avvisas från Sverige. Vidare får en utlänning enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

avvisas om det kan antas att han eller hon under sin vistelse i Sverige inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt.

Enligt 2 kap. 9 § utlänningslagen får en visering återkallas om utlänningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter som varit av betydelse för att få tillståndet eller medvetet förtigit omständigheter av sådan betydelse. En visering kan också återkallas om det i övrigt finns särskilda skäl.

Öresundsavtalet är ett avtal om polisiärt samarbete mellan Sverige och Danmark som kompletterar Schengenavtalet och syftar till att stärka samarbetet i Öresundsregionen för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet m.m. Sedan december 2001 finns det även ett avtal mellan Skåne- och Köpenhamnspolisen om polisoperativt samarbete. Vidare finns ett avtal mellan Sverige, Norge och Finland om gränsöverskridande övervakning och förföljande som kompletterar Schengenkonventionens bestämmelser.

Artikel 11.2-4 innehåller bestämmelser om transportörers ansvar. Där finns bland annat bestämmelser om skyldighet för affärsdrivande fraktförare att tillse att passagerare innehar nödvändiga resehandlingar. En redogörelse för bestämmelserna finns i avsnitt 3.10.2.

Enligt 9 kap. 2 § utlänningslagen är en transportör i vissa fall skyldig att ersätta staten för kostnaderna för en utlännings resa från Sverige. Detta gäller om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg avvisas därför att han eller hon saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa. Transportörerna kan under vissa förutsättningar helt eller delvis befrias från skyldigheten att ersätta statens kostnader. Detta gäller om de antingen visar att de har haft skälig anledning att anta att en utlänning hade rätt att resa in i Sverige eller om det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som uppenbart oskäligt att utkräva kostnaden.

Enligt Schengenkonventionens artikel 26 skall de stater som träffat avtal om samarbete införa regler om transportörers ansvar i sin nationella lagstiftning dels vad avser skyldighet att

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

kontrollera att utlänningar innehar de resehandlingar som krävs för inresa dels skyldighet att ombesörja för utlänningens återresa till det tredje land där resan påbörjats samt även införa sanktioner mot transportörer som befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument. Europeiska unionens råd antog den 28 juni 2001 direktiv 2001/51/EG om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i Schengenkonventionen som reglerar transportörsansvar. Regeringen överlämnade i januari 2004 propositionen Åtgärder för att klarlägga asylsökandes identitet, m.m. till riksdagen. Propositionen, som antogs av riksdagen den 12 maj 2004, behandlar bland annat genomförandet i svensk rätt av det ovan nämnda rådsdirektivet (prop. 2003/04:50, bet, 2003/04:SfU11, rskr. 2003/04:214).

I enlighet med propositionens förslag har en ny bestämmelse införts i 5 kap. 2 a § utlänningslagen som innebär att en transportör skall kontrollera att utländska medborgare som reser till Sverige direkt från en annan stat än en Schengenstat innehar pass och andra tillståndshandlingar som krävs för inresa i landet. Syftet med kontrollskyldigheten är att förmå transportörer att göra en grundläggande kontroll av sina resandes handlingar. Vad transportörerna vid sin kontroll bör kunna upptäcka är avsaknad av eller uppenbart falska handlingar. Det är inte fråga om någon mer ingående kontroll som kräver expertkunskap i fråga om förfalskningar. En transportör som inte fullgör sin kontrollskyldighet skall, med vissa undantag, betala en särskild avgift enligt 10 kap. 9–11 §§ utlänningslagen. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2004.

Bestämmelserna om gränskontrollåtgärder och transportörsansvar i artikel 11 i protokollet har till största delen karaktären av målsättningsbestämmelser. En artikel med motsvarande innehåll återfinns även i tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Riksdagen antog den 26 maj 2004 propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111, bet. 2003/04:JuU20, rskr. 2003/04:232),

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

som bland annat behandlar Sveriges tillträde till detta tilläggsprotokoll. I likhet med vad som angavs i den propositionen görs här bedömningen att Sverige redan har tillräcklig lagstiftning vad gäller gränskontrollåtgärder och transportörsansvar för att kunna uppfylla åtagandena i artikel 11 i protokollet mot människosmuggling.

5.6Rese- och identitetsdokument

Bedömning: Svensk lagstiftning tillgodoser de åtaganden protokollet ställer upp när det gäller bestämmelserna om rese- och identitetsdokument.

Skälen för bedömningen: I artikel 12 i protokollet finns bestämmelser som varje stat inom ramen för tillgängliga resurser skall vidta som rör åtgärder för att förhindra t.ex. missbruk, förfalskning och olaglig tillverkning av rese- eller identitetsdokument. Enligt artikel 13 skall en stat på begäran av en annan stat, i enlighet med sin nationella lag, bekräfta äkthet och giltighet av rese- och identitetsdokument. En närmare redogörelse för bestämmelserna i artiklarna finns i avsnitt 3.10.3.

Passlagen (1978:302) reglerar i huvudsak utfärdande av pass. Sverige utfärdar sedan 1998 s.k. EU-pass. Dessa anses ur förfalskningssynpunkt vara av tillfredsställande kvalitet. En promemoria med förslag som bland annat syftar till att öka säkerheten i svenska pass - Ds 2004:8 Ökad säkerhet i pass m.m. - har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I promemorian föreslås bland annat att passets giltighetstid skall förkortas från tio år till fem år och att passen skall förses med s.k. biometrisk information. Med biometri avses i detta sammanhang tekniker som läser av en persons unika drag och översätter dem till en datakod i syfte att använda koden vid maskinell och automatisk identifiering.

Sverige tillmötesgår redan i dag en stat som kommer med en sådan begäran om kontroll av giltighet och äkthet som nämns i artikel 13 i protokollet. De vanligaste frågor som Sverige har att

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

besvara vad gäller äkthet och giltighet av pass är om passet är behörigen utfärdat eller anmält stulet. I Sverige kan man i första hand vända sig till Rikskommunikationscentralen under Rikskriminalpolisen för att få svar på dessa frågor. Svaren hämtas från passregistret och kan oftast lämnas direkt.

Likalydande bestämmelser om rese- och identitetsdokument återfinns även i artiklarna 12 och 13 i tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111), som behandlar Sveriges tillträde till det protokollet, gjordes bedömningen att svensk lagstiftning uppfyller bestämmelserna om rese- och identitetsdokument när det gäller protokollet mot människohandel. Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2003:04:JuU20, rskr. 2003/04:232). Någon annan bedömning görs inte heller nu vad gäller protokollet mot människosmuggling.

5.7Utbildning, tekniskt samarbete och andra förebyggande åtgärder

Bedömning: Protokollets bestämmelser om utbildning, tekniskt samarbete och andra förebyggande åtgärder föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: Även i FN-konventionen finns bestämmelser om utbildning, tekniskt bistånd och andra åtgärder i syfte att förstärka samarbetet och förebygga den gränsöverskridande organiserade brottsligheten (konventionens artiklar 29 och 31). I propositionen Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande brottslighet (prop. 2002/03:146) gjordes bedömningen att konventionens bestämmelser om utbildning, tekniskt samarbete och andra förebyggande åtgärder inte föranledde några lagstiftningsåtgärder.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2003/04:JuU6, rskr. 2003/04:23).

I artikel 14 i protokollet anges att parterna skall tillhandahålla eller förbättra specialiserad utbildning för personer som arbetar med migrationsfrågor och annan berörd personal dels för att förebygga och bekämpa människosmuggling dels för säkerställa människovärdig behandling av migranter som utsatts för människosmuggling. Förutom utbildningsinsatser skall även parterna överväga att lämna tekniskt bistånd till ursprungs- eller transitstater i syfte att bekämpa människosmuggling.

Enligt artikel 15 i protokollet skall parterna i enlighet med FN-konventionens bestämmelser om förebyggande åtgärder samarbeta i fråga om upplysning till allmänheten i syfte att förebygga att potentiella migranter faller offer för organiserade brottsliga sammanslutningar. Vidare skall parterna på lämpligt sätt främja och förbättra utvecklingsprogram på det nationella, regionala och internationella planet för att ta itu med de underliggande socioekonomiska orsakerna till människosmuggling, såsom fattigdom och underutveckling. En närmare redogörelse för bestämmelserna i de två artiklarna återfinns i avsnitt 3.10.4 respektive avsnitt 3.10.5.

Bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 har i stor utsträckning karaktär av rekommendationer och innehåller inga ovillkorliga skyldigheter för parterna i protokollet. Härav torde följa att det inte krävs några lagstiftningsåtgärder för att uppfylla dessa. Nedan ges dock exempel på några åtgärder som har vidtagits eller vidtas när det gäller utbildning, tekniskt bistånd och andra förebyggande åtgärder på det nationella, regionala och internationella planet.

Innehållet i artikel 14 om utbildningsinsatser i kompetenshöjande syfte för personer som arbetar med migrationsfrågor och annan berörd personal ligger väl i linje med hur regeringen i till exempel regleringsbrev och budgetproposition betonar utvecklingen av de områden som rör Migrationsverkets verksamhet. Förutom deltagande i det nordiska samarbetet på det migrationspolitiska området skall Migrationsverket även

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

samarbeta med andra länder för att stödja deras förmåga att hantera migrationsströmmar, samverka med EU-kommissionen och med andra nationella och internationella aktörer. Som framgår av propositionen Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet har Rikskriminalpolisen anställt personal med akademisk kompetens inom olika områden för att bland annat öka kunskapen om den grova och gränsöverskridande brottsligheten (prop. 2002/03:146 s. 60). Rikspolisstyrelsen tillhandahåller även utbildning för personal vid de olika polismyndigheterna i de frågor som omnämns i artikel 14.

Riksdagen antog i december 2003 propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112). Propositionen lägger grunden för en sammanhållen och samstämmig politik för att bidra till en rättvis och hållbar utveckling i världen, och är ett av Sveriges bidrag för att uppnå FN:s millenniemål – att halvera fattigdomen till år 2015. Handels-, jordbruks-, miljö- säkerhets-, migrations- och den ekonomiska politiken är exempel på områden där åtgärder skall utformas på ett sätt som främjar global utveckling.

Ett viktigt mål för Sveriges migrationspolitiska utvecklingssamarbete är att bekämpa människosmuggling och olika former av människohandel genom utveckling av ett rättssamhälle där utsatta människors rättigheter tas tillvara oavsett nationell tillhörighet. Ett annat mål är att främja regionalt samarbete rörande migrationsfrågor. Syftet med det migrationspolitiska utvecklingssamarbetet är att aktivt medverka till att i tredje länder bygga upp en migrationspolitisk rättsordning i linje med internationella normer och konventioner samt att medverka till ett gradvis närmande till EU:s rättsordning på asyl- och migrationsområdet. Genom ett riktat stöd till bland annat institutions- och kapacitetsuppbyggnad, konfliktförebyggande insatser och fattigdomsbekämpning kan biståndet bidra till att undanröja de grundläggande orsakerna till att människor känner sig tvingade att lämna sina hemländer.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

Sverige har under en rad år bedrivit utvecklingssamarbete på det asyl- och migrationspolitiska området i Estland, Lettland och Litauen. På svenskt initiativ pågår för närvarande verksamhet som är inriktad på att göra länderna öster om den nya EU- gränsen mindre attraktiva som transitländer i och med att ländernas egen kapacitet att hantera migrationsströmmarna förbättras. Genom finansiellt stöd från EU-kommissionen deltar Sverige, tillsammans med UNHCR, International Organization for Migration (IOM) och tio länder på ömse sidor av den nya EU-gränsen, nämligen Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Polen, Rumänien, Slovakien, Ukraina, Ungern och Vitryssland, i detta samarbete, den s.k. Söderköpingsprocessen. Sverige bedriver även bilateralt kapacitetsuppbyggande samarbete med bland annat Ukraina, Vitryssland och Moldavien.

Av den ovan lämnade redogörelsen görs bedömningen att Sverige väl uppfyller åtagandena i artiklarna 14 och 15 vad avser utbildning, tekniskt samarbete och andra förebyggande åtgärder m.m. utan att några lagstiftningsåtgärder behöver vidtas.

5.8Skydds- och hjälpåtgärder

Bedömning: Protokollets bestämmelse om skydds- och hjälpåtgärder föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 16.1 anges att parterna, när de tillämpar protokollet, i enlighet med sina åtaganden enligt internationell rätt skall vidta lämpliga åtgärder, om så behövs innefattande lagstiftning, för att bevara och skydda de personers rättigheter som har utsatts för människosmuggling eller som fått hjälp till att olovligt vistas i en stat med hjälp av en organiserad brottslig sammanslutning. Särskilt skall rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling bestraffning beaktas. Vidare skall parterna enligt artikel 16.2 och 16.3 erbjuda migranter tillräckligt skydd mot våld eller ge lämplig hjälp till migranter vilkas liv är i fara därför att de varit föremål för det kriminella agerandet enligt

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

artikel 6. När stater tillämpar dessa bestämmelser skall, enligt artikel 16.4, i synnerhet kvinnors och barns särskilda behov beaktas.

Av tolkningskommentaren framgår att bestämmelserna inte skall tolkas som att staterna, parter i protokollet, åläggs att införa nya eller ytterligare rättigheter för personerna i fråga utöver de rättigheter som tillkommer dem enligt internationell rätt. Bestämmelserna tar främst sikte på de grundläggande rättigheter och skyldigheter som föranstaltas av olika internationella överenskommelser, bland annat av den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som sedan år 1995 gäller som lag i Sverige, och FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (prop. 1985/86:17, SÖ 1986:37) och den europeiska konventionen i samma ämne (prop. 1987/88:133, SÖ 1988:37).

Som framgår av artikel 19 skall ingenting i protokollet mot människosmuggling påverka andra rättigheter, skyldigheter eller förpliktelser som stater eller enskilda personer har enligt internationell rätt, innefattande internationell humanitär rätt, internationell rätt avseende mänskliga rättigheter och särskilt, när de är tillämpliga, 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen) och dess tilläggsprotokoll från 1967 (SÖ 1954:55 och SÖ 1967:45) och principen om non-refoulement som ingår i dem.

När det gäller de skydds- och hjälpåtgärder som staterna åläggs att vidta enligt artikel 16 kan nämnas att svensk lagstiftning redan i dag återspeglar de grundläggande rättigheter som tillkommer enskilda personer enligt internationell rätt. Enligt utlänningslagen (1989:529) ges varje utlänning möjlighet att söka asyl i Sverige. Därtill kommer att flyktingar och skyddsbehövande i övrigt har, förutom i lagen vissa angivna undantag, rätt till uppehållstillstånd. I fall som rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Härtill kommer ett generellt förbud mot verkställighet av ett beslut om avvisning eller

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

utvisning som medför risk för dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller annan liknande behandling.

Vidare anges i artikel 16.5 att vid ett frihetsberövande av en person som har varit föremål för kriminellt agerande enligt artikel 6 skall parterna uppfylla sina skyldigheter enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser. Wien-konventionen om konsulära förbindelser ratificerades av Sverige år 1974 (SÖ 1974:10). Av lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten, som grundas på artikel 36 i Wien-konventionen, framgår att om en utlänning berövas friheten efter beslut av en myndighet, skall den som ansvarar för verkställigheten av beslutet på begäran av utlänningen utan dröjsmål underrätta hans hemlands konsulat om frihetsberövandet samt vidarebefordra meddelanden från honom till konsulatet. Härav följer att Sverige redan i dag uppfyller protokollets krav om en frihetsberövad utlännings rätt att utan dröjsmål upplysas om sin rätt att begära att konsulatet skall underrättas om hans eller hennes frihetsberövande och om sina möjligheter att få meddelanden till konsulatet vidarebefordrade.

Sammantaget görs bedömningen att Sverige lever upp till åtagandena i artikel 16 om hjälp- och skyddsåtgärder utan att lagstiftningsåtgärder behöver vidtas.

5.9Avtal och andra arrangemang

Bedömning: Protokollets bestämmelse om avtal och andra arrangemang föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 17 anges att parterna kan överväga att ingå bilaterala eller regionala avtal för att mer effektivt förebygga och bekämpa människosmuggling. Bestämmelsen är inte förpliktigande och föranleder därför inga lagstiftningsåtgärder.

När det gäller det regionala samarbetet kan nämnas att medlemsstaterna i Europeiska unionen nära samarbetar i kampen mot människosmuggling. De gärningar som staterna åläggs att

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet återfinns även i rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse och rådets rambeslut av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17 och s. 1). Medlemsstaterna skall senast den 5 december 2004 ha införlivat dessa rättsakter i nationell rätt. Genomförandet i svensk rätt av direktivet och rambeslutet har behandlats i propositionen Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m. (prop. 2003/04:35).

Förutom EU-samarbetet och de polisiära samarbetsavtal som omnämns i avsnitt 5.5 har Sverige även ingått eller har för avsikt att ingå bilaterala polissamarbetsavtal med olika stater, bland annat Ungern, Polen och Rumänien, i syfte att förebygga och bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten, däribland människosmuggling.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Sverige genom vårt deltagande i olika bilaterala och regionala avtal redan i dag vidtar olika åtgärder som syftar till att effektivt förebygga och bekämpa människosmuggling.

5.10Smugglade migranters återvändande

Bedömning: Protokollets bestämmelse om smugglade migranters återvändande föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: När det gäller möjlighet för de personer som utsatts för människosmuggling att återvända till sitt hemland stadgar artikel 18 i protokollet skyldigheter både för ursprungsstaten (den stat, i vilken personen är medborgare eller hade en rätt att permanent vistas vid tidpunkten för återvändandet) och destinationsstaten (den stat till vars territorium personen har ankommit). Åtagandena i artikel 18 redovisas närmare i avsnitt 3.10.8.

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

Innehållet i protokollet i denna del överensstämmer med den svenska återsändandepolitiken som bygger på respekt för mänskliga rättigheter och den enskildes integritet. Det innebär bland annat att ett återsändande skall ske, i första hand självmant, på ett humant och rättssäkert sätt.

Migrationsverket har huvudansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut som har fattats av verket eller Utlänningsnämnden enligt 8 kap. 11 § utlänningslagen. Enligt 8 kap. 17 § utlänningslagen får Migrationsverket lämna över ett verkställighetsärende till polismyndigheten om den som skall avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan polismyndighets medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställigheten skall kunna genomföras.

I artikel 18.5 anges att alla lämpliga åtgärder skall vidtas för att återvändandet sker under värdiga former och med vederbörlig hänsyn till personens säkerhet och värdighet. Migrationsverket informerar vid ett s.k. återvändandesamtal utlänningen om vad som gäller när ett uppehållstillstånd har vägrats och ett avvisnings- eller utvisningsbeslut har fattats och vad som gäller i fråga om återvändande och hur Migrationsverket samarbetar med polismyndigheterna. Det bör därför aldrig råda någon tvekan om att utlänningen själv genom sitt agerande avgör under vilka former han eller hon kommer att lämna landet, självmant eller tvångsvis. Det innebär i sin tur en respekt för individens valmöjligheter och personliga integritet.

Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets bästa, barnkonventionen, (SÖ 1990:20). Innehållet i konventionen återspeglas i utlänningslagen. Av 1 kap. 1 § utlänningslagen framgår bland annat att i fall som rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barns hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Att barn i regel skall höras i samband med utredning vid ansökan om uppehållstillstånd framgår vidare av 11 kap. 1 a § utlänningslagen. När det gäller återsändande av ensamkommande barn kan detta ske först efter det att man från svensk sida har klarlagt att barnet vid ankomsten till sitt hemland

Ds 2004:38

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

har ett ordnat mottagande och kan tas emot av föräldrar, nära anhöriga, barnhem eller andra sociala myndigheter. I detta sammanhang kan även nämnas att det inom ramen för Östersjöstaternas råd sedan 1998 pågår ett samarbete kring barn i utsatta situationer. Sedan 2003 pågår ett särskilt samarbetsprojekt kring barn utan legal vårdnadshavare och barn som varit utsatta för människohandel. En handlingsplan för detta arbete har tagits fram. Förutom samtliga stater kring Östersjön deltar även Ukraina, Moldavien och Vitryssland i projektet. Man har bland annat inrättat ett nätverk med nationella kontaktpunkter som skall underlätta och bistå medlemsstaternas myndigheter i frågor om återsändande av ensamkommande barn och barn som utsatts för människohandel.

Avsaknad av resehandlingar leder ofta till fördröjning av handläggningen vid verkställigheten av Migrationsverkets eller Utlänningsnämndens beslut om avvisning eller utvisning. Ett återvändande kan i vissa fall äga rum utan att utlänningen har en giltig resehandling. Det kan t.ex. vara fråga om att det finns kopior på utgångna pass eller ID-kort och andra handlingar som har utfärdats av myndigheter i hemlandet och som styrker identiteten. Inom Migrationsverket har en särskild enhet inrättats som har kontakter med olika utländska ambassader och beskickningar för att underlätta anskaffandet eller förnyelse av resehandlingar i samband med verkställighet av laga kraftvunna avvisnings- eller utvisningsbeslut.

Enligt artikel 18.8 skall protokollets bestämmelse om smugglade migranters återvändande inte inverka på åtaganden som gjorts med stöd av andra bilaterala eller multilaterala avtal som reglerar återvändande. Förutom de bilaterala återtagandeavtal som Sverige har ingått med länder utanför EU, bland annat Bulgarien, Kroatien, Rumänien och Serbien och Montenegro, har EU-kommissionen mandat att för EU:s medlemsstaters räkning förhandla fram återtagandeavtal med ett flertal tredje länder i syfte att skapa en sammanhållen EU-politik om återtagande och återvändande. Hittills har återtagandeavtal

Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

Ds 2004:38

med Hongkong och Macao ingåtts inom ramen för kommissionens förhandlingsmandat.

En artikel med delvis motsvarande innehåll till artikel 18 återfinns även i tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn avseende återvändande av offer för människohandel. I propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111) som bland annat behandlar Sveriges tillträde till protokollet mot människohandel gjordes bedömningen att Sverige utan lagstiftning eller andra sådana åtgärder som krävde riksdagens beslut levde upp till protokollets bestämmelser om återvändande av offer. Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2003/04:JuU20, rskr. 2003/04:232).

Sammantaget görs bedömningen att inte heller bestämmelserna i protokollet mot människosmuggling föranleder några lagstiftningsåtgärder vad avser återvändande av smugglade migranter.

6 Ikraftträdande

Förslag: Lagändringen skall träda i kraft den 1 juli 2005.

Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringen föreslås därför träda i kraft den 1 juli 2005.

7 Ekonomiska konsekvenser

De gärningar som staterna åläggs att kriminalisera vid ett tillträde till tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft och sjövägen är redan sedan tidigare belagda med straff enligt svensk rätt. Den föreslagna utvidgningen av gällande rätt till att även kunna medge tillstånd till annan stat att ingripa mot svenskt fartyg utanför svenskt territorium bedöms inte innebära ökade kostnader för staten.

Sammantaget görs bedömningen att ett svenskt tillträde till tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet inte kommer att medföra några kostnadsökningar för staten.

8 Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg

I lagen har lagts till att den omfattar även tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention den 15 november 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Innebörden av tillägget är att en part som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg används för människosmuggling till havs kan begära tillstånd från flaggstaten för att ingripa mot fartyget, t.ex. att borda och genomsöka fartyget. Tillägget är föranlett av att det nu föreslås att Sverige skall tillträda tilläggsprotokollet.

Kravet på den misstänkta brottslighetens svårhet har ändrats från att avse brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år till fängelse i ett år eller mer. Ändringen är en anpassning till strafftröskeln i 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott, se avsnitt 5.3.

Bilaga 1 FN-protokollet mot människosmuggling

Protocol against the Smuggling of Migrants by land, sea and air, supplementing the United Nations Convention against Transnational Organized Crime

Preamble

The States Parties to this Protocol,

Declaring that effective action to prevent and combat the smuggling of migrants by land, sea and air requires a comprehensive international approach, including cooperation, the exchange of information and other appropriate measures, including socio-economic measures, at the national, regional and international levels,

Tilläggsprotokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Ingress

De stater som är parter i detta protokoll,

förklarar att effektiva åtgärder för att förebygga och bekämpa människosmuggling land-, luft- och sjövägen fordrar ett allomfattande internationellt tillvägagångssätt, innefattande samarbete, informationsutbyte och andra lämpliga åtgärder, däribland socioekonomiska åtgärder, på det nationella, regionala och internationella planet,

Bilaga 1

Recalling General Assembly resolution 54/212 of 22 December 1999, in which the Assembly urged Member States and the United Nations system to strengthen international cooperation in the area of international migration and development in order to address the root causes of migration, especially those related to poverty, and to maximize the benefits of international migration to those concerned, and encouraged, where relevant, interregional, regional and subregional mechanisms to continue to address the question of migration and development,

Convinced of the need to provide migrants with humane treatment and full protection of their rights,

Taking into account the fact that, despite work undertaken in other international forums, there is no universal instrument that addresses all aspects of smuggling of migrants and other related issues,

Ds 2004:38

som åberopar generalförsamlingens resolution 54/212 av den 22 december 1999, i vilken församlingen uppmanar medlemsstaterna och FN-systemet att förstärka det internationella samarbetet i fråga om internationell migration och utveckling för att ta itu med de underliggande orsakerna till migration, särskilt de som sammanhänger med fattigdom, och att maximera fördelarna med internationell migration för de berörda, och uppmanar, där så är tillämpligt, interregionala, regionala och subregionala organisationer att fortsätta att ägna sig åt frågan om migration och utveckling,

som är övertygade om behovet att ge migranter en human behandling och fullt skydd för deras rättigheter,

som beaktar den omständigheten att det, trots verksamhet företagen i andra internationella fora, inte finns något universellt instrument som beaktar alla aspekterna av människosmuggling och andra därtill relaterade frågor,

Ds 2004:38

Concerned at the significant increase in the activities of organized criminal groups in smuggling of migrants and other related criminal activities set forth in this Protocol, which bring great harm to the States concerned,

Have agreed as follows:

I. General provisions

Article 1

Relation with the United Nations Convention against Transnational Organized Crime

1.This Protocol supplements the United Nations Convention against Transnational Organized Crime. It shall be interpreted together with the Convention.

2.The provisions of the Convention shall apply, mutatis mutandis, to this Protocol unless otherwise provided herein.

3.The offences established in accordance with article 6 of this Protocol shall be

Bilaga 1

som är oroade över organiserade kriminella gruppers betydligt ökade verksamhet i fråga om människosmuggling och annan därtill relaterad brottslig verksamhet som anges i detta protokoll, vilket vållar de berörda staterna stor skada,

har kommit överens om följande.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Förhållande till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

1.Detta protokoll kompletterar Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Det skall tolkas tillsammans med den konventionen.

2.Bestämmelserna i konventionen skall i tillämpliga delar gälla detta protokoll, såvida inte annat anges häri.

3.Brott som anges i artikel 6 i detta protokoll skall betraktas som brott enligt

Bilaga 1			Ds 2004:38
regarded	as	offences	konventionen.
established	in	accordance

with the Convention.

Article 2

Statement of purpose

The purpose of this Protocol is to prevent and combat the smuggling of migrants, as well as to promote cooperation among States Parties to that end, while protecting the rights of smuggled migrants.

Article 3 Use of terms

For the purposes of this Protocol:

(a)”Smuggling of migrants” shall mean the procurement, in order to obtain, directly or indirectly, a financial or other material benefit, of the illegal entry of a person into a State Party of which the person is not a national or a permanent resident;

(b) ”Illegal entry” shall mean crossing borders without complying with the necessary requirements for legal entry into the receiving State;

Artikel 2 Syfte

Detta protokolls syfte är att förebygga och bekämpa människosmuggling och främja samarbete mellan parterna i detta syfte samtidigt som de smugglade migranternas rättigheter skyddas.

Artikel 3

Definitioner

I detta protokoll avses med

a)människosmuggling: främjande, i syfte att direkt eller indirekt uppnå en ekonomisk eller annan materiell vinning, av en persons olagliga inresa i en stat som är bunden av protokollet och i vilken han eller hon inte är medborgare eller stadigvarande bosatt.

b)olaglig inresa: gränspassering utan att uppfylla de erforderliga villkoren för laglig inresa i den mottagande staten.

Ds 2004:38

(i)That has been falsely made or altered in some material way by anyone other than a person or agency lawfully authorized to make or issue the travel or identity document on behalf of a State; or

(ii)That has been improperly issued or obtained through misrepresentation, corruption or duress or in any other unlawful manner; or

(iii)That is being used by a person other than the rightful holder;

(d) ”Vessel” shall mean any type of water craft, including non-displacement craft and seaplanes, used or capable of being used as a means of transportation on water, except a warship, naval auxiliary or other vessel owned or operated by a Government and used, for the time being, only on government non-commercial service.

Bilaga 1

c) falsk rese- eller identitetshandling: rese- eller identitetshandling,

i)som har förfalskats eller ändrats på ett avgörande sätt av en person eller en myndighet som inte lagligen är bemyndigad att upprätta eller utfärda sådan handling på en stats vägnar, eller

ii)som har otillbörligt utfärdats eller erhållits genom någon som inte varit behörig, bestickning, tvång eller på annat olagligt sätt, eller

iii)som används av en annan person än den rättmätige innehavaren.

d) fartyg: sjögående farkost av vilket slag som helst, innefattande svävare och bärplansfarkost, som används eller kan användas som transportmedel på vatten, utom örlogsfartyg, hjälpfartyg eller annat fartyg som ägs eller brukas av en stat och som vid tidpunkten i fråga uteslutande används i statlig, icke-affärsdrivande tjänst.

Bilaga 1

Ds 2004:38

Article 4

Scope of application

This Protocol shall apply, except as otherwise stated herein, to the prevention, investigation and prosecution of the offences established in accordance with article 6 of this Protocol, where the offences are transnational in nature and involve an organized criminal group, as well as to the protection of the rights of persons who have been the object of such offences.

Artikel 4 Tillämpningsområde

Såvida inte annat anges, skall detta protokoll tillämpas på förebyggande, utredning och lagföring av brott som anges i artikel 6 i detta protokoll, när brottet är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig, liksom för skydd av de personers rättigheter som är utsatta för sådana brott.

Artikel 5

Criminal liability of migrants

Migrants shall not become liable to criminal prosecution under this Protocol for the fact of having been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

Article 6 Criminalization

1. Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences, when committed intentionally and

Artikel 5

Migranters straffrättsliga ansvar

Migranter skall inte kunna lagföras enligt detta protokoll på den grund att de har varit utsatta för sådant handlande som anges i artikel 6 i protokollet.

Artikel 6 Kriminalisering

1. Varje part skall vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att straffbelägga följande gärningar när de begås uppsåtligen och i syfte att

Ds 2004:38

in order to obtain, directly or indirectly, a financial or other material benefit:

(a)The smuggling of migrants;

(b)When committed for the purpose of enabling the smuggling of migrants:

(i)Producing a fraudulent travel or identity document;

(ii)Procuring, providing or possessing such a document;

(c)Enabling a person who is not a national or a permanent resident to remain in the State concerned without complying with the necessary requirements for legally remaining in the State by the means mentioned in subparagraph (b) of this paragraph or any other illegal means.

2. Each State Party shall also adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences:

(a) Subject to the basic concepts of its legal system, attempting to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article;

Bilaga 1

direkt eller indirekt uppnå en ekonomisk eller annan materiell vinning:

a)Människosmuggling.

b)När följande gärningar begås i syfte att möjliggöra människosmuggling,

i)tillverkning av falsk rese- eller identitetshandling,

ii)anskaffning, tillhandahållande eller innehav av sådan handling.

c)Att göra det möjligt för en person som inte är medborgare eller stadigvarande bosatt i en stat att stanna kvar där utan att uppfylla de erforderliga villkoren för att lagligen stanna kvar i staten på de sätt som anges i b i denna punkt eller på annat olagligt sätt.

2. Varje part skall också vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att straffbelägga följande gärningar:

a) Att försöka begå ett brott som anges i punkt 1 i denna artikel under de förutsättningar som följer av grundprinciperna i partens rättsordning.

Bilaga 1

(b)Participating as an accomplice in an offence established in accordance with paragraph 1 (a), (b) (i) or (c) of this article and, subject to the basic concepts of its legal system, participating as an accomplice in an offence established in accordance with paragraph 1

(b)(ii) of this article;

(c)Organizing or directing other persons to commit an offence established in accordance with paragraph 1 of this article.

3. Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as aggravating circumstances to the offences established in accordance with paragraph 1 (a), (b) (i) and (c) of this article and, subject to the basic concepts of its legal system, to the offences established in accordance with paragraph 2 (b) and (c) of this article, circumstances:

(a)That endanger, or are likely to endanger, the lives or safety of the migrants concerned; or

(b)That entail inhuman or

Ds 2004:38

b)Att delta som medbrottsling i ett brott som anges i punkt 1 a, 1 b i eller 1 c i denna artikel och, under de förutsättningar som följer av grundprinciperna i partens rättsordning, delta som medbrottsling i ett brott som anges i punkt 1 b ii i denna artikel.

c)Att organisera eller förmå andra att begå ett brott som anges i punkt 1 i denna artikel.

3. Varje part skall vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att fastställa som försvårande omständigheter till de brott som anges i punkt 1 a, 1 b i och 1 c i denna artikel och, under de förutsättningar som följer av grundprinciperna i dess rättsordning, till de brott som anges i punkt 2 b och 2 c i denna artikel, omständigheter

a)som äventyrar eller som kan förmodas äventyra migranternas liv eller säkerhet, eller

b)som är förenade med

Ds 2004:38

degrading treatment, including for exploitation, of such migrants.

4. Nothing in this Protocol shall prevent a State Party from taking measures against a person whose conduct constitutes an offence under its domestic law.

II. Smuggling of migrants by sea

Article 7 Cooperation

States Parties shall cooperate to the fullest extent possible to prevent and suppress the smuggling of migrants by sea, in accordance with the international law of the sea.

Article 8

Measures against the smuggling of migrants by sea

1. A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel that is flying its flag or claiming its registry, that is without nationality or that, though flying a foreign flag or refusing to show a

Bilaga 1

omänsklig eller förnedrande behandling, däribland utnyttjande, av sådana migranter.

4. Ingen bestämmelse i detta protokoll skall hindra en part från att vidta åtgärder mot en person vars beteende utgör ett brott enligt dess nationella lagstiftning.

Kapitel II Människosmuggling till havs

Artikel 7

Samarbete

Parterna skall samarbeta i största möjliga utsträckning för att förebygga och bekämpa människosmuggling till havs i enlighet med den internationella havsrätten.

Artikel 8

Åtgärder mot människosmuggling till havs

1. En part, som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg som för dess flagg, eller uppger sig vara registrerat i den parten, som saknar nationalitet eller som, fast det för utländsk flagg

Bilaga 1

flag, is in reality of the nationality of the State Party concerned is engaged in the smuggling of migrants by sea may request the assistance of other States Parties in suppressing the use of the vessel for that purpose. The States Parties so requested shall render such assistance to the extent possible within their means.

2. A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel exercising freedom of navigation in accordance with international law and flying the flag or displaying the marks of registry of another State Party is engaged in the smuggling of migrants by sea may so notify the flag State, request confirmation of registry and, if confirmed, request authorization from the flag State to take appropriate measures with regard to that vessel. The flag State may authorize the requesting State, inter alia:

(a)To board the vessel;

(b)To search the vessel;

and

(c)If evidence is found

Ds 2004:38

eller vägrar att visa flagg, i själva verket har ifrågavarande parts nationalitet, ägnar sig åt människosmuggling till havs, har rätt att begära bistånd av andra parter för att hindra att fartyget används för sådant ändamål. En part som mottar en sådan framställning skall lämna det begärda biståndet så långt det är möjligt.

2. En part, som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg som utövar sin rätt till fri sjöfart enligt internationell rätt och som för en annan parts flagg, eller visar en annan parts registreringsbeteckningar, utnyttjas för människosmuggling till havs, får anmäla detta till flaggstaten, begära bekräftelse på registreringen och, om bekräftelse erhålls, begära tillstånd från flaggstaten att vidta lämpliga åtgärder beträffande fartyget. Flaggstaten får ge den begärande staten tillstånd att bland annat

a)borda fartyget,

b)genomsöka fartyget, och

c)om bevis på att fartyget

Ds 2004:38

that the vessel is engaged in the smuggling of migrants by sea, to take appropriate measures with respect to the vessel and persons and cargo on board, as authorized by the flag State.

3.A State Party that has taken any measure in accordance with paragraph 2 of this article shall promptly inform the flag State concerned of the results of that measure.

4.A State Party shall respond expeditiously to a request from another State Party to determine whether a vessel that is claiming its registry or flying its flag is entitled to do so and to a request for authorization made in accordance with paragraph 2 of this article.

5.A flag State may, consistent with article 7 of this Protocol, subject its authorization to conditions to be agreed by it and the requesting State, including conditions relating to responsibility and the extent of effective measures to be taken. A State Party shall take no additional measures

Bilaga 1

är inblandat i människosmuggling till havs påträffas, vidta lämpliga åtgärder beträffande fartyget och personerna och lasten ombord enligt tillstånd av flaggstaten.

3.En part som har vidtagit en åtgärd enligt punkt 2 i denna artikel skall omedelbart underrätta den berörda flaggstaten om resultatet av åtgärden.

4.En part skall snarast besvara en framställning från en annan part om att avgöra om ett fartyg som påstår sig vara registrerat där eller för dess flagg är berättigat därtill och en framställning om tillstånd gjord med stöd av punkt 2 i denna artikel.

5.I enlighet med artikel 7 i detta protokoll får en flaggstat förena sitt tillstånd med villkor som skall avtalas mellan den staten och den begärande staten, innefattande villkor om ansvar och omfattningen av de faktiska åtgärder som skall vidtas. En part skall inte vidta några ytterligare åtgärder utan

Bilaga 1

without the express authorization of the flag State, except those necessary to relieve imminent danger to the lives of persons or those which derive from relevant bilateral or multilateral agreements.

6.Each State Party shall designate an authority or, where necessary, authorities to receive and respond to requests for assistance, for confirmation of registry or of the right of a vessel to fly its flag and for authorization to take appropriate measures. Such designation shall be notified through the Secretary-General to all other States Parties within one month of the designation.

7.A State Party that has reasonable grounds to suspect that a vessel is engaged in the smuggling of migrants by sea and is without nationality or may be assimilated to a vessel without nationality may board and search the vessel. If evidence confirming the suspicion is found, that State Party shall take appropriate

Ds 2004:38

uttryckligt tillstånd av flaggstaten, utom sådana åtgärder som behövs för att avhjälpa omedelbar fara för människoliv eller sådana åtgärder som följer av tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser.

6.Varje part skall utse en myndighet eller, om så behövs, flera myndigheter, för att ta emot och besvara framställningar om biträde, bekräftelse av registrering eller av ett fartygs rätt att föra dess flagg samt tillstånd att vidta lämpliga åtgärder. Notifikation om utseende av behörig myndighet skall genom generalsekreteraren tillställas alla andra parter inom en månad efter det att myndigheten har utsetts.

7.En part som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg utnyttjas för människosmuggling till havs och som saknar nationalitet, eller som kan förmodas vara ett fartyg som saknar nationalitet, får borda och genomsöka fartyget. Om bevisning som bekräftar misstankarna påträffas, skall

Ds 2004:38

measures in accordance with relevant domestic and international law.

Article 9 Safeguard clauses

1. Where a State Party takes measures against a vessel in accordance with article 8 of this Protocol, it shall:

(a)Ensure the safety and humane treatment of the persons on board;

(b)Take due account of the need not to endanger the security of the vessel or its cargo;

(c)Take due account of the need not to prejudice the commercial or legal interests of the flag State or any other interested State;

(d)Ensure, within available means, that any measure taken with regard to the vessel is environmentally sound.

2. Where the grounds for measures taken pursuant to article 8 of this Protocol prove to be unfounded, the vessel shall be compensated

Bilaga 1

parten vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse med tillämplig nationell och internationell rätt.

Artikel 9 Säkerhetsbestämmelser

1. När en part vidtar åtgärder mot ett fartyg i enlighet med artikel 8 i detta protokoll, skall den

a)trygga de ombordvarandes säkerhet och människovärdiga behandling,

b)vederbörligen beakta behovet att inte äventyra fartygets eller dess lasts säkerhet,

c)vederbörligen beakta behovet att inte inkräkta på flaggstatens eller någon annan berörd stats affärsintressen eller rättsliga intressen,

d)med tillgängliga medel trygga att de åtgärder som vidtas med avseende på fartyget är miljömässigt sunda.

2. I de fall motiven för de vidtagna åtgärderna i enlighet med artikel 8 i protokollet visar sig vara ogrundade, skall fartyget ersättas för förlust

Bilaga 1

for any loss or damage that may have been sustained, provided that the vessel has not committed any act justifying the measures taken.

3. Any measure taken, adopted or implemented in accordance with this chapter shall take due account of the need not to interfere with or to affect:

(a)The rights and obligations and the exercise of jurisdiction of coastal States in accordance with the international law of the sea; or

(b)The authority of the flag State to exercise jurisdiction and control in administrative, technical and social matters involving the vessel.

4. Any measure taken at sea pursuant to this chapter shall be carried out only by warships or military aircraft, or by other ships or aircraft clearly marked and identifiable as being on government service and authorized to that effect.

Ds 2004:38

eller skada som det har åsamkats, förutsatt att det inte har begått någon gärning som motiverar de vidtagna åtgärderna.

3. Åtgärder enligt detta kapitel skall vidtas, antas eller genomföras med vederbörligt beaktande av nödvändigheten av att inte inkräkta på eller påverka

a)kuststaters rättigheter och skyldigheter eller utövning av jurisdiktion enligt den internationella havsrätten, eller

b)flaggstatens behörighet att utöva jurisdiktion och kontroll i administrativa, tekniska och sociala frågor som berör fartyget.

4. Åtgärder som vidtagits till havs enligt detta kapitel får endast vidtas av örlogsfartyg eller militära luftfartyg eller av andra fartyg eller luftfartyg som är tydligt markerade och identifierbara såsom varande i statlig tjänst och bemyndigade därtill.

Ds 2004:38

Bilaga 1

III. Prevention, cooperation and other business

Article 10 Information

1. Without prejudice to articles 27 and 28 of the Convention, States Parties, in particular those with common borders or located on routes along which migrants are smuggled, shall, for the purpose of achieving the objectives of this Protocol, exchange among themselves, consistent with their respective domestic legal and administrative systems, relevant information on matters such as:

(a)Embarkation and destination points, as well as routes, carriers and means of transportation, known to be or suspected of being used by an organized criminal group engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol;

(b)The identity and methods of organizations or organized criminal groups

Kapitel III. Förebyggande, samarbete och andra åtgärder

Artikel 10

Information

1. Utan att det påverkar artiklarna 27 och 28 i konventionen, skall parter, särskilt sådana med gemensam gräns eller som är belägna längs farleder utefter vilka människosmuggling förekommer, i syfte att uppfylla detta protokolls syften, på ett sätt som är förenligt med deras respektive rättsordning och förvaltningssystem, utbyta information om relevanta frågor, såsom de följande:

a)Platser för in- och utresa samt färdvägar/rutter, fraktförare och transportmedel som är kända för eller misstänks för att användas av en organiserad brottslig sammanslutning som ägnar sig åt sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll.

b)Sådana organisationers eller organiserade brottsliga sammanslutningars identitet

Bilaga 1

known to be or suspected of being engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol;

(c)The authenticity and proper form of travel documents issued by a State Party and the theft or related misuse of blank travel or identity documents;

(d)Means and methods of concealment and transportation of persons, the unlawful alteration, reproduction or acquisition or other misuse of travel or identity documents used in conduct set forth in article 6 of this Protocol and ways of detecting them;

(e)Legislative experiences and practices and measures to prevent and combat the conduct set forth in article 6 of this Protocol; and

(f)Scientific and technological information useful to law enforcement, so as to enhance each other’s ability to prevent, detect and investigate the conduct set

Ds 2004:38

och metoder som är kända för eller misstänks för att användas av en organiserad brottslig sammanslutning som ägnar sig åt sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll.

c)Äktheten av och den riktiga formen för resehandlingar som utfärdas av en part samt stöld eller missbruk av oifyllda rese- eller identitetshandlingar.

d)Medel och metoder för att dölja och transportera människor, olaglig ändring, reproduktion, förvärv eller annat missbruk av rese- eller identitetshandlingar som utnyttjas vid begående av sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll och metoder för att upptäcka dem.

e)Erfarenhet i fråga om lagstiftning, praxis och åtgärder för att förebygga och bekämpa sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll.

f)Vetenskaplig och teknologisk information som är användbar för upprätthållande av lagen i syfte att förbättra varandras förmåga att förebygga,

Ds 2004:38

forth in article 6 of this Protocol and to prosecute those involved.

2. A State Party that receives information shall comply with any request by the State Party that transmitted the information that places restrictions on its use.

Article 11

Border measures

1.Without prejudice to international commitments in relation to the free movement of people, States Parties shall strengthen, to the extent possible, such border controls as may be necessary to prevent and detect the smuggling of migrants.

2.Each State Party shall adopt legislative or other appropriate measures to prevent, to the extent possible, means of transport operated by commercial carriers from being used in the commission of the offence established in accordance with article 6, paragraph 1 (a), of this Protocol.

Bilaga 1

upptäcka och utreda sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll och åtala de inblandade.

2. En part som tar emot information skall bifalla en framställning från den part som har förmedlat denna om inskränkningar i rätten att använda den.

Artikel 11

Åtgärder vid gränser

1.Utan att det skall inkräkta på internationella åtaganden avseende fri rörlighet för personer, skall parterna så långt som möjligt förstärka sådan gränskontroll som kan vara nödvändig för att förebygga och upptäcka människosmuggling.

2.Varje part skall vidta lagstiftningsåtgärder eller andra lämpliga åtgärder för att så långt som möjligt förebygga att transportmedel som används av affärsdrivande fraktförare används vid förövande av brott som anges i artikel 6.1 a i detta protokoll.

Bilaga 1

Ds 2004:38

3.Where appropriate, and without prejudice to applicable international conventions, such measures shall include establishing the obligation of commercial carriers, including any transportation company or the owner or operator of any means of transport, to ascertain that all passengers are in possession of the travel documents required for entry into the receiving State.

4.Each State Party shall take the necessary measures, in accordance with its domestic law, to provide for sanctions in cases of violation of the obligation set forth in paragraph 3 of this article.

5.Each State Party shall consider taking measures that permit, in accordance with its domestic law, the denial of entry or revocation of visas of persons implicated in the commission of offences established in accordance with this Protocol.

3.Där så är lämpligt och utan att det skall inkräkta på tillämpliga internationella konventioner, skall dessa åtgärder innefatta åläggande av skyldighet för affärsdrivande fraktförare, inbegripet varje transportföretag eller ägare eller yrkesmässig brukare av transportmedel, att tillse att alla passagerare innehar de nödvändiga resehandlingarna för inresa i den mottagande staten.

4.Varje part skall vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med sin nationella lag för att kunna föreskriva sanktioner vid bristande uppfyllelse av de skyldigheter som anges i punkt 3 i denna artikel.

5.Varje part skall överväga att vidta åtgärder som, i enlighet med dess nationella lag, tillåter avvisning eller återkallelse av visering för personer som är delaktiga i förövande av brott som straffbeläggs i enlighet med detta protokoll.

Ds 2004:38

6. Without prejudice to article 27 of the Convention, States Parties shall consider strengthening cooperation among border control agencies by, inter alia, establishing and maintaining direct channels of communication.

Article 12

Security and control of documents

Each State Party shall take such measures as may be necessary, within available means:

(a)To ensure that travel or identity documents issued by it are of such quality that they cannot easily be misused and cannot readily be falsified or unlawfully altered, replicated or issued; and

(b)To ensure the integrity and security of travel or identity documents issued by or on behalf of the State Party and to prevent their unlawful creation, issuance and use.

Bilaga 1

6. Utan att det skall inkräkta på artikel 27 i konventionen, skall parterna överväga att förstärka samarbetet mellan gränskontrollmyndigheterna, bland annat genom att skapa och upprätthålla direkta kommunikationsvägar.

Artikel 12

Säkerhet och kontroll av handlingar

Varje part skall vidta nödvändiga åtgärder för att, inom ramen för tillgängliga resurser, trygga

a)att rese- eller identitetshandlingar som den utfärdar är av sådan kvalitet att de inte enkelt kan missbrukas, förfalskas eller olagligen ändras, mångfaldigas eller utfärdas, och

Bilaga 1

Ds 2004:38

Article 13

Legitimacy and validity of documents

At the request of another State Party, a State Party shall, in accordance with its domestic law, verify within a reasonable time the legitimacy and validity of travel or identity documents issued or purported to have been issued in its name and suspected of being used for purposes of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

Article 14

Training and technical cooperation

1. States Parties shall provide or strengthen specialized training for immigration and other relevant officials in preventing the conduct set forth in article 6 of this Protocol and in the humane treatment of migrants who have been the object of such conduct, while respecting their rights as set forth in this Protocol.

Artikel 13

Handlingars äkthet och giltighet

En part skall, på begäran av en annan part, i enlighet med sin nationella lag inom skälig tid kontrollera äktheten och giltigheten för rese- eller identitetshandlingar som har utfärdats eller som påstås ha utfärdats i dess namn och som misstänks för att användas i syfte att begå sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll.

Artikel 14

Utbildning och tekniskt samarbete

1. Parterna skall tillhandahålla eller förbättra specialiserad utbildning för migrationspersonal och annan berörd personal för att förebygga sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll och i människovärdig behandling av migranter som har utsatts för sådana gärningar, allt under respekterande av deras rättigheter på det sätt som anges i detta protokoll.

Ds 2004:38

Bilaga 1

2. States Parties shall cooperate with each other and with competent international organizations, non-governmental organizations, other relevant organizations and other elements of civil society as appropriate to ensure that there is adequate personnel training in their territories to prevent, combat and eradicate the conduct set forth in article 6 of this Protocol and to protect the rights of migrants who have been the object of such conduct. Such training shall include:

(a)Improving the security and quality of travel documents;

(b)Recognizing and detecting fraudulent travel or identity documents;

(c)Gathering criminal intelligence, relating in particular to the identification of organized criminal groups known to be or suspected of being engaged in conduct set forth in article 6 of this Protocol, the methods used to transport smuggled migrants, the misuse of travel

2. Parterna skall samarbeta med varandra och med behöriga internationella organisationer, icke-statliga organisationer, andra berörda organisationer och andra delar av det civila samhället på lämpligt sätt för att säkerställa att det finns lämplig personalutbildning inom deras territorier för att förebygga, bekämpa och utrota sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll och för att skydda de migranters rätt som har utsatts för sådant handlande. Denna utbildning skall innefatta följande:

a)Förbättrad säkerhet och kvalitet för resehandlingar.

b)Identifiering och upptäckt av falska rese- eller identitetshandlingar.

c)Insamling av kriminalunderrättelseinformation, särskilt sådan som rör identifiering av organiserade brottsliga sammanslutningar som är kända eller misstänks för att begå sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll, metoder som används för transport av

Bilaga 1

or identity documents for purposes of conduct set forth in article 6 and the means of concealment used in the smuggling of migrants;

(d)Improving procedures for detecting smuggled persons at conventional and non-conventional points of entry and exit; and

(e)The humane treatment of migrants and the protection of their rights as set forth in this Protocol.

3. States Parties with relevant expertise shall consider providing technical assistance to States that are frequently countries of origin or transit for persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol. States Parties shall make every effort to provide the necessary resources, such as vehicles, computer systems and document readers, to combat the conduct set forth in article 6.

100

Ds 2004:38

smugglade migranter, missbruk av rese- eller identitetshandlingar i syfte att begå sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll samt tillvägagångssätt som används för att dölja migranter vid människosmuggling.

d)Förbättring av metoder för att upptäcka smugglade personer vid konventionella och icke-konventionella gränsövergångsställen.

e)Människovärdig behandling av migranter och skydd av deras rättigheter enligt detta protokoll.

3. Parter med sakkunskap på området skall överväga att lämna tekniskt bistånd till stater som ofta är ursprungsstater eller transitstater för personer som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll. Parterna skall också göra alla ansträngningar för att tillhandahålla nödvändiga resurser, såsom fordon, datasystem och dokumentläsare, för att bekämpa sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll.

Ds 2004:38

Article 15

Other prevention measures

1.Each State Party shall take measures to ensure that it provides or strengthens information programmes to increase public awareness of the fact that the conduct set forth in article 6 of this Protocol is a criminal activity frequently perpetrated by organized criminal groups for profit and that it poses serious risks to the migrants concerned.

2.In accordance with article 31 of the Convention, States Parties shall cooperate in the field of public information for the purpose of preventing potential migrants from falling victim to organized criminal groups.

3.Each State Party shall promote or strengthen, as appropriate, development programmes and cooperation at the national, regional and international levels, taking into account the socioeconomic realities of migration and paying special

Bilaga 1

Artikel 15

Andra förebyggande åtgärder

1.Varje part skall vidta åtgärder för att införa eller förbättra upplysningsprogram för att höja allmänhetens medvetande om det förhållande att sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll är brottslig verksamhet som ofta utförs av organiserade brottsliga sammanslutningar i vinstsyfte och att de utgör en allvarlig fara för de berörda migranterna.

2.I enlighet med artikel 31

ikonventionen skall parterna samarbeta i fråga om upplysning till allmänheten i syfte att förebygga att potentiella migranter faller offer för organiserade brottsliga sammanslutningar.

3.Varje part skall på lämpligt sätt främja eller förbättra utvecklingsprogram och samarbete på det nationella, regionala och internationella planet med beaktande av de socio-

ekonomiska	förhållanden
som inverkar	på migration

101

Bilaga 1

attention to economically and socially depressed areas, in order to combat the root socio-economic causes of the smuggling of migrants, such as poverty and underdevelopment.

Article 16

Protection and assistance measures

1.In implementing this Protocol, each State Party shall take, consistent with its obligations under international law, all appropriate measures, including legislation if necessary, to preserve and protect the rights of persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol as accorded under applicable international law, in particular the right to life and the right not to be subjected to torture or other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment.

2.Each State Party shall take appropriate measures to afford migrants appropriate protection against violence

102

Ds 2004:38

och med särskild uppmärksamhet på ekonomiskt och socialt eftersatta områden för att ta itu med de underliggande socioekonomiska orsakerna till människosmuggling, såsom fattigdom och underutveckling.

Artikel 16

Skydds- och hjälpåtgärder

1.Vid tillämpningen av detta protokoll skall varje part, i enlighet med sina åtaganden enligt internationell rätt, vidta alla lämpliga åtgärder, om så behövs innefattande lagstiftning, för att bevara och skydda de personers rättigheter som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll, vilka rättigheter tillkommer dem enligt internationell rätt, särskilt rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

2.Varje part skall vidta lämpliga åtgärder för att erbjuda migranter tillräckligt skydd mot våld som de kan

Ds 2004:38

that may be inflicted upon them, whether by individuals or groups, by reason of being the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

3.Each State Party shall afford appropriate assistance to migrants whose lives or safety are endangered by reason of being the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

4.In applying the provisions of this article, States Parties shall take into account the special needs of women and children.

5.In the case of the detention of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol, each State Party shall comply with its obligations under the Vienna Convention on Consular Relations, where applicable, including that of informing the person concerned without delay about the provisions concerning notification to and communication with consular officers.

Bilaga 1

utsättas för, antingen av enskilda personer eller grupper, därför att de är utsatta för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll.

3.Varje part skall ge lämplig hjälp till migranter vilkas liv eller säkerhet är i fara därför att de är utsatta för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll.

4.Vid tillämpning av bestämmelserna i denna artikel skall parterna beakta kvinnors och barns särskilda behov.

5.Vid frihetsberövande av en person som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll, skall parterna uppfylla sina skyldigheter enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser, där så är tillämpligt innefattande skyldigheten att ofördröjligen informera personen om bestämmelserna om underrättande av och meddelande med konsulära tjänstemän.

103

Bilaga 1

Ds 2004:38

Article 17

Agreements and arrangements

States Parties shall consider the conclusion of bilateral or regional agreements or operational arrangements or understandings aimed at:

(a)Establishing the most appropriate and effective measures to prevent and combat the conduct set forth in article 6 of this Protocol; or

(b)Enhancing the provisions of this Protocol among themselves.

Article 18

Return of smuggled migrants

1. Each State Party agrees to facilitate and accept, without undue or unreasonable delay, the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and who is its national or who has the right of permanent residence in its territory at the time of return.

Artikel 17

Avtal och andra arrangemang

Parterna skall överväga att sluta bilaterala eller regionala avtal eller operativa arrangemang eller överenskommelser som syftar till att

a)vidta åtgärder som är de mest lämpliga och effektiva för att förebygga och bekämpa sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll, eller

b)ömsesidigt förstärka bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 18

Smugglade migranters återvändande

1. Varje part går med på att utan oberättigat eller oskäligt dröjsmål underlätta och tillåta en persons återvändande som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll och som är dess medborgare eller har rätt att permanent vistas inom dess territorium vid tiden för återvändandet.

104

Ds 2004:38

2.Each State Party shall consider the possibility of facilitating and accepting the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and who had the right of permanent residence in its territory at the time of entry into the receiving State in accordance with its domestic law.

3.At the request of the receiving State Party, a requested State Party shall, without undue or unreasonable delay, verify whether a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol is its national or has the right of permanent residence in its territory.

4.In order to facilitate the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol and is without proper documentation, the State Party of which that person is a national or in which he or she has the right of permanent residence shall agree to issue, at the request

Bilaga 1

2.Varje part skall överväga möjligheten att, i enlighet med sin nationella lag, underlätta och tillåta en persons återvändande som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll och som hade rätt att permanent vistas inom dess territorium vid tiden för inresan i den mottagande staten.

3.På begäran av den mottagande parten skall en anmodad stat utan oberättigat eller oskäligt dröjsmål bekräfta om en person som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll är dess medborgare eller har rätt att permanent vistas inom dess territorium.

4.För att underlätta en persons återvändande som utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll och som saknar erforderliga handlingar, skall den part i vilken personen är medborgare eller har rätt att permanent vistas, på begäran av den mottagande parten, utfärda sådana resehandlingar

105

Bilaga 1

of the receiving State Party, such travel documents or other authorization as may be necessary to enable the person to travel to and reenter its territory.

5.Each State Party involved with the return of a person who has been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol shall take all appropriate measures to carry out the return in an orderly manner and with due regard for the safety and dignity of the person.

6.States Parties may cooperate with relevant international organizations in the implementation of this article.

7.This article shall be without prejudice to any right afforded to persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol by any domestic law of the receiving State Party.

8.This article shall not affect the obligations entered

106

Ds 2004:38

eller andra tillstånd som kan behövas för att tillåta personen att resa in i och återvända till dess territorium.

5.En part som berörs av en persons återvändande som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll skall vidta alla lämpliga åtgärder för att återvändandet sker under värdiga former och med vederbörlig hänsyn till personens säkerhet och värdighet.

6.Parterna kan samarbeta med behöriga internationella organisationer i fråga om genomförandet av denna artikel.

7.Denna artikel skall inte inkräkta på någon rättighet som tillkommer personer som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll med stöd av den mottagande partens nationella lag.

8.Denna artikel skall inte inverka på åtaganden som

Ds 2004:38

into under any other applicable treaty, bilateral or multilateral, or any other applicable operational agreement or arrangement that governs, in whole or in part, the return of persons who have been the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol.

IV. Final Provisions

Article 19

Saving clause

1.Nothing in this Protocol shall affect the other rights, obligations and responsibilities of States and individuals under international law, including international humanitarian law and international human rights law and, in particular, where applicable, the 1951 Convention and the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees and the principle of non-refoulement as contained therein.

2.The measures set forth in this Protocol shall be interpreted and applied in a way that is not discriminatory

Bilaga 1

gjorts med stöd av annat tillämpligt bilateralt eller multilateralt fördrag eller annat tillämpligt operativt avtal eller arrangemang som helt eller delvis reglerar personers återvändande som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll.

Kapitel IV Slutbestämmelser

Artikel 19

Bestämmelser om förbehåll

1.Ingenting i detta protokoll skall påverka andra rättigheter, skyldigheter eller förpliktelser som stater eller enskilda personer har enligt internationell rätt, innefattande internationell humanitär rätt, internationell rätt avseende mänskliga rättigheter och särskilt, när de är tillämpliga, 1951 års konvention och 1967 års protokoll om flyktingars rättsliga ställning och principen om icke-avvisning som ingår i dem.

2.De åtgärder som anges i detta protokoll skall tolkas och tillämpas på ett sätt som inte diskriminerar personer

107

Bilaga 1

to persons on the ground that they are the object of conduct set forth in article 6 of this Protocol. The interpretation and application of those measures shall be consistent with internationally recognized principles of nondiscrimination.

Article 20

Settlement of disputes

l. States Parties shall endeavour to settle disputes concerning the interpretation or application of this Protocol through negotiation.

2. Any dispute between two or more States Parties concerning the interpretation or application of this Protocol that cannot be settled through negotiation within a reasonable time shall, at the request of one of those States Parties, be submitted to arbitration. If, six months after the date of the request for arbitration, those States Parties are unable to agree on the organization of the arbitration, any one of those States Parties may refer the dispute to the International Court of Justice by request in

108

Ds 2004:38

på den grunden att de är utsatta för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll. Tolkningen och tillämpningen av dessa åtgärder skall vara förenliga med internationellt erkända principer om ickediskriminering.

Artikel 20

Tvistlösning

1.Parterna skall sträva efter att lösa tvister om tolkningen och tillämpningen av detta protokoll genom förhandlingar.

2.Tvister mellan två eller flera parter om tolkningen eller tillämpningen av detta protokoll som inte kan lösas genom förhandlingar inom skälig tid skall, på begäran av någon av dem, hänskjutas till skiljeförfarande. Om dessa parter sex månader efter dagen för hänskjutandet till skiljeförfarande inte kan komma överens om hur skiljeförfarandet skall ske, får en av dem hänskjuta tvisten till Internationella domstolen

ienlighet med dennas stadga.

Ds 2004:38

Bilaga 1

accordance with the Statute of the Court.

3. Each State Party may, at the time of signature, ratification, acceptance or approval of or accession to this Protocol, declare that it does not consider itself bound by paragraph 2 of this article. The other States Parties shall not be bound by paragraph 2 of this article with respect to any State Party that has made such a reservation.

3. Varje part får, när den undertecknar, ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till detta protokoll, förklara att den inte anser sig vara bunden av punkt 2 i denna artikel. De övriga parterna skall inte vara bundna av punkt 2 i denna artikel gentemot en part som har gjort ett sådant förbehåll.

4. Any State Party that has made a reservation in accordance with paragraph 3 of this article may at any time withdraw that reservation by notification to the Secretary- General of the United Nations.

4. En part som har gjort ett förbehåll i enlighet med punkt 3 i denna artikel kan när som helst häva detta genom ett meddelande till Förenta nationernas generalsekreterare.

Article 21				Artikel 21
Signature,		ratification,		Undertecknande, ratifikation,
acceptance,		approval	and	godtagande,	godkännande
accession				och anslutning
	1. This Protocol shall be			1. Detta protokoll skall stå
open to all States for signature				öppet för undertecknande		av
from 12 to 15 December 2000				alla stater från den 12 till den
in	Palermo,	Italy,	and	15 december 2000 i Palermo,
thereafter at United Nations				Italien, och därefter vid Fören-
Headquarters		in New	York	ta nationernas	högkvarter	i

109

Bilaga 1	Ds 2004:38
until 12 December 2002.	New York till den 12
	december 2002.

2.This Protocol shall also be open for signature by regional economic integration organizations provided that at least one member State of such organization has signed this Protocol in accordance with paragraph 1 of this article.

3.This Protocol is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations. A regional economic integration organization may deposit its instrument of ratification, acceptance or approval if at least one of its member States has done likewise. In that instrument of ratification, acceptance or approval, such organization shall declare the extent of its competence with respect to the matters governed by this Protocol. Such organization shall also inform the depositary of any relevant modification in the extent of its competence.

2.Detta protokoll skall också stå öppet för undertecknande av regionala organisationer för ekonomisk integration, om minst en medlemsstat i en sådan organisation har undertecknat detta protokoll i enlighet med punkt 1 i denna artikel.

3.Detta protokoll skall ratificeras, godtas eller godkännas. Instrument avseende ratifikation, godkännande eller godtagande skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare. En regional organisation för ekonomisk integration får deponera sitt instrument avseende ratifikation, godkännande eller godtagande om minst en av dess medlemsstater har gjort detsamma. I sitt instrument avseende ratifikation, godkännande eller godtagande skall en sådan organisation förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som täcks av detta protokoll. En sådan organisation skall också meddela

110

Ds 2004:38

Bilaga 1

depositarien om varje ändring av betydelse inom sitt behörighetsområde.


4. This Protocol is open for						4. Detta protokoll skall stå
accession by any State or any						öppet för anslutning av stater
regional	economic integration					eller	regionala		organisationer
organization of which at least						för	ekonomisk		integration i
one member State is a Party to						vilka minst en medlemsstat är
this Protocol. Instruments of						part i protokollet. Anslut-
accession		shall	be	deposited		ningsinstrument skall depone-
with the Secretary-General of						ras	hos Förenta			nationernas
the United Nations. At the						generalsekreterare.				Vid sin
time of its accession, a regional						anslutning		skall		en	regional
economic integration organiza-						organisation		för		ekonomisk
tion shall declare the extent of						integration		förklara			omfatt-
its competence with respect to						ningen av sin behörighet med
matters	governed			by	this	avseende på frågor som täcks
Protocol.		Such	organization			av	protokollet.			En	sådan
shall	also		inform		the	organisation			skall		också
depositary		of	any	relevant		meddela depositarien om varje
modification in the extent of						ändring av betydelse inom sitt
its competence.						behörighetsområde.

Article 22 Entry into force

1. This Protocol shall enter into force on the ninetieth day after the date of deposit of the fortieth instrument of ratification, acceptance, approval or accession, except that it shall not enter into force before the entry into force of the Convention. For the purpose of this paragraph,

Artikel 22 Ikraftträdande

1. Detta protokoll träder i kraft den nittionde dagen efter dagen för deponering av det fyrtionde instrumentet avseende ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning, men det skall inte träda i kraft före konventionen. För det syfte som avses i denna punkt skall ett

111

Bilaga 1

any instrument deposited by a regional economic integration organization shall not be counted as additional to those deposited by member States of such organization.

2. For each State or regional economic integration organization ratifying, accepting, approving or acceding to this Protocol after the deposit of the fortieth instrument of such action, this Protocol shall enter into force on the thirtieth day after the date of deposit by such State or organization of the relevant instrument or on the date this Protocol enters into force pursuant to paragraph 1 of this article, whichever is the later.

Article 23 Amendment

1. After the expiry of five years from the entry into force of this Protocol, a State Party to the Protocol may propose an amendment and file it with the Secretary- General of the United Nations, who shall thereupon

112

Ds 2004:38

instrument som deponerats av en regional organisation för ekonomisk integration inte räknas utöver de instrument som deponerats av medlemsstaterna i en sådan organisation.

2. För varje stat eller regional organisation för ekonomisk integration som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till detta protokoll efter det att det fyrtionde instrumentet har deponerats skall protokollet träda i kraft den trettionde dagen efter dagen för ifrågavarande stats eller organisations deponering av motsvarande instrument eller den dag detta protokoll träder i kraft enligt punkt 1 i denna artikel, beroende på vilken händelse som inträffar senast.

Artikel 23 Ändringar

1. Fem år efter detta protokolls ikraftträdande får en part i protokollet inkomma med ändringsförslag till Förenta nationernas generalsekreterare, som skall delge det till parterna och konventionsstatskonferensen

Ds 2004:38

communicate the proposed amendment to the States Parties and to the Conference of the Parties to the Convention for the purpose of considering and deciding on the proposal. The States Parties to this Protocol meeting at the Conference of the Parties shall make every effort to achieve consensus on each amendment. If all efforts at consensus have been exhausted and no agreement has been reached, the amendment shall, as a last resort, require for its adoption a two-thirds majority vote of the States Parties to this Protocol present and voting at the meeting of the Conference of the Parties.

Bilaga 1

för prövning och antagande. När parterna i detta protokoll möts vid konventionsstatskonferensen, skall de göra alla ansträngningar för att uppnå enhällighet om ändringar. Om alla ansträngningar att uppnå enhällighet har varit förgäves och ingen enighet uppnåtts, skall, som en sista utväg för att ändringen skall antas, krävas att den godtagits av en majoritet av två tredjedelar av de närvarande och röstande parterna i detta protokoll vid partskonferensen.

2. Regional economic integration organizations, in matters within their competence, shall exercise their right to vote under this article with a number of votes equal to the number of their member States that are Parties to this Protocol. Such organizations shall not exercise their right to vote if their member States exercise

2. Regionala organisationer för ekonomisk integration får i frågor som faller inom deras behörighet utöva sin rösträtt enligt denna artikel med det antal röster som är lika med antalet av dess medlemsstater som är parter i detta protokoll. Sådana organisationer får inte utöva sin rösträtt när dess medlemsstater utövar sin rösträtt och

113

Bilaga 1	Ds 2004:38
theirs and vice versa.	omvänt.

3.An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article is subject to ratification, acceptance or approval by States Parties.

4.An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of this article shall enter into force in respect of a State Party ninety days after the date of the deposit with the Secretary-General of the United Nations of an instrument of ratification, acceptance or approval of such amendment.

3.En ändring som antagits

ienlighet med punkt 1 i denna artikel skall ratificeras, godtas eller godkännas av parterna.

4.En ändring som antagits

ienlighet med punkt 1 i denna artikel träder i kraft för en part 90 dagar efter dagen för deponering hos Förenta nationernas generalsekreterare av ett instrument avseende ratifikation, godtagande eller godkännande av ändringen.

5. When an amendment enters into force, it shall be binding on those States Parties which have expressed their consent to be bound by it. Other States Parties shall still be bound by the provisions of this Protocol and any earlier amendments that they have ratified, accepted or approved.

Article 24 Denunciation

1. A State Party may denounce this Protocol by

5. När en ändring träder i kraft, skall den vara bindande för de parter som har uttryckt sitt medgivande till att vara bundna av den. De övriga parterna skall fortsätta att vara bundna av bestämmelserna i detta protokoll och av tidigare ändringar som de har ratificerat, godtagit eller godkänt.

Artikel 24

Uppsägning

1. En part kan säga upp detta protokoll genom ett

114

Ds 2004:38

written notification to the Secretary-General of the United Nations. Such denunciation shall become effective one year after the date of receipt of the notification by the Secretary- General.

Bilaga 1

skriftligt meddelande till Förenta nationernas generalsekreterare. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då generalsekreteraren mottog meddelandet.

2. A regional economic integration organization shall cease to be a Party to this Protocol when all of its member States have denounced it.

Article 25

Depositary and languages

1.The Secretary-General of the United Nations is designated depositary of this Protocol.

2.The original of this Protocol, of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned plenipotentiaries, being duly authorized thereto by their respective Governments, have signed this Protocol.

2. En regional organisation för ekonomisk integration skall upphöra att vara part i detta protokoll när alla dess medlemsstater har upphört att vara parter i detsamma.

Artikel 25 Depositarie och språk

1.Förenta nationernas generalsekreterare är depositarie för detta protokoll.

2.Originalet till detta protokoll, vars arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter är lika giltiga, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta protokoll.

115