Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar

Departementsserien 2014:11

ds 2014 11

Ds 2014:11

Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar­

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention­om klimatförändringar

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst.

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress:

Fritzes kundtjänst

 

106 47 Stockholm

Orderfax:

08-598 191 91

Ordertel:

08-598 191 90

E-post:

order.fritzes@nj.se

Internet:

www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Omslagsfoto: Hanna Brolinson

Original/figurer/illustrationer: Kaigan

Tryckt av Kaigan, Stockholm 2014

ISBN 978-91-38-24097-7

ISSN 0284-6012

Ds 2014:11

Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar­

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar

Förord

Sveriges sjätte nationalrapport är utformad i enlighet med de riktlinjer som antagits av parterna till FN:s klimatkonvention. I rapporten redovisas basfakta om det svenska samhället och en genomgång görs av de olika samhällssektorerna enligt den indelning som man enats om inom FN:s klimatkonvention. Utsläpp och upptag av olika växthusgaser ­redovisas för varje sektor och sammantaget för varje år sedan 1990 liksom olika styrmedels inverkan på utsläppen. De utvärderingar som redovisas i rapporten visar att Sverige lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och växthusgasutsläpp. De införda styrmed- len har haft en betydande effekt och utsläppen har minskat med ungefär 16 procent mellan 1990 och 2011. Preliminära utsläppssiffror för 2012 visar att utsläppen har minskat med 20 procent sedan 1990. Samtidigt kan Sverige uppvisa en god ekonomisk tillväxt med en BNP ökning på nästan 60 procent sedan 1990.

Riksdagen har fastställt sexton miljökvalitetsmål varav ett för klimat, Begränsad klimatpåverkan. Målet­ antogs år 1999 och preciserades av Riks­dagen år 2009. Preciseringen innebär den globala ökningen av medeltemperaturen begränsas till högst 2 grader Celsius över den förindustriella nivån och att kon- centration av växthusgaser i atmosfären begränsas till 400 miljondelar koldioxidekvivalenter.

Vidare har Sverige satt ett mål för utsläppsminsk- ningar som innebär att utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 procent till 2020. Målet gäller de sektorer som inte omfattas EU:s system för handel med utsläppsrätter till exempel transport- sektorn, bebyggelse, avfall, jordbruk och viss indu- stri. Minskningen av utsläpp i den handlande sek- torn regleras av EU-gemensamma regler och innebär att utsläppen inom EU kommer att minska med 21 procent till 2020 jämfört med 2005.

Utöver 2020-målet har regeringen en prioritering att fasa ut användningen av fossila bränslen för upp- värmning till 2020 och en prioritering att Sverige år 2030 har en fordonsflotta oberoende av fossila bränslen. Regeringen har också antagit en vision som innebär att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp­ av växthusgaser i atmosfären.

Rapporten innehåller också en prognos för utsläp- pen fram till år 2020. Enligt prognosen är 2020-­ målet inom räckhåll.

I nationalrapporten beskrivs Sveriges sårbarhet och arbete med anpassning till klimatförändringar. Sveriges internationella insatser i form av klimat­ relaterat bistånd redovisas liksom klimatrelaterat forsknings- och utvecklingsarbete. Slutligen beskrivs Sveriges arbete med utbildning och kunskapsbyg- gande kring klimatförändringarna. Underlaget till nationalrapporten har tagits fram genom ett omfat- tande myndighetsarbete där Naturvårdsverket­ lett arbetet och där ytterligare ett 10-tal myndigheter varit delaktiga.

Huvuddelen av arbetet med den sjätte national- rapporten har utförts under perioden från slutet av 2012 till hösten 2013. Efter det har flera beslut tagits­ med relevans för Sveriges klimatarbete. Bland dessa kan till exempel nämnas en deklaration av USA och de nordiska länderna i september 2013 om att reducera fossilbränslesubventioner, upphöra med offentlig finansiering av nya kolkraftverk för- utom i undantagsfall och att genomföra granskning av nationella fossilbränslesubventioner.

Vidare så meddelade regeringen i budgetproposi- tion 2014 en avsikt att etablera en ny investerings- fond som riktar sig mot gröna investeringar och Riksdagen har beslutat om bidrag till ett pilotpro- jekt som syftar till en ökad rötning av stallgödsel. Det sistnämnda leder till en dubbel klimateffekt

då det både minskar metanutsläppen och ökar till- gången på förnybar energi. Sverige har också bered- skap att bidra med ca 300 miljoner kronor till Gröna­ klimatfonden,­ under förutsättning att fonden blir operativ 2014.

Stockholm december 2013

Lena Ek

Miljöminister

Innehåll

1 Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

1.1 Introduktion.

6

1.2Nationella förhållanden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

1.3

Utsläpp av växthusgaser.

7

1.4Styrmedel och åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

1.5

Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder.

11

1.6

Sårbarhet, klimateffekter och anpassningsåtgärder. . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

1.7Finansiellt stöd och tekniköverföring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

1.8Forskning och systematisk övervakning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

1.9

Utbildning och information.

15

2 Nationella förhållanden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

2.1

Statsskick . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

2.2Befolkning, demografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

2.3

Geografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16

2.4

Klimatförhållande .

17

2.5

Ekonomi .

19

2.6

Energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. 19

2.7

Byggnader och tätortsstruktur.

21

2.8

Industri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22

2.9

Transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. 23

2.10

Avfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24

2.11

Jordbruk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25

2.12

Skogsbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. 26

2.13

Referenser till kapitel 2. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. .27

3 Utsläpp av växthusgaser 1990-20111. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

3.1Samlade utsläpp och upptag av växthusgaser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

3.2

Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer .

29

3.3

Referenser till kapitel 3. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

4 Styrmedel och åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

4.1Den svenska klimatstrategin. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

4.2

Styrmedel i den svenska klimatstrategin och deras effekter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

39

4.3

Arbetet med Kyotoprotokollets projektbaserade flexibla mekanismer.

61

4.4

Styrmedels och åtgärders kostnadseffektivitet i den svenska klimatstrategin. . . . . . . . . . . . . . . . .

. 62

4.5Styrmedel tagna ur bruk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

4.6

Summerande styrmedelstabell.

66

4.7

Referenser till kapitel 4. . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

5 Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

5.1Prognos för de totala utsläppen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

5.2

Prognos per gas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

75

5.3

Prognos per sektor. . .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. 75

5.4

Känslighetsanalys. . .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. .

. . 79

5.5Prognos med ytterligare åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80

5.6Jämförelse med den femte nationalrapporten­. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80

5.7

Utvärdering av de sammantagna effekterna av politik och åtgärder .

 

81

5.8

Måluppfyllelse gentemot Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. . .

. .

. 82

5.9

Måluppfyllelse EU:s klimat- och energipaket .

 

83

5.10

Måluppfyllelse för Sveriges etappmål för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.

 

83

5.11

Referenser till kapitel 5. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. .

. 84

6 Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86

6.1

Inledning.

86

6.2

Sveriges klimat i förändring.

87

6.3Klimateffekter och sårbarhetsanalys. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91

6.4

Pågående och avslutade klimatanpassningsaktiviteter.

94

6.5Internationellt arbete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96

6.6

Referenser till kapitel 6. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97

7 Finansiering och tekniköverföring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98

7.1 Inledning.

98

7.2Politik och styrande principer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98

7.3Regeringens särskilda klimatsatsning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99

7.4Multilateralt finansieringsstöd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

7.5 Bilateral finansiering.

102

7.6Teknikutveckling och spridning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104

7.7Kapacitetsutveckling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106

7.8

Referenser till kapitel 7. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107

8 Forskning och systematisk övervakning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

8.1Politik för klimatforskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

8.2 Nordisk samverkan.

109

8.3Europeisk samverkan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109

8.4Global samverkan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110

8.5

Organisation. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.6Systematisk observation.

8.7Program och finansiering av klimatrelaterad forskning inkl. internationellt samarbete.

8.8Program och finansiering för systematisk övervakning inkl. internationellt samarbete .

8.9Referenser till kapitel 8. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

110

111

112

115

117

9 Utbildning och information. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1118

9.1

Policy för utbildning och information till allmänheten. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118

9.2

Massmedias rapportering om klimatfrågan. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118

9.3Allmänhetens kunskap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

9.4Kunskapscentra för klimatinformation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

9.5Kompletterande kunskapscentra. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121

9.6

Insatser och aktiviteter.

121

9.7

Referenser till kapitel 9. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124

Bilagor

Bilaga 1: Akronymer och förkortningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1226 Bilaga 2: Sammanfattande utsläppstabeller. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1330 Bilaga 3: Nationella systemet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1544 Bilaga 4: Nationella registret. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1558

Bilaga 5: Prognosmetodik och beräkningsförutsättningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160

Bilaga 6: Bilateralt och regionalt finansiellt stöd 2009-2012 relaterat till implementeringen

av klimatkonventionen­och Kyotoprotokollet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164

Bilaga 7: Information enligt artikel 7.2 i Kyotoprotokollet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180

1Sammanfattning

1.1Introduktion

Sveriges sjätte nationalrapport (NC6) redovisar de nationella aktiviteter som implementerats för att uppfylla åtagandena i FN:s klimatkonvention och som enligt Klimatkonventionen, Kyotoprotokollet och separata partskonferenser (COP) skall informe- ras om i en nationalrapport.

Utsläpp av växthusgaser i Sverige, exklusive ut- släpp och upptag från markanvändning och skogs- bruk (LULUCF), har i perioden 1990 till 2011 mins- kat med 16 procent och förväntas fortsätta minska. Utsläppen bedöms år 2020 komma att ligga cirka 19 procent under 1990 års utsläpp med befintliga styr- medel enligt aktuell prognos. De utsläppsåtaganden som Sverige ansvarar för enligt Kyotoprotokollet och EU:s ansvarsfördelning är att utsläppen som ett årligt genomsnitt för perioden 2008-2012 ska vara högst 104 procent av basårsutsläppen. En preliminär gapanalys pekar mot att Sverige kommer att klara sitt åtagande med god marginal.

1.2Nationella förhållanden

Faktorer som har inverkan på ett lands nivå och utveckling av utsläpp av växthusgaser är bl.a. befolk­ ning, klimatförhållanden, energi- och transport- system, industristruktur och ekonomi.

Sveriges folkmängd år 2012 var 9,6 miljoner invå- nare, och årlig befolkningsökningen har varit 0,5 procent sedan 1990.Till år 2030 beräknas folkmäng- den stiga till 10,7 miljoner invånare.

Under perioden 1991-2012 har genomsnittstem- peraturen varit cirka 1 oC högre jämfört med perio- den 1961-1990. Fortfarande kan det dock vara stora variationer från år till år. År 1996 var hittills det enda året sedan 1990 med större uppvärmningsbehov än genomsnittet för perioden 1965-1995. Vintern

2007/08 var den varmaste bland alla vintrar sedan 1860, medan vintrarna 2009/10 och 2010/11 var de kallaste sedan slutet av 1980-talet vilket gjorde att behovet av energi för uppvärmning var mycket högt.

Tillväxten i ekonomin har sedan 1990 fram till 2010 varit i snitt 2,2 procent per år med den star- kaste tillväxten i perioderna 1994-95, 1998-2000 och 2004-2006 och 2010 med årlig genomsnittstillväxt på 3-7 procent. Naturtillgångar som skog och järn- malm är en bas i industriproduktionen och har till- sammans med verkstadsindustrin medfört en starkt exportinriktad ekonomi i Sverige.

Sedan 1970 har Sveriges totala tillförda energi haft en ökande trend, från runt 450 TWh till runt 600 TWh från mitten av 90-talet. Sveriges slutliga energianvändning (d.v.s total tillförd energi med distributionsförluster borträknade) har från år 1970 till 2010 ökat med cirka 12 procent och har under de senaste 5 åren varit cirka 450 TWh. Sverige har ingen utvinning av olja, naturgas eller kol. Den totala energitillförseln baseras främst på inhemsk tillförsel av biobränslen, vattenkraft och i mindre omfattning av omgivningsvärme för värmepumpar samt import av uran, olja, naturgas, kol och bio- bränslen. Sammansättningen av den tillförda energin har sedan 1970 förändrats; råolja har till stor del ersatts av kärnkraft och biobränslen. Infrastrukturen för fjärrvärmeproduktion och fjärrvärmedistribution har byggts ut från slutet av 1960-talet. Fjärrvärme- produktionen har stigit med 356 procent sedan 1970 och 62 procent sedan 1990 till år 2010. Sam­ tidigt har andelen biobränslen för produktionen ökat från 2 procent till 25 procent och till 63 procent i perioden 1970-1990-2010. En stor omställning har skett i energianvändningen till bostäder och lokaler.

Under 2011 stod fjärrvärmen för över 90 procent av energianvändningen för uppvärmning och varmvatten i flerbostadshus och 75 procent för lokaler.

6 1. Sammanfattning

Energieffektiviteten för nyproducerade småhus har förbättrats med drygt 20 procent. I småhus byggda under perioden 2001-2011 används i genomsnitt­ 107 kWh/m2 jämfört med 130 kWh/m2 i småhus byggda 1991-2000.

Fjärrvärmen har bidragit till uppvärmning av bygg- nader baserad på biobränslen och har varit en förut- sättning för att de nationella styrmedlen för förnybar energi kunnat åstadkomma den omfattande utfasning av fossila bränslen för byggnadsuppvärmning som skett. Sedan 1990 har Sveriges andel förnybar energi ökat från 15 till 48 procent år 2010. De förnybara energislag som bidrar är vattenkraft, vindkraft, pap- pers- och massaindustrins användning av biproduk- ter samt biobränslen för fjärrvärmeproduktionen. Den goda tillgången på vattendrag för kraftproduk- tion i kombination med nationell energipolitik­ och investeringar i icke fossilbaserad elproduk­tion har gjort Sveriges elproduktion nästan helt fossilfri­.

Utsläpp från transportsektorn har ökat kraftigt sedan 1970. För godstransporterna står vägtrafik och sjöfart för ungefär lika stora delar medan ban- trafiken står för en mindre del. De senaste årens fluktuationer i den ekonomiska utvecklingen har påverkat transportarbetet för godstransporter i högre grad än för persontransporter.

Den snabba ökningen av personresandet har för växthusgasutsläppen kompenserats av energieffek- tivare personbilar och ökad användning av förnybara drivmedel som gjort att utsläppen per personkilo- meter har minskat.Även godstransporterna effektivi­ serades under 1990-talet.

Industrin i Sverige karakteriseras av att vara mer råvarubaserad än i många andra länder, skogsindu- strin (trävaror, papper och massa) samt järn- och stålindustrin baseras på inhemska naturtillgångar. Energianvändning och processutsläpp i mineral­ industrin och järn- och stålindustrin har betydande inverkan på Sveriges växthusgasutsläpp.

Under 2010 genererades cirka 118 miljoner ton avfall i Sverige varav ungefär 76 procent från gruv- industrin. Den totala avfallsmängden påverkas av den ekonomiska utvecklingen och dess fluktuationer. Deponeringen av avfall har minskat kraftigt det senaste årtiondet och omfattar idag knappt 1 procent av hushållsavfallet (år 2001 var samma andel 21 pro- cent). Huvudorsakerna till minskningen var nya sam­ hällsmål och tillhörande styrmedel. Materialåter- vinningen av hushållsavfallet har ökat med 13 pro- cent sedan år 2001. År 2011 insamlades 270 GWh deponigas (18 procent av den totala biogasenergin) som användes framförallt för uppvärmning men även för elproduktion och fordonsbränsle.

Arealen jordbruksmark i Sverige år 2012 var totalt 3 miljoner hektar vilket motsvarar cirka 7 procent av Sveriges totala landareal. Åkerarealen har minskat med cirka 8 procent sedan 1990. Sedan år 2000 har odling av vall och grönfoderväxter ökat på bekostnad av spannmålsodling. Sedan 1990 har det svenska jordbrukets åkermarksareal, antal nöt- kreatur och användning av mineral- och stallgödsel minskat och medfört minskat utsläpp av metan (CH4) och lustgas (N2O).

1.3Utsläpp av växthusgaser

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, räknat som koldioxidekvivalenter, var år 2011 cirka 61,4 miljoner ton (exkl. LULUCF) varav 79 procent kol­ dioxid, motsvarande 48,7 miljoner ton. Huvuddelen av koldioxidutsläppen (88 procent) kommer från energi- och transportsektorerna. Övrig utsläppsför- delning var 11 procent lustgas (främst från jord- bruk), motsvarande 6,7 miljoner ton koldioxidekvi- valenter, 8 procent metan (främst från jordbruk och avfall) motsvarande 5 miljoner ton koldioxidekviva- lenter, och knappt 2 procent fluorerade växthus­ gaser, motsvarande 1,1 miljoner ton koldioxidekviva- lenter. Utsläppen har minskat med cirka 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller 16 procent mellan 1990 och 2011. De samlade utsläppen har varierat, men under åren 1999-2011 har de i samtliga fall legat under 1990 års nivå.Variationer mellan enskilda år beror till stor del på skiftningar i temperaturen och nederbörden samt på konjunkturläget.

Räknat per capita har utsläppen minskat från 8,4 ton koldioxidekvivalenter per person år 1990 till knappt 6,5 ton per person år 2011. De största ut- släppsminskningarna under perioden har skett inom sektorerna bostäder och lokaler, jordbruk och avfall. Utsläppsökningar har framför allt skett i transport- sektorn och i några industribranscher.

De minskande utsläppen från bostäder och lokaler beror främst på att olja för uppvärmning ersatts med biobränslebaserad fjärrvärme och under senare år även med värmepumpar och pelletspannor. Ut- släppen av metan från avfall har minskat till följd av att hushållsavfall inte längre deponeras och att insamling och omhändertagande av metangas från deponier har ökat. De viktigaste orsakerna till jordbrukets minskande utsläpp är färre nötkrea- tur och reducerad användning av såväl mineral- som stallgödsel.

Utsläppen från inrikes transporter har ökat med 4 procent från år 1990 till 2011. Det är i huvudsak diesel till godstransporter på väg som ökat. Bensin­

1. Sammanfattning

7

 

 

användningen har istället minskat till följd av mer energieffektiva fordon samt en ökad användning av biobränslen. Bland annat har drivmedelsskatterna tillsammans med ett högt bensinpris bidragit till en övergång till förnybara bränslen och ökad efterfrå- gan på energieffektiva nya bilar.

Utsläppen från industriprocesser har varierat sedan 1990, till största delen beroende på variationer i produktionsvolymer kopplat till konjunktursväng- ningar.

Utsläppen av växthusgaser från användning av lös- ningsmedel och andra produkter uppgick år 2011 till 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter motsva- rande 0,5 procent av de nationella utsläppen. Jäm- fört med 1990 har utsläppen minskat med 11 pro- cent, främst på grund av en övergång från oljebase- rade till vattenbaserade målarfärger.

Jordbruk är den största källan till utsläpp av lust- gas och metan. År 2011 var de totala utsläppen från jordbrukssektorn cirka 7,8 miljoner ton koldioxid­ ekvivalenter varav cirka 63 procent utgjordes av lustgas och cirka 37 procent av metan. Det är en minskning med cirka 14 procent jämfört med 1990. De viktigaste anledningarna till de minskade utsläp- pen är en minskad boskapshållning och en minskad användning av mineralgödselmedel i jordbruket.

Avfallsdeponier är den näst största källan till ut- släpp av metan.Av avfallssektorns utsläpp under 2011 dominerar metanutsläppen från avfalls­deponier med cirka 87 procent medan lustgas från avlopps- vatten står för 9 procent och koldioxidutsläppen från förbränning av farligt avfall för cirka 3 procent. Under 2011 var de totala utsläppen från avfallssek- torn drygt 1,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar 2,8 procent av de totala växthus- gasutsläppen. Utsläppen från sektorn har minskat

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

 

1991

 

1992

 

 

1993

 

1994

 

1995

 

1996

 

1997

 

1998

 

 

1999

 

2000

 

2001

 

2002

 

2003

 

 

2004

 

2005

 

2006

 

2007

 

2008

 

2009

 

2010

 

2011

-20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Energi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Industriprocesser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Användning av lösningsmedel

 

 

 

 

 

Jordbruk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Markanvändning (LULUCF)

 

 

 

 

 

 

 

Avfall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 1 Samlade utsläpp av växthusgaser från olika sektorer.

med 50 procent jämfört med 1990. Utvinning av deponigas, deponiförbud och deponiskatter är hu- vudorsakerna till utsläppsminskningen.

Från internationell bunkring av drivmedel har utsläppen ökat 164 procent jämfört med 1990, mot- svarande 8,3 miljoner tonkoldioxidekvivalenter år 2011. Under perioden 1990–2011 bidrog LULUCF- sektorn till en årlig nettosänka genom att koldioxid från luften tas upp av biomassan. Nettosänkan har under perioden 1990 till 2011 varierat mellan 27 och 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter. År 2011 uppgick den till 35 miljonton koldioxidekvivalenter vilket motsvarar 57 procent av de nationella utsläp- pen av växthusgaser. Skogsmark står för huvuddelen av upptaget från markanvändning och trenden pekar på en liten minskning av upptaget i sektorn och detta beror på en ökad avverkning. Jordbruksmark är en nettokälla till växthusgaser (1,3 - 2,7 miljonton koldioxidekvivalenter under 1990-201) då odling av organogena jordar medför utsläpp av växthusgaser. Bidraget från betesmark, våtmark och bebyggd mark är mycket små då denna typ av markanvändning är liten i Sverige.

1.4Styrmedel och åtgärder

Sveriges klimatstrategi har utvecklats successivt sedan slutet av 1980-talet. Strategin består av mål, styrmedel och åtgärder samt återkommande upp- följning och utvärdering. Den svenska klimatpoliti- ken har även under senare år utvecklats mot en starkare EU-integration och ett djupare internatio- nellt arbete. Sverige verkar tillsammans med övriga EU länder för att uppnå en global överenskommelse som är förenlig med målet om att begränsa tempe- raturökningen till högst 2 grader Celcius jämfört med den förindustriella nivån.

Miljömålet Begränsad klimatpåverkan, beslutat av riksdagen, utgör basen för klimatarbetet i Sverige. Den nuvarande klimatpolitiken kommer till uttryck i de två propositionerna ”En sammanhållen klimat- och energipolitik” som antogs av riksdagen i juni 2009. I propositionen fastställs en innebörd för mil- jökvalitetsmålet begränsad klimatpåverkan som ett temperaturmål och ett koncentrationsmål. Tempe- raturmålet innebär att ökningen av medeltempera- turen begränsas till högst 2 grader Celsius jämfört med den förindustriella nivån. Ur detta härleds ett koncentrationsmål som innebär att svensk klimat- politik ska utformas så att den bidrar till att kon- centrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på nivån högst 400 ppm koldioxide- kvivalenter. I propositionen fastställdes det natio-

8 1. Sammanfattning

nella etappmålet för klimat som innebär en ut- släppsminskning med 40 % år 2020 i jämförelse med 1990. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläpps- rätter. Detta mål är mer ambitiöst än Sveriges åta- gande under EU:s ansvarsfördelningsbeslut som genomför EU:s energi- och klimatpaket.Vidare fast- ställs en prioritering om att Sverige år 2030 bör ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bräns- len och visionen om att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.

I Sverige finns en rad styrmedel införda som direkt eller indirekt påverkar utsläppen av växthusgaser. I den svenska klimatstrategin betonas användningen av generella ekonomiska styrmedel men dessa styr- medel kompletteras i många fall med riktade insatser, bl.a. för att understödja teknikutveckling och mark- nadsintroduktion samt för att undanröja barriär­ effekter.

Bland styrmedlen har energi- och koldioxidskat- terna varit centrala för att minska utsläppen i Sverige sedan 90-talets början. Skatterna har samtidigt kom- pletterats av andra styrmedel t.ex. elcertifikatsystem, teknikupphandling, information, differentierade for- donsskatter och investeringsbidrag. Även lagstiftning bidrar till utsläppsminskningar, främst inom avfalls- sektorn. På senare år har de EU-gemensamma styr- medlen, främst systemet för handel med utsläpps- rätter fått en alltmer betydelsefull roll i Sverige.

EU:s system för handel med utsläppsrätter, med ett fastställt utsläppstak som årligen minskar, är en viktig del i EU:s strategi för att reducera utsläppen inom unionen och även centralt i Sveriges arbete för att uppnå klimatmålen till år 2020 på EU-nivå. Utsläppen från svenska anläggningar i EU ETS mot- svarade cirka 33 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige under perioden 2008-2012. Utsläppen kom till cirka 80 procent från industrian- läggningar och till 20 procent från el- och fjärrvärme­ anläggningar. Sammanlagt var utsläppstaket för perioden­ 2008-2012 cirka 10 procent lägre än taket för 2005-2007.

Utformningen av samhällsplaneringen i Sverige och andra styrmedel som tillämpats sedan lång tid tillbaka har i hög grad satt ramarna för de senaste decenniernas utveckling. Särskilt viktiga är de inves- teringar som tidigt har gjorts för att bygga ut fjärr- värmenät, kollektivtrafiksystem och koldioxidfri elproduktion.

Medlen till klimatforskning har ökat och uppgick till nästan 2 miljarder kronor år 2010, vilket är cirka 7 procent av statens totala forskningsmedel. Reger- ingen har 2012 beslutat att förlänga och successivt

förstärka insatserna för energiforskningen. Reger- ingen beslutade att nivån blir omkring 1,3 miljarder kronor under åren 2013-2015 och omkring 1,4 mil- jarder från och med 2016. Huvuddelen går till upp- fyllande av uppställda energi- och klimatmål, den långsiktiga energi- och klimatpolitiken samt energi- relaterade miljöpolitiska mål.

Energisektorn

Sedan 1990 utmärks el- och fjärrvärmeproduktion av en mycket stor expansion av förnybara bränslen. Användningen av fossila bränslen i sektorn har under de senaste decennierna påverkats av energi- och kol- dioxidskatter. Den sammanlagda­ skattenivån för fossilbränsleanvändning i denna sektor har stadigt ökat sedan 1990, vilket innebär att det blivit betyd- ligt dyrare att använda fossila bränslen än om 1990 års energibeskattning bibehållits: Sedan 2005 om- fattas de flesta förbränningsanläggningar för el- och värmeproduktion av EU ETS, som utgör ett centralt styrmedel för sektorn.

En modellberäkning visar att utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn (inklusive från industriellt mottryck) kunde ha varit nära 14 miljoner ton kol­ dioxidekvivalenter högre år 2010 om styrmedlen hade legat kvar på 1990 års nivå. Skillnaden i modell- beräknade utsläpp beror framförallt på en klart större kolanvändning i scenariot med 1990 års styr- medel än i scenariot med dagens styrmedelsnivåer.

Förutom energi- och koldioxidskatter finns det ett antal styrmedel som riktar sig mot energianvänd- ningen i bostäder och lokaler som exempelvis nya byggregler, energideklarationer, energimärknings­ direktivet och energieffektiviseringsdirektivet samt EU:s ekodesigndirektiv som leder till energibespa- ringar eftersom de minst energieffektiva produkterna förbjuds. Därutöver tillkommer bland annat teknik­ upphandlingar, nätverksarbete och satsningar på information på lokal, ­regional och nationell nivå.

Industrisektorn

De styrmedel som främst påverkar förbränningsut- släppen från industrin är EU:s system för handel med utsläppsrätter, energi- och koldioxidskatter, systemet med elcertifikat, programmet för energi­ effektivisering i energiintensiv industri (PFE) samt miljöbalken.

Industrins processutsläpp omfattas i stort sett helt och hållet av EU:s system för handel med ut- släppsrätter sedan det utvidgades inför den tredje handelsperioden, 2013-2020. Utsläppen av fluorera- de gaser regleras genom EU:s förordning och direk- tiv om vissa utsläpp av fluorerade växthusgaser.

1. Sammanfattning

9

 

 

Transportsektorn

Stöd till forskning, utveckling, demonstration och pilotstöd av biodrivmedel inom transportsektorn är ett viktigt styrmedel. I genomsnitt har det satsats cirka 240 miljoner kronor per år de senaste åren som stöd. Forskning för en fossiloberoende fordonsflotta är ett prioriterat område och år 2012 anslogs 1 240 miljoner kronor för perioden 2013 – 2016.

Ett annat styrmedel av stor vikt är drivmedels- skatter. Bensin och diesel omfattas både av en energi- skatt och en koldioxidskatt. Försäljningsvärdet belastas dessutom av mervärdesskatten. Kodioxid­ skatten på drivmedel infördes 1991 och har höjts i flera steg sedan dess. I enlighet med 2009 års klimat­ politiska beslut har energiskatten på diesel höjts i två steg med totalt 40 öre/liter 2011 och 2013.

Effektberäkningen av skattehöjningarna på die­sel och bensin sedan 1990 beräknas år 2010 uppgå till cirka 2 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år 2010. För år 2015 och 2020 är effekten cirka 2 mil- joner ton koldioxidekvivalenter per år lägre utsläpp jämfört med om 1990 års nominella skattenivå ­bibehållits.

Avfall

Totalt sett bedöms deponeringsförbuden haft den största effekten på minskad deponering av orga- niskt material, vilket leder till minskade framtida metanutsläpp. Efterfrågan på avfall som bränsle i fjärrvärmesektorn har också styrt kraftigt från depo- nering till förbränning.

Resultatet av analysen av den sammanlagda effek­ ten av de styrmedel som påverkar avgången av metan från deponier visade att utsläppen i scena- riot med dagens beslutade styrmedel skulle hamna cirka 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre än utsläppen vid scenariot med 1990-års styrmedel år 2010. År 2020 beräknades skillnaden uppgå till 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Jordbruk och skogsbruk

Trots att det än så länge finns relativt få styrmedel som är direkt riktade mot att begränsa utsläppen av växthusgaser i jordbrukssektorn har intresset för att minska klimatpåverkan från denna sektor ökat. Sverige har tagit ett antal initiativ under senare tid för att begränsa användningen av fossila bränslen i sektorn och för att öka kunskapen och stimulera till åtgärder som leder till minskade utsläpp av växthusgaser från gödselhantering och från mark- användning.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har stor bety- delse för jordbrukets omfattning, inriktning och

lönsamhet i Sverige. EU:s jordbrukspolitiska reform år 2003 innebar att jordbruksstödet frikopplades från produktionen och mer resurser avsattes för åtgärder som begränsar jordbrukssektorns klimat- påverkan.

Effekten av de insatser som förväntas genomföras inom ramen för det nya landsbygdsprogrammet inom klimat- och energisatsningar för perioden­ 2007-2013 bedöms bli en årlig minskning av växt- husgasutsläpp med ett halvt miljon ton koldioxid­ ekvivalenter, främst genom att förnybar energi från jordbruket ersätter fossil energi och genom energi- effektivisering.

I svensk skogspolitik finns två övergripande mål; ett produktionsmål och ett miljömål. Enligt miljö- målet ska skogen skyddas samtidigt som den biolo- giska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Som en del av satsningen Skogsriket har den statliga rådgivningen i skogsbru- ket stärkts med syfte att skapa effektiv och funktio- nell miljöhänsyn samt förbättrad skogsskötsel. Sve- rige satsar också på en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning med syfte att nå genera- tionsmålet och miljökvalitetsmålen. Strategin ska slutredovisas under år 2014. Även gällande lagstift- ning påverkar indirekt utvecklingen av upptag av koldioxid på olika sätt, främst genom bestämmelser om skogsskötsel i Skogsvårdslagen, bestämmelser om markavvattning i Miljöbalken och områdesskydd och naturvårdsavtal. Vidare är ett resultat av det sektorsansvar som tillämpas i Sverige att merparten av de svenska skogsbrukarna har anslutit sig till fri- villiga certifieringssystem, vilka syftar till att höja ambitionen när det gäller ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter i skogsbruket. Detta har även lett till att avsättningen av mark har ökat vilket bidragit till ett ökat upptag av koldioxid.

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer

Sverige är engagerat i arbetet med Kyotoprotokol- lets projektbaserade mekanismer, CDM och JI. Det svenska CDM- och JI-programmet har inriktats dels mot medverkan i enskilda projekt som ligger främst inom områdena förnybar energi och energieffektivi- sering, och dels på deltagande i multilaterala CDM- och JI-fonder. Sverige har t.o.m. 2013 beviljat anslag för internationella klimatinsatser inom CDM och JI som sammanlagt uppgår till cirka 2,5 miljarder kronor för perioden fram till 2022. och har för när­varande tecknat avtal med 67 enskilda CDM-projekt samt två JI-projekt. CDM-projekt i Afrika, och särskilt s.k. ”minst utvecklade länder” och s.k. ”små ö-nationer stadda i utveckling”, är prioriterade.

10 1. Sammanfattning

Sverige deltar i sju multinationella fonder; Proto- type Carbon Fund, Asia Pacific Caron Fund, Future Carbon Fund, Multilateral Carbon Credit Fund och Testing Ground Facility. Sedan 2009 har Sverige gått med i ytterligare två fonder; Umbrella Carbon Facility Tranche 2 och Carbon Partnership Facility. Umbrella Carbon Facility Tranche 2.

Sveriges ambition är att genom internationella kli- matinsatser inom CDM- och JI-programmet åstad- komma utsläppsminskningar motsvarande minst 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter som ett bidrag till att nå det nationella delmålet till 2020. De av riksdagen totalt anslagna medlen inklusive bemyndi- gande ramen för perioden till och med 2013 förvän- tas räcka till förvärv av totalt cirka 27-29 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

1.5Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Prognoser

I referensscenariot är hänsyn tagen till befintliga styr- medel, antagna av EU och Sveriges riksdag, samt till gällande ekonomiska framtidsbedömning.

Prognosresultatet, se Tabell 1.1, indikerar att de totala utsläppen av växthusgaser (exkl. LULUCF) kommer att minska långsamt under prognosperio- den. År 2020 och 2030 bedöms de totala växthusgas- utsläppen vara 19 respektive 21 procent lägre än de var år 1990. Sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) har under perioden 1990-2011 bidragit till en nettosänka för Sverige och beräknas fortsätta med det även till 2030.

Prognosen för växthusgasutsläppen skiljer sig åt mellan olika sektorer. Under perioden 2011 till 2020 och 2030 bedöms till exempel utsläppen från inrikes transporter minska. Totala utsläpp från en- ergiindustrin ligger på samma nivå. Förbränning inom industrin bedöms öka något fram till år 2020 varefter de minskar något. Övriga sektorer minskar något under prognosperioden.

Mellan 2011 och 2030 bedöms utsläpp från ­energiindustrin (el- och fjärrvärmeproduktion, raf- finaderier samt tillverkning av fasta bränslen) var för sig ha olika utveckling men totalt sett ligger utsläp- pen på ungefär samma nivå under hela prognosperi- oden. Utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktio- nen minskar något trots en ökad produktion av fram- för allt el men även fjärrvärme medan utsläppen från raffinaderier ökar betydligt. Utsläppen från till-

verkning av fasta bränslen ligger på ungefär samma nivå under prognosperioden. Under denna prognos- period antas elproduktionen öka mer än elanvänd- ningen vilket innebär en prognostiserad nettoexport på cirka 23 TWh år 2020.

Utsläppen från lokaler, hushåll och areella näringar har minskat kraftigt under perioden 1990-2011 och väntas fortsätta att minska något till 2020 och 2030. Minskningen beror främst på att olja för uppvärm- ning och varmvatten ersätts med värmepumpar, bio- bränsle och fjärrvärme.

Energianvändningen inom industrin beräknas öka mellan 2011 och 2020 till följd av en antagen pro- duktionsökning. Däremot bedöms utsläppen från industrins förbränning minska framför allt på grund av att utsläppen väntas minska från massa- och pap- persindustrin, till följd av en omställning från fossila bränslen till en ökad biobränsleanvändning. Utsläp- pen från industrins processer bedöms totalt sett minska något under prognosperioden. Detta är resul- tatet av att de fluorerade växthusgaserna bedöms minska, tack vare nya regelverk inom EU, i högre grad än utsläppen av metan och koldioxid ökar.

Utsläpp av växthusgaser från inrikes transporter bedöms minska och även om minskningstakten klingar av fortsätter minskningen enligt prognosen fram till 2030.Vägtrafiken står för den största delen av utsläppen i sektorn. Den huvudsakliga orsaken till minskningen av utsläppen är en minskad använd­ ning av bensin, övergång till diesel samt energi­ effektivare fordon.

Utsläppen av växthusgaser från användning av lös- ningsmedel och andra produkter bedöms ligga kvar på ungefär samma nivå som de senaste åren under hela prognosperioden.

Utsläppen av metan från avfallsdeponier har minskat sedan 1990 till följd av ett flertal åtgärder. Dessa utsläpp bedöms fortsätta minska under prog- nosperioden till följd av minskade mängder avfall till deponier samt metaninsamling.

Sedan 1990 har utsläppen minskat från jordbruks- sektorn och utsläppen beräknas fortsätta att minska fram till 2020 och 2030. Minskningen av antal djur och minskad användning av mineralgödsel, reduce- rad kväveutlakning och över­gång till flytgödselhan- tering är huvudorsakerna till den historiska ut- släppsminskningen.Under prognosperioden bedöms utsläppsminskningen vara ett resultat av ökad pro- duktivitet.

Ett minskat antal mjölkkor och en fortsatt mins- kad areal spannmålsodling till år 2020 och 2030 är ett resultat av att produktionsnivån beräknas att ligga på samma nivå år 2030 som idag.

1. Sammanfattning

11

 

 

Tabell 1.1 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag av växthusgaser per sektor (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

 

 

 

 

 

 

1990-

1990-

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

2020

2030

Energi exkl.

34,4

25,0

25,0

25,2

24,7

24,2

-27%

-30%

transporter

 

 

 

 

 

 

 

 

Transporter

19,3

20,0

19,8

19,1

18,9

18,7

-1%

-3%

Industriprocesser

6,3

6,7

6,3

6,2

6,2

6,2

-2%

-2%

Lösningsmedel

0,3

0,3

0,3

0,3

0,3

0,3

-6%

-11%

Jordbruk

9

7,8

7,5

7,3

7,3

7,2

-19%

-20%

Avfall

3,4

1,7

1,3

1,1

0,9

0,8

-69%

-77%

Totala utsläpp

72,8

61,4

60,3

59,2

58,2

57,3

-19%

-21%

LULUCF

-37,2

-35,2

-24,9

-23,0

-21,9

-23,9

-38%

-36%

Utsläppen från energianvändning inom jordbruket bedöms minska mellan 2011 och 2030 till följd av en minskad användning av diesel till arbetsmaskiner och minskad oljeanvändning till växthus och andra lantbruksbyggnader. Utsläppen från arbetsmaskiner­ inom skogsbruket bedöms ligga på en jämn nivå under prognosperioden­.

Uppfyllelse av åtagande i Kyotoprotokollet

Enligt Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollets första åtagandeperiod 2008-2012 och EU:s bördeför- delning, får Sveriges utsläpp av växthusgaser exklu- sive LULUCF inte överstiga tilldelad mängd, vilket uppgick till 104 procent av basårsutsläppen i genom- snitt för åren 2008 till 2012, när tilldelningen av an- tal utsläppsrätter gjordes. Detta innebär att den till- delade mängden utsläpp för Sverige fastställdes till 75 miljoner ton per år, i genomsnitt för åren 2008 till 2012, om flexibiliteter inte räknas in. Av detta har ungefär 22,4 miljoner ton allokerats till EU:s system för handel med utsläppsrätter. Taket för utsläppen utanför handelssystemet uppgår till 52,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter som ett genomsnitt för 2008 till 2012.

Genomsnittliga, preliminära, utsläpp utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter för perioden 2008 till 2012 blir 41,5 miljoner ton koldioxidekvi- valenter. En gapanalys till målet, 52,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter, görs för de utsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrät- ter. Den preliminära gapanalysen visar att utsläppen understiger målet med 11,1 miljoner ton koldioxid­ ekvivalenter. Då kolsänkan inkluderas understiger utsläppen målet med till 13,3 miljoner ton koldioxid­ ekvivalenter i genomsnitt, inklusive effekten av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Tabell 1.2 visar att Sveriges Kyotomålet kan nås med enbart nationella åtgärder, även utan att räkna med kol­ sänkan. Förberedelser för att kunna använda JI- och

CDM-krediter har gjorts men Riksdagen har be- slutat att Sverige ska klara sitt åtagande utan dessa mekanismer, vilket prognosen visar att vi gör med god marginal.

Tabell 1.2 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser relativt Kyoto basåret och Kyotomål för Sverige (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

Basårsutsläpp Kyoto

72,2

Mt

Kyotomål, basår till första åtagandeperioden

4 %

(2008-2012)

 

 

Kyotomål 2008-12 per år

75

Mt

Tilldelning EU ETS (2008-2012)

22,4

Mt

Preliminära utsläpp utanför EU ETS (2008-2012)

41,5

Mt

Tilldelning EU ETS + preliminära utsläpp utanför EU

63,9

Mt

ETS per år

 

 

Kolsänka enligt artikel 3.3 och 3.4

2,13

Mt

Utsläpp 2008-12 per år inkl kolsänka

61,7

Mt

Genomsnittligt överskott per år

13,3

Mt

Utsläpp 2008-12 inkl kolsänka relativt basårsutsläpp

-18 %

1.6Sårbarhet, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Förändringar i klimatet får effekter på stora delar av det svenska samhället. I dag finns ett mer omfattan- de underlag om tänkbara regionala klimatföränd- ringar jämfört med det som rapporterats i tidigare nationalrapporter. Resultaten visar framför allt en betydande uppvärmning och nederbördsfördelning och bekräftar i huvudsak resultaten från det tidigare scenariounderlaget.

En analys av hur klimatet kan utvecklas i ­Sveriges samtliga län under 2000-talet och hur det har utveck- lats till och med 2012 visar att temperaturföränd- ringarna i Sverige kan förväntas vara störst under vintermånaderna och då särskilt i landets nordligaste delar. ­Scenarierna visar i de flesta fall på ökad neder-

12 1. Sammanfattning

börd i hela landet, men i en del fall längst i söder på minskningar under sommaren. Som mest ökar neder­ börden under vintern.

I ett förändrat klimat i Sverige med stigande tem- peraturer och förändrade nederbördsmönster är det få verksamheter som kommer att bli helt opåverkade. Risken för översvämning, ras, skred och erosion bedöms öka på många håll i landet. Risken för över- svämningar kring några av Sveriges största sjöar kan öka, behovet av att kunna reglera vattenflöden kommer därför att öka.

Sedan år 2005 har arbetet med klimatanpassning på olika sätt förstärkts i Sverige. Under hösten 2012 uppdaterades­ den sammanställning som gjordes våren 2010 av myndigheters uppdrag och aktiviteter inom klimatanpassning i rapporten Klimatanpassning i Sverige – en översikt.

Ansvaret för klimatanpassningsfrågan är uppdelat på flera myndigheter som genom sina respektive sektorsansvar har en viktig roll i klimatanpassnings- arbetet. Genom sina respektive sektoransvar arbetar myndigheterna med förebyggande åtgärder, ökad kompetens och kunskap samt verkar för bättre bered- skap för att möta de utmaningar som klimatföränd- ringarna medför. Från och med 2011 gäller den nya Plan- och Bygglagen, den innehåller flera bestämmel- ser som tillkommit som en följd av klimatproblema- tiken. Boverket har utvecklat en webbaserad vägled- ning för kommunikation och information om den nya lagen, PBL Kunskapsbanken. SMHI har sedan 2012 Regeringens uppdrag att etablera ett natio- nellt kunskapscentrum för klimatanpassning och driver i samarbete med ett antal myndigheter den nationella klimatanpassningsportalen­. Under 2012 lanserades även ett nytt varningssystem för värme- bölja. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har uppdraget att stödja kommuner och länsstyrel- ser med översiktliga stabilitets- och översvämnings- karteringar. Inom energiområdet har energisek- torns sårbarhet för extrema väderhändelser analy- serats bl.a. med avseende­ på hur säkerheten för kraftverksdammar, gruvdammar och risken för över- svämningar påverkas av klimatförändringarna.

Länsstyrelserna har sedan 2009 regeringens upp- drag att samordna klimatanpassningsarbetet regio- nalt. Ansvaret för det praktiska anpassningsarbetet ligger oftast på lokal nivå d.v.s. kommunerna som är ansvariga för samhällsplanering, beredskapsplane- ring och räddningstjänsten samt huvudmän för den tekniska försörjningen.

Konkreta anpassningsåtgärder har hittills fram­ förallt påbörjats bland kommuner som drabbats av extrema väderhändelser. Arbetet har särskilt hand-

lat om åtgärder inom fysisk planering och byggande. En del kommuner har även höjt miniminivån vid byggnation, genomfört invallningsåtgärder och in- vesterat i pumpsystem mot översvämningar. Några kommuner har börjat arbeta med åtgärder inom VA- systemen för att undvika att bli drabbade av effek- terna av intensiva regn.

1.7Finansiellt stöd och tekniköverföring

Sverige har en lång historia av att stödja arbetet med klimatfrågor i utvecklingsländer, i en rad sektorer och på ett långsiktigt sätt. Ett stort antal svenska aktörer såsom departement, myndigheter,­ statliga bolag, enskilda organisationer, universitet och den privata sektorn bidrar till klimatrelaterade samarbets­ åtgärder och aktiviteter såsom teknisk utveckling, forskning och olika former av kapacitetsutveckling. Det finns ett antal olika former av samarbeten, styr- medel och stöd. Klimatfinansiering­ tillhandahålls från både offentliga och privata källor.

Den svenska Politiken för Global Utveckling, rege­ ringens Policy för miljö- och klimatfrågor inom svenskt utvecklingssamarbete, liksom principerna om utvecklingseffektivitet från Paris, Accra och Busan är av central betydelse för planering­ och genomförande­ av svensk klimatfinansiering från offentliga­ källor.

Under perioden 2009-2012 har Sverige bidragit med nästan 12 miljarder svenska kronor i offentlig klimatfinansiering till utvecklingsländer. Ytterligare stöd utgår till en rad utvecklingsinstitutioner och organisationer som även de bidrar till minskade ut- släpp av växthusgaser och bättre klimatanpassning­.

Ett flaggskepp under denna period var regeringens­ särskilda klimatsatsning, som kanaliserade resurser genom multilaterala klimatfonder och initiativ såsom­­ Anpassningsfonden, de minst utvecklade ländernas fond (LDCF), Världsbanks­gruppens­ klimatinveste- ringsfonder (CIF) och FN:s kontor för katastrofrisk­­ reducering (UNISDR), samt bilateralt till länder med hög klimatrisk kombinerat med hög sårbarhet såsom Burkina Faso, Mali, Bangladesh, Kambodja och Bolivia.

Den särskilda klimatsatsningen utgjorde en del av Sveriges bidrag till ”snabbstartsfinansiering”, ett kol- lektivt åtagande från industriländerna vid COP15 i Köpenhamn 2009. Det totala svenska snabbstarts­ finansieringbidraget uppgick till drygt 8 miljarder kronor för perioden 2010-2012, vilket gör Sverige till en av de största bidragsgivarna­ per capita till snabbstartfinansieringen.

1. Sammanfattning

13

 

 

Flera svenska myndigheter och institutioner, t.ex. Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete (Sida), Energimyndigheten, Tillväxtverket, Swed- fund och Business Sweden är också involverade i tekniköverföring till utvecklingsländer och över- gångsekonomier. Viktiga teknikområden är t.ex. av- fallshantering,biogas,återvinning,bioenergi,solenergi,­ vindkraft och energieffektivisering. Överföring av teknik sker ofta på ett integrerat sätt i kombination med kapacitetsuppbyggnad, för att garantera lång- siktig hållbarhet.

1.8Forskning och systematisk övervakning

Sverige inrättade år 2004 nya stödformer för att främja starka forskningsmiljöer vid universitet och högskolor. Denna satsning förstärktes senare i den forskningspolitiska propositionen Ett lyft för forsk­ ning och innovation för 2009-2012. Förutom stödet pekades också 24 strategiska forskningsområden ut bl.a. klimatmodeller, effekter på ­naturresurser, eko­ systemtjänster och biologisk mångfald samt havs- miljöforskning.

Den samlade forskningssatsningen till klimat och klimatrelaterad energiforskning har kraftigt ökat under den senaste perioden. Minst 2 miljarder kronor har gått till klimatforskning år 2010.

Klimatrelaterad forskning

Den klimatrelaterade forskningen har under den senaste perioden fokuserats på energiforskning och utveckling av tekniker som minskar klimatpåverkan från energi- och transportsektorerna. Starkt kopplat till energifrågor är forskning kring hållbart nyttjan- de av naturresurser när energiråvaror måste öka från jord- och skogsbrukssektorerna.

Beslutet av de nordiska statsministrarna år 2007 om toppforskningsinitiativet, med fokus på spets- forskning inom klimat, energi och miljö befinner sig nu i slutfasen. Sverige deltar i flera av projekten bland annat Nord-star och Nordclad-net.

Genom Rossby Center arbetar Sverige med klimatmodellering och utveckling av regionala sce- narier som kan användas i effekt- och anpassnings- studier. Rossby Center leder också ett europeiskt initiativ för framtida utveckling av högupplösta glo- bala klimatmodeller. Centrumet har nyligen gett ett bidrag till det internationella CMIP5-projektet, som är det primära modellunderlaget för den femte IPCC-utvärderingen.

Den socio-ekonomiska forskningen har en mycket bred omfattning. Här ingår effekter av klimatför- ändringar, anpassningsbehov, skyddsåtgärdsmöjlig- heter samt internationell klimatpolitik. Forskning till stöd för globala förhandlingar sker bland annat inom forskningsprogrammet internationell klimat- politik. Stöd ges åt forskningsprojekt, syntesarbete, kvalificerade utredningsinsatser­ och omvärldsana- lyser i syfte att ge underlag­ på det klimatpolitiska området. Under nuvarande programperiod (2011- 2014) finansieras forskning kring markanvändning; åtgärder för återbeskogning, bevarad och ökad kol- sänka i skog och våtmarker och dess potential för minskade utsläpp av växthusgaser. Forskning bedrivs även kring utveckling­ av modeller för utsläppsrefe- rensbanor, koldioxidkonvergens,­ utveckling av nya flexibla mekanismer,­ möjligheter kring förbättrad mätning, verifiering och uppföljning av åtgärder som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser i utvecklingsländer, kartläggning av emissionsbanor för kortlivade klimatpåverkande ämnen. Program- met stödjer även forskning kring länders nationella utsläppningsminskningsåtgärder (så kallade National Appropriate­ Mitigation Actions, NAMA).

Sverige deltar i flera globala vetenskaps- och forsk- ningsaktiviteter med klimatperspektiv, t.ex. IPCC, WCRP, IGBP. Genom Sveriges deltagande i ICSU har svenska forskare drivit på arbetet att integrera ”Global Change” programmen till det globala initia- tivet ”Future Earth” som har ett fokus på integrering av samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig forsk- ning som ett led i att brygga över gapet mellan policy och praktik.

Med målet att på ett mera strategiskt och kraft- fullt sätt relatera svenska forskningsinsatser inom global utveckling har ett samarbete Swedish Secre­ tariat for Environmental Earth System Sciences,

SSEESS, etablerats mellan forskningsfinansiärerna Formas,VR,FAS,VINNOVA,Sida och KungligaVeten­ skapsakademin. SSEESS ska arbeta för att öka det svenskaengagemangetiinternationelltvärvetenskap­ lig forskning inom globala miljö- och resursfrågor, och samtidigt vara en pålitlig informationskälla för svenska beslutsfattare.

Inom ramen för Arktiska Rådet och Sveriges ord­ förandeskap 2011-2013 finansierar Naturvårds­verket ett cirkumarktiskt projekt om tröskeleffekter,Arctic Resilience Report (ARR). Projektet är ett samarbete mellan de Arktiska staterna och leds av SEI.

Systematisk övervakning

I Sverige finns övervakningssystem som har stor potential att bidra till systematisk och samman-

14 1. Sammanfattning

hängande insamling av information om förändringar i landbaserade system. Sverige samlar systematiskt in data om meteorologi, hydrologi och oceanografi samt övervakar källor och sänkor för växthusgaser och klimatrelaterade effekter på ekosystemen. Sve- rige har ett väl utbyggt miljöövervakningssystem och de svenska mätseriernas längd är i många fall unika i världen. Finansiering sker genom anslag till myndigheter, som lägger ut uppdrag.

1.9Utbildning och information

I Sverige är kommunikation om klimatets förändring och om klimatåtgärder en viktig del av arbetet för att minska de klimatpåverkande utsläppen. Det finns ett flertal myndigheter dit intresserade kan vända sig för att få information om klimatföränd- ring, klimatarbete, energifrågor mm. Svenska och internationella klimatrelaterade nyheter sprids med nyhetsbrev och har bidragit till ett brett medie­ intresse för klimatfrågor. Även ideella organisationer och studieförbund bidrar till samhällsdebatt och kunskap i klimatfrågan. Klimatförändringen, dess orsaker och effekter är i dag välkända begrepp för allmänheten.

I Sverige har förskolor, skolor och vuxenutbild- ningen ett tydligt uppdrag att bidra till en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Upp- draget formuleras i nationella styrdokument som skollag, läroplaner och kursplaner. Flera universitet och högskolor erbjuder kurser om klimatets natur- vetenskapliga grund och/eller klimatrelaterade ämnen som energikunskap och skogliga frågor. Miljö- och klimatutbildning ingår ofta som en del i företa- gens arbete med miljöcertifiering. Antalet publika aktiviteter med klimatfokus har ökat successivt sedan 2005. Klimat- och energiexperter från myn- digheter och organisationer finns ofta bland före- dragshållarna. De kommunala energi- och klimatråd­ givarna är en viktig kanal till allmänheten. Här kan hushåll och företag få råd och stöd inom energieffek- tivisering.

Flera myndigheter och kunskapscentra erbjuder klimatinformation på Internet med sikte på elever i olika åldrar. Klimatproblemet, energieffektivisering och hushållning med resurser behandlas inom det övergripande målet om hållbar utveckling. En ökad mängd rapporter och informationsmaterial har till- gängliggjorts som erbjuder råd och guider för hur de personliga utsläppen kan minska.

Internet används ofta för kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte mellan och inom myndigheter

och organisationer. Utbildningar om hur miljö- och klimatkrav kan ställas vid upphandling genomförs av en rad aktörer på nationell, regional och lokal nivå.

Flera stora konferenser med klimat- och energi­ tema arrangeras varje år i Sverige.

I Sverige finns goda möjligheter att genom remiss­ förfaranden, öppna möten/hearings och seminarier ställa frågor och lämna synpunkter på ett kunskap- område eller politiskt förslag. Det vidtas även särskilda­ initiativ för att göra allmänheten mer del- aktig i klimatarbetet.

Från 2002 till 2009 har svenska folkets attityder och kunskap om klimatproblemet undersökts via enkäter­. Resultaten av 2009 års undersökning visade att svenskarnas beredskap att minska sina egna ut- släpp av växthusgaser är på en fortsatt hög nivå, och man önskar mer information om hur utsläppen kan reduceras. Undersökningen visade även folkets ­beredskap och vilja till förändring för att minska utsläppen förknippade med den egna livsstilen och konsumtionen.

1. Sammanfattning

15

 

 

2Nationella förhållanden

2.1Statsskick

Sverige är en parlamentarisk och representativ demokrati som styrs av en regering ledd av en stats- minister. Regeringen utses av en folkvald riksdag­ som väljs var fjärde år. Riksdagen är lagstiftande in- stans, och kontrollerar regeringen och myndig­ heterna. Politiska beslut, t.ex. landets klimatpolitik och energipolitik måste godkännas av riksdagen. Regeringen genomför riksdagens beslut, lägger nya förslag till riksdagen (propositioner), styr den statliga förvaltningsverksamheten och företräder Sverige i Europeiska unionen.

Den svenska statsförvaltningen är organiserad i central, regional och lokal nivå. Den centrala nivån består av ett antal myndigheter1 med uppgift att vara regeringens expertorgan och genomföra den politik som beslutats av riksdag och regering­. För den regionala och lokala förvaltningen finns 21 länssty- relser och 290 kommuner samt att vissa centrala myn­ digheter har regionala kontor. Sveriges kommuner har eget självstyre vars styrelse och fullmäktige väljs av kommunmedborgarna vid särskilda val.

När det gäller implementering av åtaganden enligt klimatkonventionen och Kyotoprotokollet är det riksdagen, efter proposition av regeringen, som beslutar och regering och myndigheter som har ansvaret att genomföra besluten.

Länsstyrelserna och kommunerna spelar en viktig roll i klimatpolitiken genom att de utformar och genomför planer för markanvändning, energi, trafik och avfall. Många av Sveriges kommuner arbetar aktivt med mål och handlingsplaner för att begränsa utsläpp av växthusgaser och anpassa samhället till klimatförändringen.

2.2Befolkning, demografi

Sveriges folkmängd var vid utgången av år 2012 knappt 9,6 miljoner, varav 23 procent var under 20­ år och 19 procent var 65 år och över (Tabell 2.1). År- lig genomsnittlig befolkningsökning har varit 0,5 procent sedan 1990.Till år 2030 beräknas folkmäng- den stiga till 10,7 miljoner. Befolkningstätheten är i snitt 23 invånare per km2 men varierar från 3 invå- nare per km2 i norra Sverige till 100 invånare per km2 i södra Sverige (Statistiska centralbyrån, 2013a).

2.3Geografi

Sverige sträcker sig i sydsydvästlig/nordnordostlig riktning mellan 55 och 69 grader nordlig latitud och mellan 11 och 23 grader östlig longitud med en total area på 450 295 km2. 3 procent av Sveriges yta är bebyggd, 53 procent är täckt av skog, 8 procent är

Tabell 2.1 Sveriges befolkningsprofil med prognos (Statistiska centralbyrån 2013 a, b)

 

 

 

 

 

 

 

% årlig

% årlig

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ökning

ökning

 

 

2040

 

1990

2000

2009

2010

2011

2012

90-12

09-12

2020

2030

Folkmängd (milj)

8,59

8,88

9,34

9,42

9,48

9,56

0,5

0,8

10,3

10,7

11,01

0-19 år

24,6

24,1

23,4

23,2

22,95

22,77

 

 

23,4

23,4

22,4

(% av folkmängd)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

>65 år (% av folkmängd)

17,8

17,2

18,10

18,45

18,82

19,13

 

 

19,3

21,1

22,8

Befolkningstäthet (inv/km2)

21,0

21,7

22,8

22,9

23,2

23,4

 

 

22,8

23,8

24,4

1 År 2013 fanns 468 statliga myndigheter i Sverige, till detta kommer kommunala myndigheter samt företag som ägnar sig åt myndighetsutövning

16 2. Nationella förhållanden

8°E 10°E 12°E 14°E 16°E 18°E 20°E 21°E 22°E

24°E

26°E

 

 

 

 

 

 

 

 

68°N

 

68°N

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

66°N

 

66°N

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

64°N

 

64°N

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

62°N

 

62°N

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förändrad havsnivå år 2100 (m)

 

 

 

 

 

 

 

60°N

0,9 – 1,0

 

 

 

 

 

 

 

 

60°N

 

 

 

 

 

 

 

0,8 – 0,9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,7 – 0,8

 

 

 

 

 

 

 

58°N

0,6 – 0,7

58°N

 

 

 

 

 

 

 

0,5 – 0,6

 

 

 

 

 

 

 

 

0,4 – 0,5

 

 

 

 

 

 

 

56°N

0,3 – 0,4

 

 

 

 

 

 

 

 

56°N

 

 

 

 

 

 

 

0,2 – 0,3

 

 

 

 

 

 

 

 

0,1 – 0,2

 

 

 

 

 

 

 

 

‹ 0,1

8°E

10°E

12°E

14°E

16°E

18°E

20°E

 

 

Figur 2.1. Nettoeffekten av havsnivåhöjning minus landhöjning i Sverige under förutsättning av en global havsnivåhöjning på 1 meter under 100 år. Beräkningen av landhöjningen är baserad på Lantmäteriets landhöjningsmodell NKG2005LU (Ågren och Svensson, 2007).

jordbruksmark, 9 procent är myr, 10 procent är hed- mark, kalfjäll och berg i dagen och ­9 procent är vatten (Statistiska centralbyrån, 2008). Södra Sverige är låglänt med jordbruksmark dominerande­ längst i söder. Den enda reella bergskedjan, med toppar på drygt 2000 möh, ligger i nordväst, längs med gränsen till Norge.

En landhöjning pågår i större delen av Sverige som resultat av avsmältningen av landisen efter senaste istid, men i sydligaste Sverige har landhöjningen avstannat, se Figur 2.1.

Den pågående havsnivåhöjningen ger upphov till påtaglig kusterosion längs Sveriges södra kust där marken utgörs av lätteroderade jordar. Klimatför- ändringarna till följd av framtida ökad atmos­ färstemperatur kommer att förstärka denna erosion.

Skog är en viktig naturtillgång som ger förut- sättningar för biobaserad energitillförsel. Under de senaste 50 åren har jordbruksmark successivt övergått i annan markanvändning, huvudsakligen skogsmark vilket bidragit till minskade utsläpp från jordbruk och ökad kolinlagring i skogsbio- massa. Förutom skog är järnmalm en viktig natur­ resurs och en bas i svensk industriproduktion. Riklig tillgång på flödande vattendrag är en bety­ delsefull tillgång för produktion av vattenkraft.

2.4Klimatförhållande

Passerande lågtryck ger en tämligen rik nederbörd som faller året om, dock rikligast under sommar och höst. Årsnederbörden är cirka 1 000 mm. Eftersom­ de flesta lågtrycken rör sig in över landet från väster eller sydväst hamnar den mesta nederbörden i landets

västra delar. I fjällen nära gränsen mot Norge faller lokalt 1 500-2 000 mm per år. Minst årsnederbörd faller utmed kusterna i öster med knappt 400 mm per år.

Sveriges närhet till norra Atlanten och förhär­ skande sydvästliga till västliga vindar ger ett för latituden milt klimat under vinterhalvåret, men Sveriges nordligaste del har ett subarktiskt klimat med långa, kalla och snörika vintrar. Under perioden 1961-1990 låg medeltemperaturen i januari på 0°C i sydligaste delen av landet, medan de kallaste dal- gångarna i norra Sverige hade -17°C. Under juli nådde dygns-medeltemperaturen som högst om- kring +17°C i sydöstra Sverige och strax över 10°C i norra Sverige.

Under åren 1991-2012 har genomsnittstempera­ turen varit cirka en grad högre jämfört med perio­ den 1961-1990. Ökningen har varit allra störst under vintern med drygt två grader i landets norra delar. Ökningen har varit minst under hösten med nästan oförändrad temperatur i sydvästra Sverige. Som en följd av temperatur­ökningen har befolkningsrika områden bl.a. kring Stockholm fått en förskjutning från kalltempererat till varmtempererat klimat, vilket i det långa loppet bör innebära en minskad frekvens av ordentliga snövintrar. Fortfarande kan det dock vara stora variationer från år till år.Vintern 2007/08 var den varmaste bland alla vintrar sedan 1860, medan vintrarna 2009/10 och 2010/11 var de kallaste sedan slutet av 1980-talet. Nederbörden har ökat något i större delen av landet. Skillnaden i temperatur och nederbörd mellan perioderna 1961- 1990 och 1991-2012 illustreras i Figur 2.2 till 2.4.

2. Nationella förhållanden

17

 

 

Figur 2.2 Skillnad i årstemperatur

Figur 2.3 Skillnad i vinterns medel-

Fig. 2.4 Förhållandet mellan års-

1991-2012 jämfört med perioden

temperatur 1991-2012 jämfört

nederbörden 1991-2012 jämfört

1961-1990.

med perioden 1961-1990 (C).

med perioden 1961-1990 (%).

Riktigt svåra stormar med omfattande trädfällning är sällsynta och svårt att identifiera trender för. I januari 2005 inträffade dock en storm med orkan- vindar i södra Sverige med den i särklass mest omfat- tande trädfällningen på 100 år. Bara två år senare drabbades södra Sverige av ytterligare en kraftig storm. Dessa stormar medför en temporärt minskad kolinlagring i skogsbiomassa.

Det relativt kalla klimatet medför stort energi- behov för uppvärmning av byggnader under större delen av året med åtföljande växthusgasutsläpp. Upp- värmningsbehovet är beroende av utomhustempera- tur, vindförhållanden och solinstrålning och varierar mellan olika år. Ett energiindex, som tar hänsyn till dessa egenskaper och viktas efter befolkningens geo- grafiska fördelning ger en bild av hur uppvärmnings- behovet växlat mellan åren (se Figur 2.5). Åren 1990 och 2000 var mycket varma med ett uppvärmningsbe- hov som var 13-14 procent lägre än genomsnittet för referensperioden 1965-1995. År 1996 och 2010 är hit- tills det enda året fr.o.m. 1990 med större uppvärm- ningsbehov (+4 procent) än referensperioden.

Årsnederbörd och avrinning till de stora älvarna i nordvästra Sverige har stor betydelse för vattentill- rinningen till svensk vattenkraftproduktion. Vatten-

kraft står för nästan hälften av Sveriges elproduk- tion. Ett normalt år produceras 65,5 TWh (beräk- nat för perioden 1960-2010) i Sverige. I Sverige kan vattentillgången­ variera med 30 TWh från lägsta till högsta notering (Svensk Energi, 2013).

Befolkningsviktat Energi-Index - Sverige

 

1,10

 

EnergiIndex

 

1,05

värde

1,00

 

Normerat

0,95

 

 

0,90

 

0,85

 

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012

 

År

Figur 2.5 Energiindex2 viktat efter befolkningens geografiska fördelning visar hur årligt uppvärmningsbehov varierat i ­Sverige för perioden 1990-2012.

2 Energiindex väger samman effekterna på byggnaders uppvärmningsbehov under ett år, av sol, vind, temperatur och byggnaders energitekniska egenskaper.

18 2. Nationella förhållanden

Tabell 2.2 Försörjningsbalans och BNP, fasta priser, referensår 2012, (Konjunkturinstitutet, 2013)

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillväxt

Tillväxt

 

 

 

 

 

 

Prognos

Prognos

1990-2012

2010-2012

 

1990

1995

2000

2005

2010

2011

2012

(%/år)

(%/år)

BNP (MSEK)

2 240 059

2 317 054

2 754 700

3 145 796

3 409 329

3 535 701

3 561 903

2,17

3,67

BNP/capita (SEK)

257 086

262 553

310 552

348 451

363 601

374 238

374 232

1,68

2,86

Import (MSEK)

604 053

691 114

1 051 103

1 207 287

1 425 163

1 515 485

1 515 841

4,48

6,12

Export (MSEK)

537 476

735 151

1 139 094

1 429 992

1 608 582

1 722 213

1 735 619

5,66

6,41

Privat konsumtion

1 144 746

1 134 984

1 343 226

1 500 082

1 657 186

1 692 719

1 717 866

1,88

2,54

(MSEK)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Offentlig konsumtion

773 216

805 798

840 180

870 799

939 178

949 498

956 482

0,98

1,31

(MSEK)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2.5Ekonomi

Sveriges bruttonationalprodukt uppgick år 2010 till 3 409 miljarder kronor vilket per capita blir drygt 360 tusen kronor mätt i fasta priser, referensår 2012 (Konjunkturinstitutet, 2013), se Tabell 2.2.

Tillväxten i ekonomin har sedan 1990 fram till 2010 varit i snitt 2,2 procent per år med den star- kaste tillväxten i perioderna 1994-95, 1998-2000 och 2004-2006 och 2010 med årlig genomsnittstill- växt på 3-7 procent.

Naturtillgångar som skog och järnmalm är en bas i industriproduktionen och har tillsam­mans med verkstadsindustrin medfört en starkt export­ inriktad ekonomi. Exporten har sedan 1990 ut- vecklats starkare än importen och handelsbalansen har sedan 1990 varit positiv.

2.6Energi

2.6.1 Energianvändning

Sveriges totala tillförda energi har sedan 1970 haft en ökande trend, från runt 450 TWh till runt 600 TWh från mitten av 90-talet, se Figur­ 2.6 och Tabell 2.3. Av detta är en stor del om­ vandlings­ - och dist- ributionsförluster som främst är knutet till kärn- kraftsproduktionen, resten går till slutlig använd- ning. Sammansättningen av den tillförda energin har under denna­ period förändrats; råolja har till stor del ersatts av kärnkraft och biobränslen.

Den slutliga energianvändningen har sedan år 1970 ökat med 12 procent och har under­ de senaste 5 åren varit ungefär 450 TWh. Den för-

delas på industri, inrikes transporter, bostäder och service, utrikes transporter och användning för icke-energiändamål samt omvandlings- och distri- butionsförluster.Trots den måttliga totala ökningen av energianvändningen under perioden har det skett en del förändringar av användningen inom sektorerna. Industrins produktionsvolym har nästan fördubblats men dess energianvändning endast ökat drygt 4 procent. Bostads- och servicesektorn har minskat sin energianvändning trots att den totalt uppvärmda bostads- och lokalytan ökat. Ökad mängd gods på vägarna ligger bakom den ökade ­energianvändningen för transporter (Trafikverket, 2013).

 

800

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

700

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

600

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TWh

400

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2000

2003

2006

2009

 

1970

1973

1976

1979

1982

1985

1988

1991

1994

1997

Utrikes transporter och användning för icke energiändamål***

Förluster i kärnkraften**

Omvandlings- och distributionsförluster, exkl. kärnkraft

Bostäder och service

Inrikes transporter*

Industri

*Fram till år 1989 inkluderas utrikes flyg i posten

**Enligt den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften

***Från år 1990 ingår utrikes flyg i posten (Energimyndigheten, 2012d)

Figur 2.6 Sveriges totala tillförda energi 1970-2010, inkl. omvandlings- och distributionsförluster.

Tabell 2.3 Totalt tillförd energi, TPES (Total Primary Energy Supply) i TWh 1990-2010

 

1990

1995

2000

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Totalt tillförd energi TPES

576

599

581

639

617

618

597

563

614

(TWh)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TPES (MWh)/capita

67

68

65

71

68

67

65

60

65

2. Nationella förhållanden

19

 

 

Den totala energitillförseln baseras på inhemsk till- försel av energi, som biobränslen, vattenkraft och i mindre omfattning omgivningsvärme för värmepum­ par samt på importerade energibärare som uran, olja, naturgas, kol och biobränslen, se ­Figur 2.7.

Från början av 1970-talet inleddes en energipoli- tik för att göra Sverige mindre oljeberoende. När- mare 40 procent av oljeprodukterna har till största delen ersatts med icke fossil energitillförsel och med nationella incitament har bioenergins andel ökat till 20 procent.

 

700

 

 

 

 

 

 

 

Vindkraft

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

600

 

 

 

 

 

 

 

Kärnkraft, brutto**

 

500

 

 

 

 

 

 

 

Vattenkraft, brutto*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TWh

400

 

 

 

 

 

 

 

Värmepumpar i

 

 

 

 

 

 

 

fjärrvärmeverk

 

 

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

 

 

Bio-bränslen, torv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

 

Kol och koks

 

100

 

 

 

 

 

 

 

Naturgas, stadsgas

 

 

 

 

 

 

 

 

Råolja och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

oljeprodukter

 

1970

1975

1980

1985

1990

1995

2000

2005

2010

*Inkl. vindkraft fram till 1996, ** Enligt den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften

Figur 2.7 Sveriges energitillförsel 1970-2010, exkl. nettoelexport. (Energimyndigheten, 2012d)

värmeproduktion, även skett en omställning från olja till värmepumpar eller pellets i kvar­varande enskild­ uppvärmning av bostäder och lokaler­ .

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spillvärme

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Värme-pumpar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elpannor

TWh

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Biobränslen,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

avfall, torv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Energikol inklusive

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

hyttgas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Naturgas inklusive

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

gasol

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olja

 

1970

1973

1976

1979

1982

1985

1988

1991

1994

1997

2000

2003

2006

2009

Figur 2.8 Tillförd energi för fjärrvärme 1970-2010

(Energimyndigheten, 2012d)

Sedan 1990 har Sveriges andel använd förnybar energi­ ökat 15 procentenheter till 48 procent år 2010, se Figur 2.9. De förnybara energislag som bidrar­ är vattenkraft,­ vindkraft, pappers- och massa­ industrins användning av biprodukter samt bio- bränslen för fjärrvärmeproduktionen.

En stor omställning har skett i energitillförseln till bostäder och lokaler. En konsekvent och uthållig politik att bygga ut infrastrukturen för fjärrvärme- produktion och fjärrvärmedistribution gällde från slutet av 1960-talet till mitten av 1990-talet. Moti- vet för denna satsning att ersätta många små värme- anläggningar med stora centraliserade värme­anlägg­ ningar för byggnadsuppvärmning var främst att för- bättra luftkvaliteten i städerna. Infrastrukturen för fjärrvärme har varit en förutsättning för en miljö- mässigt bra uppvärmning av byggnader baserad på biobränslen. Den har också varit en förutsättning för att de nationella styrmedlen för förnybar energi kunnat åstadkomma den omfattande utfasning av fossila bränslen för byggnadsuppvärmning som skett.

Fjärrvärmeproduktionen har stigit 356 procent sedan 1970 och 62 procent sedan 1990 till år 2010, se Figur 2.8. Samtidigt har andelen biobränslen för produktionen ökat från 2 procent till 25 procent och till 63 procent i perioden 1970-1990-2010.

Det har förutom den omfattande övergången från enskild byggnadsuppvärmning till fjärrvärme och övergång från fossil energi till bioenergi för fjärr­

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Procent

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

1992

 

 

 

 

1997

 

 

 

2001

2002

 

 

 

 

2007

 

 

 

 

1990

1991

1993

1994

1995

1996

1998

1999

2000

2003

2004

2005

2006

2008

2009

2010

Figur 2.9 Sveriges andel använd förnybar energi 1990-2010

(Energimyndigheten, 2012d)

Från år 2000 till 2010 har priset på eldningsolja ökat 77 procent medan priset på skogsflis varit relativt stabilt på en låg nivå, se Figur 2.10. En betydande inverkan på fossilbränslepriserna har koldioxid- och energiskatterna haft, vilket bidragit till att göra bio- bränslen konkurrenskraftiga för värmeproduktion i fjärrvärme och för enskild uppvärmning.

20 2. Nationella förhållanden

 

90

 

80

 

70

 

60

öre/kWh

50

40

 

 

30

 

20

 

10

 

0

Naturgas, industri

El, industri

Kol

Skogsflis, industri

Eo 1 Eo 2-5

Figur 2.10 Reala energipriser för industrin i Sverige inklusive­ energiskatter, 1986-2011, uttryckt i öre/kWh, 2010 års prisnivå (Energimyndigheten, 2012d)

0,3 procent/år till år 2000 för att under 2000-ta- let fluktuera mellan 145 och 150 TWh. Det svenska elsystemet är sammankopplat med övriga nordiska länder och möjliggör att de nordiska elkraftsanlägg- ningarna utnyttjas på ett effektivt sätt. Konsekven- sen är att Sveriges årliga elbalans växlar mellan net- toimport och nettoexport, se Figur 2.12. År med låg nederbörd och därmed låg vattenkraftsproduktion, samt när kärnkraft inte kan produceras till normal kapacitet, kompenseras underskottet med elimport. När tillgången på vattenkraft och kärnkraft är god exporteras el till grannländerna. Under 1990-talet kompenserades underskott på vatten- och kärnkraft med oljebaserad kondenskraft.

2.6.2 Eltillförsel

Vattenkraft stod för 45 procent, kärnkraft för 40 procent, vindkraft för 4 procent och resterade 11 procent av biobränsle och fossilbaserad produk- tion av totala elproduktionen år 2011, se Figur 2.11. I början av 1970-talet dominerades kraftproduktio- nen av vattenkraft med tillskott av oljekondenskraft. Utbyggnaden av kärnkraft och i viss mån vattenkraft till år 1985 fasade till stor del ut olja för kraftpro- duktion. Användningen av olja för elproduktion har därefter fortsatt att minska, utom för år 1996 – ett kallt år med extremt låg vattentillrinning för vat- tenkraftproduktion – då avställda oljekondenskraft- verk tillfälligt sattes i produktion. Naturligt­ god tillgång på vattendrag för kraftproduktion i kombi- nation med nationell energipolitik och investering- ar i icke fossilbränslebaserad elproduktion har gjort att Sverige har en nästan helt fossilfri­ elproduktion.

 

180

 

 

160

 

 

140

 

 

120

Gas-turbiner

 

 

 

100

Kondens-kraft

TWh

Kraftvärme

 

80

Industriellt mottryck

 

 

 

 

60

Kärnkraft

 

40

Vindkraft

 

(fr.o.m. 1997)

 

 

 

20

Vattenkraft och

 

0

vindkraft*

 

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010

 

 

* Vindkraft och vattenkraft redovisas i samma kategori tom år 1996 (Energimyndigheten, 2012d)

Figur 2.11 Sveriges elproduktion per kraftslag

år 1970-2010

Mellan 1970 till 1987 ökade elanvändningen med 5 procent/år, därefter mattades ökningen till i snitt

 

15

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

nettoimport

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TWh

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1970

1975

1980

1985

1990

1995

 

 

2000

2005

2010

 

 

 

 

 

 

 

 

-5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

nettoexport

-10

-15

Figur 2.12 Sveriges årliga nettoimport (+) och nettoexport

(-) av el år 1970-2010 (Energimyndigheten, 2012d)

2.7 Byggnader och tätortsstruktur

2.7.1 Byggnadsbestånd och bostadsarea

År 2012 fanns det 2 015 000 småhus för helårs­ boende och 2 536 000 lägenheter i flerbostadshus (Statistiska centralbyrån, 2013c). Av dagens lägen- hetsbestånd är 78 procent byggt före 1980. Den totala bostadsarean i småhus uppgick till 285 miljoner m2 inklusive fritidshus. För flerbostadshus var den totala bostadsarean 168 miljoner m2 (Statistiska­ central- byrån, 2013d).

Antalet lägenheter ökade med 17 procent och antalet småhus med 7 procent under perioden 1990-2012. För nybyggda småhus ökade den genom- snittliga bostadsarean från 125,1 m2 till 145,9 m2 under perioden 1990 till 2012 (Statistiska central- byrån, 2013c). Genomsnittlig bostadsarea för samt- liga småhus för helårsboende var 124,7 m2 år 2012 (Statistiska centralbyrån, 2013c). Under 1990-2011 steg den genomsnittliga boendearean från 41 m2 till drygt 56 m2 räknat per capita (Statistiska central- byrån, 2013e).

2. Nationella förhållanden

21

 

 

År 2012 fanns det 94 034 industribyggnader i Sverige,­

vilka tillsammans omfattade totalt ­127 miljoner m2 lokalarea (Statistiska centralbyrån, 2013c).

Totala lokalarean för övriga skattepliktiga lokaler var 91 miljoner m2 (Statistiska centralbyrån, 2013c). I denna area ingår inte area för skolor, sjukhus och andra samhällsviktiga byggnader.

2.7.2 Energianvändning i byggnader

Slutlig energianvändning i byggnader (hushåll och service) som domineras av energi för uppvärmning har minskat mellan 1990-2011, även då energi­ användningen normalårskorrigerats. Där­emot har användningen av el för andra ändamål än uppvärm- ning ökat. Användningen av hushållsel har ökat något medan driftelen har ökat relativt mycket (Energi- myndigheten, 2013).

Energianvändning för uppvärmning och varmvatten har förändrats sedan 1990.Av Figur 2.13 framgår att användningen av olja minskat kraftigt i småhus till förmån för fjärrvärme, biobränsle och elvärme.

För flerbostadshus har det också skett en kraftig minskning av olja till förmån för fjärrvärme, se Figur 2.14. Fjärrvärmen stod för över 90 procent av energi­ användningen för uppvärmning och varmvatten i flerbostadshus 2011 (Energimyndigheten, 2012a). För lokaler var andelen för fjärrvärme 75 procent år 2011 (Energimyndigheten, 2012b).

50%

45%

40%

35%

30%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2011

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olja Fjärrvärme Elvärme Gas Biobränsle

Figur 2.13 Energi för uppvärmning i småhus 1990, 2000 och 2011 (Energimyndigheten 2012c)

100%

90%

80%

70%

60%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2011

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olja Fjärrvärme Elvärme Gas Biobränsle

Figur 2.14 Energianvändning för uppvärmning i flerbostads- hus 1990, 2000 och 2011 (Energimyndigheten 2012a)

140

120

100

2

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kWh/m

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Småhus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flerbostadshus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lokaler

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1981-1990

1991-2000 2001-2011

 

 

 

 

Byggår

Figur 2.15 Energianvändning för uppvärmning i bostäder och lokaler byggda, 1981-1990, 1991-2000, 2001- 2011 (Energimyndigheten 2012a, b, c).

2.7.3 Tätortsstruktur

I Sverige pågår som i andra länder en inflyttning från landsbygd till tätorter. År 2010 bodde 85 procent av befolkningen i tätort. Tätortsarealen uppgick till 537 615 ha, vilket utgjorde 1,3 procent av Sveriges landareal (Statistiska centralbyrån, 2010).

Mellan 1960 och 2005 ökade tätortsarealen med 54 procent och tätortsbefolkningen ökade med 47 procent vilket innebär att mer mark per person togs i anspråk för bostäder, infrastruktur och service. Mellan 2005 och 2010 har befolkningstätheten i tät- orter, ökat från 1 446 till 1 491 invånare per km2.

Den genomsnittliga energieffektiviteten för nypro- ducerade småhus har förbättrats. I småhus byggda under perioden 2001-2011 används i genomsnitt 107 kWh/m2, vilket kan jämföras med 130 kWh/m2 i småhus byggda 1991-2000. I nya flerbostadshus används 126 kWh/m2, vilket är lika mycket som i flerbostadshus byggda under 1980- och 1990-talet, se Figur 2.15.

2.8Industri

Industrins3 förädlingsvärde stod för drygt 20 pro- cent av hela näringslivets förädlingsvärde år 2010, se Figur 2.16 (Statistiska centralbyrån, 2013e). För- ädlingsvärdet i metallvaru-, maskin och transport- medelsindustrin (C25-C30) stod för nära 40 pro- cent av hela industrins förädlingsvärde, byggindu- strin (F41-F43) för 25 procent och industrin för petroleum-, kemiska-, gummi- och plastprodukter

3 Motsvarande C10-C33 och F41-F43 enligt SNI2007, Svensk näringsgrensindelning

22 2. Nationella förhållanden

(C19-C22) för drygt 15 procent. Industrin i Sverige karakteriseras av att vara mer råvarubaserad än i många andra länder, den omfattande skogsindustrin (trävaror, papper och massa) samt järn- och stålin- dustrin som baseras på inhemska naturtillgångar, och har således en betydande inverkan på Sveriges utsläpp av växthusgaser.

6%

10%

25%

16%

4% 2%

37%

Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri (C10-C12)

Trävaru-, massa, pappers- och grafisk industri, förlag (C16-C18)

Industri för petroleum-, kemiska-, gummi- och plastprodukter (C19-C22)

Ickemet. mineraliska prod. (C23)

Stål- och metallframställning (C24)

Metall-, maskin- och transport- medelsindustri (C25-C30)

Byggindustri (F41-F43)

Figur 2.16 Fördelning av industrins (C10-C33, F41-F43) förädlingsvärde, 2010. SNI inom parantes

(Statistiska centralbyrån, 2013f).

2.9Transporter

Inrikes transporter domineras av vägtransporter. Flera faktorer påverkar utsläppen av växthusgaser från trafik. Främst transportvolymen och vilken tek- nik som används. Transportarbetet för både person- och godstransporter har ökat sedan 1970 men visar på lite olika utveckling, se Figur 2.17 och 2.18. För godstransporterna står vägtrafik och sjöfart för un- gefär lika stora delar medan bantrafiken står för en mindre del. De senaste årens fluktuationer i den ekonomiska utvecklingen har påverkat transportar- betet för godstransporter i högre grad än person- transporter.

 

120

 

 

 

 

100

 

 

 

tonkm

80

 

 

 

 

 

 

Vägtrafik

 

 

 

 

miljarder

60

 

 

Järnväg

40

 

 

Sjöfart

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

 

20

 

 

 

 

0

1970 1972

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002

2004 2006 2008 2010

 

 

Figur 2.18 Godstransportarbetets utveckling 1970-2011

(Trafikanalys, 2013)

Den snabba ökningen av personresandet har för växthusgasutsläppen kompenserats av energi­effek­ tivare personbilar och ökad användning av förny­ bara drivmedel som gjort att utsläppen per person- kilometer har minskat. Även godstransporterna effektiviserades­ under 1990-talet men denna ut- veckling stannade av och under 2000-­talet har gods- transporternas energianvändning och kol­dioxid­ utsläpp ökat med transportarbetet.

År 2011 stod bensin och diesel för 93 procent av vägtransporternas energianvändning, resten utgjor- des av biodrivmedel (Energimyndigheten 2012e), se Figur 2.19. Användningen av bensin har minskat sedan 2002 delvis på grund av inblandning av 5 pro- cent etanol i bränslet men också av ökad energi­ effektivitet och att av nybilsförsäljningen har diesel­ personbilarna tagit marknadsandelar från bensin­ bilarna. Fler dieselbilar och ökade godstransporter har medfört att dieselbränsleanvändningen istället ökar.

Användningen av biodrivmedel (biogas samt ren och låginblandad FAME, Etanol och HVO) uppgick år 2011 till 7,0 procent av vägtrafikens energi­ användning (Energimyndigheten, 2013). Ökningen

 

160

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

140

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

personkm

120

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

miljarder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

1991

1994

1997

2000

2003

2006

2009

 

1970

1973

1976

1979

1982

1985

1988

Summa vägtrafik Summa bantrafik Inrikes luftfart Färjor

Gång, cykel, moped Totalt

Figur 2.17 Persontransportarbetets utveckling 1970 – 2011

(Trafikanalys, 2013)

 

100,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

90,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TWh

60,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

Biodrivmedel*

Diesel (exkl. låginbl.) Bensin (exkl. låginbl.)

Figur 2.19 Vägtrafikens användning av bensin, diesel och biodrivmedel i Sverige (Energimyndigheten, 2012e)

2. Nationella förhållanden

23

 

 

har gått snabbt under 2000-talet. Inledningsvis genom låginblandning av etanol i bensin, därefter av en ökad försäljning av E85 till bränsleflexibla etanol­ bilar samt sedan 2005 av ökad inblandning av bio- diesel i dieselbränslet.

2.10 Avfall

Under 2010 genererades cirka 118 miljoner ton av- fall i Sverige (Naturvårdsverket, 2012). De största avfallsslagen var gruvavfall 89 miljoner ton, jord- och muddermassor 8 miljoner ton, metallavfall 2,5 miljoner ton, träavfall 2 miljoner ton, avfall från förbränning (askor) 1,5 miljoner ton och pappers- och pappavfall knappt 1,5 miljoner ton. Det inne- bär att 76 procent av avfallet genererades i gruvin- dustrin. Den totala mängden påverkas av den eko- nomiska utvecklingen med dess fluktuationer. Större mängder avfall innebär att allt mer måste omhän- dertas. Genom att materialet och energiinnehållet i avfallet utnyttjats i högre grad och tekniken för avfallshantering har förbättrats har emellertid den sammanlagda miljöpåverkan från avfallshante- ringen ändå minskat.

Till följd av nya samhällsmål med tillhörande styrmedel har deponeringen av avfall minskat kraf- tigt det senaste årtiondet och omfattar idag knappt 1 procent av hushållsavfallet (år 2001 var samma andel 21 procent), se Figur 2.20. Resten material­ återvinns, förbränns med energiåtervinning eller behandlas biologiskt (komposteras eller rötas). ­Inkluderas även industri- och verksamhetsavfall (ej gruvavfall) går 43 procent till material­återvinning, 28 procent förbränns med energi­återvinning och 13 procent deponeras. Material­återvinning inklu-

Insamlat hushållsavfall (Mton/år)

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4,5

PRODUCENTANSVAR

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,5

 

 

 

 

Materialåtervinning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

Biologisk behandling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

Förbränning med energiutvinning

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

Deponering

 

 

 

 

 

 

 

0

 

1997 1998 1999 2000

2001 2002 2003

2004

 

7

 

 

2011

1992 1993

1994 1995 1996

2005 2006

2008 2009

2010

200

 

DEPONISKATT

DEPONIFÖRBUD

DEPONIFÖRBUD

 

 

 

BRÄNNBART

ORGANISKT

 

 

 

 

 

 

 

Figur 2.20 Utvecklingen av de behandlade mängderna hushållsavfall­ i Sverige 1992-2011 under påverkan av beslutade styrmedel.

derar skilda materialslag som metall, papper, plast och glas liksom användning av avfall för anlägg- ningsändamål.

År 2011 uppgick mängden behandlat hushålls- avfall i Sverige till drygt 4,3 miljoner ton enligt Avfall Sverige (2012). Sedan 2001 har mängden ökat med 11 procent. Ser man till hushållsavfall per invånare framgår mellan åren 2001 och 2011 en uppåttrend fram till 2007 med 493 kg, följd av tre års nedåttrend. Denna bröts i och med att varje invånare gav upphov till 459 kg hushålls- avfall år 2011, sannolikt mest en spegling av den förbättrade konjunkturen.

Materialåtervinningen av hushållsavfallet har ökat med 13 procent sedan år 2001. År 2011 återvanns 1,4 miljoner ton (33 procent) av hushållsavfallet,­ varav knappt 1,1 miljoner ton utgjordes av förpack- ningar och returpapper (tidningar).

Den biologiska behandlingen av avfall förutom avloppsslam ökar och hanteras av 26 komposterings- anläggningar och 21 samrötningsanläggningar. De sistnämnda tar framförallt emot matavfall, livs­ medelsavfall­ och slaktavfall och producerar mest biogas näst efter avloppsreningsverken. Mindre mängder matavfall tas även emot för rötning på av- loppsreningsverk. Vid rötning erhålls både biogas och biogödsel.Biogasen används främst som fordons­ bränsle eftersom det finns ett tilltagande efterfråge­ tryck med avseende på förnybara transportbränslen och den användningen dessutom ger mest miljö­ nytta. Av den producerade mängden biogödsel på 594 000 ton återfördes år 2011 mer än 90 procent till jordbruket.

År 2011 fanns det 30 förbränningsanläggningar utanför­ industrin för hushållsavfall. Dessa anlägg- ningar producerar både fjärrvärme och el. Hälften av uppvärmningsbehovet i Sveriges byggnadsbestånd täcks av fjärrvärme, och avfallsförbränningen svara- de 2011 för 9 600 GWh (18 procent) av den totalt tillförda värmeenergin och ytterligare 3 665 GWh tillförd elenergi.

Insamling av metangas sker från 46 aktiva och 11 nedlagda deponier. År 2011 insamlades 270 GWh deponigas (18 procent av den totala biogasenergin) som användes framförallt för uppvärmning men även för elproduktion och fordonsbränsle. En del deponi- gas facklas för att ytterligare minska utsläppen av metan, en betydligt starkare växthusgas än koldioxid.

Minskad avfallsdeponering och förbättrad insam- ling av deponigas är faktorer som har lett till sänkta växthusgasutsläpp från avfallssektorn. Ökad mate- rialåtervinning gör generellt att både energi och material sparas i produktionsledet, vilket bidrar

24 2. Nationella förhållanden

ytterligare till minskade utsläpp. Dessutom leder avfallsförbränning med energiutnyttjande till att användningen av fossila bränslen i el- och värmesek- torn begränsas.

2.11 Jordbruk

Arealen jordbruksmark i Sverige år 2012 var totalt 3,0 miljoner hektar vilket motsvarar ca 7 procent av Sveriges totala landareal. Jordbruksmarken inne­ fattar både åkermark och betesmark. Åkerarealen har minskat med cirka 8 procent sedan 1990. Utveck- lingen mot färre och större jordbruksföretag har på- gått under många decennier och så även 1990-2012.

Den dominerande användningen av åkermarken är odling av vall, grönfoder och spannmål. Sedan år 2000 har odling av vall och grönfoderväxter ökat på bekostnad av spannmålsodling, se Tabell 2.4.

Areal åkermark som ligger i träda skiftar mellan åren och år 2012 var den något lägre än 1990. Den totala vegetabilieproduktionen har minskat med cirka 15 procent sedan 1990, se Tabell 2.5.

År 2012 fanns det 1,5 miljoner nötkreatur, 0,6 mil- joner får och lamm samt 1,4 miljoner grisar, se Tabell 2.6. Antalet nötkreatur har kontinuerligt minskat sedan 1980-talet och med 13 procent i perioden 1990-2012. Det är antalet mjölkkor som minskat kraf- tigt medan kor för uppfödning av kalvar ökat. Får- och

Tabell 2.4 Jordbruksmarkens fördelning för företag med mer än 2 hektar åkermark (tusen hektar)

 

1990

1995

2000

2005

2008

2009

2010

2011

2012

Vall och grönfoder

918

1 059

921

1 080

1 159

1 175

1 195

1 195

1 177

Spannmål

1 336

1 105

1 229

1 024

1 088

1 049

963

993

1 000

Träda

176

279

248

321

147

153

177

154

151

Raps och rybs

168

105

48

82

90

100

110

95

110

Potatis

36

35

33

30

27

27

27

28

25

Sockerbetor

50

58

56

49

37

40

38

40

39

Baljväxter

..

21

37

41

25

34

46

42

40

Övriga växtslag

..

46

55

42

52

59

67

63

56

Ospecificerad åkermark

..

..

80

32

8

7

11

10

10

Ej utnyttjad åkermark

46

60

..

2

0

0

..

..

..

Total areal åkermark

2 845

2 767

2 706

2 703

2 632

2 643

2 634

2 619

2 608

Betesmark och slåtteräng

332

425

..

513

458

436

452

447

441

Total areal jordbruksmark

3 176

3 192

..

3 216

3 089

3 080

3 085

3 066

3 049

Tabell 2.5 Vegetabilieproduktion i Sverige (ton)

 

1990

2012

Förändring (ton)

Förändring, %

Vall och grönfoder

5 219 000

4 751 500

-467 500

-9

Spannmål

6 211 300

5 070 500

-1 140 800

-18

Raps och rybs

380 110

321 900

-58 210

-15

Potatis

1 186 100

805 400

-380 700

-32

Sockerbetor

2 775 500

2 485 600 (2011)

-289 900

-10

Total produktion vegetabilier

15 772 010

13 434 900

-2 337 110

-15

Tabell 2.6 Antal husdjur, tusental

 

1990

1995

2000

2005

2008

2009

2010

2011

2012

Kor för mjölkproduktion

576

482

428

393

357

357

348

347

348

Kor för uppfödning av

75

157

167

177

196

192

197

196

193

kalvar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa kor

651

639

595

570

553

549

545

543

541

Kvigor, tjurar och stutar

543

596

589

527

513

502

513

495

479

Kalvar under 1 år

524

542

500

509

492

488

478

475

481

Summa nötkreatur

1 718

1 777

1 684

1 606

1 558

1 538

1 537

1 512

1 500

Tackor och baggar

161

195

198

222

252

254

273

297

297

Lamm

244

266

234

249

273

287

292

326

314

Summa får och lamm

405

461

432

471

525

541

565

623

611

Suggor och galtar

230

245

206

188

170

160

156

153

142

Slaktsvin

1 025

1 300

1 146

1 085

974

943

937

901

851

Smågrisar

1 009

768

566

538

465

426

427

429

370

Summa grisar

2 264

2 313

1 918

1 811

1 609

1 529

1 520

1 483

1 363

Hästar

 

 

 

 

 

 

363

 

 

2. Nationella förhållanden

25

 

 

Tabell 2.7 Animalieproduktion i Sverige (ton)

 

1990

2012

Förändring (ton)

Förändring, %

Mjölk

3 432 000

2 861 000

-571 000

-17

Nötkött

143 780

125 300

-18 480

-13

Svinkött

289 150

233 000

-56 150

-19

Får, lamm

4 880

5 000

-280

+2

Tabell 2.8 Försäljning av mineralgödsel uttryckt som kvävenäring (tusen ton)

 

1989/1990

1994/1995

1999/00

2004/05

2007/08

2008/09

2009/10

2010/11

2011/12

Kväve (N)

225

198

189,4

161,6

186,5

142,4

168

170

148,1

lammproduktionen har ökat och särskilt i perioden 2005-2012. Antalet grisar fortsätter att minska och har minskat med 40 procent sedan 1990.

Tack vare ökad produktivitet har mängden mjölk som produceras inte minskat i samma omfattning som antalet mjölkkor, se Tabell 2.7.

Total användning av mineralgödsel har minskat under lång tid och var 2011/2012 på den lägsta nivån sedan 1960-talet. På grund av stigande spannmålspri- ser kunde en viss uppgång noteras 2008-2010 då det blev lönsamt att öka gödselgivan. Men efter det har den långsiktiga trenden med minskande försäljning fortsatt, se Tabell 2.8. En orsak till minskningen är att odlingen av spannmål går ner. Därutöver påverkas försäljningen av förändringar i spannmåls- och mine- ralgödselpriserna. Resultatet för växthusgasutsläpp har blivit mindre lustgasavgång.

Sedan 1990 har det svenska jordbrukets åker- marksareal, antal nötkreatur och användning av mineral- och stallgödsel minskat och medfört mins- kade utsläpp av metan och lustgas.

2.12 Skogsbruk

Sveriges totala skogsmarksareal är 28,3 miljoner hektar, vilket motsvarar 69 procent av Sveriges landareal. Det är för denna areal som utsläpp och upptag av växthusgaser i skogen rapporteras. Skogs­ marken ägs till 50 procent av enskilda ägare, till 25 procent av privatägda aktiebolag, till 6 procent av övriga privata ägare samt till 19 procent av statsägda aktiebolag, staten och övriga allmänna ägare (Skogs- styrelsen, 2012).

Av skogsmarken är 7,1 miljoner hektar undantagen­ från skogsbruk, skyddad genom olika regleringar. 4,0 miljoner hektar av skogsmarken är improduktiv skogsmark utanför nationalpark, naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal. Arealen produktiv skogsmark4 är 23,2 miljoner hektar varav 0,8 miljoner hektar är formellt skyddade5, majori- teten i fjällnära skogar i national­parker, naturreservat

4 Skogsmark med en produktionsförmåga på minst 1 m3 virke per hektar och år

5 Nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal

och naturvårdsområden­. Cirka 1,24 miljoner hektar av Sveriges produktiva skogsmark har frivilligt avsatts av markägaren och avsättningen rymmer höga natur- värden, kulturmiljövärden­ eller har betydelse för rekreation och friluftsliv (Skogsstyrelsen, 2012).

Skogsindustrins ökade efterfrågan på skoglig råvara har medfört att skogsavverkningen ökat kraftigt i perioden 1990-2011, se Figur 2.21. Avverkningen varierade kraftigt mellan olika år på grund av de båda stormarna Gudrun (2005) och Per (2007). Den kraf- tigaste stormen Gudrun fällde ungefär 80 procent av en normal årsavverkning i landet. Trots ökad avverk- ning har skogsmarkens totala virkesförråd från 1990 ökat från cirka 2,8 miljarder m3 till 3,3 miljarder m3 år 2009 (Sveriges Lantbruksuniversitet, 2012).

Den totala användningen av biobränslen exklu- sive avfall har ökat med 56 TWh mellan år 1990 och 2010 och står nu för 118 TWh. Arealen för- yngringsavverkning där avverkningsrester använ- des för energiändamål var liten vid 1990-talets början. Den har sedan vuxit successivt och upp- gick år 2010 till cirka 80 000 hektar. Återföring av aska görs i syfte att motverka den försurande och näringsutarmande verkan i marken som uttag av biomassa medför. År 2010 omfattade återföringen 10 158 hektar (Skogsstyrelsen,­ 2012).

Milj. m3sk

140

120

100

80

60

40

20

0

1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015

Figur 2.21 Beräknad årlig bruttoavverkning i Sverige

(Skogsstyrelsen, 2012)

26 2. Nationella förhållanden

2.13 Referenser till kapitel 2

Avfall Sverige (2012). Hushållsavfall i siffror, kommun- och länsstatistik 2011.

Rapport U2012:18.

Energimyndigheten (2012a) Energistatistik för flerbostadshus 2011, ES2012:05

Energimyndigheten (2012b) Energistatistik för lokaler 2011, ES2012:06

Energimyndigheten (2012c) Energistatistik för småhus 2011, ES2012:04

Energimyndigheten (2012d), Energiläget 2012.

Energimyndigheten (2012e). Transportsektorns energianvändning 2011, ES2012:01

Konjunkturinstitutet (2013). Konjunkturläget, augusti 2013. Hämtad från www september 2013, www.konj.se

Naturvårdsverket, 2012. Avfall i Sverige.

Rapport 6520.

Skogsstyrelsen (2012), Skogsstatistisk årsbok 2012

Statistiska centralbyrån (2010). Tätorter. Statistiskt meddelande MI 38 SM 1101.

Statistiska centralbyrån (2008), Markanvändningen i Sverige, femte upplagan. Stockholm.

Statistiska centralbyrån (2013a), befolkning. Hämtat från www (statistikdatabasen) maj 2013 www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013b), befolkningsfram- skrivningar, aktuell prognos. Hämtat från www (statistikdatabasen) maj 2013 www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013c), kalkylerat bostadsbestånd­ år 2012. Hämtat från www juni 2013, www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013d), Allmän fastighets- taxering 2012. Hämtat från www (statistikdata­ basen) juni 2013 www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013e), hushållens ekonomi. Hämtat från www (statistikdatabasen) juni 2013 www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013f), National­ räkenskaper detaljerade årsberäkningar 1950-2011, vissa data 1950-2012 (publ. 2013-09-13). Hämtat från www maj 2013 www.scb.se

Svensk Energi (2013). Nordisk elproduktion påver- kas av ”våtår” och ”torrår”. Information hämtat från www oktober 2013. www.svenskenergi.se

Sveriges Lantbruksuniversitet (2012), Skogsdata 2012

Trafikanalys (2013), Transportarbete. Hämtat från www maj 2013, www.trafa.se

Trafikverket (2013). Vägtrafikens klimatutsläpp minskade 2012, Pressmeddelande 20130307

Ågren, J. och Svensson, R. (2007) Postglacial Land Uplift Model and System Definition for the New Swedish Height System RH 2000.

Reports in Geodesy and Geographical Information Systems. LMV-Rapport 2007:4, Gävle.

2. Nationella förhållanden

27

 

 

3Utsläpp av växthusgaser 1990-2011

Informationen i detta kapitel är en samman­ fattning av 2013 års rapportering till FNs klimat- konvention och Kyotoprotokollet om inventering av utsläpp och upptag av växthusgaser (Natur- vårdsverket, 2013).

3.1Samlade utsläpp och upptag av växthusgaser

Sverige samlade utsläpp och upptag av växthus- gaser mellan år 1990 och 2011 fördelat på sekto- rer visas i Figur 3.1. År 2011 släppte Sverige ut 61,4 miljoner ton växthusgaser. Jämfört med 2010 är det en minskning på sex procent och jämfört med 1990 en minskning på 16 procent. Bortsett från höga utsläppsnivåer år 2010 visar trenden från 1998 på minskade utsläpp av växt- husgaser i Sverige. Utsläppsnivåerna har varierat mellan 59,3 miljoner ton år 2009 som lägst och 78,3 miljoner ton år 1996 som högst. Variationer mellan enskilda år beror till stor del på skiftningar i temperaturen och nederbörden samt på kon- junkturläget.

Nettosänkan för sektorn markanvändning, föränd- rad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) har varierat under perioden. År 2011 uppgick den till 35 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket mot- svarar 57 procent av de samlade utsläppen av växt- husgaser.

Fördelningen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade växthusgaser, mätt i koldioxid­ ekvivalenter, visas i Figur 3.2. År 2011 utgjorde kol- dioxid 79 procent av växthusgaserna, motsvarande 48,7 miljoner ton. Huvuddelen av koldioxidutsläp- pen (88 procent) kommer från energisektorn. Ut- släppen av metan uppgick 2011 till 5,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter (8 procent av utsläppen).

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

 

1991

 

1992

 

 

1993

 

1994

 

1995

 

1996

 

1997

 

1998

 

 

1999

 

2000

 

2001

 

2002

 

2003

 

 

2004

 

2005

 

2006

 

2007

 

2008

 

2009

 

2010

 

2011

-20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Energi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Industriprocesser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Användning av lösningsmedel

 

 

 

 

 

Jordbruk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Markanvändning (LULUCF)

 

 

 

 

 

 

 

Avfall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3.1 Samlade utsläpp av växthusgaser från olika sektorer.

Metanutsläppen­ kommer främst från jordbruk och avfall. Utsläppen av dikväveoxid var 6,7 miljoner ton vilket motsvarar 11 procent av utsläppen. Av dikväveoxidutsläppen kommer 73 procent från jordbrukssektorn. Utsläpp av fluorerade växthus­ gaser vilka redovisas under sektorn industriprocesser­

2%

11%

8%

 

CO2

 

 

 

CH4

 

 

N20

79%

HFCs, PFCs, SF6

Figur 3.2 Utsläpp av växthusgaser 2011 (exkl. LULUCF per gas i koldioxidekvivalenter.

28 3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

utgjorde två procent eller 1,1 miljoner ton kol­ dioxidekvivalenter av de samlade utsläppen av växt- husgaser.

3.2Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer

År 2011 kom de största utsläppen från inrikes transporter (33 procent), industrier (26 procent varav 15 procent från förbränning och 11 procent från industriprocesser) energiindustri (el- och fjärrvärmeproduktion,­ raffinaderier och tillverk- ning av fasta bränslen) (17 procent) och jordbruk (13 procent), vilket visas i Figur 3.3.

0%

0%

 

 

3% 2%

 

 

 

13%

 

 

Inrikes transporter

 

 

 

 

Industrins förbränning

 

 

 

33%

 

Industriprocesser

 

 

6%

 

Energiindustri

 

 

 

Lokaler, hushåll, areella näringar

 

 

 

17%

 

 

Jodbruk

 

 

15%

 

Avfall

 

 

 

11%

 

Diffusa utsläpp

 

 

 

Användning av lösningsmedel

 

 

 

 

 

Militär

 

 

 

Figur 3.3 Utsläpp av växthusgaser 2011

(exkl. markanvändning) per sektor.

Frånsett de senaste årens kraftiga variationer finns en tydlig trend att utsläppen minskar, se Figur 3.4 som visar de totala utsläppen nedbrutet per sek- tor. De största minskningarna i absoluta tal räknat har skett till följd av att oljeeldning för uppvärm- ning av bostäder och lokaler har ersatts med eldning

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

 

1991

 

1992

 

 

1993

 

1994

 

1995

 

1996

 

1997

 

1998

 

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

 

2007

2008

2009

2010

2011

-20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inrikes transporter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Industrins förbränning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Industriprocesser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Energiindustri

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lokaler, hushåll, areella näringar

 

 

 

 

 

Jordbruk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avfall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diffusa utsläpp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Användning av lösningsmedel

 

 

 

 

 

Militär

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Markanvändning (LULUCF)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3.4 Utsläpp och upptag av växthusgaser

(inkl. markanvändning)­ per sektor.

av biobränsle. För sektorn energiindustrin har ut- släppen varierat mellan åren och någon tydlig trend kan inte utläsas. Industrins energianvändning visar på en minskning sedan 1997 och utsläppen från industriprocesser minskar svagt. Utsläpp i transport- sektorn har ökat 2011 jämfört med 1990. Jordbrukets utsläpp visar en minskande trend under perioden.

3.2.1 Energiindustri

Sektorn energiindustri, se Figur 3.5, omfattar el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier och tillverkning­ av fasta bränslen. Energiindustrin i Sverige bygger till största delen på vattenkraft, kärnkraft och bio- bränslen. Fossila bränslen används som ett komple- ment, ofta som marginalbränsle vid kallt väder. Utsläppen av växthusgaser varierar därför kraftigt beroende på vädersituationen olika år. År 2011 upp- gick utsläppen av växthusgaser till 10,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket utgör 17 procent av de nationella utsläppen.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

1991

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2001

 

 

2004

 

 

2007

 

 

 

 

1990

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2002

2003

2005

2006

2008

2009

2010

2011

 

Tillverkning av fasta bränslen

 

 

 

Raffinaderier

 

 

 

 

 

Fjärrvärmeproduktion

 

 

 

 

 

Elproduktion

 

 

 

 

Figur 3.5 Utsläpp av växthusgaser från energiindustrin.

Produktion av fjärrvärme orsakar mest utsläpp av växthusgaser i den här sektorn (5,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2011). I takt med utbyggna- den av fjärrvärmesystemet har produktionen av fjärrvärme mer än dubblerats mellan 1990 och 2011. Expansionen har dock till största delen skett med biobränslen vilket medför att utsläppen av växthusgaser ligger kvar på ungefär samma nivå som 1990. Fossila bränslen används som ett kom- plement till biobränslen. Kalla vintrar (särskilt 1996 och 2010) ökar behovet av fjärrvärme vilket leder till högre utsläppsnivåer. Ovanligt varma vintrar (2000) sker motsatsen, ett lägre behov av fjärrvärme leder till minskade utsläpp av växthusga- ser. Variationer mellan åren kan därför vara drama- tiska, till exempel minskade utsläppen 16 procent år 2011 jämfört med 2010.

3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

29

 

 

Utsläpp från elproduktion (2,9 miljoner ton kol- dioxidekvivalenter 2011) visar ett likartat möns- ter. Huvuddelen av elproduktionen i Sverige sker med vattenkraft och kärnkraft. Förbränning av fossila bränslen används som ett komplement när behovet av el är större än den vanliga produktio- nen. Detta är fallet till exempel kalla vinter­dagar. De höga utsläppen 1996 berodde på en kall vin- ter i kombination med dålig tillgång till vatten- kraft på grund av en torr sommar. Sedan 1996 har möjligheterna att importera och exportera el för- bättrats kraftigt, och därför blir variationerna inte lika stora senare år. År 2010 ökade utsläppen på grund av kalla vintrar och minskad tillgång på kärnkraft. År 2011 minskade utsläppen igen p.g.a. god tillgång till vattenkraft, (något) ökad kärnkrafts- produktion och varmare väder.

Utsläpp från raffinaderier är relativt konstanta under perioden, ungefär 2 miljoner ton koldioxi- dekvivalenter. Utsläpp från tillverkning av fasta bränslen är en liten kategori om ungefär 0,3 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter årligen.

3.2.2 Industrins förbränning

Utsläppen av växthusgaser från förbränning inom tillverkningsindustrin var 9,5 miljoner ton kol­ dioxidekvivalenter år 2011, se Figur 3.6, och mot-

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2011

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Alla industrier, arbetsmaskiner och arbetsfordon Övriga industrier

Tillverkning av mat, dryck och tobak Pappers- och massaindustri samt tryck Kemikalieindustri

Övrig metallindustri Järn- och stålindustri

Figur 3.6 Utsläpp av växthusgaser från industrins förbränning.

svarande 15 procent av de nationella utsläppen. Det är 21 procent lägre än 1990. Utsläppen har varie- rat uppåt och nedåt genom åren, främst på grund av konjunktursvängningar. Under de senare åren

(2002–2011) finns en nedåtgående trend, delvis på grund av övergång från olja till el och biobränsle.

Ett fåtal energiintensiva branscher står för en stor andel av utsläppen av växthusgaser i sektorn. Järn- och stålindustrin (16 procent av utsläppen), massa- och pappersindustrin (13 procent) och kemisk industri (13 procent) står för nästan lika stora andelar av utsläppen. Den heterogena under- sektorn ”övriga industrier” stod för 52 procent av utsläppen under 2011.

Industrin har under en längre tid minskat sin olje­ användning och ökat sin elanvändning. Biobränsle och el är nu de viktigaste energikällorna inom indu- strin. Utsläppen har från 2002 en nedåtgående trend, och en orsak är minskade utsläpp på grund av ersättning av fossila bränslen med biobränslen. Den största förändringen har skett inom massa- och pap- persindustrin där användningen av biobränslen är vanligast.

Under den senaste lågkonjunkturen minskade utsläppen markant, framförallt 2009. Under 2010 ökade utsläppen igen till följd av ökade produktions­ volymer och efterfrågan på energi. År 2011 ledde en minskad efterfrågan på energi och en mindre minskning av produktionen i vissa branscher till en utsläppsminskning jämfört med år 2010.

3.2.3 Transporter

År 2011 uppgick utsläppen av växthusgaser från in- rikes transporter till 20 miljoner ton koldioxidekvi- valenter vilket är en tredjedel av de nationella ut-

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

25

20

15

10

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

Arbetsmaskiner och arbetsfordon, ej branschfördelade

Inrikes sjöfart

Järnväg

Vägtrafik, personbilar

Vägtrafik, mopeder och MC

Vägtrafik, lätta lastbilar

Vägtrafik, tunga lastbilar och bussar

Inrikesflyg

Figur 3.7 Utsläpp av växthusgaser från transporter.

30 3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

släppen av växthusgaser. Utsläppen har 2011 ökat 4 procent jämfört med 1990. Sedan 2005 har trenden dock varit svagt minskande utsläpp, se Figur 3.7.

Huvuddelen av utsläppen kommer från per- sonbilar (11,7 miljoner ton) och tunga fordon (6,7 miljoner ton). Utsläppen från personbilar har minskat med 9 procent jämfört med 1990 trots att trafiken har ökat. Det beror på att vi har mer en- ergieffektiva bilar och en ökad användning av bio- bränslen. Denna minskning motverkas av att utsläp- pen från tunga fordon ökat med 44 procent under samma period. Det ökade transportarbetet med tunga fordon beror bland annat på strukturomvand- lingen i samhället mot specialisering, centralisering och globalisering som innebär att gods transporteras allt längre sträckor.

Utsläpp av växthusgaser från inrikes flyg var 0,5 miljoner ton år 2011 vilket var 22 procent lägre än 1990 års nivå. Minskningen beror på effektivare flygplan och högre kabinfaktor, men även på att strängare säkerhetskrav gjort det mer komplicerat och tidskrävande att flyga, vilket minskar fördelar- na med inrikesflyget jämfört med tåg och vägtrafik.

För inrikes sjöfart beräknades utsläppen till 0,5 miljoner ton år 2011. Utsläppen har varierat under perioden i ett mönster som följer konjunk- turen. Någon trend kan inte utläsas.

Den svenska järnvägen drivs i stort sett med el, endast ett fåtal mindre linjer trafikeras med diesellok­ . Utsläppen har nästan halverats sedan 1990 och utgör nu endast 0,07 miljoner ton.

3.2.4 Lokaler, hushåll, jordbruk, skogsbruk och fiske

Utsläppen av växthusgaser i denna sektor kommer från främst stationär förbränning (uppvärmning i bo- städer, lokaler, jordbruk, skogsbruk och fiske) men även mobil förbränning (arbetsmaskiner, arbetsfor- don och fiskebåtar). År 2011 uppgick utsläp­pen till 3,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket motsvarar 6 procent av de nationella utsläppen.

Utsläppen har minskat 67 procent sedan 1990 främst på grund av att utsläpp från uppvärmning av bostäder och lokaler som har minskat, se Figur 3.8. Det finns flera orsaker till denna utveckling: övergången från uppvärmning med olja till fjärr- värme och el, ökad användning av värmepumpar och pelletspannor och åtgärder för att öka energi- effektiviteten. En annan bidragande faktor till den positiva utvecklingen är det milda väder som rått de flesta år sedan 1990.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

12

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

 

Lokaler

 

 

Hushåll

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

 

 

Jordbruk, skogsbruk, fiske

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3.8 Utsläpp av växthusgaser från lokaler, hushåll, jord- bruk, skogsbruk och fiske.

Utsläppen från mobil förbränning är mycket låga, men ökande.

3.2.5 Militär

Utsläpp från militära transporter har minskat kraf- tigt sedan 1990, vilket hänger samman med för­ svarets omstrukturering under perioden. År 2011 uppgick utsläppen till 0,2 miljoner ton koldioxid­ ekvivalenter, se Figur 3.9.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

1,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,0

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

 

Militära

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

transporter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3.9 Utsläpp av växthusgaser från militära transporter.

3.2.6 Diffusa utsläpp

Diffusa utsläpp är en liten källa om en miljon koldi- oxidekvivalenter motsvarande 1,6 procent av de na- tionella utsläppen. Utsläppen kommer från till ex- empel raffinaderier, fackling inom järn och stålindu- strin samt hantering av bränslen vid exempelvis bensinstationer. Utsläppen ökade kraftigt 2006 vil- ket beror på att två anläggningar för produktion av vätgas togs i drift, detta framgår tydligt i Figur 3.10.

3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

31

 

 

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

1,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,0

1991

 

 

 

 

 

1997

 

 

 

2001

 

 

2004

2005

 

2007

 

 

 

2011

1990

1992

1993

1994

1995

1996

1998

1999

2000

2002

2003

2006

2008

2009

2010

 

Fackling av gas från fasta bränslen

 

Diffusa utsläpp från olja

 

 

Diffusa utsläpp från naturgas

 

 

 

Fackling av olja och naturgas

Figur 3.10 Diffusa utsläpp.

3.2.7 Industriprocesser

Utsläppen av växthusgaser från industriprocesser upp- gick till 6,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2011 motsvarande 11 procent av de nationella utsläppen. Utsläppen har ökat 5 procent sedan 1990, se Figur 3.11.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

8

7

6

5

4

3

2

1

0

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

Användning av fluorerade växthusgaser

Pappers- och massaproduktion, mat och dryck

Metallproduktion

Kemiindustri

Produktion av mineralprodukter

Figur 3.11 Utsläpp av växthusgaser från industriprocesser.

De största utsläppskällorna är produktion av järn och stål samt cement- och kalkindustrin. Övriga källor är användning av koks i masugnar, använd- ning av kalksten och dolomit i mineralindustrin samt användningen av kol för kopparproduktion. Ut- släpp av fluorerade växthusgaser redovisas också i denna sektor.

Utsläppen har varierat sedan 1990, till största delen beroende på variationer i produktionsvoly- mer kopplat till konjunktursvängningar. Frånsett 2009, när utsläppen minskade dramatiskt bero- ende på den ekonomiska krisen, syns en svag minskning av de totala utsläppen sedan 2004. Ut- vecklingen varierar för olika branscher. Utsläpp från mineralindustrin har ökat samtidigt som ut- släpp från kemiindustrin har minskat under peri-

oden. Utsläppen av de fluorerade växthusgaserna halocarboner och SF6 har ökat sedan 1992 men börjar stagnera omkring 2008.

3.2.8 Användning av lösningsmedel och produkter

År 2011 uppgick utsläppen avväxthusgaser från an- vändning av lösningsmedel och andra produkter till 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter motsvarande 0,5 procent av de nationella utsläppen. Jämfört med 1990 har utsläppen minskat med 11 procent, främst på grund av en övergång från oljebaserade till vatten- baserade målarfärger, se Figur 3.12.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.0,300,35

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,25

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,15

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,05

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,00

1991

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2001

 

 

2004

2005

 

2007

 

 

 

2011

1990

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2002

2003

2006

2008

2009

2010

Övrig användning av lösningsmedel och produkter

Bilindustri, färgtillverkning och gummiindustri

Avfettning och kemtvätt

Målning

Figur 3.12 Utsläpp av växthusgaser från användning av

­lösningsmedel och andra produkter.

3.2.9 Jordbruk

Jordbruket är den största källan till utsläpp av metan och dikväveoxid. År 2011 uppgick sektorns utsläpp av dessa växthusgaser till 7,8 miljoner ton koldioxi- dekvivalenter vilket utgör 13 procent av de nationel- la utsläppen. De samlade utsläppen från jordbruk har minskat med 14 procent sedan 1990, se Figur 3.13.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

1994

 

 

 

 

 

 

2001

 

 

2004

 

 

2007

 

 

 

2011

1990

1991

1992

1993

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2002

2003

2005

2006

2008

2009

2010

 

Kreaturs matsmältning

 

Gödselhantering

 

 

Jordbruksmark

 

Figur 3.13 Utsläpp av växthusgaser från jordbruk.

32 3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

Kreaturens matsmältning (främst nötboskap) ger utsläpp av metan. Utsläppen har minskat­ 13 procent sedan 1990 och uppgick 2011 till 2,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Den vikti­ gaste orsaken till de minskade utsläppen är en minskad djurhållning; antalet kor har minskat 12 procent mellan 1990 och 2011.

Gödselhantering ger utsläpp av metan och dikvä- veoxid. Utsläppen har minskat 23 procent från 1,0 miljoner ton 1990 till 0,7 miljoner ton 2011. En orsak till detta är att användningen av mineralgöd- selmedel har minskat. Mängden stallgödsel minskar även, främst som en följd av det sjunkande antalet mjölkkor. Även antalet grisar har minskat.

Från jordbruksmarken kommer utsläpp av dikvä- veoxid vilka 2011 uppgick till 4,4 miljoner ton kol- dioxidekvivalenter, en minskning med 12 procent sedan 1990. Minskningen beror på att användningen­

av såväl mineralgödsel som stallgödsel har minskat. De åtgärdsprogram som genomförts för att minska kväveförluster från jordbruket har också i viss mån reducerat de indirekta utsläppen av dikväveoxid från utlakat kväve och ammoniaknedfall. Även ut- byggnaden av flytgödselhantering för grisar och mjölkkor har reducerat utsläppen.

3.2.10 Markanvändning, Förändrad markanvänd- ning och Skogsbruk (LULUCF)

Sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk bidrar under perioden 1990–2011 till en årlig nettosänka genom att koldioxid från luften tas upp av vegetationen och binds in i biomassan. Nettosänkan har varierat mellan 27 och 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter, se ­Figur 3.14. År 2011 uppgick den till 35 miljoner ton koldioxidekvivalen- ter vilket motsvarar 57 procent av de nationella ut- släppen av växthusgaser. Sverige har ett system med rullande provtagning på permanenta provytor.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

10

0

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

-10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-20

-30

-40

-50

 

Bebyggd mark

 

Jordbruksmark

 

Våtmark

 

Betesmark

 

Skogsmark

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3.14 Utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning.

Osäkerheten är större i data för 2008-2011, än för resten av tidsserien, då alla provytor inte har inven- terats för dessa år.

Skogsmark är det markslag som står för huvudde- len av upptaget från markanvändning (39,3 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter 2011). Den långsiktiga trenden pekar på en liten minskning av upptaget i sektorn. Detta beror främst på en ökad avverkning men även på två kraftiga stormar: Gudrun i början av 2005 och Per i början av 2007. Stormen Gudrun 2005 fällde en stor mängd timmer, 75 miljoner m3sk (Skogsstyrelsen, 2006).

Enligt Skogsstyrelsen varierade bruttoavverk- ningen mellan 64 miljoner m3sk och 96 miljoner m3sk under perioden 1990 till 2011, med undan- tag för 2005 då avverkningen inklusive stormfäll- ning uppskattades till 122 miljoner m3sk (Skogs- styrelsen, 2013).

Jordbruksmark är en nettokälla till växthusgaser då odling av organogena jordar medför utsläpp av växt- husgaser. Utsläppen har varierat mellan 1,3 - 2,7 mil- joner ton koldioxidekvivalenter under 1990-2011.

Betesmark, våtmark och bebyggd mark utgör nationellt sett mycket små arealer (och tillhörande kollagerförändringar) jämfört med skogsmark, vilket leder till högre osäkerhet i data. Kollager- förändringen i betesmark och våtmark är liten (sammantaget 0,06 miljoner ton koldioxidekvi- valenter 2011). Utsläppen från bebyggd mark upp- gick till 1,3 - 2,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 1990-2011.

3.2.11 Avfall

Utsläpp av växthusgaser från avfallssektorn har halv- erats sedan 1990 och trenden är minskande, se Figur 3.15. År 2011 uppgick utsläppen till 1,7 miljoner ton vilket motsvarar ca 3 procent av de totala växthus- gasutsläppen.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

4,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,0

1991

 

 

1994

1995

 

1997

 

 

 

2001

 

 

2004

2005

 

2007

 

 

 

2011

1990

1992

1993

1996

1998

1999

2000

2002

2003

2006

2008

2009

2010

 

Deponier

 

 

Avlopp

 

 

Förbränning av farligt avfall

 

 

 

Figur 3.15 Utsläpp av växthusgaser från avfall.

3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

33

 

 

Av avfallssektorns utsläpp 2011 utgör metanutsläp- pen från avfallsdeponier drygt två tredjedelar. Av- fallsdeponier är, näst efter djurhållning, den störs- ta källan för utsläpp av metangas då metan bildas när organiskt avfall bryts ner. Utsläppen av metan har minskat successivt sedan 1990-talets början dels på grund av att mängden avfall till deponi har mins- kat och dels som en följd av ökad insamling och om- händertagande av metangas från deponier. Mängden avfall till deponi har minskat främst på grund av förbud mot deponering av brännbart och organiskt material som infördes 2002 respektive 2005. Även producentansvar, kommunala avfallsplaner och av- fallsskatten har minskat mängden avfall.

Utsläppen från avloppsvatten har minskat med 10 procent sedan 1990 på grund av förbättrad slam­ hantering.

Utsläppen från förbränning av farligt avfall har ökat något under senare år jämfört med 1990-2002 på grund av en ökad förbränning av farligt avfall.

3.2.12 Internationell bunkring

Utsläppen av växthusgaser från utrikes sjöfart och flyg, så kallad internationell bunkring, bidrar till be- tydligt större utsläpp än vad den inhemska sjöfarten­

och flyget gör. Utsläppen uppgick till 3,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990. Sedan dess har ut- släppen ökat kraftigt och var som högst 2007. 2011 uppgick utsläppen till 8,3 miljoner ton vilket är hela 129 procent högre än utsläppen 1990, se Figur 3.16.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

12

10

8

6

4

2

0

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

Internationell bunkring - Flyg Militär verksamhet utomlands

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

 

 

Internationell bunkring

 

 

 

 

-

2009

2010

2011

Sjöfart

Figur 3.16 Utsläpp av växthusgaser från internationell bunkring.

Större delen av dessa utsläpp kommer från sjöfart, drygt 6,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2011, en ökning med 164 procent sedan år 1990. Utrikes godstransportarbete har ökat genom att mängden transporterat gods har ökat samt att globalisering­ av handeln och produktionssystemen medfört att gods

transporteras längre sträckor. En annan orsak är att de svenska raffinaderierna producerar lågsvavligt fartygsbränsle (eldningsolja 2‑5) som uppfyller stränga miljökrav. Detta har medfört att fler rede- rier har valt att bunkra i Sverige. Svängningarna i bunkrade volymer mellan olika år är även beroende av bränslepriset i Sverige jämfört med hamnar i andra länder.

Utsläppen av växthusgaser från flygets internatio- nella bunkring var 2,3 miljoner ton koldioxidekviva- lenter år 2011, vilket är 70 procent högre än år 1990. Trenden pekar mot ökande utsläpp, då utlands­ resorna ökar.

Svensk militär bunkrar i Sverige ytterst små mäng- der för verksamhet utomlands.

Utsläpp från internationell bunkring omfattas för närvarande inte av några internationella åtaganden om utsläppsminskningar. Från och med 2012 ingår flyget i EU:s system för utsläppshandel, även om ­utsläppen år 2012 i princip varit uteslutna från handelssystemet.

3.3Referenser till kapitel 3

Naturvårdsverket, 2013.

National Inventory Report Sweden 2013 Skogsstyrelsen,­ 2006, Skogsstatistisk årsbok 2006, s 23.

Skogsstyrelsen, 2013, officiell statistik, Tabell 7.9 Beräknad bruttoavverkning i hela landet http:// www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Statistik/ Amnesomraden/Avverkning-och-virkesmatning/ Tabeller--figurer/

34 3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

35

 

 

4Styrmedel och åtgärder

4.1Den svenska klimatstrategin

Sveriges klimatstrategi har utvecklats successivt sedan slutet av 1980-talet. Strategin består av mål, styrmedel och åtgärder samt återkommande upp- följning och utvärdering. Den svenska klimatpoliti- ken har även under senare år utvecklats mot en starkare EU-integration och ett djupare internatio- nellt arbete. Sverige verkar tillsammans med övriga EU länder för att uppnå en global överenskommelse som är förenlig med målet om att begränsa tempe- raturökningen till högst 2 grader Celsius jämfört med den förindustriella nivån.

4.1.1 Strategi och mål

För att ge en tydlig struktur för miljöarbetet i Sverige har riksdagen fattat beslut om ett antal miljökvalitetsmål­. Ett av målen är ”Begränsad klimat­ påverkan”, vilket utgör basen för klimatarbetet i Sverige. Vidare kommer den nuvarande klimatpoli- tiken till uttryck i de två propositionerna ”En sam- manhållen klimat- och energipolitik” som antogs av riksdagen i juni 2009 (Prop 2008/09:162 och 163). I propositionen fastställs en innebörd för miljö­ kvalitetsmålet begränsad klimatpåverkan som ett temperaturmål och ett koncentrationsmål. Tempera­ turmålet innebär att ökningen av medeltempera- turen begränsas till högst 2 grader C jämfört med den förindustriella nivån. Ur detta härleds ett kon- centrationsmål som innebär att svensk klimatpolitik ska utformas så att den bidrar till att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på nivån högst 400 ppm koldioxidekvivalenter. I propositionen fastställdes det nationella etappmålet för klimat som innebär en utsläppsminskning med 40 % år 2020 i jämförelse med 1990. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av EU:s system

för handel med utsläppsrätter, se faktaruta 4.1. Vidare fastställs en prioritering om att Sverige år 2030 bör ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen och visionen om att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären­.

Detta innebär att utsläppen av växthusgaser år 2020 ska vara ca 20 miljoner ton koldioxidekviva- lenter lägre för den icke handlande sektorn i förhål- lande till 1990 års nivå. För att nå målet ska redan beslutade styrmedel och beslutade styrmedelsför- ändringar inom EU kompletteras med utvecklade ekonomiska styrmedel på skatteområdet och ut- släppsminskande åtgärder i andra länder, genom investeringar i utvecklingsländer eller insatser i andra EU-länder. Regeringen beräknar att insatserna i andra länder sker till en tredjedel av den samman- lagda minskningen, d.v.s. 40 miljoner ton över hela perioden. 2009 års klimat- och energipolitiska beslut innebär att Sverige antagit ett nationellt klimatmål till 2020 som går längre än den ansvars- fördelning som gäller mellan EU-länderna för EU:s gemensamma energi- och klimatpaket. Enligt den beslutade fördelningen av ansvaret för EU:s unilate- rala åtagande (om 20 % minskning av utsläppen mellan 1990 och 2020) ska Sverige minska utsläppen utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter ( EU ETS) med 17 % mellan 2005 och 2020. För de verksamheter som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter bestäms ambitionen för minskningen av utsläpp gemensamt på EU-nivå inom ramen för handelssystemets regler.

Riksdagen antog 2009 även två mål för effektivare energianvändning, ett till 2020 och ett till 2016, se faktaruta 4.3. Vidare har Riksdagen beslutat att Sveriges användning av förnybar energi ska öka till 50 % av den totala energianvändningen år 2020 (se faktaruta 4.2).

36 4. Styrmedel och åtgärder

Faktaruta 4.1 Utsläpp inom respektive utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter

Den europeiska utsläppshandeln, EU ETS (EU Emission Trading System), omfattar utsläpp av koldioxid från anläggningar för produktion av el och värme, raffinaderier, anläggningar som pro- ducerar och bearbetar järn, stål, glas och glasfiber, cement och keramik, samt anläggningar som producerar papper och pap- persmassa. Från 2012 inkluderas även utsläpp från flyg och från 2013 aluminiumindustri, produktion och bearbetning av icke- järnmetaller samt delar av kemiindustrin. Utvidgningen 2013 omfattar utöver koldioxid även aluminiumindustrins utsläpp av perfluorkolväten samt viss kemiindustris utsläpp av dikväveoxid. I Sverige utgjorde utsläppen från den handlande sektorn ca 33 % av de samlade utsläppen i landet under perioden 2008-2012.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

Utsläpp inom och utanför EU ETS 2011 (omfattning 2013 -2020)

25

20

15

10

5

0

EU

S

 

militära

ET

 

 

 

 

 

ansporter

inkl

 

 

 

 

Tr

 

 

 

bruk

rd

Jo

Arbetsmaskiner

 

inkl

fiske

 

 

 

och

 

 

 

-

 

 

 

el

 

 

värmeproduktion

In

dustri

och

 

Bostäder

 

 

 

 

 

 

 

lokaler

fallsdeponier

och

 

 

ade växthusgaser

och

 

avloppsreningsverkuorer

 

 

 

 

Av

 

 

 

 

Fl

 

Lösningsmedel

 

EU ETS

 

Utsläpp utanför EU ETS

 

 

Övriga utsläpp från verksamheter utanför systemet för handel med utsläppsrätter kommer från en rad olika källor. I Sverige står transportsektorn för den största andelen följt av utsläpp från jordbruk (metan och lustgas) samt från arbetsmaskiner. Utsläp- pen från vissa industribranscher, t.ex. verkstadsindustrin, är delvis med i utsläppshandeln, delvis utanför.

Tabellen nedan visar hur de svenska utsläppen utvecklats hittills mellan 2005 och 2011 samt prognos till 2020 och 2030 upp- delat på utsläpp som ingår respektive inte ingår i EU ETS samt utvecklingen av utsläppen från några av de sektorer som inte omfattas av handelssystemet. EU ETS omfattar de utsläpp som ingår perioden 2013-2020 (Regeringskansliet 2013).

Utsläpp inom respektive utanför handelssystemet (omfattning 2013-2020)

(Mt CO2-ekv.)

2005

2008

2009

2010

2011

2020

2030

Totala utsläpp

67,27

63,41

59,34

65,49

61,45

59,16

57,33

EU ETS

24,31

23,17

20,25

25,70

22,76

23,78

23,66

El- och värme-

4,99

4,44

5,76

7,61

5,41

4,52

4,31

produktion

 

 

 

 

 

 

 

Industri

18,66

18,14

13,99

17,61

16,82

18,63

18,76

Inrikes flyg

0,66

0,59

0,49

0,48

0,53

0,62

0,59

Ej EU ETS

42,96

40,23

39,09

39,78

38,69

35,38

33,67

Transporter

20,76

20,07

19,64

19,82

19,32

18,44

18,00

(inkl militära)

 

 

 

 

 

 

 

Jordbruk

7,95

7,91

7,68

7,79

7,77

7,28

7,23

Arbetsmaski-

3,63

3,90

3,94

4,01

4,12

3,65

3,48

ner inkl fiske

 

 

 

 

 

 

 

Industri och

3,49

3,06

2,74

3,11

2,86

2,79

2,69

el- och värme-

 

 

 

 

 

 

 

produktion

 

 

 

 

 

 

 

Bostäder och

3,56

2,10

2,01

2,08

1,78

1,43

0,93

lokaler

 

 

 

 

 

 

 

Avfallsdeponier

2,43

2,00

1,89

1,80

1,71

1,06

0,77

och avlopps­

 

 

 

 

 

 

 

reningsverk

 

 

 

 

 

 

 

Fluorerade

0,83

0,90

0,92

0,89

0,85

0,45

0,29

växthusgaser

 

 

 

 

 

 

 

Lösningsmedel

0,30

0,29

0,27

0,29

0,29

0,28

0,28

Det svenska målet om ökad användning av förnybar energi till 2020 går även det något längre än Sve- riges motsvarande åtagande enligt EU:s ansvarsför- delning.

För att nå de energipolitiska målen har handlings- planer tagits fram för ökad energieffektivisering och för främjandet av förnybar energi(se faktaruta 4.2 och 4.3). Dessa handlingsplaner har Sverige också tagit fram för att visa hur landet avser uppfylla sina åta- ganden enligt EU:s förnybarhetsdirektiv och energi- tjänstedirektiv. Regeringen­ har tillsatt en utredning gällande fossiloberoende­ fordonflotta. I propositio- nen fastslogs också att en bred analys av framtida upptag och utsläpp av växthusgaser från skogsbruk samt möjligheten att öka upptaget av koldioxid bör göras. Utöver politik för klimat, förnybar energi och energieffektivitet, anger propositionerna politik inom området fossil energi, effektiva energimarkna- der, forskning och utveckling samt kärnkraft.

Sommaren 2011 lades regeringsuppdrag till Natur­ vårdsverket om att ta fram underlag till en svensk

färdplan som inriktas på hur visionen till 2050 kan uppnås. Underlaget redovisades i december 2012 och bereds nu i regeringskansliet.

Centrala riksdagsbeslut för den svenska klimat­ politiken redovisas i faktaruta 4.4

4.1.2 Uppföljning

Mål och styrmedel utvecklas successivt och nya styrmedelsförändringar kan även fortsättningsvis behöva införas och följas upp fortlöpande utifrån kunskap om klimatförändringar och möjligheter att vidta åtgärder. Uppföljning sker både på EU-nivå och på nationell nivå.

Sverige rapporterar enligt EU:s övervaknings­ mekanism (EU No 525/2013) vartannat år om imple­ menterade och planerade styrmedel och åtgärder för att nå klimatmålet 2020. På nationell nivå, bl.a. med anledning av åtagandena under Kyotoproto- kollet, har regelbundna utvärderingar av den natio- nella klimatpolitiken genomförts. En första översyn

4. Styrmedel och åtgärder

37

 

 

gjordes vid en kontrollstation som påbörjades 2004 (2006 års klimatpolitiska beslut), en andra översyn inleddes 2007 (2009 års klimatpolitiska beslut). I syfte att analysera utvecklingen i förhållande till målen liksom kunskapsläget ska en kontrollstation genomföras år 2015. Kontrollstationen omfattar inte politikens grundläggande inriktning men kan komma att leda till justeringar av styrmedel och instrument.

4.1.3 Organisation

På nationell nivå är Naturvårdsverket ansvarig för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan och för Sveriges löpande klimatrapportering till UNFCCC och EU. Naturvårdsverket har därmed i uppgift att se till att det årligen tas fram ny statistik över utsläppsutvecklingen i landet samt att det vart- annat år tas fram prognoser och redovisningar av styrmedelsinsatserna i den svenska klimatstrategin. Arbetet bedrivs i samarbete med ansvariga sektors- myndigheter. Energimyndigheten har ett brett sek- torsansvar för energitillförsel och energianvändning i samhället och ansvarar bland annat för de handlings­ planer som tas fram för fortsatt energi­effektivisering och en ökad användning av förnybar energi samt för Sveriges arbete med flexibla mekanismer. Sida,Trafik­ verket, Transportstyrelsen, Skogsstyrelsen, Jord- bruksverket och Boverket har också centrala uppgifter i arbetet med att följa upp och utveckla den svenska klimatstrategin. Ingen specifik lagstiftning eller särskilda administrativa rutiner har införts för implementeringen av Kyotoprotokollet. Den befint­ liga svenska statliga förvaltningsorganisationen och utredningsväsendet har visat sig fungera väl även för att fullgöra landets åtaganden enligt Kyotoproto­ kollet.

4.1.4 Regionalt och lokalt klimatarbete

Länsstyrelserna har sedan 1998 i uppdrag att regio- nalt anpassa de nationella miljökvalitetsmålen. Samt- liga länsstyrelser har beslutat om regionala klimatmål. Sedan 2005 har de även ett uppdrag att utveckla re- gionala åtgärdsprogram för att nå miljökvalitetsmålen. Sedan 2008 har länsstyrelserna även fått i uppdrag att strategiskt samordna och leda det regionala arbetet med att förverkliga regeringens politik för energiom- ställning och minskad klimatpåverkan. De utvecklar och genomför regionala åtgärdsplaner i samverkan med andra aktörer. De stödjer näringslivets och kom- munernas klimat- och energiarbete. Länsstyrelserna hade år 2012, enligt en statusrapport, (Energimyndig- heten 2012a) kommit långt i att utveckla strategierna och alla hade kommit igång med åtgärdsarbetet.

Faktaruta 4.2 Sveriges förnybarhetsmål till 2020

EU har antagit ett bindande mål om att andelen förnybar energi ska vara 20 % av den totala energianvändningen år 2020. Ansvaret för att målet ska uppnås har fördelats mellan medlemsländerna. Enligt fördelningen är Sveriges andel 49 % år 2020. Sveriges riksdag har beslutat att andelen förnybar energi år 2020 ska vara minst 50 % av den totala energi­ användningen. Andelen förnybar energi i transportsektorn ska samtidigt vara minst 10 %. Målen ska, enligt Sveriges Natio- nella Handlingsplan för främjande av förnybar energi (Reger- ingskansliet 2010), nås genom tillämpning av generella styr- medel, satsning på forskning samt riktade insatser för bla. stöd till teknikutveckling och marknadsintroduktion av ännu ej kommersiellt gångbar teknik. Rapportering av utvecklingen ska ske till EU vartannat år (dir. 2009/28/EG). En kontrollsta- tion för det nationella målet ska genomföras 2015.

Faktaruta 4.3 Sveriges mål för energieffektivisering till 2020

EU har antagit ett mål om 20 % energieffektivisering till 2020. Målet är inte fördelat på de olika medlemsstaterna. Sverige har valt att formulera landets mål om ökad energieffektivitet­ till 2020 som ett mål om 20 % minskad energiintensitet­ mellan 2008 och 2020, vilket betyder att den tillförda energin per BNP-enhet i fasta priser ska minska under perioden. Detta mål kan både nås med åtgärder för effektivare energianvändning men också genom en fortsatt snabbare tillväxt i mindre energiinten- siva näringsgrenar jämfört med energiintensiv industri.

Sverige har även i enlighet med EU:s energitjänstedirektiv an- tagit vägledande mål om ökad energieffektivitet till 2010 res- pektive till 2016. Dessa mål avser effektivare slutanvändning av energi vilka som ett genomsnitt ska uppgå till 6,5 (år 2010) respektive 9 % (år 2016) av den genomsnittliga energi­an­ vändningen under perioden 2001-2005. Målen åtföljs av en handlingsplan, senast uppdaterad 2011, som visar hur åtgärder för att nå målen ska genomföras i Sverige (Regeringskansliet 2011). I regeringens proposition En sammanhållen energi- och klimatpolitik – Energi (Näringsdepartementet 2008) presente- ras ett femårigt energieffektiviseringsprogram under åren 2010- 2014. Programmet tillförs 300 miljoner kronor årligen under fem år och omfattar bl a:

•Förstärkt stöd till lokala och regionala informations- och rådgivningsinsatser

•Stöd för teknikupphandling och marknadsintroduktion

•Bidrag till energikartläggningar i små och medelstora företag

Ett nytt direktiv (2012/27/EU) om energieffektivitet trädde i kraft den 4 december 2012. Det nya direktivet ersätter energi­ tjänstedirektivet(2006/32/EG)­ och direktiv (2004/8/EG) om främjande av kraftvärme. Direktivet ska vara implementerat i svensk lagstiftning senast den 5 juni 2014. Dessförinnan, sam- ma år, ska en nationell handlingsplan för ökad energieffektivitet och en nationell strategi för energirenovering av bebyggelsen lämnas till EU-kommissionen. Enligt direktivet ska varje med- lemsstat vidta åtgärder som innebär årliga energibesparingar på 1,5 procent av den årliga slutanvändningen av energi fr.o.m. 2014 t.o.m. 2020.

38 4. Styrmedel och åtgärder

Faktaruta 4.4 Riksdagsbeslut av betydelse för klimatpolitiken­ i Sverige

•1988 antogs det första klimatpolitiska målet för Sverige.

Målet omfattade enbart koldioxid och innebar att utsläppen skulle stabiliseras på ”dagens nivå”.

•1991 gjordes ett tillägg till 1988-års mål. Det nya målet omfattade alla växthusgaser och alla sektorer.

•1993 antogs en nationell klimatstrategi i linje med

klimatkonventionens mål om att stabilisera utsläppen i industriländerna.

Det nya nationella målet angav att utsläppen av koldioxid från fossila bränslen skulle stabiliseras på 1990 års nivå år 2000.

•I riksdagens energipolitiska riktlinjer från år 1997 ingick en strategi för minskad klimatpåverkan från energianvändning och energiproduktion.

•I riksdagens transportpolitiska beslut från 1998 antogs bl.a. målet att utsläppen av koldioxid från transporter år 2010 ska ha stabiliserats på 1990 års nivå.

•1999 beslutade riksdagen om att införa ett system med 15 miljökvalitetsmål däribland ett mål som behandlar växthus­ effekten; miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan”.

•2002 antogs propositionen ”Sveriges klimatstrategi”

med bl.a. klimatmål till 2010 och till 2050

•2002 beslutade riksdagen om en vidareutveckling av systemet med miljökvalitetsmål bland annat avseende olika aktörers ansvar för att nå målen.

•I 2002 års energipolitiska beslut ingick en för området relaterad klimatstrategi.

•I 2006 års klimatpolitiska beslut utvärderades och behölls det nationella målet till 2010

•2009 antogs propositionerna ”en sammanhållen klimat- och energipolitik” med bl.a. klimatmål, mål om ökad andel förnybar energi och energieffektivisering till 2020, en vision till 2050 och en ny uttolkning av klimatmålets övergripande formulering.

•Propositionerna om en sammanhållen klimat- och energi- politik angav även politik för fossil energi, effektiva energi- marknader samt forskning och utveckling. Riskdagen har sedan dess beslutat, till exempel, Prop. 2009/10:133, Höjt mål och vidareutveckling av elcertifikatsystemet; Prop. 2010/11:155, En ny lag om elcertifikat - enklare regler och en gemensam elcertifikatsmarknad; Prop. 2010/11:153, Stärkt konsumentroll för utvecklad elmarknad och uthålligt energisystem; Prop. 2010/11:70, Tredje inremarknadspa- ketet för el och naturgas; Prop. 2011/12:98, Timmätning för aktiva elkonsumenter; Prop. 2012/13:70, Prövning av nätkoncession; och Prop. 2012/13:21, Forskning och inno- vation för ett långsiktigt hållbart energisystem.

•Propositionerna om en sammanhållen klimat- och energipo- litik angav även politik för kärnkraft. Riksdagen antog senare Prop. 2009/10:172, Kärnkraften - förutsättningar för ge- nerationsskifte och Prop. 2009/10:173, Kärnkraften - ökat skadeståndsansvar. Dessa beslut upphävde tidigare beslut om avveckling av kärnkraft och gjorde det möjligt att ersätta permanent nedstängda reaktorer med nya på samma anlägg- ning, liksom att införa obegränsat ansvar för elproducenter för skador som uppkommer från kärnkraftsolyckor.

För att ytterligare utveckla det regionala klimat- och energiarbetet utsåg regeringen 2010 tre pilot- län för grön utveckling: Dalarnas, Skåne och Norr- bottens län. Syftet var att, genom att i pilotlänen testa verktyg och styrmedel för en grön omställ- ning, få fram goda exempel som kan stimulera det regionala klimat- och energiarbetet och bidra till en snabbare omställning.

Det finns även regionala energikontor, som tar ini- tiativ till och medverkar i omfattande projektverk- samhet kring energieffektivisering och förnybara energikällor med finansiering från Energimyndig­ heten, EU, länsstyrelser, regionförbund och andra organisationer.

På kommunal nivå sker ett omfattande arbete på frivillig väg. Detta tar sig olika former, t ex klimat- strategier för att minska utsläppen av växthusgaser. År 2010 gjordes en utvärdering av dåvarande stöd till kommunalt klimatstrategiarbete (Naturvårds- verket 2010). Då hade 88 procent av kommunerna som svarade eller 163 stycken kommuner, redan an- tagit eller skulle inom kort anta en klimatstrategi. Klimatstrategiarbetet hade resulterat i konkreta åtgärder i ca tre fjärdedelar av kommunerna. Utvär- deringen visade också att både förutsättningar och

möjligheter skiljde sig åt mellan olika kommuner. De kommuner som anslutit sig till det statliga energi- effektiviseringsstödet hade enligt en nyckeltalsrap- port (Sveriges kommuner och landsting 2012) bl a en kraftigt ökad andel förnybart drivmedel i kollek- tivtrafiken och viss minskad energianvändning i kommunalägda lokaler och bostäder.

4.2Styrmedel i den svenska klimatstrategin och deras effekter

4.2.1 Bakgrund

I Sverige finns en rad styrmedel införda som direkt eller indirekt påverkar utsläppen av växthusgaser. I den svenska klimatstrategin betonas användningen av generella ekonomiska styrmedel men dessa styr- medel kompletteras i många fall med riktade insatser, bl.a. för att understödja teknikutveckling och mark- nadsintroduktion samt för att undanröja barriär­ effekter. Styrmedel som interagerar med koldioxid­ skatt och utsläppshandel har också i många fall in- förts för att de ska bidra till att andra samhällsmål

4. Styrmedel och åtgärder

39

 

 

än klimatmålet ska uppnås t.ex. mål inom energi­ politiken.

Bland styrmedlen har energi- och koldioxid­ skatterna varit centrala för att minska utsläppen i Sverige sedan 90-talets början. Dessa skatter har samtidigt­ kompletterats med andra styrmedel t.ex. teknikupphandling,­­ information, differentierad for- donsskatt och investeringsbidrag. Även lagstiftning, tex. avseende förbud och planering, bidrar till utsläppsminskningar, främst inom avfallssektorn. På senare år har EU-gemensamma styrmedel, främst systemet för handel med utsläppsrätter fått en allt- mer betydelsefull roll i Sverige.

Samtidigt har även utformningen av samhälls­ planeringen i Sverige och andra styrmedel som tillämpats sedan lång tid tillbaka i hög grad satt ramarna för de senaste decenniernas utveckling. Särskilt viktiga är de investeringar som gjorts under tidigare decennier för att bygga ut fjärrvärmenät, kollektivtrafiksystem och koldioxidfri elproduktion.

Eftersom styrmedlen är många och ofta har införts för att uppfylla även andra mål än klimatmål kan det var svårt att i efterhand utvärdera den exakta måluppfyllelsen. Då flera styrmedel samspelar är det även svårt att särskilja effekten av ett enskilt styrmedel från effekten av de övriga. Det är dess- utom ofta komplicerat att skilja ut styrmedels­­ effekter från effekterna av andra omvärldsföränd- ringar. Det är särskilt tydligt för utvecklingen under det senaste decenniet. Under denna period har flera styrmedel av betydelse för klimatstrate- gin införts eller skärpts i Sverige samtidigt som energipriserna ökat kraftigt. En tydlig slutsats är dock att energi- och koldioxidskatter har varit vik- tiga instrument för att uppnå energi- och klimat- politiska mål.

Ytterligare en svårighet vid utvärdering av styr- medel i Sverige är att de styrmedel som leder till en minskad elanvändning eller en ökad produktion av koldioxidfri el bara i begränsad utsträckning påver-

kar utsläppen av koldioxid inom Sveriges gränser eftersom­ elhandeln är nordisk/nordeuropeisk och dessutom, sedan 2005, även omfattas av EU ETS.

Det bör också framhållas att det i Sverige redan före 1990 fanns styrmedel i energisektorn som styrde i liknande riktning som i perioden efter 1990 genom att det tidigt gavs incitament för bioenergi- introduktion och till fjärrvärmeutbyggnad. Därför kan det inom energitillförselsektorn och sektorn bostäder och lokaler vara svårt att särskilja den till- kommande effekten av de styrmedel som införts efter 1990 i Sverige från de effekter som annars kunde ha uppstått om styrmedlen inte skärpts.

I figur 4.1 illustreras en sammantagen bedömning av effekten av de ekonomiska styrmedlen för det stationära energisystemet i Sverige. Energisystem- modellen MARKAL-NORDIC, där en jämförelse gjorts mellan ett scenario med 1990 års styrmedel och ett scenario med den verkliga styrmedelsut- vecklingen, ligger till grund för dessa resultat (se faktaruta 4.5). Sektorerna beskrivs mer i detalj i respektive sektorskapitel.

4.2.2 Sektorsövergripande styrmedel

Energi- och koldioxidskatter

Det svenska energiskattesystemet bygger på en kom- bination av koldioxidskatt, energiskatt på bränsle, effektskatt på kärnkraft och konsumtionsskatt på el. Skatt på energi har funnits under lång tid. Skatt på bensin och diesel infördes redan på 1920-talet, medan skatt på uppvärmningsbränslen och el har funnits sedan 1950-talet. En energiskatt betalas för fossila bränslen och baseras för uppvärmningsbränslen på energiinnehållet. År 2013 uppgick energiskatten för naturgas, kol och eldningsolja till belopp som mot- svarar 8,2 öre/kWh. Energiskatten på bensin (miljö- klass 1) motsvarar 34,6 öre/kWh och energiskatten på diesel (miljöklass 1) motsvarar 17,7 öre/kWh (Skatteverket 2013a). Koldioxidskatten infördes

Tabell 4.1 Befintliga styrmedel i svensk politik med betydelse för klimatstrategin. EU-styrmedel har markerats särskilt

Sektorsövergripande

Energitillförsel

Industri

Transport

Bostäder

Jordbruk

Avfall

• Handel med

• Handel med

• Handel med

• CO2-krav nya bilar

• Energideklaration

• Landsbygds­

• Deponerings-

utsläppsrätter

utsläppsrätter

utsläppsrätter

• Energi- och

• Energi- och

programmet

förbud

• Energi- och

• Energi- och

• Energi- och

koldioxidskatter

koldioxidskatter

• Energi- och

• Insamling av

koldioxidskatter

koldioxidskatter

koldioxidskatter

• Skattebefrielse

• Eko-design

koldioxidskatter

metangas

• Miljöbalken

• Elcertifikat

• F-gas reglering

för biodrivmedel/

Direktiv och

• Stöd till biogas

• Återvinning

• Plan- och bygglagen

• Särskilda

 

kvotplikt

Energimärkning

• Rådgivning

• Producentan-

• Forskning och

insatser för

 

• CO2-differentierad

• Byggregler

 

svar

utveckling

vindkraft och

 

fordonsskatt

• Energirådgivning

 

• Kommunal

 

solel

 

• Incitament för

• Teknikupphandling

 

avfallsplanering

 

 

 

miljöbilar

 

 

 

•Miljöbilsdefinition

•Bilförmånsbeskattning

•Infrastrukturplanering

Källa: Report for Sweden on assessment of projected progress, 2013

40 4. Styrmedel och åtgärder

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

El+FV

 

12

 

 

 

 

 

 

 

 

CO

8

 

 

 

 

 

 

 

Bost &

 

 

 

 

 

 

 

service

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mton

 

 

 

 

 

 

 

 

Industri

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(exkl mottryck)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

TOT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-4

1995

2000

2005

2010

2015

2020

2025

2030

 

1990

Figur 4.1 Skillnad i koldioxidutsläpp mellan ett scenario med 1990 års styrmedel och den verkliga styrmedelsutvecklingen.(Profu 2013)

1991 i samband med en större generell skattereform och har under årens lopp successivt höjts från 25 öre/kg koldioxid till 108 öre/kg år 2012 (Naturvårds- verket 2012a). Koldioxidskatten tas ut med ett skatte­ belopp per vikt- eller volymenhet bränsle, som har beräknats utifrån bränslets innehåll av fossilt kol. Detta innebär att biobränslen inte beskattas. Kol­ dioxidskattebasen kan sammanfattas som de fossila bränslen som omfattas av EU:s energiskattedirektiv, vilket innebär att torv inte omfattas av koldioxid­ skatten. Fram till 2015 gäller vissa koldioxidskatte- lättnader för naturgas och gasol som används i motor- drivna fordon, fartyg och luftfartyg (Skatteverket­ 2013a). Från och med 2015 gäller därför samma gene- rella koldioxidskattenivå­ för beräkning av kol­dioxid­ skattesatserna för samtliga fossila bränslen.

Från den 1 januari 2013 är kraftvärmeproduktion som omfattas av EU:s handelssystem helt undan­ tagen koldioxidskatt men har en energiskatt på 30 % av den generella energiskattenivån (Skatteverket 2013b). Samma regler gäller redan sedan den 1 januari 2011 för industrier som omfattas av handelssystemet och för värmeproduktion som används vid indu- striell tillverkning inom handelssystemet (Skatte­ verket 2013c). Syftet med förändringarna är att undvika överlappning i styrningen mellan handels- systemet och koldioxidskatt, och därmed bidra till att öka båda styrmedlens kostnadseffektivitet.

Den tillverkande industrin utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter samt jordbruk, skogsbruk och vattenbruk betalar 30 % av de gene­ rella energi- och koldioxidskattenivåerna (Skatte- verket 2013c). Värmeproduktion i en anläggning som ingår i EU:s handelssystem som inte används till industriell tillverkning betalar 94 % av den ge-

1 Vissa skattelättnader gäller för förbrukning inom tillverkningsindustrin, de areella näringarna samt inom kraftvärme. och fjärrvärmeproduktion.

nerella koldioxidskattenivån (Skatteverket 2013d). Därutöver finns särskilda regler för ytterligare nedsättning av koldioxidskatten för viss energi­ intensiv industri och för diesel som används inom areella näringarna.

Tabell 4.2 Allmänna energi- och koldioxidskatter från 1 jan

2013, exkl. moms

Uppvärmnings-

Energi-

CO2-

Total

Skatt

bränslen1

skatt

skatt

skatt

Öre/kWh

Eldningsolja MK1,

817

3 093

3 910

39,3

kr/m3

 

 

 

 

Kol, kr/ton

621

2 691

3 312

43,8

Gasol, kr/ton

1 050

3 254

4 304

33,7

Naturgas, kr/1000 m3

903

2 316

3 219

29,3

Råtallolja, kr/m3

3 910

-

3 910

39,9

Drivmedel

 

 

 

 

Bensin, blyfri, miljö-

3,13

2,50

5,63

62,3

klass 1, kr/l

 

 

 

 

Diesel, miljöklass

1,76

3,09

4,86

48,7

1, kr/l

 

 

 

 

Naturgas/metan,

-

1,853

1,85

16,8

kr/m3

 

 

 

 

Gasol, kr/kg

-

2,603

2,60

20,4

Elanvändning

 

 

 

 

El, norra Sverige,

19,4

-

19,4

19,4

öre/kWh

 

 

 

 

El, övriga Sverige,

29,3

-

29,3

29,3

öre/kWh

 

 

 

 

Industri

 

 

 

 

Elanvändning,

0,5

 

0,5

0,5

industriella

 

 

 

 

processer, öre/kWh

 

 

 

 

Källa: Skatteverket, Energimyndighetens bearbetning

Från och med den 1 februari 2013 befrias upp till och med 5 volymprocent hållbara biodrivmedel i bensin och dieselbränsle från hela koldioxidskatten och större delen av energiskatten (89 procent för biodrivmedel i bensin och 84 procent för biodriv­ medel i dieselbränsle). E85 och andra hållbara hög­ inblandade biodrivmedel och biodrivmedel utan fossilt innehåll befrias helt från koldioxidskatt och energiskatt för den biobaserade andelen.

Skatt betalas på elanvändningen och nivån beror på var i landet elen används och på hur den an- vänds. För användning av el i tillverkningsprocesser eller i jordbruk, skogsbruk eller vattenbruk i hela landet gäller för 2013 en skattesats på 0,5 öre/ kWh. För el som används av hushåll och service­ företag i norra Sverige är skattesatsen 19,4 öre/ kWh och i övriga Sverige är den 29,3 öre/kWh (Skatteverket.se 2013a).

Effekter av införda skatter

Styrningen mot lägre utsläpp i fjärrvärmeproduk- tionen samt för uppvärmning till bostäder inleddes redan före år 1990 bland annat eftersom biobräns-

4. Styrmedel och åtgärder

41

 

 

len redan då var befriade från energiskatt. Analyser med modellverktyget MARKAL-NORDIC (se fakta- ruta 4.5) visar på att energi- och koldioxidskatterna främst har bidragit till utsläppsminskningar i fjärr- värmesektorn samt inom sektorn bostäder och loka- ler. I sektorn bostäder och lokaler har både skatte­ utvecklingen och oljeprisökningar sedan 1990-talet gjort det lönsamt att byta ut olja och el som uppvärm- ningssystem (Profu 2013). En analys i MARKAL- NORDIC per sektor återfinns under respektive sektorskapitel.

EU:s system för handel med utsläppsrätter

Den 1 januari 2005 startade EU:s handelssystem för utsläppsrätter (EU Emissions Trading System, EU ETS). Utsläppshandelssystemet sätter ett tak på utsläppen inom EU för de sektorer som omfattas (omfattningen beskrivs i faktaruta 4.1). Den första handelsperioden pågick 2005-2007 och den andra sammanföll med Kyotoprotokollets första åtagande­ period,­­ 2008-2012. Utsläppshandelssystemet är en viktig del i EU:s strategi för att reducera utsläppen inom unionen, med ett fastställt utsläppstak som årligen minskar till år 2020. Den årliga sänkningen av taket fortsätter även efter 2020 men kan ses över senast år 2025. Handelssystemet är centralt i Sveriges arbete att bidra till att uppnå EU’s klimat- mål för år 2020.

Utsläppen från svenska anläggningar i EU ETS motsvarade ca 33 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige under perioden 2008-2012. Utsläppen kom till ca 80 procent från industri­ anläggningar och till 20 procent från el- och fjärr- värmeanläggningar. Den svenska fördelningen skil- jer sig avsevärt från genomsnittet för hela EU-ETS där utsläppen från energitillförselanläggningar är större (ca 60 procent) än utsläppen från industrian- läggningar (ca 40 procent). Under den första och andra handelsperioden har utsläppsrätter tilldelats­ till största delen gratis enligt olika regler som formulerats­ nationellt efter EU-gemensamma kri­

terier. I Sverige gavs dock ingen gratis tilldelning till befintliga anläggningar inom el- och fjärrvärmesek- torn mellan 2008-2012. Sammanlagt var utsläpps­ taket för perioden 2008-2012 cirka 10 procent lägre än taket för 2005-2007.

Inför den tredje handelsperioden som sträcker sig mellan 2013-2020 har flera förändringar av syste- met genomförts. Utsläppstaket ska från år 2013 minskas linjärt med 1,74 procent per år med ut- gångspunkt från den genomsnittliga årliga nivån på taket under andra handelsperioden. Det ska resul- tera i minskningar på 21 procent inom EU ETS fram till år 2020 jämfört med år 2005. Fler sektorer har inkluderats och ca 50 procent av utsläppsrätterna kommer att tilldelas genom auktionering genom en gradvis avtrappning av den fria tilldelningen över perioden. Reglerna för den andel som tilldelas gratis har harmoniserats inom EU och baseras på specifika utsläpp per producerad enhet som fördelningsnyckel.

Hur stor andel utsläppsrätter som kommer att tilldelas gratis i ett enskilt medlemsland beror bl.a. på produktionsnivåer och mängden industrier utsatta för koldioxidläckage. I Sverige är det fram- för allt fjärrvärmesektorn och massa- och pap- persindustrin som i jämförelse med tidigare han- delsperioder får en större mängd gratis tilldelning genom de harmoniserade tilldelningsreglerna och på grund av låga specifika utsläpp, medan övriga sektorer får en lägre tilldelning.

Påverkan på utsläppen av koldioxid

Effekten av EU ETS på de globala utsläppen utgörs av skillnaden mellan den nivå som sätts på utsläpps­ taket jämfört med referensbanan dvs. den utsläpps- utveckling som annars antas skulle ha ägt rum.

Utsläppseffekten i ett enskilt land beror vid sidan av utsläppsrättspriset även på nationella förutsätt- ningar, t.ex. förekomsten av kompletterande styr- medel samt hur åtgärdskostnaderna och reduk- tionspotentialerna ser ut. Genom att ETS-systemet begränsar medlemsstaternas sammanlagda utsläpp

Faktaruta 4.5

För bedömning av effekterna av de ekonomiska styrmedlen för det stationära energisystemet i Sverige har vi använt oss av resultatet från beräkningar med energisystemmodellen MARKAL- NORDIC (Profu 2013). Med det stationära energisystemet avses produktion av el, fjärrvärme och processånga samt slutlig energi­ användning inom bostäder, service och industri.

1 Den verkliga styrmedelsutvecklingen från 1990 fram till 2013. Därefter antas att dagens styrmedel är i bruk till och med 2030.

2.”1990-scenario”, som under hela den studerade perioden (1990-2030) innehåller de styrmedel som tillämpades år 1990. I övrigt är detta beräkningsfall identiskt med (1).

En viss metodutveckling har skett för styrmedelsmodelleringen i bostads- och servicesektorn sedan förra nationalrapporten, genom att kalkylräntan höjts från 7 till 12 % för att bättre spegla ”trögheten” i omställningen. Uppskattningar har också gjorts av hur stor energieffektivisering i sektorn som kan kopplas till den förda styrmedelspolitiken (Profu 2011).

I modellering handlar det om att försöka fånga de viktigaste variablerna som kan tänkas påverka det utfall man är intresserad av att studera: därmed innebär all modellering med nödvändig- het en förenkling av verkligheten och därmed vissa osäkerheter.

42 4. Styrmedel och åtgärder

på EU-nivå blir nivåerna och fördelningen av ut- släpp på enskilda länder av underordnat intresse. Den ekonomiska konjunkturen, vädervariationer mellan olika år och energiprisernas utveckling har också mycket stor betydelse för utsläppsutveck- lingen på både kort och lång sikt. Om man tar hänsyn till att fler förbränningsanläggningar togs in i EU ETS år 2008 har de genomsnittliga utsläppen från svenska anläggningar i systemet 2008-2012 minskat med ca 10 procent i jämförelse med genom- snittet 2005-2007 (Naturvårdsverkets beräkningar 2013). Över 50 procent av de svenska verksamhets- utövarna svarar i intervjuundersökningar att han- delsystemet har påverkat företagen att minska sina koldioxidutsläpp­ (Energimyndigheten 2010a).

Det är främst i anläggningar inom energitillförsel- sektorn och inom massa- och pappersindustrin som åtgärder genomförts. Exempel på åtgärder som vid- tagits är ökad kapacitet i biobränsleanläggningar, investeringar i avfallspannor (industriavfall), åtgär- der för effektivare förbränning, ökad användning av fjärrvärme och konverteringar av oljepannor till biobränsleeldade pannor. Samtidigt har åtgärdspro- gram för att minska energianvändningen överlag genomförts inom företagen. Det bör noteras att även andra styrmedel kan ha påverkat denna utveck­ ling. Åtgärdsprogram för att effektivisera energi­ användningen genomförs också som en del av Pro- grammet för energieffektivisering i energiintensiv industri, PFE (avsnitt 4.2.5). Elcertifikatsystemet (avsnitt 4.2.3) har gett incitament till ökad bio- bränslebaserad kraftvärmeproduktion.

Av den modellberäkning som gjorts av de sam- mantagna effekterna av de ekonomiska styrmedlen i energisektorn i Sverige, se faktaruta 4.5, framgår att elcertifikatsystemet tillsammans med EU:s system för handel med utsläppsrätter och energi- och kol- dioxidskatterna väntas vara de viktigaste styrmed- len för att begränsa utsläppen från energitillförsel- sektorn framöver. För industrin bedöms handels- systemet vara det viktigaste styrmedlet. Priset på utsläppsrätter och antaganden om framtida priser har betydelse för styrmedlets effekt. (Profu 2013)

Miljöbalken och planlagstiftning

I Miljöbalken (1998:808), MB, vars övergripande mål är att främja hållbar utveckling, finns den övergri- pande lagstiftningen på miljöområdet samlad. Vid tillämpning av balken ska miljökvalitetsmålen vara vägledande. Balken innehåller bland annat allmänna hänsynsregler som ska iakttas vid alla verksamheter och åtgärder. Större miljöfarliga verksamheter om- fattas av tillståndsplikt. Den som vill ha tillstånd att

anlägga, driva eller ändra en miljöfarlig verksamhet har i uppgift att ta fram en miljökonsekvensbeskriv- ning (MKB), enligt bestämmelserna i 6 kap. MB. Syf- tet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter den planerade verk- samheten eller åtgärden kan medföra bland annat på klimatet.

Utsläpp av växthusgaser ingår som en del av till- ståndsprövningen enligt miljöbalken. Från år 2005 är det dock inte längre tillåtet att utfärda utsläpps- gränsvärden för koldioxid eller att begränsa använd- ningen av fossila bränslen för anläggningar som om- fattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Åtgärder inom samhällsplaneringen påverkar ut- släppsutvecklingen främst på längre sikt och kan i det perspektivet vara av stor betydelse. Åtgärder inom fysisk planering regleras främst genom plan- och bygglagen, PBL. Många av dessa åtgärder samt större infrastrukturprojekt som regleras i väglagen och i lagen om byggande av järnväg omfattas också av vissa av miljöbalkens regler. Bebyggelseutveck­ lingens betydelse för energi- och transportbehovet har kommit att lyftas fram mer och mer,liksom beho- vet av en ökad samordning av infrastruktur-, trafik- och bebyggelseplaneringen (jfr SOU 2008:110 s.29, prop. 2008/09:162 s.130f, prop 2011/12:118 s.89ff, Boverket 2009).

Även i propositionen om en ny plan- och bygg- lag (Miljödepartementet 2009) framhölls att kommunernas­ samhällsplanering spelar en viktig roll i klimatarbetet och att den fysiska planeringen måste samordnas bättre med infrastrukturplane- ringen. I den tidigare plan- och bygglagen sakna- des uttryckliga krav på att hänsyn skulle tas till klimataspekter, förutom att planläggning och lokalisering skulle ske med hänsyn till risker för olyckor, översvämningar och erosion. I den nya PBL (2010:900), som trädde i kraft den 2 maj 2011, har nu lagts till ett krav på att miljö- och klimataspekter ska beaktas vid planläggning. Syftet med detta tillägg är, enligt propositionen, att främja goda miljöförhållanden dels genom anpassning till klimatförändringar, dels genom en minskad klimatpåverkan och därigenom bidra till miljökvalitetsmålet­ Begränsad klimatpåverkan. I den nya PBL har också införts ett krav på att mellankommunala­ och regionala förhållanden ska beaktas vid planläggning. Även här kan man finna en koppling mellan transportfrågan och fysisk planering.

I infrastrukturpropositionen (Näringsdepartemen­­­ tet 2012a) gjordes bedömningen att utvecklingen av ett samhällsekonomiskt effektivt och långsiktigt

4. Styrmedel och åtgärder

43

 

 

hållbart transportsystem i ökad utsträckning bör samordnas­ med planering av markanvändning, bo- stadsförsörjning och övrig samhällsplanering samt insatser inom andra områden i samhället såsom till- växt inom näringsliv och arbetsmarknad m.m. Detta har också varit en förutsättning i arbetet med att, på regeringens uppdrag (Näringsdepartementet 2012d), på nationell respektive regional nivå ta fram trafikslagsövergripande planer för utveckling av transportsystemet perioden 2014-2025. Transport- systemet och tillhörande infrastruktur ska anpassas till de krav som en långsiktigt hållbar utveckling ställer, såväl ekonomiskt, miljömässigt som socialt. I ett förslag till ny nationell plan för transportsyste- met 2014-2025 , framtaget av Trafikverket på uppdrag av regeringen, anges bl.a. att Trafikverket medverkar i samhällsplaneringen för att integrera planering av transportsystemet och lokaliseringar av bebyggelse, verksamheter och service och att det arbetet är en förutsättning för långsiktigt hållbar tillgänglighet i attraktiva tätorter och regioner. Vidare anges att samverkan med andra aktörer i tidiga skeden ger möjlighet till långsiktigt effektiv resursanvändning; från samhällsplaneringens strategiska inriktning i till exempel regionala utvecklingsplaner­ och regio­ nala kollektivtrafikförsörjningsprogram,­ till kom- munala översiktsplaner och trafikstrategier (Trafik­ verket 2012a).

Länsstyrelser, vissa landsting och kommunala samverkansorgan som har till uppgift att svara för regionala utvecklingsfrågor i länet har i villkors­ beslut och regleringsbrev för 2013 fått i uppdrag att redogöra för och bedöma det ömsesidiga sam- bandet och samordningen mellan infrastruktur- och transportplanering, tillväxtarbetet i länen och kom- munernas översiktsplanering.

Regeringen har också tillsatt en parlamentarisk kommitté som bl.a. ska utvärdera systemet med regionplanering­ enligt 7 kap. plan- och bygglagen (2010:900) och hur detta förhåller sig till dels syste- men med regionala utvecklingsstrategier respektive länsplaner för transportinfrastruktur som regleras i lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen och lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län, dels regionala trafikförsörjningsprogram enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik.

Sektorsövergripande investeringsbidrag

Regeringen tillsatte en delegation för hållbara stä- der för perioden 2009-2012. Syftet var att stimulera utvecklingen av attraktiva stadsmiljöer med mins- kad klimat- och miljöpåverkan samtidigt som socialt och ekonomiskt hållbara stadsmiljöer skapas. Dele-

gationen har samlat stat, näringsliv och kommuner i en nationell plattform för hållbar stadsutveckling. Delegationen har även fördelat ekonomiskt stöd till företag och kommuner. Stödprojekten ska fungera som förebilder för hållbart stadsbyggande och til - lämpad miljöteknik.

Det ekonomiska stödet har varit öppet för alla typer av aktörer och under åren 2009 till 2012 be- viljades totalt 357 miljoner kronor i statligt stöd till närmare hundra investerings- och planeringsprojekt. År 2014 ska samtliga investeringsprojekt vara avslu- tade och de sista planeringsprojekten avslutas år 2016. Erfarenheter från stödprojekten har aktivt spridits, såväl nationellt som internationellt.

Förordningen om stödet anger att stöd i första hand ska ges till de åtgärder som bedöms ha bäst förutsättningar att i förhållande till stödets storlek bidra till den största minskningen av utsläpp av växthusgaser, i sin helhet och i ett långsiktigt per- spektiv. Klimateffekterna har därför särskilt upp- märksammats i delegationens bedömning av ansök- ningarna.

Boverket utför en pågående oberoende gransk- ning av det stöd som beviljats under ramen för Delegationen­ för hållbara städer.

Klimatinformation

Naturvårdsverket har fram till 2010 haft särskilda an- slag från regeringen för att informera om klimat­ frågan. Informationsinsatserna har främst inriktats på att sprida och tillgängliggöra fakta i klimatfrågan, sär- skilt kunskap om klimatfrågans problem och lösning- ar samt sprida svenska erfarenheter internationellt.

Både Naturvårdsverket och SMHI har ett fortsatt informationsuppdrag från regeringen. SMHI har ett preciserat uppdrag att sammanställa och förmedla information om klimatförändringar.

Naturvårdsverket har mellan åren 2002 - 2009 genomfört en undersökning om allmänhetens kun- skap och inställning till klimatförändringen. Resul- tatet av 2009 års undersökning kan sammanfattas med att 100 procent av svenskarna känner spontant till eller har hört talas om klimatförändringen. Svenskarnas beredskap att minska sina egna utsläpp av växthusgaser ligger på en mycket hög nivå och allt fler har gjort något i sitt vardagsliv för att minska sin klimatpåverkan.(Naturvårdsverket 2009)

Information om åtgärdsmöjligheter i olika sekto- rer sprids via flera kanaler. Kampanjer om energi­ effektivisering har bedrivits nationellt i flera om- gångar men den mer kontinuerliga informationen bedrivs på lokal och regional nivå via landets klimat- och energirådgivare och regionala energikontor. De

44 4. Styrmedel och åtgärder

svarar kostnadsfritt på frågor om uppvärmning, energikostnader, energieffektivisering, transporter, klimatet och statliga bidrag på energiområdet.

Energimyndigheten gör en årlig utvärdering av arbetet med energi- och klimatrådgivning. I utvär- deringen bedöms allmänhetens kännedom om verk- samheten samt effekten i form av sparade kilowat- timmar. Bedömningen av effekten anses dock vara osäker delvis på grund av att de energibesparingar som uppstått inte till fullo kan antas vara ett resul- tat av kontakten med Energi- och klimatrådgivning- en utan även andra styrmedel och faktorer kan ha haft inverkan. (Energimyndigheten 2013a)

Inom de areella näringarna spelar rådgivning till markägare och brukare en stor roll. Skogsstyrelsen har under åren 2009-2011 fått speciella medel för att informera skogsägare och skogstjänstemän om klimatfrågan. Klimatinformation/rådgivning har för­ medlats via särskilda seminarier eller informations- dagar i olika delar av landet. Skogsstyrelsens webb- sida (Skogsstyrelsen 2013 d) och tidningen Skogseko har också varit viktiga kanaler.

Jordbruket påverkar miljön på många olika sätt. Jordbruksverket redovisar på en informativ webb­ sida både frågor som berör de globala aspekterna med klimatförändringar och frågor som berör den biologiska mångfalden och den enskilda jordbru­­ karen.

Utförligare beskrivning av klimatinformation åter­­ ges i kap 9.

Forskning och utveckling

Samhällets satsningar på klimatrelaterad forskning och utveckling syftar till att skapa bättre förutsätt- ningar för att nå de omfattande utsläppsminskningar som krävs på längre sikt.

Svensk klimatrelaterad forskning spänner över ett brett område från naturvetenskap till humaniora, men med en tyngdpunkt på teknisk och naturveten- skaplig forskning och utveckling.

Riksdagen har 2012 beslutat att förlänga och suc- cessivt förstärka insatserna för energiforskningen (Prop 2012/13:21), som till stor del är klimatrelate- rad forskning. Regeringen beslutade att nivån blir omkring 1,3 miljarder kronor under åren 2013-2015 och omkring 1,4 miljarder från och med 2016. Det övergripande målet är att insatserna inriktas så att de kan bidra till uppfyllande av uppställda energi- och klimatmål, den långsiktiga energi- och klimat- politiken samt energirelaterade miljöpolitiska mål. Energiforskningen är en central och integrerad del av energipolitiken som har synergier med styrmedel inom energipolitiken.

Det finns en koppling mellan insatser för innovatio- ner och ekonomiska styrmedel varvid de senare kan underlätta marknadsintroduktionen av den nya tek- niken, t ex miljöbilspremie.

Riksrevisionen granskade 2012 svensk klimat- forskning (Riksrevisionen 2012) och beräknade då att medlen har ökat och uppgick till nästan 2 miljar- der kronor år 2010, vilket är cirka 7 procent av sta- tens totala forskningsmedel. Huvuddelen gick till energiforskning. Undersökningen visar att svensk klimatforskning leder till en internationellt sett hög andel vetenskapliga artiklar, som också citeras ofta. Avseende patentansökningar ligger Sverige i topp i Norden, men det är svårt att bedöma om det är ökningen av medel som har lett till fler resultat.

4.2.3 El och fjärrvärmeproduktion

År 2011 var utsläppen av växthusgaser från el- och fjärrvärmeproduktion (inklusive restgaser från indu- strin) 8,3 miljoner ton, vilket är något högre än år 1990 (Naturvårdsverket 2013a). Utsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion varierar dock med temperatur och nederbörd. Ett våtår är utsläppen oftast lägre och under torrår ökar utsläppen. Temperaturen påverkar uppvärmningsbehovet så att det under ett kallt år behövs både mer el och fjärrvärme. Utsläppen från sektorn har därför varierat mellan åren, med högre utsläpp under år med kalla vintrar, t.ex. 2011.

Produktionen av fjärrvärme ökade från 41 TWh år 1990 till 60,5 TWh år 2011 (Energimyndigheten 2012b). Samtidigt har utsläppen från fjärrvärmepro- duktionen varit relativt stabila, eftersom expansionen huvudsakligen har genomförts genom ökad använd­ ning av biobränslen.Användningen av olja och kol har samtidigt minskat. Koldioxidskatten bedöms vara en av de viktigaste faktorerna bakom denna utveck- ling. Låga utsläpp från elproduktion förklaras av att kärnkraft och vattenkraft står för en dominerande del av produktionen samtidigt som den tillkommande­ elproduktionen under senare år främst kommit från biokraftvärmeanläggningar och vindkraft.

Styrmedel i el- och fjärrvärmesektorn

Under 1990-talet spelade särskilt energi- och kol­ dioxidskatten en stor roll för sektorns utveckling. Koldioxidskatten slopades för kraftvärmeproduk- tion inom EU ETS den 1 januari 2013 medan värme- produktion i hetvattenpannor fortsatt beskattas. Under 2000-talet har styrmedlen i sektorn alltmer påverkats av EU:s gemensamma energi- och klimat- politik samtidigt som nya styrmedel har införts nationellt. Elcertifikatsystemet som infördes 2003 är av betydelse för utbyggnaden av ny förnybar

4. Styrmedel och åtgärder

45

 

 

elproduktion. Sedan 2005 omfattas de flesta för- bränningsanläggningar för el- och värmeproduktion av EU ETS, som utgör ett centralt styrmedel för sek- torn. Dessutom berörs sektorn av miljöbalkens regler samt stöd till teknikutveckling och marknadsintro- duktion av vindkraft.

Elcertifikatsystemet (Elcertifikatsystemet 2012, ET 2012:30)

Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stöd- system för utbyggnad av elproduktion från förny- bara energikällor samt torv som infördes i Sverige 2003. Systemet innebär att de elproducenter som godkänts för tilldelning av elcertifikat tilldelas ett certifikat för varje MWh förnybar el som produce- rats. Elcertifikaten säljs sedan till elanvändarna som enligt lag är skyldiga att köpa in elcertifikat mot- svarande en viss andel av sin användning (en kvot). Denna andel höjs successivt år från år fram till år 2020. (Energimyndigheten 2012 c) Elcertifikatsys- temet är ett centralt styrmedel i den svenska hand- lingsplanen för att nå Sveriges mål till 2020 enligt EU:s förnybarhetsdirektiv.

Från den 1 januari år 2012 har Sverige och Norge en gemensam elcertifikatmarknad. Ett gemensamt mål finns nu uppsatt att tillsammans öka den för- nybara elproduktionen med 26,4 TWh från år 2012 till och med år 2020. Under år 2011 och 2012 var elanvändarna ålagda att köpa elcertifikat motsvaran­ de 17,9 procent av sin elanvändning. Produktionen av förnybar el inom elcertifikatsystemet var år 2012 21,5 TWh. Vid årsskiftet 2012/2013 fasades 1 411 produktionsanläggningar ut ur elcertifikatsys- temet (Energimyndigheten, 2013b). Bakgrunden är att de anläggningar som var i drift startåret 2003 endast får tilldelning av elcertifikat till utgången av år 2012.

Effekter av de ekonomiska styrmedlen i el- och fjärrvärmesektorn

En beräkning med modellverktyget MARKAL- NORDIC (se faktaruta 4.5) visar att utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn (inklusive från industriellt mottryck) kunde ha varit nära 14 miljoner ton högre år 2010 om styrmedlen hade legat kvar på 1990 års nivå (se tabell 4.3). Skillnaden i modellberäknade ut- släpp beror framförallt på en klart större kol­ användning i scenariot med 1990 års styrmedel än i scenariot med dagens styrmedelsnivåer.

El- och fjärrvärmeproduktion har sedan 1990 ut- märkts av en mycket stor expansion av förnybara bränslen och styrmedelspåverkan har under samma period ökat kraftigt för den del av fjärrvärmepro-

duktionen som sker i hetvattenpannor. För kraftvär- meproduktion ökade styrmedelstrycket fram till början av 2000-talet för att därefter minska. Bak- grund till det minskade skattetrycket var att ge kraftvärme som produktionsslag bättre förutsätt- ningar på marknaden (Energimyndigheten 2003). Koldioxidskatten för kraftvärmeproduktion inom EU ETS avskaffades den 1 januari 2013, vilket bidrar till en förstärkning av kostnadseffektiviteten i den klimatpolitiska styrningen i ett europeiskt perspektiv.

Vidare är, enligt modellresultatet, elcertifikat­ systemet en viktig orsak till att det sker en tydlig utfasning av fossila bränslen i scenariot med dagens styrmedel, genom att ge incitament till biobränsle- baserad kraftvärmeproduktion. Den elcertifikatsbe- rättigade elproduktionen i Sverige har ökat med drygt 13 TWh mellan åren 2002 och 2011. De första åren bestod ökningen mest av el från biobränslen i befintliga kraftvärmeanläggningar och kapacitetsut- byggnad i befintliga biobränsleanläggningar. Syste- met har dock även lett till att 1613 nya anläggningar har tagits i drift mellan 2003 och 2011, varav 1344 vindkraftverk. Tillsammans producerade dessa nya anläggningar ca 8,2 TWh el under år 2011 (Energi- myndigheten 2012c).

Känslighetsanalyser av modellens scenarier har visat att elcertifikatsystemet på motsvarande sätt ”håller emot” en utveckling mot fossilbränslebase- rad produktion om utsläppsrättspriset skulle bli 10 euro/ton år 2030 istället för de 40 euro/ton som har använts som ett utgångsläge. I ett sådant fall ökar sektorns utsläpp men endast i begränsad om- fattning. I en känslighetsanalys med lägre fossil- bränslepriser stimuleras utbyggnad av fossil el- och värmeproduktion både i ett scenario med styrme- del på dagens nivå och i ett scenario där styrmed- len ligger kvar på 1990 års nivå. Dagens styrmedels- nivåer är dock av stor betydelse för att bromsa ut­ släppsökningen­ och skillnaden i utsläppsnivå mellan de båda scenarierna blir därför ännu större än i ut- gångsläget, där fossilbränslepriserna är högre och i sig bidrar till utsläppsminskningar. Även i detta känslighetsfall spelar elcertifikatsystemet en stor roll eftersom det bidrar till att göra biokraftvärme konkurrenskraftigt. (Profu 2013).

Tabell 4.3 Beräknade samlade effekter på utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktion i Sverige av de styrmedel som införts efter 1990, jämfört med ett scenario med 1990 års styrme- del (miljoner ton koldioxidekvivalenter per år) (Profu 2013)

2005

2010

2015

2020

2025

2030

 

 

 

 

 

 

11

14

16

16

16

15

46 4. Styrmedel och åtgärder

Ytterligare insatser för elsektorn

Vindkraft har vid sidan av elcertifikatsystemet om- fattats även av särskilda stöd för teknikutveckling och marknadsintroduktion i havs- och fjällområden, så kallade Pilotprojekt. De projekt som åren 2003- 2012 beviljats stöd bedöms generera omkring 1,44 TWh förnybar el per år (Energimyndigheten 2013c). Detta initiativ avslutas 2013.

Kunskapsprogrammet Vindval är ett initiativ till ett nätverksarbete med syfte att stärka plane- rings- och tillståndsprocesserna vid vindkraftsetable- ring, bland annat forskning om effekter på miljön, djur och människor. Energimyndigheten beslutade under 2012 om en ny samlad satsning om 4,6 miljo- ner kronor för bearbetning och kommunikation av Vindvals resultat.

Riksintresseområden för vindbruk täcker 2,2 pro- cent av Sveriges yta och inkluderar även områden i svensk ekonomisk zon. Att ett område har angi- vits som riksintresse för vindbruk innebär att det bedömts vara särskilt lämpat för elproduktion från vindkraft. Beslut om nya riksintressen för vindbruk togs i december 2013 (Energimyndigheten 2013d). Genom ett riksdagsbeslut år 2009 ställs krav på att det ska finnas en planeringsram för vindkraft mot- svarande 30 TWh år 2020, varav 10 TWh till havs. Planeringsramen innebär att det inom samhälls- planeringen ska skapas förutsättningar för en vind- kraftsutbyggnad motsvarande 30 TWh, men ramen utgör inte ett produktionsmål (Energimyndigheten 2013e). Planeringsramen ersätter det tidigare ut- byggnadsmålet på 10 TWh till 2015. År 2012 produ- cerades drygt 7 TWh vindkraft i Sverige, tio gånger så mycket som år 2003, då elcertifikatsystemet in- fördes (Energimyndigheten 2013f).

Lagen om ursprungsgarantier för el (SFS 2010:601) började gälla den 1 december 2010. Syftet med lagen är att slutkunden av el ska få kunskap om elens ur- sprung på ett tydligt sätt (Energimyndigheten 2013h).

Det tidigare solvärmestödet upphörde den 31 december 2011. Stödet ledde till att det tillkom sol- värme motsvarande en årlig produktion på ca 20,3 GWh.Den tillkomna solvärmeproduktionen har främst ersatt biobränsle, samt i mindre utsträckning direkt- verkande el och fjärrvärme (Boverket 2012). Efter att solvärmestödet upphörde är det istället möjligt att söka skattelättnader via så kallat ROT- avdrag för arbetskostnaderna vid installation av solvärme.

Sedan 2009 finns ett statligt stöd för installation av solceller. De anläggningar som har beviljats stöd och hittills hunnit byggas, bedöms kunna producera omkring 8,4 GWh förnybar el årligen (Informant 1, Energimyndigheten 2013). Regeringen har avsatt

ytterligare 210 miljoner kronor för stödet åren 2013-2016 (Energimyndigheten 2013g).

4.2.4 Bostäder och lokaler

Utsläppen av växthusgaser från enskild uppvärm- ning av bostäder och lokaler, dvs. inte fjärrvärme, har minskat kraftigt från knappt 9 miljoner ton koldioxidekvivalenter­ till omkring 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter­ per år mellan 1990 och 2011 (Naturvårdsverket 2013b). De direkta ut- släppen från sektorn motsvarar nu endast omkring tre procent av Sveriges totala utsläpp av växthus- gaser (Energimyndigheten 2012f).

Energianvändningen i sektorn uppgick år 2011 till cirka 40 % av Sveriges slutliga energianvänd- ning (Energimyndigheten 2012e). Användningen av energi för uppvärmning har haft en nedåtgående trend under 2000-talets första decennium. Där­ emot har elanvändning för hushålls- och driftel ökat (Energimyndigheten 2012f).

Styrmedel i sektorn bostäder och lokaler

Energi- och koldioxidskatter kan bedömas vara styrmedel som har bidragit mycket till att minska användningen av fossila bränslen i sektorn under de senaste decennierna. Den sammanlagda skatte­ nivån för fossilbränsleanvändning för uppvärmning i sektorn bostäder och lokaler har stadigt ökat sedan 1990, vilket innebär att det blivit betydligt dyrare att använda fossila bränslen än om 1990 års energi­ beskattning bibehållits (Profu 2013). Detta visas i figur 4.2.

Bostäder och service

600

 

500

 

 

 

 

 

 

värme

400

 

 

 

 

 

 

(2010)/MWh

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Biobränsle

 

300

 

 

 

 

 

Naturgas

SEK

200

 

 

 

 

 

Olja

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020

 

 

Figur 4.2 Styrmedelsutvecklingen för lätt eldningsolja, bio- bränsle och naturgas inom bostäder och service mellan 1990 och 2012 samt modellantagande för 2015 (fasta priser i 2010 års prisnivå) (Profu 2013).

4. Styrmedel och åtgärder

47

 

 

Utöver koldioxid- och energiskatterna finns det ett antal styrmedel som riktar sig mot energianvänd- ningen i bostäder och lokaler. Några av de viktigare är byggregler, energideklarationer, ekodesigndirekti- vet, energimärkningsdirektivet och energieffektivi- seringsdirektivet. Därutöver tillkommer bland annat teknikupphandlingar, nätverksarbete och satsningar på information på lokal, regional och nationell nivå.

Beräkning av de samlade effekterna av de eko­ nomiska styrmedlen i sektorn bostäder och lokaler

Mellan tidigt 1990-tal och fram till idag har kol­ dioxid- och energiskatter bidragit till att fasa ut upp- värmning med olja och el. Analys av modellberäk- ningar med MARKAL-NORDIC visar att det finns drivkrafter att byta till andra uppvärmningsalterna- tiv både i scenariot med bibehållna styrmedel från 1990 och i scenariot med dagens styrmedelsnivåer, men drivkraften att byta bort befintlig ­oljevärme är störst i scenariot där skatterna har utvecklats och skärpts fram till dagens nivåer, se figur 4.3. Det är

1500

värme

1000

 

 

 

 

 

 

 

 

Elcertifikat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

CO2-skatt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SEK/MWh

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D&U

 

500

 

 

 

 

 

 

 

 

Energiskatt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bränsle

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitalkostnad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1500

 

 

 

 

 

 

 

 

värme

1000

 

 

 

 

 

 

 

Elcertifikat

 

 

 

 

 

 

 

 

CO2-skatt

 

 

 

 

 

 

 

 

SEK/MWh

 

 

 

 

 

 

 

 

D&U

 

500

 

 

 

 

 

 

 

Energiskatt

 

 

 

 

 

 

 

 

Bränsle

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitalkostnad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 4.3 Värmeproduktionskostnader i småhus för olika uppvärmningsalternativ i scenariot med dagens styrmedels- nivåer (övre diagram) och i scenariot med bibehållna styr- medelsnivåer från 1990 (undre diagram). (Profu 2013)

även rimligt att anta att utsläppsminskningen i sek- torn skulle ha gått långsammare om inte styrmedlen hade förändrats och skärpts sedan 1990. Andelen värmepumpar är också avsevärt högre i scenariot med dagens styrmedel, på grund av högre elpriser och högre elskatt som styr bort från övrig elvärme.

Till år 2030 visar modellens scenarier att upp- värmning baserad på fossila bränslen helt fasas ut från bostadssektorn med dagens styrmedel, medan fossila bränslen till en viss andel fortfarande skulle ha funnits kvar om styrmedlen hade förblivit vid 1990 års nivåer (Profu 2013).

Byggregler

Den tidigare lagen (SFS 1994:847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk upphävdes i maj 2011 vid införandet av den nya Plan- och bygglagen (PBL). Boverkets Byggregler (BBR) innehåller föreskrifter och allmänna råd för att uppfylla bland annat PBL och den nya Plan- och byggförordningen (Boverket 2011a). Byggnader ska vara utformade så att energi- användningen begränsas genom låga värmeförluster, lågt kylbehov, effektiv värme- och kylanvändning och effektiv elanvändning­ (Boverket 2011b). Den senaste skärpningen av energikraven i byggreglerna gäller från och med 1 januari 2012. Sedan hösten 2013 pågår en översyn av energikraven i byggreglerna. Dessutom blev Boverkets allmänna råd när det gäller energiprestanda införlivade i byggreglerna den 1 januari 2012. Om- och tillbyggnad omfattas i och med denna ändring också av byggreglerna, men kraven tillämpas normalt endast på den ändrade delen (Energimyndigheten 2012f).

Energideklarationer

EG-direktivet 2010/31/EU om byggnaders energi- prestanda har införts i svensk lagstiftning bland annat genom Plan- och bygglagen och lagen (SFS 2006:985) om energideklaration, som först trädde i kraft år 2006. Idag är ägare till flerbostadshus och lokaler enligt lag skyldiga att deklarera byggnadens energianvändning och vissa parametrar i inomhus- miljön. Syftet är att främja en effektiv energian- vändning och en god inomhusmiljö genom att fastig­ hetsägarna får en ökad kunskap om vilka åtgärder som är lönsamma att genomföra för att förbättra byggnadens energiprestanda. Sedan energideklara- tionerna infördes har över 430 000 byggnader regi­ strerats som energideklarerade hos Boverket (Bo- verket 2013). Från den 1 juli 2012 gäller ändrade bestämmelser som innebär bland annat att energi- deklarationen ska kunna visas upp och överlämnas vid försäljning och uthyrning.

48 4. Styrmedel och åtgärder

Ekodesign och energimärkning

Ekodesigndirektivet (2009/125/EG) har införts i svensk lagstiftning genom lag om ekodesign (SFS 2008:112). Lagkrav om ekodesign tas fram genom produktspecifika EU-förordningar som blir direkt gällande i medlemsstaterna. Direktivet leder till energibesparingar eftersom de minst energieffektiva produkterna förbjuds. Antalet produkter som om- fattas av direktivet ökar hela tiden, t.ex. har krav på luft-luftvärmepumpar och belysning tillkommit. Krav på el-, gas-, oljepannor och övriga värmepum- par har nyligen beslutats, men ännu inte trätt i kraft.

Obligatorisk energimärkning av vissa hushålls­ apparater har funnits inom EU sedan 1995, men 2011 fick den nytt utseende i samband med att energimärkning­ för TV-apparater infördes och märk- ningen för kylar, frysar, diskmaskiner och tvätt­ maskiner uppdaterades. Sverige arbetar aktivt med marknadskontroll både genom tillsyn hos återför- säljarna och genom laboratorietester av produkter. Nya produkter som får energimärkning under 2013 är t.ex. luft-luftvärmepumpar och LED-lampor. Kommissionen räknar med att de hittills beslutade ekodesign- och energimärkningskraven år 2020 kommer att kunna spara 484 TWh el per år inom EU. Besparingar från pannor och varmvattenberedare på 653 TWh primärenergi tillkommer, och innefat- tar el, olja och gas (Energimyndigheten 2013i). Eko- design- och energimärkningskraven kan för Sveriges del innebära besparingar på över 30 TWh år 2020 (Informant­ 2, Energimyndigheten 2013).

Teknikupphandling och nätverksarbete

En teknikupphandling är ett styrmedel som har som syfte att börja en marknadsomställning och sprida ny effektiv teknik; nya produkter, system eller pro- cesser. Teknikupphandlingar inom nätverk är ett arbetssätt som omfattar hela beslutsprocessen från förstudie och beställargrupp till kravspecifikation, spridning och vidareutveckling av ny energieffektiv teknik. De genomförs till exempel inom värme och reglering, ventilation och belysning (Energimyndig- heten 2013j). Det finns beställargrupper för bostä- der, BeBo, lokaler, BeLok och livsmedelshandel, BeLivs. Det finns också ett nätverk för offentlig sek- tor som hyr lokaler; HyLok (Energimyndigheten 2013f). De befintliga nätverksprojekten för bostä- der och lokaler har beräknats ge en ackumulerad energieffektivisering på 2 respektive 117 GWh. Den stora skillnaden i uppmätt effekt beror i huvudsak på typ av projekt och grad av uppföljning av nätver- kens aktiviteter (Energimyndigheten 2013k).

4.2.5Industriutsläpp från förbränning och processer (inklusive utsläpp av

fluorerade växthusgaser)

Industrins förbränningsutsläpp uppgick 2011 till ca 9,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket är ca 21 procent lägre än 1990 (12,1 miljoner ton). De huvudsakliga minskningarna har skett inom pap- pers- och massaindustrin.

Processutsläppen från industrin var 2011 ca 6,7 miljoner ton, en ökning med ca 5 % jämfört med 1990. Processutsläppen varierar mycket år från år bl.a. beroende på konjunktur.

Styrmedel i industrisektorn

De styrmedel som främst påverkar förbränningsut- släppen från industrin är EU:s system för handel med utsläppsrätter, energi- och koldioxidskatter, systemet med elcertifikat, programmet för energi- effektivisering i energiintensiv industri (PFE) samt miljöbalken.

Industrins processutsläpp omfattas i stort sett helt och hållet av handelssystemet sedan det utvid- gades inför den tredje handelsperioden 2013-2020. Processutsläppen regleras framförallt genom miljö- balkens krav på bästa möjliga teknik.

Utsläpp av fluorerade växthusgaser regleras även delvis genom EU:s förordning och direktiv om vissa utsläpp av fluorerade gaser.

Beräkning av de samlade effekterna av de ekonomiska styrmedlen i industrisektorn

Enligt beräkning med modellverktyget MARKAL- NORDIC hade effekten av de ekonomiska styrmed- len för de förbränningsrelaterade utsläppen i sek- torn varit något större eller åtminstone lika stor om 1990 års styrmedel hade behållits. Skillnaden i ut- släpp mellan scenariot med 1990 års styrmedel och scenariot med dagens styrmedel är genomgående liten.

Enligt beräkningarna blir effekten av de nuvaran- de styrmedlen större efter år 2020 än om vi behållit 1990 års styrmedel, förutsatt att priserna inom EU ETS är betydligt högre än idag (40 € år 2030). Skill- naderna är dock mycket små. Om priserna inom EU ETS bara skulle öka till 10 € år 2030 skulle effekten ligga på samma nivå som med 1990 års styrmedel. Det kan bli utsläppsminskningar jämfört med 1990- fallet om priserna ökar upp till 40 € år 2030, medan det inte blir några utsläppsminskningar med ett lägre pris, 10 €.

Programmet för energieffektivisering, PFE, samt F-gasförordningen omfattas inte av MARKAL – NORDIC-modellen.

4. Styrmedel och åtgärder

49

 

 

Höjd koldioxidskatt för industri utanför EU:s handelssystem samt energiskatt på fossila bränslen för uppvärmning inom industrin

Beskattningen av fossila bränslen som används inom den del av industrin som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter höjdes den 1 januari 2011 från 21 % till 30 % av den generella kol- dioxidskattenivån. En ytterligare höjning kommer att ske 2015, till 60 % av samma nivå. För fossila bränslen som förbrukas i industrianläggningar som omfattas av handelssystemet betalas ingen koldioxid- skatt.

Från den 1 januari 2011 tas energiskatten på fossila uppvärmningsbränslen ut efter energiinnehållet i respektive bränsle. Ändringen har medfört en bety- dande höjning av energiskatten på gasol, naturgas, kol och koks. För bränsle som förbrukas i tillverk- ningsprocessen i industriell verksamhet inom och ut- anför handelssystemet betalas 30 % av energiskatten.

När skattehöjningarna beslutades bedömdes de sammantaget leda till utsläppsminskningar på 0,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2015 och 2020 utöver prognos. Bedömningen omfattade både användning­ av bränslen för uppvärmning inom indu- strin utanför handelssystemet och samma användning inom jord-, skogs- och vattenbruk.

Programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE)

Ett styrmedel för energieffektivisering inom indu- strin är Programmet för energieffektivisering i energi- intensiv industri (PFE). Programmet var fem­årigt och skapade möjlighet för företag att få befrielse­ från energiskatten på el som används i tillverknings­ processer. I utbyte åtog sig företagen att under de två första åren införa ett energiledningssystem och genomföra en energikartläggning för att analysera företagets möjligheter att vidta energieffektivise- ringsåtgärder. Företagen åtog sig också att under programtiden genomföra eleffektiviserande åtgär- der med en återbetalningstid som understeg tre år.

Den första programperioden pågick 2004-2009 och slutresultatet visar att de hundra deltagande energiintensiva industriföretagen åstadkom en el­ effektivisering på 1,45 TWh per år (Energimyndig- heten 2013l). Det är svårt att utvärdera effekten av PFE eftersom effektiviseringsåtgärdernas lönsam- het har förbättrats av att industrins elpriser har ökat betydligt sedan början av 2000-talet.

Lagen om PFE upphörde att gälla vid utgången av 2012, till följd av att EU:s nya riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd, 2008, innebär att det saknas förutsättningar att inleda nya programperioder

efter denna tidpunkt. Den upphävda lagen gäller dock för de företag som har godkänts att delta i pro- grammet före utgången av 2012. I dagsläget deltar fortfarande 94 företag som tillsammans står för 72 % av industrins energianvändning. De företag som deltar får avsluta den programperiod som pågår 2013-2017. I praktiken kommer dock omkring 90 % av de deltagande­ företagen och en ännu högre andel av deltagarnas totala energianvändning att försvinna ur systemet i juni 2014, när de som varit med från början avslutar sina programperioder (Informant 4, Energimyndigheten 2013o). Arbete pågår med att hitta styrmedel för att fortsatt stimulera den energi- intensiva industrins incitament att eleffektivisera (Näringsdepartementet 2013).

Utökad energirådgivning och bidrag till energikartläggningar i små och medelstora företag

Ett stöd för genomförande av energikartläggning i små och medelstora företag samt lantbruk infördes år 2010 och fortsätter minst till och med år 2014. Bidraget täcker 50 procent av kartläggningskostna- den upp till maximalt 30 000 kronor. Stödet gäller företag som använder mer än 500 MWh energi per år. Lantbruk med minst 100 djurenheter kan få stöd även om de har mindre energianvändning.

Sedan några år drivs i ökad utsträckning ett aktivt nätverksarbete gentemot både stora och små före- tag kring energianvändningsfrågor, bland annat för att maximera effekten av styrmedel som PFE och energikartläggningscheckar.

EU-Förordning om vissa fluorerade gaser samt miljöbalken

Utsläppen av fluorerade växthusgaser, F-gaser, har ökat kraftigt sedan 1990. Den största ökningen beror på att köldmedier som bryter ned ozonskik- tet har bytts ut mot fluorkolväten, som inte skadar ozonskiktet men som är mycket kraftiga växthus- gaser.

De totala utsläppen av F-gaser 2011 i Sverige var ca 1,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket är en ökning med 0,6 miljoner ton sedan 1990 och minskning med 0,2 miljoner ton sedan 2007.

Inom industrin sker utsläpp av F-gaser både från processer (främst inom aluminiumindustrin) och från användning av köldmedier. Utsläppen av pro- cessrelaterade F-gaser har minskat från 0,5 till 0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter mellan 1990 och 2011. Minskningen beror delvis på miljöbalkens krav på bästa teknik. Vid slutet av 2013 väntas EU besluta om ett BREF- dokument (Best Available Techniques reference document) för icke-järn­

50 4. Styrmedel och åtgärder

metallindustri. Prestandakraven i dokumentet ska vara uppfyllda inom fyra år och kan leda till att ut- släppen från aluminiumproduktionen halveras.

Sedan 2006 regleras användningen av vissa F-gaser genom EU- förordningen nr 842/2006. Förordningen gäller framförallt användning av F-gaser i kyl-, luft- konditionerings- och värmepumpsutrustning, samt i brandskyddssystem.

Vid införandet av EU:s F-gas-lagstiftning i Sverige beräknades den leda till minskade utsläpp med ca 0,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter/år till 2020 jämfört med om lagstiftningen inte hade införts. De totala utsläppen av F-gaser har visserligen minskat hittills men huvuddelden av minskningen har skett inom industrin och inte i den användning som regleras av F-gas-förordningen.

Under hösten 2012 lämnade EU-kommissionen ett förslag på skärpning av F-gasförordningen med syfte att minska utsläppen med två tredjedelar 2030 jämfört med dagens nivå. I förslaget ingår även förbud mot användning i viss utrustning där det finns alternativ utan klimatpåverkan. Beslut väntas under 2014.

4.2.6 Transporter

Den svenska transportsektorns utsläpp av växthus- gaser utgjorde 2011 33 procent av Sverige totala rap- porterade utsläpp av växthusgaser och domineras till mer än 90 procent av vägtrafiksektorn. Utsläppen från den inrikes transportsektorn har ökat sedan 1990 och utsläppen av växthusgaser var som störst åren 2006-2007 då de var 12-13 procent större än 1990. Sedan dess har utsläppen minskat, framförallt från personbilar och utsläppen under 2012 var 2 procent högre än 1990. Mellan 2009 och 2012 mins- kade utsläppen från vägtrafiken med 5,6 procent (Naturvårdsverkets offi­ciella statistik). Under samma period har andelen förnybar energi ökat från 5,4 procent (Energimyndigheten 2010b) till 8,1 procent (Energimyndigheten 2013m).

De minskade utsläppen sedan 2006 kan förklaras av att ett antal styrmedel införts såväl nationellt som inom EU som lett till energieffektivare fordon och ökad andel förnybar energi. Utan trafikökningen skulle utsläppen varit 15 procent lägre än 1990. Enligt den senaste prognosen (kap 5) fortsätter trans- portsektorns utsläpp att minska till år 2020 och 2030, men inte tillräckligt för att kunna nå regering- ens prioritering om en fossilobereoende fordonflotta 2030, vilket utgör en risk att visionen för 2050 inte uppnås (Trafikverket­ 2012b). Regeringen har bland annat därför tillsatt en utredning för att definiera regeringens prioritering om fossiloberoende fordons­

 

16

 

14

 

12

Kr/liter

10

8

6

 

 

4

 

2

 

0

 

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012

Skatt bensin Pumppris bensin Skatt diesel Pumppris diesel

Figur 4.4 Försäljningspris och totala skatter (energi,- CO2- skatt och moms) för diesel och bensin 95 oktan (årsmedel). Löpande priser. Källa: Bearbetning av data från Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet http://www.spbi.se/.

flotta 2030 och även visa på möjligheter att nå dit. Utredningen slutredovisades i slutet av 2013.

Generella styrmedel: Drivmedelsskatter

Bensin och diesel omfattas av både en energiskatt och en koldioxidskatt. Försäljningsvärdet belastas dessutom av mervärdesskatten. Koldioxidskatten på drivmedel infördes 1991 och har höjts i flera steg sedan dess. Höjningen och införandet av kol­ dioxidskatten har dock delvis kompenserats av en samtidig sänkning av energiskatten på drivmedel. Totalt sett har skatten på drivmedel ökat men under 2007 och 2008 har höjningar av den totala driv­ medelsskatten överskuggats av ökande produktpriser på bensin och diesel på grund av ökade priser på råolja. De ökade produktkostnaderna för bensin och diesel har dämpat transporttillväxten, stimu­ lerat till energieffektivare fordon samt underlättat introduktionen av biodrivmedel. I enlighet med 2009 års klimatpolitiska­ beslut har energiskatten på diesel höjts i två steg med totalt 40 öre/liter 2011 och 2013. Härutöver tillkommer den årliga indexomräkningen av energi- och koldioxidskatte- satserna på bränslen och elektricitet.

Stöd till forskning och demonstration

Stöd till forskning, utveckling och demonstration är ett viktigt komplement till prissättande styrmedel. Cirka 240 miljoner kronor per år har satsats de senaste åren på forskning, demonstration och pilotstöd av biodrivmedel. 2012 anslogs 1 240 miljoner kronor för 2013 – 2016 där satsningar på en fossil­oberoende fordonsflotta är ett prioriterat område, bl.a. med ökade medel för teknikverifiering och demonstra- tion. De kommande åren kommer de riktade forsk- ningssatsningarna på fordonsteknik, med ett fokus på utveckling av el- och hybridfordonsteknik inom

4. Styrmedel och åtgärder

51

 

 

det svenska fordonsklustret samt på biodrivmedel etc. att totalt uppgå till ca 400 miljoner kronor om året. (Energimyndigheten 2013 n)

Riktade styrmedel: Förnybara drivmedel

Sedan länge har låginblandning av etanol i bensin och FAME i diesel skett i Sverige. Enligt EU:s bränsle­ kvalitetsdirektiv tillåter bränslespecifikationerna numera 10 procent etanol i bensin och 7 procent FAME2 i diesel. För att främja förnybar energi i väg- transportsektorn befrias från och med den 1 februari 2013 upp till och med 5 volymprocent hållbara bio- drivmedel i bensin och dieselbränsle från hela kol- dioxidskatten och större delen av energiskatten (89 procent för biodrivmedel i bensin och 84 procent för biodrivmedel i dieselbränsle). E85 och andra håll- bara höginblandade biodrivmedel och biodrivmedel utan fossilt innehåll befrias helt från koldioxidskatt och energiskatt för den biobaserade andelen. För hållbara hydrerade vegetabiliska och animaliska oljor och fetter, förkortas HVO, gäller befrielsen från koldioxidskatt och energiskatt upp till och med 15 volymprocent HVO i dieselbränsle sedan den 1 januari 2012. Systemet kommer att förändras inom kort då regeringen avser att den 1 maj 2014 införa en kvotplikt som ökar etanolinblandningen i bensin och FAME-inblandningen i diesel. Andelen biodriv­ medel i dieselbränsle ska då uppgå till sammanlagt minst 9,5 volymprocent av den kvotpliktiga volymen varav minst 3,5 volymprocent ska uppfyllas med särskilt anvisade biodrivmedel. Andelen biodriv­ medel i bensin ska vara minst 4,8 volymprocent av den kvotpliktiga volymen bensin. Denna andel ska öka till minst 7 volymprocent senast den 1 maj 2015. I samband med införandet av kvotplikten avses också energiskatten för hållbara biodrivmedel som ingår i bensin eller dieselbränsle tas ut med belopp som motsvarar energiskattesatsen för jämförbart fossilt drivmedel, omräknat efter energiinnehåll.

Kvotpliktssystemet är ett marknadsbaserat stöd- system, som syftar till att att säkerställa en viss mängd biodrivmedel på marknaden. Höginblandade biodrivmedel som E85 och biogas kommer att få fortsatt skattebefrielse även från energiskatten.

Alla större bensinstationer ska enligt den 2006 in- förda ”pumplagen” sälja minst ett förnybart driv­ medel. Knappt två tredjedelar av samtliga bensinsta- tioner omfattas av dessa krav.

De riktade styrmedlen för förnybara drivmedel bidrar till att förverkliga regeringens långsiktiga prioritering om en fossiloberoende fordonsflotta och minskar därmed transportsektorns klimatpå- verkan.

2 Fettsyrametylestrar vilket är en form av biodiesel.

Riktade styrmedel: Fordonsflottans sammansättning

Sverige använder fordonsskatt som ett styrmedel för att reducera koldioxidutsläpp från personbilar.

Under 2006 infördes en årlig koldioxidbaserad fordonsskatt för personbilar som är av fordonsår 2006 eller senare. Skatten omfattar även el- och hybridbilar­ och andra personbilar med specifika utsläppskrav (Euro 4). Sedan den 1 januari 2011 om- fattas även husbilar, lätta lastbilar och lätta bussar av den koldioxidbaserade fordonsskatten.

Den årliga fordonsskatten för dieseldrivna lätta fordon är generellt högre, som en följd till att skatten för dieselbränsle är lägre än för bensin. Den högre skatten för dessa fordon beräknas med en bränsle- faktor. Därutöver påförs ett miljötillägg på grund av att dieseldrivna fordon har högre utsläpp av kväve- oxider och partiklar.

Från den 1 juli 2009 är nya bilar med lägre utsläpp av koldioxid (miljöbilar enligt den gamla klassifice- ringen av fordon) undantagna från den årliga for- donsskatten under de första fem åren. Den 1 januari 2013 skärptes kraven för att omfattas av skattebe- frielsen och viktbaserade krav på koldioxidutsläpp infördes. Skattebefrielsen utökades till att även omfatta husbilar, lätta lastbilar och lätta bussar. Det innebär att personbilar, husbilar, lätta lastbilar och lätta bussar som tas i bruk första gången den 1 januari 2013 eller därefter är befriade från den årliga fordonsskatten de första fem åren, förutsatt att deras koldioxidutsläpp (enligt uppgift i vägtra- fikregistret) inte överskrider en maxnivå i förhål- lande till fordonets vikt (miljöbilar enligt den nya definitionen). Även tyngre fordon som är energi­ effektiva kan därmed omfattas av skattebefrielsen. Den 1 augusti 2007 infördes ekonomiska incitament i form av ett penningbidrag vid köp av sådana per- sonbilar som orsakar mindre skada för miljön. Denna miljöbilspremie upphörde att gälla den 1 juli 2009. I början av 2012 infördes en supermiljöbilspremie på högst 40 000 kr för en ny bil som uppfyller kraven om utsläpp av max 50 g CO2/km (supermiljöbilar).

Ungefär två tredjedelar av alla personbilar som säljs i Sverige köps av juridiska personer(Trafikverket 2013a). Många av dessa är s.k. förmånsbilar som används privat där förmånen att använda fordonet beskattas. Det förmånsvärde som ligger till grund för skatten som privatpersoner ska betala har sänkts för företagsbilar som är utrustade med gasmotor, hybridmotor eller elmotor, för att öka incitamen- ten att välja dessa bilar. Ett antal lokala fördelar kan också ges vid köp av en miljöbil, t.ex. gratis parke- ring i vissa kommuner. Utöver de svenska styrmed- len omfattas tillverkare som säljer bilar inom EU av

52 4. Styrmedel och åtgärder

EU-förordningarna nr 443/2009 och 510/2011 som sätter utsläppsnormer för nya personbilar och nya lätta nyttofordon som en del av gemenskapens sam- ordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon. Denna förordning ställer krav på att nya personbilar i genomsnitt inte ska släppa ut mer än 130 g och nya lätta nyttofordon inte mer än 175 g CO2/km år 2015 respektive 2017.

Effekter av styrmedel i transportsektorn

Trenden med ökande utsläpp från transportsektorn har sedan 2007 vänt i Sverige. Figur 4.5 visar de faktiska utsläppen från 1990 till 2011 med prognos till år 2020 samt en uppskattning av hur utsläpps­ utvecklingen hade sett ut och kunde komma att se ut till 2020 utan de skattehöjningar på drivmedel som genomförts sedan 1990. Effektberäkningen av drivmedelsskattehöjningarna har gjorts på den nomi- nella skattenivån då beslut att inflationsjustera drivmedelsskatterna togs 1994. Den sammantagna utsläppseffekten av skattehöjningarna på diesel och bensin sedan 1990 beräknas år 2010 uppgå till ca 2 miljoner ton CO2/år 2010 och också både för år 2015 och 2020 ha en effekt på ca 2 miljoner ton CO2/år lägre utsläpp jämfört med om 1990 års nominella­ skattenivå behållits. Den faktiska minsk- ningen från 2007 till idag kan i huvudsak tillskrivas annat än bränsleskatterna, såsom en ekonomisk ned- gång, stigande råoljepris samt införandet av andra styrmedel.

Transportsektorn är komplex med en rad av olika aktörer som påverkar transportbehoven, hur trans- porterna sker, fordonens och bränslenas egenska- per och i slutändan utsläppsnivåerna. Det finns som framgått ett betydande antal styrmedel i bruk i Sverige som avser att hantera de olika marknads­ imperfektioner eller barriärer och hinder som finns i omställningen av transportsektorn mot låga utsläpp.

200

189

 

 

 

 

 

 

 

 

181

 

 

 

 

 

 

 

 

174

 

 

 

 

 

 

 

 

164

 

 

 

 

 

160

159

154

 

 

 

 

160

 

 

 

 

 

 

 

 

146

151

 

 

 

 

 

 

 

 

142

 

 

 

 

 

 

140

136

138

 

 

 

 

 

 

 

120

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

0

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

 

 

 

 

EU-27

 

Sverige

 

 

 

Figur 4.6 Genomsnittlig bränsleförbrukning för nya personbilar i Sverige resp EU-27 mellan 2006-2012

Källa: Trafikverket 2013b.

Det är i många fall inte möjligt att kartlägga den exakta effekten av vart och ett av styrmedlen.

De senaste åren har energieffektiviteten i den svenska personbilsparken ökat väsentligt. Det har gjort att de genomsnittliga utsläppen för nya bilar i Sverige var 138 g CO2/km år 2012 och genomsnittet för hela fordonsflottan var på 178 g CO2/km, se figur 4.6.En delorsak är att andelen dieseldrivna bilar, vilka är mer energieffektiva än bensinbilar, ökat kraftigt.

Det främsta styrmedlet bakom denna utveckling är EU´s CO2-krav på personbilar men även svenska styrmedel som den CO2-differentierade fordonsskat- ten och skattebefrielsen för miljöbilar (bl a bränsle­ snåla dieslar) är av betydelse. Andra fordonsspecifika styrmedel som det reducerade förmånsvärdet för tjänstebilar­ som är eldrivna eller bränsle­flexibla samt lokala styrmedel som parkeringssubventioner­ har i huvudsak premierat fordon som är bränsleflexi- bla och inte styrt mot energieffektivitet.

Miljöbilar har tidigare bestått huvudsakligen av E85-bilar men försäljningen har alltmer övergått till att utgöras av bränslesnåla fordon, se Fig 4.7. Det är

 

25 000

 

20 000

/år

15 000

2

kton CO

10 000

5000

0

1990

1995

2000

2005

2010

2015

2020

 

Verkliga utsläpp och prognos

 

Utsläpp med 1990 skattenivå (nominellt)

 

Figur 4.5 Utsläpp av växthusgaser från vägtrafik

1990-2011 och prognos till år 2020 med beslutade drivmedelsskatter (nominella priser) jämfört med uppskattade utsläpp om drivmedelsskatten behållits på 1990 års nivå.3 (SPBI 2013) (Skatteverket 2013e)

3 Uppskattning med glidande elasticiteter från 0,3 till 0,7 för privata transporter och från 0,1 till 0,2 för kommersiell trafik. En förenklad metod har använts som troligen ger en viss överskattning av skatteeffekten.

100

 

 

 

 

90

 

 

 

 

80

 

 

 

 

70

 

 

 

El och laddhybrid

60

 

 

 

< 120g Hybrid

50

 

 

 

Gas

40

 

 

 

< 120g Bensin

30

 

 

 

< 120 g Diesel

20

 

 

 

E85

10

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

jan-08 apr-08

jul-08 okt-08 jan-09 apr-09 jul-09 okt-09 jan-10 apr-10 jul-10 okt-10 jan-11 apr-11 jul-11 okt-11 jan-12 apr-12 jul-12 okt-12

Figur 4.7 Fördelning av nya miljöbilar (personbilar) på olika typer.

Källa: Johansson 2013

4. Styrmedel och åtgärder

53

 

 

inte bara styrmedel som styr detta utan även i hög grad sådant som rådande normer i samhället. Så har t ex efterfrågan på E85 (och E85-bilar) råkat ut för mycket kraftiga svängningar som delvis har styrts av hur media valt att beskriva drivmedlet.

Att det finns styrmedel för biodrivmedel är en förutsättning för all användning av dessa då de ännu är dyrare att producera än de fossila bränslena. Tillsammans resulterade användningen av verifierat hållbara biodrivmedel år 2011 i utsläppsminskningar på ca 0,94 Mton CO2 (Energimyndigheten 2012g).

TWWh

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

7

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

Biogas

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

Biodiesel

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

inkl HVO

 

 

 

 

 

 

 

Etanol

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

Figur 4.8 Användningen av biodrivmedel i

Sverige från 2004 till 2012.

Källa: Energimyndigheten 2013

Andelen förnybar energi i transportsektorn (beräk- nat i enlighet med den metod som föreskrivs av för- nybarhetsdirektivet, och där bl a el till järnvägen ingår) uppgick under 2012 till 11,8 procent vilket är en ökning med 3,9 procentenheter jämfört med 2010. Andel biodrivmedel (beräknat utifrån energi­ innehåll) var 8,1 procent, en ökning med 2,4 pro- centenheter sedan 2010. Användningen av etanol har ökat något från 400 till 407 tusen m3 från 2010 till 2012. Biodiesel har ökat mycket starkt, från 225 till 404 tusen m3 under samma period, medan bio- gasen har ökat från 59 till 83 miljoner m3. (Energi- myndigheten 2013m)

Aktörerna i Sverige har strävat efter att bygga upp produktion av biodrivmedel med hög klimatnytta, då drivkraften bakom satsningar på biodrivmedel i Sverige i första hand har varit just klimatnyttan. Idag uppfyller hälften av all biodrivmedelsanvänd- ning i Sverige det krav om utsläppsminskning som börjar gälla år 2017 (Energimyndigheten 2012g).

Klimathänsyn i den långsiktiga infrastruktur­ planeringen

I den långsiktiga infrastrukturplaneringen ingår bl.a. drift och underhållsåtgärder, investeringar i ny infrastruktur, forskningsinsatser, riktade miljö- åtgärder i befintlig infrastruktur och mindre om- byggnadsåtgärder såsom t.ex. kollektivtrafikkörfält.

Problem och brister identifieras utifrån den s.k. fyrstegsprincipen och åtgärdas därefter. Fyrstegs- principen är en stegvis process för att åtgärda pro- blem och brister i transportsystemet och samtidigt hushålla med resurser.

Faktaruta 6 – Fyrstegsprincipen

•Tänk om

Det första steget handlar om att överväga åtgärder som kan påverka behovet av transporter och resor samt valet av trans- portsätt.

•Optimera

Det andra steget innebär att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.

•Bygg om

Det tredje steget innebär begränsade ombyggnationer.

•Bygg nytt

Det fjärde steget innebär nyinvesteringar och/eller större ombyggnadsåtgärder.

Trafikverket ansvarar för den långsiktiga planeringen för samtliga trafikslag. Detta möjliggör trafikslags­ övergripande åtgärder och samordningsvinster. Ett trafikslagsövergripande synsätt är centralt i den långsiktiga planeringen och bidrar bl.a. till möjlig- heter att ta hänsyn till miljö vid val av lösning. Plane- ringen sker i dialog med lokala och regionala plan- upprättare. Även enligt plan- och bygglagen (SFS 2010:900) finns ett tydligt krav på att miljö- och kli- mataspekter ska beaktas vid planläggning.

4.2.7 Avfall

Utsläppen av metan från deponier var ca 1,3 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter 2011. De beräknas ha minskat med ca 57 % sedan 1990. Utsläppen från avfallsdeponier bedöms fortsätta minska kraftigt under den kommande 10-årsperioden, se kap 5. Utbyggnad av insamling och omhändertagande av metangas från deponier samt minskad deponering av organiskt material, i kombination med ökad åter- vinning av material och energiutvinning genom avfallsförbränning, har bidragit till utsläppsminsk- ningarna. Dessa åtgärder är en följd av en rad styr- medel på nationell nivå såväl som på EU-nivå.

Styrmedel i avfallssektorn

Deponiskatt, förbud mot deponering och kommunal avfallsplanering

År 2000 infördes en skatt på avfall som deponeras (SFS 1999:673) och därefter har förbud mot depo- nering av utsorterat brännbart (2002) och organiskt material (2005) införts (SFS 2001:512).Vissa dispenser

54 4. Styrmedel och åtgärder

från deponeringsförbuden har givits, men omfatt- ningen av dem är mycket små i förhållande till de totala avfallsmängderna. Deponeringen av hushålls- avfall uppgick till mindre än 1 % procent av den totala mängden hushållsavfall 2011. Övriga delar av hushållsavfallet gick 2011 till avfallsförbränning med energiutvinning (51 procent) eller material­ återvinning inklusive biologisk behandling (48 pro- cent). Huvuddelen av det organiska industriavfallet gick till förbränning med energiutvinning. Kravet på kommunal avfallsplanering (NFS 2006:6) som infördes 1991, har även bidragit till de utsläpps- minskningar som skett.

Sammantagen effekt av styrmedlen på avfallsområdet

I Sveriges tredje nationalrapport (2001) redovisades resultatet av en analys av den sammanlagda effekten av de styrmedel som påverkar avgången av metan från deponier. I bedömningen ingick de styrmedel som införts under 1990-talet och de styrmedel som då planerades införas under 2000-talets början och som sedermera infördes. Analysen visade att utsläp- pen i scenariot med dagens beslutade styrmedel skulle hamna ca 1,4 miljoner ton koldioxidekviva- lenter lägre än utsläppen vid scenariot med 1990-års styrmedel år 2010. År 2020 beräknades skillnaden uppgå till 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Resultatet bedöms fortfarande utgöra en rimlig bedömning.

Sammantaget bedöms deponeringsförbuden haft den största effekten på minskad deponering av orga­ niskt material, vilket leder till minskade framtida metanutsläpp. Efterfrågan på fjärrvärme har också styrt kraftigt från deponering till förbränning.

Samtidigt som utsläppen från deponierna har minskat har förbränningen av avfall i centraliserade anläggningar för fjärrvärme och elproduktion ökat. Förbränningen av hushållsavfall ger upphov till vissa utsläpp av växthusgaser på grund av att det delvis innehåller material av fossilt ursprung, främst plast. Förbränningen av avfall för produktion av värme och el leder dock till ytterligare utsläppsminskningar, utöver att metanavgången minskar vid deponierna, om den antas ersätta el och fjärrvärme som annars hade producerats med bränslen med ett högre inne- håll av fossilt kol, t.ex. kol och olja. Under 2011 ut- vanns 13,5 TWh värme och 2 TWh el från förbrän- ning av husållsavfall och liknande avfall i effektiva anläggningar med sträng luftföroreningskontroll. Effekten av den ökade avfallsförbränningen i Sverige sedan 1990 ingår i beräkningen av de samlade effek­ terna av de ekonomiska styrmedlen i energitillför- selsektorn i Sverige som redovisas i avsnitt 4.2.3.

4.2.8 Jordbruk och skogsbruk

Jordbruksproduktion orsakar utsläpp av växthus­ gaser via markanvändning, djurhållning (framförallt idisslande djur som nötkreatur och får) och gödsel- hantering samt genom användning av fossila bränslen.

Utsläppen av metan och lustgas från jordbruk utgör drygt 10 % av de totala utsläppen i Sverige. Det är främst utsläppen av lustgas som har minskat sedan 1990 men även utsläppen av metan minskar. Totalt har utsläppen av växthusgaser från jordbru- ket i Sverige har minskat med ca 14 % under perio- den 1990-2011.

Utsläppen av lustgas hänger samman med gödsel­ användningen. Utsläppen kommer från omvandling i marken av kväve i gödseln. Utsläppsminskningarna kan förklaras med att användningen av både mine- ralgödsel och stallgödsel har minskat. Stallgödselan- vändningen påverkas främst av att antalet mjölkkor minskat. Åtgärdsprogram som införts för att minska kväveförlusterna till vatten och luft inom jordbru- ket har också bidragit till utvecklingen, liksom över- gång till flytgödselhantering. Ytterligare en förkla- ring till att den totala användningen av gödsel har minskat är att åkerarealen har minskat.

Utsläppen av metan har minskat som följd av ett minskat antal mjölkkor trots att utsläppen av metan per ko räknat har ökat under perioden. Sam- tidigt som antalet kor, främst mjölkkor i det svenska jordbruket, har minskat har dock konsumtionen och importen av nötkött ökat.

Sektorn ”markanvändning, förändrad markanvänd­ ning och skogsbruk” (LULUCF) var en stor nettosänka för koldioxid under perioden 1990-2011. Under 2011 resulterade LULUCF-sektorn sammantaget i ett nettoupptag på ca 35 M ton CO2. Den helt domi- nerande kategorin i sektorn är Skogsmark somstår för ett nettoupptag på 39 M ton CO2. Jordbruks- mark står för utsläpp på ca 1.3 M ton CO2 medan kollagerförändringaen i betesmark är liten, 0,001 M ton CO2. Upptaget har hela tiden sedan 1990 varit större än avverkningen. Det totala virkesförrådet har ökat med ca 20%. Storleken på nettoupptagen av koldioxid från LULUCF styrs i stor utsträckning av förrådsförändringar i levande biomassa. Det är den årliga tillväxten i skogen (upptag av koldioxid) och avgång genom avverkning och självgallring (utsläpp av koldioxid) som ger upphov till förråds- förändringarna. Upptagen varierar ganska kraftigt mellan enskilda år, vilket i stor utsträckning beror på att avverkningen varierar med konjunkturen för träprodukter. I analogi med dessa svängningar i levande biomassa varierar också förrådsförändring- arna i dött organiskt material eftersom en ökande

4. Styrmedel och åtgärder

55

 

 

avverkning ökar antalet stubbar.Trenden är att både bruttotillväxten och avverkningen ökar. För närva- rande är den årliga tillväxten och avverkningen cirka 120 respektive 90 M m3sk(skogskubikmeter). Den minskande trenden i nettoupptag i levande biomassa beror främst på att avverkningsnivån ökat mer än tillväxten under hela den rapporterade perioden 1990-2011.

Energianvändningen inom areella näringar består främst i användning av diesel för jord- och skogs- brukets arbetsmaskiner. Denna användning har ökat svagt sedan 1990 medan tillväxten i de båda sektorer- nas produktionsvolymer varit större. Användningen av eldningsolja för uppvärmning av lokaler som an- vänds inom näringarna och för växthus minskar bl.a. som ett resultat av att den ersatts med biobränsle.

Styrmedel och åtgärder inom jordbrukssektorn

Det finns än så länge relativt få styrmedel som är direkt riktade mot att begränsa utsläppen av växt- husgaser i jordbrukssektorn i Sverige. Intresset för att minska sektorns klimatpåverkan har dock ökat och regeringen har tagit ett antal initiativ under senare tid för att begränsa användningen av fossila bränslen i sektorn och för att öka kunskapen om och stimulera till åtgärder som leder till minskade ut- släpp av växthusgaser från gödselhantering och från markanvändning.

Jordbruksverket har haft i uppdrag från rege­ ringen att ta fram ett förslag till handlingsprogram för att minska växtnäringsförlusterna och växthus- gasutsläpp från jordbruket. Våren 2010 redovisade Jordbruksverket sitt förslag till handlingsprogram. Det togs inget beslut av regeringen att genomföra programmet i sin helhet men det har resulterat i ytterligare regeringsuppdrag till Jordbruksverket, samt ökad satsning på bland annat klimat- och en- ergirådgivning till lantbruksföretag. Produktion och användning av förnybar energi är de åtgärder som av Jordbruksverket bedöms ha störst effekt inom perioden 2011-2016. Åtgärder för att minska jordbruksproduktionens klimatpåverkan i större omfattning på längre sikt kan vara effektivisering av användningen av insatsmaterial, mer rötning av stallgödsel, återföring av jordbruksmark med högt innehåll av organiskt material till våtmark, minskad användning av fossil energi och ökad inlagring av kol i jordburksmark.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik

EU:s Gemensamma Jordbrukspolitik har stor be­ tydelse för jordbrukets omfattning, inriktning och lönsamhet i Sverige. År 2003 träffades en överens-

kommelse om en reformering av EU:s jordbruks­ politik, MTR (Mid Term Review). Den största föränd- ringen av att huvuddelen av direktstödet, som är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken, frikopp- lades från produktionen. Sverige hade dock kvar en del stöd kopplade till produktion ända fram till 2012 då det sista kopplade stödet, handdjursbidraget, togs bort. Det svenska Landsbygdsprogrammet som gäller för perioden 2007-2013 är till hälften finansierat av EU-medel och till hälften av den svenska staten.

Programmet omfattar stöd för utveckling av landsbygden, miljöförbättringar och stöd för ökad konkurrenskraft inom jordbruk, skogsbruk, träd- gård, rennäring och livsmedelsförädling. Varje läns- styrelse har tagit fram en genomförandestrategi för landsbygdsprogrammets genomförande i länet och lägger fast länets prioriteringar inom bland annat investerings- och projektstöden i programmet.

Miljöersättningarna har utformats för att uppnå miljömål med syfte att bevara ett öppet odlings- landskap och den biologiska mångfalden, minska växtnäringsförlusterna till vatten bl.a. genom åter- skapande av våtmarker. De åtgärder som införs för att minska växtnäringsförlusterna kan i vissa fall även minska avgången av lustgas. Det gäller särskilt åtgärder som reducerar mängden tillgängligt kväve i mark och vatten. Lustgasavgången kan också minska beroende på val av gödselhantering men det finns också exempel på åtgärder som kan reducera kvä- veläckaget och vara gynnsamma för den biologiska mångfalden, men som samtidigt kan öka avgången av lustgas. Återskapande av våtmarker på dränerad torvmark kan minska avgången av växthusgaser.

Under 2008 beslöt regeringen att inom ramen för landsbygdsprogrammet införa ett investerings- stöd till biogasproduktion med totalt 200 miljoner kronor för perioden 2009–2013. Totalt har 159 mil- joner av dessa betalats ut till biogasinvesteringar. Detta har lett till att 30 stycken nya anläggningar för biogasproduktion är i drift och att ytterligare 20 är under projektering. I budgetpropositionen för 2014 föreslår regeringen att 240 miljoner kronor av- sätts för ett stöd för dubbel miljönytta med syfte att främja produktionen av förnybar energi under 2014-2023. Ersättningen för dubbel miljönytta är ett pilotprojekt som innebär att rötning av stall- gödsel stimuleras genom en ersättning med ca 20 öre/kWh producerad mängd råmetangas. Med ökad rötning av stallgödsel nås dubbla miljöfördelar både genom minskade utsläpp av växthusgaser och mins- kad övergödning av vattendrag och hav. Biogasen kan dessutom användas för produktion av el, värme eller som fordonsbränsle.

56 4. Styrmedel och åtgärder

Investeringsstöd ges även till odling av fleråriga energigrödor som bidrar till reducerade utsläpp av växthusgaser i andra sektorer och ökat kolinnehåll i marken. I dagsläget finns det ca 13 000 ha salix som är den fleråriga energigröda som har störst omfattning.

Även stöd till energiomställning och effektivise- ring av energianvändningen i växthus och jord- bruksbyggnader kan vara aktuella för bidrag från landsbygdsprogrammet.

Den Europeiska kommissionen genomförde 2007 en översyn av genomförandet av MTR, den s.k. hälso­ kontrollen. Översynen ledde till att ytterligare åt- gärder i landsbygdsprogrammet infördes i syfte att hantera utmaningar inom områdena klimat, vatten- hushållning och skydd av biologisk mångfald och inom mjölksektorn. Pengar från pelare 1 (direktstö- den) fördes över till budgeten för landsbygds­ utveckling för att möta de prioriterade områdena. I det svenska landsbygdsprogrammet tillfördes ytter­ ligare 500 miljoner svenska kronor till klimat- och energisatsningar för perioden 2010-2013. Jord- bruksverket har bedömt att effekten av dessa pengar är att de årliga svenska växthusgasutsläppen mins- kar med 500 000 ton koldioxidekvivalenter. Minsk- ningen sker främst genom att förnybar energi från jordbruket ersätter fossil energi och genom energi- effektivisering.

Förändringar av energi- och koldioxidbeskattningen för bränslen och drivmedel som används inom areella näringar

Koldioxidskatten på bränslen som förbrukas för uppvärmning inom industrin utanför handelssyste- met, jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverk- samheterna höjdes den 1 januari 2011 från 21 % till 30 % av den generella koldioxidskattenivån. En yt- terligare höjning kommer att ske 2015, till 60 % av generella koldioxidskattenivån.

Utöver den generellt nedsatta skattenivån, så kan företag i dagsläget även erhålla ytterligare ned- sättning av koldioxidskatten genom den så kalla- de 1,2-procenstregeln. Denna skattelättnad träder främst i kraft för företag inom växthusnäringen. Riksdagen har beslutat att denna skattelättnad ska tas bort 2015.

Tidigare har 2,38 kr av koldioxidskatten på diesel som används i jordbruksmaskiner återbetalats, men den nivån håller på att sänkas. 2011 sänktes den till 2,10 kr och 2013 till 1,70 kr. 2015 ska den sänkas till 0,90 kr.

Energiskatten på diesel har höjts i två steg de se- naste åren. 2011 höjdes den med 0,20 kr och 2013 med ytterligare 0,20 kr.

Styrmedel och åtgärder inom skogsbruket

Åtgärder inom skogsbruket som kan bidra till en minskad klimatpåverkan är:

•Att öka tillväxten av biomassa genom bruknings- metoder, t.ex. förbättrat förökningsmaterial, intensifierade återbeskogningsrutiner, samt att öka kolinlagringen i skogsmarken genom meto­ der så som förändringar i skogsbrukssystem samt avsättningar till reservat och liknande.

•Att avstå från brukningsmetoder som ökar emissionerna av växthusgaser och i övrigt anpassa skogsbruket för att minska risken för framtida utsläpp av växthusgaser från skogs- mark när klimatet förändras.

•Att öka mängden kol lagrat i avverkade träprodukter.

•Att ersätta fossil energi med bioenergi, bland annat från avverkningsrester.

•Att ersätta energiintensiva material med skogsråvara.

Det är framför allt åtgärder av de två förstnämnda slagen som påverkar inlagringen av kol i LULUCF- sektorn medan de tre sistnämnda åtgärderna kan bi- dra till att sänka utsläppen i andra sektorer. Skogs- skötselåtgärders effekter på kolinlagring redovisas inom regeringsuppdraget ”underlag till en färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050” (Natur- vårdsverket 2012a).

Politik, Lagstiftning och skogscertifieringssystem

Skogspolitik

I svensk skogspolitik finns två övergripande jäm- ställda mål; ett produktionsmål och ett miljömål. Miljömålet lyder: Skogsmarkens naturgivna pro- duktionsförmåga ska bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fort- leva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas. Produktionsmålet lyder: Skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge handlingsfri- het i fråga om användning av vad skogen producerar. Inom politiken framhålls skogens roll för klimatet liksom behovet av en ökad tillväxt i skogen.

4. Styrmedel och åtgärder

57

 

 

Satsningar från regeringen:

Som en del av satsningen Skogsriket har den statliga rådgivningen i skogsbruket stärkts i syfte att skapa effektiv och funktionell miljöhänsyn samt förbätt- rad skogsskötsel. För att genomföra satsningen ökas anslaget med 10 miljoner kronor per år 2012–2015 (Finansdepartementet 2011). Skogsstyrelsen har ge- nomfört satsningar på information kring skogsbruk och klimatförändringar med stöd av Landsbygds- programmet: ”Skogsbruk i ett förändrat klimat” (Skogsstyrelsen 2013a) och ”Skogsägaren och klima- tet” (Skogsstyrelsen 2013b). Dessutom har Skogs- styrelsen ett projekt som rör bioenergi från skogen som också är finansierat av Landsbygdsprogrammet (Skogsstyrelsen 2013c). Projektet som rör bioenergi från skogen syftar till att ge kunskap till skogsägare och yrkesverksamma inom skogsbruk för att bidra till ett ökat användande av skogen för bioenergi­ ändamål.

En annan satsning inom Skogsriket innebär ett treårigt program som ska bidra till Skogsrikets mål om att skapa förutsättningar för fler jobb på den svenska landsbygden. Programmet ska bidra till ut- veckling av hållbara skogsskötselmetoder för ökad produktion genom en systematisk och upprepad ansats av aktivt lärande. Metoderna ska utvecklas tillsammans med en effektiv och funktionell miljö- hänsyn. Exempel på åtgärder som kan analyseras är trädslagsval, bruk av förbättrat skogsodlingsmate- rial och genetisk variation, gallringsregimer, förkor- tade omloppstider, andra brukningsformer än trakt- hyggesbruk samt behovsanpassad gödsling. Skogens sociala värden ska beaktas i metodutvecklingen. För att genomföra satsningen ökas anslaget med totalt 60 miljoner kronor under perioden 2013-2015.

Lagstiftning

Skogsbrukets metoder regleras främst genom bestämmelser i Skogsvårdslagen och Miljöbal- ken. I dagsläget finns det inte några särskilda reg- ler med inriktning mot att främja ett ökat upptag av koldioxid. Däremot påverkar gällande bestäm- melser utvecklingen av upptag av koldioxid på olika sätt. Främst:

•Bestämmelser om skogsskötsel m.m. i Skogs- vårdslagen. Skogsvårdslagen kräver bl.a. att ny skog ska anläggas efter avverkning och ned- lagd jordbruksmark skall beskogas senast un- der tredje året efter nedläggningsåret. Dessa krav syftar till att säkerställa att markens vir- kesproducerande förmåga utnyttjas. Det är positivt ur ett klimatperspektiv eftersom kol­ dioxidupptag i biomassa i skog och produk-

tion av biomassa för substitution av fossila bränslen och energikrävande material främjas.

•Bestämmelser om markavvattning i Miljö- balken. Markavvattning är tillståndspliktig på centrala delarna av sydsvenska höglandet och norr om den biologiska Norrlandsgränsen. I övriga delar av landet och i de områden som är särskilt skyddade i enlighet med Ramsar- konventionen är den förbjuden. Ansökan om tillstånd till markavvattning prövas av länssty- relsen. Markavvattningen har minskat sedan 1990-talets början och sker nu i mycket liten omfattning.

•Bevarandearbete (områdesskydd, naturvårds- avtal och frivilliga avsättningar av mark) inne- bär förutom att den biologiska mångfalden be­ varas också att kolförrådet räknat som skogs- biomassa och markkol bevaras eller fortsätter att öka. Den svenska skog som används med huvudsakligt syfte att producera virke, pro- duktionsskogen, har en relativt låg medelålder och har därmed en hög kollagringsförmåga även lång tid efter genomförande av en beva- randeåtgärd såsom t.ex. naturreservat, bio- topskyddsområde eller naturvårdsavtal. I avsnitt 2.12 i denna rapport finns informa- tion om skogsmark som avsatts för bevaran- de av biologisk mångfald. Utöver detta finns

förslag på ytterligare avsättningar av skogs- mark som nämns ovan. Det finns även mål- sättningar för bevarande och skydd av områ- den som både innehåller våtmark och skogs- mark. Genom att dessa marker vanligen är undantagna från avverkning kommer deras lager av kol i biomassa och mark i de flesta fall att bli större än produktionsskogens kol- förråd. I gengäld förloras möjligheterna att producera virke och biomassa för att ersätta andra material (substitutionspotentialen) och för biobränsle.

Regeringen har tidigare framhållit att det är vik- tigt att nu analysera förutsättningarna för styr- medel och regleringar som kan komma i fråga för att skogsbruket ytterligare ska bidra till en kost- nadseffektiv måluppfyllelse av den svenska kli- matpolitiken. Analysen föreslogs omfatta studier av möjliga incitament för att öka inlagringen av kol i kolsänkor där så är lämpligt samt minimera utsläppen av växthusgaser från mark. De tänk­ bara åtgärderna skulle vara sådana att de inte står i konflikt med produktionsmålet och miljömålet för svenskt skogsbruk. Hur denna analys ska ge- nomföras bereds för närvarande av regeringen.

58 4. Styrmedel och åtgärder

Det finns också andra styrmedel som indirekt, genom att påverka efterfrågan på skogsråvara för energitillförsel och materialsubstitution, ock- så har en effekt på hur skogsbrukets bedrivs och därmed påverkat flöden av växthusgaser. Att bio- bränslen är undantagna från koldioxidskatt och energiskatt har ökat lönsamheten för biobränslen från skogen och starkt bidragit till de utsläpps- minskningar som skett inom t ex fjärrvärmesek- torn. Elcertifikatsystemet har snabbt ökat mäng- den förnybar energi, bl.a. biobränsle från skogen för elproduktion (se kap 4.2.3).

Sektorsansvar

Skogspolitiken bygger sedan början av 1990-talet på att markägaren har stor frihet att själv besluta om målsättningar med sitt skogsbruk och vilka åtgärder som ska vidtas, samtidigt som han eller hon har ett stort ansvar för att medverka till att de skogspoli- tiska målen nås inom ramen för sektorsansvaret.

En del av sektorsansvaret är de frivilliga tred- jeparts certifieringssystem som merparten av de svenska skogsbrukarna anslutit sig till. Det finns två system, Forest Stewardship Council (FSC) och Programme for the Endorsement of Forest Certifi- cation (PEFC). Båda bygger på att markägaren för- binder sig att följa riktlinjer för hållbart skogsbruk i sitt brukande. Den svenska lagstiftningen anger en gemensam norm för all skog som är i bruk vad det gäller krav på hänsyn till miljön. Certifieringen syftar till att ytterligare höja ambitionen när det gäller ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter i skogsbruket, och innehåller bestämmelser om fri- villig avsättning av skogsmark. I och med att många skogsbrukare anslutit sig till certifieringssystemen har också avsättningarna av mark ökat. I regel brukas inte denna mark alls, alternativt brukas den med det primära syftet att gynna den biologiska mångfalden.

Ett annat resultat av sektorsansvaret är de drygt 1 miljon hektar frivilliga avsättningar som skogs- bruket gjort – utan ersättning från staten. Dessa avsättningar kan också innebära ett bidrag till ökat upptag av koldioxid.

Svenska miljömål

Regeringen beslutade 2011 att ge Miljömålsbered- ningen i tilläggsuppdrag att ta fram ett förslag på en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning med syfte att nå generationsmålet och miljökvali- tetsmålen (Dir. 2011:91). Uppdraget delredovisa- des i juni 2013 med avseende på skydd och skötsel av områden samt utvecklad miljöhänsyn i skogs- bruket. Uppdraget ska slutredovisas i juni 2014.

I delredovisningen återfinns förslag på avsättning av ytterligare arealer som ska ha bevarande av bio- logisk mångfald som främsta mål samt förslag på hur miljöhänsynen­ i skogsbruket kan utvecklas. Förslagen har remissbehandlats och bereds för när- varande i regeringskansliet.

Implementering av artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet

För Kyotoprotokollets första åtagandeperiod 2008- 2012 har Sverige beslutat att utöver den obligato- riska bokföringen av utsläpp och upptag av växthus- gaser enligt artikel 3.3 även utnyttja delen skogs- bruk i artikel 3.4 för att beräkna utsläpp och upptag av växthusgaser från LULUCF. Sverige följer de kri- terier som gäller för skogsmark enligt FAOs defini- tion och IPCCs good practice guidelines. Metodi- ken och databasen för att beräkna förändringar av kolförråden utvecklas kontinuerligt. Insatser inom detta område har bl.a. redovisats av Sverige i den fjärde nationalrapporten (Naturvårdsverket 2006).

Enligt Kyotoprotokollet ska i nationalrapporten redovisas nationella legala eller administrativa ar- rangemang för att säkerställa att implementeringen av artikel 3.3 och 3.4 också bidrar till bevarande av biologisk mångfald och hushållning med naturre- surser. Sveriges gällande skogspolitik lägger stor vikt vid hushållning av skogen som naturresurs och beva- rande av biologisk mångfald. Enligt skogsvårdslagen ska skogen skötas och uttag av skog ska ske så att det bidrar till ett hållbart skogsbruk. Miljölagstift- ningen regler om naturreservat och biotopskydd ger ett långsiktigt formellt skydd för biologiskt värde- fulla skogsområden och enligt skogsvårdslagen ska skog skötas med åtgärder som är avpassade för krav på god miljö. Det har därför inte funnits behov av någon kompletterande lagstiftning för att bevara biologisk mångfald och hushålla med naturresurser till följd av implementeringen av artikel 3.3 och 3.4. Sverige har sedan 1990 årligen rapporterat en netto­ sänka från markanvändning (LULUCF) som markant överstigit den nettosänka om 2,13 Mton som Sverige maximalt får tillgodoräkna sig under Kyotoproto- kollets första åtagandeperiod.

För Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod 2013- 2020 har regelverket för att bokföra upptag och ut- släpp från LULUCF förändrats. Skogsbruk och för- ändringar i kolpoolen avverkade träprodukter är obligatoriskt att bokföra under den andra åtagande- perioden medan vissa andra aktiviteter är frivilliga. Det nya regelverket för skogsbruk innebär också att man bokför nettoutsläppsförändringar jämfört med en referensnivå baserad på en BAU-prognos och

4. Styrmedel och åtgärder

59

 

 

där Sverige maximalt får tillgodoräkna sig 2,5Mton CO2 per år under Kyotoprotokollets andra åtagan- deperiod. Sverige har inte beslutat huruvida ytter- ligare frivilliga aktiviteter under artikel 3.4 ska ingå i bokföringen för den andra åtagandeperioden.

och för att kunna sätta gränsvärden för utsläppen. Vidare har CAEP antagit ett nytt dokument med certifieringskrav för luftfartyg gällande utsläpp av koldioxid som utarbetats under delad ledning av svenska Transportstyrelsen och USA:s luftfartsmyn- dighet FAA. En ny standard, som också innehåller

4.2.9Transporter med sjöfart och luftfart inklu- gränsvärden för utsläpp av koldioxid från nyprodu- sive internationell bunkring i Sverige cerade flygplan i Chicagokonventionens bilaga 16,

Utsläppen från inrikes sjöfart och luftfart är mins- kande i Sverige och tillsammans utgjorde de 2011 enbart 5 % av de samlade utsläppen från inrikes transporter (cirka1 miljon ton koldioxidekvivalen- ter). Utsläppen från bunkring i Sverige av drivmedel för internationell sjöfart och luftfart är mer omfat- tande än den inrikes trafiken och uppgick till ca 8,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2011 (6 mil- joner ton för sjöfart och 2,3 miljoner ton för luft- fart). Utsläppen har haft en svagt minskade trend sedan Sveriges förra nationalrapport. Samtidigt har ökningen av utsläppen varit stor sett till en längre period, från 1990, då utsläpp från bunkring från in- ternationell sjöfart och luftfart stod för 3,61 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter. Det är bunkring för sjöfart som ökar mest. Enligt bestämmelserna i Kyo- toprotokollet ska varje part till protokollet redovisa hur landet arbetar inom den internationella luft- fartsorganisationen, ICAO, respektive sjöfartsorga- nisationen, IMO, för att bidra till och/eller imple- mentera beslut i dessa organisationer som begrän- sar utsläppen av växthusgaser.

Från och med 1 januari 2012 deltar luftfarten i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Ut- släppshandeln omfattar flygningar och flygoperatö- rer som landar på eller lyfter från en flygplats inom EU, oberoende av avreseland och slutdestination. I november 2012 beslutade EU-kommissionen att tillfälligt undanta flygningar till och från Europa i avvaktan på att ICAO arbetar fram förslag till ett globalt marknadsbaserat styrmedel för att begrän- sa luftfartens klimatpåverkan. Stoppet gäller dock längst till slutet av 2013.

Sverige och EU har inom ramen för ICAO verkat för att åtgärder ska vidtas för att begränsa flygets växthusgasutsläpp. Vid ICAO:s generalförsamlings- möte i september 2013 beslutades att man ska ut- veckla ett globalt marknadsbaserat styrmedel som ska beslutas 2016 och träda ikraft 2020. Arbetet med att ta fram förslag på hur styrmedlet ska vara utformat och fungera kommer att pågå fram till be- slutet 2016.

ICAO har i sin miljökommitté CAEP i början av 2013 fastställt en beräkningsmodell/mätmetod för att kunna jämföra olika flygplans koldioxidutsläpp

förutsätts att bli beslutad i CAEP i början av 2016 och föreslås träda i kraft 31 december 2017.

Sverige har varit ett av de drivande länderna i arbetet gällande att utveckla flera tekniska och ope- rationella krav inom IMO i syfte att minska växt- husgasutsläppen. År 2011 togs flera viktiga beslut inom området. Ett energieffektivitetsindex för fartyg (Energy Efficiency Design Index, EEDI), är obligatoriskt för flertalet nybyggda fartyg (ca 85 %) från och med 2013. Indexet är ett standardiserat sätt att beskriva fartygets energieffektivitet. EEDI kan jämföras med en baslinje som visar ett genom- snitt av dagens fartyg, och fartyg som kontrakteras efter 2013 måste vara minst lika energieffektiva som baslinjen. Ett obligatoriskt system har införts för att kartlägga energieffektiviteten på fartyg (Ship Energy Efficiency Management Plan, SEEMP). SEEMP ska användas i fartygens ledningssystem för energieffektivisering av befintliga och nya fartyg. Därutöver har ett frivilligt operativt energiindex (Energy Efficiency Operational Indicator, EEOI) introducerats som verktyg och jämförelseindex. Detta kan användas av befintliga fartyg. Sverige är också drivande inom IMO gällande diskussionerna kring att införa andra styrmedel, marknadsbaserade eller operationella, som syftar till att minska inter- nationell sjöfarts växthusgasutsläpp. Nämnas kan också att Sverige prioriterar IMO:s arbete med att begränsa utsläppen av kväveoxider och svavel högt. Dessa åtgärder är även gynnsamma ur klimat- synpunkt.

4.2.10Insatser för att undvika negativa bief- fekter (s.k. adverse effects) av införda styrmedel och åtgärder i landets klimat-

strategi

Enligt bestämmelserna i artikel 2 i Kyotoprotokol- let ska varje part med kvantifierade åtaganden en- ligt protokollet införa styrmedel och åtgärder för att uppnå de utsläppsminskningar de åtagit sig. De åtgärder som genomförs ska vara förenliga med övergripande mål om hållbar utveckling. Åtgärder som skulle innebära att samtliga växthusgaser som regleras i protokollet kan minska och omfattar alla samhällssektorer lyfts fram. Parterna under Kyo-

60 4. Styrmedel och åtgärder

toprotokollet ska sträva efter att införa styrmedel och åtgärder så att negativa bieffekter (s.k. ”adverse effects”) minimeras. Till sådana effekter räknas ne- gativa effekter av ett förändrat klimat, effekter på internationell handel och sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter på andra parter, särskilt på ut- vecklingsländer.

Sveriges Politik för global utveckling (PGU) slår fast att alla politikområden måste samverka och agera samstämmigt för att Sverige effektivt ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. När beslut inom ett politikområde bedöms påverka målet om en rättvis och hållbar global utveckling ska en konsekvensanalys göras. Politikens två per- spektiv - rättighetsperspektivet och fattiga männis- kors perspektiv på utveckling - ska vara vägledande. Till exempel sker inom ramen för PGU samordning och samverkan via en referensgrupp för handelspo- litik på utrikesdepartementet. Referensgruppen, med företrädare för bl.a. näringsliv, Sida och civil- samhällets organisationer, möts regelbundet, vilket skapat förutsättningar för ett brett samråd om han- delspolitiken. Kunskapsuppbyggande aktiviteter genomförs också i olika former, till exempel har Sveriges regering tillsammans med EU-kommissio- nen, anordnat en konferens som tog upp frågan om minskad klimatpåverkan i livsmedelssektorn utan att begränsa målet om fri och öppen handel (2009). (Regeringen 2010)

I samband med beslut om styrmedel och åtgärder i Sverige och inom EU genomförs en konsekvens- analys, inklusive en miljökonsekvensanalys som un- derlag för beslutsfattandet. I en sådan analys ingår i den mån det är möjligt också att bedöma risken för ”adverse effects” i andra länder.

Kunskapsutveckling ska bidra till en hållbar global utveckling. Det finns därför också flera exempel på tvärvetenskapliga forskningsinsatser som har inrikt- ningen att öka kunskapen om effekter globalt (soci- alt, ekonomiskt och ekologiskt) av en storskalig in- troduktion av åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Sveriges inriktning mot en ökad bio- energianvändning har gjort att detta område priori- terats särskilt inom den systemvetenskapliga forsk- ningen i landet.

Resultat från forskningen har också redan påver- kat och kommer framgent att påverka policyutveck- lingen. De särskilda hållbarhetskriterier som tagits fram för biodrivmedel enligt EU:s förnybarhetsdi- rektiv är ett sådant exempel (Dir. 2009/28/EG).

Såväl positiva som negativa effekter måste beak- tas. Sverige bidrar till att en rad åtgärder genomförs som kan ha positiva effekter på utvecklingsländers

4 Beviljade anslag t.o.m. inklusive bemyndiganderam för perioden 2014-2022.

möjligheter att anpassa sig till klimatförändringar och att genomföra egna åtgärder för att minska sina utsläpp av växthusgaser. I kapitel 7 görs en redovis- ning av sådana insatser inom områdena tekniköver- föring, kunskapsuppbyggnad och stöd till anpass- ningsåtgärder.

Slutligen vill Sverige framhålla att den svens- ka klimatstrategin med sin breda inriktning med många olika typer av åtgärder och omfattande fler- talet samhällssektorer (såväl inom som utanför landet) samt alla växthusgaser som regleras i Kyoto- protokollet har en utformning som i grunden strä- var efter att begränsa (minimera) risken för ”adverse effects”.

4.3Arbetet med Kyotoprotokollets projektbaserade flexibla mekanismer

Sverige har ett aktivt program för att genomföra Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer, the Clean Development Mechanism(CDM) och Joint Implementation (JI). Det svenska CDM- och JI-programmet har haft som uppdrag att bidra till att utveckla CDM och JI och andra liknande mark- nadsbaserade mekanismer som effektiva klimatpo- litiska instrument, att bidra till kostnadseffektiva reduktioner av växthusgaser samt att bidra till håll- bar utveckling i värdländerna. Programmet har in- riktats dels mot medverkan i enskilda projekt, dels på deltagande i multilaterala CDM- och JI-fonder. De enskilda projekten ligger främst inom områdena förnybar energi och energieffektivisering. Fonder har valts utifrån fondens inriktning på projektty- per, bidrag till geografisk spridning på projekt samt Sveriges möjlighet att utöva inflytande på fondens arbete. Riksdagen har t.o.m. budgetår 2013 bevil- jat anslag4 för internationella klimatinsatser inom CDM och JI som ackumulerat uppgår till ca 2,5 mil- jarder kronor för perioden fram till 2022. Sverige har för närvarande tecknat avtal med 67 enskilda CDM-projekt och med 2 JI-projekt. Alla CDM-pro- jekt genomförs i utvecklingsländer och programmet prioriterar projekt i s.k. ”minst utvecklade länder” (MUL) och s.k. ”små ö-nationer stadda i utveckling” (SIDS) och i Afrika. I figur 4.9 visas hur den avtalade volymen utsläppsminskningsenheter från enskilda projekt fördelar sig över värdländer.

Som framgår av figur 4.9 genomförs 9 procent av de enskilda projekten i minst utvecklade länder och 3 procent i ö-nationer stadda i utveckling. Det kan jämföras med CDM-marknaden som helhet där endast 1,1 % av projekten återfinns i minst utveck-

4. Styrmedel och åtgärder

61

 

 

 

Zambia

Brasilien Estland

Vietnam

3%

3%

1%

7%

 

 

 

Uruguay

6%

Uganda

4% Indien

27%

Thailand

6%

Tanzania

5%

Sri Lanka

1%

Indonesien

Rwanda 2%

5%

Rumänien

 

Kina

2%

 

 

8%

Peru

 

 

 

4%

 

Laos

Nigeria

 

2%

Mauritius

Malaysia

5%

1%

 

8%

 

 

Figur 4.9 Enskilda projekt – fördelning av utsläppsminskningsenheter per land.

lade länder och endast 0,5 % återfinns i små ö-natio- ner stadda i utveckling. Den kontrakterade mäng- den utsläppsminskningsenheter från Afrika utgör 30 % av den totala volymen kontrakterade utsläpps- minskningsenheter från enskilda projekt. Denna pro- centsats kan sättas i jämförelse med CDM-marknaden som helhet där enbart cirka 4 % av det totala antalet utsläppsminskningsenheter kommer från Afrika.

Sverige deltar i sju multinationella fonder

Deltagandet i multilaterala CDM- och JI-fonder innebär möjlighet till engagemang i projekt i fler regioner och projektkategorier. Fem av de sju CDM- och JI-fonderna Sverige deltar i (Prototype Car- bon Fund, Asia Pacific Caron Fund, Future Carbon Fund, Multilateral Carbon Credit Fund och Testing Ground Facility) beskrivs utförligt i Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar. Sedan 2009 har Sverige gått med i ytterligare två fonder; Um- brella Carbon Facility Tranche 2 (UCF T2) och Car- bon Partnership Facility (CPF).

Umbrella Carbon Facility Tranche 2 är en CDM- fond som administreras av Världsbanken. Fonden kommer att förvärva utsläppsminskningsenheter från perioden efter 2012. UCF T2 öppnades för del- tagande i juni 2010 och blev fulltecknad i februari 2011 då en fondvolym på 105 miljoner euro upp- nåddes, varav Sverige har bidragit med 10 miljoner euro. Fonden har fokuserat på projekt inom ener- gieffektivisering, förnybar energi samt insamling och destruktion av metangas. Fyra av fondens pro- jekt planeras att genomföras som program-CDM, en relativt ny projektform inom CDM. Program-CDM är större program som omfattar ett flertal mindre CDM-projekt i olika geografiska områden.

Carbon Partnership Facility är en innovativ CDM- fond för projekt efter 2012. Sverige och Norge gick gemensamt in i fonden 2010 och bidrog vardera med 20 miljoner euro till fondens totala kapital på 72 miljoner euro. Fonden fokuserar på storskaliga åt- gärdsprogram och investeringar, som program-CDM och sektorsövergripande program, vilka kan åstad- komma större utsläppsreduktioner på ett effektivt sätt. Fonden kan komma att dra nytta av andra nya klimatsamarbeten, som t.ex. Partnership for Market Readiness (PMR), ett initiativ vid Världsbanken fo- kuserat på kapacitetsuppbyggnad. De praktiska er- farenheterna från verksamheten inom fonden kan sedan tillföras de internationella klimatförhand- lingarna och utvecklingen av nya flexibla mekanis- mer.

De fram till och med 2012 kontrakterade projek- ten och fonderna förväntas enligt avtal generera utsläppsminskningar motsvarande cirka 19 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter. Riksdagens ambition är att genom internationella klimatinsatser inom CDM- och JI-programmet åstadkomma utsläpps- minskningar motsvarande minst 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter som ett bidrag till att nå det nationella delmålet till 2020. De av riksdagen totalt anslagna medlen inklusive bemyndigande ramen för perioden till och med 2013 förväntas räcka till förvärv av totalt cirka 27-29 miljoner ton utsläpps- minskningsenheter.

4.4Styrmedels och åtgärders kostnadseffektivitet i den svenska klimatstrategin

4.4.1 Styrmedels kostnadseffektivitet

Begreppet kostnadseffektivitet avser i det här sam- manhanget ett läge där ett givet mål nås till lägsta möjliga kostnad. För att kunna bedöma olika styr- medels och åtgärders kostnadseffektivitet behövs alltså ett mål och en uppskattning av styrmedlens kostnader. I fallet med en nationell målsättning vad gäller utsläppen av växthusgaser är det de samhälls- ekonomiska kostnaderna som är de relevanta, dvs den förändring i hushållens konsumtionsutrymme (i vid mening) som styrmedlet ger upphov till. För att erhålla en helhetsbedömning bör även effekter på framtida generationer beaktas i analysen.

De mål som styrmedlet i fråga ska uppfylla kan vara flera och det kan därför vara svårt att på ett rätt- visande sätt allokera kostnaderna för styrmedlet.

Styrmedlet kan till exempel, som är vanligt före-

62 4. Styrmedel och åtgärder

kommande i den svenska klimatstrategin, samtidigt syfta till att påverka flera miljömål men även till att bidra till att bredare energipolitiska, avfallspo- litiska och arbetsmarknadspolitiska målsättningar uppfylls.

Allmänt kan konstateras att generellt verkande styrmedel som koldioxidskatt och handel med ut- släppsrätter som ålägger företag och hushåll samma marginella kostnader för utsläpp har goda grund- förutsättningar för en hög kostnadseffektivitet ef- tersom de ger flexibilitet i valet av åtgärder, vilket resulterar i att åtgärder med låga kostnader vidtas. Den information som privata aktörer har om sina egna specifika möjligheter att minska utsläppen kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Systemet för handel med utsläppsrätter har även fördelen att det omfat- tar flera länder och att utsläppsminskningar därmed kan uppnås till en lägre sammanlagd kostnad än vad som skulle ha varit fallet om samma utsläppsreduk- tion skulle ha uppnåtts enbart genom nationella åt- gärder. Man kan argumentera för att det finns två huvudskäl för att komplettera generellt verkande styrmedel med mer riktade styrmedel (Naturvårds- verket 2012b). Det första motivet hänger ihop med förekomsten av andra marknadsmisslyckanden än själva utsläppet av växthusgaser. Det är tex kun- skapsläckage från investeringar i FoU, andra hinder för ny teknik och infrastruktur samt olika typer av informationsmisslyckanden.

Det andra motivet är att det ibland finns fakto- rer som begränsar implementeringen av en effek- tiv politik. Detta kan innebära att istället för att införa ett träffsäkert styrmedel kan den näst bästa lösningen vara att införa flera trubbiga styrmedel. En anledning till detta kan vara att det träffsäkra styrmedlet inte bedöms politiskt genomförbart en annan anledning kan vara att styrmedlet leder till mycket höga transaktionskostnader.

Det finns således en risk att de generella syste- men, på grund av målkonflikter, inte kan konstru- eras på ett teoretiskt önskvärt sätt. Riktade styrme- del kan då bidra till att öka kunskapen om de åt- gärdsmöjligheter som finns. Detta innebär att det i vissa fall kan vara kostnadseffektivt att kombinera generella och riktade styrmedel. För att kostnadsef- fektivt lyckas begränsa nivåerna av växthusgaser i atmosfären krävs även internationellt samarbete på såväl kort som lång sikt. Utsläppsreducerande och teknikspridande åtgärder kan då i största möjliga utsträckning genomföras där kostnaden är lägre. Ex- empel på sådana internationella samarbeten är Kyo- toprotokollets flexibla mekanismer och EU:s system för handel med utsläppsrätter.

I den svenska klimatstrategin ingår både handel med utsläppsrätter och en koldioxidskatt men dessa om- fattar inte alla samhällssektorer och är inte heller likformigt utformade. När det gäller energiskatte- systemet så har skattesatserna differentierats mel- lan olika sektorer på grund av att vissa branscher är utsatta för internationell konkurrens och för att möjliggöra skattehöjningar för övriga sektorer av samhället. En sådan differentiering riskerar att leda till en minskad kostnadseffektivitet för systemet genom att olika aktörer möter olika kostnader för sina utsläpp. I en omvärld där inte samtliga länder möter utsläppsrestriktioner kan en differentiering av skatterna ändå, när effekter på den totala ekono- min vägs in, vara motiverad utifrån ett kostnads­ effektivitetsperspektiv.. För att långsiktiga klimatmål skall kunna nås behöver ett förändringstryck skapas, som leder till strukturella förändringar och att ny teknik utvecklas. En sådan utveckling är nödvändig för att skapa en hållbar tillväxt på lång sikt. Sverige har valt en balans mellan dessa två målsättningar genom att föra en nationell klimatpolitik, som dels innehåller styrmedel som medför att utsläpps- minskande åtgärder genomförs på hemmaplan och dels samarbete inom ramen för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer och EU:s handelssystem.

4.4.2Kostnader för åtgärder som genomförts till följd av svenska klimatpolitiska styr- medel

Flera av de styrmedel som bidrar till minskade växt- husgasutsläpp syftar även till att andra samhällsmål ska uppnås. När styrmedlen dessutom samverkar i en sektor eller ett användningsområde är det kom- plext att särskilja styrmedlens enskilda effekter. Det är också osäkert att separera effekter av styr- medlet från andra omvärldsförändringar som påver- kar utvecklingen, t.ex. energipriser och spontan tek- nikutveckling samt att sätta prislappar på de trans- aktionskostnader som uppstår hos aktörerna och styrmedlens totala påverkan på samhällsekonomin.

En grov indikation på styrmedlens och den sam- lade klimatstrategins kostnadseffektivitet kan ändå ges av att effekter och kostnader uppskattas för de tekniska åtgärder som genomförs till följd av de styrmedel eller paket av styrmedel som införts.

I Figur 4.10 redovisas resultatet av en beräkning av åtgärdskostnader för ett urval av konverterings- och nyinvesteringsåtgärder inom el- och värmetill- försel som genomförts under perioden 1990-2010 i Sverige. För respektive åtgärd har en bedömning gjorts av vilken sammanlagd årlig utsläppsminsk-

4. Styrmedel och åtgärder

63

 

 

ning den lett till under perioden. Höjden av stapeln för respektive åtgärd visar beräknad åtgärdskostnad på Y-axeln och stapelns bredd visar uppskattad årlig utsläppsminskning av åtgärden på x-axeln. Åtgärds- kostnaderna har beräknats utan styrmedel som skat- ter och bidrag och med 4 procent kalkylränta, vilket speglar ett samhällsekonomiskt perspektiv och inte kostnadskalkylen för en investerare. Åtgärdskost- naderna i figuren överensstämmer alltså inte med kostnaden för de hushåll eller företag som genom- fört åtgärderna.

Resultatet påverkas till stor del av vilka bränsle- kostnader och därmed vilka differenser i pris mellan olika bränslen som antagits gälla under perioden. I beräkningarna ligger de antagna bränslekostnader- na nära genomsnittet 1990-2010. Under perioden har skillnaden i bränslepriser (relativpriserna) va- rierat mest mellan biobränslen och olja medan den varit tämligen stabil mellan kol och biobränslen (med undantag för ett år). Det gör att kostnaderna för åtgärder där kol ersätts har varierat ganska lite under perioden medan motsvarande åtgärdskostna- der där olja bytts ut har sjunkit kraftigt i takt med stigande oljepriser, t.o.m. till negativa nivåer (lön- samma åtgärder för samhället), eftersom biobräns- lepriserna inte ökat i samma omfattning. För åtgär- der inom elproduktion har alternativinvesteringen antagits vara kolkondens i Sverige (se avsnitt 4.2.3). Om man istället antar kolkraftvärme såsom alterna- tiv så vore effekten av åtgärderna 20 procent lägre och kostnaderna per kg CO2 därmed högre.

Diagrammet visar uppskattade historiska åtgärds- kostnader och är inte någon bedömning av framtida åtgärdskostnader. Felkällor och begränsningar finns i metoden och dataunderlaget. Effekterna av bränsle­ konverteringar kan vara överskattade eftersom de inte tar hänsyn till att det också skett energieffekti- viserande åtgärder vilket totalt reducerat energi­ användningen. Samtidigt finns det även ytterligare konverteringsåtgärder som inte kunnat beräknas p.g.a. begränsningar i statistiken. I beräkningarna har ett genomsnittligt energipris antagits för hela perioden, men åtgärderna kan mycket väl ha genom- förts först när el- och fossilbränslepriserna varit högre än genomsnittet eller prisrelationen mellan fossila och förnybara bränslen varit som mest gynnsamma. Exempelvis skedde en stor del av oljekonver­teringen i bostadssektorn under 2000-talet då oljepriserna var höga. Värt att notera är att kostnaderna för åt- gärderna i de flesta fall ligger betydligt lägre än den nivå som gällt för koldioxidskatten under 2000 talet i Sverige. Koldioxidskatten har alltså haft en sådan nivå att den med marginal kunnat överbrygga:

•att hushållen och företagen kräver en större avkastning

•på sina investeringar (än staten),

•transaktionskostnader,

•andra marknadshinder.

Kostnaden för avfallskraftvärme blir särskilt låg i beräkningen p.g.a. av att driften av en avfallsför- bränningsanläggning genererar intäkter då en sär-

kr/kg koldioxid

Åtgärdskostnader för några typåtgärder

1,5

1

0,5

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

5

9

13

17

21

25

29

33

37

41

45

49

53

57

61

65

69

73

77

81

85

89

93

97

101

105

109

113

117

121

125

129

133

137

141

145

149

153

157

161

165

169

173

177

181

185

-2

Avfallskraftvärme

biotillElpanna-hetvattenpanna

-bioNykraftvärme 80 MW

Vindkraftpå land, 5 MW

fjärrvärme,tillOlja småhus

fjärrvärme,tillOlja flerbostadshus

biokraftvärme,Ny 10 MW tillOljafjärrvärme, lokaler

naturgaskraftvärmeNy

värmepump,tillEl småhus

Hetvattenpannafrån kol till flis

konvertKraftvärme,fr kol till flis

biobränsle,tillOlja småhus värmepump,tillOlja småhus värmepump,tillEl lokaler

-0,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kiloton koldioxid

 

 

 

 

 

Figur 4.10 Uppskattad samhällig kostnad och årlig utsläppsminskning för olika typåtgärder i el- och vär- metillförsel som genomförts i Sverige 1990-2010 (normalårskorrigerad)

64 4. Styrmedel och åtgärder

skild behandlingsavgift kan tas ut vid anläggning- arna.

Vilka styrmedel eller styrmedelskombinationer som har påverkat att åtgärderna har genomförts är svårt att precisera mer än att det från tidigare av- snitt framgår vilka styrmedel som är riktade till specifika sektorer.T ex kan åtgärder som innebär att bygga ny förnybar elproduktionskapacitet (vind- kraft, biokraftvärme) sannolikt ha stimulerats av elcertifikatsystemet, eftersom priserna på elcertifi- kat ökat över tiden, även om EU ETS också kan ha bidragit genom att i viss mån höja priset på el. Sär- skilda stöd för havsbaserad vindkraft har getts men vi saknar kostnadsuppskattningar för denna typ av åtgärd. Att ny avfallskraftvärme varit en mycket billig åtgärd har sannolikt sin grund i avfallsdeponi- förbudet och höga alternativa behandlingskostna- der för avfall vilka lett till att avfallsförbrännings- anläggningar kan ta betalt för att ta emot brännbart avfall.

Energi och koldioxidskatter bedöms ha varit be- tydelsefulla för att minska användningen av fossila bränslen i bostadssektorn eftersom skatterna gett kraftfulla incitament att konvertera till fossilfria bränslen.

4.4.3 Styrmedelsförändringar som lett till ökad kostnadseffektivitet

Riksdagen har beslutat enligt proposition 2009/ 10:41 (Finansdepartementet 2009) att i två steg minska den nedsättning av den generella koldioxid- skatten som industrin utanför handelssystemet samt jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverk- samheterna erhållit. Regeringen bedömde 2009 att koldioxidskatten kunde höjas för de angivna näring- arna, utan att det i någon större utsträckning med- för att utsläpp av koldioxid och andra växtshusgaser flyttar på ett sådant sätt att de globala utsläppen inte minskar. Bedömningen grundades på att energi- kostnadernas andel av de totala kostnaderna gene- rellt är låg för företag utanför handelssystemet, med undantag för framför allt växthusnäringen. Genom denna förändring ökar kostnadseffektivite- ten i klimatpolitiken eftersom fler utsläpp möter samma pris. Konjunkturinstitutet (Konjunkturinsti- tutet 2012) konstaterar i sin analys att kostnads­ effektiviteten i skattesystemet på lång sikt ökar med dessa förändringar.

4.5Styrmedel tagna ur bruk

Jämfört med redovisningen i Sveriges femte natio- nalrapport har fyra styrmedel tagits ur bruk, se tabell 4.4.

Tabell 4.4 Styrmedel tagna ur bruk sedan fjärde nationalrapporten

Styrmedel

I första hand ersatt med

Delegationen för hållbara städer

Solvärmestödet

ROT-avdrag

Lagen om PFE

Miljöbilspremien

Undantag från fordonsskatt

 

för nya miljöbilar

4. Styrmedel och åtgärder

65

 

 

4.6Summerande styrmedelstabell

 

 

 

 

 

 

Bedömd reduktion i miljoner ton

 

 

Primärt

 

 

 

CO2e per år jämfört med 1990

Namn på åtgärd/

 

berörd

Typ av

Status för

Administrerande

års styrmedel

 

 

 

 

 

 

 

styrmedel

Primärt syfte

växthusgas

styrmedel

styrmedlet

myndighet

2010

2015

2020

2030

 

 

 

Sektorsövergripande styrmedel

 

 

 

 

Delegation för

Omställning till

Alla

Ekonomiskt

Avslutat

Boverket

E.B

E.B

E.B

E.B

hållbara städer

ekologisk hållbarhet

 

 

(2009-

 

 

 

 

 

 

på lokal nivå

 

 

2012)

 

 

 

 

 

Miljöbalken

Ekologiskt hållbar

Alla

Lagstift-

Pågående

Naturvårdsverket

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

 

utveckling

 

ning

(1999-

 

 

 

 

 

Ny plan- och bygglag

Främja en hållbar

Alla

Lagstift-

Pågående

Boverket

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

 

samhällsutveckling

 

ning

(2011-

 

 

 

 

 

Klimat- och

Ökad kunskap om

Alla

Information

Pågående

Energimyndig-

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

energirådgivning

åtgärdsmöjligheter

 

 

(1998-

heten

 

 

 

 

Forskning och

Utveckling av teknik

Alla

Ekonomiskt

Pågående

Energimyndig-

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

utveckling

med mycket låg

 

 

(1990-

heten (främst)

 

 

 

 

 

klimatpåverkan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

El- och fjärrvärmeproduktion

 

 

 

 

Energiskatt

Effektivisera energi-

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

 

 

 

 

 

användningen

 

 

(1957-

 

 

 

 

 

Koldioxidskatt

Minska använd-

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

 

 

 

 

 

ningen av fossila

 

 

(1991-

 

 

 

 

 

 

bränslen

 

 

 

 

 

 

 

 

Elcertifikatsystemet

Öka tillförseln av

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Energimyndig-

14

16

16

15

 

el från förnybara

 

 

(2003-

heten o Svenska

 

energislag

 

 

 

Kraftnät

 

 

 

 

EU:s handel med

Minska

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Naturvårdsverket

 

 

 

 

utsläppsrätter

användningen av

 

 

(2005-

o Energimyndig-

 

 

 

 

 

fossila bränslen

 

 

 

heten

 

 

 

 

 

i den handlande

 

 

 

 

 

 

 

 

 

sektorn

 

 

 

 

 

 

 

 

Särskilda stöd

Minska

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Energimyndig-

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

för vindkraft

användningen av

 

 

(2007-

heten

 

 

 

 

 

fossila bränslen

 

 

 

 

 

 

 

 

Lagen om

Minska

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Energimyndig-

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

ursprungsgarantier

användningen av

 

 

(2010-)

heten o Svenska

 

 

 

 

för el

fossila bränslen

 

 

 

kraftnät

 

 

 

 

Statligt stöd för

Minska

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Energimyndig­

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

installation av

användningen av

 

 

(2009-)

heten

 

 

 

 

solceller

fossila bränslen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bostäder och lokaler

 

 

 

 

 

Energiskatt

Fiskal och

Koldioxid

Ekonomisk

Pågående

Skatteverket

 

 

 

 

 

effektivisera

 

 

1957

 

 

 

 

 

 

energianvändningen

 

 

 

 

 

 

 

 

Koldioxidskatt

Minska

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

 

 

 

 

 

användningen av

 

 

(1991-

 

 

 

 

 

 

fossila bränslen

 

 

 

 

 

 

 

 

Byggregler - normer

Effektivare

Koldioxid

Lagstiftning

Pågående

Boverket

1,3

0,3

0,5

0,7

för energieffektivitet

energianvändning

 

 

 

 

 

 

 

 

Energideklarationer

Effektivare

Koldioxid

Lagstiftning

Pågående

Boverket

 

 

 

 

 

energianvändning

 

-

(2009-

 

 

 

 

 

 

 

 

information

 

 

 

 

 

 

Lag om Ekodesign

Effektivare

Koldioxid

Lagstiftning

Pågående

Energimyndig-

 

 

 

 

 

energianvändning

 

 

(2010-

heten

 

 

 

 

Obligatorisk

Effektivare

Koldioxid

Information

Pågående

Energimyndig-

 

 

 

 

Energimärkning

energianvändning

 

 

(1995-

heten

 

 

 

 

Teknikupphandling

Effektivare energi-

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Energimyndig-

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

 

användning och

 

 

 

heten

 

 

 

 

 

ökad användning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

av förnybar energi

 

 

 

 

 

 

 

 

Solvärmestöd

Ökad användning av

Koldioxid

Ekonomiskt

Avslutat

Boverket

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

 

förnybar energi

 

 

(2009-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2011)

 

 

 

 

 

66 4. Styrmedel och åtgärder

 

 

 

 

 

 

Bedömd reduktion i miljoner ton

 

 

Primärt

 

 

 

CO2e per år jämfört med 1990

 

Namn på åtgärd/

 

berörd

Typ av

Status för

Administrerande

års styrmedel

 

 

 

 

 

 

 

styrmedel

Primärt syfte

växthusgas

styrmedel

styrmedlet

myndighet

2010

2015

2020

2030

Industriutsläpp från förbränning och processer (inklusive utsläpp av fluorerade växthusgaser)

Energiskatt

Fiskal och

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

 

 

 

 

 

effektivisera

 

 

(57-

 

 

 

 

 

 

energianvändningen

 

 

 

 

 

 

 

 

Koldioxidskatt

Minska använd-

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

 

 

 

 

 

ningen av fossila

 

 

(91-

 

 

 

 

 

 

bränslen

 

 

 

 

 

 

 

 

Elcertifikatsystemet

Öka tillförseln av

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Energimyndig-

-0,8

0

0,2

0,4

 

el från förnybara

 

 

(2003-

heten o Svenska

 

 

 

 

 

energislag

 

 

 

Kraftnät

 

 

 

 

EU:s system för

Minska användning-

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Naturvårdsverket

 

 

 

 

handel med utsläpps-

en av fossila bräns-

 

 

(2005-

o Energimyndig-

 

 

 

 

rätter

len i den handlande

 

 

 

heten

 

 

 

 

 

sektorn

 

 

 

 

 

 

 

 

Sänkt nedsättning av

Minska använd-

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

0,4

0,4

koldioxidskatten för

ningen av fossila

 

 

(2011-)

 

 

 

 

 

industri utanför EU:s

bränslen

 

 

 

 

 

 

 

 

handelssystem och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

energiskatt på fossila

 

 

 

 

 

 

 

 

 

bränslen för upvärm-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ning inom industrin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Program för energi­

Minska

Koldioxid

Frivillig/

Pågående

Energimyndig-

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

effektivisering (PFE)

elanvändningen

 

förhandlad

2005-

heten

 

 

 

 

 

 

 

överens-

2012

 

 

 

 

 

 

 

 

kommelse

 

 

 

 

 

 

Miljöbalken

Ekologiskt

Alla

Lagstiftning

Pågående

Naturvårdsverket

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

 

hållbar

 

 

(1999-

 

 

 

 

 

 

utveckling

 

 

 

 

 

 

 

 

F-gasförordning inklu-

Ekologiskt hållbar

HFC

Lagstiftning

Pågående

 

0,2

0,5

0,7

E.B.

sive direktiv mobila

utveckling

 

 

 

 

 

 

 

 

klimatanläggningar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Transport

 

 

 

 

 

CO2-krav för nya bilar

Minska koldioxid-

Koldioxid

Lagstiftning

Pågående

Transportstyrelsen

E.B

E.B

E.B

E.B

 

utsläpp från lätta

 

 

(2015 and

 

 

 

 

 

 

fordon

 

 

2017)

 

 

 

 

 

Stöd till forskning

Utveckling av

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Vinnova o

E.B

E.B

E.B

E.B

och demonstration

teknik för hållbar

 

 

 

Energi-

 

 

 

 

 

tillväxt och minskat

 

 

 

myndigheten

 

 

 

 

 

fossilberoende

 

 

 

(främst)

 

 

 

 

Drivmedelsskatter

Internalisera de

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

2

2

2

E.B

(Energi- och

externa effekterna

 

 

 

 

 

 

 

 

koldioxidskatter)

av vägtransporter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inklusive utsläpp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

av växthusgaser

 

 

 

 

 

 

 

 

Höjd energiskatt

Internalisera de

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

E.B

E.B

E.B

E.B

på diesel

externa effekterna

 

 

2011

 

 

 

 

 

 

av vägtransporter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inklusive utsläpp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

av växthusgaser

 

 

 

 

 

 

 

 

4. Styrmedel och åtgärder

67

 

 

 

 

Primärt

 

 

 

Namn på åtgärd/

 

berörd

Typ av

Status för

Administrerande

styrmedel

Primärt syfte

växthusgas

styrmedel

styrmedlet

myndighet

Riktade styrmedel

Öka användningen

Koldioxid

Ekonomiskt

Pågående

Skatteverket

för introduktion av

av förnybara driv-

 

 

 

(främst)

förnybara drivmedel

medel

 

 

 

 

Bedömd reduktion i miljoner ton CO2e per år jämfört med 1990 års styrmedel

2010

2015

2020

2030

1,8

2,6

3

E.B.

Avfallsområdet

Regler om kommunal

Öka återvinningen

Metangas

Lagstiftning

Pågående

Naturvårdsverket

1,4

1,7

1,9

E.B.

avfallsplanering,

av avfall och minska

 

och fiskala

 

 

 

 

 

 

regler om producent-

de totala avfalls-

 

styrmedel

 

 

 

 

 

 

ansvar för vissa varor,

mängderna

 

 

 

 

 

 

 

 

skatt på deponering

 

 

 

 

 

 

 

 

 

av avfall (2000),

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förbud att deponera

 

 

 

 

 

 

 

 

 

utsorterat brännbart

 

 

 

 

 

 

 

 

 

avfall (2002) och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förbud att deponera

 

 

 

 

 

 

 

 

 

organiskt avfall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(2005)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jordbruk

 

 

 

 

 

Riktade

Begränsad

Dikväve-

Ekonomiskt

Pågående

Jordbruksverket

0,5

E.B.

E.B.

E.B.

miljöersättningar

klimatpåverkan,

oxid och

 

(2007-

 

 

 

 

 

inom landsbygds-

Ett rikt odlingsland-

metan

 

2013)

 

 

 

 

 

programmet

skap och minskad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

övergödning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF)

 

 

 

Bestämmelser om

Att uppnå miljömål

Koldioxid

Lagstiftning

Pågående

Skogsstyrelsen

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

skogsskötsel m.m.

och produktionsmål

 

 

 

 

 

 

 

 

i Skogsvårdslagen

för skogen

 

 

 

 

 

 

 

 

Bestämmelser om

Biologisk

Koldioxid

Lagstiftning

Pågående

Länsstyrelserna

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

markavvattning i

mångfald

och metan

 

 

 

 

 

 

 

Miljöbalken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bestämmelser

Biologisk

Koldioxid

Lagstiftning

Pågående

Naturvårdsverket

E.B.

E.B.

E.B.

E.B.

om naturreservat

mångfald

 

 

 

och länsstyrelserna

 

 

 

 

och biotopskydd i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Miljöbalken samt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

naturvårdsavtal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

68 4. Styrmedel och åtgärder

4.7 Referenser till kapitel 4

Delegationen för hållbara städer (2012).

Slutredo­visning­ av Delegationen för hållbara städers verksamhet, Rapport M 2011:01 till Regeringen.

Boverket (2009). Planer som styrmedel för att minska samhällets klimatpåverkan. Rapport Boverket juni 2009. ISBN 978-91-86559-03-8

Boverket a (2011). Boverket informerar – om nya och ändrade författningar den 2 maj 2011. 2011:1. Utgivningsdag 2011-04-29.

Boverket b (2011). Regelsamling för byggande, BBR 2012, ISBN 978-91-86827-40-3

Boverket (2012). Utvärdering av solvärmebidraget och solvärmestödet. Rapport 2012:9.

ISBN pdf: 978-91-87131-21-9

Boverket, Statistik om energideklarationer, Trend Energideklarationer. Hämtat 2013-04-01,

www.boverket.se/Bygga--forvalta/Energideklaration/ Statistik/

Dir.2011:91, Tilläggsdirektiv till Miljömålsbe- redningen (M 2010:04), Strategi för en långsik- tigt hållbar markanvändning – med syfte att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen, Beslut vid regeringssammanträde den 13 oktober 2011

Dir. 2009/28/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, 29 april 2009

Energimyndigheten (2003).

Energiläget 2003. ET 20:2003

Energimyndigheten a (2010). Företagsstrategier för utsläppshandel och klimatåtaganden –

En enkätstudie av företagens agerande och attityder gentemot Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter. Eskilstuna: Energimyndigheten­. Rapport ER 2010:24.

Energimyndigheten b (2010). Transportsektorns energianvändning 2009, ES 2010:04

Energimyndigheten a (2012), Statusrapport avseende länsstyrelsernas arbete och utveckling av de regionala energi- och klimatstrategierna

Eskilstuna: Statens energimyndighet. ER2012:19. ISSN 1403-1892

Energimyndigheten b (2012),

Energiläget i siffror 2012, statistikbilaga till Energiläget 2012.

Eskilstuna: Energimyndigheten­. ET2012:34.

Energimyndigheten c (2012).

Elcertifikatsystemet 2012.

Eskilstuna: Energimyndigheten. ET2012:30.

Energimyndigheten e (2012), Energiläget 2012.

Eskilstuna: Energimyndigheten. ET2012:34.

Energimyndigheten f (2012). Färdplan 2050 – bostäder och lokaler. Energimyndighetens underlag till Naturvårdsverkets uppdrag för en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser år 2050.

Eskilstuna: Energimyndigheten. ER2012:28. ISSN 1403-1892

Energimyndigheten g (2012). Hållbara biodriv­ medel 2011. Informationsblad. ET 2012:25

Energimyndigheten a (2013).

Effekter av energi- och klimatrådgivningen 2011.

Rapport ER 2013:10. ISSN 1403-1892.

Energimyndigheten b (2013), Uppdaterad anlägg- ningslista efter utfasning, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/sv/Press/Nyheter/ Uppdaterad-anlaggningslista-efter-utfasning/

Energimyndigheten c (2013), Sammanställning vindpilotprojekt,­ hämtad 2013-09-03, www. energimyndigheten.se/Om-oss/Var-verksamhet/ Framjande-av-vindkraft/Riksintresse-vindbruk-/

Energimyndigheten d (2013), Revidering av riks­­ intresse för vindbruk, hämtad 2013-09-03, www. energimyndigheten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/ Framjande-av-vindkraft1/Riksintresse-vindbruk-/ Revidering-av-riksintresse-for-vindbruk-2011/

4. Styrmedel och åtgärder

69

 

 

Energimyndigheten e (2013), Planeringsram för år 2020, hämtad 2013-09-03, www.energimyndighe- ten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av- vindkraft/Mal-och-forutsattningar-/Nytt-plane- ringsmal-for-2020/

Energimyndigheten f (2013).

Vindkraftsstatistik 2012.

Eskilstuna: Energimyndigheten.

ES2013:01. ISSN 1654-7543

Energimyndigheten g (2013), Stöd till solceller, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/ Hushall/Aktuella-bidrag-och-stod-du-kan-soka/ Stod-till-solceller/

Energimyndigheten h (2013), Ursprungsgarantier, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/ Foretag/ursprungsgarantier/

Energimyndigheten i (2013) Ekodesign och energimärkning, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/ekodesign

Energimyndigheten j (2013), Teknikupphandling, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/ sv/Foretag/Teknikupphandling1/

Energimyndigheten k (2013). Implementering av artikel 7 i energieffektiviseringsdirektivet – Energi­ myndighetens beräkningar och förslag. ER2013:04. Eskilstuna.

Energimyndigheten l (2013), PFE/Resultat och utvärdering, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/sv/Foretag/ Energieffektivisering-i-foretag/PFE/Resultat-och- utvardering/

Energimyndigheten m (2013). Transportsektorns energianvändning 2012, ES 2013:02

Förordning om deponering av avfall (SFS 2001:512)

Informant 1, Teknikavdelningen, Energimyndig- heten, Eskilstuna. E-mail 2013-03-13 om sam- manställning av solcellstödet.

Informant 2, Avdelningen för energieffektivisering, beräkning av potentiell besparing från ekodesign,­ Energimyndigheten. E-mail 2013-03-21.

Informant 3, Energimyndigheten n (2013).

Informant,4, Energimyndigheten o, Avdelningen för energieffektivisering, om andel företag och energianvändning som försvinner ur PFE i juni 2014. Telefonsamtal 2013-03-08

Johansson Håkan (2013) Minskade utsläpp av växthusgaser från vägtrafiken. Trafikverket PM, hämtad 2013 http://www.trafikverket.se/PageFiles/25435/pm_ vagtrafikens_utslapp_130902_ny.pdf

Konjunkturinstitutet (2012) Samhällsekonomiska effekter av energi- och koldioxidskatteförändringar som beslutades av riksdagen 2009. Fördjupnings- PM nr 10 2012

Lag om skatt på avfall (SFS 1999:673)

Miljöbalk (1998:808)

Naturvårdsverket (2006) Sweden’s Initial report under the Kyoto Protocol – Calculation of Assigned Amount. Swedish EPA. Rapport till UNFCCC December 2006.

Naturvårdsverket (2009). Allmänheten och klimat­ förändringen 2009 - Allmänhetens kunskap om och attityd till klimatförändringen,med fokus på egna åtgärder, konsumtionsbeteenden och företagens ansvar. Stockholm: Naturvårdsverket.

Rapport 6311. ISBN 978-91-620-6311-5.

Naturvårdsverket a. Utsläpp av växthusgaser år 2011, hämtad 2013, www.naturvardsverket.se

Naturvårdsverket (2010) Gör arbetet med klimat­ strategier någon skillnad? En utvärdering av lokalt klimatstrategiarbete Stockholm: Naturvårdsverket­. ISBN 978-91-620-6358-0.pdf

Naturvårdsverket a (2012). Underlag till en färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050.

Stockholm: Naturvårdsverket. Rapport 6537 ISBN 978-91-620-6537-9

Naturvårdsverket b (2012) Ett mål flera medel. Styrmedelskombinationer i klimatpolitiken.

Rapport­ 6491, ISBN 978-91-620-6491-4

Naturvårdsverket a (2013). Utsläpp av växthusgaser år 2011, hämtad 2013, www.naturvardsverket.se

70 4. Styrmedel och åtgärder

Naturvårdsverket b (2013). Underlag till Sveriges­ klimatrapportering till UNFCCC 2013.

NFS 2006:6 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning

Näringsdepartementet, 2012 b. Proposition

2011/12:118 Planeringsssystem för infrastruktur

Näringsdepartementet c 2012. Proposition 2012/13:25 Investeringar för ett starkt och håll­ bart transportsystem

Näringsdepartementet (2013), Industrin ska kunna fortsätta spara energi, hämtad 2013-09-03, www.regeringen.se/sb/d/15709/a/201349

Plan- och bygglag (2010:900)

Profu (2013). Beräkningar med MARKAL- NORDIC inför Sveriges klimatrapportering

(NC6). Mölndal: Profu i Göteborg AB.

Profu (2011). Utvecklad modellutvärdering av CO2-utsläppen från bostäder och service.

Mölndal: Profu i Göteborg AB.

Prop. 2008/09:162 En sammanhållen klimat-

och energipolitik – Klimat. Miljödepartementet.

Prop. 2008/09:163 En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi. Näringsdepartementet.

Prop. 2009/10:170: En enklare plan- och bygglag. Miljödepartementet.

Prop. 2009/10:41 Vissa punktskattefrågor med anledning av budgetpropositionen för 2010. Finansdepartementet.

Prop. 2011/12:1 Budgetpropositionen för 2012, utgiftsområde 23, sid 59. Finansdepartementet. Prop. 2011/12:118: Planeringssystem för trans- portinfrastruktur. Näringsdepartementet.

Prop. 2012/13:21 Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem

Prop. 2012/13:25: Investeringar för ett starkt och hållbart transportsystem Näringsdeparte- mentet a.

Regeringen, Att möta globala utmaningar –skrivelse om samstämmighet för utveckling, skrivelse 2009/10:129, 2010-03-18 till Riksdagen

Regeringsbeslut 2012-12-20, N2012/6395/TE och delvis N2012/6434/TE (Näringsdeparte- mentet d): Uppdrag till Trafikverket att ta fram ett förslag till nationell trafikslagsövergripande plan för utveckling av transportsystement för perioden 2014-2025. (Rskr 2012/13:119).

Regeringskansliet (2010), Sveriges Nationella Handlingsplan för främjande av förnybar energi enligt Direktiv 2009/28/EG och Kommissionens beslut av den 30.6.2009

Regeringskansliet (2011), Sveriges andra natio- nella handlingsplan för energieffektivisering

Regeringskansliet (2013), Report for Sweden on assessment of projected progress In accordance with article 3.2 under Council Decision No 280/2004/ EC on a Mechanism for Monitoring Community Greenhouse Gas Emissions and for Implementing the Kyoto Protocol

Regulation (EU) No 525/2013 of the European Parliament and of the Council of 21 May 2013 on a mechanism for monitoring and reporting greenhouse gas emissions and for reporting other information at national and Union level relevant to climate change and repealing Decision No 280/2004/EC

Riksrevisionen (2012) Svensk klimatforskning – vad kostar den och vad har den gett? Stockholm: Riksrevisionen. RIR 2012:2. ISBN 978 91 7086 275 5

Skatteverket a (2013), Ändrade skatter på bränslen och el fr.o.m. 2013, hämtad 2013-09-03, www. skatteverket.se/download/18.2b543913a42158a cf800016263/1354780124382/ Skattesatser+2013+RA.pdf

Skatteverket b (2013), Ändrade bestämmelser för kraftvärmeanläggningar och vissa värmeleveranser, hämtad 2013-09-03, www.skatteverket.se/omoss/nyheter/2012/ nyheter/nyaskattereglerfranarsskiftet.5.2b54391 3a42158acf800024610.html

4. Styrmedel och åtgärder

71

 

 

Skatteverket c (2013), Förändringar avseende beskattning av bränsle och elektrisk kraft som träder i kraft den 1 januari 2011, hämtad 2013- 09-03, www.skatteverket.se/download/18.6fdde 64a12cc4eee23080006350/1292846720922/ Information_sammanst%C3%A4llning_%C3%A 4ndringar_2011.pdf

Skatteverket d (2013), Nedsatt koldioxidskatt för bränslen som förbrukas i anläggning som omfattas­ av handeln med utsläppsrätter, hämtad 2013-09-03, http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/ skatter/punktskatter/energiskatter/utslappsratter

.4.121b82f011a74172e5880006846.html

Skatteverket e (2013). Hämtad från www April 2013 http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/ skatter/punktskatter/allapunktskatter/energi­skatter

.4.18e1b10334ebe8bc8000843.html

Skogsstyrelsen a (2013), Skogsbruk i ett förändrat klimat, hämtad från www 2013-09-05 http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/ Projekt/Landsbygdsprogrammet/Skogsbruk-i-ett- forandrat-klimat/

Skogsstyrelsen b (2013), Skogsägaren och klimatet, hämtad från www 2013-09-05 www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Projekt/ Landsbygdsprogrammet/Kunskap-for-dig-och-din- skog/

Skogsstyrelsen c (2013), Bioenergi från skogen, hämtad från www 2013-09-05 www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Projekt/ Landsbygdsprogrammet/Bioenergi-fran-skogen/

Skogsstyrelsen d (2013), Skog och klimat, hämtad från www 2013-11-27 http://www.skogsstyrelsen. se/Myndigheten/Skog-och-miljo/Skog-och-klimat1/

SOU 2008:110: Ett energieffektivare Sverige. Slutbetänkande av Energieffektiviseringsutred- ningen. ISBN 978-91-38-23103-6

SPBI 2013. Svenska Petroleum och Biodrivmedel­ Institutet. Statistik hämtad från www 2013 http://spbi.se/

Sverige kommuner och landsting (2012) Nyckeltal energi och klimat 2012. ISBN 978-91-7164-895-2

Trafikverket b (2012). Trafikverkets miljörapport 2012, publikationsnummer 2013:061

Trafikverket a (TRV 2012/38626): Förslag till nationell plan för transportsystemet 2014-2025, remissversion 2013-06-14.

Trafikverket a (2013). Bilindex 2012 – Index över nya bilars klimatpåverkan

Publikationsnummer: 2013:053

Trafikverket b (2013). Trafikverket Bilindex– Index över nya bilars klimatpåverkan. Tidigare utgåvor av årliga rapporter. Sammanställning från årliga rapporterna utförd av Gugge Haglund, Trafik­verket 2013.

72 4. Styrmedel och åtgärder

4. Styrmedel och åtgärder

73

 

 

5Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Prognosen över utsläpp och upptag av växthusgaser som beskrivs i detta kapitel har tagits fram för den- na nationalrapport samt för Sveriges rapportering till EU (Miljödepartementet, 2013) i enlighet med de krav som ställs i EU-beslutet om övervakning av växthus- gaser1. Prognosens referensscenario baseras på befint- liga styrmedel som antagits av EU och Sveriges riks- dag2 samt en ekonomisk framtidsbedömning. Progno- sen är ett resultat av en rad antaganden som alla är behäftade med osäkerhet och kan främst ses som en konsekvensanalys av de antaganden som gjorts. Resul- tatet ska tolkas med detta i åtanke.

Metoden för att beräkna prognosen är främst uppbyggd för att göra en prognos på medellång eller lång sikt, vilket innebär att prognosen inte tar hänsyn till mer kortsiktiga variationer. För antagan- den och beräkningsförutsättningar samt metodik se bilaga 5. Utöver prognosen med befintliga styrmedel­ har två känslighetsalternativ beräknats samt en prog- nos som inkluderar planerade styrmedel, utöver de redan beslutade.

5.1Prognos för de totala utsläppen

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, räknat i koldioxidekvivalenter, var 61,4 miljoner ton koldioxid­ ekvivalenter­ år 2011, exklusive utsläpp och upptag av växthusgaser från sektorn markanvändning, för-

100

80

60

40

20

0

1990 1991 1992

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

2000 2001 2002

2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

2015

2020

-20

 

 

 

 

 

 

-40

 

 

 

 

 

 

-60

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt utsläpp

 

LULUCF

Kyotomål

 

Figur 5.1 Historiska och prognostiserade totala utsläpp av växthusgaser och Sveriges Kyotomål.

ändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). Prognosresultatet, se Figur 5.1 och Tabell 5.1, pekar mot att de totala utsläppen av växthusgaser (exkl. LULUCF) kommer att minska långsamt under prog- nosperioden. År 2020 bedöms de totala utsläppen vara 19 procent lägre jämfört med 1990 och år 2030 bedöms de sjunka ytterligare till 21 procent lägre än 1990.

Sektorn markanvändning, förändrad markanvänd- ning och skogsbruk (LULUCF) har under perioden 1990-2011 bidragit till en nettosänka för Sverige och beräknas göra det även till 2030.

Tabell 5.1 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag av växthusgaser per sektor (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Energi

53,7

45,0

44,8

44,3

43,6

42,8

-17%

-20%

Industriprocesser

6,3

6,7

6,3

6,2

6,2

6,2

-2%

-2%

Användning av lösningsmedel

0,3

0,3

0,3

0,3

0,3

0,3

-6%

-11%

Jordbruk

9,0

7,8

7,5

7,3

7,3

7,2

-19%

-20%

Avfall

3,4

1,7

1,3

1,1

0,9

0,8

-69%

-77%

Totala utsläpp

72,8

61,5

60,3

59,2

58,2

57,3

-19%

-21%

Markanvändning (LULUCF)

-37,2

-35,2

-24,9

-23,0

-21,9

-23,9

-38%

-36%

 

1 Beslut nr 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom

2 Till och med årsskiftet 2011/2012

 

gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet (detta beslut upphävdes och ersattes

 

 

år 2013 av EU-förordning nr 525/2013)

 

74

 

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

 

 

 

 

 

 

 

 

25

 

 

Inrikes transporter

equivalent

 

 

 

Energiindustri

20

 

 

Förbränning inom

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

industrin

2

15

 

 

Jordbruk

of CO

 

 

 

Industriprocesser

tonnes

10

 

 

Lokaler, hushåll,

 

 

 

 

 

 

 

Million

 

 

 

areella näringar

5

 

 

Diffusa utsläpp

 

 

 

 

 

 

 

Avfall

 

0

 

2030

Militär

 

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010

2020

 

Användning av

 

 

 

 

 

 

 

 

lösningsmedel

Figur 5.2 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från olika sektorer.

5.2Prognos per gas

År 2011 bestod cirka 80 procent av de totala utsläp- pen av koldioxid medan lustgasutsläppen stod för 11 procent, metanutsläppen för 8 procent, och de fluo- rerade växthusgaserna för knappt 2 procent. Mellan 2011 och 2030 bedöms utsläppen av alla gaser minska. Sammansättningen av växthusgaser förändras under prognosperioden på så sätt att koldioxidutsläppens andel beräknas öka något. De historiska utsläppen och prognos per gas visas i Tabell 5.2.

5.3Prognos per sektor

Utsläppsprognosen bygger på många olika antagan- den och utvecklingen för växthusgasutsläppen skiljer sig åt mellan olika sektorer. Exempel på drivkrafter i några sektorer för utsläppsutvecklingen är den eko- nomiska utvecklingen, priser, befolkningstillväxt och styrmedel. Under perioden 2011 till 2030 bedöms till exempel utsläppen från inrikes transporter minska

medan utsläppen från energiindustrin bedöms ligga kvar på samma nivå. Förbränning inom industrin be- döms öka något fram till år 2020 varefter de minskar något. Övriga sektorer­ minskar något under prognos- perioden, se Figur 5.2.

5.3.1 Energiindustrin

Utsläpp från energiindustrin, det vill säga el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier samt tillverkning av fasta bränslen bedöms var för sig ha olika utveck- ling under prognosperioden men totalt sett ligger ut- släppen på samma nivå under hela prognosperioden. Detta är ett resultat av att utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktionen­ minskar något medan ut- släppen från raffinaderier ökar betydligt. Utsläppen från tillverkning av fasta bränslen ligger på ungefär samma nivå under prognosperioden. Det är främst utsläppen av metan som ökar, se Tabell 5.3.

El- och fjärrvärmeproduktion

Utsläppen av växthusgaser från el- och fjärrvärmepro- duktion bedöms minska något från 2011 till 2030, se Tabell 5.4. Utsläppen minskar trots en ökad produk- tion av framför allt el men även fjärrvärme i början av prognosperioden. Att utsläppen minskar trots en ökad produktion beror på en delvis förändrad sam- mansättning av insatt bränsle. En ökad användning av naturgas, bränslen från järn- och stålindustrin samt till viss del avfall bidrar till ökade utsläpp men ök- ningen dämpas av en ökad användning av biobränsle och vindkraft samt en minskad användning av olja, kol och torv. Användningen av biobränsle ökar framför­ allt i kraftvärmeverk, vilket gynnas av både elcerti­ fikatsystemet och EU:s system för ­handel med ut- släppsrätter. Mellan 2012 och 2020 antas elproduk- tionen öka mer än elanvändningen vilket innebär en prognostiserad nettoexport på cirka 23 TWh år 2020.

Tabell 5.2 Historiska och prognostiserade totala utsläpp av växthusgaser, exkl. LULUCF, fördelat per gas (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Koldioxid

57,0

48,7

48,6

48,3

47,6

47,0

-15%

-18%

Metan

6,9

5,6

4,4

4,0

3,8

3,7

-42%

-47%

Dikväveoxid

8,4

6,7

6,5

6,4

6,3

6,3

-24%

-24%

Fluorerade växthusgaser

0,5

1,1

0,7

0,5

0,4

0,3

-2%

-35%

Totala utsläpp

72,8

61,5

60,3

59,2

58,2

57,3

-19%

-21%

(exkl. LULUCF)

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabell 5.3 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från energiindustrin (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Koldioxid

9,8

10,1

10,0

9,9

9,9

9,9

1%

1%

Metan

0,02

0,09

0,10

0,08

0,08

0,09

271%

286%

Dikväveoxid

0,3

0,4

0,4

0,4

0,4

0,4

24%

27%

Totala utsläpp

10,1

10,7

10,5

10,4

10,4

10,4

2%

3%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

75

 

 

Raffinaderier

Utsläppen från raffinaderier beräknas öka betydligt under hela prognosperioden, se Tabell 5.5. Ökningen beror dels på en antagen ökad produktion dels på ökade utsläpp vid tillverkning av produkter som upp- fyller högre kvalitetskrav. Utsläppen från raffinaderier redovisas även i sektorn diffusa utsläpp.

Tillverkning av fasta bränslen

Utsläppen av växthusgaser från tillverkning av fasta bränslen bedöms ligga kvar på samma nivå som de senaste åren fram till 2030, cirka 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

5.3.2 Utsläpp från industri

För att täcka in industrins utsläpp måste både process­ utsläpp och utsläpp från förbränning inom industrin beaktas, vilka redovisas i olika CRF-koder (Common Reporting Format) enligt UNFCCC:s rapporterings- riktlinjer. Utsläpp av växthusgaser från industripro- cesser kommer från materialen i processerna och utgör

30-40 procent av industrins totala utsläpp. Utsläpp från industriernas förbränning av fossila bränslen utgör resten.

Utsläppen från industrins förbränning varierar över åren, främst beroende på produktionsvolym och konjunktursvängningar. Ett fåtal energiintensiva branscher står för en stor del av utsläppen i sektorn. Järn- och stålindustrin, massa- och pappersindus­­t­ rin och kemiindustrin står tillsammans för nästan hälften av sektorns utsläpp.

Den totala energianvändningen inom industrin be- räknas öka mellan 2011 och 2030 främst till följd av en antagen produktionsökning. Däremot bedöms utsläp- pen från industrins förbränning minska, se Tabell 5.6. Denna bedömning bygger framför allt på att utsläp- pen väntas minska från massa- och pappersindustrin, till följd av en omställning från fossila bränslen till en ökad biobränsleanvändning. Även utsläppen­ från kemi-, metall-, verkstads-, mineral- och livsmedels­ industrin minskar något. Däremot bedöms utsläppen från gruv- samt järn- och stålindustrin öka något. 

Tabell 5.4 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från el- och fjärrvärmeproduktion (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Koldioxid

7,7

7,8

7,5

7,2

7,1

7,0

-5%

-17%

Metan

0,02

0,09

0,08

0,07

0,07

0,07

-7%

-19%

Dikväveoxid

0,3

0,4

0,4

0,4

0,4

0,4

232%

195%

Totala utsläpp

8,0

8,3

8,0

7,6

7,5

7,4

-5%

-17%

Elproduktion (TWh)

142

147

160

174

175

175

23%

23%

Fjärrvärmeproduktion (TWh)

41

56

57

59

58

57

42%

38%

Tabell 5.5 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från raffinaderier (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020 1990-2030

Koldioxid

1,8

2,0

2,2

2,4

2,5

2,6

34%

45%

Metan

0,001

0,001

0,001

0,001

0,001

0,001

29%

39%

Dikväveoxid

0,02

0,02

0,02

0,03

0,03

0,03

25%

35%

Totala utsläpp

1,8

2,0

2,2

2,4

2,5

2,6

34%

45%

Tabell 5.6 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från industrins förbränning (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Koldioxid

11,5

9,0

9,4

10,0

9,7

9,5

-13%

-17%

Metan

0,05

0,05

0,05

0,04

0,04

0,05

-5%

-1%

Dikväveoxid

0,5

0,5

0,5

0,5

0,5

0,5

-4%

-6%

Totala utsläpp

12,1

9,5

10,0

10,5

10,3

10,0

-13%

-17%

Energianvändning (TWh)

140

144

158

171

175

178

22 %

27%

Tabell 5.7 Historiska och prognostiserade utsläpp från industriprocesser (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020 1990-2030

Koldioxid

4,9

5,5

5,4

5,6

5,6

5,7

13%

16%

Metan

0,01

0,01

0,02

0,02

0,02

0,02

19%

25%

Lustgas

0,9

0,1

0,1

0,1

0,1

0,2

-84%

-83%

Fluorerade växthusgaser

0,5

1,1

0,7

0,5

0,4

0,3

-2%

-35%

Totala utsläpp

6,3

6,7

6,3

6,2

6,2

6,2

-2%

-2%

76 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

De processrelaterade utsläppen av koldioxid, metan och lustgas bedöms öka något under prognosperio­ den. Utsläppen av fluorerade växthusgaser har haft en ökande trend under perioden 1990-2009 var­ efter utsläppen minskar och bedöms fortsätta minska mellan 2011 och 2020 och 2030. Minskningen beror främst på de förbud som successivt träder i kraft inom EU för ett flertal användningsområden för fluorerade­ växthusgaser. Nettoeffekten för de processrelaterade utsläppen från industrin är att de minskar något fram till år 2030, se Tabell 5.7.

5.3.3 Lokaler, hushåll, jordbruk, skogsbruk och fiske

Utsläppen från lokaler, hushåll och areella näringar har minskat kraftigt under perioden 1990-2011 och väntas fortsätta att minska något till 2020 och 2030, se Tabell 5.8. Minskningen beror främst på att olja för uppvärm- ning och varmvatten i bostäder och lokaler ersätts med värmepumpar, biobränsle och fjärrvärme.

Utsläppen från energianvändning inom jordbruket bedöms minska mellan 2011 och 2020 till följd av en minskad användning av diesel till arbetsmaskiner och minskad oljeanvändning till växthus och andra lantbruksbyggnader. Utsläppen från arbetsmaskiner

inom skogsbruket bedöms ligga på en jämn nivå under prognosperioden.

5.3.4 Militär

Utsläpp från militära transporter har minskat mellan 1990 och 2011. Under prognosperioden bedöms utsläppen ligga kvar på ungefär samma nivå som de senaste åren, mellan 0,2 och 0,3 miljoner ton kol­ dioxidekvivalenter, se Tabell 5.9.

5.3.5 Diffusa utsläpp

Den större delen av utsläppen i denna sektor härrör från raffinaderier. De diffusa utsläppen beräknas ligga kvar på ungefär samma nivå under prognosperioden, d.v.s. ungefär 1,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter, se Tabell 5.10.

5.3.6 Transporter

Utsläpp i transportsektorn har ökat 2011 jämfört med 1990. Sedan 2005 har trenden dock varit svagt minskande utsläpp. Minskningstakten bedöms klinga av men fortsätter enligt prognosen fram till 2030, se Tabell 5.11 och 5.12.

Huvuddelen av utsläppen kommer från person- bilar och tunga fordon. Minskningen av utsläppen

Tabell 5.8 Historiska och prognostiserade utsläpp från lokaler, hushåll och areella näringar (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Koldioxid

10,4

3,1

2,9

2,6

2,3

2,1

-75%

-80%

Metan

0,24

0,31

0,25

0,25

0,22

0,21

2%

-15%

Dikväveoxid

0,29

0,27

0,24

0,23

0,22

0,21

-20%

-27%

Totala utsläpp

10,9

3,7

3,3

3,1

2,8

2,5

-72%

-77%

Tabell 5.9 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från militär (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Koldioxid

0,8

0,2

0,2

0,2

0,2

0,2

-71%

-71%

Metan

0,001

0,00004

0,0002

0,0002

0,0002

0,0002

-81%

-81%

Dikväveoxid

0,02

0,002

0,005

0,005

0,005

0,005

-68%

-68%

Totala utsläpp

0,9

0,2

0,2

0,3

0,3

0,3

-71%

-71%

Tabell 5.10 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från diffusa utsläpp (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020 1990-2030

Koldioxid

0,3

0,9

0,9

0,9

0,9

0,9

189%

189%

Metan

0,08

0,1

0,1

0,1

0,1

0,1

25%

25%

Dikväveoxid

0,001

0,004

0,004

0,004

0,004

0,004

192%

192%

Totala utsläpp

0,4

1,0

1,0

1,0

1,0

1,0

157%

157%

Tabell 5.11 Historiska och prognostiserade utsläpp från inrikes transporter (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Koldioxid

18,9

19,8

19,6

18,9

18,7

18,4

0.1%

-3%

Metan

0,2

0,05

0,03

0,02

0,02

0,01

-90%

-90%

Dikväveoxid

0,2

0,2

0,2

0,2

0,2

0,2

-7%

9%

Totala utsläpp

19,1

20,0

19,8

19,1

18,9

18,7

-1%

-3%

Bensin (TWh)

49,8

34,5

30,3

23,2

20,2

17,2

-53%

-65%

Diesel (TWh)

16,5

36,2

39,6

43,7

45,8

47,9

165%

191%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

77

 

 

mellan 2011 och 2020 beror främst på en minskad användning av bensin och övergång till diesel och energieffektivare fordon. En viss övergång till bio- bränslen bidrar också till den avtagande trenden.

Utsläppen från inrikes flyg har minskat de senaste åren då en större andel av persontrafiken för kortare flygresor flyttas över till tåg. Denna trend bedöms fortsätta och utsläppen minskar till år 2020 och 2030. Utsläppen från inrikes sjöfart bedöms minska till 2020 och 2030. Järnvägstrafiken bedöms öka till 2020 och 2030, men utsläppen väntas inte öka då trafiken till stor del är eldriven.

5.3.7 Användning av lösningsmedel och andra produkter

Utsläppen av växthusgaser från användning av lös- ningsmedel och andra produkter har minskat något mellan 1990 och 2011. Till år 2020 och 2030 bedöms utsläppen ligga kvar på ungefär samma nivå som de senaste åren, knappt 0,3 miljoner ton koldioxidekvi- valenter, se Tabell 5.13.

5.3.8 Avfall

Utsläppen av metan från avfallsdeponier har minskat sedan 1990 till följd av att deponiförbud, kommunala

avfallsplaner och avfallsskatt bidrar till att mindre av- fallsmängder deponeras. Ytterligare minskning har skett genom metangasinsamling. Utsläppen bedöms fortsätta att minska till 2020 och till 2030, se Tabell 5.14, till följd av fortsatt minskade mängder avfall till deponier och metaninsamling.

Utsläppen av koldioxid från förbränning av far- ligt avfall och dikväveoxid från avloppshantering är små och bedöms ligga på samma nivå som 2011 och under prognosperioden.

5.3.9 Jordbruk

Sedan 1990 har utsläppen minskat från jordbruks- sektorn och utsläppen beräknas fortsätta att minska fram till 2020, se Tabell 5.15. Dikväveoxid står för en något större procentuell minskning än metan men också för en större andel av utsläppen.

Minskningen beror till stor del på ett minskat antal nötkreatur, vilket bidrar till lägre metanavgång från djurens matsmältning och minskade utsläpp av metan och dikväveoxid från stallgödsel. Utsläppen av dikväveoxid bedöms även minska som en följd av minskad spannmålsareal, minskad användning av mineralgödsel,­ reducerad kväveutlakning och över- gång till flytgödselhantering, se Tabell 5.16.

Tabell 5.12 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från olika transportslag (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020 1990-2030

Vägtrafik

17,6

18,6

18,4

17,7

17,4

17,2

0%

-2%

Flyg

0,7

0,5

0,6

0,6

0,6

0,6

-8%

-13%

Sjöfart

0,6

0,5

0,5

0,5

0,5

0,5

-18%

-18%

Bantrafik

0,1

0,07

0,07

0,07

0,07

0,07

-35%

-35%

Övrigt*

0,3

0,3

0,3

0,3

0,3

0,3

8%

8%

* I övrigt ingår de arbetsmaskiner som inte används inom industrin, jordbruk och skogsbruk eller hushåll

Tabell 5.13 Historiska och prognostiserade utsläpp från användning av lösningsmedel och andra produkter uppdelat

(miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Koldioxid

0,24

0,16

0,16

0,16

0,15

0,15

-35%

-38%

Dikväveoxid

0,090

0,13

0,13

0,13

0,13

0,13

39%

39%

Totala utsläpp

0,33

0,29

0,29

0,28

0,28

0,28

-15%

-17%

Tabell 5.14 Historiska och prognostiserade utsläpp från avfallssektorn (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020 1990-2030

Koldioxid

0,04

0,06

0,05

0,05

0,05

0,05

25%

25%

Metan

3,2

1,5

1,1

0,8

0,7

0,6

-74%

-82%

Dikväveoxid

0,2

0,2

0,2

0,2

0,2

0,2

-22%

-22%

Totala utsläpp

3,4

1,7

1,3

1,1

0,9

0,8

-69%

-77%

Tabell 5.15 Historiska och prognostiserade utsläpp från jordbrukssektorn (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Metan

3,2

2,9

2,8

2,7

2,7

2,7

-15%

-15%

Dikväveoxid

5,8

4,9

4,7

4,6

4,6

4,5

-21%

-22%

Totala utsläpp

9,0

7,8

7,5

7,3

7,3

7,2

-19%

-20%

78 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Ett minskat antal mjölkkor och en fortsatt min­skad areal spannmålsodling till år 2020 och 2030 är ett resultat av en ökad produktivitet, produktionsnivån­ ligger på samma nivå år 2030 som idag. I scenariot har även utvecklingen av jordbrukspriser samt en fortsatt anpassning till den senaste reformen av EU:s jordbrukspolitik från 2005 med frikoppling av stödet från produktionen vägts in.

5.3.10 Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk

Sektorn markanvändning, förändrad markanvänd- ning och skogsbruk (LULUCF) bidrog under perioden 1990-2011 till en årlig nettosänka i Sverige. Under perioden har sänkan varierat, men trenden pekar mot en något minskande sänka från sektorn.

Nettoupptaget från LULUCF beror framför allt på upptaget av koldioxid i levande biomassa i skog som i sin tur påverkas av avverkning och tillväxt. Prognosen baseras på ett långsiktigt hållbart scena- rio där den årliga avverkningen är maximal i rela- tion till årlig tillväxt, dvs ingen överavverkning sker. Dessutom bedöms uttaget av skogsrester ökas som en följd av ökad efterfrågan på bioenergi. Till följd av en antagen klimatförändring förhöjs den årliga tillväxten med 2 procent perioden 2010 till 2020 och med 4 procent perioden 2020 till 2030. Dessa förutsättningar för scenariot resulterar i att netto- sänkan beräknas minska till 2025 men därefter öka till 2030, se Tabell 5.17.

5.3.11 Internationell bunkring

De totala utsläppen av växthusgaser från utrikes sjö- fart och flyg, så kallad internationell bunkring, har ökat mellan 1990 och 2011 och bedöms fortsätta att öka till 2020, dock inte i samma takt som tidigare, se Tabell 5.18. Utsläppsökningen till 2020 beror främst på att utsläppen ökar från internationell sjöfart på grund av en ökad godsexport.

Även utsläppen av växthusgaser från internatio- nellt flyg beräknas öka till 2020. Ökningen förkla- ras av att den privata konsumtionen förväntas öka vilket för med sig ett ökat resande.

5.4Känslighetsanalys

Två känslighetsalternativ har tagits fram för energi- sektorn, ett alternativ med lägre utsläpp (högre fos- silbränslepriser) och ett alternativ med högre utsläpp (högre ekonomisk tillväxt), se Tabell 5.19. I alterna- tivet med lägre utsläpp är priserna för fossila bräns- len cirka 30 procent högre än i huvudalternativet. Dessutom antas elpriset bli högre. I övrigt är förut- sättningarna identiska med dem som gäller för refe- rensscenariot, (se bilaga 5). I alternativet med högre utsläpp antas en högre BNP-utveckling och därmed även högre tillväxt i industrin och ökat transport­ arbete.

Resultatet visar att alternativet med högre fossil­ bränslepriser ger, som väntat, lägre utsläpp till 2030 än i referensscenariot. Med cirka 30 procent högre

Tabell 5.16 Historiska och prognostiserade utsläpp från jordbrukssektorn uppdelad på matsmältning, gödsel och mark

(miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

Matsmältning

3,0

2,6

2,5

2,4

2,4

2,4

-18%

Gödselhantering

1,0

0,7

0,7

0,7

0,7

0,7

-27%

Mark

5,1

4,4

4,3

4,2

4,1

4,1

-18%

Totala utsläpp

9,0

7,8

7,5

7,3

7,3

7,2

-19%

Tabell 5.17 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag från LULUCF (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Skogsmark

-40,5

-39,3

-29,5

-27,4

-26,3

-28,3

-32%

-30%

Åkermark

2,4

1,3

2,0

1,8

1,8

1,8

-28%

-28%

Betesmark

-0,3

0,001

-0,07

-0,06

-0,06

-0,06

-80%

-81%

Våtmark

0,04

0,05

0,05

0,05

0,05

0,05

37%

37%

Bebyggelse

1,2

2,7

2,6

2,6

2,6

2,6

122%

122%

Totala utsläpp

-37,2

-35,2

-24,9

-23,0

-21,9

-23,9

-38%

-36%

Tabell 5.18 Historiska och prognostiserade utsläpp från internationell bunkring (miljoner ton koldioxidekvivalenter.)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Sjöfart

2,3

6,0

7,6

7,8

7,8

7,8

242%

245%

Flyg

1,4

2,3

2,3

2,4

2,5

2,6

76%

93%

Totala utsläpp

3,6

8,3

9,9

10,1

10,3

10,4

180%

188%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

79

 

 

fossilbränslepriser bedöms utsläppen minska ytter- ligare till 58,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2020, vilket är cirka 19 procent lägre än 1990 års utsläpp. Till år 2030 minskar utsläppen till 22 procent lägre än 1990 års utsläpp. De högre fossil- bränslepriserna ökar incitamenten att byta ut fos- sila bränslen och öka energieffektiviseringen. Inves- teringstakten för att fasa ut fossila bränslen inom industrin förväntas därför öka, liksom investeringar i energieffektivisering. I sektorn lokaler, hushåll och areella näringar bedöms alla bränslen minska utom biobränsle och fjärrvärme. Konverteringen från eld- ningsolja till andra uppvärmningssätt i lokaler, hus- håll och areella näringar påskyndas. Ett högre oljepris bedöms ha en dämpande effekt på persontransporter och för godstransporterna ökar effek­tiviserings­takten­ genom både förbättrad teknik och effektivare logistik. De högre fossilbränslepriserna leder till högre elpri- ser vilket gynnar vindkraft i detta scenario.

Scenariot med högre ekonomisk tillväxt i energi- och transportsektorn ger högre utsläpp än i refe- rensscenariot. Istället för en minskning med 19 pro- cent som i referensscenariot ger det en minskning på 18 procent till år 2020. Till år 2030 bedöms ut- släppen minska med 19 procent. En starkare ekono- misk tillväxt ger ökad produktion i industrin, vilket leder till ökad energianvändning och därmed högre utsläpp. Högre ekonomisk tillväxt ger även högre import och export och en ökad efterfrågan på såväl gods- som persontransporter.

5.5Prognos med ytterligare åtgärder

Nationella åtgärder för att minska utsläpp av växt- husgaser ses över kontinuerligt och uppdateras, al- ternativt att nya införs. En prognos med ytterligare åtgärder tas fram för att visa effekten av planerade styrmedel på växthusgasutsläppen. En fortsatt an- vändning av biobränslen anses viktig för att upp-

fylla etappmålet om Begränsad klimatpåverkan till år 2020, men ses också som en viktig komponent i energi- och klimatpolitiken i ett längre perspektiv samt i regeringens prioritering om en fossiloberoen- de fordonsflotta.

För att främja förnybar energi i vägtransportsek- torn befrias från och med den 1 februari 2013 upp till och med 5 volymprocent hållbara biodrivmedel i bensin och dieselbränsle från hela koldioxidskatten och större delen av energiskatten. E85 och andra hållbara höginblandade biodrivmedel och biodriv- medel utan fossilt innehåll befrias helt från koldioxidskatt­ och energiskatt för den biobaserade andelen. För hållbara hydrerade vegetabiliska och animaliska oljor och fetter, förkortas HVO, gäller be- frielsen från koldioxidskatt och energiskatt upp till och med 15 volymprocent HVO i dieselbränsle sedan den 1 januari 2012. Från och med 1 maj avser regeringen att införa ett kvotpliktssystem för lågin- blandade biodrivmedel (Prop 2011/12:100).

Beräkningarna visar att kvotpliktssystemet resul- terar i en sänkning av utsläppen med 0,4-0,6 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter till år 2020 och 2030, se Tabell 5.20.

5.6Jämförelse med den femte

nationalrapporten

I Sveriges femte nationalrapport om klimatförändring- ar, NC5, (Miljödepartmentet, 2010) visade prognosen en minskning av de totala utsläppen av växthusgaser med 10 procent mellan 1990 och 2010 och en minsk- ning med 12 procent mellan 1990 och 2020. Prognosen som redovisas här i Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar (NC6) bygger delvis på andra anta- ganden och bedömningar baserat på de senaste årens utveckling, se Tabell 5.21. Den nya prognosen visar en minskning av de totala utsläppen av växthusgaser med 19 procent mellan 1990 och 2020 och en minskning

Tabell 5.19 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser för olika känslighetsalternativ exkl. LULUCF (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Referensscenario

72,8

61,4

60,3

59,2

58,2

57,3

-19%

-21%

Alternativ lägre

72,8

61,4

60,1

58,7

57,7

56,8

-19%

-22%

utsläpp

 

 

 

 

 

 

 

 

Alternativ högre

72,8

61,4

60,7

60,0

59,5

59,1

-18%

-19%

utsläpp

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabell 5.20 Historiska och prognostiserade totala utsläpp av växthusgaser i referensscenariot samt med ytterligare styrmedel exkl. LULUCF (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

 

1990

2011

2015

2020

2025

2030

1990-2020

1990-2030

Referensscenario

72,8

61,4

60,3

59,2

58,2

57,3

-19%

-21%

Med ytterligare

72,8

61,4

60,1

58,7

57,8

57,0

-19%

-22%

styrmedel

 

 

 

 

 

 

 

 

80 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

med 21 procent mellan 1990 och 2030. För en jäm­ förelse av den procentuella utsläpputvecklingen mellan 1990 och 2020 för de totala och sektorsvisa utsläppen visas i Figur 5.3.

40%

20%

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avfall

 

 

 

 

-20%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Energi

Transport

Industriprocesser

annan

 

Jordbruk

 

utsläpp

LULUCF

1990-2020 NC5

 

 

 

 

 

 

 

och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-40%

 

 

 

 

Lösningsmedel

produktanvändning

 

 

 

Totala

 

 

1990-2020 NC6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-60%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-80%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-100%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 5.3 Procentuell utsläppsutveckling mellan 1990 och

2020 enligt prognoserna i NC5 och NC6, totalt och per sektor.

Prognosen för energisektorn exklusive transporter ger en större reduktion av utsläpp till 2020 jämfört med prognosen i NC5. Skillnaden beror framför allt på olika antaganden, till exempel om fossilbränsle­ priser och elcertifikat.

För transportsektorn visar den nya prognosen en liten sänkning i utsläpp till 2020, jämfört med den relativt stora ökning prognosen till NC5 visade. Skillnaden mellan de två prognosresultaten beror framförallt på antaganden om högre energieffekti- visering men även högre fossilbränslepriser i NC6 än i NC5.

Tabell 5.21 Några antaganden för prognoser i femte national- rapporten (NC5) och den sjätte nationalrapporten (NC6)

 

NC5

 

NC6

 

 

2005-2010 2010-2020 2010-2020 2020-2030

BNP

2,6

2,1

2,4

1,9

(årlig %

 

 

 

 

förändring)

 

 

 

 

 

2010

2020

2020

2030

Råoljepris

90

90

112

128

(USD/fat)

 

 

 

 

Kolpris

96

96

104

110

(USD/ton)

 

 

 

 

Naturgaspris

9,2

9,2

10

12

(USD/Mbtu)

 

 

 

 

Handel med

30

30

16,5

36

utsläppsrät-

 

 

 

 

ter (Euro/ton

 

 

 

 

CO2)

 

 

 

 

Elcertifikat

17 TWh år

 

25 TWh år

 

(ny förnybar

2016

 

2020

 

el)

 

 

 

 

Kärnkraft

60 år

 

60 år

 

(ekonomisk

 

 

 

 

livslängd)

 

 

 

 

Prognosen för utsläpp från industriprocesser visar en sänkning av utsläppen till 2020 jämfört med den ökning som redovisades i NC5. Skillnaden beror på bland annat på att den nya prognosen bygger på andra antaganden och bedömningar baserat på de senaste årens utveckling.

Prognosen för jordbrukets utsläpp ger lägre reduk­ tion av utsläppen till 2020. Skillnaden beror på att en ny prognos med nya antaganden om bland annat produktions- och produktivitetsutveckling har tagits fram som visar på lägre minskningar av utsläppen till 2020.

För avfallssektorn visar prognosen en något mindre minskning av utsläppen till 2020. Skillnaden beror på att en ny prognos med nya antaganden har tagits fram.

Utsläppen från användning av lösningsmedel och andra produkter minskar lika mycket i prognosen för NC6 som i NC5.

Prognosen för sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk visar på en något lägre nettosänka jämfört med NC5. Skillnaden beror bland annat på att tidsserien över utsläpp och upptag av växthusgaser har reviderats och att en ny prognos har tagits fram.

5.7Utvärdering av de sammantagna

effekterna av politik och åtgärder

Detta avsnitt redovisar de samlade effekterna av de ekonomiska styrmedel som införts sedan 1990 och som är redovisade och kvantifierade i kapitel 4.Tabell 5.22 presenterar de sammantagna effekterna av de implementerade styrmedel som beräknats.

Tabell 5.22 Beräknade effekter av implementerade eko­ nomiska styrmedel uppdelat per sektor (miljoner ton koldioxid­­ ekvivalenter/år) (sammanfattning av redovisning i kap 4)

Sektor

2015

2020

El- och fjärrvärme

16

16

Bostäder och lokaler

0,3

0,5

Industrin

0

0,2

Transporter

4,6

5

Avfall

1,7

1,9

Totalt

22,6

23,6

I Figur 5.4 visas en beräknad utsläppsbana utan styr- medel tillsammans med en kurva med historiska och prognostiserade utsläpp i Sverige till år 2020. De historiska och prognosticerade utsläppen inklude- rar effekterna av implementerade styrmedel sedan: 1990 samt befintliga och planerade styrmedel från

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

81

 

 

år 2012. I beräkningen av utsläppen utan styrmedel ingår utöver effekten av de styrmedel som redovi- sats i kap 4 även effekten av de sektorsövergripande styrmedlen LIP och KLIMP, som har avslutats. Prog- nosen med styrmedel inkluderar styrmedel beslu- tade till år 2012 och kurvan med ytterligare styrme- del inkluderar planerade styrmedel som redovisats i avsnitt 5.5.

 

100

Beräknade utsläpp utan styrmedel

 

 

 

 

 

90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Mton)

80

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

60

Historiska och prognostiserade utsläpp med styrmedel

 

 

Utsläpp

50

 

 

 

 

Prognos med ytterligare styrmedel

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

0

1990

1995

2000

2005

2010

2015

2020

 

 

Historiska utsläpp

Prognos med styrmedel

Utsläpp utan styrmedel

Prognos med ytterligare styrmedel

Figur 5.4 Beräknade utsläpp utan implementerade styr­ medel och beräknade utsläpp med ytterligare planerade styrmedel jämfört med historiska utsläpp och prognosti­ serade utsläpp med införda styrmedel.

5.8Måluppfyllelse gentemot Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollets första åtagandeperiod

Enligt Sveriges åtagande under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod 2008-2012 och EU:s börde- fördelning, får Sveriges utsläpp av växthusgaser exklusive LULUCF inte överstiga tilldelad mängd, vilket uppgick till 104 procent av basårsutsläppen i genomsnitt för åren 2008 till 2012, när tilldelningen av antal utsläppsrätter (AAU) gjordes. Basåret är 1990 för alla utsläpp utom för fluorerade växthus- gaser som har 1995 som basår. Basårets utsläpp var när tilldelad mängd fastställdes 72,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta innebär att den till­ delade mängden utsläpp för Sverige fastställdes till 75 miljoner ton per år, i genomsnitt för åren 2008 till 2012, om flexibiliteter inte räknas in. Av detta har ungefär 22,4 miljoner ton allokerats till EU:s system för handel med utsläppsrätter. Taket för ut- släppen utanför handelssystemet uppgår till 52,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter som ett genom- snitt för 2008 till 2012.

Sveriges totala växthusgasutsläpp för 2008-2011 är rapporterade, dvs för de första fyra åren av den första åtagandeperioden under KP. För 2012 finns preliminära utsläpp som kan användas för att göra en preliminär beräkning av måluppfyllelse för första

åtagandeperioden. För utsläpp inom EU:s system för handel med utsläppsrätter finns rapporterade utsläpp för hela första åtagandeperioden. Genom- snittliga, preliminära, utsläpp utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter för perioden 2008 till 2012 blir 41,5 miljoner ton koldioxidekvivalen- ter. En gapanalys till målet, 52,6 miljoner ton kol­ dioxidekvivalenter, görs för de utsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläpps- rätter. Den preliminära gapanalysen visar att ut- släppen understiger målet med 11,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Dessutom kan Sverige tillgodoräkna sig en kol- sänka om 2,13 miljoner ton koldioxidekvivalenter enligt artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet. Detta innebär att Sveriges utsläpp maximalt får uppgå till 77,13 miljoner ton koldioxidekvivalenter i genom- snitt för år 2008 till 2012 om transaktioner av AAU, CER mm inte beaktas. De totala utsläppen uppgår preliminärt i genomsnitt till 61,7 miljoner ton kol- dioxidekvivalenter vilket innebär att utsläppen understiger­ målet med 13,3 miljoner ton i genom- snitt, inklusive effekten av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Tabell 5.23 Uppföljning av Kyotomålet

Basårsutsläpp Kyoto

72,2 Mt

Kyotomål, basår till första åtagandeperioden

4 %

(2008-2012)

 

Kyotomål 2008-12 per år

75 Mt

Tilldelning EU ETS (2008-2012)

22,4 Mt

Preliminära utsläpp utanför EU ETS (2008-2012)

41,5 Mt

Tilldelning EU ETS + preliminära utsläpp utanför

63,9 Mt

EU ETS per år

 

Kolsänka enligt artikel 3.3 och 3.4

2,13 Mt

Utsläpp 2008-12 per år inkl kolsänka

61,7 Mt

Genomsnittligt överskott av AAU per år

13,3 Mt

Utsläpp 2008-12 inkl kolsänka relativt basårsutsläpp

-18 %

LULUCF har under perioden 1990-2011 bidragit till en årlig nettosänka i Sverige. Under perioden har sänkan varierat mellan 27 och 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är endast en del av den- na kolsänka som får bokföras mot Kyotoåtagandet. Artikel 3.3 i Kyotoprotokollet är obligatorisk att bokföra medan länder kan välja att bokföra aktivite- ter i artikel 3.4. Sverige har valt att bokföra den del av artikel 3.4 som berör skogsbruk.

Kyotoprotokollets artikel 3.3 beräknas för åtagan- deperioden ge ett nettoutsläpp för Sverige, efter- som utsläppen från avskogning är större än upptag i ny- och återbeskogade marker. En skattning visar att utsläppet skulle bli 0,6 miljoner ton per år,

82 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

men denna beräkning är mycket osäker. Sverige väntas totalt ha en nettosänka för artikel 3.4 från LULUCF, som är större än nettokällan i artikel 3.3. Det innebär att Sverige kan neutralisera utsläppen i artikel 3.3 och sedan tillgodogöra sig en kolsänka på maximalt 2,13 miljoner ton. Tabell 5.23 visar att Sveriges Kyotomålet kan nås med enbart nationella åtgärder, även utan att räkna med kolsänkan.

5.9Måluppfyllelse EU:s klimat- och energipaket

Enligt EU:s klimat och energipaket ska växthusagas- utsläppen från unionen minska fram till 2020 med 20 procent jämfört med 1990 års utsläpp. De ut- släpp från anläggningar som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) minska med 21 procent mellan 2005 och 2020 för hela EU. För utsläpp som inte omfattas av EU ETS minska i enlig- het med ansträngningsfördelningsbeslutet, Effort Sharing Decision (ESD), 406/2009/EG. Detta beslut innebär för Sverige att utsläppen ska minska med 17 procent mellan år 2005 och 2020 i enlighet med en fastställd utsläppsbana, se Tabell 5.24.

Utsläppen från de svenska anläggningarna som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter var 19,4 miljoner ton koldioxid år 2005. Om skat- tade utsläpp från de anläggningar som tillkommer under andra handelsperioden 2008-12 och utsläpp från inrikes flyg läggs till, beräknas utsläppen inom EU:s system för handel med utsläppsrätter till 21,8 miljoner ton år 2005. I prognosen har antagits ett pris på utsläppsrätter på 17 euro per ton till 2020 och 38 euro per ton år 2030 (2007 års fasta priser). Priset påverkar de sektorer som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter i de modeller som har använts, tillsammans med andra priser och styr- medel. I prognosen beräknas utsläppen bli 23,8 mil­ joner ton år 2020 och 23,7 miljoner ton år 2030 (omfattning för den tredje handelsperioden, inklu­ sive utsläpp från flyg) från de anläggningar som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter med de antaganden som gjorts.

Tilldelningen för EU:s system för handel med ­utsläppsrätter i Sverige för perioden 2008-2012 är hittills 22,4 miljoner ton per år. Ytterligare 0,2 mil- joner ton kan tilldelas för nya deltagare. Tilldelning för svenska anläggningar till 2020 är inte beslutad ännu. Eftersom utsläppsminskningar till följd av handelssystemet kan genomföras i Sverige eller i andra medlemsländer är det inte möjligt att beräkna effekten av handelsystemet på de svenska utsläppen.

Måluppfyllelse kan därför endast bedömas på EU- nivå.

Utsläppen från de icke handlande sektorerna (med omfattningen av EU ETS för den tredje handels­ perioden) var 45,5 miljoner ton koldioxidekvivalen- ter år 2005, se Tabell 5.24. I prognosen med befint- liga åtgärder beräknas dessa utsläppminskat till 35,4 miljoner ton år 2020. Enligt prognosen klarar Sverige sin ESD-målbana med marginal med ett överskott av utsläppsrättigheter motsvarande mellan en och tre miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. I progno- sen med ytterligare åtgärder ingår styrmedel inom transportsektorn som beräknas minska utsläppen ytterligare med 0,4 till 0,6 miljoner ton år 2020.

Sverige kan enligt EU-regelverket tillgodoräk- na sig krediter från internationella projekt för att uppfylla sitt åtagande. Årligen är det möjligt att utnyttja krediter motsvarande 3 procent av 2005 års utsläpp (Naturvårdsverket, 2013b), samt ytter- ligare motsvarande 1 procent av 2005 års utsläpp för krediter som uppfyller särskilda villkor. Årligen motsvarar det möjliga utnyttjandet av krediter 1,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Dessutom finns möjlighet att föra över utsläppsutrymmen mellan medlemsländer med upp till 5 procent av det årliga utsläppsutrymmet. Utöver detta kan Sverige vid underskott låna utsläppsutrymme från kommande år med upp till 5 procent av det årliga utsläppsut- rymmet. Vid överskott kan utsläppsutrymmet föras över till kommande år.

Enligt EU:s direktiv om energi från förnybara källor, ska andelen förnybar energi öka till 49 procent år 2020 i Sverige. I referensscenariot bedöms andelen förnybar energi uppgå till 50,6 procent. I scenariot med en högre ekonomisk tillväxt sjunker andelen till 50,1 procent vilket beror på att energianvändningen ökar. I scenariot med högre fossilbränslepris blir an- delen samma som i referensscenariot. De höga fossila priserna gynnar användningen av förnybara energi- källor och bidrar till energieffektivisering vilket gör att energianvändningen dämpas.

5.10Måluppfyllelse för Sveriges etappmål för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan

Det svenska etappmålet3 för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan innebär, enligt riks- dagens klimatpolitiska beslut i juni 2009 (prop 2008/09:162), att utsläppen som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter ska minska med 40 procent eller cirka 20 miljoner ton

3 http://www.miljomal.se/sv/Hur-nar-vi-malen/Begransad-klimatpaverkan/Utslapp-av-vaxthusgaser-till-ar-2020/

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

83

 

 

mellan 1990 och 2020. En tredjedel, eller ungefär 6,7 miljoner ton, av denna minskning kan ske genom investeringar i utsläppsminskningar i andra länder.

Preliminära prognoser visar på att målet nås. En fördjupad utvärdering av måluppfyllelse sker i kontrollstation 2015.

5.11 Referenser till kapitel 5

Miljödepartementet, 2013. Report for Sweden on assessment­ of projected progress, March 2013, In accordance with article 3.2 under Council Deci- sion No 280/2004/EC on a Mechanism for Monito- ring Community Greenhouse Gas Emissions and for Implementing­ the Kyoto Protocol

Naturvårdsverket, 2013. National Inventory

Report,­ Sweden 2013.

Miljödepartementet, 2010. Sveriges femte natio- nalrapport om klimatförändringar – I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatför- ändringar, DS 2009:63

Tabell 5.24 Historiska och prognostiserade utsläpp från sektorer som inte ingår i EU ETS i Sverige samt ESD målbana 2013 till

2020 i miljoner ton koldioxidekvivalenter (baserat på Naturvårdsverket 2013 och EU ETS omfattning 2013-2020)

2005

2013

2014

2015

2016

2017

2018

2019

2020

Prognos för utsläpp som inte 45,5

 

 

37,2

 

 

 

 

35,4

omfattas av EU ETS

 

 

 

 

 

 

 

 

ESD målbana (2013-2020)

40,8

40,2

39,6

38,9

38,3

37,7

37,1

36,4

84 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

85

 

 

6Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

6.1Inledning

Förändringar i klimatet får effekter på stora delar av det svenska samhället. Klimat- och sårbarhetsutred- ningen (SOU 2007:60) utvärderade klimateffekter och anpassningsbehov för samhällets sektorer. Efter utredningen har klimatanpassningsarbetet i Sverige stärkts genom bl.a. uppdragen som aviserades i pro- position En sammanhållen klimat- och energipolitik (Prop 2008/09:162) där regeringens övergripande politik för arbetet med klimatanpassning framgår.

Våren 2010 slutfördes en sammanställning av myn­ digheters­ uppdrag och aktiviteter inom klimat­ anpassning som presenterades i rapporten Klimatan­ passning i Sverige – en översikt (Rydell, Bengt, Nilsson, Carin, Alfredsson Cecilia och Lind, Erika (2010)). Under hösten 2012 utfördes en uppföljning av sam- manställningen. Uppdateringen presenterar vem som ansvarar för respektive aktivitet samt aktiviteternas status uppdelat i pågående och avslutade aktiviteter. Där så är möjligt presenteras aktiviteterna med till- hörande dokumentation (Klimatanpassningsporta- len, Roller och ansvar 2013).

Ansvaret för klimatanpassningsfrågan är uppdelat på flera myndigheter som genom sina respektive sek- torsansvar har en viktig roll i klimatanpassnings­ arbetet. Ett 30-tal myndigheter arbetar med före- byggande åtgärder, ökad kompetens och kunskap samt verkar för bättre beredskap vid störningar i viktiga samhällsfunktioner.

År 2012 fick SMHI i uppdrag att bygga upp ett Nationellt­ kunskapscentrum för klimatanpassning. Uppdraget var att; bilda ett kunskapscentrum för klimatanpassning som kan fungera som en nod där kunskapen samlas och utvecklas och förmedlas till olika delar av samhället. Centrumet ska framför allt samla in, sammanställa och tillgängliggöra kunskap som tas fram regionalt, nationellt och internatio-

nellt om klimatanpassning. Relevanta myndigheter kan bistå det föreslagna kunskapscentrumet, liksom länsstyrelserna som redan i dag har det regionala samordningsansvaret för klimatanpassningsfrågor (Prop 2011/12:1 Budgetpropositionen för 2012).

Länsstyrelserna har sedan 2009 regeringens upp- drag att samordna klimatanpassningsarbetet regio- nalt. De har hjälp i detta arbete av de nationella myndigheterna. Länsstyrelsernas verksamhetsområ- den omfattar bland annat naturvård och miljöskydd, social omvårdnad, kommunikationer, livsmedelskon- troll, djurskydd och allmänna veterinära frågor, lant- bruk, rennäring (i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län), fiske, jämställdhet mellan kvinnor och män, kulturmiljö, regional utveckling, hållbar samhällsplanering och boende, civilt försvar, krishan- tering i fredstid och räddningstjänst. Inom samtliga av dessa områden kan det vara relevant att beakta klimatanpassningsbehovet.

Kommunernas roll omfattar ett flertal viktiga verksamheter där klimatanpassning lämpligen sker. Kommunerna ansvarar bland annat för att det finns fungerande vatten- och avloppsanläggningar, energi- och avfallsanläggningar, sjukhus och vårdanläggningar samt skolor och omsorg. Kommunen är också myndig­ hetsutövare enligt olika lagstiftningar med ansvar för kontroll, tillsyn och lovgivning. Kommunen ansvarar exempelvis för miljöskydd och naturvård samt pröv- ning och tillsyn enligt miljöbalken. Kommunernas krisberedskap och räddningstjänst är viktiga funktio- ner för framtagandet av risk- och sårbarhetsanalyser i klimatanpassningsarbetet. De kommunala ansvars- områdena omfattar sektoriserade verksamhets­ planering, men de har också det totala ansvaret för granskning och godkännande inom den fysiska plane- ringen: översiktsplanering, detaljpla­ne­ring­ samt vid bygglov.

86 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

6.2Sveriges klimat i förändring

För att kunna göra mer realistiska och omfattande sårbarhetsanalyser av klimatförändringar har en hel del nya studier av tänkbara regionala klimatföränd- ringar bedrivits på Rossby Centre, SMHI de senaste åren, främst med hjälp av den regionala klimat­ modellen RCA. I dag finns ett mer omfattande underlag­ jämfört med det som rapporterades i NC5. I de senaste regionala klimatscenarierna har data från nio olika globala klimatmodeller använts, dessa presenteras som en ensemble. En större regional klimatscenarioensemble underlättar kartläggningar av både osäkerheter och robusta drag i regionala klimatscenarier.

Den nya regionala klimatscenarioensemblen bygger på en ny version av den svenska regionala klimat­ modellen som använder de nya scenarierna för strål- ningsdrivning; främst RCP4.5 och RCP8.5. Samtliga simuleringar har tagit indata från den senaste gene- rationens globala klimatmodeller (CMIP5). Simule- ringar med flera globala klimatmodeller har använts som randdata. Eftersom klimatets lokala och regio­ nala variationer kan vara stora, innehåller den regio- nala klimatscenarioensemblen även beräkningar som utgår från olika simuleringar med ett och samma utsläppsscenario och global modell. En förteckning över dessa regionala klimatmodelleringar finns i Tabell 6.1.

I huvudsak bekräftar resultaten från den nya kli- matscenarioensemblen resultaten från det regionala­ scenariounderlag som presenterades i NC5 samt i vetenskapliga artiklar baserat på det materialet­ (Kjellström et al., 2011; Nikulin et al., 2011). Resul- taten visar framför allt en betydande uppvärmning och nederbördsförändring. Exempel på detta visas i Figur 6.1 och 6.2 som visar på ensemblestatistik från de nio RCP4.5-simuleringarna för slutet av seklet.

Temperaturförändringarna i Sverige är störst under vintermånaderna och då särskilt i landets nordligaste delar. Detta beror framförallt på att snö- täcket minskar i omfattning vilket ger en förstärkt uppvärmning eftersom mindre mängd vit snö på marken som reflekterar solstrålning ut mot rymden leder till att mer energi tas upp i marken. Dessutom blir värmeledningen från ett snöfritt underlag större jämfört med om det ligger ett isolerande snötäcke på marken.

Motsvarande förändringar för sommarnederbörd visas i Figur 6.2. En tydlig skillnad mellan ökning i Nordeuropa och minskning i Sydeuropa syns. Skilje­ linjen mellan ökning och minskning finns i närheten av Skandinavien under sommaren och flyttas i söderut­

Tabell 6.1 Globala klimatmodeller från CMIP5 och scenarier för strålningsdrivning som alla använts för att ta fram rand- data för regionala klimatscenarier med RCA4. De regionala scenarierna har körts med 50km horisontell upplösning. För scenarier markerade med * finns ytterligare en simulering med 12,5 km upplösning.

AOGCM

Modelleringscenter

Strålnings-

 

 

drivning (RCP)

CanESM2

Canadian Centre for Climate

4.5, 8.5

 

Modelling and Analysis

 

CNRM-CM5

Centre National de Recher-

4.5, 8.5*

 

ches Météorologiques / Centre

 

 

Européen de

 

 

Recherche et Formation Avan-

 

 

cée en Calcul Scientifique

 

EC-EARTH

EC-EARTH consortium

2.6*, 4.5*, 8.5*

GFDL-ESM2M

NOAA Geophysical Fluid

4.5, 8.5

 

Dynamics Laboratory

 

HadGEM2-ES

Met Office Hadley Centre

4.5*, 8.5*

IPSL-CM5A-MR

Institut Pierre-Simon Laplace

4.5, 8.5*

MIROC5

Atmosphere and Ocean

4.5, 8.5

 

Research Institute (The

 

 

University of Tokyo), National

 

 

Institute for Environmental

 

 

Studies, and Japan Agency

 

 

for Marine-Earth Science

 

 

and Technology

 

MPI-ESM-LR

Max Planck

4.5, 8.5*

 

Institute for Meteorology

 

NorESM1-M

Norwegian Climate Centre

4.5, 8.5

under resten av året. Alla scenarierna visar på ökad nederbörd i hela landet men i en del fall med minsk- ningar längst i söder under sommaren. Som mest ökar nederbörden under vintern.

Figurerna 6.1 och 6.2 visar tydligt att RCA4 i stort följer de globala klimatmodellerna när det gäller den storskaliga klimatförändringen i Europa. Det finns också områden där resultaten skiljer sig åt. Exempelvis visar Figur 6.2 en tendens att RCA4 generellt ger mer ökning i nederbörden i Nordeu- ropa. De här skillnaderna beror på att processbe- skrivningarna skiljer sig åt dels mellan de globala modellerna men också mellan RCA4 och de globala modellerna. På grund av detta ger RCA4 ibland en mer likartad klimatförändringssignal i de olika kör- ningarna (se exempelvis nederbördsändringarna i delar av Östeuropa där spridningen är väsentligt mindre i RCA4-ensemblen jämfört med resultaten från de drivande GCMerna). Den regionala model- len har högre upplösning och ger en mer detaljerad beskrivning av klimatförändringssignalen vilket kan innebära att skillnaderna mellan olika körningar accentueras i vissa områden (se exempelvis neder- bördsändringarna i Alperna, Skandinaviska fjäll­ kedjan och över Island).

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

87

 

 

Figur 6.1 Beräknad vintertemperatur (oC) (december, januari och februari) från 1971-2000 (längst till vänster), klimatför-

ändring från 1971-2000 till 2071-2100 (andra från vänster). De två bilderna längst till vänster motsvarar medelvärde i en ensemble med 9 simuleringar, den tredje bilden från vänster visar spridningen beräknad som en standardavvikelse mellan de nio simuleringarna och bilden längst till höger visar hur många modeller som visar på en ökad temperatur. De övre bilderna visar resultat från RCA4, de undre motsvarande resultat direkt från de drivande globala klimatmodellerna.

Figur 6.2. Beräknad sommarnederbörd (mm/mon) (juni, juli och augusti) från 1971-2000 (längst till vänster), klimatföränd- ring (%) från 1971-2000 till 2071-2100 (andra från vänster). De två bilderna längst till vänster motsvarar medelvärde i en ensemble med 9 simuleringar, den tredje bilden från vänster visar spridningen beräknat som en standardavvikelse mellan de nio simuleringarna och bilden längst till höger visar hur många modeller som visar på en ökad nederbörd. De övre bilderna visar resultat från RCA4, de undre motsvarande resultat direkt från de drivande globala klimatmodellerna.

88 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Det utökade underlaget belyser även hur valet av global modell påverkar inte minst storleken av för- ändringarna (Figur 6.3). Studier baserade på under- laget som presenterades i NC5 har tidigare illustrerat att den naturliga variabilitetens roll är betydande i

det kortare tidsperspektivet (Kjellström et al., 2011). I ett längre tidsperspektiv har valet av utsläpps- scenario dominerande inverkan på storleken av klimatförändringarna.

Figur 6.3 Beräknade förändringar i årsnederbörd (%) mot beräknade förändringar i årsmedeltemperatur (oC) från 1971-2000 till 2011-2040 (grön), 2041-2070 (blå) och 2071-2100 (röd) för ett område i Nordeuropa. Resultat som underbyggs av de två scenarierna RCP4.5 och 8.5 är representerade. Vänstra figuren visar RCA4-ensemblen och den högra figuren visar resultatet baserat på de nio GCMerna.

6.2.1 Uppmätta förändringar av temperatur och nederbörd

Konstaterade förändringar i temperatur och neder- börd under de senaste åren i Sverige ansluter väl till den observerade globala uppvärmningen och ligger i linje med beräknade förändringar på grund av mänsk- lig klimatpåverkan. Trots att vi på sistone haft två förhållandevis kalla vintrar 2009/10 och 2010/11 är den övergripande bilden att temperaturerna ligger fortsatt högre än under referensperioden 1961-90. Mest slående är kanske de fortsatt stora nederbörds- överskotten under året och då främst under somma- ren. En illustrativ analys av hur klimatet kan utveck- las i Sveriges samtliga län under 2000-talet och hur det har utvecklats till och med 2012 har gjorts med hjälp av några scenarier och observationer. Ett exem- pel av detta visas i Figur 6.4.

De förändringar i temperatur och nederbörd som sker då klimatet förändras påverkar avrinningen till vattendragen. Det gäller både avseende totala mäng- den vatten men också hur den fördelas under året. I Figur 6.5 visas hur den totala vattentillgången föränd- ras enligt några scenarier (SMHI, Förändrad vatten- tillgång).

För norra Sverige och de sydvästra delarna av landet ses en ökad tillgång på vatten. För Skåne och de sydöstra delarna av landet pekar klimatscena- rierna på en minskad vattentillgång. Denna bild är samstämmig för de olika klimatscenarierna. Skillna- den mellan beräkningarna är främst kvantitativ det vill säga hur stor förändringen är.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

89

 

 

Figur 6.4 Exempel på klimatutveckling för Stockholms län. Beräknad förändring i vintertemperatur (övre diagrammet) och vinternederbörd (nedre diagrammet) för åren 1961-2100 jämfört med medelvärdet för 1961-1990. Staplarna visar his- toriska data som är framtagna från observationer, röda/gröna (blåa/gula) staplar visar värden över/ under medelvärdet för 1961-1990. Kurvorna är från nio RCA4 simuleringar av scenario RCP 4.5. Den tjocka svarta linjen är medelvärdet av alla nio simuleringarna och det grå fältet visar spridningen mellan de olika modellsimuleringarna taget som högsta respektive lägsta värde.

6.2.2 Vind

SMHIs klimatindikator ”geostrofisk vind” har för perioden 1951-2012 inte uppvisat några stora varia­ tioner. Framtida förändringar av vindförhållanden är mycket osäkra då globala modeller uppvisar stora skillnader i förändring av storskalig cirkulation över Nordatlanten/Europa. Ett gemensamt drag för de flesta scenarier är en minskning av vindhastigheten i Medelhavsområdet och en viss ökning i Nordsjö-

Figur 6.5 Kartorna visar den procentuella förändringen av

 

 

hur mycket vatten som sammanlagt rinner till vattendra-

 

 

gen under året. Till vänster visas förändringen i medeltal

2021-2050

2069-2098

för perioden 2021-2050 jämfört med 1963-1992 och till

 

 

höger motsvarande för perioden 2069-2098. De små kar-

 

 

torna illustrerar spridningen mellan klimatsimuleringarna

 

 

(25 % och 75 % percentiler). Det kan betraktas som ett

 

 

mått på analysens osäkerhet. Analysen baseras på observa-

 

 

tioner och beräkningar från SMHI samt en ensemble med

 

 

16 olika klimatscenarier (SRES) från den internationella

 

 

forskningen. Den hydrologiska HBV-modellen, uppsatt för

 

 

1001 delområden, har använts för att beräkna de vatten­

 

 

föringar (flöden) som analysen baseras på.

25% percentil 75% percentil

25% percentil 75% percentil

90 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

området samt ökade vindhastigheter över de delar av Östersjön som blir isfria i ett framtida varmare klimat (Finska Viken, Bottenhavet och Bottenviken).

6.2.3 Variabilitet och extremer

Simulerade förändringar i extremer, till exempel förändringar i max- och minimitemperatur, är ofta mer uttalade än motsvarande förändringar i medel- värden.

Detta illustreras för minimitemperatur i Figur 6.6 där förändringen är nästan dubbelt så stor som motsvarande förändring av vintermedeltemperatur Figur 6.1.

Beräknade förändringar av extrema regn uppvisar­ en relativt splittrad bild med stora skillnader mellan olika klimatscenarier. Den sammantagna bilden visar dock på ökad extremnederbörd i ett framtida var- mare klimat. Detta medför en ökning av de översväm­ ningsrisker som är kopplade till dagvattensystem och annan direkt avrinning av regnvatten i stort sett i hela landet.

6.3Klimateffekter och sårbarhetsanalys

De flesta verksamheter i Sverige kommer att påver­ kas av ett förändrat klimat med stigande tempera- turer och förändrade nederbördsmönster. Risken för översvämning, skogsbränder, värmeböljor, ras, skred och erosion bedöms öka på många håll i landet och det är därför viktigt att åtgärder vidtas redan nu, bl.a. för bebyggelse, vägar, järnvägar, el- och tele- nät och VA-system. I den fysiska planeringen är det viktigt att ta hänsyn till klimatförändringarna för att inte ytterligare risker ska byggas in i samhället.

6.3.1 Infrastruktur

Den tekniska infrastrukturen som består av vägar, järnvägar, bebyggelse, bredband och VA-system på- verkas av klimatet. Infrastruktur består ofta av sys- tem och anläggningar som ska finnas under lång tid, därför är det viktigt att klimatförändringarna tas med redan i planeringsfasen och att klimatanpass- ning ingår som en naturlig del i planering av infra- struktursatsningar.

Figur 6.6. Beräknad 20-års extrem minimitemperatur (˚C) (december-januari-februari) från 1971-2000 (längst till vänster), scenarioresultat för klimatförändring (˚C) från 1971-2000 till 2071-2100 (andra från vänster). De två bilderna längst till vänster motsvarar medelvärdet i en ensemble med nio simuleringar, den tredje bilden från vänster visar spridningen beräknat som en standardavvikelse mellan de nio simuleringarna och bilden längst till höger visar hur många modeller som visar på högre minimitemperaturer. De övre bilderna visar resultat från RCA4, de undre motsvarande resultat direkt från de drivande globala klimatmodellerna.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

91

 

 

6.3.1.1 Kommunikationer

Den förväntade klimatförändringen kan medföra­ betydande konsekvenser för landets vägnät som ofta ligger nära vatten. Den förväntade ökningen av nederbörd och ökade flöden kommer att föra med sig översvämningar, bortspolning av vägar och vägban- kar samt skadade broar. Höga flöden innebär ökad risk för ras och skred något som ökar risken för väg­ skador. Vägnäten påverkas även av den förväntade ökningen av temperatur och den minskning i tjäl- djup som denna medför. Minskat tjäldjup medför en minskning av deformationer i vägöverbyggnad och vägbeläggning­. Där tjälen utgör en grund till vägkon- struktionen kan dock ökat underhåll krävas. En högre temperatur och högre grundvattennivåer kan ge ökad spårbildning. Tillsammans ger dessa effekter att åtgärdsbehovet för vägnätet förskjuts från tjälrela- terade till att vara värme- och vattenbelastnings­ relaterade.

Konsekvenserna kommer även att bli betydande för landets järnvägar. En ökad och mer intensiv nederbörd­ innebär förändringar i effekter som över­ svämningar, genomspolning av bankkonstruktioner med risk för åtföljande ras och skred. Den förvän- tade temperaturökningen under sommaren ger ökad risk för solkurvor. Kraftigare vindar, framförallt i södra Sverige, kan innebära ökad risk för stormfäll- ning av skog och att kraftförsörjningen för järnvägs- nätet drabbas.

Klimatförändringarna kommer sannolikt inte att påverka sjöfarten och luftfarten i någon större ut- sträckning. Ett högre vattenstånd kan dock påverka hamnverksamheten negativt framförallt i de syd­ ligaste delarna av landet. En minskad förekomst av havsis innebär däremot att vintersjöfarten vid svenska hamnar underlättas, framförallt längs norrlands­ kusten.

Telekommunikationen med luftledningar och master kommer att påverkas av ett förändrat klimat. Det gäller framförallt ökad risk för stormfällning till följd av minskad tjälförekomst.

6.3.1.2 Bebyggelse

Bebyggelse har ofta placerats i områden vid sjöar och vattendrag men också nära kusten. Den strand- nära bebyggelse som redan i dag ofta utsätts för översvämningar riskerar att vara speciellt utsatt vid en förändring av klimatet. På grund av ökad neder- börd förväntas översvämningar bli vanligare framför­ allt i landets västra och sydvästra delar. Problem med översvämningar orsakade av skyfall förväntas öka i hela landet (Olsson, Jonas, Foster, Kean, (2013)). Det innebär att områden som idag inte är utsatta

för översvämningsrisk kan komma att drabbas i framtiden. På lång sikt kan problem orsakade av sti- gande havsnivå drabba kuststäder i södra Sverige (Bergström, Sten (2012)). Ett varmare och fuktigare klimat ökar risk för fukt och mögel på byggnader. Kulturhistorisk bebyggelse kan vara särskilt sårbar eftersom den är äldre och ofta lokaliserad till kust- nära områden. Stigande temperaturer kan påverka behovet av nerkylning av byggnader, vilket leder till ökad energiåtgång. I kombination med ökad fuktig- het ställer detta krav på förnyad byggteknik, mate- rial och placering av byggander.

6.3.1.3 Dricksvattenförsörjning och avloppsvattenhantering

Ett förändrat klimat kommer att påverka dricksvat- tenförsörjningen. Vattentillgångarna förväntas öka på många håll, utom i landets sydöstra delar där det istället finns risk för vattenbrist. I de delar av landet som förväntas få ökad nederbörd kan det leda till översvämningar som kan få konsekvenser för vat­ten­ försörjningen. I samband med översvämningar upp- ströms vattentäkter kan föroreningar föras ut i sjöar och vattendrag, vilket ökar risken för sprid­­ning av vattenburen smitta och virus. Ökad risk för över- svämningar, ras och skred kan innebära att föro­ reningar från förorenad mark och gamla deponier kan spridas. En ökad temperatur kommer att inne- bära en försämring av kvaliteten på råvattnet i vat- tentäkterna eftersom temperaturökning ger ökad utlakning av närsalter och humus. Detta leder i sin tur till brunfärgat vatten och ökad övergödning. Vattenledningar kan skadas i samband med skyfall som orsakar ras och skred. I Sveriges södra delar kan en höjning av havsnivån ge ökad risk för saltvatten­ inträngning i vattentäkter som ligger nära kusten.

Den förväntade ökningen av extrema regn ökar risken för att avloppsledningarna blir överbelastade vilket ökar risken för bakåtströmmande vatten och källaröversvämningar.Överbelastade avloppslednin­ gar kan också leda till omfattande bräddningar av reningsverk och avloppsvatten och därmed ökade miljö- och hälsorisker.

6.3.1.4 Tillförsel och användning av energi

Ett klimat med mildare vintrar medför att värmebe- hovet i bostäder och lokaler kommer att minska, något som bidrar till minskat värmebehov samt minskar toppbelastningen på elproduktion och elnät. Under sommarmånaderna kommer ett ökat behov av kyla att uppstå när temperaturerna ökar. Samman­ taget beräknas dock energibehovet minska vilket innebär­ kostnadsbesparingar.

92 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Vattenkraftproduktionen kommer att gynnas genom ökad vattentillrinning och att en mer utjämnad års- rytm i vattenföringen förväntas. Vindkraftproduk- tionen kan gynnas genom att vindens energiinnehåll förväntas öka långsiktigt i Östersjöregionen. Alltför blåsiga förhållanden och isbeläggning kan dock ge problem för vindkraftproduktionen. Produktionen av bioenergi förväntas öka vid ett mildare klimat och längre växtsäsong.

Ändrade klimatförhållanden kan även få konse- kvenser för säkerheten inom energiförsörjnings­ sektorn. Inom vattenkraftsindustrin kan häftiga regn orsaka dammolyckor med omfattande konsekvenser för samhället.

6.3.2 Areella näringar och turism

De förväntade klimatförändringarna och den för- väntade förlängningen av växtsäsong kan medföra produktionsfördelar för skogs- och jordbruket. Till- växten i de svenska skogarna kommer troligen öka till följd av ett varmare klimat under kommande decennier, men ett varmare klimat ger även ökade risker för skador. Mildare vintrar kan ge hjortdjuren ökad överlevnad och därmed kan betestrycket på tall- och lövplantor öka. Många skadeinsekter och vissa skadesvampar kan få bättre förutsättningar.

En förlängd växtsäsong kan gynna rotröta efter- som den sprids bäst när avverkning sker under till- växtsäsongen. Stormfällningarna kan öka på grund av höga vattenstånd under vintrarna och utebliven tjäle. Tillsammans med längre somrar kan problem med granbarkborren öka. Risken för skogsbränder och vårfrost förväntas öka. Behovet av skogsbilvägar som klarar milda vintrar ökar.

Det blir viktigare att försöka sprida riskerna på fler trädslag än tidigare och motverka ”förgraning- en” som viltbetesproblemet redan idag bidrar till. Att skapa blandskogar kan ge ökad säkerhet efter- som de flesta skadeinsekter och flera skadesvampar är trädslagsspecifika. Det blir viktigt att öka hänsy- nen till miljön i skogen på olika sätt.

För jordbruket bedöms klimatförändringarnas posi­ tiva och negativa effekter i stort sett ta ut varandra. De högre koldioxidhalterna väntas höja avkastningen med cirka fem procent. Möjligheten att odla mer höstsådda grödor och till exempel att odla majs förväntas bli bättre. Samtidigt kan skördebetingel- serna försämras och risken för torka öka. Områden som är torra idag kan förväntas bli torrare och om- råden med hög nederbörd redan idag kan förväntas bli blötare.

Ett varmt klimat kan innebära stora förändringar för fisket eftersom vattentemperaturen är avgörande

för fiskarnas levnadsförhållanden. I Sverige finns både kallvattenarter och varmvattenarter.

Den förväntade uppvärmningen av Östersjön i kombination med en minskning av salthalten skulle kunna innebära att för fiskerinäringen viktiga fisk­ arter som exempelvis strömming, torsk och lax slås ut. Hur omfattande förändringarna blir beror på hur stora förändringarna blir. I sötvatten kommer förut- sättningarna försämras för kallvattenarter medan varmvattenarter kommer att gynnas. Konsekvenser- na för fisket på västkusten är inte lika tydliga.

I områden med rennäring förväntas vegetations- periodens längd och växtproduktionen under som- maren öka, den förväntade ökningen av temperatur och nederbörd kan dock förvärra insektsplågan för renarna.Vinterförhållandena blir mer instabila med isbildning och återkommande töperioder. Isbildning under snön gör det svårt för renarna att få föda och stödfodring måste ske. De minskade kalfjällsom­rådena­ kan leda till ökade intressekonflikter mellan ren­ näringen och andra näringar. Om förutsättningarna för rennäringen försämras så hotas också den samiska kulturen.

I ett förändrat klimat med varmare somrar för- bättras villkoren för sommarturismen. Framförallt kan badturism och friluftsliv nära hav och sjöar gynnas. Klimatförändringarna kan leda till att turist­ strömmar under de varmaste sommarmånaderna minskar till Medelhavsområdet och ökar till Skandi- navien. En viktig fråga för sommarturismens utveck- ling kommer att vara hur klimatförändringen påver- kar vattenkvalitet och algblomning i Skandinaviens sjöar och hav. För vinterturismen kommer säsongen för många skidorter i Sverige att minska.

6.3.3 Naturmiljön och biodiversitet

Klimatförändringarna förväntas leda till föränd- ringar för den biologiska mångfalden och ekosyste- men och därmed ekosystemens förmåga att leverera varor och tjänster. Klimatförändringarna kommer att påverka biologisk mångfald både direkt genom förändrad temperatur och nederbörd samt indirekt genom förändrad markanvändning. Ekosystem med en rik biologisk mångfald har bättre förmåga att stå emot störningar, det vill säga de är mer resilienta. Det betyder att ekosystem med bevarad biologisk mångfald i sig klarar av störningar som uppkommer på grund av ett förändrat klimat bättre.

När klimatet blir varmare flyttar klimatzoner och vegetationszoner norrut. Påverkan sker på växter och djurs reproduktion, fördelning och storlek hos populationer samt förekomst av skadeorganismer. Ovanliga arter kan försvinna medan nya arter kan

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

93

 

 

etablera sig. Fjällområdena är särskilt känsliga för klimatförändringarna. Kalfjällsområdena i Sverige förväntas minska kraftigt när trädgränsen höjs. Under 1900-talet har trädgränsen höjts med cirka 100-150m i de svenska fjällen. Fjällbjörkskogen kom­ mer att minska i och med att snötäcket blir tunnare och mindre varaktigt. Däremot kommer trädarter som tall och gran att få en med dominerande ställ- ning längs fjällsluttningarna.

Havsvattentemperaturen i Östersjön kommer att öka.Den maximala isutbredningen kommer att minska men kommer att variera mellan olika år. SMHI har sedan år 2012 en klimatindikator som visar årlig maximal isutbredning, se Figur 6.7. Klimatindika- torn för årlig maximal isutbredning baseras på SMHIs dagliga analyser av issituationen i Östersjön. Området berör hela Östersjön och ­inkluderar Kattegatt.

Årlig maximal isutbredning i Östersjön 1957-2013

450

 

400

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2)

350

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

km3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(x10

250

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Isutbredning

200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

150

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1960

1965

1970

1975

1980

1985

1990

1995

2000

2005

2010

 

 

år

Figur 6.7 Årlig maximal isutbredning i Östersjön

1957-2012, där 2012 är preliminär. Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp.

En global havsnivåhöjning medför en nivåhöjning även i Östersjön. På grund av landhöjning i Sverige kommer detta dock vara mest märkbart i södra Sve- rige. I Östersjön förväntas salthalten förändras på grund av ökad tillförsel av sötvatten från nederbörd och tillrinning från vattendrag samt till viss del ändrade förhållanden gällande vindriktning. Hur stor förändringen av salthalten kommer att bli är svårt att förutse eftersom osäkerheterna i vind- och nederbördsscenarier är stora. Förändrade förhållan- den i Östersjön kommer att medföra stora föränd- ringar för den biologiska mångfalden.

6.3.4 Människors hälsa

Ett förändrat klimat med extremt höga temperatu- rer under sommarmånaderna kan få direkta konse- kvenser för särskilt sårbara grupper. Det är framför­

allt äldre personer och personer med hjärt-, kärl och lungsjukdomar som kan drabbas i samband med värmeböljor­. Svenskarna bedöms vara mer känsliga för värmeböljor än många andra européer då vi inte är lika vana vid extrem värme.

När det blir varmare förlängs växtsäsongen vilket påverkar pollensäsongens längd och intensitet samt en eventuell förändring av utbredningen av pollen- producerande arter, en utveckling som kan leda till ökade pollenallergier. En positiv effekt av ett mil- dare vinterklimat är att antalet köldrelaterade besvär kan antas minska.

Ökade temperaturer på somrarna kan även öka risken för infektioner som sprids med mat och vatten. Risken för översvämningar kan också få direkta kon- sekvenser för människors hälsa genom att dricksvat- ten snabbt förorenas när avlopp svämmar över eller när vatten från förorenad mark når vattentäkter.

En förändring av ekosystemen och arters utbred- ningsområden kan medföra att nya sjukdomar kommer in i landet, framförallt vektorburna sjukdomar. Ett exempel på detta är fästingarna som sprider sjuk­ domarna borrelia och TBE. Fästingarnas utbrednings- område täcker idag nästan hela Sverige.

6.4Pågående och avslutade

klimatanpassningsaktiviteter

Sedan år 2005 har arbetet med klimatanpassning på olika sätt förstärkts i Sverige. Regeringen presente- rade i propositionen en sammanhållen klimat- och energipolitik (Prop 2008/09:162) övergripande för- slag till hur arbetet med klimatanpassning ska be- drivas vidare. På nationell nivå arbetar centrala myndigheter­ inom sina respektive sektoransvar med att bygga upp en god beredskap för att möta de ut- maningar som klimatförändringarna medför. Ett ur- val av aktiviter hos dessa myndigheter listas nedan:

•Boverket har tagit fram en webbaserad vägled- ning för kommunikation och information om den nya lagen, PBL Kunskapsbanken. Innehållet i PBL Kunskapsbanken gäller i första hand över- siktsplan, detaljplan, lov och byggande samt plangenomförande­.

•SMHI samlar information om ett förändrat kli- mat på www.smhi.se. Där återfinns bland annat klimatscenarier på nationell nivå samt med in- delning i län, avrinningsområden och meteoro- logiska distrikt. Där finns också klimatindex och klimatindikatorer som uppdateras löpan- de, kunskapsbanksartiklar samt visualiseringar av klimatstatistik. Webbsidan tillhandahåller

94 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

även observationsdata för 150 meteorologiska stationer för perioden 1961-2011.

•Under 2012 lanserade SMHI ett nytt varnings- system för värmebölja.

•Statens veterinärmedicinska anstalt, Socialsty- relsen, Smittskyddsinstitutet, Jordbruksverket och Livsmedelsverket arbetar tillsammans för ökad kunskap, stärkt samverkan och organisa- tion mellan myndigheterna inom området kli- mat och smittsamma sjukdomar. Målet är att upprätthålla och vidareutveckla beredskapen för klimatrelaterade smittspridningsrisker och klimatkänsliga sjukdomar.

•Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har uppdraget att stödja kommuner och länsstyrelser med översiktliga stabilitets- och översvämningskarteringar. Karteringarna är viktiga underlag för klimatanpassningsarbete, samhällsplanering och riskhantering.

•Översvämningsdirektivet genomförs i Sverige genom en förordning om översvämningsrisker (SFS 2009:956). MSB är ansvarig myndighet och genomför arbetet i nära samarbete med läns- styrelserna. I arbetet ska bedömningar göras på klimatförändringarnas påverkan på förekoms­ ten av översvämningar.

•Inom energiområdet har energisektorns sårbar- het för extrema väderhändelser analyserats bl.a. med avseende på hur säkerheten för kraft- verksdammar, gruvdammar och risken för över- svämningar påverkas av klimatförändringarna. Efter stormarna 2005 och 2007 har arbetet med att ersätta luftledningar med nedgrävda kablar för eldistribution intensifierats.

•Väg- och järnvägsnätets risker för ras, skred, bortspolning och översvämning har kartlagts och vid behov åtgärdats. För järnvägsnätet på- går också ett omfattande trädsäkringsprojekt, där man avverkar träd för att öka säkerheten vid kraftig vind.

om klimatanpassning, information om hur klimatet förändras och vilken effekt detta har och kan komma att få på olika delar av samhället.

•MSB har regeringens uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter och organisationer driva en nationell plattform för arbete med naturolyckor. Syftet är att öka samhällets för- måga att förebygga och hantera negativa konse- kvenser av naturhändelser i linje med Sveriges åtaganden enligt Hyogodeklarationen och Hyogo Framework for Action.

•Framtida klimatförändringar kan komma att medföra­ översvämningar kring Sveriges största sjö Vänern och längs Göta älv. Länsstyrelsen i Västra Götaland har kommit överens med Vattenfall om en ändring av tappningsstrategin för att förebygga risken för översvämningar kring Vänern och för ras och skred längs Göta älv. Med hjälp av en prognosmodell styrs tappningen av det aktuella vattenståndet och den beräknade tillrinningen.

•SGI har fått i uppdrag att ta fram ett förslag till hur genomförandet av klimatanpassnings- insatser som minskar skredriskerna i Göta älv- dalen ska samordnas. SGI skall även utreda hur samordningen med klimatanpassningsarbetet i Vänerregionen kan ske.

Klimatanpassningsproblematiken får allt större upp­ märksamhet i samhällsplaneringen, till exempel i det pågående planeringsarbetet för att öka avtappnings- förmågan från Mälaren i samband med ombyggna- tion av Slussen i Stockholm. Förväntade klimatför- ändringar kan här komma att innebära att stora om- råden runt Mälaren och delar av Stockholms innerstad­ översvämmas, och att behovet av att kunna reglera vattenflödet kommer att öka.

De flesta länsstyrelserna har arbetat fram rappor- ter, analyser och annat material kring klimatanpass-

•Till skogsägare och jordbrukare förmedlas kun- ning i sin region. Informationen finns samlad på skaper om konsekvenser av klimatförändring- respektive­ länsstyrelses webbplats och utgör en

arna och åtgärdsmöjligheter (se kap 9.4).

•Från 2012 drivs Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, på uppdrag av regeringen. Det är en resurs för alla i Sverige som arbetar med att anpassa samhället till ett förändrat klimat. Centrumet sammanställer­ och sprider kunskap, beslutsunderlag och verk- tyg för klimatanpassningsarbetet och drivs i samverkan med andra myndigheter och aktörer. Centrumet driver bland annat portalen www. klimatanpassning.se. Portalen samlar nyheter

grund för kommunernas anpassningsarbete. För att stärka det lokala och regionala arbetet har regering- en gett länsstyrelserna i uppdrag att till halvårs­ skiftet 2014 utarbeta regionala handlingsplaner för klimatanpassning­.

Ansvaret för det praktiska klimatanpassningsar- betet ligger oftast lokalt, på kommunal nivå. Det är kommunerna som är ansvariga för samhällsplane- ringen, beredskapsplanering och räddningstjänsten. Kommunerna är också huvudmän för den tekniska försörjningen. Många kommuner i Sverige arbetar

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

95

 

 

med åtgärder för att dels minska sin exponering inom rådande klimatförhållanden dels kommande klimatförändringar. Från och med maj 2011 gäller den nya Plan- och Bygglagen. Den ersätter den förra Plan och Bygglagen (1987:10) och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (1994:847). I den nya lagen finns flera bestämmelser som har tillkommit som en följd av klimatproblematiken. Kommunens planering bör spela en viktig roll i klimatarbetet. Miljö- och klimataspekter ska beaktas i planering och annan prövning.

För bebyggda områden där risken för naturolyckor är särskilt stor finns möjlighet för kommuner att söka bidrag för förebyggande åtgärder från MSB. Detta för att kommunerna ska få ökade möjligheter att anpassa sig till de effekter som följer av ett för- ändrat klimat.

Konkreta anpassningsåtgärder har hittills fram­ förallt påbörjats bland kommuner som drabbats av extrema väderhändelser. Arbetet har framförallt handlat om åtgärder inom fysisk planering och byg- gande. En del kommuner tar fram en klimat- och sår- barhetsanalys vid utarbetande av nya översikts- planer. I en sådan analys identifieras samhällsviktiga anläggningar och funktioner, transportinfrastruktur, tekniska försörjningssystem, miljöfarlig verksamhet och förorenade markområden som kan vara i risk­ zonen för översvämning, skred, ras och erosion. Principförslag till åtgärder tas fram för utsatta om- råden. En del kommuner har även höjt miniminivån vid byggnation, genomfört invallningsåtgärder och investerat i pumpsystem mot översvämningar. Några kommuner har börjat arbeta med åtgärder inom VA- systemen för att undvika att bli drabbade av effek- terna av intensiva regn.

Sveriges kommuner är skyldiga att genomföra risk- och sårbarhetsanalyser som ett underlag för att han- tera extraordinära händelser och kriser enligt lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. I risk- och sårberhetsanalyserna ana- lyseras händelser som kommer att påverkas av ett förändrat klimat.

6.5Internationellt arbete

•Under 2013 lade den Europeiska kommissio- nen fram ett förslag till en anpassningsstrategi för EU. Det är ännu inte klargjort hur arbetet ska bedrivas i Sverige

•Europeiska miljöbyrån (EEA) driver, tillsam- mans med Europeiska kommissionen, webbpor- talen CLIMATE-ADAPT (www.climate-adapt.

eea.europa.eu). Den syftar till att stötta Euro- pa i arbetet med klimatanpassning och ger till- gång till data och information om förväntade klimatförändringar i Europa, sårbarhet, strate- gier och aktiviteter, fallstudier och möjliga anpassningsåtgärder, samt verktyg för att för- enkla planeringsarbetet

•Inom Norden bedrivs samarbete om de natio­ nella webbportalerna för klimatanpassning samt utveckling av klimattjänster

•På FN- nivå bedrivs delar av klimatanpassnings- arbetet inom UNISDR, FNs organ för katastrof- hantering och klimatanpassningsfrågor behand­ las även under klimatförhandlingarna inom FN:s ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC

•Sverige är aktivt inom ramen för Hyogo Frame­ work for Action som syftar till att reducera risker för och minska konsekvenserna av natur­ katastrofer.

•SMHI och flera andra svenska myndigheter del- tar i både forskningsarbeten och myndighets- samverkan i flera internationella projekt som framförallt syftar till att ta fram underlag för sårbarhetsanalyser som kan ligga till grund för anpassningsstrategier

•Rossby Centre är SMHIs klimatmodellerings- enhet och studerar klimatsystemets processer och beteende. Rossby Centre är aktiva inom ett antal internationella forskningsprojekt som finns listade på webbplatsen (SMHI, Forskning på Rossby Centre)

•Inom forskningsprojektet Baltadapt har en Mak- roregional anpassningsstrategi för Östersjö­ regionen tagits fram (www.baltadapt.eu)

•Europeiska nätverket CIRCLE-2 syftar till att dels identifiera vilken forskning som sker just nu inom klimatanpassning, klimatförändring- ens effekter och samhällets sårbarhet och dels peka på frågor där ytterligare forskning behövs. Det tredje syftet är att förbättra kunskaps- spridningen av de forskningsresultat som redan finns, vilket täcks in av delprojektet Share. (www.circle-era.eu)

•Mistra-SWECIA är ett större svenskt miljö- strategiskt forskningsprogram som handlar om klimatförändringar, ekonomi, klimateffekter och anpassning (www.mistra-swecia.se), med medverkande från SMHI, SEI, Stockholms uni- versitet och Lunds universitet.

96 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

6.6Referenser till kapitel 6

SOU 2007:60 Sverige inför klimatförändringarna

– hot och möjligheter (2007). Slutbetänkande av klimat- och sårbarhetsutredningen

Rydell, Bengt, Nilsson, Carin, Alfredsson Cecilia och Lind, Erika (2010). Klimatanpassning i Sverige

– en översikt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Rapport MSB214 – augusti 2010. ISBN 978-91-7383-107-9

SMHI, Klimatanpassningsportalen, Roller och ansvar, hämtad från

www 2013-09-18, www.klimatanpassning.se/ Roller-och-ansvar/myndigheters-aktiviteter-inom- klimatanpassning-roller-och-ansvar-1.25837

Prop 2011/12:1 Budgetpropositionen för 2012

Olsson, Jonas, Foster, Kean, (2013) Norrköping: SMHI. Klimatologi, 6. ISSN1654-2258. Extrem korttidsnederbörd i klimatprojektioner för Sverige.

Bergström, Sten (2012) Norrköping: SMHI. Klima- tologi, 5. ISSN1654-2258. Framtidens havsnivåer i ett hundraårsperspektiv - kunskapssammanställning 2012

Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

Kjellström, E., Nikulin, G., Hansson, U., Strandberg, G. and Ullerstig, A., 2011. 21st century changes in the European climate: uncertainties derived from an ensemble of regional climate model simula- tions. Tellus, 63A (1), 24-40. DOI: 10.1111/j.1600- 0870.2010.00475.x

Nikulin, G., Kjellström, E., Hansson, U., Jones, C., Strandberg, G. and Ullerstig, A., 2011. Evaluation and Future Projections of Temperature, Precipita- tion and Wind Extremes over Europe in an Ensem- ble of Regional Climate Simulations. Tellus, 63A(1), 41-55. DOI: 10.1111/j.1600-0870.2010.00466.x

Baltadapt, Baltadapt Strategy for adaptation to climate change in the Baltic Sea Region, hämtad från www 2013-09-19, www.baltadapt.eu/index.php?option=com_conte nt&view=article&id=93:strategy&catid=40&Item id=224

SMHI, Forskning på Rossby Centre,

hämtad från www 2013-09-19, www.smhi.se/ forskning/forskningsomraden/klimatforskning/ forskningsprojektpa-rossby-centre-1.312

Circle2, hämtad från www 2013-09-19, http://www.circle-era.eu/np4/home.html

SMHI, Förändrad vattentillgång, hämtad från www 2013-09-19, http://www.smhi.se/klimatdata/

klimatscenarier/klimatanalyser/forandrad-framtida- vattentillgang-1.22606

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

97

 

 

7Finansiering och tekniköverföring

7.1Inledning

Klimatförändringarna är en angelägen global utma- ning som kräver gemensamma insatser och ett brett program av åtgärder. Sverige har en lång historia av stöd till klimatarbete i utvecklingsländer inom en rad sektorer och med långsiktighet som grund. Ett stort antal svenska aktörer såsom departement, myndigheter,­ statligt ägda företag, enskilda organisa- tioner, universitet och den privata sektorn bidrar till samverkande insatser och verksamheter som teknik- utveckling, forskning och olika former av kunskaps- utveckling. Det finns ett antal olika former av sam- verkan, styrmedel och stöd. Klimatfinansiering be- höver komma från både offentliga och privata källor.

Att bekämpa klimatförändringarna i fattiga länder är nära kopplat till fattigdomsbekämpning och att uppnå utvecklingsmål såsom Milleniemålen. I detta sammanhang är det avgörande att främja synergier mellan åtgärderna för anpassning, utsläppsreduktion och fattigdomsbekämpning.

Klimatförändringarna har störst inverkan på männis- kor som lever i fattigdom, de människor som har sva- gast motståndskraft mot ett förändrat klimat. Svenskt klimatbistånd vägleds av principer som ägarskap, har- monisering och anpassning till ländernas egna system och processer, och arbetar för att integrera hänsyn till klimatförändringarna brett, t.ex. inom sekto­rer såsom energi, vatten, jordbruk och skogsbruk, livsmedels­ säkerhet, infrastruktur, hälsa och utbildning.

Det är viktigt att ytterligare utveckla och skala upp olika verktyg och finansiella instrument för att möta de negativa effekterna av klimatförändringarna och inte minst dess inverkan på låginkomstländer. Klimatfinansiering, från olika källor – offentliga och privata - är avgörande för att nå en utveckling som är koldioxidsnål och motståndskraftig mot klimatför- ändringarna.

7.2Politik och styrande principer

7.2.1Sveriges politik för global utveckling

Politiken för en global utveckling (PGU) beslutades av Sveriges riksdag 2003. PGU föregicks av en parla- mentarisk kommitté som hade ett brett mandat att utreda hur en svensk politik för global utveckling skulle utformas. Utredningen konstaterade att Sveri- ges bidrag till global utveckling och fattigdoms- bekämpning inte kan begränsas till enbart utveck- lingssamarbete. Det övergripande målet för PGU – att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling

– gäller därför för samtliga politikområden. Två perspektiv genomsyrar alla delar av politiken: rättig- hetsperspektivet och den fattiga människans per- spektiv.

År 2008 överlämnades en ny regeringsskrivelse om Sveriges politik för global utveckling1 till riks- dagen. I skrivelsen pekar regeringen ut de största ut- maningarna för att nå en rättvis och hållbar global utveckling, där Sverige har förutsättningar att bidra på ett effektivt sätt. Klimatförändringar och miljöpåverkan är en av de sex identifierade globala utmaningarna.

7.2.2Policy för miljö- och klimatfrågor inom

svenskt utvecklingssamarbetet

År 2010 antog regeringen en policy för miljö- och klimatfrågor inom svenskt utvecklingssamarbete 2010-20142. Policyn fastställer grundläggande prin- ciper och anger på ett övergripande plan regering- ens ställningsaganden inom utvecklingssamarbetet gällande miljö- och klimatfrågor. Det övergripande målen är: förbättrad miljö, hållbart nyttjande av naturresurser och stärkt motståndskraft mot miljö­ påverkan och klimatförändringarna i utvecklings- länder, samt begränsad klimatpåverkan. Den anger

1 Skr. 2007/08:89 http://www.regeringen.se/sb/d/10423

2 UD Promemoria, 23 sept 2010 http://www.regeringen.se/sb/d/5347/a/153708

98 7. Finansiering och tekniköverföring

att Sverige särskilt ska inrikta verksamheten på föl- jande områden:

–Förstärkt institutionell kapacitet inom offentlig förvaltning

–Förbättrad livsmedelstillgång och hållbart nyttjande av ekosystemtjänster

–Förbättrad vattenresurshantering, ökad tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet

–Ökad tillgång till hållbara energialternativ

–Hållbar utveckling av städer

Policyn fastslår att miljö- och klimataspekter är en central utgångspunkt för allt utvecklingssamarbete och att samarbetet ska utgå ifrån och stödja sam- arbetsländernas prioriteringar, planer och program.

7.2.3 Parisdeklarationen, Accraagendan och Busanpartnerskapet

Principerna i Parisdeklarationen från 2005, Accra­ agendan från 2007 och Busanpartnerskapet 2011 är av grundläggande betydelse för det svenska utveck- lingssamarbetet. Nationellt ägarskap är avgörande för att säkra en långsiktig hållbarhet för initiativ på klimatområdet. För att säkra transparens och ge- mensamt ansvarstagande är det viktigt med samord- ning mellan externa aktörer och att utgångspunkten är utvecklingsländers nationella system och processer.

7.2.4 Ny och additionell finansiering

Enligt FN:s klimatkonvention ska höginkomstländerna tillhandahålla ny och additionell finansiering för att möta den överenskomna, fulla kostnaden som åsam- kas utvecklingsländerna för efterlevnad av sina åta- ganden. ”Ny och additionell finansiering” är ett be- grepp som används i många multilaterala samman- hang. I dagsläget finns ingen internationell enighet om hur begreppet ny och additionell ska definie- ras. En vanligt förekommande definition som många länder förordar är att klimatfinansiering ska vara additionell till det internationella biståndsmålet­ om 0,7 procent av BNI. Eftersom Sveriges bistånd i många år har överstigit 0,7 procents målet (det har uppgått till 1 procent av BNI), kan all klimatfinansie- ring ses som ny och additionell. Det totala svenska biståndet visas i Tabell 7.1.

Tabell 7.1 Sveriges totala bistånd i miljoner SEK och USD,

år 2009 till 2012

 

2009

2010

2011

2012

Miljoner SEK

34 713

32 602

36 380

35 483

Miljoner USD

4 548

4 527

5 606

5 242

 

 

 

 

 

Alla växelkurser som används i denna rapport bygger på den årliga genomsnittliga dollarkursen för OECD DAC-medlemmar. För Sverige betyder det 1 USD = 7,6322 kronor (2009), 7,2022 kronor (2010), 6,4892 kronor (2011) och 6,7689 kronor (2012).

7.3Regeringens särskilda klimatsatsning

År 2008 lanserade regeringen en särskild klimatsats- ning för perioden 2009-2012 som uppgick till totalt 4 miljarder kronor och var inriktad på multi­laterala och bilaterala klimatinitiativ inom ramen för bi- ståndet.

Utrikesdepartementet fördelade ungefär två tredje­ delar av medlen från klimatsatsningen, 2,9 miljarder kronor, via multilaterala organisationer. Dessa insat- ser riktades både mot anpassning och utsläpps- minskningar och betalades ut till multilaterala kli- matfonder och initiativ såsom Anpassningsfonden, Klimatkonventionens fond för de minst utvecklade länderna (LDCF) Klimatinvesteringsfonderna (CIF) ochFN:skontorförkatastrofriskreducering(UNISDR).

Omkring en tredjedel av medlen, 1,15 miljarder kronor, kanaliserades via Styrelsen för internatio- nellt utvecklingssamarbete (Sida) till bilaterala och regionala initiativ. Insatserna fokuserade på anpass- ningsåtgärder i de befintliga samarbetsländerna Bur- kina Faso, Mali, Bangladesh, Kambodja och Bolivia. Dessa länder är utsatta för en hög klimatarisk i kom- bination med hög sårbarhet. Sida bidrog även med stöd till regionalt samarbete i Afrika och Asien. Det totala finansieringsutfallet för perioden 2009- 2012 uppgick till 1,12 miljarder kronor, medan åter- stoden utbetalas under 2013.

Den särskilda klimatsatsningen utgjorde en del av Sveriges bidrag till s.k. fast start-finansiering, ett kol- lektivt åtagande som de utvecklade länderna gjorde vid COP 15 i Köpenhamn 2009. Sveriges totala bidrag under fast start-perioden uppgick till mer än 8 miljarder kronor för 2010-2012, vilket gör Sverige till en av de största per capita bidragsgivarna till snabbstartsinitativet.

7. Finansiering och tekniköverföring

99

 

 

Exempel på insatser inom den särskilda klimatsatsningen:

–Anpassningsfonden finansierar projekt och program för att hjälpa utvecklingsländer med anpassning till de negativa konsekven- serna av ett förändrat klimat. Sverige är en av de största bidrags- givarna och har som enda land årligen bidragit med 100 mil- joner kronor sedan 2010 då fonden blev operativ.

–Fonden för de minst utvecklade länderna (LDCF) etablerades för att hantera de minst utvecklade ländernas särskilda behov av klimatanpassning genom att finansiera förberedelserna och genomförande av s.k. nationella anpassningsprogram (NAPAs). Sverige är en av de största givarländerna till fonden.

–Stöd till organisationen Mangroves for the Future i ett flertal länder i Sydostasien har bidragit till rehabiliteringen av stora områden mangroveskog. Det har även bidragit till att öka medvetenheten om vikten av mangroveskog och lett till bättre förvaltning av kustzoner där lokala fiskesamhällen är involve- rade.

–Stöd till vattenreservoarprogram i Burkina Faso har minskat sårbarheten i mindre dammar som påverkas av klimatför- ändringar. Programmet har bidragit till förbättrad livsmed- elsäkerhet för mer än 1000 personer som lever i fattigdom genom att säkra 24 miljoner kubikmeter färskvatten för livsmedelsproduktion. Konstbevattnade jordlotter har förde- lats och grönsaksproduktion för lokala marknader har kom- mit igång. En handbok för integration av klimataspekter vid dammbyggen har tagits fram och medvetenheten bland olika aktörer har ökat.

–Stöd till Afrikanska unionen har bidragit till etableringen av ”African Risk Capacity”, en specialiserad myndighet för ka- tastrofriskhantering. Det är ett första steg för att etablera en innovativ afrikansk försäkringslösning för naturkatastrofer och extrema väderhändelser, som syftar till att förbättra livsmed- elssäkerhet i Afrika och minska beroendet av internationellt humanitärt bistånd.

–Stöd till ”Programa de Desarrollo AgropecuarioSustentable” i Bolivia har ökat böndernas motståndskraft till klimatföränd- ringar genom markvård, effektivare vattenanvändning, tillgång till konstbevattning och nya grödor. Diversifiering av produk- tionen har dessutom ökat hushållens inkomster.

–I Mali har stöd till Internationella naturvårdsunionen (IUCN) stärkt återuppbyggnad och hållbar skötsel av naturresurser i nio kommuner i det inre deltat av floden Niger. Projektet har ökat produktiva landområden, byggt upp en databas om det hydro- logiska systemet, förbättrat kvinnors och samhällens förmåga att anpassa sig till klimatförändringar, inklusive genom ökad medvetenhet, trädplanerting och diversifiering av inkomster.

7.4Multilateralt finansieringsstöd

Närmare hälften av det svenska utvecklingsbistån- det fördelas till internationella multilaterala bi- ståndsorganisationer och fonder.

Sverige bidrar med betydande belopp till finansie- ring i kärnstöd och har ett aktivt engagemang i ett antal multilaterala specialiserade organ, internatio- nella och regional organisationer, banker och institut för att påverka deras klimatarbete inom olika sekto- rer. Tabell 7.2 nedan visar exempel på svenska bidrag till multilaterala institutioner och program.Tabellen visar de totala bidragen varav en del avsätts till kli- matarbete. Exempelvis inom världsbankens interna- tionella utvecklingsfond (IDA)3 används uppskatt- ningsvis 16% av budgeten för projekt med minskad klimatpåverkan och klimatanpassning som sidoeffekt.

Tabell 7.2 Exempel på finansieringsbidrag till multilaterala institutioner och program (1)

 

2009

 

2010

 

2011

 

2012

 

 

mSEK

mUSD

mSEK

mUSD

mSEK

mUSD

mSEK

mUSD

Världsbankens internationella

2 389

313

2 014

280

2 306

355

2 368

350

utvecklingsfond – IDA (2)

 

 

 

 

 

 

 

 

Världsbankens

80

11

1 079

150

1 057

156

1 104

163

återuppbyggnads- och

 

 

 

 

 

 

 

 

utvecklingsbank – IBRD

 

 

 

 

 

 

 

 

International Finance

94

12

110

15

40

6,3

47

7

Corporation (IFC)

 

 

 

 

 

 

 

 

Afrikanska ­

700

92

644

89

808

125

927

137

utvecklingsbanken (AfDB) (2)

 

 

 

 

 

 

 

 

Asiatiska utvecklingsbanken

136

18

148

20

125

19

150

22

(ADB)

 

 

 

 

 

 

 

 

Europeiska Utvecklings- och

208

27

212

28

280

43

48

7

återuppbyggnads-banken

 

 

 

 

 

 

 

 

(EBRD)

 

 

 

 

 

 

 

 

Interamerikanska

100

13

0

0

11

2

10

2

utvecklingsbanken (IDB)

 

 

 

 

 

 

 

 

FN:s utvecklingsprogram

1 928

253

1 681

233

1 808

279

2 076

307

(UNDP)

 

 

 

 

 

 

 

 

FN:s miljöprogram (UNEP)

113

15

81

11

83

13

99

15

(1)Observera att visa delar av de klimatrelaterade bidragen även rapporteras mer specifikt i den bilaterala rapporteringen.

(2)Inkluderar det multilaterala skuldavskrivningsinitiativet.

3 World Bank’s International Development Association (IDA)

100 7. Finansiering och tekniköverföring

Den globala miljöfonden (GEF) är den finansiella mekanismen för ett antal viktiga miljökonventioner, inklusive FN:s klimatkonvention. Sverige bidrar specifikt till den GEF samt till ett antal andra mul- tilaterala organsiationer.

Tabell 7.3 visar Sveriges bidrag till GEF Trust Fund för perioden 2009-2012. För den femte påfyll- naden i GEF (2010) bidrog Sverige med totalt 1 045 miljoner kronor. Ungefär 30 procent av GEFs finan- siering avsätts till klimatprojekt.

Tabell 7.3 Finansieringsbidrag till Globala miljöfonden (GEF)

 

2009

2010

2011

2012

Miljoner USD

30.6

47

39.3

30.2

Exempelvis bidrog Sverige med 400 miljoner kronor till fonden för de minst utvecklade länderna som fokuserar på klimatanpassning. Dessutom bidrar den svenska regeringen till ett antal specifika klimat­ program och -fonder som redovisas i Tabell 7.4. Flera av dessa ingick även i regeringens särskilda klimat- satsning 2009-2012. Under denna period kanalisera- des ungefär tre miljarder kronor via multilaterala initiativ som utformats för att stödja klimatan- passning och utsläppsminskning i utvecklingsländer. Exempelvis bidrog Sverige med nästan 400 mil- joner kronor i till fonden för de minst utvecklade länderna som fokuserar på klimatanapassning.

För Sverige är det viktigt att bistånd kommer de fattigaste länderna till del. Sverige anser att kli- matrelaterat stöd till dessa länder särskilt bör fo- kusera på anpassning till klimatförändringar samt riskreducering­ och följaktligen att minska fattiga människors sårbarhet. Sverige var dessutom det enda landet som under perioden 2010-2012 bidrog till Anpassningsfonden med årliga bidrag på 100 miljoner kronor. Anpassningsfondens fokus på anpassningsåtgärder i kombination med utvecklingsländernas­ nationella ägarskap har varit starka argument för fortsatt svenskt stöd.

Vid klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 enades länderna om att etablera en ny grön klimatfond. Den gröna klimatfonden, som ännu är under ut- veckling, väntas bli en central aktör i den framtida arkitekturen för klimatfinansiering. Sverige har varit och är fortsatt en aktiv medlem i den gröna klimat- fondens styrelse och anser att det är centralt att fonden utformas på ett effektivt och ändamåls­ enligt sätt. År 2012 bidrog Sverige med 5 miljoner kronor till den gröna klimatfondens administrativa uppstartskostnader.

Dessutom bidrog Sverige med totalt 870 miljoner kronor till världsbankens klimatinvesteringsfonder

(CIF): 600 miljoner kronor till klimatteknikfonden (CTF), 170 miljoner kronor till programmet för småskalig, förnybar energi (SREP) samt 100 miljoner kronor till skogsinvesteringsprogrammet (FIP). CIF är utformade för att stödja pilotprojekt för utveck- ling med låga koldioxidutsläpp och klimatresiliens i utvecklingsländer, och är därmed inblandade i både utsläppsreduktions- och anpassningsprojekt.

Andra, icke konventionella kanaler som använts inom området utsläppsreduktioner (under 2012) har varit världsbankens program för market readi- ness som ger finansiering och tekniskt stöd till kapa- citetsuppbyggnad och testande av marknadsbasera- de instrument för utsläppsreduktion av växthusga- ser, liksom koalitionen för klimat och ren luft4 (CCAC) samt dess program för kortlivade klimatpå- verkande luftföroreningar. Dessa föroreningar, in- klusive metan, är i jämförelse med koldioxid kortli- vade i atmosfären men står ändå för en betydande andel av den pågående globala uppvärmningen.

Katastrofriskreducering är en nyckelkomponent för klimatanpassning och syftar till att minska de skador som orsakas av naturkatastrofer såsom över- svämningar, torka och cykloner.Totalt har 195 miljo- ner kronor avsatts via kanaler med tyngdpunkt på katastrofriskhantering och resiliens såsom FN- sekretariatet­ för ISDR-resolutionen5 (UNISDR) och Global facility for Disaster Reduction and Recovery (GFDRR).

Andra områden som är starkt kopplade till klimat­ anpassning är jordbruk och livsmedelssäkerhet. Sverige fäster därför stor vikt vid samverkan med internationella forskningsorgan såsom Consultative Group on International Agricultural Research (CGIAR) som mottog 150 miljoner kronor. Stöd har även givits till Internationella jordbruksutveck- lingsfondens (IFAD)6 program för anpassning för småjordbruk (ASAP), ett program som stöder små- jordbrukare att stärka deras motståndskraft.

Dessutom bidrar Sverige med kärnstöd till FN:s klimatkonvention i enlighet med en överenskom- men FN-fördelningsnyckel samt en ytterligare avgift för Kyotoprotokollet. Frivilliga bidrag ges även till fonden för deltagande och fonden för stöd- jande verksamhet, båda under FN:s klimatkonven- tion.

4 Climate and Clear Air Colation, CCAC

5 United Nations International Strategy for Disaster Reduction, UNISDR.

6 International Fund for Agricultural Development, IFAD.

7. Finansiering och tekniköverföring

101

 

 

Tabell 7.4 Finansieringsbidrag till multilaterala klimatfonder

 

2009

 

2010

 

2011

 

2012

 

 

mSEK

mUSD

mSEK

mUSD

mSEK

mUSD

mSEK

mUSD

FN:s klimatkonvention (UNFCCC)

8,7

1,0

4,5

0,6

5,6

0,9

2,8

0,4

Trust Funds

 

 

 

 

 

 

 

 

Anpassningsfonden

0

0

100

13,9

100

15.4

100

14,8

Fonden för de minst utvecklade

65

8,5

15

2,1

200

30,8

115

17,0

länderna (MUL)

 

 

 

 

 

 

 

 

Globala miljöfonden (GEF)7

70

9,2

197

27

76

11,7

61

9,1

GEF REDD+8

0

0

100

13,9

0

0

0

0

Gröna klimatfonden (GCF)

0

0

0

0

0

0

5

0,7

Clean Technology Fund (CTF)

300

39,3

200

27,8

100

15,4

0

0

Forest Investment programme (FIP)

0

0

0

0

100

15,4

0

0

Scaling Up Renewable Energy

0

0

0

0

0

0

170

25,1

Program (SREP)

 

 

 

 

 

 

 

 

IFAD-Anpassningsprogram för

0

0

0

0

0

0

30

4,4

småskaliga jordbruk (ASAP)

 

 

 

 

 

 

 

 

Partnership for Market Readiness

0

0

0

0

0

0

50

7,4

(PMR)

 

 

 

 

 

 

 

 

Världsbankens internationella

520

68,1

0

0

185

28,5

0

0

utvecklingsfond – IDA

 

 

 

 

 

 

 

 

Consultative Group on International

50

6,6

50

6,9

50

7,7

0

0

Agricultural Research (CGIAR)

 

 

 

 

 

 

 

 

International Strategy for Disaster

25

3,2

5

0,7

0

0

7,5

1,1

Reduction (ISDR)

 

 

 

 

 

 

 

 

Global Facility for Disaster Risk

0

0

35

5

40

6,2

0

0

Reduction (GFDRR)

 

 

 

 

 

 

 

 

FN:s livsmedelsprogram (WFP)

0

0

0

0

0

0

44

6,5

Sustainable Energy for all (SE4ALL)

0

0

0

0

0

0

20

3,0

UNDP- Bureau for Crisis Prevention

15

2

0

0

0

0

23,5

3,5

and Recovery

 

 

 

 

 

 

 

 

UNEP – Climate and Clean Air

0

0

0

0

0

0

10

1,5

Coalition

 

 

 

 

 

 

 

 

Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

285

37

35

5

122

19

78

11

Övrigt klimatrelaterat stöd

5

0,7

5

0,7

6,1

0,9

1,8

0,3

7.5Bilateral finansiering

Ungefär hälften av det svenska utvecklingssamarbe- tet kanaliseras som bilateralt bistånd via Sida till utvecklingsländer och övergångsekonomier. Inom klimatområdet stöder Sida både specifika klimatin- satser och integrering på sektornivå, tekniköverfö- ring, kunskapsuppbyggnad och forskningssamarbete, och samarbetar därigenom med många statliga insti­ tutioner i utvecklingsländer, enskilda organisatio- ner, svenska myndigheter och kommuner, den privata sektorn, forskningsinstitutioner osv. Bistånd som kanaliseras via Sida (inklusive s.k. multi-bi stöd9) fördelas på nationell, regional och global nivå.

Insatserna inom det svenska bilateralt utveck- lingssamarbetet bygger på en strategi som tar sin utgångspunkt i utvecklingslandets egna strategiska prioriteringar och strategier för fattigdomsbekämp- ning. Lokalt ägarskap är avgörande för att säkra håll- barheten i insatserna.

7 Omfattar 30 procent av de ordinarie bidragen till GEF - vilket motsvarar andelen klimatinsatser inom ramen för GEFs budget - samt för 2010 ytterligare 135 mSEK inom ramen för klimatsatsningen.

8 Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation, REDD

102 7. Finansiering och tekniköverföring

Tabell 7.5 visar en sammanfattning av det svenska klimatbiståndet som kanaliserades via Sida under perioden 2009-2012. Spårning har skett genom upp- följning av det specifika budgetanslaget för den sär- skilda klimatsatsningen, samt genom att använda de s.k. Rio-markörerna för utsläppsminskningar och klimatanpassning. Dessa markörer har utvecklats och förfinats inom OECD biståndskommitté (DAC) (ny metod sedan den förra nationalrapporten), och används av många biståndsgivare för att spåra offent- lig klimatfinansiering. Varje komponent markeras på en skala 0-2 av den handläggare som ansvarar för bidraget, där 2 motsvarar “huvudsyfte”, 1 motsvarar “delsyfte” och 0 motsvarar” ej syfte”.Vid en samman- ställning av de siffror som återges i tabell 7.5 och bilaga 6 har Sverige tagit med 100% av finansieringen för bidrag inom den särskilda klimatsatsningen och för andra bidrag där utsläppsminskningar och anpassning är ”huvudmål”, men endast 50% av finan-

9 Bilaterat stöd som hanteras av multilaterala organisationer

sieringen där utsläppsminskningar och/eller anpass- ning bara utgör ett ”delsyfte”. De redovisade beloppen motsvarar givet nettostöd, dvs utbetalt (dispersed) enligt OECD:s terminologi.

Tabell 7.5 Sammanställning av bilateralt/regional/global klimatfinansiering som kanaliseras via SIDA till icke-AnnexI- länder samt övergångsekonomier

(miljoner

Utsläpps-

Anpass-

Både utsläpps-

Totalt

USD)

minsk-

ning

minskningar och

 

 

ningar

 

anpassning

 

2009

34

67

114

215

2010

42

104

128

274

2011

51

104

168

324

2012

44

150

164

358

Bilaga 6 visar ytterligare detaljer per land/region/ globalt av den bilaterala klimatfinansieringen under perioden 2009-2012. Endast länder/regioner där sam- arbete har skett har inkluderats och listan varierar därför från år till år. För att öka transparensen har även negativa siffror tagits med, eftersom de mot- svarar återbetalning av icke använda medel, t ex. när oro i ett område har försenat/förhindrat implemen- teringen av ett projekt/program, eller när ett pro- jekt/program har kunnat genomföras mer kostnads- effektivt än budgeterat. Sektorer redovisas i enlighet med klassificeringen som används inom OECD DAC Creditor Reporting System (CRS). Sektorer som är viktiga för utsläppsminskningar är t ex. energi och multi-sektor, såsom miljöpolitik och miljöförvalt- ning. Åtgärder som syftar till att förbättra klima- tanpassning omfattar även en hel del kapacitetsut- veckling avseende miljöpolicy och miljöförvaltning, men har också starkt fokus på sektorer såsom vatten och sanitet, samt jordbruk. Flertalet bidrag ger dock synergier och/eller har sektorövergripande fördelar för både utsläppsminskningar och klimatanpassning, särskilt inom jordbruk och multi-sektor – dessa re- dovisas därför separat i tabell 5 och bilaga 6. De en- skilda länder som har fått den största andelen av det bilaterala klimatbiståndet är t.ex. Mocambique, Ke- nya, Mali, Bolivia och Tanzania, vilka är länder som stod i focus i regeringens särskilda klimatsatsning och/eller länder där Sverige sedan länge haft ett ut- vecklingssamarbete, särskilt i viktiga sektorer såsom energi och vatten/sanitet.

7.5.1 Stöd genom enskilda organisationer

Samarbete med det civila samhället är viktigt när det gäller klimatfrågan eftersom dessa aktörer ofta foku- serar på den lokala nivån och arbetar direkt med de människor som är mest sårbara och lider mest till följd av klimatförändringarnas effekter. Det civila samhällets organisationer spelar också en viktig roll

när det gäller ökad medvetenhet och påverkans­arbete kring klimat. Finansiering från Sida kanaliseras genom ett antal svenska organisationer såsom Natur­ skyddsföreningen, PLAN Sverige, Forum Syd och Kooperation­ Utan Gränser/We Effect, liksom även direkt till organisationer i utvecklingsländer såsom Pan African Climate Justice Alliance och Asia Pacific Forum on Women, Law and Development.

Sida har givit stöd till ”Joint Climate Initiative of Capacity Development” som Forum Syd och andra samarbetspartners genomför tillsammans med enskilda organisationer i Kambodja. Mer än 20 lokala enskilda organisationer har ökat sin kapacitet och kunskap om klimatförändring och katastrofriskreducering. Medvetenheten har ökat och klimataspekter har integrerats i de enskilda organisationernas strategiska planeroch program. Kvin- nor har varit nyckelaktörer inom många av pilotprojekten, t ex att i samarbete med lokala myndigheter utveckla katastrofhan- teringsplaner, att integrera klimatanpassning i lokala anpass- ningsplaner, samt förbättrade försörjningsmöjligheter­ genom klimatanpassat fiske och grönsaksodling.

Sida har givit stöd till Asia Pacific Forum on Women, Law and Development, en medlemsbaserad organisation med inriktning på kvinnors rättigheter och jämställdhet. Inom sitt klimaträtt­ viseprogram har de t.ex. genomfört forskningsprojekt som doku- menterar klimatförändringarnas effekter på landsbygdskvinnors rättigheter och försörjningsmöjligheter. Resultaten presentera- des vid COP17 tillsammans med kvinnor från landsbygden och ursprungsbefolkningar från Stillahavsregionen som deltog som officiella delegater i gendergruppen. År 2012 fattades ett be- slut under FN:s klimatkonvention UNFCCC att erkänna beho-

vet av en förbättrad genusbalans och ökat kvinnligt deltagande.

Sida stöder även globala enskilda organisationer och tankesmedjor som är mycket viktiga aktörer både på global, regional och nationell/lokal nivå. Orga- nisationer såsom Stockholm Environment Institute, International Institute for Environment and Deve- lopment samt World Resources Institute erhåller alla budgetstöd från Sida och spelar en aktiv roll i det normativa arbetet, liksom i den globala policy- forskningen gällande klimat.

Stockholm Environment Institute (SEI) är ett oberoende inter- nationellt forskningsinstitut. Här bedrivs forskning, utvecklas verktyg och bygger kapacitet. Deras arbete om klimatförändring- arna stödjer design, utveckling och genomförande av effektiva och rättvisa strategier för anpassning och utsläppsminskningar i utvecklingsländer och utvecklade länder. Det tar fram aktu- ella, trovärdiga och relevanta analyser som informerar politiker, förhandlare, finansiella institutioner, civila samhället, privata sektorn och andra parter som är inblandade i processen kring FN:s klimatkonvention. SEI undersöker både synergier och po- tentiell konkurrens mellan klimatpolitik och utveckling. Detta återspeglas i deras arbete om klimatstyrning och finansiering, klimatekonomi, koldioxidmarknader, klimaträttvisa, bioenergi, energieffektivitet samt sårbarhet och anpassning.

7. Finansiering och tekniköverföring

103

 

 

7.5.2 Stöd via svenska myndigheter till institutioner i utvecklingsländer

Sverige kanaliserar medel via flera svenska myndig- heter och universitet för att de ska kunna genomföra program och projektverksamheter i utvecklingslän- der med fokus på sina respektive expertområden. Viktiga myndigheter som är inblandade i kunskaps- uppbyggnad rörande klimat är exempelvis Natur- vårdsverkerket och SMHI.

Naturvårdsverket hanterar det svenska bidraget till det nordiska partnerskapet för ökade insatser för utsläppsminskningar ”Nordic Partnership Initiative on Up-scaled Mitigation Action”. Detta är ett initiativ som syftar till i) kapacitetsutveckling i Peru och Vietnam för att ge dem förutsättningar för att strukturera och genomföra nationella utsläppsminskningsåtgärder s.k. ”Natio- nally Appropriate Mitigation Actions” (NAMAs) inom avfalls- och cementsektorn ii) utveckla sätt att attrahera inhemsk och internationell klimatfinansiering; iii) bidra med lärdomar till de internationella klimatförhandlingarna samt; iv) uppmuntra andra parter att genomföra liknande åtgärder. Initiativet lanserades år 2011 och kommer att fortsätta till 2015.

SMHI har, tillsammans med andra samarbetsparter, genomfört ett internationellt träningsprogram med inriktning på utsläpps- minskningar och klimatanpassning. Omkring 450 deltagare (36% kvinnor) från 53 länder har genomgått kurser och fått verktyg för att identifiera sårbara sektorer i sina respektive län- der och för att utveckla projekt i sina egna länder med stöd från organisatörerna. Målgruppen var individer i ledande befatt- ningar inom offentlig förvaltning, nationellt eller lokalt, enskilda organisationer, universitet eller företag. Utvärderingar visar att deltagarna uppskattar kurserna mycket och att träningen har ökat deras kunskap om klimatförändringen. En stor majoritet av deltagarna ansåg även att innehållet är av stor betydelse för deras fortsatta arbete och ett stort antal viktiga kontakter med olika experter har etablerats.

7.5.3 Samarbete med privata sektorn

De viktigaste globala kapitalflödena är privata, och för att kunna hantera klimatförändringen är det av yttersta vikt att dessa flöden bidrar till utsläpps- minskningar och klimatanpassning.

Sida samverkar med näringslivet genom sitt pro- gram ”Innovationer mot fattigdom”10 som är utfor- mat för företag som är baserade eller verkar i ut- vecklingsländer. Programmet fungerar som en risk- spridningsmekanism för hållbara affärssatsningar (kommersiella företag eller marknadsorienterade organisationer) som har stor potential att minska fattigdomen. Många av projekten är inriktade på klimatsmarta lösningar.

I Indonesien, Indien, Kina, Vietnam, Namibia, Botswana and Sydafrika prioriterar Sida så kallade “partnerdrivet samarbete” vilket ofta sker i nära

10 Innovations Against Poverty.

samverkan med det privata näringslivet. Syftet är att utveckla hållbara relationer mellan svenska och utländska aktörer med gemensamma intressen. I praktiken innebär det att en aktör i Sverige och en aktör i partnerlandet inleder ett partnerskap som faller inom ramen för de strategiska mål som finns för det landet. Flera av dessa initiativ är inriktade på klimatfrågor.

Sedan 2009 har Sverige en förordning om finansie- ring av utvecklingslån och garantier för utvecklings- samarbete, och för perioden 2009-2013 har rege­ ringen beslutat om en strategi med särskilt fokus på miljölån. I utvecklingslån tillhandahåller Sida gåvomedel som ett komplement till lånefinansiering. De marknadsfinansierade lånen struktureras och beviljas av banker eller multinationella finansinsti- tut. Miljölånen är i första hand inriktade på energi­ effektivisering och förnybar energi; vatten-, av- lopps- och avfallshantering, samt transporter – alla högst relevanta ur klimatperspektiv. Lånen kan vara fristående eller kombineras med någon form av låne­ garanti för att kunna spela en katalytisk roll. Mer information om mobilisering av privat klimatfinan- siering redovisas i Sveriges första Biennial Report.

Det mesta av samarbetet med privata näringslivet innehåller en komponent av tekniköverföring. Exem- pel ges i tabell 7.6.

7.6Teknikutveckling och spridning

I september 2011 lanserade regeringen en nationell miljöteknikstrategi. Målet med strategin är att un- derlätta utvecklingen av nya, hållbara svenska lös- ningar för att möta utmaningar med klimatföränd- ringarna och miljöförstöring, och samtidigt främja nya affärsmöjligheter och sysselsättning. Insatser som genomförs på kort och lång sikt - från forskning och innovation till export – och syftar till att göra Sverige till ett grönt föregångsland. Regeringen har beslutat att investera 400 miljoner kronor i miljö- teknik under perioden 2011-2014.

Miljöteknikstrategin anger åtgärder för att främja den svenska miljötekniksektorn. Dessa inkluderar åtgärder för att intensifiera forskning och innova- tion, initiativ som syftar till att underlätta finansie- ring och affärsutveckling på ett tidigt kommersiellt skede, stöd och hjälp med marknadsanalys och ny- etableringar på exportmarknader för små och med- elstora företag, samt åtgärder för att förbättra sam- ordningen mellan myndigheter och andra aktörer som är relevanta för utvecklingen på miljöteknik- området.

104 7. Finansiering och tekniköverföring

För att genomföra strategin har ett antal myndig- heter utsetts som ska underlätta och ge bättre för- utsättningar så att den svenska miljötekniksektorn ska kunna växa. Dessa myndigheter är bland andra Energimyndigheten, Tillväxtverket samt Business Sweden. Business Sweden arbetar för att underlätta export genom svenska företag inom områden såsom avfallshantering, återvinning, bioenergi, solkraft, vindkraft och energieffektivitet.

Regeringen har undertecknat ett samarbetsav- tal avseende miljö- eller energiteknik med ett antal länder, såsom USA, Brasilien, Kina, Ryssland och Indien. 2011 utsåg regeringen en särskild samord- nare om ansvarar för samordning och utveckling av det bilaterala samarbetet med Kina, Ryssland och Indien inom miljö- och energiteknik, inklusive håll- bar stadsplanering. Exempelvis omfattar samarbe- tet mellan Sverige och Indien i energisektorn idag energieffektivitet och förnybar energi, huvudsakli- gen biogas. Ett bilateralt samarbete med Kina, med fokus på hållbar stadsutveckling, har pågått sedan april 2008.

År 2011 uppgick miljösektorns export av varor och tjänster till ett värde av 38,9 miljarder kronor vilket motsvarar 2,2 procent av Sveriges totala export, se tabell 7.6 nedan.

Tabell 7.6 Miljösektorns export, 2009 till 2011, miljarder kronor

 

2009

2010

2011

Export (miljarder SEK)

39,6

36,8

38,9

Den största enskilda sektorn var avfallshantering och återvinning men många av de aktuella miljöteknik- lösningarna såsom fjärrvärme, biogas, underjordisk avfallstransport, geotermisk uppvärmning och kyl- ning har använts i Sverige i stor skala sedan många år.

Sverige anser att näringslivet har en viktig roll ifråga om teknikutveckling och spridning. Men, i syfte att skapa nödvändiga förutsättningar för pri- vata näringslivet att engagera sig i stöd till utveck- lingsländer, är det ofta nödvändigt att minska risker, och lån och garantier eller riskkrediter kan använ- das för detta syfte (se avsnitt 7.5.3 samt nedan).

Genom Swedfund investerar Sverige i tillväxt­ företag i utvecklingsländer. Swedfund mål är att bidra till internationellt utvecklingssamarbete genom att ge fattiga människor förutsättningar att förbättra sina liv och, samt att inom ramen för Sverige reformsamarbete i Östeuropa få till stånd stärkt demokrati, rättvis och hållbar utveckling och anpassning till EU och dess centrala värderingar.

Swedfund syftar att etablera hållbara och lön- samma företag på dessa marknader för att bidra

till fattigdomsbekämpning. En viktig del i arbetet är att säkra och bibehålla en framstående position avseende miljö och sociala hänsyn. Sedan 2009 har Swedfund administrerat Swedpartnership (tidigare StartSyd och StartÖst). Swedpartnership erbjuder små och mellanstora företag finansieringsstöd för investeringar inom kunskapsöverföring och utrust- ning vid etablering av nya företag i Afrika, Asien, Latinamerika och Östeuropa.

Från ett utvecklingsperspektiv handlar teknik om mer än den rent fysiska överföringen av hård- eller mjukvara; det handlar mer om att bygga upp kapa- citet i utvecklingsländerna för att ta emot, använda och utveckla teknik. Utvecklingssamarbete spelar en viktig roll i sammanhanget, och Sverige arbetar med teknik- och forskningssamarbete med betydan- de inslag av kapacitetsuppbyggnad med ett antal partnerländer. En sådan integrerad ansats är nöd- vändig för att utvecklingsländerna ska dra nytta av, samt även själva kunna bidra till, utvecklingen av hållbar tekniska lösningar som passar deras specifi- ka förutsättningar. Men det innebär också en utma- ning i att spåra och urskilja specifika bidrag till tek- niköverföring och/eller kapacitetsuppbyggnad

Tabell 7.7 Exempel på stöd med inslag av tekniköverföring

Projekt/program: Solar Home Systems (solenergisystem i hemmet)

Syfte: Elektrifiering på landsbygden med förnybar energi

Mottagarland:

Sektor:

Totalt stöd:

Period:

Bangladesh

Energi

65 miljoner

2009-2018

 

 

SEK

 

Beskrivning:

Solar Home Systems är ett program för förnybar energi som ger landsbygdsbefolkningen i Bangladesh förnybar el från solpaneler. Programmet ska bygga upp ett kommersiellt hållbart system, men subventioner riktas till fattiga människor i syfte att möjliggöra den initiala investeringen. Minst 1,2 miljoner sådana solenergisystem har installerats vilket har förbättrat livskvaliteten för miljoner män- niskor på landsbygden. Det har även förbättrat produktiviteten och lönsamheten för lokala företag. Programmet drivs av Världsbanken, men finansieras av ett flertal partnerorganisationer (inklusive lokala organisationer för mikrofinansiering) och genomförs av lokala företag i partnerskap med lokala enskilda organisationer och partnerorgani- sationer.

Ange projektets framgångsfaktorer:

Innovativ finansiering och lokala partnerskap

Överförd teknik:

Solpaneler

7. Finansiering och tekniköverföring

105

 

 

Projekt/programtitel: Innovations Against Poverty/Waste 2 Energy (Innovationer mot fattigdom/avfall till energi)

Syfte:

Biogas som tillverkas från avfall ger låginkomstsamhällen en alterna- tiv, förnybar bränslekälla

Mottagarland:

Sektor:

Totalt stöd:

Period:

Uganda

Energi

20 000 Euro

2012-2013

Beskrivning:

Målet för företaget “Waste 2 Energy Ltd” är att utveckla kommer- siell biogasproduktion från kommunalt avfall från en tätbefolkad del av Kampala. Biogasen kommer att renas på konventionellt sätt och komprimeras till en säker, billig och förnybar energikälla för låginkomsthushåll. Sorterat organiskt avfall konverters och renas till biogas. Därefter marknadsförs biogasen och säljs till ett pris som lig- ger 20-30 procent lägre än jämförbara produkter. Biogasen kommer att nå potentiella kunder via ett distributionsnät.

Ange projektets framgångsfaktorer:

Innovativ finansiering och marknadsefterfrågan

Överförd teknik: Biogasteknik

Projekt/programtitel: Comprehensive Disaster Management Programme­ (CDMP) (Omfattande riskhanteringsprogram)

Syfte: Minska människors sårbarhet vid naturkatastrofer

Mottagarland:

Sektor:

Sidafinansiering:

Period:

Bangladesh

Olika sektorer/

50 miljoner SEK

2009-2014

 

Kommunika-

 

 

 

tion

 

 

CDMP har bidragit till att minska människors sårbarhet vid natur- katastrofer, inklusive de negativa effekterna av klimatförändring- arna. Programmet har fungerat på flera olika plan för att stärka det rättsliga ramverket för katastrofhantering, kapacitetsuppbyggnad och stärka samordningen mellan olika departement och myndighe- ter.. Det har även, bland annat, bidragit till ett förbättrat natio- nellt varningssystem (”early warning system”) vid väderrelaterade

katastrofer. Genom användning av mobiltelefoner och mobilisering av tiotusentals frivilliga kan numera 50 miljoner människor nås av detta varningssystem.

Ange projektets framgångsfaktorer:

Upplägg som program och lokalt ägarskap

Tekniköverföring: Information och kommunikationsteknologi

7.7Kapacitetsuppbyggnad

Kapacitetsuppbyggnad är en avgörande faktor för att möjliggöra för utvecklingsländer att kunna hantera ett förändrat klimat. Sverige anser att kunskapsupp- byggnad är en sektorsövergripande fråga, eftersom det krävs kompetens i utvecklingsländerna för att kunna ta emot ekonomiskt och teknikrelaterat stöd för klimatanpassning och utsläppsminskningar, samt för att säkra att sådant stöd är hållbart över tid. Nationell expertis och kunskap om klimatföränd- ringarna och dess konsekvenser är avgörande, liksom att stärka institutioner så att länder själva kommer att kunna integrera klimatfrågan i sin långsiktiga planering och genomföra sin egen nationella klimat- politik. Sverige har erfarit att de bästa resultaten nås när kapacitetsuppbyggnaden utgår från landets egna behov och prioriteringar, om den ägs och drivs nationellt, samt sker i partnerskap i en gemensam lärandeprocess. Det är därför viktigt att stärka de nationella systemen istället för att skapa nya.

I Kambodja har Sida gått ihop med EU, Danida och UNDP i ett gemensamt givarinitiativ för att stödja Kambodjas klimat­allians (Cambodia Climate Change Alliance), ett omfattande program för att systematiskt ta itu med de utmaningar som följer med klimatförändringarna. Det övergripande målet är att stärka den nationella klimatkommitteens (som på uppdrag av regeringen samordnar och ger policystöd för samtliga aspekter av klimat- förändring) förmåga att fullfölja sitt uppdrag att motverka kli- matförändringarna och att möjliggöra för departement och civila samhället att genomföra prioriterade klimatåtgärder. De huvudsakliga resultaten fram till idag är: utveckling av Kambod- jas strategiska klimatplan (som lägger grunden för Kambodjas nationella anpassningsplan), förbättrad samordning mellan de- partementenssektoriella klimatplaner; 19 klimatprojekt av stat- liga aktörer och enskilda organisationer har godkänts, en fond har inrättats; Kambodjas förhandlingskapacitet i klimatfrågor av betydelse på nationell och internationell nivå har stärkts; en webbaserad plattform för kunskap och information har etable- rats, och en granskning av de offentliga utgifterna och institu- tionerna för klimat har genomförts för att stärka styrningen och leveransen av klimatfinansiering i linje med krav på övervakning, granskning och verifiering.

Kapacitetsuppbyggnad är i första hand en integre- rad del i de program och projekt som stöds av Sida. Den integrerande ansatsen är av avgörande bety- delse eftersom kompetens inte kan utvecklas i ett vakuum och alltid är kopplad till den aktuella verk- samheten. Det är viktigt att fråga: ”kapacitet för vad?”. Sverige anser att det är viktigt att ta ett bre- dare grepp ifråga om kapacitetsuppbyggnad när det gäller utbildning och forskning, men även att öka den institutionella kapaciteten genom olika former av samverkansstöd med nationella och lokala insti- tutioner. Dessutom anser Sverige det avgörande att bidra till kapacitetsuppbyggnad bland utvecklings- ländernas förhandlare i klimatförhandlingsproces- sen, för att bidra till en mer rättvis förhandlings­ situation och underlätta ömsesidig förståelse.

Sida stöder European Capacity Building Initiative (ecbi) för hållbar kapacitetsuppbyggnad för att främja de internationella klimatförhandlingarna. ecbi syftar bland annat till att främja en jämnare spelplan mellan olika delegationer som deltar i de internationella klimatförhandlingarna, samt att underlätta öm- sesidig förståelse och skapa förtroende både mellan europeiska länder och utvecklingsländer. Genom utbildningsseminarier för att främja förtroende, regionala utbildningsmöten, policyrap- porter, resestipendier för delegater från de minst utvecklade länderna i Afrika och Asien, en webb-sida för att höja medve- tenheten, mentorskap och uppmuntran har ecbi skapat en miljö för förhandlarna som bäddar för ärliga och öppna diskussioner om klimatfrågor. Närmare 700 förhandlare har deltagit i dessa aktiviteter, vilket har gett ny kompetens, kunskap och förtroende att spela en mer effektiv roll i klimatförhandlingarna. Initiativet har direkt inverkan på förhandlingarna

106 7. Finansiering och tekniköverföring

Sidas forskningssamarbete syftar till att stärka part- nerländers forskningskapacitet och till att främja forskning med inriktning mot utveckling. Detta omfattar stöd till samarbetsländer att skapa goda forskarmiljöer och utbildning av forskare samt att utveckla metoder för att planera och prioritera forskning. Att främja utvecklingsinriktad forskning innebär både ekonomiskt och vetenskapligt stöd till partnerländernas förmåga att identifiera nya kun- skapsområden som har betydelse för deras utveck- ling.

Samarbetet som bedrivs inom naturvetenskap och teknik, naturresurser och miljö är relevant ur kli- matsynpunkt. Dessutom ges ett bidrag till kapaci- tetsuppbyggnad exempelvis genom stöd för upp- byggnad av universitet och forskningsråd i utveck- lingsländer.

Western Indian Ocean Marine Science Association (WIOMSA) är en regional organisation som främjar utveckling inom utbildning, vetenskap och teknik inom alla delar av marina vetenskaper med inriktning på hållbar användning och skydd av marina miljöer. Sidas stöd till WIOMSA har lett till följande resultat: ökad kun- skap om konsekvenser av klimatförändringar på korallrev och mangroveskogar; klimatförändringarna har blivit en prioriterad fråga på den regionala agendan när det gäller hållbar skötsel av naturresurser i marina- och kustområden i den Indiska oceanen; en dialog om marina miljöer och kustzoner har etablerats mel- lan forskare och beslutsfattare; ökad kapacitet bland forskare och beslutsfattare i östra och södra Afrika att med nya modeller förutse klimatförändringar i marina områden och kustzoner.

Sverige främjar ofta kunskapsuppbyggnad genom att samverka med lokala samarbetsparter i utveck- lingsländer, men ibland används även kombinera- de studier hemma och utomlands för nyckelgrup- per såsom statstjänstemän, forskare, studenter, osv. Dessa tillvägagångssätt har visat sig framgångsrika genom att de ger kursdeltagare förutsättningar att stanna i sina respektive länder efter att studierna avslutats och på så sätt undvika att kunskapen för- loras genom kompetensflykt, s.k. ’brain drain’.

7.8Referenser till kapitel 7

Utrikesdepartementet, 2008. Skr. 2007/08:89 Sveriges politik för global utveckling

7. Finansiering och tekniköverföring

107

 

 

8Forskning och systematisk övervakning

8.1Politik för klimatforskning

Regeringens övergripande ambitioner för forskning och utveckling, som uttryckts i de senaste två forsk- ningspolitiska propositionerna, är att långsiktigt stärka konkurrenskraften och bidra till en hållbar tillväxt­. Klimatpåverkan ses som en av mänsklig­ hetens stora utmaningar som inte kan hanteras framgångsrikt utan ny kunskap. Klimatfrågan tillhör tillsammans med bevarandet av biologisk mångfald, havsmiljö och giftfri miljö regeringens mest priori- terade miljöfrågor under perioden.

8.1.1 Nya stödformer

De av Regeringen 2004 inrättade nya stödformer till starka forskningsmiljöer vid universitet och hög- skolor (de så kallade Linnéstöden) förstärktes i den forskningspolitiska propositionen Ett lyft för forsk- ning och innovation (Prop 2008/09:50) gällande NC 6 rapporteringsperiod 2009-2012. Förutom stöd till starka forskningsmiljöer pekade regeringen också ut 24 strategiska forskningsområden bl.a. Klimat- modeller, Effekter på naturresurser, ekosystemtjäns- ter och biologisk mångfald och Havsmiljöforskning. Dessa ska ses tillsammans med tidigare utpekade teman för klimat och energi, förvaltning av natur- resurser och miljö, stads- och landsbygdsutveckling, miljöteknik och nya material samt livskvalitet för människor och miljö, som alla är centrala för en håll- bar utveckling. Markanvändning i ett nationellt och globalt perspektiv tillkom sent under perioden och nu finns en strategi för forsknings- och utvecklings- insatser för en biobaserad samhällsekonomi. Syftet är bland annat att minska klimatpåverkan och använd­ ningen av fossila råvaror.

1 Open access är en modell för att publicera vetenskaplig information på internet utan kostnad för läsaren

8.1.2 Kommande satsningar

Regeringens senaste proposition Forskning och innovation (Prop 2012/13:30) gällande 2013-2016 innehåller långsiktiga satsningar på spetsforskning, mer basresurser till universitet och högskolor och stora investeringar i life science, samt långsiktigt hållbara energisystem. Satsningar på forskning ska vara nyckeln till att Sverige ska vara framgångsrikt också i kommande generationer. Bland annat ska det ske genom ökad spridning av forskningsbaserad kunskap och open access1. Forskningsresultat ska leda till nya produkter och tjänster genom riktade satsningar inom några områden av särskild betydelse för näringslivet och samhället. Särskilt utpekas sats- ningarna: Forskning om skogsråvaror och biomassa – nya material och biobaserade produkter för en biobaserad samhällsekonomi samt Forskning om hållbart samhällsbyggande ut. Klimat är en viktig komponent i de utpekade områdena, vilka delvis bygger vidare på tidigare satsningar.

8.1.3 Forskningsinfrastruktur

En viktig del i att skapa förutsättningar för fram­ stående forskning är forskningsinfrastruktur, t.ex. European Spallation Source (ESS), MAX-LAB och andra centrala eller distribuerade forskningsanlägg- ningar, databaser, biobanker eller storskaliga beräk­ nings-, analys- och modelleringsresurser som instru­ ment för forskningen. Vetenskapsrådet har i uppdrag att finansiera nationell forskningsinfrastruktur (såsom Environment Climate Data Sweden, ECDS) och Sveriges medverkan i internationell infrastruktur. Universiteten och högskolorna har ett ansvar för lokal infrastruktur, t.ex. Life Watch, och utrustning. LifeWatch är ett EU-projekt som förväntas bidra med data om förändring av biodiversitet, vilket

108 8. Forskning och systematisk övervakning

bör kunna bidra till kunskapen om framförallt effek- ter av förändrat klimat. Artdatabanken vid Lant­ bruksuniversitet är samordnande i Sverige. ICOS, Integrated Carbon Observation System, är en ny europeisk forskningsinfrastruktur för studier av växt- husgaser i Europa och angränsande regioner. Svenska ICOS, som leds av Lunds universitet, syftar bland annat till att ta reda på hur Sveriges totala växthus- gasbudget ser ut. Projektet kommer att stärka svensk växthusgasrelaterad forskning. I Sverige­ blir det sex mätstationer för att mäta utbytet mellan ekosystem och atmosfären, se Figur 8.1. Resultaten kommer att ligga till grund för miljö och klimatarbete på nationell och regional nivå.

Figur 8.1. Mätsationer inom Svenska ICOS finns i områden med permafrost (Stordalen), våtmark (Degerö), skog av olika åldrar och produktivitet (Flakaliden, Norunda och Perstorp) samt åkermark (Lanna). Tre av dessa blir också atmosfär­ stationer.

Redan sedan länge etablerade och fortsatt viktiga plattformar för klimatforskning är isbrytaren Oden, forskningsstationerna i Abisko (där den nordligaste mätstationen i ICOS finns), Tarfala (drivs av Stock- holms universitet) och satelliten Odin (drivs av Rymd­ styrelsen). Polarforskningssekretariatet har under perioden fått nya och utvidgade uppgifter, bl.a. att ansvara för den vetenskapliga forskningsstationen i Abisko och ansvarar sedan tidigare för expeditioner

och forskningsverksamheten i Arktis och Antarktis. Rossby Center vid SMHI levererar fortsatt klimat­ scenarier till andra forskare och till samhället i stort, såväl nationellt som till EU och internationella orga­ nisationer som World Climate Research Programme (WCRP). Utredning görs nu om hur vi kan få tillgång till ett nytt havsgående forskningsfartyg för att kunna upprätthålla en forsknings- och undersökningsverk- samhet av hög kvalitet på havsmiljöområdet och för att kunna klara de åtaganden som Sverige har gente- mot EU och internationella konventioner. I forskning om havens försurning blir det ett viktigt instrument. Exempel på myndighetsgemensam infrastruktur är ett gemensamt arkiv med satellitdata, där infor- mation om vegetation och markförhållanden lagras. Samordning av geodata, där en ny höjddatabas till- kommit, kan få stor betydelse i det kommande arbe­ tet med Kyotoprotokollets andra åtagandefas där t.ex. återvätning av våtmarker diskuteras. Ett nytt Kunskapscentrum för klimatanpassning har etable- rats vid SMHI som bland annat har i uppdrag att till 2015 omformulera forskningsresultat till besluts­

underlag.

8.2Nordisk samverkan

Det av nordiska statsministrarna 2007 beslutade s.k. Toppforskningsinitiativet, med fokus på spetsforsk- ning inom klimat, energi och miljö befinner sig nu i slutfasen. Sverige deltar i flera av projekten bland annat genom Linköpings universitet, Stockholm Environment Institute (SEI) och Chalmers i Nord- star (Nordic Centre of Excellence for Strategic Ada­ ptation­­ Research) och Nordclad-net (Nordic Climate Change Adaptation Research Network), samordnat av SEI som bl.a. anordnat konferensen Nordic Adap- tation 2010 och 2012 som båda hade mer än 150 del- tagare vardera.

Svenska forskare deltar i andra nordiska satsningar, bl.a. har Försvarets Forskningsinstitut (FOI) delta- git i projektet Civilclim, finansierat av norska Vest- landsforsk, som studerat krishanteringssystemet med avseende på graden av klimatanpassning i tre olika städer i Europa.

8.3Europeisk samverkan

Sverige stödjer EU:s samarbete och deltar i många olika sammanhang med klimatanknytning, bl.a. med European Centre for Medium-Range Weather Fore- casts och deras jordsystemmodell (EC-Earth), Euro- pean Research Area-Networks (ERA-NET) och Joint Programming Initiative (JPI). Dessa syftar främst till

8. Forskning och systematisk övervakning

109

 

 

att utveckla det europeiska forskningssamarbetet,­ utbyta erfarenheter och ha gemensamma utlysningar av forskningsmedel. I EC-Earth konsortiet pågår ett nära samarbete mellan flera svenska universitet (Stockholm, Lund, Göteborg, Chalmers och Linkö- ping). Jordmodellen kommer att utvecklas för att kunna utvärderas och jämföras med andra globala modeller inom ramen för CMIP6 (Coupled Model Intercomparison Project, fas 6) som preliminärt genomförs 2014-2018. EC-Earth, lett av Rossby Centre, har nyligen givit ett bidrag till det interna- tionella CMIP5-projektet, som är det primära modellunderlaget­ för den femte IPCC-utvärderingen. Rossby Centre leder också ett europeiskt initiativ för framtida utveckling av högupplösta globala klimatmodeller inom EU:s sjunde ramprogram för utveckling inom forskning och teknik (FP7) is-ENES2 (Infrastructure for the European Network of Earth System Modelling).

Samarbete finns mellan Joint Research Centre (JRC) och forskare vid svenska myndigheter, orga- nisationer, universitet och högskolor på en rad om- råden som berör klimat (t.ex. inom utsläpp, mark- användning, skogliga ekosystem i Europa, förnybar energi och teknik med låga koldioxidutsläpp).

Sverige deltar i forskning om Östersjön, inte minst genom BONUS Joint Baltic Sea Research and Development­ Programme som finansieras av länderna runt Östersjön tillsammans med EU. Programmet är inte direkt klimatinriktat men innehåller både effekter av ett förändrat klimat och åtgärder för minskade utsläpp, särskilt från sjöfarten. Stockholms universitet, SMHI och Rossby Centre deltar också i EU-projektet BALTEX som fokuserar på hydrologi, klimat och vattenförvaltning i Östersjöområdets till­ rinningsområde.

8.4Global samverkan

Sverige och svenska forskare deltar i flera globala vetenskaps- och forskningsaktiviteter med klimat- perspektiv, t.ex. Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), World Climate Research Programme (WCRP), International Geosphere-Biosphere Pro- gramme (IGBP). Genom Sveriges deltagande i Inter- national Council for Science (ICSU) har vi drivit på arbetet att integrera ”global change” programmen till det globala initiativet ”Future Earth” som har ett fokus på integrering av samhällsvetenskaplig och na- turvetenskaplig forskning som ett led i att brygga över gapet mellan policy och praktik.

Med avsikt att på ett mera strategiskt och kraftfullt sätt relatera svenska forskningsinsatser inom global

utveckling har ett samarbete Swedish Secretariat­ for Environmental Earth System Sciences, SSEESS, eta- blerats mellan forskningsfinansiärerna (Formas, VR, Forte och VINNOVA och från och med 2012 även Sida) och Kungliga Vetenskapsakademin (KVA). SSEESS ska arbeta för att öka det svenska engage- manget i internationell tvärvetenskaplig forskning inom globala miljö- och resursfrågor, och samtidigt vara en pålitlig informationskälla för svenska besluts- fattare.

Inom ramen för Arktiska Rådet och Sveriges ord- förandeskap 2011-2013 finansierar Naturvårdsverket och Formas ett cirkumarktiskt projekt om tröskel­ effekter, Arctic Resilience Report (ARR). Projektet är ett samarbete mellan de Arktiska staterna och leds av Stockholm Environment Institute (SEI).

8.5Organisation

8.5.1 Forskningsfinansiärer

Staten och andra delar av den offentliga sektorn är de största finansiärerna av forskningen vid univer- sitet och högskolor. De viktigaste offentliga forsk- ningsfinansiärerna vid sidan av de direkta anslagen till universitet och högskolor från staten är forsk- ningsråd och några andra forskningsfinansieran- de myndigheter. Även forskningsstiftelser och EU, kommuner och landsting finansierar forskning. In- kluderas även den privata sektorn, så är det närings- livet som är den största finansiären av forskning och utveckling.

8.5.2 Utförare

Nästan två tredjedelar av den offentligt finansierade forskningen i Sverige utförs vid universitet och hög- skolor. Bland övriga offentliga forskningsutförare finns industriforskningsinstitut och vissa sektorsmyndig­ heter.

Samtliga universitet och högskolor har egna forsk- ningsresurser som förstärkts på senare tid (se sid 106). Förutom dessa finns några statliga institut samt industrinära branschinstitut som har offentligt finan­sierad forskning.

8.5.3 Finansiering

I takt med att forskningen ska bidra till hållbar utveckling krävs integrerade, tvärvetenskapliga ansatser. Det blir därför allt svårare att kategorisera satsningar under de rubriker som UNFCCC efter- frågar. Detta medför också att det är svårt att jäm- föra mellan olika års rapportering. Detta speglades inte minst i Riksrevisionens rapport (Riks­revisionen

110 8. Forskning och systematisk övervakning

2012) som kom fram till att minst 2 miljarder gått till klimatforskning år 2010, se Tabell 8.1, att jämföra med de 1,2 miljarder som angetts i Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar (NC5). En viktig skillnad, som också nämns, är dock att medel till fakulteter och statlig basfinansiering till univer- siteten inte ingick i Nationalrapporten, vilket de gjorde i Riksrevisionens undersökning. Cirka 25 pro- cent av de statliga medlen till klimatforskning år 2010 var basanslag vid universitet och högskolor. Stödet till klimatforskning utgjorde 7 procent av statens samlade medel till forskning och utveckling under 2010 och om även medel från EU, kommuner och landsting samt privata aktörer räknas in, upp- gick medlen till klimatforskning till minst 3,6 mil- jarder kronor år 2010, enligt Riksrevisionens rap- port. En ytterligare osäkerhet när det gäller att be- stämma klimatforskningens omfattning är att all klimatforskning inte är forskning eller utveckling enligt OECD:s definition. En del insatser som t.ex. Energimyndigheten finansierar från energiforsknings- anslaget handlar i stället om informationsspridning, utvärdering och standardisering. Den största posten i statsbudgeten för forskning och utveckling är enligt Statistiska centralbyråns statsbudgetanalys 2012 de direkta anslagen för forskning och forskarutbildning till universitet och högskolor. Dessa uppgår 2012 till 14,5 miljarder kronor. Av övriga anslag till forsk- ningsfinansiärer är de största posterna grundforsk- ning via Vetenskapsrådet med mer än 5,1 miljarder kronor (av vilket en delmängd är klimatrelaterat), energiforskning via Statens energimyndighet, 1,3 miljarder kronor, och för utvecklingsforsk- ningen 926 miljoner kronor 2012 via Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Ef- tersom Riksrevisionen nyligen granskat ungefär samma period som Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar (NC 6) omfattar, utgår vi här från deras siffror. Observera dock att siffrorna inte är jämförbara med NC 5.

Tabell 8.1 Statligt stöd till klimatforskning år 2010 enligt Riksrevisionens enkät till universitet, högskolor och privata företag. Belopp i miljoner kronor

 

Miljoner

Varav

Klimatforskning år 2010

SEK

basanslag

Klimatprocesser och klimatmodeller

286

119

Klimateffekter, anpassning och

272

85

sårbarhet

 

 

Minskning av växthusgaser

1 393

296

Totalt

1 951

500

8.6Systematisk observation

Klimatobservationer omfattar systematisk insamling av data om meteorologi, hydrologi och ocean­ografi. Dessutom ingår övervakning av källor och sänkor för växthusgaser, samt klimatrelaterade effekter på eko- systemen, exempelvis vegetations- och markföränd- ringar.

Kraven ökar på mätningar som är relaterade till vegetation och markförhållanden, och några myndig- heter har därför skapat ett gemensamt arkiv med satellitdata (saccess.lantmateriet.se) (se avsnitt 8.1.3. Forskningsinfrastruktur). Årligen tillförs Sverige täckande multispektrala, optiska satellitdata till arkivet med 10-30 meters upplösning insamlade under vegetationsperioden. Arkivet hjälper använ- darna att studera förändringar i det svenska landska- pet och miljön under de senaste dryga tre decen- nierna.

Sverige har ett väl utbyggt miljöövervaknings­ system och de svenska mätseriernas längd är i många fall unika i världen.

8.6.1 Ansvariga organisationer

Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI), är förvaltningsmyndighet för meteorologiska, klimatologiska, hydrologiska och oceanografiska frå- gor. SMHI förser samhället med data, ansvarar för att förvalta och utveckla infrastrukturen och därigenom inhämta och förmedla kunskaper om landets meteo- rologiska, klimatologiska, hydrologiska och oceano- grafiska förhållanden. SMHI representerar, enligt sin instruktion, Sverige i World Meteorological Organi- sation (WMO), i European Centre for Medium Range Weather Forecasts (ECMWF) samt i European Organiation for the Exploitation of Meteorological satellites (EUMETSAT), där klimatövervakningen blivit en allt väsentligare del. SMHI samarbetar också med andra nordiska och europeiska vädertjänster i klimatrelaterade frågor.

SMHI är även Svensk representant i det av EU Kom­ missionen inrättade användarforumet för GMES (Global Monitoring for the Enviroment and Security) /Copernicus. År 2011 bildades dessutom en samver- kansgrupp som SMHI koordinerar. Samverkansgrup- pen består av tolv myndigheter som använder data från jordobservationer. Gruppens främsta uppgift är att definiera slutanvändarnas behov och krav som grund för svenska ståndpunkter om prioriteringarna inom GMES/Copernicus gällande områdena: klimat, atmosfär, hav, land och katastrofer samt inom säker- hetsområdet.

Naturvårdsverket ansvarar för samordning av miljö­­ övervakningen. Miljöövervakningen bidrar till att följa

8. Forskning och systematisk övervakning

111

 

 

effekter av klimatförändringen inom alla biogeokemiska­ system, men också långsiktigt genom att följa utveckling- en av åtgärdernas effekter på eko­system och samhälle. Den statligt finansierade miljö­övervakningen är indelad i tio olika programområden:­ luft, skog, jordbruks- mark, fjäll, landskap, miljögiftssamordning och hälso- relaterad miljöövervakning­­. Den nya Havs- och Vat- tenmyndigheten har under perioden övertagit över- vakningen om kust och hav, sötvatten och våtmark.

Naturvårdsverket representerar Sverige i, EEA (som samordnar den Europeiska övervakningen) och FN:s miljöprogram.

Rymdstyrelsen representerar Sverige i det Euro­ peiska rymdorganet European Space Agency (ESA), EU:s sjunde ramprogram för forskning (FP7) tema rymd och i GMES/Copernicus Committee (GC). Rymdstyrelsen­ arbetar dessutom med bilaterala och multilaterala satellitprojekt där satelliten ODIN med stratosfärisk ozonövervakning är ett exempel.

8.7Program och finansiering av klimatrelaterad forskning inkl. internationellt samarbete

De största nya resurserna gick under perioden till energiforskning och utveckling av tekniker som minskar klimatpåverkan från energi- och transport- sektorerna, såsom vindkraft, andra generationens biodrivmedel och hybridfordon. Starkt kopplat till energifrågor är hållbart nyttjande av naturresurser när energiråvaror måste öka från jord- och skogs- brukssektorerna. Nedan följer ett axplock av stör- re eller mer strategiskt viktiga satsningar inom alla områden.

8.7.1 Klimatprocesser och klimatsystem, inklusive paleoklimatisk forskning

Viktiga projekt för klimatarbetet i denna kategori handlar om forskning och utveckling kring utbytet av växthusgaser på landskapsnivå, om sot och andra aerosoler - källor, processer, och effekter i klimat- systemet, från lokala till regionala och globala per- spektiv. Forskning om klimatsystemet pågår på flera universitet. Nytt sedan NC 5 är Bolin Center vid Stockholms universitet, som bildades genom sats- ningen på starka forskningsmiljöer. Centret, som är ett nav för inter- och multidisciplinär forskning inom geovetenskaperna vid Stockholms universi- tet, är en av grupperna som bidrar till EC-EARTH CMIP5 (the 5th Coupled Model Intercomparison Project).

8.7.2 Modellering och scenarier (inklusive GCMs)

Rossby center utvecklar regionala klimatmodeller (RCM) och globala klimatmodeller (GCM). När det gäller global klimatmodellering är verksamheten­ helt inriktad mot EC-EARTH modellen. Rossby center leder nu utvecklingen av den senaste versio- nen av EC-EARTH och har även det övergripande ansvaret för den tekniska och vetenskapliga utveck- lingen av denna version under de närmaste 3-5 åren. Genom de nya satsningarna på strategiska områden har ModElling the Regional and Global Earth sys- tem, MERGE, bildats. Det koordineras av Lunds Universitet och är ett samarbete mellan fem uni- versitet och Rossby Center. Fokus för gruppen är kopplingen mellan vegetation och de landbaserade ekosystemens interaktion med klimatsystemet också inkluderande kortlivade klimatpåverkande föro­ reningar. Rossby Centre, forskningsprogrammet Mistra Swecia, meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet (MISU) och Lunds universi- tet bidrar gemensamt till utveckling av den globala klimatmodellen EC-EARTH. Forskningsprogrammet Mistra-SWECIA arbetar bl.a. med regional klimat- modellering, såsom högupplösta klimatscenarier, klimateffekter och riskbedömningar samt klimat­ anpassning som en samhällsprocess, med ett fokus som bedöms ge ett viktigt underlag för beslut inom skogsbruket.

8.7.3 Effekter av klimatförändring

Forskning om effekter sker dels i in situ studier men bygger också till stor del på modeller. Forskning bedrivs inom flera områden, bl.a. om klimateffekter och luftkvalitet, påverkan på havet och hydrologiska risker och konsekvenser av framtida naturolyckor, som till exempel översvämning och torka. Forsk- ningen handlar om kortlivade klimatpåverkande gaser och partiklar (SLCP) och klimatförändringens effekter på framtida luftföroreningshalter och den omvända kopplingen hur luftföroreningar påverkar klimatet. SMHI har sedan 2011 i uppdrag att arbeta med samordning av SLCP-arbetet i Sverige. Natio- nella aktörer ska involveras i arbetet, och arbetet med förbättrade utsläppsinventeringar vad gäller sot och organiskt kol ska initieras i samråd med berörda myndigheter. Klimatforskningen är också nära kopplad till miljökvalitetsarbetet då t.ex. över- gödningen i Östersjön är starkt kopplad till föränd- ringar i klimatet. Inom de olika geografiska områ- dena är Arktis särskilt studerat på grund av dess känsliga miljö, framträdande roll i det globala kli- matsystemet och den förstärkta klimatförändrings-

112 8. Forskning och systematisk övervakning

signalen. Tvärvetenskaplig forskning är av betydelse vid studier av ekologiska och ekonomiska konse- kvenser av klimatförändringar. Klimatforskningen relaterar också till prognos och säkerhet då före- komst av extremhändelser, t ex i vattenstånd, kan komma att ändras i ett framtida klimat. Det är även ett ökat fokus på hydrologiska processer och s.k. tröskeleffekter (tipping points), men också storska- lig modellering av lokala effekter, t.ex. urbana frå- gor kring ökad risk för intensiv nederbörd. Klimat- relaterad påverkan på vattenkvalitet för ekosystem och dricksvatten (t.ex. havsmiljö, övergödning, sjöar och vattendrag) modelleras.

Också inom effektforskningen finns satsningar på strategiska miljöer. En sådan är Biodiversity and Eco- system Services in a Changing Climate, BECC. Forsk- ningen är interdisciplinär och ser till kopplingen mellan olika skalor och kopplar ihop ekologisk modellering med empiriska studier med policy och styrningsmekanismer.

Forskningsprogrammet Mistra Future Forests ut- värderar effekterna av klimatförändringarna på svenska skogar, baserat på nya klimatscenarier och modeller. Programmet analyserar också vilken strategi som är mest effektiv för att minska påverkan på kli- matet: att lagra kolet i skogen och skogsmarken eller att använda produkter från skogen för att ersätta fossilbaserade­ produkter.

MSB finansierar forskning genom öppna utlys- ningar om vilka effekter naturhändelser har på sam- hällets säkerhet och beredskap, för att kunna stärka förmågan att förebygga och hantera negativa hän- delser. MSB fördelar årligen cirka 120 miljoner kronor på forskningsprojekt för ökat samhällsskydd och beredskap.

kring förbättrad mätning, verifiering och uppföljning av åtgärder som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser i utvecklingsländer, kartläggning av emissionsbanor för kortlivade klimatpåverkande ämnen (sot) etc. Forskningsprogrammet stödjer även forskning kring länders nationella utsläppsminsk- ningsåtgärder (så kallade National Appropriate Miti- gation Actions, NAMA). Exempel på forskningspro- jekt “Orchestrating International Climate Policy”, ska utforska UNFCCCs möjligheter att ta en roll inom tre viktiga politiska områden: klimatfinansie- ring, REDD+2; och kortlivade gaser.Andra projekt rör energi och konsumtion med fokus på den klimat- drivna energiomställningen och energisäkerhet­.

Flera program tar fram olika verktyg. Naturvårds- verkets forskningsprogram Climatools har avslutats under perioden och verktygen, som tagits fram i sam- arbete med brukare på kommunal och regional nivå finns nu tillgängliga på Klimatanpassningsportalen (se kap. 6) för användning för det lokala/regionala och sektoriella klimatanpassningsarbetet. I ett annat pro- jekt, Mistra Indigo, utvecklas verktyg och styrmedel för ett effektivare klimatarbete i världen. Utgångs- punkten är att detta snarast måste ske underifrån, dvs. oberoende av ett internationellt ramverk. Bland annat undersöks möjligheterna att knyta samman handelssystem för utsläpp av koldioxid i olika delar av världen. En annan frågeställning är de fördelnings- mässiga konsekvenserna av koldioxidskatter och andra klimatstyrmedel. Industrins roll och agerande är ett tredje område som ingår i programmet.

Forskningsprogrammet Mistra Future Forests ut- vecklar ekonomiska modeller för riskbedömningar i skogsbruket. Frågeställningar som hur olika klimat­ variabler ska hanteras i ett riskperspektiv och när är det värt att anpassa skogsbrukets strategier till ett

8.7.4Socioekonomiska analyser (inkl effekter framtida klimat ingår i programmet. I programmet av klimatförändringar, anpassningsbehov görs även analyser av hur klimat- och skogspolitiska

och skyddsåtgärdsmöjligheter)

Forskning till stöd för globala förhandlingar sker bl.a. inom Forskningsprogrammet Internationell klimat- politik, som stöds av Energimyndigheten. Stöd ges åt forskningsprojekt, syntesarbete, kvalificerade utred- ningsinsatser och omvärldsanalyser i syfte att ge underlag på det klimatpolitiska området. Under nu- varande programperiod (2011-2014) finansieras forsk­ ning som inriktar sig på bland annat områden som rör markanvändning; åtgärder för återbeskogning, bevarad och ökad kolsänka i skog och våtmarker och dess potential för minskade utsläpp av växthusgaser. Forskning bedrivs även kring utveckling av modeller för utsläppsreferensbanor, koldioxidkonvergens, utveckling av nya flexibla mekanismer, möjligheter

regelverk och strategier (såväl på nationell och inter- nationell nivå som på EU-nivå) påverkar den svenska skogsbrukssektorn och hur olika aktörer positionerar sig. Även forskningen inom Mistra-SWECIA inriktas bl.a på att öka förståelsen av hur samhällets aktörer ser på de risker och möjligheter som ett förändrat klimat innebär, och hur beslut om anpassning till dessa förändringar kommer till, med särskild inrikt- ning på svenskt skogsbruk och med fokus på de små skogsägarna. Markanvändningsscenarier och nya glo- bala samt regionalt nedbrutna klimatekonomiska modeller utvecklas som kan användas för att visa konsekvenserna av olika policyalternativ.

Forskningsprogrammet Mistra Arctic Futures utvärderar hur olika typer av störningar (stormar,

2 Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation (REDD) är en satsning för att skapa finansiella värden för kolloagringen i skog. ”REDD+” går bortom avskogning och inkluderar bevarande, hållbart nyttjande och ökning av kolinlagringen.

8. Forskning och systematisk övervakning

113

 

 

översvämningar, insektsangrepp i skogsbruket) kan påverka de norra (arktiska) delarna av Sverige. Pro- jektet analyserar också hur politik och krisbered- skap utvecklats som svar på händelser som redan ägt rum, både i Sverige och som jämförelse i andra arktiska länder, och hur beredskapen kan stärkas.

8.7.5 Åtgärder för utsläppsbegränsning och anpassning till klimatförändringarna

Energimyndigheten stödjer forskning och innova- tion som bidrar till omställningen till ett långsiktigt hållbart energisystem inom ett antal Utvecklings- plattformar.

Forskningen inom transportsektorn handlar om introduktion av förnybara drivmedel och utveck- lingen av energieffektivare energiomvandlingssys- tem och fordon, i första hand för vägtrafiken. Ut- veckling av bränslebaserade energisystem och effek­ tiva kraftvärmetekniker baserade på biobränslen inriktas på utveckling av system med högre ångdata och material för att uppnå ett högre elutbyte och ökad bränsleflexibilitet. Verksamheten inom tema- området byggnaden som energisystem, syftar till att ta fram ny kunskap, produkter och tjänster som kan bidra till effektivare energianvändning och lägre energikostnader i bebyggelsen samt till ökad användning av uppvärmningssystem baserade på förnybar energi. Inom området energiintensiv in- dustri bidrar den forskningsinriktade verksamhe- ten till insatser för ökad energieffektivisering i in- dustrins processer inom programmet Mekmassa- initiativet där det primära målet är att bidra till att minska det totala behovet av elenergi vid fram- ställningen av produkter med innehåll av mekanisk och/eller kemimekanisk massa. Energisystemstu- dier syftar till att öka kunskaper om energisyste- mets funktion och förutsättningarna för att bygga miljömässigt,ekonomiskt och socialt uthålliga energi­ system. Analyser klarlägger hur olika delar av sys- temet påverkar varandra, där exempel på priorite- rade områden/verksamhet är: analys av energi-, miljö och klimatpolitiska mål och styrmedel och deras konsekvenser och analys av energimarknader- nas funktion och framtidsutmaningar. Arbetet sker främst inom programmet Allmänna energisystem- studier (AES) och Nordeuropeiska elperspektiv (NEPP) och det samfinansierade programmet LETS (Governing transitions toward Low-carbon Energy and Transport Systems). Vidare pågår beteendere- laterad energiforskning och forskning om stadsut- vecklingsfrågor. Prioriterade områden är vatten- kraft, vindkraft, solenergi, havsenergi och utveck- lingen av framtidens elnät som inkluderar smarta

nät. Den forskning och utveckling som bedrivs inom dessa fem utvecklingsområden är inriktade på att utveckla miljö- och kostnadseffektiv produk- tionsteknik som på ett fördelaktigt sätt kan inte- greras i kraftsystemet. Inom varje utvecklingsom- råde finns ett samarbete med näringslivet och med lärosäten vilket borgar för en behovsmotiverad forskning och utveckling. Detta bidrar i sin tur till att kompetensutvecklingen sker inom relevanta områden till gagn för näringslivet vilket skapar för- utsättningar för att forskningsresultat omsätts och nyttiggörs i kommersiella produkter. Forsknings- programmet el och bränsle från solen avser teknik för direkt omvandling av solenergi till el och bränsle.

Andra finansiärer bidrar till Forskning om Kollag- ring bl.a. projektet NORDICCS – The Nordic CCS Competence Centre, som utvärderar möjligheterna för storskalig kollagring, CCS, i Norden. Nätverket är brukarstyrt och ska se till hinder och möjligheter, inkluderande ökad kunskap och acceptans kring frågorna. Ett annat projekt, BASTOR 2 – Baltic Sea Storage of CO2, ska visa på möjligheter och förut- sättningar för koldioxidlagring i Östersjön, bl.a. hur stora områden som omfattas, läckage, legala aspekter osv.

En kolneutral framtid studeras i projektet NOR- STRAT (Nordic Energy Road Map 2050 - Strategic Choices towards Carbon Neutrality). Genom scena- rioanalys av ett integrerat framtida Nordiskt kraft- system till 2050, studeras dess effekter på el, trans- port/överföring och styrning för transformeringen. Projektet Combating Climate Change (3C) har fokuserat­ på privata sektorns möjligheter att bidra till klimatpolitikens genomförande. Försök gjordes att ta fram en metod för bättre förståelse av natio- nella förutsättningar för genomförandet av Köpen- hamsöverenskommelsen, politiska, tekniska och eko- nomiska aspekter som drivkrafter osv. för att ge väg- ledning i form av byggstenar för en bred internationell överenskommelse i projektet CompNat – Compara- bility of National Climate Policy Initiatives in a Frag- mented International Climate Regime. Ett nytt vik- tigt initiativ har tagits inom projektet GOVREP, att i samarbete med bl.a. juridiska forskare se på styrning av energisystem. Denna konstellation av forskare är en ny värdefull ansats.

8.7.6 Stöd till klimatrelaterad forskning i utvecklingsländer

Sida har varit den huvudsakliga finansiären av forsk- ningsprojekt som genomförts i utvecklingsländer. Sida finansierar huvudsakligen projekt till stöd för kapacitetsuppbyggnad i låginkomstländer. Under

114 8. Forskning och systematisk övervakning

2009 var det ett särskilt fokus på livsmedel. Klimat­ initiativet The Climate Change Initiative (CCI) finansieras med 1,15 miljarder svenska kronor för perioden 2009 till 2012 gällande huvudsakligen bilaterala och regionala initiativ för anpassning. Övergripande är att stärka uppbyggnad av forsk- ningskapacitet, ett regionalt kunskapsutbyte och se till att kunskap tas in på alla nivåer i samhället och även identifiera samarbetsmöjligheter. Sida bidrog med ca 1,4 miljarder kronor till UNFCCC-relaterade initiativ och kapacitetsbyggande program inom miljö- och klimatområdet.

Sida finansierar klimatrelaterad forskning i alla världsdelar och stödjer en mängd initiativ och nät- verk. Stödet omfattar bl.a. forskning om skog- och jordbruk samt fiske, livsmedel, ekosystemresiliens, sårbarhet och anpassning. Exempelvis. arbetar SMHI med modellering av vattentillgång under klimat- förändring, bland annat för Arktis, Afrika, Sydame- rika, Kina och Indien. Det gäller vattentillgång för livsmedelsproduktion men även för industri och energiframställning. Totalförsvarets forskningsins­ titut (FOI) leder ett internationellt samarbetspro- jekt om konflikter relaterade till naturtillgångar och klimatförändringar, med fokus på södra Afrika i området kring Zambezifloden. Målsättningen är att öka kunskapen kring vilka sårbarheter för kli- matet och klimatförändringen som finns inom om- rådet samt stärka system för tidig förvarning och kapaciteten för att förhindra och lösa sådana kon- flikter. Ett internationellt samarbetsprojekt avse- ende Vietnam (WARECOD) pågår inom klimatan- passning. Projektet finansieras av Sida i Hanoi och där används Climatools verktyg (se 8.7.4) och ut- vecklas. Forskningsprogrammet Mistra Urban Futu- res bedriver forskning om hållbar stadsutveckling i samarbete med, av Sida finansierade plattformar i Manchester, Kisumu, Shanghai och Kapstaden.

8.8Program och finansiering för systematisk övervakning inkl. internationellt samarbete

Den basala delen av systematisk observation omfat- tar mätningar inom meteorologi, hydrologi och oce- anografi. I Sverige finns övervakningssystem som har stor potential att bidra till systematisk och sam- manhängande insamling av information om föränd- ringar i landbaserade system.

Finansiering sker genom anslag till myndigheter, som lägger ut uppdrag. SMHI och Sveriges Lant-

bruksuniversitet (SLU) är största utförare. Natur- vårdsverket bidrar med ca 35 miljoner kronor och SMHI med storleksordningen 240 miljoner kronor fördelat på meteorologi (37 miljoner kronor), hydro- logi (14 miljoner kronor) och oceanografi (186 mil- joner kronor). Sverige bidrar dessutom med 60 miljoner kronor till European Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites (EU- METSAT) och SMHI bidrar till Europiska observa- tioner via EUMETNET3, såsom Aircraft Meteoro- logical Data Relay (AMDAR), Advanced Satellite Aviation-weather Products (ASAP) och Surface Marine programme of the Network of European Meteorological Services (SURFMAR) med 0,9 miljo- ner kronor.

8.8.1Nationella planer, program och stöd till mark- och rymdbaserad klimatövervakning respektive deltagande i internationellt

samarbete

Principerna för systematisk övervakning som fast- ställts inom Global Climate Observing System (GCOS) har påverkan på svenska systematiska obser- vationer. Insatser har gjorts för att oavbrutna obser- vationsserier av hög kvalitet bibehålls, genom att hantera automatisering med största noggrannhet när stationer omvandlas från bemannade till auto- matiska stationer.

I pågående utveckling av observationssystem i Sverige är en viktig aspekt att skapa synergi mellan meteorologi, hydrologi, oceanografi, klimat- och miljösystem­. Betydelsen av äldre data för en djupare förståelse av klimatet och dess variationer har ökat som en följd av förbättrade metoder att utföra åter- analyser av olika variabler. Ett kontinuerligt arbete med att digitalisera äldre data pågår, men p.g.a. av mängden data tar detta många år att slutföra (t.ex. för meteorologiska­ data mer än hundra år med dagens takt).

8.8.2 Övervakning av förändring i kolbalans, biomassa och markanvändning

Förändringar av kolbalansen i skog och mark följs genom Riksinventeringen för Skog (RIS) som om- fattar Riksskogstaxeringen och Markinventeringen. Riksskogstaxeringen är en del av Sveriges officiella statistik och data finns från 1923. Inventeringen omfattar mer än 10 000 provytor som varje år in- venteras under barmarksäsongen. Fjärranalys har på senare år påtagligt bidragit till bättre kvalitet.

En Nationell inventering av Landskapet i Sverige­ (NILS) är ett program inom Naturvårdsverkets na- tionella miljöövervakning. NILS är kompletterande

3 EUMETNET består av 29 Europeiska nationella meteorologiska institut

8. Forskning och systematisk övervakning

115

 

 

där RIS saknas, t.ex. startade 2009 ett projekt i syfte att följa effekter av klimatförändringar med fokus på fjällvärlden. Bl.a. följs förskjutning av träd- och skogsgränsen. Det primära syftet är att över- vaka förutsättningarna för biologisk mångfald i ett landskapsperspektiv. Övervakningen sker genom flygbildstolkning och fältinventeringar, i ett nät av drygt 600 fasta provytor om 5x5 km2 över alla slags marktyper.

om satellitövervakning av skyddade tropiska skogar (World Heritage Tropical Forests) och kartering av olovlig avverkning.

8.8.7 Sveriges bidrag till satellitdata för klimatövervakning

Sverige bidrar, genom SMHI inom ramen för EU­ METSAT:s­ program (SAF – Satellite Application Facility) med utveckling av nya satellitprodukter för klimatövervakning på olika skalor. Sverige med-

8.8.3Deltagande i internationellt samarbete för verkar vidare genom Jason-2 och Jason-3 (uppskjut- systematisk klimatövervakning inkl. GCOS ning 2015) i övervakning av världshavens dynamik

Sverige bidrar till GCOS via SMHI med långsiktiga observationer och mätningar av temperatur, neder- börd, våghöjd, isläggning, glaciärvariationer m.fl. ”Väsentliga klimatvariabler” (Essential Climate Va- riables, ECV). För observationer med global, regio- nal och nationell täckning krävs också mätning från satellitbaserade system. Sverige bidrar här i ett fler- tal internationella program, t.ex. ESA Climate Change Initiative (CCI) bl.a. för att målsättningar- na skall uppfyllas i GCOS implementeringsplan ”Implementation Plan for the Global Observing System for Climate in Support of the UNFCCC”.

8.8.4 Atmosfärisk övervakning

SMHI bidrar med atmosfäriska data till WMO´s World Weather Watch (WWW) vilka rapporteras vidare till GCOS. Sverige bidrar även i samarbete med EUMETNET bland annat med data om vind och temperatur inhämtade på olika nivåer genom civilflyget och väderradar bidrar med vindinforma- tion och nederbörd. I ett nordiskt samarbete och tillsammans med EUMETNET mäts också fuktighet i atmosfären från GPS mätningar, t.ex. Lantmäte­ riets SWEPOS-nät.

8.8.5 Övervakning av havet

SMHI är värd för det europeiska EuroGOOS4-­­­ sekretariatet,­ och deltar bl.a. på europeisk skala i EuroGOOS för att öka åtkomst av data och för för- bättring av mätverksamhet t.ex. till European Marine Observation and Data Network (EMODNET), speci- ellt i kustzoner (SEPRISE). Liknande aktiviteter sker i Östersjön där bl.a. Baltic Operational Oceano- graphic System (BOOS) står för samordning och där bojar etablerats av bl.a. Sverige.

8.8.6 Övervakning av land

SMHI rapporterar vattenföringsdata till Global Ter- restrial Observing System (GTOS)/ Global Runoff Data Center (GRDC). Inom ramen för Rymdstyrel- sens nationella fjärranalysprogram stöds ett projekt

4 European Global Ocean Observing System

och för monitorering av havsytenivåer. Förhandlingar beträffande den efterföljande satelliten Jason-CS (uppskjutning 2019) har inletts med finansiering från EUMETSAT, Europeiska rymdorganisationen (European Space Agency, ESA), EU-kommissionen och National Oceanic and Atmospheric Adminis- tration (NOAA). Rymdstyrelsen medverkar i det europeiska rymdsamarbetet ESA i utvecklingen av nya generationer av meteorologisatelliter och andra fjärranalyssatelliter för studier av jorden och dess klimatsystem. Ett av de viktigaste forsknings- och utvecklingsbidragen från Sverige är förfinad karte- ring av moln och molnegenskaper (ECV) skapat ur data från kombinationen av operationella- och forskningssatelliter. Vidare bidrar Rymdstyrelsen tillsammans med ESA för att säkra den fortsatta driften av den svenskledda satelliten Odin. Forsk- ningssatelliter, bl.a. miljösatelliten ENVISAT har sedan 2001 bidragit och kommer att bidra ytterli- gare till förståelsen av klimatet. Sverige deltar även i ESA och det europeiska sydobservatoriet European Southern Observatory (ESO) som bidrar till till- gången på klimatrelevant övervakningsdata. Sverige anslöt sig år 2008 till ett nytt ESA-program för Glo- bal ­Monitoring of Essential Climate variables – ESA CCI. Programmet syftar till att tillvarata gamla, befintliga data som kan användas för att förbättra tillförlitligheten i klimatmodeller, te x genom åter- analyser. Beslut har nu tagits om en andra fas av ESA CCI, fr.o.m 2014.

Sverige bidrar till utvecklingen av en ny infrastruk- tur för globala observationssystem och fjärranalys­ baserade tjänster inom det europeiska programmet Global Monitoring for Environment and Security (GMES) eller Copernicus som det numera heter. GMES/Copernicus är EU:s bidrag till Global Earth Observation System of Systems (GEOSS). GMES/ Copernicus är därmed ett program som omfattar mål- sättningar i såväl implementeringsplanen för GCOS som motsvarande plan för GEOSS. Sverige bidrar därmed även på detta sätt indirekt till det interna-

116 8. Forskning och systematisk övervakning

tionella övervakningssystemet som efterfrågas i Klimatförhandlingarna.

8.9Referenser till kapitel 8

Riksrevisionens 2012. Svensk klimatforskning – vad kostar den och vad har den gett? RiR 2012:2

Prop 2004/05:80 Forskning för ett bättre liv.

Prop 2008/09:50 Ett lyft för forskning och innovation

Prop 2012/13:30 Forskning och innovation

8. Forskning och systematisk övervakning

117

 

 

9Utbildning och information

9.1Policy för utbildning och information till allmänheten

I Sverige är kommunikation om klimatets föränd­ring­ och om klimatåtgärder en viktig del av arbetet för att minska de klimatpåverkande utsläppen.

Enligt gällande klimatpolitiska ställningstaganden, Prop2008/09:162 En sammanhållen klimat- och energipolitik, bedöms klimatfrågan kräva männi­ skors delaktighet och engagemang. Därför uppmunt- ras information till allmänheten om klimatfrågan samt att det finns tydlig och lättillgänglig informa- tion om produkters miljöprestanda i form av märk- ning. Tanken med detta är att konsumenter ska få underlag för att kunna göra informativa och aktiva val.

Svenska myndigheter som Naturvårdsverket, Energimyndigheten, SMHI och Trafikverket med flera, kommunicerar på regeringens uppdrag klimatfrå- gan inom sina respektive ansvarsområden. Samtliga

myndigheter har lång erfarenhet av att använda kunskapsöverföring och information som styrmedel­.

Ideella organisationer och andra kunskaps­centra, som exempelvis muséer och folkbildningsförbund bidrar också till kunskapsuppbyggnad och dialog i fråga om klimatförändringens problem och lösningar. Klimatförändringen, dess orsaker och effekter är i dag välkända begrepp för allmänheten.

9.2Massmedias rapportering om klimatfrågan

Mediernas nyhetsrapportering om klimatfrågan har minskat successivt under de senaste åren. Som Figur 9.1 nedan visar var 2007 ett rekordår i fråga om anta- let artiklar och frågan hade stort genomslag i media ända fram till klimatförhandlingarna i Köpenhamn 2009. Efter det har medias intresse för klimatfrågan sjunkit.

 

1200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aftonbladet

 

 

 

 

 

 

1000

 

Dagens Nyheter

 

IPCC’s 4th Assessment

983

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svenska Dagbladet

 

Report

 

 

 

 

 

COP-13 Bali Roadmap

 

 

 

 

 

 

 

G8+ Summit (Toyako)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

800

 

Totalt

 

 

 

 

Low Carbon Green

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Growth COP-14

Articles

600

 

 

 

 

 

 

 

 

of

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

519

No.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

456

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

400

 

 

IPCC’s 3rd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kyoto Protocol

 

 

 

 

 

 

Assessment

 

298

 

 

 

 

 

 

effectuated

 

 

 

Kyoto Protocol

 

Report

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200

adopted

 

 

 

 

 

209

 

 

 

 

104

128

89

95

139

 

 

 

54

45

51

 

63

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

Figur 9.1 Antal tidningsartiklar

(Aftonbladet, DN, SvD) om klimatförändring.

118 9. Utbildning och information

100%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

90%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vetenskap och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

teknik

70%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■ Politik

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■ Ekonomi och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

energi

50%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■ Ekologi/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

meteorologi

40%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■ Kultur

30%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■ Civila samhället

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

Figur 9.2 Aggregerad distribution

(spridning) av nyheter map ämnesområde.

Enligt en undersökning (Carson, 2012) genomförd av Stockholm Environment Institute är det sanno- likt så att större vetenskapliga och/eller politiska händelser betraktas högt i nyhetsvärderingen och därmed drar till sig medias uppmärksamhet.

Undersökningen visar också att fokus på privata sektorn och energifrågor var större före 2007 (Figur 9.2). En förklaring till detta skulle kunna vara den stora konsensus kring klimatfrågan som uppstod 2006-2007 bland annat i samband med lanseringen av Stern-rapporten – en genomgripande analys av kli­ matförändringens­ ekonomi”och uppmärksamheten kring Al Gores film En obekväm sanning. Att Sverige inte har någon nationell fossil bränsleutvinning att försvara och att de flesta större företag vid den här tiden redan erkänt klimatfrågan som en stor ut­ maning har inneburit att allmänhetens intresse gått från vad-frågor kring orsaker till klimatförändringar till hur-frågor om lösningar.

Ytterligare en slutsats kring medias rapportering om klimatfrågan är att mindre uppmärksamhet nu ges till synpunkter/åsikter som motsäger de slutsat- ser som presenterades i IPPCs 4:e utvärderingsrap- port, Den naturvetenskapliga grunden.

9.3Allmänhetens kunskap

Naturvårdsverket har regelbundet genomfört un- dersökningar om svenska folkets attityder och kunskap om klimatproblemet från 2002 till 2009. Syftet har bland annat varit att få en bild av svenska folkets beredskap och vilja till förändring för att minska utsläppen förknippade med den egna livs­ stilen och konsumtionen.

Enligt 2009 års undersökning är svenskarnas ­beredskap att minska sina egna utsläpp av växt­ husgaser på en fortsatt hög nivå, och man önskar

mer information om hur utsläppen kan reduceras Man är också i allt större utsträckning beredd att gå från ”ord till handling”.

9.4Kunskapscentra för klimatinformation

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket arbetar på uppdrag av regering- en och är den myndighet i Sverige som har över- blick över hur miljön mår och hur miljöarbetet går. Naturvårdsverket har också uppgiften att samordna, följa upp och utvärdera arbetet med Sveriges miljömål och ska framför allt stödja an- dra aktörer i deras miljöarbete genom att utveck- la och förmedla kunskap, formulera krav och ambi- tionsnivåer samt följa upp och utvärdera. Myndig- heten har sedan februari 2013 en ny webbplats www.naturvardsverket.se med omfattande infor- mation om klimatfrågan.

Sedan 2001 har Naturvårdsverket arrangerat Kli- matforum, ett seminarium med olika teman som belyser klimatfrågan. Seminariet är en mötesplats för myndigheter, organisationer, kommuner, närings­ liv och politiker.

Energimyndigheten

Energimyndigheten är landets centrala myndighet för energifrågor och har som sådan ansvar för informa- tion och rådgivning för effektivare energianvändning­ riktad till såväl allmänhet som företag. På myndig- hetens webbplats www.energimyndigheten­.se finns omfattande information om hushållens användning och vad som kan göras för att minska den. Vid sidan av energispartips för allmänheten finns även infor- mation på en särskild webbplats för skolan, www.

9. Utbildning och information

119

 

 

energikunskap.se, som vänder sig till både lärare och elever. Energimyndighetens­ Testlab testar olika pro- dukters energianvändning och funktion. Resultaten publiceras på webbplatsen.

Energimyndigheten driver, finansierar och deltar i en rad aktiviteter som utgår från den lokala eller regionala nivån. Det är exempelvis utvecklingspro- gram som Uthållig kommun, stöd för informations- och utbildningsprojekt, och stöd i olika former till kommunal energi- och klimatrådgivning och regio- nala energikontor. Energi- och klimatrådgivning finns i de flesta av landets kommuner och vänder sig till allmänheten, små och medelstora­ företag och organisationer.

Konsumentverket

Konsumentverket (KOV) är Sveriges centrala förvalt­ ningsmyndighet för konsumentfrågor, med huvud- ansvar att genomföra den statliga konsumentpoliti- ken. I verkets instruktion ingår ett samlat ansvar för konsumentrelaterade miljö- och hållbarhetsfrågor­ samt ett särskilt ansvar för miljömålsarbetet inom verksamhetsområdet. KOVs webbplats www.konsu- mentverket.se fungerar som en portal till egen och andra myndigheters konsu­mentinformation. Bland klimatrelaterade informationsinsatser riktade mot allmänheten märks bland annat information om kli- mat- och miljömärkningar som Svanen, Bra Miljöval och EU Ecolabel.

Konsumentverket har även en översikt ”Bilsvar” som redovisar bilars bränsleförbrukning och kol- dioxidutsläpp samt ekonomi och säkerhet.

Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen har under åren 2009-2012 fått spe- ciella medel för att informera skogsägare och skogs- tjänstemän om klimatfrågan. Klimatinformation/­ rådgivning har förmedlats via särskilda seminarier eller informationsdagar ute i distrikten. Skogsstyrel- sens webbplats www.skogsstyrelsen.se och tidning- en Skogseko har också varit viktiga kanaler.

Jordbruksverket

Jordbruket påverkar miljön på många olika sätt. Jord- bruksverket har en webbplats www.jordbruks­ verket.se som redovisar både frågor som berör de globala aspekterna av klimatförändringar och frågor som berör den biologiska mångfalden och den enskilde jordbrukaren.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) utvecklar och sprider information om väder,

vatten och klimat i syfte att ge samhällets funktioner, näringsliv och allmänhet kunskap och kvalificerat beslutsunderlag.

På webbplatsen www.smhi.se finns en stor mängd material (bland annat kartor) över olika klimat­ scenarier att ladda ner. Information om klimatför- ändringen finns samlat under temasidan ”Klimat i förändring” www.smhi.se/tema/Klimat-i-forandring. SMHI driver också sedan 2012 Nationellt kunskaps­ centrum för klimatanpassning som samlar in, sam- manställer och tillgängliggör kunskap om klimat­ anpassning. Centret bedrivs i bred samverkan med aktörer inom klimatanpassningsområdet.

Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning driver också Klimatanpassningsportalen, som är ett samarbete mellan tretton myndigheter. Webbplat- sen www.klimatanpassning.se är ett stöd för de som arbetar med att anpassa samhället till klimatför- ändringar.

Trafikverket

Trafikverket är en statlig myndighet med uppdrag att se till att vägtransportsystemet, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart har god standard, att det är samhällsekonomiskt effektivt och tillgängligt för alla människor.

Myndigheten ansvarar för miljöfrågor som är knutna till det statliga väg- och järnvägsystemet. Trafikverket arbetar för att minska de klimatpåver- kande utsläppen genom att verka för attraktiva och tillgängliga städer med minskat bilberoende, energi- effektiva och trafikslagsövergripande godstransport- kedjor, energieffektivare väg- och järnvägsfordon med uthållig energiförsörjning samt energieffektiv infrastrukturhållning.

På webbplatsen www.trafikverket.se finns bland annat övergripande information om väg- och järn­ vägstransporternas miljöpåverkan samt om hur enskilda trafikanter genom till exempel val av trans- portsätt, sparsam körning och val av bränslesnåla fordon kan minska utsläppen.

FOI

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) är ett forskningsinstitut inom försvar och säkerhet som hjälper samhället att anpassa sig till ett föränder- ligt klimat genom att utveckla metoder och verk- tyg. Institutet bedriver också forskning med syfte att förstå anpassningens villkor både i Sverige och utomlands.

Inom forskningsprogrammet Climatools som finan- sierats av Naturvårdsverket har anpassningsverktyg tagits fram i samverkan med bl.a. några kommuner.

120 9. Utbildning och information

Verktygen ska underlätta för samhällsplanerare och beslutsfattare att anpassa samhället till konsekven- serna av klimatförändringen. Forskare från FOI, Kungliga tekniska högskolan, Konjunkturinstitutet och Umeå universitet har deltagit i de olika projek- ten runt verktygen. Verktygen finns på webbplatsen www.climatools.se.

9.5Kompletterande kunskapscentra

Naturhistoriska riksmuseet

Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm är ett kunskapscentrum och mötesplats för allmänhet och experter med intresse för natur och miljö. Sedan 2004 visas här utställningen ”Uppdrag: kli- mat” med syftet att ge grundläggande kunskap om klimatfrågor och om vad som kan göras för att bromsa klimatets förändring.

Fakta varvas med upplevelser och har hittills setts av cirka 1,2 miljoner besökare. Museet har också ett studiematerial och en lärarhandledning kopplat till utställningen som vänder sig till både grundskola och gymnasium.

Utställningens innehåll har tagits fram i samar- bete med Stockholms Universitet, Naturvårds- verket, WWF och SMHI.

Folkbildningsförbund

Studiefrämjandet erbjuder rikstäckande studie- cirklar med målet att öka kunskapen om klimat- problemets innebörd och vad som kan göras för att vända utvecklingen åt rätt håll. Egna studie- material om hållbar utveckling bildar grund för en serie studiecirklar om allt från bygge av sol- fångare till lokalt anpassade kurser om hållbar ut- veckling. Studiefrämjandet har också utbildat kli- matambassadörer och klimathjältar som finns runt om i landet. De erbjuder sig att föreläsa eller hjälpa till att starta studiecirklar i t ex energi, konsumtion, levnadsstil, politik.

Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) driver på flera håll i landet s.k. Klimatskola som tar upp klimatför- ändringarnas orsaker, dess effekter globalt och i Sve- rige. Deltagarna får lära sig mer om hur sambanden klimat – miljö- hälsa ser ut och får lära sig att göra medvetna val för att minska miljöpåverkan.

Intresseorganisationer

Svenska intresseorganisationer tar aktiv del i sam- hällsdebatten om klimatfrågan genom att skapa arenor och mötesplatser för samtal, debatt och

handling. Internet är i detta sammanhang en vik- tig kanal för kunskapsöverföring och mobilisering av engagemang.

•Svenska naturskyddsföreningen (SNF) – www.snf.se

•Håll Sverige Rent – www.hsr.se

•Gröna bilister – www.gronabilister.se

•WWF – www.wwf.se

•Greenpeace – www.greenpeace.se

•Miljöförbundet jordens vänner – www.mjv.se

•PUSH Sverige – www.pushsverige.se

9.6Insatser och aktiviteter

9.6.1Education/Utbildning – aktiviteter riktade till skolan

I Sverige har förskolor, skolor och vuxenutbild- ningen ett tydligt uppdrag att bidra till en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Uppdraget formuleras i nationella styrdokument som skollag, läroplaner och kursplaner. Statliga Skol- verket ansvarar bl. a. för utmärkelsen Skola för håll­ bar utveckling (initierad 2005), en satsning som bi- dragit till ökad motivation och intresse för arbete med hållbar utveckling i grundskolan. Fördjupad undervisning om klimatfrågan är vanligt på gymna- sienivå.

Flera universitet och högskolor erbjuder kurser om klimatets naturvetenskapliga grund och/eller klimatrelaterade ämnen som energikunskap och skogliga frågor. Olika nätverk och kompetenscen- tra förekommer, vid universitet i Karlstad finns till exempel CCS, ett kompetenscentrum inom klimat och säkerhet med målet att samla kunskap och erfarenhet kring risker till följd av klimatets förändring.

Flera myndigheter och kunskapscentra erbjuder klimatinformation på Internet med sikte på elever i olika åldrar. Organisationen Håll Sverige Rent bistår ett ökande antal svenska skolor med mål och struktur för miljöarbetet genom utmärkelsen Grön Flagg. Klimatproblemet, energieffektivisering och hushållning med resurser behandlas inom det över- gripande målet om hållbar utveckling.

Frivilliga från Greenpeace, så kallade ”Green­ speakers”, föreläser efter förfrågan i skolor. Intres- set för föredrag har ökat och klimatfrågan, som är en nyckelfråga för Greenpeace, har fått mycket ut- rymme.

9. Utbildning och information

121

 

 

Bland riktade informationsinsatser till skolan märks:

•Skolmaterialet Energi runt Östersjön gör kopp- lingar mellan energi, miljö och klimat. Materia- let finns på svenska, engelska, estniska, lettiska, litauiska, polska och ryska. (Energimyndigheten)

•EU-projektet Active Learning riktades mot skol­ elever och lärare. Projekten syftade till att lära skolbarn på låg- och mellanstadiet att hushålla med energi på ett ansvarsfullt och hållbart sätt. Energimyndigheten och svenska skolor deltog i projektet 2007-2008.

•Projektet Skogen i skolan kopplar samman teori och praktik med syftet att öka kunskaperna om och intresset för skogen och alla dess värden, inklusive­ skogens betydelse för klimatet (Skogssty- relsen tillsammans med Sveriges skogliga intres­ senter).

•KNUT är ett nationellt skolutvecklingsprojekt, på regional nivå, som syftar till att öka barns och ungdomars intresse, kunskap och engagemang för energi-, klimat- & resursfrågor. Projektet vill bidra till en hållbar samhällsomställning och öka intresset för naturvetenskapliga och tekniska studier, (www.knutprojektet.se).

9.6.2 Training – utbildning, seminarier mm

Utbildning och kunskapsöverföring vid seminarier har en given plats i klimatarbetet vid såväl myndig- heter som företag. Miljö- och klimatutbildning in- går ofta som en del i företagens arbete med miljö- certifiering enligt internationell standard (ISO och EMAS). Näringslivets engagemang i klimatfrågan märks inte minst genom ett ökat antal nätverk där företag går samman och arrangerar seminarier om klimat och miljö som drivkraft i affärsutvecklingen. Klimat- och energiexperter från myndigheter och organisationer finns ofta bland föredragshållarna.

Internet används ofta för kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte mellan och inom myndighe- ter och organisationer. Exempel är Klimatanpass- ningsportalen, med fakta och vägledning för anpass- ning till ett varmare klimat. Portalen administreras­

av Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning, som är inrättat vid SMHI, på regeringens uppdrag.

Utbildningar om hur miljö- och klimatkrav kan ställas vid upphandling genomförs av en rad aktö- rer på nationell, regional och lokal nivå.

SMHI erbjuder föreläsningar och skräddarsyd- da utbildningar om klimatförändringen till före- tag, kommuner och myndigheter. Här förklaras vetenskapen bakom klimatförändringen, dess or- saker och effekter med fokus på åhörarnas verk- samhet.

Flera stora konferenser med klimat- och energi­tema arrangeras varje år i Sverige. Klimatforum, som arran­ geras av Naturvårdsverket varje år och Energiutblick, som arrangeras av Energimyndigheten. Tidningen MiljöAktuellt arrangerar också seminariet Klimat­ anpassning Sverige tillsammans med en rad myndig­ heter. Konferenserna lockar tusentals åhörare och är populära mötesplatser för myndigheter, organisatio- ner, näringslivet och politiker.

9.6.3 Public awareness och aktiviteter riktade mot allmänheten

Flera myndigheter har målmedvetet byggt upp webbinformation för hushållen om klimatets för- ändring och vad som kan göras. En märkbar trend är att man diskuterar hållbarhet i större utsträckning och att konsumtion i allt högre grad kopplas till kli- matproblemet. Livsmedlens klimatpåverkan har exempelvis fått ökat genomslag men också varor och tjänster. En ökad mängd rapporter och informations- material har tillgängliggjorts som erbjuder råd och guider för hur de personliga utsläppen kan minska.

9.6.3.1ORSAKER/EFFEKTER/ANPASSNING

Klimatförändringarna kommer att påverka hela samhället och få effekter för olika ekosystem och samhällssektorer. Fästingen sprider sig norrut i lan- det, skidorter söker lösningar för att säkra tillgång- en till snö och kommuner planerar för att möta ris- ker för översvämningar, ras och skred. SMHI:s webbplats tillhandahåller dels allmän information om klimatets förändring, dels analyser om klimatets effekter regionalt och lokalt. Det finns även möjlig- het att ladda ner ett urval av scenariedata eller ta del av en uppsättning av klimatindikatorer (tempe- ratur, nederbörd, extrem nederbörd, havsvatten- stånd).

9.6.3.2TRANSPORTER

Utsläppskontroller är Bilprovningens viktigaste bidrag för att minska miljöpåverkan från fordonstra- fiken på våra vägar. Företaget arbetar också med att sprida goda miljöråd till fordonsägare. Ungefär en tredjedel av utsläppen i Sverige kommer från trans- porter via vägnätet och den största delen från per- sonbilar. Vid besiktningen utför Bilprovningen flera viktiga miljökontroller som avslöjar miljörelaterade fel hos närmare 5 procent av alla personbilar.

Konsumentverket producerar varje år broschyren

Bilar, bränsleförbrukning och vår miljö som innehål- ler tips om nya bilars bränsleförbrukning och kol­ dioxidutsläpp samt tips på hur bränsleförbrukningen och annan miljöpåverkan från bilen kan minska.

122 9. Utbildning och information

Gröna bilister (Swedish Association of Green Mo­ torists)­ driver på utvecklingen för miljöanpassade vägtransporter bland annat genom granskning av förekomsten­ av miljöbilar i kommuner. Organisa- tionen bistår också med råd och stöd vid inköp av miljöbilar, publicerar årligen en lista över miljöbästa bilar och uppmärksammar på olika sätt klimatini­ tiativ inom vägtransportsektorn.

9.6.3.3 UPPVÄRMNING/ENERGIANVÄNDNING

Den fleråriga kampanjen Bli energismart avslutades 2009. I kampanjen ingick utställningen ”Det energis- marta huset ” som besökt flera orter i Sverige. All- mänheten fick råd och tips på hur de kan spara energi hemma, och informationsmaterialet innehöll bland annat en energikalkyl som beräknar kostnader för investeringar som minskar energibehoven i små- hus. Kampanjen genomfördes i samarbete mellan Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Konsument- verket och Boverket.

De kommunala energi- och klimatrådgivarna är en viktig kanal till allmänheten. Här kan hushåll och företag få råd och stöd inför allt från byte av upp- värmningssystem, isolering och andra typer av energieffektivisering­. Rådgivningsverksamheten finns i merparten­ av alla svenska kommuner och stöttas finansiellt av staten via Energimyndigheten.

Sverige deltar också, via WWF, i kampanjen Earth Hour. Som ett led i kampanjen har WWF bjudit in städer i utvalda länder att presentera inspirerande och trovärdiga planer för att kraftigt öka andelen för- nybar energi inom de närmsta decennierna. 12 svenska städer anmälde sig till utmaningen för att visa hur man planerar för att gynna klimatsmarta lösningar för bland annat boende, transporter och mat.

9.6.3.4 KONSUMTION/KLIMATMÄRKNING

Det internetbaserade verktyget Miljömätaren visar på ett lättfattligt sätt en persons miljöpåverkan. Här kan man också uppskatta vad ett förändrat beteende betyder för energianvändningen.

Information om mat som ger lägre klimatpåver- kan samt enkla sätt att snåla med el i köket sprids av en rad aktörer. Arbetet med att ta fram en klimat- märkning för livsmedel pågår i samarbete mellan staten och olika branschorgan.

IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram ett webbaserat verktyg, Klimatkontot, där man kan mäta sina utsläpp. Genom att ge information och möjlighet att beräkna utsläpp av växthusgaser fung- erar Klimatkontot som ett verktyg i arbetet med att minska klimatpåverkan från individens konsumtion. Här finns också mer grundlig information om hur

man kan minska sina utsläpp och vilken påverkan styrmedel har på samhällets utsläpp av växthusgaser.

Miljöstyrningsrådet erbjuder en metod för klimat- deklarering av produkter enligt det internationella EPD-systemet (www.klimatdeklaration.se, mer om internationell EPD; www.environdec.com). Klimat- deklarationen tar ett helhetsgrepp på ­produkters kli- matpåverkan och kan användas av tillverkande före- tag, men också av upphandlare och konsumenter som vill göra klimatanpassade inköp.

9.6.4Public participation and public access to information – strategier och exempel på

allmänhetens möjlighet till delaktighet

I Sverige finns goda möjligheter att genom remiss- förfaranden och öppna möten/hearings, semi­narier ställa frågor och lämna synpunkter på ett kunskaps- område eller politiskt förslag. Det vidtas även sär- skilda initiativ för att göra allmänheten mer delak- tig i klimatarbetet. Aktiviteterna sträcker sig från internetbaserade frågelådor till öppna samråd. Ide- ella organisationer etablerar ofta internetbaserade forum eller upprop där allmänheten uppmanas tycka till.

Landets kommunala energi- och klimatrådgi- vare svarar kostnadsfritt på frågor om uppvärm- ning, energikostnader, energieffektivisering, trans- porter, klimatet, statliga bidrag på energiområdet och mycket annat. Energi- och klimatrådgivningen vänder sig till allmänheten, små och medelstora fö- retag och organisationer.

Även myndigheter och organisationer på natio- nell nivå svarar löpande på muntliga och skriftliga frågor från allmänheten.

9.6.5International cooperation – insatser för att sprida svenska resultat utomlands

Mellan år 2007-2012 genomförde SMHI i samarbete med bland annat SWECO och Stockholm Environ- ment Institute informationsinsatser inom ramen för the International Training Programme Climate Change

– Mitigation and Adaptation. Utbildningen finansie- ras av Sida och hade som övergripande syfte att öka kunskapen om orsaker och effekter av klimatets för- ändring i utvecklingsländer. Målgruppen var perso- ner med ledande positioner inom förvaltning, na- tionell eller lokal, enskilda organisationer, universi- tet eller företag. Under perioden deltog cirka 440 deltagare från ett femtiotal länder i projektet som nu befinner sig i en avslutnings- och utvärderingsfas.

SMHI deltar också i UN ESCWA RICCAR-projek- tet (Regional initiative for the assessment of the

9. Utbildning och information

123

 

 

impact of climate change on water resources and socio-economic vulnerability in the Arab region) som finansieras av Sida mellan 2011-2013. Projektet identifierar både den socioekonomiska och miljö- mässiga sårbarheten orsakad av klimatförändringens inverkan på vattentillgången i regionen. Det svenska bidraget inkluderar regional klimatmodellering samt simulering av hydrologiska effekter.

Skogsstyrelsen inledde 2007 ett samarbete med skogsmyndigheter i amerikanska delstater i mellan- västern. Samarbetet omfattar aktiviteter inriktade på erfarenhets- och kunskapsutbyte kring möjlig­ heter och problem när det gäller skogens roll i klimat­ arbetet. Sedan maj 2008 leder Sverige via Skogssty- relsen också en utvecklingsprocess om bioenergi och klimat inom det pan-europeiska samarbets­ organet kring skogspolicyutveckling MCPFE (Minis- terial Conference on the Protection of Forests in Europe).

9.6.6Networking – nätverk som används för att sprida information och kommunicera klimatfrågan – i Sverige och utomlands

En rad nätverk med olika inriktning fokuserar klimatfrågan­ i Sverige.

Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning driver Klimatanpassningsportalen. Portalen är ett stöd för de som arbetar med att anpassa samhället till klimatförändringar samt övriga intresserade.

På lokal nivå är nätverksarbete inom program eller projekt en vanlig samarbetsform. Ett exempel är Energimyndighetens program Uthållig kommun som omfattar 37 utvalda kommuner i Sverige. Kom- munerna ska genom samverkan skapa, utveckla och sprida spjutspetsexempel med energifokus inom områdena fysisk planering och näringspolitik. De ska även utveckla sitt generella energi- och klimatarbete och därigenom vara föredömen för andra kommuner. Programmet är inne på sin tredje etapp. De kommu­ nala klimat- och energirådgivarna bildar även de ett nätverk och erbjuds regelbundet utbildning och information via Energimyndigheten.

Nätverket Klimatneutrala godstransporter är ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs miljöveten- skapliga centrum vid Chalmers och Göteborgs­ universitet, Preem AB, Schenker AB, Volvo Last- vagnar AB och Trafikverket. Arbetet syftar till att minska utsläppen av koldioxid med målet att halv- era klimatpåverkan från godstransporter på väg till år 2020.

För livsmedelsproducenter finns nätverket Mat och miljö, ett nätverk med syftet att få ökad kunskap och

förståelse för produkternas klimatpåverkan och stärka sina positioner på marknaden. Deltagarna träf- fas regelbundet och drar nytta av varandras erfar­­ enheter (SIK – Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB).

Hagainitiativet är ett företagsnätverk som arbetar för att minska näringslivets utsläpp och lyfta klimat- frågan genom att visa att ambitiösa klimatstrategier­ ger affärsmässiga fördelar och ökad lönsamhet. I ­Hagainitiativet ingår: Axfood, Coca-­Cola Enter- prises Sverige, Fortum Värme, JM, Lantmännen, Löfbergs, McDonald´s, Procter & Gamble ­Sverige, HKScan Sweden, Stena Recycling, Statoil Fuel & Retail Sverige samt Vasakronan.

9.7Referenser till kapitel 9

Carson (2012) ”All together now? Climate change in the Swedish mainstream Press” (under review)

124 9. Utbildning och information

9. Utbildning och information

125

 

 

Bilagor

Bilagor

Bilaga 1:

Akronymer och förkortningar

%Procent

°C

Grader Celsius

3C

Combating Climate Change

AAU

Assigned Amount Units

ABF

Arbetarnas Bildningsförbund

ADB

Asian Development Bank

AES

Allmänna energisystemstudier

AfDB

African Development Bank

AMDAR

Aircraft Meteorological Data Relay

AOGCM

Atmosphere-Ocean General Circulation Model

ARR

Arctic Resilience Report

ASAP

The Adaptation for Smallholder Agriculture

 

Programme (kap 7)

ASAP

Advanced Satellite

 

Aviation-weather Products (kap 8)

BASTOR 2

Baltic Sea Storage of CO2

BAU

Business as Usual

BBR

Boverkets byggregler

BECC

Biodiversity and Ecosystem Services in a

 

Changing Climate

BNI

Bruttonationalinkomst

BNP

Bruttonationalprodukt

BOOS

Baltic Operational Oceanographic System

C

Tillverkning (SNI 2007)

CAEP

Committee on Aviation Environmental Protection

CCAC

Climate and Clean Air Coalition

CCI

The Climate Change Initiative

CCS

Carbon Capture and Storage

CCS

Kompetenscentrum inom klimat och säkerhet

 

vid Karlstad Universitet

CDM

Clean Development Mechanism

CER

Certified Emission Reductions

CGIAR

Consultative Group on International Agricultural

 

Research

CH4

Metan

CIF

Climate Investment Funds

CMIP5

Coupled Model Intercomparison Project, fas 5

CMIP6

Coupled Model Intercomparison Project, fas 6

CO2-ekv

Koldioxidekvivalenter

CompNat

Comparability of National Climate Policy

 

Initiatives in a Fragmented International

 

Climate Regime

COP

Conference of the Parties

CPF

Carbon Partnership Facility

CRF

Common Reporting Format

CRS

Creditor Reporting System

CTF

Clean Technology Fund

E85

Bränsleblandning med ca 85 % och 15 % etanol

EBRD

The European Bank for Reconstruction and

 

Development

ECDS

Environment Climate Data Sweden

EC-Earth

European Centre for Medium-Range Weather

 

Forecasts

ECMWF

European Centre for Medium

 

Range Weather Forecast

ECV

Essential Climate Variables

EEA

Europeiska miljöbyrån

EEDI

Energy Efficiency Design Index

EEOI

Energy Efficiency Operational Indicator

EMAS

Eco Management and Audit Scheme

EMODNET

European Marine Observation and Data Network

ENVISAT

Environmental Satellite

EPD-systemet Systemet för miljövarudeklarationer

ERA-NET

European Research Area-Networks

ESA

European Space Agency

126

Bilaga 1

 

 

ESD

Effort Sharing Decision

ESO

European Southern Observatory

EU ETS

EU:s system för handel med utsläppsrätter

EU-METSAT

European Organisation for the Exploitation of

 

Meteorological Satellites

EuroGOOS

European Global Ocean Observing System

F

Byggverksamhet (SNI 2007)

FAA

Federal Aviation Administration

FAME

Fatty Acid Methyl Ester

f-gaser

Fluorerade växthusgaser

FIP

Forest Investment Program

FN

Förenta Nationerna

FN/ECE

Economic Commission for Europe

FOI

Försvarets Forskningsinstitut

FoU

Forskning och Utveckling

Forte

Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och

 

välfärd

FP7

EU:s sjunde ramprogram för utveckling inom

 

forskning och teknik

FSC

Forest Stewardship Council

GC

GMES/Copernicus Committee

GCF

Green Climate Fund

GCM

Global Climate Model

GCOS

Global Climate Observing System

GEF

Global Environment Facility

GEOSS

Global Earth Observation System of Systems

GFDRR

Global Facility for Disaster Reduction and

 

Recovery

GMES

Global Monitoring for Environment and Security

GOVREP

Governance for renewable electricity production

GPS

Global Positioning System

GRDC

Global Runoff Data Center

GTOS

Global Terrestrial Observing System

GWh

Gigawattimme

ha

Hektar

HVO

Hydrogenated vegetable oils

IBRD

International Bank for Reconstruction and

 

Development

ICAO

International Civil Aviation Organization

ICOS

Integrated Carbon Observation System

ICSU

International Council for Science

IDA

International Development Association

IDB

Inter-American Development Bank

IFAD

International Fund for Agricultural Development

IFC

International Finance Corporation

IGBP

International Geosphere-Biosphere Programme

IMO

International Maritime Organization

IPCC

Intergovernmental Panel on Climate Change

ISDR

International Strategy for Disaster Reduction

is-ENES2

Infrastructure for the European Network of Earth

 

System Modelling

ISO

International Organization for Standardization

IUCN

International Union for Conservation of Nature

IVL

Svenska Miljöinstitutet

JI

Joint Implementation

JPI

Joint Programming Initiative

JRC

Joint Research Centre

KLIMP

Klimatinvesteringsprogrammet

km2

Kvadratkilometer

KOV

Konsumentverket

KP

Kyoto Protocol

KVA

Kungliga Vetenskapsakademin

kWh

Kilowattimme

LETS

Governing transitions toward Low-carbon Energy

 

and Transport Systems

LIP

Lokala investeringsprogrammen

LULUCF

Land Use, Land Use Change and Forestry

m2

Kvadratmeter

m3

Kubikmeter

m3sk

Skogskubikmeter

MB

Miljöbalken

MCPFE

Ministeriell Conference on the Protection of

 

Forests in Europe

MERGE

ModElling the Regional and Global Earth system

MISU

Meteorologiska institutionen vid Stockholms

 

Universitet

MKB

Miljökonsekvensbeskrivning

mm

Millimeter

MSB

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap

MSEK

Miljoner svenska kronor

MTR

Mid Term review

MUL

Minst utvecklade länder

möh

Meter över havet

N2O

Dikväveoxid, lustgas

NAMAs

Nationally Appropriate Mitigation Actions

NAPAs

National Adaptation Programmes of Action

NC5

Femte nationalrapporten om klimatförändringar

NC6

Sjätte nationalrapporten om klimatförändringar

NDF

Nordic Development Fund

NEPP

North European Power Perspectives

NILS

Nationell inventering av Landskapet i Sverige

Bilaga 1

127

 

 

NOAA

National Oceanic and Atmospheric

 

Administration

Nordclad-net

Nordic Climate Change Adaptation Research

 

Network

 

NORDICCS

The Nordic CCS Competence Centre

Nord-star

Nordic Centre of Excellence for Strategic

 

Adaptation Research

NORSTRAT

Nordic Energy Road Map 2050 – Strategic

 

Choices­

towards Carbon Neutrality

OECD DAC

OECD:s biståndskommitté

PBL

Plan- och bygglagen

PEFC

Programme for the Endorsement of Forest

 

Certification

PFE

Programmet för energieffektivisering i energi­

 

intensiv industri

PGU

Sveriges Politik för global utveckling

PMR

Partnership for Market Readiness

ppm

Miljondel

RCA

Regional klimatmodell

RCM

Regional Climate Modelling

RCP

Representative Concentration Pathways

REDD+

Reducing Emissions from Deforestation and

 

Forest Degradation

RIS

Riksinventeringen för Skog

RME

Rapsmetylester

SAF

Satellite Application Facility

SE4ALL

Sustainable Energy for all

SEEMP

Ship Energy Efficiency Management Plan

SEI

Stockholm Environment Institute

SEPRISE

Sustained, Efficient Production of Required

 

information Services

SF6

Svavelhexafluorid

Sida

Styrelsen för internationellt utvecklings­

 

samarbete

SIDS

Små önationer stadda i utveckling

SGI

Statens Geotekniska Institut

SIK

Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB

SLCP

Short-Lived Climate Pollutants

SMHI

Statens Metorologiska och Hydrologiska Institut

SNF

Svenska Naturskyddsföreningen

SNI

Svensk näringsgrensindelning

SREP

Scaling Up Renewable Energy Program

SSEESS

Swedish Secretariat for Environmental Earth

 

System Sciences

SURFMAR

Network of European Meteorological Services

TBE

Tick Borne Encephalitis

TPES

Total Primary Energy Supply

TWh

Terawattimme

UCF T2

Umbrella Carbon Facility Tranche 2

UN ESCWA

Regional Initiative for the Assessment of the

RICCAR

Impact of Climate Change on Water Resources

 

and Socio-Economic Vulnerability in the Arab

 

Region

UNDP

United Nations Development Programme

UNEP

United Nations Environment Programme

UNFCCC

United Nations Framework Convention on

 

Climate Change

UNISDR

The United Nations Office for Disaster Risk

 

Reduction

USD

US dollar

VA

Vatten och avlopp

WARECOD

The Center for Water Resources Conservation

 

and Development

WCRP

World Climate Research Programme

WFP

World Food Programme

WMO

World Meteorological Organisation

WWF

Världsnaturfonden

WWW

World Weather Watch

128

Bilaga 1

 

 

Bilaga 1

129

 

 

Bilaga 2:

Sammanfattande utsläppstabeller

130

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1990

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

19 688,47

6 939,96

8 449,04

4,15

376,82

107,49

35 565,93

1.

Energy

51 741,66

574,45

1 353,51

 

 

 

53 669,62

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

51 432,72

499,29

1 352,12

 

 

 

53 284,13

1.

Energy Industries

9 794,67

22,13

328,05

 

 

 

10 144,84

2.

Manufacturing Industries and Construction

11 510,76

45,85

502,72

 

 

 

12 059,32

3.

Transport

18 896,17

187,27

217,63

 

 

 

19 301,08

4.

Other Sectors

10 385,02

243,19

287,49

 

 

 

10 915,69

5.

Other

846,10

0,85

16,24

 

 

 

863,19

B. Fugitive Emissions from Fuels

308,94

75,15

1,39

 

 

 

385,49

1.

Solid Fuels

5,18

0,00

0,07

 

 

 

5,25

2.

Oil and Natural Gas

303,76

75,15

1,32

 

 

 

380,23

2.

Industrial Processes

4 926,27

13,53

901,53

4,15

376,82

107,49

6 329,78

A. Mineral Products

1 721,76

NA

NA

 

 

 

1 721,76

B. Chemical Industry

126,05

7,66

835,30

NA

NA

NA

969,01

C. Metal Production

3 078,46

0,76

NA

NA

376,82

23,90

3 479,93

D. Other Production

NE

5,11

66,24

 

 

 

71,35

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

4,15

NA,NE,NO

83,59

87,74

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

242,27

 

90,22

 

 

 

332,49

4.

Agriculture

 

3 184,42

5 812,80

 

 

 

8 997,22

A. Enteric Fermentation

 

2 950,61

 

 

 

 

2 950,61

B. Manure Management

 

233,82

732,88

 

 

 

966,70

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

5 079,92

 

 

 

5 079,92

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-37 265,58

1,72

79,39

 

 

 

-37 184,46

A. Forest Land

-40 592,75

1,50

57,58

 

 

 

-40 533,67

B. Cropland

2 407,55

IE,NO

21,79

 

 

 

2 429,34

C. Grassland

-301,91

0,22

0,02

 

 

 

-301,67

D. Wetlands

39,60

NA

NA

 

 

 

39,60

E. Settlements

1 181,94

IE,NE

IE,NE

 

 

 

1 181,94

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6. Waste

43,85

3 165,83

211,58

 

 

 

3 421,27

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 874,22

 

 

 

 

2 874,22

B. Waste-water Handling

 

291,60

210,56

 

 

 

502,16

C. Waste Incineration

43,85

0,00

1,03

 

 

 

44,89

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

3 562,81

0,51

53,51

 

 

 

3 616,83

Aviation

1 334,94

0,20

16,93

 

 

 

1 352,07

Marine

2 227,87

0,31

36,57

 

 

 

2 264,75

Multilateral Operations

0,05

0,00

0,00

 

 

 

0,05

CO2 Emissions from Biomass

11 436,56

 

 

 

 

 

11 436,56

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

72 750,39

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

35 565,93

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

131

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1991

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

19 032,17

6 927,66

8 335,61

8,45

380,25

108,51

34 792,65

1.

Energy

52 240,14

593,59

1 391,23

 

 

 

54 224,97

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

51 984,21

518,98

1 390,16

 

 

 

53 893,36

1.

Energy Industries

10 761,58

25,75

354,84

 

 

 

11 142,17

2.

Manufacturing Industries and Construction

11 541,83

45,08

517,76

 

 

 

12 104,68

3.

Transport

18 449,23

195,08

213,18

 

 

 

18 857,49

4.

Other Sectors

10 163,39

252,15

284,81

 

 

 

10 700,35

5.

Other

1 068,18

0,92

19,57

 

 

 

1 088,67

B. Fugitive Emissions from Fuels

255,93

74,61

1,07

 

 

 

331,61

1.

Solid Fuels

5,03

0,00

0,07

 

 

 

5,10

2.

Oil and Natural Gas

250,90

74,61

1,00

 

 

 

326,51

2.

Industrial Processes

4 703,45

12,46

949,04

8,45

380,25

108,51

6 162,15

A. Mineral Products

1 588,44

NA

NA

 

 

 

1 588,44

B. Chemical Industry

129,05

6,28

878,24

NA

NA

NA

1 013,56

C. Metal Production

2 985,96

0,75

NA,NO

NA,NO

379,44

23,90

3 390,04

D. Other Production

NE

5,44

70,80

 

 

 

76,24

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

8,45

0,81

84,61

93,87

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

231,12

 

89,06

 

 

 

320,18

4.

Agriculture

 

3 110,38

5 640,59

 

 

 

8 750,97

A. Enteric Fermentation

 

2 879,34

 

 

 

 

2 879,34

B. Manure Management

 

231,04

712,61

 

 

 

943,65

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 927,98

 

 

 

4 927,98

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-38 194,75

1,61

60,89

 

 

 

-38 132,25

A. Forest Land

-41 697,05

1,38

33,60

 

 

 

-41 662,07

B. Cropland

2 264,45

IE,NO

27,27

 

 

 

2 291,72

C. Grassland

-83,76

0,22

0,02

 

 

 

-83,51

D. Wetlands

36,60

NA

NA

 

 

 

36,60

E. Settlements

1 285,01

IE,NE

IE,NE

 

 

 

1 285,01

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

52,20

3 209,62

204,81

 

 

 

3 466,64

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 918,01

 

 

 

 

2 918,01

B. Waste-water Handling

 

291,60

203,62

 

 

 

495,22

C. Waste Incineration

52,20

0,01

1,20

 

 

 

53,41

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

3 727,65

0,53

57,35

 

 

 

3 785,53

Aviation

1 087,92

0,16

14,46

 

 

 

1 102,54

Marine

2 639,73

0,37

42,88

 

 

 

2 682,99

Multilateral Operations

0,05

0,00

0,00

 

 

 

0,05

CO2 Emissions from Biomass

12 152,54

 

 

 

 

 

12 152,54

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

72 924,91

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

34 792,65

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

132

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1992

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

21 015,95

7 001,20

8 186,00

10,70

252,42

108,40

36 574,68

1.

Energy

52 333,37

591,28

1 382,01

 

 

 

54 306,66

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

52 039,53

515,99

1 380,76

 

 

 

53 936,28

1.

Energy Industries

11 362,93

22,68

363,30

 

 

 

11 748,90

2.

Manufacturing Industries and Construction

10 531,08

52,18

496,14

 

 

 

11 079,40

3.

Transport

19 578,73

184,04

228,69

 

 

 

19 991,47

4.

Other Sectors

9 446,53

256,26

272,86

 

 

 

9 975,65

5.

Other

1 120,26

0,84

19,77

 

 

 

1 140,86

B. Fugitive Emissions from Fuels

293,84

75,29

1,25

 

 

 

370,38

1.

Solid Fuels

4,43

0,00

0,06

 

 

 

4,49

2.

Oil and Natural Gas

289,41

75,28

1,19

 

 

 

365,89

2.

Industrial Processes

4 402,57

12,45

916,24

10,70

252,42

108,40

5 702,78

A. Mineral Products

1 510,62

NA

NA

 

 

 

1 510,62

B. Chemical Industry

114,77

6,42

845,72

NA

NA

NA

966,91

C. Metal Production

2 777,18

0,62

NA,NO

NA,NO

251,61

23,90

3 053,31

D. Other Production

NE

5,42

70,51

 

 

 

75,93

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

10,70

0,81

84,50

96,01

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

218,72

 

107,57

 

 

 

326,29

4.

Agriculture

 

3 185,36

5 530,06

 

 

 

8 715,42

A. Enteric Fermentation

 

2 945,57

 

 

 

 

2 945,57

B. Manure Management

 

239,78

728,62

 

 

 

968,41

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 801,44

 

 

 

4 801,44

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5. Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)

-35 997,02

1,62

52,25

 

 

 

-35 943,15

A. Forest Land

-39 486,23

1,40

23,67

 

 

 

-39 461,16

B. Cropland

2 076,13

IE,NO

28,55

 

 

 

2 104,68

C. Grassland

-69,98

0,22

0,02

 

 

 

-69,73

D. Wetlands

39,60

NA

NA

 

 

 

39,60

E. Settlements

1 443,46

IE,NE

IE,NE

 

 

 

1 443,46

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

58,33

3 210,49

197,88

 

 

 

3 466,69

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 918,88

 

 

 

 

2 918,88

B. Waste-water Handling

 

291,60

196,68

 

 

 

488,28

C. Waste Incineration

58,33

0,01

1,20

 

 

 

59,53

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

3 908,69

0,55

62,14

 

 

 

3 971,38

Aviation

899,49

0,13

13,14

 

 

 

912,76

Marine

3 009,20

0,43

49,00

 

 

 

3 058,63

Multilateral Operations

0,05

0,00

0,00

 

 

 

0,05

CO2 Emissions from Biomass

13 066,66

 

 

 

 

 

13 066,66

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

72 517,83

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

36 574,68

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

133

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1993

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

24 694,99

6 995,62

8 249,38

33,86

290,97

96,66

40 361,48

1.

Energy

52 139,56

582,26

1 402,46

 

 

 

54 124,28

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

51 823,00

507,36

1 401,17

 

 

 

53 731,53

1.

Energy Industries

11 501,10

29,31

357,27

 

 

 

11 887,68

2.

Manufacturing Industries and Construction

11 358,94

52,14

516,38

 

 

 

11 927,46

3.

Transport

18 678,00

163,24

240,87

 

 

 

19 082,11

4.

Other Sectors

9 406,96

262,01

273,25

 

 

 

9 942,23

5.

Other

877,99

0,66

13,40

 

 

 

892,05

B. Fugitive Emissions from Fuels

316,56

74,90

1,30

 

 

 

392,76

1.

Solid Fuels

4,58

0,00

0,06

 

 

 

4,65

2.

Oil and Natural Gas

311,97

74,90

1,23

 

 

 

388,11

2.

Industrial Processes

4 509,09

13,65

894,68

33,86

290,97

96,66

5 838,91

A. Mineral Products

1 521,89

NA

NA

 

 

 

1 521,89

B. Chemical Industry

118,82

7,37

822,19

NA

NA

NA

948,37

C. Metal Production

2 868,38

0,70

NA,NO

NA,NO

288,41

23,90

3 181,40

D. Other Production

NE

5,57

72,50

 

 

 

78,07

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

33,86

2,56

72,76

109,18

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

207,88

 

107,26

 

 

 

315,14

4.

Agriculture

 

3 285,82

5 592,46

 

 

 

8 878,28

A. Enteric Fermentation

 

3 030,60

 

 

 

 

3 030,60

B. Manure Management

 

255,22

664,14

 

 

 

919,36

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 928,31

 

 

 

4 928,31

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-32 209,55

1,67

54,69

 

 

 

-32 153,19

A. Forest Land

-36 024,11

1,45

21,02

 

 

 

-36 001,63

B. Cropland

2 222,55

IE,NO

33,64

 

 

 

2 256,19

C. Grassland

-116,06

0,22

0,02

 

 

 

-115,81

D. Wetlands

38,40

NA

NA

 

 

 

38,40

E. Settlements

1 669,66

IE,NE

IE,NE

 

 

 

1 669,66

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

48,02

3 112,22

197,83

 

 

 

3 358,07

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 820,61

 

 

 

 

2 820,61

B. Waste-water Handling

 

291,60

196,76

 

 

 

488,36

C. Waste Incineration

48,02

0,01

1,07

 

 

 

49,09

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

4 252,15

0,59

65,36

 

 

 

4 318,11

Aviation

1 229,76

0,17

16,23

 

 

 

1 246,16

Marine

3 022,39

0,43

49,13

 

 

 

3 071,95

Multilateral Operations

0,32

0,00

0,00

 

 

 

0,32

CO2 Emissions from Biomass

14 206,28

 

 

 

 

 

14 206,28

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

72 514,67

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

40 361,48

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

134

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1994

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

27 144,26

6 917,88

8 296,18

76,97

311,73

100,20

42 847,22

1.

Energy

54 196,28

589,64

1 448,35

 

 

 

56 234,27

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

53 933,22

514,65

1 447,28

 

 

 

55 895,15

1.

Energy Industries

11 983,75

34,45

374,26

 

 

 

12 392,46

2.

Manufacturing Industries and Construction

12 434,29

58,28

552,89

 

 

 

13 045,45

3.

Transport

19 311,24

168,52

239,97

 

 

 

19 719,73

4.

Other Sectors

9 429,31

252,78

269,08

 

 

 

9 951,18

5.

Other

774,63

0,62

11,07

 

 

 

786,32

B. Fugitive Emissions from Fuels

263,06

74,99

1,07

 

 

 

339,12

1.

Solid Fuels

5,42

0,00

0,08

 

 

 

5,50

2.

Oil and Natural Gas

257,64

74,99

1,00

 

 

 

333,62

2.

Industrial Processes

4 914,93

14,56

867,34

76,97

311,73

100,20

6 285,73

A. Mineral Products

1 604,10

NA

NA

 

 

 

1 604,10

B. Chemical Industry

117,60

8,29

795,49

NA

NA

NA

921,37

C. Metal Production

3 193,23

0,75

NA,NO

NA,NO

308,05

26,29

3 528,32

D. Other Production

NE

5,53

71,85

 

 

 

77,38

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

76,97

3,68

73,91

154,56

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

197,12

 

95,79

 

 

 

292,91

4.

Agriculture

 

3 316,51

5 631,16

 

 

 

8 947,67

A. Enteric Fermentation

 

3 058,04

 

 

 

 

3 058,04

B. Manure Management

 

258,47

673,62

 

 

 

932,09

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 957,55

 

 

 

4 957,55

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-32 213,14

1,60

55,55

 

 

 

-32 155,99

A. Forest Land

-35 772,67

1,38

18,52

 

 

 

-35 752,76

B. Cropland

2 035,91

IE,NO

37,00

 

 

 

2 072,91

C. Grassland

-269,73

0,22

0,02

 

 

 

-269,49

D. Wetlands

42,00

NA

NA

 

 

 

42,00

E. Settlements

1 751,35

IE,NE

IE,NE

 

 

 

1 751,35

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

49,08

2 995,57

197,98

 

 

 

3 242,64

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 703,96

 

 

 

 

2 703,96

B. Waste-water Handling

 

291,60

196,83

 

 

 

488,44

C. Waste Incineration

49,08

0,01

1,15

 

 

 

50,24

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

4 910,27

0,68

75,18

 

 

 

4 986,14

Aviation

1 350,46

0,18

17,47

 

 

 

1 368,10

Marine

3 559,82

0,51

57,71

 

 

 

3 618,03

Multilateral Operations

0,32

0,00

0,00

 

 

 

0,32

CO2 Emissions from Biomass

15 697,66

 

 

 

 

 

15 697,66

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

75 003,22

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

42 847,22

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

135

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1995

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

27 232,31

6 829,07

8 131,58

132,12

343,43

126,68

42 795,20

1.

Energy

53 419,71

590,51

1 453,30

 

 

 

55 463,51

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

53 115,13

515,70

1 452,04

 

 

 

55 082,87

1.

Energy Industries

11 155,44

37,90

350,07

 

 

 

11 543,40

2.

Manufacturing Industries and Construction

13 011,47

56,76

568,17

 

 

 

13 636,39

3.

Transport

19 220,22

155,90

258,06

 

 

 

19 634,18

4.

Other Sectors

9 024,60

264,57

265,65

 

 

 

9 554,82

5.

Other

703,40

0,59

10,10

 

 

 

714,09

B. Fugitive Emissions from Fuels

304,58

74,81

1,25

 

 

 

380,64

1.

Solid Fuels

5,99

0,00

0,08

 

 

 

6,08

2.

Oil and Natural Gas

298,59

74,80

1,17

 

 

 

374,57

2.

Industrial Processes

5 224,54

14,93

802,45

132,12

343,43

126,68

6 644,15

A. Mineral Products

1 762,59

NA

NA

 

 

 

1 762,59

B. Chemical Industry

110,36

8,50

730,14

NA

NA

NA

849,01

C. Metal Production

3 351,59

0,86

NA,NO

NA,NO

334,65

26,29

3 713,38

D. Other Production

NE

5,57

72,31

 

 

 

77,87

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

132,12

8,78

100,39

241,29

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

184,86

 

123,69

 

 

 

308,55

4.

Agriculture

 

3 233,50

5 488,12

 

 

 

8 721,62

A. Enteric Fermentation

 

2 973,58

 

 

 

 

2 973,58

B. Manure Management

 

259,92

639,75

 

 

 

899,68

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 848,37

 

 

 

4 848,37

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-31 639,54

1,61

61,81

 

 

 

-31 576,11

A. Forest Land

-35 555,85

1,39

21,43

 

 

 

-35 533,03

B. Cropland

2 077,79

IE,NO

40,36

 

 

 

2 118,15

C. Grassland

-183,53

0,22

0,02

 

 

 

-183,28

D. Wetlands

46,20

NA

NA

 

 

 

46,20

E. Settlements

1 975,85

IE,NE

IE,NE

 

 

 

1 975,85

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

42,74

2 988,52

202,22

 

 

 

3 233,47

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 696,91

 

 

 

 

2 696,91

B. Waste-water Handling

 

291,60

201,10

 

 

 

492,70

C. Waste Incineration

42,74

0,01

1,12

 

 

 

43,87

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

4 937,26

0,77

75,16

 

 

 

5 013,19

Aviation

1 436,78

0,27

18,58

 

 

 

1 455,63

Marine

3 500,49

0,50

56,58

 

 

 

3 557,57

Multilateral Operations

0,32

0,00

0,00

 

 

 

0,32

CO2 Emissions from Biomass

16 495,00

 

 

 

 

 

16 495,00

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

74 371,31

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

42 795,20

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

136

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1996

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

29 643,55

6 793,30

8 241,19

210,53

302,91

108,40

45 299,87

1.

Energy

57 494,62

607,69

1 619,48

 

 

 

59 721,79

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

57 204,62

530,89

1 618,54

 

 

 

59 354,05

1.

Energy Industries

15 488,74

52,39

529,25

 

 

 

16 070,38

2.

Manufacturing Industries and Construction

12 994,23

54,98

555,30

 

 

 

13 604,51

3.

Transport

18 966,13

151,42

255,25

 

 

 

19 372,80

4.

Other Sectors

9 109,84

271,61

269,33

 

 

 

9 650,79

5.

Other

645,68

0,48

9,40

 

 

 

655,57

B. Fugitive Emissions from Fuels

290,00

76,80

0,94

 

 

 

367,74

1.

Solid Fuels

5,90

0,00

0,08

 

 

 

5,98

2.

Oil and Natural Gas

284,10

76,80

0,86

 

 

 

361,76

2.

Industrial Processes

5 024,80

15,44

773,03

210,53

302,91

108,40

6 435,11

A. Mineral Products

1 693,82

NA

NA

 

 

 

1 693,82

B. Chemical Industry

116,68

9,12

701,82

NA

NA

NA

827,63

C. Metal Production

3 214,29

0,83

NA,NO

NA,NO

289,65

31,07

3 535,85

D. Other Production

NE

5,48

71,21

 

 

 

76,69

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

210,53

13,26

77,33

301,12

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

174,48

 

137,33

 

 

 

311,81

4.

Agriculture

 

3 203,08

5 455,48

 

 

 

8 658,57

A. Enteric Fermentation

 

2 938,59

 

 

 

 

2 938,59

B. Manure Management

 

264,50

638,28

 

 

 

902,77

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 817,21

 

 

 

4 817,21

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-33 099,48

1,72

62,16

 

 

 

-33 035,59

A. Forest Land

-37 645,50

1,50

19,43

 

 

 

-37 624,58

B. Cropland

2 401,37

IE,NO

42,71

 

 

 

2 444,08

C. Grassland

-73,57

0,22

0,02

 

 

 

-73,32

D. Wetlands

40,80

NA

NA

 

 

 

40,80

E. Settlements

2 177,42

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 177,42

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

49,12

2 965,37

193,70

 

 

 

3 208,18

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 673,76

 

 

 

 

2 673,76

B. Waste-water Handling

 

291,60

192,86

 

 

 

484,46

C. Waste Incineration

49,12

0,00

0,84

 

 

 

49,97

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

5 183,43

0,74

79,60

 

 

 

5 263,77

Aviation

1 475,28

0,21

19,38

 

 

 

1 494,87

Marine

3 708,15

0,53

60,22

 

 

 

3 768,90

Multilateral Operations

0,32

0,00

0,00

 

 

 

0,32

CO2 Emissions from Biomass

18 057,66

 

 

 

 

 

18 057,66

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

78 335,46

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

45 299,87

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

137

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1997

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

22 148,07

6 750,21

8 181,34

318,46

279,69

153,10

37 830,87

1.

Energy

52 548,93

574,15

1 457,40

 

 

 

54 580,48

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

52 262,97

493,84

1 456,33

 

 

 

54 213,14

1.

Energy Industries

10 791,22

43,73

363,79

 

 

 

11 198,74

2.

Manufacturing Industries and Construction

13 307,98

53,37

555,84

 

 

 

13 917,20

3.

Transport

19 218,34

138,04

265,78

 

 

 

19 622,15

4.

Other Sectors

8 359,98

258,20

262,49

 

 

 

8 880,67

5.

Other

585,46

0,50

8,42

 

 

 

594,39

B. Fugitive Emissions from Fuels

285,96

80,32

1,07

 

 

 

367,34

1.

Solid Fuels

5,72

0,00

0,08

 

 

 

5,79

2.

Oil and Natural Gas

280,24

80,31

0,99

 

 

 

361,55

2.

Industrial Processes

4 873,83

16,53

769,88

318,46

279,69

153,10

6 411,50

A. Mineral Products

1 621,90

NA

NA

 

 

 

1 621,90

B. Chemical Industry

104,36

9,81

693,68

NA

NA

NA

807,85

C. Metal Production

3 147,57

0,86

NA,NO

NA,NO

265,09

40,63

3 454,15

D. Other Production

NE

5,87

76,20

 

 

 

82,06

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

318,46

14,61

112,47

445,53

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

179,20

 

141,67

 

 

 

320,87

4.

Agriculture

 

3 211,53

5 563,98

 

 

 

8 775,51

A. Enteric Fermentation

 

2 948,03

 

 

 

 

2 948,03

B. Manure Management

 

263,51

665,51

 

 

 

929,01

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 898,47

 

 

 

4 898,47

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-35 504,49

8,79

62,83

 

 

 

-35 432,88

A. Forest Land

-39 288,77

8,43

16,04

 

 

 

-39 264,30

B. Cropland

1 927,71

IE,NO

46,75

 

 

 

1 974,46

C. Grassland

-148,88

0,36

0,04

 

 

 

-148,48

D. Wetlands

48,60

NA

NA

 

 

 

48,60

E. Settlements

1 956,84

IE,NE

IE,NE

 

 

 

1 956,84

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

50,60

2 939,20

185,59

 

 

 

3 175,39

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 647,59

 

 

 

 

2 647,59

B. Waste-water Handling

 

291,60

184,61

 

 

 

476,22

C. Waste Incineration

50,60

0,00

0,98

 

 

 

51,58

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

5 908,50

0,82

91,22

 

 

 

6 000,54

Aviation

1 560,09

0,21

20,58

 

 

 

1 580,87

Marine

4 348,41

0,62

70,64

 

 

 

4 419,67

Multilateral Operations

0,32

0,00

0,00

 

 

 

0,32

CO2 Emissions from Biomass

16 811,49

 

 

 

 

 

16 811,49

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

73 263,75

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

37 830,87

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

138

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1998

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

23 673,47

6 580,07

8 202,72

391,76

271,86

99,38

39 219,26

1.

Energy

53 077,64

546,44

1 436,42

 

 

 

55 060,50

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

52 773,07

463,69

1 435,15

 

 

 

54 671,90

1.

Energy Industries

11 852,23

46,29

380,63

 

 

 

12 279,15

2.

Manufacturing Industries and Construction

12 634,04

53,20

541,20

 

 

 

13 228,44

3.

Transport

19 519,72

129,41

249,92

 

 

 

19 899,04

4.

Other Sectors

8 295,01

234,42

256,70

 

 

 

8 786,12

5.

Other

472,07

0,38

6,69

 

 

 

479,14

B. Fugitive Emissions from Fuels

304,58

82,75

1,28

 

 

 

388,60

1.

Solid Fuels

5,55

0,00

0,07

 

 

 

5,63

2.

Oil and Natural Gas

299,03

82,75

1,20

 

 

 

382,97

2.

Industrial Processes

4 965,78

16,53

853,12

391,76

271,86

99,38

6 598,43

A. Mineral Products

1 740,50

NA

NA

 

 

 

1 740,50

B. Chemical Industry

107,53

9,97

778,36

NA

NA

NA

895,87

C. Metal Production

3 117,76

0,80

NA,NO

NA,NO

258,15

38,24

3 414,95

D. Other Production

NE

5,76

74,76

 

 

 

80,52

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

391,76

13,71

61,14

466,61

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

173,52

 

144,15

 

 

 

317,67

4.

Agriculture

 

3 120,60

5 527,91

 

 

 

8 648,51

A. Enteric Fermentation

 

2 862,50

 

 

 

 

2 862,50

B. Manure Management

 

258,10

651,90

 

 

 

910,00

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 876,01

 

 

 

4 876,01

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-34 592,64

0,46

63,38

 

 

 

-34 528,81

A. Forest Land

-39 070,02

0,41

15,43

 

 

 

-39 054,18

B. Cropland

2 556,16

IE,NO

47,94

 

 

 

2 604,10

C. Grassland

-344,97

0,05

0,01

 

 

 

-344,92

D. Wetlands

40,20

NA

NA

 

 

 

40,20

E. Settlements

2 225,98

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 225,98

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

49,16

2 896,04

177,75

 

 

 

3 122,95

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 604,43

 

 

 

 

2 604,43

B. Waste-water Handling

 

291,60

176,76

 

 

 

468,36

C. Waste Incineration

49,16

0,00

0,99

 

 

 

50,16

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

6 690,20

0,95

103,65

 

 

 

6 794,80

Aviation

1 672,90

0,24

22,15

 

 

 

1 695,29

Marine

5 017,30

0,71

81,50

 

 

 

5 099,51

Multilateral Operations

0,32

0,00

0,00

 

 

 

0,32

CO2 Emissions from Biomass

16 882,22

 

 

 

 

 

16 882,22

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

73 748,07

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

39 219,26

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

139

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 1999

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

21 239,72

6 429,20

7 837,32

494,55

291,29

101,65

36 393,74

1.

Energy

50 167,05

536,71

1 368,51

 

 

 

52 072,27

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

49 862,08

451,15

1 367,32

 

 

 

51 680,55

1.

Energy Industries

10 116,71

47,56

346,08

 

 

 

10 510,35

2.

Manufacturing Industries and Construction

11 657,19

50,31

499,46

 

 

 

12 206,96

3.

Transport

19 819,29

120,36

258,76

 

 

 

20 198,41

4.

Other Sectors

7 859,00

232,61

257,28

 

 

 

8 348,89

5.

Other

409,89

0,32

5,74

 

 

 

415,95

B. Fugitive Emissions from Fuels

304,96

85,57

1,19

 

 

 

391,72

1.

Solid Fuels

5,62

0,00

0,08

 

 

 

5,70

2.

Oil and Natural Gas

299,34

85,56

1,11

 

 

 

386,01

2.

Industrial Processes

4 945,51

15,08

766,32

494,55

291,29

101,65

6 614,39

A. Mineral Products

1 732,87

NA

NA

 

 

 

1 732,87

B. Chemical Industry

107,43

8,41

690,52

NA

NA

NA

806,36

C. Metal Production

3 105,20

0,83

NA,NO

NA,NO

282,97

38,24

3 427,24

D. Other Production

NE

5,84

75,80

 

 

 

81,64

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

494,55

8,32

63,41

566,28

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

164,38

 

134,54

 

 

 

298,92

4.

Agriculture

 

3 089,92

5 329,29

 

 

 

8 419,21

A. Enteric Fermentation

 

2 838,80

 

 

 

 

2 838,80

B. Manure Management

 

251,12

610,57

 

 

 

861,68

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 718,72

 

 

 

4 718,72

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-34 085,41

2,96

68,31

 

 

 

-34 014,14

A. Forest Land

-38 923,36

2,91

20,37

 

 

 

-38 900,08

B. Cropland

2 619,65

IE,NO

47,94

 

 

 

2 667,59

C. Grassland

-380,93

0,05

0,01

 

 

 

-380,87

D. Wetlands

58,20

NA

NA

 

 

 

58,20

E. Settlements

2 541,02

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 541,02

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

48,20

2 784,53

170,36

 

 

 

3 003,09

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 492,93

 

 

 

 

2 492,93

B. Waste-water Handling

 

291,60

169,36

 

 

 

460,97

C. Waste Incineration

48,20

0,00

0,99

 

 

 

49,20

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

6 788,09

0,95

103,49

 

 

 

6 892,52

Aviation

1 879,19

0,24

24,66

 

 

 

1 904,08

Marine

4 908,90

0,71

78,83

 

 

 

4 988,44

Multilateral Operations

0,32

0,00

0,00

 

 

 

0,32

CO2 Emissions from Biomass

17 153,73

 

 

 

 

 

17 153,73

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

70 407,88

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

36 393,74

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

140

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2000

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

18 528,71

6 254,99

7 674,59

567,89

240,52

93,59

33 360,28

1.

Energy

48 794,40

522,38

1 266,78

 

 

 

50 583,57

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

48 438,71

431,19

1 264,95

 

 

 

50 134,86

1.

Energy Industries

8 619,65

46,00

309,29

 

 

 

8 974,94

2.

Manufacturing Industries and Construction

12 082,75

42,20

496,40

 

 

 

12 621,35

3.

Transport

19 571,67

109,20

193,84

 

 

 

19 874,71

4.

Other Sectors

7 770,47

233,59

259,75

 

 

 

8 263,81

5.

Other

394,18

0,20

5,67

 

 

 

400,05

B. Fugitive Emissions from Fuels

355,69

91,19

1,83

 

 

 

448,71

1.

Solid Fuels

5,53

0,00

0,07

 

 

 

5,61

2.

Oil and Natural Gas

350,15

91,19

1,76

 

 

 

443,10

2.

Industrial Processes

5 151,13

17,16

741,55

567,89

240,52

93,59

6 811,84

A. Mineral Products

1 879,13

NA

NA

 

 

 

1 879,13

B. Chemical Industry

114,11

9,89

657,16

NA

NA

NA

781,16

C. Metal Production

3 157,89

0,76

NA,NO

NA,NO

232,70

52,58

3 443,93

D. Other Production

NE

6,51

84,39

 

 

 

90,90

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

567,89

7,82

41,01

616,72

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

155,40

 

122,14

 

 

 

277,54

4.

Agriculture

 

3 006,43

5 306,67

 

 

 

8 313,10

A. Enteric Fermentation

 

2 763,80

 

 

 

 

2 763,80

B. Manure Management

 

242,63

598,05

 

 

 

840,68

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 708,62

 

 

 

4 708,62

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-35 616,66

2,95

72,27

 

 

 

-35 541,44

A. Forest Land

-39 422,26

2,84

20,00

 

 

 

-39 399,41

B. Cropland

1 560,99

IE,NO

52,26

 

 

 

1 613,25

C. Grassland

-190,67

0,10

0,01

 

 

 

-190,55

D. Wetlands

62,40

NA

NA

 

 

 

62,40

E. Settlements

2 372,88

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 372,88

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

44,44

2 706,06

165,19

 

 

 

2 915,69

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 414,46

 

 

 

 

2 414,46

B. Waste-water Handling

 

291,60

164,23

 

 

 

455,83

C. Waste Incineration

44,44

0,00

0,96

 

 

 

45,40

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

6 696,74

0,90

101,39

 

 

 

6 799,03

Aviation

1 926,23

0,21

25,31

 

 

 

1 951,74

Marine

4 770,51

0,70

76,09

 

 

 

4 847,29

Multilateral Operations

0,32

0,00

0,00

 

 

 

0,32

CO2 Emissions from Biomass

15 728,13

 

 

 

 

 

15 728,13

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

68 901,73

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

33 360,28

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

141

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2001

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

19 332,06

6 213,54

7 493,28

614,70

235,61

111,49

34 000,67

1.

Energy

49 629,39

524,13

1 306,90

 

 

 

51 460,43

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

49 305,13

432,41

1 305,44

 

 

 

51 042,97

1.

Energy Industries

10 139,13

56,23

353,47

 

 

 

10 548,84

2.

Manufacturing Industries and Construction

12 150,83

54,39

518,97

 

 

 

12 724,18

3.

Transport

19 786,74

99,37

180,00

 

 

 

20 066,12

4.

Other Sectors

6 957,63

222,28

249,14

 

 

 

7 429,06

5.

Other

270,80

0,13

3,85

 

 

 

274,77

B. Fugitive Emissions from Fuels

324,26

91,73

1,46

 

 

 

417,45

1.

Solid Fuels

5,93

0,00

0,08

 

 

 

6,01

2.

Oil and Natural Gas

318,34

91,73

1,38

 

 

 

411,45

2.

Industrial Processes

5 250,87

17,38

579,59

614,70

235,61

111,49

6 809,64

A. Mineral Products

1 908,58

NA

NA

 

 

 

1 908,58

B. Chemical Industry

114,77

10,11

496,28

NA

NA

NA

621,16

C. Metal Production

3 227,52

0,84

NA,NO

NA,NO

227,18

55,50

3 511,02

D. Other Production

NE

6,43

83,32

 

 

 

89,75

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

614,70

8,43

55,99

679,12

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

150,13

 

118,42

 

 

 

268,55

4.

Agriculture

 

3 006,80

5 253,28

 

 

 

8 260,08

A. Enteric Fermentation

 

2 734,78

 

 

 

 

2 734,78

B. Manure Management

 

272,02

554,74

 

 

 

826,76

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 698,55

 

 

 

4 698,55

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-35 745,80

3,01

73,44

 

 

 

-35 669,35

A. Forest Land

-40 639,34

2,88

16,97

 

 

 

-40 619,48

B. Cropland

2 648,12

IE,NO

56,45

 

 

 

2 704,57

C. Grassland

-338,40

0,13

0,01

 

 

 

-338,26

D. Wetlands

63,00

NA

NA

 

 

 

63,00

E. Settlements

2 520,82

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 520,82

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

47,47

2 662,22

161,65

 

 

 

2 871,33

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 370,61

 

 

 

 

2 370,61

B. Waste-water Handling

 

291,60

160,58

 

 

 

452,19

C. Waste Incineration

47,47

0,01

1,06

 

 

 

48,54

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

6 525,44

0,86

98,43

 

 

 

6 624,74

Aviation

1 870,75

0,18

24,53

 

 

 

1 895,46

Marine

4 654,69

0,68

73,90

 

 

 

4 729,28

Multilateral Operations

0,76

0,00

0,01

 

 

 

0,77

CO2 Emissions from Biomass

18 861,35

 

 

 

 

 

18 861,35

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

69 670,03

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

34 000,67

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

142

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2002

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

20 246,99

6 033,13

7 384,88

665,82

260,91

103,85

34 695,59

1.

Energy

50 419,68

520,59

1 302,16

 

 

 

52 242,43

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

50 115,52

426,79

1 300,64

 

 

 

51 842,96

1.

Energy Industries

11 056,05

59,20

381,00

 

 

 

11 496,25

2.

Manufacturing Industries and Construction

11 949,01

47,65

497,92

 

 

 

12 494,59

3.

Transport

20 361,38

91,11

170,19

 

 

 

20 622,68

4.

Other Sectors

6 429,73

228,69

247,05

 

 

 

6 905,47

5.

Other

319,35

0,14

4,48

 

 

 

323,96

B. Fugitive Emissions from Fuels

304,16

93,79

1,52

 

 

 

399,47

1.

Solid Fuels

6,12

0,00

0,08

 

 

 

6,20

2.

Oil and Natural Gas

298,04

93,79

1,43

 

 

 

393,26

2.

Industrial Processes

5 363,99

16,49

539,73

665,82

260,91

103,85

6 950,80

A. Mineral Products

1 910,71

NA

NA

 

 

 

1 910,71

B. Chemical Industry

116,05

9,26

457,38

NA

NA

NA

582,69

C. Metal Production

3 337,23

0,85

NA,NO

NA,NO

247,69

65,87

3 651,65

D. Other Production

NE

6,38

82,35

 

 

 

88,73

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

665,82

13,22

37,98

717,02

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

148,45

 

127,14

 

 

 

275,59

4.

Agriculture

 

2 985,56

5 185,28

 

 

 

8 170,84

A. Enteric Fermentation

 

2 716,21

 

 

 

 

2 716,21

B. Manure Management

 

269,35

554,28

 

 

 

823,63

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 631,00

 

 

 

4 631,00

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-35 745,85

4,86

70,67

 

 

 

-35 670,33

A. Forest Land

-40 565,11

4,54

11,97

 

 

 

-40 548,60

B. Cropland

2 149,17

IE,NO

58,67

 

 

 

2 207,84

C. Grassland

-30,63

0,32

0,03

 

 

 

-30,28

D. Wetlands

61,20

NA

NA

 

 

 

61,20

E. Settlements

2 639,52

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 639,52

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

60,73

2 505,62

159,92

 

 

 

2 726,27

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 214,01

 

 

 

 

2 214,01

B. Waste-water Handling

 

291,60

158,80

 

 

 

450,40

C. Waste Incineration

60,73

0,01

1,12

 

 

 

61,85

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

5 715,21

0,74

86,76

 

 

 

5 802,71

Aviation

1 611,26

0,14

21,36

 

 

 

1 632,76

Marine

4 103,95

0,60

65,40

 

 

 

4 169,95

Multilateral Operations

0,84

0,00

0,01

 

 

 

0,85

CO2 Emissions from Biomass

18 373,57

 

 

 

 

 

18 373,57

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

70 365,92

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

34 695,59

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

143

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2003

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

23 937,66

5 888,34

7 346,89

709,89

258,30

68,88

38 209,95

1.

Energy

51 315,59

532,63

1 331,21

 

 

 

53 179,43

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

50 994,62

435,84

1 329,78

 

 

 

52 760,24

1.

Energy Industries

12 176,63

63,67

431,81

 

 

 

12 672,11

2.

Manufacturing Industries and Construction

11 702,68

44,24

472,17

 

 

 

12 219,09

3.

Transport

20 671,07

83,75

165,51

 

 

 

20 920,33

4.

Other Sectors

6 144,28

244,06

256,18

 

 

 

6 644,52

5.

Other

299,96

0,12

4,12

 

 

 

304,19

B. Fugitive Emissions from Fuels

320,97

96,80

1,42

 

 

 

419,19

1.

Solid Fuels

5,00

0,00

0,07

 

 

 

5,07

2.

Oil and Natural Gas

315,97

96,80

1,36

 

 

 

414,13

2.

Industrial Processes

5 091,23

17,34

533,13

709,89

258,30

68,88

6 678,76

A. Mineral Products

1 829,46

NA

NA

 

 

 

1 829,46

B. Chemical Industry

115,74

9,86

445,73

NA

NA

NA

571,34

C. Metal Production

3 146,02

0,70

NA,NO

NA,NO

248,60

35,06

3 430,38

D. Other Production

NE

6,78

87,40

 

 

 

94,17

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

709,89

9,70

33,82

753,41

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

156,03

 

136,38

 

 

 

292,41

4.

Agriculture

 

2 952,93

5 107,41

 

 

 

8 060,33

A. Enteric Fermentation

 

2 666,39

 

 

 

 

2 666,39

B. Manure Management

 

286,53

523,82

 

 

 

810,35

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 583,59

 

 

 

4 583,59

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-32 669,93

6,05

76,75

 

 

 

-32 587,13

A. Forest Land

-37 839,39

5,65

14,22

 

 

 

-37 819,52

B. Cropland

2 160,30

IE,NO

62,49

 

 

 

2 222,79

C. Grassland

289,62

0,40

0,04

 

 

 

290,07

D. Wetlands

56,40

NA

NA

 

 

 

56,40

E. Settlements

2 663,14

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 663,14

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

44,75

2 379,39

162,01

 

 

 

2 586,15

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 087,77

 

 

 

 

2 087,77

B. Waste-water Handling

 

291,60

158,34

 

 

 

449,94

C. Waste Incineration

44,75

0,02

3,67

 

 

 

48,44

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

7 086,85

0,95

108,28

 

 

 

7 196,07

Aviation

1 566,46

0,13

20,73

 

 

 

1 587,31

Marine

5 520,40

0,81

87,55

 

 

 

5 608,76

Multilateral Operations

0,76

0,00

0,01

 

 

 

0,77

CO2 Emissions from Biomass

19 099,58

 

 

 

 

 

19 099,58

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

70 797,08

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

38 209,95

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

144

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2004

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

26 272,99

5 909,56

7 313,86

768,99

253,98

81,21

40 600,60

1.

Energy

50 132,25

533,11

1 295,11

 

 

 

51 960,47

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

49 822,46

433,01

1 293,76

 

 

 

51 549,24

1.

Energy Industries

11 263,73

65,18

408,74

 

 

 

11 737,66

2.

Manufacturing Industries and Construction

11 377,10

44,11

468,32

 

 

 

11 889,53

3.

Transport

21 019,95

77,38

158,93

 

 

 

21 256,26

4.

Other Sectors

5 882,88

246,24

254,06

 

 

 

6 383,18

5.

Other

278,79

0,10

3,71

 

 

 

282,61

B. Fugitive Emissions from Fuels

309,79

100,10

1,35

 

 

 

411,23

1.

Solid Fuels

7,30

0,00

0,10

 

 

 

7,41

2.

Oil and Natural Gas

302,48

100,09

1,25

 

 

 

403,83

2.

Industrial Processes

5 419,41

17,40

530,08

768,99

253,98

81,21

7 071,08

A. Mineral Products

1 918,26

NA

NA

 

 

 

1 918,26

B. Chemical Industry

123,04

9,98

444,30

NA

NA

NA

577,32

C. Metal Production

3 378,11

0,77

NA,NO

NA,NO

248,94

40,44

3 668,26

D. Other Production

NE

6,66

85,78

 

 

 

92,44

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

768,99

5,05

40,77

814,81

G. Other

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

3.

Solvent and Other Product Use

164,85

 

146,18

 

 

 

311,03

4.

Agriculture

 

2 995,06

5 099,41

 

 

 

8 094,47

A. Enteric Fermentation

 

2 706,52

 

 

 

 

2 706,52

B. Manure Management

 

288,55

530,17

 

 

 

818,71

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 569,24

 

 

 

4 569,24

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-29 495,43

5,39

81,78

 

 

 

-29 408,26

A. Forest Land

-34 230,93

5,29

17,61

 

 

 

-34 208,03

B. Cropland

2 096,30

IE,NO

64,16

 

 

 

2 160,46

C. Grassland

-71,11

0,11

0,01

 

 

 

-70,99

D. Wetlands

48,00

NA

NA

 

 

 

48,00

E. Settlements

2 662,30

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 662,30

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

51,91

2 358,59

161,30

 

 

 

2 571,80

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

2 066,97

 

 

 

 

2 066,97

B. Waste-water Handling

 

291,60

157,20

 

 

 

448,80

C. Waste Incineration

51,91

0,02

4,10

 

 

 

56,03

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

8 274,56

1,12

125,38

 

 

 

8 401,06

Aviation

1 771,55

0,15

23,08

 

 

 

1 794,78

Marine

6 503,01

0,97

102,30

 

 

 

6 606,28

Multilateral Operations

0,76

0,00

0,01

 

 

 

0,77

CO2 Emissions from Biomass

19 233,49

 

 

 

 

 

19 233,49

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

70 008,86

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

40 600,60

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

145

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2005

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

26 043,73

5 780,16

7 164,67

789,50

257,15

142,48

40 177,67

1.

Energy

47 776,39

549,05

1 278,56

 

 

 

49 604,01

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

47 461,58

448,57

1 277,08

 

 

 

49 187,23

1.

Energy Industries

10 370,35

71,65

402,04

 

 

 

10 844,05

2.

Manufacturing Industries and Construction

10 825,81

43,22

465,58

 

 

 

11 334,61

3.

Transport

21 274,74

73,92

158,24

 

 

 

21 506,90

4.

Other Sectors

4 767,32

259,67

248,32

 

 

 

5 275,32

5.

Other

223,36

0,10

2,90

 

 

 

226,36

B. Fugitive Emissions from Fuels

314,81

100,48

1,48

 

 

 

416,77

1.

Solid Fuels

5,33

0,00

0,07

 

 

 

5,40

2.

Oil and Natural Gas

309,48

100,48

1,41

 

 

 

411,37

2.

Industrial Processes

5 236,29

16,10

534,33

789,50

257,15

142,48

6 975,84

A. Mineral Products

2 003,89

NA

NA

 

 

 

2 003,89

B. Chemical Industry

132,68

8,95

448,77

NA

NA

NA

590,40

C. Metal Production

3 099,72

0,51

NA,NO

NA,NO

255,38

99,86

3 455,47

D. Other Production

NE

6,64

85,55

 

 

 

92,20

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

789,50

1,76

42,63

833,89

G. Other

NO

NO

NO

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

3.

Solvent and Other Product Use

166,33

 

136,46

 

 

 

302,79

4.

Agriculture

 

2 995,77

4 958,70

 

 

 

7 954,47

A. Enteric Fermentation

 

2 679,68

 

 

 

 

2 679,68

B. Manure Management

 

316,09

495,20

 

 

 

811,28

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 463,50

 

 

 

4 463,50

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-27 187,48

4,99

91,90

 

 

 

-27 090,60

A. Forest Land

-31 700,93

4,89

25,84

 

 

 

-31 670,20

B. Cropland

2 020,57

IE,NO

66,05

 

 

 

2 086,62

C. Grassland

-328,12

0,10

0,01

 

 

 

-328,00

D. Wetlands

61,80

NA

NA

 

 

 

61,80

E. Settlements

2 759,19

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 759,19

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

52,20

2 214,24

164,72

 

 

 

2 431,16

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

1 922,62

 

 

 

 

1 922,62

B. Waste-water Handling

 

291,60

159,61

 

 

 

451,21

C. Waste Incineration

52,20

0,02

5,11

 

 

 

57,33

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

8 575,38

1,15

130,73

 

 

 

8 707,26

Aviation

1 935,72

0,16

25,14

 

 

 

1 961,02

Marine

6 639,65

0,99

105,60

 

 

 

6 746,24

Multilateral Operations

1,78

0,00

0,01

 

 

 

1,79

CO2 Emissions from Biomass

20 656,23

 

 

 

 

 

20 656,23

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

67 268,27

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

40 177,67

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

146

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

Inventory 2006

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

18 750,18

5 711,05

7 191,12

817,90

245,32

111,31

32 826,88

1.

Energy

47 751,90

544,20

1 311,96

 

 

 

49 608,06

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

46 900,82

440,09

1 307,45

 

 

 

48 648,35

1.

Energy Industries

10 408,87

74,29

417,98

 

 

 

10 901,15

2.

Manufacturing Industries and Construction

10 974,23

48,90

493,84

 

 

 

11 516,97

3.

Transport

21 086,73

69,33

154,75

 

 

 

21 310,80

4.

Other Sectors

4 189,37

247,47

237,56

 

 

 

4 674,40

5.

Other

241,62

0,09

3,32

 

 

 

245,03

B. Fugitive Emissions from Fuels

851,08

104,11

4,51

 

 

 

959,70

1.

Solid Fuels

5,22

0,00

0,07

 

 

 

5,29

2.

Oil and Natural Gas

845,86

104,11

4,44

 

 

 

954,41

2.

Industrial Processes

5 225,88

16,64

552,40

817,90

245,32

111,31

6 969,45

A. Mineral Products

2 151,60

NA

NA

 

 

 

2 151,60

B. Chemical Industry

116,07

9,60

466,08

NA

NA

NA

591,76

C. Metal Production

2 958,22

0,34

NA,NO

NA,NO

243,51

76,94

3 279,00

D. Other Production

NE

6,70

86,31

 

 

 

93,01

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

817,90

1,81

34,37

854,08

G. Other

NO

NO

NO

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

3.

Solvent and Other Product Use

167,70

 

131,29

 

 

 

298,98

4.

Agriculture

 

2 997,30

4 934,30

 

 

 

7 931,60

A. Enteric Fermentation

 

2 685,15

 

 

 

 

2 685,15

B. Manure Management

 

312,15

494,77

 

 

 

806,92

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 439,53

 

 

 

4 439,53

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-34 444,20

12,21

94,86

 

 

 

-34 337,12

A. Forest Land

-38 388,54

12,10

28,43

 

 

 

-38 348,01

B. Cropland

1 344,70

IE,NO

66,42

 

 

 

1 411,12

C. Grassland

-141,17

0,12

0,01

 

 

 

-141,04

D. Wetlands

37,20

NA

NA

 

 

 

37,20

E. Settlements

2 703,61

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 703,61

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

48,90

2 140,70

166,32

 

 

 

2 355,91

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

1 846,70

 

 

 

 

1 846,70

B. Waste-water Handling

 

293,97

162,12

 

 

 

456,10

C. Waste Incineration

48,90

0,02

4,19

 

 

 

53,12

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

9 145,86

1,26

139,39

 

 

 

9 286,50

Aviation

2 006,28

0,19

26,10

 

 

 

2 032,57

Marine

7 139,58

1,07

113,29

 

 

 

7 253,93

Multilateral Operations

2,73

0,00

0,03

 

 

 

2,77

CO2 Emissions from Biomass

21 927,72

 

 

 

 

 

21 927,72

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

67 164,00

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

32 826,88

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

147

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2007

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

20 609,37

5 473,58

6 929,72

838,35

247,60

151,49

34 250,11

1.

Energy

46 421,18

541,52

1 286,66

 

 

 

48 249,36

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

45 533,88

435,62

1 282,34

 

 

 

47 251,84

1.

Energy Industries

9 823,35

74,59

404,35

 

 

 

10 302,28

2.

Manufacturing Industries and Construction

10 433,34

46,87

478,16

 

 

 

10 958,37

3.

Transport

21 182,00

63,68

152,13

 

 

 

21 397,81

4.

Other Sectors

3 846,72

250,42

244,60

 

 

 

4 341,74

5.

Other

248,48

0,08

3,10

 

 

 

251,65

B. Fugitive Emissions from Fuels

887,30

105,90

4,32

 

 

 

997,51

1.

Solid Fuels

4,60

0,00

0,06

 

 

 

4,66

2.

Oil and Natural Gas

882,70

105,89

4,26

 

 

 

992,85

2.

Industrial Processes

5 329,80

15,94

338,49

838,35

247,60

151,49

6 921,67

A. Mineral Products

2 081,50

NA

NA

 

 

 

2 081,50

B. Chemical Industry

139,98

8,94

252,23

NA

NA

NA

401,14

C. Metal Production

3 108,32

0,31

NA,NO

NA,NO

245,80

113,17

3 467,61

D. Other Production

NE

6,69

86,27

 

 

 

92,96

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NO

NO

NO

NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

838,35

1,80

38,32

878,46

G. Other

NO

NO

NO

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

3.

Solvent and Other Product Use

166,50

 

114,93

 

 

 

281,43

4.

Agriculture

 

2 936,44

4 919,41

 

 

 

7 855,86

A. Enteric Fermentation

 

2 631,40

 

 

 

 

2 631,40

B. Manure Management

 

305,04

487,55

 

 

 

792,59

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 431,86

 

 

 

4 431,86

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-31 362,31

2,40

104,41

 

 

 

-31 255,50

A. Forest Land

-35 646,65

2,34

38,44

 

 

 

-35 605,87

B. Cropland

1 819,97

IE,NO

65,96

 

 

 

1 885,93

C. Grassland

-14,90

0,06

0,01

 

 

 

-14,83

D. Wetlands

61,80

NA

NA

 

 

 

61,80

E. Settlements

2 417,47

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 417,47

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

54,21

1 977,27

165,82

 

 

 

2 197,29

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

1 681,60

 

 

 

 

1 681,60

B. Waste-water Handling

 

295,65

161,56

 

 

 

457,21

C. Waste Incineration

54,21

0,02

4,25

 

 

 

58,48

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

9 552,30

1,30

144,15

 

 

 

9 697,76

Aviation

2 194,68

0,20

27,68

 

 

 

2 222,56

Marine

7 357,62

1,10

116,47

 

 

 

7 475,19

Multilateral Operations

1,96

0,00

0,02

 

 

 

1,98

CO2 Emissions from Biomass

22 139,91

 

 

 

 

 

22 139,91

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

65 505,60

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

34 250,11

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

148

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2008

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

17 044,02

5 283,10

7 077,01

866,62

225,05

83,87

30 579,67

1.

Energy

44 530,61

562,53

1 307,52

 

 

 

46 400,66

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

43 638,22

451,87

1 303,52

 

 

 

45 393,61

1.

Energy Industries

9 653,30

82,81

417,10

 

 

 

10 153,22

2.

Manufacturing Industries and Construction

9 831,02

47,02

478,16

 

 

 

10 356,20

3.

Transport

20 609,79

61,31

157,78

 

 

 

20 828,89

4.

Other Sectors

3 391,84

260,67

248,52

 

 

 

3 901,04

5.

Other

152,27

0,05

1,95

 

 

 

154,27

B. Fugitive Emissions from Fuels

892,39

110,66

4,00

 

 

 

1 007,05

1.

Solid Fuels

4,45

0,00

0,06

 

 

 

4,51

2.

Oil and Natural Gas

887,94

110,66

3,94

 

 

 

1 002,54

2.

Industrial Processes

5 253,66

15,59

359,52

866,62

225,05

83,87

6 804,30

A. Mineral Products

2 131,04

NA

NA

 

 

 

2 131,04

B. Chemical Industry

141,55

8,94

275,92

NA

NA

NA

426,41

C. Metal Production

2 981,08

0,15

NA,NO

NA,NO

223,22

47,83

3 252,28

D. Other Production

NE

6,49

83,59

 

 

 

90,09

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

866,62

1,83

36,04

904,49

G. Other

NO

NO

NO

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

3.

Solvent and Other Product Use

164,73

 

123,04

 

 

 

287,76

4.

Agriculture

 

2 917,04

4 996,62

 

 

 

7 913,66

A. Enteric Fermentation

 

2 614,34

 

 

 

 

2 614,34

B. Manure Management

 

302,70

487,35

 

 

 

790,05

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 509,27

 

 

 

4 509,27

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-32 961,51

13,27

121,94

 

 

 

-32 826,30

A. Forest Land

-37 517,63

13,16

50,34

 

 

 

-37 454,14

B. Cropland

1 835,40

IE,NO

71,59

 

 

 

1 906,99

C. Grassland

-218,96

0,11

0,01

 

 

 

-218,84

D. Wetlands

54,95

NA

NA

 

 

 

54,95

E. Settlements

2 884,73

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 884,73

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

56,53

1 774,67

168,38

 

 

 

1 999,58

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

1 474,97

 

 

 

 

1 474,97

B. Waste-water Handling

 

299,68

162,85

 

 

 

462,52

C. Waste Incineration

56,53

0,02

5,53

 

 

 

62,08

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

9 447,86

1,33

140,85

 

 

 

9 590,05

Aviation

2 456,84

0,28

30,50

 

 

 

2 487,62

Marine

6 991,02

1,05

110,35

 

 

 

7 102,43

Multilateral Operations

2,55

0,00

0,03

 

 

 

2,58

CO2 Emissions from Biomass

23 832,68

 

 

 

 

 

23 832,68

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

63 405,97

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

30 579,67

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

149

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2009

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

13 508,08

5 172,44

6 919,38

868,52

35,33

80,53

26 584,29

1.

Energy

42 702,25

595,90

1 325,17

 

 

 

44 623,32

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

41 790,14

486,76

1 321,08

 

 

 

43 597,97

1.

Energy Industries

10 026,40

88,84

451,87

 

 

 

10 567,11

2.

Manufacturing Industries and Construction

8 144,87

46,65

449,10

 

 

 

8 640,62

3.

Transport

20 120,37

57,67

157,67

 

 

 

20 335,70

4.

Other Sectors

3 257,69

293,54

259,24

 

 

 

3 810,47

5.

Other

240,82

0,05

3,20

 

 

 

244,08

B. Fugitive Emissions from Fuels

912,11

109,14

4,09

 

 

 

1 025,35

1.

Solid Fuels

14,54

0,01

0,19

 

 

 

14,74

2.

Oil and Natural Gas

897,57

109,13

3,90

 

 

 

1 010,60

2.

Industrial Processes

3 596,28

12,11

392,79

868,52

35,33

80,53

4 985,56

A. Mineral Products

1 809,81

NA

NA

 

 

 

1 809,81

B. Chemical Industry

100,19

5,73

312,04

NA

NA

NA

417,96

C. Metal Production

1 686,27

0,11

NA,NO

NA,NO

33,47

29,22

1 749,07

D. Other Production

NE

6,27

80,75

 

 

 

87,02

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

868,52

1,86

51,31

921,70

G. Other

NO

NO

NO

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

3.

Solvent and Other Product Use

161,47

 

108,50

 

 

 

269,97

4.

Agriculture

 

2 891,94

4 813,32

 

 

 

7 705,26

A. Enteric Fermentation

 

2 597,33

 

 

 

 

2 597,33

B. Manure Management

 

294,61

454,65

 

 

 

749,26

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils( 3)

 

NO

4 358,67

 

 

 

4 358,67

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-33 010,36

2,63

116,31

 

 

 

-32 891,41

A. Forest Land

-37 285,75

2,53

45,88

 

 

 

-37 237,33

B. Cropland

1 942,18

IE,NO

70,42

 

 

 

2 012,61

C. Grassland

-146,41

0,10

0,01

 

 

 

-146,30

D. Wetlands

53,79

NA

NA

 

 

 

53,79

E. Settlements

2 425,82

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 425,82

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

58,44

1 669,87

163,29

 

 

 

1 891,59

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

1 372,08

 

 

 

 

1 372,08

B. Waste-water Handling

 

297,77

158,14

 

 

 

455,91

C. Waste Incineration

58,44

0,02

5,15

 

 

 

63,60

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

9 369,05

1,35

140,75

 

 

 

9 511,14

Aviation

2 088,05

0,24

26,11

 

 

 

2 114,40

Marine

7 280,99

1,11

114,64

 

 

 

7 396,74

Multilateral Operations

1,77

0,00

0,03

 

 

 

1,80

CO2 Emissions from Biomass

25 384,00

 

 

 

 

 

25 384,00

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

59 475,70

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

26 584,29

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

150

Bilaga 2

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

 

Inventory 2010

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

21 530,18

5 076,91

7 167,69

845,24

158,21

72,59

34 850,82

1.

Energy

46 830,98

594,90

1 445,68

 

 

 

48 871,57

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

45 944,04

484,41

1 441,69

 

 

 

47 870,14

1.

Energy Industries

12 460,27

100,92

529,22

 

 

 

13 090,42

2.

Manufacturing Industries and Construction

9 617,31

49,68

487,84

 

 

 

10 154,83

3.

Transport

20 307,44

55,80

163,31

 

 

 

20 526,55

4.

Other Sectors

3 385,26

277,96

259,07

 

 

 

3 922,29

5.

Other

173,76

0,05

2,25

 

 

 

176,05

B. Fugitive Emissions from Fuels

886,94

110,50

3,99

 

 

 

1 001,43

1.

Solid Fuels

5,01

0,00

0,07

 

 

 

5,08

2.

Oil and Natural Gas

881,93

110,49

3,93

 

 

 

996,35

2.

Industrial Processes

5 317,63

15,01

401,62

845,24

158,21

72,59

6 810,30

A. Mineral Products

2 050,42

NA

NA

 

 

 

2 050,42

B. Chemical Industry

130,77

8,41

318,95

NA

NA

NA

458,14

C. Metal Production

3 136,43

0,18

NA,NO

NA,NO

156,42

34,26

3 327,29

D. Other Production

NE

6,41

82,67

 

 

 

89,08

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

845,24

1,79

38,32

885,36

G. Other

NO

NO

NO

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

3.

Solvent and Other Product Use

163,68

 

125,26

 

 

 

288,93

4.

Agriculture

 

2 884,68

4 897,78

 

 

 

7 782,46

A. Enteric Fermentation

 

2 588,62

 

 

 

 

2 588,62

B. Manure Management

 

296,06

460,26

 

 

 

756,33

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 437,52

 

 

 

4 437,52

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-30 838,38

0,71

137,06

 

 

 

-30 700,61

A. Forest Land

-35 678,93

0,65

65,83

 

 

 

-35 612,45

B. Cropland

2 147,28

IE,NO

71,23

 

 

 

2 218,51

C. Grassland

-70,97

0,06

0,01

 

 

 

-70,90

D. Wetlands

53,79

NA

NA

 

 

 

53,79

E. Settlements

2 710,45

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 710,45

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

56,27

1 581,61

160,29

 

 

 

1 798,17

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

1 282,13

 

 

 

 

1 282,13

B. Waste-water Handling

 

299,46

155,61

 

 

 

455,07

C. Waste Incineration

56,27

0,02

4,68

 

 

 

60,97

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

8 820,57

1,23

133,74

 

 

 

8 955,54

Aviation

2 110,19

0,24

26,63

 

 

 

2 137,05

Marine

6 710,38

0,99

107,11

 

 

 

6 818,48

Multilateral Operations

2,32

0,00

0,03

 

 

 

2,35

CO2 Emissions from Biomass

27 300,34

 

 

 

 

 

27 300,34

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

65 551,42

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

34 850,82

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2

151

 

 

(2) (3) (4) (1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS

 

 

 

 

Inventory 2011

 

 

 

 

 

 

 

Submission 2013 v2.1

 

 

 

 

 

 

 

 

SWEDEN

 

 

 

 

 

 

 

 

GREENHOUSE GAS SOURCE AND

CO2 (1)

CH4

N2O

HFCs (2)

PFCs (2)

SF6 (2)

Total

SINK CATEGORIES

 

 

CO2 equivalent (Gg)

 

 

 

Total (Net Emissions) (1)

13 376,83

4 987,02

6 795,12

813,42

182,95

60,43

26 215,78

1.

Energy

43 042,21

599,75

1 372,76

 

 

 

45 014,72

A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)

42 157,52

490,78

1 369,07

 

 

 

44 017,36

1.

Energy Industries

10 126,60

86,21

449,25

 

 

 

10 662,06

2.

Manufacturing Industries and Construction

8 983,26

47,29

483,96

 

 

 

9 514,50

3.

Transport

19 786,80

50,51

162,82

 

 

 

20 000,13

4.

Other Sectors

3 077,11

306,72

270,63

 

 

 

3 654,46

5.

Other

183,75

0,04

2,41

 

 

 

186,20

B. Fugitive Emissions from Fuels

884,70

108,98

3,69

 

 

 

997,36

1.

Solid Fuels

5,85

0,00

0,08

 

 

 

5,93

2.

Oil and Natural Gas

878,85

108,98

3,61

 

 

 

991,43

2.

Industrial Processes

5 460,12

14,31

129,33

813,42

182,95

60,43

6 660,58

A. Mineral Products

2 072,27

NA

NA

 

 

 

2 072,27

B. Chemical Industry

136,35

7,88

48,65

NA

NA

NA

192,87

C. Metal Production

3 251,51

0,18

NA,NO

NA,NO

180,50

26,26

3 458,44

D. Other Production

NE

6,26

80,68

 

 

 

86,94

E. Production of Halocarbons and SF6

 

 

 

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)

 

 

 

813,42

2,46

34,17

850,05

G. Other

NO

NO

NO

NA,NO

NA,NO

NO

NA,NO

3.

Solvent and Other Product Use

163,68

 

125,26

 

 

 

288,93

4.

Agriculture

 

2 878,81

4 891,82

 

 

 

7 770,64

A. Enteric Fermentation

 

2 577,73

 

 

 

 

2 577,73

B. Manure Management

 

301,08

446,39

 

 

 

747,47

C. Rice Cultivation

 

NO

 

 

 

 

NO

D. Agricultural Soils (3)

 

NO

4 445,44

 

 

 

4 445,44

E. Prescribed Burning of Savannas

 

NO

NO

 

 

 

NO

F. Field Burning of Agricultural Residues

 

NO

NO

 

 

 

NO

G. Other

 

NO

NO

 

 

 

NO

5.

Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)

-35 348,86

2,13

115,07

 

 

 

-35 231,66

A. Forest Land

-39 301,34

2,06

43,67

 

 

 

-39 255,61

B. Cropland

1 246,74

IE,NO

71,39

 

 

 

1 318,13

C. Grassland

1,21

0,07

0,01

 

 

 

1,29

D. Wetlands

53,79

NA

NA

 

 

 

53,79

E. Settlements

2 650,73

IE,NE

IE,NE

 

 

 

2 650,73

F. Other Land

NA

NA

NA

 

 

 

NA

G. Other

NE

NE

NE

 

 

 

NE

6.

Waste

59,68

1 492,01

160,89

 

 

 

1 712,58

A. Solid Waste Disposal on Land

NO

1 192,53

 

 

 

 

1 192,53

B. Waste-water Handling

 

299,46

155,17

 

 

 

454,63

C. Waste Incineration

59,68

0,02

5,72

 

 

 

65,42

D. Other

NA

NA

NA

 

 

 

NA

7.

Other (as specified in Summary 1.A)

NO

NO

NO

NO

NO

NO

NO

Memo Items: (4)

 

 

 

 

 

 

 

International Bunkers

8 152,27

1,13

123,14

 

 

 

8 276,54

Aviation

2 273,83

0,27

28,66

 

 

 

2 302,76

Marine

5 878,44

0,86

94,48

 

 

 

5 973,78

Multilateral Operations

2,06

0,00

0,03

 

 

 

2,09

CO2 Emissions from Biomass

25 709,10

 

 

 

 

 

25 709,10

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry

61 447,45

 

 

 

Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry

26 215,78

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

152

Bilaga 2

 

 

Bilaga 2

153

 

 

Bilaga 3: Nationella systemet

I enlighet med Kyotoprotokollet och dess till­ hörande beslut 20/CP71, samt EU-beslut (280/2004­ /EG) om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser har Sverige byggt upp ett nationellt system för inventering och rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser. Det nationella systemet trädde i kraft den 1 januari 2006 och finns beskrivet i detalj i Sveriges årliga National Inventory Report som sänds till UNFCCC-sekretariatet. Beskrivningen av det nationella systemet är en sammanfattning av informationen i kapitel 1.2 – 1.3 i Sveriges National Inventory Report.

Juridisk uppbyggnad

Förordning (2005:626) om klimatrapportering utgör grunden för Sveriges nationella system och beskriver roller och ansvar för berörda myndigheter inom om-

rådet klimatrapportering. Genom denna förordning säkerställs tillräckliga resurser för rapporteringen.

I Sverige finns även lagstiftning som indirekt stödjer klimatrapporteringsarbetet genom att ge underlag för att beräkna utsläpp och upptag av växthusgaser­. Miljörapporter lämnas enligt Miljö­ balken (1998:808) och lagen om den officiella statis- tiken (SFS 2001:99) innebär en skyldighet att lämna in årliga uppgifter. Därtill kommer myndigheternas skyldighet att följa sekretess­lagen (1980:100) samt arkivera dokument enligt arkivlagen (1990:782).

Organisatorisk uppbyggnad

För att upprätta den årliga inventeringsrapporten och övriga rapporteringar finns ett samarbete mellan Miljödepartementet, Naturvårdsverket, myndig­ heter och konsulter. [Figur 1]

MYNDIGHETER

 

 

EU

 

 

 

UNFCCC

 

Energimyndigheten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trafikverket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjöfartsverket

 

 

NATURVÅRDS-

 

 

 

 

 

MILJÖ-

Trafikanalys

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VERKET

 

 

 

DEPARTEMENTET

Försvarsmakten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kemikalieinspektionen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SMHI

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jordbruksverket

 

 

 

 

KONSULTER

 

 

 

SLU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SMED

 

 

 

SCB

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IVL, SMHI, SCB, SLU

 

 

Skogsstyrelsen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SIDA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Figur 1 Det svenska nationella systemet

1 UNFCCC, 2002. FCCC/CP/2001/13/Add. 3

154

Bilaga 3

 

 

Tabell 1. Myndigheters ansvar enligt Förordning (2005:626) om klimatrapportering

Sektor

Data och dokumentation

Nationell granskning

Övriga ansvarsområden

Energi

Energimyndigheten

Energimyndigheten

Energimyndigheten

 

Trafikverket

Trafikanalys

ansvarar för dokumentation

 

Transportstyrelsen

 

om flexibla mekanismer,

 

Sjöfartsverket

 

projektioner samt

 

Försvarsmakten

 

dokumentation om det

 

 

 

nationella registret

 

 

 

 

Industriprocesser

Kemikalieinspektionen

Naturvårdsverket

 

 

(fluorerade gaser)

Kemikalieinspektionen

 

 

 

Kemikalieinspektionen

 

Lösningsmedel och

Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen

 

produktanvändning

 

 

 

Jordbruk

Jordbruksverket

Jordbruksverket

 

 

Statistiska centralbyrån

 

 

Markanvändning,

Sveriges lantbruksuniversitet

Skogsstyrelsen

 

förändrad markanvändning

Statistiska centralbyrån

Jordbruksverket

 

och skogsbruk

Skogsstyrelsen

 

 

 

Sveriges meteorologiska och

 

 

 

hydrologiska institut (SMHI)

 

 

 

Jordbruksverket

 

 

Avfall

 

Naturvårdsverket

 

Rapportering av insatser

 

 

Styrelsen för internationellt

som rör samarbete med

 

 

utvecklingssamarbete

utvecklingsländer

 

 

(Sida) ansvarar för

 

 

 

dokumentation till

 

 

 

Naturvårdsverket

Miljödepartementet har ansvar för det nationella systemet och för att Sverige rapporterar i överens- stämmelse med ställda internationella krav på kli- matområdet. Naturvårdsverket har på uppdrag av Miljödepartementet ansvaret för att ta fram under- lag till de rapporteringar som krävs. Därmed har Naturvårdsverket ansvaret för att samordna det nationella systemet för Sveriges klimatrapportering och upprätthålla det rapporteringssystem som behövs för rapporteringen. På uppdrag av Naturvårdsverket bearbetar konsulter (SMED2) underlag som kommer från de olika myndigheterna samt egenproducerad underlagsdata­ och genomför beräkningar av de svenska utsläppen och upptagen av växthusgaser. Olika myndigheter deltar i det nationella syste- met [Figur 1] och har ansvar för olika delar i inven- teringsprocessen [Tabell 1].

Kontaktinformation för ansvarig organisation

Miljödepartementet

Adress: SE 103 33 Stockholm, Sweden Telefon: +46 8 405 10 00 Kontaktperson: Ms. Nilla Thomson nilla.thomson@regeringskansliet.se

2 SMED=Ett konsortium kallat Svenska MiljöEmissionsData och i det ingår Statistiska centralbyrån (SCB), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), IVL Svenska Miljöinstitutet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Inventeringen

Den svenska inventeringen följer de olika riktlin- jer för rapportering som utarbetats av IPCC och UNFCCC. Det nationella systemet ska säkerställa kvalitetsnivån på inventeringen, dvs. att invente- ringen är transparent, konsistent, jämförbar, full- ständig och korrekt. Det svenska kvalitetssyste- met bygger på den struktur som finns beskriven i UNFCCC beslut 20/CP7. Det finns ett kvalitets- system som följer principen plan-do-check-act.

Planering och utveckling

Prioriteringen av insatser ett givet år utgår från de rekommendationer som kommit via internationell och nationell granskning, resultat i key category- analys, osäkerhetsanalys, egna idéer från Naturvårds- verket och SMED till förbättringar samt nytillkom- na krav pga. exempelvis internationella beslut.

Utifrån dessa kriterier fattas beslut om utveck- lingsprojekt av Naturvårdsverket som utförs av SMED. Resultaten implementeras i inventeringen när de är färdiga.

Genomförande

Aktivitetsdata levereras från myndigheter till SMED som även hämtar aktivitetsdata från olika företag­

Bilaga 3

155

 

 

och branschorganisationer samt miljörapporter­. Emis­ sionsfaktorerna­ kan vara anläggningsspecifika, fram- tagna på nationell nivå eller standardfaktorer från IPCC. Metoderna för beräkning av utsläppen är i överensstämmelse med gällande­ krav och riktlinjer.

Kvalitetskontroll och kvalitetssäkring

Samtliga data genomgår grundläggande kvalitets­ kontroll (Tier 1) enligt vad som anges i IPCC Good Practice Guidance (2000), tabell 8.1. Vissa källor ­genomgår även ytterligare verifiering (Tier 2). All kvalitetskontroll dokumenteras av SMED i checklistor. Data kontrolleras även genom de kontroller som finns i rapporteringsverktyget CRF Reporter.

Kvalitetssäkring genomförs i form av en nationell oberoende granskning av myndigheter enligt för­ ordning (2005:626) (se ovan). Den nationella gransk- ningen omfattar metodval, emissionsfaktorer och aktivitetsdata­. Granskarna identifierar även för­ bättrings­möjligheter­ för kommande rapporteringar. Grans­­k­­ningen­­­ dokumenteras i granskningsrapporter.

Rapporteringen granskas även av EU och UNFCCC årligen.

Slutförande, publicering och rapportering

Naturvårdsverket levererar underlag för rappor­te­­ ringen till Miljödepartementet i mitten av ­december. Samtidigt publiceras resultaten nationellt.3 Natur- vårdsverket rapporterar inventeringen till EU den 15 januari och till UNFCCC den 15 april.

Uppföljning och förbättring

Varje år samlas förslag till förbättringar från nationell och internationell granskning samt även förslag från SMED och Naturvårdsverket till en lista. Från denna lista görs en prioritering och utvecklingsarbeten genomförs till nästa års rapportering. Alla förslag som inte genomförs ett år star kvar på listan för överväganden kommande år.

Naturvårdsverket gör även en årlig uppföljning med de myndigheter som levererat indata för att säkerställa korrekta data även kommande rapporte- ringar.

Information om förändringar i det nationella systemet

Det nationella systemet har inte genomgått någon faktisk förändring sedan föregående nationalrap- port eller biennial rapport. På grund av en nationell omorganisation av myndigheter har vissa myndig­ heter som ingår i det nationella systemet omorgani- serats och bytt namn. Myndigheternas funktioner i det nationella systemet är dock de samma.

3 www.naturvardsverket.se

156

Bilaga 3

 

 

Bilaga 3

157

 

 

Bilaga 4: Nationella registret

Registeradministratör

Name: Titti Norlin

Country: Sweden

Adress: Box 310

Phone: +46 (0)16 544 22 73

Postcode: SE-631 04

Facsimile number: +46 (0)16 544 2099

City: Eskilstuna

E-mail: titti.norlin@energimyndigheten.se

Enligt EU:s handelsdirektiv är varje medlemsstat skyldig att upprätta och driva ett nationellt register­

för bokföring av transaktioner av utsläppsrätter inom EU:s handelssystem – EU Emission Trading Scheme (EU ETS).

Den 16 oktober 2008 fullbordade alla register upprättade inom EU:s system för handel med ut- släppsrätter en direkt uppkoppling mot FN:s obero- ende transaktionsförteckning (ITL). Därmed­ möjlig- gjordes överföringar av internationella utsläppsenhe- ter (AssignedAmount Units) samt reduktionsenheter (Certified Emisson Reductions och Emission Reduc- tion Units) mellan register verksamma under Kyoto- protokollet.

Från och med 2012-06-20 använder EU en gemen­ sam konsoliderad IT-plattform för EU ETS, kallad Unionsregistret. Energimyndigheten är kontoför­i­n­g­s­­ myndighet hand har all administration för användare i den svenska delen av Unionsregistret. EU Kommis- sionen ansvarar för hosting samt utveckling av regis- termjukvaran.Alla register är lokaliserade på en kon- soliderad IT-plattform som delar samma infrastruk- tur teknik. Den valda arkitekturen implementerar metoder för att se till att de konsoliderade nationella registren är unikt identifierbara, skyddade och ska kunna skiljas från varandra. Samtliga nationella­ regis- ter inom EU är således identiska när det gäller under­ håll och grundläggande krav på säkerhet.

Funktionerna regleras i en särskild registerför­­ ordning. Unionsregistret är anpassat i enlighet med FN:s samt Europeiska kommissionens tekniska stan- darder för datautbyte (UNFCCC Data Exchange Standard (DES ver 1.1.9 och Commission Registry

Regulation (KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 389/2013) och har utvecklade funktioner för ut- färdande, externa transaktioner, annullering, åter­ lösen och jämförelse (reconciliation) av data mot FN:s oberoende transaktionsförteckning (ITL).

Processerna utförs av endast tre behöriga handläg- gare på Energimyndigheten.Varje medlemslands regis­ teradministratör ansvarar för att arbetet utförs på ett korrekt sätt samt godkänner aktiviteterna i registret och ansvarar för support mot användarna i Unions­ registret. Registeradministratören­ är även kontakt- yta mot EU Kommissionen och dess helpdesk.

För att minimera risken för inkonsistenta data i Energimyndighetens respektive ITL (klimatkonven- tionens oberoende transaktionsförteckning/register) samt EUTLs register (EU KOMs transaktionslog/re- gister) sker en transaktion alltid enligt kraven i DES. En transaktion slutförs inte förrän alla registren har fått ett kvitto på att transaktionen är registrerad på respektive server. Om en transaktion som är initie- rad i den svenska delen av registret innehåller en av- vikelse kommer detta identifieras genom att ITL eller EUTL sänder ett meddelande med en felkod. Om en felkod skickas avslutas transaktionen i regist- ret. Ett felmeddelande presenteras för den som ini- tierade transaktionen. Om registret misslyckas med att avsluta transaktionen meddelar registeradminis- tratören detta till den centrala administra­tören i syfte att få direktiv för eventuella åtgärder. Varje medlemslands registeradministratör kan utföra ma- nuella korrigeringar på uppdrag av den centrala administratören­ hos ITL eller EUTL.

Det svenska registret publicerar den information som finns specificerad i registerförordningen Annex XVI på www.utslappshandel. se.

Det svenska registrets internetadress är https://ets-registry.webgate.ec.europa.eu/euregistry/ SE/index.xhtml

158

Bilaga 4

 

 

Bilaga 4

159

 

 

Bilaga 5: Prognosmetodik och

beräkningsförutsättningar

Metodik

Olika prognosmetoder används för olika sektorer. De metoder som har använts för att ta fram progno- serna i denna rapport beskrivs i detta avsnitt.

Prognoser för koldioxidutsläpp från energisek- torn är beräknade utifrån prognoser för energian- vändningen i energisektorn. Koldioxidutsläppen tas fram genom att förbrukningen av varje bränsle multipliceras med emissionsfaktorer. För progno- sen över metan och dikväveoxid från förbrännings- anläggningar i energisektorn har energiprognoserna utgjort underlag tillsammans med expertbedöm- ningar över framtida emissionsfaktorer.

I arbetet med att ta fram prognoser över utveck- lingen av energisystemet an-vänds olika modeller för respektive delsektor. Modellen MARKAL-Nord- ic an-vänds för att göra en prognos för hela energi- systemet exklusive transporter. MARKAL-Nordic har som indata efterfrågan i delsektorerna, skatter och övriga styrmedel, bränslepriser samt ekonomisk och teknisk utveckling. MARKAL är en dynamisk optimeringsmodell. Huvuddelen av de metoder och modeller som an-vänds för att prognostisera ut- vecklingen i energisystemet utgår från ett bottom-

up perspektiv. Arbetet sker i en iterativ process där modellresultat för olika delsektorer stäms av mot varandra, för att slutligen få en sammanvägd prog- nos för hela energi-systemet. Processen beskrivs i Figur B.5.1 Expertbedömningar är ett viktigt inslag i alla steg i processen.

En viktig utgångspunkt i arbetet över energisys- temets utveckling på kort och lång sikt är antagan- den om ekonomins utveckling såväl i Sverige som internationellt. De variabler som ingår i arbetet med en energiprognos är främst bedömningar över utvecklingen av bruttonationalprodukten, privat och offentlig konsumtion, disponibel inkomst samt utvecklingen inom näringslivet och industrin. För industrin ingår bedömningar av den ekonomiska ut- vecklingen på branschnivå.

Prognosen över den ekonomiska utvecklingen tas fram av Konjunkturinstitutet med en allmän jäm- viktsmodell, EMEC. Den ekonomiska tillväxten som EMEC-modellen genererar styrs dels av tillgången på produktionsfaktorer såsom arbetskraft och kapi- tal, dels av teknisk utveckling vilka är exogent givna i modellen. Energimyndighetens antaganden om energipriser används även de som indata i EMEC-

Figur B.5.1 Prognosprocessen för utsläpp från energisektorn. Modeller som används inom parenteser.

160

Bilaga 5

 

 

modellen. Fördelen med att använda denna typ av modell är att den innefattar hela ekonomin. Model- len kan därmed fånga upp de återverkningar som sker mellan sektorer vid t.ex. en skatteförändring eller införande av utsläppstak. Därmed fångas de totala samhällsekonomiska konsekvenserna upp på ett mer fullständigt sätt än i partiella modeller.

En annan viktig utgångspunkt för prognoser- na över energisystemets utveckling är utveckling- en av bränslepriserna. En modell används för om- vandling från internationella fossilpriser på råolja och kol till inhemska användarpriser till slutkund då råolja måste raffineras till färdiga drivmedel och uppvärmningsbränslen innan den kan använ- das på den svenska marknaden. Modellens resul- tat är inhemska framtida bränslepriser för eld- ningsolja 1 (lätt eldningsolja, villaolja), eldningsolja 5 (tung eldningsolja), kol, gasol, bensin och diesel för olika slags kunder. Gällande skatter och moms läggs sedan på respektive bränsle och kundkatego- ri. Bedömningen över de framtida naturgaspriserna bygger på det ­europeiska importpriset för naturgas. Biobränslepriserna tar sin grund i kostnadsstatistik från år 1995 till år 2007 samt analyser om framtida efterfrågan och utbud av biobränsle utifrån övriga prognosantaganden. Biobränsleprisernas utveckling antas, med undantag från priser på flytande biodriv- medel, vara beroende av efterfrågan i det svenska energisystemet.

Prognosen över använda bränslen för el- och fjärr­ värmeproduktion baseras på MARKAL-Nordic mo- dellen. Det framtida energibehovet är exogen data till modellen som genom sin optimeringsalgoritm räknar ut den mest kostnadseffektiva bränsle- och energimixen som tillgodoser energibehovet i hela det stationära energisystemet. MARKAL-Nordic representerar de övriga nordiska länderna (exkl. Island) och tillåter handel med el mellan grannlän- derna. Därmed optimeras inte endast det svenska energisystemet utan även det nordiska energisyste- met.

Prognosen över energianvändningen i sektorn bo­ städer och lokaler m.m. tas fram genom en samman- vägning av modellresultaten från DoS-modellen (Demand och Supply modell), MARKAL-Nordic och bedömningar av branschkunniga. DoS-modellen är en bottom-up modell som tar fram en prognos utifrån antaganden om bland annat el- och bränsle­ priser, ekonomisk utveckling, befolkningsutveck- ling, potentialer för olika uppvärmningssystem, in- vesteringskostnader för uppvärmningssystem, verk- ningsgrader och energieffektivisering. Styrkan med modellen är att den utifrån mycket detaljerad in-

formation om energianvändningen i sektorn och om utvecklingen av de för sektorn avgörande påver- kansfaktorerna ger en prognos över energianvänd- ningen som är konsistent med utvecklingen av dessa påverkansfaktorer.

Prognosen över industrins energianvändning utgår från en excelbaserad bottom-up modell, de ekono- miska förutsättningarna samt de antagna energipri- serna. Detta resultat stäms av genom kontakter med energiintensiva företag samt branschorganisationer. Hänsyn tas även till resultaten från energisystem- modellen MARKAL-Nordic vilken använder prog- nosen över industrins energianvändning som input.

Prognosen över koldioxidutsläpp från transport­ sektorn är beräknade utifrån prognosen över energi­ användningen i transportsektorn. Beräkningen av utsläppen av övriga växthusgaser tar sin utgångs- punkt i förändringen av transportarbetet, antal fordon i olika fordonstyper (t ex med katalysator) samt emissionsfaktorer. Transportsektorn har delats upp i fyra delsektorer: vägtrafik, luftfart, bantrafik och sjöfart. Prognosen för alla trafikslag har beräk- nats med utgångspunkt i dagens energianvändning.

Prognosen över bensinanvändningen har beräk- nats med en bottom-up modell som beräknar den totala bensinanvändningen utifrån ett antagande om personbilsflottans sammansättning. Som input till denna modell har Trafikverket bilparksprognos använts där nybilsförsäljning samt bränsleeffektivi- tet beräknas för varje prognosår. Denna modell har även använts för att prognostisera dieselpersonbi- larnas bränsleanvändning. Övrig dieselanvändning prognostiseras med hjälp av en ”top-down” efter­ frågemodell. I top-down modellen ingår antaganden om dieselpriset, olika industribranschers utveckling samt den tekniska utvecklingen.

Industriprocessernas koldioxidutsläpp har beräk- nats med hjälp av Excel-baserad trendanalys av his- toriska utsläpp och baserat på de tillväxtprognoser som används i sektorn industrins förbränning.

Utsläppen från deponier i avfallssektorn beräknas med en av IPCC framtagen modell som i vissa delar har modifierats för att bättre passa svenska förhål- landen. Resultaten från modellberäkningarna jäm- förs även med resultat från mätningar i fält. Me- toden utgår från uppgifter om deponerade avfalls- mängder från 1952, avfallets organiska innehåll, olika avfallsslags gaspotentialer och emissionsfaktorer.

I prognosberäkningarna för jordbrukssektorn har samma metod använts för beräkning av utsläpp som används när de historiska utsläppen redovisas. Emis- sionerna beräknas med hjälp av specifika emissions- faktorer och aktivitetsdata i form av uppgifter om

Bilaga 5

161

 

 

antal djur, gödselproduktion, stallperiod, gödsel­ hanteringsmetod och årliga balanser över kväve­ flödena till och från jordbruksmark. Prognosen för aktivitetsdata bygger på resultat från modellen SASM som baseras på antagande om produktivitet och framtida jordbrukspolitik.

Prognosen för nettoupptag i sektorn Markan­ vändning, Förändrad markanvändning och Skogs­ bruk tas fram med hjälp av beräkningssystemet Hugin som simulerar skogens framtida utveckling utifrån antaganden om hur den sköts och utnyttjas över en hundraårsperiod. I Hugin beräknas hållbar avverkning som medeltal per år för tioårsperioder (2005-2014, 2015-2024, osv.). Det totala kolförrå- det beräknas för det första året i varje sådan period. Nettoupptaget beräknas i prognosen som differen- sen mellan förrådet vid olika tidpunkter. Beräkning- arna omfattar biomassa i levande träd på skogsmark. För övriga ägoslag och kolpooler görs trendfram- skrivningar.

Beräkningsförutsättningar

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ENERGISEKTORN­

Generella beräkningsförutsättningar för energisektorn

Här redovisas de generella beräkningsförutsätt- ningar som gäller för hela energi- och transportsek- torn. Specifika förutsättningar för varje delsektor redovisas sedan för respektive sektor.

•Kärnkraftverken antas ha en ekonomisk livslängd på 60 år, vilket innebär att inga reaktorer avveck- las under prognosperioden.

•Inom EU:s handelssystem har ett pris på utsläpps- rätter på 17 euro per ton koldioxid antagits år 2020 och 38 euro per ton koldioxid år 2030 (2007 års priser)

•Utifrån gällande beslut om elcertifikatsystemet har antagits att systemet är i kraft under hela prognosperioden och kommer att leda till att 25 TWh ny förnybar elproduktion tillkommer år 2020 jämfört med 2002 års nivå. Denna nivå antas hålla fram till 2030.

•I övrigt antas gällande skatter och andra styr­ medel under 2012 kvarstå fram till 2030.

Konjunkturinstitutets bedömning av den ekonomiska utvecklingen

(Utveckling i %/år)

2010-2020

2020-2030

 

 

 

BNP

2,4

1,9

 

 

 

Privatkonsumtion

2,9

2,6

 

 

 

Export

5,0

3,3

 

 

 

Import

5,9

3,5

 

 

 

Energimyndighetens bedömningar av de fossila bränsleprisernas­ utveckling, 2007 års priser

 

2007

2010

2020

2030

 

 

 

 

 

Råolja (USD/fat)

79

74

112

128

 

 

 

 

 

Kol (USD/ton)

82

94

104

110

 

 

 

 

 

Naturgas (USD/Mbtu)

8,3

7

10

12

 

 

 

 

 

Energimyndighetens bedömning av prisutveckling för biobränslen och avfall: (Priser i kr/MWh (2007års prisnivå)

 

2007

2020

2030

 

 

 

 

Fasta skogsindustriella

95-121

155-171

205-221

biprodukter

 

 

 

 

 

 

 

Skogsflis

135-165

182-226

221-266

 

 

 

 

Energiskog

190

220

231

 

 

 

 

Förädlade trädbränslen

244

341

365

 

 

 

 

Returträ

64

93

107

 

 

 

 

Brännbart avfall

-150 till -80

-150 till -90

-150 till -103

 

 

 

 

Torv

112

110

128

 

 

 

 

Prognosen baseras på normalproduktion och för- ändringar till följd av framtida klimateffekter har inte beaktats.

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ­ENERGITILLFÖRSEL

Svenskt områdespris för el 2007 och för prognosåren 2020och 2030. Årsgenomsnitt, 2007 års prisnivå (öre/ kWh).

År

2007

2020

2030

 

 

 

 

Elpris

26

49

60

 

 

 

 

Elproduktion från vattenkraft (inkl. småskalig vat- tenkraft) och kärnkraft har antagits vara (TWh):

 

2007

2010

2020

2030

 

 

 

 

 

Vattenkraftsproduktion

65,7

67,1

68,8

69

 

 

 

 

 

Kärnkraftsproduktion

64,3

55,6

72,6

72,6

 

 

 

 

 

•För raffinaderisektorn beräknas utsläppen öka till 2015 i enlighet med de utbyggnadsplaner som branschen har. För perioden 2015-2030 har anta- gits en utsläppsökning som ligger i nivå med den ekonomiska utvecklingen för petrokemisk indu- stri enligt Konjunkturinstitutets bedömning på 1,1 % tillväxt per år.

162

Bilaga 5

 

 

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR INDUSTRINS­ FÖRBRÄNNING:

Prognosen över industrins förbränning baseras på antaganden om industrins branschvisa produktions- utveckling, omfattning på energieffektiviseringar samt utveckling av bränsle- och energipriser.

Årlig procentuell förändring av förädlingsvärdet för industribranscher mellan 2010-2020 och mellan 2020-2030 enligt bedömning av Konjunkturinstitu- tet:

 

Årlig % utveckling

Årlig % utveckling

 

2010-2020

2020-2030

 

 

 

Massa- och pappersindustri

2,2

1,7

 

 

 

Kemisk industri

3,1

2,3

 

 

 

Järn- och stålindustri

2,7

1,8

 

 

 

Jord- och stenindustri

1,8

1,3

 

 

 

Metallverk

2,6

2,3

 

 

 

Verkstadsindustri

3,4

2,5

 

 

 

Gruvor och mineralbrott

1,9

1,7

 

 

 

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ­BOSTÄDER OCH LOKALER

Prognosen över energianvändningen i bostäder och lokaler baseras bland annat på antaganden om tem- peraturförhållanden, befolkningsutveckling, bostads- och lokalbeståndet, energipriser, investeringskost- nader, teknikutveckling och ekonomisk utveckling.

•Antaganden om antal bostäder och lokaler samt befolkningsutveckling:

Antaganden om antal bostäder och lokaler samt ­befolkningsutveckling

 

Enhet

2007

2020

2030

 

 

 

 

 

Småhus

stycken

1 760 000

1 877 000

1 967 000

 

 

 

 

 

Lägenheter

stycken

2 430 000

2 677 000

2 867 000

 

 

 

 

 

Lokaler

miljoner m2

159

162

168

Befolkning

miljoner

9,2

10,0

10,4

 

 

 

 

 

•Andelen småhus i nybyggnation bedöms vara en tredjedel och andelen flerbostadshus bedöms vara två tredjedelar. Småhusen antas installera främst elvärme inkl. värmepumpar medan fler­ bostadshusen främst antas installera fjärrvärme.

•Prognosen för bostäder och lokaler är norma- lårskorrigerad medan de historiska utsläppen är faktiska utsläpp. Detta innebär att eftersom de senaste åren har varit varmare än normalt blir prognosen något hög relativt den historiska tids- serien.

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR TRANSPORTSEKTORN:

Prognosen för transporternas utveckling baseras på den ekonomiska utvecklingen och samhällsutveck- lingen i övrigt. Prognosen för persontransporter ­baseras också på antaganden om privat konsumtion och drivmedelspris. Prognosen för godstransporter påverkas främst av hur näringslivet utvecklas och baseras på industriproduktion, export och import, fördelat på olika branscher.

•Beräkningarna utgår från befintliga beslut om styrmedel och dessa styrmedel antas gälla under hela prognosperioden.

•I antagandena för vägtrafik finns antaganden om bränsleprisernas utveckling, den tekniska ut- vecklingen för fordon, effektivisering av bränsle­ användningen och introduktion av förnybara bränslen.

•Nybilsförsäljningen för prognosperioden har ta- gits fram genom en modell som baseras på bräns- lepris, historisk utveckling samt bedömning av framtida bilutbud. Den huvudsakliga trenden under perioden är att andelen dieselbilar samt bilar som kan köras med biodrivmedel ökar i fordonsparken­ medan bensinbilarna minskar.

Bränslepriser, SEK/liter, inkl. energi- och miljöskatter (exkl. moms) 2007 års prisnivå

Bränsle/år

2007

2020

2030

 

 

 

 

Bensin

8,49

10,83

11,30

 

 

 

 

Diesel

8,03

11,00

11,74

 

 

 

 

•Priset på etanol (E85) antas vara lägre än priset på bensin räknat i liter bensinekvivalent under den största delen av prognosperioden.

•I prognosen inkluderas endast drivmedel som finns på marknaden idag.

•Under prognosåren antas att 95 procent av all bensin innehåller 5 procent låginblandad etanol och att 95 procent av all diesel innehåller 5 pro- cent FAME.

•En viss effektivisering sker under prognosperio- den vad gäller användningen av flygbränsle.

•Andelen bränsleanvändning till inrikes flyg var knappt 22 procent år 2007. Andelen förväntas minska under prognosperioden, för att år 2020 uppgå till 17 procent.

Bilaga 5

163

 

 

Bilaga 6:

Bilateralt och regionalt finansiellt stöd 2009-2012 relaterat till implementeringen av klimatkonventionen­och Kyotoprotokollet

164

Bilaga 6

 

 

USD (exchange rate 1$=7.6322 SEK)

 

 

UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2009

 

 

Land/Region/Globalt

TOTALT 2009

Energi

Transport

Skogsbruk

Jordbruk

Industri

Multi-

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

Sektor

 

Albanien

2 622 487

0

0

1 875 651

0

0

0

0

Bangladesh

7 233 072

0

0

0

0

0

0

0

Bolivia

2 000 137

0

0

0

0

0

0

0

Brasilien

79 073

0

0

0

0

0

0

0

Burkina Faso

2 447 480

0

0

0

0

0

14 085

0

Chile

18 605

0

0

0

0

0

0

0

Colombia

68 919

0

0

0

0

0

0

0

Costa Rica

69 770

0

0

0

0

0

0

0

Ecuador

37 211

0

0

0

0

0

0

0

Egypten

25 550

0

0

0

0

0

0

0

Etopien

1 716 213

0

0

0

0

0

0

0

Filippinerna

79 073

0

0

0

0

0

0

0

Guatemala

30 070

0

0

0

0

0

0

0

Honduras

85 267

0

0

0

0

0

0

0

Indien

897 330

0

0

0

0

0

444 948

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Indonesien

199 871

0

0

0

0

0

0

0

Irak

899 669

0

0

0

0

0

0

0

Kambodja

1 885 423

0

0

0

0

0

0

0

Kenya

10 813 896

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kina

9 630

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Laos

3 140 172

0

0

0

0

0

0

0

Liberia

655 119

0

655 119

0

0

0

0

0

Makedonien

1 411 092

0

0

0

0

0

0

0

Malawi

22 602

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malaysia

141 866

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mali

13 853 345

0

0

0

0

0

0

0

Mocambique

31 069 110

2 709 483

0

0

0

0

0

733 733

Moldavien

266 269

266 269

0

0

0

0

0

0

Mongoliet

108 410

10 142

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nicaragua

262 048

0

0

0

0

0

0

0

Pakistan

25 943

0

0

0

0

0

0

0

Paraguay

2 326

0

0

0

0

0

0

0

Peru

44 188

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Senegal

9 303

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Serbien

1 320 076

0

0

0

0

0

129 088

0

Sri Lanka

701 699

0

0

0

0

0

0

701 699

Sudan

1 300 536

0

0

0

0

0

0

0

Sydafrika

102 176

0

0

0

0

0

0

46 360

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanzania

2 396 481

2 361 596

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Thailand

102 330

0

0

0

0

0

0

0

Turkiet

20 231

0

0

0

0

0

0

0

Uganda

1 309 875

1 219 174

0

0

0

0

0

0

Ukraina

42 833

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uruguay

48 839

0

0

0

0

0

0

0

Vietnam

9 143

0

0

0

0

0

0

0

Zambia

2 385 858

729 586

0

0

0

0

0

0

Reg Afrika

19 229 592

0

278 426

0

0

96 630

0

1 146 458

Reg Östra Afrika

6 156 949

0

0

0

0

0

143 849

0

Reg Viktoriasjön

181 648

0

0

0

0

0

0

0

Reg Västra Afrika

1 927 540

0

0

393 168

0

0

0

0

Reg Södra Afrika

5 461 293

0

0

0

0

0

0

393 071

Reg Asien

22 482 018

982 679

0

0

0

0

15 293 614

0

Reg Södra Asien

262 048

0

0

0

0

0

0

0

Reg Sydostasien

5 598 870

0

0

0

0

0

0

0

Reg Latinamerika

131 024

0

0

0

0

0

0

0

Reg Centralamerika

280 653

0

0

0

0

0

0

0

Reg Mellanöstern

2 122 636

0

0

0

0

0

0

0

Reg Centraleuropa &

336 947

0

0

0

0

0

123 506

0

Östeuropa (utanför EU)

 

 

 

 

 

 

 

 

Globalt

58 591 484

1 624 111

0

494 463

0

0

1 035 983

0

Summa

214 733 316

9 903 039

933 545

2 763 282

0

96 630

17 185 072

3 021 323

Bilaga 6

165

 

 

USD (exchange rate 1$=7.6322 SEK)

 

 

ANPASSNING 2009

 

 

Land/Region/Globalt

Vatten och

Jordbruk

Regering och

Multi-

Övrigt

 

sanitet

 

civila samhället

Sektor

 

Albanien

0

0

0

0

91 717

Bangladesh

0

0

0

0

5 008 172

Bolivia

128 795

720 631

360 316

0

0

Brasilien

0

0

0

0

0

Burkina Faso

404 802

0

383 245

0

1 383 300

Chile

0

0

0

0

0

Colombia

0

0

0

0

0

Costa Rica

0

0

0

0

0

Ecuador

0

0

0

0

0

Egypten

0

0

0

0

0

Etopien

0

0

327 560

0

1 310 238

Filippinerna

0

0

0

0

0

Guatemala

0

0

0

0

0

Honduras

0

0

0

0

45 730

Indien

0

0

0

0

0

Indonesien

167 312

0

0

0

0

Irak

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Kambodja

0

0

-96 443

0

0

 

 

 

 

 

 

Kenya

2 504 474

0

0

363 849

0

Kina

0

0

0

0

0

Laos

0

0

0

0

0

Liberia

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Makedonien

0

1 411 092

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Malawi

0

0

0

0

0

Malaysia

0

0

0

0

0

Mali

0

0

1 834 333

0

1 497 687

Mocambique

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Moldavien

0

0

0

0

0

Mongoliet

0

0

0

0

0

Nicaragua

0

262 048

0

0

0

Pakistan

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Paraguay

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Peru

0

0

0

0

0

Senegal

0

0

0

0

0

Serbien

0

0

0

0

0

Sri Lanka

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Sudan

0

0

982 679

218 288

99 569

 

 

 

 

 

 

Sydafrika

0

0

0

0

0

Tanzania

0

0

0

0

0

Thailand

0

0

0

0

0

Turkiet

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Uganda

0

0

0

0

0

Ukraina

0

0

0

0

0

Uruguay

0

0

0

0

0

Vietnam

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Zambia

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Reg Afrika

3 734 179

1 299 293

0

19 644

3 174 707

Reg Östra Afrika

804 888

0

0

1 447 813

12 835

Reg Viktoriasjön

181 648

0

0

0

0

Reg Västra Afrika

214 495

0

0

0

1 319 877

 

 

 

 

 

 

Reg Södra Afrika

2 018 088

0

0

1 410 722

1 613

 

 

 

 

 

 

Reg Asien

0

0

131 024

3 202 004

131 024

Reg Södra Asien

0

0

0

0

0

Reg Sydostasien

0

0

0

1 480 300

3 819 344

Reg Latinamerika

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Reg Centralamerika

0

0

0

262 048

0

Reg Mellanöstern

1 256 262

0

0

0

0

Reg Centraleuropa &

0

0

0

0

0

Östeuropa (utanför EU)

 

 

 

 

 

Globalt

8 616 105

9 192 397

0

606 430

2 851 380

Summa

20 031 048

12 885 460

3 922 713

9 011 098

20 747 194

166

Bilaga 6

 

 

USD (exchange rate 1$=7.6322 SEK)

 

BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2009

 

Land/Region/Globalt

Vatten och

Jordbruk

Regering och

Multi-

Övrigt

 

sanitet

 

civila samhället

Sektor

 

Albanien

0

0

0

0

655 119

Bangladesh

0

0

5 896

0

2 219 004

Bolivia

0

0

0

0

790 396

Brasilien

0

0

66 822

0

12 251

Burkina Faso

0

0

0

0

262 048

Chile

0

0

15 723

0

2 883

Colombia

0

0

39 307

0

29 611

Costa Rica

0

0

58 961

0

10 809

Ecuador

0

0

31 446

0

5 765

Egypten

0

0

0

0

25 550

Etopien

0

0

29 480

0

48 935

Filippinerna

0

0

66 822

0

12 251

Guatemala

0

0

0

0

30 070

Honduras

0

0

33 411

0

6 125

Indien

0

0

49 134

393 939

9 310

Indonesien

0

0

27 515

0

5 044

Irak

0

0

0

0

899 669

 

 

 

 

 

 

Kambodja

0

0

0

0

1 981 866

 

 

 

 

 

 

Kenya

0

7 507 092

82 545

340 804

15 133

Kina

0

0

0

0

9 630

Laos

0

1 756 816

0

1 184 870

198 486

Liberia

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Makedonien

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Malawi

0

0

0

0

22 602

Malaysia

0

0

119 887

0

21 979

Mali

55 476

0

0

0

10 465 849

Mocambique

0

2 751 500

0

2 111 510

22 762 883

 

 

 

 

 

 

Moldavien

0

0

0

0

0

Mongoliet

0

0

0

98 268

0

Nicaragua

0

0

0

0

0

Pakistan

0

0

0

0

25 943

 

 

 

 

 

 

Paraguay

0

0

1 965

0

360

 

 

 

 

 

 

Peru

0

0

37 342

0

6 846

Senegal

0

0

7 861

0

1 441

Serbien

1 190 989

0

0

0

0

Sri Lanka

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Sudan

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Sydafrika

0

0

47 169

0

8 648

Tanzania

0

0

29 480

0

5 405

Thailand

0

0

86 476

0

15 854

Turkiet

0

0

20 231

0

0

 

 

 

 

 

 

Uganda

0

0

76 649

0

14 052

Ukraina

0

0

42 833

0

0

Uruguay

0

0

41 273

0

7 567

Vietnam

0

0

0

0

9 143

 

 

 

 

 

 

Zambia

0

0

0

0

1 656 272

 

 

 

 

 

 

Reg Afrika

0

0

0

1 378 506

8 101 749

Reg Östra Afrika

0

1 441 262

262 330

2 043 972

0

Reg Viktoriasjön

0

0

0

0

0

Reg Västra Afrika

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

Reg Södra Afrika

1 310 238

0

0

0

327 560

 

 

 

 

 

 

Reg Asien

0

0

0

1 726 239

1 015 435

Reg Södra Asien

0

0

0

262 048

0

Reg Sydostasien

0

0

0

266 470

32 756

Reg Latinamerika

0

0

0

131 024

0

 

 

 

 

 

 

Reg Centralamerika

0

0

15 723

0

2 883

Reg Mellanöstern

866 374

0

0

0

0

Reg Centraleuropa &

0

0

76 457

136 984

0

Östeuropa (utanför EU)

 

 

 

 

 

Globalt

478 237

2 447 854

994 471

20 847 438

9 402 615

Summa

3 901 314

15 904 525

2 367 208

30 922 071

61 137 795

 

 

 

 

 

 

Bilaga 6

167

 

 

USD (exchange rate 1$=7.2022 SEK)

 

 

UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2010

 

 

Land/Region/Globalt

Totalt 2010

Energi

Transport

Skogsbruk

Jordbruk

Industri

Multi-

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

Sektor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Afghanistan

4 234 817

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Albanien

796 274

0

0

41 738

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bangladesh

14 522 278

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Benin

694 232

0

0

0

0

0

0

694 232

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bolivia

6 872 010

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bosnien och Hercegovina

1 776 360

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Botswana

30 907

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brasilien

92 333

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Burkina Faso

5 515 820

0

0

0

0

0

13 851

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Chile

12 149

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Colombia

233 502

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Costa Rica

84 557

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ecuador

43 737

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Egypten

236 466

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

El Salvador

557 885

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Etopien

3 460 748

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Filippinerna

463 122

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Georgien

138 846

0

0

0

0

0

0

138 846

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ghana

68 541

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Guatemala

1 169 281

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Haiti

1 201 022

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Honduras

691 339

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Indien

1 862 069

20 949

0

0

0

0

315 648

135 106

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Indonesien

618 833

0

0

0

0

0

10 195

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Irak

948 791

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kambodja

1 967 641

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kenya

12 033 152

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kina

334 485

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kongo, Demokratiska

826 184

0

0

131 951

0

0

0

0

Republiken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Korea, Demokratiska

23 285

0

0

0

0

0

0

0

Folkrepubliken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kosovo

25 209

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Laos

2 009 057

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Liberia

2 429 813

0

2 429 813

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Makedonien

1 938 820

0

0

0

555 386

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malawi

538 942

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malaysia

140 929

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mali

13 544 842

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mocambique

29 708 629

357 311

0

0

0

0

0

722 002

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Moldavien

1 683 144

1 626 053

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mongoliet

42 378

42 378

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Montenegro

7 831

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Namibia

14 718

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nicaragua

456 086

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Niger

2 603 371

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pakistan

238 179

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Palestina

656 466

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Paraguay

589 959

0

0

0

0

0

0

0

168

Bilaga 6

 

 

 

ANPASSNING 2010

 

BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2010

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

sanitet

 

och civila

Sektor

 

sanitet

 

och civila

Sektor

 

 

 

samhället

 

 

 

 

samhället

 

 

0

0

0

0

0

0

0

1 855 277

0

2 379 541

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

29 549

30 755

0

0

0

0

0

694 232

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

11 107 717

0

0

0

0

17 009

3 397 552

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

843 492

2 117 409

713 374

572 246

74 702

0

0

0

0

2 550 787

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

19 982

20 797

0

1 735 581

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

30 907

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

92 333

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 247 305

2 082 697

424 870

3 209

347 116

0

0

0

8 308

1 388 465

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

12 149

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

197 055

36 447

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

13 022

20 329

7 470

0

0

0

43 737

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

43 737

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

236 466

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

177 965

277 827

102 093

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

277 693

381 828

0

2 776 929

0

0

0

24 298

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

134 559

210 064

77 192

0

0

0

41 307

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

68 541

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

121 537

189 735

69 722

0

0

270 736

31 588

485 963

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

1 201 022

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

182 306

270 525

216 639

0

0

0

21 868

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

90 250

0

0

0

0

1 091 846

208 270

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

228 003

0

0

0

0

4 362

0

0

29 158

347 116

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

312 405

0

636 386

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

627 353

47 434

17 431

0

0

152 503

1 122 921

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 149 472

0

230 053

1 324 853

131 974

0

8 844 328

0

352 472

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

334 485

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

694 232

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

23 285

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

12 352

12 857

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

1 282 093

0

666 036

60 929

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

342 086

0

1 041 348

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

108 515

169 407

62 252

0

0

198 768

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

140 929

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

2 390 957

1 617 561

0

0

208 270

226 544

9 101 511

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

808 132

91 153

142 302

52 292

0

2 846 353

0

1 206 850

23 482 237

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

27 975

29 116

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

7 831

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

4 304

10 413

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

134 559

210 064

77 192

0

0

34 270

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

2 603 371

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

238 179

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

156 262

243 945

89 643

0

0

0

166 616

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

186 647

291 379

107 073

0

0

0

4 860

0

Bilaga 6

169

 

 

USD (exchange rate 1$=7.2022 SEK)

 

 

UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2010

 

 

Land/Region/Globalt

Totalt 2010

Energi

Transport

Skogsbruk

Jordbruk

Industri

Multi-

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

Sektor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Serbien

1 557 666

0

0

0

0

0

0

18 042

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sri Lanka

1 627 824

0

0

0

0

0

0

1 178 795

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sudan

2 378 399

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sydafrika

249 059

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanzania

6 652 309

4 136 726

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tchad

1 874 427

0

0

0

0

0

0

485 963

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Thailand

60 745

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Turkiet

7 146

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uganda

3 419 138

52 443

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ukraina

7 869 883

7 773 669

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uruguay

34 017

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vietnam

1 792 432

0

0

0

0

0

2 149

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zambia

5 608 151

157 898

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zimbabwe

136 070

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Afrika

9 148 370

0

295 049

0

0

0

1 388 465

506 790

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Östra Afrika

9 989 379

0

0

0

0

0

235 857

284 066

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Viktoriasjön

1 646 703

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Västra Afrika

2 338 987

0

0

125 693

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Södra Afrika

4 041 150

0

0

0

0

0

0

208 270

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Asien

5 187 538

1 110 772

0

0

0

0

14 172

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Södra Asien

423 482

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Sydostasien

6 419 713

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Latinamerika

138 846

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Centralamerika

1 562 603

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Sydamerika

24 298

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Mellanöstern

1 279 587

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Centraleuropa &

2 162 874

0

0

0

0

0

387 136

0

Östeuropa (icke EU)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Globalt

78 944 060

15 046 112

0

444 734

0

0

944 741

2 506

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa

274 740 628

30 324 310

2 724 862

744 116

555 386

0

3 312 214

4 374 618

 

 

 

 

 

 

 

 

 

170

Bilaga 6

 

 

 

ANPASSNING 2010

 

BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2010

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

sanitet

 

och civila

Sektor

 

sanitet

 

och civila

Sektor

 

 

 

samhället

 

 

 

 

samhället

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

1 539 624

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

143 240

223 617

82 172

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

1 041 348

422 577

92 201

0

0

822 272

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

138 846

110 213

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

138 900

216 840

79 682

0

0

2 055 862

24 298

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

694 232

0

0

0

0

694 232

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

60 745

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

7 146

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

234 393

365 918

134 464

0

0

0

2 228 258

403 661

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

7 629

7 941

0

0

0

15 130

65 514

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

34 017

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

23 604

16 201

95 494

388 350

54 782

0

23 604

278 512

662 970

246 768

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

308 184

481 115

176 795

0

0

179 920

0

4 304 240

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

43 406

67 763

24 901

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

1 429 832

13 259

2 582 544

971 925

0

0

13 533

1 395 060

551 915

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 240 912

0

334 228

4 050 613

538 852

0

1 041 348

208 270

1 055 233

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

190 759

0

464 446

725 060

266 438

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

407 832

0

0

1 428 841

376 621

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 450 787

0

303 843

1 712 635

174 305

0

0

0

0

191 310

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

3 064 982

0

0

0

0

0

997 612

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

423 482

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

144 103

4 797 887

768 934

0

0

0

153 402

555 386

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

138 846

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

447 084

836 802

278 718

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

24 298

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 303 052

0

0

0

0

-23 465

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

23 615

24 579

0

0

0

27 007

1 700 538

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 998 763

9 910 009

0

77 304

9 587 289

406 440

5 737 830

241 217

23 294 083

7 253 032

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15 083 981

16 984 058

7 517 034

40 172 484

24 628 218

2 122 918

19 775 556

7 621 338

38 747 766

60 051 769

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 6

171

 

 

USD (exchange rate 1$=6.4892)

 

 

UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2011

 

 

 

Land/Region/ Globalt

Totalt 2011

Energi

Transport

Skogsbruk

Jordbruk

Industri

 

Multi-

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

 

Sektor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Afghanistan

8 729 680

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Albanien

1 823 482

0

0

21 569

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bangladesh

6 049 978

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bolivia

13 157 953

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bosnien och

86 578

0

0

0

0

 

0

0

0

Hercegovina

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Botswana

329 690

0

19 494

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brasilien

181 029

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Burkina Faso

12 610 268

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Burundi

978 549

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Chile

23 820

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Colombia

596 870

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Costa Rica

108 737

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ecuador

85 751

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Egypten

-16 735

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

El Salvador

314 144

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Etopien

1 272 569

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Filippinerna

318 510

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Georgien

154 102

0

0

0

0

 

0

0

154 102

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ghana

-4 851

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Guatemala

2 568 840

0

0

0

0

 

0

0

1 001 664

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Haiti

2 118 905

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Honduras

434 073

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Indien

1 962 868

0

0

0

0

 

0

67 358

517 843

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Indonesien

1 572 695

0

0

0

0

 

0

154 102

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Irak

548 804

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kambodja

2 964 726

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kenya

21 549 946

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kina

524 236

0

0

0

0

 

0

52 096

11 295

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kongo, Demokratiska

2 900 358

0

0

1 541 022

0

 

0

0

0

republiken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Korea, Demokratiska

595 375

0

0

0

0

 

0

0

0

Folkrepubliken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kosovo

915 222

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Laos

785 645

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Liberia

1 232 818

0

1 232 818

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Makedonien

932 208

0

0

0

847 562

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malawi

177 483

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malaysia

276 307

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mali

16 065 645

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mocambique

32 733 286

865 025

0

0

0

 

0

0

625 418

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Moldavien

3 148 676

2 565 160

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mongoliet

3 862

3 862

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Montenegro

11 135

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Namibia

159 530

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nicaragua

239 079

0

0

0

0

 

0

5 817

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Niger

770 511

0

0

0

0

 

0

0

0

172

Bilaga 6

 

 

 

ANPASSNING 2011

 

 

BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2011

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

sanitet

 

och civila

Sektor

 

sanitet

 

och civila

Sektor

 

 

 

samhället

 

 

 

 

samhället

 

 

0

0

0

0

68 066

0

0

3 216 322

0

5 445 292

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

62 735

65 296

0

33 704

0

0

1 640 178

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

1 695 124

0

0

0

0

33 347

4 321 506

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 803 429

4 623 066

460 374

113 160

41 583

0

0

0

0

5 116 342

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

42 423

44 155

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

193 464

0

0

86 701

30 032

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

181 029

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 338 957

7 341 706

683 443

462 307

0

0

0

0

62 591

1 721 264

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

978 549

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

23 820

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

539 358

0

0

0

0

-13 946

71 459

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

7 512

11 316

4 158

0

0

0

85 751

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

85 751

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

-16 735

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

102 662

154 652

56 830

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

426 850

385 256

0

0

0

0

385 256

47 639

27 569

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

77 623

116 932

42 969

0

0

0

80 987

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

-4 851

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

70 111

105 616

38 811

0

0

-19 161

61 931

1 309 869

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

2 118 905

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

105 166

158 424

127 608

0

0

0

42 875

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

100 166

0

0

0

0

1 060 216

217 284

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

48 879

0

0

0

0

0

0

0

57 167

1 312 547

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

508 537

0

40 267

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

1 026 762

26 404

9 703

0

0

-10 793

1 912 650

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 545 066

520 075

132 710

4 371 417

4 234 222

0

8 792 625

0

258 707

1 695 124

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

460 846

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

588 825

0

770 511

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

595 375

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

26 225

27 296

0

0

0

0

861 700

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

772 813

0

12 833

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

44 116

0

0

0

0

5 316

0

0

35 213

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

62 599

94 300

34 652

0

0

-14 067

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

276 307

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

938

0

154 102

1 263 638

900 586

0

0

539 358

1 253 069

11 953 955

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

485 456

274 810

79 212

320 929

0

770 511

0

1 855 220

27 456 705

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

59 393

61 817

0

0

0

0

462 307

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

11 135

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40 067

0

46 231

0

0

0

0

0

15 445

57 788

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

-1 836

77 623

116 932

42 969

0

0

-2 425

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

770 511

Bilaga 6

173

 

 

USD (exchange rate 1$=6.4892)

 

 

UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2011

 

 

 

Land/Region/ Globalt

Totalt 2011

Energi

Transport

Skogsbruk

Jordbruk

Industri

 

Multi-

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

 

Sektor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Palestina

460 756

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Paraguay

338 995

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Peru

52 403

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rwanda

770 511

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Serbien

708 343

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Somalia

3 082 044

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sri Lanka

3 658 801

0

0

0

0

 

0

0

3 374 422

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sudan

2 364 511

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sydafrika

445 212

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanzania

11 353 536

7 741 809

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tchad

20 804

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Thailand

119 098

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uganda

3 170 124

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ukraina

12 500 070

8 587 976

0

0

0

 

0

0

3 698 453

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uruguay

66 695

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vietnam

3 192 049

23 583

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zambia

7 285 269

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zimbabwe

770 080

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Afrika

13 339 891

8 840

327 467

0

0

 

0

1 544 103

770 511

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Östra Afrika

10 749 119

0

0

0

0

 

0

149 758

184 923

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Viktoriasjön

868 109

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Södra Afrika

2 402 814

0

0

0

0

 

0

0

230 659

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Västra Afrika

3 113 767

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Asien

14 446 879

1 540 204

0

0

0

 

0

7 705 726

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Södra Asien

585 588

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Sydostasien

7 857 196

0

0

0

0

 

0

0

161 191

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Latinamerika

167 786

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Sydamerika

47 639

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Centralamerika

788 031

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Västindien

-17 264

0

0

0

0

 

0

-17 264

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Mellanöstern

2 496 204

0

0

0

0

 

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Centraleuropa &

2 466 309

369 845

0

0

0

 

0

599 885

0

Östeuropa (utanför EU)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Globalt

72 830 012

2 701 822

0

1 023 569

0

 

0

427 459

505 205

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa

324 476 883

24 408 126

1 579 779

2 586 160

847 562

 

0

10 689 040

11 235 686

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

174

Bilaga 6

 

 

 

ANPASSNING 2011

 

BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2011

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

sanitet

 

och civila

Sektor

 

sanitet

 

och civila

Sektor

 

 

 

samhället

 

 

 

 

samhället

 

 

0

0

90 142

135 792

49 899

0

0

0

184 923

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

107 670

162 196

59 602

0

0

0

9 528

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

52 403

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

770 511

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

-91 117

0

0

799 460

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

3 082 044

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

82 631

124 476

45 741

31 531

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

1 155 767

197 210

77 591

0

0

933 944

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

195 445

249 768

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

80 127

120 704

44 355

0

0

393 731

2 744 428

228 383

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

20 804

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

119 098

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

135 214

203 687

74 849

0

0

1 155 767

1 262 438

338 170

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

16 198

16 859

0

0

0

107 872

72 712

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

66 695

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-3 881

0

55 087

319 601

468 150

0

0

233 068

1 668 830

427 610

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

177 781

267 811

468 258

0

0

-12 733

161 807

6 222 345

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

25 040

37 720

13 861

0

0

693 460

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-35 244

314 158

99 050

4 415 028

1 316 644

0

0

0

2 484 898

2 094 435

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 141 831

0

192 805

3 242 922

1 185 445

0

1 155 767

0

2 495 669

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

48 271

0

267 923

403 603

148 312

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

783 213

0

175 277

801 858

97 026

0

0

0

0

314 781

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

115 736

0

0

1 502 496

1 495 534

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

4 468 964

0

0

0

0

269 679

462 307

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

585 588

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

75 119

6 060 054

689 162

0

0

0

503 367

368 304

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

13 684

0

0

0

0

154 102

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

47 639

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

257 907

387 356

142 768

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 614 677

0

0

0

0

881 526

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

50 137

52 183

0

0

0

0

1 394 260

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 646 294

1 232 731

0

64 224

9 975 186

547 438

12 399 063

-9 702

23 836 388

11 480 336

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 088 232

14 986 321

8 029 815

32 066 589

29 246 281

1 596 547

23 896 094

8 046 041

51 476 904

83 697 706

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 6

175

 

 

USD (exchange rate 1$= 6.7689 SEK)

 

 

UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2012

 

 

Land/Region/Globalt

Totalt 2012

Energi

Transport

Skogsbryk

Jordbruk

Industri

Multi-

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

Sektor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Afghanistan

7 680 547

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Albanien

329 592

0

0

-1 034 689

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bangladesh

12 470 278

0

0

0

0

0

1 477 345

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Benin

-869

0

0

0

0

0

0

-869

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bolivia

11 494 525

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bosnien och

2 948 996

0

0

0

0

0

0

0

Hercegovina

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Botswana

1 155 442

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brasilien

208 007

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Burkina Faso

4 690 240

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Burundi

938 114

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Centralafrikanska

480 403

0

0

0

0

0

0

480 403

Republiken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Chile

11 143

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Colombia

59 431

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Costa Rica

86 938

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ecuador

66 859

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

El Salvador

477 466

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Etopien

4 328 336

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Filippines

439 014

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Georgien

3 528 311

0

0

0

0

0

0

1 903 232

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Guatemala

1 086 568

0

0

0

0

0

0

-41 324

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Haiti

1 329 610

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Honduras

520 697

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Indien

3 150 385

0

0

0

0

153 891

-21 121

87 281

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Indonesien

2 173 485

0

0

0

0

0

0

21 820

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Irak

1 238 507

0

0

0

0

0

0

517 617

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Iran

368 760

0

0

0

0

0

0

368 760

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kambodja

4 830 328

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kenya

24 063 019

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kina

2 157 205

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kongo, Demokratiska

3 216 529

0

0

1 551 212

0

0

0

480 403

Republiken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Korea, Demokratiska

612 838

0

0

0

0

0

0

0

Folkrepubliken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kosovo

3 002 650

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Laos

48 214

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Makedonien

115 409

0

0

0

73 867

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malawi

291 138

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Malaysia

312 011

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mali

9 910 821

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mocambique

33 609 067

3 596 438

0

0

49 782

0

0

-3 669

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Moldavien

4 010 930

3 678 826

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Myanmar/Burma

592 046

0

0

0

0

0

0

592 046

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Namibia

886 779

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nicaragua

361 043

0

0

0

0

0

32

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Niger

411 041

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Palestina

603 907

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Paraguay

500 757

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Peru

40 859

0

0

0

0

0

0

0

176

Bilaga 6

 

 

 

ANPASSNING 2012

 

 

BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2012

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

sanitet

 

och civila

Sektor

 

sanitet

 

och civila

Sektor

 

 

 

samhället

 

 

 

 

samhället

 

 

0

0

0

0

9 086

0

0

2 343 955

0

5 327 505

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

57 193

59 528

0

1 221 955

0

7 294

18 311

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

6 611 118

0

0

0

0

29 715

4 352 100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 722 929

4 432 035

613 335

229 793

57 130

0

0

0

0

1 439 303

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

38 676

40 254

0

2 733 088

0

0

25 640

111 338

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

73 867

0

0

569 530

82 083

164 344

0

0

257 368

8 251

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

208 007

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 282 536

131 105

369 336

565 386

0

0

0

0

46 408

295 469

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

938 114

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

11 143

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

59 431

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

10 796

18 428

5 713

0

0

0

52 002

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

66 859

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

147 544

251 845

78 078

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

185 374

110 801

0

2 733 679

0

0

1 224 194

74 288

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

111 558

190 419

59 034

0

0

0

78 003

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

1 625 079

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

100 762

171 991

53 321

0

0

0

63 145

738 672

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

1 329 610

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

151 143

257 987

59 565

0

0

0

52 002

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

798 243

172 199

147 734

0

77 561

1 245 181

489 414

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

72 944

0

0

374 683

0

0

0

77 561

1 122 980

503 497

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

720 889

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

1 091 612

707 803

13 330

0

0

0

3 017 582

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 646 443

12 287 927

190 728

1 129 309

1 135 071

0

-397 267

0

815 066

1 255 743

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

877 638

0

155 055

0

0

1 080 192

44 320

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

446 242

0

738 672

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

442 169

0

0

0

170 668

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

23 909

24 885

0

0

0

0

2 953 857

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

50 489

0

0

-2 274

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

18 291

0

0

23 250

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

89 966

153 564

47 608

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

312 011

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

4 092 245

1 203 223

1 625 079

886 407

0

0

517 071

713 553

873 243

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

156 949

380 837

128 994

561 336

0

738 672

0

3 631 562

24 368 166

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

54 146

56 356

0

0

0

0

221 602

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

265 922

0

217 431

301 317

0

0

0

0

6 082

96 027

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

111 558

190 419

59 034

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

411 041

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

129 551

221 132

68 556

0

0

0

184 668

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

154 742

264 130

81 886

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

40 859

0

Bilaga 6

177

 

 

USD (exchange rate 1$= 6.7689 SEK)

 

 

UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2012

 

 

Land/Region/Globalt

Totalt 2012

Energi

Transport

Skogsbryk

Jordbruk

Industri

Multi-

Övrigt

 

 

 

 

 

 

 

Sektor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Senegal

-3 714

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Serbien

731 654

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Somalia

1 181 935

0

0

0

0

0

0

443 189

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sri Lanka

2 314 388

0

0

0

0

0

0

1 890 988

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sudan

-15 244

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sydafrika

1 036 088

0

0

0

0

73 867

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Syrien, Arabrepubliken

1 104 241

0

0

0

0

0

0

219 903

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tanzania

11 088 969

8 893 426

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tchad

738 746

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Thailand

141 148

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Turkiet

29 715

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uganda

2 758 421

79 509

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ukraina

9 857 698

9 499 728

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uruguay

118 861

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vietnam

4 208 893

295 469

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zambia

1 610 830

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zimbabwe

895 491

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Afrika

43 358 583

0

0

0

0

0

1 477 345

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Östra Afrika

14 024 621

0

0

0

0

0

0

336 571

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Viktoriasjön

1 246 071

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Södra Afrika

2 168 690

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Västra Afrika

858 215

0

0

125 204

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Asien

6 729 159

1 108 009

0

0

0

0

0

39 674

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Södra Asien

103 414

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Sydostasien

9 224 185

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Latinamerikan

6 822

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Centralamerika

1 199 488

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Sydamerika

59 431

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Mellanöstern

2 021 249

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Nordafrika

465 364

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reg Centraleuropa &

2 169 886

0

0

0

0

0

452 205

0

Östeuropa (icke EU)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Globalt

85 765 683

1 128 533

0

160 626

0

2 866 049

279 030

745 559

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Summa

358 095 447

28 279 938

0

802 354

123 650

3 093 808

3 664 836

8 081 584

 

 

 

 

 

 

 

 

 

178

Bilaga 6

 

 

 

ANPASSNING 2012

 

BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2012

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

Vatten och

Jordbruk

Regering

Multi-

Övrigt

sanitet

 

och civila

Sektor

 

sanitet

 

och civila

Sektor

 

 

 

samhället

 

 

 

 

samhället

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

-3 714

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

731 654

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

738 746

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

118 755

202 704

62 843

39 098

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

-15 244

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

218 884

0

0

0

221 602

185 173

336 561

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

884 339

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

115 156

196 562

60 939

0

0

361 211

100 289

1 361 386

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

738 746

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

141 148

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

29 715

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

194 327

331 698

102 834

0

0

1 108 009

1 944 178

-1 002 133

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

14 767

15 370

0

0

0

195 748

132 084

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

118 861

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

79 170

725 052

226 853

0

0

0

2 364 538

517 809

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

255 503

436 121

135 207

0

0

494 911

192 055

97 033

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

35 986

61 425

19 043

0

0

779 036

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25 114 864

50 299

160 232

2 552 418

453 344

4 432 035

0

738 672

5 941 756

2 437 619

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 505 902

0

277 095

6 234 621

2 067 353

0

0

0

12 141

590 938

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

385 054

657 253

203 763

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 353 504

0

251 905

429 978

133 303

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

733 011

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

590 938

0

3 893 744

0

0

0

0

1 248 356

-151 562

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

103 414

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

107 959

6 841 141

210 990

0

0

0

1 236 538

827 557

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

6 822

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

370 660

632 683

196 146

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

0

0

0

0

59 431

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 324 350

0

0

0

0

696 898

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

465 364

0

0

0

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

0

45 708

47 573

0

0

0

0

1 624 399

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 913 664

579 571

0

-27 443

6 927 130

1 265 510

32 423 802

0

22 221 696

10 281 955

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

55 276 925

22 506 443

8 682 729

39 379 851

23 917 315

12 480 796

32 833 987

8 852 469

54 838 484

55 280 282

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 6

179

 

 

Bilaga 7:

Information enligt artikel 7.2 i Kyotoprotokollet

Rapporterad information

NC6 avsnitt

Nationellt system för utsläppsinventering

Bilaga 3

 

 

Nationella registret

Bilaga 4

 

 

Supplementär användning av mekanismer relaterade till Art. 6, 12 och 17.

Kap 5.8

 

 

Styrmedel som medverkar till hållbar utveckling (Art 2)

Kap 4.2

 

 

Insatser i IMO och ICAO för att minska utsläpp från internationella transporter (Art 2)

Kap 4.2.9

 

 

Minimering av ”adverse effects” (Art.2)

Kap 4.2.10

 

 

Program och administrativa rutiner för implementering av Kyotoprotokollet

Kap 4.1

 

 

Åtgärder för implementering av Art. 3.3, 3.4 och samtidigt ta hänsyn till biologisk mångfald och hushållning med naturresurser

Kap 4.2.8

 

 

Information enligt Art 10

 

a. förbättra data för utsläppsinventering

Bilaga 3

b. aktiviteter för utsläppsbegränsning och anpassning

Kap 4.2, 4.3, 6.1, 6.4

c. aktiviteter för tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad

Kap 7.6, 7.7

d. samarbete inom forskning och systematisk övervakning

Kap. 8.2, 8.3, 8.4, 8.7

e. internationellt deltagande i information och utbildning

Kap 9.6.5

 

 

Finansiellt stöd (Art 11)

Kap 7.2.4, 7.4, 7.5

 

 

Genomförande av New Delhi program (Art. 6)

Kap 9.5

 

 

180

Bilaga 7

 

 

Departementsserien 2014

Kronologiskförteckning

1.Gröna boken

Riktlinjer för författningsskrivning. SB.

2.Patent- och marknadsdomstol. Ju.

3.Europeisk skyddsorder

–Samarbete om skydd för hotade och förföljda personer inom EU. Ju.

4.Våldsbejakande extremism i Sverige

–nuläge och tendenser. Ju.

5.Särskilt ömmande omständigheter. Ju.

6.Gårdstödet 2015–2020

–förslag till svenskt genomförande. L.

7.Minskat svartarbete i byggbranschen. Fi.

8.Den mörka och okända historien

Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. A.

9.En samlad kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård och socialtjänst. S.

10.En tydligare beredning av myndighets- föreskrifter. Fi.

11.Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar. + Engelsk översättning. M.

181

Departementsserien 2014

Systematiskförteckning

Statsrådsberedningen

Gröna boken

Riktlinjer för författningsskrivning. [1]

Justitiedepartementet

Patent- och marknadsdomstol. [2]

Europeisk skyddsorder

– Samarbete om skydd för hotade och förföljda personer inom EU. [3]

Våldsbejakande extremism i Sverige.

– nuläge och tendenser. [4] Särskilt ömmande omständigheter. [5]

Socialdepartementet

En samlad kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård och socialtjänst. [9]

Finansdepartementet

Minskat svartarbete i byggbranschen. [7]

En tydligare beredning av myndighets- föreskrifter. [10]

Landsbygdsdepartementet

Gårdsstödet 2015–2020

– förslag till svenskt genomförande. [6]

Miljödepartementet

Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar. + Engelsk översättning.[11]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den mörka och okända historien

Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. [8]

182

106 47 Stockholm Tel 08-598 191 90 Fax 08-598 191 91 order.fritzes@nj.se www.fritzes.se

ISBN 978-91-38-24097-7

ISSN 0284-6012

Tillbaka till dokumentetTill toppen