Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar (Departementsserien 2005:55)

Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar

Ds 2005:55

Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regerings- kansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress:	Fritzes kundtjänst
	106 47 Stockholm
Orderfax:	08-690 91 91
Ordertel:	08-690 91 90
E-post:	order.fritzes@nj.se
Internet:	www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Graﬁsk form/ﬁgurer/illustrationer: IdéoLuck AB, Stockholm Tryck: Edita Västra Aros 2005

ISBN 91-38-22506-9

ISSN 0284-6012

Ds 2005:55

Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar

Förord

Sveriges fjärde nationalrapport är utformad i en- lighet med de riktlinjer som antagits av parter- na till klimatkonventionen. I rapporten redo- visas basfakta om det svenska samhället och en genomgång görs av de olika samhällssektorerna enligt den indelning som är bruklig i klimatsam- manhang. Utsläpp och upptag av olika växthus- gaser redovisas för varje sektor och sammantaget för varje år sedan 1990 liksom olika styrmedels inverkan på utsläppen.

De utvärderingar som redovisas i rapporten visar att Sverige lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och växthusgasutsläpp. De in- förda styrmedlen har haft en betydande effekt och utsläppen har minskat med 2,3 % sedan 1990. Samtidigt kan Sverige uppvisa en förhål- landevis hög ekonomisk tillväxt. Rapporten inne- håller också en prognos för utsläppen fram till år 2020. Enligt prognosen kommer utsläppen åter att vända uppåt om inte ﬂer åtgärder vidtas.

I nationalrapporten beskrivs Sveriges sårbarhet och arbete med anpassning till klimatförändring- en. Sveriges internationella insatser i form av bi- stånd med klimatrelevans redovisas liksom forsk- nings- och utvecklingsarbetet. Slutligen beskrivs Sveriges arbete med information och utbildning om klimatproblemet.

Underlaget till nationalrapporten har tagits fram genom ett omfattande myndighetsarbete där Na- turvårdsverket och Energimyndigheten lett ar- betet och där ytterligare ett 10-tal myndigheter varit delaktiga. Huvuddelen av arbetet med den tredje nationalrapporten har utförts under perio- den hösten 2004 till sommaren 2005.

Eftersom arbetet med nationalrapporten i hu- vudsak avslutats under sommaren 2005 är skeen- den som inträffat därefter ofullständigt beskrivna i rapporten. Det bör särskilt betonas att progno-

serna över de framtida svenska utsläppen av växt- husgaser inte tar hänsyn till de beslut som fat- tats och de styrmedel som införts efter årsskiftet 2004/2005. Införandet av nya styrmedel bedöms kunna bidra till lägre utsläpp än vad prognoserna visar.

Bland nyligen föreslagna åtgärder som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser märks anta- gandet av regeringens budgetproposition för 2006 (prop 2005/06:1) och den skatteväxling om 3,6 miljarder som föreslås där. Enligt förslagen i bud- getpropositionen kommer bl.a. fordonsbeskatt- ningen för lätta fordon att differentieras med av- seende på koldioxidutsläpp under 2006. Vidare föreslås det ekonomiska stödet till vindkraft för- längas med fem år med start 2008. Stödet uppgår till 70 miljoner kronor per år. Resurserna till en- ergiforskningen kommer att öka med 270 miljo- ner kronor/år under 2006-2007 och 370 miljoner kronor år 2008.Vidare införs ett investeringsstöd som ska stimulera övergången från oljeuppvärm- ning till mer miljövänliga energikällor som fjärr- värme eller individuell uppvärmning från bio- bränslen, värmepump eller solvärme. Stöden innebär skattelättnader om sammanlagt 400 miljoner kronor per år. Investeringsprogrammen med stöd för klimatinvesteringar (Klimp) före- slås också förstärkas med 200 miljoner kronor år 2006 och förlängas med 320 miljoner kronor per år 2007-2008.

I regeringsförklaringen (september 2005) stär- ker regeringen sina ambitioner på miljö- och kli- matområdet.Andelen el från förnybara energikäl- lor ska öka med 15 TWh inom 10 år, dvs, 5 TWh mer än vad hittillsvarande målsättning varit för elcertiﬁkatssystemet. Ett nationellt program ska skapas för energieffektivisering och energisnålt byggande. Ett tydligt fokus när det gäller utsläpp

av växthusgaser läggs på transportsektorn. Am- bitionen för statens inköp av miljöbilar höjs till 35 % och beskattningen av gasdrivna förmåns- bilar skall sänkas. Ett nytt mål om att skapa förut- sättningar för att bryta Sveriges beroende av fos- sila bränslen till 2020 ska också sättas upp.

Regeringen har under 2005 arbetat vidare med uppföljningen av den nationella klimatstrategin. Syftet med arbetet är att förelägga riksdagen en proposition som bl.a. behandlar de nationella kli- matmålens framtida utformning samt redovisar beﬁntliga och nya insatser och styrmedel. Reger- ingen avser förelägga riksdagen denna proposi- tion inom kort.

Stockholm i december 2005

Lena Sommestad

Miljöminister

Innehåll

1 Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

1.1	Nationella förhållanden, energianvändning, utsläpp av växthusgaser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	. . 6
1.2	Styrmedel och åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	. 8
1.3	Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	11
1.4	Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	12
1.5	Finansiellt stöd och tekniköverföring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	13
1.6	Forskning och systematisk observation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	14
1.7	Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	15

2 Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

2.1	Statsskick. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	16
2.2	Befolkning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	16
2.3	Geograﬁ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	17
2.4	Klimatförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	17
2.5	Ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	18
2.6	Energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	19
2.7	Transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	21
2.8	Industri. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	22
2.9	Byggnader och tätortsstruktur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	23
2.10	Avfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	24
2.11	Jordbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	25
2.12	Skogsbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	26

3 Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

3.1	Samlade utsläpp och upptag av växthusgaser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	28
3.2	Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	29
3.3	Metodik vid beräkning av utsläpp och upptag av växthusgaser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	34
4 Styrmedel och åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .		38
4.1	Den svenska klimatstrategin. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	38
4.2	Styrmedel i den svenska klimatstrategin och deras effekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	40
4.3	Kyotoprotokollets projektbaserade ﬂexibla mekanismer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	55
4.4	Styrmedels och åtgärders kostnadseffektivitet i den svenska klimatstrategin. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	56
4.5	Styrmedel tagna ur bruk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	58
4.6	Summerande styrmedelstabell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	59

5 Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

5.1	Samlade prognoser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	62
5.2	Prognoser per sektor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	63
5.3	Känslighetsalternativ. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	71
5.4	Prognosmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	72
5.5	Jämförelse med den tredje nationalrapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	75
5.6	Utvärdering av de sammantagna effekterna av politik och åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	76
5.7	Måluppfyllelse gentemot Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	77

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146

6 Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80

6.1	Sveriges klimat i förändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	80
6.2	Klimateffekter och sårbarhetsanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	82
6.3	Anpassningsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	88
6.4	Internationellt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	89

7 Finansiellt stöd och tekniköverföring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

7.1	Introduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	92
7.2	Resurser och målsättningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	92
7.3	Multilateralt stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	94
7.4	Bilateralt stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	95
7.5	Tekniköverföring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	98
7.6	Övriga aktiviteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	99

8 Forskning och systematisk observation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

8.1 Policy och ﬁnansiering inom forskning, utveckling och systematisk observation . . . . . . . . . . . . . . . 100

8.2 Klimatrelaterad forskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 8.3 Systematisk observation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104

9 Utbildning och information. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

9.1 Allmänhetens kunskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 9.2 Massmedias syn på klimatfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

9.3 Policy för utbildning och information till allmänheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

9.4 Utbildning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 9.5 Offentliga informationskampanjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 9.6 Informationscentra. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

9.7 Allmänhetens och intresseorganisationers engagemang . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112

9.8 Internationella aktiviteter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113

Bilagor

Bilaga 1: Akronymer och förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

Bilaga 2: Sammanfattande tabeller över utsläpp och upptag av växthusgaser.

Utdrag ur 2005 års National Inventory Report. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118

Bilaga 3: Bilateralt och regionalt ﬁnansiellt stöd relaterat till implementeringen

av Klimatkonventionen, 2000-2003. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138

Bilaga 4: Beskrivning av det nationella registret för utsläppsrätter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144

Bilaga 5: Det nationella systemet för inventering och rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser

1Sammanfattning

Detta är Sveriges fjärde nationalrapport, som redovisar nationella aktiviteter för att uppfylla de grundläggande åtagandena i FN:s klimatkon- vention. Sverige ratiﬁcerade Kyotoprotokollet år 2002 och eftersom Kyotoprotokollet trädde i kraft i början av år 2005 redovisas i denna rap- port också nationella aktiviteter för att uppfylla åtaganden enligt Kyotoprotokollet. Rapporten sammanfattar utvecklingen av Sveriges utsläpp av växthusgaser sedan år 1990, nationella förhål- landen som påverkar dessa utsläpp samt de po- litiska beslut som Sverige tagit för att målmed- vetet försöka minska vår negativa påverkan på det globala klimatet. Dessa beslut bidrar till att nå det övergripande målet med FN:s Klimatkon- vention – att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skall stabiliseras på en nivå som för- hindrar att människans påverkan på klimatsyste- met blir farlig.

Rapporten redovisar även en prognos för natio- nella utsläpp och upptag av växthusgaser i perio- den fram till år 2020, nationella insatser för att öka kunskapen om vår sårbarhet för en klimat- förändring, satsningar på klimatforskning, insat- ser för ﬁnansiellt stöd till utvecklingsländer och för att sprida kunskapen om orsak, verkan och konsekvenser av människans påverkan på det glo- bala klimatet.

1.1Nationella förhållanden, energianvändning, utsläpp av

växthusgaser

Geograﬁska, befolkningskarakteristiska, ekono- miska, industriella och energirelaterade förhål- landen har stor betydelse för ett lands utsläpp och upptag av växthusgaser.

Sveriges styrelsesätt innebär att de viktigaste po- litiska besluten, rörande klimatpolitik och energi- politik fattas av riksdagen. Regeringen genomför riksdagens beslut och har till sin hjälp nationella myndigheter som fungerar som regeringens ex- pertorgan. Naturvårdsverket och Energimyndig- heten är de viktigaste myndigheterna för genom- förande, övervakning och utvärdering av effekter- na av klimatpolitiska beslut.

Sveriges närhet till norra Atlanten och med för- härskande sydvästliga vindar ger ett för latituden milt klimat under vinterhalvåret. En viss klimat- förändring kan urskiljas under de senaste åren. Under åren 1991-2004 har genomsnittstempera- turen stigit nästan en grad jämfört med perioden 1961-1990 med störst förändring under vintern. Sveriges folkmängd har varit svagt ökande de senaste 15 åren och passerade 9 miljoner under 2004. Befolkningen väntas stiga till 9,7 miljo- ner år 2020. Sveriges ekonomiska tillväxt var mycket svag under första delen av 1990-talet, men har sedan år 1994 varit 2 till 4 % per år med den snabbaste BNP-ökningen under åren 1998 till 2000.

Den totala energianvändningen i Sverige har varierat mellan 560 och 625 TWh/år sedan år 1990 med en svagt ökande trend. Från år 1995 har energiintensiteten (energianvändning per BNP) börjat sjunka. Råolja och oljeprodukter stod under år 2003 för en tredjedel av primären- ergin, kärnbränsle och vattenkraft för 40 % till- sammans samt biobränslen för ca 17 %.

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige har minskat med 2,3 % eller ca 1,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter mellan år 1990 och 2003. Utsläppsintensiteten räknat per capita och per BNP var år 2003 lägre än 1990. Räknat som kol- dioxidekvivalenter, var Sveriges totala utsläpp år

61. Sammanfattning

Tabell 1-1 Makroekonomiska data för Sverige, fasta priser 2000

	1990	1995	2000	2003	2004	1990-2004	2001-2004
						%/år	%/år
BNP (miljarder kronor)	1 802	1 871	2 195	2295	2381	2,01	2,39
BNP/capita (kronor)	210 545	211 977	247 450	256 232	264 766	1,65	2,02
BNP/capita	22 910	23 066	26 926	27 882	28 810	1,65	2,02
(USD 2000 PPP)

2003 knappt 70,6 miljoner ton. De största ut- släppsminskningarna under perioden 1990-2003 har skett inom sektorerna bostad och service-, jordbruk samt avfall. Utsläppen av växthusgaser från energisektorn exklusive transporter1 svara- de år 2003 för 46 % av de totala utsläppen och domineras av koldioxidutsläpp. Transportsektorn står för knappt 30 %, jordbruket för 12 %, indu- striprocesser för 8 %, avfall för 3 % och lösnings- medel för mindre än 1 % av växthusgasutsläp- pen.

Energisektorns2 utsläpp av växthusgaser var knappt 33 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2003 vilket motsvarar 46 % av de totala utsläp- pen. Jämfört med år 1990 var utsläppen 6 % lägre år 2003. Utsläppen från energisektorn ex- klusive transporter varierar med temperatur- och nederbördsförhållanden samt den ekonomiska konjunkturen. Vattenkraftproduktionen har stor betydelse för variationer i energitillförsel och ut- släpp mellan åren. Under år med låg nederbörd, som år 1996 och 2003 blir vattenkraftproduktion förhållandevis låg. Detta kompenseras främst genom elimport och ökad kraftvärmeproduktion med högre utsläpp som följd. Under perioden 1990 till 2003 har fjärrvärmeproduktionen ökat, däremot inte utsläppen då expansionen främst skett genom en ökad användning av biobränsle.

Miljoner ton CO2-ekvivalenter 100

40 20

0 -20

-40 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Energi	Lösningsmedel och	Avfall
Energi	Lösningsmedel och	Avfall
Transporter	andra produkter	LULUCF
Transporter	andra produkter	LULUCF
Industriprocesser	Jordbruk

Figur 1-1 Utsläpp och upptag av växthusgaser, räknat som koldioxidekvivalenter.

Under 1990-talet steg den genomsnittliga boen- deytan per capita med 5 %. Ökad befolkning och stigande boendeyta per capita driver upp energi- behovet för uppvärmning. Trots detta har utsläp- pen från uppvärmning i bostads- och servicesek- torn minskat med i snitt 2-3 % per år och med totalt nästan 40 % sedan 1990, främst beroende på en övergång från olja till biobaserad fjärrvär- me och under senare år värmepumpar och pel- letspannor. Nu värms endast 10 % av småhusen enbart med olja.

TWh
700
600
500													Kärnkraft, brutto*
400													Vattenkraft, brutto**
													Vattenkraft, brutto**
													Värmepumpar i fjärrvärmeverk
300													Biobränslen, torv mm
200													Kol och koks
200													Naturgas, stadsgas
100													Råolja och oljeprodukter
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
* Enligt den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften, vilket innebär att omvandlingsförluserna ingår.
** Inklusive vindkraft t o m 1996,

Figur 1-2 Energitillförsel per energibärare (exklusive import och export av el).

1 I energisektorns utsläpp ingår utsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion, rafﬁnaderier, in- dustrins förbränning samt bostäder och service inkl. förbränning inom jordbruk, skogsbruk och ﬁske.

2 I energisektorns utsläpp ingår utsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion inkl. rafﬁnaderier,
industrins förbränning samt bostäder och service inkl. förbränning inom jordbruk, skogs-
bruk och ﬁske.	1. Sammanfattning	7

Transporternas omfattning och transportsek- torns energianvändning ökar kontinuerligt vilket lett till att utsläppen av växthusgaser från sektorn har ökat med 10 % under perioden 1990 till 2003. Inrikes persontransporter har ökat med 12 % och godstransporterna med drygt 14 % mellan 1990 och 2002. För gods på väg är ökningen 25 %. Den kraftiga ökningen av framför allt godstranspor- ter avspeglas i att dieselförbrukningen ökat med över 50 % sedan tidigt 90-tal med åtföljande ut- släppsökningar.Utsläppen från persontraﬁken har ökat i en lägre takt pga att fordonsparken blivit mer bränsleeffektiv än den var år 1990. Lågin- blandning av etanol i bensin har lett till att an- vändningen av etanol som motorbränsle ökat med nästan 600 % mellan år 2001 och 2004. År 2004 stod dock bioetanol fortfarande bara för 2 % av transportsektorns energianvändning.

Utsläppen från internationella bunkerbränslen som används för utrikes sjöfart och utrikes ﬂyg uppgick år 2003 till ca 7,2 miljoner ton koldi- oxidekvivalenter vilket är en fördubbling sedan år 1990. Utsläppsökningen beror främst på ökad bunkring för internationell sjöfart.

Densvenskaindustristrukturenkännetecknasdels av råvaru- och energibaserade verksamheter inom skogsindustri och metallframställning och dels av kunskapsbaserade verksamheter inom kemisk in- dustri och verkstadsindustri. Produktionsutveck- lingen inom verkstadsindustrin samt delar av den kemiska industrin har varit högre än i den övriga industrin, vilket inneburit att energiintensiteten för hela industrisektorn har minskat. Utsläppen från industrins förbränning har dock under perio- den legat stabilt kring 11-12 miljoner ton koldiox- id sedan år 1990. Utsläppen från industriprocesser härrör främst från användning av koks i masugnar, användning av dolomit och kalksten vid tillverk- ning i mineralindustrin samt användning av kol vid reduktion av koppar. Utsläppen har varierat med industrins konjunktursvängningar. År 2003 var ut- släppen knappt 6 miljoner ton koldioxidekvivalen- ter vilket är 4 % högre jämfört med år 1990.

Avfallssektorns utsläpp domineras av metanut- släpp från avfallsdeponier Mängden hushållsav- fall har under senaste 10-årsperioden ökat med ca 2 % per år, men mängden som läggs på deponi har minskat p.g.a. ökad energiutvinning och ma- terialåtervinning. Dessutom ökar insamlingen av deponigas och år 2003 utvanns motsvarande ca 440 GWh ur insamlad gas. Detta har samman- taget resulterat i 32 % lägre metanutsläpp från avfall år 2003 jämfört med 1990.

Jordbrukets ekonomiska betydelse är begränsat. Värdet av Sveriges jordbruksprodukter, inklusive direktstöd, motsvarade 2003 mindre än 1 % av landets BNP. Den odlade arealen har minskat och antalet mjölkkor har minskat med ca 15 % den se- naste tioårsperioden. De samlade utsläppen från jordbruket har minskat med 9 % sedan år 1990. Jordbruket är dock fortfarande den största källan till utsläpp av metan och dikväveoxid.

En stor del av Sveriges landareal är skog. Skogs- avverkningen ökade kraftigt mellan år 1990 och 2004, samtidigt som tillväxtnivån steg måttligt, vilket innebar att den ökning av virkesförrådet som förekom avtog under perioden. Kolsänkan från sektorn markanvändning, förändrad markan- vändning och skogsbruk (LULUCF) uppgick år 2003 ändå till 21,5 miljoner ton koldioxid.

1.2Styrmedel och åtgärder

Den svenska klimatstrategin har successivt ut- vecklats sedan slutet av 1980–talet genom beslut som fattats inom ramen för miljö-, energi- och transportpolitiken. Den gällande svenska klimat- strategin beslutades år 2002 då också Kyotopro- tokollet ratiﬁcerades.

Den svenska klimatstrategin bygger på ett ﬂer- tal styrmedelsinsatser. De styrmedel som är av betydelse för de svenska växthusgasutsläppen har i många fall införts i delvis annat syfte än att minska utsläppen. Utvärderingar av styrmedlen möter därför svårigheter. Förutom att styrmed- len kan vara avsedda för ﬂera samhällsmål är det en stor utmaning att separera effekter av enskil- da styrmedel eftersom styrmedlen ofta samver- kar med varandra och med andra förändringar i omvärlden.

Sektorsövergripande styrmedel

Flera av styrmedlen inom den svenska klimatstra- tegin påverkar ﬂer än en sektor. Det är bl.a.

•Energi- och koldioxidskatterna,

•EU:s system för handel med utsläppsrätter,

•Statligt stöd till lokala investeringsprogram (LIP, Klimp).

Energi- och koldioxidskatterna redovisas under energisektorn respektive transportsektorn. Från och med den 1 januari 2005 deltar Sverige i EU:s gemensamma handelssystem för utsläppsrätter. Andra utsläppsbegränsande styrmedel för anlägg- ningar som ingår i den handlande sektorn bidrar i

81. Sammanfattning

och med införandet av handelssystemet enbart till att omfördela utsläppen mellan anläggningarna. Utsläppen från de verksamheter som innefattas i handelssystemet utgjorde år 2000 knappt 30 % av de totala svenska utsläppen av växthusgaser. Den svenska grundprincipen för tilldelningen till be- ﬁntliga anläggningar under perioden 2005-2007 baseras på de genomsnittliga historiska utsläp- pen under perioden 1998-2001. Råvarurelatera- de utsläpp har dock tilldelats utsläppsrätter mot- svarande den prognostiserade utsläppsökningen. Sammantaget delar Sverige ut ca 23 miljoner ton utsläppsrätter per år under perioden 2005-2007. Fördelningsplanen för perioden 2008-2012 ska fastställas under år 2006.

LIP (Lokala investeringsprogrammet för en eko- logisk hållbar utveckling) och Klimp (Lokala inves- teringsprogram för klimatåtgärder) är två statliga stödprogram till kommunerna som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. LIP-bidrag, med upp till en tredjedel av investeringskostnaden,gavs i perioden 1998-2002 och innefattade många åtgär- derförminskadklimatpåverkan.Totaltberäknas2,7 miljarder kronor komma att betalas ut för klimatre- laterade åtgärder inom LIP. Sammantaget bedöms LIP-projekten reducera utsläppen med upp till 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år fram till och med år 2004. Från år 2003 ersattes LIP med Klimp som är dedicerat för klimatbegränsande åt- gärdsprogram. Klimp-anslaget på drygt 1 miljard kronor beräknas leda till minskade utsläpp på upp till 0,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.

Energisektorn exklusive transporter

Inom energisektorn har införts en rad styrme- del som leder till minskade utsläpp av koldioxid. Styrmedlen är främst riktade mot en ökad ener- gieffektivisering, minskad användning av energi och ökad andel förnybar energi. Till de viktigaste styrmedlen hör:

•Energi- och koldioxidskatter,

•Elcertiﬁkatsystemet.

Dagens energiskattesystem baseras på en kombi- nation av koldioxidskatt, energiskatt på bränsle, effektskatt på kärnkraft och konsumtionsskatt på el. Skatt på energi och användning av el har fun- nits sedan 1950-talet. Biobränslen har inte be- skattats och energiskattesystemet stimulerade på så sätt användningen av biobränslen redan före 1990. Koldioxidskatten infördes 1991 och har därefter successivt höjts. Idag är nivån 91 öre/kg CO2. Vissa undantag förekommer. Förändringar-

na av energi- och koldioxidskattenivåerna sedan 1990 har gett starka ekonomiska incitament för utbyggnad och ökad användning av biobränslen för fjärrvärmeproduktion, samt ersättning av olja med biobränsle, fjärrvärme och värmepumpar vid enskild uppvärmning.

Elcertiﬁkatsystemet är ett stödsystem för för- nybar elproduktion som infördes i Sverige 1 maj 2003 och som successivt ersätter tidigare investe- ringsstöd. Målet är att öka förnybar elproduktion i Sverige från 2002 till 2010 med 10 TWh. Under elcertiﬁkatsystemets två första år har den förny- bara elproduktionen i Sverige ökat med cirka 4 TWh. Till största delen genom konverteringar från fossila bränslen till biobränslen och en ökad användning av beﬁntlig elproduktionskapacitet inom biokraftvärmeanläggningar. Däremot har ännu inte några större nyinvesteringar i produk- tionskapacitet genererats.

Samlad effekt av ekonomiska styrmedel i energisektorn exklusive transporter

Många styrmedel samverkar direkt eller indirekt med andra styrmedel. Därför har de samman- tagna effekterna på koldioxidutsläppen i Sverige från ekonomiska styrmedel3 som införts mellan 1990 och 2005 i energisektorn utvärderats.Till år 2010 beräknas de införda styrmedlen minska ut- släppen med 10 miljoner ton koldioxid och till år 2020 med 38 miljoner ton koldioxid (ﬁgur 1-3). Att utsläppen med 1990 års styrmedel ökar så markant till år 2020 i modellberäkningen beror på antagandet att kärnkraften fasas ut efter 40 års drift och ersätts med främst naturgas.

Miljoner ton CO2-ekvivalenter
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
	Utsläpp med 1990 års ekonomiska styrmedel
	Utsläpp med införda ekonomiska styrmedel efter 1990

Figur 1-3 Utsläppsutveckling i energisektorn exkl. transporter med införda ekonomiska styrmedel jämfört med scenario för 1990 års styrmedel.

3 Med ekonomiska styrmedel avses i detta fall skatter, investerings- och driftsstöd, elcertiﬁ- katsystemet samt EU:s handelssystem för utsläppsrätter. LIP och Klimp ingår dock inte.

1. Sammanfattning	9

Industriprocesser

Få av dagens styrmedel påverkar utsläppen från industriprocesser. En kommande EU-gemensam förordning om att begränsa utsläppen av ﬂuore- rade växthusgaser (F-gaser) bedöms för Sverige leda till minskningar med ca 0,15 miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2010 och 0,4 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter till år 2020. Miljö- balkens regler för tillståndprövning av stora an- läggningar spelar också en viss roll för att minska utsläppen från industriprocesser. Tillämpningen av miljöbalken beräknas komma att minska ut- släpp av PFC från aluminiumtillverkning med åt- minstone 0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Transporter

Höjningar av drivmedelsskatterna i Sverige har haft en dämpande effekt på utsläppsökningen från transporter. Enligt modellberäkningar leder skattehöjningarna från 1990 till att utsläppen av koldioxid från bilar år 2005 blir mellan 1,5 och 3,2 miljoner ton lägre jämfört med om drivme- delsskatten behållits på 1990 års nominella nivå. Ungefär 25 % av nybilsförsäljningen i Sverige utgörs av s.k. förmånsbilar där arbetsgivaren äger bilen medan arbetstagaren disponerar bilen och skattar för denna förmån. Dessa bilar är i genom- snitt tyngre och har högre bränsleförbrukning jämfört med den övriga bilparken. År 1997 inför- des en skatt på fritt drivmedel för personer med förmånsbil. Denna skatt beräknas ha minskat ut- släppen av koldioxid med 0,2 miljoner ton/år. År 2002 infördes en skattestimulans för miljöanpas- sade förmånsbilar.

Sedan år 2004 är koldioxidneutrala drivmedel befriade från koldioxidskatt och energiskatt i Sve- rige. Skattebefrielsen gäller fram till och med år 2008. Resultatet är att nästan all bensin som säljs i Sverige nu innehåller 5 % etanol.Användningen av biodrivmedel har ökat från 0,7 % av den totala bensin- och dieselanvändningen år 2002 till 2 % år 2004 räknat i energiinnehåll och ökningen har fortsatt under år 2005. Utsläppsminskningen bedöms totalt komma att uppgå till cirka 0,6 mil- joner ton koldioxidekvivalenter per år till år 2005 och ligga kvar på den nivån till 2010.

Avfall

Deponeringen av organiskt avfall började minska från mitten av 1990-talet efter att krav på kom- munal avfallsplanering och producentansvar för ett antal olika varugrupper införts t.ex. förpack- ningar, returpapper, kontorspapper och däck. År

2000 infördes en skatt på deponerat avfall och därefter har förbud mot deponering av utsorte- rat brännbart och organiskt material införts. In- samling av metangas från deponier för energiut- vinning startade i slutet av 1990-talet med stöd av investeringsbidrag och genom att åtgärden i många fall visade sig vara lönsam.

Deponering av hushållsavfall har sammantaget minskat med nästan 70 % sedan år 1993. Stora delar går istället till förbränning med energiutvin- ning. Även biologiska behandlingsmetoder som rötning och kompostering har ökat i omfattning. Införda styrmedel på avfallsområdet uppskattas minska metanavgången från deponier med 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2010 och för år 2020 uppgå till 1,9 miljoner ton.

Jordbruk

Det saknas i nuläget styrmedel inom jordbrukssek- torn som är direkt riktade mot att minska utsläpp av metan och dikväveoxid. Men EU:s gemensam- ma jordbrukspolitik har betydelse för jordbrukets omfattning, inriktning och lönsamhet. Nuvarande utformning av stöden minskar utsläppen av växt- husgaser från jordbruket. Jordbruksverket arbetar också sedan 1980-talet med ett åtgärdsprogram för att minska förlusterna av växtnäring vilket också minskar avgången av metan och dikväveox- id från gödselhantering och jordbruksmark.

Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk

Inom skogsbruket ﬁnns lagstiftning som indirekt påverkar skogsbruket till ökad kolinlagring.Skogs- skötselbestämmelserna bidrar till brukningsme- toder som minskar emissioner av växthusgaser. Nya skogsreservat inklusive frivilliga avsättning- ar bidrar till ökat kolförråd i skogsbiomassa. I Sverige är målsättningen att ytterligare 900 000 hektar skog ska skyddas till år 2010 jämfört med 2000 då de totala avsättningarna uppgick till ca 850 000 hektar produktiv skogsmark.

Kyotoprotokollets projektbaserade ﬂexibla mekanismer

Sverige har engagerat sig i arbetet med Kyotopro- tokollets ﬂexibla mekanismer för att åstadkomma kostnadseffektiva utsläppsreduktioner, vinna tidi- ga erfarenheter och bidra till att mekanismerna ut- vecklas till trovärdiga klimatpolitiska instrument. Svenska staten deltar i två multilaterala CDM/ JI4-fonder,Prototype Carbon Fund (PCF) ochTes- ting Ground Facility (TGF) och satsar på SICLIP

4 Clean Development Mechanism/Joint implementation

10 1. Sammanfattning

(Swedish International Climate Investment Pro- gram) som är ett CDM/JI-program. De samman- lagda investerade medlen i fonderna och i SICLIP bedöms leda till förvärv av utsläppsreduktionsen- heter under perioden 2008-2012 motsvarande cirka 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter, dvs. ca 1 miljon ton koldioxidekvivalenter per år.

1.3Prognoser och de sammantagna

effekterna av politik och åtgärder

Prognoser

En prognos över utsläpp och upptag av växthus- gaser med fokus på åren 2010 och 2020 har ta- gits fram. Prognosen baseras på de styrmedel som har antagits av riksdagen t.o.m. år 20045. De to- tala utsläppen av växthusgaser år 2010, exklusive sektorn markanvändning,förändrad markanvänd- ning och skogsbruk (Land Use, Land-Use Change and Forestry, LULUCF), bedöms ligga 1 % läg- re än 1990 års nivå vilket indikerar att Sveriges åtaganden enligt Kyotoprotokollet och EU:s bör- defördelning kan uppfyllas med enbart redan in- förda styrmedel. Om Sverige redovisar LULUCF endast enligt den obligatoriska artikel 3.3 erhålls ett tillskott av utsläpp och nettoutsläppen ham- nar enligt prognosen och särskilda beräkningar för LULUCF sektorn i nivå med Sveriges åtagan- de. Om Sverige väljer att dessutom redovisa ut- släpp och upptag från LULUCF enligt artikel 3.4 i Kyotoprotokollet kan Sverige istället uppvisa en reduktion av utsläppen och nettoutsläppen ham- nar då markant under landets åtagande.

Efter år 2010 bedöms utsläppen öka vilket främst beror på antagandet att de svenska kärn- kraftverken stängs efter 40 års livslängd och då huvudsakligen ersätts med naturgas. Förväntad ökning av vägtransporter med tunga lastbilar bidrar också till utsläppsökningen.

Utsläppsutvecklingen skiljer sig åt mellan olika samhällssektorer. Figur 1-4 visar historiska ut- släpp, samt prognosen för utsläpp av växthusga- ser från olika sektorer.

Miljoner ton CO2-ekvivalenter
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020


Energisektorn exkl. transporter		Transporter
Energisektorn exkl. transporter		Transporter
Industrins processer inkl. Fgaser			Jordbruk
Industrins processer inkl. Fgaser			Jordbruk
Avfall	Lösningsmedel och andra produkter
Avfall	Lösningsmedel och andra produkter

Figur 1-4 Utsläpp av växthusgaser per sektor (exklusive

LULUCF) under åren 1990-2020.

Koldioxid är den växthusgas som enligt prog- nosen ökar mest mätt i absoluta tal. Samtidigt förväntas utsläppen av metan och dikväveox- id minska vilket dämpar den sammanlagda ut- släppsökningen betydligt. Utsläppen av ﬂuorera- de växthusgaser bedöms öka under prognosperio- den men dessa fortsätter svara för en liten andel av de totala växthusgaserna.

De totala utsläppen av växthusgaser från ener- gisektorn exklusive transporter bedöms minska med ca 5 % mellan åren 1990 och 2010 men förväntas öka med ca 4 % till år 2020 jämfört med 1990. Utsläppen av växthusgaser från el- och fjärrvärmeproduktion inklusive rafﬁnaderier väntas öka med 36 % till år 2010 och med 73 % till år 2020 jämfört med 1990 års utsläppsnivå. Den största ökningen bedöms komma efter år 2010 och beror på en förväntad ökad produk- tion i naturgasbaserade kraftvärmeverk och kon- densanläggningar. Utsläppen från elproduktion väntas mer än fördubblas till år 2010 och bli tre gånger högre år 2020 jämfört med 1990 främst beroende på att kärnkraftsverket antas tas ur drift efter 40 års livslängd och ersättas med fram- för allt naturgasbaserad elproduktion. Även ut-

Tabell 1-2 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från 1990 till år 2020 per gas (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

Växthusgas/år	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Koldioxid	56,3	56,0	56,6	58,3	60,0	63,7	4 %	13 %
Metan	6,5	5,5	5,2	4,5	4,1	3,8	-32 %	-42 %
Dikväveoxid	8,9	8,2	8,2	8,0	8,2	8,3	-9 %	-7 %
Fluorerade växthusgaser	0,55	0,84	0,82	0,79	0,82	0,85	43 %	53 %
Totala utsläpp (exkl. LULUCF)	72,2	70,6	70,8	71,5	73,1	76,6	-1 %	6 %

5 Enligt UNFCCC:s deﬁnition utgör denna prognos en så kallad prognos “med åtgärder”.

1. Sammanfattning	11

släppen från rafﬁnaderier väntas öka. Utsläppen från bostads- och servicesektorn väntas minska med 56 % mellan åren 1990 och 2010. Efter år 2010 väntas utsläppen minska långsammare och år 2020 bedöms de ligga ca 70 % under 1990 års nivå. Utsläppen från industrins förbränning beräknas öka med 8 % fram till år 2010 för att sedan stabiliseras.

De samlade utsläppen från industriprocesser inklusive ﬂuorerade gaser bedöms öka med 8 % till år 2010 respektive 12 % till år 2020 jämfört med 1990 års nivå. Det är främst koldioxidut- släppen som beräknas öka på grund av antagen hög tillväxttakt i järn- och stålindustrin. Även ut- släppen från cementindustrin väntas öka.

Utsläppenfråntransportsektornberäknasiprog- nosen öka med drygt 19 % under perioden 1990- 2010 och med 32 % mellan år 1990 och 2020. Den totala ökningen av utsläppen beror främst på ökade godstransporter med tunga fordon.

Utsläppen av växthusgaser från avfallssektorn bedöms fortsätta minska för att år 2010 vara 56 % lägre än 1990 års nivå. År 2020 väntas utsläppen ligga 76 % under 1990 års nivå. Det är den mins- kande mängden organiskt avfall till deponi som bedöms leda till utsläppsreduktionen.

Utsläppen från jordbrukssektorn beräknas fort- sätta att minska för att år 2010 vara 16 % lägre jämfört med 1990 års nivå. Metan väntas minska med 10 % och dikväveoxid med 18 %. Färre nöt- kreatur bidrar till lägre metanavgång.Minskad an- vändning av mineralgödsel, mindre areal odlade organogena jordar, reducerad kväveutlakning och övergång till ﬂytgödselhantering minskar dikvä- veoxidutsläppen.

Utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) har prognostiserats för åren 2005, 2010, 2015 och 2020 (se tabell 1-3). Avverk- ningen har under senare år ökat kraftigt till följd av stigande efterfrågan på skogsindustriproduk- ter. I antagandena för prognosen beräknas av- verkningen ligga på den högsta nivån för vad som anses hållbart. Nettoupptagen av växthus- gaser minskar därför under perioden fram till år 2020.

Tabell 1-3 Prognos över utsläpp och upptag av växthusgaser från LULUCF (miljoner ton koldioxid)

	2005	2010	2015	2020
Upptag i skogsbiomassa	17,7	17,2	14,0	10,9
Utsläpp från jordbruksmark	3,8	3,8	3,8	3,8
Nettoupptag	13,9	13,4	10,2	7,1

Miljoner ton CO2-ekvivalenter

88,6	Upp
88,6	till 2
	10
	LIP
	o
	Klimp
		0,4	3,3
			3,3
	Energi	Industri		1,4
	sektorn	processer		71,5
			Transport	Avfalls
			sektorn	Avfalls
				sektorn

Utsläpp med	Utsläpp
1990 års styrmedel	enligt prognos

Figur 1-5 Sammantagna effekter år 2010 av införda styrmedel jämfört med 1990 års styrmedel.

Sammantagna effekter av styrmedel och politik

Effekter av enskilda styrmedel eller grupper av styrmedel i energisektorn, industriprocesser, transportsektorn och avfallssektorn har analyse- rats, kvantiﬁerats och redovisas i kapitel 4. Utöver dessa sektorspeciﬁka styrmedel och åtgärder har sektorsövergripande styrmedel (LIP och Klimp) uppskattats. Det kan ﬁnnas ett visst överlapp mellan effekterna av sektorspeciﬁka respektive sektorsövergripande styrmedel och åtgärder (LIP och Klimp) men detta har inte kunnat kvantiﬁ- eras.

Sammantaget bedöms de kvantitativt utvärdera- de styrmedlen ge upp till 17 miljoner ton koldioxi- dekvivalenterlägre utsläpp år 2010 respektive upp till 47 miljoner ton lägre utsläpp år 2020 jämfört med ett scenario där 1990-års styrmedel behållits under hela perioden. Detta motsvarar en minsk- ning av utsläppen med ca 65 %. Effekterna från varje sektor och de sektorsövergripande styrmed- len LIP och Klimp framgår av ﬁgur 1-5.

1.4Sårbarhetsanalys, klimateffekter och

anpassningar

Sedan den förra nationalrapporten (2002) har nya klimatscenarier tagits fram som bygger på några av de av IPCC använda scenarierna. Dessa beskriver tänkbara klimatförändringar för Sveri- ge från perioden 1961-1990 till perioden 2071- 2100. I scenarierna ökar Sveriges årsmedeltem- peratur med mellan 2,5 och 4,5°C. Vegetations- periodens längd beräknas öka med mellan en och två månader, längst i söder uppemot tre månader. Nederbörden förväntas öka mellan 5 och 25 %

12 1. Sammanfattning

under det närmaste seklet med den största ök- ningen i norra Sverige under vintern. Södra Sveri- ge får emellertid minskad nederbörd sommartid. Nederbördens intensitet förväntas öka både där den totala nederbörden ökar, men även där ne- derbörden minskar.

Variationerna i temperatur beräknas minska under vintern, främst genom att extremt kalla perioder förväntas minska kraftigt. På somma- ren gäller det omvända, att dygnsvariabiliteten kan öka något, på grund av en ökning av extremt varma perioder.

Klimateffekter och sårbarhetsanalys

Avrinningen väntas öka i Sverige som helhet, främst under höst och vinter, med ökad risk för översvämningar. Historiskt har bebyggelsen loka- liserats till säkra och goda klimatlägen, men un- der de senaste årtiondena har detta inte beaktats i samma omfattning. Nya byggnader har place- rats inom områden som riskerar att utsättas för översvämningar, ras och skred. Detta gäller sär- skilt områden vid sjöar och vattendrag.

Temperaturhöjningen minskar behovet av energi för uppvärmning. Eftersom årets och dyg- nets minimitemperatur väntas stiga minskar be- hovet av toppkapacitet för särskilt kalla tillfällen. Den svenska maximiförbrukningen av el kan re- duceras med ca 1500 MW (motsvarar två mindre kärnreaktorer) vid en lindring av den strängaste vinterkylan med 4°C. Elproduktionen från vat- tenkraft väntas öka och få en jämnare produktion över året, men det ändrade avrinningsmönstret i kombination med möjliga förändringar i extrem- väder ökar kraftverksdammarnas sårbarhet. En ökad förekomst av extremväder ökar risken för allvarliga störningar på eldistributionen men kon- sekvenserna kan minskas med robustare elled- ningar och nedgrävning av ledningar.

Detemperaturökningarsomprojicerasförslutet av 2000-talet, motsvarar en förskjutning av vege- tationszonerna med mellan 100 och 500 km. De åtföljande ekologiska effekterna bedöms bli be- tydande. För skogsbruket och jordbruket kan de positiva effekterna komma att överväga de nega- tiva då avkastningen ökar med längre växtsäsong och ökad koldioxidhalt. Omfattningen av tänk- bara skadeeffekter är svårbedömd men med an- passad förädling, grödo- och trädslagsval samt od- lings- och skötselmetoder bör sårbarheten kunna förebyggas och positiva konsekvenser utnyttjas. I stort sett hela landet bortsett från de allra högsta fjällmassiven hamnar på längre sikt under

trädgränsen och den samlade kalfjällsarealen blir mindre än någonsin efter den senaste istiden. Detta bedöms få stora konsekvenser för ekosyste- men och för födotillgång för ﬂera arter bl.a. ren, lämmel och den i Sverige redan utrotningshotade fjällräven.

Anpassningsåtgärder

Det är angeläget att anpassa samhället till ett för- ändrat klimat eftersom det, även om massiva åt- gärder för utsläppsminskningar sätts in nu, redan är för sent att helt undvika en klimatförändring. En statlig utredning tillsattes sommaren 2005 med uppgift att bl.a. lägga förslag på hur samhäl- let kan bli mer robust inför en framtida klimat- förändring. Ett antal andra initiativ har också ta- gits.En förädlingsstrategi för skogsbruket som tar hänsyn till förväntade klimatförändringar har ut- vecklats. Vissa kommuner har ändrat regelverket för fysisk planering och bebyggelse så att hänsyn skall tas till framtida extrema vattennivåer och ﬂöden. En översyn av vattenkraftdammarnas för- måga att klara höga ﬂöden med beaktande av kli- matförändringen pågår och säkerhetsmarginaler- na ökas ytterligare vid ombyggnation, där det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

1.5Finansiellt stöd och tekniköverföring

Det övergripande målet för svensk biståndspoli- tik är fattigdomsbekämpning.Att minimera nega- tiv miljöpåverkan och klimatförändringar och att minska konsekvenserna av dessa ﬁnns som en in- tegrerad del i detta övergripande mål. Öronmärk- ning av biståndsresurser för speciﬁkt klimatrela- terade insatser förekommer därför i mycket liten utsträckning. Det svenska biståndet inom klimat- området ska bidra till åtgärder som förebygger el- ler minimerar utsläpp av växthusgaser, minskar fattiga länders och människors sårbarhet för kli- matförändringar och stärker deras förutsättningar att anpassa sig till ett förändrat klimat.

I december 2003, antog Sveriges riksdag en ny politik för global utveckling inspirerad bl.a. av FNs milleniedeklaration och av miljökonferen- serna i Stockholm, Rio de Janeiro och Johannes- burg. Enligt denna politik skall Sverige bl.a.verka för öppna och rättvisa handelsregler och bidra till utvecklingen av det lokala näringslivet i u-länder. Sveriges totala biståndsbudget har ökat markant under de senaste åren och var 0,8 % av BNI under perioden 2000-2003, vilket är en hög nivå i jäm-

1. Sammanfattning	13

förelse med övriga OECD-länder. Biståndet har därefter ökat ytterligare och för år 2006 kommer att uppgå till 1 % av beräknad BNI. Sverige är ett av de få länder som uppfyller 0,7 %-målet.

Omkring en tredjedel av Sveriges klimatrela- terade bistånd ges via multilaterala organisatio- ner främst den Globala miljöfonden (Global En- vironment Facility, GEF), men också till fonden för de minst utvecklade länderna (LDC fund). I december 2004 beslutades om bidrag på 10 mil- joner kronor till ”Special Climate Change Fund” (SCCF) inom GEF. Sverige ger också ﬁnansiellt stöd till Världsbankens konsultfonder, regionala utvecklingsbanker och fonder samt till FN:s mil- jöprogram. Sverige ger även bidrag till ett antal andra organisationer däribland Consultative Group for International Agriculture Research (CGIAR), International Union for the Conserva- tion of Nature (IUCN), Asian Institute of Tech- nology och World Maritime University.

Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete ge- nomförs huvudsakligen av Styrelsen för inter- nationellt utvecklingssamarbete (Sida), i dialog med samarbetslandet och med utgångspunkt i de behov samarbetslandet identiﬁerar och samman- ställer i sin fattigdomsstrategi. Då Sverige beslu- tar om verksamhetsområden i ett samarbetsland beaktas alltid att insatserna ska bidra till hållbar utveckling. Det svenska bilaterala stödet växer men andelen som går till enskilda projekt eller program krymper. Denna utveckling minskar möjligheterna att styra hur resurserna används och att bedöma vilket stöd som är relevant ur kli- matsynpunkt. Det svenska klimatrelaterade bila- terala stödet under perioden 2000-2003 uppgick till knappt 7 miljarder kronor inklusive krediter på knappt 1 miljard. Cirka hälften av det stödet gick till åtgärder för att minska utsläpp eller öka upptag av växthusgaser, drygt 30 % till anpass- ning, främst för kapacitetsuppbyggnad, och 20 % till övriga aktiviteter som till exempel stöd till ut- vecklandet av miljölagar, regelverk och luftmiljö- frågor.Ungefärentredjedelavdetbilateralastödet går till de minst utvecklade länderna (MUL).

Inom Sverige har det tagits ﬂera olika initiativ för att ge ny och förbättrad teknik stor spridning och för att ge möjligheter för olika aktörer att utbyta erfarenheter och kunskap om hur tekniker kan an- vändas i olika sammanhang. Till exempel ﬁnan- sierar Sverige i samarbete med UNEP projektet Green House Gas Emission Reduction from Indu- stry in Asia-Paciﬁc (GERIAP). Svenska Exportkre- ditnämnden (EKN) har som mål att bidra till en

hållbar utveckling.Som ett led i detta arbete,inför- de EKN ett miljöklassiﬁceringssystem år 2002 och kräver miljökonsekvensbeskrivning för samtliga exportprojekt med risk för negativ miljöpåverkan. Klimathänsyn är ett viktigt kriterium vid gransk- ningen. EKN tillhandahåller garantier för 50-100 miljarder kronor. Nya garantier om 20 miljarder kronor tillkom år 2004. En stor del av exportaffä- rerna som garantierna avser bidrar direkt eller indi- rekt till att möta klimatkonventionens mål.

1.6Forskning och systematisk

observation

Under perioden 2002-2005 har tilldelningen av offentliga medel till klimatrelaterad forskning i Sverige uppgått till drygt 400 miljoner kro- nor per år, huvudsakligen ﬁnansierad via statliga forskningsråd, stiftelser och myndigheter. Sveri- ges regering betonar, i den forskningsproposition som presenterades 2005, vikten av forskning re- laterad till klimatproblemet. Ett samhällsveten- skapligt institut, ett antal centrumbildningar och forskarskolor med klimatinriktning har startat ge- nom samverkan och samﬁnansiering mellan uni- versitet och näringsliv.

Klimatrelaterad forskning

Svensk klimatrelaterad forskning spänner över ett brett område. Forskningen relaterad till klimat- processer och klimatsystem fokuserar på frågor om Östersjön, skogens roll i klimatsystemet och fjällens ekosystem som ”early warning” i ett för- ändrat klimat. Den svenska klimatmodelleringen har vidareutvecklats mot alltmer integrerade mo- deller som tar hänsyn till den hydrologiska cy- keln, vegetation, moln, strålning, mm.

Mer fokus har lagts på socioekonomisk och åt- gärdsforskning. Den socioekonomiska forskning- en omfattar bl.a. internationell utveckling av kli- matfrågan, marknadsbaserade styrmedel, indi- videns och organisationers förhållningssätt och uppfattning om åtgärder. Forskningen om åtgär- der för att minska utsläppen handlar i första hand om att utveckla ny teknik för effektivisering och utnyttjande av förnybar energi.

Under perioden har två större satsningar av- slutats, dels det svenska klimatmodelleringspro- grammet SWECLIM och dels det EU-stödda Miljö- och Rymdinstitutet, vilket ﬁnansierade en del av den svenska effektforskningen i nordligaste Sverige.

14 1. Sammanfattning

Systematisk observation

Sverige har genom en rad nya aktiviteter ökat sitt bidrag till det globala ”Global Climate Observing Systems” (GCOS) och bidrar med långsiktiga ob- servationer och mätningar av temperatur, neder- börd, våghöjd, isläggning, glaciärvariationer m.m. Sverige bidrar också till det europeiska European Space Agency för observationer med global, regi- onal och nationell täckning med mätning från sa- tellitbaserade system. Sverige deltar aktivt i ”Im- plementation Plan for the Global Observing Sys- tem for Climate in Support of the UNFCCC”.

1.7Information

Växthuseffekten är ett välkänt begrepp för svens- ka folket och kunskaperna om denna har ökat. Drygt nio av tio personer vet att förbränning av fossila bränslen är en huvudorsak till växthus- effekten. Attityderna till att själv agera för att bromsa växthuseffekten har blivit mer positiv. Det ﬁnns också ökad vilja för såväl statlig styrning som frivilliga åtaganden för att begränsa växthus- effekten.

Den stora kunskapsökningen hos allmänheten skedde mellan år 2002 och 2003, då en natio- nell klimatinformationskampanj genomfördes. Kampanjen omfattade totalt 60 miljoner kronor. Sammanlagt över 100 aktörer inom myndigheter, kommuner, frivilligorganisationer och näringsliv deltog i kampanjens aktiviteter som omfattade annonsering i TV, på stortavlor och i dagspress samt övriga PR-aktiviteter. Faktamaterial och en särskild webbsida lanserades med fördjupning i klimatfrågan. Broschyrer om växthuseffekten översattes till engelska och de fem största invand- rarspråken.

För att ta tillvara det lokala engagemanget i kommunerna skall alla statliga bidrag till lokala åtgärdsprogram som minskar utsläppen av växt- husgaser (Klimp) innehålla folkbildnings- och in- formationsinsatser.

Allmänheten kan vända sig till ett antal statliga myndigheter och institutioner som Naturvårds- verket, Energimyndigheten, Konsumentverket, Hållbarhetsrådet och Statens meteorologiska och hydrologiska institut för att få information om klimatförändringens orsak och verkan, klimatar- betet och forskningen inom området.

1. Sammanfattning	15

2Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser

2.1Statsskick

Sverige är en representativ demokrati med 349 folkvalda ledamöter i riksdagen som väljs vart fjärde år. Riksdagens uppgifter är bl.a. att stif- ta lagar och fatta beslut om budget för statliga verksamhetsområden. Sveriges styrelsesätt inne- bär att de viktigaste politiska besluten rörande klimatpolitik och energipolitik fattas av riks- dagen.

Regeringen som styr landet har bl.a. att genom- föra riksdagens beslut, lägga nya förslag till riks- dagen (propositioner), styra den statliga förvalt- ningsverksamheten och företräda Sverige i Eu- ropeiska unionen. Regeringen styr Sverige med hjälp av ett kansli som består av Statsrådsbered- ningen, nio fackdepartement, en förvaltningsav- delning och EU-representation i Bryssel. Ansva- ret för klimatfrågorna och energifrågorna är från år 2005 samlade på ett miljö- och samhällsbygg- nadsdepartement.

Den svenska förvaltningen är organiserad i tre nivåer, central, regional och lokal. Den centra- la nivån består av ett stort antal centrala myn- digheter vars uppgift är att vara regeringens ex- pertorgan för speciﬁka frågor och att genomföra den politik som beslutats av riksdag och reger- ing. Myndigheterna har att övervaka och utvär- dera effekterna av politiskt fattade beslut.Ansva- ret för klimatfrågorna delas mellan ﬂera centrala myndigheter, främst Naturvårdsverket och Ener- gimyndigheten. Naturvårdsverket har ansvar att övervaka det nationella miljömålet för begrän- sad klimatpåverkan och Energimyndigheten har ansvar för att genomföra majoriteten av de ener- gipolitiska besluten.

För den regionala och lokala förvaltningen ﬁnns 21 länsstyrelser och 290 kommuner. Sve- riges kommuner har ett långtgående självstyre.

Kommunstyrelsen och fullmäktige väljs av kom- munmedborgarna vid särskilda val som samman- faller med valen till Riksdagen.

Regering och Riksdag beslutar om genomför- andet av klimatkonventionen och Kyotoproto- kollet. Länsstyrelserna och kommunerna spelar en särskild roll i klimatpolitiken genom att de utformar och genomför lokala planer för mark- användning, energihushållning, traﬁk och avfall. Svenska kommuner har varit mycket aktiva i det lokala Agenda-21 arbetet och många arbetar också aktivt med handlingsplaner för klimatåt- gärder.

Några särskilda institutionella strukturer har inte införts nationellt till följd av ratiﬁceringen av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Den beﬁntliga nationella förvaltningsstrukturen har visat sig vara väl fungerande för att fullgöra åta- gandena.

2.2Befolkning

Sveriges folkmängd passerade 9 miljoner under år 2004. Befolkningen har ökat med i snitt 0,35 % per år sedan år 1990. Till år 2020 beräknas folk- mängden stiga till 9,7 miljoner. Befolkningstäthe- ten är i snitt 22 invånare per km2 men varierar mellan 3 inv/km2 i norra Sverige till 100 inv/km2 i södra Sverige. Sveriges låga befolkningstäthet medför långa reseavstånd1.

Under 1900 talet fram till mitten av 1980-talet skedde en befolkningsﬂyttning från glesbygd till städer. Idag bor 84 % av befolkningen i tätorter, en nivå som varit stabil sedan år 1990.Sverige har i snitt 2 personer per hushåll vilket är lågt jämfört med andra länder.

1 Statistiska centralbyrån, BE 12 SM 0501

16 2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser

Tabell 2-1 Sveriges befolkningsproﬁl

	1990	1995	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2010	2015	2020
Folkmängd (miljoner)	8,59	8,84	8,88	8,91	8,94	8,98	9,01	9,06	9,27	9,49	9,72
0-17 år % av folkmängd)	21,9	22,3	21,8	21,8	21,7	21,6	21,6
>65 år(% folkmängd)	17,8	17,5	17,2	17,2	17,2	17,2	17,2
Boende per hushåll	2,14		2,01
Befolkningstäthet (inv/km2)	20,9	21,5	21,6	21,7	21,8	21,8	21,9

2.3Geograﬁ

Sverige är ett långsmalt land i sydsydvästlig/nord- nordostlig riktning beläget mellan 55 och 69 gra- der nordlig latitud samt mellan 12 och 23 grader östlig longitud på den skandinaviska halvön. Sve- rige är till stor del omgivet av hav. Drygt hälften av markytan är täckt av skog. Vatten, berg, öp- pen myrmark och jordbruk täcker ca en tiondel var. Ungefär 3 % av landarealen är bebyggd. En stor del av södra Sverige är låglänt med jordbruks- mark dominerande längst söderut.Den enda reel- la bergskedjan, med de högsta topparna på drygt 2000 möh, ligger i nordväst, längs gränsen till Norge.

Relativt stora landarealer består av ett tunt jordlager på berg. Den dominerande jordarten är urbergsmorän som lämpar sig för skogsproduk- tion. Jordbruksmarken är belägen på de marina avlagringar som ﬁnns. Under de senaste 50 åren har 25 % av jordbruksarealen successivt övergått i annan markanvändning, huvudsakligen skogs- mark.

Större delen av Sverige är som resultat av den senaste istiden utsatt för en landhöjning, som mest 85-90 cm/100 år i norra Sverige, som i syd- ligaste Sverige övergår till en landsänkning (ca 5- 10 cm/100 år). Landsänkningen bidrar till erosi- on längs kustlinjen då marken här utgörs av lätt- teroderade jordar. Denna kusterosion förstärks av pågående havsnivåhöjning till följd av ökad at- mosfärstemperatur.

Faktaruta Geograﬁ

Total area:	450 295 km2
varav landareal	410 335 km2
Avstånd nord/syd:	1572 km
Avstånd öst/väst:	499 km
Högsta berg:	Kebnekaise 2103 möh
Lägsta punkt:	-2,5 möh
Kustlinje:	Ca. 50 000 km
Markanvändning:	Skog 52 %, Berg 12 %, Sjöar/vat-
	tendrag 9 %, myrmark 9 %, jordbruk
	8 %, övrigt 10 %

2.4Klimatförhållanden

Sveriges närhet till norra Atlanten och med för- härskande sydvästliga till västliga vindar ger ett för latituden mycket milt klimat under vinterhal- våret. Lågtrycken ger ett tämligen nederbördsrikt klimat där nederbörden faller året om. Långa pe- rioder med torrt väder kan förekomma i samband med att högtryck styr lågtrycken norr och/eller söder om Sverige. Större delen av landet har ett kalltempererat klimat med ordentliga snövintrar. Medeltemperaturen i januari låg för perioden 1961-1990 på 0°C längst i syd medan de kallas- te dalgångarna i inre av norra Sverige hade -16 till -17°C. Under juli nådde medeltemperaturen som högst omkring 17°C i främst sydöstra Sverige.

Nederbörd faller året om, dock rikligast under sommar och höst. Eftersom de ﬂesta lågtryck- en rör sig in över landet från väster eller sydväst hamnar den mesta nederbörden i landets västra delar. I fjällen nära gränsen mot Norge faller lokalt 1500-2000 mm per år. I sydvästra Sverige återﬁnns landets blötaste bebodda områden med 1000-1200 mm per år som normalnederbörd. I övrigt ligger årsnederbörden i allmänhet på 500- 800 mm. Minst nederbörd faller dels på mindre öar längs Östersjön, dels i instängda dalgångar i fjälltrakterna med knappt 400 mm per år.

Under åren 1991-2004 har genomsnittstem- peraturen stigit nästan en grad jämfört med pe- rioden 1961-1990, med en antydan till en mer markant ökning i landets östra delar. Ökningen har varit allra störst under vintern med drygt två grader i landets mellersta och norra delar. Ök- ningen har varit minst under hösten med lokalt nästan oförändrad temperatur främst i sydvästra Sverige.

Nederbörden har också ökat i större delen av landet, på en del håll med 15-20 %. I östra delen av mellersta Sverige är ökningen dock nästan obe- ﬁntlig, vilket indikerar lite annorlunda lågtrycks- banor under de senaste 14 åren jämfört med 1961-1990. Nederbörden har ökat samtliga års- tider utom under hösten då den snarast minskat något i större delen av landet.

2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser	17

	°C
	1,2	%
	1,0		120
	0,8		110
	0,6		100
	0,4		80

Figur 2-1 Skillnad i		Figur 2-2 Förhållandet
årsmedeltemperatur 1991-		mellan årsmedelnederbörd
2004 jämfört med perioden		1991-2004 jämfört med
1961-1990 (°C).		perioden 1961-1990 (%).

Riktigt svåra stormar med mycket omfattan- de trädfällning är sällsynta och svårt att identi- ﬁera trender för. Den 8-9 januari 2005 inträf- fade dock en storm med orkanvindar i södra Sverige med den i särklass mest omfattande trädfällningen på 100 år. Perioden 1991-2004 har dock inte innehållit lika svåra stormar som under 1961-1990.

Energibehovet för uppvärmning av byggnader varierar med utomhustemperatur och vindförhål- landen och har varierat kraftigt under perioden 1990-2003. Detta illustreras i ﬁgur 2-3 med ett energiindex2 viktat efter befolkningens geograﬁs- ka fördelning. Åren 1990 och 2000 var mycket varma med ett uppvärmningsbehov som var 8 resp.9 %lägreängenomsnittetförperioden1966- 1995. År 1996 var uppvärmningsbehovet 4 %

Normaliserat värde
1,05
1,00
0,95
0,90
0,85	1	1992	3	1994	5	1996	7		9	2000		2002
1990	1		3		5		7	1998	9		2001		2003
1990	199		199		199		199	1998	199		2001		2003
Figur 2-3 Energiindex i perioden 1990-2003 för Sverige

viktat efter befolkningens geograﬁska fördelning.

över vilket resulterade i ökad bränsleanvändning och de högsta koldioxidutsläppen under hela pe- rioden sedan 1990.

2.5Ekonomi

Sveriges ekonomiska tillväxt var mycket svag un- der första delen av 1990-talet, men har sedan 1994 legat på 2-4 % årligen. Den snabbaste BNP- ökningen ägde rum under 1998-2000. År 2004 var den ekonomiska tillväxten 3,5 %, vilket är högst under 2000-talet. Befolkningstillväxten se- dan 1990 har varit avsevärt lägre än den ekono- miska tillväxten vilket har medfört en stabil väl- färdsökning mätt i BNP per invånare. Den privata konsumtionen är knappt 50 % av BNP och ökade som kraftigast åren 1996 till 2000 med en årlig tillväxt på knappt 3 %. Sedan år 2000 har hushål- lens konsumtion i genomsnitt haft en årlig till- växt med 1,7 %.

Exportens och importens andelar av BNP har ökat sedan år 1990. Idag står exporten för drygt 45 % av Sveriges BNP vilket är en ökning med nästan 20 procentenheter sedan år 1990. Den starka exporttillväxten innebar att Sveriges utri- keshandel visade ett överskott på 20 % för åren efter 1990. Investeringarna motsvarar idag 16- 17 % av BNP vilket är lägre än för många andra

Tabell 2-2 Makroekonomiska data för Sverige, 2000 års fasta prisnivå (miljarder kronor)3

	1990	1995	2000	2001	2002	2003	2004	Ökning 1990-	Ökning 2001-
								2004 %/år	2004 %/år
BNP	1 801,6	1 870,7	2 195,0	2 217,9	2 261,8	2 294,9	2 381,2	2,01	2,39
BNP/capita (kronor)	210 545	211 977	247 450	249 369	253 470	256 232	264 766	1,65	2,02
BNP/capita (USD 2000 PPP)	22 910	23 066	26 926	27 135	27 581	27 882	28 810	1,65	2,02
Privat konsumtion	930,5	921,3	1 078,4	1 082,8	1 098,0	1 114,9	1 138,6	1,45	1,69
Offentlig konsumtion	539,7	563,4	583,4	588,6	602,1	606,7	610,9	0,89	1,25
Export	477,6	659,6	1 012,1	1 016,7	1 029,1	1 080,9	1 196,2	6,78	5,57
Import	516,6	586,8	884,4	861,5	845,2	886,4	949,1	4,44	3,28
Bruttoinvesteringar	373,6	303,2	389,0	384,9	374,9	369,2	390,3	0,31	0,47

	2 Energiindex väger samman effekterna på byggnaders uppvärmningsbehov		3 Statistiska centralbyrån, Nationalräkenskaperna
	under ett år av soltimmar, vindförhållanden, temperaturer och byggnaders
	energitekniska egenskaper, läge och användningsområde.
18		2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser
18

TWh

700

600					Utrikes sjöfart och anv.
					för icke energiändamål


500					Förluster i kärnkraften



400					Omvandlings- och distributions
					Omvandlings- och distributions
					förluster, exkl. kärnkraft
					förluster, exkl. kärnkraft
300					Bostäder, service m m
					Bostäder, service m m


200					Inrikes transporter och


					utrikes flyg
100					Industri
100

0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000		2001		2002		2003
Figur 2-4 Total energianvändning i Sverige per sektor.
									Index, 1990=100
Tabell 2-3 Sveriges industristruktur som procentuella									140
andelar av BNP (2002)3									120
Sektor					% av BNP				100
Tillverkningsindustrin					20,8				80
Därav:									60
- kemisk industri					2,6				40
- Stål- och metallverk					1,0				20
- Skogsindustri					1,9				0	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
- Verkstadsindustri					9,6

										Total slutlig energianvändning									BNP

industriländer.Investeringarna ökade år 2004 efter tre år i följd med minskade investeringar.

Den internationella konjunkturen har stärkts de senaste åren och efterfrågan är gynnsam för svensk exportindustri som bedöms ha god kon- kurrenskraft. För den närmaste framtiden förvän- tas exporten fortsätta att växa, men i något lägre takt än de senaste åren. BNP tillväxten väntas fortsatt ligga på en relativt hög nivå.

Den svenska tillverkningsindustrin som står för 20 % av BNP är kapitalintensiv och starkt export- inriktad. Verkstadsindustri står för nästan hälften av produktionsvärdet.

2.6Energi

2.6.1 Energianvändning

Den totala energianvändningen i Sverige har varie- rat mellan 560 och 625 TWh sedan år 1990 med en svagt ökande trend. Den slutliga energianvänd- ningen står för cirka 65 % av den totala energian- vändningen, medan resten utgörs av omvandlings- och distributionsförluster, bunkeroljor för utrikes sjöfart och användning för icke-energiändamål4.

Under perioden 1990-1995 låg energiintensite- ten, räknat som energianvändning i förhållande

3 Statistiska centralbyrån, Nationalräkenskaperna

Tot slutlig energianvändning / BNP

Figur 2-5 Energiintensitet, totalt tillförd energi och BNP- utveckling.

till BNP, på en relativt stabil nivå. Från år 1995 började energiintensiteten sjunka.BNP ökar alltså snabbare än energianvändningen.

Sektorn bostäder och service står för nästan 40 % av Sveriges totala slutliga energianvändning. Merpartenavdetta(ca60 %)gårtilluppvärmning och varmvatten.Energianvändningen har varit re- lativt stabil sedan 1990 men fördelningen mellan olika energislag har förändrats. Användningen av oljeprodukter i sektorn har minskat från 40 till 25 TWh och ersatts med värmepumpar, fjärrvär- me och biobränsle. Hushållsel har ökat något och driftel för belysning, ventilation och apparater i servicesektorn har ökat med 45 %.

Industrin står för strax under 40 % av den slut- liga totala energianvändningen i Sverige. De tre mest energiintensiva branscherna5 står för två tredjedelar av den totala energianvändningen i industrisektorn.

El och biobränslen dominerar energitillförseln i industrisektorn med ca 35 % var år 2003.Använd- ningen av biobränslen har ökat något.Oljans andel var i genomsnitt 15 % mellan år 1990 och 2003. Transportsektorns energianvändning domineras helt av oljeprodukter. Inrikes transporter uppgick

5 Pappers- och massaindustrin, järn- och stål samt kemisk industri

4 Energianvändning för icke energiändamål består av bl.a. användning av oljor för plastpro- duktion.

2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser	19

TWh
200
180
160
140
120
100
80
60
40
20
0
1970	1972	1974	1976	1978	1980	1982	1984	1986	1988	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002

Figur 2-6 Slutlig energianvändning inom sektorn bostäder och service per energislag.

Övriga bränslen Biobränslen, torv m m

Fjärrvärme

Oljeprodukter

år 2003 till 23 % av landets totala slutliga energi- användning. Sektorn har successivt ökat sin andel av energianvändningen sedan år 1990, då den var knappt 21 %.

Produktionen i Sveriges rafﬁnaderier har ökat med drygt 10 % under det senaste decenniet, men energianvändningen har ökat än kraftigare på grund av nya miljökrav på produkterna som kräver större energiinsats.

2.6.2 Energitillförsel

Råolja och oljeprodukter står för cirka en tred- jedel av tillförseln av primärenergi i Sverige för slutanvändning och för omvandling i el- och fjärr- värmeproduktion. Kärnbränsle6 och vattenkraft står tillsammans för 40 %. Biobränslen har ökat sin andel och stod år 2003 för cirka 17 % av den totala energitillförseln i Sverige vilket är högt in- ternationellt sett. Infrastruktur för naturgas ﬁnns endast i sydvästra Sverige och naturgas svarar för 2 % av Sveriges energitillförseln.

Kärnkraft stod i genomsnitt för 45 % av Sveri- ges elproduktion och vattenkraft för i genomsnitt

47 % mellan år 1990 och 2003. Barsebäcksver- ket, ett av Sveriges 4 kärnkraftsverk, har avveck- lats i och med stängningen av den första reaktorn år 1999 och den andra i maj 2005. Stängningen av Barsebäck 2 innebär ett produktionsbortfall på ungefär 4 TWh. Resterande elproduktion sker främst i kraftvärmeverk och denna stod i genom- snitt för 7 % av den totala elproduktionen under perioden 1990-2003. Använda bränslen är bio- bränslen, olja, kol, koks- och masugnsgas.

Överföringskapaciteten av el mellan Sverige och grannländerna har ökat i takt med att kablar över Östersjön har byggts ut. Handeln med el i Norden har ökat sedan den nordiska elmarkna- den avreglerades år 1996. Elproduktionen i de nordiska länderna baseras delvis på olika energi- slag och påverkas därför olika mycket av tillrin- ning till vattenkraft. Möjligheten att importera el från grannländerna utgör ett kostnadseffektivt sätt att utnyttja ländernas samlade produktions- kapacitet genom att användning av det kraftslag som har högst elproduktionskostnad kan mins- kas.

TWh
700
600
500													Kärnkraft, brutto*
400													Vattenkraft, brutto**
													Vattenkraft, brutto**
													Värmepumpar i fjärrvärmeverk
300													Biobränslen, torv mm
200													Kol och koks
200													Naturgas, stadsgas
100													Råolja och oljeprodukter
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
* Enligt den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften, vilket innebär att omvandlingsförluserna ingår.
** Inklusive vindkraft t o m 1996.

Figur 2-7 Total energitillförsel per energibärare (exklusive elimport och elexport).

6 Redovisad enligt FN/ECE:s metod, vilket innebär att energiomvandlingsförlusterna i	7 Svensk fjärrvärme
kärnkraftverken ingår.

20 2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser

TWh
60
50
40
30
20
10
0
1970	1972	1974	1976	1978	1980	1982	1984	1986	1988	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002
Figur 2-8 Tillförd energi för fjärrvärmeproduktion.

Spillvärme m m

Värmepumpar

Elpannor

Biobränslen, torv m m

Energikol inkl hyttgas

Naturgas inkl gasol Olja

Fjärrvärme står för drygt 40 % av värmetill- förseln och ﬁnns i 570 av Sveriges knappt 2000 tätorter7. Den totala energitillförseln inom fjärr- värme uppgick till 56 TWh år 2003 vilket är en ökning med ca 36 % jämfört med år 1990. Flerbostadshusen har i Sverige sedan länge haft centralvärme med vattenburen värmedistribu- tion. Under 1980-talet var olja det dominerande bränslet men biobränslen8 har tagit över och stod år 2003 för ca 60 % av insatt bränsle för fjärr- värmeproduktion. Skogsindustrins avverknings- rester används i hög grad, men även hushållsav- fall utgör ett viktigt bränsle. Andelen fjärrvärme producerad i kraftvärmeverk var 30 % under 1990-talet och fram till år 2001 för att därefter öka kraftigt till 40 % för år 2003.

2.7Transporter

Transporternas utveckling påverkas främst av ekonomisk utveckling, befolkningsutveckling och sysselsättning. Även den fysiska strukturens ut- veckling har betydelse för transporterna. En ökad tillgång på snabba transporter har medfört en utglesning av tätortsboendet och ett ökat pend- lingsavstånd mellan arbete och bostad.

Det svenska vägnätet har ca 139 000 km all- männa vägar.Därutöver ﬁnns 285 000 km mindre enskilda vägar som i stor omfattning används för skogsbruksändamål.Vägar och gator upptar cirka 1 % av Sveriges landareal och ökar med cirka 0,3 % per år. Det svenska järnvägsnätet är cirka 17 000 km långt.

Inom det svenska vägtraﬁksystemet var år 2003 den totala förbrukningen av motorbensin 5,2 mil- joner m3 och för diesel 2,6 miljoner m3. Förbruk- ningen av motorbensin har minskat något sedan

8 Inkluderar avfall men inte torv

tidigt 1990-tal. Förbrukningen av diesel har dä- remot ökat mer än 50 % främst som ett resultat av att de tunga transporterna ökat Bioetanol har börjatkommasommotorbränsleunder2000-talet med en volymökning på nästan 600 % mellan år 2001 och 2004 men fortsätter stå för en mycket liten del av bränsleförbrukningen i transportsek- torn. Av den förbrukade etanolen används 85 % till låginblandning (5 %) i bensin. Även använd- ningen av RME (biodiesel) har ökat men använd- ningen är avsevärt lägre än för bioetanol.

2.7.1 Persontransporter

Inrikes persontransporter har ökat med cirka 12 % sedan år 1990. Transportarbetet på väg svarar för ungefär 90 % av det totala transportarbetet. Pro- centuellt har järnvägsresandet ökat mest om man enbart ser till perioden efter år 1990.

Utrikesresorna mätt i personkilometer har ökat med 80 % sedan år 1995. Utrikesresorna har blivit både ﬂer och längre. Fritidsresorna, som utgör en fjärdedel av utrikesresandet, står för den största ökningen. Flertalet utrikes resor sker med ﬂyg som huvudsakligt färdmedel, därefter är bil det vanligaste färdmedlet.

Tusen m3
350000
300000
250000
200000
150000
100000
50000
0
2001	2002	2003	2004
RME	E85	Låginblandad etanol

Figur 2-9 Levererad mängd etanol och RME för fordonsdrift9.

9 Statistiska centralbyrån, Månatlig bränsle-, gas- och lagerstatistik

2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser	21

Den svenska bilparken blir allt tyngre och mo- torstarkare. År 1990 vägde över 80 % av person- bilarna under 1 400 kg. År 2003 utgjorde dessa bilar mindre än 60 %. Den genomsnittliga motor- effekten för nyregistrerade bilar är idag 101 kW jämfört med 81 kW 1990. Detta medför att nya bilar i Sverige sedan år 2000 inte minskat sina speciﬁka utsläpp (gram/km) av koldioxid trots att motorerna blivit mer bränslesnåla.

Det totala antalet s.k. miljöbilar som drivs helt eller delvis av el, gas eller etanol, har ökat kraftigt under senare år10, en trend som väntas fortsätta. Nytillskottet under 2004 uppgick till knappt 7000 bilar, vilket är 2,5 % av nybilsför- säljningen.

2.7.2 Godstransporter

De svenska godstransporterna domineras vo- lymmässigt av importerade energiråvaror och exportprodukter knutna till gruvindustrin och skogsbruket. De lågt förädlade godsslagen trans- porteras liksom tidigare främst på järnväg eller fartyg. Nya transportﬂöden går däremot främst med lastbil och även i liten men snabbt växande omfattning med ﬂyg. Detta har gjort att järnvä- gens och sjöfartens relativa betydelse har mins- kat med tiden. Det totala godstransportarbetet i Sverige har ökat med drygt 14 % mellan år 1990 och 2002. För gods på väg är ökningen 25 %. Or- saken till den kraftiga ökningen av godstranspor- ter på väg är att godset transporteras allt längre sträckor. Drivkraften för detta är en geograﬁsk spridning av varuproduktionen och en globali- serad konsumtionsmarknad. De varor vi handlar idag transporteras längre och längre sträcka före slutkonsumtion. En förklaring till detta kan vara kostnaden för att transportera gods på väg tar en allt mindre andel av det transporterade godsets varuvärde.

Utrikestransporterna domineras av sjöfarten. Mer än 80 % av det totala godsﬂödet i ton an-

25000
20000
15000
10000
5000
0
2000	2001	2002	2003	2004

Figur 2-10 Antal miljöbilar i Sverige år 2000-2004.

10 El-, elhybrid-, gas- och etanolbilar, www.miljofordon.se

Index, 1990=100
140
130
120
110
100
90
80
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Lastbil				Järnväg				Sjöfart
Total				BNP

Figur 2-11 Jämförelse mellan utveckling av BNP och godstransporter.

kommer eller avgår med lastfartyg. Värdemässigt är däremot lastbilstraﬁken viktigast för utrikes- handeln. Mellan 50 och 60 % av utrikeshandeln mätt i kronor transporteras med bil.

2.8Industri

Inom industrin och näringslivet pågår en stän- dig strukturomvandling. Från mitten av 1990- talet har en ökad grad av strukturförändring mot en allt mer kunskapsintensiv produktion skett. Den kunskapsintensiva industrins jäm- förelsevis snabba produktionsutveckling har främst berott på en god efterfrågan på produk- ter från tele- och läkemedelsindustrin. Under år 2002 stod tillverkningsindustrin, branscherna jord- och skogsbruk, ﬁske samt el-, gas-, värme- och vattenverk för 33 % av näringslivets totala produktion. Resterande 67 %, härrör från det övriga näringslivet som primärt är tjänstepro- ducerande.

De energiintensiva branscherna11 som i hög grad är kapitalintensiva har påverkats av en inom- strukturell förändring. Inom massa- och pappers- industrin samt järn- och stålindustrin har produk- tionen koncentrerats till färre men större och mer effektiva produktionsenheter. Vidare har pro- dukterna blivit allt mer förädlade. En betydande andel av massa- och pappersindustrins samt järn- och stålindustrins produktion går på export.

Inom tillverkningsindustrin har det skett en be- tydande produktivitetsökning under 1990-talet,

11 Gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, jord- och stenvaruindustrin, järn- och stålindustrin samt metallverk

22 2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser

Miljarder kronor
1600
1400
1200
1000
800
600
400
200
0
0	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
199	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Totalt industri				Massa- och pappers industri						Kemisk industri
Verkstadsindustri				Järn- och stålindustri

Figur 2-12 Industrins produktionsvärde 1990-2002													(2000
års prisnivå).
kWh/kr
0,80
0,70
0,60
0,50
0,40
0,30
0,20
0,10
0,00
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Totalt industri				Massa- och pappers industri						Kemisk industri
Verkstadsindustri				Järn- och stålindustri

Figur 2-13 Speciﬁk energianvändning per krona produktionsvärde (2000 års prisnivå).

särskilt för verkstadsindustrin. Ökningen av pro- duktiviteten härrör framförallt från informations- och kommunikationsteknologi inom verkstadsin- dustrin.

Den höga tillväxten för verkstadsprodukter jämfört med energiintensiv basindustri sedan slutet av 1990-talet, främst till följd av ökad ex- portefterfrågan, har medfört en strukturomvand- ling mot något minskad energiintensitet i tillverk- ningsindustrin.

2.9Byggnader och tätortsstruktur

Total uppvärmd byggnadsarea år 2003 uppgick till 686 miljoner m2. Det fanns 1 985 000 små- hus och 2 365 000 lägenheter i ﬂerbostadshus12. Antalet lägenheter ökade med 7 % under perio- den 1990-2002. Flest bostäder byggdes i början av perioden. Förutom att antalet bostäder succes- sivt ökar blir de också allt större. Detta driver upp energibehovet för uppvärmning. Genomsnittlig

12 Statistiska centralbyrån,Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok

bostadsarea för samtliga småhus år 2003 var 110 m2. För nybyggda småhus var genomsnittet 122 m2, vilket är en ökning med 12 % på 10 år. Under 1990-talet steg den genomsnittliga boendearean per capita från 41 m2 till drygt 43 m2.

Tabell 2-4 Genomsnittlig bostadsarea för småhus efter nybyggndsår13

Nybyggnadsår

Bostadsarea (m2)

2000-2003 122

1995-1999 111

1990-1994 109

Avdagenshusbeståndär80 %byggdaföre1980. År 2003 fanns det ca 88 000 industribyggnader i Sverige, vilka tillsammans omfattade totalt 120,5 miljoner m2 byggnadsarea. Av dessa tillkom 14,5 miljoner m2 under åren 1990-99. År 2003 fanns det också 160 miljoner m2 andra lokaler14, varav 6,8 miljoner m2 tillkom under åren 2002 till och med 200415.

2.9.1 Energianvändning i byggnader

Energi för uppvärmning dominerar energian- vändningen i byggnader i Sverige. Hushållsel mm har dock också betydelse. Användningen av hus- hållsel har ökat under perioden sedan 1990 trots en teknisk utveckling som lett till effektivisering av olika hushållsapparater.

Förändringarna i energislag för uppvärmning av småhus var små under perioden 1990-2002. I mer än vart tredje småhus baseras uppvärm- ningen enbart på el. Oljeanvändningen har minskat under perioden och ersatts främst med biobränsle, jord- och bergvärmepumpar samt fjärrvärme.

Fjärrvärme har dominerat uppvärmningen av ﬂerbostadshus de senaste 20 åren och andelen har ökat från 67 % år 1990 till 77 % år 2002. Lokaler värmdes till 58 % med fjärrvärme år 2002.

Den genomsnittliga energieffektiviteten16 för nyproducerade småhus har ökat med ca 20 % de två senaste decennierna. I småhus byggda under perioden 1996-2001 används i genomsnitt 129 kWh/m2, vilket kan jämföras med 146 kWh/ m2 i småhus byggda 1990-95 och 159 kWh/m2 i småhus byggda 1980-89. I nya ﬂerbostadshus används däremot lika mycket energi/m2 för upp- värmning som i hus byggda under 1980- och 1990-talet.

13Allmän fastighetstaxering 2003 (www.scb.se)

14Statistiska centralbyrån, EN 16 SM 0404

15Statistiska centralbyrån, BO 14 SM 0501

16Omfattar använd energi per m2 för uppvärmning, tappvarmvatten och fastighetsel

2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser	23

						kWh/m2
fjärrvärme m.m						200
berg/jord etc						180
berg/jord etc
olja, biobränsle o el						160
olja, biobränsle o el						140
biobränse o el						140
biobränse o el						120
						120
olja o el						100
endast biobränsle						80
olja o biobränsle						60
olja o biobränsle
endast el						40
endast el						20
endast olja						20
endast olja					%	0
						0
						Småhus	Flerbostadshus		Lokaler	Kontor	Skolor
0	10	20	30	40		Småhus	Flerbostadshus		Lokaler	Kontor	Skolor
0	10	20	30	40
		1990	2002			Samtliga		1980-89	1990-95	1996-2001

Figur 2-14 Energianvändning för uppvärmning i småhus

1990 och 200217.

elvärme

fjärrvärme

kvarterscentral

egen oljepanna

övrigt

0	20		40	60	80	100
		1990			2002
		1990			2002

Figur 2-15 Energianvändning för uppvärmning i

ﬂerbostadshus 1990 och 2002.

2.9.2 Tätortsstruktur

Tätorternas areal har de senaste 40 åren expande- rat med drygt 50 % medan invånarantalet under samma period har ökat med 37 %18. Detta inne- bär att mer mark per person tas i anspråk för bo- städer, infrastruktur och service. Mellan 1990 och 2000 avtog tätorternas expansion som ökade med 3,7 % medan befolkningen ökade med 4,2 %. En pågående strukturförändring i tätorterna är eta- bleringen av externa köpcentra. Externhandelns andel av detaljhandelns omsättning har ökat kraf- tigt sedan 1990 och nya köpcentra tillkommer kontinuerligt, samtidigt som många lokala livs-

Tabell 2-5 Mängd och behandling av avfall i Sverige år 200221

Figur 2-16 Energianvändningen år 2002 i bostäder och lokaler byggda 1980-89, 1990-95, 1996-2001 och i samtliga byggnader av de olika kategorierna19.

medelsbutiker läggs ned. Dessa förändringar i tät- ortsstrukturen kan öka behovet av längre trans- porter i det dagliga livet.

2.10Avfall

Sveriges avfallspolitik syftar till att förebygga upp- komsten av avfall, öka återanvändning och åter- vinning, minska deponeringen samt minska miljö- påverkan från olika former av avfallshantering.

Mängden hushållsavfall i Sverige år 2003 upp- gick till totalt 4,2 miljoner ton, vilket motsva- rar ca 470 kg/person. Hushållsavfallet består till drygt 40 % av matavfall, drygt 20 % förpackning- ar, 8 % tidningar, 7 % trädgårdsavfall, 5 % blöjor, 4 % övrigt brännbart, 2 % textilier och 9 % övrigt avfall20. Av detta gick det mesta till förbränning eller materialåtervinning. Mängden hushållsav- fall har under senaste 10-årsperioden ökat med ca 2 % per år, men det som läggs på deponi har minskat.

Inom tillverkningsindustrin uppgick avfalls- mängderna till ca 19 miljoner ton år 2002 och inom gruvindustrin till ca 54 miljoner ton. Av tillverkningsindustrins avfall togs drygt 40 % till materialåtervinning och knappt 40 % till förbrän- ning med energiutvinning.

BEHANDLADE AVFALLSMÄNGDER 2002	Hushållsavfall	Farligt avfall	Övrigt avfall	Totalt
(kton)	(exkl. hushållens
	farliga avfall)
Materialåtervunnet	1 295	171	2 906	4 372
Förbränt	3,5	60	31	95
Förbränt med energiåtervinning	1 675	12	6 296	7 984
Deponerat	825	299	55 517	56 641
Invallat	0	1,5	0	1,5
Biol. behandlat	354	13	816	1 184
TOTALT	4 153	572	65 567	70 292

17	Statistiska centralbyrån, Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 2005. I posten fjärr-	19	Statistiska centralbyrån, Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 2005
värme m.m. ingår förutom fjärrvärme även gas samt övriga kombinationer av uppvärm-		20	Renhållningsverksföreningen, Utveckling 2005:5
ningssätt som inte anges i diagrammet, bl.a. kombinationer med värmepump		21	Internationell rapportering av avfallsdata 2004, Naturvårdsverket
18	Statistiska centralbyrån, Markanvändningen i Sverige, 2004
24	2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser
24

Kg/person
500
400
300
200
100
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003

Farligt avfall	Materialåtervinning	Förbränning
Farligt avfall	Materialåtervinning	Förbränning
Ej definierat	Kompostering/rötning	Deponi

Figur 2-17 Behandlad mängd hushållsavfall per person i Sverige 1990-200322.

Deponeringen av brännbart och organiskt avfall har minskat avsevärt samtidigt som återvinning- en ökat. I Sverige tillvaratas värmen från samtli- ga anläggningar som förbränner avfall i de lokala fjärrvärmenäten. Under år 2003 insamlades de- ponigas för energiutvinning motsvarande ca 440 GWh medan ca 65 GWh destruerades.

2.11 Jordbruk

Den odlade jorden omfattar ca 2,7 miljoner hek- tar, drygt 6,5 % av landets totala landareal. Förut- sättningarna för jordbruk varierar kraftigt. I söder är växtperioden nästan 100 dagar längre än i norr. Strukturutvecklingen inom jordbruket de se- naste decennierna har inneburit färre men större jordbruksföretag. I takt med allt större investe- ringar i teknik har många jordbrukare specialise- rat sig inom områden som spannmål, mjölkpro- duktion och svinuppfödning. Värdet av Sveriges jordbruksprodukter,inklusive direktstöd,uppgick år 2003 till ca 44 miljarder kronor, motsvarande mindre än 1 % av landets BNP.

Tabell 2-6 Antal jordbruksföretag efter åkerareal23

Areal (Hektar)	1990	2000	2004
2,1–5,0	14 957	11 784	9 176
5,1–10,0	19 020	14 110	11 224
10,1–20,0	20 832	15 453	12 926
20,1–30,0	12 177	8 717	7 386
30,1–50,0	14 223	10 624	9 054
50,1–100,0	11 348	10 652	9 906
100,1–	4 003	5 458	6 129
Summa	96 560	76 798	65 801

Värdet av vegetabilieproduktionen beräknas år 2003 ha uppgått till 19,3 miljarder kronor, varav värdet av spannmål och foderväxter svarade för

22 Renhållningsverksföreningen, Svensk Avfallshantering 1998, 2002 och 2003

7,5 resp. 5,3 miljarder kronor. Värdet av anima- lieproduktionen beräknas detta år ha uppgått till 21,1 miljarder kronor, varav mjölk, nötkreatur och svin svarade för 9,9, 4,5 resp. 3,3 miljarder kronor.

Svensk växtodling domineras av spannmåls- odling – främst korn, vete och havre – samt av vallodling. Spannmålsodlingen omfattar 42 % av åkerarealen. De skilda klimatförhållandena i lan- dets olika delar påverkar grödornas fördelning över landet. I norr är växtodlingen främst inriktad på vall, grönfoder och fodersäd. Produktionen av brödsäd är koncentrerad till de mellan- och syd- svenska slättbygdsområdena. Den odlade arealen har minskat och bland de jordar som tas ur pro- duktion ﬁnns organogena mulljordar, vilket mins- kat koldioxidavgången från marken.

Tabell 2-7 Åkerarealens fördelning på grödor, tusen hektar24

	1990	2000	2004
Spannmål, totalt	1 336	1 229	1 126
Baljväxter	33	37	43
Oljeväxter	168	48	84
Vall1	970	921	971
Potatis	36	33	32
Sockerbetor	50	56	48
Helträda	176	248	268
Hela åkerarealen	2 845	2 706	2 572
1)Inkl. ensilageväxter.
Det fanns omkring	1,6 miljoner nötkreatur

i Sverige år 2004, varav 404 000 var mjölkkor. Omstruktureringar inom mjölkproduktionen har inneburit att antalet mjölkkor minskat med ca 15 % den senaste tioårsperioden, men samti- digt har medelavkastningen per ko ökat kraftigt. Denna utveckling förväntas fortsätta kommande år. Nedgången i antalet mjölkkor har skapat ett utrymme för specialiserad köttdjursuppfödning som har ökat.

Tabell 2-8 Antal husdjur, tusental25

	1990	2000	2004
Kor för mjölkproduktion	576	428	404
Kor för uppfödning av kalvar	75	166	172
Summa kor	651	595	575
Kvigor, tjurar och stutar 1 år och däröver	543	589	539
Kalvar under 1 år	524	500	514
Summa nötkreatur	1 718	1 684	1 628
Tackor och baggar	162	198	220
Lamm	244	234	246
Summa får och lamm	406	432	466
Suggor och galtar	221	202	195
Övriga grisar, 20 kg och däröver	1 025	1 146	1 095
Övriga grisar, 20 kg och därunder	1 009	566	528
Summa grisar	2 254	1 914	1 818

23Jordbruksverket, JO 10 SM 0501

24Jordbruksverket, JO 20 SM 0402

25Jordbruksverket, 2004

2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser	25

2.12 Skogsbruk

Sveriges totala skogsareal är 27,4 miljoner hek- tar26, vilket motsvarar 67 % av Sveriges landare- al enligt FAO’s deﬁnition. I denna areal räknas även myrmark mm in. Arealen har inte föränd- rats nämnvärt sedan år 1990. Skogsarealen ägs till hälften av privatpersoner, till 20 % av privata skogsbolag och till 30 % av stat och kommun.Av skogsarealen utgör andelen ”brukad skogsmark” 83 % (22,7 miljoner hektar). Den har minskat något (ca 0,2 miljoner hektar) sedan år 1990, främst till följd av reservatsavsättningar. Av den totala skogsarealen var 3-4 % totalskyddad år 2000, mestadels fjällnära skogar i nationalparker eller naturreservat, medan 13-14 % inte brukas för att Skogsvårdslagen inte tillåter skogbruk på lågproduktiv mark.

År 1990 var det totala virkesförrådet ca 2,9 mil- jarder m3 på den brukade skogsmarken. Ökad ef- terfrågan från skogsindustrin medförde att skogs- avverkningen ökade kraftigt mellan år 1990 och år 2003,samtidigt som tillväxtnivån steg måttligt. Det innebär att ökningen i virkesförrådet avtog under denna period. Svensk skogsindustri impor- terar för närvarande 10-15 % av sitt råvarubehov. Den totala användningen av biobränslen från skogen har ökat med nästan 30 TWh sedan år 1990 och står nu för närmare 95 TWh. Cirka en tiondel av de använda biobränslena är importe- rade. Arealen där man skördar avverkningsrester för biobränsleändamål var liten vid 1990-talets början. Den har sedan vuxit successivt och åren 2000-2002 skördades avverkningsrester på ca 25 000 hektar per år, vilket var ca 15 % av den avverkade arealen. Återföring av aska görs i syfte att motverka den försurande och näringsutar- mande verkan i marken som skörden av avverk- ningsrester medför. År 2004 återfördes aska till 5 500 hektar.

miljoner m3 skog
120,0
100,0
80,0
60,0
40,0
20,0
0,0
1956 1959 1962 1965 1968 1971 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992 19951
Årlig skogstillväxt	Årlig skogsavverkning

Figur 2-18 Beräknad årlig skogstillväxt och skogsavverkning i Sverige27.

26 Deﬁnition enligt FN’s Food and Agriculture Organization. Den skiljer sig från den nationella	27 Skogsstyrelsen, Riksskogstaxeringen
deﬁnitionen för skog, vilken ger 57 % skog av landarealen och 52 % av totala arealen.

26 2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser

Referenser

Jordbruksverket, 2004, Husdjur i juni 2004, JO 20 SM0402.

Jordbruksverket, 2004, Jordbruksmarkens an- vändning 2004, JO 10 SM 0501.

Renhållningsverksföreningen, 2005, Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning, Utveckling 2005:5, ISSN 1103-4092, 2005.

Svenska Renhållningsverksföreningen, 2004, Svensk Avfallshantering 1998, 2002 och 2003.

Statistiska centralbyrån, 2005, Bostads och bygg- nadsstatistisk årsbok 2005.

Statistiska centralbyrån,2005,Byggande:Ny- och ombyggnad av bostadshus och nybyggnad av lo- kalhus 2004, BO 14 SM 0501.

Statistiska centralbyrån, 2005, Energistatistik för lokaler 2003, EN 16 SM 0404.

Statistiska centralbyrån, 2005, Folkmängd i hela riket,länen och kommunerna 31 december 2004, BE 12 SM 0501.

Statistiska centralbyrån, 2005, Energistatistik för småhus, ﬂerbostadshus och lokaler 2003, EN 16 SM 0404.

Statistiska centralbyrån, 2004, Jordbruksstatistisk årsbok 2004.

Statistiska centralbyrån, 2005, Leveranser av RME och etanol.

Statistiska centralbyrån, 2004, Markanvändning- en i Sverige.

Statistiska centralbyrån, 2005, Nationalräkenska- perna 1998-2003, NR 10 SM 0401.

Statistiska centralbyrån, 2004, Sveriges framtida befolkning, BE 18 SM 0401.

2. Nationella förhållanden av betydelse för utsläpp och upptag av växthusgaser	27

3Utsläpp och upptag av växthusgaser

1990-2003

3.1Samlade utsläpp och upptag av

växthusgaser

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige,1 räknat som koldioxidekvivalenter, var år 2003 knappt 70,6 miljoner ton. Utsläppen har mins- kat med 2,3 % eller ca 1,7 miljoner ton mellan år 1990 och 2003. De samlade utsläppen av växt- husgaser har under åren 1999-2003, i samtliga fall legat under 1990 års nivå.

Upptag av koldioxid i skogsbiomassa var 25,3 miljoner ton år 20032 och utsläpp från jordbruks- mark var ca 3,8 miljoner ton koldioxid, vilket resulterade i en sänka för sektorn markanvänd- ning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) på 21,5 miljoner ton koldioxid.Detta är ca 1,2 miljoner ton större jämfört med år 1990 men sänkans storlek har varierat under perioden 1990-2003.

I genomsnitt har BNP-tillväxten legat på 1,9 % per år under 1990-20033. BNP minskade under

Miljoner ton CO2-ekvivalenter 100

40 20

0 -20

-40 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Energi	Lösningsmedel och	Avfall
Energi	Lösningsmedel och	Avfall
Transporter	andra produkter	LULUCF
Transporter	andra produkter	LULUCF
Industriprocesser	Jordbruk

Figur 3-1 Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer.

1 Naturvårdsverket. Sweden’s National Inventory Report 2005

2 Från och med 2006 års rapportering kommer en ny metod för beräkning av sänkan att användas. Värdena för åren 1990-2003 kommer då att räknas om.

3 Statistiska Centralbyrån, 2005 Nationalräkenskaperna.

28 3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003

Tabell 3-1 Utsläpp av koldioxid och samlade utsläpp av växthusgaser per capita och BNP*

	1990	1995	2000	2001	2002	2003
CO2/capita (ton)	6,58	6,53	5,91	6,01	6,14	6,25
CO2ekv/capita (ton)	8,44	8,32	7,59	7,68	7,79	7,88
CO2/BNP (kg/krona)	0,031	0,031	0,024	0,024	0,024	0,024
CO2ekv/BNP (kg/krona)	0,040	0,039	0,031	0,031	0,031	0,031

* BNP i fasta priser, referensår 2000

början av 90-talet men har sedan år 1994 i ge- nomsnitt ökat med 3 % per år. De samlade ut- släppen av växthusgaser har alltså inte ökat som följd av tillväxten i den svenska ekonomin under perioden utan utsläppen har avlänkats från till- växten. Även utsläppen per capita är lägre år 2003 jämfört med 1990.

Utsläppen av växthusgaser från olika sektorer i samhället har utvecklats i olika riktningar under

Miljoner ton CO2-ekvivalenter
25
20
15
10
5
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
	Transporter								Jordbruk
	Bostads- och servicesektorn								Industriprocesser
	El- och fjärrvärmeproduktion								Avfall
	Industrins förbränning								Lösningsmedel och andra produkter
Figur 3-2 Utsläpp av växthusgaser från olika sektorer.

8% 1%

Koldioxid

12%

Dikväveoxid

Metan

Fluorerade växthusgaser

79%

Figur 3-3 Utsläpp av växthusgaser fördelat per gas, år

2003.

perioden 1990 till 2003. De största utsläpps- minskningarna under perioden 1990-2003 har skett inom sektorerna bostads- och servicesek- torn, jordbruk och avfall. Utsläppsökningar har skett framför allt i transportsektorn.

År 2003 var utsläppen av koldioxid ca 56 mil- joner ton vilket motsvarar ca 79 % av de samlade utsläppen av växthusgaser. Utsläppen av metan var ca 5,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter och står för ca 8 % av utsläppen,medan utsläppen av dikvä- veoxid var ca 8,2 miljoner ton vilket motsvarar ca 12 %. Endast 1 %, eller 0,8 miljoner ton koldioxi- dekvivalenter av de samlade utsläppen av växthus- gaser var utsläpp av ﬂuorerade växthusgaser.Under perioden 1990-2003 har fördelningen mellan de olika växthusgaserna varit ungefär densamma.

3.2Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer

3.2.1 Energi exklusive transporter

Energisektorns4 utsläpp av växthusgaser var knappt 33 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2003 vilket motsvarar 46 % av de totala utsläp- pen. Koldioxidutsläppen dominerar med 95 % av energisektorns utsläpp medan utsläppen av me- tan och dikväveoxid är små. Utsläppen från en- ergisektorn varierar på grund av temperatur- och nederbördsförhållanden samt det ekonomiska konjunkturläget men trenden för perioden 1990- 2003 var något minskande utsläpp. Jämfört med år 1990 var utsläppen 6 % lägre år 2003 och minskningen beror främst på att användningen av olja för uppvärmning i bostads- och service- sektorn har minskat.

Räknat i koldioxidekvivalenter var de totala ut- släppen från el- och fjärrvärmeproduktion 10,6 miljoner ton,från rafﬁnaderierna 2,7 miljoner ton och från industrins förbränning 11,7 miljoner ton

4 I energisektorns utsläpp ingår utsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion inkl. rafﬁnaderier, industrins förbränning samt bostäder och service inkl. förbränning inom jordbruk, skogs- bruk och ﬁske

Miljoner ton CO2-ekv.

45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Totalt energi					Koldioxid				Dikväveoxid				Metan

Figur 3-4 Utsläpp från energisektorn exkl. transporter, totalt och fördelat per gas.

år 2003. I bostads- och servicesektorns utsläpp på 6,7 miljoner ton ingår förbränning inom sektorn samt förbränning inom jordbruk, skogsbruk och ﬁske. Diffusa utsläpp från bränslen kommer från bl.a. fackling och uppgick till knappt 0,8 miljoner ton år 2003. Utsläppen från ”övrigt” var 0,3 mil- joner ton år 2003 och utgjordes främst av utsläpp från militära transporter”.

Miljoner ton CO2-ekv.

45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
	Totalt energi								Raffinaderier
	El- och fjärrvärmeproduktion								Diffusa utsläpp
	Industrins förbränning								Övrigt

Bostad- och servicesektorn

Figur 3-5 Utsläpp från energisektorn exkl. transporter, totalt och fördelat på delsektorer.

Utsläpp av koldioxid

El- och fjärrvärmeproduktion

Utsläppen av koldioxid från el- och fjärrvärme- produktion var 9,8 miljoner ton år 2003.År 1990 var utsläppen 7,6 miljoner ton men under perio- den 1990-2003 har utsläppen varierat.

Temperaturen och nederbörden, som varie- rar mellan åren, har en effekt på vattenkrafts-

3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003	29

produktion och uppvärmningsbehov och leder därmed till en variation i utsläpp mellan åren. Det illustreras tydligt av de höga utsläppen år 1996 som var ett kallt och torrt år samt av de låga utsläppen år 2000 som var ett varmt år med mycket nederbörd och därmed god tillgång på vattenkraft. Utsläppen påverkas också av vilken energikälla som används vid brist på vattenkraft. Den bristande vattenkraftsproduktionen år 1996 kompenserades huvudsakligen med ökad oljekondensproduktion.År 2003, som också var ett år med låg vattenkraftsproduktion, kompen- serades bristen på vattenkraft till stor del med elimport.

Fjärrvärmeproduktionen ökade från 41,1 TWh år 1990 till 56,2 TWh år 20035. Däremot har inte utsläppen ökat nämnvärt eftersom expansionen främst har skett genom en ökad användning av biobränsle. År 1990 var användningen av bio- bränsle inkl. torv och avfall 10,7 TWh och den hade stigit till 35,6 TWh år 2003. Den positiva utvecklingen beror främst på energi- och koldi- oxidskatten men också på investeringsbidrag för anslutning till fjärrvärmenätet (se kapitel 4). An- vändningen av kol har minskat och kolet har er- satts med biobränsle. Däremot har användning- en av olja varit relativt stabil mellan år 1990 och 2003, men med en viss variation som beror på olika temperaturförhållanden mellan åren.

Utsläppen av koldioxid från elproduktion kommer från förbränning av fossila bränslen i kraftvärmeverk och vissa år även från kondens- kraftverk, t ex vid låg tillgång på vattenkraft. Dessa utsläpp har varierat under perioden främst beroende på tillgång på vattenkraft. En viss ut- släppsökning från elproduktion i kraftvärmean- läggningar har skett som resultat av ökad pro- duktion med såväl biobränsle som kol, koks- och masugnsgas samt olja.

Produktionen av rafﬁnerade produkter har ökat i Sverige under perioden vilket har lett till en ökning av rafﬁnaderiernas koldioxidutsläpp från 2,1 miljoner ton år 1990 till 2,7 miljoner ton år 2003 eller med nästan 25 %.

Bostads- och servicesektorn

År 2003 var utsläppen av koldioxid 6,2 miljoner ton i bostads- och servicesektorn,en minskning med 39 % eller 4,3 miljoner ton jämfört med 1990. Minskningen beror främst på en övergång från olja till fjärrvärme och under senare år även till värmepumpar och pelletspannor. Den tota- la användningen av fossila bränslen har minskat

5 Statens Energimyndighet, Energiläget 2004.

från ungefär 40 TWh år 1990 till cirka 30 TWh år 2003, alltså med 25 %. Nu värms endast 10 % av småhusen enbart med olja samtidigt som an- delen småhus med kombinerade värmesystem, t.ex. olja/el är knappt 30 %. Energi- och koldiox- idskatter har bidragit till denna utveckling.

Industrins förbränning

Utsläppen av koldioxid från industrins förbrän- ning var 11,1 miljoner ton år 2003. Under pe- rioden 1990-2003 har utsläppen varierat kring ungefär samma nivå, främst beroende på kon- junktursvängningar. Ett fåtal energiintensiva branscher står för merparten av koldioxidutsläp- pen i sektorn. Massa- och pappersindustrin står för ca 20 % av utsläppen och därefter följer kemi- industrin med ca 15 % och järn- och stålindustrin med ca 10 %.

Sett över en längre period från år 1970 och framåt har industrin minskat sin oljeanvänd- ning och ökat sin elanvändning. Mellan år 1992 och 2003 har emellertid användningen av fossi- la bränslen ökat med nästan 5 TWh. Bidragande faktorer har varit bl.a. ökad produktion och lägre energi- och koldioxidskatter. Användningen av olja har dock ökat mindre än produktionsvolymen tack vare en viss energieffektivisering. Den speci- ﬁka oljeanvändningen (kWh per produktionsvär- de i 1991 års priser) har minskat med 29 % och den speciﬁka elanvändningen har minskat med knappt 38 % under perioden 1992-20036.

Utsläpp av metan och dikväveoxid

Endast en liten del av utsläppen från energisek- torn är utsläpp av metan och dikväveoxid. Cirka 4 % av utsläppen från energisektorn är utsläpp av dikväveoxid och ca 1 % är utsläpp av metan. Metan och dikväveoxidutsläppen har ökat något mellan år 1990 och 2003. Denna utveckling är i proportion med förbränningen i el- och fjärr- värmeproduktionen, industrin samt bostads- och servicesektorn.

3.2.2 Industriprocesser

Utsläppen från industrins processer kommer framförallt från framställning av järn- och stål samt från cement- och kalkindustrin. Några ex- empel på utsläppskällor är användning av koks i masugnar, användning av dolomit och kalksten vid tillverkning i mineralindustrin, och använd- ning av kol vid reduktion av koppar. Till sektorn räknas också utsläpp av ﬂuorerade växthusgaser. De totala utsläppen från industriprocesser låg

6 Statens Energimyndighet, Energiläget i siffror 2004.

30 3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003

år 2003 på knappt 5,9 miljoner ton koldioxide- kvivalenter, vilket motsvarar 8 % av de samlade utsläppen. Koldioxidutsläppen dominer med ca 77 %, sedan kommer ﬂuorerade växthusgaser (F- gaser) med ca 14 %, dikväveoxid med ca 9 % och metan med 0,1 %.

Sedan år 1990 har de totala utsläppen i denna sektor varierat något, främst beroende på att produktionsvolymerna varierar med konjunk- tursvängningarna. År 2003 var utsläppen 3,6 % högre jämfört med 1990 års nivå (5,7 miljoner ton). Mellan år 2002 och 2003 ökade utsläppen med 229 000 ton eller 4 % vilket bl.a. beror på ökning från utsläpp av koldioxid på grund av en ökad produktion av stål. Produktionsökningen är en följd av en högre efterfrågan på världsmark- naden.

Utsläpp av ﬂuorerade växthusgaser

Fluorerade växthusgaser7 (F-gaser) har en rad an- vändningsområden. Den största delen av utsläp- pen av ﬂuorerade växthusgaser i Sverige kommer idag från primär aluminiumtillverkning, läckage från kyl- och luftkonditioneringsanläggningar, skumplasttillverkning och skumplastprodukter. De totala utsläppen av F-gaser år 2003 var ca 0,84 miljoner ton räknat i koldioxidekvivalenter, motsvarande drygt 1 % av de totala utsläppen. Utsläppen av F-gaser ökade med 52 % mellan år 1990 och 2003, framför allt på grund av att ut- släppen av HFC ökat kraftigt. Detta beror på att HFC i många fall har ersatt de ozonnedbrytande ämnena CFC och HCFC.8

Miljoner ton CO2-ekv.
7
6
5
4
3
2
1
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
	Totalt industri					Koldioxid					Dikväveoxid
	F-gaser					Metan

Figur 3-6 Utsläpp från sektorn industriprocesser, totalt och fördelat per gas.

7 De ﬂuorerade växthusgaserna kan delas in i tre ämnesgrupper: ofullständigt halogenerade ﬂuorkarboner (HFC), fullständigt halogenerade ﬂuorkarboner (PFC) och svavelhexaﬂuorid (SF6).

8 Naturvårdsverket, Rapport 5311, 2003

3.2.3 Transporter

Utsläppen från transportsektorn var ca 21 mil- joner ton koldioxidekvivalenter år 2003 vilket motsvarar en andel på knappt 30 % av de totala utsläppen av växthusgaser. För transportsektorn som helhet har utsläppen av växthusgaser ökat med 10 % under perioden 1990 till 2003.

Utsläpp av koldioxid

Vägtraﬁken är den största enskilda källan till ut- släpp av växthusgaser i Sverige och står för 92 % av transportsektorns utsläpp. Koldioxid är den växthusgas som dominerar utsläppen från trans- portsektorn. Utvecklingen av transportarbetet följer den ekonomiska utvecklingen och fossil- bränsleanvändningen i vägtraﬁken ökar stadigt.

Utsläpp av koldioxid från bensindrivna fordon har varierat över tidsperioden. I början av 1990- talet ökade utsläppen men har sedan minskat och år 2003 var de 5 % lägre än 1990. En orsak till minskningen är en övergång från bensin till diesel i personbilar och lätta lastbilar. Den totala ande- len dieseldrivna personbilar är dock fortfarande förhållandevis låg. År 2004 var 5 % av den svens- ka personbilsparken dieseldriven. En annan orsak till minskningen är att dagens fordonspark har en lägre bränsleförbrukning i genomsnitt jämfört med 1990 samtidigt som en viss användning av biodrivmedel startat under de allra senaste åren. Till exempel innehåller nästan all bensin som säljs i Sverige 5 % etanol.

Dieselanvändningen för vägtransporter, som är mindre priskänslig än bensinkonsumtionen, har kontinuerligt ökat under senare år och totalt med

Miljoner ton CO2-ekv.
25
20
15
10
5
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
Totalt transporter						Koldioxid			Dikväveoxid				Metan

Figur 3-7 Utsläpp från transporter, totalt och fördelat per gas.

3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003	31

53 % mellan år 1990 och 2003. Största delen av ökningen beror på ökat transportarbete med tunga lastbilar (över 16 ton). Det ökade trans- portarbetet beror främst på strukturomvandling- en i samhället mot specialisering, centralisering och globalisering som innebär att gods transpor- teras allt längre sträckor9. I relation till den totala kostnaden för produktion av en vara står trans- portkostnaden för en mycket liten andel, speciellt när det gäller högvärdiga varor.

För inrikes ﬂyg beräknas koldioxidutsläppen till 0,58 miljoner ton år 2003. Trenden med mins- kande nationella utsläpp av koldioxidutsläpp som påbörjades år 2000 har fortsatt och nivån är nu drygt 13 % lägre än 1990.

Koldioxidutsläppen från inrikes sjöfart var 0,75 miljoner ton år 2003,en ökning av utsläppen med 14 % jämfört med 1990. Svängningarna i bunkra- de volymer mellan olika år är starkt beroende på bränslepriset i Sverige jämfört med priset i andra länder.

Järnvägstraﬁken har minskat sina koldioxid- utsläpp sedan år 1990 med 37 % och utsläppen utgör en marginell del, 0,3 %, av transportsek- torns utsläpp.

Utsläpp av metan och dikväveoxid

Endast ca 4 % av transportsektorns utsläpp är utsläpp av metan och dikväveoxid. I transport- sektorn har utsläppen av dikväveoxid fördubb- lats mellan år 1990 och 2003, eftersom kataly- satorförsedda bilar släpper ut mer dikväveoxid per fordonskilometer än andra bilar. Utsläppen av metan har däremot halverats till följd av bättre avgasrening.

3.2.4 Jordbruk

Jordbruket är den största källan till utsläpp av metan och dikväveoxid. År 2003 uppgick utsläp- pen, uttryckt som koldioxidekvivalenter, till 8,7 miljoner ton, varav ca 60 % utgjordes av dikväve- oxid och 40 % av metan. Utsläppen har minskat med 3,1 % under perioden 2000-2003 och sedan år 1990 har jordbrukets samlade utsläpp av växt- husgaser reducerats med 8,9 %.

Utsläpp av metan

Metanutsläppen kommer främst från nötkrea- turens matsmältning och gödsel, medan övriga djurslag har en relativt liten betydelse. Den vik- tigaste orsaken till de reducerade utsläppen är en minskad djurhållning.Antalet mjölkkor har mins- kat från 576 000 djur år 1990 till 403 000 djur

9 Naturvårdsverket Rapport 5370, 2004

Miljoner ton CO2-ekv.
12
10
8
6
4
2
0		0			1			2			3			4			5			6			7			8			9			0			1			2			3
		0			1			2			3			4			5			6			7			8			9			0			1			2			3
	9			9			9			9			9			9			9			9			9			9			0			0			0			0
9			9			9			9			9			9			9			9			9			9			0			0			0			0
1			1			1			1			1			1			1			1			1			1			2			2			2			2
					Jordbruk totalt																			Dikväveoxid från jordbruk

Metan från jordbruk

Figur 3-8 Utsläpp från jordbrukssektorn, totalt och fördelat per gas.

år 2003. Den största minskningen skedde mellan 1990 och 1991 då ett stort antal företag upphörde med mjölkproduktion. En del av dessa övergick till extensiv köttproduktion med hjälp av statliga omställningsstöd, varför antalet köttdjur ökade under första delen av 1990-talet. Efter Sveriges inträde i EU år 1995 innebar stödsystemen och djurkvoterna inom EU:s gemensamma jordbruks- politik (GJP) en viss stabilisering av djurantalet, men trenden är ändå en successiv minskning, sär- skilt avseende antalet mjölkkor. Detta har redu- cerat utsläppen av metan från såväl djuren som deras gödsel,även om metanutsläppen per mjölk- ko har ökat på grund av ökad mjölkavkastning, större gödselmängd och en större andel ﬂytgöd- selhantering.

Utsläpp av dikväveoxid

Dikväveoxidutsläppen kommer främst från om- vandling av kväve i mark. Denna påverkas av hur användningen av stallgödsel och handelsgödsel samt odlingen av kväveﬁxerande grödor. Avgång- en från odlade torvjordar,s.k.organogena,är också betydande,liksom bildningen av dikväveoxid från kväve som utlakas till sjöar och vattendrag. De minskade utsläppen sedan år 1990 beror på att användningen av såväl handelsgödsel som stall- gödsel har minskat. Mängden stallgödsel mins- kar främst som en följd av det sjunkande antalet mjölkkor. De åtgärdsprogram som genomförts för att minska kväveförluster från jordbruket har i viss mån reducerat de indirekta utsläppen av dik- väveoxid från utlakat kväve och ammoniakned- fall. Införandet av nya ﬂygödselsystem för grisar och mjölkkor har också reducerat utsläppen av

32 3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003

dikväveoxid, eftersom dikväveoxidutsläppen från sådana är avsevärt lägre än från traditionell fast- gödselhantering.

3.2.5 Avfall

År 2003 var de totala utsläppen från avfallssek- torn 2 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller knappt 3 % av de totala utsläppen av växthusga- ser.Av avfallsektorns utsläpp dominerar metanut- släppen med ca 87 %, medan dikväveoxidutsläp- pen står för ca 7 % och koldioxidutsläppen för ca 6 %. Metanutsläppen kommer från avfallsdepo- nier,dikväveoxidutsläppen kommer från avlopps- vatten och koldioxid släpps ut vid förbränning av farligt avfall där el- och värmeproduktion inte är möjlig.

Avfallsdeponier är, näst efter djurhållning, den största källan för utsläpp av metangas då metan bildas när organiskt avfall deponeras. Utsläppen av metan visar en stabil nedåtgående trend och utsläppen har minskat med 32 % mellan år 1990 och 2003. Minskningen beror dels på insamling av deponigas som leder till att utsläppen mins- kar från redan deponerat material och dels på en minskad mängd deponerat material till följd av deponeringsförbud, deponiskatt och avfallsplaner. En åtgärd som har börjat ge effekt i form av minskade utsläpp, men framför allt kommer att påverka utsläppen framöver, är förbudet mot de- ponering av brännbart material som infördes år 2002 och förbudet mot deponering av organiskt material från och med 2005.

Deponiskatt infördes år 2000 för att styra bort avfallet från deponering till annat, miljömässigt bättre omhändertagande. Denna skatt har med- fört att mängden deponerat avfall har mins- kat sedan år 2000. Avfallsplaner för hur avfal-

Miljoner ton CO2-ekv.
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
	Totalt avfall				Koldioxid				Dikväveoxid				Metan

Figur 3-9 Utsläpp från avfallssektorn, totalt och fördelat per gas.

lets mängd och farlighet ska minska har blivit ett hjälpmedel för kommunerna för att få invånarna att medverka till en bättre avfallshantering. Käll- sortering är här ett viktigt inslag.

3.2.6Användning av lösningsmedel och andra produkter

Användning av lösningsmedel ger främst upphov till utsläpp av ﬂyktiga organiska ämnen och kolin- nehållet i dessa utsläpp antas oxideras till koldi- oxid. Användning av andra produkter, t ex spray- burkar och gasfjädrar, ger också upphov till ut- släpp av dikväveoxid. År 2003 var utsläppen av koldioxid och dikväveoxid räknat i koldioxidekvi- valenter ca 0,31 miljoner ton, vilket är ca 0,4 % av de totala utsläppen. Jämfört med år 1990 har utsläppen minskat med 26 %. Ungefär en tredje- del av koldioxidutsläppen kommer från målarfärg men dessa utsläpp har minskat på grund av en övergång till vattenbaserade färger.

Miljoner ton CO2-ekv.

0,45
0,4
0,35
0,3
0,25
0,2
0,15
0,1
0,05
0					1995				1999	2000		2002
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
	Totala utsläpp						Koldioxid				Dikväveoxid

Figur 3-10 Utsläpp från användning av lösningsmedel och andra produkter, totalt och fördelat per gas.

3.2.7Markanvändning, Förändrad markanvänd- ning och Skogsbruk (LULUCF)

Skogen bidrar under perioden 1990-2003 till en sänka för koldioxid i Sverige och år 2003 var upptaget av koldioxid 25,3 miljoner ton. För pe- rioden 1990-2000 beräknades upptaget av kol- dioxid som förrådsförändring. För åren 2001 till 2003 beräknades kolsänkan som tillväxt i skogs- biomassa ovan och under jord, frånräknat avverk- ning och naturlig avgång från döda träd. Från och med 2006 års rapportering kommer en ny metod enligt IPCC Good Practice Guidance för rappor- tering till Kyotoprotokollet att användas.Värdena för åren 1990-2003 kommer då att räknas om. Under perioden 1990-2003 har kolsänkans stor- lek varierat och variationerna beror främst på va-

3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003	33

Miljoner ton CO2-ekv.		Miljoner ton CO2-ekv.
10		8

5													7
0													6
													6
-5													5
													5
-10													4
													4
-15
-20													3
-20
-25													2
-25
-30													1
-30
-35													0
-35
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
		Utsläpp från mark					Upptag i sänka

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Totalt Flyg Sjöfart

Figur 3-11 Utsläpp och upptag av koldioxid från	Figur 3-12 Utsläpp från internationell bunkring, totalt och
markanvändning, förändrad markanvändning och	fördelat på transportslag.
skogsbruk.

riationer i årlig avverkning. Enligt Skogsstyrelsens statistik varierade avverkningen mellan 64 miljo- ner m3 och 83 miljoner m3 under perioden 1990- 200310.

Utsläpp av koldioxid från odlad jordbruksmark var knappt 3,8 miljoner ton koldioxid år 2003 och har varit i samma storleksordning under perioden 1990-2003. Skillnader beror på smärre arealför- ändringar samt användningen av kalk i jordbru- ket. Utsläpp och upptag av koldioxid från sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk resulterade i en sänka för sektorn på ca 21,5 miljoner ton koldioxid år 2003.

3.2.8 Internationella transporter

Utsläppen från internationell bunkring av driv- medel uppgick till ca 7,2 miljoner ton koldioxide- kvivalenter år 2003. Här ingår sådant bränsle som tankas av fartyg i internationell sjöfart och inter- nationellt ﬂyg och utsläppen från detta bränsle ingår inte i redovisningen av de totala utsläppen från Sverige. Internationell bunkring av bränsle är avsevärt högre än inrikes bränsleanvändning inom sjöfart och ﬂyg.

Utsläppen från internationell sjöfart var 5,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2003 och har mer än fördubblats under perioden 1990- 2003. En del av förklaringen är att utrikes gods- transportarbete ökat.

Utsläpp från ﬂygets internationella bunkring var 1,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2003, vilket var 0,2 miljoner ton eller 17 % högre jäm- fört med 1990. Utsläppen nådde en topp under åren 1999 och 2000 men har sedan minskat.

10 Skogsstyrelsen, Skogsstatistisk årsbok 2004

3.3Metodik vid beräkning av utsläpp och

upptag av växthusgaser11

Energisektorn inklusive transporter

Energisektorn delas upp i stationär förbränning och transporter. Nedan beskrivs hur aktivitetsda- ta samlas in för respektive delsektorer till statio- när förbränning.

•El- värme- och bränsleproduktion: Data här- rör från en totalundersökning för ofﬁciell sta- tistik där insamlade uppgifter ﬁnns tillgängliga på anläggningsnivå och per bränsletyp.

•Industrins förbränning: Beräknas utifrån en ur- valsundersökning för ofﬁciell statistik som räk- nas upp till en total nivå. Data samlas in på an- läggningsnivå och per bränsletyp.

•Bostad- och servicesektorn: Data som används är hämtad ur ofﬁciell statistik på nationell nivå, indelad efter bränsletyp.

Beräkningarna av utsläpp från transporter grun- dar sig på aktivitetsdata över totala mängder leve- rerade bränslen på nationell nivå och per bränsle- typ. Dessa uppgifter kompletteras med informa- tion och beräkningar från ansvariga myndigheter gällande vägtransporter, järnvägstransporter, an- vändning inom försvarsmakten, sjö- och luftfart, varefter allokering till de olika delsektorerna äger rum.

Aktivitetsdata multipliceras med värmevärden och emissionsfaktorer för att erhålla resulterande utsläpp. I Sverige används i huvudsak nationel- la värmevärden och emissionsfaktorer för beräk- ningar inom energisektorn.För beräkningar av ut- släpp från vägtransporter används en modell som

11 Utdrag ur Sweden’s National Inventory report 2005

34 3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003

är framtagen för att avspegla nationella förhållan- den.

Utsläpp från internationell luft- och sjöfart ingår inte i den nationella utsläppssammanställ- ningen utan redovisas separat. För att utsläpp ska räknas till denna kategori ska, enligt IPCC’s rikt- linjer och den svenska metodiken, bränslet vara inköpt i Sverige och använt för transport från en svensk hamn eller ﬂygplats till en utländsk desti- nation.

Industriprocesser och användning av ﬂuorerade växthusgaser

Utsläppen från industriprocesser och användning av ﬂuorerade växthusgaser beräknas till övervä- gande del utifrån uppgifter från två typer av in- formationskällor:

•Miljörapporter eller annan information direkt från företag.

•Ofﬁciell statistik eller annan information på nationell nivå, t ex från branschorganisationer.

Enligt svensk miljölagstiftning måste företag som bedriver tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet årligen redogöra för sin verksamhet i en miljörap- port. Uppgifter om utsläpp som redovisas i mil- jörapporter baseras huvudsakligen på mätning- ar, massbalanser eller beräkningar med hjälp av anläggningsspeciﬁka eller nationellt framtagna emissionsfaktorer.

Inom vissa branscher ger miljörapporter inte tillräcklig täckning för att kunna utgöra basen för utsläppsberäkningarna. Detta gäller exempelvis när en ansenlig del av utsläppen från en bransch härrör från små anläggningar som inte omfat- tas av tillståndsplikt och kravet att sammanställa miljörapporter. I sådana fall beräknas utsläppen, helt eller delvis, utifrån aktivitetsdata på natio- nell nivå i kombination med nationellt framtag- na emissionsfaktorer, ofta baserade på uppgifter från representativa anläggningar inom samma bransch. Internationella standardvärden används endast i mindre omfattning.

Koldioxidutsläpp från industriprocesser beräk- nas utifrån aktivitetsdata avseende användning av råmaterial alternativt produktion. I de fall bräns- len används som råvara i industriprocesser hämtas aktivitetsdata från nationell energistatistik.

Användning av lösningsmedel och andra produkter

Inom sektorn användning av lösningsmedel och andra produkter baseras utsläppsberäkningarna på information från ett ﬂertal olika typer av da-

takällor. Ofta används aktivitetsdata på nationell nivå från branschföreningar, Kemikalieinspektio- nens produktregister eller sakkunniga verksamma inom aktuell delsektor, tillsammans med natio- nellt framtagna emissionsfaktorer. För industriel- la verksamheter används i viss mån uppgifter från företagens miljörapporter.

Jordbrukssektorn

Jordbruketsutsläppavdikväveoxidochmetanbe- räknas med utgångspunkt i aktivitetsdata på na- tionell nivå samt nationellt framtagna emissions- faktorer eller standardvärden föreslagna av IPCC. Aktivitetsdata utgörs av jordbruksstatistik vilken bland annat inkluderar uppgifter över djurantal, odlingsarealer, skördar, gödselhantering, skörde- rester och speciﬁk träck/kväveproduktion. Kom- pletterande information inhämtas från bransch- organisationer och forskningsinstitut.

Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk

Markanvändningen i Sverige har inte förändrats nämnvärt sedan 1990. Med förändring avses här konvertering av arealer till annat ägoslag eller brukad mark som lagts i träda. Eftersom netto- förändringarna i markanvändningsarealer är små har de hittills rapporterats som noll.

En nationellt utvecklad metodik används för att beräkna upptaget av koldioxid i skogsbiomas- sa. För åren 2001 till 2003 har upptaget skattats som årlig tillväxt minus årlig avgång. Tillväxtbe- räkningarna baseras på fältmätningar inom ramen för Riksskogstaxeringen. Alla levande träd över 1,3 m höjd ingår i skattningarna. Skogsbiomas- san såväl över som under markytan skattas från stamdiametern i brösthöjd. Avgång av koldioxid beräknas från statistik över avverkningsvolymer och uppgifter om naturlig avgång (träd som dör på rot eller vindfälls).

Koldioxidemissioner från organogena jordar be- räknas genom att multiplicera en nationellt fram- tagen emissionsfaktor med arealen organogena jordar i Sverige. Utsläpp av koldioxid som följd av kalkning av jordbruksmark beräknas genom att aktivitetsdata från försäljningsstatistik på na- tionell nivå i form av försålda kvantiteter kalksten och dolomit multipliceras med emissionsfaktorer (internationella standardvärden).

Avfallssektorn

Aktivitetsdata för avfallssektorn består bl.a. av mängd deponerat avfall, deponigasutvinning och

3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003	35

utsläpp av kväve från avloppsvattenhantering. Data över utsläpp från förbränning av farligt av- fall sammanställs ur berörda anläggningars miljö- rapporter. Använda emissionsfaktorer är till stor del internationella standardvärden.

Sveriges metodik för datainsamling och utsläpps- beräkning ﬁnns mer i detalj beskriven för varje rapporteringssektor i de årliga inventeringsrap- porterna till FN, Sweden’s National Inventory Report.

Referenser

Naturvårdsverket, 2005, Sweden’s National In- ventory Report 2005 Submitted under the Unit- ed Nations framework Convention on Climate Change.

Naturvårdsverket, 2003, Åtgärder för en begrän- sad användning av ﬂuorerade växthusgaser, Rap- port 5311.

Naturvårdsverkets. 2004, A Closer Look at Road Fright Transport and Economic Growth in Swe- den. Are There Any Opportunities for Decoup- ling?, Rapport 5370.

Skogsstyrelsen. Skogsstatistisk årsbok 2004.

Statens Energimyndighet, 2004, Energiläget 2004.

Statens Energimyndighet,2004,Energiläget i siff- ror 2004.

Statistiska Centralbyrån, 2005, Nationalräken- skaper. BNP-utveckling från 1950.

36 3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003

3. Utsläpp och upptag av växthusgaser 1990-2003	37

4Styrmedel och åtgärder

4.1Den svenska klimatstrategin

Den svenska klimatstrategin har utvecklats suc- cessivt sedan slutet av 1980-talet genom beslut som i första hand fattats inom ramen för miljö-, energi-, skatte- och transportpolitikens områden. En central utgångspunkt för den svenska strate- gin är FN:s ramkonvention om klimatförändring och Kyotoprotokollet, vilka Sverige har ratiﬁcerat. Sveriges klimatarbete påverkas även av vårt medlemskap i den Europeiska Unionen (EU). De femton medlemsländer som utgjorde EU när Ky- otoprotokollet förhandlades fram ska enligt sitt åtagande under protokollet tillsammans begrän- sa utsläppen till högst 92 % av 1990 års utsläpp av de sex växthusgaser som protokollet omfattar. År 1998 bestämdes en intern bördefördelning mellan dessa länder.

När Sveriges riksdag år 2002 beslöt att ratiﬁce- ra Kyotoprotokollet blev Sveriges internationellt bindande åtagande enligt Kyotoprotokollet och EU:s bördefördelning att utsläppen för Sverige under åren 2008-2012 inte får överstiga 104 % av 1990 års utsläpp.

Samtidigt fastställdes den gällande svenska kli- matstrategin1 med nationella mål på kort och lång sikt. Det nationella klimatmålet på kort sikt innebär att de svenska utsläppen av växthusgaser under perioden 2008-2012 ska vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Målet ska uppnås utan kompensation för upptag i kolsän- kor eller med ﬂexibla mekanismer. Det långsik- tiga klimatmålet innebär att halten i atmosfären av de sex i Kyotoprotokollet ingående växthus- gaserna ska stabiliseras på en nivå lägre än 550 ppm koldioxidekvivalenter. Sverige ska interna- tionellt verka för att det globala arbetet inriktas mot detta mål. Till år 2050 bör därför utsläppen för Sverige sammantaget vara lägre än 4,5 ton

1 Regeringens proposition 2001/02:55; ”Sveriges klimatstrategi”

koldioxidekvivalenter per år och invånare, för att därefter minska ytterligare. Målets uppfyllande är till avgörande del beroende av internationellt samarbete och insatser i alla länder. Det svenska klimatarbetet och de nationella målen ska fortlö- pande följas upp och utvärderas. Kontrollstatio- ner inrättades år 2004 och år 2008.

Centrala riksdagsbeslut för den svenska klimat- politiken redovisas i faktaruta 4.1.

De ﬂesta styrmedel inom den svenska klimat- politiken har införts och skärpts successivt sedan 1990- talets början. Andra styrmedel med bety-

Faktaruta 4.1 Riksdagsbeslut av betydelse för klimatpolitiken i Sverige

•År 1988 antogs det första klimatpolitiska målet för Sverige. Målet omfattade enbart koldioxid och innebar att utsläppen skulle stabiliseras på ”dagens nivå”.

•År 1991 gjordes ett tillägg till 1988-års mål. Det nya målet omfattade alla växthusgaser och alla sektorer.

•År 1993 antogs en nationell klimatstrategi i linje med kli- matkonventionens mål om att stabilisera utsläppen i indu- striländerna. Det nya nationella målet angav att utsläppen av koldioxid från fossila bränslen skulle stabiliseras på 1990 års nivå senast år 2000 för att därefter minska.

•I riksdagens energipolitiska riktlinjer från år 1997 ingick en klimatstrategi för energisektorn

•I riksdagens transportpolitiska beslut från 1997 antogs bl.a. målet att utsläppen av koldioxid från transporter år 2010 ska ha stabiliserats på 1990 års nivå.

•År 1999 beslutade riksdagen om att införa ett system med 15 miljökvalitetsmål däribland ett mål som behandlar växthusef- fekten; miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan”.

•År 2002 antogs propositionen ”Sveriges klimatstrategi” där dagens svenska klimatpolitik formulerades.

•År 2002 beslutade riksdagen om en vidareutveckling av sys- temet med miljökvalitetsmål bland annat avseende olika ak- törers ansvar för att nå målen.

•I 2002 års energipolitiska beslut ingick en för området relate- rad klimatstrategi.

38 4. Styrmedel och åtgärder

delse för klimatpolitiken har införts i delvis annat syfte. Det klimatpolitiska beslut som antogs år 2002 bygger vidare på redan införda styrmedel men innefattar även mer riktade klimatstyrmedel i form av medel till klimatinformation och inves- teringsbidrag till klimatåtgärder. Under senare år har den nationella klimatpolitiken allt mer på- verkats av utvecklingen av de EU-gemensamma styrmedlen, främst systemet med handel med ut- släppsrätter. Ett urval av de viktigaste besluten om styrmedel för den svenska klimatpolitiken presenteras översiktligt i faktaruta 4.2.

Principen om sektorsintegration, d.v.s. att mil- jöarbetet, inklusive arbetet för att begränsa kli- matpåverkan, ska vara integrerat i samhällets alla sektorer och omfattas av alla aktörer har sedan länge utgjort en grund i svensk miljöpolitik. Re- geringens myndigheter som Statens Energimyn- dighet och Vägverket har ett s.k. sektorsansvar för genomförandet av miljöpolitiken inom sina om- råden. När systemet med miljökvalitetsmål in- fördes i Sverige utvecklades sektorsansvaret för myndigheter, kommuner och länsstyrelser och dessa aktörer tilldelades särskilda ansvar för att miljökvalitetsmålen ska uppnås.Detta innebär att miljömålet om att begränsa klimatpåverkan, ett av 15 miljökvalitetsmål, ska genomsyra arbetet

inom många olika verksamhetsområden i sam- hället, till exempel i arbetet med fysisk planering, infrastrukturutveckling, kommunalt åtgärdsarbe- te m.m.Tillsammans med de styrmedel som lyfts fram i klimatstrategin, ska även denna ansvars- fördelning i sig bidra till att de totala utsläppen minskar på ett kostnadseffektivt sätt.2

Sveriges klimatarbete påverkas av vårt med- lemskap i EU bland annat genom att EU:s med- lemsländer regelbundet utvecklar sin gemensam- ma klimatstrategi. Ett viktigt element i denna utgörs av handlingsprogrammet, European Cli- mate Change Programme (ECCP), där det vikti- gaste styrmedlet för att minska de totala utsläp- pen inom unionen är ett system för handel med utsläppsrätter, tillsammans med ett direktiv som länkar detta system med Kyotoprotokollets pro- jektbaserade mekanismer. Andra viktiga styrme- del i EU-strategin är till exempel direktivet för främjande av biodrivmedel i transportsektorn, di- rektivet om främjande av elproduktion från för- nybara källor och direktivet om byggnaders ener- giprestanda.

Detinternationellasamarbetetomklimatfrågor- na, inom ramen för FN:s ramkonvention mot kli- matförändringar, är dock helt avgörande för möj- ligheterna att stabilisera halterna av växthusgaser

Faktaruta 4.2 Viktiga styrmedel för den svenska klimatstrategin införda under åren 1990-2005:

Energi- och koldioxidskatter. Den första koldioxidskatten inför- des år 1991 och har därefter höjts i ﬂera omgångar samtidigt som nedsättningsregler införts för konkurrensutsatta sektorer. År 2000 antogs en strategi för grön skatteväxling där bland annat höjda koldioxidskatter växlas mot sänkt skatt på arbete.

Stöd till elproduktion från förnybar energi. Sedan 1990-talets början har ett ﬂertal system funnits för att ge stöd till elproduk- tion från förnybar energi. I det energipolitiska beslutet från år 1997 ingick bl.a. den här typen av stöd.

Stöd till effektivare energianvändning, 1998-2002. Det en- ergipolitiska beslutet från år 1997 innebar också att medel av- sattes för information, teknikupphandling, kommunala energi- rådgivare samt märkning av energikrävande utrustning. Beslutet omfattade även bidrag för att minska elanvändningen – bland annat till utbyggnad av fjärrvärme, konvertering av eluppvärmda fastigheter och investering i solvärme.

Bidrag till lokala investeringsprogram. LIP-programmet beslu- tades år 1996 och startade 1998 och innebar att kommuner kunde få stöd för lokala insatser för en bättre miljö och ökad sysselsättning.

Lagstiftning och ekonomiska styrmedel på avfallsområdet. år 1997 beslutade riksdagen att ett förbud mot deponering av ut- sorterat brännbart avfall skulle införas år 2002 och ett förbud mot deponering av organiskt avfall år 2005. År 1999 beslutades dessutom om en skatt på deponering av avfall från år 2000.

Skattelättnader för miljöbilar och för biodrivmedel introduce-

rades bland annat i det klimatpolitiska beslutet 2002 och har därefter införts. Sedan år 2004 är koldioxidneutrala drivmedel skattebefriade i Sverige.

En klimatinformationskampanj introducerades som en del av Sveriges klimatstrategi år 2002 och genomfördes under 2003 i syfte att öka kunskapen om klimatförändringar.

Stöd till klimatinvesteringsprogram, Klimp, med möjlighet för bland annat kommuner och företag att söka bidrag för åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser introducerades även det i Sveriges klimatstrategi 2002 och systemet startade 2003.

Elcertiﬁkatsystemet ingick i 2002 års energipolitiska beslut och systemet infördes under 2003. Systemet ersätter de tidi- gare investeringsstöden till elproduktion från förnybar energi.

Nya stöd till effektivare energianvändning under åren 2002- 2007. I det energipolitiska beslutet 2002 ingick även ett nytt femårigt program med stöd till information, utbildning och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik.

Arbete med Kyotoprotokollets ﬂexibla mekanismer. Inom ra- men för 1997 års energipolitiska beslut avsattes medel för in- ternationella klimatpolitiska insatser.

Riksdagen har under år 2004 och 2005 beslutat om det na- tionella regelverk som krävs för att EU:s system för handel med utsläppsrätter ska kunna genomföras i Sverige inklusive beslut om genomförande av länkdirektivet som kopplar Kyotoprotokol- lets projektbaserade mekanismer till EU:s handelssystem.

Ett program för energieffektivisering inom industrin infördes år 2004 för att effektivisera elanvändningen inom den energiin- tensiva industrin.

2 Regeringens proposition 2001/02:55 ”Sveriges klimatstrategi”

4. Styrmedel och åtgärder	39

i atmosfären och därmed undvika farlig mänsklig inverkan på klimatsystemet. Sverige bidrar enligt konventionens och Kyotoprotokollets regelverk med ﬁnansiering, kapacitetsuppbyggnad och tek- niköverföring till icke annex I länder (se vidare kapitel 7). Sverige arbetar också för att minskade utsläpp av växthusgaser globalt ska kunna ske till så låg kostnad som möjligt. I klimatstrategin ingår därför också arbete för att utveckla Kyotopro- tokollets ﬂexibla mekanismer. Genom interna- tionellt samarbete inom ramen för CDM agerar Sverige dessutom för att klimatåtgärder ska bidra till hållbar utveckling i utvecklingsländer.

4.2Styrmedel i den svenska

klimatstrategin och deras effekter

Nedan ges en beskrivning av ett urval av de svens- ka styrmedlen på klimatområdet och några resul- tat som beskriver dessa styrmedels effekter på utsläppen av växthusgaser. Av de styrmedel som redovisades i den förra nationalrapporten, NC3, har centrala styrmedel och några ytterligare styr- medel, för vilka det varit möjligt att kvantiﬁera effekterna, valts ut för en utförligare presentation i denna nationalrapport.

4.2.1 Bakgrund

Den svenska klimatstrategin bygger på ett ﬂer- tal styrmedelsinsatser. Som tidigare nämnts har dessa styrmedel införts inom ramen för ﬂera poli- tikområden. Målen för styrmedlen är därför ofta mångfacetterade och det kan därför vara svårt att utvärdera måluppfyllelsen.

Den kanske största utmaningen i utvärderings- arbetet är att separera effekter av enskilda styr- medel eftersom styrmedlen ofta appliceras paral- lellt och samverkar med varandra. Det är dessut- om komplicerat att särskilja styrmedlens effekter från andra förändringar i omvärlden som påver- kar utvecklingen.

Ytterligare en svårighet tillkommer när styrme- del som bidrar till minskad elanvändning eller till ett tillskott av ny elproduktion ska utvärderas efter- som elhandel över gränserna numer är betydan- de. Överföringskapaciteten för el mellan Sverige och grannländerna har ökat i takt med att kablar över Östersjön har byggts ut (se även kap 2.6.2) och handeln med el i Norden har ökat sedan den nordiska elmarknaden avreglerades 1996. Den nordiska elmarknaden är sedan 2000 en fullt in- tegrerad marknad. Kraftförbrukningen i Norden

täcks även delvis med kraft som produceras i kringliggande länder, främst Ryssland, Polen och Tyskland.

Förändringar i eltillförsel och elanvändning på- verkar främst produktionen från det kraftslag som har högst elproduktionskostnad, den så kallade marginalelen. De närmaste åren, över perioden 2008-2012, bedöms el från koleldade kondens- kraftverk utgöra marginalel i det nordiska elsyste- met.3 Därför antas en minskad elanvändning eller ett tillskott av ny elproduktion de närmaste åren innebära att produktionen påverkas vid kolkon- denskraftverk inom det nordiska elsystemet vilka ﬁnns utanför Sverige. Efter år 2012 uppskattas elanvändningen i Norden ha ökat så att nya inves- teringar i produktionskapacitet behövs. Tillkom- mande produktion bedöms då bli naturgaseldade kombikraftverk i eller utanför Sverige. Styrmedel som leder till ökad eleffektivisering eller ett till- skott av elproduktion har därför bara viss effekt på utsläppen av koldioxid i Sverige .

I Sverige ﬁnns det en erfarenhet av utvärdering av politiska styrmedel, vilken är till stor nytta vid utvärderingen av de klimatpolitiska styrmedlen, se faktaruta 4.3.

Faktaruta 4.3 Utvärdering av klimatpolitiska styrmedel i

Sverige

De klimatpolitiska styrmedlen utvärderas i Sverige på följande sätt:

1.Olika myndigheter är ansvariga för utvärdering av de klimat- politiska styrmedlen inom sitt område. Berörda myndigheter innefattar Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Boverket, SIKA, Vägverket m.ﬂ. Samordning sker myndigheterna emel- lan.

2.Relevant statistik och information för uppföljning och utvär- dering av de klimatpolitiska insatserna samlas in av statistik- ansvariga myndigheter. Under år 2004 utvidgades insatserna för insamling av statistik avseende energianvändning i bebyg- gelse.

3.Olika klimatpolitiska styrmedel utvärderas med olika metoder. Det är inte alltid klimatpolitiska mål som är de primära målen för styrmedlet ifråga vilket har en avgörande betydelse för val av metod. I vissa fall används kompletterande utvärderings- metoder, både kvantitativa och kvalitativa metoder.

4.Det svenska utvärderingsarbetet innefattar såväl utvärderingar ex-ante, som uppföljningar och utvärderingar ex-post. Vid särskilda kontrollstationer (år 2004 och 2008) redovisas de samlade resultaten från uppföljningar och utvärderingar av de klimatpolitiska insatserna.

5.Indikatorer används för uppföljning av de klimatpolitiska in- satserna – t ex utsläpp av koldioxid, utsläpp av övriga växthus- gaser, energianvändning per sektor, andel energi från fossila bränslen, andel energi från förnybara källor, etc. Uppföljning av klimatindikatorerna samordnas med uppföljning av indika- torer kring energi, transport och miljö.

3 Energimyndigheten, ER 14:2002.

40 4. Styrmedel och åtgärder

4.2.2 Sektorsövergripande styrmedel

Flera av de viktigaste styrmedlen inom den svens- ka klimatstrategin påverkar ﬂer än en sektor. De viktigaste styrmedlen och några övergripande ut- värderingsresultat beskrivs nedan.

EU:s system för handel med utsläppsrätter

Den 1 januari 2005 startade EU:s gemensam- ma handelssystem för utsläppsrätter. Den första handelsperioden pågår mellan år 2005-2007 och är en inledande fas inför den internationella ut- släppshandeln som påbörjas år 2008 inom ramen för Kyotoprotokollet. Den europeiska utsläpps- handeln omfattar kraft- och värmeverk, oljerafﬁ- naderier, anläggningar som producerar och bear- betar järn, stål, glas och glasﬁber, cement och ke- ramik, samt anläggningar som producerar papper och pappersmassa. Under den första perioden är handeln begränsad till att gälla koldioxid. Utsläp- pen från svenska anläggningar som berörs, ”den handlande sektorn”, motsvarade knappt 30 % av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige år 2000.

Svenska tilldelningsprinciper

EG-direktivet om handel med utsläppsrätter ger vissa ramar för hur den initiala tilldelningen av utsläppsrätter ska gå till men medger olika meto- der för tilldelning till de anläggningar som omfat- tas av systemet. Den svenska tilldelningen till be- ﬁntliga anläggningar under perioden 2005-2007 baseras på de genomsnittliga historiska utsläppen under perioden 1998-2001. Vissa anpassningar av grundprincipen har gjorts för de råvarurelate- rade utsläppen, d.v.s. utsläpp där koldioxid bildas från kol bundet i den råvara som ska förädlas eller där kol används för att avlägsna en icke önskvärd komponent från råvaran. För sådana utsläpp ges utsläppsrätter motsvarande den prognostiserade produktionsökningen eftersom möjligheterna att genomföra utsläppsbegränsningar bedöms som begränsade i denna sektor, åtminstone i det kor- tare tidsperspektivet.

Den konkurrensutsatta industrin har tilldelats relativt sett mer utsläppsrätter vid den initiala tilldelningen jämfört med förbränningsanlägg- ningar inom energisektorn. För den sistnämnda typen av anläggningar har en nedskalningsfak- tor på 0,8 använts. För nya anläggningar gäller grundprincipen att fördelningen baseras på rikt- märken eller bästa möjliga teknik. En viss mängd utsläppsrätter har avsatts till nya anläggningar. Om denna inte räcker får företaget köpa ut-

släppsrätter för att täcka utsläppen i den nya an- läggningen.

Sammantaget har Sverige tilldelat utsläppsrät- ter motsvarande ca 23 miljoner ton koldioxid per år under perioden 2005-2007. Fördelningsplanen för perioden 2008-2012 ska fastställas under år 2006.

Påverkan på utsläppen av koldioxid

EU:s system för handel med utsläppsrätter har nyligen startat och det är därför svårt att säga vil- ken effekt handeln på sikt kommer att få på de svenska utsläppen. Effekten av styrmedlet är EU- övergripande. Den sammanlagda tilldelningen av utsläppsrätter i systemet begränsar de samlade utsläppen inom EU från hela den handlande sek- torn. Handeln kan resultera i ökade utsläpp i ett land samtidigt som utsläppen minskar i ett an- nat.

Effekten i ett enskilt land beror bland annat på vilket pris som etableras på marknaden för ut- släppsrätter, företagens bedömning av framtida prisnivåer och nationella förutsättningar, t.ex. förekomsten av kompletterande styrmedel samt hur åtgärdskostnaderna och potentialerna för ut- släppsminskningar ser ut.

I Sveriges senaste prognos över utsläpp av växthusgaser, som redovisas i kapitel 5, har hänsyn tagits till EU:s handelssystem. Ett genom- snittligt, i jämförelse med utvecklingen hittills re- lativt lågt, utsläppsrättspris på 10 Euro per ton har antagits gälla under hela prognosperioden. Prognosen utgår i övrigt från att dagens beﬁntliga styrmedel inklusive koldioxidskatt fortsätter att gälla i den handlande sektorn. Enligt denna prog- nos kommer utsläppen i den handlande sektorn i Sverige att uppgå till 26,5 miljoner ton 2010 vilket innebär en utsläppsökning för sektorn.

Den utvärdering som gjorts av de sammantagna effekterna av de ekonomiska styrmedlen i ener- gisektorn i Sverige, som redovisas i avsnitt 4.2.3, visar att EU:s handel med utsläppsrätter tillsam- mans med elcertiﬁkatsystemet och energi- och koldioxidskatterna väntas vara de viktigaste styr- medlen för att begränsa utsläppen från energisek- torn framöver.

Miljöbalken

I miljöbalken ﬁnns sedan 1 januari 1999 den över- gripande lagstiftningen på miljöområdet samlad. Miljöbalkens övergripande mål är att främja håll- bar utveckling. Miljökvalitetsmålen ska vara väg- ledande vid tillämpning av balken. Balken inne-

4. Styrmedel och åtgärder	41

håller bland annat allmänna hänsynsregler som ska iakttas vid alla verksamheter och åtgärder. Bland dessa kan nämnas att vid yrkesmässig verk- samhet ska bästa möjliga teknik (BMT) använ- das, att alla som bedriver en verksamhet eller vid- tar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand ska förnybara en- ergikällor användas. Dessa hänsynsregler gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem.

Större miljöfarliga verksamheter omfattas av tillståndsplikt. Utsläpp av växthusgaser ingår som en del av tillståndsprövningen. Dessa delar av Miljöbalken gäller dock inte längre fullt ut för de anläggningar som omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter. Från år 2005 är det inte längre tillåtet att fastställa utsläppsgränsvär- den för koldioxid eller att begränsa användningen av fossila bränslen från sådana anläggningar.

Åtgärder inom samhällsplanering påverkar främst utsläppsutvecklingen på längre sikt och kan i det perspektivet vara av stor betydelse. Större infrastrukturprojekt är tillståndspliktiga enligt miljöbalkens regler.Miljöbalken ställer krav på att miljökonsekvenser blir väl beskrivna i ett tidigt skede av ett projekt. Åtgärder inom fysisk planering regleras i övrigt främst under Plan- och Bygglagen (PBL). Det pågår för närvarande en översyn av hur denna lag bättre kan bidra till ar- betet med att nå miljökvalitetsmålen.

I miljöbalken ingår även den särskilda lagstift- ning som gäller på avfallsområdet och regler som begränsar utsläppen av vissa ﬂuorerade växthus- gaser från främst brandsläckningsutrustning och

kylanläggningar. Kvantitativa bedömningar av ef- fekter på utsläpp av växthusgaser har gjorts på dessa områden. Resultaten beskrivs i respektive sektorsavsnitt.

Lokala investeringsprogram, LIP och Klimat- investeringsprogram, Klimp

LIP (Lokala investeringsprogrammet för en eko- logisk hållbar utveckling) lanserades hösten 1996. Syftet med LIP var främst förbättrad miljö men också ökad sysselsättning. De första bidragen be- viljades år 1998 och det sista bidraget 2002. Sam- manlagt 6,2 miljarder kronor har beviljats i bi- drag och sannolikt kommer 4,7 miljarder kronor av dem att ha betalats ut när 211 investeringspro- gram i 161 kommuner och 2 kommunalförbund är avslutade. Bidragsmottagarna står samtidigt för ungefär tre gånger så mycket av investeringskost- naderna.

Av de sammanlagt 4,7 miljarder kronor som bedömskommaattbetalasutiLIPbidragkommer drygt hälften gå till projekt med klimatinriktning. I ﬁgur 4-1 redovisas hur bidragen till och beräk- nade utsläppsminskningar för dessa projekt för- delas mellan sektorer.

Omkring en tredjedel av de totala medlen inom LIP har gått till investeringar inom energisektorn. En mycket stor del (ca 92 %) av de beräknade ut- släppsminskningarna härrör från åtgärder i denna sektor. En mindre del, 5 % respektive 6 %, av de totala bidraget har gått till åtgärder med klimat- inriktning inom avfalls- respektive transportsek- torn. Sammantaget bedöms projekten reducera de nationella utsläppen av växthusgaser med upp till 1,5 Mton koldioxidekvivalenter per år.4 Samt-

Bidrag, fördelning mellan sektorer			Utsläppsreduktioner (CO2-ekv.) fördelning
			mellan sektorer (prel.data)
9%	2%		5%	3% 0%
10%			12%
10%		El- och fjärrvärmeproduktion
		El- och fjärrvärmeproduktion
	39%	Industri
	39%

		Bostads- och servicesektorn
		Bostads- och servicesektorn
		Transporter
		Transporter
		Avfall		55%
		Avfall		55%
		Åtgärder med viss	25%

31%	klimatkoppling

Figur 4-1 LIP-projekt med klimatinriktning, bidrag och uppskattade reduktioner av växthusgasutsläpp fördelat mellan olika sektorer. I underlaget ingår även projekt som ännu inte slutrapporterats.

4 Investeringsbidraget samverkar med andra styrmedel som t ex energi- och koldioxidskat- ter, elcertiﬁkatsystem etc. Utsläppsminskningen kan därför inte enbart tillskrivas bidraget. I bedömningen ingår antaganden om att alla återstående projekt inte kommer att genomföras fullt ut.

42 4. Styrmedel och åtgärder

liga projekt är ännu inte slutrapporterade. I dags- läget är ca 115 LIP program slutreglerade, d.v.s. något mer än hälften.

Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning projekten skulle ha genomförts även utan bidrag eller om de tidigarelagts till följd av bidraget. I en utvärdering5 som gjorts av fjärr- och närvärmeåt- gärder görs bedömningen att för ny- och ombygg- nad av större värmecentraler har bidraget medfört att investeringar i vissa fall kommit tidigare än om bidraget inte funnits att tillgå. Även anslut- ning av industri till fjärrvärmenätet kan ha kommit till stånd i förtid som följd av bidraget. Bidraget bedöms ha haft stor betydelse för utbyggnad av fjärrvärmenät för anslutning av småhus samt för nyetablering av närvärme och småskalig fjärrvär- me. Enligt de kommuner som genomfört spillvär- meprojekt skulle enbart ett fåtal av dessa projekt ha genomförts utan bidrag.6 I en utvärdering av några stora LIP-projekt som genomförts inom massa- och pappersindustrin görs även bedöm- ningen att dessa projekt inte skulle ha kommit till stånd utan bidrag.7

Från år 2003 ges statliga investeringsstöd till lokala klimatinvesteringsprogram (Klimp) som är en efterföljare till LIP. Jämfört med LIP ställs större redovisningskrav vilket gör att effekter av programmet kan beräknas med större säkerhet. Stöd får inte heller ges till projekt som redan är lönsamma. Enligt beräkningar förväntas Klimp- anslaget på 1040 miljoner kronor leda till mins- kade utsläpp på upp till 0,5 Mton koldioxid per år.8 Även bidragen från Klimp- anslaget har i hög utsträckning gått till projekt på energiområ- det (56 % av bidragsmedlen). Andelen bidrag till traﬁkprojekt och avfallsprojekt är högre jämfört med LIP (21 % respektive 10 %). I budgetpropo- sitionen hösten 2005 föreslog regeringen en fort- sättning av Klimp. Budgeten för programmen fö- reslogs utökas med 840 miljoner kronor för pe- rioden 2006-2008.

Arbetet med LIP- och Klimp-ansökningar bedöms dessutom ha stärkt miljöarbetet inom den kommunala organisationen, ökat medveten- heten om klimatfrågan hos viktiga aktörer i kom- munerna samt kunskaperna om potentiella lokala miljöåtgärder och deras effekter9.

Klimatinformation

Information är en viktig komponent i den svenska klimatstrategin från år 2002. Under 2002-2003 satsades 60 miljoner kronor på en nationell kli- matinformationskampanj. Information bedöms

5 Naturvårdsverket, Rapport 5372.

6 Naturvårdsverket, Rapport 5373.

7 Margrethe Forssman. Pulling the pulp and paper industries into proﬁtable investments

8 I beräkningen tas inte hänsyn till hur detta investeringsstöd interagerar med andra styrmedel.

9 Naturvårdsverket, Rapport 5382

förstärka effekten av och öka acceptansen för in- förandet av andra styrmedel.

Det främsta syftet med klimatinformations- kampanjen var inte att åstadkomma direkta utsläppsminskningar utan att öka allmänhe- tens och företagens kunskap om klimatfrågan och förståelsen för de samhällsomställningar som på sikt blir nödvändiga för en hållbar ut- veckling. Resultatet av kampanjen följdes upp genom intervjuer före och efter kampanjens genomförande. Intervjuerna visar att svenska folkets kunskaper och attityder om klimatfrå- gan förändrades under det år som kampanjen pågick. Enligt en utvärdering10 har kampanjen t.ex. bidragit till förbättrade kunskaper om kli- matfrågan.

4.2.3 Energisektorn exklusive transporter

Energisektorn exklusive transporter inkluderar el- och fjärrvärmeproduktion, rafﬁnaderier, för- bränning inom industrin och förbränning i bo- stads- och servicesektorn. Sektorn står för knappt hälften av de samlade utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Trenden för sektorn pekar mot något minskade utsläpp jämfört med år 1990. De minskade ut- släppen beror främst på att användningen av bio- bränslebaserad fjärrvärme har expanderat kraftigt under perioden och främst ersatt olja i bostads- och servicesektorn. Enligt den prognos som redo- visas i kapitel 5 bedöms dock utsläppen från en- ergisektorn exklusive transporter komma att öka jämfört med de senaste årens utsläpp trots nuva- rande styrmedel.

Utsläppen från delsektorn el- och fjärrvärmepro- duktion visar inte någon ökande trend under pe- rioden 1990-2003 trots den ökande produktio- nen av främst fjärrvärme. Utsläpp av koldioxid i samband med elproduktion härstammar i Sveri- ge främst från förbränning i kraftvärmeverk och, vissa år, även kondenskraftverk, och dessa utsläpp varierar beroende på hur den totala elproduktio- nen ser ut enskilda år. Utvecklingen inom del- sektorn el- och fjärrvärmeproduktion har främst påverkats av nivån på energi- och koldioxidskat- terna samt förekomsten av investeringsbidrag. Framöver bedöms även elcertiﬁkatsystemet och systemet för handel med utsläppsrätter ha stor betydelse.

Även utsläppen från förbränning i industrin har varierat kring ungefär samma nivå under perio- den 1990-2003.Variationerna följer förändringar i konjunkturen samt prisrelationer mellan el och

10 Naturvårdsverket, Rapport 5365.

4. Styrmedel och åtgärder	43

olja. Elcertiﬁkatsystemet, energiskatterna och handelssystemet bedöms sammantaget få stor be- tydelse för utsläppsutvecklingen framöver.

Utsläppen från förbränning i bostads- och ser- vicesektorn har minskat kraftigt under perio- den 1990-2003. Minskningen uppgick år 2003 till cirka 4,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter totalt. Minskningen beror främst på en ökad an- vändning av biobränslebaserad fjärrvärme. Under senare år har även användningen av värmepum- par och pelletspannor ökat. Energi- och koldiox- idskatterna är de styrmedel som främst påverkar utsläppen från förbränning i bostadssektorn men även bidrag har stimulerat till utvecklingen inom denna sektor.

Inom energisektorn verkar dessutom en lång rad styrmedel som är riktade mot en ökad ener- gieffektivisering och en minskad användning av energi. Dessa styrmedel är i form av investerings- och stödprogram, byggregler, energimärkning, in- formation samt teknikupphandling.

Energi- och koldioxidskatter

Dagens energiskattesystem baseras på en kombi- nation av koldioxidskatter,energiskatter på bräns- le, effektskatt på kärnkraft och konsumtionsskatt på el. Energiskatter och koldioxidskatter belastar fossila bränslen. I faktaruta 4.4 görs en kort ge- nomgång av koldioxid- och energiskatternas ut- formning.

Figurerna 4-2 och 4-3 redovisar utvecklingen av den sammanlagda energi- och koldioxidskat- ten på olja respektive kol i Sverige i olika sektorer sedan år 1990.

Faktaruta 4.4

Koldioxidskatten infördes år 1991 och har ökat från 25 öre/kg koldioxid till 91 öre/kg till år 2005. Den tillverkande industrin, kraftvärmeverk, jordbruk, skogsbruk och vattenbruk betalar en lägre nivå än den generella nivån. Därutöver ﬁnns särskilda reg- ler för ytterligare nedsättning av skatten för energiintensiv indu- stri. Hösten 2005 föreslog regeringen att även anläggningar som ingår i systemet med handel för utsläppsrätter skulle omfattas av speciﬁka nedsättningsregler för koldioxidskatten.

Skatt på energi har funnits i Sverige sedan 1950-talet. Skat- ten omfattade inledningsvis olja och kol. Redan på 1920-talet infördes en skatt på bensin. Nivån på energiskatten har ändrats med tiden och varierar även mellan olika bränslen. År 2005 uppgick energiskatten för naturgas till 2,2 öre/kWh, för kol 4,3 öre/kWh och för eldningsolja 7,4 öre/kWh. Biobränslen är dock helt befriade från energiskatt. Tillverkningsindustrin samt bräns- len för produktion i kraftvärmeverk betalar ingen energiskatt. Bränslen som används vid produktion av el är befriade från såväl energi- som koldioxidskatt.

De senaste årens höjningar av energi- och kol- dioxidskatterna är en del av den gröna skatteväx- ling som inleddes hösten 200011. Skatteväxling- en innebär att skatten på miljöskadliga aktivite- ter höjs samtidigt som skatterna på arbete sänks. För att inte förändra den relativa konkurrensen mellan el och fossila bränslen har även skatten på elanvändning höjts i samma omfattning som kol- dioxidskatten.

En översyn pågår av det svenska energiskatte- systemet och gällande nedsättningsregler.

Hur mycket skatterna har påverkat utsläppen varierar i olika sektorer beroende på respektive

kr/m3
4 000
3 500
3 000
2 500
2 000
1 500
1 000
500
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Bostäder & Service, Värmeverk	Kraftvärme	Industri

Figur 4-2 Total skatt (energiskatt + koldioxidskatt) för användning av olja i olika sektorer 1990-2005, kr/m3.

(Källa: Skatteverket)

kr/ton
3 000
2 500
2 000
1 500
1 000
500
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Bostäder & Service, Värmeverk	Kraftvärme	Industri

Figur 4-3 Total skatt (energiskatt + koldioxidskatt) för användning av kol i olika sektorer, 1990-2005, kr/ton.

(Källa: Skatteverket)

11 Regeringens proposition .2000/2001:1, ”Förslag till statsbudget 2001”

44 4. Styrmedel och åtgärder

sektors skattenivå. Det är viktigt att komma ihåg att samhällets aktörer möter den sammanlagda skatten, d.v.s. både energi- och koldioxidskatt. Hushållen betalar dessutom mervärdesskatt.

En utvärdering baserad på en modellberäk- ning12 visar att de energi- och koldioxidskatteni- våer som har gällt från år 1990 till idag har gett starkare ekonomiska incitament mot ökad an- vändning av biobränslen vid fjärrvärmeproduk- tion jämfört med den energiskatt som fanns på plats år 1990.

Skatterna har även påverkat kostnaderna av- sevärt för olika uppvärmningsalternativ i ﬂerbo- stadshus och i småhus, det senare illustreras i ﬁgur 4-4. Figuren visar de årliga kostnaderna vid inves- tering i ett nytt uppvärmningssystem i ett genom- snittligt svenskt småhus. Figuren visar att energi- och koldioxidskatterna påverkar kostnadsnivåer- na och ger ekonomiska incitament att installera värmepump eller pelletspanna för uppvärmning istället för oljepanna när den gamla uppvärm- ningssystem skall ersättas. Utan skatter är el- res-

Årlig kostnad i kr

25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
0
Vatten-	Pelletspanna	Elpanna	Oljepanna
värmepump

	Skatt		Årlig drift- och
	Årlig bränsle-/elkostnad		underhållskostnad
			Årlig kapitalkostnad
			Årlig kapitalkostnad
	exkl. skatter och avgifter		(10% annuitet)

Figur 4-4 Totala kostnaderna fördelade per kostnadsposter vid investering i ny uppvärmningssystem i ett genomsnittlig svenskt småhus.13

pektive oljepanna de billigaste alternativen, men med 2004 års skattenivåer är det mer ekonomiskt fördelaktigt att installera värmepump eller pel- letspanna.

Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor åren 1998-2002

Från början av 1990-talet fram till idag har det funnits ett ﬂertal olika system för stöd till elpro- duktion från förnybar energi. Till exempel fanns inom ramen för det energipolitiska beslutet från år 1997 en satsning under åren 1998-2002 på att öka elproduktionen från förnybara energikällor. För att nå målet för programmet på 1,5 TWh ny elproduktion från förnybara energikällor introdu- cerades en rad bidrag till investeringar i biobräns- lebaserad kraftvärme, vindkraft och småskalig vattenkraft. Effekten av några av åtgärderna pre- senteras i tabell 4-1.

Elcertiﬁkatsystemet

Den 1 maj 2003 infördes ett nytt stödsystem för el från förnybar energi, ett elcertiﬁkatsystem som successivtersättertidigareinvesteringsstöd.Syste- met innebär att elproducenterna får ett elcertiﬁ- kat för varje MWh förnybar el som producerats.15 Certiﬁkaten säljs sedan till elanvändarna som en- ligt lag är skyldiga att köpa in elcertiﬁkat mot- svarande en viss andel av sin användning. Denna kvot höjs successivt år från år. Syftet med syste- met är att bidra till omställningen av energisys- temet till en högre andel förnybar elproduktion. Som ett resultat uppnås lägre utsläpp av växt- husgaser genom att förnybara bränslen används i större utsträckning. Målsättningen med systemet är att den förnybara elproduktionen ska öka med 10 TWh från år 2002 till 2010 i Sverige. Om må- let för systemet nås uppnås utsläppsminskningar i det nordiska elsystemet.

Under elcertiﬁkatsystemets två första år har el- produktionen från förnybara energikällor ökat mer än den införda kvoten krävde och uppgick per mars 2005 till totalt 11,5 TWh. Den förnyba-

Tabell 4-1 Utfall av bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor åren 1998-200214

Åtgärd	Mål (TWh/år)	Anslag (Mkr)	Ökad elproduktion från förnybara energikällor (TWh/år)
Biobränslebaserad kraftvärme	+0,75	450	+0,88
Vindkraft	+0,5	4721	+0,962
Vattenkraft	+0,25	4721	0,04

1 Nettoanslag för vindkraft och småskalig vattenkraft sammantaget. Ursprungligt anslag var 300 miljoner kr för vindkraft och 150 miljoner kr till småskalig vattenkraft. Genom omfördelning mellan anslag har medel utöver de ursprungliga ställts till förfogande för investeringar i vindkraft.

2 Uppgiften avseende produktion från vindkraft inkluderar viss kapacitet som ej ännu tagits i drift.

12	Beräkningen, samt en beskrivning av den modell som använts (Markal-modellen) ﬁnns	14	Energimyndigheten, ER2005:25.
i Energimyndighetens rapport ”Ekonomiska styrmedel i Energisektorn – en utvärdering av		15	El som är certiﬁkatberättigad ska ha producerats med vindkraft, solenergi, geotermisk
utvecklingen sedan 1990”.		energi, vissa typer av biobränslen, vågenergi, ny eller småskalig vattenkraft eller torv.
13	Swedpower, 2005.
			4. Styrmedel och åtgärder
			4. Styrmedel och åtgärder	45

ra elproduktionens ökning på cirka 4 TWh sedan år 2003 har till största delen skett genom konver- teringar från fossila bränslen till biobränslen och en ökad användning av beﬁntlig elproduktionska- pacitet inom biokraftvärmeanläggningar. Däre- mot har systemet inte genererat några större nyin- vesteringar i produktionskapacitet vilket enligt en genomförd utvärdering16 till största delen beror på den osäkerhet aktörerna upplever om syste- mets fortsättning efter 2010.

Samlad effekt av ekonomiska styrmedel i energisektorn

En utvärdering17 har gjorts för att uppskatta den sammantagna effekten på koldioxidutsläppen av ekonomiska styrmedel som införts i den svenska energisektorn mellan år 1990 och 2005. Utvär- deringen avser utsläpp i Sverige. De styrmedel som är inkluderade i analysen är skatter, investe- rings- och driftsstöd till elproduktion från förny- bara energikällor, elcertiﬁkatsystemet samt EU:s handelssystem för utsläppsrätter18. Beräkningar- na inkluderar inte bidrag till projekt i energisek- torn inom ramen för programmen LIP och Klimp. Dessa program har utvärderats separat.

Utvärderingen är baserad på beräkningar som har gjorts med optimeringsmodellen MARKAL- Nordic.19 I en beräkning simulerades utveckling- en av energisystemet med de ekonomiska styr- medel som införts sedan år 199020 (heldragen linje i ﬁgur 4-5). En begränsning av möjligheten att investera i kolbaserad el- och värmeproduk- tion ﬁnns införd i detta fall. Denna begränsning motiveras av att nyinvestering i kolbaserade an- läggningar inte bedöms ha varit ett rimligt al- ternativ med den förda politiken. Några sådana investeringar har heller inte skett i praktiken. I en andra beräkning simuleras utvecklingen av energisystemet under antagandet att de svenska styrmedlen inte ändrats sedan 1990 (streckade linje i ﬁgur 4-5). I denna beräkning har ingen begränsning införts i modellen för investering- ar i ny kolbaserad el- och värmeproduktion. År 1990 fanns ingen tydlig politik som syftade till att begränsa utsläppen av koldioxid och en ut- veckling med investeringar i ny kolbaserad el- och värmeproduktion bedöms ha varit möjlig vid den tidpunkten.

Resultatet från utvärderingen visar, som fram- går i ﬁgur 4-5, att de införda ekonomiska styr-

16Energimyndigheten, ER 2005:09.

17Energimyndighetens rapport ”Ekonomiska styrmedel i Energisektorn – en utvärdering av utvecklingen sedan 1990”.

18Vid ett antaget utsläppsrättspris om 10 Euro/ton koldioxid.

19En beskrivning av MARKAL-modellen ﬁnns i Energimyndighetens rapport ”Ekonomiska styrmedel i Energisektorn – en utvärdering av utvecklingen sedan 1990”.

20Styrmedlen har så långt det är möjligt introducerats i modellen vid den tidpunkt de införts i verkligheten.

46 4. Styrmedel och åtgärder

medlen sedan år 1990 ger starkare ekonomiska incitament mot minskade utsläpp av koldioxid i energisektorn jämfört med om styrmedlen varit oförändrade sedan 1990.

Dessutom har en känslighetsanalys baserad på alternativa antaganden genomförts. I en tredje beräkning simulerades energisystemet under an- tagandet att de svenska styrmedlen inte ändrats sedan år 1990, men med en begränsning införd avseende investeringar i ny kolbaserad el- och värmeproduktion. I tabell 4-2 redovisas resulta- tet av de utförda beräkningarna, dels i form av en jämförelse mellan fallet med införda styrme- del och fallet med 1990 års styrmedel utan kolbe- gränsning och dels i form av en jämförelse mellan fallet med införda styrmedel och fallet med 1990 års styrmedel med kolbegränsning. Utfallet av beräkningen visar en betydligt mindre effekt av införda styrmedel om en kolbegränsning antas i fallet med 1990 års styrmedel. Notera dock att det senare fallet inte kan anses ge en rättvisande bild av situationen i Sverige 1990.

Att utsläppen ökar så markant år 2020 i beräk- ningen med 1990 års styrmedel utan begränsning av investering i kolbaserad el- och värmeproduk- tion beror på att kärnkraften antas fasas ut efter år 201521. I modellen ersätts den kärnkraftsbaserade elproduktionen till stor del av produktion i nya

Miljoner ton CO2-ekvivalenter
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
	Utsläpp med 1990 års ekonomiska styrmedel
	Utsläpp med införda ekonomiska styrmedel efter 1990

Figur 4-5 Den beräknade utsläppsutvecklingen i Sveriges energisektor (exklusive transporter) för ett scenario med införda ekonomiska styrmedel efter 1990 och ett scenario med 1990 års ekonomiska styrmedel.

21 Med antagande om 40 års livslängd

Tabell 4-2 Beräknade samlade effekter på utsläppen i

Sverige vid en jämförelse mellan dagens ekonomiska styr- medel i energisektorn (exklusive transporter) och två alterna- tiva referensfall med 1990 års styrmedel

	2005	2010	2015	2020
Referensfall 1990 års ekonomiska
styrmedel	7	10	19	38
Referensfall 1990 års ekonomiska
styrmedel med kolbegränsning	2	5	5	5

kolkondensanläggningar vilket leder till mycket stora utsläppsökningar.

Slutligen kan några observationer på sektors- nivå från modellberäkningen redovisas. För fjärr- värmeproduktionen innebar redan 1990 års en- ergiskatt tydliga ekonomiska incitament för an- vändning av biobränslen och därmed också för minskade utsläpp av koldioxid.

För el- och fjärrvärmesektorn totalt är det fram- gent kombinationen av EU:s handelssystem, el- certiﬁkatsystemet samt energi- och koldioxid- skatterna som medför att effekten av införda ekonomiska styrmedel indikerar lägre utsläpp jämfört med 1990-års styrmedel. Den sänkning av koldioxidskatten på kraftvärmeproduktion som genomfördes 1 januari 2004 vägs alltså upp av den styrande effekt som elcertiﬁkatsystemet och EU:s handelssystem innebär, samtidigt som konkurrenskraften för energieffektiv kraftvärme- produktion har förbättrats.

För delsektorn industrins förbränning visar be- räkningen att de ekonomiska incitamenten för den industri som omfattas av EU:s handelssys- tem är starkare med dagens styrmedel. För den industri som är utanför den handlande sektorns så gav dock 1990 års energiskatt starkare incita- ment mot minskade utsläpp än de styrmedel som ﬁnns på plats idag.

Energi- och koldioxidskatterna är de styrmedel som har gett och som framöver beräknas ge störst

enskild effekt på utsläppen i bostads- och service- sektorn.

Utöver den analys av den sammantagna effek- ten av de viktigaste styrmedlen i energisektorn (exklusive transporter) som presenterats här har ﬂera separata bedömningar avseende enskilda styrmedels effekter genomförts. Om resultaten av dessa separata bedömningar summeras visar resultatet en avsevärt större effekt, jämfört med den gemensamma analysen av styrmedlens effek- ter. Det beror dels på att styrmedlen samverkar med varandra men även på att bedömningarna av de enskilda styrmedlens effekter omfattar effek- ter i det nordiska elsystemet. Det är sammantaget rimligt att anta att de resultat som redovisas här underskattar den samlade effekten av styrmedlen eftersom resultaten enbart avser effekter i Sve- rige.

Styrmedel för ökad energieffektivisering och minskad energianvändning

Nedan beskrivna styrmedel ingår inte i bedöm- ningen av de samlade effekterna av de ekono- miska styrmedlen i energisektorn som beskrivits ovan.

Bidrag till minskad elanvändning åren 1998-2002

Inom ramen för det energipolitiska beslutet från år 1997 fanns även en satsning under åren 1998- 2002 på att minska elanvändningen. För att nå målet att minska den årliga elanvändningen med 1,5 TWh gavs bidrag för att främja utbyggna- den av fjärrvärme och stödja konverteringen av eluppvärmda fastigheter till fjärrvärme. Dess- utom gavs bidrag till effektminskande åtgärder inom bostadssektorn, till individuell biobränsle- eldning där fjärrvärme inte var lönsamt, åtgärder för minskad elanvändning i bostäder och lokaler samt investeringar i solvärme, se tabell 4-3.

Tabell 4-3 Utfall av bidrag för att minska elanvändning under åren 1998-2002 samt effekter på koldioxidutsläppen inom det nordiska elsystemet22

Åtgärd	Beviljade medel	Minskad elanvändning	Utsläppsreduktion
	(miljoner kr)1	(TWh/år)1	(miljoner ton CO2/år)2
Åtgärder för att främja fjärrvärme	510	1,62	0,6/1,3
Effektminskande åtgärder i bostadssektorn	150	0,03	0,05/0,12
Konvertering till individuell bränsleeldning	350	0,32	0,1/0,3
Installation av solvärme	50	0,02	0,02/0,04
Totalt	1510	1,99	0,77/1,76

1 Energimyndigheten, ER 2005:25

2 Enligt Energimyndighetens bedömning väntas minskad elanvändning fram till 2012 leda till minskad elproduktion från kolkondenskraftverk inom det nordiska elsystemet, men utanför Sve- rige. Efter 2012 bedöms dock elanvändningen inom det nordiska elsystemet nå upp till produktionsvolymen och de nyinvesteringar som då görs bedöms vara naturgaseldade kombikraftverk i eller utanför Sverige. Därför redovisas två alternativa värden avseende utsläppsminskningar.

22 I beräkningen tas inte hänsyn till att investeringsstöden interagerar med andra styrmedel

4. Styrmedel och åtgärder	47

Program för stöd till effektivare energianvändning åren 1998-2002 och 2003-2007

Inom ramen för det energipolitiska beslutet år 1997 beslutades också om stöd till teknikupp- handling, provning, märkning och certiﬁering samt information om energikrävande utrustning (energimärkning) och bidrag till information bl.a. i form av kommunala energirådgivare med syfte att stimulera en mer effektiv energianvändning. Det energipolitiska beslutet från år 2002 inne- höll ett nytt femårigt program för effektivare en- ergianvändning med stöd till information och ut- bildning, provning, märkning och certiﬁering av energikrävande utrustning, teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv tek- nik. Nedan beskrivs effekterna av de olika åtgär- derna.

Teknikupphandling–Underperioden1998-2004 har 377 miljoner kronor betalats ut för upphand- lingar inom energisektorn. Cirka 30 nya tekniker har introducerats på marknaden efter den här typen av stöd.23 Upphandlingarna har bl.a. lett till energisnålare värmepumpar, kylskåp, tvättma- skiner och styrsystem för uppvärmning med di- rektel. I ett försök att uppskatta potentialen i nu aktuella och pågående teknikupphandlingar be- räknas den tekniska potentialen för minskad en- ergianvändning inom bostads- och servicesektorn uppgå till minst 12TWh.Men mindre än 25 % av potentialen bedöms24 dock kunna uppnås inom den närmsta tioårsperioden.

Den obligatoriska energimärkningen av hus- hållsapparater har funnits inom EU sedan år 1995. Märkningen omfattar lampor, ugnar, kylar, frysar, tvättmaskiner, torktumlare och diskmaskiner. Konsumentverket uppskattar att märkningen har bidragit till att den genom- snittliga energiåtgången hos nya hushållsappa- rater minskat med 25-35 % sedan märkningen infördes. Märkningen har också bidragit till att de energimässigt sämsta apparaterna försvunnit från marknaden.

Informationsinsatserna handlar i första hand om kommunal energirådgivning. Målet är att sprida objektiv kunskap om miljöanpassad energitillför- sel och effektivare energianvändning till allmän- het och företag. Från år 1998 lämnas statligt stöd till kommuner som bedriver energirådgivning och till och med år 2004 har 386 miljoner kronor be- talats ut till den kommunala energirådgivningen. Sedan år 2003 ﬁnns någon form av energirådgiv- ning i Sveriges alla kommuner.

23Energimyndigheten.

24Energimyndigheten, ER 2005:01.

48 4. Styrmedel och åtgärder

Programmet för energieffektivisering – PFE

Den 1 juli 2004 infördes en energiskatt på el på 0,5 öre/kWh för den tillverkande industrin i linje med EU:s minimiskatter enligt energiskattedirek- tivet (2003/96/EG). Samtidigt infördes en möj- lighet att sätta ned skatten om en industri del- tar i programmet för energieffektivisering (PFE). Inom ramen för PFE gör en deltagande industri ett åtagande att införa energiledningssystem och kontinuerligt genomföra energianalyser samt ge- nomföra vissa el-effektiviserande åtgärder i ut- byte mot att slippa betala skatt på den använda elen. Cirka 130 företag med en sammanlagd mi- nimibeskattad elanvändning på ca 35 TWh har ansökt om och beviljats deltagande i PFE. Det är svårt att i förhand bedöma vilken effekt program- met kan förväntas få men utvärderingar av ett lik- nande program i Finland indikerar att man kan nå en eleffektivisering om 2 %25 bland deltagande industrier.

Byggregler

Byggregler har använts i Sverige sedan 1960-talet för att påverka energieffektiviteten i nya byggna- der.Tidigare utvärderingar26 har visat att normer- na bidragit till en ökad medvetenhet och kunskap samt ett minskat speciﬁkt energibehov för upp- värmning. Nyare studier27 visar emellertid att det speciﬁka energibehovet för uppvärmning i nya byggnader inte längre minskar. Detta till följd av en ofullständig tillsyn och kontroll av byggregler- nas efterlevnad. En översyn pågår av Plan- och bygglagen och Boverkets byggregler.

Investeringsstöd till energieffektiviseringsåtgärder

Under senare år har även vissa riktade inves- teringsbidrag för energieffektiviseringsåtgärder introducerats t.ex. i form av skattereduktioner för investeringar i energieffektivare fönster och ett s.k. ROT avdrag (ROT står för Renovering Ombyggnad Tillbyggnad) för investeringar i en- ergieffektiviseringsåtgärder i offentliga lokaler. Båda stödformerna introducerades under 2004. I budgetpropositionen hösten 2005 föreslog re- geringen även att byte från uppvärmning med direkt verkande el till annan uppvärmnings- form skulle ge skatteavdrag.

Direktivet om byggnaders energiprestanda

År 2002 beslutades inom EU om ett direktiv om byggnaders energiprestanda som bedöms kunna bidra till stora totala utsläppsreduktioner inom unionen. I Sverige bedöms direktivet få betydel-

25Ulla Suomi, Motiva. Personlig kontakt.

26Byggforskningsrådet, 1984.

27Nässén J. and Holmberg J., 2005

se på längre sikt eftersom byggnader har en lång livslängd och den samlade energieffektiviteten kan öka i samband med om- och tillbyggnader. Regeringen avser att lägga förslag om genomför- andet av direktivet under 2005.

4.2.4 Industriprocesser (inklusive utsläpp av ﬂuorerade växthusgaser)

Industriella processutsläpp och utsläpp av ﬂuore- rade gaser uppgick år 2003 till 5,9 miljoner ton vilket är ca 4 % högre jämfört med 1990 års nivå. De samlade processutsläppen från industrin har varierat år från år beroende på konjunktur, indu- striell strukturomvandling och hur användningen av ﬂuorerade gaser utvecklats. De styrmedel som kan komma att påverka utsläppen från sektorn är främst EU:s handelssystem, en kommande EU- förordning om vissa utsläpp av ﬂuorerade gaser och tillämpningen av miljöbalken.

Utsläpp av metan, lustgas och ﬂuorerade gaser från industriprocesser omfattas av Miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Dessa är särskilt relevan- ta för utsläpp av PFC från aluminiumtillverkning. Utsläppen av PFC bedöms komma att reduceras med åtminstone 0,2 miljoner ton koldioxidekvi- valenter/år som följd av tillämpningen av miljö- balkens regler vid tillståndsprövning28.

Sommaren 2003 presenterade EU-kommissio- nen ett förslag till förordning om vissa ﬂuorera- de växthusgaser, KOM (2003) 492 slutlig. Rådet antog en gemensam ståndpunkt om förslaget i oktober 2004. Den andra läsningen i Europapar- lamentet har slutförts och förlikning väntar. Till förordningen har även ett direktiv som reglerar HFC-användningen i mobila luftkonditionerings- anläggningar tagits fram. I en tidigare studie29 ba- serad på kommissionens förslag till förordning bedöms genomförandet i Sverige leda till minsk- ningar av de årliga utsläppen med ca 0,15 mil- joner ton koldioxidekvivalenter år 2010 och 0,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2020.

4.2.5 Transporter

Transportsektorn står för knappt 30 % av de samla- de utsläppen av växthusgaser i Sverige.Sektorns ut- släpp har ökat med cirka 10 % sedan år 1990. Do- minerande är vägtraﬁkens utsläpp av koldioxid och det är främst utsläppen från de tunga vägtranspor- terna som ökar.Utsläppsökningen historiskt är dock inte lika stor i Sverige som i ﬂertalet av övriga EU-

28IVL, 2004

29IVL, 2004

30Regeringens propsition 2005/2006:1 ”Förslag till statsbudget 2006”

31SIKA PM 2005:NC 4

länder där både lastbilstraﬁken och personbilstraﬁ- ken ökat avsevärt mer än i Sverige.Enligt den prog- nos som presenteras i kapitel 5, bedöms utsläppen från transportsektorn fortsätta att öka.

Höjningar av drivmedelsskatterna i Sverige har haft en dämpande effekt på utsläppsökningen. Användningen av förnybara drivmedel har ökat i Sverige sedan de 2004 befriades från drivmedels- skatter. En rad införda incitament för att främja introduktion s.k. miljöbilar kan bidra till att öka andelen biodrivmedel framöver. Styrmedel direkt riktade för att främja bränslesnålare fordon är i första hand krav på information om nya bilars bränsleförbrukningsamtbilindustrinsEU-gemen- samma frivilliga åtagande om att minska koldi- oxidutsläppen från nya bilar. Under 2006 plane- ras dessutom en koldioxidrelaterad fordonsskatt att införas.30 Regeringen har även föreslagit att en särskild skattelättnad skall införas för nya diesel- bilar som är utrustade med partikelﬁlter.

Drivmedelsskatter

Bensin och diesel omfattas av energiskatt, koldi- oxidskatt och mervärdesskatt (moms).Koldioxid- skatten gäller fullt ut på dessa bränslen men höj- ningar upp till den nuvarande nivån har i till viss del kompenserats genom att energiskatten samti- digt sänkts. Den största skattehöjningen på ben- sin genomfördes år 1993. Energiskatten på diesel höjdes i mitten av 1990-talet samtidigt som den dåvarande kilometerskatten togs bort. Årliga in- dexuppräkningar med KPI av skatten på bensin och diesel har genomförts sedan slutet av 1990- talet, se ﬁgur 4-6 och 4-7.

Påverkan på drivmedelskonsumtionen och ut- släppen av koldioxid från bilar av de totala skat- tehöjningar som genomförts på bensin och diesel från 1990 till och med 2005 har beräknats, se ﬁgur 4-831. Även framtida effekter för år 2010, 2015 och 2020 har skattats. Beräkningarna har gjorts med en ekonomisk bilanvändningsmodell som utgår från statistiska samband över hur ef- terfrågan på drivmedel påverkas av höjningar av priserna på bensin och diesel, s.k. priselasticite- ter. Eftersom underlaget för att bedöma den här typen av samband är osäkert har två uppsättning- ar av elasticiteter använts.32

Beräkningen ger att utsläppen av koldioxid från bilar och lastbilar år 2005 hamnar 1,5-3,2 mil- joner ton33 lägre på grund av de skattehöjningar

32Priselasticiteterna -0,8 för bensin och -0,2 för diesel respektive -0,4 för bensin och -0,1 för diesel. En höjning av priset med 1 % förväntas leda till en minskad konsumtion med 0,8, 0,4, 0,2, respektive 0,1 % beroende på antagen elasticitet. I den totala priselastici- teten ingår förväntad effekt på kort och lång sikt i form av reducerad körsträcka och ökad energieffektivitet i bilparken.

33Med priselasticitet på -0,4 och -0,1 för bensin resp. diesel blir effekten 1,5 miljoner ton

lägre CO2 utsläpp och med den högre priselasticiteten -0,8/-0,2 blir effekten 3,2 miljoner ton lägre utsläpp.

4. Styrmedel och åtgärder	49

kr/m3
6 000
5 000
4 000
3 000
2 000
1 000
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

Energiskatt		Koldioxidskatt		Totalt

Figur 4-6 Energiskatt och koldioxidskatt på bensin 1990-

2005. Dessutom tillkommer mervärdesskatt på 23,45 % 1990, 1991 respektive 25 % från 1992 och framåt.

(Källa: Skatteverket)

kr/m3
6 000
5 000
4 000
3 000
2 000
1 000
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

Energiskatt		Koldioxidskatt		Totalt

Figur 4-7 Energiskatt och koldioxidskatt på diesel (MK 2 till 1996 därefter MK1) 1990-2005. Dessutom tillkommer mervärdesskatt på 23,45 % 1990, 1991 respektive 25 % från 1992 och framåt.

(Källa: Skatteverket)

Tabell 4-4 Beräknade effekter på utsläppen i Sverige av nuvarande nivåer på drivmedelsskatter jämfört med 1990 års nominella nivåer, med två olika priselasticiteter (miljoner ton CO2)

	2005	2010	2015	2020
Beräknad effekt med lägre respek-
tive högre priselasticitet	1,5-3,2	1,6-3,4	1,7-3,5	1,8-3,8

på drivmedel som genomförts sedan 1990. Detta jämfört med om drivmedelsskatten behållits på 1990 års nominella nivå. Figur 4-8 visar resultatet som ett genomsnitt av beräkningarna med högre respektive lägre elasticitet.

EU strategi för att minska koldioxidutsläppen från nya bilar

EU:s miljöministrar antog 1996 en strategi för att minska koldioxidutsläppen från nya person-

Miljoner ton CO2

30
25
20
15
10
5
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
		Utsläpp med 1990 års drivmedelsskatter
		Utsläpp med införda drivmedelsskatter

Figur 4-8 Beräknade och prognostiserade effekter på utsläpp av koldioxid från transporter med och utan genomförda drivmedelsskattehöjningar 1990-2005. Referensfallet är 1990-års nominella skattenivå.

bilar. Basen i strategin är i första hand ett frivilligt åtagande av bilindustriorganisationen från 1998 att minska utsläppen med 25 % till 2008 jämfört med 1995. Åtagandet gäller ett genomsnitt på hela EU-marknaden och behöver inte uppfyllas i varje enskilt medlemsland men uppföljningen av utvecklingen görs även på medlemslandsnivå.

Effekten av åtagandet samverkar med effek- terna av andra styrmedel, främst nivån på driv- medelskatterna, och påverkas av den ekonomis- ka utvecklingen i samhället, av prisutvecklingen på bensin och diesel, av prisutvecklingen på nya bilar, etc. Bland annat är utvecklingen av hushål- lens disponibla inkomst och andelen förmånsbilar av nybilsförsäljningen faktorer som påverkar nya bilars koldioxidutsläpp i Sverige.34

I Sverige har nya bilars koldioxidutsläpp i ge- nomsnitt minskat med 11 % mellan år 1995 och 2004. Minskningen är i linje med trenden på EU-nivån. Under andra halvan av 1990- talet introducerades ny bränslesnål motorteknik vilket ledde till sänkt bränsleförbrukning hos nya bilar i Sverige i en snabbare takt än utveck- lingen under de tidigare 15 åren. Utveckling- en har dock avstannat efter år 2000. En orsak till detta är en kraftig ökning av vikt och mo- torprestanda hos nya bilar. I ﬁgur 4-9 redovi- sas utvecklingen av den genomsnittliga speci-

34 Energimyndigheten/Naturvårdsverket, Utvärdering av styrmedel i klimatpolitiken

50 4. Styrmedel och åtgärder

Specifik förbrukning [L/100 km]
10,5
10,0
9,5
9,0
8,5
8,0
7,5
7,0
6,5
6,0
5,5
1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020	2025
		Observationer			Årsmodell
		Observationer
		Teknisk utveckling 1980-1990
		-25 % jfr med 1995
		Teknisk utveckling 1980-1990, 1995-2000
Figur 4-9 Utvecklingen av den speciﬁka bränsle-

förbrukningen hos nya personbilar i Sverige sedan 1980. Två scenarioalternativ till 2020.

ﬁka bränsleförbrukningen för nya personbilar i Sverige från år 1980 samt två alternativa scena- rier35 över den framtida utvecklingen. Ett som överensstämmer med utvecklingen under 1980- talet och ett alternativ som är ett genomsnitt av utvecklingen under 1980-talet och andra halvan av 1990-talet. Båda scenarierna är lika tänkbara och i båda fallen hamnar genomsnittet år 2008 betydligt över den nivå som krävs för en reduk- tion på 25 % i Sverige. Samtidigt kan noteras att båda alternativen innebär en snabbare effektivi- seringstakt jämfört med perioden 1980-1994 då den genomsnittliga speciﬁka förbrukningen hos nya bilar totalt endast minskade med 8 %.

Skattereglerna för förmånsbilar

Ungefär 25 % av nybilsförsäljningen i Sverige ut- görs av s.k. förmånsbilar. Dessa är i genomsnitt tyngre och har högre bränsleförbrukning jäm- fört med den övriga bilparken. Nuvarande bilför- månsregler ändrades år 1997 och 2002. Regel- ändringen år 1997 syftade till att bilförmånsta- gare skulle betala drivmedlet för privat körning. Denna målsättning har enbart uppfyllts till 50 %. En utvärdering av regeländringen visar dock att beslutet att beskatta det fria drivmedlet haft en signiﬁkant effekt i form av minskad körsträcka. Utsläppen av koldioxid beräknas som följd av denna regeländring ha minskat med 0,2 miljoner ton per år sedan 1997.

35 SIKA, PM 2005 NC4

Biodrivmedelsstrategi för Sverige

I klimatpropositionen 2002 redovisades en stra- tegi för koldioxidneutrala drivmedel och intro- duktion av s.k. miljöbilar med främsta syfte att öka användningen av biodrivmedel. Strategin omfattade två huvudlinjer; skattebefrielse av bio- drivmedel och styrmedel för att stimulera fordon som kan använda andra drivmedel än bensin och diesel. Riksdagen har därefter (hösten 2004) an- tagit målet att 3 % av energin som används som drivmedel i transportsektorn ska utgöras av bio- drivmedel år 2005 och regeringen36 har även ut- talat ambitionen att 5,75 %-målet enligt EU:s biodrivmedelsdirektiv ska uppnås till 2010.

Skattenedsättning för biodrivmedel

Sedan 2004 är biodrivmedel befriade från koldiox- idskatt och energiskatt i Sverige. Skattebefrielsen gäller fram till och med 2008.Oljebolagen påbörja- de 2003 en storskalig inblandning av etanol i bensin vilket snabbt lett till att nästan all bensin som säljs i Sverige nu innehåller 5 % etanol. Användningen av biodrivmedel har som följd av detta ökat från 0,7 % av den totala bensin- och dieselanvändningen år 2002 till 2 % år 2004 räknat i energiinnehåll och ökningen har fortsatt under 2005. Ökningen består till största delen i en ökad användning av importe- rad etanol för inblandning i bensin.

EU:s kvalitetskrav på bensin begränsar dock den möjliga inblandningen till maximalt 5 % i bensin. För att kunna blanda i 5 % RME (RapsMetylEs- ter) från rapsolja i diesel krävs endast en natio- nell lagändring. Regeringen har aviserat37 att man avser genomföra en sådan under år 2006.Om inte förutsättningarna för låginblandning ändras antas den totala användningen av biodrivmedel endast öka något till år 2010 jämfört med dagens nivåer.

Styrmedel som påverkar introduktionen av miljöbilar i Sverige

Det totala antalet s.k. miljöbilar38 har även ökat kraftigt under senare år. Nytillskottet av miljöbi- lar under år 2004 uppgick till knappt 7000 bilar39 d.v.s. ca 2,5 % av nybilsförsäljningen. Det är en nivå som är något högre än den introduktions- takt som antagits i prognosen, se kapitel 5. Det är bränsleﬂexibla etanolbilar som ökar mest.Försälj- ningen av etanol för fordonsdrift, s.k. E85, ökade också kraftigt under år 2004 men statistiken visar att de bränsleﬂexibla etanolbilarna till cirka hälf- ten använder bensin som bränsle.

36Regeringens proposition 2004/05:150

37Regeringens proposition 2004/05:150

38Som miljöbil räknas i skattelagstiftningen personbilar för drift med etanol, naturgas/biogas, el samt elhybridbilar.

39www.miljofordon.se. I statistiken ingår dessutom förutom fordon anpassade för alternativa drivmedel även hybridbilar med bensin –och dieseldrift. Både gas- och etanolbilarna kan även använda bensin.

4. Styrmedel och åtgärder	51

Förklaringen till ökningen av miljöbilar ligger till stor del i de styrmedelsförändringar som skett och som aviserats.

•biodrivmedlen är skattebefriade.

•miljöbilarna har lägre förmånsvärden när de beskattas som löneförmån. År 2002 sänktes förmånsvärdet och därmed skatten för mil- jöbilar. Försäljningen av miljöbilar till företag har ökat från 3500 bilar år 2002 till 6000 bilar år 2003.

•bidrag från kommuner och stat (t.ex. i form av LIP -bidrag) för inköp av miljöbilar.

•lokala incitament för miljöbilar t.ex. gratis par- kering och i Stockholm utsikten om att slippa kommande trängselskatt i det system som pla- neras.

•nya upphandlingsregler från år 2005 för stat- liga myndigheter. Reglerna syftar till att minst 25 % av de bilar som staten köper in eller leasar under ett år ska utgöras av miljöbilar.

•regeringen har dessutom lagt fram ett lagför- slag om skyldighet för bensinstationer att till- handahålla förnybara drivmedel. Förslaget ska behandlas av riksdagen och är tänkt att träda i kraft den 1 januari 2006.

Flera tillverkare av personbilar har under år 2005 lanserat modeller anpassade för E85. Det ﬁnns sammantaget en rad skäl som gör det rimligt att anta att andelen miljöbilar av nyförsäljningen kommer att stiga mycket kraftigt de kommande åren.

Utsläppsminskningen i Sverige som följd av de styrmedel som hittills har införts under biodriv- medelsstrategin bedöms40 totalt komma att uppgå till cirka 0,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2010. Av denna minskning bedöms ca 80 % bero på låginblandning av etanol i bensin och res- terande 20 % på en ökad användning av biodriv- medelsdrivna miljöbilar och tunga fordon.

4.2.6 Avfall

Utsläppen av metan från deponier beräknas ha minskat med 32 % mellan år 1990 och 2003. Ut- släppen har minskat successivt sedan 1990-talets början dels som följd av att insamling och omhän- dertagande av metangas från deponier har byggts ut sedan 1980-talet dels på grund av att mängden organiskt material till deponi har minskat. Insam- ling av metangas för energiutvinning startades bland annat med stöd av investeringsbidrag och genom att den här typen av åtgärd i många fall visade sig vara lönsam.

40 Naturvårdsverket, Rapport 5433 Skattebefrielse av biodrivmedel leder den rätt? NV 2005

Deponeringenavorganisktavfallbörjademinska under andra hälften av 1990-talet. De styrmedel som hade betydelse under denna period var bland annat införandet av producentansvar för ett antal olika varugrupper t.ex. förpackningar, returpap- per, kontorspapper och däck. Kravet på kom- munal avfallsplanering, som infördes år 1991, är ett styrmedel som bedöms både ha bidragit till att insamlingen av metangas byggdes ut samt att mängden nedbrytbart avfall till deponering har minskat. Planerna ska bl.a. innehålla de åtgärder kommunen planerar för att ta hand om avfallet på ett miljöriktigt och resurshushållande sätt.

År 2000 infördes en skatt på avfall som depo- neras och därefter har förbud mot deponering av utsorterat brännbart och organiskt material införts. Förbuden trädde i kraft 2002 respektive 2005 men genomförs successivt då dispenser från förbuden ges till områden där alternativ behand- lingskapacitet för återvinning av material respek- tive avfallsförbränning inte hunnit byggas ut i till- räcklig omfattning.

Förbuden har börjat ge effekt. Under år 2003 och 2004 har deponeringen av hushållsavfall minskat kraftigt (med 30 respektive 34 % jäm- fört med året före). Deponeringen av hushålls- avfall har sammantaget minskat med drygt 70 % sedan år 1993. Deponeringen bedöms fortsätta att minska under de kommande åren. En del av avfallet omfattas av producentansvar eller åter- vinns på annat sätt men stora delar (ca 80 % år 2003) går istället till förbränning med energiut- vinning som ökat relativt kraftigt i omfattning under senare år. Även biologiska behandlingsme- toder som rötning och kompostering har ökat i omfattning. Många rötnings- och komposterings- anläggningar har kommit till stånd med stöd av statliga investeringsprogram (LIP och Klimp). I Sverige betraktas såväl förbränning med energiut- vinning som materialåtervinning inklusive biolo- gisk behandling som från miljösynpunkt accepta- bla metoder förutsatt att en hög skyddsnivå upp- rätthålls när det gäller avfallets kvalitet och den reningsteknik som används.

Sammantagen effekt av styrmedlen på avfallsområdet

I Sveriges tredje nationalrapport (2001) redo- visades resultatet av en analys av den samman- lagda effekten av de styrmedel som påverkar av- gången av metan från deponier. I bedömningen ingick de styrmedel som införts under 1990-talet och de styrmedel som då planerades införas un- der 2000-talets början. Analysen användes även

52 4. Styrmedel och åtgärder

Koldioxidekvivalenter kton
3 000
2 500
2 000
1 500
1 000
500
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
	Med beslutade åtgärder			Redovisade utsläpp
	1990-års styrmedel

Figur 4-10 Utsläpp från deponier med dagens beslutade

åtgärder och med 1990 års styrmedel.

som prognos över utvecklingen i sektorn. Basåret för prognosen var 1999. Effekten av dagens styr- medel jämfördes med ett scenario med 1990-års styrmedel. I ﬁgur 4-10 redovisas analysen från år 2001 tillsammans med utsläppssiffrorna för åren 2000-2003. Som framgår är överensstämmelsen mycket god mellan prognosen och utvecklingen under de senaste åren.

Analysen visar även att utsläppen i scenari- ot med dagens beslutade styrmedel hamnar 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre än ut- släppen vid scenariot med 1990-års styrmedel år 2010. År 2020 beräknas skillnaden uppgå till 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Samtidigt väntas avfallsförbränningen i fjärrvär- mesektorn öka med ca 8 TWh till 2010 jämfört med 1990 års nivåer. Avfallsförbränningen inne- bär att samtidigt som metanutsläpp från deponier minskar så undviks ett högre utsläpp från värme- produktion jämfört med om fjärrvärmen skulle produceras med ett helt fossilt bränsle. Om av- fallsförbränningen istället antas ersätta en ökad biobränsleanvändning innebär utbyggnaden istäl- let något högre utsläpp i fjärrvärmesektorn.

4.2.7 Jordbruk

Utsläppen av metan och dikväveoxid från jord- brukssektorn utgör ca 12 % av de samlade ut- släppen av växthusgaser i Sverige. Utsläppen har minskat med cirka 9 % mellan år 1990 och 2003 och de väntas fortsätta minska till 2010 till en nivå ca 15 % under 1990-års utsläpp. De redu- cerade utsläppen av metan beror främst på en minskad djurhållning medan minskningen av dik-

väveoxidutsläppen huvudsakligen hänger sam- man med lägre användning av handelsgödsel och stallgödsel.

Det saknas i nuläget styrmedel inom sektorn som är direkt riktade mot att minska utsläpp av metan och dikväveoxid. För de styrmedel som in- direkt påverkar utsläppen av växthusgaser inom sektorn ﬁnns i nuläget enbart underlag för kvali- tativa bedömningar av effekterna.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik

EU:s Gemensamma Jordbrukspolitik, GJP, har betydelse för jordbrukets omfattning, inriktning och lönsamhet. Genomförandet av politiken på- verkar utsläppen av växthusgaser från jordbruket. I juni 2003 träffades en överenskommelse mel- lan EU:s jordbruksministrar om en reformering av EU:s jordbrukspolitik. I princip innebär re- formen att stödet frikopplas från produktionen. Stödet styr således inte av produktionens storlek. Överenskommelsen innebar även att en del av direktstöden förs över till landsbygdsutveckling, s.k. modulering samt att interventionspriser för mjölk och smör sänks. I Sverige genomförs refor- men från år 2005.

Enligt en studie från Jordbruksverket41 innebär reformen att ca 20-50 % av dagens jordbruksfö- retag i Sverige kan bli olönsamma, beroende på produktionsinriktning och geograﬁskt läge. Pro- duktionen väntas dock inte minska i samma ut- sträckning.

Det svenska miljö- och landsbygdsprogrammet

Inom det svenska miljö- och landsbygdsprogram- met 2000-2006 (LBU), delvis ﬁnansierat av EU som en del av GJP, ﬁnns en rad riktade miljöer- sättningar. Miljöersättningarna har utformats för att uppnå miljömål som att bevara ett öppet od- lingslandskap, bevara den biologiska mångfalden och minska utlakningen av växtnäring. Särskilda ersättningar för åtgärder som begränsar utsläpp av växthusgaser saknas i programmet, men stö- det till åtgärder som minskar kväveutlakning kan bidra till lägre emissioner. En nyligen genomförd utvärdering av miljöersättningen för minskat kvä- veläckage visar goda resultat42. Den sammanväg- da effekten av LBU för växthusgasemissionerna från jordbruket verkar dock åt motsatt håll. Detta eftersom stöd t.ex. till vallodling och betesmarker har ett positivt inﬂytande på djurhållningen, vil- ket motverkar den minskning av djurantalet som annars skulle ge positiva effekter på de nationella utsläppen av växthusgaser.

41Jordbruksverket, Rapport 2004:16

42Jordbruksverket, Rapport 2004-5.

4. Styrmedel och åtgärder	53

Jordbruksverkets åtgärdsprogram för minskade förluster av växtnäring

Jordbruksverkets åtgärdsprogram för att minska förlusterna av växtnäring från jordbruket till luft och vatten genomförs med hjälp av lagstiftning,ut- vecklingsverksamhet, ekonomiska styrmedel (er- sättningar och miljöavgifter) och rådgivning. Pro- grammet har funnits sedan slutet av 1980-talet.

Bland de åtgärder som kommer till stånd under programmet kan nämnas:

•Täckning av ﬂytgödselbehållare.Denna åtgärd är utformad för att minska emissionerna av am- moniak men kan även påverka emissionerna av metan och dikväveoxid. Vilken påverkan blir beror på utformningen men här ﬁnns brister i kunskap.

•Åtgärder som minskar tillförseln av kväve till jordbruksmark Åtgärden minskar även avgång- en av dikväveoxid.

•Anläggande av våtmarker. Åtgärden kan even- tuellt öka avgången av metan och dikväveoxid, men kunskapsläget om detta är ofullständigt.

•Ökat bete på kvävefattiga marker. Åtgärden tende- rar att minska utsläppen av lustgas från gödseln.

4.2.8Förändrad markanvändning och skogsbruk

Upptaget av koldioxid i skogsbiomassa beräkna- des år 2003 uppgå till 25,3 miljoner ton i Sverige. Jämfört med basåret 1990 innebär det en något större, drygt 1 miljon ton, koldioxidlagring i sko- gen. Upptaget av koldioxid är större än utsläppet när tillväxten är större än avgången i form av av- verkning och naturlig avgång. Eftersom utsläppet av koldioxid från jordbruksmarker beräknades till ca 3,8 miljoner ton koldioxid 2003 blir netto- sänkan från sektorn ”markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk”(LULUCF) 21,5 miljoner ton koldioxid.

Åtgärder inom skogsbruket som kan bidra till en minskad klimatpåverkan är:

•Att skapa förutsättningar för användning av skogsbränslen som ersättning för fossila bränslen och användning av trä som råvara istället för ma- terial vars tillverkning eller nedbrytning medför växthusgasutsläpp eller hög energiförbrukning.

•Att avstå från brukningsmetoder som ökar emissionerna av växthusgaser och i övrigt an- passa skogsbruket så att emissionerna av växt- husgaser minskar.

•Att medvetet öka skogsbiomassan och använda brukningsmetoder som ger ökat kolinnehåll i skogsmarken.

Det är åtgärder av de två sistnämnda slagen som påverkar inlagringen av kol i skog och mark.

Lagstiftning och certiﬁeringssystem

Det ﬁnns två övergripande mål formulerade för skogspolitiken i Sverige, ett produktionsmål och ett miljömål. Dessa är jämställda. I miljömålet för skogspolitiken lyfts skyddet av biologisk mång- fald och genetisk variation fram särskilt.

Skogsbrukets metoder regleras i svensk lag främst genom bestämmelser i Skogsvårdslagen och Miljöbalken. Det ﬁnns inte i dagsläget några särskilda regler med inriktning mot att främja en ökad inlagring av kol i Sverige. Däremot påver- kar tillämpningen av gällande bestämmelser in- direkt utvecklingen av kollagringen på olika sätt. Främst:

•Bestämmelser om skogsskötsel m.m. i Skogsvårds- lagen. En skogsskötsel med åtgärder där mark- beredning, föryngring, röjning och gallring väl avpassats till växtplatsens krav på god miljö, skapar förutsättningar för robusta och vitala skogar med hög tillväxt vilket är gynnsamt för kollagringen.

•Bestämmelser om markavvattning i Miljöbalken. Markavvattning påverkar emissioner av växt- husgaser. Ett lågt vattenstånd efter markavvatt- ning ökar emissionerna av koldioxid medan av- gången av metan och dikväveoxid däremot kan minska.Ansökan om tillstånd till och dispenser för markavvattning är obligatorisk och prövas av länsstyrelsen.

•Bestämmelser om naturreservat och biotopsskydd i Miljöbalken samt naturvårdsavtal. Dessa ska- par ett långsiktigt formellt skydd inte enbart för den biologiska mångfalden utan även för kolförrådet räknat som skogsbiomassa. Den svenska skogen som i förhållande till de bore- ala naturskogarna har en låg medelålder håller dessutom en hög kollagringsförmåga även en viss tid efter att avsättningen genom reservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal ägt rum. I Sverige är målet att ytterligare 400 000 hek- tar skog ska skyddas till år 2010 jämfört med 1998 års nivå om ca 850 000 hektar produktiv skogsmark.

•Vid sidan av lagstiftningen är målet om frivil- liga avsättningar (en ökning till år 2010 med 500 000 hektar jämfört med 1998) gynnsamt för kollagringen. Frivilliga avsättningar är en viktig del i de frivilliga skogscertiﬁeringssystem

(FSC och PEFC) som införts i syfte att skapa ett hållbart skogsbruk.

54 4. Styrmedel och åtgärder

4.2.9Internationella transporter

Utsläppen från internationell bunkring i Sverige av drivmedel för internationell sjöfart och ﬂyg uppgick till ca 7,2 miljoner ton koldioxidekviva- lenter år 2003.Detta innebär en fördubbling jäm- fört med 1990.Utsläppen från bunkring till fartyg utgör den största delen i den svenska statistiken, ca 80 % år 2003 och det är denna bunkring som ökar mest. Utsläppen från bränsleanvändning för internationella transporter ingår inte i Sveriges nationella åtagande enligt Kyotoprotokollet ef- tersom dessa transporter inte omfattas av proto- kollet. Enligt bestämmelserna i Kyotoprotokollet ska varje part däremot redovisa hur man arbetar inom den internationella luftfartsorganisationen, ICAO, respektive sjöfartsorganisationen, IMO, för att bidra till och/eller implementera beslut i dessa organisationer som begränsar utsläppen av växthusgaser.

Sverige arbetar aktivt inom ICAO och IMO för att ﬂyg och sjöfart efter år 2012 ska kunna ingå under en global klimatregim. Men de båda trans- portgrenarnas skilda förutsättningar behöver be- aktas i detta arbete.

Sverige deltar inom IMO i arbetet med att ta fram utgångsvärden (baselines) för bränsleför- brukningsdata och därmed för utsläpp av växt- husgaser för olika fartygstyper och storlekar. Utgångsvärdena kan utgöra underlag för ett in- dexsystem med certiﬁering som kan användas tillsammans med ekonomiska styrmedel.

Sverige är medlem i ICAO:s miljökommitté (CAEP) och arbetar aktivt i kommittén och dess undergrupper med att ta fram åtgärder för att be- gränsa ﬂygets klimatpåverkan.Arbetet vägleds av

Resolution A35-5 Consolidated statement of contin- uing ICAO policies and practices related to envi- ronmental protection som antagits av ICAO:s gen- eralförsamling hösten 2004. Flygets klimatpåver- kan behandlas främst i resolutionens Appendix H Environmental impact of civil aviation on the at- mosphere och i Appendix I Market-based measures regarding aircraft engine emissions. Sverige med- verkar i två arbetsgrupper under CAEP. En för förbättrad teknik för minskade utsläpp i samar- bete med ﬂygplan- och motortillverkare. Samt en grupp som analyserar miljö- och kostnadseffekti- vitet i de olika åtgärdsförslagen.

Sverige har även stöttat arbetet i ICAO med att ta fram en manual ”Operational Opportunities to Minimize Fuel Use and Reduce Emissions” (Circ 303, 2004) och främjat genomförandet av regi- onala seminarier. Genom dessa seminarier infor-

merar ICAO branschen i olika delar av världen om teknik och processer för mer bränsleeffektiva procedurer för ﬂygledning och för genomföran- det av ﬂygningar

Sverige har under ICAO:s generalförsamlings- möte år 2004 tillsammans med övriga europeis- ka stater verkat framgångsrikt för att alla typer av marknadsbaserade styrmedel för att begränsa utsläpp av växthusgaser bibehålls på arbetsord- ningen för organisationens fortsatta arbete. Sve- rige har också verkat för ett fördjupa samarbetet mellan ICAO och klimatkonventionens sekretari- at när det gäller metodfrågor och rapportering av utsläpp. Under perioden fram till nästa general- församlingsmöte år 2007 leder Sverige en arbets- grupp, Emissions Trading Task Force, vars upp- gift bl.a. är att utarbeta vägledning för stater som önskar införliva luftfarten i sina utsläppshandels- system i enlighet med processerna under klimat- konventionen.

Inom EU (Expert Group on International Avia- tion and Maritime Transport) deltar Sverige i för- beredelserna för en gemensam hållning om hur bränslen till internationell ﬂygtraﬁk och sjöfart ska kunna omfattas av internationella åtaganden under klimatkonventionen. Vi deltar även aktivt i det europeiska samarbetet när det gäller att be- gränsa ﬂygets utsläpp inom bland annat ECAC och Eurokontroll.

4.3Kyotoprotokollets projektbaserade

ﬂexibla mekanismer

Inom ramen för 1997 års energipolitiska beslut avsattes 350 miljoner kronor för internationella klimatpolitiska insatser för perioden 1997-2004. En del av dessa medel avsåg multilateralt samar- bete och arbete med Kyotoprotokollets ﬂexibla mekanismer, främst mekanismen för ren utveck- ling (CDM) och gemensamt genomförande (JI). Under 1997-1999 användes en del av dessa med- el till pilotfasen av gemensamt genomförande, AIJ. Sverige ska också införa det så kallade länkdi- rektivet. Direktivet är ett tillägg till direktivet om handel med utsläppsrätter och i detta länkas det europeiska handelssystemet samman med Kyo- toprotokollets ﬂexibla mekanismer. Direktivet innebär att företag kan använda sig av certiﬁerade utsläppsminskningar från CDM-projekt tillsam- mans med europeiska utsläppsrätter när de redo- visar att de har täckning för sina verkliga utsläpp. Svenska staten deltar i två multilaterala fonder,

4. Styrmedel och åtgärder	55

Prototype Carbon Fund (PCF) och Testing Ground Facility (TGF). PCF är Världsbankens tidiga multilaterala investeringsfond för klimat- gasreducerande projekt som investerar i JI- och CDM-projekt.TGF syftar till att inom ramen för energisamarbetet i Östersjöområdet (BASREC) genomföra JI-projekt i Baltikum, Polen och Ryss- land och överföra utsläppsminskningsenheter till investerarländerna som är de nordiska länderna och Tyskland. Vidare satsar Sverige på ett stat- ligt ﬁnansierat CDM- och JI-program – SICLIP (Swedish International Climate Investment Pro- gram) som administreras av Energimyndigheten. De sammanlagda investerade medlen i fonderna och i SICLIP bedöms leda till förvärv av utsläpps- reduktionsenheter under perioden 2008-2012 motsvarande cirka 5 miljoner ton koldioxidekvi- valenter, dvs ca 1 miljon ton koldioxidekvivalen- ter per år, se tabell 4-5.

Sverige har engagerat sig i arbetet med Kyoto- protokollets ﬂexibla mekanismer för att åstad- komma kostnadseffektiva utsläppsreduktioner, vinna tidiga erfarenheter och bidra till att meka- nismerna utvecklas till trovärdiga klimatpolitis- ka instrument. Genom internationellt samarbete inom ramen för CDM agerar Sverige också för att klimatåtgärder ska bidra till hållbar utveckling i utvecklingsländer. Erfarenheterna används i det internationella arbetet med utvecklandet av me- kanismerna och för att ge svenska företag bättre förutsättningar för att kunna utnyttja länkdirekti- vets möjligheter i EU:s handelssystem.

Tabell 4-5 Investerade medel för förvärv av utsläpps- reduktionsenheter

Fond / Program	Investerade	Kommentar
	medel
Testing Ground	4 miljoner Euro	JI-samarbete inom ramen för
Facility		Östersjösamarbetet
Prototype Carbon	10 miljoner US	Världsbankens fond för förvärv
Fund	dollar	av utsläppsminskningsenheter
		från CDM- och JI-projekt
SICLIP	160 miljoner kr	Sveriges nationella program för
		förvärv av utsläppsminsknings-
		enheter från JI- och CDM-projekt

4.4Styrmedels och åtgärders kostnads- effektivitetidensvenskaklimatstrategin

4.4.1Hur bedöms kostnadseffektiviteten hos ett styrmedel?

Begreppet kostnadseffektivitet avser ett läge där ett givet mål nås till lägsta möjliga kostnad.För att

kunna bedöma olika styrmedels kostnadseffektivi- tet behövs alltså (a) ett speciﬁcerat mål och (b) en uppfattning om vilka av styrmedlens konsekven- ser som ska betraktas som kostnader. I fallet med en nationell målsättning vad gäller utsläppen av växthusgaser är det de samhällsekonomiska kost- naderna som är de relevanta, d v s den förändring i hushållens konsumtionsutrymme (i vid mening) som styrmedlet ger upphov till. För en att erhålla en helhetsbedömning bör även effekter på fram- tida generationer beaktas i analysen.

Kostnaderna för ett styrmedel innehåller ﬂera olika delar:

•Kostnaderna för de åtgärder som genomförs som en effekt av styrmedlet

•Transaktionskostnader, bland annat för att in- formera sig om och besluta sig för möjliga åt- gärder

•De administrativa kostnaderna för styrmed- let såväl hos myndigheter som hos företag och hushåll.

•Den effekt på den totala ekonomin som ett styrmedel kan ge upphov till.

De mål som styrmedlet i fråga ska uppfylla kan vara ﬂera och det kan därför vara svårt att på ett rättvisande sätt allokera kostnaderna för styrmed- let. Styrmedlet kan till exempel, som är vanligt förekommande i den svenska klimatstrategin, samtidigt syfta till att påverka ﬂera miljömål men även till att bidra till att bredare energipolitiska, avfallspolitiska och arbetsmarknadspolitiska mål- sättningar uppfylls.

Allmänt kan konstateras att generellt verkande styrmedel som skatter och handel med utsläpps- rättersomåläggerföretagochhushållsammamar- ginella kostnader för utsläpp har goda grundför- utsättningar för en hög kostnadseffektivitet p.g.a. att de på ett ﬂexibelt sätt kan leda till att åtgärder av olika slag och till låga kostnader vidtas. Den information som privata aktörer har om sina egna speciﬁka möjligheter att minska utsläppen utnytt- jas på ett effektivt sätt. Systemet för handel med utsläppsrätter har även fördelen att det omfattar ﬂera länder och att utsläppsminskningar därmed kan uppnås till en lägre sammanlagd kostnad än vad som skulle ha varit fallet om samma utsläpps- reduktion skulle ha uppnåtts enbart genom na- tionella åtgärder.

Mer riktade styrmedel som energinormer, in- vesteringsstöd och villkorsprövning har ofta inte samma ﬂexibilitet vad gäller val av åtgärd och individuellt åtagande och kan dessutom vara

56 4. Styrmedel och åtgärder

mer resurskrävande. Kostnadseffektiviteten blir därmed ofta lägre än för de generella och därmed mer ﬂexibla styrmedlen. I praktiken ﬁnns det dock en risk att de generella systemen, på grund av målkonﬂikter, inte kan konstrueras på ett teo- retiskt önskvärt sätt. Riktade styrmedel kan också bidra till att öka kunskapen om de åtgärdsmöjlig- heter som ﬁnns. Detta innebär att det i praktiken i många fall kan vara kostnadseffektivt att kombi- nera generella och riktade styrmedel.För att driva på teknikutveckling behöver också, i allmänhet, generella ekonomiska styrmedel kombineras med andra styrmedel. Det handlar såväl om stöd till forskning och utveckling som om stöd för tillska- pande av initiala marknader.

I den svenska klimatstrategin ingår både handel med utsläppsrätter och energiskatter men de om- fattar inte alla samhällssektorer och är inte heller likformigt utformade. När det gäller energiskat- tesystemet så har skattesatserna differentierats mellan olika sektorer på grund av att vissa bran- scher är utsatta för internationell konkurrens. En sådan differentiering riskerar att leda till en mins- kad kostnadseffektivitet för systemet genom att olika aktörer möter olika kostnader för sina ut- släpp. I en omvärld där inte samtliga länder möter utsläppsrestriktioner kan en differentiering av skatterna ändå, när effekter på den totala ekono- min vägs in, bedömas vara kostnadseffektiv43.

4.4.2Styrmedels kostnadseffektivitet i relation till globala utsläppsmål och nationella

åtaganden

För att kostnadseffektivt lyckas begränsa nivåerna av växthusgaser i atmosfären krävs internationellt samarbete på såväl kort som lång sikt.Utsläppsre- ducerande och teknikspridande åtgärder kan då i största möjliga utsträckning genomföras där kost- naden är lägre. Exempel på sådana internationella samarbeten är Kyotoprotokollets ﬂexibla meka- nismer och EU:s system för handel med utsläpps- rätter. Att kostnaden för åtgärder varierar mellan länder beror på ländernas varierande utgångslä- gen. Bland annat för att länderna har arbetat olika mycket med styrmedel för att effektivisera ener- gianvändningen eller minska utsläppen. I länder med hög energiintensitet och en större andel fos- sila bränslen kan utsläppsminskande åtgärder ge- nerellt genomföras till en lägre kostnad jämfört med länder som har lägre energiintensitet och ett mindre inslag av fossil energi.

43 Söderholm, Hammar. 2005, Kostnadseffektiva styrmedel i den svenska klimat- och energipolitiken

För att långsiktiga klimatmål skall kunna nås behöver samtidigt ett förändringstryck skapas, som leder till strukturella förändringar och att ny teknik utvecklas. En sådan utveckling är nödvän- dig för att skapa en hållbar tillväxt på lång sikt.

Sverige har valt en balans mellan dessa två mål- sättningar genom att föra en nationell klimatpo- litik, som dels innehåller styrmedel som medför att utsläppsminskande åtgärder genomförs på hemmaplan och dels samarbete inom ramen för Kyotoprotokollets ﬂexibla mekanismer och EU:s handelssystem.

4.4.3Uppskattade kostnader för åtgärder som genomförts till följd av svenska klimat- politiska styrmedel

Kostnadseffektiviteten kan svårligen beräknas för den stora mängd åtgärder som sammantaget ge- nomförs till följd av de styrmedel som ingår i den svenska klimatstrategin. Ett steg vid bedömning- en av ett styrmedels kostnadseffektivitet är emel- lertid, som angivits ovan, hur stora kostnaderna blir för de åtgärder som vidtas till följd av styr- medlet och vissa exempel på kostnader för ge- nomförandet av vanligt förekommande åtgärder kan redovisas.44

En fråga som är avgörande för en bedömning av en åtgärds kostnader i relation till dess upp- nådda effekt är om åtgärden utvärderas från ett övergripande perspektiv där globala utsläpp skall minskas till så låg kostnad som möjligt eller om den utvärderas i relation till nationella utsläppså- taganden. För åtgärder som vidtas i Sverige är det endast de utsläppsminskningar som sker inn- anför Sveriges gränser som kan tillgodoräknas landet i relation till landets nationella åtaganden. Observera dock att de kostnader som redovisas här är beräknade utgående från åtgärdernas sam- mantagna påverkan på utsläppen oberoende av var denna äger rum. För Sveriges del har denna aspekt särskild betydelse när åtgärder diskuteras, som minskar elanvändningen eller som innebär tillskott av ny elproduktionskapacitet. Sådana åt- gärder medför utsläppsminskningar i det integre- rade nordiska elsystemet.

De åtgärder som sker och har skett som ett re- sultat av den ökade energi- och koldioxidbeskatt- ningen visar i många fall på relativt låga kostnader per minskade utsläpp. Den tydligaste effekten av energi- och koldioxidbeskattningen,ökad använd- ning av biobränslen i stället för fossila bränslen i

44 Principen som tillämpats är att kostnaderna för att ersätta en energiteknik med en med motsvarande prestanda, men med lägre utsläpp, har uppskattats utgående från skillnader i investeringskostnader och driftkostnader mellan alternativen. Många åtgärder som följer av styrmedlen påverkar även den uppfattade nyttan som aktörerna möter. Det kan till exempel vara förändringar i uppvärmningskomfort, transportarbete eller säkerhet. För att bestämma kostnaden för denna typ av åtgärder skulle analysen behöva kompletteras med en uppskattning av berörda nyttors värde, t.ex. genom att mäta betalningsviljan som ﬁnns för nyttorna.

4. Styrmedel och åtgärder	57

fjärrvärmeproduktionen, kan bedömas ha så låga kostnader som omkring 0,1 kr/kg CO2.45 Även ersättning av fossila bränslen med pellets i ﬂerbo- stadshus, lokaler och småhus har en kostnad om- kring 0,35 kr/kg CO2 för ersättning i ﬂerbostads- hus och lokaler och 0,5 kr/kg CO2 i villor46,47. För dessa fall bedöms kostnaden således vara lägre än dagens koldioxidavgift.

Systemet för handel med elcertiﬁkat syftar till att öka produktionen av el från förnybara ener- gikällor. Om denna produktion leder till ersätt- ning av fossilbaserad elproduktion (i Sverige eller utomlands) genom att nya biokraftvärmeanlägg- ningar eller vindkraftverk tas i drift kan åtgärds- kostnaden uppskattas till mellan 0,2 och 0,5 kr/ kg CO2 beroende på vilken förnybar teknik som antas och vilken fossilbaserad elproduktion som antas bli ersatt.48 Ökningen av den förnybara el- produktionen under de första åren med systemet bedöms ha kunnat ske till ytterligare lägre kost- nader eftersom det främst handlat om utnyttjan- de av möjligheter till bränslekonverteringar och ökad användning av beﬁntlig elproduktionska- pacitet i biokraftvärmeanläggningar. En stor del av potentialen för dessa åtgärder med mycket låga kostnader bedöms redan ha utnyttjats. Yt- terligare potential för åtgärder som kan genom- föras till låga kostnader bedöms ﬁnnas inom om- byggnad av beﬁntliga biokraftvärmeanläggningar. När dessa möjligheter utnyttjats fullt ut återﬁnns nästa stora potential i utbyggnad av ny förnybar elproduktionskapacitet.

Inom transportsektorn ökar utsläppen kontinu- erligt trots att koldioxidkostnaden ökat betydligt. Detta är en indikation på att transportkonsumen- ternas kostnader för att minska utsläppen i sek- torn är höga. Detta beror dock inte på att fordon med låg bränsleförbrukning skulle vara dyrare än fordon med hög bränsleförbrukning. Det är sna- rare det motsatta som gäller. Konsumenternas be- talningsvilja för förbättrad prestanda och traﬁk- säkerhet liksom för ökade transporter är däremot hög vilket är den huvudsakliga förklaringen till att det krävs höga kostnader för koldioxidutsläpp för att minska utsläppen i denna sektor.

Den under senare år växande användningen av etanol i Sverige tillhör inte de billigaste sätten att minska koldioxidutsläppen på. Kostnaderna är dock lägre för låginblandning av etanol i bensin jämfört med drift med enbart etanol. Kostna-

45Ekström m.ﬂ. 2002. Jämförelsen inkluderar såväl kapitalkostnader, rörliga driftskostna- der och bränslekostnader exklusive skatter. Om det inte ﬁnns behov att ersätta beﬁntliga värmeproduktionsanläggningar är ersättningskostnaden något högre även om kapitalkost- nadsdelen hos oljebaserad värmeproduktion är relativt liten. Kostnadsuppskattningarna beror även på antaganden om bränslekostnaderna. Ett förändrat oljepris om 1 öre/kWh motsvarar en förändrad kostnad för koldioxidreduktion på ca 3,5 öre/kg CO2.

46Ekström m.ﬂ. 2002. Förutsatt att byte av uppvärmningssystem sker när systemet normalt skulle ha bytts ut

58 4. Styrmedel och åtgärder

den för låginblandning varierar dock beroende på vilken råvara som används. Kostnaden för att minska utsläppen genom att ersätta bensin med spannmålsbaserad etanol producerad i Sverige har uppskattats till 2,3 kr per kg koldioxid. För etanol producerad av Europas vinöverskott blir den motsvarande kostnaden 0,8 kr per kg koldi- oxid. Lägst beräknas kostnaden vara för importe- rad tropisk etanol. Kostnaden bedöms i detta fall ligga på 0,4 kr per kg koldioxid idag för att sedan minska till 0,2 kr per kg koldioxid år 2010. I be- räkningen ingår kostnader för frakt och merkost- nader för inblandning.49

Kostnader och andra konsekvenser för åtgär- der som genomförs på avfallsområdet har varit föremål för ett stort antal systemanalyser. Analy- serna50 visar att rangordningen med avseende på kostnader varierar beroende på vilka avfallsfrak- tioner det handlar om. När det gäller den orga- niska fraktionen i avfallet, d.v.s. den fraktion som huvudsakligen omfattas av förbuden mot depo- nering,så ligger kostnaderna,exklusive skatter,för att deponera respektive förbränna avfallet relativt nära varandra. Styrmedlen på avfallsområdet har därmed i huvudsak lett till åtgärder som inne- bär utsläppsminskningar till relativt låga kostna- der. I vissa fall kan åtgärderna bidra med intäkter för samhället. Åtgärderna genomförs dessutom i första hand för att uppfylla andra miljöpolitiska mål än klimatmålet.

Sammanfattningsvis visar exemplen att bland de åtgärder som idag genomförs i Sverige som en följd av den svenska klimatstrategin ﬁnns både sådana som kan genomföras till en låg kostnad men också sådana vars kostnader är relativt höga.

4.5Styrmedel tagna ur bruk

Jämfört med redovisningen i den tredje national- rapporten har några styrmedel, främst inom en- ergisektorn, nu tagits ur bruk och huvudsakligen ersatts av andra styrmedel. Flera av styrmedlen i fråga ﬁnns ändå med i denna nationalrapport då de avslutats efter 2001. Styrmedlen sammanfat- tas i tabell 4-6:

47Swedpower, 2005. Påverkan av olika styrmedel på investeringsbeslut inom fjärrvärme- och bostadssektorn.

48Naturvårdsverket, Rapport 5286

49Naturvårdsverket, rapport 5433.

50” Syntes av studier på ekonomiska för- och nackdelar av olika avfallshanteringsstrategier” Marcus Carlsson Reich Fms rapport 186 december 2003

Tabell 4-6 Styrmedel tagna ur bruk

Styrmedel	I första hand ersatt med
Pilotprojektdispenser för biodrivmedel	Generell skattebefrielse för biodrivmedel
Investeringsstöd till biokraftvärme	Elcertiﬁkat
Investeringsstöd till vindkraft och småskalig vattenkraft	Elcertiﬁkat
Bidrag till konvertering från elvärme till fjärrvärme	Fortsatt skatteväxling, Klimp
Bidrag till åtgärder för att utveckla el- och värmeförsörjning i Sydsverige	Elcertiﬁkat m.m
Satsning på pilotprogram för gemensamt genomförande AIJ	Satsning på arbete med CDM och JI

4.6Summerande styrmedelstabell

Tabell 4-7 Sammanfattande tabell över de centrala styrmedlen i den svenska klimatstrategin som redovisats i detta kapitel

Namn på åtgärd/ styrmedel	Primärt syfte	Primärt	Typ av styrmedel	Status för	Administrerande	Bedömd reduktion
		berörd växt-		styrmedlet	myndighet	i miljoner ton CO2e per år
		husgas			2005	2005	2010	2015	2020
						2005	2010	2015	2020
	Sektorsövergripande styrmedel
Lokala investeringsprogrammet, LIP	Omställning till ekologisk	Alla	Ekonomiskt	Avslutat	Naturvårdsverket	Upp	Upp	Upp	Upp
	hållbarhet på lokal nivå			(98-03)		till 1,5 till 1,5 till 1,5 till 1,5
Klimatinvesteringsprogrammet, Klimp	Stöd till lokala projekt som Alla		Ekonomiskt	Pågående	Naturvårdsverket	Upp	Upp	Upp	Upp
	minskar klimatpåverkan			(2003-		till 0,5 till 0,5 till 0,5 till 0,5
Miljöbalken	Ekologiskt hållbar ut-	Alla	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	veckling			(1999-
Klimatinformationskampanjen	Ökad kunskap om klimat-	Alla	Information	Avslutat	Naturvårdsverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	problemet			(2002-
				2003)
	Energisektor exklusive transporter
Energiskatt	Fiskalt	koldioxid	Fiskalt	Pågående	Skatteverket
				(57-
Koldioxidskatt	Minska användningen av	koldioxid	Fiskalt	Pågående	Skatteverket
	fossila bränslen			(91-
Program för ökad elproduktion från	Öka tillförseln av el från	koldioxid	Ekonomiskt	Avslutat	Energimyndigheten
förnybara energikällor, år 1998-2002	förnybara energislag			(98-02)		7	10	19	38
Elcertiﬁkatsystemet	Öka tillförseln av el från	koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndigheten
	förnybara energislag			(2003-	o Svenska Kraftnät
EU: s handel med utsläppsrätter	Minska användningen	koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Naturvårdsverket o
	av fossila bränslen i den			(2005-	Energimyndigheten
	handlande sektorn
Program för minskad elanvändning år	Minska elanvändningen	koldioxid	Ekonomiskt	Avslutat	Energimyndigheten	0	0	Upp	Upp
1998-2002*				(98-02)				till 0,8 till 0,8
Stöd till teknikupphandling	Effektivare energianvänd-	koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndigheten	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	ning och ökad användning
	av förnybar energi
Energimärkning	Effektivare energianvänd-	koldioxid	Information	Pågående	Konsumentverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	ning
Stöd till energirådgivning	Effektivare energianvänd-	koldioxid	Information	Pågående	Energimyndigheten	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	ning och ökad användning
	av förnybar energi
Byggregler-normer för energieffektivitet	Effektivare energianvänd-	koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Boverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	ning
Genomförande av direktivet om byggna-	Effektivare energianvänd-	koldioxid	Lagstiftning-	Planerat		E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
ders energiprestanda	ning		information
Program för energieffektivisering (PFE)	Minska elanvändningen	koldioxid	Frivillig/förhand-	Pågående	Energimyndigheten	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
			lad överenskom-	(2005-
			melse

* Enligt Energimyndighetens bedömning väntas minskad elanvändning fram till 2012 leda till minskad elproduktion från kolkondenskraftverk inom det nordiska elsystemet, men utanför Sverige. Efter 2012 bedöms dock elanvändningen inom det nordiska elsystemet nå upp till produktionsvolymen och de nyinvesteringar som då görs bedöms vara naturgaseldade kombikraftverk i eller utanför Sverige.

4. Styrmedel och åtgärder	59

Namn på åtgärd/ styrmedel	Primärt syfte	Primärt	Typ av styrmedel Status för		Administrerande	Bedömd reduktion
		berörd växt-		styrmedlet	myndighet	i miljoner ton CO2e per år
		husgas			2005	2005	2010	2015	2020
						2005	2010	2015	2020
	Industriprocesser inklusive utsläpp av ﬂuorerade växthusgaser
Tillämpning av miljöbalken	Ekologiskt hållbar ut-	PFC	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket	0	0,2	0,2	0,2
	veckling			(1999)
F-gasförordning inklusive direktiv mobila	Minskade utsläpp av	HFC	Lagstiftning	Under		0	0,15	0,25	0,4
klimatanläggningar	F-gaser			planering
		Transport
Drivmedelsskatter	Internalisera de externa	koldioxid	Fiskalt	Pågående	Skatteverket	1,5-	1,6-	1,7-	1,8-
	effekterna av vägtranspor-					3,2	3,4	3,5	3,8
	ter inklusive utsläpp av
	växthusgaser
Genomförande av bilindustrins åtagande	Minska utsläppen av	koldioxid	Frivillig/förhand-	Pågående	Vägverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
om lägre koldioxidutsläpp från nya bilar	koldioxid		lad överenskom-	(1998-
			melse
Beskattning av förmånsbilar	Fiskalt	koldioxid	Fiskalt	Pågående	Skatteverket	0,2	0,2	0,2	0,2
(1997 års ändring)
Skattenedsättning av biodrivmedel	Minskade utsläpp av	koldioxid	Fiskalt		Skatteverket	0,3	0,4	0,4	0,4
	växthusgaser			Pågående
Styrmedel för ökad introduktion av	Minskade utsläpp av	koldioxid	Lagstiftning,	Pågående	Vägverket, Skat-	0,1	0,2	0,2	0,2
miljöbilar	växthusgaser		ﬁskala styrme-		teverket
			del, ekonomiska
			styrmedel
		Avfall
Regler om kommunal avfallsplanering,	Öka återvinningen av av-	metangas	Lagstiftning och	Pågående	Naturvårdsverket	O,8	1,4	1,7	1,9
regler om producentansvar för vissa	fall och minska de totala		ﬁskala styrmedel
varor, skatt på deponering av avfall	avfallsmängderna
(2000), förbud att deponera utsorterat
brännbart avfall (2002) och förbud att
deponera organiskt avfall (2005)
		Jordbruk
Riktade miljöersättningar inom miljö-	Ett rikt odlingslandskap	Dikväveoxid	Ekonomiskt	Pågående	Jordbruksverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
och landsbygdsprogrammet	och minskad övergödning	och metan
Åtgärdsprogram för att minska för-	Minskad övergödning	Dikväveoxid	Ekonomiskt och	Pågående	Jordbruksverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
lusterna av växtnäring (stöd, bidrag,		och metan	information
miljöavgifter, information)

Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF)

Bestämmelser om skogsskötsel m.m. i Skogsvårdslagen

Att uppnå miljömål och Koldioxid	Lagstiftning	Pågående Skogsstyrelsen	E.B. E.B. E.B. E.B.
produktionsmål för skogen

Bestämmelser om markavvattning i	Biologisk mångfald	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Länsstyrelserna	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
Miljöbalken		och metan
Bestämmelser om naturreservat och	Biologisk mångfald	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
biotopskydd i Miljöbalken samt natur-					och länsstyrelserna
vårdsavtal
Frivilliga avsättningar genom bl.a. frivil-	Miljöanpassat skogsbruk	Koldioxid	Frivillig/förhand-	Pågående		E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
liga skogscertiﬁeringssystem (FSC och			lad överenskom-
PEFC)			melse
E.B. betyder Ej Bedömd effekt

60 4. Styrmedel och åtgärder

Referenser

Byggforskningsrådet, 1984, Energi 85 – Energian- vändning i bebyggelse, G26.

Energimyndigheten, ER 14:2002. Marginal el- produktion och CO2-utsläpp i Sverige.

Energimyndigheten, ER 2005:01. Årsredovisning 2004

Energimyndigheten, Ekonomiska styrmedel i En- ergisektorn – en utvärdering av utvecklingen se- dan 1990.

Energimyndigheten, ER 2005:09. Översyn av el- certiﬁkatsystemet.

Energimyndigheten, ER 2005:25. Resultatredo- visning av 1997 år energipolitiska åtgärder på kort sikt för hela programperioden 1998-2002.

Naturvårdsverket, Styrmedels effektivitet i den svenska klimatstrategin.

Energimyndigheten/Naturvårdsverket, 2004, Ut- värdering av styrmedel i klimatpolitiken, Kon- trollstation 2004.

IVL, 2004, Nya scenarier för utsläpp av ﬂuore- rade växthusgaser.

Jordbruksverket, 2004, 2003 års jordbrukspolitis- ka reform. Effekter av frikopplingen på produk- tion och strukturutveckling. Rapport 2004:16

Jordbruksverket, Tre nya miljöersättningar – Hur blev det? Rapport 2004-5.

Naturvvvårdsverket,2005,Skattebefrielse av bio- drivmedel leder den rätt?, rapport 5433.

Naturvårdsverket, 2004, Bättre miljö med ut- byggd fjärr- och närvärme, Rapport 5372.

Naturvårdsverket,2004,Den svenska klimatkam- panjen – en del av Sveriges klimatstrategi (Slut- rapport), rapport 5365.

Naturvårdsverket, 2004, Goda möjligheter med spillvärme. Rapport 5373.

Naturvårdsverket, 2004, Klimatpåverkan från styrmedlen (LIP och Klimp), Rapport 5382.

Nässén J. and Holmberg J., 2005, Energy efﬁcien- cy – a forgotten goal in the Swedish building sec- tor? Energy Policy,Vol 33 pp1037-1051

Regeringens proposition, 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi.

Regeringens proposition, 2004/05:150, Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag.

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), Effekter av prisförändringar på drivme- del 1990-2005 samt skattade effekter 2010-2020, PM 2005:NC 4

Swedpower, 2005. Påverkan av olika styrmedel på investeringsbeslut inom fjärrvärme- och bo- stadssektorn.

4. Styrmedel och åtgärder	61

5Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

5.1Samlade prognoser

En prognos1 över utsläppen av växthusgaser med fokus på åren 2010 och 2020 har tagits fram2. Prognosen baseras på de styrmedel som har an- tagits av riksdagen, vilket innebär att den är en prognos ”med åtgärder”. Någon prognos ”med yt- terligare åtgärder” har inte gjorts eftersom ytter- ligare klimatåtgärder inte bedöms behövas för att klara Sveriges åtagande under Kyotoprotokollet. Utöver prognosen har som en känslighetsanalys fyra ytterligare prognosberäkningar genomförts. De fyra känslighetsalternativen är snabbare res- pektive långsammare avställning av kärnkraften, ett scenario med en högre ekonomisk tillväxt än i prognosen och ett scenario med högre olje- och naturgaspris.

Prognosen indikerar att utsläppsnivåerna som ett medelvärde för åren 2008-2012 inte över- stiger 104 % av utsläppen år 1990. Om Sverige endast redovisar utsläppen från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk enligt Kyotoprotokollets obligatoriska artikel 3.3 er- hålls ett tillskott av utsläpp och nettoutsläppen hamnar enligt prognosen och särskilda beräkning- ar för LULUCF sektorn i nivå med Sveriges åta- gande. Om Sverige väljer att dessutom redovisa utsläpp och upptag från skogsbruk enligt artikel

Miljoner ton CO2-ekvivalenter
90
85
80
75
70
65
60
55
50
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020

Historiska utsläpp			Prognostiserade utsläpp

Sveriges nationella mål			Kyotomålet

Figur 5-1 Historiska och prognostiserade utsläpp (exklusive

LULUCF), Kyotomålet och Sveriges nationella mål för begränsning av utsläppen av växthusgaser.

3.4 i Kyotoprotokollet beräknas istället nettout- släppen hamna markant under landets åtagande. De totala utsläppen år 2010 beräknas ligga på 99 % av 1990 års nivå. Sverige har även satt upp ett nationellt mål enligt vilket utsläppen av växt- husgaser under perioden 2008-2012 ska vara i genomsnitt 4 % lägre än 1990 års nivå exklusive LULUCF.Enligt prognosen kommer inte detta mål att uppfyllas utan att ytterligare åtgärder vidtas.

Tabell 5-1 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser per sektor (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Energi* exkl. transporter	34,8	32,7	32,	33,2	33,7	36,2	-5 %	4 %
Industriprocesser**	5,7	5,9	6,0	6,1	6,2	6,4	8 %	12 %
Transporter	18,9	20,9	21,4	22,6	23,8	25,0	19 %	32 %
Avfall	2,8	2,0	1,8	1,2	0,9	0,7	-56 %	-76 %
Jordbruk	9,6	8,7	8,5	8,1	8,1	8,1	-16 %	-16 %
Lösningsmedel	0,4	0,3	0,3	0,2	0,2	0,2	-41 %	-41 %
Totala utsläpp (exkl. LULUCF)	72,2	70,6	70,8	71,5	73,1	76,6	-1 %	6 %

* Energi inkluderar el- och fjärrvärmeproduktion, industrins förbränning, bostäder- och service, rafﬁnaderier , diffusa utsläpp och övrigt ** Industriprocesser består av processutsläpp och ﬂuorerade växthusgaser.

1 Prognosen togs fram under år 2004. Under år 2005 har prognosen uppdaterats så att den överensstämmer med de historiska utsläppen som rapporterades i den årliga utsläppsin- venteringen år 2005 (Sweden’s National Inventory Report 2005)

2 Energimyndigheten ER 20:2004, Naturvårdsverket 5393

62 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

Miljoner ton CO2-ekvivalenter
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020


Energisektorn exkl. transporter		Transporter
Energisektorn exkl. transporter		Transporter
Industrins processer inkl. Fgaser			Jordbruk
Industrins processer inkl. Fgaser			Jordbruk
Avfall	Lösningsmedel och andra produkter
Avfall	Lösningsmedel och andra produkter

Figur 5-2 Utsläpp av växthusgaser per sektor (exklusive

LULUCF) under åren 1990-2020.

Prognosen pekar mot att de totala utsläppen av växthusgaser exklusive utsläpp och upptag från sektor markanvändning, förändrad markanvänd- ning och skogsbruk (LULUCF) ökar fram till 2010 jämfört med de senaste årens nivåer, men de kommer ändå att ligga något under 1990-års nivå. Efter 2010 bedöms utsläppen öka i en högre takt. Denna ökning beror främst på antagandet att de svenska kärnkraftverken stängs efter 40 års livslängd och då huvudsakligen ersätts med na- turgas baserad elproduktion. Ökade vägtranspor- ter med tunga lastbilar bidrar också till ökade ut- släpp under perioden fram till år 2020.

Den förväntade utsläppsutvecklingen skiljer sig åt mellan olika samhällssektorer. Energisektorn exklusive transporter väntas minska sina utsläpp av växthusgaser mellan 1990 och 2010 och trans- portsektorn väntas öka sina utsläpp med cirka

20 %. Jordbrukssektorns utsläpp har minskat hit- tills och väntas fortsätta att minska för att år 2010 ligga knappt 16 % under 1990 års nivå. Avfalls- sektorns utsläpp förväntas halveras jämfört med 1990 års nivå. Utsläppen från industriprocesser inklusive ﬂuorerade växthusgaser bedöms däre- mot öka och väntas år 2010 vara 8 % högre än 1990 års nivå.

Figur 5-2 visar historiska utsläpp fram till 2003 samt prognosen för utsläpp av växthusgaser från olika sektorer, miljoner ton CO2-ekvivalenter.

Koldioxid stod 2003 för cirka 80 % av de samla- de utsläppen av växthusgaser i Sverige och är den växthusgas som beräknas öka mest, i absoluta tal, enligt prognosen. Samtidigt väntas utsläppen av metan, men också dikväveoxid, minska vilket för- väntas dämpa den sammanlagda utsläppsökning- en betydligt. Utsläppen av ﬂuorerade växthus- gaser bedöms öka under prognosperioden men fortsätter att svara för en liten andel av de totala växthusgaserna, se tabell 5-2.

5.2Prognoser per sektor

I detta avsnitt presenteras prognosresultat för ut- släpp och upptag från varje sektor samt beräk- ningsförutsättningar. Utsläppen från respektive sektor redovisas också uppdelade per växthusgas.

5.2.1 Energi exklusive transporter

Till energisektorn hör el- och fjärrvärmeproduk- tion, rafﬁnaderier, industrins förbränning, för- bränning i bostads- och servicesektorn, diffusa utsläpp (t.ex. fackling) och övrigt (främst mili- tära transporter). De totala utsläppen av växt- husgaser från energisektorn bedöms minska

Tabell 5-2 Utsläpp av växthusgaser från 1990 till år 2020 per gas (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

Växthusgas/år	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2020
Koldioxid	56,3	56,0	56,6	58,3	60,0	63,7	4 %	13 %
Metan	6,5	5,5	5,2	4,5	4,1	3,8	-32 %	-42 %
Dikväveoxid	8,9	8,2	8,2	8,0	8,2	8,3	-9 %	-7 %
Fluorerade växthusgaser	0,55	0,84	0,82	0,79	0,82	0,85	43 %	53 %
Totala utsläpp (exkl. LULUCF)	72,2	70,6	70,8	71,5	73,1	76,6	-1 %	6 %

Tabell 5-3 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från energisektorn exkl. transporter per gas

(miljoner ton CO2-ekvivalenter)

	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Koldioxid	33,3	31,1	31,2	31,5	32,0	34,6	-5 %	4 %
Metan	0,30	0,35	0,35	0,35	0,29	0,23	18 %	-22 %
Dikväveoxid	1,2	1,2	1,3	1,3	1,4	1,4	10 %	18 %
Totalt	34,8	32,7	32,9	33,2	33,7	36,2	-5 %	4 %

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	63

till år 2010 men förväntas öka något till 2020 jämfört med 1990. Den främsta anledningen till minskningen fram till år 2010 är en bedöm- ning om fortsatt minskande utsläpp från bostä- der och servicesektorn medan ökningen fram till 2020 beror på att naturgas baserad elproduktion förväntas ersätta kärnkraft.

I faktarutan 5.1 sammanfattas de generella be- räkningsförutsättningarna i prognoserna för ener- gisektorn. Förutom dessa görs ett antal speciﬁka antaganden för respektive delsektor.

Prognoserna över utsläppen av växthusgaser från energisektorn exklusive transporter base- ras på prognoser över utvecklingen av bränsle- användningen i sektorn, se tabell 5-4. Använd- ning av bränslen (exkl. kärnbränsle) till energi- sektorn exklusive transporter ökar i prognosen, vilket bl.a. beror på ökad bränslebaserad elpro- duktion och ökad bränsleanvändning i industri- sektorn. Ökningen av naturgasanvändningen till år 2020 förväntas vara mycket kraftigt. Na- turgasanvändningen i prognosen uppgår till 50 TWh år 2020. Detta innebär att en utbyggnad av infrastrukturen för gas har antagits komma till stånd eftersom det beﬁntliga ledningsnätet kan användas för högst 30 TWh naturgas. Till- förseln av olja bedöms fortsätta att minska till både 2010 och 2020 främst på grund av mins- kad oljeanvändning för uppvärmning i bostads- sektorn. Användningen av biobränslen3 väntas fortsätta öka kraftigt under prognosperioden mest för el- och fjärrvärmeproduktion men också för användning i industrisektorn. An- vändningen av avfall för el- och fjärrvärmepro- duktion bedöms också öka medan torveldning för el- och värmeproduktion bedöms minska.

El- och fjärrvärmeproduktion

Utsläppen av växthusgaser från el- och fjärrvärme- produktion inklusive rafﬁnaderier utgör tre fjär- dedelar av energisektorns utsläpp och väntas öka med knappt 40 % till år 2010 och med drygt 70 %

Faktaruta 5.1 Generella beräkningsförutsättningar för energisektorn:

•Kärnkraftverken stängs efter 40 års drift och har en tillgäng- lighet på 80 %.

•Barsebäck 1 och 2 har stängts.

•Inom EU:s handelssystem har ett pris på utsläppsrätter på 10 euro per ton CO2 antagits under hela perioden fram till 2020.

•Utifrån gällande beslut om elcertiﬁkatsystemet har antagits att systemet kommer att leda till att 10 TWh ny förnybar el- produktion tillkommer år 2010. Däremot antas elcertiﬁkatsys- temet inte leda till ytterligare ny förnybar el mellan år 2010 och 2020

•Koldioxidskatten ﬁnns kvar i de sektorer som ingår i handeln med utsläppsrätter.

•I övrigt antas gällande skatter och andra styrmedel (2004) kvarstå fram till 2020 (för beskrivning av gällande styrmedel, se kapitel 4 ”Styrmedel och åtgärder”)

•Energimyndighetens bedömning av prisutvecklingen för bio- bränslen och avfall:

Priser i Kr/MWh	2000	2010	2020
Lutar, tallbeckolja, småskalig ved	15	15	15
Skogsbränsle till industrin	60	70	80
Skogsbränsle övrigt, medel	112	140	155
Energiskog, energigrödor	130	140	150
Torv	110	120	130
Avfall	15	15	15

•Konjunkturinstitutets bedömning av den ekonomiska utveck- lingen:

	1990-2000	2000-2010	2010-2020

BNP	1.9 %/år	1.7 %/år	1.8 %/år
Privatkonsumtion	1.5 %/år	2.6 %/år	2.6 %/år
Industrins produktionsvärde	4.4 %/år	2.6 %/år	3.3 %/år

• IEA:s* bedömningar för de fossila bränsleprisernas utveckling:

	2000	2010	2020

Råolja, USD/fat	28	21	25
Kol, USD/ton vid hamn	35	39	41
Naturgas USD/Mbtu	3.0	2.8	3.3

*World Energy Outlook 2002, International Energy Agency

till år 2020 jämfört med 1990 års utsläppsnivå. Till 2010 förväntas utsläppen från elproduktion mer än fördubblas, främst som en effekt av en an- tagen utbyggnad av naturgasbaserade kraftvärme-

Tabell 5-4 Bränsletillförsel till energisektorn exklusive transporter år 1990-2020, TWh och procentuell förändring

	1990	2003	2010	2020	1990-2010	1990-2020
Kol, koks och hyttgas	31	30	30	30	-3 %	-3 %
Biobränsle, varav:	67	106	124	135	85 %	101 %
Torv	3	4	5	2	67 %	-33 %
Avfall	4	7	12	18	200 %	350 %
Oljor	79	75	62	50	-22 %	-37 %
Naturgas	7	9	15	50	114 %	614 %
Total bränsletillförsel exklusive kärnbränsle	153	190	201	235	31 %	54 %

Källa:1990-2003 Energimyndighetens bearbetning av SCB:s energistatistik, 2010-2020: Energimyndighetens prognoser till kontrollstation 2004.

3 I posten biobränsle ingår torv, avfall och avlutar.

64 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

Tabell 5-5 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från el- och fjärrvärmeproduktion samt rafﬁnaderier (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

		1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
CO2	från El- och fjärrvärmeproduktion	8,0	10,1	10,1	10,2	11,1	14,1	27 %	75 %
CH4	från El- och fjärrvärmeproduktion	0,02	0,06	0,07	0,07	0,06	0,04	252 %	71 %
N2O från El- och fjärrvärmeproduktion		0,3	0,4	0,4	0,5	0,5	0,5	48 %	66 %
CO2	Rafﬁnaderier	2,2	2,7	2,9	3,5	3,5	3,6	63 %	66 %
CH4	Rafﬁnaderier	<0,01	<0,01	<0,01	<0,01	<0,01	<0,01	0 %	0 %
N2O Rafﬁnaderier		0,03	0,04	0,04	0,05	0,05	0,05	48 %	61 %
Totalt		10,5	13,3	13,5	14,3	15,2	18,2	36 %	73 %

verk. Även utsläppen från fjärrvärmeproduktion väntas öka något för att år 2010 åter hamna på 1990 års nivå. Orsaken är en förväntad ökad an- vändning av avfall för fjärrvärmeproduktion. Ut- släppen från rafﬁnaderier beräknas dessutom öka betydligt fram till 2010 på grund av ökad produk- tion och strängare produktkrav.

Efter 2010 beräknas något ökande utsläpp från fjärrvärmeproduktionen och en ännu större ökning från elproduktionen. Prognosen visar tre gånger högre utsläpp från elproduk- tion år 2020 än år 1990. Ökningen kommer från elproduktion i naturgasbaserade kraftvär- meverk och kondenskraftverk. För perioden 2010-2020 antas kärnkraftverkens elproduk- tion minska med ungefär 20 TWh (med an- tagandet om 40 års livslängd) jämfört med år 2010. Sverige antas minska sin export av el från cirka 3 TWh el år 2010 till en import på drygt 2 TWh år 20204. Samtidigt antas efterfrågan på el öka vilket leder till att ny produktionskapaci- tet behöver byggas ut. Förutom naturgaskondens och –kraftvärme beräknas även elproduktionen från vindkraft öka under perioden.

Faktaruta 5.2 Beräkningsförutsättningar el- och fjärrvärmeproduktion:

• Elproduktion från vattenkraft och kärnkraft har antagits vara:

	2010	2020

Vattenkraftproduktion (TWh)	69,0	69,5
Kärnkraftsproduktion (TWh)	63,6	42,5

• Sänkningen av koldioxidskatten på bränslen som används för värmeproduktion i kraftvärmeverk från och med år 2004 har räknats med.

• För rafﬁnaderisektorn har det antagits en produktionsökning för år 2010 som ligger över den ekonomiska utvecklingen för petrokemisk industri baserat på investeringsplaner. För perio- den 2010 – 2020 har Konjunkturinstitutets bedömning på 3 % tillväxt per år i petrokemisk industri använts.

4 Den genomsnittliga exporten mellan 1990 och 2003 var 0,5 TWh. Det ﬁnns stora variatio- ner mellan åren beroende främst på tillgången på vattenkraftproduktionen, år 2003 var ett torrår och nettoimporten uppgick till ca 13 TWh medan år 1998 vår ett våtår då det netto exporterades ca 11 TWh. År 1990 var exporten 1,8 TWh.

Bostads- och servicesektorn

Utsläppen av växthusgaser från bostads- och ser- vicesektorn väntas fortsätta minska kraftigt till 2010. Minskningen beror främst på att använd- ning av olja för uppvärmning väntas ersättas med el och fjärrvärme. Dessutom beräknas den totala energianvändningen minska i sektorn.

Minskningstakten mattas av något mellan 2010 och 2020. Det beror på att merparten av den olja som då återstår i sektorn används i näringsgrenar som har en lägre koldioxidbeskattning (främst jord- och skogsbruk). Den beräknade minsk- ningen av energianvändningen jämfört med 1990 beror på minskade omvandlingsförluster i sek- torn, att år 2010 och 2020 antas bli varmare än år 19905 samt på att användningen av energi för uppvärmning och varmvatten bedöms bli mer ef- fektiv.

Koldioxidutsläppen står för drygt 90 % av de totala utsläppen av växthusgaser från bostäder och service. Förbränning i bostäder och service- sektorn är den största källan i energisektorn för utsläpp av metan. Enligt prognosen minskar ut- släppen av metan med 30 % från 1990 till 2020. Utsläpp av dikväveoxid väntas minska med 28 % till år 2010 för att sedan ligga på en relativt kon- stant nivå, se tabell 5-6.

Användningen av hushållsel beräknas öka kon- tinuerligt fram till 2020. Orsaken är främst ökad privat konsumtion. Att ökningen är något högre under perioden 2010-2020 beror främst på för- väntat ökat byggande och en något högre befolk- ningstillväxt. Användningen av driftel i lokaler bedöms också öka främst på grund av den ekono- miska utvecklingen med ökad elanvändning trots mer energieffektiva apparater.Den något snabbare ökningen mellan 2010 och 2020 beror främst på att lokalytorna antas öka mer under den senare delen av prognosperioden. Den totala energian- vändningen inom areella näringar väntas minska något. Elanvändningen inom övrig service väntas öka något under hela prognosperioden.

5 Referensperioden för normalårskorrigering har ändrats från och med 2003 till en referensperiod med högre temperatur. Ett normalår med den nya referensperioden 1970- 2000, blir räknat med Energimyndighetens normalårskorrigeringsmetod ca tre procent varmare än tidigare.

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	65

Tabell 5-6 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från bostads- och servicesektorn (miljoner ton CO2- ekvivalenter)

	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Koldioxid	10,5	6,2	5,7	4,4	3,7	3,1	-58 %	-71 %
Metan	0,23	0,24	0,24	0,23	0,19	0,16	0,9 %	-30 %
Dikväveoxid	0,32	0,28	0,27	0,23	0,23	0,22	-28 %	-30 %
Totala utsläpp	11,1	6,7	6,2	4,9	4,2	3,4	-56 %	-69 %

Faktaruta 5.3 Beräkningsförutsättningar för bostads- och servicesektorn:

•Antaganden om antal bostäder och lokaler samt befolknings- utveckling

	2000	2010	2020	2000-	2000-
				2010	2020
Småhus (tusental)	1 781	1 863	2 004	5 %	13 %
Flerbostadshus	2 194	2 332	2 543	6 %	16 %
(tusental)
Lokaler (miljoner m2)	158	162	170	3 %	8 %
Befolkning (miljoner)	8,88	9,27	9,72	4 %	9 %

Källa: SCB, Boverket och Energimyndighetens beräkningar.

•Effektiviseringstakten för energianvändningen för uppvärm- ning och varmvatten antas vara 0,6 % per år för småhus och 0,4 % för ﬂerbostadshus och lokaler.

•Till 2010 antas att 45 % av värmesystemen byts ut, förutom för direktverkande elvärme där 20 % antas bytas (observera att bytet kan ske till samma uppvärmningssystem som man redan har). Till 2020 antas 100 % av värmesystemen byts ut, förutom för direktverkande elvärme där 50 % antas bytas.

Industrins förbränning

Utsläppen från industrins förbränning beräknas öka något fram till 2010 och stabiliseras under perioden 2010-2020. Den förväntade ökningen under första delen av perioden orsakas av ökad användning av kol, koks och olja. Det är främst utsläppen från järn- och stålindustrin som beräk- nas öka fram till 2010. Även utsläppen från mas- sa- och pappersindustrin ökar i prognosen. Stabi- liseringen av utsläppen efter 2010 förklaras av att användningen av naturgas då bedöms öka på be- kostnad av oljeanvändningen, se tabell 5-7.

Industrins totala energianvändning väntas öka till år 2010, men energiintensiteten mätt som använd energi per produktionsvärde beräknas minska. Efter år 2010 väntas energianvändning- en öka i en lägre takt då tillväxttakten inom den energiintensiva industrin väntas avta. Elanvänd-

ningen beräknas följa samma utveckling som den totala energianvändningen.

Kol- och koksanvändningen beräknas öka på grund av ökad användning i järn- och stålindustrin samt i gruvindustrin. Biobränsleanvändningen väntas öka framförallt i massa- och pappers- produktionen. Naturgasanvändningen förvän- tas öka till 2010 och en ännu kraftigare ökning väntas till 2020. Användningen av oljor fram till år 2010 bedöms öka då den antagna relativpris- utvecklingen mellan olja och el gynnar en ökad oljeanvändning. Under perioden 2010 till 2020 antas oljeanvändningen minska. Fjärrvärmean- vändningen beräknas öka och verkstadsindustrin står för den enskilt största ökningen av fjärrvär- meanvändningen. Elanvändningen inom indu- strisektorn väntas utvecklas i en något lägre takt än den historiska utvecklingen. Detta följer av de tillväxtantaganden som gjorts samt relativprisut- vecklingen mellan el och olja vilken förväntas ut-

Faktaruta 5.4 Beräkningsförutsättningar för industrins förbränning:

•Energiintensiteten mätt som kWh per krona produktionsvärde bedöms minska med 1,5 % årligen mellan 2000 och 2010 och med 2,6 % årligen mellan 2010 och 2020.

•Procentuell förändring av produktionsvärdet mellan 2000- 2010 och 2010-2020:

Bransch	Årl. utv.	Årl. utv.
	2000-2010	2010-2020
Massa- och pappersindustri	1,6 %	1,4 %
Kemisk industri	4,1 %	4,2 %
Järn- och stålindustri	1,2 %	0,4 %
Jord- och stenindustri	0,5 %	0,2 %
Metallverk	0,9 %	0,1 %
Verkstadsindustri	3,3 %	4,5 %
Totalt industri	2,6 %	3,3 %

Källa: SCB nationalräkenskaper, Konjunkturinstitutet samt Energimyndighetens bearbetning.

Tabell 5-7 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från industrins förbränning (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2020
Koldioxid	10,7	11,1	11,2	11,5	11,6	11,7	7,4 %	9 %
Metan	0,05	0,04	0,04	0,05	0,04	0,04	0 %	-24 %
Dikväveoxid	0,51	0,50	0,52	0,57	0,59	0,61	13 %	20 %
Totala utsläpp	11,3	11,7	11,8	12,1	12,2	12,3	8 %	9 %

66 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

Tabell 5-8 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från industriprocesser (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2020
Koldioxid	4,3	4,5	4,6	4,8	4,9	5,0	13 %	17 %
Metan	0,005	0,007	0,007	0,008	0,009	0,009	60 %	80 %
Dikväveoxid	0,87	0,53	0,54	0,54	0,54	0,54	-38 %	-38 %
F-gaser	0,55	0,84	0,82	0,79*	0,82	0,85*	43 %	53 %
Totalt	5,7	5,9	6,0	6,1	6,2	6,4	8 %	12 %

* Om EU-kommissionens förslag till förordning för reglering av utsläpp av F-gaser träder i kraft beräknas utsläppen bli 0,63 miljoner ton CO2-ekv. 2010 och 470 miljoner ton CO2-ekv. 2020.

vecklas till oljans fördel.Massa- och pappersindu- strin är den bransch som bedöms öka elanvänd- ningen mest.

5.2.2Industriprocesser

De samlade utsläppen från industriprocesser be- döms öka med 8 % till 2010 och 12 % till 2020 jämfört med 1990 års nivå enligt prognosen. Det är främst koldioxidutsläppen som beräknas öka medan utsläppen av övriga växthusgaser står för en liten andel av den förväntade ökningen.Utsläp- pen av dikväveoxid väntas till och med minska.

Utsläppen av koldioxid beräknas öka,från samt- liga branscher, med ca 13 % till år 2010 och med ca 17 % till år 2020 över 1990 års nivå. Orsaken ligger främst i en antagen hög tillväxttakt i järn- och stålindustrin, trots att den hittillsvarande trenden med minskande utsläppsintensitet (ton koldioxid per produktionsvärde) antas fortsät- ta. Utsläppen från cementindustrin väntas också öka, i enlighet med den historiska trenden.

Utsläppen av metan från industriprocesser är mycket små men förväntas öka svagt under peri- oden. Utsläppen av dikväveoxid från industripro- cesser är relativt små och beräknas minska med knappt 40 % från 1990 års nivå till år 2010 och därefter vara konstanta till 2020.

Utsläppen av ﬂuorerade växthusgaser bedöms öka med drygt 40 % från 1990 till 2010 och där- efter öka ytterligare något till år 2020. En EG- förordning som reglerar utsläppen av ﬂuorerade växthusgaser från vissa centrala användningsom- råden väntas antas inom kort. Om regelverket i huvudsak utformas i enlighet med kommissi- onens ursprungliga förslag beräknas detta leda till att utsläppen av F-gaser år 2010 endast ökar med 15 % jämfört med 1990 och att utsläppen

Faktaruta 5.5 Beräkningsförutsättningar för industriprocesser:

•Antaganden om framtida produktionstillväxt är de samma som för industrins förbränning i förra avsnittet.

•En stor del av utsläppen från industriprocesser kommer att ingå i EU:s handel med utsläppsrätter, men några mindre ut- släppskällor står utanför handelssystemet.

till år 2020 bedöms minska med ca 15 % jämfört med 1990.

5.2.3Transporter

Utsläppen från transportsektorn väntas enligt prognosen öka i en högre takt än den historiska utvecklingen. Sammantaget bedöms utsläppen öka med drygt 19 % under perioden 1990-2010 och med 32 % mellan 1990 och 2020, se tabell 5-9. Koldioxid står för cirka 95 % av utsläppen från inrikes transporter och förväntas öka med 18 % mellan 1990 och 2010 och med 30 % mel- lan 1990 och 2020. Förändringarna i utsläppen av metan och dikväveoxid följer av ett ökat antal katalysatorbilar men utgör en mycket liten andel av de totala utsläppen från denna sektor.

Den totala ökningen av utsläppen beror främst på industrins tillväxttakt i de transportinten- siva branscherna med ökande tunga transporter och åtföljande ökande dieselanvändning. Bensin- användningen bedöms öka svagt från idag men väntas fortfarande år 2010 ligga på en lägre nivå än 1990. I antagandena ﬁnns en ökad introduk- tion av bränslesnålare fordon,ökad användning av biodrivmedel, främst etanol som blandas till 5 % i bensin, samt en övergång till diesel från bensin för lätta lastbilar. IEA:s prognos6 om att oljepriset till 2020 endast kommer att öka svagt påverkar också resultatet.

Tabell 5-9 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från inrikes transporter (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2020
Koldioxid	18,4	20,1	20,5	21,7	22,8	24,0	18 %	31 %
Metan	0,27	0,14	0,12	0,08	0,07	0,07	-70 %	-75 %
Dikväveoxid	0,32	0,72	0,75	0,82	0,90	0,98	153 %	202 %
Totala utsläpp	18,9	20,9	21,4	22,6	23,8	25,0	19 %	32 %

6 World Energy Outlook 2002, IEA.

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	67

Faktaruta 5.6 Beräkningsförutsättningar transporter:

Faktaruta 5.7 Beräkningsförutsättningar för avfallssektorn:

•Under prognosperioden har en teknisk utveckling (nya fordon- styper och energieffektivare konventionell teknik) antagits. Antalet bränsleﬂexibla bilar (FFV) väntas öka med cirka 5 000 per år under perioden 2004-2020. Dessa bilar drivs idag i genomsnitt med 55 % etanol (E85) och 45 % bensin vilket har antagits gälla under hela prognosperioden.

•Den skattebefrielse som infördes år 2004 för koldioxidneutrala drivmedel antas gälla under hela perioden fram till 2020.

•Den genomsnittliga bränsleanvändningen för nya bilar antas minska i en högre takt än den historiska utvecklingen med ca 19 % mellan 1990 och 2010 och ca 26 % mellan 1990 och 2020.

•Det totala antalet personbilar beräknas öka under perioden 2000-2020 med 14,2 % mellan 2000 och 2010 och 15,9 % mellan 2010 och 2020. Däremot antas att andelen diesel- drivna personbilar kommer att fortsätta ligga på samma nivå under prognosperioden som för år 2000.

•Antagna bränslepriser i öre/l, inklusive energi- och miljöskat- ter (inklusive moms7):

Bränsle/År	2000	2010	2020	2000-	2010-
				2010 % 2020 %
Bensin, blyfri,	993	951	1020	-4,2	7,2
MK 1
Diesel, MK 1	818	749	791	-8,4	5,7

5.2.4 Avfall

De totala utsläppen av växthusgaser från avfalls- sektorn väntas mer än halveras mellan år 1990 och 2010. Minskningen bedöms fortsätta till 2020 då utsläppen från sektorn väntas ligga 76 % lägre än 1990 års utsläpp.

Mängderna organiskt avfall till deponi väntas minska kraftigt fram till år 2007 för att därefter stabiliseras. Avgången av metan från avfallsde- ponier beräknas fortsätta minska, med 62 % till år 2010 och med 84 % till år 2020 jämfört med 1990 års nivå som följd av deponeringsförbud för brännbart och organiskt avfall. Utvecklingen för- utsätter att deponeringen ersätts med annan be- handlingskapacitet i form av avfallsförbränning och materialåtervinning.

Utsläppen av koldioxid från förbränning av far- ligt avfall samt utsläppen av dikväveoxid från av- loppsrening antas ligga kvar på samma nivå som år 2003 till 2010 och 2020.

•Prognosen utgår från de beﬁntliga styrmedlen för minskad deponering av organiskt avfall, som t ex deponiförbud och deponiskatt, och har därefter räknats fram baserad bl.a. på bedömningar av framtida deponerade avfallsmängder, fram- växten av alternativ behandlingskapacitet och den framtida effektiviteten i gasåtervinningen vid deponier8.

•Bedömningarna om de framtida mängderna organiskt avfall till deponi baseras på kapacitetsutredningar. I dessa utred- ningar har bland annat antagits att dagens utbyggnadsplaner fram till 2007-2008 kommer att följas av ytterligare planer på alternativ behandlingskapacitet. Detta medför att depone- ringen av organiskt avfall inte kommer tillåtas öka efter denna period. I prognosen över el- och fjärrvärmeproduktionens ut- veckling har dock avfallsförbränningen antagits bli maximalt 12 TWh år 2010 och 18 TWh år 2020.

•Efter år 2008 antas metangasåtervinning har byggts ut vid alla deponier vilket ger en insamlingsgrad på 60 % metan. Efter 2010 antas effektiviteten i insamlingen minska i takt med att det organiska inslaget i avfallet blir lägre.

5.2.5 Jordbruk

Utsläppen från jordbrukssektorn påverkas i hög grad av utformningen av EU:s gemensamma jord- brukspolitik. Främst på grund av osäkerheten om politiken efter 2010 har ingen prognos gjorts för utsläppen fram till år 2020. Istället har antagits att utsläppen ligger kvar på 2010 års nivå. Utsläp- pen beräknas fortsätta att minska fram till 2010 och ligga 16 % lägre än 1990 års utsläpp. Minsk- ningen beror till stor del på den förväntade mins- kade djurhållningen. Ett minskat antal nötkreatur bidrar till lägre metanavgång från djurens ämnes- omsättning medan förlusterna från stallgödseln bedöms öka på grund av ökad användning av ﬂyt- gödselhantering. Avgången av dikväveoxid vän- tas minska, främst som en följd av minskad an- vändning av mineralgödsel, mindre areal odlade organogena jordar och reducerad kväveutlakning. Övergången till ﬂytgödselhantering bidrar till minskade utsläpp av dikväveoxid.

För perioden 1990-2010 beräknas utsläppen minska med ca 10 % för metan och ca 18 % för dikväveoxid. Dikväveoxid står för en något större procentuell minskning än metan men också för en större andel av utsläppen.

Tabell 5-10 Utsläpp av växthusgaser från avfallssektorn (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

Utsläppssektor	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2020
Koldioxid	0,04	0,12	0,12	0,12	0,12	0,12	175 %	175 %
Metan	2,6	1,7	1,5	1,0	0,7	0,4	-62 %	-84 %
Dikväveoxid	0,20	0,14	0,14	0,14	0,14	0,14	-28 %	-28 %
Totalt	2,8	2,0	1,8	1,2	0,9	0,7	-56 %	-76 %
7 Mervärdeskatt (moms) på biodrivmedel i Sverige uppgår sedan år 1992 till 25 %. Detta				8 Naturvårdsverkets, rapport 5169.
har antagits gälla under prognosperioden.

68 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

Tabell 5-11 Utsläpp av metan och dikväveoxid från jordbrukssektorn (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

Utsläppssektor	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Metan	3,4	3,3	3,2	3,0	3,0	3,0	-10 %	-10 %
Dikväveoxid	6,2	5,4	5,3	5,1	5,1	5,1	-18 %	-18 %
Totalt	9,6	8,7	8,5	8,1	8,1	8,1	-16 %	-16 %

En reform av EU:s gemensamma jordbrukspo- litik genomförs under 2005, den s.k. Mid-term Review. EU kommissionen har genomfört konse- kvensanalyser som modiﬁerats med hjälp av na- tionella bedömningar, dessa ligger till grund för antagandena i prognosen. Ett viktigt underlag har varit Jordbruksverkets lönsamhetsberäkning- ar9 för olika produktionsformer inom det svens- ka jordbruket efter genomförandet av reformen. Dessa visar bland annat att mellan 20-50 % av dagens jordbruksföretag med mjölk- eller spann- målsproduktion kan bli olönsamma jämfört med dagens situation. Även köttproduktionen förvän- tas påverkas negativt.

Med undantag för en fortsatt minskning av an- talet mjölkkor, har antalet husdjur inom jordbru- ket legat på en relativt konstant nivå under perio- den 2000-2003. Fram till 2010 antas djurantalet minska på grund av MTR-reformens effekter.

5.2.6 Markanvändning, förändrad markanvänd- ning och skogsbruk (LULUCF)

I tabell 5-13 redovisas nettoupptag i termer av koldioxid. De avser tidigare rapporterade värden för åren 1990 respektive 2003 som baseras på empiriska data.

Prognosvärdena i tabell 5-14 för åren 2005,

Faktaruta 5.8 Beräkningsförutsättningar för jordbrukssektorn

•Prognosen bygger på ekonomiska konsekvensanalyser av den nationella tillämpningen av Mid-term Review (MTR), reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, som införs i Sverige under 2005.

•Inga direkta åtgärder mot växthusgasutsläppen har inklude- rats, men däremot indirekta effekter av minskade utsläpp av övergödande och försurande ämnen.

•För grisar och mjölkkor antas trenden med ökande andel ﬂyt- gödselhantering fortsätta, och för nötkreatur antas en något förlängd betesperiod. För övriga djurslag antas såväl betes- period som gödselhanteringssystem förbli oförändrad jämfört med år 2000.

•För användningen av mineralgödsel antas den minskande trend som noterats sedan början av 1990-talet fortsätta linjärt. Arealen minerogen åkermark förväntas minska med 160 000 ha till 2,3 miljoner ha år 2010, medan de organo- gena jordarna bedöms minska med ca 10 % till 225 000 ha. En ökning av vallodlingen antas ske med drygt 200 000 ha till totalt 1 miljon ha år 2010.

9 Jordbruksverkets rapport 2004:16

Tabell 5-12 Antal husdjur inom svenskt jordbruk år 1990,

2000, 2003 samt prognos för år 2010 (tusental)

	1990	2000	2003	2010
Mjölkkor	576	428	403	360
Am- o dikor	75	167	165	150
Övriga nötkreatur	1 067	1 089	1039	950

Nöt totalt	1 718	1 684	1607	1460
Grisar	2 264	1 918	1 902	2 000
Fjäderfän	15 200	16 900	16 402	17 000
Får	406	432	448	500
Getter	4	5	6	5
Hästar	300	300	300	300
Renar	271	221	229	220

Källa: Data för år 1990 och år 2003 kommer från SCB och Jordbruksverket. Data för år 2010 kommer från Naturvårdsverket.

2010, 2015 och 2020 grundas på scenarieresultat hämtade från Skogliga konsekvensanalyser SKA 0310. Scenariet är framtaget med hjälp av den s.k. HUGIN-modellen.

Skillnaden mellan det rapporterade värdet för 2003 och prognosvärdet för 2005 kan tyckas väl stor. Större delen av skillnaden kan dock förklaras med att man för det rapporterade värdet för år 2003 använt ett 5 års-medelvärde för avverkning- en (105 miljoner ton koldioxid) medan för prog- nosen till år 2005 ett års avverkning har använts. Den verkliga avverkningen år 2003 motsvarade 111 miljoner ton koldioxid, vilket skulle resultera i ett nettoupptag på 15 miljoner ton koldioxid.

Avverkningen har under senare år ökat kraf-

Tabell 5-13 Rapporterade utsläpp och upptag av växthusgaser i sektorn LULUCF (miljoner ton koldioxid)

	1990	2003
Upptag i skogsbiomassa*	24,1	25,3
Etsläpp från jordbruksmark	3,8	3,8
Nettoupptag	20,3	21,5

* Beräknade utsläpp baserade på empiriska inventeringsdata. Upptaget 1990 beräknad enligt förändring i förråd. Upptaget 2003 beräknad enligt differens mellan tillväxt och avgång.

Tabell 5-14 Prognos över utsläpp och upptag av växthusgaser i sektorn LULUCF (miljoner ton koldioxid)*

	2005	2010	2015	2020
Upptag i skogsbiomassa	17,7	17,2	14,0	10,9
Utsläpp från jordbruksmark	3,8	3,8	3,8	3,8
Nettoupptag	13,9	13,4**	10,2	7,1

* Prognostiserade värden för upptag i skogsbiomassa har beräknats enligt metod avsnitt 5.4 i detta kapitel.

** Det prognostiserade värdet för år 2010 är jämförbart med tidigare uppgifter rapporte- rade till UNFCCC (CSD-Sweden, Aug. 2000; Doc. FCCC/SBSTA/2000/9/Add.1).

10 Gustavsson & Hägg 2004, Skogliga konsekvensanalyser SKA 03

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	69

tigt till följd av stigande efterfrågan på skogsin- dustriprodukter. Den svenska skogsindustrins vir- kesförbrukningen är i dag betydligt högre än av- verkningen inom landet och importen uppgår för närvarande till 10 – 15 procent av den årliga vir- kesförbrukningen. Enligt en preliminär beräkning var avverkningen under år 2004 ca 84 miljoner skogskubikmeter (ca 113 miljoner ton koldioxid). I den modell som använts för prognosen fram till år 2020 beräknas avverkningen för åren 2005, 2010, 2015 och 2020 till 108, 113, 120 och 126 miljoner ton koldioxid.

I prognosen för 2005 har ingen hänsyn tagits till de stormfällningar som inträffade 8-9 januari 2005 i Sydsverige. Den stormfällda virkesvolymen har av Skogsstyrelsen uppskattats till 75 miljoner skogsku- bikmeter, det vill säga närmare en årsavverkning i hela landet.Stormens kort- och långsiktiga inverkan på virkesförråd, skogstillväxt och avgång (avverk- ning och naturlig avgång) har ännu inte analyserats. Följdverkningarna är svåra att överblicka eftersom effekterna kan påverka skogsbruket i ﬂera år.

Prognosen visar en nedåtgående trend i netto- upptag. Om virkesförrådet studeras för en längre period (omloppstid) bedöms att nettoupptaget framöver kommer att stabiliseras på en lägre nivå än dagens,under förutsättning att den faktiska av- verkningen ligger på den högsta nivån (100 %) av vad som anses hållbart. Denna avverkningsnivå överenstämmer med avverkningsnivåerna de se- naste åren (2002-2004).

Bedömningen av den framtida avverkningen för- utsätter ett fortsatt stort behov av svensk skogsrå- vara. Eftersom även mindre förändringar i efter- frågan på svenska skogsindustriprodukter kan få relativt stora konsekvenser för avverkningen har ett känslighetsalternativ med en avverkningsnivå som ligger på 90 % av den hållbara avverkningen

Tabell 5-15 Prognos över utsläpp och upptag av växthusgaser i sektorn LULUCF (miljoner ton koldioxid) vid en avverkningsnivå på 90 % av den hållbara avverkningen

	2005	2010	2015	2020
Upptag i skogsbiomassa	23,0	27,6	25,2	22,7
Utsläpp från jordbruksmark	3,8	3,8	3,8	3,8
Nettoupptag	19,2	23,8	21,4	18,9

tagits fram (tabell 5-15). Detta alternativ åter- speglar mer den avverkningsnivå som har varit under 1990-talet.

Beräkningarna visar att relativt små föränd- ringar i avverkningsnivå får stora konsekvenser för nettoupptaget. Avverkningen för åren 2005, 2010, 2015 och 2020 har antagits vara 103, 102, 108 respektive 114 miljoner ton koldioxid.

I sektorn LULUCF redovisas också utsläpp av koldioxid från jordbruksmark. De närmaste åren antas dessa utsläpp ligga på ungefär samma nivå som de senast rapporterade utsläppen.

Faktaruta 5.9 Beräkningsförutsättningar för LULUCF

•I prognosen antas att de åtgärder inom skogs- och miljöpolitiken syftande till att bevara biologisk mångfald som har störst bety- delse för upptaget av koldioxid i skog blir genomförda. Dessa är naturvårdsavsättningar (nationalparker, naturreservat, biotop- skydd, naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar) samt kvarläm- nande av träd och trädgrupper vid föryngringsavverkning.

•Den årliga avverkningen som har stor betydelse för upptaget av koldioxid antas ligga på den högsta nivån av vad som anses hållbart. Antagandet har stöd i prognoser gjorda av UNECE/ FAO (Med hållbar avverkning menas här den högsta möjliga avverkningen inom de ramar som anges av miljö- och produk- tionsmålen i skogspolitiken samt av det nationella miljökvali- tetsmålet ”Levande skogar”.

•Skogsvården antas i framtiden ha samma inriktning som un- der mitten av 1990-talet.

•I beräkningarna tas ingen hänsyn till framtida klimatförändringar.

5.2.7Användning av lösningsmedel och andra produkter

Lösningsmedelsanvändning ger upphov till ut- släpp av ﬂyktiga organiska ämnen. Kolet i dessa utsläpp antas oxideras till koldioxid. Dikväveoxid används t.ex. inom sjukvården. Utsläppen av kol- dioxid från lösningsmedelsanvändning bedöms minska relativt kraftigt medan användningen och utsläppen av dikväveoxid väntas öka.

Faktaruta 5.10 Beräkningsförutsättningar för användning av lösningsmedel och andra produkter:

•En linjär trendanalys har gjorts på respektive utsläpp för pe- rioden 1990-2002 (för dikväveoxid 1992-2002) och används som underlag för en prognos till 2010. Utsläppen år 2020 antas ligga kvar på 2010-års nivå.

Tabell 5-16 Utsläpp av koldioxid och dikväveoxid från användning av lösningsmedel och andra produkter (miljoner ton CO2- ekvivalenter)

Utsläppssektor	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Koldioxid	0,32	0,17	0,14	0,08	0,08	0,08	-75 %	-75 %
Dikväveoxid	0,09	0,14	0,14	0,16	0,16	0,16	81 %	81 %
Totalt	0,41	0,31	0,29	0,24	0,24	0,24	-41 %	-41 %

70 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

Tabell 5-17 Utsläpp från internationella transporter (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Internationella transporter	3,6	7,2	7,2	7,3	8,0	8,8	101 %	143 %

5.2.8 Internationella transporter

De totala utsläppen från internationella trans- porter bedöms fördubblas under perioden 1990- 2010 och förväntas år 2020 vara 143 % högre än 1990. Koldioxid står för den allra största delen av de totala utsläppen, se tabell 5-17.

Antaganden om ökat antal utrikes landningar samt ökad privat konsumtion leder till att ﬂyg- bränsleanvändning väntas fördubblas under pe- rioden 1990-2010 och öka med ytterligare 20 % under perioden 2010-2020 för utrikes ﬂyg.

Användningenavbränsleförutrikessjöfartberor dels av förändringar i passagerartraﬁken mellan Sverige och närliggande länder, dels av godstran- sporter till och från olika delar av världen.

Sammantaget uppskattas att bunkringen av diesel och eldningsolja 1 ökar med drygt 20 % under perioden 1990-2010, medan bunkringen av eldninsgolja 2-5 ökar med 165 % under mot- svarande period. Under perioden 2010-2020 väntas såväl diesel och användningen av eldnings- oljor ökar med cirka 20 %.

Den totala energianvändningen för utrikes transporter beräknas nästan fördubblas mellan 1990-2010 för att sedan fortsätta öka med ytter- ligare 20 % under perioden 2010-2020.

Faktaruta 5.11 Beräkningsförutsättningar för internationella transporter

•Enligt Luftfartsverkets prognoser över antalet landningar på de statliga ﬂygplatserna bedöms antalet utrikes landningar öka under perioden 2003-2010 med 13,8 %. Högre bräns- leeffektivisering har antagits under perioden 2010-2020 i jämförelse med 2000-2010.

•Några större förändringar i passagerartraﬁken mellan Sverige och närliggande länder förväntas inte ske under prognosperio- den. Däremot bedöms godstransporterna öka, vilket i sin tur beror på bl.a. förväntade ökningar av BNP och export.

5.3Känslighetsalternativ

Fyra känslighetsalternativ har tagits fram som komplement till prognosen och resultaten som presenteras i detta avsnitt är baserade på följande alternativa antaganden:

•KK32: livslängden för kärnkraftverken antas vara 32 år, i stället för 40 år som är antaget i prognosen.

• KK60: livslängden för kärnkraftverken antas

	vara 60 år.
•	Högre BNP: den antagna BNP-utvecklingen är
	den följande:

	BNP tillväxt per år %	2000-2010	2010-2020
	Högre BNP	2,3	2,4
	Prognos	1,7	1,8
•	Högre olje- och naturgaspris: oljepriset har an-
	tagits ligga på 50 USD/fat och naturgaspriset
	på 6,4 USD/Mbtu vilket kan jämföras med 21
	USD/fat respektive 2,8 USD/Mbtu i prognosen.

De olika antagandena i känslighetsalternativen leder till olika elpriser vilket i sin tur medför att elanvändningen i industrin och bostadssektorn varierar mellan scenarierna till fördel för andra energibärare som till exempel olja. Prisskillnader- na på el påverkar däremot inte transportsektorn eftersom elanvändning utgör en liten andel av den totala energianvändningen inom denna sek- tor. Det är därmed elproduktionen som bidrar till de största skillnaderna i utsläpp mellan de ﬂesta alternativen. I alternativet med högre olje- och naturgaspris är det däremot energianvändningen i transportsektorn som bidrar till de största skillna- derna jämfört med prognosen. I det sistnämnda alternativet har inga beräkningar gjorts för peri- oden efter år 2010. De höga oljepriserna väntas leda till höga naturgaspriser vilket gör att inves- teringar i uppbyggnad av naturgasnätet inte blir lika lönsamma som i prognosen. Vad som skulle ersätta naturgasen beror i så fall på vilka priser och styrmedel som gäller då men med de förut- sättningar som gäller idag verkar en ökning av biobränsleanvändningen att bli betydande. Det är viktigt att påpeka att ﬂera av de parametrar som analyseras i de olika känslighetsalternativen kan ha motsatta effekter. En högre ekonomisk tillväxt kombinerad med högre olje- och naturgaspris innebär t.ex. motverkande effekter som i stor ut- sträckning tar ut varandra.

Om livslängden för alla återstående kärnkrafts- anläggningar antas bli 60 år, bedöms utsläppsök- ningen mellan 1990 till 2020 uppgå till knappt 1 %. I alternativet KK32 antas ett produktions- bortfall från kärnkraft år 2010 på 20 TWh vilket leder till att utsläppen blir 1,5 % högre än i prognosen. År 2020 antas i KK32 att alla kärn-

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	71

Tabell 5-18 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser i prognosen samt i samtliga känslighetsalternativ (miljoner ton CO2-ekvivalenter)

	1990	2003	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Prognos	72,2	70,6	70,8	71,5	73,1	76,6	-1 %	6 %
Kärnkraft 32 år	72,2	70,6	70,8	75,1	80,0	83,3	4 %	15 %
Kärnkraft 60 år	72,2	70,6	70,8	71,5	72,3	73,1	-1 %	1 %
Högre BNP	72,2	70,6	71,6	74,4	78,4	82,3	3 %	14 %
Högre olje- och naturgaspris	72,2	70,6	69,9	69,2	-	-	-4 %	-

kraftsanläggningar är ur drift och utsläppen blir då 9 % högre än i prognosen. I alternativet med en högre BNP ökar utsläppen kraftigt både till 2010 och 2020 jämfört med prognosen. Det är koldioxidutsläpp som påverkas mest medan ut- släpp av metan och dikväveoxid ändras mycket lite. I alternativet med högre olje- och naturgas- pris minskar utsläppen jämfört med prognosen med drygt 2 miljoner ton år 2010 varav cirka 1,4 miljoner ton av minskningen sker i transportsek- torn. Förändringen jämfört med 1990 års utsläpp blir -4 %.

Alternativet KK32 ger de högsta utsläppen både år 2010 och år 2020. Den bortfallna kärnkrafts- produktionen förväntas leda till drygt 7 TWh na- turgasbaserad kondensproduktion år 2010 och för år 2020 drygt 23 TWh. Detta kan jämföras med resultaten för alternativet med högre BNP som är det alternativ som ger näst högsta utsläpp. I alter- nativet med högre BNP beräknas inte ske någon naturgasbaserad kondensproduktion år 2010 och för år 2020 beräknas denna produktion uppgå till drygt 7 TWh. Sammantaget leder den snabbare kärnkraftsavvecklingen i KK32 till högre utsläpp redan år 2010.

Lägsta utsläpp för år 2010 blir det i alterna- tivet med högre olje- och naturgaspris, främst

Miljoner ton CO2-ekv.

85,0
82,5
80,0
77,5
75,0
72,5
70,0
67,5
65,0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
	Prognos		KK 60		KK 32
	Högre BNP		Historiska		Högre olje-
			utsläpp		och naturgaspris

Figur 5-3 Totala utsläpp av växthusgaser i samtliga prognosalternativ.

på grund av lägre användning av oljeprodukter i transportsektorn jämfört med basprognosen. År 2020 blir lägsta utsläppen i alternativet KK 60 där kärnkraftsproduktion behålls under hela perioden. Mindre fossilbaserad el behövs och mindre växthusgaser släpps ut. Sverige är netto- importör av el under år 2020 i alla alternativ för- utom i alternativ med 60 års livslängd av kärn- kraftverken där Sverige väntas vara nettoexpor- tör av el år 2020.

5.4Prognosmetoder

Olika prognosmetoder används för olika sektorer. De metoder som har använts för att ta fram prog- noserna i denna rapport beskrivs i detta avsnitt. Prognoser för koldioxidutsläpp från energisek- torn tas fram genom att total förbrukning av varje bränsle multipliceras med respektive emissions- faktorer. För prognosen över metan och dikväve- oxid från förbränningsanläggningar i energisek- torn har energiprognoserna utgjort underlag till- sammans med expertbedömningar över framtida emissionsfaktorer.

I arbetet med att ta fram prognoser över utveck- lingen av energisystemet11 används olika model- ler för respektive delsektor. Modellen MARKAL- Nordic används för att göra en prognos för hela energisystemet exklusive transporter. MARKAL- Nordic har som indata efterfrågan i delsektorerna, skatter och övriga styrmedel, bränslepriser samt ekonomisk och teknisk utveckling.MARKAL är en dynamisk optimeringsmodell. Huvuddelen av de metoder och modeller som används för att prog- nostisera utvecklingen i energisystemet utgår från ett bottom-up perspektiv. Arbetet sker i en itera- tiv process där modellresultat för olika delsektorer stäms av mot varandra, för att slutligen få en sam- manvägd prognos för hela energisystemet. Proces- sen beskrivs i ﬁguren 5.4. Expertbedömningar är ett viktigt inslag i alla steg i processen.

En viktig utgångspunkt i arbetet över energisys- temets utveckling på kort och lång sikt är anta-

11 Energimyndigheten, rapport ER 2005:36

72 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

			Användarsektorernas
Prognos-			prognoser:	Tillförselprognoser
Prognos-		•Elpris (Markal	•Industri	Tillförselprognoser
alternativ.	•Ekonomiska	-Nordic, PoMo)	•Transport	•El	•Energibalanser
Det politiska	Förutsättningar	•Fjärrvämepris	(SAMPERS,	•Fjärrvärme	•Utsläpps-
ramverket.	(EMEC)		SAMGODS)	•Bränslen	beräkningar
Bränslepriser			•Bostäder och service	(MARKAL-Nordic)

(DoS)

Figur 5-4 Prognosprocessen för utsläpp från energisektorn. Modeller som används inom parenteser.

ganden om ekonomins utveckling i Sverige såväl som internationellt. De variabler som ingår i ar- betet med en energiprognos är främst bedöm- ningar över utvecklingen av bruttonationalpro- dukten, privat och offentlig konsumtion, disponi- bel inkomst samt utvecklingen inom näringslivet och industrin. För industrin ingår bedömningar av den ekonomiska utvecklingen på branschnivå. Prognosen över den ekonomiska utvecklingen tas fram med en allmän jämviktsmodell, EMEC, av Konjunkturinstitutet12. Prognoserna över den ekonomiska utvecklingen och prognoserna över energisystemets utveckling tas fram i en iterativ process där indata och resultat stäms av mellan Konjunkturinstitutet och Energimyndigheten. Den ekonomiska tillväxten som EMEC-model- len genererar styrs dels av tillgången på produk- tionsfaktorer såsom arbetskraft och kapital, dels av teknisk utveckling vilka är exogent givna i mo- dellen. Fördelen med att använda denna typ av modell är att den innefattar hela ekonomin. Mo- dellen kan därmed fånga upp de återverkningar som sker mellan sektorer vid t.ex. en skatteför- ändring eller införande av utsläppstak. Därmed fångas de totala samhällsekonomiska konsekven- serna upp på ett mer fullständigt sätt än i parti- ella modeller.

En annan viktig utgångspunkt för prognoser- na över energisystemets utveckling är utveck- lingen av bränslepriserna. En modell används för omvandling från internationella fossilpriser på råolja och kol till inhemska användarpriser till slutkund då råolja måste rafﬁneras till färdiga drivmedel och uppvärmningsbränslen innan den kan användas på den svenska marknaden. Bio- bränsleprisernas beräknas på historiska tidsserier från år 1995 till år 2002, tillsammans med kva- litativa analyser om framtida biobränsleanvänd- ning, bland annat utifrån antaganden om EU-di-

12 Konjunkturinstitutet, Working Paper No. 69

rektiv för förnybar energi, internationell handel med biobränslen samt svensk energi- och miljö- politik.

Prognosen över använda bränslen för el- och fjärrvärmeproduktion baseras på MARKAL- Nordic modellen. Efterfrågan på el och fjärrvär- me är exogena data till modellen som genom sin optimeringsalgoritm räknar ut den mest kostnads- effektiva bränslemixen för hela energisystemet, dvs inklusive energianvändningen i användar- sektorerna. MARKAL-Nordic representerar de övriga nordiska länderna (exkl. Island) och tillå- ter handel med el mellan grannländerna. Därmed optimeras inte endast det svenska energisystemet utan även det nordiska energisystemet. Dessut- om har använts PoMo (Power Model) som är en bottom-up modell för att jämföra elpriset med den som MARKAL-Nordic prognostiserar och på så sätt kvalitetssäkra resultatet.

Prognosen över energianvändningen i sek- torn bostäder och service m.m. tas fram genom en sammanvägning av modellresultaten från DoS-modellen (Demand och Supply modell), MARKAL-Nordic och bedömningar av bransch- kunniga. DoS-modellen en bottom-up modell som tar fram en prognos utifrån antaganden om bland annat el- och bränslepriser, ekonomisk ut- veckling, befolkningsutveckling, potentialer för olika uppvärmningssystem, investeringskostna- der för uppvärmningssystem, verkningsgrader och energieffektivisering.

Prognosen över industrins energianvändning utgår från en excelbaserad bottom-up modell, de ekonomiska förutsättningarna samt de antag- na energipriserna. Detta resultat stäms av genom kontakter med energiintensiva företag samt branschorganisationer.Vidare används även DoS- modellen vilken modellerar efterfrågan på el för industrin med en speciell tonvikt på elintensiv in-

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	73

dustri. Hänsyn tas även till resultaten från energi- systemmodellen MARKAL-Nordic.

Prognosen över koldioxidutsläpp från trans- portsektorn är beräknade utifrån prognosen över energianvändningen i transportsektorn. Beräk- ningen av utsläppen av övriga växthusgaser tar sin utgångspunkt i förändringen av transportarbetet, antal fordon i olika fordonstyper (t ex med kata- lysator) samt emissionsfaktorer. Transportsektorn har delats upp i fyra delsektorer: vägtraﬁk, luft- fart, bantraﬁk och sjöfart. Prognosen för vägtra- ﬁkens energianvändning har beräknats med stöd av två parallella metoder, den ena med utgångs- punkt i dagens traﬁkarbete13 och den andra med utgångspunkt i dagens energianvändning. Prog- noser för luftfarten, bantraﬁken och sjöfarten har beräknats med utgångspunkt från dagens energi- användning.

Prognoser över persontransportarbetet och godstransportarbete baseras på modellerna SAM- PERS respektive SAMGODS14 som utvecklats gemensamt av SIKA, traﬁkverken och VINNO- VA. Prognosen över bensinanvändningen har beräknats med en ”top-down” efterfrågemodell. Efterfrågan förväntas främst påverkas av ben- sinpriset, hushållens inkomster samt den teknis- ka utvecklingen. Den tekniska utvecklingen ger framför allt uppskattningar över den framtida ge- nomsnittliga bränsleförbrukningen. Dessa skatt- ningar görs av Vägverket med EMV-modellen15. Prognosen över dieselanvändningen skattats med hjälp av en ”top-down”efterfrågemodell. I model- len ingår antaganden om dieselpriset, olika indu- stribranschers utveckling samt den tekniska ut- vecklingen. En svaghet med modellen är att den inte tar hänsyn till strukturella förändringar avse- ende fordonsparken.

Industriprocessernas koldioxidutsläpp har be- räknats med hjälp av Excel-baserad trendanalys av historiska utsläpp. Förutom ofﬁciell statistik har data och annan information från branschorga- nisationer och företag använts för att få en bättre detaljkunskap om de branscher och utsläpp det gäller.

Utsläppen från deponier i avfallssektorn beräk- nas med en av IPCC framtagen modell som i vissa delar har modiﬁerats för att bättre passa svenska förhållanden. Resultaten från modellberäkning- arna jämförs även med resultat från mätningar i fält. Metoden utgår från uppgifter om depone- rade avfallsmängder från 1952, avfallets organis-

13traﬁkarbete mäter fordonens förﬂyttning, dvs antal kilometer per fordon.

14SIKA, SAMPLAN Rapport 2004:1

15EMV-modellen, Vägverket .

ka innehåll, olika avfallsslags gaspotentialer och emissionsfaktorer.

I prognosberäkningarna för jordbrukssektorn har samma beräkningsmetod använts som an- vänds när de historiska utsläppen redovisas.Emis- sionerna beräknas med hjälp av speciﬁka emis- sionsfaktorer och aktivitetsdata i form av uppgif- ter om antal djur, gödselproduktion, stallperiod, gödselhanteringsmetod och årliga balanser över kväveﬂödena till och från jordbruksmark. Prog- nosen bygger på expertbedömningar.Bedömning- arna baseras på den faktiska utvecklingen fram till och med 2003 samt konsekvensanalyser av jord- brukspolitiken.

Prognosen för nettoupptag i sektorn mark- användning, förändrad markanvändning och skogsbruk analyseras med hjälp av beräknings- systemet Hugin16 som simulerar skogens framtida utveckling utifrån antaganden om hur den sköts och utnyttjas över en hundraårsperiod. I Hugin beräknas hållbar avverkning som medeltal per år för tioårsperioder (2005-2014, 2015-2025, osv.). Det totala kolförrådet beräknas för det första året i varje sådan period. Nettoupptaget beräknas i prognosen som differensen mellan förrådet vid olika tidpunkter. För att ta fram uppskattning- ar av såväl nettoupptag som avverkning för åren 2005, 2010, 2015 och 2020 tillämpas linjär inter- polering.

Beräkningarna omfattar biomassa i levande träd på skogsmark. I trädbiomassan ingår följande fraktioner: stamved och bark, grenar, barr samt stubbar inkl. grövre rötter.17

De hittills rapporterade värdena (år 1990-2003) är baserade på empiriska data för all mark utom fjäll, bebyggd mark och skyddade områden (mili- tära impediment och mark inom nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden)18. I sce- narioresultaten är produktiv mark inom national- parker, naturreservat och biotopskyddsområden inkluderade. Döda träd ingår i den rapporterade avverkningen men inte i scenarioresultaten. Det rapporterade nettoupptaget för 2003 är beräknat som differensen mellan tillväxt och avgång (av- verkning och naturlig avgång) medan det i sce- narioresultaten är beräknat som differens i förråd vid olika tidpunkter. Från och med 2006 års rap- portering (NIR), kommer det årliga nettouppta- get att beräknas som differens i förråd och hela tidsserien från 1990 och framåt kommer då också att räknas om.

16Lundström A. & Söderberg U. 1996.

17Marklund, L-G. 1988.

18Anon. 2004. Skogsdata 2004 –.

74 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

5.5Jämförelse med den tredje nationalrapporten

5.5.1 Jämförelse mellan prognosresultat i NC3 och NC4

Prognoserna i denna rapport visar en minskning i utsläppen mellan år 1990 och år 2010 medan prognosen i NC3 visade en liten ökning. För år 2020 visar båda prognoserna en ökning jämfört med år 1990, men denna ökning är enligt den nya prognosen hälften så stor som den ökning som vi- sades i NC3.

Hur utvecklingen av utsläppen mellan år 1990 och år 2010 respektive år 2020 skiljer sig åt mellan prognosen i den tredje nationalrapporten och denna prognos framgår från ﬁguren 5-5.

För energisektorn exklusive transporter inne- bär föreliggande prognos ungefär samma utveck- ling mellan år 1990 och år 2010. Skillnaderna mellan prognoserna återﬁnns i utvecklingen fram till år 2020 där den nya prognosen visar en ökning på 5 %, vilket är en tredje del av den ökning som visades i NC3. Denna prognos ger mindre utsläpp från bostads- och servicesektorn, men högre utsläpp från elproduktionen. År 2020 är den totala användningen av naturgas dubbelt så hög som i NC3.Anledningen är att en storska- lig utbyggnad av naturgasens infrastruktur anta- gits i den nya prognosen till skillnad från progno- sen i NC3.

Prognosen för transporter ger en något högre ökning av utsläppen mellan 1990 och 2010 i NC4 jämfört med NC3. För år 2020 är skillna- den mellan NC4 och NC3 mycket större och den nya prognosen ger betydligt högre ökning av ut- släppen från 1990. Detta beror främst på en ökad användning av diesel jämfört med NC3.

Prognosen för utsläpp från industriprocesser visar en mindre ökning än vad som redovisades i tredje nationalrapporten. Skillnaderna beror bland annat på att hela tidsserien över utsläpp från industriprocesser från år 1990 till år 2003 har reviderats som ett led i kvalitetsförbättringen av data. Revideringen har lett till att trenden är mindre ökande med de reviderade data som an- vänts i NC4 jämfört med tidigare data som an- vändes i NC3. Den historiska trenden är ett vik- tigt underlag till prognosen och därmed visar prognosen en lägre utsläppsökning. I absoluta tal visar denna prognos något lägre utsläpp för både år 2010 och 2020.

Prognosen för jordbrukets utsläpp ger större re- duktion av utsläpp mellan år 1990 och år 2010 än tidigare: drygt 15 % jämfört med NC3-rappor- tens 8 %. Skillnaden beror dels på att det skedde en omfattande revision av beräkningsmetodiken mellan dessa tillfällen och dels på att hänsyn har tagits till förändringar i djurhållningen samt av handelsgödselanvändningen, stallgödselanvänd- ningen, kväveeffektivitet i mjölkproduktionen, kväveﬁxering, växtnäringsläckage och ammo- niakförluster. Dessutom har effekterna av MTR (Mid Term Review)-reformen vägts in.

Prognosen för avfallssektorn visar en mindre ut- släppsminskning än vad som redovisades i tredje nationalrapporten. Detta beror på att ytterligare utsläpp från förbränning av farligt avfall samt ut- släppen av dikväveoxid från avloppsrening nu re- dovisas i sektorn. Däremot är prognosen för ut- släpp av metan från deponier densamma som i tredje nationalrapporten.

Prognosen för sektorn markanvändning, för- ändrad markanvändning och skogsbruk visar på ett lägre upptag av koldioxid i skogsbiomassa än den prognos som togs fram i samband med den

Utveckling i %

-10

-30

-50

-70

-90
Energi exkl transporter Inrikes transporter	Industriprocesser	Jordbruk	Avfall	Totala utsläpp

1990-2010 NC3

1990-2010 NC4

1990-2020 NC3

1990-2020 NC4

Figur 5-5 Procentuell utveckling mellan 1990 och 2010 respektive 2020 enligt prognoserna i NC3 och NC4 per sektor.

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	75

tredje nationalrapporten. Detta beror på att av- verkningen de senaste åren legat på en högre nivå (i nivå med vad som maximalt kan avverkas) än man tidigare bedömt och att i denna rapport görs bedömningen att den kommer att göra så även under de närmaste femton åren.

I tredje nationalrapporten antogs att utsläpp från användning av lösningsmedel och andra produkter skulle vara konstanta över tiden.Den nu redovisade prognosen visar att utsläppen kommer att minska.

5.5.2Jämförelse mellan beräkningsförutsätt- ningar i NC3 och i NC4

En viktig skillnad i antagandena bakom progno- serna är att det i NC3 antogs en långsammare ekonomisk tillväxt, 1,1 % per år under hela peri- oden 1997-2020 jämfört med antagandet 1,76 % per år mellan 2000-2010 respektive 1,82 % per år mellan åren 2010 och 2020 i denna prognos. Prognoserna utgår från beslutade åtgärder och styrmedel vid det tillfälle som prognoserna har gjorts. Ett antal styrmedel har tillkommit eller förändrats sedan NC3. Exempelvis har koldiox- idskatten höjts, elcertiﬁkatsystemet infördes år 2003, handel med utsläppsrätter startade inom EU år 2005 och ett klimatinvesteringsprogram har införts.

5.6Utvärdering av de sammantagna

effekterna av politik och åtgärder

Figur 5-6 visar de sammantagna uppskattade ef- fekterna av de klimatpolitiska styrmedlen i Sve- rige som skillnad mellan de två representerade kurvorna. Kurvan med lägre utsläppsvärden visar de historiska utsläppen av växthusgaser i Sverige fram till 2003 och de prognostiserade utsläppen fram till 2020. Den verkliga utsläppstrenden och

-prognosen har justerats med hänsyn till effekten av sektorsövergripande styrmedel och styrmedel inom respektive sektor enligt de bedömningar som redovisats i kapitel 4. Det kan ﬁnnas en viss överlapp mellan effekterna av sektorspeciﬁka res- pektive sektorsövergripande styrmedel och åtgär- der (LIP och Klimp) men denna har inte kun- nat kvantiﬁeras. Kurvan med högre utsläppsvär- den visar den bedömda utsläppsnivån om 1990 års styrmedel hade behållits. För mer information om hur de enskilda utvärderingarna har genom- förts, inklusive kvantiﬁerade effekter, hänvisas till kapitel 4.

Effekterna av styrmedlen redovisat som mängd reducerade utsläpp av växthusgaser i miljoner ton koldioxidekvivalenter per sektor redovisas i tabell 5-20.

I ﬁgur 5-7 redovisas hur styrmedlens samman- tagna bidrag till minskade utsläpp fördelar sig mellan olika sektorer och de sektorsövergripan- de styrmedlen LIP och Klimp. Som nämnts kan det ﬁnnas en viss överlapp mellan effekterna av

Miljoner ton CO2-ekv. 130

120
120
110		47 Mton CO2-e
110
100
100
90
90	17 Mton CO2-e
80


70


60

1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
	1990 års styrmedel			Införda styrmedel efter 1990

Figur 5-6 Sammantagna effekter av de svenska styrmedlen inom klimatområdet.

Tabell 5-19 Exempel på antaganden för prognoser i NC3 och i NC4

	NC3		NC4
	1997-2010	2010-2020	2000-2010	2010-2020
GBNP (årlig % förändring))	1,1	1,1	1,76	1,82
IIndustriproduktion (årlig % förändring)	2,3	2,1	2,6	3,3
Privat konsumtion (årlig % förändring)	2,4	1,9	2,6	2,5
Offentlig konsumtion (årlig % förändring)	1,2	0,8	0,7	0,5

	2010	2020	2010	2020
Råoljepris (USD/fat)	17	22,5	21	25
Kolpris (USD/ ton vid hamn)	42	42	39	41
Naturgaspris (USD/Mbtu)	2,6	3,5	2,8	3,3
Elcertiﬁkat	0,15 kr/kWh		10 TWh ny förnybar
				el år 2010
Handel med utsläppsrätter	Fanns inte med		10 EUR/ton CO2

76 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

Tabell 5-20 De sammantagna effekterna av de svenska klimatstyrmedlen uppdelat per sektor (miljoner ton koldioxid- ekvivalenter)

Sektor /År	2010	2020
Sektorsövergripande:	Upp till 2	Upp till 2
LIP och Klimp
Energi utan begränsning i modellen av nyinves-	10	39*
tering i kolbaserad el- och värmeproduktion
Industri	0,4	0,6
Transport	3,3	3,6
Avfall	1,4	1,9
Totalt	17	47

*I den totala utsläppsminskningen i energisektorn exklusive transporter på 39 miljoner ton år 2020 ingår 0,8 miljoner ton från minskad elanvändning (Se tabell 4-3 i kapitel 4). Denna utsläppsminskning om 0,8 Mton förväntas ske i det nordiska elsystemet och siffran 0,8 måste därför ses som ett maxvärde för utsläppsminskning i Sverige.

Miljoner ton CO2-ekvivalenter

88,6	Upp
88,6	till 2
	10
	LIP
	o
	Klimp
		0,4	3,3
			3,3
	Energi	Industri		1,4
	sektorn	processer		71,5
			Transport	Avfalls
			sektorn	Avfalls
				sektorn

Utsläpp med	Utsläpp
1990 års styrmedel	enligt prognos

Figur 5-7 Bidrag från respektive sektorer och sektorsövergripande styrmedel LIP och Klimp år 2010 till de sammantagna effekterna av införda styrmedel jämfört med 1990 års styrmedel.

sektorsövergripande styrmedel, varför effekten av LIP och Klimp anges som upp till 2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Den sammantagen ef- fekten av utvärderade styrmedel som införts efter 1990 uppskattas uppgå till upp till 17 miljoner ton år 2010 respektive upp till 47 miljoner ton år 2020.

5.7Måluppfyllelse gentemot Sveriges

åtagande enligt Kyotoprotokollet

Enligt vad som beskrivits tidigare i detta kapitel indikerar de framtagna prognoserna att utsläppen understiger Sveriges åtagande enligt Kyotoproto- kollet och EU:s bördefördelning med enbart re- dan införda styrmedel. Om Sverige redovisar LU- LUCF endast enligt den obligatoriska artikel 3.3

erhålls ett tillskott av utsläpp och nettoutsläp- pen enligt prognosen och särskilda beräknar för LULUCF sektorn kan hamna i nivå med landets åtagande. Om Sverige väljer att dessutom redovi- sa utsläpp och upptag från LULUCF enligt artikel 3.4 i Kyotoprotokollet kan Sverige istället redovi- sa en reduktion av utsläppen och nettoutsläppen hamnar då markant under landets åtagande.

Enligt EU:s interna bördefördelning är Sveriges del av EU:s åtagande att Sverige som ett medel- värdeföråren2008-2012skahautsläppsnivåerpå under 104 % av utsläppsnivån år 1990 samman- lagt för de sex växthusgaser som omfattas av Kyo- toprotokollet och räknat i koldioxidekvivalenter. Den framtagna prognosen indikerar utsläppsnivå- er exklusive sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk på 99 % av 1990 års koldioxidekvivalenter för år 2010.

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	77

Referenser

Anon. 2004. Skogsdata 2004 – Aktuella uppgif- ter om de svenska skogarna från Riksskogstaxe- ringen.Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, SLU, Umeå.

Energimyndigheten 2005, ER 2005:36, Energi- myndighetens metodik för långsiktiga energi- prognoser.

Energimyndigheten ER 20:2004, Prognoser över utsläpp av växthusgaser.

European Forest Sector Outlook Study 1960-

2000-2020. ECE/TIM/SP/20

Gustavsson & Hägg. 2004. Skogliga konsekvens- analyser SKA 03.

Jordbruksverket (2004). 2003 års jordbrukspo- litiska reform. Effekter av frikopplingen på pro- duktion och strukturutveckling. Jordbruksverkets rapport 2004:16.

Konjunkturinstitutet, Working Paper No. 69. Östblom, G., An Environmental Medi- um Term Economic Model – EMEC 1999, Stockholm http://www.konj.se/download/ 18.2f48d2f18732142c7fff547/WP69.pdf.

Lundström A. & Söderberg U. 1996. Outline of the Hugin system for long-term forecasts timber of timber yields and possible cuts. In: Large-Scale Forestry Scenario Models: experiences and re- quirements. EFI proceeding No. 5, 63-77 s.

Marklund L-G. 1988. Biomass functions for pine, spruce and birch in Sweden. Department of For- est Survey, Swedish University of Agricultural Sciences, Umeå. Report 45.

Naturvårdsverkets, 2001. Framtida metanemis- sioner från deponier, rapport 5169.

Skogsstyrelsen 2000. Skogliga Konsekvensana- lyser 1999 – Skogens möjligheter på 2000-talet. Skogsstyrelsen, Jönköping. Rapport 2 2000.

Staaf, H & Olefeldt, D. 2005. Utsläpp av metan och lustgas från jordbrukssektorn under perioden 1990 till 2010.

Statens Institut för Kommuniukationsanalys (SIKA); 2004 ”The Swedish national freight mo- del. A critical review and an outline of the way ahead”, SAMPLAN Rapport 2004:1.

Sweden´s National Inventory Report 2005. Sub- mitted under United Nations Framework Con- vention on Climate Change.

World Energy Outlook 2002, International En- ergy Agency.

78 5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

5. Prognoser och de sammantagna effekterna av politik och åtgärder	79

6Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

6.1Sveriges klimat i förändring

För att kunna göra sårbarhetsanalyser för ett kli- mat i förändring är det angeläget att ha detalje- rad information om förändringens regionala vari- ationer där hänsyn tas till globala osäkerheter om framtida utsläpp och klimatsystemets känslighet. På Rossby Centre vid SMHI1 beräknas regiona- la klimatscenarier med hög upplösning i både tid och rum för Europa och Östersjön2 för att skapa underlag för studier av klimateffekter och sår- barhetsanalyser. Sedan den senaste nationalrap- porten (2002) har fyra scenarier som beskriver tänkbara klimatförändringar från perioden 1961- 1990 till perioden 2071-2100,tagits fram3.För att komplettera dessa har också två scenarier beräk- nats för hela perioden 1961-2100, vilket därmed ger möjlighet att undersöka klimatets utveckling också under de närmaste decennierna. Den tids- relaterade klimatutvecklingen under hela 2000- talet är dessutom viktig för bedömningar av ef- fekter på såväl samhällets som de naturliga eko- systemens löpande utveckling.

I de regionala klimatscenarierna har använts data från två olika globala klimatmodeller, den ena från Hadley Centre vid Meteorological Ofﬁce, Storbritannien och den andra från Max-Planck- Institut für Meteorologie i Hamburg, Tyskland. Globala modelleringar baserade på de så kalla- de A2- och B2-scenarierna har använts, där A2- scenariet beskriver en relativt kraftig ökning av halten växthusgaser i atmosfären och B2-scena- riet en mer måttlig ökning4. Till de långa simule- ringarna över hela perioden 1961-2100 har an- vänts resultat från den tyska globala modellen ba- serade på utsläppsscenarierna A2 och B2.

6.1.1 Framtida klimatförändring

Temperatur och årstider

I scenarierna ökar Sveriges årsmedeltemperatur med mellan 2,5 och 4,5°C sett över hela perio- den (2071-2100 jämfört med 1961-1990). Trots den stora variabiliteten från år till år så är tren- den tydlig (ﬁgur 6-1). Den beräknade ändringen i årsmedeltemperatur är statistiskt signiﬁkant5 re- dan om man jämför perioden 1981-2010 med re- ferensperioden 1961-1990. Man ﬁnner också att temperaturökningen är som störst under vintern, mellan 2,8 och 5,5°C vid slutet av seklet. Upp- värmningen leder till att temperaturzonerna ﬂyt- tar norrut.

Temperaturförändring (C°)
6
5
4
3
2
1
0
-1
-2
1961	1981	2001	2021	2041	2061	2081	2100
	140-årssimuleringen för A2 scenariet
	140-årssimuleringen för B2 scenariet
	Spridningen i de fyra scenarier som tagits fram för 2071-2100

Figur 6-1 Förändring i årsmedeltemperatur från medelvärdet 1961-1990 för Sverige.

1 Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut

2 Se Ambio 33(4-5), 2004

3 Räisänen J. m.ﬂ., 2003.

4 Nakic´enovic´ N. m.ﬂ., 2000.

80 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

5 Med statistiskt signiﬁkant menas här att givet den simulerade mellanårsvariabiliteten under kontrollperioden så är det högst 5 % chans att klimatförändringssignalen är slump- mässig.

Medeltemperaturen men också frekvensen av antalet dagar med temperaturer i vissa intervall, har stor betydelse för samhället men också för t.ex. växters förmåga att klara sig i olika regioner. Vegetationsperiodens längd beräknas öka med mellan en och två månader i hela landet utom längst i söder där den beräknade ökningen är up- pemot tre månader.

Nederbörd

Nederbörden som faller över Sverige förväntas öka under det närmaste seklet med mellan 5 och 25 % (ﬁgur 6-2). I ännu högre grad än för tem- peraturen är det stora variationer mellan år och decennier. Trenden är likväl tydlig och skillnaden i årsnederbörd jämfört med 1961-1990 är sta- tistiskt signiﬁkant redan vid en jämförelse med beräknade värden för perioden 1981-2010. Ne- derbördsökningen är störst under vintern. Under sommaren förväntas Sydsverige få minskad ne- derbörd medan nederbörden förväntas öka något längst i norr.

Uppmätta förändringar av temperatur och nederbörd

Konstaterade förändringar i temperatur och ne- derbörd/avrinning under de senaste 15 åren an- sluter väl till den samtidiga globala uppvärmning- en och ligger i linje med beräknade förändringar på grund av mänsklig klimatpåverkan6 (ﬁgur 6-3). Ändringen av nederbörden under 1991-2004 ter

Nederbördsförändring (%)
40
30
20
10
0
-10
-20
1961	1981	2001	2021	2041	2061	2081	2100
	140-årssimuleringen för A2 scenariet
	140-årssimuleringen för B2 scenariet
	Spridningen i de fyra scenarier som tagits fram för 2071-2100

Figur 6-2 Förändring i årsnederbörd jämfört med medelvärdet 1961-1990.

sig något större än de trender som beräkningarna för 2071-2100 skulle ge upphov till vilket anting- en kan betyda att beräknade klimatscenarier un- derskattar den regionala klimatförändringen som följer den globala uppvärmningen, eller att en del av de regionala förändringarna på senare tid beror på tillfälliga variationer.

Vind

Vindförhållandena förändras endast marginellt under sommaren i de olika scenarierna. Under resten av året och främst under vintern varierar förändringen beroende på vilken global klimat- modell som regionaliseringen baseras på. I beräk- ningarna baserade på den tyska modellen ökar vindarna under vintermånaderna med 7 till 13 % i beräkningarna för 2071-2100. Detta är kopplat till ändringar i storskalig cirkulation. Något större ökningar sker över Östersjön på vintern, speciellt över Bottenviken och Bottenhavet. Detta beror på att havsisen till stor del försvinner i scenari- erna. P.g.a. att atmosfären då blir mindre stabil främjas högre vindhastigheter. Den maximala vindhastigheten förändras ungefär lika mycket som förändringen i medelvindhastighet. I beräk- ningarna baserade på den engelska modellen är vindförändringarna i allmänhet små i regionen.

Avrinning (mm/år)
600	Norra
	Norra	E-A2
	Sverige	E-A2
	E-B2
500		Södra
		Södra
		Sverige
	H-B2	H-A2

400

E-B2 E-A2

300

H-B2 H-A2

200

100

0	4	8
Temperatur (°C)
Enstaka årsvärden 1901-2002		Årsvärden 1991-2002

14-årsmedelvärden 1991-2004 -medelvärdet Medelvärden för 1961-1990

Resultat från fyra regionala klimatscenarier för ändringar från 1961-1990 till 2071-2100.

Figur 6-3 Temperatur och avrinning i norra och södra

Sverige 1901-2004 baserat på mätdata.

6 Lindström G. and Alexandersson H., 2004.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar	81

Variabilitet och extremer

Ändringar i vädrets variationer (variabilitet) och i extrema väderhändelser (extremer) kan anting- en följa med medeltillståndet, eller ändras opro- portionellt på något sätt.Temperaturens dygnsva- riabilitet, beräknas minska under vintern, vilket innebär att skillnaden mellan milda och kalla vin- terdagar minskar. Detta beror främst på en kraftig minskning av kalla extremer. På sommaren gäl- ler det omvända, nämligen att dygnsvariabiliteten kan öka något, på grund av en viss oproportionell ökning av varma extremer. Den riktigt stora ök- ningen av varma extremer väntas dock längre sö- derut i Europa.

Nederbörden ser ut att gå inte bara mot mer utan också mot mer intensiv nederbörd i hela landet. Detta gäller i alla delar av landet och för de säsonger där den totala nederbörden ökar, men mer intensiv nederbörd väntas också i Sydsverige där den totala nederbörden minskar under som- maren. Det innebär att samtidigt som torrperio- der blir vanligare där, ökar skyfallen i intensitet.

6.2Klimateffekter och sårbarhetsanalys

I det följande avsnittet beskrivs effekterna av för- väntade klimatförändringar samt sårbarheten för de områden där studier har gjorts baserat på de klimatscenarier som redovisas i kapitel 6.1. Sår- barheten beror främst på klimatförändringens storlek och hur snabbt den sker men också på hur väl förberett samhället är för att möta den och hur anpassningsbara de naturliga ekosystemen är.

6.2.1 Vattenresurser

Sverige har under rådande klimat generellt sett goda vattenresurser, både vad det gäller kvalitet och tillgång för dricksvattenproduktion och för vattenkraft. I vissa regioner i södra och främst sydöstra Sverige inklusive öarna Öland och Got- land i Östersjön kan dock vattentillgången vara otillräcklig sommartid under torrår.Torrår är även kännbara för vattenkraftsproduktionen.

Avrinning

Det framtida klimatet blir enligt Rossby Centrets scenarier både varmare och blötare vilket innebär att avrinningen ökar i Sverige som helhet, med mellan 5 och 24 % mot slutet av 2000-talet bero- ende på val av scenario. De regionala skillnaderna är dock stora. De största ökningarna fås i fjällregi- onerna i nordvästra Sverige medan sydöstra Sve-

82 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

rige kan räkna med avsevärt minskad tillgång på vatten.

Den säsongsvisa fördelningen av avrinning- en påverkas också och generellt gäller att avrin- ningen under höst och vinter ökar. I norra Sverige kommer vårﬂoden att inträffa 2-4 veckor tidigare än idag och samtidigt minska, utom allra längst i norr där den blir ungefär densamma. I södra Sve- rige försvinner vårﬂoden i stort sett helt och av- rinningen sommartid minskar avsevärt.

En högre genomsnittlig avrinning under höst och vinter tyder på att avrinningen under denna period kan bli mer extrem med ökad risk för översvämningar. Dock har ingen heltäckande kartläggning om hur en framtida klimatföränd- ring kan komma att påverka extrema vattenﬂö- den ännu sammanställts.

Östersjön

Östersjöns nivå påverkas förstås av den globala havsnivån. Därtill kommer effekter orsakade av vindförändringar. För Sveriges del måste man också ta hänsyn till pågående landhöjning resp. landsänkning. Med beaktande av dessa faktorer visas i ﬁgur 6-4 två alternativa scenarier för änd- ringar i medelvattenståndet (extrema vattenstånd ändras i vissa fall något mer) där landhöjning och landsänkning lagts till en global vattenståndshöj- ning på 9 respektive 88 cm samt effekter av vind- förändringar enligt det regionala scenario som ger minst respektive störst höjning i Östersjön. Efter- som regionala havsvattenståndshöjningar varierar annorlunda än den globala bör dock inte dessa resultat för Östersjön uppfattas som bästa eller sämsta fall7. Den regionala uppvärmningen med- för också en kraftig minskning av den tidsperiod under året som Östersjön är istäckt (ﬁgur 6-5).

Den ökande tillrinningen tillför mer färskvatten som orsakar en utspädningseffekt av Östersjöns salthalt. Ökad tillrinning från mer eller mindre förorenade vattendrag kan också få konsekvenser för vattenkvaliteten.

Vattenförsörjning och vattenkvalitet

Den förväntade minskningen i sommartillrinning i södra och sydöstra Sverige i kombination med ökad temperatur i våra sjöar kan få negativa kon- sekvenser för såväl tillgång som kvalitet av dricks- vatten. I de delar av landet där ﬂödet förväntas öka ﬁnns en ökad risk för spridning av smittäm- nen och gifter i samband med att översvämningar uppströms vattentäkter för ut föroreningar i sjöar och vattendrag.

7 IPCC (2001) sammanfattade att den globala ökningen i havsnivån kan i genomsnitt bli 9-88 cm från år 1990 till år 2100. Regionala ändringar, t.ex. för Nordsjöregionen, varierade mer i och mellan olika beräkningar.

Kemi -77	Kemi 21
Ratan -89	Ratan 7

	Helsinki	Hamina -19		Helsinki 72 Hamina 81
	-26			Helsinki 72 Hamina 81
Stockholm -48	St Petersburg -2		Stockholm 46	St Petersburg 99
	St Petersburg -2			St Petersburg 99
		Pärnu -6		Pärnu 93
Klagshamn			Klagshamn
-5			84
Greifswald -1	Gdansk 4		Greifswald 88	Gdansk 98
Greifswald -1			Greifswald 88

Figur 6-4 Förändring i Östersjöns medelvattenstånd i cm baserad på landhöjningen och två scenarier för globalt vattenstånd och vinddrivna effekter (se text).

Figur 6-5 Antal dagar med is i Östersjön. Dagens förhållande (till vänster) samt medelförhållandena i två regionala scenarier för 2071-2100 som följer B2 (mitten) och A2 (tillhöger).

100

- 20

- 40

- 60 - 80

- 100

200

180

160

140

120

100

Om frekvensen av extrem nederbörd ökar i ett framtida klimat, får det omedelbart återverkning- ar på dagvattensystemen. Underdimensionering av dessa system leder redan idag till stora skador och kostnader för försäkringsbolag och enskilda. En ökad frekvens av översvämningar ökar risken för att avloppsreningsverk slås ut och att ytvatten kan förorena grundvattentäkter vilket får direk- ta konsekvenser för vattenförsörjningen. I sam- band med översvämningar kan också miljöfarli- ga ämnen komma i omlopp när industriområden och deponier drabbas. Att somrarna i södra Sve- rige förväntas bli torrare, i kombination med att havsytans nivå förändras,ökar risken för saltvatte-

ninträngning till vattentäkter och VA-nät. Sårbar- heten kan minskas genom en långsiktig strategi för att säkra alternativa vattentäkter.

Modellstudier visar att problemen med över- gödning kan öka med högre halter av kväve i vat- tendrag (>10 %) och högre belastning på havet (>20 %). Detta beror främst på ökat läckage från jordbruksmark pga. ökad mineralisering under vintern och ökad vattenföring. Kraftiga föränd- ringar av vattenkvalitén har också modellerats för sjöars biogeokemi, med ökad total algproduktion och förhöjda halter av fosfor och kväve. Dessa modellberäkningar stöds av ett antal observe- rade vattenkvalitetsförändringar som redan idag

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar	83

har kunnat kopplas till temperaturhöjningar och ibland även till ovanligt höga vattenﬂöden. Som en konsekvens av höga ﬂöden hösten 2000, blev vissa sjöar mycket bruna p.g.a. utspolning av hu- musämnen vilket bl.a. orsakade stora problem för vattenverken i Stockholmområdet8,9.

Den observerade ökningen i vattentemperatur har medfört att cyanobakterier börjat växa tidi- gare de senaste åren vilket innebär att risken för förekomsten av toxiska arter har ökat och fortsät- ter öka med framtida varmare klimat10.

Största hoten mot vattenkvaliteten är förändrad lukt och smakproblem, förekomst av giftiga alger och en ökad spridning av skadliga ämnen i över- svämmade vattendrag.

6.2.2 Infrastruktur och fysisk planering

Teknisk infrastruktur

Vägar,järnvägar,vattenförsörjning,avloppsrening, sjöfart och luftfart är centrala områden inom om- rådet teknisk infrastruktur. Vid uppbyggnad av strukturer och anläggningar som skall ﬁnnas kvar under lång tid måste man ta hänsyn till att klima- tet kan ändras under anläggningens livstid. Sys- tem för att bygga bort, övervaka och larma samt för att vidta åtgärder i samband med kriser och olyckor behöver utvecklas.

Förväntad framtida uppvärmning och väntade förändringar i nederbördsmönster ändrar grund- vattennivåer och portrycksförhållanden vilket i sin tur påverkar risken för ras och skred11. Stabili- teten väntas försämras, särskilt i sluttande lerter- räng och längs älvnipor, i en del fall blir försäm- ringen avsevärd. Områden som idag anses stabila kommer att behöva åtgärdas med stabilitetsför- bättrande åtgärder.

Den ökade risken för ras och skred ökar risken för skador på vägar och järnvägar. Vissa extre- ma väderhändelser förväntas bli kraftigare vilket också ökar sårbarheten. Högre maximala tempe- raturer ökar risken för skador på vägar och räls. Kraftigare extremﬂöden ökar i sin tur risken för skador på vägtrummor och broar. Dessa systems sårbarhet kan minskas genom att hänsyn tas till klimatförändringen vid dimensionering, särskilt vad gäller extrem nederbörd och extrema vatten- ﬂöden.

Den förväntade uppvärmningen för också med sig vissa positiva effekter genom att fördelning- en mellan regn och snö kommer att ändras under den kalla årstiden. Detta minskar behovet av snöröjning, sandning och saltning av vägbanorna vilket i sin tur ger bättre miljö och luftkvalitet.

8 Wallin M. och Weyhenmeyer G., 2002.

9 Weyhenmeyer G. A., Willén E. och Sonesten L., 2004.

10Weyhenmeyer G. A., 2001.

11Statens Geotekniska Institut, 2005.

84 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

Mildare vintrar innebär också att tjälskador och halkolyckor blir färre.

Höga vattenstånd och en eventuell förhöjning av havets nivå ökar sårbarheten på ﬂygfält och hamnar. Dessa är ofta placerade i särskilt utsatta områden och det ﬁnns exempel på ﬂygfält och hamnar som redan idag beﬁnner sig inom risk- zonen. Isförhållandena runt Sveriges kuster fvän- tas bli lindrigare vilket får betydelse för sjöfar- ten. Det framtida behovet av isbrytarkapacitet kommer att minska. Förändringar av vågklimatet, speciellt en ökning av extrema vågor, ökar sårbar- heten för konstruktioner längs kusten.

Bebyggelse

Bebyggelsen påverkas av klimatförändringar ge- nom att de förutsättningar som gällde när husen byggdes förändras. Historiskt har bebyggelsen lo- kaliserats i goda klimatlägen, men under de se- naste årtiondena har sådana förutsättningar inte beaktats i samma omfattning. Bebyggelse har pla- cerats inom områden som riskerar att utsättas för översvämningar, ras och skred. Detta gäller sär- skilt områden vid sjöar och vattendrag,men också kustnära områden. Fler bebyggda områden kom- mer att hamna i riskzonen. Ökade vattenﬂöden innebär att dammanläggningars och sjöreglering- ars kapacitet tidvis blir för liten, med översväm- ningar som följd. Det gäller exempelvis Sveriges största sjö,Vänerns, reglering. Ett exempel på detta gavs under hösten och vintern 2000/2001. Då var man tvungen att väga riskerna för skred i Götaälvdalen mot konsekvenserna av höga nivåer runt Vänerns stränder.

Ökning av extrem nederbörd gör att både drä- nering och takavvattning kan vara för klent di- mensionerade. Hållfastheten i t.ex. träbjälkar kan påverkas av ökad fukt, liksom förekomsten av fukt- och mögelskador.

Produktion och förbrukning av energi

Den förväntade temperaturhöjningen gör att be- hovet av energi för uppvärmning minskar men det- ta motverkas något av ökade vindstyrkor.Eftersom årets och dygnets minimitemperatur väntas stiga minskar behovet av toppkapacitet, d.v.s. effektre- server som måste ﬁnnas i beredskap för de svåraste köldtillfällena. Den svenska maximiförbrukningen av el kan reduceras med ca 1500 megawatt (mot- svarar två mindre kärnreaktorer) vid en lindring av den strängaste vinterkylan med 4 °C.

Möjligheten att producera energi föränd- ras också. De största ökningarna i vattenföring

bedöms ske i fjällregionerna i nordvästra Sverige där den största vattenmängden för kraftproduk- tion hämtas. Förändrad vattenföring i reglerade vattendrag har också stor betydelse för vatten- kraftsproduktionen i landet som helhet med en ökad och jämnare produktion.

De förväntade ändringarna i avrinningsmönstret i kombination med möjliga förändringar i extrem- väder ökar sårbarheten för kraftverksdammar och andra dammar. Det är främst dammolyckor som kan äventyra delar av elkraftförsörjningen. Svåra stormar, liknande de i december 1999 och i janu- ari 2005, ställer till med stor skada på eldistribu- tionen. En ökad förekomst av extremväder ökar också risken för isstormar, blötsnö och saltbelägg- ningar som också kan orsaka allvarliga störningar på eldistributionen. Dessutom kan förhöjd havs- nivå i samband med stormar medföra produk- tionsstopp i kärnkraftverk. Konsekvenserna för eldistributionen kan minskas med robustare el- ledningar och nedgrävning av ledningar.

Även klimatförhållanden utanför Sveriges grän- ser kommer i framtiden att påverka landets ener- giproduktion eftersom elmarknadens avreglering och internationalisering bedöms fortgå. Ett ex- empel är de problem med kylning av den europe- iska kontinentens kärnreaktorer som kan uppstå. Hur sådana kylproblem kan utvecklas visades redan under den extrema sommaren 2003, sam- tidigt som behovet av luftkonditionering ökade efterfrågan på elkraft.

Telekommunikation

De ledningsbundna kommunikationssystemen väntas drabbas på liknande sätt som elnätet av förändrade klimatförutsättningar. Utslagna kom- munikationer försvårar felsökning och repara- tionsarbete på elnätet samtidigt som elavbrott inte bara orsakar störningar mellan olika delar i det fasta telenätet utan också kan slå ut bassta- tioner i mobiltelefonnätet. Översvämningar orsa- kar erosion i vägbankar med nedgrävda ledningar, men vatten och fukt slår också ut elektronisk ut- rustning i nätens olika delar.

Internet är inte lika känsligt för störningar som andra system tack vare dess ﬁnmaskiga konstruk- tion. Nätet kan dock i händelse av en extremvä- dersituation bli så överbelastat att det blir obruk- bart. Detta gör att radio och TV får spela en vik- tig roll som informationsförmedlare. Väsentliga delar av distributionssystemen för radio och TV har dock en öppen och relativt oskyddad place- ring vilket även gör dessa system sårbara.12

12 Marklund A., Barck-Holst S., och Fischer G., 2004.

6.2.3 Finans och försäkring

Eftersom en klimatförändring innebär genom- gripande förändringar av förutsättningarna för en rad samhällsfunktioner påverkas även ﬁnans- och försäkringssektorn. Försäkringspremierna el- ler självriskerna kan höjas. I vissa fall kan det bli omöjligt att försäkra egendom mot översvämning. På längre sikt kommer sannolikt förutsättningar- na att förändras också för andra typer av försäk- ringar (t.ex. för skog, sjukdom och djur).

Tillgången på vattenkraft skapar kraftiga sväng- ningar i elpriset, vilket också visat sig de senaste åren. Med en framtida integrerad elmarknad för en stor del av Europa ökar effekterna av hydro- logiskt extrema år på ﬁnanssektorn eftersom vat- tenkraften kan användas till att parera variationer i vindenergi och/eller till att jämna ut variationer i energianvändningen inom dygnet inom större delar av Europa.

6.2.4 Areella näringar

Skogsbruk

Ett framtida mildare klimat bedöms medföra ﬂera positiva effekter för skogsbruket. Enbart förläng- ningen av växtsäsongen skulle kunna öka produk- tionen med ca 10-15 % under detta århundrade. Eftersom ökad koldioxidhalt möjliggör ökad fo- tosyntes kan en ökad koldioxidhalt också gynna produktionen samtidigt som vattenhushållningen förbättras. Förväntade högre temperaturer påver- kar nedbrytningen av dött organiskt material, vil- ket ökar frigörelsen av näringsämnen vilket kan få stor betydelse för tillväxten eftersom de svenska skogarnas tillväxt idag till stor del begränsas av näringsbrist. En snabbare tillväxt kan dock med- föra försämringar i träråvarans kvalitet och milda- re vintrar kan medföra att föryngringsprocesserna kan störas. Genom att tillväxten väntas komma i gång tidigare på våren ökar också risken för frost- skador. I Sydsverige kan tillväxten hämmas på grund av vattenbrist och i Norrland på grund av tilltagande försumpning. Vattenbrist kan leda till att relativt torktåliga trädslag som tall och ek blir konkurrenskraftigare, och kan komma att väljas istället för gran eller bok vid nyplantering av skog i regionen.

Skadebilden för skogen kommer också att för- ändras. Stormfällningar kan bli mer omfattande på grund av en förändring i vindförhållanden och/eller av att marken oftare förblir otjälad. Det är dock osäkert om svåra stormar, liknande de i december 1999 och i januari 2005 är tillfällighe- ter eller blir vanligare.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar	85

Risken för insekts- och svampangrepp ökar i ett varmare och blötare klimat. Där somrarna blir varmare och torrare ﬁnns ökad risk för skogs- bränder. Mildare vintrar ändrar också förutsätt- ningarna för skogsbruket genom att framkomlig- heten försvåras på skogsvägarna och skadorna på marken kan tänkas bli större vid avverkning.

De positiva effekterna skulle kunna överväga de negativa men eftersom omfattningen av den totala skadebilden är svårbedömd med dagens kunskap kan inte sårbarheten kvantiﬁeras.

Jordbruk

Jordbruket i Sverige är mycket klimatkänsligt13 och skördarna varierar från år till år beroende på vädret.Det svenska jordbruket väntas gynnas mer än de ﬂesta andra länders jordbruk av den förvän- tade klimatförändringen.Avkastningen blir bättre i ett varmare klimat med högre koldioxidhalt i atmosfären och med längre växtperioder som kan leda till ﬂera skördar under en växtperiod. I det klimat som kan råda om hundra år kan skördarna öka med i genomsnitt 20 procent. Antalet grö- dor som kan odlas i Sverige kan också bli större. T.ex. har odling av solros redan nu inletts i södra Sverige och framgent skulle även vindruvsodling kunna vara möjlig.

Vattentillgången befaras emellertid bli alltmer begränsande för jordbruket i sydöstra Götaland. Eftersom tillgängliga klimatscenarier visar att det, trots en minskad medelnederbörd i sydöstra Sve- rige, ändå kan bli vanligare med extrema regn så kan skördeskadorna förvärras.

Ett varmare och fuktigare klimat gynnar skade- görare, såsom svampsjukdomar, virussjukdomar, bakterier, nematoder och insekter. Det förvänta- de ökade trycket från olika skadegörare kan öka behovet av bekämpningsmedel.

Sammantaget innebär ovanstående faktorer att skördarnas kvalité och kvantitet kan komma att variera mer än i dagens klimat. Effekten av en klimatförändring beror dock på grödoval, od- lingsmetoder och markförändringar vilket gör att sårbarheten för det svenska jordbruket i stor ut- sträckning skulle kunna förebyggas och positiva konsekvenser utnyttjas.

Fiske

För ﬁsket utgör vattentemperaturen en central faktor. I Sverige förekommer både kallvattenarter och varmvattenarter. Optima mellan dessa skiljer sig 5-10 grader Celsius. I Östersjön förekommer därför geograﬁsk zonering, men även säsongstyr-

13 Sigvald R., Lindblad M., Eckersten H., 2001.

da skiftningar i artsammansättningen. Visst ut- rymme för naturlig anpassning verkar möjlig med hänsyn till förväntade högre vattentemperaturer. Detsamma gäller inte för kallvattenarter i grunda insjöar. Om sötvattenﬂöden till Östersjön föränd- ras mycket påverkas de marina arterna. I kombi- nation med den väntade uppvärmningen skulle en minskad salthalt orsaka att såväl torsk som an- dra saltvattenarter trängs undan.

Uppvärmning och förändringar i vattenﬂöden kan tränga undan eftertraktade ﬁskarter från sjöar och åar, såsom kallvattenberoende insjöﬁskar som röding och siklöja. Hög temperatur och låg vat- tenföring i de sydsvenska åarna medför att lax och öring fortplantar sig sämre. Hög temperatur gynnar tillväxten av varmvattenarter som gädda, abborre och karpﬁskar. Speciellt vid västkusten kan artsammansättningen påverkas av immigre- ring av sydligare arter. Detta exempliﬁeras av er- farenheterna av förändrad ﬁskfauna vid områden som påverkas av kylvattenutsläpp.

Sårbarheten för ﬁsket är tydligast i Östersjön eftersom arter som är viktiga för ﬁskenäringen såsom strömming, torsk och lax missgynnas. De förväntade effekterna för ﬁsket på västkusten är inte lika tydliga.

Rennäring

För rennäringens del är de biologiska effekterna av klimatförändringen förmodligen både positiva och negativa. De kan till viss del också hanteras genom att människan styr renens användning av markerna.

Mer nederbördsrika och varmare vintrar ger mer skare och isbildning,som leder till svårare betesför- hållanden på snötäckt mark.Kortare snöperiod och tunnare och mindre heltäckande snötäcke minskar troligen renarnas sammanlagda beroende av lavbe- tet. Samtidigt ökar risken för starkare betning av vissa lavmarker eftersom skyddet av snön minskar. En förväntad längre barmarksperiod kan ge po- sitiva effekter på grönbetestillgången men sämre genomsnittlig beteskvalitet med högre sommar- temperaturer.Varmare somrar innebär också mer insektsstörningar som begränsar betestiden och sjukdoms- och parasitbelastningar blir troligen högre på djuren.

Ett varmare klimat kan också medföra att in- tresset för annan användning av markerna ökar, t.ex. intensivare skogsbruk och ökad infrastruktur och bebyggelse.Tillsammans med förändrade na- turliga förutsättningarna kan renskötseln att i be- tydande grad tvingas ändra sin markanvändning.

86 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

6.2.5 Naturmiljö och biodiversitet

Ekosystem och naturmiljö

Klimatets förändring, främst temperatur och för- höjd koldioxidhalt påverkar en rad olika växtfy- siologiska processer, som i sin tur styr hela eko- systems struktur och funktion. Förväntade och redan observerade effekter är tidigare skottskjut- ning och knoppsprickning, senare lövfällning, ökad tillväxt, tätare vegetation, förändrade kon- kurrensförhållanden.Vidare kan man förvänta en ökad utsatthet för svampsjukdomar och insekts- angrepp.

Detemperaturökningarsomprojicerasförslutet av 2000-talet, motsvarar en förskjutning av den norra gränsen för övergångszonen mellan boreal (barr-) och nemoral (löv-) skog med mellan 100 och 500 km. En förﬂyttning av hela vegetations- zoner begränsas av trädens förhållandevis långa livscykel, en begränsad spridningsförmåga hos de trädslag som inte utnyttjar vind- eller vattentran- sport för fröspridning, och konkurrens från redan etablerade artpopulationer. Av allra störst bety- delse som både begränsande och påskyndande faktor för förﬂyttningen av arter till nya områ- den är förmodligen människans påverkan genom skogsskötsel, jordbruk, kontroll av viltpopulatio- ner samt bebyggelse. En möjlighet, för att åtmins- tone tillfälligt bevara ekosystemen och den bio- logiska mångfalden, är att skapa vandringskorri- dorer i det nu fragmenterade landskapet för att underlätta arters förﬂyttning norrut.

En förväntad ökning av växlande tö- och frost- väder bedöms vara det allvarligaste hotet för djur- livet. När töperioder inträffar under vintern ökar isbildningen nära marken och försvårar födotill- gången vilket får effekter på arter i hela närings- kedjan, främst i fjällvärlden.14

Fjällen

I stort sett hela landet bortsett från de allra högsta fjällmassiven bedöms hamna under den potenti- ella trädgränsen och den samlade kalfjällsarealen väntas bli mindre än någonsin efter den senaste istiden. Nyetablerad skog av både barr- och löv- trädsarter har redan dokumenterats ovanför tidi- gare trädgränser i de svenska fjällen.

Balansen mellan fjällens viktigaste trädarter, fjällbjörk, gran och tall bedöms ändras radikalt i varmare klimat. Ett tunnare och mindre varaktigt snötäcke leder till en allmän upptorkning av fjäll- marken, trots ökad nederbörd. Fjällbjörkskogen klarar inte en allmän upptorkning av marken och väntas förlora sin dominerande ställning i över-

14 ACIA, 2004.

gången mellan skog och kalfjäll.Tall och gran för- väntas gradvis ersätta den vikande fjällbjörksko- gen.

På litet längre sikt kan även de översta barrsko- garna, strax under fjällbjörkskogen, komma att drabbas av torkstress, vilket sätter ned vitalite- ten och öppnar för radikala störningar i form av brand, insektangrepp och vindfällning. De första indikationerna på detta är att särskilt äldre träd under senare decennier förlorat förmågan att ut- nyttja den ökade värmen för tillväxt.

Prognosernaöverframtidensvegetationsutveck- ling i fjällnära trakter kompliceras av en möjlig trend med ökat kvävenedfall. Andra svårbedöm- da påverkansformer inkluderar rennäringens och fjällturismens framtida utveckling.

Vad gäller djurlivet bedöms födotillgången för till exempel lämmel minska. Ytterligare minskad lämmeltillgång kommer att slå hårt mot den i Sverige redan utrotningshotade fjällräven.

Markegenskaper

En nyckelfråga vad gäller markegenskaperna är huruvida klimatförändringar leder till minskande kolförråd i mark och därmed till ökning av koldi- oxidmängden i atmosfären och en förstärkning av klimatförändringen. Studier av kolmängder längs klimatgradienter15 har dock i regel visat på en po- sitiv korrelation med temperatur och nederbörd för nordliga latituder, dvs klimatändringar i Sve- rige bör leda till mer inbindning av koldioxid som kolföreningar i marken. Årlig förnatillförsel för- väntas öka i stora delar av landet eftersom den skogliga produktionen väntas öka16.Ökad pro- duktion av förna i kombination med ökad årsav- rinning kommer dock att ge ökad utlakning av löst organiskt material till vattendrag17.

Klimatändringarna kan generellt väntas öka omsättningen av organiskt material, vilket inne- bär en ökad mineralisering av ämnen knutna till organiskt material,som kväve,fosfor,kalcium och kalium. Detta ökar nitratbildningen som ökar risken för nitratutlakning. Denna risk förstärks av att marken, åtminstone i södra Sverige, i högre grad än nu väntas vara otjälad och nederbörds- mängden ökar under vintern.

Insjöar

Fysikaliska, kemiska och biologiska långtidsdata från den nationella och regionala miljöövervak- ningen visar att vissa förändringar redan skett som kan kopplas till klimatförändringar. En tidigare is- lossning påverkar t.ex.tillväxten av alger och man

15Callesen I. m.ﬂ., 2003.

16Bergh J. m.ﬂ., 2003.

17Michalzik B. m.ﬂ., 2001.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar	87

har också observerat en tidigare vårblomning av alger18. Även förändringar i artsammansättningen har observerats. En ökning av t.ex. Aulacoseira får stora ekonomiska konsekvenser eftersom arter av detta släkte har förmågan att sätta sig på ﬁskenät, båtar och vattenledningar19.

I framtiden bedöms temperaturskiktningen bli alltmer utpräglad som en följd av varmare som- martemperaturer, Detta förstärker effekterna yt- terligare med förändringar i artsammansättning- en av ﬁsk, bottenfauna, makrofyter, plankton osv. Förväntade högre temperaturer medför att cya- nobakterier kommer att ha en större biomassa och risken för förekomsten av toxiska alger ökar. Insjöekosystemens sårbarhet beror på hur stora förändringarna i temperatur blir i framtiden. Sår- barheten avgörs också av hur stor förändringen i artsammansättning kan bli innan ett tröskelvärde nås där ett ekosystem helt kan skifta karaktär.

6.2.6 Hälsa

Förväntade hälsoeffekter av den väntade upp- värmningen är en fortsatt utbredning av fästing- ar (borrelia, TBE). Även andra sjukdomsspridare och exotiska sjukdomar gynnas av en uppvärm- ning. Köldrelaterade besvär minskar samtidigt som värmerelaterade besvär kommer att tillta. Vid episoder av långvarig extrem hetta måste kylbehov, speciellt för äldre, kunna hanteras. Fö- rekomsten av pollen och relaterade allergibesvär ökar av en förlängd växtsäsong, förändrad vege- tation och högre koldioxidhalt i atmosfären. Sår- barheten för negativa hälsoeffekter bedöms dock i de ﬂesta fall kunna förebyggas med rådgivning, byggnadsplanering och utbildning.

6.2.7 Turism

Turism och klimat är intimt förknippade med varandra. En uppenbar effekt av en uppvärm- ning i Europa är ändrade snöförhållanden och att skidorter kommer att lida brist på snö. Glaciärer kommer att krympa eller försvinna helt. I Sverige påverkas först de sydliga delarna av de svenska fjällen, där snötillgången och snötäckets varaktig- het väntas minska markant redan i ett 30-års per- spektiv.Trädgränsen väntas förﬂyttas så att popu- lära vandringsleder kommer att gå fram genom lövskog istället för över kalfjäll. Ekonomiska kon- sekvenser som minskad snötillgång bedöms delvis kunna motverkas genom långsiktig planering av verksamheter liksom annat utnyttjande av beﬁnt- liga turistområden.

Även sommarturismen påverkas av ett ändrat

18Weyhenmeyer G. A., 2001.

19Willén E., 2001.

klimat.Blir somrarna hetare i medelhavsregionen, som klimatscenarierna indikerar, så kan Östersjö- områdets och västra Sveriges betydelse som tu- ristmål öka, dock under förutsättning att problem med övergödning och algblomning kan hanteras.

6.3Anpassningsåtgärder

Frågan om anpassning till klimatförändringar är angelägen därför att det idag redan är för sent för att helt undvika en klimatförändring. Den är ock- så angelägen på grund av samhällets känslighet redan under rådande klimatförhållanden. Käns- ligheten har i vissa fall ökat med samhällets ut- veckling. Sårbarheten kan minskas genom strate- giskt uppbyggande av säkra system. Enligt lagen om skydd mot olyckor ska kommunerna skriva handlingsprogram för förebyggande åtgärder och för räddningsinsatser.

I Sverige ﬁnns ännu inte någon nationell strate- gi för anpassning till klimatförändringen men en statlig utredning tillsattes sommaren 2005 med uppgift att bl.a.lägga förslag på hur samhället kan bli mer robust för en framtida klimatförändring. Eftersom det ännu inte ﬁnns någon nationell strategi är det stor skillnad i hur anpassnings- frågan hanterats av berörda aktörer i samhäl- let. Några har ännu inte uppmärksammat frågan medan andra har kommit relativt långt. Det ﬁnns några få exempel på konkreta åtgärder som an- tingen planeras eller redan genomförts20. Till ex- empel har man på lokal nivå på några håll börjat förändra regelverken för fysisk planering. I andra fall har man genom vidtagna åtgärder egentligen bara hanterat en nödvändig anpassning till beﬁnt- lig klimatvariabilitet.

6.3.1 Planerade och pågående anpassnings- åtgärder

Nedan exempliﬁeras de fall av konkreta åtgär- der, som avser anpassning till klimatförändring- ar som påbörjats. Inom övriga sektorer har man ännu inte vidtagit några åtgärder även om man i ﬂera fall har identiﬁerat sårbarhet för klimatför- ändringar.

Skogsbruk

Skogforsk21 utarbetade i början av 1990-talet en ny strategi för förädling av tall, gran, björk och contortatall. I strategin, som fortfarande tilläm- pas, togs hänsyn till förväntade klimatförändring- ar för att svara för ett långsiktigt dynamiskt gen-

20Rummukainen m. m.ﬂ., 2005.

21Skogforsk är det svenska skogsbrukets forskningsinstitut

88 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

bevarande, för att skapa beredskap för framtida klimatförändringar och för att förbättra trädens generella egenskaper för vitalitet, tillväxt och vir- keskvalitet. I praktiken innebär detta arbete att man jobbar med ett antal förädlingspopulationer för olika klimatförhållanden (temperatursumma och ljusförhållanden). Dessa täcker både beﬁnt- liga klimatzoner i Sverige idag och i ett förändrat klimat. Detta har skapat en beredskap för åtgär- der vid plantering av nya bestånd när detta be- döms som aktuellt.

Fysisk planering och bebyggelse

I några kommuner har man börjat vidta åtgärder på lokal nivå vid fysisk planering och bebyggelse. Främst handlar det om att höga ﬂöden eller vat- tenstånd omvärderats, med direkt hänvisning till klimatfrågan. Man har satt nya höjdgränser för lokalisering av bebyggelse, samt tagit fram höj- der för lägsta golvnivå och nivåer på kapaciteten i VA-systemen:

I Malmö kommun har man i översiktsplanen från år 2000 höjt gränsen för ny bebyggelse till lägst 2,5 meter över havet från tidigare 2,0 meter.

I Halmstad har säkerhetsmarginalerna för höga vattennivåer längs Fylleån höjts vid planlägg- ning av nya områden. I kommunens utställ- ningshandlingar från 2003 anges nivåvärden för lägsta golvnivå. Värdena utgår från beräk- nade 100-årsﬂöden och extremvärden för vat- tenståndet i havet. En marginal på 0,7 m har lagts på och detta bedömer man rimligt även med hänsyn tagen till framtida klimatföränd- ringar.

I Göteborgs kommun har klimatfrågan beaktats i arbetet sedan 2002. Kommunfullmäktige har beslutat att gränsen för ny bebyggelse ska höjas med 0,5 meter. Kapaciteten i VA-systemen ses också över så att man skall kunna klara höjda kustvattennivåer och ökade ﬂöden i Göta älv.

Andra åtgärder som genomförs är först och främst motiverade av hot från rådande klimat. T.ex. har länsstyrelserna i Mälardalen samverkat kring pla- nerna på att utöka avtappningsmöjligheterna från Mälaren för att undvika översvämning. Behovet av ökad avtappning är en följd av dagens klimat- variationer, men kan väntas öka med ett ändrat klimat. I Kristianstad återﬁnns Sveriges lägsta punkt, -2,4 m under havsytan. För att eliminera risken för översvämning av staden arbetar kom- munen med att kartlägga hotbilden och vidta åt- gärder som till exempel att utöka invallningen

och förbättra de beﬁntliga vallarna runt de låg- länta områdena. I ﬂera andra län och kommuner har man också påbörjat insatser för att minska ris- ken för översvämningar.

Energiproduktion och energiförbrukning

Sedan nya riktlinjer för dimensionerande ﬂöden för dammanläggningar togs fram av den s.k. Flö- deskommittén år 1990 pågår en landsomfattande analys av det svenska vattenkraftsystemets förmå- ga att klara höga ﬂöden. Denna analys har i ﬂera fall lett till ombyggnationer. Vid detta översyns- arbete tas i vissa fall hänsyn till de nya risker som en klimatförändring medför. I praktiken innebär det att man ökar säkerhetsmarginalerna ytterliga- re vid ombyggnader,där så är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Turism

Vinterturismens sårbarhet för en klimatföränd- ring har identiﬁerats av ﬂera aktörer. Samtidigt antas effekten i Sverige blir lindrigare än i övriga Europa vilket kan gynna de svenska skidorterna. Förutom att man utvecklar året runt-turism pla- neras anpassningsåtgärder i form av bl.a. snötill- verkning. Idag byggs inte nya nerfarter utan snö- tillverkning och i något fall har man tagit fram en strategi om geograﬁsk spridning av anläggningar- na för att minska sin exponering för skiftande vä- derförutsättningar.

6.4Internationellt arbete

Sverige deltar i klimatkonventionens arbete med ett 5-årigt arbetsprogram för anppasningsfrågor- na och i en arbetsgrupp som nyligen skapats inom andra steget i EU:s program mot klimatföränd- ringar (ECCP). Rossby Centre vid SMHI deltar vidare i ﬂera internationella projekt som framfö- rallt syftar till att ta fram underlag för sårbarhets- analyser som kan ligga till grund för anpassnings- strategier:

•CLIME är ett pågående EU-projekt med hu- vudmål att utveckla metoder och modeller för att förvalta sjöar och avrinningsområden i ett framtida klimat. Till detta används de senaste regionala klimatscenarierna och modellerna.

•SEAREG som avslutades på våren 2005 foku- serade på socioekonomiska och miljömässiga bedömningar av klimateffekterna på östersjö- regionen, särskilt höjningen av havsytan och förändrade avrinningsmönster från vattendrag.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar	89

•ESPONHazard som avslutades våren 2005 klassar sårbarheter och risker och tar fram sår- barhetsproﬁler för olika regioner. Resultaten skall ge en bättre förståelse för riskerna och möjliggöra riktade åtgärder genom att peka ut jämförbara situationer i Europa (EU27+2).

•PRUDENCE som avslutades år 2004 var ett EU-projekt som syftade till ta fram omfattan- de regionala klimatscenarier för 2071-2100 för Europa.. Scenarierna används, bl.a., för att stu- dera förändringar i förekomst och styrka av ex- trema väderhändelser. Värderingar av effekter på utvalda sektorer utfördes.

•ENSEMBLES är ett nytt stort EU-projekt som skall ta fram globala och regionala klimatsce- narier med sannolikhetsbedömningar. Scenari- erna kommer att användas i framställandet av effektstudier om jordbruk, hälsa, livsmedelssä- kerhet, energi, vattenresurser samt riskhante- ring på försäkringssektorn och andra väderbe- roende sektorer.

•CE är ett pågående nordiskt projekt som sam- manställer och bearbetar klimatscenarier till beslut om förvaltning och planering om för- nybara energislag och genomför effektstudier om biobränslen, vattenkraft, vindkraft och sol- energi.

Referenser

ACIA, Impacts of a warming Arctic, Arctic Cli- mate Impact Assesment, Cambridge University press 2004.

Ambio 23(4-5), 2004, 176-274.

Rummukainen M., Bergström S., Persson G., Ressne, E., 2005. Anpassning till klimatföränd- ringar. SMHI Reports Meteorology and Climato- logy 106, 44 pp.

Bergh J., Freeman M., Sigurdsson B., Kellomäki S., Laitinen K., Niinistö S., Peltola H. and Linder S., 2003. Modelling the short-term effects of cli- mate change on the productivity of selected tree species in Nordic countries. Forest Ecology and Management 183, 327-340.

Callesen I., Liski J., Raulund-Rasmussen K, Ols- son M.T., Tau-Strand L., Vesterdal L., and West- man C.J., 2003. Soil carbon stores in Nordic well- drained forest soils:relationships with climate and texture class. Global Change Biology 9, 1-13.

Lindström G. and Alexandersson H., 2004. Re- cent mild and wet years in relation to long obser- vation records and future climate change in Swe- den.Ambio 33, 183- 186.

Marklund A., Barck-Holst S., och Fischer G., 2004. Distribution av radio och TV – system hot och sårbarhet. Användarrapport, Totalförsvarets forskningsinstitut FOI-R--1234--SE.

Michalzik B., Kalbitz K., Park J.H. and Matzner E., 2001. Fluxes and concentrations of dissolved organic carbon and nitrogen – a synthesis for tem- perate forests. Biogeochemistry 52, 173-205.

Nakic´enovic´ N., Alcamo J., Davis G., de Vries B., Fenhann J., Gafﬁn S., Gregory K., Grübler A., et al., 2000. Emission scenarios. A Special Report of Working Group III of the Intergovernmental Panel on Climate Change. Cambridge University Press, 599 pp.

90 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

Räisänen J., Hansson U., Ullerstig A., Döscher R., Graham L.P., Jones C., Meier M., Samuelsson P. and Willén U., 2003. GCM driven simulations of recent and future climate with the Rossby Centre coupled atmosphere – Baltic Sea regional climate model RCAO. SMHI Reports Meteorology and Climatology 101, 61 pp.

Sigvald R., Lindblad M., Eckersten H., 2001. Jordbrukets känslighet och sårbarhet för klimat- förändringar. Naturvårdsverket, Rapport 5167.

Statens Geotekniska Institut, 2005. Handlings- plan för att förutse och förebygga naturolyckor i Sverige vid förändrat klimat – delrapport konse- kvenser och bakgrund.

Wallin M. och Weyhenmeyer G., 2002. Mälaren har blivit brun. Sötvatten 2002, 10-15.

Weyhenmeyer G.A., 2001.Warmer winters – are planktonic algal populations in Swedens largest lakes affected? Ambio 30: 565-571.

Weyhenmeyer G. A., Willén E. och Sonesten. L., 2004. Effects of an extreme precipitation event on lake water chemistry and phytoplankton in the Swedish Lake Mälaren. Boreal Environment Research 9, 409-420.

Willén E., 2001. Phytoplankton and water qual- ity characrerization: experiences from the Swed- ish large lakes Mälaren, Hjälmaren, Vättern and Vänern.Ambio 30, 529-537.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar	91

7Finansiellt stöd och tekniköverföring

7.1Introduktion

Det övergripande målet för svensk biståndspolitik är fattigdomsbekämpning. Utifrån detta ska det svenska biståndet inom klimatområdet bidra till åtgärder som förebygger eller minimerar utsläpp av växthusgaser, minskar fattiga länders och män- niskors sårbarhet för klimatförändringar och stär- ker deras förutsättningar att anpassa sig till ett för- ändrat klimat. Det klimatrelaterade arbetet inom svenskt utvecklingssamarbete styrs av två princi- per: försiktighetsprincipen, att det är bättre att fö- rebygga än att bota och principen att klimatfrågan ska integreras i biståndsverksamheten utifrån det övergripande perspektivet att bekämpa fattigdom genom att främja en hållbar global utveckling.

Det svenska biståndet omfattar olika områ- den och syftar till att integrera klimatfrågan i det övergripande utvecklingssamarbetet. Exempel- vis inriktas utvecklingssamarbetet inom sekto- rerna energi, transport och näringsliv i huvudsak på investeringar i energieffektivisering samt pro- duktion med minskade utsläpp av växthusgaser. Medan insatser inom hälsosektorn eller naturre- surser, såsom vatten, har fokus på att motverka negativa följder av klimatförändringen. Nedan redogörs för de svenska klimatinsatserna riktade mot icke-annex-1-länder.

Förutom det svenska statliga utvecklingssamar- betet avsätter Sverige medel för genomförandet av ﬁnansiella åtaganden under klimatkonventio- nen och Kyotoprotokollet.

7.2Resurser och målsättningar

Sveriges totala biståndsbudget har ökat markant under de senaste åren. År 2000 avsattes 16 480 miljoner kronor och år 2003 avsattes 19 388 mil-

joner kronor (0,79 % av BNI). Därefter har bud- geten ökat ytterligare och biståndsbudgeten för år 2006 uppgår till 28 090 miljoner kronor eller 1 % av förväntad BNI för år 2006. Sveriges ﬁnansiella stöd till u-länder ligger på en hög nivå i jämförelse med övriga givarländer (DAC1-länder), då Sverige är ett av få länder som uppfyller 0,7 %-målet.

Det svenska utvecklingssamarbetet syftar till att i sin helhet bidra till ett hållbart utnyttjande av naturresurser och att miljöhänsyn skall inte- greras i all svensk biståndsverksamhet. På mot- svarande sätt ska klimataspekter integreras i allt utvecklingssamarbete där de är relevanta. Öron- märkning av resurser för speciﬁkt klimatrelatera- de insatser förekommer därför i mycket liten ut- sträckning. För att uppskatta hur mycket bistånd som kan anses vara klimatrelaterat, har en omfat- tande enkätundersökning genomförts.

Sveriges politik för global utveckling

Fram till december 2003 styrdes det svenska ut- vecklingssamarbetet mot sex huvudmål,vilka till- sammans syftade till att nå det övergripande må- let att minska fattigdomen. Biståndsmålen fast- ställdes av Sveriges riksdag 1996:

•resurstillväxt

•ekonomisk och social utjämning

•ekonomiskt och politiskt oberoende

•demokratisk samhällsutveckling

•miljöhänsyn

•jämställdhet mellan kvinnor och män

För samarbetet med Öst- och Centraleuropa gäll- de dessutom ytterligare mål:

•främja säkerhetsgemenskap

•fördjupa demokratin

•stödja en socialt hållbar ekonomisk omdaning

•stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

1 DAC är OECDs (Organisation for Economic Cooperation and Development) biståndskom- mitté

92 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

I december 2003, antog Sveriges riksdag en ny politik för global utveckling inspirerad bl.a. av FN:s milleniedeklaration och av miljökonferen- serna i Stockholm, Rio de Janeiro och Johannes- burg. Målet med den nya politiken är att Sveri- ge ska bidra till en rättvis och hållbar global ut- veckling. För att nå detta mål ska alla delar av den svenska politiken sträva åt samma håll. Olika politikområden ska i ökad utsträckning samver- ka och stärka varandra. Två exempel är Sveriges arbete för öppna och rättvisa handelsregler och Sveriges insatser för att bidra till utvecklingen av det lokala näringslivet i u-länder. Dessa insatser berör handel, jordbruk, miljö och kan även ha re- levans för säkerhet.

I politiken för global utveckling betonas det ge- mensamma ansvaret för global utveckling. Hela det svenska samhället ska engageras, och närings- livet och folkrörelser nämns särskilt. Hur detta kommer att påverka det svenska klimatrelatera- de biståndet är ännu svårt att säga, men troligtvis kommer ﬂer aktörer att engageras inom klimatre- laterat utvecklingssamarbete.

Internationellt samarbete

Sveriges målsättning är att det internationella samarbetet kring klimatfrågan ska vara så ambi- tiöst som möjligt. Sverige verkar internationellt framför allt genom EU. Unionen har varit en le- dande kraft i klimatförhandlingarna, inte minst under Sveriges ordförandeskap år 2001. Vid si- dan av Klimatkonventionen, Kyotoprotokollet och det bilaterala utvecklingsarbetet deltar Sve- rige även i annat internationellt samarbete med relevans för klimatfrågan, t.ex. inom Arktiska Rå- det och i regionalt utvecklingssamarbete.

7.2.1 Aktörer

De huvudsakliga aktörerna inom svenskt klimat- relaterat utvecklingssamarbete presenteras nedan:

Utrikesdepartementet, Miljö- och samhällsbyggnadsdepart ementet och Finansdepartementet

Finansiellt stöd till multilaterala organisationer administreras till största delen av utrikes-, ﬁnans- samt miljö- och samhällsbyggnadsdepartemen- ten. Merparten av stödet ges som frivilliga och reguljära bidrag i enlighet med åtagandena under konventionen och Kyotoprotokollet.

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida

Den dominerande delen av det svenska stödet ut- görs av bilateralt ﬁnansiellt stöd till utvecklings-

länder och länder med övergångsekonomier. Det- ta administreras i huvudsak av Styrelsen för Inter- nationellt Utvecklingssamarbete (Sida).

Enskilda organisationer

I Sverige ﬁnns ett stort antal frivilligorganisatio- ner aktiva inom utvecklingssamarbete. Dessa har i viss mån egna ﬁnansiella resurser, men får också bidrag till utvecklingssamarbete från Sida. I takt med att medvetenheten om klimatfrågan ökat har också klimatrelaterat utvecklingssamarbete ökat inom frivilligrörelserna.

Privat sektor

Tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad i u- länder som är relevant ur klimatsynpunkt före- kommer också på rent kommersiell basis. Sverige har en internationellt sett väl utvecklad miljölag- stiftning med höga krav på både tekniska lösning- ar och intern organisation för egenkontroll, vilket på olika sätt speglas i internationella affärsförbin- delser.

Med Sveriges nya politik för global utveckling ska samverkan mellan de olika svenska aktörerna stärkas för att förbättra och effektivisera utveck- lingssamarbetet. För att förbättra samverkan kring klimatrelaterat biståndsarbete, har ﬂera ansträng- ningar gjorts för att höja kunskapen om klimatfrå- gan bland dem som arbetar med biståndsfrågor i Sverige. Detta har bl.a. resulterat i ett ökat fokus på klimataspekten i Sidas strategier för utveck- lingssamarbete för enskilda länder och regioner.

Ur Sidas synsätt på klimat, 2003

Sida bör aktivt verka för långsiktiga lösning- ar på klimatproblem i Syd och Öst och med- verka i internationella policyprocesser. Sidas roll är att bidra till att skapa förutsättningar för minskad påverkan på klimatet och anpassning till klimatvariationer och förändringar. Sida anser att klimathänsyn ska integreras i utveck- lingssamarbetet snarare än att bli föremål sär- skilt inriktade insatser. Detta ska framför allt ske i samband med landstrategiarbetet. Si- das prioriteringar kommer att utgå från för- hållanden i de länder och regioner som Sida samarbetar med och utifrån de sakfrågor som Sida driver. I vissa länder, företrädesvis i Syd, kommer hantering av klimatförändringarnas konsekvenser att vara mest angelägna med- an andra länder och regioner, främst i Öst,

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring	93

i första hand kommer att beröras av frågor om att minska utsläppen av växthusgaser. Arbetet med klimatfrågan innebär att ﬂera av Sidas mål påverkas. Sidas klimatarbete bör bedrivas utifrån ett antal övergripande prin- ciper, som att det är bättre att förebygga än att bota, att helhetssyn och långsiktighet ska upprätthållas, att perspektivet på fattigdoms- bekämpning ska upprätthållas och att försik- tighetsprincipen ska tillämpas.

7.3Multilateralt stöd

Omkring en tredjedel av Sveriges bistånd ges via multilaterala organisationer. Dessa bidrag är van- ligen inte bundna till speciﬁka program eller än- damål, utan ges som budgetstöd till den motta- gande organisationen.

En betydande del av det svenska bidraget till den Globala Miljöfonden (Global Environment Facility, GEF), används för klimatändamål och ingår som en betydande del av GEF:s versamhet. Tabell 7-1 summerar Sveriges inbetalningar till GEF under åren 2000-2003. Genom att betala i enlighet med Sveriges åtagande till GEF, bidrar Sverige till att säkerställa GEF:s roll, inte minst som ﬁnansiell mekanism under UNFCCC.

Tabell 7-1 Inbetalningar till GEF, år 2000-2003 (miljoner kronor)

Utbetalning per år (miljoner kronor)

	2000	2001	2002	2003
GEF	13,4	39,1	52,3 *)	136,9

*) Inkl. utbetalning till LDC fund à 3,0 miljoner kronor

Svenska inbetalningar till GEF sker enligt en överenskommen skala som förhandlas fram vid varje påfyllnad. Tabell 7-2 visar vad Sverige har åtagit sig att betala under den andra och tredje påfyllnaden. Utöver det överenskomna beloppet för GEF-3, ska Sverige bidra med ytterligare 100 miljoner kronor. Pengarna betalas ut under en given period, tex för GEF-3 t.o.m. 2012.

Tabell 7-2 Inbetalningar till GEF-2 och GEF-3

Påfyllnad	Svenska inbetalningar enligt	Utbetalnings-
	en överenskommen skala	perioden
GEF-2	448 miljoner kronor	Tom 2010
GEF-3	665miljoner kronor (+100	Tom 2012
	miljoner kronor extra bidrag)

År 2002 gav Sverige också bidrag på 3,0 mil- joner kronor till fonden för de minst utvecklade länderna (LDCfund). I december år 2004 be- slutade Sverige att också bidra med 10 miljoner kronor till Special Climate Change Fund (SCCF) inom GEF. Det svenska stödet ska användas för anpassning (7 miljoner kronor) och teknologiö- verföring (3 miljoner kronor).

I tabell 7-3 redovisas exempel på multilatera- la organisationer och forskningsinstitut till vilka Sverige bidragit under perioden 2000-2003. Ta- bellen är inte uttömmande, utan redovisar exem- pel.

Sverige stöder u-länders deltagande i Klimat- konventionens arbete bl.a. genom att ge extra bidrag till UNFCCC (Trust fund for participa- tion och Supplementary Activities). Resurserna ska användas främst för att ﬁnansiera u-landsdel- tagande vid konventionens partsmöten. Därtill bidrar Sverige till arbetet under CDM styrelsen, en av de institutioner som skapats inom ramen för Kyotoprotokollet.

Sverige ger också ﬁnansiellt stöd till Världsban- kens konsultfonder där i vissa fall klimatrelate- rade projekt förekommer. T.ex. bidrog Sverige till att bygga en anläggning i Kuba där avfall från sockerindustrin används för att producera elektri- citet och ånga. Projektet genomfördes av UNDP och syftade till att minska koldioxidutsläppen.

Internationell forskning

Sverige ger ﬁnansiellt stöd till ﬂera internatio- nella forskningsinstitut inom jord- och skogs- brukssektorn,t.ex.Consultative Group for In- ternational Agricultural Research (CGIAR), International Council for Research in Agrofo- restry (ICRAF) och Center for International Forestry Research (CIFOR). Den klimatrela- terade forskningen ﬁnns inom områden som biodiversitet, husdjursproduktion, markvård, skogsekosystem och livsmedelsgrödor, och berör frågor kring anpassning till och minskad sårbarhet för klimatförändringar.

Utöver det svenska biståndet, allokerar Sverige ytterligare resurser till multilaterala fonder (tex Världsbankens Prototype Carbon Fund (PCF), samt Testing Ground Facility samarbete) för ut- veckling och användning av projektbaserade me- kanismer samt förvärv av utsläppsminskningsen- heter. Dessa insatser, samt resurser som allokeras till det bilaterala investeringsprogrammet (Swe-

94 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

Tabell 7-3 Utbetalningar till multilaterala organisationer, år 2000-2003 (miljoner kronor)

		2000	2001	2002	2003
Multilaterala institutioner (exempel)
1.	Världsbanken	1471	1138	846	1106
2.	International Finance Corporation	45	61	30	25
3.	Afrikanska Utvecklingsbanken	48	22	14	12
3b	Afrikanska Utvecklingsfonden	271	270	351	241
4.	Asiatiska Utvecklingsbanken	2	2	8	18
4b	Asiatiska Utvecklingsfonden	136	119	128	114
5.	Europeiska Utvecklingsbanken *)	56	71	8	6
5b	via Europeiska Unionen **)	1462	1855	1837	2079
6.	utvecklingssamarbete i EU-budgeten	757	732	757	798
6b	Europeiska Utvecklingsfonden	0 ***)	431	304	194
7.	Interamerikanska Utvecklingsbanken	33	57	27	36
8.	United Nations Development Programme	702	284	180	534
	- speciﬁka program		1	1
9.	United Nations Environment Programme	2	8	15	7

10.UNFCCC

	- Tilläggsfond (Supplementary Fund)	0	2	0	0
	- Förmyndermedel (Trust Fund)	1	2	2	1
	- Trust Fund for Participation	0	0	1	1
Multilaterala program för utveckling av forskning, vetenskap, teknik eller annan utbildning (exempel):
1.	Consultative Group for International Agricultural Research (CGIAR)	90	93	65	68
2.	International Union for the Conservation of Nature (IUCN)	49	37	36	36
3.	International Science Programs	31	23	24	25
4.	Asian Institute of Technology	23	32	30	18
5.	World Maritime University	22	25	25	24
6.	African Energy Policy Research	15	12	12	3
7.	International Centre Research Agroforest	10	11	11	9
8.	World Resources Institute (WRI)	5	3	3	2
9.	Global International Water Assessment (GIWA)	3	3	3	0

*) Sveriges bilaterala stöd till EBRD

**) Sveriges andel av EU:s stöd till EBRD (2,7 %)

***) Betalning till Stabex under EUF sköts upp till år 2001.

dish International Climate Investment program- me – SICLIP) redovisas i kapitel 4 (styrmedel). Investeringarna bidrar till kapacitetsuppbygg- nad bland de involverade aktörererna och till att främja tekniköverföring till värdländerna. Sverige har i förskott betalat sitt deltagande i PCF och räntan på de inbetalade pengarna används bl.a. till kapacitetsuppbyggnad via programmet PCF- plus. Den årliga avkastningen på den svenska för- skottsinbetalningen är ca 2 miljoner kronor.

7.4Bilateralt stöd

Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete utveck- las i dialog med samarbetslandet med utgångs-

punkt i de behov samarbetslandet själv identi- ﬁerar och sammanställer i sin fattigdomsstrategi. Prioriterade områden för utvecklingssamarbetet med Sverige redovisas i lands- eller regionstrate- gier. Dessa har under senare år haft ökande fokus på klimatrelaterade frågor. Då Sverige beslutar om verksamhetsområden i ett samarbetsland be- aktas alltid att insatserna ska bidra till hållbar ut- veckling. Genom detta genomförs också klimat- relaterade program som uppfyller målen med kli- matkonventionen.

En förutsättning för fattigdomsbekämpning är nationell kapacitet att effektivt främja sin egen utveckling. Utvecklingssamarbete som kräver mottagarlandets aktiva deltagande i hela proces- sen, från idé till genomförande och uppföljning,

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring	95

förutsätter att givaren stöttar utvecklingen av samarbetslandets förvaltning. Bl.a. av detta skäl växer det svenska bilaterala ﬁnansiella budget- och sektorstödet. Andelen enskilda projekt eller program krymper därmed. Denna utveckling minskar i någon mån möjligheterna för Sverige att styra hur det bilaterala stödet används i sam- arbetslandet. Det blir också svårare att bedöma huruvida stödet är relevant ur klimatsynpunkt eller ej.

I bilaga 3 redovisas bilateralt och regionalt ﬁ- nansiellt stöd relaterat till Klimatkonventionen för åren 2000, 2001, 2002 respektive 2003. Ta- bellerna redovisar insatsernas totala belopp och kan därmed omfatta delinsatser som inte kan anses relatera till klimatkonventionen inklusive krediter som administrerats av Sida. Den totala summan som härrör från krediter redovisas sepa- rat i tabellen.

Mozambique, Tanzania, Vietnam och Nicara- gua återﬁnns i topp på listan under hela perio- den. Den höga ”rankningen” i klimatsammanhang är snarast en avspegling av en stor total budget för det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder. Sverige strävar efter att fördela sitt klimat- relaterade utvecklingssamarbete till ﬂera olika länder.

Tabell 7-4 visar att de områden där klimatarbe- tet fått störst genomslag är insatser för utsläpps- minskning inom energisektorn och insatser inom kapacitetsuppbyggnad för kllimatanpassning. Ka- pacitetsutveckling och forskning är områden som Sida generellt prioriterar mycket högt och detta syns också i klimatarbetet. Komponenter av in- stitutionsutveckling, utbildning eller andra typer av förvaltningsstöd ﬁnns i alla större program och projekt och inte bara där kapacitetsutveckling an- getts som huvudmål. Relativt stora summor re- dovisas under rubriken ”Övrigt”. Här återﬁnns ett

stort antal aktiviteter som t.ex. stöd till utveck- landet av miljölagar och regelverk och luftmiljö- frågor.

7.4.1Länder särskilt känsliga för klimat- förändringar

Sveriges utvecklingssamarbete sker i huvudsak med samarbetsländer med låg eller mycket låg BNP per capita. Ungefär en tredjedel av det bila- terala stödet går till de minst utvecklade länderna (MUL).

I många av Sveriges samarbetsländer är män- niskor direkt beroende av jordbruk, ﬁske eller annat naturbruk för att få mat för dagen och en inkomst. Ett förändrat klimat kan därför medföra kraftigt försämrade chanser att överleva. Många av Sveriges större insatser syftar till att bidra till ökad livsmedelssäkerhet, bl.a. i södra Afrika och Indien. Att ta hänsyn till klimataspekter vid ex- empelvis val och utvecklig av grödor och jord- bruksmetoder är centralt i alla dessa insatser.

Agriculture Support Programme, ASP, and Policy Support, Zambia

Programmet omfattar 240 miljoner fördelat på fem år, med start 2003. Programmet av- ser att stödja jordbruksproduktion, landan- vändning samt företagande. Syftet är att nå minskad fattigdom, genom att öka livsmed- elssäkerheten och genom att stärka och di- versiﬁera hushållens ekonomi. Människorna i området blir därmed mindre sårbara för kli- matförändringar som t.ex. längre torrperioder eller häftiga regn. Programmet omfattar idag ca 20 000 familjer och kommer att omfatta ytterligare 20 000 familjer.

Tabell 7-4 Klimatrelaterat bistånd per typ av projekt och per sektor uppdelat per år, baserad på Bilaga 3

		Åtgärder för minskade växthusgasutsläpp					Anpassningsåtgärder			Övrigt	TOTAL
							Kapacitets-		Övrigt
			Skogs-		Avfalls-		uppbyggnad/	Förvaltning	minskad
	Energi	Transport	bruk	Jordbruk	hantering	Industri	forskning	kustområden	sårbarhet
År 2000	312	36	51	134	64	33	318	130	23	384	1 484
- varav krediter	41	-	-	-	-	-	-	-	-	20	61
År 2001	557	27	65	102	58	24	398	73	31	532	1 867
- varav krediter	340	-	-	-	18	-	-	-	-	62	421
År 2002	350	47	100	120	80	20	512	47	46	435	1 757
- varav krediter	60	-	5	-	11	-	45	-	-	18	139
År 2003	354	161	92	108	106	18	473	36	50	249	1 646
- varav krediter	108	-	-	-	-	-	-	-	-	181	289

96 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

Amhara Rural Development Programme, Etiopien

Programmet avser 50 miljoner kronor med start 2002 och syftar till att förbättra levnads- villkoren samt stärka livsmedelssäkerheten i regionen. Programmet arbetar med förbätt- rade jordbruksmetoder och introduktion av nya grödor för att förhindra matbrist vid tor- ka eller kraftiga regn. Man arbetar också på olika sätt för att diversiﬁera hushållens eko- nomi, för att minska beroendet av inkomster från jordbruket och för att minska risken för ökad fattigdom vid torka eller missväxt, vil- ket minskar sårbarheten för framtida klimat- förändring.

Framtida klimatförändringar kan innebära en omfördelning av jordens vattenresurser och bl.a. minska tillgången till rent dricksvatten. I områ- den där man redan idag lider av vattenbrist är ett sådant hot särskilt allvarligt.Sverige är engagerat i ett stort antal insatser inom förvaltning av vatten- resurser. Insatserna sker framför allt i centrala och södra Afrika (Tanzania, Mozambique) men också i Asien (Laos, Bangladesh och Vietnam). Projek- ten utgår från de naturliga avrinningsområdena och syftar till att på olika sätt skapa och stärka forum för kommunikation över gränserna. Syftet kan också vara att skapa kunskap och system för att förutsäga hur vattenresursen kan påverkas av framtida klimatförändringar. Insatserna bidrar till en samhällsstruktur och markanvändningsstruk- tur som är bättre anpassad till klimatförändringar. Därmed kan också sårbarheten för de människor som är beroende av vattenresursen minska.

Mekong River Commission (MRC)

Sverige ger stöd för arbetet inom Mekong River Commission, vilken omfattar med- lemsländerna Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam.Till samarbetsområdena hör sjöfart, ﬁske, begränsning av översvämningar, vatten- kraft och miljöskydd. Verksamheten är rele- vant ur klimatsynpunkt främst inom område- na anpassning och minskad sårbarhet.

Att göra prognoser och att anpassa verksamhe- ter och planer till förväntade klimatförändringar är ett långsiktigt arbete. För ett land med mycket små marginaler kan sådant arbete få lägre priori- tet jämfört med mer akuta åtgärder. Sverige ger

därför ﬁnansiellt stöd inom ﬂera olika sektorer för att långsiktigt stärka kapaciteten att förebygga och åtgärda allvarliga skador vid exempelvis na- turkatastrofer. Stödet ges på olika nivåer, och går både till avancerad klimatrelaterad forskning och vidareutbildning,och till praktisk tillämpning och kapacitetsuppbyggnad.

Vägsektorn i Moçambique

Efter de stora översvämningskatastroferna år 2000 och 2001, har klimatfrågan fått stor uppmärksamhet också inom vägsektorn i Mo- çambique.Sverige bidrar till ﬂera insatser,bl.a. riktade mot vägmyndigheten i Moçambique. Aktiviteterna omfattar institutionsuppbygg- nad och kapacitetsuppbyggnad för adminis- tration och underhåll av vägnätet, liksom ﬁ- nansiellt stöd för återuppbyggnad och under- håll. Hänsyn till klimatfrågan präglar både tekniska lösningar och arbetsmetoder, vilka utvecklas för att minimera risken för skador vid häftiga regn eller översvämningar.

För öka möjligheterna för mottagarländerna att utveckla och använda teknik och infrastruk- tur som leder till låga utsläpp av växthusgaser, ger Sverige stöd för att sprida kunskap om hållbar teknik och energi, och om hur man kan använda regelverk för att främja en effektivare energian- vändning. Stöd ges också för att utveckla och för- bättra nyttjandet av förnybara energikällor.

Elektriﬁering av landsbygdsområden i Sri Lanka

Elektriﬁering väntas leda till en övergång från energikällorna ved och fotogen till el produ- cerad från inhemsk vattenkraft, och därmed leda till minskade utsläpp av växthusgaser. Det övergripande målet med insatsen är att minska fattigdomen. Genom att säkerställa tillgång till elektricitet ökar möjligheten till utveckling för byinvånarna bl.a. genom för- bättrad hälsovård, utbildning, underhållning och information. Projektet syftar till att ca 65 000 hushåll och industrier i 600 byar an- sluts till det nationella elnätet.

7.4.2 Kapacitetsuppbyggnad

Sveriges strävan är att utvecklingssamarbetet ska bidra till kapacitetsuppbyggnad i mottagarlandet. Att bidra till att utveckla individer, organisationer och institutionella ramverk utgör en viktig grund

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring	97

inom svenskt bistånd. Kapacitetsuppbyggnad är en av de viktigaste metoderna inom Sveriges kli- matrelaterade utvecklingssamarbete (se tabell 7-4).

Inom vissa programområden, t.ex. miljöför- valtning och institutionsutveckling samt miljö- undervisning och -utbildning, utgör kapacitets- uppbyggnad insatsernas huvudsakliga syfte. Men även inom ﬂertalet av Sveriges biståndsinsatser inom andra områden ﬁnns komponenter av kapa- citetsuppbyggnad.

Svenskt bistånd inom förvaltningsområdet syftar till att stärka samarbetsländernas nationella och lokala administration. Därmed kan förutsätt- ningarna förbättras för det nationella klimatarbe- tet, t.ex. att minska utsläppen av växthusgaser, att främja investeringar i ny teknik eller att förbättra planeringen av markanvändning. Insatserna ﬁnns t.ex. inom policyområdet, utveckling av miljö- handlingsprogram, stöd till genomförande av ny lagstiftning och system för miljökontroll och sta- tistik.

Pungueﬂoden, Zimbabwe- Moçambique

De senaste årens översvämningar kombinerat med perioder av hotande brist på vatten av god kvalitet, har visat på ett behov av en för- bättrad förvaltning av Pungueﬂodens avrin- ningsområde. Sverige stöder en ﬂerårig insats med syfte att förbättra anpassningen till för- ändringar i klimatet och därmed förbättra till- gången till vatten.Arbetet riktas mot markan- vändning och omfattar t.ex. våtmarksförvalt- ning och infrastruktur. Insatsen täcker också det institutionella ramverket för den gränsö- verskridande förvaltningen av Pungueﬂodens avrinningsområde, och söker bl.a. bidra till att förbättra kommunikationen över nations- gränserna. Detta är väsentligt även ur ett kon- ﬂiktförebyggande perspektiv.

Sveriges bistånd till nationella system för ut- bildning, fortbildning och forskning ökar. Sveri- ge arbetar särskilt för att stärka u-ländernas kli- matrelaterade forskning. För att ﬁnna vägar och former för stöd till u-länders forskning inom kli- matområdet,genomfördes en inventering av exis- terande internationella och svenska vetenskapliga institutioner och program under 2003. Som ett resultat av inventeringen, har ett antal priorite- ringar gjorts. Bl.a. ger Sverige stöd till deltagan- de i forskarkurser och till integrering av klimat-

forskning i bilaterala satsningar på forskning och forskarutbildning. Svenskt stöd kommer också att gå till forskargrupper från u-länder för att delta- ga i internationella program, och till samarbete mellan forskare från u-länder och Sverige.

Asian Regional Research Programme in Energy, Environment and Climate (ARRPEEC)

Sverige ger ﬁnansiellt stöd till ARRPEEC, ett program vid Asian Institute of Technology (AIT) som syftar till att öka forskning inom områdena energi, miljö och klimat vid natio- nella forskningsinstitut i Asien. Forskningen ska vara policyorienterad och bidra till att stödja de nationella och regionala besluts- och innovationsprocesserna som verkar för mins- kade utsläpp av växthusgaser. Fyra strategis- ka områden har valts ut: biomassa, elkraft- sektorn, små- och medelstora industrier samt transporter.

Sverige ﬁnansierar årligen ett 70-tal interna- tionella utbildningsprogram för deltagare från u- länder och från Östeuropa. Flera av programmen är direkt relevanta för klimatkonventionen, t.ex. de tiotalet program som är riktade mot energi- och industrisektorerna, liksom program inom jord- och skogbruk, riskhantering, miljöförvalt- ning, planering och markanvändning.

7.5Tekniköverföring

Tekniköverföring är ytterligare en nyckelfråga för klimatkonventionens efterlevnad. Inom vissa verksamhetsområden, t.ex. energi och industri, är teknologiöverföring särskilt relevant. Inom Sveri- ge har det tagits ﬂera olika initiativ för att ge ny och förbättrad teknik stor spridning och för att ge möjligheter för olika aktörer att utbyta erfaren- heter och kunskap om hur tekniker kan användas i olika sammanhang. Ett par av dem presenteras nedan.

Green House Gas Emission Reduction from In- dustry in Asia-Paciﬁc(GERIAP)

I samarbete med UNEP ﬁnansierar Sverige en insats för att minska utsläppen av växthus- gaser från industrier i länderna Kina, Indien, Indonesien, Mongoliet, Filippinerna, Sri Lan- ka, Thailand och Vietnam. Genom att stärka

98 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

kapaciteten hos både industri och regerings- organ ska projektet leda till förbättrad mil- jökontroll och förvaltning. Därmed kan man också skapa förutsättningar för att minska ut- släppen av växthusgaser från energiproduk- tion och energianvändning i regionen. I första hand riktas insatserna mot industri inom sek- torerna järn och stål, cement och kalk, papper och pappersmassa samt kemisk industri. Ak- tiviteterna omfattar utbildning av både verk- samhetsutövare och myndighetspersonal, och utarbetande av råd och riktlinjer för prövning, tillsyn och kontroll.

Tekniköverföring omfattar en stor bredd av ak- tiviteter och ett stort antal aktörer. Svenska myn- digheter och institutioner har en lång tradition av internationellt utbyte och samarbete. Många kommuner har ett aktivt fördjupat vänortssam- arbete med systerorganisationer i u-länder eller Östeuropa och fokus för detta samarbete ligger ofta på miljöförvaltning. Vanliga samarbetsom- råden är Agenda 21, miljöundervisning i skolan, processer för lokalt deltagande och frågor kring avfall, vatten och sanitet. Klimatfrågan ﬁnns med som en integrerad del i det lokala miljöarbetet. Dessa internationella samarbeten mellan syster- organisationer innebär utbyte av kunskap och er- farenhet.

Svensk miljöteknik håller en erkänt hög inter- nationell standard. Relevant inom klimatområdet är t.ex. lösningar och erfarenheter inom energi, förbränning, avfall, avlopp och transporter. Om- sättningen för export av miljöteknik har visat en mycket positiv trend för de senaste åren (8,4 % tillväxt under år 2002). Flera branschorganisatio- ner arbetar med att ytterligare stärka exporten av svensk miljöteknik och expertkunskap. Också vid svenska etableringar utomlands sker en tekni- köverföring och kunskapsuppbyggnad. Som regel används senaste teknik med koncerngemensam standard, vilket ofta överskrider nationella krav där investeringar sker. Likaså är det vanligt med krav på miljöhänsyn vid samarbete mellan företag i Sverige och underleverantörer utomlands, t.ex. inom ramen för det svenska företagets kvalitets- certiﬁering.

Svenska Exportrådet har uppdrag av regering- en att främja export av svensk miljöteknik. Ex- portrådet genomför ett stort antal aktiviteter för att sprida svensk teknik, bl.a. inom områdena vatten, avlopp, avfall och luftrening. Exportrådet

håller också i Miljöteknikgruppen, ett nätverk av ca. 600 svenska miljöteknikföretag som på olika sätt verkar för att öka svensk miljöteknikexport. Ansträngningarna har bland annat lett till en stor satsning på ”Sustainable Cities” i Kina, vilket är en långsiktig insats för hållbar urban utveckling i Kina.

Svenska Exportkreditnämnden (EKN) har som mål att bidra till en hållbar utveckling. Som ett led i detta arbete, införde EKN ett miljöklassiﬁce- ringssystem år 2002 och kräver miljökonsekvens- beskrivning för samtliga exportprojekt med risk för negativ miljöpåverkan. Klimathänsyn är ett viktigt kriterium vid granskningen. EKN tillhan- dahåller garantier omfattande totalt 50-100 mil- jarder kronor och nya garantier om 20 miljarder tillkom år 2004. En stor del av exportaffärerna som garantierna avser, syftar direkt eller indirekt till att möta klimatkonventionens mål.

7.6Övriga aktiviteter

Förutom det bilaterala och multilaterala utveck- lingssamarbetet ger Sverige stöd genom andra of- fentliga organ och frivilligorganisationer. Insatser- na är ofta delﬁnansierade av statliga bidrag, men den totala omfattningen är svår att uppskatta.Ex- empel på sådana aktörer är Svenska Kyrkan och Svenska Naturskyddsföreningen.

Svenska kyrkan

Svenska kyrkan har ett relativt stort utvecklings- samarbete och administrerar ca. 150 miljoner per år,varav ca.35 % är statligt stöd.Uppskattningsvis 5 miljoner per år av detta kan knytas till insatser som är relevanta för klimatkonventionen. Dessa insatser återﬁnns främst inom hållbart jordbruk, t.ex. anpassning av grödor och bruksmetoder, och inom återbeskogning.

Svenska Naturskyddsföreningen

Svenska Naturskyddsföreningen har givit ﬁnan- siellt stöd till miljöorganisationer i andra länder, bl.a. i Ryssland för att stödja arbetet med Kyoto- protokollet. Samarbetet har också omfattat utby- te av kunskap och erfarenheter.

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring	99

8Forskning och systematisk observation

8.1Policy och ﬁnansiering inom forskning, utveckling och systematisk observation

8.1.1 Klimatrelaterad forskning

Svensk klimatrelaterad forskning spänner över hela det område som efterfrågas i rapportering- en till Klimatkonventionen. Den svenska policyn är att det är viktigt med tvärvetenskapliga ansat- ser inom den klimatrelaterade forskningen, som förutom naturvetenskap och teknik också bör omfatta samhällsvetenskap och humaniora, sär- skilt när det gäller t.ex. effektiva styrmedel och beteendefrågor.1

Sveriges regering har aviserat2 en ökning av forskningsresurserna till miljö och hållbar utveck- ling under åren 2005-2008. Inom detta område ryms klimatrelaterad forskning, men det är inte klart hur stor del av ökningen som kommer att gå till forskning relaterad till klimatproblemet.

Vidare har riksdagen i budgetpropositionen för 20053 beslutat om ett nytt långsiktigt energipro- gram för perioden 2005-2011 inriktat mot forsk- ning, utveckling och demonstration för utveck- ling av teknik och processer för omställningen till ett hållbart energisystem.

Finansiering

Det är främst två statliga forskningsråd som är betydelsefulla ﬁnansiärer av grundforskning om klimatsystemet och effekter av ett förändrat kli- mat. Det ﬁnns också ﬂera sektorsmyndigheter och vissa forskningsstiftelser som ﬁnansierar kli- matrelaterad forskning och utveckling, med sär- skilt fokus på genomförande av klimatpolitiken. Samplanering pågår mellan några av dessa forsk- ningsﬁnansiärer4 för att framtida programutlys-

1 Prop. 2004/05:80

2 Prop. 2004/05:80

3 Prop. 2004/05:1

4 www.sweclipp.se

100 8. Forskning och systematisk observation

ningar skall komplettera varandra så långt möj- ligt. De offentliga medlen till klimatrelaterad forskning redovisas i tabell 8-1.

Sverige stöder, genom biståndsmyndigheten Sida, forskning till stöd för utvecklingsländer. Forskningen är knuten till svenska universitet och forskningsanslaget är öppet för svenska forskare inom alla discipliner. Dessa medel ingår ej i tabell 8-1. Sedan år 2004 har klimatproblematiken i utvecklingsländer uppmärksammats särskilt och klimatförändring har introducerats som ett eget invitationsområde för forskningsanslaget.

Under 2004 utlystes en särskild forskningssats- ning som löper under tre år med huvudinriktning på effekter av klimatförändringar på ekosystem och samhällets infrastruktur samt behov av an- passningsåtgärder inom areella näringar och sam- hällsbyggande.

År 2005 fattades beslut om två nya klimatrela- terade forskningsprogram.Ett nytt fyraårigt forsk- ningsprogram som startar 2006 omfattar totalt ca 20 miljoner kronor. Syftet med programmet är att få ökad kunskap om sårbarheten för olika näringar och sektorer inför en klimatförändring i miljön, att få fram bättre planeringsunderlag samt att ta fram verktyg för att kunna utveckla

Tabell 8-1 Årliga offentliga medel till klimatrelaterad forskning för åren 2002 t.o.m. 2005

Forskningsområde	miljoner kronor*
Klimatprocesser och klimatsystem	40
Modellering och projektioner	15
Effekter av klimatförändringar	11
Socioekonomiska analyser	85
Åtgärds- och anpassningsteknik	2755

*Tabellen bygger på direkta medel från forskningsﬁnansiärer och myndigheter. I siffrorna ingår inte ﬁnansiering av infrastruktur som fakultetsmedel, superdator och lagringskostna- der, logistik vid forskningsstationer och forskningsplattformar (t.ex. fartyg), dyra mätinstru- ment osv. Forskningsmedel från vissa forskningsstiftelser ingår.

5 Utöver stödet till forskning tilldelades området under perioden ca 375 miljoner/år för utvecklings- och demonstrationsverksamhet.

kostnadseffektiva anpassningsåtgärder som tar hänsyn till oönskade effekter i olika samhällssek- torer.Ytterligare ett nytt forskningsprogram6 som omfattar ca 27 miljoner kronor ska löpa under perioden 2006-2008. Målet för programmet är att utveckla,sprida,marknadsföra och implemen- tera en uppsättning verktyg och modeller som ska stödja beslutsfattande för en hållbar mobilitet. Forskningsprogrammet fokuserar huvudsakligen på minskning av koldioxidutsläpp.

Utförare

Den största delen (64 %) av den offentligt ﬁ- nansierade klimatrelaterade forskningen i Sveri- ge utförs vid universitet och högskolor. Det blir allt vanligare att särskilda programcentra bildas vid universiteten för att fokusera på en särskild fråga under en begränsad tid. Ett ﬂertal sådana ﬁnns med fokus på hållbar utveckling, där klimat är ett viktigt tema. Vid ﬂera av dessa centrum- bildningar, liksom vid Stockholm Environment Institute, SEI, sker forskning i samarbete med ut- vecklingsländer. Ett centrum för atmosfärsrela- terad forskning bildades 2004.7 Under perioden har ett klimatpolitiskt institut8 startat, som fokuserar på forskning om samspelet mellan ve- tenskap och politik inom klimatområdet. Svensk klimatmodellering har sitt huvudsäte vid Ross- by Center vid Sveriges meteorologiska och hy- drologiska institut (SMHI). Viss klimatrelaterad forskning förekommer även vid industri- och branschforskningsinstitut. Sverige saknar dock institut där såväl riktad forskning som beställda utredningar kan genomföras. Sådana institut är vanligt förekommande i andra länder.

Klimatrelaterad forskning ﬁnansierad och utförd av näringslivet

Den största andelen av det sammanlagda forsk- nings- och utvecklingsarbetet ﬁnansieras och ut- förs i företagssektorn. Det är emellertid mycket svårt att kvantiﬁera hur stor del av den företagsﬁ- nansierade forskningen som är klimatrelaterad.

8.1.2 Svensk systematisk klimatobservation

Klimatobservationer omfattar systematisk insam- ling av data om meteorologi, hydrologi och oce- anograﬁ. Dessutom ingår övervakning av källor och sänkor för växthusgaser, samt klimatrelate- rade effekter på ekosystemen, exempelvis vege- tations- och markförändringar.

6 Sustainable Mobility Initiative

7 Göteborg Atmospheric Science Center, GAC. Se http://www.gmv.chalmers.se/gac/

8 The Swedish Institute for Climate Science and policy Research, CSPR. Se http://www.cspr.se.

Ansvariga organisationer

Sveriges meteorologiska och hydrologiska in- stitut (SMHI) skall förse samhället med meteo- rologiska, hydrologiska och oceanograﬁska data och relaterade tjänster för Sverige och omgivan- de havsområden. Detta ansvar inbegriper under- lag för samhällets allmänna behov, för prognos- verksamhet och klimatkartering, för forskning och utbildning, för nationella och internationel- la samverkansparter och för kommersiell vidare- förädling. SMHI skall vidare långsiktigt svara för uppbyggnad och drift av de nationella databaser- na för meteorologiska, hydrologiska och oceano- graﬁska data, samt vara samhällets expertorgan inom frågor kring klimat. Genom SMHI bidrar Sverige till etableringen av övervakningssystem i vissa utvecklingsländer.

Naturvårdsverket har ansvaret för samordning- en av all miljöövervakning i Sverige. Naturvårds- verket driver den statliga miljöövervakningen, och ger samtidigt bidrag till regionala övervak- ningsprogram. Miljöövervakningen är viktig för uppföljning av klimateffekter och källor/sänkor för växthusgaser.

Rymdstyrelsen representerar Sverige i det Europeiska rymdprogrammet European Space Agency (ESA), där Sverige är fullvärdig medlem i Group on Earth Observations (GEO). GEO, som har ett bredare uppdrag än klimatövervak- ning, syftar till att inom 10 år inrätta ett världs- vitt system, Global Environment Observation System of Systems, GEOSS, med jordobserva- tionsdata från olika rymdbaserade källor. Dessa data ska användas i arbetet för hållbar utveckling runt om i världen. Sverige bidrar till det EU-ge- mensamma satellitprogrammet EUMETSAT.

Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, bidrar i detta sammanhang främst genom samﬁnansiering med Naturvårdsverket och huvudmannaskap för Riksinventeringen av skog (RIS), som är en riks- täckande inventering av skog och mark i Sverige. RIS omfattar allt från skogs- och marktillstånd till miljöövervakning av biologisk mångfald samt kol- lagring i skog och mark..

Lantmäteriet, Naturvårdsverket, Rymdstyrel- sen, Skogsstyrelsen och SMHI håller på att eta- blera ett samarbete för att öka tillgängligheten till aktuella och historiska satellitdataset över Sverige. Arkivet ska årligen tillföras Sverigetäckande op- tiska satellitdata, med 10-30 meters upplösning, som är insamlade under vegetationsperioden.

8. Forskning och systematisk observation	101

8.2Klimatrelaterad forskning

8.2.1Klimatprocesser och klimatsystem, inklusive paleoklimatiska studier

Sverige har en stark tradition inom atmosfärs- forskning och forskning om utbytesprocesser. Sverige bidrar till internationella forsknings- program (IGBP/WCRP, EU:s ramprogram, Euro- pean Science Foundations program m.ﬂ.) genom medverkan i forskningsprogram kring klimatva- riabilitet9 och paleoklimatologi, bland annat med en rekonstruktion av klimatets utveckling i Skan- dinavien under de senaste 2000 åren.10 Pågående forskning inom geosfärsdynamik syftar till att stärka den redan pågående forsk- ningen om utbytesprocesser mellan Östersjön och atmosfären och omgivande landområden. Inom ramen för denna satsning deltar de svenska forskarna i ﬂera internationella program, bland annat i det regionala forskningsprogrammet om energi- och vattenﬂöden inom och mellan kli- matsystemets komponenter för Östersjön inklu- sive dess tillrinningsområden11. Programmet har pågått sedan 1993 och under den pågående andra fasen (2003-2012) omfattas även klimatvariabili- tet och klimatförändring,vattenresurser (extrema händelser och långsiktiga förändringar), luft- och vattenmiljön, samt utökade kontakter med avnä- mare. En ny aktivitet12 inom programmet är att sammanställa information om klimatutveckling- en och klimatprojektioner för Östersjöregionen från omkring 1800 till 2100. Sammanställning- en omfattar förändringar i hydrologi och ekosys- tem och i vågfrekvens. Formatet och procedurer- na skall efterlikna IPCC för att kunna användas i IPCC:s utvärdering av klimatet.

Sverige deltar i den nordiska satsningen på starka forskningsmiljöer, Nordic Centers of Ex- cellence Programme. Kopplat till svensk kompe- tens inom forskningsområdet kolﬂödesmätningar har en av dessa grupper förlagts till ett svenskt universitet under perioden 2003-200713. Cen- tret skall bidra med ökad kunskap om variationer i biosfären och dess återkoppling till klimatsys- temet utifrån vetskapen att det varje år omsätts stora mängder koldioxid genom växternas upptag och genom utbyte mellan hav och atmosfär.

Förutom dessa samlade satsningar pågår forsk- ning om processer och klimatsystemet i enskilda projekt och inom större program med annat hu- vudsakligt fokus.

9 European and North Atlantic daily to MULtidecadal climATE variability, EMULATE

10Multi-proxy Studies of Climate Anno Domini (MUSCAD)

11Baltic Sea Experiment, BALTEX, se http://w3.gkss.de/baltex/

12Baltic Assessment of Climate Change, BACC

13Nordic Centre for Studies of Ecosystem Carbon Exchange and its interactions with the Climate system, NECC

14The Rossby Centre regional Atmosphere-Ocean model, RCAO

102 15 Global implications of Arctic climate processes and feedbacks, GLIMPSE

8.2.2Modellering och projektioner inklusive generella cirkulationsmodeller

Sedan den tredje nationalrapporten har den regio- nala klimatmodellen14 i Sverige utvecklats vidare så att återkopplingar mellan atmosfär, Östersjön, havsis, hydrologi och insjöar blir bättre beskrivna. Bland annat används resultaten i hydrologiska ef- fektstudier, studier på skog och skogsbruk och i ekosystemsstudier. För närvarande utvecklas mo- delleringssystemet vidare, bl.a. med interaktiva vegetations- och ekosystem,samt mer detaljerade processbeskrivningar av moln och strålning. Även Arktis håller på att inkluderas i den svenska kli- matmodellen. Forskningen pågår delvis inom ett EU-projekt15.

Rossby Center bidrar med forskning och em- pirisk information till ﬂera internationella nät- verk och projekt om klimatmodellering. Resultat kommuniceras till IPCC-processen. Samarbete sker även genom ﬂera EU-projekt16,17,18. Ytterli- gare samarbeten ﬁnns som relaterar till Östersjö- forskningen19 och Arktis20. Ett pilotprojekt med globalmodellering har påbörjats för att ta fram re- gionala klimatscenarier för en viss stabiliserings- nivå avseende halten av växthusgaser i atmosfä- ren. De första resultaten förväntas mot slutet av år 2005.

Vid Rossby Center skapas en ny internetbase- rad karttjänst avsedd för avnämare med behov av klimatscenariekartor och numeriska data för vidare bruk i egna tillämpningar såsom informa- tion, effektstudier och planeringsverktyg. I första hand görs ett antal vanliga klimatvariabler till- gängliga på års- och säsongsbasis, för ett antal perioder mellan 1961 och 2100. Karttjänsten kommer med tiden att utökas och uppdateras. En första version av karttjänsten läggs ut under hösten 2005.

8.2.3Forskning kring effekter av klimat- förändringar

Svensk effektforskning fokuserar på skogen, fjäl- len och Östersjön, effekter på ekosystemen och samhället av ett förändrat klimat.

Forskning inom detta område bedrivs i ensta- ka forskningsprojekt dels fristående och dels som delar av större program med andra fokus. Bland de enstaka nationella forskningsprojekten märks projekt som är inriktade på effekter på den hy- drologiska cykeln (t.ex. gällande vattenförsörj- ning, översvämning, dammsäkerhet, erosion,

16Prediction of Regional scenarios and Uncertainties for Deﬁning EuropeaN Climate change risks and Effects, PRUDENCE

17PRogramme for Integrated Earth System Modelling, PRISM

18ENSEMBLE-based Predictions of Climate Changes and their Impacts

19Global Energy and Water Cycle Experiment, Continental-Scale Experiments, The Baltic Sea Experiment, WCRP/GEWEX CSE BALTEX

20Arctic Regional Climate Modelling Intercomparison Programme och Arctic Ocean Model Intercomparison Programme, WCRP.

släntstabilitet och spridning av föroreningar), på- verkan på biologisk mångfald,växthusgasbalanser i organogena jordar och smältande permafrost.

Inom de internationella programmen som be- skrivits under avsnitten processer och modelle- ring ﬁnns även delprojekt med inriktning mot ef- fekter.Andra internationella program med svensk delﬁnansiering har fokuserat på fysisk infrastruk- tur och samhällets sårbarhet i Östersjöregio-

nen.21,22

Vid Kungliga skogs- och lantbruksakademien arbetar Kommittén för klimatet och skogen med kunskapsläget om hur klimatförändringen kan komma att påverka skogen och skogsbruket i Sverige. Den skall stimulera till tvärvetenskaplig forskning som kan öka kunskaperna om klimatför- ändringars biotiska effekter på skogen samt med skogsnäringen diskutera behov av ändrad inrikt- ning och planering av skogsbruket utifrån olika riskscenarier. Akademien deltar även i Nordiska Ministerrådets Climate and Energy-projekt om klimateffekter på förnybara energislag.

Sverige har ﬂera plattformar för klimatrelaterad forskning om effekter och processer i subarktiska områden.ForskningsstationenTarfala i de svenska fjällen har en lång tradition av mätning och stu- dier av förändringar i glaciärers utbredning och permafrost.Vid Abisko naturvetenskapliga forsk- ningsstation bedrivs ekologisk, geologisk, geo- morfologisk och meteorologisk forskning i det subarktiska området. Bland annat studeras effek- ter på fjällens ekosystem av ökad temperatur och ökad koldioxidhalt i atmosfären.

8.2.4 Socioekonomiska analyser, inklusive analyser av både effekter av klimatför- ändringar och möjlig respons

Sedan 2001 har den klimatrelaterade socioeko- nomiska forskningen i Sverige stärkts genom ett nytt klimatpolitiskt forskningsprogram. Fortsatta satsningar har gjorts inom program om förutsätt- ningar för att bygga miljömässigt hållbara energi- och transportsystem.

Ett forskningsprogram23 som initierades under 2004 omfattar två större forskningsprojekt vilka syftar till att ta fram stöd till beslutsfattare i in- ternationella klimatförhandlingar respektive att utveckla handel med utsläppsrätter som ett kli- matpolitiskt verktyg. Inom ramen för två andra program24,25 bedrivs ett ﬂertal forskningsprojekt med fokus på marknadsbaserade styrmedel, som Kyotoprotokollets ﬂexibla mekanismer och EU:s handelssystem för utsläppsrätter, forskning om

21Sea level change affecting the spatial development in the Baltic Sea region, SEAREG.

22ESPON Hazards-projektet European Spatial Planning Observation Network. Projekt 1.3.1

23Climate Policy Research Programme, CLIPORE

24Internationell klimatpolitik

25Communication, Organisation, Policy instruments, Efﬁciency, COPE

utveckling och utformning av framtida internatio- nella klimatavtal samt om samspelet mellan po- litik, lagar och ekonomi och hur förutsättningar- na för klimatpolitiska åtgärder påverkas av detta. Forskargrupper som har goda förutsättningar att långsiktigt bedriva forskning på det klimatpolitis- ka området har därvid etablerats.

Två program med delvis likartad inriktning26,27 syftar till att bidra med mångsidig kunskap om energisystemets funktion och förutsättningarna för att bygga miljömässigt uthålliga energisystem. Inom programmen analyseras energisystem inte enbart utgående från tekniska och ekonomiska faktorer utan även med hänsyn till institutionel- la faktorer och energisystemens sociala funktion. Exempel på prioriterade forskningsområden är förändringsmekanismer, styrmedel, utveckling av metodik för framtagning av prognoser och stu- dier om energipolitikens förutsättningar. Flera av forskningsprojekten inom programmen har di- rekta kopplingar till klimatfrågan.

Inom ett program som har fokus på hushål- lens elanvändning och människans användning av tekniken bedrivs forskningen av mångvetenskap- liga forskargrupper inom teknik- och beteende- vetenskap.

På transportområdet ﬁnns programsatsningar kring de kollektiva transporterna i glest befolkade områden samt utveckling mot ökad kvalitet och effektivitet inom kollektivtraﬁkssystemet. Dess- utom genomförs en särskild satsning på forskning relaterad till transportsektorns energianvändning. Inom detta område pågick 26 projekt vid utgång- en av 2004. Sedan 2002 ﬁnns en forskarskola med inriktning mot klimatpåverkan kopplat till transporter.28

8.2.5Forskning och utveckling om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser och

för anpassning till ett förändrat klimat

Sedan den tredje nationalrapporten har en stör- re satsning på pilotanläggningar för framställning av klimatneutrala biodrivmedel påbörjats. Inom forskning om solceller och produktion av vätgas med hjälp av artiﬁciell fotosyntes har väsentliga bidrag kommit från den svenska forskningen. Be- slut om att bygga en pilotanläggning för koldiox- idavskiljning har tagits av det statliga svenska en- ergibolaget Vattenfall AB.

Ett program för utveckling av ett ekologiskt och ekonomiskt långsiktigt hållbart energi- system utgör, med avseende på omfattningen, det dominerande inslaget inom svensk klimat-

26Allmänna energisystemstudier, AES

27Program Energisystem

28Göteborgs Miljövetenskapliga centrum, GMV.

8. Forskning och systematisk observation	103

relaterad forskning. Programmets inriktning styrs av två övergripande mål: (i) att bygga upp sådan vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna, in- stituten, myndigheterna och i näringslivet som behövs för att genom tillämpning av ny teknik och nya tjänster möjliggöra en omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem i Sverige, samt (ii) att utveckla teknik och tjänster som genom svenskt näringsliv kan kommersialiseras och därmed bidra till energisystemets omställ- ning och utveckling såväl i Sverige som på andra marknader. Inom ramen för programmet ﬁnan- sieras fem kompetenscentra och ett femtiotal forsknings- och utvecklingsprogram inom olika vetenskapliga områden. Programmet, som delas in i temaområden, innebär en långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik.

Inom bränslebaserade energisystem studeras frågor om uthållig energiproduktion med huvud- sakligen biobränslen. Frågor kring kolsänkor och skogens kolbalanser studeras vilket väntas ge un- derlag för strategier för att öka upptaget av kol- dioxid i sänkor inom skogssektorn. Åtgärder som berör åtagandena i Kyotoprotokollet uppmärk- sammas särskilt.Inom värme- och kraftvärmeom- rådet utvecklas kunskap för att effektivisera eta- blerade tekniker och för att introducera nya mil- jövänligare och effektivare tekniker och system, t.ex. för produktion, lagring, hantering och an- vändning av vätgas. Till transporter hör forskning och utveckling om biodrivmedel, förbrännings- motorer och elektriska drivsystem.

Till området elproduktion och kraftöverfö- ring hör forskning kring de förnybara energi- slagen vindkraft, solel, vågkraft samt utveckling och förnyelse av vattenkraft. Ett av syftena med vindkraftsforskningen är att uppnå en kostnads- effektiv anslutning till elnätet med bibehållen säkerhet och elkvalitet. Forskningen om solcel- ler inriktas på s.k. tunnﬁlmsolceller och nano- strukturerade solceller samt integrering, mon- tering och anpassning i byggnader. Forskningen inom kraftsystem är inriktad på att skapa ett säkert och effektivt system anpassat för de nya tekniker och produktionssätt som förväntas in- troduceras i allt högre utsträckning. Inom om- rådet industri prioriteras utveckling för effekti- vare energiutnyttjande, särskilt för energikrävan- de processteg inom pappers- och massaindustrin samt stålindustrin. Inom området bebyggelse riktas insatser mot en rad olika områden såsom

104 8. Forskning och systematisk observation

effektiviserad energianvändning, småskalig för- bränning av biobränslen, fjärrvärme och fjärr- kyla, värmepumpar och solvärme.

Tre större satsningar på pilotanläggningar för produktion av biodrivmedel och/eller el base- rat på skogsråvara har initierats inom ramen för programmet. Dessa satsningar, som omfattar hela kedjan från forskning till demonstration, byggs kring en anläggning för etanoltillverkning, en an- läggning för svartlutförgasning samt vidareutveck- ling av en anläggning för förgasning av biomassa. Svenska staten har skrivit ett avtal om fordons- forskning29 med fordonsindustrin. Inom ett del- program, som har som mål att genom forskning och utveckling få fram mer miljöanpassad for- donsteknik, har ca 100 projekt startat för pro- gramperioden 2000-2005.

Det statligt ägda energiföretaget Vattenfall AB startade 2001 ett FoU-projekt om avskiljning och lagring av koldioxid från koleldade anläggningar. Vattenfall har beslutat att bygga en pilotanlägg- ning för ett kolkraftverk med koldioxidavskilj- ning i anslutning till ett beﬁntligt kolkraftverk i Tyskland. Pilotanläggningen beräknas vara drift- klar under 2008 och investeringen beräknas till cirka 370 miljoner kronor.Vattenfall deltar i ﬂera EU-projekt om avskiljning och geologisk lagring av koldioxid från fossilbränsleanvändning. Ett av projekten30 leds av Vattenfall.

Ett omfattande syntesprojekt31 har genomförts med målet att med systemsyn och ett interna- tionellt perspektiv skapa insikt och visioner om utvecklingen i Sverige på energiområdet. I arbe- tet engagerades ett stort antal representanter för forsknings-, näringslivs- och myndighetssfärer- na. Projektet har redovisats i ett antal rapporter. Energisystemets klimatpåverkan har varit en viktig parameter i projektets analyser.

8.3Systematisk observation

För att förstå och följa pågående klimatutveckling krävs ett brett spektrum av långsiktiga observa- tioner. Det är också väsentligt att mäta och följa förändringar i ekosystem, mark, vatten och olika funktioner i samhället för att kunna analysera ef- fekter av klimatförändringar i relation till andra förändringar.

För detta ﬁnns ett stort antal nationella och in- ternationella nätverk för övervakning.Vissa är of- ﬁciella medan andra fortfarande ﬁnns som proto- typer eller i forskningsstadier. I Sverige ﬁnns över-

29Programrådet för FordonsForskning, PFF.

30Enhanced Capture of CO2, ENCAP

31Energiframsyn Sverige i Europa, IVA.

vakningssystem som har stor potential att bidra till en mer systematisk och sammanhängande in- formation om förändringar i landbaserade system

– ett område där bristerna idag är särskilt stora, även i Norden.

Klimatkonventionen har uppmanat till förbätt- rat stöd till Global Climate Observing System, GCOS. En detaljerad redovisning av Sveriges sys- tematiska klimatobservationer lämnas i en sär- skild rapport.32

I denna nationalrapport redovisas endast nya aktiviteter som startat sedan den förra national- rapporten. För information om pågående, lång- siktiga observationer hänvisas till Sveriges tredje nationalrapport eller den mer detaljerade rap- porten till UNFCCC om det svenska bidraget till GCOS.

8.3.1Nya svenska aktiviteter som bidrar till Global Climate Observing Systems

Genom SMHI och vissa samverkande myndighe- ter33 bidrar Sverige till GCOS med långsiktiga ob- servationer och mätningar av temperatur, neder- börd, våghöjd, isläggning, glaciärvariationer m.m. För observationer med global, regional och natio- nell täckning krävs också mätning från satellitba- serade system. Sverige bidrar här i ett ﬂertal inter- nationella program. Sverige deltar aktivt i ”Imple- mentation Plan for the Global Observing System for Climate in Support of the UNFCCC”.

Atmosfärisk övervakning

SMHI bidrar med atmosfäriska data till WMO:s World Weather Watch (WWW) vilka rapporteras vidare till GCOS. Nya datakällor har successivt utvecklats och Sverige bidrar bland annat med data om vind och temperatur på olika nivåer som civilﬂyget (SAS) inhämtar från sina nationella och internationella rutter. Vidare ger väderradar bidrag med vindinformation och nederbörd. Med hjälp av ny teknik kan man ur GPS-systemets satelliter extrahera detaljerad information om fuktighet i atmosfären.

Övervakning av havet

Sverige deltar aktivt i Global Operational Oce- anographic System, GOOS34, som är en del av GCOS. SMHI är värd för det europeiska Euro- GOOS-sekretariatet35, och deltar bl.a. på euro- peisk skala för att öka åtkomst av data och för förbättring av mätverksamhet, speciellt i kust-

32Report to the UNFCCC regarding Sweden’s participation in Global Climate Observing System (GCOS) and on Systematic Observation in Sweden 2005.

33Försvarsmakten, Vägverket, Luftfartsverket och Fiskeriverket

34http://ioc.unesco.org/goos/. Sverige deltar i JCOMM, GLOSS, EuroGOOS, NOOS, BOOS,

35http://www.eurogoos.org/

zoner. Liknande aktiviteter sker i Östersjön där bl.a. Baltic Operational Oceanographic System, BOOS36, står för samordning och där nya bojar lagts ut av Sverige. SMHI samarbetar också inom det europeiska nätverket EUMETNET, för en ut- veckling och optimering av moderna integrera- de observationssystem. I detta arbete ingår mät- ningar över och från ytan av Nordatlanten. Dessa är viktiga bidrag till GCOS och till havsövervak- ningen.

Övervakning av land

SMHI har under perioden utökat rapporteringen till Global Terrestrial Observing System, GTOS/ Global Runoff Data Center (GRDC) av vatten- föringsdata från 25 stationer till 38.

Sveriges bidrag till satellitdata för klimatövervakning

Fjärranalys från satellit har utvecklats mycket starkt under det senaste årtiondet och är i dag lika viktigt som den markbaserade klimatöver- vakningen. Sverige bidrar, genom SMHI med ut- veckling av satellitprodukter för klimatövervak- ning på olika skalor, i kalibreringsarbetet av en ny geostationär satellitgeneration som togs i bruk 2004. Vidare bidrar Rymdstyrelsen i satellitpro- grammet EUMETSAT, bl.a. genom bidrag med den svenska satelliten Odin, som levererat data till atmosfärsforskningen.

ESA – GMES – GEOSS

Sverige deltar också genom Rymdstyrelsen i ESA i det frivilliga jordobservationsprogrammet. Rymdstyrelsen medverkar till utvecklingen av nya generationer av meteorologisatelliter och an- dra fjärranalyssatelliter för studier av jorden och dess klimatsystem. Forskningssatelliter, bl.a. mil- jösatelliten ENVISAT har bidragit och kommer att bidra ytterligare till förståelsen av klimatet. ENVISAT är idag en del av WMO:s WWW.

Sverige bidrar till utvecklingen av fjärranalys- baserade tjänster inom Global monitoring for En- vironment and Security, GMES37, vilket är EU:s bidrag till GEOSS. Därmed bidrar Sverige även till det internationella övervakningssystemet som efterfrågas för klimatarbetet i Klimatförhandling- arna. Inom ramen för ett nationellt fjärranalys- program ﬁnansierar Rymdstyrelsen också forsk- ning inom fjärranalys, bl.a. inom klimatområdet. Nationellt ﬁnns två institut som bedriver forsk- ning och utveckling inom rymdteknologi38.

36http://www.boos.org/

37www.gmes.info

38Rymdinstitutet, Kiruna och Onsala rymdlaboratorium, Göteborg.

8. Forskning och systematisk observation	105

8.3.2Svenska övervakningsprogram och forskarnätverk som inte rapporteras

till GCOS/GTOS

Data och mätningar inom den svenska miljööver- vakningen kan bidra till uppföljning av klimatef- fekter regionalt, vilket utgör ett viktigt inspel till den globala förståelsen av klimatproblemet. Den svenska övervakningen av terrestra system som kan vara av särskilt intresse regionalt omfattar t.ex. marktyp, markanvändning, vegetationstyp, biomassa och grundvatten.

Övervakning av biomassa och markanvändning från satellit

Nationell Inventering av Landskapet i Sverige, NILS, är ett nytt (2003-) program inom Natur- vårdsverkets nationella miljöövervakning. Det primära syftet är att övervaka förutsättningarna för biologisk mångfald i ett landskapsperspektiv. I NILS ingår övervakning av bl.a. vegetation i ett nät av fasta provytor över alla slags marktyper.Ett utvecklingsprojekt för satellitbaserad övervak- ning av vegetationsförändringar i våtmarker ge- nomfördes 2003-2004. Projektet beräknas kunna leda till start av operativ satellitbaserad övervak- ning av våtmarker 2005.

I fjällvärlden är syftet att följa effekter av bl.a. klimatförändringar. Fjällbjörkskogen och zoner- na där ovanför ingår, vilket innebär att träd- och skogsgränsens förskjutning kan följas.

Övervakning av förändring i kolbalans

Klimatrelaterad miljöövervakning sker även via Riksinventeringen för Skog, RIS, som omfattar Riksskogstaxeringen, RIS-RT, och Markinvente- ringen,RIS-MI.Dessa övervakningsprogram är vik- tiga för att följa förändringar i skog och mark, som kan påverka den mängd kol som binds in i vegeta- tionen. Riksskogstaxeringen är en del av Sveriges ofﬁciella statistik och data ﬁnns från 1923.Invente- ringen omfattar mer än 10 000 provytor som varje år besöks och inventeras under barmarksäsongen. Fjärranalys har på senare år påtagligt bidragit till Riksskogstaxeringens kvalitet och ﬁnskalighet.

Andra nationella övervakningssystem

Ytterligare databaser med terrestra data som har en potential för klimatarbetet genom klimatforsk- ning och klimatövervakning ﬁnns vid Lantmäte- riet, SLU, SLU Miljödata (sötvatten, kust och hav), Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, (grundvatten) och SMHI m.ﬂ.39

Forskarnätverk

Forskning vid olika forskningsstationer pågår mer eller mindre kontinuerligt och resultaten kan där- för ge väsentligt bidrag som komplement till na- tionell övervakning. Sverige deltar och samordnar circum-arktiska nätverk. SCANNET40 omfattar interaktionen mellan människa och markanvänd- ning, arters utbredning och fenologi, variationer i biodiversitet samt tillhandahållande av data och klimatscenarier.CEON41 ska stärka övervaknings- kapaciteten på höga latituder genom att göra data tillgängliga. Båda dessa har spelat stor roll i arbe- tet med ACIA-rapporten.

39 http://www.naturvardsverket.se/dokument/mo/overvak.htm	40	Scandinavian North European Network of Terrestrial Field Bases
	41	Circumarctic Environmental Observatories Network

106 8. Forskning och systematisk observation

Referenser

FORMAS rapport till Regeringen 2002-07-04

FORMAS fördjupningsstudie och förslag på Na- tionellt Program för Klimatforskning. Lämnat till Regeringen 2003-07-25

Regeringens proposition 2004/05:80. Forskning för ett bättre liv.

Regeringens proposition. 2004/05:1. Budgetpro- positionen för 2005.

Underlag om beviljade anslag under perioden från forskningsﬁnansiärerna

8. Forskning och systematisk observation	107

9Utbildning och information

9.1Allmänhetens kunskap

Växthuseffekten är ett välkänt begrepp för svens- ka folket och kunskaperna om denna har ökat. Den stora kunskapsvinsten skedde mellan 2002 och 2003, då Naturvårdsverket på regeringens uppdrag1, och som ett led i Sveriges klimatstrate- gi, bedrev en klimatinformationskampanj2. Drygt nio av tio personer kan spontant svara på vad som orsakar växthuseffekten och de ﬂesta har också en riktig bild av växthuseffektens orsaker. Fossila bränslen anges korrekt som den viktigaste orsa- ken till den accelererande växthuseffekten.

Mer än varannan svensk tror att Sverige påver- kas av en ökande växthuseffekt redan idag, och en klar majoritet anser det också troligt att det blir vanligare med översvämningar och stormar samt att vi får ett varmare klimat i framtiden.

Attityden till att själv agera för att bromsa växt- huseffekten har blivit mer positiv. Det ﬁnns också en vilja att acceptera förslag till att begränsa växt- huseffekten,såväl statlig styrning som frivilliga åta- ganden. Svårast att acceptera för allmänheten är högre drivmedelsskatter och att köra mindre bil.

9.2Massmedias syn på klimatfrågan

Två medieanalyser3,4 har genomförts under perio- den 2000 till 2003 som visar att:

•Debatten kring klimatförändringarnas existens har tonats ner. Mediebilden har skiftat från ett ifrågasättande till ett konstaterande att det på- går en klimatförändring. Klimatfrågan är känd, väletablerad och behöver inte deﬁnieras enligt medierna.

1 Naturvårdsverket. Regleringsbrev för budgetåret 2002

2 Naturvårdsverket, rapport 5365

3 Naturvårdsverket 2002, Medieanalys

4 Prime Public relations

•Fokus har ökat på vad privatpersoner och hus- håll själva kan göra för att minska växthusef- fekten. Medierna berörde tidigare knappast detta tema.

•Regionala och lokala klimatåtgärder med gott resultat beskrivs. Såväl ekonomiska investe- ringar i ny teknik som lokala klimatföreläsning- ar rapporteras oftast tillsammans med fakta om växthuseffekten.

9.3Policy för utbildning och information

till allmänheten

Enligt det klimatpolitiska beslutet från år 2002 gäller att en aktiv klimatpolitik ska föras som in- tegreras i hela samhället. En viktig åtgärd i sam- manhanget är informationsspridning, för att ska- pa förståelse för de förändringar av styrmedel som erfordras på kort och på lång sikt och för att öka allmänhetens och företagens kunskaper om vad som kan göras på individuell nivå.

I klimatstrategin betonas även vikten av att ta tillvara det lokala engagemanget i kommunerna, om den positiva utvecklingen som skett på miljö- området ska kunna fortsätta.Att aktivera och sti- mulera kommunernas miljöarbete är ett viktigt komplement till de nationella styrmedlen. Därför har regeringen sedan 1998 givit stöd till s.k.lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet och sedan 2002 till lokala åtgärdsprogram som mins- kar utsläppen av växthusgaser i Sverige. Många åtgärder inom de lokala investeringsprogram- men innehåller folkbildnings- och informations- insatser.

108 9. Utbildning och information

9.4Utbildning

Grundläggande utbildning

Arbetet för hållbar utveckling i svenska skolor för grundläggande utbildning växer kontinuerligt. Arbetet täcker hela miljöområdet och har som uttalat syfte att påverka vars och ens förståelse för behovet av en god miljö och hur enskildas hand- lingar kan bidra till en sådan. Klimatfrågan ingår som en del i det arbetet5.

Regeringen inrättade 1999 Utmärkelsen Miljö- skola6. Skolverket ﬁck i uppdrag att ansvara för utmärkelsen. Syftet är att stimulera undervis- ningen om ekologisk hållbarhet i förskola, grund- skola och vuxenutbildning och att eleverna ska vara delaktiga i hela processen. År 2003 tog Myn- digheten för skolutveckling över och från febru- ari 2005 har en ny utmärkelse ”skola för hållbar utveckling”7 ersatt utmärkelsen miljöskola. Fokus här ligger på det pedagogiska arbetet kring håll- bar utveckling, inklusive den ekonomiska och so- ciala dimensionen. Majoriteten av gymnasiesko- lorna har fördjupad undervisning om klimatfrå- gan, medan cirka hälften av högstadieskolorna tar upp klimatfrågorna på ett mer övergripande sätt.

Högre utbildning

För högskolor och universitet ﬁnns inte motsva- rande krav på generella miljökunskaper för stu- derande som i grundskolans läroplaner. Hos mer- parten av universitet och högskolor ingår dock miljöfrågor, inklusive klimatfrågan, i undervis- ningen.

Nätverket Svenska Ekodemiker är en landsom- fattande svensk studentorganisation som startade 1994. Idag ﬁnns cirka fyrtio medlemsföreningar vid svenska universitet och högskolor och en na- tionell styrelse8. Det mesta arbetet sker i fören- ingarna med stöd av styrelsen, som också driver egna projekt och arbetar på ett nationellt plan med kärnfrågan att integrera hållbarhetsperspek- tiv i all högre utbildning. År 2001 bedrev nätver- ket en klimatkampanj och 2002 producerade de, tillsammans med andra miljöorganisationer ett studiematerial om klimatfrågan ”Klimatfrågan

– bakom alla vackra ord”9. Främsta målgrupp var universitet och högskolor. Idag har de ﬂesta uni- versitet och högskolor utbildningsprogram med inriktning på hållbar utveckling.

Energi i Skolan är ett tvåårigt projekt som star- tade år 2003 och inriktas mot elever i årskurs 7- 9. I projektet studeras olika modeller för att nå ut med kunskap om energi till eleverna. Projek-

5 SOU 2004:104

6 SKOLFS 1998:25

7 SKOLFS 2002:5

8 www.svenskaekodemiker.se

9 Svenska Ekodemiker, m.ﬂ. 2002

tet drivs i samarbete mellan Svensk Fjärrvärme, Energimyndigheten, Svenska Petroleuminstitu- tet, Svenska Gasföreningen och Svenska Bioen- ergiföreningen10.

9.5Offentliga informationskampanjer

Information ingår som en del i Sveriges klimat- strategi och ﬂera offentliga informationskampan- jer har genomförts den senaste fyraårsperioden.

Klimatkampanjen

Naturvårdsverket drev, som nämnts, under år 2002/2003 en informationssatsning för att öka svenska folkets kunskap om växthuseffektens or- sak och verkan, förändra attityderna till individu- ella insatser och öka acceptansen för de samhälls- omställningar som blir nödvändiga för en hållbar utveckling. Kampanjen omfattade totalt 60 mil- joner kronor och genomfördes i samarbete med Konsumentverket, Vägverket, Energimyndighe- ten och Svenska Kommunförbundet. Samman- lagt deltog över 100 aktörer inom myndigheter, kommuner, frivilligorganisationer och näringsliv i kampanjens aktiviteter.

En masskommunikationskampanj på temat ”Något konstigt håller på att hända med vädret” genomfördes från december 2002 till april 2003 för att få allmänheten att uppmärksamma ämnet växthuseffekten. Kampanjen omfattade annonse- ring i TV, på stortavlor och i dagspress samt PR- aktiviteter. En särskild webbsida lanserades för fördjupning i klimatfrågan.En folder om växthus- effekten översattes till engelska och de fem störs- ta invandrarspråken i Sverige. Foldern lades på särskild webbplats och annonser på samtliga fem språk publicerades i tidningar i storstadsregioner- na för att leda läsarna till webbplatsen. Filmen ”Korallernas värld” om hur havens uppvärmning bidrar till att korallerna dör visades i storformat på Naturhistoriska Riksmuseet En bildserie om växthuseffekten inledde varje ﬁlmvisning.

Under sommaren 2003 drev Naturvårdsverket en kampanj om sparsam körning11 med många inblandade parter. Man erbjöd bilister runt om i Sverige mätning av däcktrycket och informera- de om att rätt däcktryck minskar bränsleförbruk- ningen och därmed utsläppen av koldioxid sam- tidigt som man spar pengar. För lågt tryck kan öka bränsleförbrukningen med 5 %. Kampanjen upprepades år 2004, denna gång gjordes en stor

10www.stem.se/energikunskap

11Kampanjen genomfördes i samarbete med Konsumentverket, Vägverket, Studieförbundet Vuxenskolan, Bilprovningen, Däckbranschens Informationsråd, Sveriges Traﬁkskolor/Eco Driving International, Petroleumhandelns Riksförbund, Statoil, OKQ8, Norsk Hydro, Preem, Stockholms stad, Göteborg, Malmö och 20 andra svenska kommuner.

9. Utbildning och information	109

satsning på skräddarsydda faktamaterial till mass- media och kommuninvånarna om hur mycket bränsle som kan sparas genom eco-driving och rätt däcktryck. Resultaten visade att mer än hälf- ten av bilarna i Sverige kör omkring med för lågt lufttryck i däcken vilket kostar landets bilister 1,2 miljarder kronor i onödig bränsleförbrukning och 270 000 ton extra i koldioxidutsläpp. 90 procent av dem som uppmärksammat kampanjen hade förstått budskapet.Att budskapet var positivt och lättbegripligt, att insatserna för individen är mått- liga och att det ﬁnns ekonomiska och/eller känslo- mässiga fördelar är viktiga framgångsfaktorer.

Under Världsmiljödagen den 5 juni och i kam- panjen ”I stan utan min bil” den 22 september 2003 informerade Naturvårdsverket om växthus- effekten genom att belöna klimatvänligt beteen- de. Aktiviteten resulterade i 50 000 personliga möten på drygt 50 orter.

Två av Sveriges mest kända meteorologer anli- tades för att informera om växthuseffekten och att något konstigt håller på att hända med vädret. På ett trettiotal orter bjöds allmänhet och journa- lister in till föredrag. Syftet var att växthuseffek- ten skulle diskuteras också i lokala media.

Slutsatser från kampanjen

Klimatkampanjens framgångar bygger på två vik- tiga faktorer; dels bred samverkan, dels ett inte- grerat angreppssätt på kommunikationen utifrån en nationell plattform. Kampanjen byggdes upp av en mix av nationella och lokala aktiviteter, där den nationella insatsen lyfte fram klimatfrågan på samhällsagendan och de lokala insatserna ska- pade närhet till individen. Klimatkampanjen har lett till fördjupat och förbättrat samarbete. Det ﬁnns nu mycket bra förutsättningar till ett för- nyat och förstärkt samarbete om informationsfrå- gor, främst mellan myndigheter men också mel- lan dessa, kommuner och andra aktörer.

Ökad kunskap hos företagen och ökade inci- tament för engagemang i klimatfrågan är viktigt. Om ﬂer företag på ett tydligare sätt engagerar sig i och dessutom kommunicerar klimatfrågan kommer det att påverka både allmänhet och nä- ringsliv.

Årliga utvärderingar av hur informationsarbe- tet fungerat visar att människor idag förväntar sig information och är vana vid att söka information, främst via internet. Dock nås den bästa effekten om man kombinerar webbinformation med att möta människor direkt, till exempel via konfe- renser och seminarier.

Andra informationssatsningar

Klimat.nu var ett nätverk av frivilligorganisatio- ner, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Kyrkan, Svenska Röda Korset, Svenska FN-för- bundet, ABF, Studiefrämjandet, Sensus och Stu- dieförbundet Vuxenskolan som mellan år 2001 och 2002 genomförde en stor klimatinforma- tionssatsning.

BLICC Sverige (Business Leaders Initiative on Climate Change)12 är en del av det internationel- la klimatnätverket Respect BLICC, som startade i samband med EU:s toppmöte i Göteborg år 200l. BLICC Sverige innefattar stora svenska företag som arbetar för att minska sina utsläpp av växt- husgaser. En väsentlig grund för arbetet är att be- räkna och rapportera företagens koldioxidutsläpp

– ett gemensamt beräkningsverktyg ”Greenhouse Gas Protocol” säkerställer kvalitet och öppenhet.

Lokala investeringsprogram

Sveriges kommuner ﬁck med början år 1998 stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk håll- barhet och sedan år 2002 ges bidrag till lokala klimatinvesterings-program som minskar utsläp- pen av växthusgaser i Sverige. De statliga bidra- gen står för en mindre del av investeringen, de bi- dragssökande står för merparten.Programmen tas fram i samverkan med näringsliv, organisationer och andra aktörer i kommunerna. För att få bi- drag till klimatinvesteringsprogram ﬁnns krav på att programmen ska innehålla folkbildnings- och informationsinsatser om växthuseffekten. Detta för att medverkan och engagemang från allmän- het och brukare visat sig ge större framgång och bättre miljöeffekter i projekten, samtidigt som kunskaper och erfarenheter från programmen sprids.

Kampanjen ”Värme i villan”

Hösten 2002 startade kampanjen ”värme i vil- lan”13, som drevs i samarbete mellan Energimyn- digheten, Föreningen Sveriges Regionala Energi- kontor, de kommunala energirådgivarna,VVS-In- stallatörerna och Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund. Ägare till småhus och mindre fast- igheter informerades om alternativa uppvärm- ningssystem för att minska beroendet av olja och el. Under fyra månader turnerade kampanjen till ett hundratal orter och lockade 30 000 besökare. Totalt deltog cirka 320 utställare. En enkätunder- sökning visade att de ﬂesta besökare var småhusä- gare som ville hitta mer ekonomiskt fördelaktiga uppvärmningsalternativ.

12BLICC, www.respecteurope.com

13www.stem.se/värme i villan

110 9. Utbildning och information

Uthållig kommun

Uthållig kommun är ett femårigt program som Energimyndigheten startade år 2003. Syftet är att utforma lokala energiåtgärder så att de bi- drar till en uthållig lokal tillväxt, med hänsyn till ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter. Fem kommuner, som skiljer sig mycket åt ifrå- ga om geograﬁskt läge, yta, invånarantal och nä- ringslivsstruktur deltar. Energimyndighetens roll är att utveckla och sprida kunskaper, bland annat om kommunala samverkansprocesser. Program- met följs och utvärderas kontinuerligt av tre olika forskarlag från universitet och högskola.

9.6Informationscentra

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket (NV) är regeringens centra- la miljömyndighet. NV:s roll är pådrivande och samlande i arbetet för ett stärkt och breddat mil- jöansvar i samhället. NV ska framför allt stödja andra aktörer i deras miljöarbete genom att ut- veckla och förmedla kunskap, formulera krav och ambitionsnivåer samt följa upp och utvärdera.

På Naturvårdsverkets webbplats www.natur- vardsverket.se/klimat ﬁnns fakta och information om klimatförändringar, klimatarbetet och forsk- ning inom området. På den elektroniska bokhan- deln ﬁnns publikationer om klimatproblemet som:

•studiepaket för gymnasiet ”Tänk dig vädret om 25 år” med tillhörande video. Fokus på klimat- förändringen. Faktahäfte, 2001.

•Klara fakta om klimatförändringen, 2002.

•Om klimatförändringen – OH-paket (OH bil- der, faktahäfte, pratmanus), 2002.

•En varmare värld, Monitor 18, 2003.

•När löftena ska infrias – klimatpolitik i hetluf- ten, 2003.

Naturvårdsverket har även Sveriges specialbibli- otek för information kring den yttre miljön, in- klusive klimat. En webbportal om utsläppsrätter www.utslappshandel.se drivs tillsammans med Energimyndigheten.

Energimyndigheten

Energimyndigheten är landets centrala myndig- het för energifrågor. I den senaste energiproposi- tionen ”Samverkan för en trygg, effektiv och mil- jövänlig energiförsörjning” (2002) läggs ökad vikt vid information och utbildning. Därför satsar En-

ergimyndigheten på information som bidrar till kunskap om energisystemets inverkan på klima- tet och till att minska energianvändningen.

Myndigheten har ett antal fasta kommunika- tionskanaler. Webbplatsen www.stem.se är vikti- gast. Sedan år 2002 ﬁnns webbplatsen Energifak- ta,som bland annat vänder sig till lärare och skole- lever. Andra kanaler är tidskriften Energivärlden, en årlig konferens (Energitinget) med drygt tusen deltagare och ett antal publikationer om energi och dess miljöpåverkan. Broschyrer kring olika aspekter av klimatarbetet ges ut, bland annat om svensk klimatforskning ”Swedish Climate Policy Research Programmes”, vilken stöds av en webb- sida med länkar till alla forskningsprogrammen (www.sweclipp.se). Information om energian- vändning och förnybara energikällor till energi- konsumenter ges i huvudsak ut som trycksaker och publiceras på webbplatsen. Några större in- formationsprojekt har också genomförts.

För att öka kunskaperna om och stimulera in- tresset för ekonomiskt och miljömässigt motive- rade energieffektiviseringar bland allmänheten och vissa andra grupper har en struktur med sam- arbete mellan aktörer på nationell, regional och lokal nivå etablerats. Under perioden 2003-2007 avsätter staten 540 miljoner kr för att ﬁnansiera den kommunala energirådgivningen. Ytterligare 135 miljoner kronor går till information, prov- ning och utbildning på lokal och regional nivå. År 2003 fanns för första gången kommunal ener- girådgivning i alla landets 290 kommuner. Om- kring hälften av kommunerna har skjutit till extra pengar utöver det statliga bidraget för att mark- nadsföra den kommunala energirådgivningen. Kontinuerligt bidrag till energirådgivning har delats ut sedan år 1998.

Konsumentverket

Konsumentverket (KOV) är Sveriges centrala förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor, med huvudansvar att genomföra den statliga konsu- mentpolitiken. Ett övergripande mål är att med- verka i utvecklingen av konsumtionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. KOV ser till att konsumenterna har tillgång till god information. I de ﬂesta kommuner ﬁnns särskilda konsument- vägledare som utbildas av KOV. Under år 2003 och 2004 utbildades dessa i energibesparing och energimärkning.

KOV har på regeringens uppdrag utvecklat en webbplats med konsument- och miljöinforma-

9. Utbildning och information	111

tion, exempelvis utbud av miljöanpassade kon- sumentprodukter och vägledning om hur man genom sitt eget agerande och användning av produkter kan minska miljöbelastningen. Webb- platsens information under 2001-2004 som haft störst klimatfokus är:

•information om småhusuppvärmning och en energikalkyl som beräknar kostnader för inves- teringar som minskar energibehoven i småhus och samtidigt ger information om hur inves- teringen påverkar miljön med avseende på ut- släpp av växthusgaser (http://www.energi.kon- sumentverket.se),

•en köpguide med information om miljö och energianvändning för tio produktgrupper, där- ibland el, gräsklippare och vitvaror (http:// www.kopguiden.konsumentverket.se),

•en miljömätare som lättfattligt visar en persons miljöpåverkan,där man kan uppskatta vad ett för- ändrat beteende betyder för energianvändningen (http://www.miljomataren.konsumentverket.se),

•information om bilar med låg bränsleförbruk- ning och därmed låga koldioxidutsläpp samt tips på hur man kan minska bränsleförbruk- ningen och annan miljöpåverkan från bilen (http://www.bilar.konsumentverket.se),

•information om mat som ger lägre klimatpå- verkan samt enkla sätt att snåla med el i köket (http://www.mat.konsumentverket.se).

Bland övriga klimatinformationsinsatser mot all- mänheten 2001-2004 kan nämnas KOV:s årliga broschyr ”Bilar, bränsleförbrukning och vår mil- jö” med tips för dem som ska köpa ny bil och vill spara pengar och miljö. Ett 20-tal artiklar, ett ﬂer- tal notiser och webbnotiser om klimatfrågan och produkters klimatpåverkan har publicerats i tid- skriften Råd & Rön och på http://www.radron.se.

Naturhistoriska riksmuseet

Museet är ett kunskapscentrum och levande mö- tesplats för allmänhet och experter intresserade av natur och miljö. I september 2004 öppnade en stor utställning ”Uppdrag: klimat” som ska pågå tre till fem år. Syftet är att ge grundläggande kun- skap om klimatfrågor och skapa ett aktivt intresse hos allmänheten för att kunna delta i samhällsde- batten. Nyckelord är delaktighet, kreativitet och framtidstro. I utställningen varvas fakta med upp- levelser och alternativa lösningar på vad besöka- ren kan göra själv för att bidra till att minska kli- matpåverkan. Under oktober till december 2004 hade utställningen ca 75 000 besökare14.

14 www.nrm.se

Institutet för ekologisk hållbarhet

Institutet för ekologisk hållbarhet (IEH) startade 1999 som en egen myndighet under Miljödepar- tementet. Från 2005 heter organisationen Håll- barhetsrådet. IEH:s syfte var att stödja det lokala arbetet för ekologisk hållbarhet. Uppdraget har varit kopplat till de lokala investeringsprogram- men (LIP), där institutet har informerat om er- farenheter från LIP, goda exempel och stöd till kommuner som ansökt om medel till Klimatin- vesteringsprogram (Klimp). Stödet till kommu- nerna har skett via webbinformation, nätverk, skrifter och möten med dem som ansökt. Insti- tutet har arrangerat ﬂera regionala konferenser i samarbete med Naturvårdsverket och länsstyrel- serna. IEH har också, tillsammans med Vägver- ket, gjort en informationsbroschyr15 om ekolo- giskt hållbara transporter.

Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut

Rossby Centre (RC), forskningsenhet vid Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) som utvecklar klimatmodeller, beräknar och be- skriver den framtida klimatutvecklingen har också enomfattandeinformationsverksamhetomklimat, klimatförändringar och konsekvenser av dessa. In- formationen styrs av behov från samhällets aktö- rer, vilket inbegriper de ﬂesta instanser (univer- sitet, myndigheter, företag och organisationer). Kommunikation bedrivs via publikationer (både vetenskapliga och mer populära skrifter), webbsi- dor, nyhetsbrev, föreläsningar, mediekontakter och direktkontakt via e-post och telefon. Under åren 2002-2004 föreläste någon från centret tre gång- er per vecka. På webbplatsen www.smhi.se ﬁnns material (kartor) om klimatscenarier att ladda ner och en cd-skiva med data ﬁnns tillgänglig..

Övriga informationscentra

Det ﬁnns en rad andra informationscentr där kli- matfrågan kommuniceras. Många av Sveriges kommuner men även andra aktörer har informa- tion på sina webbsidor eller förmedlar den i andra former.

9.7Allmänhetens och intresse-

organisationers engagemang

SNF

Svenska Naturskyddsföreningens (SNF) arbete med klimatfrågan är främst inriktat mot politisk påverkan, opinionsbildning och att driva på för

15 Vägverket 2003.

112 9. Utbildning och information

att få en starkare konsumentmakt. Ett skolmate- rial om klimat och traﬁk (Klimatresan) har tagits fram och använts i tre lärarkurser som SNF arrang- erat i Stockholm, Göteborg och Sundsvall under år 2003. Sammanlagt omkring 80 lärare deltog. Under år 2004 har SNF givit ut ﬂera rapporter och hållit seminarier om klimatfrågan. Semina- rierna vände sig bland annat till gymnasielärare och allmänheten. Under år 2005 har utställning- ar, föreläsningar och”Klimattrampet” arrangerats. I ”Klimattrampet” har man cyklat från Haparanda till Ystad knutet till klimatutställningar på 15 or- ter. Naturskyddsföreningens webbsida om energi och klimat är bland föreningens mest besökta si- dor (www.snf.se). Föreningens medlemstidskrift Sveriges Natur som ges ut i ca 120 000 exemplar hade ett omfattande temanummer om klimat år 2001, 2004 och 2005.

Ekocentrum

Stiftelsen Ekocentrum är ett kunskapsforum som visar vägar mot en ekologiskt hållbar samhällsut- veckling. Stiftelsen har Sveriges största perma- nenta miljöutställning, med fokus på ny teknik och idéer för en hållbar livsstil, inklusive hur kli- matpåverkan kan minimeras. Syftet är att få besö- karna att ta till sig den nya teknik som behövs för att ställa om till hållbart samhälle, inse behov av förändringar och därmed skapa utrymme för po- litiska förändringar samt att ändra det egna bete- endet. Centret genomför årligen hundratals mil- jöutbildningar, varav ett antal handlar om klimat. Cirka 50 är öppna föreläsningar för allmänheten, resten sker i samband med utställningar och rik- tas till företag, förvaltningar, organisationer, stu- derande och allmänhet. Under år 2004 hade stif- telsen 18 000 besökare (www.ekocentrum.se).

Studieförbundet Vuxenskolan

Studieförbundet Vuxenskolan startade år 2004, i samarbete med BioFuel Region, ett treårigt in- formationsprojekt för att ställa om användningen av fordonsbränsle till skogsråvarubaserat bränsle. BioFuel Region är en arena för regional samver- kan med fokus på biodrivmedel från cellulosa. Målgrupp är allmänhet, myndigheter och företag i delar av norra Sverige. Studieförbundet har ock- så studiecirklar i Sparsam körning och studiema- terial om detta på sin webbplats www.sv.se.

Övriga aktiviteter

För att erbjuda delaktighet och insyn i vad som presenteras i denna, Sveriges fjärde nationalrap-

port under klimatkonventionen har också en hea- ring arrangerats. Inbjudna har varit representan- ter för organisationer,myndigheter,näringsliv och NGO’s.

9.8Internationella aktiviteter

NaturvårdsverketföreträderSverigeiarbetetmed artikel 6 i Klimatkonventionen (Education, train- ing and Public Awareness) för att sprida informa- tion internationellt om de insatser som Sverige har gjort för att öka medvetenheten om klimat- förändringen och dess orsaker.

•År 2002 presenterades den svenska allmänhe- tens attityder till klimatfrågan på en workshop i Valsain, Spanien.

•Under det belgiska EU-ordförandeskapet 6-7 maj 2003 i Mons; Belgien informerades om det svenska klimatinformationsarbetet och reger- ingens satsning på Klimatinvesteringsprogram samt om den nationella klimatkampanjen och dess erfarenheter.

•Den svenska klimatkampanjen presentera- des även vid det nordiska informatörsmötet år 2003 i Island,på ett side-event med tillhörande utställning vid klimatförhandlingarna i Milano år 2003 (Conference of the Parties, COP9) och vid Bridging the Gap i Dublin april 2004.

•Vid COP 10 i Buenos Aires, 2004 deltog Sveri- ge med en utställning om våra klimatsatsningar (Sveriges klimatstrategi, klimatkampanjen och lokala klimatinvesteringsprogram). Det arrang- erades också två side-event om den framgångs- rika klimatpolitik som lett till att Sverige sänkt sina koldioxidutsläpp samtidigt som en bety- dande ekonomisk tillväxt skett.

9. Utbildning och information	113

Referenser

ARS, Allmänhetens kunskaper och attityder till växthuseffekten, november 2004,ARS P0613

Naturvårdsverket 2002, Regleringsbrev för bud- getåret 2002

Naturvårdsverket 2002, Medieanalys – Natur- vårdsverket – en bild av svenska mediers beskriv- ning av klimatfrågan 2000-06-01 – 2002-06-01

Naturvårdsverket 2004, Den svenska klimatkam- panjen – en del av Sveriges klimatstrategi, slut- rapport, Naturvårdsverket rapport 5365

Naturvårdsverket 2004, Miljöledningssystem i myndigheter – 2003, Rapport 5378

Prime Public Relations, Medieanalys – En bild av svenska mediers beskrivning av klimatfrågan och klimatkampanjen 2002-06-03 - 2003-12-17

Regeringens proposition 2001/02:55, Sveriges klimatstrategi

SOU 2004:104, Att lära för hållbar utveckling, betänkande av Kommittén för utbildning för håll- bar utveckling

SKOLFS 1998:25, Myndigheten för skolutveck- lings föreskrifter om Utmärkelsen Skola för håll- bar utveckling,

SKOLFS 2005:2, Myndigheten för skolutveck- lings föreskrifter om Utmärkelsen Skola för håll- bar utveckling,

Svenska Ekodemiker m.ﬂ. 2002, Klimatfrågan – bakom alla vackra ord, studiematerial

Vägverket 2003, Vart är vi på väg? Visioner, ve- tenskap och vinnande vägval för ett hållbart trans- portsystem,Vägverket ISBN 91-631-3629-5.

114 9. Utbildning och information

9. Utbildning och information	115

Bilagor

Bilaga 1:

Akronymer och förkortningar

AES	Allmänna Energisystemstudier
AIT	Asian Institute of Technology
ARRPEEC	Asian Regional Research Programme in Energy,
	Environment and Climate
BACC	Baltic Assessment of Climate Change
BALTEX	Baltic Sea Experiment
BNP	Bruttonationalprodukt
BOOS	Baltic Operational Oceanographic System
CE	Climate and Energy
CEON	Circumarctic Environmental Observatories Net-
	work
CFC	klorﬂuorkarboner
CGIAR	Consultative Group for International Agricultural
	Research
CIFOR	Center for International Research
CLIME	Climate and Lake Impacts in Europe
CLIPORE	Climate Policy Research Programme
CO2-ekv.	koldioxidekvivalenter
COPE	Communication, Organisation, Policy instru-
	ments, Efﬁciency
CSPR	Climate Sciences and Policy Research
DAC	Development Assistance Committee inom OECD
EKN	Exportkreditnämnden
ENCAP	Enhanced Capture of CO2
ENSEMBLES	Ensemble-based Predictions of Climate Changes
	and their Impacts
ENVISAT	Europeisk satellit för övervakning av miljön
ESA	Europeiska Rymdorganisationen, European Spa-
	ce Agency
ESPON	European Spatial Planning Observation Network
EUMETNET	European Meteorological Network
EUMETSAT	European Organisation for the exploitation of me-
	teorological satellites

EUROGOOS	European Global Ocean Observing System
F-gaser	ﬂuorerade växthusgaser
GAC	Göteborg Atmospheric Center
GCOS	Global Climate Observing Systems
GEF	Global Environment Facility (Finansiella Meka-
	nismen)
GEO	Group on Earth Observations
GEOSS	Global Earth Observation System of Systems
GIWA	Global International Water Assessment
GJP	EU:s gemensamma jordbrukspolitik
GLOSS	Global Sea Level Observing System
GMES	Global Monitoring for Environment and Security
GMV	Göteborgs Miljövetenskapliga Center
GOOS	Global Ocean Observing System
GPS	Global Positioning System
GRDC	Global Runoff Data Center
GTOS	Global Terrestrial Observation System
GWh	Gigawattimme
HCFC	klorﬂuorkolväten
HFC	ofullständigt halogenerade ﬂuorkarboner
ICRAF	International Council for Research in Agrofo-
	restry
IGBP	International Geosphere-Biosphere Programme
INTERREG	EU-program med regionalt fokus
IPCC	Intergovernmental Panel on Climate Change
IUCN	International Institute for the Conservation of
	Nature
IVA	Ingenjörsvetenskapliga Akademien
IVL	IVL Svenska Miljöinstitutet AB
JCOMM	Joint WMO-IOC Technical Commission for Ocea-
	nography and Marine Meteorology
kW	kilowatt
kWh	kilowattimme

116	Bilaga 1

LDC	Least Developed Countries (Minst utvecklade
	länder)
LULUCF	Land Use Land Use Change and Forestry (Mark-
	användning, förändrad markanvändning och
	skogsbruk)
MRC	Mekong River Commission for Sustainable Deve-
	lopment
Mton	miljoner ton
MUL	Minst utvecklade länder
NILS	Nationell Inventering av Landskapet i Sverige
NOOS	Northwest Shelf Operational observing System
OECD	Organisation for Economic Co-operation and De-
	velopment
PCF	Prototyp Carbon Fund
PFF	Programrådet för FordonsForskning
PPP	Purchasing Power Parity
PRISM	Programme for Integrated earth System Model-
	ling
PRUDENCE	Prediction of Regional scenarios and Uncertain-
	ties for Deﬁning EuropeaN Climate change risks
	and Effects
RCAO	Rossby Center regional Atmosphere-Ocean mo-
	del
RIS	Riksinventeringen för Skog
RIS-MI	Riksinventeringe för skog- Markinventeringen
RIS-RT	Riksinventeringen för skog-Riksskogstaxeringen
SAF	Satellite Application Facility
SAS	Scandinavian Airlines System
SCANNET	Scandinavian North European Network of Ter-
	restrial Field Bases
SCB	Statistiska centralbyrån
SEAREG	Sea level change affecting the spatial develop-
	ment in the Baltic Sea region
SEI	Stockholm Environment Institute
SGU	Sveriges Geologiska Undersökning
Sida	Sveriges Styrelse för Internationellt Utvecklings-
	samarbete
SLU	Sveriges Lantbruksuniversitet
SMED	Svenska MiljöEmissionsData
SMHI	Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Insti-
	tut
SWECLIM	Swedish Climate Modelling, forskningsprogram
	avslutat 2001
TBE	Tick Borne Encephalitis
TWh	Terawattimme
UNCED	United Nations Conference on Environment and
	Development
UNDP	United Nations Development Programme

UNEP	United Nations Environment Programme
UNESCO	United Nations Educational, Scientiﬁc and Cul-
	tural Organisation
UNFCCC	United Nations Framework Convention on Cli-
	mate Change
WCRP	World Climate Research Programme
WMO	World Meteorological Organisation
WRI	World Resources Institute
WWW	World Weather Watch of WMO

Bilaga 1	117

Bilaga 2:

Sammanfattande tabeller över utsläpp och upptag av växthusgaser. Utdrag ur 2005 års National Inventory Report.

118	Bilaga 2

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1990
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		35 985.69	6 510.16	8 871.29	3.85	440.05	107.31	51 918.34
1.	Energy	51 661.32	564.35	1 521.54				53 747.21
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 613.66	564.24	1 518.41				52 696.30
1.	Energy Industries	10 186.63	21.97	338.57				10 547.17
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 724.42	45.80	508.47				11 278.69
3.	Transport	18 351.64	269.26	323.92				18 944.82
4.	Other Sectors	10 505.86	224.92	320.01				11 050.78
5.	Other	845.11	2.28	27.45				874.84
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 047.66	0.11	3.13				1 050.90
1.	Solid Fuels	947.38	0.08	2.39				949.85
2.	Oil and Natural Gas	100.28	0.03	0.74				101.05
2.	Industrial Processes	4 252.15	4.84	870.70	3.85	440.05	107.31	5 678.90
A. Mineral Products		1 917.47	NO	NO				1 917.47
B. Chemical Industry		68.80	0.00	829.25	NA	NA	NO	898.05
C. Metal Production		2 265.89	0.11	0.00		440.05	23.90	2 729.95
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					3.85	0.00	83.41	87.26
G. Other		IE	4.73	41.45	NA	NA	NO	46.18
3.	Solvent and Other Product Use	320.32		90.22				410.55
4.	Agriculture	0.00	3 387.11	6 193.43				9 580.54
A. Enteric Fermentation			3 026.53					3 026.53
B. Manure Management			360.58	798.52				1 159.10
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 394.90				5 394.90
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-20 291.96	0.00	0.00				-20 291.96
6.	Waste	43.86	2 553.86	195.40				2 793.11
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 553.86					2 553.86
B. Wastewater Handling			0.00	195.40				195.40
C. Waste Incineration		43.86	NA	0.00				43.86
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		3 563.08	0.54	55.87				3 619.49
Aviation		1 335.16	0.23	19.31				1 354.70
Marine		2 227.92	0.31	36.56				2 264.79
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		11 368.20						11 368.20

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg)
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-24 100.00	-24 100.00			-24 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 808.04	0.00	3 808.04			3 808.04
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 808.04	-24 100.00	-20 291.96	0.00	0.00	-20 291.96

Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						72 210.30
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						51 918.34

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry

Bilaga 2	119

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1991
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions)(1)		27 389.07	6 489.10	8 738.47	8.20	432.66	109.70	43 167.20
1.	Energy	52 216.42	560.75	1 546.28				54 323.45
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 213.84	560.65	1 543.38				53 317.87
1.	Energy Industries	11 391.60	25.61	364.66				11 781.86
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 466.67	44.36	498.46				11 009.49
3.	Transport	18 056.26	262.93	339.95				18 659.14
4.	Other Sectors	10 232.16	225.30	305.90				10 763.35
5.	Other	1 067.16	2.45	34.42				1 104.03
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 002.58	0.10	2.90				1 005.58
1.	Solid Fuels	930.82	0.08	2.39				933.29
2.	Oil and Natural Gas	71.75	0.02	0.51				72.29
2.	Industrial Processes	4 136.87	4.91	914.55	8.20	432.66	109.70	5 606.88
A. Mineral Products		1 727.12	NO	NO				1 727.12
B. Chemical Industry		69.55	0.00	872.65	NA	NA	NO	942.20
C. Metal Production		2 340.20	0.11	0.00		431.86	23.90	2 796.07
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					8.20	0.80	85.80	94.80
G. Other		IE	4.79	41.90	NA	NA	NO	46.69
3.	Solvent and Other Product Use	311.23		89.06				400.29
4.	Agriculture	0.00	3 324.97	5 993.19				9 318.16
A. Enteric Fermentation			2 972.42					2 972.42
B. Manure Management			352.55	776.38				1 128.93
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 216.81				5 216.81
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-29 327.65	0.00	0.00				-29 327.65
6.	Waste	52.20	2 598.47	195.40				2 846.07
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 598.47					2 598.47
B. Wastewater Handling			0.00	195.40				195.40
C. Waste Incineration		52.20	NA	0.00				52.20
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		3 727.93	0.56	59.66				3 788.14
Aviation		1 088.16	0.18	16.76				1 105.10
Marine		2 639.78	0.38	42.89				2 683.05
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		11 774.91						11 774.91

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-33 100.00	-33 100.00			-33 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 772.35	0.00	3 772.35			3 772.35
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 772.35	-33 100.00	-29 327.65	0.00	0.00	-29 327.65
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						72 494.85
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						43 167.20

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry

120	Bilaga 2

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1992
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		33 113.05	6 595.88	8 666.60	11.32	335.98	109.46	48 832.29
1.	Energy	52 110.57	560.49	1 598.19				54 269.25
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 279.52	560.39	1 595.52				53 435.43
1.	Energy Industries	11 932.92	22.64	373.61				12 329.17
2.	Manufacturing Industries and Construction	9 648.74	52.29	497.42				10 198.45
3.	Transport	18 939.31	258.05	372.89				19 570.25
4.	Other Sectors	9 639.36	225.12	313.47				10 177.95
5.	Other	1 119.19	2.29	38.13				1 159.60
B. Fugitive Emissions from Fuels		831.05	0.10	2.68				833.82
1.	Solid Fuels	743.96	0.07	2.03				746.06
2.	Oil and Natural Gas	87.09	0.03	0.64				87.76
2.	Industrial Processes	3 996.45	4.89	881.92	11.32	335.98	109.46	5 340.03
A. Mineral Products		1 640.91	NO	NO				1 640.91
B. Chemical Industry		53.26	0.00	840.10	NA	NA	NO	893.36
C. Metal Production		2 302.28	0.11	0.00		335.18	23.90	2 661.48
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					11.32	0.80	85.56	97.68
G. Other		IE	4.78	41.82	NA	NA	NO	46.60
3.	Solvent and Other Product Use	300.78		107.57				408.35
4.	Agriculture	0.00	3 423.97	5 897.40				9 321.37
A. Enteric Fermentation			3 060.42					3 060.42
B. Manure Management			363.55	792.50				1 156.06
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 104.90				5 104.90
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-23 353.08	0.00	0.00				-23 353.08
6.	Waste	58.33	2 606.53	181.52				2 846.37
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 606.53					2 606.53
B. Wastewater Handling			0.00	181.52				181.52
C. Waste Incineration		58.33	NA	0.00				58.33
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		3 908.91	0.57	64.69				3 974.17
Aviation		899.65	0.14	15.69				915.48
Marine		3 009.26	0.43	49.00				3 058.68
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		12 724.55						12 724.55

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-27 100.00	-27 100.00			-27 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 746.92	0.00	3 746.92			3 746.92
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 746.92	-27 100.00	-23 353.08	0.00	0.00	-23 353.08
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						72 185.37
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						48 832.29

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

Bilaga 2	121

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1993
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		26 767.87	6 658.50	8 764.13	33.16	350.87	97.75	42 672.28
1.	Energy	51 727.44	561.58	1 615.00				53 904.03
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 727.69	561.47	1 611.94				52 901.11
1.	Energy Industries	11 771.07	29.25	367.67				12 168.00
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 371.41	51.18	518.60				10 941.19
3.	Transport	18 102.60	252.07	382.78				18 737.44
4.	Other Sectors	9 605.92	227.26	314.77				10 147.96
5.	Other	876.69	1.72	28.12				906.53
B. Fugitive Emissions from Fuels		999.75	0.11	3.06				1 002.92
1.	Solid Fuels	910.44	0.08	2.38				912.90
2.	Oil and Natural Gas	89.31	0.03	0.69				90.02
2.	Industrial Processes	4 045.68	5.03	859.31	33.16	350.87	97.75	5 391.79
A. Mineral Products		1 661.33	NO	NO				1 661.33
B. Chemical Industry		54.76	0.00	816.23	NA	NA	NO	870.99
C. Metal Production		2 329.59	0.11	0.00		348.17	23.90	2 701.77
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					33.16	2.70	73.85	109.71
G. Other		IE	4.91	43.08	NA	NA	NO	47.99
3.	Solvent and Other Product Use	278.83		107.26				386.09
4.	Agriculture	0.00	3 576.65	6 001.04				9 577.70
A. Enteric Fermentation			3 165.53					3 165.53
B. Manure Management			411.12	720.53				1 131.65
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 280.51				5 280.51
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-29 332.10	0.00	0.00				-29 332.10
6.	Waste	48.02	2 515.24	181.52				2 744.77
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 515.24					2 515.24
B. Wastewater Handling			0.00	181.52				181.52
C. Waste Incineration		48.02	NA	0.00				48.02
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		4 252.67	0.62	67.88				4 321.18
Aviation		1 229.95	0.19	18.76				1 248.90
Marine		3 022.72	0.44	49.12				3 072.28
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		13 584.56						13 584.56

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-33 100.00	-33 100.00			-33 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 767.90	0.00	3 767.90			3 767.90
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 767.90	-33 100.00	-29 332.10	0.00	0.00	-29 332.10
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						72 004.37
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						42 672.28

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

122	Bilaga 2

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1994
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		32 387.99	6 586.59	8 880.91	72.91	348.92	102.29	48 379.62
1.	Energy	54 084.40	555.26	1 693.81				56 333.47
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		52 743.92	555.13	1 690.08				54 989.12
1.	Energy Industries	12 243.10	34.36	381.91				12 659.37
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 357.24	57.96	554.49				11 969.69
3.	Transport	18 689.89	247.25	413.88				19 351.02
4.	Other Sectors	9 680.37	213.66	317.17				10 211.20
5.	Other	773.32	1.91	22.63				797.86
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 340.48	0.13	3.73				1 344.35
1.	Solid Fuels	1 270.65	0.11	3.18				1 273.93
2.	Oil and Natural Gas	69.84	0.02	0.56				70.42
2.	Industrial Processes	4 285.12	4.68	831.26	72.91	348.92	102.29	5 645.18
A. Mineral Products		1 742.96	NO	NO				1 742.96
B. Chemical Industry		57.14	0.00	789.26	NA	NA	NO	846.40
C. Metal Production		2 485.02	0.12	0.00		345.08	26.29	2 856.50
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					72.91	3.85	76.00	152.76
G. Other		IE	4.56	42.00	NA	NA	NO	46.56
3.	Solvent and Other Product Use	274.73		95.80				370.54
4.	Agriculture	0.00	3 621.12	6 080.61				9 701.73
A. Enteric Fermentation			3 199.03					3 199.03
B. Manure Management			422.09	724.33				1 146.42
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 356.29				5 356.29
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-26 305.35	0.00	0.00				-26 305.35
6.	Waste	49.08	2 405.54	179.42				2 634.04
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 405.54					2 405.54
B. Wastewater Handling			0.00	179.42				179.42
C. Waste Incineration		49.08	NA	0.00				49.08
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		4 910.83	0.71	77.77				4 989.31
Aviation		1 350.69	0.20	20.06				1 370.95
Marine		3 560.13	0.51	57.72				3 618.36
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		15 127.32						15 127.32

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-30 100.00	-30 100.00			-30 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 794.65	0.00	3 794.65			3 794.65
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 794.65	-30 100.00	-26 305.35	0.00	0.00	-26 305.35
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						74 684.97
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						48 379.62

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

Bilaga 2	123

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1995
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		36 293.64	6 500.44	8 688.00	129.40	391.40	129.30	52 132.18
1.	Energy	52 901.58	566.24	1 679.86				55 147.69
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 667.08	566.12	1 676.26				53 909.45
1.	Energy Industries	11 347.08	37.85	358.64				11 743.56
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 591.14	55.48	546.33				12 192.96
3.	Transport	18 811.32	242.59	446.98				19 500.89
4.	Other Sectors	9 215.49	228.40	304.76				9 748.65
5.	Other	702.05	1.79	19.55				723.39
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 234.51	0.13	3.60				1 238.24
1.	Solid Fuels	1 152.24	0.10	2.93				1 155.27
2.	Oil and Natural Gas	82.26	0.03	0.67				82.96
2.	Industrial Processes	4 378.45	4.94	767.66	129.40	391.40	129.30	5 801.15
A.	Mineral Products	1 951.39	NO	NO				1 951.39
B.	Chemical Industry	57.77	0.00	723.85	NA	NA	NO	781.62
C.	Metal Production	2 369.30	0.11	0.00		380.47	26.29	2 776.17
D.	Other Production	NE						0.00
E.	Production of Halocarbons and SF6				NO	NO	0.00	0.00
F.	Consumption of Halocarbons and SF6				129.40	10.93	103.01	243.34
G.	Other	IE	4.83	43.81	NA	NA	0.00	48.64
3.	Solvent and Other Product Use	263.57		123.69				387.26
4.	Agriculture	0.00	3 530.17	5 930.85				9 461.02
A. Enteric Fermentation			3 106.07					3 106.07
B. Manure Management			424.10	667.91				1 092.02
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 262.93				5 262.93
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-21 292.70	0.00	0.00				-21 292.70
6.	Waste	42.74	2 399.09	185.94				2 627.77
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 399.09					2 399.09
B. Wastewater Handling			0.00	185.94				185.94
C. Waste Incineration		42.74	NA	0.00				42.74
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		4 937.85	0.81	77.52				5 016.18
Aviation		1 437.04	0.31	20.93				1 458.28
Marine		3 500.80	0.51	56.59				3 557.90
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		15 919.98						15 919.98

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-25 100.00	-25 100.00			-25 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 807.30	0.00	3 807.30			3 807.30
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 807.30	-25 100.00	-21 292.70	0.00	0.00	-21 292.70
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						73 424.88
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						52 132.18

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

124	Bilaga 2

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1996
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		38 899.50	6 464.11	8 875.06	181.31	351.04	110.66	54 881.66
1.	Energy	56 551.33	572.11	1 875.61				58 999.06
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		55 432.87	572.00	1 872.55				57 877.41
1.	Energy Industries	15 335.97	53.21	541.99				15 931.17
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 596.52	53.90	534.82				12 185.24
3.	Transport	18 603.13	229.72	474.52				19 307.37
4.	Other Sectors	9 252.82	233.60	301.84				9 788.27
5.	Other	644.42	1.57	19.38				665.37
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 118.47	0.11	3.06				1 121.64
1.	Solid Fuels	1 056.93	0.09	2.72				1 059.75
2.	Oil and Natural Gas	61.54	0.02	0.34				61.90
2.	Industrial Processes	4 319.78	4.96	739.49	181.31	351.04	110.66	5 707.23
A. Mineral Products		1 863.66	NO	NO				1 863.66
B. Chemical Industry		58.90	0.00	695.33	NA	NA	NO	754.23
C. Metal Production		2 397.23	0.11	0.00		330.38	31.07	2 758.78
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					181.31	20.66	79.59	281.55
G. Other		IE	4.85	44.16	NA	NA	NO	49.01
3.	Solvent and Other Product Use	248.31		137.33				385.64
4.	Agriculture	0.00	3 518.34	5 936.69				9 455.03
A. Enteric Fermentation			3 088.79					3 088.79
B. Manure Management			429.55	667.50				1 097.05
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 269.20				5 269.20
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-22 269.05	0.00	0.00				-22 269.05
6.	Waste	49.12	2 368.69	185.94				2 603.75
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 368.69					2 368.69
B. Wastewater Handling			0.00	185.94				185.94
C. Waste Incineration		49.12	NA	0.00				49.12
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		5 183.98	0.77	82.12				5 266.87
Aviation		1 475.52	0.24	21.89				1 497.65
Marine		3 708.47	0.53	60.23				3 769.23
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		17 735.22						17 735.22

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-26 100.00	-26 100.00			-26 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 830.95	0.00	3 830.95			3 830.95
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 830.95	-26 100.00	-22 269.05	0.00	0.00	-22 269.05
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						77 150.71
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						54 881.66

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

Bilaga 2	125

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1997
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		29 495.92	6 392.52	8 811.08	275.64	324.10	155.83	45 455.09
1.	Energy	52 400.27	535.83	1 738.64				54 674.73
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 397.66	535.72	1 735.68				53 669.06
1.	Energy Industries	11 353.40	43.75	373.48				11 770.63
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 157.57	52.09	548.24				12 757.89
3.	Transport	18 822.27	216.56	502.08				19 540.91
4.	Other Sectors	8 480.32	221.93	294.29				8 996.54
5.	Other	584.11	1.39	17.59				603.09
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 002.60	0.11	2.96				1 005.67
1.	Solid Fuels	920.75	0.08	2.43				923.27
2.	Oil and Natural Gas	81.85	0.03	0.53				82.41
2.	Industrial Processes	4 100.96	5.31	734.69	275.64	324.10	155.83	5 596.52
A. Mineral Products		1 735.11	NO	NO				1 735.11
B. Chemical Industry		58.40	0.00	686.96	NA	NA	NO	745.36
C. Metal Production		2 307.45	0.11	0.00		301.94	40.63	2 650.13
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					275.64	22.16	115.20	413.00
G. Other		IE	5.20	47.73	NA	NA	NO	52.93
3.	Solvent and Other Product Use	231.70		141.67				373.37
4.	Agriculture	0.00	3 516.00	6 010.69				9 526.69
A. Enteric Fermentation			3 096.50					3 096.50
B. Manure Management			419.50	691.14				1 110.64
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 319.55				5 319.55
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-27 287.61	0.00	0.00				-27 287.61
6.	Waste	50.60	2 335.38	185.39				2 571.38
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 335.38					2 335.38
B. Wastewater Handling			0.00	185.39				185.39
C. Waste Incineration		50.60	NA	0.00				50.60
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		5 908.98	0.85	94.20				6 004.03
Aviation		1 560.26	0.23	23.55				1 584.04
Marine		4 348.72	0.62	70.65				4 419.99
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		16 265.28						16 265.28

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-31 100.00	-31 100.00			-31 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 812.39	0.00	3 812.39			3 812.39
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 812.39	-31 100.00	-27 287.61	0.00	0.00	-27 287.61
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						72 742.70
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						45 455.09

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

126	Bilaga 2

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1998
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		33 127.47	6 237.39	8 834.50	311.47	308.76	99.42	48 919.02
1.	Energy	53 062.41	524.22	1 774.91				55 361.55
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 913.64	524.11	1 771.69				54 209.43
1.	Energy Industries	12 363.27	46.34	388.95				12 798.55
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 571.47	52.36	533.95				12 157.78
3.	Transport	19 103.13	205.74	542.02				19 850.89
4.	Other Sectors	8 404.77	218.52	292.79				8 916.08
5.	Other	471.01	1.14	13.98				486.13
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 148.78	0.12	3.22				1 152.11
1.	Solid Fuels	1 076.99	0.09	2.72				1 079.81
2.	Oil and Natural Gas	71.78	0.02	0.50				72.31
2.	Industrial Processes	4 134.09	7.12	817.66	311.47	308.76	99.42	5 678.52
A. Mineral Products		1 788.97	NO	NO				1 788.97
B. Chemical Industry		54.01	0.00	771.59	NA	NA	NO	825.60
C. Metal Production		2 291.11	0.09	0.00		292.46	38.24	2 621.90
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					311.47	16.30	61.18	388.96
G. Other		IE	7.03	46.07	NA	NA	NO	53.10
3.	Solvent and Other Product Use	212.70		144.15				356.85
4.	Agriculture	0.00	3 422.24	5 937.96				9 360.20
A. Enteric Fermentation			3 007.38					3 007.38
B. Manure Management			414.86	690.21				1 105.07
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	5 247.75				5 247.75
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-24 330.90	0.00	0.00				-24 330.90
6.	Waste	49.16	2 283.81	159.82				2 492.80
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 283.81					2 283.81
B. Wastewater Handling			0.00	159.82				159.82
C. Waste Incineration		49.16	NA	0.00				49.16
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		6 690.61	0.99	106.64				6 798.24
Aviation		1 673.00	0.27	25.14				1 698.41
Marine		5 017.61	0.72	81.50				5 099.82
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		16 645.25						16 645.25

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-28 100.00	-28 100.00			-28 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 769.10	0.00	3 769.10			3 769.10
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 769.10	-28 100.00	-24 330.90	0.00	0.00	-24 330.90
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						73 249.92
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						48 919.02

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

Bilaga 2	127

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								1999
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		27 408.80	6 037.02	8 377.12	372.22	329.16	100.62	42 624.95
1.	Energy	50 561.72	498.40	1 734.00				52 794.11
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		49 404.04	498.29	1 730.74				51 633.07
1.	Energy Industries	10 952.02	47.54	355.74				11 355.31
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 660.62	48.95	495.80				11 205.37
3.	Transport	19 433.67	193.90	586.45				20 214.02
4.	Other Sectors	7 948.81	206.92	280.46				8 436.18
5.	Other	408.92	0.98	12.28				422.18
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 157.68	0.11	3.26				1 161.05
1.	Solid Fuels	1 105.11	0.09	2.76				1 107.97
2.	Oil and Natural Gas	52.57	0.02	0.50				53.08
2.	Industrial Processes	3 911.00	5.49	730.45	372.22	329.16	100.62	5 448.95
A. Mineral Products		1 736.79	NO	NO				1 736.79
B. Chemical Industry		53.63	0.00	684.17	NA	NA	NO	737.80
C. Metal Production		2 120.58	0.09	0.00		321.58	38.24	2 480.49
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					372.22	7.59	62.38	442.19
G. Other		IE	5.40	46.28	NA	NA	NO	51.68
3.	Solvent and Other Product Use	193.19		134.54				327.73
4.	Agriculture	0.00	3 385.70	5 619.60				9 005.30
A. Enteric Fermentation			2 972.85					2 972.85
B. Manure Management			412.85	642.00				1 054.86
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	4 977.59				4 977.59
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-27 305.31	0.00	0.00				-27 305.31
6.	Waste	48.20	2 147.43	158.53				2 354.17
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	2 147.43					2 147.43
B. Wastewater Handling			0.00	158.53				158.53
C. Waste Incineration		48.20	NA	0.00				48.20
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		6 788.51	0.99	106.96				6 896.45
Aviation		1 879.29	0.27	28.12				1 907.68
Marine		4 909.22	0.71	78.84				4 988.77
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		16 509.40						16 509.40

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-31 100.00	-31 100.00			-31 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 794.69	0.00	3 794.69			3 794.69
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 794.69	-31 100.00	-27 305.31	0.00	0.00	-27 305.31
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						69 930.26
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						42 624.95

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

128	Bilaga 2

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								2000
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		25 121.21	5 819.35	8 254.90	419.28	270.50	92.25	39 977.49
1.	Energy	48 083.78	475.65	1 708.26				50 267.69
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		46 942.19	475.53	1 704.91				49 122.63
1.	Energy Industries	9 550.90	46.02	319.88				9 916.80
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 150.88	39.33	469.33				10 659.54
3.	Transport	19 252.52	177.60	629.75				20 059.88
4.	Other Sectors	7 594.36	211.88	274.03				8 080.27
5.	Other	393.53	0.70	11.91				406.15
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 141.59	0.11	3.35				1 145.05
1.	Solid Fuels	1 064.07	0.09	2.63				1 066.79
2.	Oil and Natural Gas	77.52	0.03	0.72				78.26
2.	Industrial Processes	4 112.12	5.34	699.98	419.28	270.50	92.25	5 599.46
A. Mineral Products		1 971.12	NO	NO				1 971.12
B. Chemical Industry		47.74	0.00	650.38	NA	NA	NO	698.12
C. Metal Production		2 093.25	0.09	0.00		264.03	52.58	2 409.95
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					419.28	6.47	39.67	465.42
G. Other		IE	5.25	49.60	NA	NA	NO	54.85
3.	Solvent and Other Product Use	186.38		122.14				308.52
4.	Agriculture	0.00	3 297.44	5 578.40				8 875.84
A. Enteric Fermentation			2 901.61					2 901.61
B. Manure Management			395.83	627.98				1 023.81
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	4 950.43				4 950.43
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-27 305.51	0.00	0.00				-27 305.51
6.	Waste	44.44	2 040.93	146.11				2 231.48
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 040.93					2 040.93
B. Wastewater Handling			0.00	146.11				146.11
C. Waste Incineration		44.44	NA	0.00				44.44
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		6 697.19	0.94	105.08				6 803.21
Aviation		1 926.37	0.23	28.97				1 955.57
Marine		4 770.83	0.70	76.10				4 847.63
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		15 111.77						15 111.77

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	0.00	-31 100.00	-31 100.00			-31 100.00
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 794.49	0.00	3 794.49			3 794.49
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	3 794.49	-31 100.00	-27 305.51	0.00	0.00	-27 305.51
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						67 282.99
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						39 977.49

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

Bilaga 2	129

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								2001
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		28 640.39	5 802.28	8 206.37	441.07	267.24	115.50	43 472.85
1.	Energy	48 851.32	485.76	1 796.48				51 133.56
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		47 703.21	485.65	1 793.22				49 982.07
1.	Energy Industries	10 845.08	56.27	362.78				11 264.13
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 215.16	49.57	486.53				10 751.26
3.	Transport	19 407.18	161.38	664.45				20 233.00
4.	Other Sectors	6 965.46	218.00	271.62				7 455.08
5.	Other	270.33	0.43	7.84				278.59
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 148.12	0.12	3.26				1 151.49
1.	Solid Fuels	1 066.56	0.09	2.64				1 069.29
2.	Oil and Natural Gas	81.55	0.03	0.62				82.20
2.	Industrial Processes	4 366.26	6.83	575.62	441.07	267.24	115.50	5 772.51
A. Mineral Products		2 013.68	NO	NO				2 013.68
B. Chemical Industry		46.74	0.76	494.89	NA	NA	NO	542.39
C. Metal Production		2 305.84	0.11	0.00		259.29	60.23	2 625.46
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					441.07	7.95	55.27	504.29
G. Other		IE	5.96	80.72	NA	NA	NO	86.69
3.	Solvent and Other Product Use	186.18		118.42				304.60
4.	Agriculture	0.00	3 319.73	5 570.85				8 890.58
A. Enteric Fermentation			2 874.94					2 874.94
B. Manure Management			444.79	590.70				1 035.49
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	4 980.15				4 980.15
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-24 810.84	0.00	0.00				-24 810.84
6.	Waste	47.47	1 989.96	145.01				2 182.44
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	1 989.96					1 989.96
B. Wastewater Handling			0.00	145.01				145.01
C. Waste Incineration		47.47	NA	NO				47.47
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		6 526.31	0.91	102.06				6 629.28
Aviation		1 870.86	0.22	28.14				1 899.22
Marine		4 655.45	0.69	73.92				4 730.06
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		18 179.06						18 179.06

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	106 961.79	-135 547.83	-28 586.04			-28 586.04
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 775.21	0.00	3 775.21			3 775.21
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	110 736.99	-135 547.83	-24 810.84	0.00	0.00	-24 810.84
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						68 283.69
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						43 472.85

(a) The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry. Note that these totals will differ from the totals reported in Table 10s5 if Parties report non-CO2 emissions from LUCF.

130	Bilaga 2

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								2002
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		28 290.35	5 628.97	8 157.66	462.19	300.69	103.22	42 943.08
1.	Energy	50 352.18	476.21	1 863.88				52 692.27
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		49 228.18	476.09	1 860.48				51 564.76
1.	Energy Industries	12 112.04	59.27	391.77				12 563.08
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 514.73	42.33	487.97				11 045.03
3.	Transport	19 801.66	151.03	693.69				20 646.38
4.	Other Sectors	6 480.92	222.97	277.52				6 981.42
5.	Other	318.83	0.49	9.52				328.84
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 123.99	0.12	3.40				1 127.51
1.	Solid Fuels	1 040.86	0.09	2.65				1 043.59
2.	Oil and Natural Gas	83.14	0.03	0.75				83.92
2.	Industrial Processes	4 243.14	6.94	539.09	462.19	300.69	103.22	5 655.28
A. Mineral Products		1 983.44	NO	NO				1 983.44
B. Chemical Industry		50.00	0.76	455.39	NA	NA	NO	506.15
C. Metal Production		2 209.70	0.10	0.00		282.99	68.12	2 560.90
D. Other Production		NE						0.00
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	0.00
F. Consumption of Halocarbons and SF6					462.19	17.71	35.11	515.00
G. Other		IE	6.09	83.70	NA	NA	NO	89.79
3.	Solvent and Other Product Use	175.63		127.14				302.76
4.	Agriculture	0.00	3 300.58	5 487.85				8 788.43
A. Enteric Fermentation			2 858.40					2 858.40
B. Manure Management			442.18	591.37				1 033.54
C. Rice Cultivation			NO					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	4 896.49				4 896.49
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				0.00
G. Other			NO	NO				0.00
5.	Land-Use Change and Forestry(1)	-26 541.32	0.00	0.00				-26 541.32
6.	Waste	60.73	1 845.24	139.69				2 045.66
A. Solid Waste Disposal on Land		NA	1 845.24					1 845.24
B. Wastewater Handling			0.00	139.69				139.69
C. Waste Incineration		60.73	NA	0.00				60.73
D. Other		NO	NO	NO				0.00
7.	Other (please specify)	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		5 716.15	0.82	90.12				5 807.09
Aviation		1 611.37	0.21	24.70				1 636.27
Marine		4 104.78	0.61	65.42				4 170.81
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		17 447.62						17 447.62

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	108 832.57	-139 138.69	-30 306.12			-30 306.12
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 764.80	0.00	3 764.80			3 764.80
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	112 597.37	-139 138.69	-26 541.32	0.00	0.00	-26 541.32
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						69 484.40
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						42 943.08

Bilaga 2	131

SUMMARY 2 SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Sweden
(Sheet 1 of 1)								2003
								Submission 2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions)(1)		34 496.17	5 512.97	8 210.32	470.92	298.54	66.44	49 055.37
1.	Energy	51 199.86	489.42	1 952.16				53 641.43
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 419.55	489.33	1 949.53				52 858.40
1.	Energy Industries	12 768.83	63.70	442.83				13 275.37
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 128.77	42.64	498.81				11 670.22
3.	Transport	20 056.50	139.06	715.47				20 911.03
4.	Other Sectors	6 165.96	243.49	283.35				6 692.81
5.	Other	299.48	0.43	9.07				308.99
B. Fugitive Emissions from Fuels		780.32	0.09	2.63				783.03
1.	Solid Fuels	700.05	0.06	1.89				702.00
2.	Oil and Natural Gas	80.27	0.03	0.73				81.03
2.	Industrial Processes	4 505.35	7.43	533.26	470.92	298.54	66.44	5 881.95
A.	Mineral Products	1 924.30	0.00	0.00				1 924.30
B.	Chemical Industry	47.74	0.83	445.87	NA	NA	0.00	494.44
C.	Metal Production	2 533.31	0.13	0.00		282.33	35.06	2 850.82
D.	Other Production	NE						0.00
E.	Production of Halocarbons and SF6				NO	NO	0.00	0.00
F.	Consumption of Halocarbons and SF6				470.92	16.21	31.38	518.52
G.	Other	IE	6.48	87.40	NA	NA	0.00	93.87
3.	Solvent and Other Product Use	168.96		136.38				305.33
4.	Agriculture	0.00	3 276.06	5 448.87				8 724.93
A. Enteric Fermentation			2 816.66					2 816.66
B. Manure Management			459.40	560.27				1 019.66
C. Rice Cultivation			0.00					0.00
D. Agricultural Soils(2)		IE	0.00	4 888.61				4 888.61
E. Prescribed Burning of Savannas			0.00	0.00				0.00
F. Field Burning of Agricultural Residues			0.00	0.00				0.00
G. Other			0.00	0.00				0.00
5. Land-Use Change and Forestry(1)		-21 498.94	0.00	0.00				-21 498.94
6.	Waste	120.94	1 740.07	139.65				2 000.66
A.	Solid Waste Disposal on Land	NA	1 740.07					1 740.07
B.	Wastewater Handling		0.00	139.65				139.65
C.	Waste Incineration	120.94	0.00	0.00				120.94
D.	Other	NO	0.00	0.00				0.00
7.	Other (please specify)	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
		NO	NO	NO	NO	NO	NO	0.00
Memo Items:
International Bunkers		7 087.67	0.97	111.55				7 200.19
Aviation		1 566.51	0.15	24.00				1 590.66
Marine		5 521.16	0.82	87.55				5 609.53
Multilateral Operations		NE	0.00	0.00				0.00
CO2 Emissions from Biomass		18 371.30						18 371.30

(1)For CO2 emissions from Land-Use Change and Forestry the net emissions are to be reported. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK	CO2	CO2	Net CO2	CH4	N2O	Total
CATEGORIES	emissions	removals	emissions / removals			emissions
Land-Use Change and Forestry	CO2 equivalent (Gg )
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks	113 873.39	-139 138.69	-25 265.30			-25 265.30
B. Forest and Grassland Conversion	0.00		0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands	0.00	0.00	0.00			0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil	3 766.36	0.00	3 766.36			3 766.36
E. Other	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Total CO2 Equivalent Emissions from Land-Use Change and Forestry	117 639.75	-139 138.69	-21 498.94	0.00	0.00	-21 498.94
Total CO2 Equivalent Emissions without Land-Use Change and Forestry(a)						70 554.31
Total CO2 Equivalent Emissions with Land-Use Change and Forestry (a)						49 055.37

132	Bilaga 2

133 2 Bilaga

TABLE 10 EMISSIONS TRENDS (CO2)																Sweden
(Sheet 1 of 5)																2003
Submission																2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		Base	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
CATEGORIES		year(1)				(Gg)
						(Gg)
1.	Energy	0.00	51 661.32	52 216.42	52 110.57	51 727.44	54 084.40	52 901.58	56 551.33	52 400.27	53 062.41	50 561.72	48 083.78	48 851.32	50 352.18	51 199.86
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		0.00	50 613.66	51 213.84	51 279.52	50 727.69	52 743.92	51 667.08	55 432.87	51 397.66	51 913.64	49 404.04	46 942.19	47 703.21	49 228.18	50 419.55
1.	Energy Industries		10 186.63	11 391.60	11 932.92	11 771.07	12 243.10	11 347.08	15 335.97	11 353.40	12 363.27	10 952.02	9 550.90	10 845.08	12 112.04	12 768.83
2.	Manufacturing Industries and Construction		10 724.42	10 466.67	9 648.74	10 371.41	11 357.24	11 591.14	11 596.52	12 157.57	11 571.47	10 660.62	10 150.88	10 215.16	10 514.73	11 128.77
3.	Transport		18 351.64	18 056.26	18 939.31	18 102.60	18 689.89	18 811.32	18 603.13	18 822.27	19 103.13	19 433.67	19 252.52	19 407.18	19 801.66	20 056.50
4.	Other Sectors		10 505.86	10 232.16	9 639.36	9 605.92	9 680.37	9 215.49	9 252.82	8 480.32	8 404.77	7 948.81	7 594.36	6 965.46	6 480.92	6 165.96
5.	Other		845.11	1 067.16	1 119.19	876.69	773.32	702.05	644.42	584.11	471.01	408.92	393.53	270.33	318.83	299.48
B. Fugitive Emissions from Fuels		0.00	1 047.66	1 002.58	831.05	999.75	1 340.48	1 234.51	1 118.47	1 002.60	1 148.78	1 157.68	1 141.59	1 148.12	1 123.99	780.32
1.	Solid Fuels		947.38	930.82	743.96	910.44	1 270.65	1 152.24	1 056.93	920.75	1 076.99	1 105.11	1 064.07	1 066.56	1 040.86	700.05
2.	Oil and Natural Gas		100.28	71.75	87.09	89.31	69.84	82.26	61.54	81.85	71.78	52.57	77.52	81.55	83.14	80.27
2.	Industrial Processes	0.00	4 252.15	4 136.87	3 996.45	4 045.68	4 285.12	4 378.45	4 319.78	4 100.96	4 134.09	3 911.00	4 112.12	4 366.26	4 243.14	4 505.35
A. Mineral Products			1 917.47	1 727.12	1 640.91	1 661.33	1 742.96	1 951.39	1 863.66	1 735.11	1 788.97	1 736.79	1 971.12	2 013.68	1 983.44	1 924.30
B. Chemical Industry			68.80	69.55	53.26	54.76	57.14	57.77	58.90	58.40	54.01	53.63	47.74	46.74	50.00	47.74
C. Metal Production			2 265.89	2 340.20	2 302.28	2 329.59	2 485.02	2 369.30	2 397.23	2 307.45	2 291.11	2 120.58	2 093.25	2 305.84	2 209.70	2 533.31
D. Other Production			NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE
E. Production of Halocarbons and SF6
F. Consumption of Halocarbons and SF6
G. Other			IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE
3.	Solvent and Other Product Use		320.32	311.23	300.78	278.83	274.73	263.57	248.31	231.70	212.70	193.19	186.38	186.18	175.63	168.96
4.	Agriculture	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
A. Enteric Fermentation
B. Manure Management
C. Rice Cultivation
D. Agricultural Soils (2)		IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE
E. Prescribed Burning of Savannas
F. Field Burning of Agricultural Residues
G. Other
5.	Land-Use Change and Forestry (3)	0.00	-20 291.96	-29 327.65	-23 353.08	-29 332.10	-26 305.35	-21 292.70	-22 269.05	-27 287.61	-24 330.90	-27 305.31	-27 305.51	-24 810.84	-26 541.32	-21 498.94
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks			-24 100.00	-33 100.00	-27 100.00	-33 100.00	-30 100.00	-25 100.00	-26 100.00	-31 100.00	-28 100.00	-31 100.00	-31 100.00	-28 586.04	-30 306.12	-25 265.30
B. Forest and Grassland Conversion			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
D. CO2 Emissions and Removals from Soil			3 808.04	3 772.35	3 746.92	3 767.90	3 794.65	3 807.30	3 830.95	3 812.39	3 769.10	3 794.69	3 794.49	3 775.21	3 764.80	3 766.36
E. Other			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
6.	Waste
6.	Waste	0.00	43.86	52.20	58.33	48.02	49.08	42.74	49.12	50.60	49.16	48.20	44.44	47.47	60.73	120.94
A. Solid Waste Disposal on Land			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NA
B. Waste-water Handling			43.86	52.20	58.33	48.02	49.08	42.74	49.12	50.60	49.16	48.20	44.44	47.47	60.73	120.94
C. Waste Incineration			43.86	52.20	58.33	48.02	49.08	42.74	49.12	50.60	49.16	48.20	44.44	47.47	60.73	120.94
D. Other			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
7.	Other (please specify)
7.	Other (please specify)	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Total Emissions/Removals with LUCF(4)		0.00	35 985.69	27 389.07	33 113.05	26 767.87	32 387.99	36 293.64	38 899.50	29 495.92	33 127.47	27 408.80	25 121.21	28 640.39	28 290.35	34 496.17
Total Emissions without LUCF(4)		0.00	56 277.65	56 716.72	56 466.13	56 099.96	58 693.34	57 586.35	61 168.55	56 783.52	57 458.37	54 714.11	52 426.72	53 451.23	54 831.67	55 995.11
Memo Items:
International Bunkers		0.00	3 563.08	3 727.93	3 908.91	4 252.67	4 910.83	4 937.85	5 183.98	5 908.98	6 690.61	6 788.51	6 697.19	6 526.31	5 716.15	7 087.67
Aviation			1 335.16	1 088.16	899.65	1 229.95	1 350.69	1 437.04	1 475.52	1 560.26	1 673.00	1 879.29	1 926.37	1 870.86	1 611.37	1 566.51
Marine			2 227.92	2 639.78	3 009.26	3 022.72	3 560.13	3 500.80	3 708.47	4 348.72	5 017.61	4 909.22	4 770.83	4 655.45	4 104.78	5 521.16
Multilateral Operations			NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE
CO2 Emissions from Biomass			11 368.20	11 774.91	12 724.55	13 584.56	15 127.32	15 919.98	17 735.22	16 265.28	16 645.25	16 509.40	15 111.77	18 179.06	17 447.62	18 371.30

(1)Fill in the base year adopted by the Party under the Convention, if different from 1990.

(2)See footnote 4 to Summary 1.A of this common reporting format.

(3)Take the net emissions as reported in Summary 1.A of this common reporting format. Please note that for the purposes of reporting, the signs for uptake are always (-) and for emissions (+).

(4)The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report CO2 emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

2 Bilaga 134

TABLE 10 EMISSIONS TRENDS (CH4)																Sweden
(Sheet 2 of 5)																2003
Submission																2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		Base	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
CATEGORIES		year(1)				(Gg)
						(Gg)
Total Emissions		0.00	310.01	309.00	314.09	317.07	313.65	309.54	307.81	304.41	297.02	287.48	277.11	276.30	268.05	262.52
1.	Energy	0.00	26.87	26.70	26.69	26.74	26.44	26.96	27.24	25.52	24.96	23.73	22.65	23.13	22.68	23.31
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		0.00	26.87	26.70	26.69	26.74	26.43	26.96	27.24	25.51	24.96	23.73	22.64	23.13	22.67	23.30
1.	Energy Industries		1.05	1.22	1.08	1.39	1.64	1.80	2.53	2.08	2.21	2.26	2.19	2.68	2.82	3.03
2.	Manufacturing Industries and Construction		2.18	2.11	2.49	2.44	2.76	2.64	2.57	2.48	2.49	2.33	1.87	2.36	2.02	2.03
3.	Transport		12.82	12.52	12.29	12.00	11.77	11.55	10.94	10.31	9.80	9.23	8.46	7.68	7.19	6.62
4.	Other Sectors		10.71	10.73	10.72	10.82	10.17	10.88	11.12	10.57	10.41	9.85	10.09	10.38	10.62	11.59
5.	Other		0.11	0.12	0.11	0.08	0.09	0.09	0.07	0.07	0.05	0.05	0.03	0.02	0.02	0.02
B. Fugitive Emissions from Fuels		0.00	0.01	0.00	0.00	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.00
1.	Solid Fuels		0.00	0.00	0.00	0.00	0.01	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
2.	Oil and Natural Gas		0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
2.	Industrial Processes	0.00	0.23	0.23	0.23	0.24	0.22	0.24	0.24	0.25	0.34	0.26	0.25	0.33	0.33	0.35
A. Mineral Products			NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
B. Chemical Industry			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.04	0.04	0.04
C. Metal Production			0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.00	0.00	0.00	0.01	0.00	0.01
D. Other Production
E. Production of Halocarbons and SF6
F. Consumption of Halocarbons and SF6
G. Other			0.23	0.23	0.23	0.23	0.22	0.23	0.23	0.25	0.33	0.26	0.25	0.28	0.29	0.31
3.	Solvent and Other Product Use
4.	Agriculture	0.00	161.29	158.33	163.05	170.32	172.43	168.10	167.54	167.43	162.96	161.22	157.02	158.08	157.17	156.00
A. Enteric Fermentation			144.12	141.54	145.73	150.74	152.33	147.91	147.09	147.45	143.21	141.56	138.17	136.90	136.11	134.13
B. Manure Management			17.17	16.79	17.31	19.58	20.10	20.20	20.45	19.98	19.76	19.66	18.85	21.18	21.06	21.88
C. Rice Cultivation			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
D. Agricultural Soils			IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
G. Other			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO		NO	NO	NO	NO	NO	NO
5.	Land-Use Change and Forestry
5.	Land-Use Change and Forestry	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks
B. Forest and Grassland Conversion			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands
D. CO2 Emissions and Removals from Soil
E. Other			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
6.	Waste	0.00	121.61	123.74	124.12	119.77	114.55	114.24	112.79	111.21	108.75	102.26	97.19	94.76	87.87	82.86
A. Solid Waste Disposal on Land			121.61	123.74	124.12	119.77	114.55	114.24	112.79	111.21	108.75	102.26	97.19	94.76	87.87	82.86
B. Waste-water Handling			IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE	IE
C. Waste Incineration			NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
D. Other			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
7.	Other (please specify)
7.	Other (please specify)	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Memo Items:			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		0.00	0.03	0.03	0.03	0.03	0.03	0.04	0.04	0.04	0.05	0.05	0.04	0.04	0.04	0.05
Aviation			0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01
Marine			0.01	0.02	0.02	0.02	0.02	0.02	0.03	0.03	0.03	0.03	0.03	0.03	0.03	0.04
Multilateral Operations			NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE
CO2 Emissions from Biomass

TABLE 10 EMISSIONS TRENDS (N2O)																Sweden
(Sheet 3 of 5)																2003
Submission																2005
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		Base	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
CATEGORIES		year(1)				(Gg)
						(Gg)
Total Emissions		0.00	28.62	28.19	27.96	28.27	28.65	28.03	28.63	28.42	28.50	27.02	26.63	26.47	26.32	26.48
1.	Energy	0.00	4.91	4.99	5.16	5.21	5.46	5.42	6.05	5.61	5.73	5.59	5.51	5.80	6.01	6.30
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		0.00	4.90	4.98	5.15	5.20	5.45	5.41	6.04	5.60	5.72	5.58	5.50	5.78	6.00	6.29
1.	Energy Industries		1.09	1.18	1.21	1.19	1.23	1.16	1.75	1.20	1.25	1.15	1.03	1.17	1.26	1.43
2.	Manufacturing Industries and Construction		1.64	1.61	1.60	1.67	1.79	1.76	1.73	1.77	1.72	1.60	1.51	1.57	1.57	1.61
3.	Transport		1.04	1.10	1.20	1.23	1.34	1.44	1.53	1.62	1.75	1.89	2.03	2.14	2.24	2.31
4.	Other Sectors		1.03	0.99	1.01	1.02	1.02	0.98	0.97	0.95	0.94	0.90	0.88	0.88	0.90	0.91
5.	Other		0.09	0.11	0.12	0.09	0.07	0.06	0.06	0.06	0.05	0.04	0.04	0.03	0.03	0.03
B. Fugitive Emissions from Fuels		0.00	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01
1.	Solid Fuels		0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01
2.	Oil and Natural Gas		0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
2.	Industrial Processes	0.00	2.81	2.95	2.84	2.77	2.68	2.48	2.39	2.37	2.64	2.36	2.26	1.86	1.74	1.72
A. Mineral Products			NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
B. Chemical Industry			2.68	2.82	2.71	2.63	2.55	2.34	2.24	2.22	2.49	2.21	2.10	1.60	1.47	1.44
C. Metal Production			NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NA	NE	NE	NE	NE	NE
D. Other Production
E. Production of Halocarbons and SF6
F. Consumption of Halocarbons and SF6
G. Other			0.13	0.14	0.13	0.14	0.14	0.14	0.14	0.15	0.15	0.15	0.16	0.26	0.27	0.28
3.	Solvent and Other Product Use		0.29	0.29	0.35	0.35	0.31	0.40	0.44	0.46	0.47	0.43	0.39	0.38	0.41	0.44
4.	Agriculture
4.	Agriculture	0.00	19.98	19.33	19.02	19.36	19.61	19.13	19.15	19.39	19.15	18.13	17.99	17.97	17.70	17.58
A. Enteric Fermentation
B. Manure Management			2.58	2.50	2.56	2.32	2.34	2.15	2.15	2.23	2.23	2.07	2.03	1.91	1.91	1.81
C. Rice Cultivation
D. Agricultural Soils			17.40	16.83	16.47	17.03	17.28	16.98	17.00	17.16	16.93	16.06	15.97	16.06	15.80	15.77
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
G. Other			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
5.	Land-Use Change and Forestry	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
A. Changes in Forest and Other Woody Biomass Stocks
B. Forest and Grassland Conversion			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
C. Abandonment of Managed Lands
D. CO2 Emissions and Removals from Soil
E. Other			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
6.	Waste	0.00	0.63	0.63	0.59	0.59	0.58	0.60	0.60	0.60	0.52	0.51	0.47	0.47	0.45	0.45
A. Solid Waste Disposal on Land
B. Waste-water Handling			0.63	0.63	0.59	0.59	0.58	0.60	0.60	0.60	0.52	0.51	0.47	0.47	0.45	0.45
C. Waste Incineration			NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE
D. Other			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
7.	Other (please specify)
7.	Other (please specify)	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
Memo Items:			NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		0.00	0.18	0.19	0.21	0.22	0.25	0.25	0.26	0.30	0.34	0.35	0.34	0.33	0.29	0.36
Aviation			0.06	0.05	0.05	0.06	0.06	0.07	0.07	0.08	0.08	0.09	0.09	0.09	0.08	0.08
Marine			0.12	0.14	0.16	0.16	0.19	0.18	0.19	0.23	0.26	0.25	0.25	0.24	0.21	0.28
Multilateral Operations			NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE
CO2 Emissions from Biomass

2 Bilaga

135

2 Bilaga 136

TABLE 10	EMISSION TRENDS (HFCs, PFCs and SF6)															Sweden
(Sheet 4 of 5)																2003
Submission																2005

GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK		Base	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
CATEGORIES		year(1)
							(Gg)
Emissions of HFCs(5) – CO2 equivalent (Gg)		0.00	3.85	8.20	11.32	33.16	72.91	129.40	181.31	275.64	311.47	372.22	419.28	441.07	462.19	470.92
HFC-23			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
HFC-32			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
HFC-41
HFC-43-10mee
HFC-43-10mee
HFC-125
HFC-125			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
HFC-134
HFC-134a
HFC-134a			0.00	0.01	0.01	0.03	0.05	0.09	0.12	0.18	0.21	0.26	0.29	0.30	0.32	0.32
HFC-152a			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.05	0.14	0.14	0.13	0.15	0.17	0.14	0.21
HFC-143
HFC-143a
HFC-143a			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
HFC-227ea			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
HFC-236fa
HFC-245ca
HFC-245ca
Emissions of PFCs(5) – CO2 equivalent (Gg)
Emissions of PFCs(5) – CO2 equivalent (Gg)		0.00	440.05	432.66	335.98	350.87	348.92	391.40	351.04	324.10	308.76	329.16	270.50	267.24	300.69	298.54
CF4			0.06	0.06	0.04	0.05	0.05	0.05	0.04	0.04	0.04	0.04	0.04	0.03	0.04	0.04
C2F6			0.01	0.01	0.00	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.01	0.00	0.00	0.01	0.00
C 3F8			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00
C4F10
c-C4F8
C5F12
C6F14
Emissions of	SF6(5) – CO2 equivalent (Gg)	0.00	107.31	109.70	109.46	97.75	102.29	129.30	110.66	155.83	99.42	100.62	92.25	115.50	103.22	66.44
SF6			0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.01	0.00	0.01	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00

(5) Enter information on the actual emissions. Where estimates are only available for the potential emissions, specify this in a comment to the corresponding cell. Only in this row the emissions are expressed as CO2 equivalent emissions in order to facilitate data ﬂow among spreadsheets.

TABLE 10 EMISSION TRENDS (SUMMARY)																	Sweden
(Sheet 5 of 5)																	2003
Submission																	2005
GREENHOUSE GAS EMISSIONS			Base	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
			year(1)
							CO2 equivalent (Gg)
Net CO2 emissions/removals			0.00	35 985.69	27 389.07	33 113.05	26 767.87	32 387.99	36 293.64	38 899.50	29 495.92	33 127.47	27 408.80	25 121.21	28 640.39	28 290.35	34 496.17
CO	2	emissions (without LUCF) (6)	0.00	56 277.65	56 716.72	56 466.13	56 099.96	58 693.34	57 586.35	61 168.55	56 783.52	57 458.37	54 714.11	52 426.72	53 451.23	54 831.67	55 995.11
CH4			0.00	6 510.16	6 489.10	6 595.88	6 658.50	6 586.59	6 500.44	6 464.11	6 392.52	6 237.39	6 037.02	5 819.35	5 802.28	5 628.97	5 512.97
N2O			0.00	8 871.29	8 738.47	8 666.60	8 764.13	8 880.91	8 688.00	8 875.06	8 811.08	8 834.50	8 377.12	8 254.90	8 206.37	8 157.66	8 210.32
HFCs			0.00	3.85	8.20	11.32	33.16	72.91	129.40	181.31	275.64	311.47	372.22	419.28	441.07	462.19	470.92
PFCs			0.00	440.05	432.66	335.98	350.87	348.92	391.40	351.04	324.10	308.76	329.16	270.50	267.24	300.69	298.54
SF6			0.00	107.31	109.70	109.46	97.75	102.29	129.30	110.66	155.83	99.42	100.62	92.25	115.50	103.22	66.44
Total (with net CO2 emissions/removals)			0.00	51 918.34	43 167.20	48 832.29	42 672.28	48 379.62	52 132.19	54 881.67	45 455.09	48 919.01	42 624.94	39 977.49	43 472.86	42 943.08	49 055.37
Total (without CO2 from LUCF) (6) (8)			0.00	72 210.30	72 494.85	72 185.36	72 004.38	74 684.96	73 424.89	77 150.71	72 742.69	73 249.91	69 930.25	67 283.00	68 283.69	69 484.40	70 554.31
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK			Base	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003
			year(1)
CATEGORIES							CO2 equivalent (Gg)
1.	Energy		0.00	53 747.21	54 323.45	54 269.25	53 904.03	56 333.47	55 147.69	58 999.06	54 674.73	55 361.55	52 794.11	50 267.69	51 133.56	52 692.27	53 641.43
2.	Industrial Processes		0.00	5 678.90	5 606.88	5 340.02	5 391.80	5 645.18	5 801.16	5 707.23	5 596.52	5 678.51	5 448.94	5 599.47	5 772.52	5 655.28	5 881.95
3.	Solvent and Other Product Use		0.00	410.55	400.29	408.35	386.09	370.54	387.26	385.64	373.37	356.85	327.73	308.52	304.60	302.76	305.33
4.	Agriculture		0.00	9 580.54	9 318.16	9 321.37	9 577.70	9 701.73	9 461.02	9 455.03	9 526.69	9 360.20	9 005.30	8 875.84	8 890.58	8 788.43	8 724.93
5.	Land-Use Change and Forestry(7)		0.00	-20 291.96	-29 327.65	-23 353.08	-29 332.10	-26 305.35	-21 292.70	-22 269.05	-27 287.61	-24 330.90	-27 305.31	-27 305.51	-24 810.84	-26 541.32	-21 498.94
6.	Waste		0.00	2 793.11	2 846.07	2 846.37	2 744.77	2 634.04	2 627.77	2 603.75	2 571.38	2 492.80	2 354.17	2 231.48	2 182.44	2 045.66	2 000.66
7.	Other		0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00	0.00

(6)The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report CO2 emissions and removals from Land-Use Change and Forestry.

(7)Net emissions.

(8)The information in these rows is requested to facilitate comparison of data, since Parties differ in the way they report emissions and removals from Land-Use Change and Forestry. Note that these totals will differ from the totals reported in Table Summary2 if Parties report non-CO2 emissions from LUCF.

2 Bilaga

137

Bilaga 3:

Bilateralt och regionalt ﬁnansiellt stöd relaterat till implementeringen av Klimatkonventionen, 2000-2003

138	Bilaga 3

Tabell 5 Bilateralt och regionalt ﬁnansiellt stöd relaterat till implementeringen av konventionen, 2000 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskad växthuseffekt						Anpassning		Övrigt
Mottagar-		Energi	Transport Skogsbruk		Jordbruk	Avfalls-	Industri	Kapacitets-	Förvaltning	Övrigt		Total
land/region						hantering		utveckling	kustområden	minskad
								/forskning		sårbarhet
1.	Mocambique	25,59						19,56	100,50			145,65

2.	Tanzania	75,86		2,08	2,95		0,97	26,75	1,78		31,74	142,13

3.	Vietnam	102,49			2,75		3,65	29,63	1,06			139,58

4.	Nicaragua							0,53			104,65	105,18

5.	Bangladesh										57,96	57,96

6.	Zambia	6,87					2,17	37,06			0,13	46,23

7.	Sri Lanka	31,00								0,42	1,33	32,75

8.	Etiopien				0,28			31,45				31,73

9.	Laos			14,97	14,97		0,03	0,44				30,41

10.	Ryssland	7,81	1,84	3,68	1,03	3,02	3,03				9,86	30,27

11.	Polen	0,59		0,09		13,39			0,05		11,46	25,58

12.	Zimbabwe		6,91		0,19			15,45			2,09	24,64

13.	Palestina					22,16						22,16

14.	Kosovo	18,71	1,42								1,42	21,55

15.	Kambodja										20,02	20,02

16.	Ghana	9,75									9,75	19,50

17.	Kina	0,32			0,53	11,44	0,41	1,26			3,06	17,02

18.	Indien			2,80		2,75		4,75			2,00	12,30

19.	Thailand	0,67	1,31	1,03		0,67	1,98		3,94			9,60

20.	Afrika regionalt	0,18	6,92	1,01	5,07			41,84	4,39		8,48	67,89

21.	Asien regionalt	1,70		1,50				26,58		4,48	5,01	39,27

22.	Latinamerika reg	2,50		2,91	3,15			14,86	2,58	8,36	9,16	43,52

23.	Europa regionalt	1,79	1,45		0,64				0,42		1,09	5,39

24.	Globala progr.	17,83	3,14	10,59	97,76	0,71	10,34	44,11	14,78	9,80	85,12	294,18

25.	Alla övriga	8,80	12,66	10,50	4,82	9,48	9,92	23,34	-	0,24	20,16	99,92

TOTAL:		312,46	35,65	51,16	134,14	63,62	32,50	317,61	129,50	23,30	384,49	1 484,43

varav krediter:		40,75	-	-	-	-	-	-	-	-	19,75	60,50

Bilaga 3	139

Tabell 5 Bilateralt och regionalt ﬁnansiellt stöd relaterat till implementeringen av konventionen, 2001 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskad växthuseffekt						Anpassning		Övrigt
Mottagar-		Energi	Transport Skogsbruk		Jordbruk	Avfalls-	Industri	Kapacitets-	Förvaltning	Övrigt		Total
land/region						hantering		utveckling	kustområden	minskad
								/forskning		sårbarhet
1.	Nepal	135,00										135,00

2.	Bangladesh									1,16	124,62	125,78

3.	Tanzania	43,86		1,54	1,68		1,01	36,25	1,59		35,51	121,44

4.	Sri Lanka	102,00								1,82	8,09	111,91

5.	Mocambique	40,95						15,76	42,45		7,53	106,69

6.	Uganda	68,59			2,41	2,31		2,31			29,17	104,79

7.	Vietnam	52,31		1,15	3,20		4,15	39,61	0,75			101,17

8.	Nicaragua			2,59	2,59			1,65		1,65	54,00	62,48

9.	Etiopien	0,12			14,84			37,46			0,15	52,57

10.	Zambia	8,15	0,20				0,11	33,94			0,04	42,44

11.	Indien		0,60	4,53		11,12		17,61			4,63	38,49

12.	Serbien	17,54	2,60								16,52	36,66

13.	Ryssland	9,59	0,20	5,05	0,32	2,25	0,70		0,13		13,04	31,28

14.	Laos			9,04	9,04	2,06	2,06	2,06				24,26

15.	Kosovo	15,20	5,97	0,25				0,21			1,84	23,47

16.	Kina	0,23	0,23	0,23	0,91	18,40	1,02	0,72			0,90	22,64

17.	Palestina	6,90				10,04						16,94

18.	Ghana	13,25									3,45	16,70

19.	Ukraina			0,89	12,00						0,89	13,78

20.	Afrika regionalt	3,26	4,28	5,68	8,11	0,23	0,23	67,27	7,15	0,03	13,96	110,20

21.	Asien regionalt	4,64		1,65	6,64			32,77			2,70	48,40

22.	Latinamerika reg.			10,75	11,04			14,64	0,03	7,18	9,44	53,08

23.	Europa regionalt	2,15			0,27						78,79	81,21

24.	Globala program	16,76	2,94	16,00	13,06		6,03	79,68	12,00	19,04	99,73	265,24

25.	Alla övriga	16,72	9,74	5,90	15,49	11,44	9,05	15,79	8,91	0,13	26,96	120,14

TOTAL:		557,2	26,8	65,2	101,6	57,9	24,4	397,7	73,0	31,0	531,96	1 866,76

varav krediter:		340,7	-	-	-	18,4	-	-	-	-	62,3	421,39

140	Bilaga 3

Tabell 5 Bilateralt och regionalt ﬁnansiellt stöd relaterat till implementeringen av konventionen, 2002 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskad växthuseffekt						Anpassning		Övrigt
Mottagar-		Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	Avfalls-	Industri	Kapacitets-	Förvaltning	Övrigt		Total
land/region						hantering		utveckling	kustområden	minskad
								/forskning		sårbarhet
1.	Tanzania	51,05		0,29	2,90	1,03	0,53	10,89	3,15		56,65	126,49

2.	Nicaragua			9,52	9,52			0,64		0,64	106,12	126,44

3.	Mocambique	18,95						59,71	20,07		13,76	112,49

4.	Vietnam	36,72		14,67	2,52		3,50	17,42	0,75			75,58

5.	Ryssland	44,72		3,10	0,24	5,00			1,05		16,12	70,23

6.	Uganda	10,77			10,31	10,31		14,07			24,44	69,90

7.	Etiopien	0,39			18,85			37,59	0,23		7,63	64,69

8.	Zambia	5,71					0,14	43,85		3,09		52,79

9.	Sri Lanka	2,75						45,00	0,89	1,02	0,18	49,84

10.	Laos			3,22	3,22	3,76	3,76	6,73		2,43	18,00	41,12

11.	Jordanien	28,50	2,60					7,75				38,85

12.	Indien		0,81	0,61		13,31		12,53			3,58	30,84

13.	Serbien	16,81	6,91								6,65	30,37

14.	Nepal	23,76										23,76

15.	Bangladesh									1,60	18,07	19,67

16.	Kina	0,18		5,00		11,30	1,20	1,91				19,59

17.	Litauen	17,16		0,01								17,17

18.	Honduras		8,00		7,00	1,76				0,04	0,06	16,86

19.	Kosovo	3,97	12,57								0,14	16,68

20.	Afrika regionalt	9,06	1,27	21,97	7,55	1,74	0,06	92,21	7,33	3,35	20,43	164,97

21.	Asien regionalt	2,30		6,01	6,07			26,56			28,86	69,80

22.	Latinamerika reg.			9,89	10,12			17,52	2,34	9,51	0,10	49,48

23.	Europa regionalt	8,98		0,15		7,50	0,14		0,20		3,69	20,66

24.	Globala program	33,63	2,95	22,80	16,55		6,66	94,45	8,78	20,36	67,33	273,51

25.	Alla övriga	34,26	11,77	3,14	25,55	24,02	3,75	23,09	1,99	4,40	43,51	175,46

TOTAL:		349,7	46,9	100,4	120,4	79,7	19,7	511,9	46,8	46,4	435,3	1 757,24

varav krediter:		59,7	-	5,0	-	11,0	-	45,0	-	-	18,0	138,66

Bilaga 3	141

Tabell 5 Bilateralt och regionalt ﬁnansiellt stöd relaterat till implementeringen av konventionen, 2003 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskad växthuseffekt						Anpassning		Övrigt
Mottagar-		Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	Avfalls-	Industri	Kapacitets-	Förvaltning	Övrigt		Total
land/region						hantering		utveckling	kustområden	minskad
								/forskning		sårbarhet
1.	Mocambique	60,19						99,90	10,47		8,09	178,65

2.	Tanzania	42,41			0,36		0,16	13,62	2,46		35,35	94,36

3.	Etiopien	0,39			8,33			66,09			3,97	78,78

4.	Indien			0,63		59,23		11,38			2,41	73,65

5.	Mongoliet	68,00										68,00

6.	Laos			3,77	3,77	3,19	3,19	6,96		3,08	37,00	60,96

7.	Bangladesh	40,00						2,85		0,81	4,42	48,08

8.	Zambia	6,18						40,89			0,38	47,45

9.	Uganda	7,69			7,11	6,49		19,57				40,86

10.	Malawi	17,84									17,84	35,68

11.	Nicaragua			15,25	15,25			2,30		2,28		35,08

12.	Vietnam	15,40		0,25	3,13		2,10	12,45	0,37			33,70

13.	Ryssland	11,95	1,56	1,84	0,05	4,36			0,44		12,84	33,04

14.	Kosovo	12,72	9,98								1,70	24,40

15.	Serbien	9,61	0,69								3,87	14,17

16.	Kina	4,25			0,27		1,26	5,56			2,49	13,83

17.	Ukraina	2,09		2,84	7,99						0,40	13,32

18.	Lettland	3,00				8,82					0,96	12,78

19.	Honduras		7,00		2,50	2,25						11,75

20.	Afrika regionalt		124,13	24,33	8,19	1,14		80,78	11,24	13,43	26,83	290,07

21.	Asien regionalt	2,75	3,20	2,89	7,00			20,70	1,26	0,54	21,43	59,77

22.	Latinamerika reg.			5,50	5,50			10,63	1,24	6,80	0,66	30,33

23.	Europa regionalt	6,15		0,21	2,01	6,00		0,21			0,85	15,43

24.	Globala program	25,15	0,98	30,44	24,57		5,56	50,49	7,32	15,00	35,25	194,76

25.	Alla övriga	18,06	13,58	4,11	11,94	14,43	5,89	28,30	1,38	7,78	32,03	137,50

TOTAL:		353,8	161,1	92,1	108,0	105,9	18,2	472,7	36,2	49,7	248,8	1 646,40

varav krediter:		108,2	-	-	-	-	-	-	-	-	181,0	289,22

142	Bilaga 3

Bilaga 3	143

Bilaga 4: Beskrivning av det nationella registret för utsläppsrätter

Registeradministratörens namn och kontaktuppgifter:

Registeradministratör
Namn	Mattias Eriksson
Adress	Box 310
Postnummer	631 04
Postort	Eskilstuna
Land	Sverige
Telefonnummer	+46	(0)16 544 2173, +46(0)70 2089910
Faxnummer	+46	(0)16 544 2099
E-mail	mattias.eriksson@stem.se

Det svenska nationella registret har upprättats som ett svenskt register och inte som en del i ett konsoliderat gränsöverskridande register tillsam- mans med andra länder. Sverige köper register- mjukvaran tillsammans med Danmark, Estland Finland, Irland, Italien, Litauen, Nederländerna och Ungern av Storbritanniens Miljö- och jord- bruksdepartement (DEFRA).

Systemet är uppbyggt av en normaliserad rela- tionsdatabas. Samtliga anrop sker genom så kall- lade stored procedures. MS SQL Server 2000 an- vänds som databashanterare. Systemet körs i en virtuell servermiljö som gör det möjligt att dy- namiskt utöka kapaciteten på servern vid behov. Servrarnas kapacitet är överdimensionerad för att inte på något sätt riskera att kapaciteten inte ska räcka till.

Det nationella registret är anpassat till teknisk standard för datautbyte (DES) mellan register- system i syfte att säkerhetsställa riktigt, transpa- rent och effektivt utbyte av data mellan natio- nella register, registret för mekanismen för ren ut- veckling och transaktionsloggen (beslut 19/CP.7, paragraf 1). Europeiska Kommissionen godkände i mitten av april det svenska nationella registret för drift enligt DES#7.

Det svenska registret uppfyller samtliga krav på procedurer för att minimera diskrepanser vid ut-

färdande, transaktioner, anskaffande, annullering och återlösen av ERUs, CERs, AAUs eller RMUs. Registret uppfyller också kraven på avslut av en transaktion där en diskrepans upptäckts samt möjlighet till korrigeringar vid ett misslyckan- de av ett transaktionsavslut. Processerna utförs endast av tre behöriga handläggare på Energi- myndigheten. Registeradministratören ansvarar för att arbetet utförs på ett korrekt sätt samt god- känner aktiviteterna i registret. För att minime- ra risken för inkonsistent data i Energimyndighe- tens respektive CITLs register sker en transaktion alltid enligt kraven i DES. En transaktion slutförs inte förrän båda registren har fått ett kvitto på att transaktionen är registrerad på respektive server. Om en transaktion som är initierad i det svens- ka registret innehåller en avvikelse kommer detta identiﬁeras genom att CITL sänder ett meddelan- de med en felkod.Om CITL skickar en felkod av- slutas transaktionen i registret.Ett felmeddelande presenteras för den som initierade transaktionen. Om registret misslyckas med att avsluta transak- tionen meddelar registeradministratören detta till den centrala administratören i syfte att få direktiv för eventuella åtgärder. Registeradministratören kan utföra manuella korrigeringar på uppdrag av den centrala administratören.

Registerförordningen accepterar att endast an- vändarnamn och lösenord krävs vid inloggning (Annex XV). Energimyndigheten kräver inlogg- ning med elektronisk legitimation till det na- tionella registret (BankID, VeriSign PTA eller SmartTrust) vilket innebär en högre nivå på sä- kerheten än vad registerförordningen kräver. Vidare hålls säkerhetsgraden hög genom att Tie- toEnator svarar för valideringen. Valideringen sker genom ett OSIF-gränssnitt1. Det är en stan- dard som har arbetats fram i en samarbetsorgani-

1 Läs mer på www.sveid.se.

144	Bilaga 4

sation med Stockholms Läns Landsting i spetsen. Energimyndigheten har deltagit i utveckllingen. Det svenska registret kommer att publicera den information som ﬁnns speciﬁcerad i registerför- ordningen Annex XVI på www.utslappshandel. se.Det svenska registrets internetadress i är www. utslappshandel.se.

För att säkerställa, upprätthålla och återvinna data i syfte av att garantera lagringsintegriteten använder Energimyndigheten IBM:s Tivoli Stora- ge Manager (TSM) för backup, restore och arki- vering. TSM-servern och dess bandrobot är loka- liserad ca 10 km från myndighetens byggnad och är ansluten med en ﬁberoptisk kabel. TSM-ser- vern genomför schemalagda säkerhetskopieringar varje natt. För virtuella servrar tas även så kall- lade snapshots varje vecka för att möjliggöra ett snabbt återskapande av data i händelse av ett kri- tiskt läge. De virtuella servrarna är ordnade i en farm av multipla fysiska servrar. I händelse av ett underhåll av den fysiska hårdvaran kan virtuella servrar ﬂyttas till en annan fysisk server i realtid. Det är alltså möjligt att balansera utnyttjandet av fysiska servrar genom att ﬂytta runt virtuella ser- vrar på olika fysiska servrar. I händelse av större katastrofer såsom brand eller liknande kan en virtuell servers snapshot återskapas på en annan fysisk server.

Registermjukvaran har testats i fyra olika prov av Europeiska Kommissionen (KOM). Generella prov av mjukvaran har genomförts mellan KOM och mjukvaruutvecklaren Defra (speciﬁceras i Annex XIII i 2216/2004/EG). KOM har också vid två tillfällen testat registret enligt DES#5.5 och DES#7 mot Energimyndigheten.

Bilaga 4	145

Bilaga 5: Det nationella systemet för inventering och rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser

I enlighet med Kyotoprotokollet och dess tillhö- randebeslut20/CP71,samtEU-beslut(280/2004/ EG) om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser, har Sverige byggt upp ett na- tionellt system för inventering och rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser.2 Det na- tionella systemet ska träda i kraft den 1 januari 2006.

Namn och kontaktinformation för ansvarig organisation

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Kontaktperson: Per Rosenqvist

Adress: 103 33 Stockholm, SVERIGE E-mail: per.rosenqvist@sustainable.ministry.se

Organisatorisk uppbyggnad samt roller och ansvar för olika myndigheter

För att upprätta den årliga inventeringsrappor- ten och övriga rapporteringar ﬁnns ett samarbete mellan Miljö- och samhällsbyggnadsdepartemen- tet, Naturvårdsverket, myndigheter och konsul- ter.

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet har ansvar för det nationella systemet och för att Sverige rapporterar i överensstämmelse med ställda internationella krav på klimatområdet. Naturvårdsverket har på uppdrag av Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet ansvaret för att ta fram underlag till de rapporteringar som krävs. Därmed har Naturvårdsverket ansvaret för att

Nationella systemets organisation

Myndigheter
Statens Energimyndighet
Banverket
Luftfartsstyrelsen					Konsult
Sjöfartsverket
Sjöfartsverket
Vägverket
Vägverket
Försvarsmakten
Försvarsmakten
Kemikalieinspektionen					Naturvårds-
					Naturvårds-
Sveriges Meteorologiska och					verket
Hydrologiska institut
Jordbruksverket
Sveriges lantbruksuniversitet
Statistiska centralbyrån
Statens institut för
kommunikationsanalys
Skogsstyrelsen
Sida

1 UNFCCC. 2002. FCCC/CP/2001/13/Add.3.

2 Naturvårdsverket. 2005. Sveriges nationella system för inventering och rapportering enligt Kyotoprotokollet och beslut inom EU.

UNFCCC

Miljö- och samhällsbyggnads- departementet

EU- kommissionen

146	Bilaga 5

samordna det nationella systemet för Sveriges kli- matrapportering och upprätthålla det rapporte- ringssystem som behövs för rapporteringen.

På uppdrag av Naturvårdsverket bearbetar kon- sulter (SMED3) underlag som kommer från de olika myndigheterna samt egenproducerad un- derlagsdata och genomför beräkningar av de svenska utsläppen och upptagen av växthusgaser. 14 myndigheter deltar i det nationella systemet och har ansvar för olika delar i inventeringspro- cessen:

Statens energimyndighet deltar genom att till- handahålla underlag för beräkning av utsläpp från energisektorn, underlag om prognoser för energi- sektorn, uppgifter om användningen av ﬂexibla mekanismer, uppgifter från det nationella regist- ret samt utför oberoende granskning inom ener- gisektorn exklusive transporter.

Banverket deltar genom att tillhandahålla un- derlag för beräkning av utsläpp samt beräkningar av utsläpp från den statligt ägda järnvägstraﬁken.

Luftfartsstyrelsen, Sjöfartsverket, Vägverket och

Försvarsmakten deltar genom att tillhandahålla underlag för beräkning av utsläpp från luftfart, sjöfart, vägtraﬁk respektive militära transporter.

Statens Institut för Kommunikationsanalys deltar genom att utföra oberoende granskning inom transportsektorn.

Kemikalieinspektionen deltar genom att till- handahålla underlag för beräkning av utsläpp från sektorerna industriprocesser och användning av lösningsmedel och andra produkter

Statens jordbruksverk deltar genom att tillhan- dahålla underlag för beräkning av utsläpp från jordbrukssektorn samt utföra oberoende gransk- ning inom jordbrukssektorn och delar inom sek- torn markanvändning, förändrad markanvänd- ning och skogsbruk (LULUCF).

Statistiska centralbyrån deltar genom att till- handahålla underlag för beräkning av utsläpp från jordbrukssektorn och sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

Sveriges lantbruksuniversitet och Sveriges me- teorologiska och hydrologiska institut deltar genom att tillhandahålla underlag för beräkning- ar av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

Skogsstyrelsen deltar genom att tillhandahålla underlag för beräkningar av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk samt utföra obe- roende granskning inom sektorn markanvänd-

3 SMED=Ett konsortium kallat Svenska MiljöEmissionsData och i det ingår Statistiska centralbyrån (SCB), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), IVL Svenska Miljöinstitutet AB (IVL) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

ning, förändrad markanvändning och skogsbruk.

Styrelsen för internationella samarbete (Sida) deltar genom att tillhandahålla underlag för rap- portering av insatser som rör myndighetens sam- arbete med utvecklingsländer.

Juridisk uppbyggnad

Den juridiska basen för det nationella systemet utgörs av en ”Förordning (2005:626) om klimat- rapportering”. Naturvårdsverket har i denna ett utpekat ansvar för att samordna det nationella arbetet för Sveriges klimatrapportering och upp- rätthålla det nationella systemet.Ansvaret för öv- riga myndigheter som ska delta i det nationella systemet speciﬁceras också i förordningen. I för- ordningen säkerställs även kvalitetssystemet, inkl. nationell och internationell oberoende gransk- ning, och tidpunkter för leverans av underlag.

SMEDs (konsulternas) juridiska ansvar ﬁnns beskrivet i ett ramavtal mellan Naturvårdsverket och SMED. I avtalet regleras bland annat upp- dragets omfattning, val av metodik, krav på kva- litetssystem, tider för rapportering, medverkan i utvecklingsprojekt och internationella möten.

I Sverige ﬁnns även lagstiftning som indirekt stödjer klimatrapporteringsarbetet genom att ge underlag för att beräkna utsläpp och upptag av växthusgaser. Miljörapporter lämnas enligt Mil- jöbalken (1998:808) och lagen om den allmän- na statistiken (SFS 2001:99) innebär en skyldig- het att lämna in årliga uppgifter. Därtill kommer myndigheternas skyldighet att följa sekretessla- gen (1980:100) samt arkivera dokument enligt arkivlagen (1990:782).

Procedurmässiga arrangemang

Den svenska inventeringen och rapportering- en genomförs årligen enligt en viss process. Till den årliga processen ﬁnns en aktivitetsplan som beskriver alla aktiviteter som måste genomföras under inventeringen och rapporteringen för att upprätthålla en hög kvalitetsnivå.

Data levereras från myndigheterna till SMED ochpåuppdragavNaturvårdsverketsamlarSMED även in information från olika företag och organi- sationer. Data samlas in under april till augusti be- roende på när uppgifterna blir tillgängliga. Beräk- ningar genomförs sedan av SMED under perioden augusti till september för att sedan kvalitetssäkras och granskas. SMED levererar data inklusive in- venteringsrapporten till Naturvårdsverket i mitten av oktober och därefter genomförs en nationell oberoende granskning.Därefter skickas rapporten

Bilaga 5	147

till Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet för beredning och vidare rapportering till UNFCCC.

Processen för att samla in aktivitetsdata, välja emissionsfaktorer och metod samt för utveckling av beräkningsmetoder

Aktivitetsdata levereras från myndigheter till SMED som även hämtar aktivitetsdata från olika företag och branschorganisationer samt miljörap- porter. Emissionsfaktorerna kan vara anläggnings- speciﬁka, framtagna på nationell nivå eller stan- dardfaktorer från IPCC. Metoderna för beräkning av utsläppen är i överensstämmelse med gällande krav och riktlinjer. Naturvårdsverket har i samråd med berörda myndigheter och konsulter utarbetat ett kvalitetssystem. Det omfattar rutiner för kon- troll och uppföljning av inventeringsarbetet.Resul- tatet från kontroll och uppföljning ligger till grund för förbättring av nästa års inventering och rappor- tering och därmed behov av utvecklingsprojekt.

Analys av prioriterade utsläppskällor

I överensstämmelse med IPCC Good Practice Guidance, kapitel 7, utför Naturvårdsverket med stöd av SMED en årlig analys för att identiﬁera de utsläppskällor som bör prioriteras inom ramen för inventeringsarbetet. Analysen rapporteras år- ligen och används,tillsammans med andra under- lag, för att ge vägledning om vilka områden som behöver förbättras. Analysen kommuniceras med de berörda myndigheterna så att de kan bedöma val av metoder och rutiner som krävs för kvali- tetsstyrning och kvalitetssäkring.

Omräkning av tidigare rapporterade data

Efter den oberoende granskningen sammanställs inkomna synpunkter och beslut tas om vilka om- räkningar som ska göras till följande inventering. Om ny och bättre information om data eller en bättre metod blir tillgänglig så genomförs omräk- ningar genom att använda konsistenta data res- pektive den nya metodiken för hela tidsserien. Om detta inte är möjligt används alternativ om- räkningsteknik enligt gällande riktlinjer.4

Kvalitetssystemet

Naturvårdsverket upprättade en övergripande kvalitetsplan i samband med att kvalitetssyste- met skulle införas. Sedan kvalitetssystemet är im- plementerat ingår kvalitetsplanen som en del av konsulternas och myndigheternas interna kva- litetssystem. Kvalitetsplanen uppdateras fortlö- pande och ses över efter att den årliga invente-

4 IPCC. IPCC Good Practice Guidance and Uncertainty Management in National Green- house Gas Inventories.

ringen och rapporteringen är genomförd.

De myndigheter som deltar i klimatrapporte- ringsarbetet ska utveckla och upprätthålla ett kvalitetssystem för den årliga inventeringen och rapporteringen i överensstämmelse med ställda krav. Kvalitetssystemet beskriver den övergripan- de strukturen för hur inventeringen och rappor- teringen ska bedrivas systematiskt så att en hög kvalitet upprätthålls. Kvalitetssystemet omfattar alla inblandade parter i inventeringen. Dessa har i överensstämmelse med kvalitetssystemet infört rutiner för att planera, genomföra, kontrollera och följa upp de aktiviteter som krävs för att full- göra inventeringen. Det svenska kvalitetssyste- met bygger på den struktur som ﬁnns beskriven i UNFCCC beslut 20/CP7.

Det nationella systemet ska säkerställa kvalitets- nivån på inventeringen dvs att inventeringen är transparent, konsistent, jämförbar, fullständig och korrekt. Naturvårdsverket upprättar kvalitetsmål för att ständigt utveckla och förbättra invente- ringen och ligger till grund för berörda konsulter och myndigheters arbete med inventeringen.

Naturvårdsverket har ansvar för att i samarbe- tet med berörda myndigheter genomföra en obe- roende expertgranskning på nationell nivå,enligt rutinerna för detta. Det sker årligen då invente- ringen är genomförd och granskningen omfattar utförda beräkningar och antaganden som ligger till grund för beräkningarna.

Det ﬁnns dokumenterade rutiner för den obero- ende expertgranskningen på internationell nivå.

Berörda myndigheter och konsulter är tillgängliga för att kunna svara på eventuella frågor. Naturvårdsverket genomför kvalitetsrevisio- ner av det egna interna arbetet med kvalitetstyr- ning och kvalitetssäkring, med stöd av oberoen- de personal. Naturvårdsverket ansvarar också för att SMED genomför interna kvalitetsrevisioner under inventeringen samt medverkar i Natur- vårdsverkets kvalitetsrevisioner av deras arbete.

Godkännande av inventeringen

Naturvårdsverket skickar klimatrapporteringen till Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet för beredning, 20 arbetsdagar före gällande rap- porteringsdatum. Klimatrapporteringen skickas till berörda departement inom regeringskansliet för synpunkter som sammanställs och när klimat- rapporteringen är godkänd av Miljö- och sam- hällsdepartementet skickas den till UNFCCC respektive EU Kommissionen.

148	Bilaga 5

Referenser

Europaparlamentets och Rådets beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthus- gaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet

IPCC. IPCC Good Practice Guidance and Uncer- tainty Management in National Greenhouse Gas Inventories.

Naturvårdsverket. 2005. Sveriges nationella sys- tem för inventering och rapportering enligt Kyo- toprotokollet och beslut inom EU.

UNFCCC Kyotoprotokollet

UNFCCC.2002.FCCC/CP/2001/13/Add.3.Re- port of the Conference of the Parties on its Se- venth Session, held at Marrakesh from 29 Octo- ber to 10 November 2001.

Bilaga 5	149

Departementsserien 2005

Kronologisk förteckning

1.Finansiella konglomerat. Fi.

2.Kungörande i PoIT. Redovisning av uppdrag om elektroniskt kungörande. Ju.

3.Svensk rätt i integrationspolitisk belysning. Ju.

4.Avräkning av utländsk skatt. Fi.

5.Angrepp mot informationssystem. Ju.

6.Brott och brottsutredning i IT-miljö.

Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet med tilläggsprotokoll. Ju.

7.Iakttagelser om landsting. Fi.

8.Inriktning på ﬁlmpolitiken från 2006. U.

9.En moderniserad rättsprövning, m.m. Ju.

10.Arbetstagarinﬂytande i europakooperativ. N.

11.Den europeiska exekutionstiteln för obestridda fordningar. Ju.

12.Makten och mångfalden. Eliter och etnicitet i Sverige. Ju.

13.Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler. Ju.

14.Olovlig befattning med narkotikaprekursorer. EU:s rambeslut om olaglig narkotikahandel. Ju.

15.Förstärkning och förenkling – ändringar i anställningsskyddslagen och föräldraledighetslagen. N.

16.Att fånga kunnandet om lärande och undervisning. Om villkoren för skolledare och lärare att ta

del av systematiskt framtagen kunskap om utbildningsverksamhet. U.

17.Vakant

18.Säkerhet i vägtunnlar. N.

19.De projektbaserade mekanismerna enligt Kyotoprotokollet och länkdirektivet. M.

20.Svenskt värdskap för ESS. U.

21.Tvångsmedel för att förebygga eller förhindra allvarlig brottslighet. Ju.

22.Småskalig livsmedelsförädling. Jo.

23.Ett förnyat strandskydd. M.

24.Tidsbegränsat uppehållstillstånd för offer för människohandel m.ﬂ. UD.

25.Förhandsavgörande från EG-domstolen. Ju.

26.Utökat informationsutbyte mellan arbetslöshetskassorna och inom Arbetsmarknadsverkets verksamhet. N.

27.Arbetsgivares informationsskyldighet – ändringar i anställningsskyddslagen. N.

28.Skattefusk, effektivitet och rättvisa – utökad skattekontroll i vissa branscher och diskussioner rörande schabloniserade inslag i beskattningen. Fi.

29.Förslag om ett utvecklat elcertiﬁkatsystem. M.

30.En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet. Fö.

31.Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, djurhälsa, foder, djurskydd och växtskydd m.m. + Bilagor. Jo.

32.Minknäringen i Sverige. Jo.

33.Vuxenutbildningslag.

Förslag utarbetat inom Utbildnings- och kulturdepartementet. U.

34.Några bodelningsfrågor. Ju.

35.Rätten att sätta och utfärda betyg. U.

36.Genomförande av EG-direktivet om uppehållstillstånd för studier. UD.

37.Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen. + Bilagor. UD.

38.Tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption. Ju.

39.Bostadsﬁnansiering. M.

40.Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler. S.

41.Högsta och lägsta belopp för penningböter. Ju.

42.Kontraheringsplikt vid företagsförsäkring m.m. – en diskussionspromemoria. Ju.

43.Genomförande av direktivet och rambeslutet om åtgärder mot förorening från fartyg. N.

44.Sweden’s second national report under the Joint Convention on the safety of spent fuel management and on the safety of radioactive waste management. Swedish implementation of the obligations of the Joint Convention. M.

45.Europakooperativ. Ju.

46.Lag om förbud mot vissa kampsportsmatcher. Ju.

47.Kompletterande bestämmelser till EG-förordningen om konsumentskyddssamarbete m.m. Jo.

48.Överlämnande av passageraruppgifter. UD.

49.Hamnskydd. N.

50.Personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt. Fö.

51.Energieffektivisering och energismart byggande. M.

52.Löneskrifter för enmansföretag. Fi.

53.Hemliga tvångsmedel m.m. under en stärkt parlamentarisk kontroll. Ju.

54.Upphovsrätt och handlingsoffentlighet. Redovisning av uppdrag rörande 8 kap. 27 § sekretesslagen. Ju.

55.Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar. I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar.

+ Översättning:

Sweden’s fourth national communication on climate change. Under the United Nations Framework Convention on Climate Change. M.

Departementsserien 2005

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Kungörande i PoIT. Redovisning av uppdrag om elektroniskt kungörande. [2]

Svensk rätt i integrationspolitisk belysning. [3] Angrepp mot informationssystem. [5]

Brott och brottsutredning i IT-miljö.

Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet med tilläggsprotokoll. [6]

En moderniserad rättsprövning, m.m. [9] Den europeiska exekutionstiteln

för obestridda fordningar. [11]

Makten och mångfalden. Eliter och etnicitet i Sverige. [12] Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler. [13] Olovlig befattning med narkotikaprekursorer.

EU:s rambeslut om olaglig narkotikahandel. [14] Vakant. [17]

Tvångsmedel för att förebygga eller förhindra allvarlig brottslighet. [21]

Förhandsavgörande från EG-domstolen. [25] Några bodelningsfrågor. [34]

Tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption. [38]

Högsta och lägsta belopp för penningböter. [41] Kontraheringsplikt vid företagsförsäkring m.m.

– en diskussionspromemoria. [42] Europakooperativ. [45]

Lag om förbud mot vissa kampsportsmatcher. [46] Hemliga tvångsmedel m.m. under en stärkt parlamentarisk

kontroll. [53]

Upphovsrätt och handlingsoffentlighet. Redovisning av uppdrag rörande 8 kap. 27 § sekretesslagen. [54]

Utrikesdepartementet

Tidsbegränsat uppehållstillstånd för offer för människohandel m.ﬂ. [24]

Genomförande av EG-direktivet om uppehållstillstånd för studier. [36]

Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen. + Bilagor. [37]

Överlämnande av passageraruppgifter. [48]

Försvarsdepartementet

En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet. [30] Personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och

Försvarets radioanstalt. [50]

Socialdepartementet

Genomförande av EG-direktivet om mänskliga vävnader och celler. [40]

Finansdepartementet

Finansiella konglomerat. [1] Avräkning av utländsk skatt. [4] Iakttagelser om landsting. [7]

Skattefusk, effektivitet och rättvisa – utökad skatte- kontroll i vissa branscher och diskussioner rörande schabloniserade inslag i beskattningen. [28]

Löneskrifter för enmansföretag. [52]

Utbildnings- och kulturdepartementet

Inriktning på ﬁlmpolitiken från 2006. [8]

Att fånga kunnandet om lärande och undervisning. Om villkoren för skolledare och lärare att ta del av systematiskt framtagen kunskap om utbildningsverksamhet. [16]

Svenskt värdskap för ESS. [20] Vuxenutbildningslag.

Förslag utarbetat inom Utbildnings- och kulturdepartementet. [33]

Rätten att sätta och utfärda betyg. [35]

Jordbruksdepartementet

Småskalig livsmedelsförädling. [22]

Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, djurhälsa, foder, djurskydd och växtskydd m.m. + Bilagor [31]

Minknäringen i Sverige. [32]

Kompletterande bestämmelser till EG-förordningen om konsumentskyddssamarbetet m.m. [47]

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

De projektbaserade mekanismerna enligt Kyotoprotokollet och länkdirektivet. [19]

Ett förnyat strandskydd. [23]

Förslag om ett utvecklat elcertiﬁkatsystem. [29] Bostadsﬁnansiering. [39]

Sweden’s second national report under the Joint Convention on the safety of spent fuel management and on the safety of Radioactive waste management. Swedish implementation of the obligations of the Joint Convention. [44]

Energieffektivisering och energismart byggande. [51] Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar.

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar.

+ Översättning:

Sweden’s fourth national communication on climate change. Under the United Nations Framework Convention on Climate Change. [55]

Näringsdepartementet

Arbetstagarinﬂytande i europakooperativ. [10] Förstärkning och förenkling – ändringar i

anställningsskyddslagen och föräldraledighetslagen. [15] Säkerhet i vägtunnlar. [18]

Utökat informationsutbyte mellan arbetslöshetskassorna och inom Arbetsmarknadsverkets verksamhet. [26]

Arbetsgivares informationsskyldighet – ändringar i anställningsskyddslagen. [27]

Genomförande av direktivet och rambeslutet om åtgärder mot förorening från fartyg. [43]

Hamnskydd. [49]

ISBN 91-38-22506-9 ▪ ISSN 0284-6012