Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar

Departementsserien 2009:63

Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar

Ds 2009:63

Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonventionom klimatförändringar

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst.

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress:	Fritzes kundtjänst
	106 47 Stockholm
Orderfax:	08-598 191 91
Ordertel:	08-598 191 90
E-post:	order.fritzes@nj.se
Internet:	www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, (SB PM 2003:2, revi- derad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Omslagsfoto: Peter Lilja/N

Grafisk form/figurer/illustrationer: IdéoLuck AB #080911, Stockholm Tryckt av Edita Sverige AB, Stockholm 2009

ISBN 978-91-38-23316-0

ISSN 0284-6012

Ds 2009:63

Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar

Förord

Sveriges femte nationalrapport är utformad i en- lighet med de riktlinjer som antagits av parterna till FN:s klimatkonvention. I rapporten redovi- sas basfakta om det svenska samhället och en ge- nomgång görs av de olika samhällssektorerna en- ligt den indelning som man enats om inom FN:s klimatkonvention. Utsläpp och upptag av olika växthusgaser redovisas för varje sektor och sam- mantaget för varje år sedan 1990 liksom olika styrmedels inverkan på utsläppen.

De utvärderingar som redovisas i rapporten visar att Sverige lyckats bryta sambandet mellan eko- nomisk tillväxt och växthusgasutsläpp. De införda styrmedlen har haft en betydande effekt och ut- släppen har minskat med ungefär 9 procent sedan 1990. Samtidigt kan Sverige uppvisa en förhål- landevis hög ekonomisk tillväxt. Rapporten inne- håller också en prognos för utsläppen fram till år 2020. Enligt prognosen kommer utsläppen fort- sätta att minska, men ytterligare åtgärder behövs för att klara Sveriges nationella mål för 2020. Re- geringen har presenterat åtgärder ton för ton för att nå det nationella målet på 40 procent minsk- ning till år 2020.

I nationalrapporten beskrivs Sveriges sårbarhet och arbete med anpassning till klimatförändring- en. Sveriges internationella insatser i form av bi- stånd med klimatrelevans redovisas liksom forsk- nings- och utvecklingsarbetet. Slutligen beskrivs Sveriges arbete med information och utbildning om klimatproblemet.

Underlaget till nationalrapporten har tagits fram genom ett omfattande myndighetsarbete där Naturvårdsverket och Energimyndigheten lett arbetet och där ytterligare ett 10-tal myndig- heter varit delaktiga. Huvuddelen av arbetet med den femte nationalrapporten har utförts under perioden från slutet av 2008 till sommaren 2009.

I mars 2009 redovisade regeringen en samman- hållen klimat- och energipolitik som lägger grun- den för de framtida åtaganden som behövs för att bidra till att koncentrationen växthusgaser i at- mosfären stabiliseras på en nivå så att 2-graders- målet kan nås.

Sveriges mål för klimat- och energipolitiken till år 2020 är:

•40 procent minskning av utsläppen av växthus- gaser

•minst 50 procent förnybar energi

•20 procent effektivare energianvändning

•minst 10 procent förnybar energi i transport- sektorn

Målet om 40 procent minskning av utsläppen av växthusgaser avser den icke handlande sektorn, dvs. de sektorer som inte ingår i EU:s utsläpps- handelssystem. Målet gäller därmed t.ex. trans- porter, bostäder, avfallsanläggningar, delar av in- dustrin, m.m. För verksamheter som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem bestäms minskning- en gemensamt på EU-nivån.

Det bör särskilt betonas att grundprognosen över de framtida svenska utsläppen av växthus- gaser inte tar hänsyn till de beslut som fattats och de styrmedel som införts efter juni 2008. När styrmedel och åtgärder som presenteras i den nya klimatpolitiken slår igenom kommer prognosen fram till 2020 att behöva uppdateras.

En komplettering av prognosen har dock gjorts efteråt där ytterligare åtgärder tas med till följd av beslut i EU samt några åtgärder som aviseras i regeringens klimatproposition våren 2009. Dessa kompletteringar redovisas i avsnitt 5.4.

Stockholm december 2009

Innehåll

1	Sammanfattning.																										6
	1.1	Nationella förhållanden.				. . . . . . . . . . .		對						. .	. . . .		. . . .		.	.	對				.	.	6
	1.2	Utsläpp av växthusgaser.				. . . . . . . . . .		. 對						.	. . . . .		. . .		.	.	. 對				.		. 7
	1.3	Styrmedel och åtgärder.				. . . . . . . . . . .		對						. .	. . . .		. . . .		.	.	對				.	.	7
	1.4	Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder.																									9
	1.5	Sårbarhet, klimateffekter och anpassningsåtgärder.																									11
	1.6	Finansiellt stöd och tekniköverföring. . .						. . . . . . . .					. 對						. .		. .	. .	. . .	. . . 對			11
	1.7	Forskning och miljöövervakning. .					. . . .	. . .	. .		.	對					. .	. .	. . . .			. .	. . 對				13
	1.8	Utbildning och information.																									13
2	Nationella förhållanden. . .				. . .	. . . . . . 對 .			. . .	.	.	. . . .	. . 對 .				. . .	. .	. .	.	. . .	對				16
	2.1	Statsskick .	.	. . . . . . . . .		. 對			.	.		. . .	. .	. . . .	. 對							. . . . . . . . . . .					16
	2.2	Befolkning, demografi . . . . . . . . . . . .						對						. .	. . . .		. . . .		.	.	對				.		16
	2.3	Geografi .																									17
	2.4	Klimatförhållande . . .			. .	. . . . . .	. 對						.	. . . . . . . . .			. .	對						. . . . .			17
	2.5	Ekonomi .	. .	. . . . . . . .		. 對			. .		. . . .		. .	. . . .	對							. . . . . . . . . . .					18
	2.6	Energi . . .	. .	. . . . . .	. 對			. .	. . . . . .				. .	. . 對					.			. .	. .	. . . .	. . . 對		19
	2.7	Byggnader och tätortsstruktur . . .					. . . .	. .	. .	.	對					.	. . .		. . . .			. .	. . 對				22
	2.8	Industri . .	.	. . . . . . . . .		對			. .	. . . .			. .	. . . . 對								. . . . . . . . . . . .					23
	2.9	Transporter .		. . . . . . . .		. . . 對					.	. . .	. .	. . . .	. . 對								. . . . . . . . .				23
	2.10	Avfall . . .	. .	. . . . . .	. 對			. .	. . . . . .				. .	. . 對					.			. .	. .	. . . .	. . . 對		24
	2.11	Jordbruk .																									26
	2.12	Skogsbruk .		. . . . . . . . .		. . 對				.	.	. .	. .	. . . .	. . 對								. . . . . . . . . .				27

3 Utsläpp av växthusgaser 1990-2007.

3.1	Samlade utsläpp och upptag av växthusgaser. . .	. . . . . .	. . . 對			. . . . . . . . . . .
3.2	Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer .		. . . . . .	. .	. .	. 對 . . .

28

28

29

4 Styrmedel och åtgärder.	344
4.1 Den svenska klimatstrategin. . . . .	. . . . . . . 對 . . . . . . . . . . . . 對 34

4.2Styrmedel i den svenska klimatstrategin och deras effekter. . . . . . . . . . . . 對 . 37

4.3Arbetet med Kyotoprotokollets projektbaserade flexibla mekanismer . . . . . . . . . . . . 對 54

4.4Styrmedels och åtgärders kostnadseffektivitet i den svenska klimatstrategin. . . . . . . . . . . . 對 55

4.5	Styrmedel tagna ur bruk. . . . . . . . . . . . 對 . . . .	. . . . . . . . 對 . 57
4.6	Summerande styrmedelstabell.	58
5 Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder.		60

5.1	Samlade prognoser. . .	. . . . . . . .	.	對			. .	. . . . . . . . .	.	對			. . . . .
5.2	Prognoser per sektor. .	. . . . . . . .	.	. 對	.			. . . . . . . . .	.	. 對		. . .
5.3	Känslighetsanalys.
5.4	Prognos med ytterligare åtgärder.		.	. . . . .	. .	. .	. 對 .		.	. . . .	. .	. .	. . 對

5.5Jämförelse med den fjärde nationalrapporten.

5.6Utvärdering av de sammantagna effekterna av politik och åtgärder.

5.7Måluppfyllelse gentemot Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollet.

5.8Måluppfyllelse gentemot Sveriges och EU:s klimatmål.

60

61

66

68

68

69

70

71

6 Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder.										72
6.1	Inledning. . . . . . . . . . . . 對		. . . . . .	. .	. .	.	. 對	. . . . . . .	. . . .	72
6.2	Sveriges klimat i förändring.									72
6.3	Klimateffekter och sårbarhetsanalys.									76
6.4	Nationella anpassningsåtgärder. . . . .	. .	. . . . . 對		. . . . . .			. . . . . . 對	80
6.5	Internationellt arbete. . . . . . . . . . .	. 對			. .	.	. . . . . . . . . 對		. .	. 81

7 Finansiellt stöd och tekniköverföring .		82
7.1	Introduktion.	82
7.2	Målsättning och medel.	82
7.3	Multilateralt stöd.	85
7.4	Bilateralt och regionalt stöd.	86
7.5	Teknikutveckling och spridning.	89
7.6	Kapacitetsuppbyggnad. . . . . . . . .	. . . 對 . . . . . . . . . . . . 對 . . 90

8 Forskning och miljöövervakning.		94
8.1	Politik, organisation och finansiering av FoU och systematisk övervakning .	94
8.2	Program och finansiering av klimatrelaterad forskning.	97
8.3	Program och finansiering för systematisk övervakning . . . . . . . . . . . . 對 . . .	100

9 Utbildning och information.

9.1	Policy för utbildning och information till allmänheten. . .		. . . . . . . .	.	對 . . .
9.2	Massmedias syn på klimatfrågan.
9.3	Allmänhetens kunskap.
9.4	Centra för klimatinformation.
9.5	Insatser och aktiviteter . .	. . . . . . . . . 對 .	. . . . . . .	. .	. . 對 .

104

104

104

104

104

106

Bilagor

Bilaga 1: Akronymer och förkortningar. . . . . . . . . . . . 對 . .	. . . . . . . . . . 對 1110
Bilaga 2: Sammanfattande utsläppstabeller.	1122
Bilaga 3: Nationella systemet.	1338
Bilaga 4: Nationella registret.	1440
Bilaga 5: Prognosmetodik och beräkningsförutsättningar.	1422
Bilaga 6: Bilateralt och regionalt finansiellt stöd 2004-2008 relaterat till implementeringen
av klimatkonventionenoch Kyotoprotokollet.	.. . . . . 1448
Bilaga 7: Information enligt artikel 7.2 i Kyotoprotokollet.	1544

1Sammanfattning

Utsläpp av växthusgaser i Sverige, exklusive ut- släpp och upptag från markanvändning och skogsbruk (LULUCF), har i perioden 1990 till 2007 minskat med 9 procent och förväntas fort- sätta minska. Utsläppen bedöms år 2020 komma att ligga ca 16 procent under 1990 års utsläpp med de ytterligare EU-gemensamma och natio- nella styrmedel som beslutats under 2009. Dessa ytterligare styrmedel beräknas bidra till att ut- släppen för de sektorer som är utanför EU:s sys- tem för handel med utsläppsrätter (EU ETS) år 2020 är 25 procent lägre än 1990 års utsläpp. Därutöver har i 2009 års klimatpolitiska beslut aviserats ytterligare styrmedel och åtgärder samt klimatinvesteringar i andra länder. De utsläppså- taganden som Sverige ansvarar för enligt Kyoto- protokollet och EU:s ansvarsfördelning är att ut- släppen som ett årligt genomsnitt för perioden 2008-2012 ska vara högst 104 procent av 1990 års utsläpp. Sverige är på väg att med god margi- nal klara detta.

Detta är Sveriges femte nationalrapport, som redovisar de nationella aktiviteter som implemen- terats för att uppfylla åtagandena i FN:s klimat- konvention och som enligt klimatkonventionen, Kyotoprotokollet och separata partskonferenser (COP) skall informeras om i en nationalrapport.

1.1Nationella förhållanden

Faktorer som har inverkan på ett lands nivå och utveckling av utsläpp av växthusgaser är bl.a. be- folkning, klimatförhållanden, energi- och trans- portsystem, industristruktur och ekonomi.

Sveriges folkmängd år 2007 var 9,2 miljoner in- vånare och befolkningsökningen har i genomsnitt varit 0,4 procent per år sedan 1990 med en snab- bare ökning på 2000-talet.

I perioden 1991-2007 var årlig genomsnitts- temperatur ca 1oC högre jämfört med perioden 1961-1990. Behovet av energi för uppvärmning var mycket lågt åren 1990 och 2000. År 1996 är hittills det enda året sedan 1990 med större upp- värmningsbehov än genomsnittet för perioden 1965-1995.

Tillväxten i ekonomin har 1990-2007 varit i snitt 2,3 procent per år med den starkaste tillväx- ten i perioderna 1994-95, 1998-2000 och 2004- 2006 med ett genomsnitt på 4-4,5 procent.

Sveriges slutliga energianvändning har från år 1990 till 2007 ökat med 8 procent och har under de senaste 5 åren varit ca 400 TWh. Sverige har ingen utvinning av olja, naturgas eller kol. Den totala energitillförseln baseras främst på inhemsk tillförsel av biobränslen, vattenkraft, kärnkraft och i mindre omfattning av omgivningsvärme för vär- mepumpar samt import av olja, naturgas, kol och biobränslen. Sedan 1970-talet har 40 procent av oljeprodukterna ersatts med icke fossil energitill- försel. En stor omställning har skett i energitillför- seln till bostäder och lokaler. Infrastrukturen för fjärrvärmeproduktion och fjärrvärmedistribution har byggts ut från slutet av 1960-talet och fjärrvär- meproduktionen har stigit med 370 procent sedan 1970 och med 32 procent sedan 1990 till år 2007. Samtidigt har andelen biobränslen för produktio- nen ökat från 2 procent till 70 procent i perioden 1970-2007. Mellan 2004 och 2007 ökade ande- len med 14 procentenheter. Fjärrvärmen har varit en förutsättning för en miljömässigt bra uppvärm- ning av byggnader baserad på biobränslen och en förutsättning för att de nationella styrmedlen för förnybar energi kunnat åstadkomma den omfat- tande utfasning av fossila bränslen för byggnads- uppvärmning som skett. Totalt har Sveriges andel förnybar energi ökat 10 procentenheter till 44 pro-

6 1. Sammanfattning

cent från år 1990 till 2007. Naturligt god tillgång på vattendrag för kraftproduktion i kombination med nationell energipolitik och investeringar i icke fossilbaserad elproduktion har gjort att Sverige har en nästan helt fossilfri elproduktion.

Förutom en kort period i början av 1990-talet har transportarbetet för både person- och godstran- sporter ökat sedan 1990. I perioden 2004 till 2007 var utveckling kraftigare än genomsnittet sedan 1990, och särskilt kraftig var ökningen av godstran- sporterna. Miljöbilar har tagit en allt större andel av nybilsförsäljningen sedan 2005 och försäljnings- andelen var 33 procent år 2008. Av miljöbilarna står etanolfordon för 70 procent.Användningen av förnybara drivmedel har snabbt ökat till 5 procent av vägtrafikens energianvändning år 2008.

Industrins inverkan på utsläpp av växthusgaser kommer främst från dess energianvändning och processutsläpp i mineralindustrin och järn- och stålindustrin. Industrin svarade år 2007 för knappt 40 procent av landets slutliga energianvändning. Papper- och massaindustrin står för närmare hälften av industrins samlade energikonsumtion främst i form av el och returlutar. Järn- och stålin- dustrin har betydande inverkan på Sveriges växt- husgasutsläpp då 14 procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp år 2007 härrör från branschen. Från 1990 till 2004 ökade produktionen 35 pro- cent men har därefter minskat 10 procent, främst under 2008 till följd av finanskrisen. Huvudde- len av restgaserna från koksugnar och masugnar används för elproduktion, intern värmetillförsel samt till fjärrvärme för bostäder och lokaler.

1.2Utsläpp av växthusgaser

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, räknat som koldioxidekvivalenter, var år 2007 cirka 65,4 miljoner ton (exkl. LULUCF) varav 79 procent koldioxid. Drygt 90 procent av koldiox- idutsläppen kom från energi- och transportsek- torerna. Övrig utsläppsfördelning var 8 procent metan (främst jordbruk och avfall), 11 procent dikväveoxid (främst jordbruk) och 2 procent flu- orerade växthusgaser. Utsläppen har minskat med ca 6,5 miljoner ton eller 9 procent mellan 1990 och 2007. De samlade utsläppen har varierat, men under åren 1999-2007 har de i samtliga fall legat under 1990 års nivå. Räknat per capita har utsläppen minskat från 8,4 ton CO2-ekv år 1990 till 7,1 ton år 2007. De största utsläppsminsk- ningarna under perioden har skett inom sektorer- na bostäder och lokaler, jordbruk och avfall. Ut-

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Avfall	Industriprocesser
Jordbruk	Transporter
Lösningsmedel mm	Energi

Figur 1.1 Samlade utsläpp av växthusgaser från olika sektorer

släppsökningar har framför allt skett i transport- sektorn och i några industribranscher.

De minskande utsläppen från bostäder och lo- kaler beror främst på att olja för uppvärmning har ersatts med biobränslebaserad fjärrvärme och under senare år även med värmepumpar och pel- letspannor. Utsläppen av metan från avfall har minskat till följd av att hushållsavfall inte längre deponeras och att insamling och omhändertagan- de av metangas från deponier har ökat. De vik- tigaste orsakerna till jordbrukets minskande ut- släpp är färre nötkreatur och reducerad använd- ning av såväl mineralgödsel som stallgödsel.

Utsläppen från inrikes transporter har ökat med 12 procent från år 1990 till 2007. Det är i huvud- sak diesel till godstransporter på väg som ökat. Bensinanvändningen har istället minskat något. Bland annat har drivmedelsskatterna tillsammans med ett högt bensinpris bidragit till en övergång till förnybara bränslen och ökad efterfrågan på energieffektiva nya bilar. [Fig 1.1]

Från internationell bunkring av drivmedel har utsläppen ökat 170 procent jämfört med 1990. Nettosänkan för sektorn markanvänd- ning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) var ca 21 miljoner ton koldioxidek- vivalenter år 2007.

1.3Styrmedel och åtgärder

Sveriges klimatstrategi har utvecklats successivt sedan slutet av 1980-talet. Strategin består av mål, styrmedel och åtgärder samt återkommande uppföljning och utvärdering av uppsatta mål och strategier. Sverige verkar tillsammans med övriga EU länder för att uppnå en global överenskom- melse som är förenlig med målet om att begrän-

1. Sammanfattning

7

sa temperaturökningen till högst 2 grader Celsius jämfört med den förindustriella nivån.

I juni 2009 antogs ett nytt klimatpolitiskt beslut av Sveriges riksdag. Sveriges internatio- nella arbete ska inriktas på att halten växthusga- ser i atmosfären på lång sikt ska stabiliseras på nivån högst 400 ppm koldioxidekvivalenter. Till år 2020 är målet att utsläppen för Sverige för de verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter bör vara 40 pro- cent lägre än utsläppen år 1990. För att nå målet ska redan beslutade styrmedel och beslutade styr- medelsförändringar inom EU främst komplette- ras med utvecklade ekonomiska styrmedel på skatteområdet och utsläppsminskande åtgärder i andra länder.

Sverige har infört en rad styrmedel som direkt eller indirekt begränsar utsläppen av växthusga- ser. I den svenska klimatstrategin betonas använd- ningen av generella ekonomiska styrmedel men dessa styrmedel kompletteras i många fall även av mer riktade insatser, bl.a. för att understödja tek- nikutveckling och marknadsintroduktion.

Energi- och koldioxidskatt på fossila bränslen har bidragit till kraftiga utsläppsminskningar i sek- torn bostäder och lokaler samt inom fjärrvärme- sektorn samt dämpat utsläppsutvecklingen i trans- portsektorn.Nivån på koldioxidskatten bör,utöver den årliga justeringen enligt konsumentprisindex, framöver anpassas i den omfattning och takt som tillsammans med övriga förändringar av de ekono- miska styrmedlen ger en sammanlagd minskning av utsläppen av växthusgaser utanför den hand- lande sektorn med 2 miljoner ton till 2020.

Inom industrin har EU:s handelsystem (EU ETS) sedan år 2005 kommit att utgöra den huvudsakliga styrningen. Utsläppen från svenska anläggningar i ETS motsvarade ca 33 procent av de totala utsläp- pen av växthusgaser i Sverige under perioden 2005- 2007. Cirka 80 procent var från industrianläggning- ar och 20 procent från el- och fjärrvärmeanläggning- ar. Det årliga utsläppstaket i perioden 2008-2012 sänktes med cirka 10 procent jämfört med det som gällde under den första perioden 2005-2007. Ut- släppen från svenska anläggningar i systemet beräk- nas ha minskat under 2007 och 2008 jämfört med utsläppen under de första två åren.

Statliga bidrag till lokala klimatinvesteringspro- gram (Klimp) har förmedlats från 2003 till 2008. Det preliminära utfallet av Klimp tillsammans med det tidigare lokala investeringsbidraget (LIP) är att de kan komma att bidra med upp till 1,8 miljoner ton lägre utsläpp per år från 2010.

Energisektorn

Förutom att sedan år 2005 ingå i EU ETS omfat- tas förbränningsanläggningar för el och fjärrvärme av koldioxid- och energiskatter, elcertifikatsys- tem, miljöbalkens regler samt särskilda stöd till vindkraft. Utsläppen från el- och fjärrvärmesek- torn beräknas ha varit ca 15 miljoner ton högre år 2007, om 1990 års ekonomiska styrmedel hade behållits istället för att vidareutvecklas och skär- pas. Det är främst kol som skulle ha varit lönsamt att använda i större utsträckning om inte styrmed- len skärpts.

Utsläppsminskningen från bostäder och loka- ler var år 2007 närmare 7 miljoner ton jämfört med 1990. Förutom energi- och koldioxidskatter har energianvändningen påverkats även av bidrag (exempelvis till utbyggnad av och anslutning till fjärrvärme), energieffektivitetskrav för nya och befintliga byggnader samt EG-direktiv t.ex. di- rektivet om byggnaders energiprestanda, eko-de- sign direktivet samt energimärkningsdirektivet.

Industrisektorn

För industrisektorn fanns redan före 1990 styr- medel på plats som påverkade utsläppen. Sena- re införda styrmedel bedöms inte medfört nå- gon signifikant ytterligare styrning. Men framöver förväntas EU ETS på sikt leda till en större styr- medelspåverkan i industrisektorn. Utsläppen av fluorerade gaser regleras genom EU:s förordning och direktiv om vissa utsläpp av fluorerade gaser.

För den industri som inte omfattas av EU ETS ska koldioxid- och energiskatterna höjas år 2011 och 2015.

Transportsektorn

Skatterna på drivmedel har höjts i flera steg sedan 1990. Skattehöjningar tillsammans med bräns- leprishöjningar har dämpat transporttillväxten, stimulerat till energieffektivare fordon samt un- derlättat introduktionen av biodrivmedel. Skat- terna kompletteras av riktade styrmedel för att introducera förnybar energi i vägtransportsektorn samt för energieffektivare fordon.

Strategin för biodrivmedel innefattar ett tem- porärt undantag till 2013 från energi- och koldi- oxidskatt för alla biodrivmedel. För att öka till- gängligheten till biodrivmedel är det lagstiftat att alla större drivmedelsstationer ska sälja minst ett förnybart drivmedel.

Under 2007-2009 har ett statligt miljöbilsbi- drag utgått vid inköp av fordon som kan köras på E85 eller biogas, el- och elhybridbilar och till

8 1. Sammanfattning

särskilt bränslesnåla fordon som inte släpper ut mer än 120 gram CO2/km. Sedan 2006 har Sve- rige också differentierat den årliga fordonsskatten för personbilar med avseende på fordonets CO2 utsläpp. Utöver de svenska styrmedlen ska biltill- verkare som säljer bilar inom EU från 2012 följa direktivet om högsta genomsnittliga koldioxid- utsläpp från nya bilar på 130 gram CO2/km till 2015.

Höjningarna av drivmedelsskatterna sedan 1990 beräknas leda till 1,9 miljoner ton CO2/år lägre utsläpp år 2010 och 2,4 miljoner ton CO2/ år lägre utsläpp år 2020 jämfört med om 1990 års nominella skattenivå behållits. Stimulansen för biodrivmedel har medfört att biodrivme- delsanvändningen år 2008 uppgick till 4,3 TWh, vilket motsvarar 1,1 miljoner ton CO2 i utsläpp om bensin och diesel istället förbrukats.

De senaste åren har energieffektiviteten ökat i den svenska personbilsparken från en relativt låg nivå. En delorsak är att andelen dieseldrivna bilar, vilka är mer energieffektiva än bensinbilar, ökat kraftigt.

Avfall

Krav på kommunala avfallsplaner och införande av producentansvar för olika varugrupper under 1990-talet, införande av skatt på avfall som depo- neras (2000) och därefter förbud mot deponering av utsorterat brännbart (2002) och organiskt ma- terial (2005) har kraftigt minskat utsläppen från avfallsdeponier. Endast 4 procent av den totala mängden hushållsavfall deponerades år 2007.

Den sammanlagda effekten bedöms uppgå till 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre ut- släpp år 2010 jämfört med 1990 års styrmedel. År 2020 beräknas skillnaden komma att uppgå till 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Sam- tidigt som utsläppen från deponierna har mins- kat har förbränningen av avfall i el- och fjärrvär- mesektorn ökat med ca 6 TWh till 2007 jämfört med 1990 års nivåer vilket leder till ytterligare utsläppsminskningar, utöver att metanavgången minskar vid deponierna, om avfallsförbränningen antas ersätta fossila bränslen.

Jordbrukssektorn

Det finns än så länge få styrmedel som är direkt riktade mot att begränsa utsläppen av växthusga- ser i jordbrukssektorn. Men regeringen har tagit ett antal initiativ under senare tid för att begrän- sa jordbrukets användning av fossila bränslen, för att öka kunskapen och stimulera till åtgärder

som leder till minskade utsläpp av växthusgaser från gödselhantering och från markanvändning. Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram ett samlat handlingsprogram för att minska växtnä- ringsförlusterna och utsläppen av växthusgaser från jordbruket. Inom ramen för den pågående reformeringen av EU:s jordbrukspolitik ska mer resurser avsättas för åtgärder som begränsar jord- brukssektorn klimatpåverkan. Nivån på energi- och koldioxidskatterna för bränslen och drivme- del som används inom areella näringar ska också höjas.

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer

Sverige är engagerat i arbetet med Kyotoproto- kollets projektbaserade mekanismer. Riksdagen har totalt beviljat anslag för internationella kli- matinsatser inom CDM och JI som uppgår till ca 1200 miljoner kronor för perioden fram till 2011.

Det svenska CDM- och JI-programmet ska bi- dra till att utveckla CDM och JI som effektiva kli- matpolitiska instrument. Programmet har inrik- tats dels mot medverkan i enskilda projekt, dels på deltagande i multilaterala CDM- och JI-fon- der. De enskilda projekten ligger inom områdena förnybar energi och energieffektivisering och fon- der har valts utifrån strävan efter geografisk sprid- ning samt möjlighet att utöva inflytande på fon- dens arbete. För närvarande har Sverige avtal med 24 enskilda CDM-projekt och 2 JI-projekt.

Sverige deltar i fem multinationella fonder; Testing Ground Facility, Prototype Carbon Fund, Asia Pacific Carbon Fund, Future Carbon Fund och Multilateral Carbon Credit Fund.

De av riksdagen totalt anslagna medlen för pe- rioden 2003-2011 förväntas generera 11-14 mil- joner utsläppsminskningsenheter till Sverige.

1.4Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Prognoser

En ny prognos över utsläpp och upptag av växt- husgaser har tagits fram för denna nationalrap- port. Huvudprognosen baseras på de styrmedel som har antagits av EU och Sveriges riksdag till och med juni 2008. Utöver huvudprognos med känslighetsalternativ redovisas en prognos med ”ytterligare åtgärder” som beslutats på EU-nivå och nationellt till dec 2009.

Prognosresultatet pekar mot att de totala ut- släppen av växthusgaser (exklusive LULUCF)

1. Sammanfattning

9

kommer att ligga på samma nivå som de senas- te årens utsläppsnivåer till år 2010. Prognosen väger då inte in effekterna av den nu pågående finanskrisen och den kraftiga ekonomiska ned- gången. Utsläppen bedöms fortsätta minska efter 2010 och beräknas för år 2020 vara cirka 16 pro- cent lägre jämfört med 1990 då ytterligare EU- gemensamma och nationella åtgärder beslutade fram till dec 2009 inkluderas. Dessa ytterligare åtgärder bedöms bidra till att utsläppen i Sve- rige från verksamheter utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) blir 25 pro- cent lägre än 1990 års utsläpp. Huvudprognosen som inkluderar befintliga styrmedel i juni 2008 visar 12 procent lägre totala utsläpp.

Sektorn markanvändning, förändrad markan- vändning och skogsbruk (LULUCF) har under perioden 1990-2007 bidragit till en nettosänka för Sverige och beräknas göra det även till 2020.

Utsläppsutvecklingen i huvudprognosen skiljer sig åt mellan olika samhällssektorer. Under perio- den 2007 till 2020 bedöms de totala utsläppen från energisektorn ligga på ungefär samma nivå, medan utsläppen från transportsektorn bedöms öka något. Jordbrukssektorns utsläpp har mins- kat och beräknas fortsätta minska för att år 2020 ligga cirka 25 procent under 1990 års nivå. Av- fallssektorns utsläpp förväntas halveras till 2010 jämfört med 1990 för att därefter fortsätta att minska. [Tabell 1.1]

Prognosen i denna nationalrapport visar 9 pro- cent lägre utsläpp för år 2010 och 18 procent lägre utsläpp år 2020 jämfört med prognosen i förra na- tionalrapporten (NC4). Orsaken till de stora skill- naderna i resultat är främst nya antaganden om avsevärt högre framtida fossilbränslepriser, längre livslängd för kärnkraftsanläggningar och större an- vändning av biodrivmedel samt att nya styrmedel implementerats sedan fjärde nationalrapporten.

I alternativet ”ytterligare åtgärder” – som inne- fattar EU:s krav på nya personbilars koldioxidut-

Utsläpp (Mton)
120
100
80
60
40
20
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020

Beräknade utsläpp utan styrmedel

Historiska och prognostiserade utsläpp med styrmedel

Prognos med ytterligare styrmedel

Figur 1.2 Beräknade utsläpp utan implementerade styrme- del och beräknade utsläpp med ytterligare planerade styr- medel jämfört med historiska utsläpp och prognostiserade utsläpp med införda styrmedel.

släpp, att flyget tas in i EU:s handelssystem för ut- släppsrätter, att tillåten låginblandning av etanol i bensin höjs till 10 procent samt det klimatpolitis- ka beslut som Sveriges riksdag antog i juni 2009

– beräknas utsläppen till år 2020 kunna minska med ytterligare drygt 2 miljoner ton koldioxide- kvivalenter.

Sammantagna effekter av införda styrmedel

Den totala effekten av de styrmedel som införts och skärpts sedan 1990 har beräknats till 30-35 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år i perio- den 2010 till 2020. I Figur 1.2 presenteras be- räkningarna av hur utsläppen skulle ha utveck- lats utan implementerade styrmedel sedan 1990, jämfört med historiska och prognostiserade ut- släpp i Sverige till år 2020 samt beräkning med ytterligare planerade styrmedel.

Uppfyllelse av åtagande i Kyotoprotokollet

Sveriges utsläpp av växthusgaser får inte över- stiga 104 procent av tilldelad mängd för basåret

Tabell 1.1 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag av växthusgaser per sektor (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Energi exkl. transporter	34,7	28,6	27,4	27,7	27,5	27,4	-20%	-21%	-21%
Transporter	18,6	20,9	20,8	21,2	21,5	21,5	14%	16%	16%
Industriprocesser	5,8	6,6	6,5	6,2	6,2	6,2	7%	7%	7%
Lösningsmedel	0,33	0,3	0,29	0,29	0,29	0,28	-12%	-14%	-15%
Jordbruk	9,4	8,6	8,4	8,1	7,6	7,0	-14%	-20%	-25%
Avfall	3,1	2,2	1,9	1,5	1,0	0,8	-52%	-67%	-76%
Totala utsläpp	71,9	67,2	65,4	65,0	64,1	63,1	-10%	-11%	-12%
Med ytterligare åtgärder	71,9	67,2	65,4	64,0	62,0	60,4	-11%	-14%	-16%
LULUCF	-32,1	-29,1	-20,5	-20,0	-20,2	-19,1	-38%	-37%	-40%

10 1. Sammanfattning

enligt Kyotoprotokollet och EU:s bördefördel- ning. Basårets utsläpp var 72,2 miljoner ton när tilldelad mängd fastställdes. Detta innebär att Sveriges utsläpp av växthusgaser får uppgå till maximalt 75 miljoner ton per år, i genomsnitt för 2008-12. Prognosresultatet pekar mot att Sveri- ges utsläpp av växthusgaser, exklusive LULUCF, år 2010 blir cirka 65 miljoner ton koldioxidek- vivalenter i huvudalternativet vilket indikerar att Sverige kommer att klara sitt åtagande med mar- ginal. Sverige har valt att räkna med den del av ar- tikel 3.4 i Kyotoprotokollet som berör skogsbruk. För åtagandeperioden väntas skogsbruket ha en nettosänka och Sverige kan bokföra en sänka på maximalt 2,13 miljoner ton. Förberedelser för att kunna använda JI- och CDM-krediter har gjorts men även utan dessa beräknas Sverige med god marginal klara sitt åtagande för perioden 2008- 2012. [Tabell 1.2]

Tabell 1.2 Historiska och prognostiserade utsläpp av växt- husgaser relativt Kyoto basåret och Kyotomål för Sverige (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

Kyoto basår	72,2 Mton
Kyotomål (Kyoto basår-2008/2012)	4 %
Kyotomål 2008-2012 per år	75,0 Mton
Utsläpp 2007	65,4 Mton
Prognos 2010	65 Mton
Kyoto basår-prognos 2010	-10 %
Kolsänka enl. artikel 3.3 o. 3.4	2,13 Mton
Prognos 2010 inkl. artikel 3.3 o 3.4	62,9 Mton
Kyoto basår-prognos 2010 inkl. artikel 3.3 o 3.4	-12,9 %
Tilldelning EU ETS 2008-2012 per år	22,3 Mton
Prognos EU ETS 2010	21,8 Mton

1.5Sårbarhet, klimateffekter och anpassningsåtgärder

I dag finns ett mer omfattande underlag om tänk- bara regionala klimatförändringar jämfört med det som rapporterades i fjärde nationalrapporten. I huvudsak bekräftar resultaten det tidigare sce- nariounderlaget om betydande uppvärmning och nederbördsförändringar. Den naturliga variabilite- tens roll är betydande i det kortare tidsperspekti- vet. I ett längre tidsperspektiv (100-årsperspektiv) dominerar valet av utsläppsscenario storleken av klimatförändringarna. Medelvärdet av alla scena- rioanalyser ger en temperaturhöjning vintertid i norra Sverige på 5,7oC och en nederbördsökning på 25 procent samt för sommaren en tempera- turhöjning på 2,9oC och nederbördsökning på 11 procent. I södra Sverige är medelvärdet en tempe-

raturhöjning för vintern på 4,4oC och en neder- bördsökning på +21 procent samt sommartid en ökning med 2,8oC respektive nederbördsföränd- ring +3 procent.

I ett förändrat klimat i Sverige med stigande temperaturer och förändrade nederbördsmöns- ter är det få verksamheter som kommer att bli helt opåverkade. Särskilt bedöms risken för över- svämning, ras, skred och erosion komma att öka på många håll i landet. Risken ökar för översväm- ningar kring några av Sveriges största sjöar, bl.a. berörs delar av Stockholms innerstad. Behovet av att kunna reglera vattenflöden med nya tapp- ningsstrategier diskuteras och planeringsarbeten för ökad avtappningsförmåga pågår.

Sedan år 2005 har arbetet med klimatanpass- ning på olika sätt förstärkts i Sverige. Plan- och bygglagen ändrades år 2008 som innebär att byggnader bara får uppföras på lämpliga plat- ser och att hänsyn ska tas till risken för olyck- or, översvämningar och erosion i översikts- och detaljplanerna. Inom energiområdet har energi- sektorns sårbarhet för extrema väderhändelser analyserats och efter stormar år 2005 och 2007 har arbetet med att ersätta luftledningar med nedgrävda kablar för eldistribution intensifierats. Väg- och järnvägsnätets risker för ras, skred, bort- spolning och översvämning har kartlagts och vid behov åtgärdats. Det fortsatta arbetet med klima- tanpassning har förstärkts i budgetpropositionen hösten 2008 och i klimat- och energi propositio- nen 2009. Bl.a. har 400 Mkr avsatts för klimatan- passningsåtgärder för perioden 2009-2011.

Det finns ingen myndighet i Sverige som har det övergripande ansvaret för klimatanpassnings- frågan på nationell nivå, men många myndighe- ter har en utpekad roll i klimatanpassningsarbe- tet. Länsstyrelserna som har det regionala stats- förvaltningsansvaret, har rollen att stödja och samordna genomförandet av anpassningsåtgär- der. Ansvaret för det operativa anpassningsarbe- tet ligger på den lokala nivån dvs. kommunerna. Kommunerna är ansvariga för samhällsplanering, beredskapsplanering och räddningstjänsten samt huvudmän för den tekniska försörjningen. Kon- kreta anpassningsåtgärder har hittills framför allt påbörjats i kommuner som under senare tid drabbats av extrema väderhändelser. Arbetet har framför allt handlat om åtgärder inom fysisk pla- nering och byggande. Många kommuner har höjt miniminivån vid byggnation, genomfört invall- ningsåtgärder och investerat i pumpsystem mot översvämningar.

1. Sammanfattning

11

1.6Finansiellt stöd och tekniköverföring

Att tackla klimatförändringen i utvecklingslän- derna är från ett svensk perspektiv intimt sam- mankopplat med fattigdomsbekämpning och att nå andra utvecklingsmål såsom Millennium De- velopment Goals. Målet för det svenska miljö- biståndet är att bidra till en miljömässigt hållbar utveckling för att därigenom bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbätt- ra sina levnadsvillkor. På denna grundval arbetar Sverige långsiktigt med att integrera klimathän- syn i ett bredare spektrum av fattigdomsbekämp- ning, bl.a. inom vatten och sanitet, jord- och skogsbruk, livsmedelstrygghet, energi, infrastruk- tur, hälsa och utbildning.

Sedan 2006 har det totala svenska utvecklings- samarbetet uppgått till 1 procent av bruttona- tionalinkomsten (BNI) och Sveriges stöd till ut- vecklingsländerna ligger därmed på en nivå som överskrider det av OECD-länderna överenskom- na biståndsmålet på 0,7 procent. Därmed torde de svenska klimatrelaterade insatserna inte ha skett på bekostnad av uppnåelsen av andra ut- vecklingsmål. Det finns från svensk synpunkt inte några skäl att särskilja klimatfinansiering från utvecklingsfinansiering då miljö- och kli- mathänsyn så tydligt är en förutsättning för håll- bar utveckling.

Hälften av det svenska utvecklingssamarbetet är multilateralt stöd som kanaliseras genom Ut- rikesdepartementet, Styrelsen för Internationellt Utvecklingsarbete (Sida) och Miljödepartemen- tet, inklusive reguljär och frivillig finansiering till klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Den andra hälften kanaliseras som bilateralt stöd genom Sida, till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomier. På klimatområdet ar- betar Sida med kapacitetsuppbyggnad, teknik- samarbete och forskningssamarbete i utvecklings- länderna, och samverkar med enskilda organisa- tioner, svenska myndigheter, privata sektorn, och forskningsinstitut.

Multilateralt stöd

Sverige ger stöd till Global Environment Facility (GEF) och merparten används för klimatända- mål. De svenska inbetalningarna till GEF:s Trust Fund för 2004-2008 uppgår totalt till 947 miljo- ner kronor. För den fjärde påfyllnaden som fär- digförhandlades 2006 åtog sig Sverige att utöver den beslutade andelen ge ett frivilligt bidrag om 356 miljoner kronor och det totala bidraget upp-

går till 838 miljoner kronor som kommer att be- talas ut under en 10-års period fram till 2016.

Under åren 2004-2008 har Sverige även bidra- git med frivilligt stöd, totalt 40 miljoner kronor, till Special Climate Change Fund (SCCF) och till Least Developed Countries Fund (LDCF) som skapades i samband med Marrakesh Accords.

Sverige lämnar stöd till klimatkonventionens basbudget enligt den överenskomna FN-skalan med tillkommande avgift för Kyotoprotokollet, men även till fonden för deltagande och fonden för supplementära aktiviteter där bidrag är frivilli- ga. Sveriges frivilliga stöd till klimatkonventionen har ökat avsevärt mellan 2004 och 2008 vilket av- speglar den vikt Sverige fäster vid konventionens arbete. Sverige ger även stöd till CDM-styrelsen.

Bilateralt och regionalt stöd

För det bilaterala samarbetet ligger utvecklings- ländernas egna strategier för fattigdomsminsk- ning till grund för det svenska stödet, inom såväl klimatområdet som andra områden. Klimatfrå- gan har på senare år fått större genomslag. Det bilaterala klimatstödet innefattar insatser inom anpassning och utsläppsbegränsning, tekniksam- arbete och kapacitetsuppbyggnad inklusive forsk- ningssamarbete, institutionsuppbyggnad och ut- bildningsinsatser.

Majoriteten av stödet går till anpassning, ca 5 miljarder kronor och till utsläppsbegränsade in- satser drygt 3 miljarder i perioden 2004-2008. Tyngdpunkten i Sveriges stöd till anpassning ligger vid insatser inom främst vatten och jord- bruk samt projekt för katastrofriskhantering, häl- soinsatser, utbildning, kapacitetsuppbyggnad och forskning. För utsläppsbegränsning står insatser inom energi och avfallshantering för den största andelen insatser.

Svenskt utvecklingssamarbete har sedan lång tid tillbaka lagt tonvikten på stöd till de minst ut- vecklade och sårbara länderna med låg BNP per capita. I dessa länder ligger fokus på anpassning till de negativa effekterna av klimatförändrin- garna för att minska fattiga människors sårbarhet och stärka deras förutsättningar att anpassa sig till pågående och framtida klimatförändring.

Teknikutveckling och kapacitetsuppbyggnad

Från ett utvecklingsperspektiv är teknikfrågan mer än att fysiskt överföra hård- eller mjukva- ra, det rör sig snarare om att utveckla kapacitet i utvecklingsländerna att ta emot, använda och utveckla teknik. Denna ansats är avgörande för

12 1. Sammanfattning

utvecklingsländernas möjligheter att kunna till- godogöra sig och själva bidra till hållbara teknik- lösningar anpassade till sina förhållanden.

En svensk miljötekniksatsning pågår inom om- rådena hållbar stadsutveckling och förnybar energi. Stödet riktas till Sveriges samarbetsländer i Afrika, Asien, Latinamerika samt Öst- och Cen- traleuropa och skapar möjligheter för myndighe- ter, kommuner, institutioner och företag i dessa länder att pröva ny teknik inom bl.a. luftmiljö, vatten och sanitet, avfallshantering energibespa- ring, förnybar energi, och urbana transporter.

1.7Forskning och miljöövervakning

Den samlade forskningssatsningen till klimat och klimatrelaterad energiforskning har under perio- den 2005-2008 kraftigt ökat och i genomsnitt upp- gått till ca 1,2 miljarder kronor per år. Majoriteten, i genomsnitt 800-850 miljoner kronor per år, har gått till klimatrelaterad energiforskning där utveck- ling och demonstrationsprojekt är en stor del.

I statsbudgeten för 2010-2012 höjs de totala anslagen till forskning kraftigt. De årliga forsk- ningsanslagen med inriktning på klimat och energi ökar med drygt 500 miljoner kronor per år från år 2012.

Klimatrelaterad forskning

Inom forskningsområdet klimatprocesser och klimatmodellering adresseras bl.a. frågor om kolkretsloppet i kustnära områden och hur moln- bildningen påverkas av det moderna samhällets utsläpp av växthusgaser och partiklar, växthus- effektens roll för det globala klimatet och upp- värmningen i Arktis.

Rossby Center arbetar med klimatmodellering och utveckling av regionala scenarier som kan an- vändas i effekt- och anpassningsstudier. Genom Rossby Center deltar Sverige i gemensamma Eu- ropeiska projekt för att utveckla trovärdiga kli- matscenarier för 20:e århundradet samt för att öka förståelsen av och möjligheterna att model- lera ändrade havsisförhållanden i Arktis.

Inom effekter av klimatförändringar pågår stu- dier om vattenresursförändringar och simulering av förändringar för skog och skogsbruk. Övervak- ning, experiment och modellering pågår för att förstå hur ökade koldioxidhalter, UVB-strålning, marktemperatur, lufttemperatur och snödjup på- verkar ekosystem.

Den socioekonomiska forskningen har en mycket bred omfattning. Bl.a. energisystems

funktion och miljömässiga uthållighet, forskning om styrmedel och internationella klimatpolitiska processer, verktyg för planering för klimatanpass- ning, förlust av biologisk mångfald och påver- kan på markanvändning av klimatförändringar. Sverige deltar också i det Europeiska ERA-NET CIRCLE (Climate Impact Research Cooperation within a Larger Europe) som har fokus på effek- ter och anpassning till ett förändrat klimat.

Inom området åtgärder för utsläppsbegräns- ningar pågår forskningsprogram bl.a. om interna- tionell klimatpolitik, energiforskning för energi- effektivisering och bioenergi, om optimering av åtgärder som kan nå både luft- och klimatpolitis- ka mål till låga kostnader och om hur Sverige ska styra mot koldioxidsnåla och hållbara energi- och transportsystem.

Svenska forskare samarbetar också med utveck- lingsländer bl.a. inom klimatrelaterad jordbruks- forskning, inom miljöteknik, miljöekonomi och miljöpolicy samt växthuseffekter av skogbränder och bruna moln från traditionell förbränning av olika biobränslen i Asien.

Systematisk övervakning

Sverige samlar systematiskt in data om meteo- rologi, hydrologi och oceanografi samt övervakar källor och sänkor för växthusgaser och klimat- relaterade effekter på ekosystemen. Sverige har ett väl utbyggt miljöövervakningssystem och de svenska mätseriernas längd är i många fall unika i världen.

Sverige bidrar till GCOS med långsiktiga ob- servationer och mätningar av temperatur, ne- derbörd, våghöjd, isläggning, glaciärvariationer m.fl. ”väsentliga klimatvariabler”. Sverige lämnar atmosfäriska data till WMO:s World Weather Watch, bidrar i Europeiska nätverket för natio- nella vädertjänster (EUMETNET) med data om vind, temperatur och nederbörd, rapporterar vat- tenföringsdata till Global Terrestrial Observing System (GTOS/Global Runoff Data Center) och bidrar till satellitsystem för klimatövervakning

1.8Utbildning och information

I Sverige är kommunikation om klimatets för- ändring och om klimatåtgärder en viktig del av arbetet för att minska de klimatpåverkande ut- släppen. Det finns ett flertal myndigheter dit in- tresserade kan vända sig för att få information om klimatförändring, klimatarbete, energifrågor, etc. Svenska och internationella klimatrelaterade

1. Sammanfattning

13

nyheter sprids med nyhetsbrev och har bidragit till ett brett mediaintresse för klimatfrågor. Även ideella organisationer och studieförbund bidrar till samhällsdebatt och kunskap i klimatfrågan. Klimatförändringen, dess orsaker och effekter är i dag välkända begrepp för allmänheten.

I Sverige har förskolor, skolor och vuxenutbild- ningen ett uppdrag att bidra till en socialt, ekono- miskt och ekologiskt hållbar utveckling. Utbild- ning och kunskapsöverföring vid seminarier har en given plats i klimatarbetet vid såväl myndig- heter som företag. Miljö- och klimatutbildning ingår ofta som en del i företagens arbete med miljöcertifiering. Antalet publika aktiviteter med klimatfokus har ökat successivt sedan 2005. Flera myndigheter har målmedvetet byggt upp webb- information för hushållen om klimatets föränd- ring och vad som kan göras. I Sverige finns goda möjligheter att genom remissförfaranden, öppna möten/hearings och seminarier ställa frågor och lämna synpunkter på ett kunskapsområde eller politiskt förslag. Särskilda åtgärder har vidtagits för att internationellt sprida erfarenheterna från den svenska klimatstrategin.

Sedan 2002 undersöks svenska folkets attityder och kunskap om klimatproblemet via enkätun- dersökningar. Resultaten indikerar en över åren successivt ökad medvetenhet om klimatföränd- ringen, och ger en bild av svenska folkets bered- skap och vilja till förändring för att minska ut- släppen förknippade med den egna livsstilen och konsumtionen.

Under 2006-2008 genomfördes en informa- tionssatsning i syfte att öka kunskapen om kli- matförändringarnas orsaker och konsekvenser, sprida den senaste forskningskunskapen i ämnet och visa på möjligheter att minska utsläppen av växthusgaser.

För att stimulera kunskapsuppbyggnad lokalt har folkbildnings- och informationsinsatser om klimatproblemet varit ett obligatoriskt krav för att beviljas statliga investeringsbidrag för kom- munala klimatåtgärder.

14 1. Sammanfattning

1. Sammanfattning

15

2Nationella förhållanden

2.1Statsskick

Sverige är en parlamentarisk och representativ de- mokrati som styrs av en regering ledd av en stats- minister. Regeringen utses av en folkvald riksdag som väljs var fjärde år. Riksdagen är lagstiftande instans, och kontrollerar regeringen och myndig- heterna. Politiska beslut, t.ex. landets klimatpo- litik och energipolitik måste godkännas av riks- dagen. Regeringen har att genomföra riksdagens beslut, lägga nya förslag till riksdagen (propositio- ner), styra den statliga förvaltningsverksamheten och företräda Sverige i Europeiska unionen.

Den svenska statsförvaltningen är organiserad i central, regional och lokal nivå. Den centrala nivån består av ett antal myndigheter med upp- gift att vara regeringens expertorgan och genom- föra den politik som beslutats av riksdag och re- gering. För den regionala och lokala förvaltningen finns 21 länsstyrelser och 290 kommuner samt att vissa centrala myndigheter har regionala kontor. Sveriges kommuner har eget självstyre vars sty- relse och fullmäktige väljs av kommunmedbor- garna vid särskilda val.

När det gäller implementering av åtaganden enligt klimatkonventionen och Kyotoprotokollet är det riksdagen, efter proposition av regeringen, som beslutar och regering och myndigheter som har ansvaret att genomföra besluten.

Länsstyrelserna och kommunerna spelar en sär- skild roll i klimatpolitiken genom att de utformar och genomför planer för markanvändning, energi- hushållning, trafik och avfall. Svenska kommuner har varit mycket aktiva i det lokala Agenda-21 ar- betet och många arbetar också aktivt med mål och handlingsplaner för att begränsa utsläpp av växthus- gaser och anpassa samhället till klimatförändringen.

2.2Befolkning, demografi

Sveriges folkmängd var vid utgången av år 2007 knappt 9,2 miljoner, varav drygt 23 procent var un- der 19 år och 17 procent var över 65 år. Årlig ge- nomsnittlig befolkningsökning har varit 0,4 procent sedan 1990 med en snabbare ökning på 2000-ta- let. Till år 2030 beräknas folkmängden stiga till 10 miljoner. Befolkningstätheten är i snitt 22 invånare per km2 men varierar från 3 inv/km2 i norra Sve- rige till 100 inv/km2 i södra Sverige1. [Tabell 2.1]

En ökande befolkning bidrar till ökad konsum- tion av energi, livsmedel m.m. med ökade växt- husgasutsläpp som följd och befolkningsutveck- lingen under 2000-talet har varit drivkraft för ökade utsläpp. Sveriges låga befolkningstäthet medför långa reseavstånd, svagt underlag för re- sande med tåg och bidrar till hög andel växthus- gasutsläpp från vägtrafik.

Tabell 2.1 Sveriges befolkningsprofil med prognos2

							% årlig	% årlig
							ökning	ökning			2030
	1990	2000	2005	2006	2007	2008	90-05	05-07	2010	2020
Folkmängd (milj)	8,59	8,88	9,05	9,11	9,18	9,26	0,4	0,7	9,35	9,74	10,22
0-19 år	24,3	24,1	23,7	23,5	23,5	23,6			23,5	22,8	22,5
(% av folkmängd)
>65 år (% av folkmängd)	17,8	17,2	17,3	17,3	17,5	17,8			18,5	21,0	22,9
Befolkningstäthet (inv/km2)	21,0	21,7	22,1	22,2	22,4	22,6			22,9	24,0	24,9

1 Statistiska centralbyrån, BE 12 SM 0501.

2 SCB, Sveriges framtida befolkning 2009-2060, SCB Demografiska rapporter 2009:1.

16 2. Nationella förhållanden

2.3Geografi

Sverige sträcker sig i sydsydvästlig/nordnordostlig riktning mellan 55 och 69 grader nordlig latitud och mellan 11 och 23 grader östlig longitud med en total area på 450 295 km2 varav 91 procent är landareal och 9 procent är vatten3. Landarealens fördelning i perioden 2004-2008 var skogsmark 70 procent, kala impediment 12 procent, träd- och buskmark 5 procent, samt övrig mark 13 procent4. Södra Sverige är låglänt med jordbruksmark domi- nerande längst i söder. Den enda reella bergskedjan, med toppar på drygt 2000 möh, ligger i nordväst, längs med gränsen till Norge.

En landhöjning pågår i större delen av Sverige som resultat av avsmältningen av landisen efter senaste istid, men i sydligaste Sverige har land- höjningen avstannat. Pågående havsnivåhöjning ger därför upphov till påtaglig kusterosion längs Sveriges södra kust där marken utgörs av lättero- derade jordar. Klimatförändringarna till följd av framtida ökad atmosfärstemperatur kommer att förstärka denna erosion.

Skog är en viktig naturtillgång som ger förut- sättningar för biobaserad energitillförsel. Under de senaste 50 åren har jordbruksmark successivt övergått i annan markanvändning, huvudsakligen skogsmark vilket bidragit till minskade utsläpp från jordbruk och ökad kolinlagring i skogsbio- massa. Förutom skog är järnmalm en viktig na- turresurs och en bas i svensk industriproduktion. Riklig tillgång på flödande vattendrag är en be- tydelsefull tillgång för produktion av vattenkraft.

2.4Klimatförhållande

Sveriges närhet till norra Atlanten och förhärs- kande sydvästliga till västliga vindar ger ett för latituden milt klimat under vinterhalvåret, men Sveriges nordligaste del har ett subarktiskt klimat med långa, kalla och snörika vintrar. Under perio- den 1961-1990 låg medeltemperaturen i janua- ri på 0°C i sydligaste delen av landet, medan de kallaste dalgångarna i norra Sverige hade -17°C. Under juli nådde dygns-medeltemperaturen som högst omkring +17°C i sydöstra Sverige och strax över 10°C i norra Sverige.

Passerande lågtryck ger en tämligen rik neder- börd som faller året om, dock rikligast under sommar och höst. Årsnederbörden är ca 1000 mm. Eftersom de flesta lågtrycken rör sig in över landet från väster eller sydväst hamnar den mesta nederbörden i landets västra delar. I fjällen nära

3 SCB, Markanvändningen i Sverige, 2008.

4 SLU, Skogsdata 2009, fördelning enligt internationell definition.

gränsen mot Norge faller lokalt 1500-2000 mm per år. Minst årsnederbörd faller utmed kusterna i öster med knappt 400 mm per år.

Under åren 1991-2007 har genomsnittstempe- raturen varit cirka en grad högre jämfört med pe- rioden 1961-1990. Ökningen har varit allra störst under vintern med drygt två grader i landets mel- lersta och norra delar. Ökningen har varit minst under hösten med nästan oförändrad temperatur i sydvästra Sverige. Som en följd av temperatur- ökningen har befolkningsrika områden bl.a. kring Stockholm fått en förskjutning från kalltempe- rerat till varmtempererat klimat, vilket mins- kat frekvensen av ordentliga snövintrar. Vintern 2007/08 var den varmaste bland alla vintrar sedan 1858/59 i sydöstra Sverige. Nederbörden har ökat något i större delen av landet. [Fig 2.1-2.3]

Riktigt svåra stormar med omfattande trädfäll- ning är sällsynta och svårt att identifiera trender för. I januari 2005 inträffade dock en storm med orkanvindar i södra Sverige med den i särklass mest omfattande trädfällningen på 100 år. Bara två år senare drabbades södra Sverige av ytterli- gare en kraftig storm. Dessa stormar medför en temporärt minskad kolinlagring i skogsbiomassa.

Det relativt kalla klimatet medför stort energi- behov för uppvärmning av byggnader under större delen av året med åtföljande växthusgasutsläpp. Uppvärmningsbehovet är beroende av utomhustem- peratur, vindförhållanden och solinstrålning och va- rierar mellan olika år.Ett energiindex,som tar hänsyn till dessa egenskaper och viktas efter befolkningens geografiska fördelning ger en bild av hur uppvärm- ningsbehovet växlat mellan åren. Åren 1990 och 2000 var mycket varma med ett uppvärmningsbe- hov som var 13-14 procent lägre än genomsnittet för referensperioden 1965-1995. År 1996 är hittills det enda året fr.o.m. 1990 med större uppvärmningsbe-

Normerat värde

1.05
1.00
0.95
0.90
0.85
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008

Figur 2.4 Energiindex5 viktat efter befolkningens geogra- fiska fördelning visar hur årligt uppvärmningsbehov varierat i Sverige för perioden 1990-2007.

5 Energiindex väger samman effekterna på byggnaders uppvärmningsbehov under ett år, av sol, vind, temperatur och byggnaders energitekniska egenskaper.

2. Nationella förhållanden

17

°C	%
1.2		120
1.0		110
0.8		100
0.6		90

Figur 2.1 Skillnad i årsmedeltempera- tur 1991-2007 jämfört med perioden 1961-1990 (°C)

Figur 2.2 Siffrorna visar hur vintern

2007/08 för olika delar av Sverige placerar sig i rangordning för de var- maste vintrarna sedan 1858/59

Figur 2.3 Förhållandet mellan årsneder- börden 1991-2007 jämfört med perio- den 1961-1990 (%)

hov (+4 procent) än referensperioden. [Fig 2.4] Årsnederbörd och avrinning till de stora älvarna i nordvästra Sverige har stor betydelse för vatten- tillrinningen till svensk vattenkraftproduktion. Vattenkraft står för nästan hälften av Sveriges el- produktion. Under år med låg tillrinning till vat- tenkraftsproduktion under 1990-talet balanse- rades elunderskottet med inhemsk fossilbaserad elproduktion. På 2000-talet och år med låg till- rinning och låg vattenkraftproduktion tillgodoses elbortfallet med elimport.

I perioden 1990-2007 producerades i snitt 66,5 TWh vattenkraft/år. Någon signifikant utbyggnad av produktionskapaciteten gjordes inte i perioden. 1996 var ett år med högt uppvärmningsbehov och låg vattentillrinning/vattenkraftproduktion (-24 procent jämfört med snittet 1990-2007) vilket medförde högre koldioxidutsläpp än för ett norma- lår. Åren 1990 och 2000 var det istället lågt upp- värmningsbehov, relativt hög vattenkraftproduk- tion och relativt låga koldioxidutsläpp. Förutom 1996 var även år 2003 ett år med extremt låg vat- tenkraft. Under åren 2002-2007 var det generellt låg vattentillrinning med undantag för år 2005. [Fig 2.5]

18 2. Nationella förhållanden

2.5Ekonomi

Sveriges bruttonationalprodukt, mätt i 2000 års prisnivå, uppgick år 2007 till 2730 miljarder kro- nor vilket per capita blir knappt 300 tusen kro- nor. Produktionen av tjänster och varor var 43 procent resp. 28 procent av BNP. Jordbrukets an- del av BNP är ca 1 procent, vilket är lågt i inter- nationellt perspektiv.

	90																	1200
	80																	1000
	70
(TWh)
	60																	800	(mm)
	50
vattenkraft																		600	Avrinning
	40
	30																	400
	20																	200
	10
	0																	0
	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007
		Vattenkraft			Avrinning

Figur 2.5 Avrinning till älvar i nordvästra Sverige och vatten- kraftsproduktion 1990-20076.

6 Källor: Avrinningsdata från SMHI, regional analys av klimat, vattentillgång och höga flöden (2008).

Vattenkraftsdata från Energimyndigheten, Energiläget 2008.

Tabell 2.2 Makroekonomiska data för Sverige, realt (2000 års prisnivå)7

							Tillväxt 1990-	Tillväxt 2005-
	1990	1995	2000	2005	2006	2007	2007 (%/år)	2007 (%/år)
BNP (MSEK)	1846361	1909251	2249987	2552597	2660992	2729106	2,33	3,40
BNP (MUSD 2000 PPP)	201854	208730	245981	279064	290914	298361
BNP/capita (SEK)	214927	216040	253297	282125	291991	298329	1,93	2,73
BNP/capita (USD 2000 PPP)	23497	23619	27692	30843	31922	32615
Import (MSEK)	523621	599073	906984	1042362	1132639	1239455	5,20	9,05
Export (MSEK)	499364	683048	1047940	1316073	1432897	1515733	6,75	7,32
Privat konsumtion	955080	946003	1112316	1231230	1259957	1298037	1,82	2,68
Offentlig konsumtion	538917	563245	585120	605919	618051	620488	0,83	1,20

Tillväxten i ekonomin har sedan 1990 varit i snitt 2,3 procent per år med den starkaste tillväxten i perioderna 1994-95, 1998-2000 och 2004-2006 med årlig genomsnittstillväxt på 4-4,5 procent.

Naturtillgångar som skog och järnmalm är en bas i industriproduktionen och har tillsammans med verkstadsindustrin medfört en starkt export- inriktad ekonomi. Exporten har sedan 1990 ut- vecklats starkare än importen och handelsbalan- sen har sedan 1993 gett överskott. [Tabell 2.2]

2.6Energi

2.6.1 Energianvändning

Sveriges totala årliga primärenergianvändning har sedan 2001 uppgått till mellan 620 och 650 TWh. Av detta är en stor del omvandlings- och distributionsförluster som främst är knutet till kärnkraftsproduktionen. [Tabell 2.3]

Tabell 2.3 Totalt tillförd energi 1990-2007

	1990	1995	2000	2005	2006	2007
Totalt tillförd energi	576	599	581	639	622	624
TPES (TWh)
TPES (MWh)/capita	67,1	67,8	65,4	70,6	68,3	68,0

Den slutliga energianvändningen har sedan år 1990 ökat med 8 procent och har under de se- naste 5 åren varit ca 400 TWh. Trots den margi- nella ökningen har en del ändrats. Industrins pro- duktionsvolym har nästan fördubblats men dess energianvändning endast ökat drygt 10 procent. Den ökade energianvändningen har skett genom tillförsel av el- och biobränsle. Bostads- och servi- cesektorn har minskat sin energianvändning trots att den totalt uppvärmda bostads- och lokaly- tan ökat. Ökad globalisering av handeln har ökat transporternas energianvändning. [Fig 2.6]

Sverige har ingen utvinning av olja, natur- gas eller kol. Den totala energitillförseln baseras främst på inhemsk tillförsel av biobränslen, vat- tenkraft, kärnkraft och i mindre omfattning om- givningsvärme för värmepumpar samt import av olja, naturgas, kol och biobränslen.

Från början av 1970-talet inleddes en energi- politik för att göra Sverige mindre oljeberoende. Närmare 40 procent av oljeprodukterna har till största delen ersatts med icke fossil energitillför- sel och med nationella incitament har bioener- gins andel ökat till 20 procent. [Fig 2.7]

En stor omställning har skett i energitillförseln till bostäder och lokaler. En konsekvent och ut-

TWh
800
700
600
500
400
300
200
100
0
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	-04-05-06-07

Utrikes transporter och användning till icke energiändamål

Förluster i kärnkraften

Omvandlings- och distributionsförluster

Inrikes transporter

Bostäder, service m.m.

Industri

Figur 2.6 Sveriges totala energianvändning 1970-2007, inkl. omvandlings- och distributionsförluster8

7 OECD och SCB, Nationalräkenskaperna 1980-2008.

8 Energimyndigheten, Energiläget 2008.

2. Nationella förhållanden

19

TWh
700
600
500
400
300
200
100
0
1970		1975	1980	1985	1990	1995	2000	-04-05-06-07
Figur	2.7 Sveriges energitillförsel 1970-2007, exkl. nettoelexport

Kärnkraft brutto

Vattenkraft

Värmepumpar i fjärrvärmeverk

Biobränslen

Kol

Naturgas, stadsgas

Ojleprodukter

hållig politik att bygga ut infrastrukturen för fjärrvärmeproduktion och fjärrvärmedistribu- tion gällde från slutet av 1960-talet till mitten av 1990-talet. Motivet för denna satsning att ersät- ta många små värmeanläggningar med stora cen- traliserade värmeanläggningar för byggnadsupp- värmning var främst att förbättra luftkvaliteten i städerna. Infrastrukturen för fjärrvärme har varit en förutsättning för en miljömässigt bra upp- värmning av byggnader baserad på biobränslen. Den har också varit en förutsättning för att de nationella styrmedlen för förnybar energi kunnat åstadkomma den omfattande utfasning av fossila bränslen för byggnadsuppvärmning som skett.

Fjärrvärmeproduktionen har stigit 370 pro- cent sedan 1970 och 32 procent sedan 1990 till år 2007. Samtidigt har andelen biobränslen för produktionen ökat från 2 procent till 25 procent och till 70 procent i perioden 1970-1990-2007. Mellan 2004 och 2007 ökade andelen med 14 procentenheter. [Fig 2.8]

Det har förutom den omfattande övergången från enskild byggnadsuppvärmning till fjärrvärme och övergång från fossil energi till bioenergi för

fjärrvärmeproduktion, även skett en omställning från olja till värmepumpar eller pellets i kvarva- rande enskild uppvärmning av bostäder och lo- kaler.

Sedan 1990 har Sveriges andel förnybar energi ökat 10 procentenheter till 44 procent år 2007. Främst bidrar vattenkraft, pappers- och massa- industrins användning av biprodukter samt bio- bränslen för fjärrvärmeproduktionen. [Fig 2.9]

Från år 2000 har priset på eldningsolja och kol ökat 65-70 procent medan priset på skogsflis varit stabilt på en låg nivå. En betydande inver- kan på fossilbränslepriserna har koldioxid- och energiskatterna haft, vilket bidragit till att göra biobränslen konkurrenskraftiga för värmepro- duktion i fjärrvärme och för enskild uppvärm- ning. [Fig 2.10]

2.6.2 Eltillförsel

Vattenkraft stod för 45 procent, kärnkraft för 44 procent, biobaserad el för 6 procent, fossilbaserad el för 3 procent och vindkraft för 1 procent av kraftproduktionen år 2007. I början av 1970-ta-

TWh
60
50
40
30
20
10
0
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	-04-05-06-07
Figur 2.8 Tillförd energi för fjärrvärme 1970-2007

Spillvärme m.m.

Värmepumpar i fjärrvärmeverk Elpannor

Biobränslen, avfall, torv m.m.

Energikol inkl. hyttgas

Naturgas inkl. gasol

Oljeprodukter

20 2. Nationella förhållanden

let dominerades kraftproduktionen av vattenkraft med tillskott av oljekondenskraft. Utbyggnaden av kärnkraft och i viss mån vattenkraft till år 1985 fasade till stor del ut olja för kraftproduktion.An- vändningen av olja för elproduktion har därefter fortsatt att minska, utom för år 1996 – ett kallt år med extremt låg vattentillrinnning för vatten-

Procent
45
40
35
30
25
1991	1993	1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007
Figur 2.9 Sveriges andel förnybar energi 1990-2007

Öre/kWh
150
100
50
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
El	Eo1	Fjärrvärme	Kol	Flis

kraftproduktion – då avställda oljekondenskraft- verk tillfälligt sattes i produktion. Naturligt god tillgång på vattendrag för kraftproduktion i kom- bination med nationell energipolitik och investe- ringar i icke fossilbaserad elproduktion har gjort att Sverige har en nästan helt fossilfri elproduk- tion. [Fig 2.11]

Mellan 1970 till 1987 ökade elanvändningen med 5 procent/år, därefter mattades ökningen till i snitt 0,3 procent/år till år 2000 för att under 2000-talet fluktuera mellan 145 och 150 TWh. Det svenska elsystemet är sammankopplat med övriga nordiska länder och möjliggör att de nord- iska elkraftsanläggningarna utnyttjas på ett ef- fektivt sätt. Konsekvensen är att Sveriges årliga elbalans växlar mellan nettoimport och nettoex- port. År med låg nederbörd och därmed låg vat- tenkraftsproduktion samt när kärnkraft inte kan produceras till normal kapacitet kompenseras underskottet idag med elimport. När vi har god tillgång på vattenkraft och kärnkraft exporteras el till grannländerna. Under 1990-talet kompen- serades underskott på vatten- och kärnkraft med oljebaserad kondenskraft. [Fig 2.12]

TWh
13
11
9
7
5
3
1
-1
-3
-5
-7
-9
-11
-13
-70	-75	-80	-85	-90	-95	-00	-05 -07

Figur 2.10 Energipriser i Sverige inklusive skatter, realt						Figur 2.12 Sveriges årliga nettoimport (+) och nettoexport
2007 års prisnivå						(-) av el år 1970-2007
TWh
180
160
140
120							Vatten- och vindkraft
100							Vindkraft (fr.o.m 1997)
80							Kärnkraft
60							Kraftvärme i industri
40							Kraftvärme
20							Kondenskraft
							Gasturbiner
0
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	-04-05-06-07
Figur 2.11 Sveriges elproduktion per kraftslag år 1970-20079

9 Energimyndigheten, Energiläget 2008.

2. Nationella förhållanden

21

m2
140
120
100
80
60
40
20
0
1990-1994	1995-1999	2000-2004	2005-2006

Figur 2.13 Genomsnittlig bostadsarea för småhus efter ny- byggnadsår13

2.7Byggnader och tätortsstruktur

2.7.1 Byggnadsbestånd och bostadsarea

Total uppvärmd byggnadsarea år 2006 uppgick till 670 miljoner m2. Det fanns 2 030 000 småhus och 2 440 000 lägenheter i flerbostadshus10.Av dagens husbestånd är 78 procent byggt före 198011.

Antalet lägenheter ökade med 12 procent och antalet småhus med 8 procent under perioden 1990-2007. För nybyggda småhus ökade den ge- nomsnittliga bostadsarean från 95 m2 till 125 m2 i perioden 1990 till 2006. Genomsnittlig bostads- area för samtliga småhus var 110 m2 år 2006. Under 1990-2006 steg den genomsnittliga boen- dearean från 41 m2 till drygt 56 m2 räknat per capita12. [Fig 2.13]

År 2007 fanns det 90 400 industribyggnader i Sverige, vilka tillsammans omfattade totalt 126,7 miljoner m2 byggnadsarea. Av dessa tillkom 25,2 miljoner m2 under åren 1990-2006. År 2006 fanns det 155 miljoner m2 lokaler, uppvärmd area.

2.7.2 Energianvändning i byggnader

Slutlig energianvändning i sektorn bostäder och service som domineras av energi för uppvärmning har minskat mellan 1990 och 2007, även då en- ergianvändningen normalårskorrigerats. Däremot har användningen av hushållsel och driftel ökat.

Uppvärmningssättet för småhus har förändrats från 1990 till 2006. Ungefär en tredjedel av små- husen värms med enbart el. Olja och olika upp- värmningskombinationer med olja har minskat och ersatts med värmepumpar och ren biobräns- leuppvärmning. Andelen som värms med fjärr- värme ökade till 2002 för att sedan stabiliseras.

För flerbostadshus dominerar fjärrvärme med 76 procent av uppvärmd area och för lokaler var

10 Statistiska centralbyrån, Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok, 2009.

11 Allmän fastighetstaxering 2006 (www.scb.se), statistikdatabasen.

12 Statistiska centralbyrån, BO 23 SM 0801.

22 2. Nationella förhållanden

Andel %			1990	2002		2006
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Fjärrvärme	El	Olja	Biobränsle(berg/sjö/jord)		(bio,	el)	(olja,	el)	(olja,	bio)		bio,	el)
						Kombi					(olja,
							Kombi
		Värmepump		Kombi					Kombi
Figur 2.14 Energi för uppvärmning i småhus 1990 till
200614
Andel %			1990	2002		2006
80
70
60
50
40
30
20
10
0		fjärrvärme		kvarters			oljepanna				övrigt
elvärme
				central							(kombi)
Figur 2.15 Energianvändning för uppvärmning i flerbostads-
hus 1990 till 200615

kWh/m2
180
160
140
120
100
80
60
40
20
0
1981-1990	1991-2000	2001-2006
Småhus	Flerbostadshus	Lokaler
Figur 2.16 Energianvändning för uppvärmning i bostäder och
lokaler byggda, 1981-1990, 1991-2000, 2001-200616.

andelen 59 procent. Användningen av olja för uppvärmning av flerbostadshus har nästan helt upphört. [Fig 2.14, 2.15]

Den genomsnittliga energieffektiviteten för ny- producerade småhus har förbättrats. I småhus byggda under perioden 2001-2006 används i ge- nomsnitt 107 kWh/m2, vilket kan jämföras med 130 kWh/m2 i småhus byggda 1991-2000. I nya flerbostadshus används 126 kWh/m2, vilket är lika mycket som i flerbostadshus byggda under 1980- och 1990-talet. [Fig 2.16]

13 Allmän fastighetstaxering 2006 (www.scb.se), statistikdatabasen.

14 Statistiska centralbyrån, Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok, 2009.

15 Statistiska centralbyrån, Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok, 2009.

16 Energimyndigheten, Energistatistik för småhus 2007, ES 2009:01, Energistatis- tik för flerbostadshus 2006, EN 16 SM 0702, Energistatistik för lokaler 2006, EN 16 SM 0703.

2.7.3 Tätortsstruktur

I Sverige pågår som i andra länder en inflyttning från landsbygd till tätorter. År 2005 bodde 84 procent av befolkningen i tätort. Tätortsarealen uppgick till 528 623 ha, vilket utgjorde 1,3 pro- cent av Sveriges landareal17.

Mellan 1960 och 2005 ökade tätortsarealen med 54 procent och tätortsbefolkningen med 40 procent vilket innebär att mer mark per person tas i anspråk för bostäder, infrastruktur och ser- vice. Mellan 2000 och 2005 var dock tätorternas befolkningsökning något större än arealexpansio- nen, 2,2 procent jämfört med arealökning på 1,2 procent.

2.8Industri

Industrisektorn svarade för knappt 30 procent av BNP år 2007. Förädlingsvärdet i verkstadsindu- strin är i särklass störst, följ av byggindustrin och kemiindustrin. Industrin i Sverige karakteriseras av att vara mer råvarubaserad än i många andra länder, t.ex. en omfattande skogsindustri (träva- ror, papper och massa) samt järn- och stålindustri som baseras på inhemska naturtillgångar som har signifikant inverkan på Sveriges utsläpp av växt- husgaser. [Fig 2.17]

Industrins inverkan på utsläpp av växthusga- ser kommer främst från dess energianvändning samt från processutsläpp i mineralindustrin samt järn- och stålindustrin. Industrin svarade år 2007 för knappt 40 procent av landets slutliga energi- användning, med fördelningen 36 procent el, 35 procent biobränslen, 26 procent fossil energi och 3 procent fjärrvärme. Papper- och massaindustrin använder närmare hälften av industrins samlade energikonsumtion främst i form av el och retur- lutar.

Järn- och stålverken har betydande inverkan på Sveriges växthusgasutsläpp då 14 procent av Sve-

Övrig industri	Järn och stål
	4%
10%
	Kemisk industri
Livsmedel	9%
5%
Byggindustri
13%
Trävaror
3%	Verkstads-
Papper och massa	industrin
	48%
6%
Jord- och sten
2%

Figur 2.17 Fördelning av industrins förädlingsvärde, 2007

17 Statistiska centralbyrån, Markanvändningen i Sverige, 2008.

kton
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
Utsläpp	Råjärnsproduktion	Råstålsproduktion
CO2 (kton)	(kton)	(kton)

Figur 2.18 Råjärnsproduktion och koldioxidutsläpp relate- rade till järn- och stålindustrin, 1990-2007.

riges totala koldioxidutsläpp år 2007 härrör från branschen. Utsläppen kommer främst från råjärn- sproduktionen (processutsläpp, förbränning, koks- verk, fackling och restgaser). Huvuddelen av rest- gaserna från koksugnar och masugnar används för elproduktion, intern värmetillförsel samt till fjärrvärme för bostäder och lokaler. Från 1996 till 2004 ökade järn- och stålproduktionen och ut- släppen. Därefter har produktionsvariationer fö- rekommit och utsläppen följt dessa. För år 2008 i samband med den globala finanskrisen minskade produktionen 7 procent. [Fig 2.18]

2.9Transporter

Inrikes transporter domineras av vägtransporter. Flera faktorer påverkar utsläppen av växthusga- ser från trafik. Främst transportvolymen och vil- ken teknik som används. Förutom en kort pe- riod i början av 1990-talet har transportarbetet för både person- och godstransporter ökat sedan 1990. I perioden 2004 till 2007 har denna ut- veckling varit kraftigare än genomsnittet sedan 1990, och särskilt kraftig var ökningen av gods- transporterna. [Fig 2.19-2.20]

Den snabba ökningen av personresandet har för växthusgasutsläppen kompenserats av ener- gieffektivare personbilar och ökad användning av förnybara drivmedel som gjort att utsläppen per personkilometer har minskat. Även godstran- sporterna effektiviserades under 1990-talet men denna utveckling stannade av och under 2000- talet har godstransporternas energianvändning och koldioxidutsläpp ökat med transportarbetet.

Miljöbilar, som är antingen energieffektiva bilar med koldioxidutsläpp under 120 g/km, el-

2. Nationella förhållanden

23

Miljarder personkm
140
120
100
80														Totalt
														Vägtrafik
60														Bantrafik
														Gång, Cykel, moped
40														Inrikes luftfart
20
0
1970	1972	1974	1976	1978	1980	1982	1984	1986	1988	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008
Figur 2.19 Persontransportarbetets utveckling 1970 –
200818
Miljarder tonkm
120
100
80																Totalt
																Vägtrafik
60																Sjöfart
																Bantrafik
40
20
0
1970	1972	1974	1976	1978	1980	1982	1984	1986	1988	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008
Figur 2.20 Godstransportarbetets utveckling 1970-2008

och elhybridbilar eller bränsleflexibla bilar som kan drivas med förnybara bränslen, har tagit allt större andel av nybilsförsäljningen i Sverige. För- säljningsandelen för miljöbilar ökade från 18 pro- cent under 2007 till 33 procent år 2008. Av mil- jöbilarna står etanolfordon för 70 procent19.

Miljöbilarnas andel av den totala bilparken är dock fortfarande begränsad, drygt 200 000 vid årsskiftet 2008/2009 av totalt ca 4,8 miljoner lätta fordon. [Tabell 2.4)

Bensin och diesel stod för 89 procent av trans- porternas bränsleanvändning år 2007. Använd- ningen av bensin minskar sedan 2002, delvis på grund av inblandning av 5 procent etanol i bräns- let men också av ökad energieffektivitet och att av nybilsförsäljningen har dieselpersonbilarna tagit marknadsandelar från bensinbilarna. Fler dieselbilar och ökade godstransporter har med- fört att dieselbränsleanvändningen istället ökar.

Användningen av förnybara drivmedel (etanol, FAME och biogas) var år 2008 knappt 5 pro- cent av vägtrafikens energianvändning. Ökning- en har gått snabbt under 2000-talet. Inlednings-

18 SIKA, Uppföljning av det transportpolitiska målet och dess delmål, Rapport 2008:1; SIKA:s statistik för transportarbete.

19 BilSweden 2009, Nyregistrerade miljöbilar december 2008.

24 2. Nationella förhållanden

Tabell 2.4 Antal miljöbilar i trafik 2000-200820

	2003	2004	2005	2006	2007	2008
Lätta fordon
Elbilar	450	400	360	320	310	280
Elhybrid-	620	1350	3300	6100	9400	13500
bilar
Bränslesnåla	1260	2080	2300	7300	20000	42000
120 g CO2
Gasbilar	3440	4500	6600	10500	12900	15000
Etanolbilar	7980	13300	21400	46700	81300	138000
Tunga fordon
Etanolbussar	400	380	370	490	490	510
Gasbussar,	680	780	900	1120	1160	1300
lastbilar
El- och	17	18	13	9	10	10
bränslecell

vis genom låginblandning av etanol i bensin, därefter av en ökad försäljning av E85 till bräns- leflexibla etanolbilar samt sedan 2005 av ökad inblandning av biodiesel i dieselbränslet. [Fig 2.21]

Av 2008 års etanolanvändning på 420 000 m3 var ursprunget ca 75 procent brasiliansk sock- errörsetanol, 15 procent inhemskt producerad etanol (baserad på vete och cellulosa) och i övrigt importerad från annat EU-land. Biodieseln är mestadels tillverkad i Sverige men baseras på im- porterad vegetabilisk olja, bl.a. från Danmark.

2.10Avfall

Under 2006 genererades ca 124 miljoner ton avfall i Sverige. De största avfallsslagen var mi- neralavfall 70 miljoner ton (varav gruvavfall 62 miljoner ton), träavfall 22 miljoner ton samt av- loppsslam från industrier 4,5 miljoner ton. Nära hälften av avfallet genereras i gruvindustrin. Hus-

TWh
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007
						Bensin			Diesel		Biodrivmedel

Figur 2.21 Vägtrafikens användning av bensin, diesel och biodrivmedel i Sverige

20 www.miljofordon.se.

Kg/pers
600
500													Farligt avfall
400													Materialåtervinning
300													Biologisk behandling
200
													Förbränning med
100													energiutvinning
													Deponering
0
1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007
Figur 2.22 Behandlad mängd hushållsavfall per person i Sverige 1994-2007

hållsavfallet utgör en mindre del av de totala mängderna. År 2007 uppgick hushållsavfallet till 4,7 miljoner ton, vilket motsvarar 514 kg per person. Sedan 2003 har mängden hushållsavfall ökat med 13 procent. Ökningen påverkas starkt av den ekonomiska utvecklingen där det finns ett tydligt samband mellan ökad tillväxt och ökade avfallsmängder. Ökade avfallsmängder innebär att allt större mängder avfall måste omhändertas. Men genom att materialet och energiinnehållet i avfallet utnyttjats i högre grad och tekniken för avfallshantering har förbättrats har miljöpåver- kan från avfallshanteringen ändå minskat.

Deponering av avfall har fortsatt att minska och mellan 2003 och 2007 minskade depone- ringen av hushållsavfall med nästan 70 procent. I dag deponeras mindre än fem procent av hus- hållsavfallet. Resten materialåtervinns, förbränns med energiutvinning eller behandlas biologiskt. Inkluderas även industri- och verksamhetsavfall (ej gruvavfall) går drygt hälften till materialåter- vinning, drygt en tredjedel förbränns med ener- giåtervinning och åtta procent deponeras. Mate- rialåtervinning inkluderar förutom konventionell materialåtervinning av metall, papper, plast och glas även kompostering och rötning liksom an- vändning av avfall för anläggningsändamål. [Fig 2.22]

Den biologiska behandlingen av avfall ökar. År 2006 fanns det 22 komposteringsanläggningar och 15 rötningsanläggningar. Av inkommande substrat till rötningsanläggningarna är ca 15 pro- cent matavfall, resterande mängder är avfall från livsmedelsindustrin och av gödsel. Mindre mäng- der matavfall tas även emot på avloppsrenings- verk för rötning.Vid rötning av avfall erhålls både biogas och biogödsel. Biogasen används främst

som fordonsbränsle. Marknaden för fordons- bränsle är under stark utveckling. Av producerad mängd biogödsel återfördes 96 procent till jord- bruket.

Materialåtervinningen av hushållsavfallet har ökat med en tredjedel sedan år 2003 och år 2007 återvanns knappt 1,7 miljoner ton (37 procent) av hushållsavfallet. [Tab 2.5]

Tabell 2.5 Mängder återvunnet hushållsavfall 2007 (ton)

Tidningar, papper och förpackningar	1 397 500
Elektronikavfall	129 700
Kyl och frys	30 500
Metall	180 000

Förbränning av avfall för energiutvinning ökar. År 2007 fanns det 30 förbränningsanläggningar utanför industrin. Dessa anläggningar produce- rar fjärrvärme och el. Hälften av uppvärmnings- behovet i Sveriges byggnadsbestånd täcks i dag av fjärrvärme och avfallsförbränningen svarar för drygt 20 procent (räknat som TWh) av bränsle- tillförseln.

Insamling av metangas från deponier finns vid ett 60-tal aktiva och ca 10 nedlagda deponier. År 2007 insamlades 342 GWh deponigas som an- vändes för uppvärmning, elproduktion och for- donsbränsle. I viss mån facklas deponigas för att minska påverkan på växthuseffekten.

Minskad avfallsdeponering och insamling av deponigas är faktorer som har bidragit till lägre växthusgasutsläpp från avfallssektorn. Ökad ma- terialåtervinningen gör generellt att både energi och material sparas, vilket minskar utsläppen. Dessutom leder avfallsförbränning med energiut- nyttjande till att användningen av fossila bränslen i el- och värmesektorn begränsats.

2. Nationella förhållanden

25

2.11Jordbruk

Arealen jordbruksmark i Sverige år 2007 var to- talt 3,4 miljoner hektar vilket motsvarar ca 8 pro- cent av Sveriges totala landareal. Jordbruksmarken

innefattar både åkermark och betesmark. Åkera- realen har minskat med ca 7 procent sedan 1990. Utvecklingen mot färre och större jordbruksfö- retag har pågått under många decennier och så även 1990-2007. Den dominerande användning-

Tabell 2.6 Jordbruksmarkens fördelning för företag med mer än 2 hektar åkermark (tusen hektar).

	1990	1995	2000	2004	2005	2006	2007
Vall och grönfoder	918	1 059	921	971	1 080	1 113	1 142
Spannmål	1336	1 105	1 229	1 126	1 024	978	990
Träda	176	279	248	268	321	307	281
Raps och rybs	168	105	48	84	82	90	88
Potatis	36	35	33	32	30	28	28
Sockerbetor	50	58	56	48	49	44	41
Baljväxter	..	21	37	43	41	36	29
Övriga växtslag	..	46	55	46	42	41	40
Ospecificerad åkermark	..	..	80	30	32	21	8
Ej utnyttjad åkermark	46	60	..	14	2	2	2
Total areal åkermark	2 845	2 767	2 706	2 661	2 703	2 660	2 648
Betesmark och slåtteräng	332	425	..	523	513	503	488
Total areal jordbruksmark	3176	3 192	..	3184	3 216	3 163	3 136

Tabell 2.7 Vegetabilieproduktion i Sverige (ton)

	1990	2007	Förändring (kton)	Förändring, %
Vall och grönfoder	5219000	4154300	-1064700	-20
Spannmål	6211300	5057600	-1153700	-19
Raps och rybs	380110	222400	-157710	-41
Potatis	1186100	789000	-397100	-33
Sockerbetor	2775500	2137700	-637800	-23
Total produktion vegetabilier	15772010	12361000	-3411010	-21

Tabell 2.8 Antal husdjur, tusental.

	1990	1995	2000	2004	2005	2006	2007
Kor för mjölkproduktion	576	482	428	404	393	388	370
Kor för uppfödning av kalvar	75	157	167	172	177	178	186
Summa kor	651	639	595	576	570	566	556
Kvigor, tjurar och stutar	543	596	589	539	527	530	516
Kalvar under 1 år	524	542	500	514	509	496	489
Summa nötkreatur	1 718	1 777	1 684	1 629	1 606	1 592	1 561
Tackor och baggar	161	195	198	220	222	244	242
Lamm	244	266	234	246	249	262	267
Summa får och lamm	405	461	432	466	471	506	509
Suggor och galtar	230	245	206	195	188	187	181
Slaktsvin	1025	1 300	1 146	1 095	1 085	1 002	1 015
Smågrisar	1009	768	566	528	538	492	480
Summa grisar	2 264	2 313	1 918	1 818	1 811	1 681	1 676
Hästar				283

Tabell 2.9 Animalieproduktion i Sverige (ton)

	1990	2007	Förändring (kton)	Förändring, %
Mjölk	3432000	2986000	-446000	-13
Nötkött	143780	133500	-10280	-7
Svinkött	289150	264900	-24250	-8
Får, lamm	4880	4600	-280	-6

Tabell 2.10 Försäljning av mineralgödsel uttryckt som kvävenäring (tusen ton)

	1999/00	2000/01	2003/04	2004/05	2005/06	2006/07
Kväve (N)	189,4	196,9	176,2	161,6	160,3	167,1

26 2. Nationella förhållanden

en av åkermarken är odling av vall, grönfoder och spannmål. Sedan år 2000 har odling av vall och grönfoderväxter ökat på bekostnad av spannmåls- odling. Åkermark som ligger i träda har ökat och den totala vegetabilieproduktionen har minskat med ca 20 procent sedan 1990. [Tab 2.6-2.7]

År 2007 fanns det knappt 1,6 miljoner nötkrea- tur, 0,5 miljoner får och lamm samt 1,7 miljoner grisar. Antalet nötkreatur har kontinuerligt mins- kat sedan 1980-talet och med 9 procent i peri- oden 1990-2007. Det är antalet mjölkkor som minskat kraftigt medan kor för uppfödning av kalvar ökat. Får- och lammproduktionen har ökat och särskilt i perioden 2003-2006. Antalet grisar fortsätter att minska och har minskat med 12 procent sedan 2003.Tack vare ökad produktivitet har mjölkproduktionen inte alls minskat i samma omfattning som antalet mjölkkor. [Tab 2.8-2.9]

Total användning av mineralgödsel har minskat under lång tid och var 2005/2006 på den lägsta nivån sedan 1960-talet. Med stigande spann- målspriser 2007 kan en viss uppgång noteras då det blev lönsamt att öka gödselgivan. Mins- kad användning av mineralgödsel hänger främst samman med minskande spannmålsodling. Re- sultatet för växthusgasutsläpp har blivit mindre lustgasavgång. [Tab 2.10]

Sedan 1990 har det svenska jordbrukets åker- marksareal, antal nötkreatur och användning av mineral- och stallgödsel minskat och medfört minskat utsläpp av metan och lustgas.

2.12Skogsbruk

Sveriges totala skogsmarksareal är 28,4 miljoner hektar21, vilket motsvarar 70 procent av Sveri- ges landareal. Det är för denna areal som utsläpp och upptag av växthusgaser i skogen rapporteras. Skogsmarken ägs till 48 procent av enskilda ägare, till 29 procent av privatägda aktiebolag och öv- riga privata ägare samt till 23 procent av stat och kommun.

Av skogsmarken är 4,4 miljoner hektar skydda- de. Arealen produktiv skogsmark22 är 23,5 miljo- ner hektar varav 0,8 miljoner hektar är skyddade, mestadels fjällnära skogar i nationalparker eller naturreservat. Cirka 1,1 miljoner hektar av de 22,7 miljoner hektar som inte är formellt skyd- dade har dock frivilligt avsatts i syfte att bevara biologisk mångfald.

Ökad efterfrågan från skogsindustrin har med- fört att skogsavverkningen ökat kraftigt i perio- den 1990-2007 och virkesanvändningen under

2004-2007 nådde ny rekordnivå. Avverkningen varierade kraftigt mellan olika år påverkad av de båda stormarna Gudrun (2005) och Per (2007). Gudrun som var värst fällde ungefär 80 procent av normal årsavverkning i landet. Trots ökad av- verkning har skogsmarkens totala virkesförråd från 1990 ökat från ca 2,8 miljarder m3 till 3,3 miljarder m3. [Fig 2.23]

Den totala användningen av biobränslen från skogen exkl. avfall och returträ har ökat med un- gefär 40 TWh sedan år 1990 och står nu för drygt 100 TWh. Ökningen under perioden 2004-2007 var i storleksordningen 5 TWh. Arealen föryng- ringsavverkning där avverkningsrester användes för energiändamål var liten vid 1990-talets början. Den har sedan vuxit successivt och uppgick år 2007 till ca 60 000 hektar23. Återföring av aska görs i syfte att motverka den försurande och nä- ringsutarmande verkan i marken som skörden av avverkningsrestermedför.Återföringenomfattade 2007-2008 i storleksordningen 9 000 hektar per år.

Miljoner m3
140
120
100
80
60
40
20
0
1990	1995	2000	2005	2010
	Tillväxt		Avverkning

Figur 2.23 Beräknad årlig skogstillväxt och årlig skogsav- verkning i Sverige24

21	SLU, Skogsdata 2009.	23 Källa: Skogsstyrelsens åtgärdsundersökningar.
22	Skogsmark med en produktionsförmåga på minst 1 m3 virke per hektar och år.	24 Skogsstyrelsen, Riksskogstaxeringen.

2. Nationella förhållanden

27

3Utsläpp av växthusgaser 1990-2007

3.1Samlade utsläpp och upptag

av växthusgaser

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, räknat som koldioxidekvivalenter, var år 2007 65,4 miljoner ton (exkl. LULUCF). Utsläppen har minskat med 6,5 miljoner ton eller 9,1 pro- cent mellan 1990 och 2007. De samlade utsläp- pen av växthusgaser har varierat, men under åren 1999-2007 har de i samtliga fall legat under 1990 års nivå. Informationen i detta kapitel är en sam- manfattning av 2009 års rapportering till FNs klimatkonvention om inventering av utsläpp av växthusgaser25. [Fig 3.1]

Nettosänkan för sektorn markanvändning, för- ändradmarkanvändningochskogsbruk(LULUCF) var knappt 21 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007. Sänkans storlek har varierat under perio- den. [Fig 3.2]

I genomsnitt har BNP-tillväxten legat på 2,3 procent per år under 1990-2007. BNP minskade

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Avfall	Industriprocesser
Jordbruk	Transporter
Lösningsmedel mm	Energi

Figur 3.1 Samlade utsläpp av växthusgaser från olika sek- torer

25 National Inventory Report 2009 Sweden.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter LULUCF

0

-5

-10

-15

-20

-25

-30

-35

-40

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Figur 3.2 Nettoupptag av växthusgaser från sektorn markan- vändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LU- LUCF)

under början av 90-talet men har sedan 1994 i genomsnitt ökat med drygt 3 procent per år.Trots ökad ekonomisk tillväxt med nästan 50 procent sedan 1990 har utsläppen av växthusgaser ändå kunnat sänkas. Utsläppen av växthusgaser (exkl. LULUCF) per capita har minskat från 8,4 ton år 1990 till 7,1 ton år 2007. [Tab 3.1]

År 2007 var utsläppen av koldioxid 51,6 mil- joner ton (exkl. LULUCF), vilket motsvarar 79 procent av de samlade utsläppen av växthusga- ser. Drygt 90 procent av koldioxidutsläppen kom från energi- och transportsektorerna. Utsläppen av metan kommer främst från jordbruk och avfall och var 5,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007 (8 procent av utsläppen). Utsläppen av dikväveoxid var 7,2 miljoner ton vilket motsvarar 11 procent av utsläppen. Drygt 70 procent av ut- släppen av dikväveoxid kommer från jordbruks- sektorn. Knappt 2 procent eller 1,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter av de samlade utsläppen av växthusgaser var utsläpp av fluorerade växthus- gaser. [Fig 3.3]

28 3. Utsläpp av växthusgaser 1990-2007

Tabell 3.1 Utsläpp av växthusgaser per capita och BNP (BNP realt i 2000 års prisnivå)

	1990	1995	2000	2004	2005	2006	2007
CO2ekv (ton)/capita	8,4	8,3	7,7	7,7	7,4	7,3	7,1
CO2ekv (kg)/BNP (kr)	0,039	0,039	0,030	0,028	0,026	0,025	0,024
CO2ekv (kg)/BNP (USD PPP)	0,36	0,35	0,28	0,26	0,24	0,23	0,22
CO2 (ton)/capita	6,6	6,6	6,0	6,1	5,9	5,8	5,6
CO2 (kg)/BNP (kr)	0,030	0,030	0,024	0,022	0,021	0,020	0,019
CO2 (kg)/BNP (USD PPP)	0,28	0,28	0,22	0,21	0,19	0,18	0,17

PPP= Purchasing Power Parity (köpkraftsparitet)

Miljoner ton koldioxidekvivalenter
70
60
50
40
30
20
10
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007
		CO2			CH4			N2O			Fluorerade växthusgaser
Figur 3.3 Utsläpp av växthusgaser fördelat per gas år 2007

3.2Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer

År 2007 var utsläppen störst från energi-, trans- port- och industrisektorerna. Utsläppen från en- ergisektorn motsvarade 42 procent av de totala utsläppen av växthusgaser varav energitillförseln svarade för 16 procent och industrins förbränning för 16 procent. Inrikes transporter svarade för 31 procent av de totala utsläppen av växthusgaser och industriprocesser för 10 procent. [Fig 3.4]

Utsläppen av växthusgaser från olika sektorer i samhället har utvecklats i olika riktningar under perioden 1990 till 2007.De största utsläppsminsk- ningarna under perioden har skett inom sektorer- na bostäder och lokaler mm, jordbruk och avfall. Utsläppsökningar har framför allt skett i transport- sektorn och i några industribranscher. [Fig 3.5]

3.2.1 Energi exklusive transporter

Energisektorns26 utsläpp av växthusgaser var cir- ka 27 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2007, vilket motsvarar 42 procent av de totala utsläp- pen. Koldioxidutsläppen dominerar energisek- torns utsläpp med 94 procent medan utsläppen av metan och dikväveoxid är små, 2 procent res-

26 I energisektorns utsläpp ingår utsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier, tillverkning av fasta bränslen, industrins förbränning, diffusa utsläpp, övrigt samt bostäder och service inkl. förbränning inom jordbruk, skogsbruk och fiske.

	Jordbruk	Avfall
		3%
	13%
			Energitillförsel
Lösningsmedel				16%
1%
Industriprocesser
10%				Industrins
				förbränning
				16%
Transporter			Bostäder och lokaler
31%
				mm
			Övrigt	7%
		Diffusa utsläpp	1%
		2%

Figur 3.4 Andel per sektor av utsläpp av växthusgaser år

2007 (% av CO2-ekvivalenter)
Miljoner ton koldioxidekvivalenter
25
20
15
10
5
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Transporter	Industriprocesser
Energitillförsel	Bostäder och lokaler mm
Industrins förbränning	Avfall
Jordbruk	Lösningsmedel mm

Figur 3.5 Utsläpp av växthusgaser fördelat per sektor

pektive 4 procent. Metanutsläppen har ökat med 37 procent mellan 1990 och 2007, främst till följd av en ökad användning av biobränsle i bo- städer och lokaler samt i el- och fjärrvärmever- ken. Utsläppen av dikväveoxid har legat på unge- fär samma nivå mellan 1990 och 2007.

Utsläppen från energisektorn varierar med tem- peratur- och nederbördsförhållanden och det eko- nomiska konjunkturläget under åren men trenden för perioden 1990-2007 är något minskande ut- släpp. Jämfört med 1990 var utsläppen 21 pro-

3. Utsläpp av växthusgaser 1990-2007

29

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

45

40

35

30

25

20

15

10

5

0

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Energi totalt	Industrins förbränning
El- och värmeproduktion	Bostäder o lokaler mm
Raffinaderier	Övrigt
Tillverkning av fasta bränslen	Diffusa utsläpp

Figur 3.6 Utsläpp av växthusgaser från energisektorn

cent lägre år 2007 och minskningen beror främst på att användningen av olja för uppvärmning i bo- städer och lokaler har minskat och ersatts främst med biobränslebaserad fjärrvärme. [Fig 3.6]

Energitillförsel (el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier, tillverkning av fasta bränslen)

Utsläppen av växthusgaser från el- och fjärrvär- meproduktion var 8,5 miljoner ton koldioxidekvi- valenter år 2007. Under perioden 1990-2007 har utsläppen varierat med temperatur och neder- börd som har en effekt på uppvärmningsbehovet och vattenkraftproduktionen. Utsläppen påverkas även av den ökade järn- och stålproduktion som skett sedan 1990, då restgaser används för att pro- ducera el och fjärrvärme. Mellan 1990 och 2007 har el- och fjärrvärmeproduktionen ökat men ut- släppen har inte ökat i samma omfattning efter- som expansionen främst har skett genom en ökad användning av biobränsle. Utsläppen per kWh har därför minskat. Bland annat har energi- och koldi- oxidskatter, elcertifikatsystemet och fossilbränsle- priser bidragit till denna utveckling.

Utsläppen från raffinaderier har ökat från 1,8 miljoner ton år 1990 till 1,9 miljoner ton koldi- oxidekvivalenter år 2007 till följd av en ökad pro- duktion. År 2007 var utsläppen från tillverkning av fasta bränslen 0,3 miljoner ton och har legat på ungefär samma nivå mellan 1990 och 2007.

Bostäder och lokaler m.m.

År 2007 var utsläppen av växthusgaser 4,5 mil- joner ton koldioxidekvivalenter från sektorn bo- städer och lokaler – i vilken ingår utsläpp från en- skild uppvärmning samt från förbränning inom

jordbruk, skogsbruk och fiske – och det är en minskning med 59 procent jämfört med 1990. Minskningen beror på att utsläppen från enskild uppvärmning av bostäder och lokaler har mins- kat från 9,2 till 2,7 miljoner ton mellan 1990 och 2007 till följd av en övergång från olja till fjärr- värme och under senare år även till värmepum- par och pelletspannor. Den positiva utvecklingen beror främst på energi- och koldioxidskatten, ol- jeprisökningar och även på investeringsbidrag.

Utsläppen från energianvändningen i jord- bruk, skogsbruk och fiske har ökat med 8 procent mellan 1990 och 2007 och summerar till 1,8 mil- joner ton år 2007.

Industrins förbränning

Utsläppen av växthusgaser från industrins förbrän- ning var 10,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007. Det är 9 procent lägre än 1990 års nivå men utsläppen har genom åren varierat, främst be- roende på konjunktursvängningar. Ett fåtal energi- intensiva branscher står för en stor del av utsläp- pen i sektorn. Massa- och pappersindustrin står för 16 procent av utsläppen, kemiindustrin för 15 procent och järn- och stålindustrin för 12 procent. En viss minskning av utsläppen kan ses under de senaste åren och det beror främst på minskade ut- släpp från massa- och pappersindustrin.

Diffusa utsläpp och övrigt

Utsläpp från sektorn diffusa utsläpp kommer från till exempel raffinaderier och fackling inom järn- och stålindustrin. Mellan 1990 och 2007 har ut- släppen ökat med 13 procent till 1,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007. Utsläppen från sektorn ”Övrigt” (främst militära utsläpp) har minskat mellan 1990 och 2007 och var knappt 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007.

3.2.2 Industriprocesser

Utsläppen från industrins processer kommer framför allt från framställning av järn- och stål samt från cement- och kalkindustrin. De totala utsläppen från industriprocesser låg 2007 på 6,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsva- rar 10 procent av de samlade utsläppen. [Fig 3.7]

År 2007 var utsläppen 13 procent högre jäm- fört med 1990 års nivå men utsläppen har varie- rat, främst beroende på variation i produktions- volymer och konjunktursvängningar. Konjunktur-

30 3. Utsläpp av växthusgaser 1990-2007

Miljoner ton koldioxidekvivalenter
8
7
6
5
4
3
2
1
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Industriprocesser totalt	Metall produktion
Mineralprodukter	Övrig produktion
Kemiindustrin	Fluorerade gaser
Figur 3.7 Utsläpp av växthusgaser från industriprocesser

svängningarna är dock olika för olika branscher. Till exempel ökar utsläppen från mineralindu- strin och järn och stålindustrin de senaste åren medan de minskar från kemiindustrin under samma period. En del av utsläppsökningen från järn- och stålindustrin redovisas även i industrins förbränning samt el- och fjärrvärmeproduktion.

Fluorerade växthusgaser (HFC, PFC, SF6)

De totala utsläppen av fluorerade växthusgaser år 2007 var nästan 1,3 miljoner ton räknat i koldi- oxidekvivalenter, knappt 2 procent av de totala utsläppen. Utsläppen har ökat med 157 procent mellan 1990 och 2007, på grund av att utsläp- pen av HFC ökat kraftigt. Detta beror på att HFC har ersatt de ozonnedbrytande ämnena CFC och HCFC som köldmedia och att antalet kyl- och luftkonditioneringsanläggningar samt värme- pumpar har ökat. [Fig 3.8]

3.2.3Användning av lösningsmedel och andra produkter27

År 2007 var utsläppen av koldioxid och dikväve- oxid från användning av lösningsmedel och andra produkter 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalen- ter vilket är 0,5 procent av de totala utsläppen. Jämfört med 1990 har utsläppen minskat med 11 procent, främst på grund av en övergång från ol- jebaserade till vattenbaserade målarfärger.

3.2.4 Transporter

År 2007 stod inrikes transporter för 31 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. Utsläppen har ökat med 12 procent, från 18,6 miljoner år 1990 till 20,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007. Utsläppen av metan och dikväveoxid från transporter är små och motsvarar endast 1 procent av sektorns utsläpp medan utsläppen av koldioxid står för 99 procent av utsläppen. Utsläppen av me- tan har minskat med 70 procent sedan 1990 till följd av bättre avgasrening och var 0,03 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007. Utsläppen av dikväveoxid var 0,16 miljoner ton koldioxidekvi- valenter år 2007 och har minskat sedan år 2000 till följd av bättre teknik i fordonen. [Fig 3.9]

Utsläppen från vägtrafik har ökat. Det är hu- vudsakligen till följd av ökat transportarbete med tunga fordon samt av ökad andel lätta lastbilar och personbilar med dieseldrift, vilket resulterat i ökad dieselanvändning. Det ökade transportarbetet med tunga fordon beror bland annat på struktur- omvandlingen i samhället mot specialisering, cen- tralisering och globalisering som innebär att gods transporteras allt längre sträckor. Dieselförbruk- ningen ökade med 38 procent från 1990 till 2007.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter.
1,40
1,20
1,00
0,80
0,60
0,40
0,20
0,00
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Fluorerade växthusgaser totalt	HFCs	PFCs	SF6

Figur 3.8 Utsläpp av fluorerade växthusgaser

Miljoner ton koldioxidekvivalenter.
25
20
15
10
5
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Transporter total	Sjöfart
Vägtrafik	Järnväg
Luftfart	Övriga arbetsmaskiner
Figur 3.9 Utsläpp av växthusgaser från transporter

27 I sektorn ingår utsläpp från bland annat användning av målarfärg, lustgas i sjukvård, brandsläckningsutrustning och utsläpp från användning av kemiska produkter vid träimpregnering, grafisk industri, textilindustri och läderindustri.

3. Utsläpp av växthusgaser 1990-2007

31

Miljoner ton koldioxidekvivalenter.

0,8
0,7
0,6
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0,0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Luftfart	Sjöfart	Järnväg

Figur 3.10 Utsläpp av växthusgaser från inrikes flyg, sjöfart och järnväg

Miljoner ton koldioxidekvivalenter.

4
3
3
2
2
1
1
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Avfall totalt	Avfallshantering
Avfallsdeponier	Avloppshantering
Figur 3.11 Utsläpp av växthusgaser från avfall

Utsläppsökningen från vägtrafik motverkas av att bensinanvändningen minskar då det på per- sonbilssidan skett en betydande övergång från bensin till diesel. Flera faktorer har haft betydel- se för att begränsa utsläppen från bensin för väg- trafik. Bland annat har drivmedelsskatterna till- sammans med ett högt bensinpris bidragit till en övergång till förnybara bränslen och till att be- gränsa förbrukningen.

Utsläpp av växthusgaser från inrikes flyg var 0,6 miljoner ton år 2007 vilket var 11 procent lägre än 1990 års nivå. Utsläppen från inrikesflyget har varierat men har minskat de senaste åren då fler väljer tåg eller bil framför flyg inrikes. [Fig 3.10]

För inrikes sjöfart beräknades utsläppen till 0,5 miljoner ton år 2007. Utsläppen har varie- rat under perioden 1990-2007 men har minskat sedan år 2003.

Järnvägen har minskat sina utsläpp sedan 1990 med cirka 34 procent till mindre än 0,1 miljoner ton år 2007.

3.2.5 Avfall

År 2007 var de totala utsläppen från avfallssek- torn 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller knappt 3 procent av de totala utsläppen av växt- husgaser. Jämfört med 1990 har utsläppen mins- kat med 38 procent Av avfallssektorns utsläpp dominerar metanutsläppen från avfallsdeponier (87 procent). [Fig 3.11]

Avfallsdeponier är, näst efter djurhållning, den störstakällanförutsläppavmetangasdåmetanbildas när organiskt avfall bryts ner. Utsläppen av metan har minskat successivt sedan 1990-talets början dels på grund av att mängden avfall till deponi har mins- kat och dels som en följd av ökad insamling och om-

händertagande av metangas från deponier. Mäng- den avfall till deponi har minskat främst på grund av förbud mot deponering av brännbart och organiskt material som infördes 2002 respektive 2005. Även producentansvar, kommunala avfallsplaner och avfallsskatten har minskat mängden avfall.

Även utsläppen av dikväveoxid från avlopps- vatten har minskat med 29 procent sedan 1990. Utsläppen av koldioxid från förbränning av far- ligt avfall har ökat något under senare år jämfört med utsläppsnivån 1990-2002 eftersom en ökad mängd avfall förbränns.

3.2.6 Jordbruk

Jordbruket är den största källan till utsläpp av me- tan och dikväveoxid. År 2007 uppgick sektorns utsläpp av dessa växthusgaser till 8,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Under perioden 2000- 2007 har de samlade utsläppen från jordbruk minskat med knappt 4 procent och sedan 1990 har de reducerats med 10 procent. [Fig 3.12]

Miljoner ton koldioxidekvivalenter
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
N2O Jordbruksmark	CH4 Gödselhantering
N2O Gödselhantering	CH4 Matsmältning
Figur 3.12 Utsläpp av växthusgaser från jordbruk

32 3. Utsläpp av växthusgaser 1990-2007

Metanutsläppen kommer främst från nötkrea- turens matsmältning och gödsel. Den viktigaste orsaken till de reducerade utsläppen är en mins- kad djurhållning. Antalet mjölkkor har minskat från 576 000 djur år 1990 till 370 000 djur år 2007. Även antalet grisar har minskat.

De minskade utsläppen av dikväveoxid sedan 1990 beror på att användningen av såväl mineral- gödsel som stallgödsel har minskat. Mängden stall- gödsel minskar främst som en följd av det sjunkande antalet mjölkkor. De åtgärdsprogram som genom- förts för att minska kväveförluster från jordbruket har också i viss mån reducerat de indirekta utsläp- pen av dikväveoxid från utlakat kväve och ammoni- aknedfall.Även utbyggnaden av flytgödselhantering för grisar och mjölkkor har reducerat utsläppen.

3.2.7Markanvändning, förändrad mark användning och skogsbruk (LULUCF)

Sektorn Markanvändning, förändrad markanvänd- ning och skogsbruk bidrar under perioden 1990- 2007 till en årlig nettosänka i Sverige. Under perio- den har sänkan varierat mellan 21-36 miljoner ton koldioxidekvivalenter men trenden pekar på en nå- got minskande sänka, som bl.a. beror på att avverk- ningen har ökat under perioden. De senaste åren minskar sänkan i en något högre takt. En bidragande orsak kan vara att en kraftig storm i början av 2005 som fällde en stor mängd skog och effekten av den- na kan påverka sänkans storlek även åren efter 2005, samtidigt som avverkningen ökar. Enligt Skogssty- relsens statistik varierade avverkningen mellan 64 Mm3 och 95 Mm3 under perioden 1990-2007, med undantag för 2005 då avverkningen beräknades till 122 Mm3. Dock är osäkerheten större i data för 2004-2007 när det gäller sektorn LULUCF, efter- som alla provytor inte har inventerats för dessa år.

Den totala nettosänkans storlek, variation och trend påverkas framför allt av kolförrådsföränd- ringen i skog. Under perioden 1990-2007 har upptag i levande biomassa i skog varierat mellan cirka 20-40 miljoner ton koldioxid, medan ut- släppen av koldioxid från markkol i skogsmark har varierat mellan 1,5-7 miljoner ton. Åkermar- ken står för en nettokälla då odling av organoge- na jordar medför utsläpp av koldioxid. Utsläppen har varierat mellan 3-4 miljoner ton koldioxid under 1990-2007. [Fig 3.13]

3.2.8 Internationella transporter

De totala utsläppen från internationell bunkring av drivmedel uppgick till 9,8 miljoner ton koldiox- idekvivalenter år 2007. Det är en ökning med 170 procent jämfört med 1990 och det beror främst på ökade utsläpp från internationell sjöfart. [Fig 3.14]

Utsläppen från internationell sjöfart var drygt 7,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007, en ökning med 230 procent sedan år 1990.Utrikes godstransportarbete har ökat genom att mängden transporterat gods har ökat samt att globalisering av handeln och produktionssystemen medfört att gods transporteras längre sträckor. En annan orsak är att de svenska raffinaderierna producerar lågsvavligt fartygsbränsle (eldningsolja 2-5) som uppfyller stränga miljökrav. Detta har medfört att fler rederier har valt att bunkra i Sverige. Sväng- ningarna i bunkrade volymer mellan olika år är även beroende av bränslepriset i Sverige jämfört med hamnar i andra länder.

Utsläppen av växthusgaser från flygets interna- tionella bunkring var 2,2 miljoner ton koldioxi- dekvivalenter år 2007, vilket är 0,9 miljoner ton eller 64 procent högre än år 1990. Trenden pekar mot ökande utsläpp, då utlandsresorna ökar.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter.			Miljoner ton koldioxidekvivalenter.
10			12
5
0			10
-5
-10			8
-15			6
-20
-25			4
-30
-35			2
-40
-45			0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007			1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Åkermark	Bebyggd mark	LULUCF totalt	Internationella transporter totalt	Sjöfart	Luftfart
Våtmark	Betesmark	Skogsmark

Figur 3.13 Utsläpp och upptag av växthusgaser från mark-

Figur 3.14 Utsläpp från internationell bunkring

användning

3. Utsläpp av växthusgaser 1990-2007

33

4Styrmedel och åtgärder

4.1Den svenska klimatstrategin

Sveriges klimatstrategi har utvecklats successivt sedan slutet av 1980-talet. Strategin består av mål, styrmedel och åtgärder samt återkommande uppföljning och utvärdering av uppsatta mål och strategier.

Arbetet med att utveckla klimatstrategin har in- tensifierats under den senaste tioårsperioden och strategin har utvecklats till att alltmer betona kli- matfrågans internationella karaktär och att frågan måste lösas globalt.

Sverige verkar tillsammans med övriga EU länder för att uppnå en global överenskommelse som är förenlig med målet om att begränsa tem- peraturökningen till högst 2 grader Celsius jäm- fört med den förindustriella nivån.

Under 2000-talets första decennium har riks- dagen beslutat om mål och åtgärder till 2010, klimatmålets övergripande formulering samt ett långsiktigt mål till 2050 (2002 års klimatpolitiska beslut). För att följa upp mål och strategier, bl.a. med anledning av åtagandena under Kyotopro- tokollet, har regelbundna utvärderingar av den nationella klimatpolitiken genomförts. En första översyn gjordes vid en kontrollstation som påbör- jades 2004 (2006 års klimatpolitiska beslut), en andra översyn inleddes 2007 (2009 års klimat- politiska beslut). Inför 2009 års beslut togs ett omfattande underlag fram från ansvariga myn- digheter, ett särskilt tillsatt vetenskapligt råd och en parlamentarisk beredning med representanter från samtliga riksdagspartier.

Sverige har antagit en ny uttolkning av klimat- målets övergripande formulering med innebör- den att Sverige ska verka internationellt för att det globala arbetet inriktas mot att begränsa tem- peraturökningen till högst 2 grader Celsius jäm-

fört med den förindustriella nivån. Från tempera- turmålet härleds ett nytt koncentrationsmål som innebär att halten växthusgaser på lång sikt ska stabiliseras på nivån högst 400 ppm koldioxide- kvivalenter. Koncentrationsmålet innebär en be- tydande skärpning jämfört med den formulering som antogs 2002.

Det långsiktiga målet till 2050 har i och med 2009 års beslut ersatts av visionen att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.

Sverige har även antagit ett klimatmål till 2020. Målet är att utsläppen för Sverige år 2020 bör vara 40 procent lägre än utsläppen år 1990. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter, se fakta- ruta 4.1. Detta innebär att utsläppen av växthus- gaser år 2020 ska vara ca 20 miljoner ton kol- dioxidekvivalenter lägre för den icke handlande sektorn i förhållande till 1990 års nivå. För att nå målet ska redan beslutade styrmedel och beslu- tade styrmedelsförändringar inom EU komplet- teras med utvecklade ekonomiska styrmedel på skatteområdet och utsläppsminskande åtgärder i andra länder, genom investeringar i utvecklings- länder eller insatser i andra EU-länder. Insatser- na i andra länder ska högst uppgå till en tredje- del av den sammanlagda minskningen, dvs. högst 6,7 miljoner ton per år. Riksdagen har även be- slutat att Sveriges användning av förnybar energi ska öka till 50 procent av den totala energian- vändningen år 2020 och att energianvändningen, räknat per BNP-enhet, ska effektiviseras med 20 procent jämfört med 2008 års totala energian- vändning (se faktarutorna 4.2 och 4.3).

2009 års klimat- och energipolitiska beslut innebär att Sverige antagit ett nationellt klimat- mål till 2020 som går längre än den ansvarsför-

34 4. Styrmedel och åtgärder

Faktaruta 4.1 Utsläpp inom respektive utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter

Den europeiska utsläppshandeln, EU ETS (EU Emission Trading Scheme), omfattar utsläpp av koldioxid från anläggningar för pro- duktion av el och värme, raffinaderier, anläggningar som produce- rar och bearbetar järn, stål, glas och glasfiber, cement och keramik, samt papper och pappersmassa. Från 2012 kommer även utsläpp från flyg att inkluderas och från 2013 aluminiumindustri och de- lar av kemiindustrin. Utvidgningen 2013 omfattar utöver koldioxid även tillkommande branschers utsläpp av perfluorkolväten respek- tive dikväveoxid. I Sverige utgjorde utsläppen från den handlande sektorn ca 33 procent av de samlade utsläppen i landet under pe- rioden 2005-2007.

Övriga utsläpp från verksamheter utanför systemet för handel med utsläppsrätter, kommer från en rad olika källor. I Sverige står transportsektorn för den största andelen följt av utsläpp från jordbruk (metan och lustgas) samt från arbetsmaskiner. Utsläp- pen från vissa industribranscher, t.ex. verkstadsindustrin, är del- vis med i utsläppshandeln, delvis utanför.

Utsläpp utanför handelssystemet 2007

Mton koldioxidekvivalenter 25

20

15

10

5

0

Transporter	JordbrukArbetsmaskineroch		energi			lokaler	-
					och	från industriAvfallsdeponier
	Industri	Bostäder lustgasenergianläggningar
		Metan		och och

Avfallsförbränning-gaser

F

Tabellen nedan visar hur de svenska utsläppen utvecklats hittills mellan 1990 och 2007 samt prognos till 2020 (kap 5) uppdelat på utsläpp som ingår respektive inte ingår i EU ETS samt utvecklingen av utsläppen från några av de sektorer som inte omfattas av handelssystemet. EU ETS omfattar de ut- släpp som ingår i perioden 2008-2012 samt utsläpp från flyg.

Utsläpp inom respektive utanför handelssystemet (Mton per år)

		1990	2005	2006	2007	2010	2020
EU ETS		21,2	21,8	22,2	21,3	21,8	22,2
Ej EU ETS		50,8	45,5	44,6	44,1	43,2	40,9
Transporter (inkl. militära)	CO2-ekv.	18,6	20,3	20,2	20,3	20,7	21,0
Jordbruk	CO2-ekv.	9,4	8,6	8,5	8,4	8,1	7,0
Arbetsmaskiner (inklusive	CO2	3,0	3,3	3,3	3,3	3,2	3,2
fiske)
Industri och energi	CO2	4,1	3,4	3,4	3,1	3,4	3,3
(inklusive lösningsmedel)
Bostäder och lokaler	CO2	9,1	3,3	2,7	2,4	2,1	1,3
Metan och lustgas industri-	CO2-ekv.	2,4	2,1	2,1	2,0	2,0	2,1
och energi
Avfallsdeponier	CO2-ekv.	3,1	2,2	2,1	1,9	1,5	0,8
F-gaser	CO2-ekv.	0,5	1,2	1,2	1,3	0,9	0,4
Avfallsförbränning	CO2	0,6	1,2	1,1	1,3	1,3	1,8
Totalt		71,9	67,2	66,9	65,4	65,0	63,1

Utsläppen utanför EU:s handelssystem beräknas ha minskat med knappt 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter mellan 1990 och 2007, en minskning med ca 13 procent. Enligt den senaste prognosen bedöms utsläppen fortsätta minska, se vidare kap 5. Den uppskattning som gjorts av utsläppsfördelningen mellan EU ETS och ej EU ETS 1990 är baserad på en grov uppskattning bl.a. på grund av att handelssystemet först infördes 2005.

delning som gäller mellan EU-länderna för EU:s gemensamma energi- och klimatpaket. Enligt den beslutade fördelningen av ansvaret för EU:s unilaterala åtagande (om 20 procent minskning av utsläppen mellan 1990 och 2020) ska Sverige minska utsläppen utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS) med 17 procent mellan 2005 och 2020. Åtagandet ska skalas upp om EU väljer att anta ett ambitiösare utsläppsåtagande i de internationella förhandlingarna. Det svenska målet om ökad användning av förnybar energi till 2020 går även det något längre än Sveriges mot- svarande åtagande enligt EU:s ansvarsfördelning.

För att nå målen skall handlingsplaner tas fram för omställningen: för ökad energieffektivisering, för främjandet av förnybar energi, för en fossilo- beroende fordonsflotta samt för minskade utsläpp och ett ökat upptag av växthusgaser i jordbruk och skogsbruk. De två förstnämnda handlingsplaner- na behöver Sverige också ta fram för att visa hur

Faktaruta 4.2 Sveriges förnybarhetsmål till 2020

EU har antagit ett bindande mål om att andelen förnybar energi ska öka från dagens ca 8.5 procent till 20 procent av den totala energianvändningen under perioden 2005-2020. Ansvaret för att målet ska uppnås har fördelats mellan medlemsländerna. Enligt fördelningen ska Sveriges andel öka från dagens knappt 44 procent (år 2007) till 49 procent år 2020. Det är en pro- centenhet lägre än det nationella målet till samma år. I den senaste energiprognosen (se kap 5) ökar andelen förnybar en- ergi av den totala energianvändningen till år 2020. Prognosen har dock betydande osäkerheter, bland annat påverkas utfallet av hur kraven på att biodrivmedel och biobränslen ska uppfylla hållbarhetskriterier kommer att tillämpas i praktiken samt hur energianvändningen i värmepumpar slutligen ska beräknas. Trots dessa osäkerheter bedöms utvecklingen gå i rätt riktning. Med redan beslutade och planerade styrmedel ser Sverige ut att kunna nå landets åtagande gentemot EU och det nationella målet. En särskilt betydelsefull styrmedelsförändring är försla- get att höja ambitionsnivån i elcertifikatsystemet till 2020. För att visa hur förnybarhetsmålet ska uppnås ska en handlingsplan tas fram och lämnas in under 2010. Utvecklingen ska därefter ses över vartannat år och en kontrollstation genomföras 2014.

4. Styrmedel och åtgärder

35

Faktaruta 4.3 Sveriges mål för energieffektivisering till 2020

EU har antagit ett mål om 20 procent energieffektivisering till 2020. Målet är inte bindande. Sverige har valt att formulera lan- dets mål om ökad energieffektivitet till 2020 som ett mål om 20 procent minskad energiintensitet mellan 2008 och 2020, vilket betyder att den tillförda energin per BNP-enhet i fasta priser ska minska under perioden. Sveriges energiintensitet har minskat med nästan 30 procent mellan 1990 och 2007. I den senaste energiprognosen (se kap 5) minskar intensiteten med knappt 14 procent mellan 2008 och 2020. Detta mål kan både nås med åtgärder för effektivare energianvändning men också genom en fortsatt snabbare tillväxt i mindre energiintensiva näringsgrenar jämfört med energiintensiv industri.

Sverige har även i enlighet med EU:s energitjänstedirektiv antagit vägledande mål om ökad energieffektivitet till 2010 res- pektive till 2016. Dessa mål avser energibesparingar vilka som ett genomsnitt ska uppgå till 6,5 (år 2010) respektive 9 procent (år 2016) av den genomsnittliga energianvändningen under pe- rioden 2001-2005.

Målen åtföljs av en handlingsplan för energieffektivisering. Planen visar även hur det s.k. Energitjänstedirektivet ska ge- nomföras i Sverige och behöver därför uppdateras 2011 och 2014. I handlingsplanen ingår förutom redan befintliga styrme- del ett femårigt energieffektiviseringsprogram under åren 2010- 2014. Programmet ska tillföras 300 miljoner kronor årligen. Programmet omfattar bl.a.:

•Förstärkt stöd till lokala och regionala informations- och råd- givningsinsatser

•Stöd för teknikupphandling och marknadsintroduktion

•Bidrag till energikartläggningar i små och medelstora företag

landet avser uppfylla sina åtaganden enligt EU:s förnybarhetsdirektiv och energitjänstedirektiv.

Den samlade handlingsplanen för hur klimat- målet 2020 ska kunna nås kommer också att behöva redovisas till EU enligt bestämmelser som ska tas fram under EU:s övervakningsmekanism. Utvecklingen mot målet kommer att behöva följas upp årligen.

Mål och styrmedel utvecklas successivt och nya styrmedelsförändringar kan även fortsättningsvis behöva införas och följas upp fortlöpande utifrån kunskap om klimatförändringar och möjligheter att vidta åtgärder. En kontrollstation ska genom- föras år 2015 i syfte att analysera utvecklingen i förhållande till målen liksom kunskapsläget. Kon- trollstationen omfattar inte politikens grundläg- gande inriktning men kan komma att leda till jus- teringar av styrmedel och instrument.

På nationell nivå är Naturvårdsverket ansvarig för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan och för Sveriges löpande klimatrapportering till UNFCCC och EU. Naturvårdsverket har därmed i uppgift att se till att det årligen tas fram ny statis- tik över utsläppsutvecklingen i landet samt att det vartannat år tas fram prognoser och redovisningar

Faktaruta 4.4 Riksdagsbeslut av betydelse för klimat politiken i Sverige

•1988 antogs det första klimatpolitiska målet för Sverige. Målet omfattade enbart koldioxid och innebar att utsläppen skulle stabiliseras på ”dagens nivå”.

•1991 gjordes ett tillägg till 1988-års mål. Det nya målet om- fattade alla växthusgaser och alla sektorer.

•1993 antogs en nationell klimatstrategi i linje med klimatkon- ventionens mål om att stabilisera utsläppen i industriländer- na. Det nya nationella målet angav att utsläppen av koldioxid skulle stabiliseras på 1990 års nivå senast år 2000 för att därefter minska.

•I riksdagens energipolitiska riktlinjer från år 1997 ingick en strategi för minskad klimatpåverkan från energianvändning och energiproduktion.

•I riksdagens transportpolitiska beslut från 1998 antogs bl.a. målet att utsläppen av koldioxid från transporter år 2010 ska ha stabiliserats på 1990 års nivå.

•1999 beslutade riksdagen om att införa ett system med 15 miljökvalitetsmål däribland ett mål som behandlar växthusef- fekten; miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan”.

•2002 antogs propositionen ”Sveriges klimatstrategi” med bl.a. klimatmål till 2010 och till 2050

•2002 beslutade riksdagen om en vidareutveckling av syste- met med miljökvalitetsmål bland annat avseende olika aktö- rers ansvar för att nå målen.

•I 2002 års energipolitiska beslut ingick en för området relate- rad klimatstrategi.

•I 2006 års klimatpolitiska beslut utvärderades och behölls det nationella målet till 2010

•2009 antogs propositionerna ”en sammanhållen klimat- och energipolitik” med bl.a. klimatmål, mål om ökad andel för- nybar energi och energieffektivisering till 2020, en vision till 2050 och en ny uttolkning av klimatmålets övergripande for- mulering.

av styrmedelsinsatserna i den svenska klimatstra- tegin. Arbetet bedrivs i samarbete med ansvariga sektorsmyndigheter. Energimyndigheten har ett brett sektorsansvar för energitillförsel och energi- användning i samhället och ansvarar bland annat för de handlingsplaner som tas fram för fortsatt energieffektivisering och en ökad användning av förnybar energi samt Sveriges arbete med flexibla mekanismer. Sida, trafikverken, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket har också centrala uppgifter i arbetet med att följa upp och utveck- la den svenska klimatstrategin. Ingen specifik lag- stiftning eller särskilda administrativa rutiner har införts för implementeringen av Kyotoprotokol- let. Den befintliga svenska statliga förvaltningsor- ganisationen och utredningsväsendet har visat sig fungera väl även för att fullgöra landets åtaganden enligt Kyotoprotokollet

Länsstyrelserna har sedan 1998 i uppdrag att re- gionalt anpassa de nationella miljökvalitetsmålen. Samtliga länsstyrelser har sedan något år tillbaka

36 4. Styrmedel och åtgärder

beslutat om regionala klimatmål. Sedan 2005 har de även ett uppdrag att utveckla regionala åtgärds- program för att nå miljökvalitetsmålen. Samtliga länsstyrelser har under 2008 tagit fram regiona- la energi- och klimatstrategier. Därutöver har ett stort antal kommuner antagit lokala klimatmål och flera kommuner har ett heltäckande åtgärds- program för att minska utsläppen i kommunen.

Centrala riksdagsbeslut för den svenska klimat- politiken redovisas i faktaruta 4.4.

4.2Styrmedel i den svenska klimatstrategin och deras effekter

4.2.1 Bakgrund

I Sverige finns en rad styrmedel införda som di- rekt eller indirekt påverkar utsläppen av växthus- gaser. I den svenska klimatstrategin betonas an- vändningen av generella ekonomiska styrmedel men dessa styrmedel kompletteras i många fall med riktade insatser, bl.a. för att understödja tek- nikutveckling och marknadsintroduktion, om- råden som kännetecknas av att marknaden själv inte förmår skapa förutsättningar för en samhälls- ekonomisk optimal nivå, samt för att undanröja barriäreffekter. Exempel på barriäreffekter kan vara förutsättningar som förhindrar att åtgärder kommer till stånd fastän de är lönsamma. Att åt- gärder inte kommer till stånd trots att de är lön- samma beror vanligtvis på att t.ex. hushållen inte är medvetna om den kostnadsbesparing vissa åt- gärder kan generera, eller att den avskrivningstid som hushåll och företag använder för investe- ringar är lägre än den samhällsekonomiskt opti- mala. Medan det första problemet kan avhjälpas med informationskampanjer och dylikt så krä- ver det andra problemet någon form av investe- ringsstöd. Det kan även vara befogat med andra styrmedel om de generella ekonomiska styrmed- lena av fördelningspolitiska eller konkurrensmäs- siga skäl inte utnyttjas fullt ut. I Sverige har vi,

till exempel, infört skattebefrielse för förnybara drivmedel, samt miljöbilsbonus och vägtrafik- skattebefrielse i ställlet för en kraftig höjning av det generela styrmedlet energi- och koldioxids- katt. Styrmedel som interagerar med koldioxids- katter och utsläppshandel har också i många fall införts för att de ska bidra till att andra samhälls- mål än klimatmålet ska uppnås t.ex. mål inom energipolitiken.

Bland styrmedlen har energi- och koldioxid skatterna varit centrala för att minska utsläp- pen i Sverige sedan 90-talets början. Skatterna har samtidigt kompletterats av andra styrmedel t.ex. teknikupphandling, information, differen- tierade fordonsskatter och investeringsbidrag. Lagstiftning bidrar även till utsläppsminskningar, främst inom avfallssektorn. På senare år har de EU-gemensamma styrmedlen, främst systemet för handel med utsläppsrätter fått en alltmer be- tydelsefull roll i Sverige.

Samtidigt har även utformningen av samhälls- planeringen i Sverige och andra styrmedel som tillämpats sedan lång tid tillbaka i hög grad satt ramarna (skapat möjligheter och satt upp hinder) för de senaste decenniernas utveckling. Sär- skilt viktiga är de investeringar som gjorts under tidigaredecennier för att bygga ut fjärrvärmenät, kollektivtrafiksystem och koldioxidfri elproduk- tion. [Tabell 4.1]

Eftersom styrmedlen är många och ofta har in- förts för att uppfylla även andra mål än klimatmål kan det var svårt att i efterhand utvärdera den exakta måluppfyllelsen. Då flera styrmedel sam- spelar är det även svårt att särskilja effekten av ett enskilt styrmedel från effekten av de övriga. Det är dessutom ofta komplicerat att skilja ut styrme- delseffekter från effekterna av andra omvärldsför- ändringar. Det är särskilt tydligt för utvecklingen under det senaste decenniet. Under denna period har flera styrmedel av betydelse för klimatstrate- gin införts eller skärpts i Sverige samtidigt som energipriserna ökat kraftigt.

Tabell 4.1 Befintliga styrmedel i svensk politik med betydelse för klimatstrategin. EU-styrmedel har markerats särskilt

Sektors-övergripande	Energitillförsel	Industri	Trafik	Bostäder	Jordbruk
• Energi- och koldioxid-	• Handel med	• Handel med ut-	• Infrastrukturplanering	• Energi- och kol-	• Stöd till biogas
skatter	utsläppsrätter	släppsrätter	• Energi- och koldioxidskatter	dioxidskatter	• Rådgivning
• Handel med utsläpps-	• Energi- och	• Energi- och koldi-	• CO2-krav nya bilar	• Energideklaration	• Energi- och
rätter	koldioxids-	oxidskatter (utanför	• Skattebefrielse för biodriv-	• Byggregler	koldioxidskat-
• Miljöbalken	katter	EUETS)	medel/kvotplikt	• Energirådgivning	ter
• Plan- och bygglagen	• Elcertifikat	• F-gas reglering	• CO2-differentierad fordons-	• Teknikupphand-	• Landsbygds-
• Klimatinvesteringspro-	• Särskilda	• Program för ener-	skatt	ling	programmet
gram	insatser för	gieffektivisering i	• Incitament för miljöbilar	• Energimärkning
• Information	vindkraft och	industrin (PFE)	• Miljöbilsdefinition
• Forskning och utveckling	solel		• Bilförmånsbeskattning
Källa: Kontrollstation 2008

4. Styrmedel och åtgärder

37

Ytterligare en svårighet vid utvärdering av styr- medel i Sverige är att de styrmedel som leder till en minskad elanvändning eller en ökad pro- duktion av koldioxidfri el bara i begränsad ut- sträckning påverkar utsläppen av koldioxid inom Sveriges gränser eftersom elhandeln är nordisk/ nordeuropeisk och dessutom, sedan 2005, även omfattas av EU ETS. Av den anledningen har vi valt att redovisa effekter av styrmedel som påver- kar elanvändningen i energitermer istället för i form av minskade utsläpp.

Det bör också framhållas att det i Sverige redan före 1990 fanns styrmedel i energisektorn som styrde i liknande riktning som i perioden efter 1990 genom att det tidigt gavs incitament för bioenergiintroduktion och till fjärrvärmeutbygg- nad. Därmed kan det inom energitillförselsektorn och sektorn bostäder och lokaler vara svårt att särskilja den tillkommande effekten av de styr- medel som införts efter 1990 i Sverige från de effekter som annars kunde ha uppstått om styr- medlen inte skärpts.

4.2.2 Sektorsövergripande styrmedel

Energi- och koldioxidskatter

Dagens energiskattesystem baseras på en kombi- nation av koldioxidskatter, energiskatter på bräns- le, effektskatt på kärnkraft och konsumtionsskatt på el. Energiskatter och koldioxidskatter belastar fossila bränslen.

I figuren nedan visas hur energi- och koldioxid skatten har utvecklats för eldningsolja i de olika sektorerna mellan 1990 och 2009. [Fig 4.1]

Bensin och diesel för inrikes transporter omfat- tas av den generella nivån på koldioxidskatten. Höjningar av koldioxidskatten har dock i stor ut- sträckning kompenserats av en samtidig sänkning

kr/m3
4000
3500
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008
	Hushåll, tjänster, värmeverk				Kraftvärme			Industrin

Figur 4.1 Energi- och koldioxidskatt (nominellt) på eldnings- olja för olika användare

Faktaruta 4.5 Energi- och koldioxidskatter

Koldioxidskatten infördes 1991 och har ökat från 25 öre/kg koldioxid till 105 öre/kg år 2009. Den tillverkande industrin utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter, jordbruk, skogsbruk och vattenbruk betalar 21% av den generella skatte- nivån för uppvärmningsbränsle. Därutöver finns särskilda regler för ytterligare nedsättning av skatten för energiintensiv industri och för diesel som används inom areella näringar. Från år 2004 omfattas även bränslen som används i kraftvärmeverk av samma generella skattenedsättning som tillverkningsindustrin. Enligt det klimatpolitiska beslutet från 2009 ska koldioxidskatten på fossila bränslen för uppvärmning i industrin utanför EU ETS samt för jordbruks-, skogsbruks- och vattenverksamheter höjas från 21% till 60 % av den generella nivån till 2015 med ett första steg (30 %) till 2011. Under samma period ska även den särskilda nedsättningsregeln för energiintensiv industri tas bort stegvis (regeln innebär att för företag inom tillverkningsindustrin samt jord-, skogs-, och vattenbruk där koldioxidskatten översti- ger 0,8 % av försäljningsvärdet ges ytterligare skattenedsättning så att den överskjutande koldioxidskatten – över 0,8 % – sätts ner till 24 % av den skatt som annars skulle betalas). Koldiox- idskatten tas bort för industrin som omfattas av EU ETS. Med början år 2011 ska den särskilda återbetalningen av koldioxid skatten på diesel för arbetsmaskiner inom areella näringar sän- kas för att år 2015 vara nere i 0,90 kr per liter istället för dagens 2,38 kronor per liter.

Skatt på energi har funnits under lång tid. Skatt på bensin och diesel infördes redan 1924, medan skatt på uppvärmnings- bränslen har funnits sedan 1950-talet. Nivån på energiskatten har ändrats med tiden och varierar även mellan olika bränslen. År 2009 uppgick energiskatten för naturgas till 2,4 öre/kWh, för kol 4,5 öre/kWh och för eldningsolja 8,0 öre/kWh. Energiskatten på bensin (miljöklass 1) är 34,1 öre/kWh och energiskatten på diesel (miljöklass 1) är 13,4 öre/kWh. Biobränslen och biodriv- medel är helt befriade från energiskatt. Tillverkningsindustrin samt bränslen för värmeproduktion i kraftvärmeverk omfattas inte heller av energiskatt. Bränslen som används vid produktion av el är befriade från såväl energi- som koldioxidskatt. Enligt det klimatpolitiska beslutet från 2009 ska energiskatten omstruk- tureras. Skattenivån ska från år 2011 sättas utifrån det fossila bränslets energiinnehåll med 8 öre/kWh för hushåll, service och fjärrvärme. Även fossila bränslen som används för uppvärmning inom industrin, värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar och i areella näringar ska omfattas av energiskatt. I den handlande sektorn sätts skatten i nivå med EU:s miniminivå för energiskat- ter. Energiskatten på diesel som drivmedel föreslås höjas i två steg, 2011 och 2013, med totalt 40 öre per liter för att närma sig energiskattenivån för bensin.

av energiskatten på drivmedel. Totalt sett har dock skatten på drivmedel ökat sedan 1990.

Effekter av införda skatter

Energi- och koldioxidskatterna har bidragit till kraftiga utsläppsminskningar i sektorn bostäder- och lokaler samt inom fjärrvärmesektorn samt dämpat utsläppsutvecklingen i transportsektorn, se vidare avsnitt 4.2.3, 4.2.4 och 4.2.6. Styrning- en mot lägre utsläpp i fjärrvärmeproduktionen

38 4. Styrmedel och åtgärder

samt för uppvärmning till bostäder inleddes re- dan före år 1990 bland annat eftersom biobräns- len redan då var befriade från energiskatt. För båda sektorerna har koldioxidskattens nivå (un- der 2000 talet) legat betydligt över de tekniska åtgärdskostnaderna för de åtgärder som huvud- sakligen genomförts, se vidare avsnitt 4.4.

Inom industrin har den sammanlagda skatte- nivån sänkts sedan början av 1990-talet p.g.a. av hänsyn till att en stor del av den svenska industrin är utsatt för internationell konkurrens. Här har is- tället EU:s handelsystem sedan år 2005 kommit att utgöra den huvudsakliga styrningen.

I det klimatpolitiska beslutet från 2009 är ut- vecklade ekonomiska styrmedel ett centralt inslag. Koldioxidskatten och energiskatten är be- tydelsefulla för att begränsa klimatpåverkan på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Nivån på koldioxidskatten bör, utöver den årliga justering- en enligt konsumentprisindex, framöver anpassas i den omfattning och takt som tillsammans med övriga förändringar av de ekonomiska styrmed- len ger en sammanlagd minskning av utsläppen av växthusgaser utanför den handlande sektorn med 2 miljoner ton till 2020.

EU:s system för handel med utsläppsrätter

Den 1 januari 2005 startade EU:s gemensamma handelssystem för utsläppsrätter (ETS). EU ETS omfattning beskrivs i faktaruta 4.1. Utsläppshan- delssystemet sätter ett tak på EU-nivån för ut- släppen i de sektorer som omfattas. Den första handelsperioden pågick mellan år 2005-2007. Systemet är nu inne i den period som även om- fattas av den internationella utsläppshandeln en- ligt Kyotoprotokollet (2008-2012). Utsläppshan- delssystemet är en viktig del i EU:s beslut att re- ducera utsläppen till år 2020 och därmed också i Sveriges klimatarbete fram mot år 2020.

Utsläppen från svenska anläggningar i EU ETS motsvarade ca 33 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige under perioden 2005- 2007. Utsläppen kom till ca 80 procent från in- dustrianläggningar och till 20 procent från el- och fjärrvärmeanläggningar. Den svenska fördelning- en skiljer sig avsevärt från den som gäller i hela EU ETS där utsläppen från energitillförselanlägg- ningar är större (ca 60 procent) än utsläppen från industrianläggningar (ca 40 procent).

För den första inledande fasen samt den andra perioden har utsläppsrätter tilldelats till största delen gratis enligt olika regler som formulerats

nationellt efter EU-gemensamma kriterier. Sam- manlagt reducerades det årliga utsläppstaket i pe- rioden 2008-2012 (andra handelsperioden) med cirka 10 procent jämfört med det som gällde under den första perioden 2005-2007. Utsläppstaket ska från år 2013 minskas linjärt med 1,74 procent per år med utgångspunkt från nivån på taket under andra handelsperioden. Det ska resultera i minsk- ningar på 21 procent inom EU ETS fram till år 2020 jämfört med år 2005. Utsläppstaket och re- duktionsbanan kommer att behöva revideras om EU åtar sig en längre gående utsläppsreduktion i ett nytt internationellt klimatavtal. Hur tilldel- ningen kommer att sänkas i ett enskilt medlems- land beror bl.a. på hur fördelningen ser ut mellan utsläpp från förbränningsanläggningar respektive från industriprocesser i landets handlande sektor samt andelen konkurrensutsatt industri. Andelen utsläppsrätter som delas ut gratis minskas succes- sivt i perioden 2013-2020.

Påverkan på utsläppen av koldioxid

Effekten av EU ETS på de globala utsläppen ut- görs av skillnaden mellan den nivå som sätts på utsläppstaket jämfört med referensbanan dvs. den utsläppsutveckling som annars antas skulle ha ägt rum.

Utsläppseffekten i ett enskilt land beror vid sidan av utsläppsrättspriset inklusive de bedöm- ningar som görs om framtida prisförändringar och andra strategiska avvägningar, även på nationella förutsättningar, t.ex. förekomsten av komplet- terande styrmedel samt hur åtgärdskostnaderna och reduktionspotentialerna ser ut. Den eko- nomiska konjunkturen, vädervariationer mellan olika år och energiprisernas utveckling har också mycket stor betydelse för utsläppsutvecklingen på både kort och lång sikt.

Om man tar hänsyn till att fler förbränningsan- läggningar togs in i EU ETS år 2008 har de fak- tiska utsläppen från de svenska anläggningarna i systemet minskat under 2007 och 2008 jämfört med utsläppen under de första två åren28.

De svenska verksamhetsutövarna svarar i inter- vjuundersökningar29 att handelsystemet har på- verkat företagen att minska sina koldioxidutsläpp. Det är främst i anläggningar inom energitillför- selsektorn och inom massa- och pappersindustrin som åtgärder genomförts. Exempel på åtgärder som vidtagits är: ökad kapacitet i biobränslean- läggningar, investeringar i avfallspannor (industri- avfall), åtgärder för effektivare förbränning, ökad användning av fjärrvärme, konverteringar av olje-

28 Utsläpp inom handelssystemet 2005, 2006, 2007 och 2008, Naturvårdsverket.

29 Företagsstrategier för utsläppshandel och klimatåtaganden – en enkätstudie av före- tagens agerande och attityder inom ramen för EU:s handelssystem för utsläppsrätter NV rapport 5679, 2007.

4. Styrmedel och åtgärder 39

pannor till biobränsleeldade pannor samt att åt- gärdsprogram för att minska energianvändningen genomförts överlag inom företagen. Det bör no- teras att även andra styrmedel kan ha påverkat denna utveckling. Åtgärdsprogram för att effekti- visera energianvändningen genomförs också som en del av Programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri, PFE (avsnitt 4.2.5). Även elcerifikatsystemet (avsnitt 4,2,3), ger incitament för att öka kapaciteten för användning av bio- bränsle i kraftvärmeanläggningar.

Av den modellberäkning som gjorts av de sam- mantagna effekterna av de ekonomiska styr- medlen i energisektorn i Sverige, som redovisas i avsnitt 4.2.3, framgår att EU:s handel med ut- släppsrätter tillsammans med elcertifikatsystemet och energi- och koldioxidskatterna väntas vara de viktigaste styrmedlen för att begränsa utsläppen från energitillförselsektorn framöver. För indu- strin bedöms handelssystemet vara det viktigaste styrmedlet.

Miljöbalken och planlagstiftning

I miljöbalken finns den övergripande lagstiftning- en på miljöområdet samlad. Miljöbalkens över- gripande mål är att främja hållbar utveckling. Miljökvalitetsmålen ska vara vägledande vid til - lämpning av balken. Balken innehåller bland an- nat allmänna hänsynsregler som ska iakttas vid alla verksamheter och åtgärder. Större miljöfar- liga verksamheter omfattas av tillståndsplikt. Ut- släpp av växthusgaser ingår som en del av till- ståndsprövningen. Från år 2005 är det dock inte längre tillåtet att utfärda utsläppsgränsvärden för koldioxid eller att begränsa användningen av fos- sila bränslen för anläggningar som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Re- geringen anser också att de krav som ställs på åt- gärder för energihushållning i företagen vid till- syn och prövning enligt Miljöbalken ska samord- nas bättre med de krav som gäller enligt PFE.

Åtgärder inom samhällsplaneringen påver- kar utsläppsutvecklingen främst på längre sikt och kan i det perspektivet vara av stor betydel- se. Åtgärder inom fysisk planering regleras främst under Plan- och Bygglagen (PBL) men många åt- gärder, t.ex. större infrastrukturprojekt, omfattas också av Miljöbalkens regler. Bebyggelseutveck- lingens betydelse för energi- och transportbeho- vet på längre sikt har kommit att lyftas fram mer och mer och det finns förslag om att utveckla samordningen och klimathänsynen i infrastruk- tur-, trafik- och bebyggelseplaneringen till exem-

pel genom att Länsstyrelserna ges ett tydligare mandat att driva samordningsfrågor. Frågan ska behandlas i en kommande proposition med för- slag om vissa förändringar av PBL.

Sektorsövergripande investeringsbidrag

En delegation för hållbara städer har tillsatts för perioden 2009-2010. Delegationen syftar till att stimulera en utveckling av attraktiva stadsmiljö- er med minskad klimat- och miljöpåverkan som kan vara förebilder både nationellt och interna- tionellt för hållbart stadsbyggande och tillämpad miljöteknik. Delegationen ska samla stat, närings- liv och kommuner i en nationell plattform för hållbar stadsutveckling. Ambitionen är att med hjälp av ny teknik och framsynt planering för- verkliga visioner för framtida städer och hållba- ra boendelösningar i enskilda kvarter, stadsdelar och lokalsamhällen. Delegationen ska ge stöd till företag och kommuner för åtgärder som bidrar till skapandet av attraktiva och hållbara stads- miljöer med minskad klimatpåverkan. Stöd kan avse ny- eller ombyggnadsåtgärder och kan inne- hålla åtgärder inom energi-, vatten-, avfalls- och transportområdet men även inom andra sektorer. Ett särskilt fokus ligger på stadsbyggnadsprojekt som påtagligt minskar utsläppen av växthusgaser. Regeringen har sammanlagt avsatt 340 miljoner kronor under 2009 och 2010 för detta ändamål.

Satsningen på hållbara städer avlöser bidra- gen till lokala klimatinvesteringsprogram (Klimp 2003-2008) som i sin tur var en efterföljare till LIP (lokala investeringsprogram för ekologisk hållbar utveckling 1998-2002). Det preliminära utfallet av LIP och Klimp fram till och med 2006 har redovisats i Sveriges fjärde nationalrapport. Under perioden 2007 till 2008 har därefter ytter- ligare ca 800 miljoner kronor avsatts inom ramen för Klimp. Samtliga projekt inom LIP har dess- utom slutredovisats. LIP-programmet var tänkt att uppmuntra kommunernas roll i utveckling- en mot en ekologiskt hållbar utveckling med ut- gångspunkt i lokala förutsättningar och priorite- ringar. Medlen har gått till en rad områden varav nästan hälften varit klimatrelaterade. Av de 6,2 miljarder kronor som ursprungligen beviljades har ca 70 procent (4,3 miljarder) använts. Drygt hälften av landets kommuner har beviljats LIP bidrag. LIP programmen beräknas sammantaget ha lett till utsläppsminskningar motsvarande ca 1 miljon ton koldioxidekvivalenter per år, det är främst fjärrvärmeprojekt som beräknas ha bidra-

40 4. Styrmedel och åtgärder

git. Effektberäkningen är högst osäker då det inte går att fastställa att projekten inte hade genom- förts i någon form även utan bidrag. Klimp inne- bar ett större fokus på klimatåtgärder jämfört med LIP. Klimpbidraget uppgick sammantaget till ca 1,8 miljarder kronor och de beviljade pro- jektens sammanlagda utsläppseffekt beräknas till ca 1 miljon ton koldioxidekvivalenter per år från 2012. Ungefär en tredjedel av Klimpmedlen har gått till biogasinvesteringar. Knappt 70 av landets 290 kommuner har beviljats Klimpbidrag. Ut- värderingar av Klimp har visat att programmet har stärkt klimatarbetet på lokal nivå i de kom- muner som fått bidrag men också ökat skillna- derna mellan dessa kommuner och de som inte fått bidrag30. LIP-åtgärderna genomfördes och Klimpbidraget infördes samtidigt som den gröna skatteväxlingen. Koldioxidskatterna har därför höjts kraftigt under perioden samtidigt som även energipriserna har ökat vilket ökat lönsamheten för de åtgärder som genomförts. Utvecklingen gör det svårt att i efterhand särskilja hur stor del av åtgärderna inom LIP och Klimp som inte skulle ha genomförts alls om bidragen inte funnits.

Klimatinformation

Information är en viktig del i den svenska klimat- strategin. Flera satsningar på klimatinformation har genomförts i Sverige med start 2002. En ut- förligare genomgång av arbetet med klimatinfor- mation i Sverige ges i kapitel 9.

Klimatinformationsarbetet syftar till att öka kunskapen om klimatförändringarnas orsaker och konsekvenser, sprida den senaste kunskapen från forskningen, öka förståelsen för de samhälls- omställningar som på sikt blir nödvändiga för en hållbar utveckling och visa på möjligheter att minska utsläppen av växthusgaser.

Naturvårdsverket genomför sedan 2002 under- sökningar av svenska folkets kunskaper och attity- der avseende klimatförändringarna. Mätningarna ger ett underlag till utformningen av klimatinfor- mationen. Resultaten visar bl.a. att allmänhe- ten har stor kännedom om klimatfrågan och är beredd att bidra till utsläppsreduktioner, andelen har ökat sedan 200231.

Information om åtgärdsmöjligheter i olika sekto- rer sprids via flera kanaler. Kampanjer om energief- fektivisering har bedrivits nationellt i flera omgångar men den mer kontinuerliga informationen bedrivs på lokal och regional nivå via landets klimat- och energirådgivare och regionala energikontor.

30 Energimyndigheten/Naturvårdsverket, Den svenska klimatstrategins utveckling,

2008.

31 Allmänheten och klimatförändringen 2008. Allmänhetens kunskap om och attityd till klimatförändringen, med fokus på egna åtgärder, konsumtionsbeteenden och företagens ansvar. Naturvårdsverkets Rapport 5904, november 2008.

Energimyndigheten gör en årlig utvärdering av arbetet med rådgivning. I utvärderingen bedöms allmänhetens kännedom om verksamheten, däre- mot inte energirådgivningens effekter på beteen- de eller inverkan på andra styrmedels effektivitet.

Inom de areella näringarna spelar rådgivning till markägare och brukare traditionellt en stor roll. Såväl Jordbruksverket som Skogsstyrelsen har under senare tid fått i uppdrag att även ta fram riktad information för att förmedla kunskaper om ett mer klimatanpassat jord- och skogsbruk.

Forskning och utveckling

Samhällets satsningar på forskning och utveckling inom teknikområdet kan ses som ett styrmedel som främst syftar till att skapa bättre förutsätt- ningar för att nå de omfattande utsläppsminsk- ningar som krävs på längre sikt.

Svensk klimatrelaterad forskning spänner över ett brett område från naturvetenskap och teknik till samhällsvetenskap och humaniora. Tyngd- punkten ligger på teknisk- och naturvetenskap- lig forskning och utveckling. Hösten 2008 fattade riksdagen beslut om en ny satsning på forskning och innovation som innebar att de årliga ansla- gen för forskning med inriktning mot klimat och energi ökar betydligt. Inom energiforskningen riktas de höjda anslagen främst mot följande om- råden:

•storskalig förnybar elproduktion (t.ex. vind- kraft, vågkraft, solel och el från förgasning av biomassa) och dess integrering i elnätet,

•elektriska drivsystem och hybridfordon,

•energikombinat, biodrivmedel och förnybara material samt grundläggande energiforskning, bland annat inom området ny kärnteknik och CCS. I kapitel 8 ges en mer utförlig beskrivning av de svenska klimatforskningsinsatserna.

4.2.3 El- och fjärrvärmeproduktion

Utsläppen från el och fjärrvärme står för en rela- tivt liten andel (drygt 10 procent) av de samlade utsläppen av växthusgaser i Sverige. De låga ut- släppen från elproduktion förklaras av att kärn- kraft och vattenkraft står för en dominerande del av produktionen samtidigt som den tillkomman- de elproduktionen under senare år främst kom- mit från biokraftvärmeanläggningar och vind- kraft. De samlade utsläppen från el- och fjärrvär- meproduktion låg 0,5 miljoner ton över 1990 års nivå år 2007. Fjärrvärmeproduktionen har ökat

4. Styrmedel och åtgärder

41

med drygt trettio procent sedan 1990 samtidigt som utsläppen minskat. Förklaringen ligger i att användningen av bio- och avfallsbränslen ökat kraftigt i fjärrvärmeverken samtidigt som an- vändningen av fossila bränslen minskat. Enligt den senaste prognosen, se kap 5, ökar de samla- de utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktion svagt till 2020 trots antagande om en betydande ökning av elproduktionen.

Styrmedel i el- och fjärrvärmesektorn

Utvecklingen av bränsletillförseln till el- och fjärr- värme förklaras i hög grad av de energi- och kli- matpolitiska styrmedel som verkat och verkar i sektorn. De flesta förbränningsanläggningar för el- och värmeproduktion ingår sedan 2005 i EU ETS. Dessutom omfattas sektorn av energi- och koldi- oxidskatter, ett elcertifikatsystem, miljöbalkens regler samt särskilda stöd till teknikutveckling och marknadsintroduktion av vindkraft. Under 1990-talet var det energi- och koldioxidskatterna tillsammans med riktade investeringsbidrag som hade störst betydelse för utvecklingen i sektorn. Under 2000-talet har styrmedlen i sektorn alltmer kommit att påverkas av EU:s gemensamma ener- gi- och klimatpolitik samtidigt som nya styrmedel införts nationellt. Styrmedlen interagerar i hög ut- sträckning. Den fortsatta utvecklingen inom sek- torn är av stor betydelse för att Sverige ska kunna nå landets del av EU:s mål om en ökad använd- ning av förnybar energi till 2020 (faktaruta 4.3). Eftersom investeringarna i energitillförselsanlägg- ningar ofta har mycket lång livslängd är utveck- lingen i sektorn av särskild betydelse för möjlig- heterna att nå mycket låga utsläpp på längre sikt.

Elcertifikatsystemet

Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stöd- system för utbyggnad av elproduktion från förny- bara energikällor samt torv som infördes i Sverige 2003. Det nu gällande målet är att öka elproduk- tionen med 17 TWh från 2002 års nivå fram till 2016. Enligt 2009 års energipolitiska proposition ska målet höjas så att den förnybara elproduktio- nen ökar med 25 TWh till 2020. Energimyndig- heten ska analysera hur ambitionshöjningen ska genomföras. Förslaget är ett centralt inslag i den svenska handlingsplanen för att nå landets förny- barhetsmål till 2020.

Systemet innebär att elproducenterna tilldelas ett certifikat för varje MWh förnybar el som pro- ducerats. Elcertifikaten säljs sedan till elanvän-

darna som enligt lag är skyldiga att köpa in elcer- tifikat motsvarande en viss andel av sin använd- ning. Denna andel höjs successivt år från år.

2007 var elanvändarna ålagda att köpa elcerti- fikat motsvarande 15,1 procent av sin elanvänd- ning. Produktionen av förnybar el inom elcerti- fikatsystemet var 12,7 TWh år 2007, när elpro- duktionen från torv har räknats bort. Mellan åren 2002 och 2007 har elcertifikatsystemet bidragit till en ökning på 6,2 TWh förnybar elproduktion. Den certifikatsberättigade delen av elproduktio- nen har ökat sedan systemets start. Ökningen be- står främst av ökad produktion av el från biobräns- len i befintliga kraftvärmeanläggningar samtidigt som det skett en kapacitetsutbyggnad i befintliga biobränsleanläggningar. Systemet har även lett till att nya anläggningar tagits i drift mellan 2003 och 2007. Totalt rör det sig om 469 nya anläggningar. Tillsammans producerade dessa anläggningar ca 1,6 TWh el under år 2007.

Beräkning av de samlade effekterna av de ekonomiska styrmedlen i el- och fjärrvärmesektorn

En beräkning med modellverktyget MARKAL- NORDIC från 2008 visar att utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktion skulle kunna ha varit 70 procent högre, vilket motsvarar 15 miljoner ton år 2007, om 1990 års ekonomiska styrmedel hade behållits i sektorn istället för att vidareut- vecklas och skärpas på det sätt som skett fram till och med 2007.

De styrmedel som ingår i analysen är ener- giskatter på bränslen och el, koldioxidskatter, handel med utsläppsrätter, elcertifikatsystemet samt riktade stöd till förnybar energiproduktion i form av investeringsstöd och driftbidrag. De sist- nämnda styrmedlen var i huvudsak i bruk före elcertifikatsystemets introduktion. I det kontra- faktiska scenariot med 1990-års styrmedel ökar användningen av kol i kraftvärmeverken och en del kolkondensanläggningar vilket förklarar den stora skillnaden i utsläpp jämfört med fallet med dagens styrmedel. Modellen analyserar även ut- vecklingen ex-ante med 1990 års styrmedel res- pektive med dagens styrmedel. Enligt modell- resultatet får EU:s handel med utsläppsrätter en större betydelse för utsläppen från 2015 och medför att utsläppen för denna sektor ligger be- tydligt under den nivå som ges av utvecklingen för fallet med 1990 års styrmedel. 2008 års mo- dellberäkning ger ett resultat som skiljer sig från de analyser med MARKAL NORDIC modellen som redovisades i den fjärde nationalrapporten.

42 4. Styrmedel och åtgärder

Skillnaderna beror främst på att det i den nya be- räkningen använts högre fossilbränslepriser och att modellen i den nya analysen utgår från att kärnkraftsanläggningar har en livslängd på 60 år istället för 40 år som antogs i den tidigare analy- sen. Det förstnämnda resulterar i att dagens styr- medel beräknas ge en större effekt jämfört med 1990 års styrmedel fram till 2010 i den nya analy- sen medan det sistnämnda antagandet medför en lägre effekt år 2020 jämfört med resultatet i den fjärde nationalrapporten.

Tabell 4.2 Beräknade samlade effekter på utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktion i Sverige av de styrmedel som införts efter 1990, jämfört med ett referensfall med 1990 års styrmedel (miljoner ton koldioxidekvivalenter per år)

2002	2007	2010	2015	2020
11	15	16	17	16

Ytterligare insatser för vindkraft och solel

Vindkraft omfattas vid sidan av elcertifikatsyste- met även av särskilda stöd för teknikutveckling och marknadsintroduktion i havs- och fjällom- råden samt av en generell miljöbonus. Möjlighe- terna för ytterligare introduktion av vindkraft har även förbättrats genom att reglerna för tillstånds- prövning av vindkraft förenklats och genom att det ställs krav på att en planering genomförs för vindkraftsetableringar som inriktas på en omfatt- ning motsvarande 30 TWh år 2020 varav 10 TWh till havs – den s.k. planeringsramen för vindkraft.

Ett särskilt bidrag till energiteknik som ännu inte är kommersiellt konkurrenskraftig har in- rättats för budgetåren 2009-2011. Bidraget ska bland annat kunna gå till solcellsteknik.

SEK/Mwh värme
600
500
400
300
200
100
0
1990	1995	2002	2007
Olja	El	Naturgas	Biobränsle

Figur 4.2 Ekonomisk effekt av styrmedel på uppvärmnings- bränslen för bostäder och lokaler

Öre/kWh
140
120
100
80
60
40
20
0
Fjärrvärme	Pellets	Olja		El
Kapitalkostnad		Drift/underhåll	Pris	Skatt

Figur 4.3 Kostnadsuppskattning (2005-2007) för olika upp- värmningsalternativ i småhus

4.2.4 Bostäder och lokaler

Utsläppen av växthusgaser från enskild uppvärm- ning av bostäder och lokaler beräknas ha minskat från 9,2 miljoner ton till 2,7 miljoner ton per år mellan 1990 och 2007. Prognosen pekar mot yt- terligare minskningar vilket innebär att använd- ningen av fossila bränslen för uppvärmning i sek- torn i stort sett kan fasas ut till 2020.

Energianvändningen i sektorn utgör en dryg tredjedel av den totala användningen i landet och potentialen för energibesparingar bedöms vara särskilt stor i denna sektor.

Styrmedel i sektorn bostäder och lokaler

Det finns en rad styrmedel som påverkar energi- användningen och utsläppen av växthusgaser från bostäder och lokaler. Energi- och koldioxidskatter bedöms vara de styrmedel som varit de mest be- tydelsefulla för att minska användningen av fossila bränslen i sektorn under de två senaste decennier- na, eftersom skatterna under hela perioden gett kraftfulla ekonomiska incitament att byta från an- vändning av fossila bränslen till andra energislag. Styrmedelspåverkan har successivt ökat sedan 1990. [Fig 4.2]

De sammanlagda kostnaderna för olika upp- värmningsalternativ påverkas av nivån på energi- och koldioxidskatterna. Figur 4.3 visar hur de årliga kostnaderna för olika alternativ sett ut under senare år. Som framgår av figuren skulle uppvärmning med olja ha utgjort ett konkurrens- kraftigt alternativ utan skatter.

Även bidrag, exempelvis till utbyggnad av och anslutning till fjärrvärme, har stimulerat utveck- lingen. Lagstiftning påverkar energianvändning- en i nya och befintliga byggnader samt energi- förbrukningen hos nya produkter. Betydelsefulla

4. Styrmedel och åtgärder

43

EG-direktiv på området är direktivet om byggna- ders energiprestanda, ekodesign direktivet samt energimärkningsdirektivet. EG-direktiven kom- pletteras av nationella byggregler samt riktade satsningar på energieffektivisering främst i form av teknikupphandlingar och bidrag till marknads- introduktion samt information på lokal, regional och nationell nivå.

Beräkning av de samlade effekterna av de ekonomiska styrmedlen i sektorn bostäder och lokaler

Den tidigare nämnda analysen med MARKAL- NORDIC omfattade även sektorn bostäder och lokaler. Enligt modellresultatet ger redan 1990– års styrmedel tillsammans med höga priser på fos- sila bränslen i sig tillräckliga incitament för att fasa ut oljeanvändningen i sektorn. Effekten av de styrmedelsskärpningar som införts efter 1990 syns inte i modellresultatet, som dock inte tar hänsyn till att privatpersoner ofta kräver mycket hög lön- samhet för de (mer)investeringar man gör t.ex. vid byte av uppvärmningssystem. Styrmedels- skärpningarna som införts efter 1990 har kraftigt ökat lönsamheten för investeringar i fossilbräns- lefria uppvärmningsalternativ och har därmed i praktiken bidragit till den omfattande utsläpps- minskning, på närmare 7 miljoner ton/år, vi sett i sektorn sedan 1990 och som prognostiseras till 9 miljoner ton/år till år 2020. Det är däremot svårt att särskilja effekten av dagens styrmedel från den effekt som ändå, teoretiskt, kunde ha uppstått i sektorn om 1990 års styrmedel hade behållits.

Byggregler

Byggregler har använts i Sverige sedan 1960-talet för att bland annat ställa minimikrav på energian- vändningen i nya byggnader. Byggreglerna för nya byggnader genomgick en större ändring 2006 och en skärpning av kraven för eluppvärmda hus träd- de i kraft 1 februari 2009. Energikraven för nya byggnader planeras skärpas i ytterligare steg med start 2011. En översyn av tillämpningsföreskrif- terna för att ställa energikrav även vid ändring av befintliga byggnader pågår Det är viktigt att möj- ligheterna att energieffektivisera tas tillvara även vid ombyggnation.

Energideklarationer

Kravet på energideklarationer för byggnader grun- dar sig på EG-direktivet 2002/91/EG om bygg- naders energiprestanda. Ägare till småhus, fler- bostadshus och lokaler är skyldiga att deklarera byggnadens energianvändning och vissa parame-

trar i inomhusmiljön i en energideklaration. Syftet är att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader genom att fastig- hetsägarna själva ska få en ökad kunskap om vilka åtgärder som är lönsamma att genomföra för att förbättra byggnadernas energiprestanda. Systemet med energideklarationer har nyligen inletts då det trädde i kraft i alla delar först i januari 2009. Un- der 2009 kommer en första uppföljning göras av erfarenheterna från införandet av systemet.

Teknikupphandling

Teknikupphandling syftar till att främja utveck- lingen av energieffektiva produkter och tjänster. Mellan 1990 och 2005 har 55 olika teknikupp- handlingar initierats och delfinansierats inom en- ergiområdet. Upphandlingarna bedöms ha ökat engagemanget hos både beställare och tillverkare och nya kontaktnät har skapats. Upphandlingarna har i första hand omfattat området flerbostadshus och lokaler. Nytt för 2009 är att teknikupphand- ling även ska organiseras för de areella näringar- na. Under 2009 satsas minst 50 miljoner på tek- nikupphandling och marknadsintroduktion. I det nya femåriga energieffektiviseringsprogrammet 2010-2014 ingår utökade stöd för teknikupp- handling och marknadsintroduktion inom sekto- rerna industri, bostäder och service samt trans- porter.

En sammantagen bedömning av Energieffekti- viseringsutredningen (SOU2008:110) var att ef- fektiviseringseffekten av tidigare genomförda tek- nikupphandlingar och marknadsintroduktionsin- satser inom sektorn bostäder och service kan ha uppgått till ca 2,3 TWh slutlig energi

Obligatorisk energimärkning

Obligatorisk energimärkning av hushållsappara- ter har funnits inom EU sedan 1995. Sverige har kompletterat märkningen med tillsyn hos återför- säljarna. Om hälften av alla svenska hushåll antas ha valt en kyl/frys som är ett märkningssteg effek- tivare än de annars skulle ha valt kan märkningen av vitvaror under perioden 1995-2005 uppskat- tas ha bidragit till en energieffektivisering på cir- ka 0,3 TWh slutlig energianvändning32.

Energimärkningen har utvecklats ytterligare genom direktivet om ekodesign (2005/32/EC). I Sverige började lagen om ekodesign av energian- vändande produkter gälla våren 2008. Lagen inne- bär att energiförbrukning och andra miljöfaktorer blir en ännu viktigare del av produktutvecklingen då vissa minimikrav ställs upp. I princip gäller di-

32 Energieffektiviseringsutredningen SOU 2008:110.

44 4. Styrmedel och åtgärder

rektivet alla energianvändande produkter (utom transportmedel) och täcker alla energikällor. I ett första steg innebär de kommande kraven på be- lysningsutrustning att konventionella glödlampor kommer att behöva fasas ut. Detta bedöms kunna leda till en elbesparing på omkring 2 TWh i Sveri- ge. Flera produktgrupper kommer att följa, till ex- empel cirkulationspumpar och TV-apparater.

Investeringsstöd till konvertering av uppvärmnings- system samt energieffektiviseringsåtgärder

Fram till och med 2010 finns även stöd för kon- vertering från direktverkande elvärme i bostads- hus och för installation av solvärme. Det har ti- digare under perioden 2005-2008 även funnits stöd för installation av energieffektiva fönster el- ler biobränsleanordningar i småhus, stöd för ener- giinvesteringar i lokaler med offentlig verksamhet samt stöd för konvertering från oljeuppvärmning i bostadshus, men dessa stöd har upphört. Stö- det för konvertering från oljeuppvärmning har bedömts ha haft en låg utsläppseffekt och kost- nadseffektivitet då det enbart bedöms ha lett till tidigareläggning av åtgärder som ändå skulle ha genomförts33.

4.2.5Industriutsläpp från förbränning och processer(inklusive utsläpp av fluoreradeväxthusgaser)

Industrins förbränningsutsläpp uppgick 2007 till ca 10,7 miljoner ton vilket är ca 9 procent läg- re jämfört med 1990 års nivå. Det är massa- och pappersindustrin som främst har bidragit med ut- släppsminskningar under de senaste åren.

Industriella processutsläpp och utsläpp av fluo- rerade växthusgaser uppgick 2007 till 6,5 miljo- ner ton vilket är 13 procent högre jämfört med 1990 års nivå. De samlade processutsläppen va- rierar år från år beroende på konjunktur, industri- ell strukturomvandling och hur användningen av fluorerade gaser utvecklats.

Styrmedel i industrisektorn

De styrmedel som främst påverkar de förbrän- ningsrelaterade utsläppen från industrin är EU:s system för handel med utsläppsrätter, energi- och koldioxidskatterna, systemet med elcertifikat, program för energieffektivisering i energiinten- siv industri (PFE) samt miljöbalkens regler. In- dustrins processutsläpp kommer nästan helt att omfattas av handelssystemet med den utvidgning

33 Energimyndigheten/Naturvårdsverket, Den svenska klimatstrategins utveckling,

2008.

som föreslås från 2013. Utsläppen av fluorerade gaser regleras genom EU:s förordning och direk- tiv om vissa utsläpp av fluorerade gaser.

Beräkning av de samlade effekterna av de ekonomiska styrmedlen i industrisektorn

Ovan nämnda beräkning med modellverktyget MARKAL-NORDIC visar att styrningen i sek- torn hade varit något större om 1990 års styrme- del hade behållits men att EU:s system för han- del med utsläppsrätter kan komma att leda till en större styrmedelspåverkan på sikt i sektorn. Skill- naden i utsläpp mellan scenariot med 1990 års styrmedel och scenariot med dagens styrmedel är genomgående liten.

Förslag om sänkt nedsättning av koldioxidskatten för industri utanför EU:s handelssystem och om införande av energiskatt på fossila bränslen för uppvärmning inom industrin

Som nämns i faktaruta 4.5 om energi- och kol- dioxidskatter, föreslås beskattningen av fossila bränslen som används inom den del av industrin som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter höjas. Energikostnadernas andel av de totala kostnaderna för företag utanför syste- met är generellt sett låga. En högre koldioxids- katt än i dag bedöms därför kunna tas ut, utan att det i någon större utsträckning medför att ut- släpp av koldioxid och andra växthusgaser flyt- tar till andra länder så att de globala utsläppen inte minskar. Även energibeskattningen föreslås struktureras om så att energiskatt tas ut på fos- sila bränslen efter energiinnehåll. Fossila bränslen som används för uppvärmning inom industrin fö- reslås omfattas av en energiskatt i nivå med EU:s minimiskattenivå för lätt eldningsolja enligt ener- giskattedirektivet.

De föreslagna skattehöjningarna bedöms sam- mantaget leda till utsläppsminskningar på 0,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2015 och 2020 utöver prognos. Bedömningen omfattar både användning av bränslen för uppvärmning inom industrin utanför handelssystemet och samma användning inom jord-, skogs- och vat- tenbruk.

Programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE)

Ett styrmedel för energieffektivisering inom in- dustrin är ”Programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri” (PFE). Genom att delta i det femåriga programmet får företag en full- ständig nedsättning av den energiskatt på el som

4. Styrmedel och åtgärder

45

de annars skulle behövt betala. I utbyte åtar sig företaget att under de två första åren införa ett energiledningssystem och genomföra en energi- kartläggning för att analysera företagets poten- tial att vidta åtgärder som effektiviserar energi- användningen. Företagen åtar sig också att under programtiden genomföra eleffektiviserande åt- gärder med en återbetalningstid som understiger tre år.

Vid årsskiftet 2008-2009 deltog 110 företag i programmet. Tillsammans står dessa företag för ca en femtedel av Sveriges totala elanvändning. Under hösten 2006 lämnade de deltagande fö- retagen in sin första redovisning. Redovisning- en visar att företagen åtagit sig att effektivisera sin elanvändning med totalt 1 TWh el per år till en total investeringskostnad om drygt 1 miljard kronor. Åtgärderna har ofta en mycket kort åter- betalningstid. Effektiviseringsåtgärdernas lön- samhet har förbättrats av att industrins elpriser har ökat betydligt (dubblerats) under de senaste fem åren. Det är därför svårt att särskilja den spe- cifika effekten av PFE-programmet då det torde finnas effektiviseringsåtgärder som ändå skulle ha genomförts även om programmet inte införts.

Industrierna som ingår i PFE ska även ta hänsyn till livscykelkostnaden vid inköp av elkrävande ut- rustning och vid projekteringar, ändringar och re- noveringar. Mycket tyder därför på att den totala eleffektiviseringen bland PFE företagen kommer att bli större än den som rapporterats hittills.

Utökad energirådgivning och bidrag till energikartläggningar i små och medelstora företag.

För att stimulera till ökad energieffektivisering även inom små- och medelstora företag planerar regeringen att införa ett bidrag för energikartlägg- ningar, en ”energikartläggningscheck” från 2010, samtidigt som resurserna för energirådgivning till mindre företag förstärks. Energikartläggnings- checken ska kunna ges till företag med en årlig energiförbrukning överstigande 0,5 GWh/år.

Förordning och direktiv om vissa fluorerade gaser

Utsläppen av fluorerade växthusgaser (F-gaser) uppgick 2007 till ca 1,3 miljoner ton koldioxide- kvivalenter. Dessa utsläpp bedöms sammantaget minska till ca 0,4 miljoner ton/år år 2020 främst som följd av den EU-gemensamma regleringen av vissa fluorerade växthusgaser och åtgärder inom aluminiumproduktion .

År 2006 beslutade EU om en förordning (nr 842/2006) om vissa fluorerade växthusgaser. För-

Faktaruta 4.6

Program för en transportsektor oberoende av fossila bränslen 2030

•En energi- och CO2 beskattning som ger incitament till en klimateffektivare transportsektor

•Strategi för ökad användning av biodrivmedel

•CO2 differentierad fordonsskatt

•Successivt skärpta EU-krav på nya bilars koldioxidutsläpp

•Effektivitetsmärkning av fordon

•Incitament till sparsam körning

•Bättre hastighetsövervakning

•Tillämpad forskning för utveckling av 2:a generationens bio- drivmedel och elfordon och laddhybrider

•Krav på att den långsiktiga samhälls- och infrastrukturplane- ringen möjliggör ett klimateffektivare transportsystem

ordningen trädde i kraft 4 juli 2006. Huvuddelen av bestämmelserna började dock gälla först den 4 juli 2007. Under samma period togs även beslut om ett direktiv som reglerar HFC-användning- en i luftkonditioneringsanläggningar i bilar, dir 2006/40/EG

Genomförandet av EU:s F-gas lagstiftning i Sve- rige beräknas leda till minskade årliga utsläppen med ca 0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter/år till 2010 och 0,7 miljoner ton koldioxidekviva- lenter/år till 2020 jämfört med om lagstiftningen inte hade införts.

En statlig utredning har föreslagit att en miljö- skatt på HFC ska införas i Sverige för att ytterli- gare sänka utsläppen av F-gaser.

4.2.6 Transporter

Transportsektorns utsläpp av växthusgaser mot- svarar ca 31 procent av Sverige totala rapporte- rade utsläpp av växthusgaser och domineras av vägtrafiksektorn. Transportsektorn har, till skill- nad från andra sektorer i samhället, fortsatt att öka sina utsläpp kontinuerligt sedan 1990 trots en ökad energieffektivitet och ökad användning av biodrivmedel. Denna utsläppsökning förklaras av ett fortsatt ökande transportarbetet på svenska vägar, där framför allt den tunga trafiken fortsät- ter att öka i takt med den ekonomiska utveckling- en. Ökningen av persontransportarbetet har däre- mot avstannat de senaste åren. Enligt den senas- te prognosen (kap 5) fortsätter transportsektorns utsläpp att öka till år 2020 om inga ytterligare åt- gärder genomförs. Det är en utveckling som för- svårar för Sverige att nå uppsatta klimatmål till 2020 och 2050. Regeringen har därför beslutat om ett program med ytterligare styrmedelsskärp- ningar med målsättningen att göra transportsek-

46 4. Styrmedel och åtgärder

kr/liter
14
12
10
8
6
4
2
0
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008

Bensin pumppris (SPI)	Bensinskatt
Diesel pumppris (SPI)	Dieselskatt

Figur 4.4 Försäljningspris och energi- och CO2-skatter för diesel och bensin (årsmedel). Nominella priser34.

torn oberoende av fossil energi till 2030 (fakta- ruta 4.6).

Programmet bygger på de befintliga styrmedlen i den hittills förda klimatstrategin på transportområ- det och består av generella ekonomiska styrmedel i form av energi- och koldioxidskatterna kombine- rat med riktade styrmedel för effektivare fordon och förnybara drivmedel samt infrastrukturåtgär- der riktade mot ett transporteffektivare samhälle.

Generella styrmedel: Drivmedelsskatter

Bensin och diesel omfattas av både en energiskatt och en koldioxidskatt. Försäljningsvärdet belastas dessutom av mervärdesskatten.

Koldioxidskatten på drivmedel infördes 1991 och har höjts i flera steg sedan dess. Höjning- en och införandet av koldioxidskatten har dock delvis kompenserats av en sänkning av energi- skatten samtidigt. Totalt sett har skatten på driv- medel ökat men under 2007 och 2008 har höj- ningar av den totala drivmedelsskatten överskug- gats av ökande produktpriser på bensin och diesel på grund av ökade priser på råolja.

De ökade produktkostnaderna för bensin och diesel har dämpat transporttillväxten, stimule- rat till energieffektivare fordon samt underlättat introduktionen av biodrivmedel. Enligt 2009 års klimatpolitiska beslut ska energiskatten på diesel höjas i två steg med totalt 40 öre/liter. [Fig 4.4]

Riktade styrmedel: Förnybara drivmedelsstrategin

Strategin för att introducera förnybar energi i vägtransportsektorn innefattar ett temporärt un- dantag från energi och koldioxidskatt för alla bio-

34 Källa: Svenska PetroleumInstitutet http://www.spi.se/.

drivmedel fram till 2013. Sammantaget innebär idag CO2 skatten och det tillfälliga undantaget från energiskatt en kostnadsfördel för biodrivme- del gentemot bensin på 5,52 SEK/litern och gen- temot diesel på 4,34 SEK/liter under år 2009. De lokala klimatinvesteringsbidragen (Klimp-bidra- gen och före det LIP-bidragen) har också bidragit till produktion och användning av biogas i lokala fordons- och bussflottor.

För att öka tillgängligheten till biodrivmedel har riksdagen beslutat att alla större drivmedels- stationer från och med 1 januari 2006 ska sälja minst ett förnybart drivmedel. På grund av högre kostnader att installera pumpar för gasformiga drivmedel jämfört med t.ex. etanol har detta krav kompletterats med ett extra investeringsstöd till pumpstationer som vill sälja biogas. Antalet tank- stationer som tillhandahåller ett förnybart driv- medel har ökat från 300 till 1300 sedan kravet infördes och till 2010 förväntas ca 60 procent av alla tankstationer omfattas av kravet. Det extra investeringsbidraget till biogasstationer har hit- tills delats ut till drygt 60 nya tankställen. Sedan länge har låginblandning av etanol i bensin varit möjligt medan bränslespecifikationerna för diesel anpassades för max 5 procent inblandning av bio- diesel från och med 2006. Enligt EU:s bränsl- ekvalitetsdirektiv skall bränslespecifikationerna ändras till att år 2011 tillåta 10 procent etanol i bensin och 7 procent i diesel.

Långsiktiga satsningar i den svenska biodriv- medelstrategin har varit forsknings-, demonstra- tions- och pilotstöd till utveckling av ny biodriv- medelsteknik. Cirka 120 till 170 miljoner kronor per år har satsats de senaste åren på forskning och demonstration av biodrivmedel. 2009 an- slogs ytterligare 875 miljoner över en treårsperi- od till forskning och utveckling av biodrivmedel. De kommande åren ökar Sverige även de rikta- de forskningssatsningarna på fordonsteknik till ca 450 miljoner om året med ett fokus på utveckling av el- och hybridfordonsteknik inom det svenska fordonsklustret.

Riktade styrmedel: Fordonsflottans sammansättning

Sverige har även flertalet styrmedel som syftar till att påverka utformningen och valet av personfor- don.

För att främja miljövänliga personbilar har en miljöbilspremie om 10 000 SEK getts vid nyköp av miljöklassad personbil under perioden 2007- 2009. Miljöbilsklassningen omfattar el- och elhy-

4. Styrmedel och åtgärder

47

bridbilar, fordon som använder E85 och biogas och dels fordon som är väldigt energieffektiva och inte släpper ut mer än 120 g CO2/km vilket motsvarar 0,5 l bensin/mil eller 0,45 liter diesel/ mil. För E85 fordon gäller en bensinförbrukning på 0,92 l/mil, för biogas gäller gränsen 0,97 Nm3/ mil. Fr.o.m. den 1 juli 2009 avskaffas miljöbilpre- mien och ersätts med ett undantag från fordons- skatt de första 5 åren för nya miljöbilar.

Sedan 2006 har Sverige också differentierat den årliga fordonsskatten med avseende på fordonets CO2 utsläpp per km. Den CO2 relaterade for- donsskatten är på 15 kr per g CO2/km utöver de första 100 g CO2/km som nya fordon släpper ut. Denna skatt skall höjas till 20 kr/år per g CO2/km utöver 120 gram per kilometer till 2011. Från och med 2011 skall även lätta lastbilar, lätta bussar och husbilar infogas i systemet med CO2 diffe- rentierad fordonsskatt.

Ungefär hälften av alla personbilar som säljs i Sverige köps av juridiska personer. Många av dess är s.k. förmånsbilar som används privat där för- månen att använda fordonet beskattas. Det för- månsvärde som ligger till grund för skatten som privatpersoner ska betala för bilförmånen har sänkts för el- och elhybridbilar samt bilar som kan köra på biodrivmedel för att öka incitamen- ten att välja dessa bilar.

Ett antal lokala fördelar ges också vid köp av miljöklassad bil, t.ex. undantag från trängselskatt i Stockholm, gratis parkering i bl.a. Stockholm, Göteborg och Malmö.Värdet av de lokala förmå- nerna kan uppgå till höga belopp, t.ex. betyder gratis parkering i Stockholm minst 7 200 kr/år.

Utöver de svenska styrmedlen har biltillver- kare som säljer bilar inom EU även anpassat sig till den frivilliga överenskommelsen från 1995 mellan EU kommissionen och biltillverkarna att nå genomsnittliga CO2 utsläpp på nybilsförsälj- ningen på 140 g CO2/km till 2008/2009 och ner till 120 g CO2/km till 2012. Den frivilliga över- enskommelsen och målet till 2012 ersattes i EU:s klimatpaket av ett direktiv med krav på nybilsför- säljningen med ett EU-snitt på 130 g CO2/km till 2015. Genomsnittet för nybilsförsäljningen i Sve- rige var 174 g CO2/km år 2008 och genomsnit- tet för hela fordonsflottan var på 200 g CO2/km. Med enbart spontan teknisk utveckling (business as usual) uppskattar Vägverket att genomsnittet för fordonsflottan i Sverige skulle sjunka med 1 procent per år ner till 169 g CO2/km år 2020. Med EU:s krav 2015 räknar Vägverket att snittet istället sjunker ner till 159 g CO2/km.

48 4. Styrmedel och åtgärder

kton CO2/år
25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
Utsläpp med 1990 skattenivå (nominellt)				Verkliga utsläpp och prognos

Figur 4.5 Historiska utsläpp av koldioxid från vägtransport- sektorn samt beräknade utsläpp utan införda drivmedels- skatter sedan 199035.

Effekter av alla styrmedel

Utsläppen från transportsektorn i Sverige har fortsatt öka trots att nya styrmedel införts och de befintliga styrmedlen skärpts i sektorn. Utan denna utveckling hade sannolikt ökningen varit betydligt större då transportvolymerna har ökat mer än utsläppen under perioden. Figur 4.5 visar de faktiska utsläppen och en uppskattning av hur utsläppsutvecklingen hade sett ut utan de skatte- höjningar som genomförts sedan 1990. Till såda- na skattehöjningar räknas även det beslut att in- flationsjustera skatterna som togs 1994. Den sam- mantagna utsläppseffekten av skattehöjningarna på diesel och bensin sedan 1990 beräknas uppgå till 1,9 miljoner ton CO2/år år 2010 och 2,4 mil- joner ton CO2/år lägre utsläpp år 2020 jämfört med om 1990 års nominella skattenivå behållits. I beräkningen ingår inte de skattehöjningar som nu föreslås genomföras i två steg på diesel. Dessa

TWh
5
4,5
4
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008
Biogas			Biodiesel låginblandad			Etanol låginblandad
Biodiesel övrig			E85
Figur 4.6 Energitillförsel för fordon36.

35 Beräkning med glidande elasticiteter från 0,3 till 0,7 för persontrafik och från 0,1 till 0,2 för kommersiell trafik.

36 Energimyndigheten ER2008:01.

L/100km
8,5
8
7,5
7
6,5
6
5,5
5
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007

Figur 4.7 Genomsnittlig bränsleförbrukning för nya person- bilar i Sverige

höjningar beräknas reducera utsläppen med yt- terligare 0,1 miljoner ton/år för år 2015 och med 0,2 miljoner ton/år för år 2020.

De riktade styrmedlen har under perioden haft en stor inverkan på framför allt introduktionen av biodrivmedel och på energieffektiviteten på per- sonbilsflottan. Figur 4.6 visar hur etanol, biodiesel samt biogas har ökat sedan biodrivmedelstrategin introducerades. Tillsammans ersatte biodrivmed- len år 2008 ca 4,3 TWh bensin och diesel mot- svarande 1,1 miljoner ton utsläpp av CO2. An- vändningen förväntas fortsätta öka och i vår prog- nos huvudalternativ (se kapitel 5) ersätts bensin och diesel motsvarande 1,8 miljoner ton år 2010 och med 3 miljoner ton år 2020 med antagandet att nuvarande skattebefrielse förlängs efter 2013.

De senaste åren har energieffektiviteten ökat i den svenska personbilsparken från en relativt låg nivå. Nya personbilars bränsleförbrukning har sänkts de senaste 3-4 åren. En delorsak är att an- delen dieseldrivna bilar, vilka är mer energieffek- tiva än bensinbilar, ökat kraftigt. [Fig 4.7]

Det är svårt att vikta de många olika faktorer som styrt mot förbättrad bränsleeffektivitet, men bl.a. har ökade råoljepriser och en ökad medve- tenhet om klimatproblematiken i samhället bi- dragit. En utvärdering pekar på att av de riktade styrmedlen mot ökade energieffektivitet är den CO2 differentierade fordonsskatten och de sti- gande drivmedelsskatterna av betydelse. Även det frivilliga s.k. ACEA åtagandet (140 g CO2/ km) har bidragit37.

Andra fordonsspecifika styrmedel som miljö- bilspremien, det förändrade förmånsvärdet på miljöklassade tjänstebilar och lokala styrmedel som parkeringssubventioner har haft en mycket liten styrande effekt mot energieffektivitet utan mer premierat fordon som är bränsleflexibla.

37 Vilka styrmedel har ökat personbilarnas energieffektivitet i Sverige?,Sprei F, 2009.

Klimathänsyn i den långsiktiga infrastrukturplaneringen

Den långsiktiga planeringen för utveckling av ny infrastruktur påverkar samhällets möjligheter till att på ett effektivt och miljövänligtsätt uppfylla mål om tillgänglihet. Den svenska infrastruktur- planeringen utgår från att alla investeringar skall vara samhällsekonomiskt lönsamma och att ex- terna effekter internaliseras i kalkylen inklusive utsläpp av växthusgaser. Infrastrukturplaneringen samordnas mellan de olika trafikverken för att ta till vara möjligheter till transportövergripande åt- gärder och samordningsvinster. Ett trafikslagsö- vergripande synsätt är centralt i åtgärdsplanering- en för att hantera de samlade miljöeffekterna av transportsystemet. Detta synsätt ska stärkas och från 2009 så samlas infrastrukturplaneringen un- der en ny myndighet.

4.2.7 Avfall

Utsläppen av metan från deponier beräknas ha minskat med ca 1,2 miljoner ton koldioxidekviva- lenter mellan år 1990 och 2007. Det motsvarar en minskning med drygt 40 procent. Utsläppen har minskat successivt sedan 1990-talets början, dels som följd av att insamling och omhändertagande av metangas från deponier har byggts ut, dels på grund av att mängden organiskt material till de- poni har minskat. Samtidigt har återvinningen av material och energiutvinning genom avfallsför- bränning ökat i stor omfattning. Utsläppen från avfallsdeponier bedöms fortsätta minska kraftigt under den kommande 10-årsperioden, se kap 5. Införandet av producentansvar för ett antal oli- ka varugrupper, t.ex. förpackningar, returpapper, kontorspapper och däck, har bidragit till att öka återvinningen. Kravet på kommunal avfallsplane- ring, som infördes 1991, har sannolikt också bi- dragit till utvecklingen. År 2000 infördes en skatt på avfall som deponeras och därefter har förbud mot deponering av utsorterat brännbart (2002) och organiskt material (2005) införts. Förbuden har genomförts successivt då dispenser har getts till områden där alternativ behandlingskapacitet för återvinning av material respektive avfallsför- bränning inte hunnit byggas ut tillräckligt snabbt. Förbuden har under en kort tidsperiod lett till en omfattande förändring av den svenska avfallshan- teringen. Deponeringen av hushållsavfall uppgick endast till 4 procent av den totala mängden hus- hållsavfall 2007. Övriga delar av hushållsavfal-

4. Styrmedel och åtgärder

49

let gick 2007 till avfallsförbränning med energi- utvinning (46 procent) eller materialåtervinning inklusive biologisk behandling (49 procent). Sto- ra delar av det organiska industriavfallet gick till förbränning med energiutvinning.

Sammantagen effekt av styrmedlen på avfallsområdet

I Sveriges tredje nationalrapport (2001) redovisa- des resultatet av en analys av den sammanlagda effekten av de styrmedel som påverkar avgång- en av metan från deponier. I bedömningen in- gick de styrmedel som införts under 1990-talet och de styrmedel som då planerades införas un- der 2000-talets början och som sedermera inför- des. Analysen visade att utsläppen i scenariot med dagens beslutade styrmedel skulle hamna ca 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre än ut- släppen vid scenariot med 1990-års styrmedel år 2010. År 2020 beräknades skillnaden uppgå till 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Resultatet bedöms fortfarande utgöra en rimlig bedömning.

Samtidigt som utsläppen från deponierna har minskat har förbränningen av avfall i fjärrvär- mesektorn ökat med ca 6 TWh till 2007 jämfört med 1990 års nivåer. Förbränningen av hushålls- avfall ger upphov till vissa utsläpp av växthusga- ser på grund av att det delvis innehåller material av fossilt ursprung, främst plast.

Förbränningen av avfall leder dock till ytterliga- re utsläppsminskningar, utöver att metanavgång- en minskar vid deponierna, om den antas ersätta el – och fjärrvärme som annars hade producerats med bränslen med ett högre innehåll av fossilt kol, t.ex. kol och olja.

Effekten av den ökade avfallsförbränningen i Sverige sedan 1990 ingår i beräkningen av de samlade effekterna av de ekonomiska styrmedlen i energitillförselsektorn i Sverige som redovisas i avsnitt 4.2.3.

4.2.8 Jordbruk och skogsbruk

Jordbruksproduktion orsakar utsläpp av växthus- gaser via markanvändning, djurhållning (framför allt idisslande djur som nötkreatur och får) och gödselhantering samt genom användning av fos- sila bränslen.

Utsläppen i sektorn har minskat och beräk- nas fortsätta att minska enligt prognosen i kap 5, främst som följd av en minskad användning av mineralgödsel, stallgödsel och ett minskat antal mjölkkor. Samtidigt som antalet kor antas minska

i Sverige antas konsumtionen och importen av nötkött dock fortsätta öka. Koldioxidflödena för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) utgör både källor och sänkor för koldioxid. LULUCF utgör normalt en nettosänka för koldioxid i Sverige.

Utsläppen av metan och lustgas från jordbruk ut- gjorde 2007 ca 13 procent av de samlade svens- ka utsläppen av växthusgaser. Dessa utsläpp har minskat med ca 10 procent sedan 1990 främst p.g.a. att antalet mjölkkor har minskat tillsam- mans med användningen av mineralgödsel och stallgödsel. Utsläppen av metan och lustgas utgör en betydande del, ca 20 procent, av de svenska växthusgasutsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Sektorn ”markanvändning, förändrad markan- vändning och skogsbruk” (LULUCF) var en net- tosänka för koldioxid under perioden 1990-2007. Under denna period har sänkan varierat mellan 21-36 miljoner ton koldioxid per år och har minskat under senare år. Den minskande sänkan beror troligen på att skogsavverkningen har ökat samt att en stor mängd träd fälldes av stormen ”Gudrun” år 2005. Storleken, variationen och trenden för sänkan i LULUCF sektorn beror hu- vudsakligen på kolförrådsförändringar i skogen. Förändringar i kolförrådet hos biomassa påver- kar mest, men även koldioxidavgång från mark- kol har betydelse.

Avgången av koldioxid från jordbruksmark, främst från organogena jordar, bidrar också till att minska det totala nettoupptaget i LULUCF sek- torn. Utsläppen från organogena jordar är mins- kande eftersom dessa marker växer igen eller an- vänds som betesmarker eller för odling av vall. Nettoavgången av koldioxid från åkermark upp- gick år 2007 till ca 2,7 miljoner ton per år vilket är en minskning jämfört med 1990 då avgången beräknades uppgå till 4,0 miljoner ton.

Energianvändningen inom areella näringar består främst i användning av diesel för jordbrukets och skogsbrukets arbetsmaskiner. Denna användning har ökat svagt sedan 1990 trots tillväxt i de båda sektorernas produktionsvolymer. Användningen av eldningsolja för uppvärmning av driftslokaler och växthus minskar däremot. De totala utsläp- pen från energianvändning beräknas år 2007 ha uppgått till ca 1,6 miljoner ton, jämnt fördelat mellan de två sektorerna.

50 4. Styrmedel och åtgärder

Styrmedel och åtgärder inom jordbrukssektorn

Det finns än så länge relativt få styrmedel som är direkt riktade mot att begränsa utsläppen av växthusgaser i jordbrukssektorn i Sverige. Intres- set för att minska sektorns klimatpåverkan har dock ökat och regeringen har tagit ett antal ini- tiativ under senare tid för att begränsa använd- ningen av fossila bränslen i sektorn och för att öka kunskapen om och stimulera till åtgärder som le- der till minskade utsläpp av växthusgaser från gödselhantering och från markanvändning.

Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram ett samlat handlingsprogram för att minska växt- näringsförlusterna och utsläppen av växthusgaser från jordbruket. Uppdraget ska redovisas 2010. Under 2010 kommer samtidigt ytterligare res- triktioner avseende spridningen av gödsel att in- troduceras. Inom ramen för översynen av EU:s jordbrukspolitik har ytterligare resurser avsatts för att hantera nya utmaningar som bl.a. klimat- förändringar och produktion av förnybar energi.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har bety- delse för jordbrukets omfattning, inriktning och lönsamhet i Sverige. År 2003 träffades en över- enskommelse om en reformering av EU:s jord- brukspolitik, MTR (Mid Term Review). I princip innebar reformen att jordbruksstöden frikoppla- des från produktionen.

Det nya landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013 omfattar stöd för utveckling av lands- bygden, ersättningar för miljöåtgärder och stöd för ökad konkurrenskraft inom jordbruk, skogs- bruk, trädgård, rennäring och livsmedelsföräd- ling. Varje länsstyrelse ska ta fram regionala ge- nomförandestrategier. Dessa strategier lägger fast länets prioriteringar inom bland annat investe- rings- och projektstöden i programmet.

Miljöersättningarna har utformats för att bidra till att uppnå en rad nationella miljökvalitetsmål. så som Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergöd- ning, Myllrande våtmarker, Giftfri miljö och Le- vande skogar. Flertalet av de åtgärder och ersätt- ningsformer som införts har förutom en posi- tiv effekt på utsläppen av växtnäringsämnen till vatten även en positiv effekt främst för att minska utsläppen av lustgas.

Under 2008 har regeringen beslutat att inom ramen för landsbygdsprogrammet 2007-2013 införa ett investeringsstöd till jordbrukets biogas- produktion med totalt 200 miljoner kronor för pe-

rioden 2009–2013. Investeringsstöd ges även till odling av fleråriga energigrödor som bidrar till re- ducerade utsläpp av växthusgaser i andra sektorer.

Även stöd till energiomställning/effektivisering av energianvändningen i växthus och jordbruks- byggnader kan vara aktuella för bidrag från lands- bygdsprogrammet..

Vid jordbruks- och fiskerådet i december 2008 slöts en politisk överenskommelse inom ramen för en översyn av 2003 års reform av EU:s ge- mensamma jordbrukspolitik, även kallad hälso- kontrollen. Översynen innebar bl.a. att medel från direktstödet förs över till budgeten för lands- bygdsutveckling för att möta nya utmaningar inom områdena klimatförändringar, förnybar energi, vattenförvaltning, skydd av den biolo- gisk mångfalden och konkurrenskraften inom mjölksektorn. Ett förslag till ändringar och tillägg av åtgärder och ersättningsformer i det svenska landsbygdsprogrammet för 2007-2013 har nu utvecklats. Några av de åtgärder som föreslås är omfattande informations- och rådgivningsinsat- ser för stärka jord- och skogsbrukarnas kunskaper om lämpliga åtgärder för att minska klimatpåver- kan från företagens verksamhet och stimulera till produktion av förnybar energi och ett hållbart uttag av biomassa för energiändamål. Ytterligare satsningar rör bland annat stöd till investeringar för förnybar energi och investeringar som syftar till att minska jordbrukets och andra landsbygds- företags påverkan på klimatet samt en utökning av miljöersättningar för att begränsa utsläppen av växtnäringsämnen till vatten.

Förändringar av energi- och koldioxidbeskattningen för bränslen och drivmedel som används inom areella näringar

Koldioxidskatten på bränslen som förbrukas för uppvärmning inom industrin utanför handelssys- temet, jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruks- verksamheterna föreslås höjas enligt riksdagens senaste klimatbeslutet 2009, se avsnitt 4.2 och 4.5 ovan.

Dagens återbetalning av koldioxidskatten för diesel till jordbruks- och skogsbruksmaskiner föreslås dessutom sänkas i flera steg. Det första steget av sänkningen ska träda i kraft 2011.

Utöver den generellt nedsatta skattennivån, så kan företag i dagsläget även erhålla ytterligare nedsättning av koldioxidskatten genom den så kallade 0,8-procenstregeln. Denna skattelättnad träder främst i kraft för företag inom växthusnä- ringen. I klimatpropositionen 2009 aviserar re- geringen, att denna regel slopas helt år 2015.

4. Styrmedel och åtgärder

51

Styrmedel och åtgärder inom skogsbruket

Åtgärder inom skogsbruket som kan bidra till en minskad klimatpåverkan är:

•Att främja en långsiktigt ökad tillväxt av bio- massa i skogen i syfte att producera ett hållbart uttag av förnybar råvara och upprätthålla eller öka skogens kolförråd.

•Att avstå från brukningsmetoder som ökar emissionerna av växthusgaser och i övrigt an- passa skogsbruket så att emissionerna av växt- husgaser minskar.

•Att ersätta fossila bränslen med biobränsle

•Att ersätta energiintensiva material med skogs- råvara

•Att öka mängden kol lagrat i träprodukter

Det är framför allt åtgärder av de två förstnämn- da slagen som påverkar inlagringen av kol i skogs- biomassa och mark medan de tre sistnämnda åtgärderna kan bidra till att sänka utsläppen i andra sektorer. Skötselåtgärder som påverkar sko- gens kolförråd inkluderar bl.a. rotationsperio- dens längd, gallring, val av trädslag samt gödsling. Längre rotationstider ökar generellt kolförrådet i trädbiomassan, medan potentialen att ersätta fos- sila bränslen med biobränslen från skogen mins- kar. Intensivgödsling av skog kan öka tillväxten och på så sätt öka potentialen att ersätta fossila bränslen med skogsbränslen samtidigt som kolin- lagring i trädbiomassan ökar38. Däremot kan in- tensivgödsling komma i konflikt med andra mil- jömål som biologisk mångfald och minskat nä- ringsläckage39.

Politik, lagstiftning och certifieringssystem

I svensk skogspolitik finns två övergripande mål formulerade, ett produktionsmål och ett miljö- mål. Målen är jämställda och innebär att skogen ska skötas så att den uthålligt ger en god avkast- ning samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala vär- den värnas. I regeringens proposition En skogs politik i takt med tiden (prop 2007/08:108) framhålls skogens roll för klimatet liksom beho- vet av ökad tillväxt i skogen. Därför gör reger- ingen nu en extra satsning på produktionsinrik- tad rådgivning.

Skogsbrukets metoder regleras i svensk lag främst genom bestämmelser i skogsvårdslagen och miljöbalken. I dagsläget finns det inte några särskilda regler med inriktning mot att främja en ökad inlagring av kol i Sverige. Däremot påverkar

38 Högberg P, Nature 447, 781-782, 2007.

39 Larsson S, Lundmark T, Ståhl G; Möjligheter till intensivodling av skog, SLU Slutrap- port av regeringsuppdrag JO2008/1885, 2009.

52 4. Styrmedel och åtgärder

tillämpningen av gällande bestämmelser indirekt utvecklingen av kollagringen på olika sätt. Främst:

•Bestämmelser om skogsskötsel m.m. i Skogs- vårdslagen. En skogsskötsel med åtgärder som väl avpassats till växtplatsens krav på god mil- jö, skapar förutsättningar för robusta och vitala skogar med hög tillväxt vilket är gynnsamt för kollagringen i skogsbiomassa.

•Bestämmelser om markavvattning i Miljöbal- ken. Ansökan om tillstånd till markavvattning är obligatorisk och prövas av länsstyrelsen. Dik- ning av torvmarker kan innebära ökade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, medan ökad skogsproduktionen på dessa marker kan öka upptaget av kol i trädbiomassa. Regeringen har gett Sveriges lantbruksuniversitet i uppgift att utreda hur igenläggning av diken påverkar flödena av växthusgaser.

•Bestämmelser om naturreservat och biotops- skydd i Miljöbalken samt naturvårdsavtal. Dessa skapar ett långsiktigt formellt skydd inte enbart för den biologiska mångfalden utan även för kolförrådet räknat som skogsbiomas- sa. Den svenska skogen som i förhållande till de boreala naturskogarna har en låg medelål- der håller dessutom en hög kollagringsförmåga även en lång tid efter att avsättningen genom reservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal ägt rum. I Sverige är målet att ytterligare 400 000 hektar skog ska skyddas till 2010 jämfört med 1998 års nivå om ca 850 000 hektar produk- tiv skogsmark. Genom att de är undantagna från avverkning är deras förmåga att långsiktigt lagra kol i biomassa och mark större än pro- duktionsskogens. Vid sidan av lagstiftningen är målet om frivilliga avsättningar (en ökning till 2010 med 500 000 hektar jämfört med 1998) i skogscertifieringssystemen FSC och PEFC gynnsamt för kollagringen.

Regeringen framhåller att det är viktigt att nu ana- lysera förutsättningarna för styrmedel och regle- ringar som kan komma i fråga för att skogsbruket ytterligare ska bidra till en kostnadseffektiv mål- uppfyllelse av den svenska klimatpolitiken. Ana- lysen föreslås omfatta studier av möjliga incita- ment för att öka inlagringen av kol i kolsänkor där så är lämpligt samt minimera utsläppen av växt- husgaser från mark. De tänkbara åtgärderna ska vara sådana att de inte står i konflikt med produk- tionsmålet och miljömålet för svenskt skogsbruk.

Implementering av artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet

Utöver Kyotoprotokollets obligatoriska bokföring av emissioner och upptag av växthusgaser enligt artikel 3.3 har Sverige beslutat att utnyttja de- len skogsbruk i artikel 3.4 för att beräkna utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning (LULUCF). Sverige följer de kriterier som gäller som definition av skogsmark enligt FAOs defini- tion och IPCCs good practice guidelines. Meto- diken och databasen för att beräkna förändringar av kolförråden har utvecklats. Detta har tidigare rapporterats av Sverige40.

Enligt Kyotoprotokollet ska i nationalrappor- ten redovisas nationella legala eller administrati- va arrangemang för att säkerställa att implemen- teringen av artikel 3.3. och 3.4 också bidrar till bevarande av biologisk mångfald och hushållning med naturresurser. Sveriges gällande skogspoli- tik lägger stor vikt vid hushållning av skogen som naturresurs och bevarande av biologisk mång- fald. Enligt skogsvårdslagen ska skogen skötas och uttag av skog ska ske så att det bidrar till ett hållbart skogsbruk, vilket bl.a. medför att avverk- ningen som högst kan uppgå till den årliga till- växten. Miljölagstiftningen regler om naturreser- vat och biotopskydd ger ett långsiktigt formellt skydd för biologiskt värdefulla skogsområden och enligt skogsvårdslagen ska skog skötas med åt- gärder som är avpassade för krav på god miljö. Någon kompletterande lagstiftning för att bevara biologisk mångfald och hushålla med naturresur- ser till följd av implementeringen av artikel 3.3 och 3.4 har inte funnits behov av. Sverige har i perioden sedan 1990 årligen rapporterat en net- tosänka från markanvändning (LULUCF) som markant överstigit den nettosänka om 2,13 mil- joner ton som Sverige maximalt får tillgodoräkna sig. Sedan 1990 har skogsmarkens totala virkes- förråd ökat med 0,5 miljarder m3 utan att några särskilt kolinlagringsfrämjande åtgärder införts.

4.2.9Transporter med sjöfart och flyg inklusive internationell bunkring i Sverige

Utsläppen från inrikes sjöfart och flyg är mins- kande i Sverige och de utgör endast 2 respektive 3 procent av de samlade utsläppen från inrikes transporter. Sjöfarten är ett energieffektivt trans- portslag och omfattningen av sjötransporterna ges därför möjlighet att öka med ökande trans- portslagsövergripande åtgärder för att understöd-

40 Sweden`s initial report under the Kyoto protocol, calculation of assigned amount, dec 2006.

ja en utveckling av ett samhällsekonomiskt ef- fektivt och långsiktigt hållbart transportsystem. Inrikesflyget konkurrerar alltmer med snabbtåg i Sverige och minskar därför i omfattning. Från 2012 kommer såväl flygningar inom EU som till och från EU att omfattas av EU:s system för han- del med utsläppsrätter.

Utsläppen från bunkring i Sverige av drivme- del för internationell sjöfart och flyg är däremot mer omfattande och uppgick till ca 9,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2007. Utsläppen har ökat med hela 170 procent jämfört med 1990 vilket är betydligt mer än genomsnittet i EU. Det är drivmedel för sjötransporter som ökar mest. Utsläppen från internationella transporter ingår inte i Sveriges nationella åtagande enligt Kyoto- protokollet eftersom dessa transporter inte om- fattas av protokollet. Enligt bestämmelserna i Kyotoprotokollet ska varje part däremot redovisa hur man arbetar inom den internationella luft- fartsorganisationen, ICAO, respektive sjöfartsor- ganisationen, IMO, för att bidra till och/eller im- plementera beslut i dessa organisationer som be- gränsar utsläppen av växthusgaser.

Sverige och EU har inom ramen för ICAO verkat för att åtgärder ska vidtas för att begrän- sa flygets utsläpp. Målsättningen är att utsläppen inkluderas i en internationell klimatregim efter 2012. En lämplig ordning är att en överenskom- melse i UNFCCC sätter ramarna för ett sektor åtagande för luftfarten och att ICAO får en hu- vudroll i genomförandet av detta åtagande. Om en sådan överenskommelse inte nås och om ICAO inte förmås enas om åtgärder bör EU gå vidare på egen hand. Sverige verkar för att även andra utsläpp med klimatpåverkan bör begränsas från flyg, vid sidan av koldioxid. Som ett första steg bör även utsläppen av kväveoxider begränsas.

Sverige har medverkat i arbetet inom IMO med att utveckla ett designindex för nybyggda fartyg. Detta index ska kunna användas som utgångs- punkt för ekonomiska styrmedel. Sverige har även medverkat i arbetet med att ta fram driftsin- dex för befintliga fartyg. Sverige prioriterar också IMO:s arbete med att begränsa utsläppen av kvä- veoxider och svavel högt och anser att dessa åt- gärder även är gynnsamma från klimatsynpunkt. Sveriges verkar vidare inom IMO för att ett prin- cipbeslut ska tas fram och konkreta åtgärder som begränsar utsläppen ska redovisas i Köpenhamn. Sverige anser att det även för den internationella sjöfarten liksom för flyget vore lämpligt att sek- torn genom ett särskilt åtagande får en interna-

4. Styrmedel och åtgärder

53

tionell reglering och att IMO ges en huvudroll i genomförandet. Om så inte blir fallet bör det övervägas om utsläppen från sjöfart också ska in- kluderas i EU:s system för handel med utsläpps- rätter.

4.2.10Insatser för att undvika negativa bieffekter (s.k. adverse effects) av införda styrmedel och åtgärder i landets klimatstrategi

Enligt bestämmelserna i artikel 2 i Kyotoproto- kollet ska varje part med kvantifierade åtaganden enligt protokollet införa styrmedel och åtgärder för att uppnå de utsläppsminskningar de åtagit sig. De åtgärder som genomförs ska vara förenliga med övergripande mål om hållbar utveckling. Åt- gärder som skulle innebära att samtliga växthus- gaser som regleras i protokollet kan minska och omfattar alla samhällssektorer lyfts fram. Parterna under Kyotoprotokollet ska sträva efter att infö- ra styrmedel och åtgärder så att negativa bieffek- ter (s.k. ”adverse effects”) minimeras. Till sådana effekter räknas negativa effekter av ett förändrat klimat, effekter på internationell handel och soci- ala, miljömässiga och ekonomiska effekter på an- dra parter, särskilt på utvecklingsländer.

I samband med genomförande av styrmedel och åtgärder genomförs en konsekvensanalys, in- klusive en miljökonsekvensanalys som underlag för beslutsfattandet. I en sådan analys ingår i den mån det är möjligt också att bedöma risken för ”adverse effects” i andra länder.

Kunskapsutveckling ska bidra till en hållbar global utveckling. Det finns därför också flera exempel på tvärvetenskapliga forskningsinsat- ser som har inriktningen att öka kunskapen om effekter globalt (socialt, ekonomiskt och ekolo- giskt) av en storskalig introduktion av åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Sveri- ges inriktning mot en ökad bioenergianvändning, både genom en ökad inhemsk produktion men också genom en ökad import framför allt från ut- vecklingsländer, har gjort att detta område prio- riterats särskilt inom den systemvetenskapliga forskningen i landet.

Resultat från forskningen har också redan på- verkat och kommer framgent att påverka poli- cyutvecklingen. De särskilda hållbarhetskriterier som tagits fram för biodrivmedel enligt EU:s för- nybarhetsdirektiv är ett sådant exempel.

Såväl positiva som negativa effekter mås- te beaktas. Sverige bidrar till att en rad åtgärder genomförs som kan ha positiva effekter på ut-

vecklingsländers möjligheter att anpassa sig till klimatförändringar och att genomföra egna åtgär- der för att minska sina utsläpp av växthusgaser. I kapitel 7 görs en redovisning av sådana insatser inom områdena tekniköverföring, kunskapsupp- byggnad och stöd till anpassningsåtgärder.

Slutligen vill Sverige framhålla att den svens- ka klimatstrategin med sin breda inriktning med många olika typer av åtgärder och omfattande flertalet samhällssektorer (såväl inom som utan- för landet) samt alla växthusgaser som regleras i Kyotoprotokollet har en utformning som i grun- den begränsar (minimerar) risken för ”adverse ef- fects”.

4.3Arbetet med Kyotoprotokollets projektbaserade flexibla mekanismer

Sverige är engagerat i arbetet med Kyotoproto- kollets projektbaserade mekanismer, CDM och JI. Det svenska CDM- och JI-programmet har haft som uppdrag att bidra till att utveckla CDM och JI som effektiva klimatpolitiska instrument, att bidra till kostnadseffektiva reduktioner av växt- husgaser samt att bidra till hållbar utveckling i värdländerna. Programmet har inriktats dels mot medverkan i enskilda projekt, dels på deltagande i multilaterala CDM- och JI-fonder. De enskilda projekten ligger inom områdena förnybar energi och energieffektivisering. Fonder har valts utifrån fondens inriktning på projekttyper, strävan efter geografisk spridning på projekt samt möjlighet att utöva inflytande på fondens arbete.

Riksdagen har totalt beviljat anslag för inter- nationella klimatinsatser inom CDM och JI som uppgår till ca 1200 miljoner kronor för perioden fram till 2011.

Sverige har för närvarande tecknat avtal med 24 enskilda CDM-projekt och med 2 JI-projekt:

•3 biobränslebaserade kraftvärmeprojekt i Bra- silien

•1 biobränslebaserat elkraftverk i Tamil Nadu, Indien

•1 energieffektiviseringsprojekt i cementindu- stri i Kina

•15 vindenergiprojekt i Kina

•3 biogasprojekt i Kina

•1 småskalig vattenkraft i Malaysia

•1 energieffektiviseringsprojekt genom instal- lation av turbin för elproduktion i fjärrvärme- verk i Rumänien (konvertering till kraftvärme)

•1 vindenergiprojekt i Estland

54 4. Styrmedel och åtgärder

Sverige deltar i fem multinationella fonder.

1)Testing Ground Facility (TGF) – är etablerad inom ramen för det regionala energisamarbe- tet i Östersjöregionen, Baltic Sea Region Ener- gy Cooperation (BASREC). TGF:s syfte är att finansiera gemensamma JI-projekt inom Öst- ersjöregionen. Sveriges andel i fonden uppgår till närmare 3,5 miljoner euro av fondens 35 miljoner euro. Förutom Östersjöländerna ingår även privata företag i fonden.

2)Prototype Carbon Fund (PCF) – startades 1999 av Världsbanken och har bidragit till utveck- lingen av klimatprojekt inom ramen för CDM och JI samt regelverket för dessa. Fondens to- tala kapital uppgår till 180 miljoner dollar och Sverige har bidragit med 10 miljoner dollar

3)Asia Pacific Carbon Fund (APCF) – är Asia- tiska Utvecklingsbankens CDM-fond med in- riktning på Asiens och Stilla havsområdets ut- vecklingsländer, inklusive s.k. minst utvecklade länder som haft svårt att få till stånd CDM- projekt p.g.a. olika typer av barriärer. Beträf- fande projekttyper är fonden inriktad på för- nybar energiproduktion, energieffektivisering och metangasinsamling. Förvärven av utsläpps- minskningsenheter från CDM-projekten sker i huvudsak genom förskottsbetalningar, vilket möjliggör att även finansiellt svagare CDM- projekt kan genomföras. Sverige har tillsam- mans med sex andra europeiska länder gått in, med totalt 152 miljoner US dollar. Sveriges an- del är 15 miljoner US dollar.

4)Future Carbon Fund (FCF) – är Asiatiska Ut- vecklingsbankens nystartade fond som syftar till att få till stånd projekt efter Kyotoprotokol- lets första åtagandeperiod för att bidra till att marknaden fortsätter att utvecklas trots de osä- kerheter som avsaknaden av ett internationellt regelverk för tiden efter 2012 orsakar. I likhet med fonden APCF, är FCF inriktad på projekt inom förnybar energiproduktion, energieffekti- visering och metangasinsamling och tillämpar förskottsbetalning vid förvärven av utsläpps- minskningsenheter. Sveriges bidrag till fonden omfattar 20 miljoner US dollar. Utöver Sveri- ge deltar två andra europeiska länder i fonden, som fortfarande är öppen för ytterligare delta- gare.

5)Multilateral Carbon Credit Fund (MCCF) – administreras av Europeiska utvecklingsban- ken och Europeiska investeringsbanken. Fon- den inriktar sig på CDM- och JI-projekt inom bland annat energieffektivisering, övergång till

förnybara bränslen och förnybar energi i Cen- tralasien och Östeuropa. Fondens deltagare ut- görs av både stater och privata företag. Fondens totala kapital uppgår till 165 miljoner euro och Sverige har bidragit med 2 miljoner euro.

De av riksdagen totalt anslagna medlen för perio- den 2003-2011 förväntas generera 11-14 miljo- ner utsläppsminskningsenheter till Sverige.

4.4Styrmedels och åtgärders kostnadseffektivitet i den svenska klimatstrategin

4.4.1 Styrmedels kostnadseffektivitet

I Sveriges fjärde nationalrapport (kap 4.4) om kli- matförändringar gjordes en teoretisk genomgång av begreppet kostnadseffektivitet och styrmedel. Det poängterades att det primära är att fastställa vilket mål styrmedlet är avsett att bidra till och ställa styrmedlets utsläppsreduktion i relation till de samhällsekonomiska kostnader som styrmed- let ger upphov till.

Övergripande slutsatser var att generellt ver- kande styrmedel som skatter och handel med utsläppsrätter som ålägger alla aktörer samma marginalkostnad för utsläpp har goda grundför- utsättningar för en hög kostnadseffektivitet. Ju mer marginalkostnaderna varierar för åtgärder att minska utsläppen och ju fler samhällssekto- rer och länder som styrmedlet omfattar desto större effektivitetsvinster kan förväntas jämfört med andra typer av styrmedel. I praktiken finns dock en risk att generella ekonomiska styrmedel, på grund av konflikter med andra samhällsmål, inte alltid kan konstrueras på ett teoretiskt önsk- värt sätt vilket kan minska effektiviteten. Det kan gälla konflikter med t.ex. energipolitiska mål, nä- ringspolitiska mål (industrins konkurrenskraft) och regionalpolitiska mål.

Det kan motivera att de generella styrmedlen kompletteras med riktade styrmedel för att un- danröja marknadshinder, t.ex. styrmedel för att bidra till teknikutveckling och marknadsintro- duktion eller för att ge en kunskapshöjande effekt om åtgärdsmöjligheter. Dessutom samspelar kli- matstyrmedel ofta med styrmedel som införts på andra politikområden för att nå andra samhälls- mål som också bidrar till minskade utsläpp av växthusgaser. Dessa styrmedels synergieffekter kan i vissa fall leda till att klimatmålen nås med

4. Styrmedel och åtgärder

55

ökad kostnadseffektivitet. Detta kan gälla t.ex inom energi-, jordbruks- och avfallsområdet.

Globalt krävs mycket stora utsläppsminskning- ar för att det s.k. tvågradersmålet ska vara möjligt att nå. Sverige anser att en ansvarsfull och kost- nadseffektiv klimatpolitik innebär att nationella utsläppsreduktioner kompletteras med satsning- ar som stöder utsläppsminskande åtgärder i ut- vecklingsländer, bland annat via flexibla mekanis- mer. Investeringar i utvecklingsländer med låga kostnader per kg utsläppsreduktion gör att glo- bala mål kan nås till en lägre totalkostnad. Länder som inte har infört styrmedel för effektiv använd- ning av energi, för att styra bort från fossila bräns- len och från utsläpp av andra växthusgaser kan ofta genomföra utsläppsminskande åtgärder till en lägre kostnad jämfört med länder som satt ett högt pris på utsläpp av växthusgaser. Samtidigt bidrar dessa investeringar till att länder under ut- veckling kan utveckla ett energisystem baserat på effektiv och förnybar energitillförsel och inte låsa fast sig i hög fossilberoende energianvändning.

Sverige har därför valt en klimatpolitik som ba- lanserar insatser för att minska utsläppen i landet med insatser i andra länder inom ramen för Kyo- toprotokollets flexibla mekanismer.

4.4.2Kostnader för åtgärder som genomförts till följd av svenska klimatpolitiska styrmedel

Flera av de styrmedel som bidrar till minskade växthusgasutsläpp syftar även till att andra sam- hällsmål ska uppnås. När styrmedlen dessutom samverkar i en sektor eller ett användningsom-

råde är det komplext att särskilja styrmedlens enskilda effekter. Det är också osäkert att sepa- rera effekter av styrmedlet från andra omvärlds- förändringar som påverkar utvecklingen, t.ex. en- ergipriser och spontan teknikutveckling samt att sätta prislappar på de transaktionskostnader som uppstår hos aktörerna och styrmedlens totala på- verkan på samhällsekonomin.

En grov indikation på styrmedlens och den samlade klimatstrategins kostnadseffektivitet kan ändå ges av att effekter och kostnader uppskattas för de tekniska åtgärder som genomförs till följd av de styrmedel eller paket av styrmedel som in- förts.

I Figur 4.8 redovisas resultatet av en beräk- ning av åtgärdskostnader för ett urval av konver- terings- och nyinvesteringsåtgärder inom el- och värmetillförsel som genomförts under perioden 1990-2007 i Sverige. För respektive åtgärd har en bedömning gjorts av vilken sammanlagd årlig utsläppsminskning den lett till under perioden. Höjden av stapeln för respektive åtgärd visar be- räknad åtgärdskostnad på Y-axeln och stapelns bredd visar uppskattad årlig utsläppsminskning av åtgärden på x-axeln. Åtgärdskostnaderna har beräknats utan styrmedel som skatter och bidrag och med 4 procent kalkylränta, vilket speglar ett samhällsekonomiskt perspektiv och inte kost- nadskalkylen för en investerare. Åtgärdskostna- derna i figuren överensstämmer alltså inte med kostnaden för de hushåll eller företag som ge- nomfört åtgärderna.

Resultatet påverkas till stor del av vilka bräns- lekostnader och därmed vilka differenser i pris

3

Elpanna till bio-hetvattenpanna

Ny bio-kraftvärme 80 MW

Vindkraft på land 5 MW

Olja till fjärrvärme,småhus

Ny bio-kraftvärme 30 MW

Olja till fjärrvärme,flerbostadshus

Ny bio-kraftvärme 10 MW

Olja till fjärrvärme, lokaler

Ny naturgaskraftvärme MW40

El till värmepump, småhus

Hetvattenpanna från kolflistill

Kraftvärme konv. kolbiotill

2,5

2

1,5

2

1

CO

avfallskraftvärmeNy

kr/kg

0,5

0

0

2000

4000

6000

8000

10000

12000

14000

16000

18000

20000

-0,5

Figur 4.8 Uppskattad åt-

kton CO2/år

gärdskostnad och årlig ut-

-1

biobränsle, småhus

värmepump, småhus

värmepump, lokaler

-1,5

Beräkningsresultaten avser åtgärdskostnaden för tekniska åtgärder

släppsminskning för olika

typåtgärder i el- och värme-

i perioden 1990-2007 med 4 % kalkylränta och kolkondens som

-2

marginalel.

tillförsel som genomförts i

Resultaten är särskilt känsliga för bränslekostnader och antagen

Sverige 1990-2007

marginalel.

till

till

till

Olja

Olja

El

56

4. Styrmedel och åtgärder

mellan olika bränslen som antagits gälla under perioden. I beräkningarna ligger bränslekostna- derna nära genomsnittet 1990-2007. Under pe- rioden har skillnaden i bränslepriser (relativpri- serna) varierat mest mellan biobränslen och olja och mindre mellan kol och biobränslen. Det gör att kostnaderna för åtgärder där kol ersätts har va- rierat ganska lite under perioden medan motsva- rande åtgärdskostnader där olja bytts ut har sjun- kit kraftigt i takt med stigande oljepriser, t.o.m. till negativa nivåer (lönsamma åtgärder för sam- hället), eftersom biobränslepriserna inte ökat i samma omfattning. För åtgärder inom elproduk- tion har alternativinvesteringen antagits vara kol- kondens i Sverige (se avsnitt 4.2.3).

Diagrammet visar uppskattade historiska åt- gärdskostnader och är inte någon bedömning av framtida åtgärdskostnader.

Felkällor och begränsningar finns i metoden och dataunderlaget. Effekterna av bränslekonver- teringar kan vara överskattade eftersom de inte tar hänsyn till att det också skett energieffektivi- serande åtgärder vilket totalt reducerat energian- vändningen. Samtidigt finns det även ytterligare konverteringsåtgärder som inte kunnat beräknas p.g.a. begränsningar i statistiken. I beräkningarna har ett genomsnittligt energipris antagits för hela perioden, men åtgärderna kan mycket väl ha ge- nomförts först när el- och fossilbränslepriserna varit högre än genomsnittet eller prisrelationen mellan fossila och förnybara bränslen varit som mest gynnsamma. Exempelvis skedde en stor del av oljekonverteringen i bostadssektorn under 2000-talet då oljepriserna var höga. .

Värt att notera är att kostnaderna för åtgärder- na i de flesta fall ligger betydligt lägre än den nivå som gällt för koldioxidskatten under 2000 talet i Sverige. Koldioxidskatten har alltså haft en sådan nivå att den med marginal kunnat överbrygga:

•att hushållen och företagen kräver en större av- kastning på sina investeringar (än staten),

•transaktionskostnader,

•andra marknadshinder.

Kostnaden för avfallskraftvärme blir särskilt låg i beräkningen p.g.a. av att driften av en avfallsför- bränningsanläggning genererar intäkter då en sär- skild behandlingsavgift kan tas ut vid anläggning- arna. [Fig 4.8]

4.5Styrmedel tagna ur bruk

Jämfört med redovisningen i den fjärde national- rapporten har endast ett styrmedel, tagits ur bruk och ersatts med annat styrmedel. Ett fåtal styr- medel har införts och avslutats mellan fjärde och femte nationalrapporten. Dessa nämns i kap 4.

Tabell 4.3 Styrmedel tagna ur bruk sedan fjärde nationalrapporten

Styrmedel	I första hand ersatt med
Lokala klimatinvesteringsbidrag	Delegation för hållbara städer
(Klimp)

4. Styrmedel och åtgärder

57

4.6Summerande styrmedelstabell

							Bedömd reduktion i miljoner ton CO2e
		Primärt			Administrerande		per år jämfört med 1990
							(E.B = Ej Beräknat)
Namn på åtgärd/		berörd	Typ av	Status för	myndighet
styrmedel	Primärt syfte	växthusgas	styrmedel	styrmedlet	2005		2005		2010	2015	2020
			Sektorsövergripande styrmedel
Lokala investerings-	Omställning till	Alla	Ekonomiskt	Avslutat	Naturvårdsverket		Upp		Upp	Upp	Upp
programmet, LIP	ekologisk hållbarhet			(98-03)			till 1		till 1	till 1	till 1
	på lokal nivå
Klimatinvesterings-	Stöd till lokala	Alla	Ekonomiskt	Avslutat	Naturvårdsverket		Upp till		Upp till	Upp	Upp
programmet, Klimp	projekt som minskar			(2003-			0,5		0,8	till 1	till 1
	klimatpåverkan			2008)
Delegation för	Omställning till	Alla	Ekonomiskt	Pågående	Boverket		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
hållbarastäder	ekologisk hållbarhet			(2009-
	på lokal nivå
Miljöbalken	Ekologiskt hållbar	Alla	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
	utveckling			(1999-
Klimatinformations-	Ökad kunskap om	Alla	Information	Avslutat	Naturvårdsverket		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
kampanjen	klimatproblemet			(2002-
				2003)
Forskning och	Utveckling av teknik	Alla	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
Utveckling	med mycket låg			1990-	heten (främst)
	klimatpåverkan
			El- och fjärrvärmeproduktion
Energiskatt	Effektivisera energi-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
	användningen			(1957-
Koldioxidskatt	Minska använd-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
	ningen av fossila			(1991-
	bränslen
Elcertifikatsystemet	Öka tillförseln av	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-			13	16	17	16
	el från förnybara			(2003-	heten o Svenska
	energislag				Kraftnät
EU:s handel med	Minska användning-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Naturvårdsverket
utsläppsrätter	en av fossila bräns-			(2005-	o Energimyndig-
	len i den handlande				heten	}
	sektorn		Bostäder och lokaler
Energi och koldioxid	Minska använd-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket		Upp		Upp	Upp	Upp
skatt	ningen av fossila						till 7		till 8	till 8	till 9
	bränslen
Byggregler (normer för	Effektivare energi	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Boverket		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
energieffektivitet)	användning
Energideklarationer	Effektivare energi	Koldioxid	Lagstift-	Pågående	Boverket		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
	användning		ning-infor-	(2009-
			mation
Teknikupphandling	Effektivare energi	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
	användning och				heten
	ökad användning av
	förnybar energi
Obligatorisk Energi-	Effektivare energi	Koldioxid	Information	Pågående	Energimyndig-		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
märkning	användning				heten
Investeringsstöd till	Effektivare energi	Koldioxid	Ekonomiskt	Avslutat	Boverket,		E.B.		E.B.	E.B.	E.B.
byte av uppvärm-	användning och			2005-	Länsstyrelserna
ningssystem samt	ökad användning av			2008
energieffektiviserings-	förnybar energi
åtgärder
	Industriutsläpp från förbränning och processer (inklusive utsläpp av fluorerade växthusgaser)
Energiskatt	Ekonomiskt	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
				(1957-
Koldioxidskatt	Minska använd-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
	ningen av fossila			(1991-
	bränslen
Elcertifikatsystemet	Öka tillförseln av	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-			-	-	-	-
	el från förnybara			(2003-	heten o Svenska
	energislag				Kraftnät
EU:s handel med	Minska användning-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Naturvårdsverket
utsläppsrätter	en av fossila bräns-			(2005-	o Energimyndig-
	len i den handlande				heten	}
	sektorn

58 4. Styrmedel och åtgärder

						Bedömd reduktion i miljoner ton CO2e
		Primärt			Administrerande	per år jämfört med 1990
						(E.B = Ej Beräknat)
Namn på åtgärd/		berörd	Typ av	Status för	myndighet
styrmedel	Primärt syfte	växthusgas	styrmedel	styrmedlet	2005	2005	2010	2015	2020
Förslag om sänkt	Minska använd-	Koldioxid	Ekonomiskt	Planerat	Skatteverket	-	-	0,4	0,4
nedsättning av	ningen av fossila			(med bör-
koldioxidskatten	bränslen			jan 2011-
för industri utanför				2015)
EU:s handelssystem
och om inörande av
energiskatt på fossila
bränslen för upvärm-
ning inom industrin
Program för energi	Minska elanvänd-	Koldioxid	Frivillig/	Pågående	Energimyndig-	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
effektivisering (PFE)	ningen		förhandlad	(2005-	heten
			överenskom-
			melse
F-gasförordning inklu-		HFC	Lagstiftning	Pågående		0	0,2	0,5	0,7
sive direktiv mobila
klimatanläggningar
			Transport
Drivmedelsskatter	Internalisera de	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket	1,7	1,9	2,3	2,4
	externa effekterna
	av vägtransporter
	inklusive utsläpp av
	växthusgaser
Förslag om höjd	Internalisera de	Koldioxid	Ekonomiskt	Planerat	Skatteverket	-	-	0,1	0,2
energiskatt på diesel	externa effekterna			2011 och
	av vägtransporter			2013
	inklusive utsläpp av
	växthusgaser
Riktade styrmedel		Koldioxid	Ekonomiskt		Skatteverket	0,6	1,8	2,6	3
för introduktion av					(främst)
förnybara drivmedel
Öka användningen av
förnybara drivmedel
			Avfallsområdet
Regler om kommunal	Öka återvinningen av	Metangas	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket	0,8	1,4	1,7	1,9
avfallsplanering,	avfall och minska de		och fiskala
regler om producent-	totala avfallsmäng-		styrmedel
ansvar för vissa varor,	derna
skatt på deponering
av avfall (2000),
förbud att deponera
utsorterat brännbart
avfall (2002) och
förbud att depo-
nera organiskt avfall
(2005)
			Jordbruk
Riktade miljöersätt-	Begränsad klimat-	Dikväve-	Ekonomiskt	Pågående	Jordbruksverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
ningar inom lands-	påverkan, Ett rikt	oxid och
bygdsprogrammet	odlingslandskap och	metan
	minskad övergödning
	Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF)
Bestämmelser om	Att uppnå miljömål	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Skogsstyrelsen	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
skogsskötsel m.m.	och produktionsmål
i Skogsvårdslagen	för skogen
Bestämmelser om	Biologisk mångfald	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Länsstyrelserna	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
markavvattning		och metan
i Miljöbalken
Bestämmelser om	Biologisk mångfald	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
naturreservat och					och länsstyrelserna
biotopskydd
i Miljöbalken samt
naturvårdsavtal
Frivilliga avsättningar	Miljöanpassat	Koldioxid	Frivillig/	Pågående		E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
genom bl.a. frivilliga	skogsbruk		förhandlad
skogscertifieringssys-			överenskom-
tem (FSC och PEFC)			melse

4. Styrmedel och åtgärder

59

5Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

5.1Samlade prognoser

En ny prognos över utsläpp och upptag av växt- husgaser har tagits fram för denna nationalrapport samt för rapportering till EU i enlighet med de krav som ställs i EU-beslutet om övervakning av växt- husgaser41. Huvudprognosen baseras på de styrme- del som har antagits av EU och Sveriges riksdag till och med juni 2008 samt då gällande ekonomiska framtidsbedömning. Det innebär att huvudprog- nosen inte innefattar EUs klimat- och energipaket och inte heller 2009 års klimatpolitiska beslut. Prognosen är ett resultat av en rad antaganden som alla är behäftade med osäkerhet och kan främst ses som en konsekvensanalys av de antaganden som gjorts. Resultatet ska tolkas med detta i åtanke.

Metoden för att beräkna prognosen är främst uppbyggd för att göra en prognos på medellång eller lång sikt, vilket innebär att prognosen till 2010 inte tar hänsyn till mer kortsiktiga variatio- ner. Därför redovisas också en partiell känslighets- beräkning för 2010 baserat på korttidsvariationer

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

100
80
60
40
20
0
-20
-40
-60
1990 1991 1992	1993 1994 1995	1996 1997	1998 1999	2000 2001	2002 2003	2004 2005 2006 2007	2010	2015	2020
	Kyotomål				Totala utsläpp			LULUCF

Figur 5.1 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthus- gaser och Sveriges Kyotomål.

41 EU-beslut 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet.

2008-2009. För antaganden och beräkningsförut- sättningar samt metodik se bilaga 5.

Utöver prognosen har två känslighetsalternativ beräknats för energi- och transportsektorn samt ett för jordbrukssektorn respektive fluorerade växthusgaser i sektorn industriprocesser. En prog- nos med ”ytterligare åtgärder” som inkluderar EU- gemensamma och nationella styrmedel i 2009 års klimatpolitiska beslut redovisas också i kap 5.4.

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, räknat i koldioxidekvivalenter, var år 2007 65,4 miljoner ton,exklusive utsläpp och upptag av växt- husgaser från sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). Prog- nosresultatet pekar mot att de totala utsläppen av växthusgaser (exkl. LULUCF) kommer att ligga i samma nivå som de senaste årens utsläppsnivåer till år 2010. Prognosen väger då inte in effekterna av den nu pågående finanskrisen (sep 2009) och den kraftiga ekonomiska nedgången. Efter 2010 bedöms utsläppen minska ytterligare och 2020 bedöms de totala utsläppen av växthusgaser i hu- vudprognosen vara cirka 12 procent lägre jämfört med 1990. [Fig 5.1]

Sektorn markanvändning, förändrad mark användning och skogsbruk (LULUCF) har under perioden 1990-2007 bidragit till en net- tosänka för Sverige och beräknas göra det även till 2020. [Fig 5.1, Tab 5.1]

Cirka 80 procent av utsläppen var koldioxid- utsläpp år 2007 medan metanutsläppen står för 8 procent, dikväveoxidutsläppen för 11 procent och fluorerade växthusgaser för knappt 2 procent. Mellan 2007 och 2020 minskar utsläppen av alla gaser men koldioxidutsläppens andel beräknas öka något till cirka 83 procent år 2020. [Tab 5.2]

Med en bedömd BNP-tillväxt på 2,3 procent i årligt genomsnitt och prognostiserad befolknings-

60 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Tabell 5.1 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag av växthusgaser per sektor (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Energi exkl. transporter	34,7	28,6	27,4	27,7	27,5	27,4	-20%	-21%	-21%
Transporter	18,6	20,9	20,8	21,2	21,5	21,5	14%	16%	16%
Industriprocesser	5,8	6,6	6,5	6,2	6,2	6,2	7%	7%	7%
Lösningsmedel	0,33	0,3	0,29	0,29	0,29	0,28	-12%	-14%	-15%
Jordbruk	9,4	8,6	8,4	8,1	7,6	7,0	-14%	-20%	-25%
Avfall	3,1	2,2	1,9	1,5	1,0	0,8	-52%	-67%	-76%

Totala utsläpp (exkl. LULUCF)	71,9	67,2	65,4	65,0	64,1	63,1	-10%	-11%	-12%
LULUCF	-32,1	-29,1	-20,5	-20,0	-20,2	-19,1	-38%	-37%	-40%
Totala utsläpp (inkl. LULUCF)	39,9	38,1	44,9	45,0	43,9	44,0	13%	10%	10%

Tabell 5.2 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser fördelat per gas (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Koldioxid	56,3	53,0	51,6	52,3	52,6	52,6	-7%	-7%	-6%
Metan	6,7	5,6	5,4	4,8	4,1	3,6	-29%	-38%	-46%
Dikväveoxid	8,5	7,4	7,2	7,0	6,7	6,4	-18%	-21%	-25%
Fluorerade växthusgaser	0,5	1,2	1,3	0,9	0,7	0,4	84%	34%	-13%
Totala utsläpp (exkl. LULUCF)	71,9	67,2	65,4	65,0	64,1	63,1	-10%	-11%	-12%

ökning på drygt 0,5 procent/år ger utsläppsprog- nosen att per capita utsläppen skulle minska till 6,4 ton CO2-ekvivalenter år 2020. [Tabell 5.3]

Tabell 5.3 Prognostiserade utsläpp av växthusgaser per capita och BNP (BNP realt i 2000 års prisnivå).

	1990	2005	2007	2010	2015	2020
CO2ekv (ton)/capita	8,4	7,4	7,1	6,9	6,7	6,4
CO2ekv (kg)/BNP (kr)	0,039	0,026	0,024	0,022	0,020	0,017
CO2ekv (kg)/BNP	0,36	0,24	0,22	0,20	0,18	0,16
(USD PPP)
CO2ekv (ton)/capita	4,6	4,2	4,9	4,8	4,6	4,5
(inkl. LULUCF)
CO2ekv (kg)/BNP (kr) 0,022		0,015	0,016	0,015	0,014	0,012
(inkl. LULUCF)
CO2ekv (kg)/BNP	0,20	0,14	0,15	0,14	0,13	0,11
(USD PPP)
(inkl. LULUCF)

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

25
20
15
10
5
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007	2010	2015	2020

Transporter	Industriprocesser
Energitillförsel	Bostäder och lokaler mm
Industrins förbränning	Avfall
Jordbruk	Lösningsmedel

Figur 5.2 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthus- gaser från olika sektorer.

Den prognostiserade utsläppsutvecklingen skil- jer sig åt mellan olika samhällssektorer. Under pe- rioden 2007 till 2020 bedöms de totala utsläppen från energisektorn ligga på ungefär samma nivå, medan utsläppen från transportsektorn bedöms öka något. Jordbrukssektorns utsläpp har mins- kat hittills och beräknas i huvudalternativet fort- sätta minska för att år 2020 ligga cirka 25 procent under 1990 års nivå. Avfallssektorns utsläpp för- väntas halveras till 2010 jämfört med 1990 för att därefter fortsätta att minska. Utsläppen från in- dustriprocesser inklusive fluorerade växthusgaser bedöms däremot minska något från 2007 års nivå till 2020. [Tab 5.1, Fig 5.2]

Känslighetsberäkningar har genomförts i några sektorer, se avsnitt 5.3. Sammantaget för alla sek- torer visar resultatet från känslighetsberäkningar- na att de totala utsläppen bedöms minska med -11 procent till -16 procent till år 2020 jämfört med 1990. Till detta kommer de generella osä- kerheter som gäller för alla prognosantaganden, t.ex. om ekonomisk utveckling, bränslepriser, ut- släppsrättspriser, teknisk utveckling etc. som har stor betydelse för resultatet.

5.2Prognoser per sektor

5.2.1 Energi exkl. transporter

Energisektorns42 utsläpp av växthusgaser exkl. transporter har varierat under perioden 1990- 2007 men trenden pekar mot något minskande utsläpp. De totala utsläppen från energisektorn bedöms ligga på ungefär samma nivå mellan 2007

42I energisektorns ingår utsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier, tillverkning av fasta bränslen, industrins förbränning, diffusa utsläpp, övrigt samt bostäder och lokaler inklusive förbränning inom jordbruk, skogsbruk och fiske.

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

61

och 2020 och är ett resultat av att utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktion och raffinaderier bedöms öka medan utsläppen från bostäder och lokaler m.m. samt industrins förbränning väntas minska. [Tab 5.4]

Energitillförsel (el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier, tillverkning av fasta bränslen)

Utsläppen av växthusgaser från el- och fjärrvär- meproduktion bedöms öka något från 2007 till 2020. Utsläppen ökar till följd av en ökad pro- duktion av framför allt el men även fjärrvärme. Däremot ökar utsläppen mycket mindre än vad produktionen gör, vilket beror på en delvis för- ändrad sammansättning av insatt bränsle. En ökad användning av naturgas, bränslen från järn- och stålindustrin samt till viss del avfall bidrar till ökade utsläpp men ökningen dämpas av en ökad användning av biobränsle och vindkraft samt en minskad användning av olja, kol och torv.

Användningen av biobränsle ökar framför allt i kraftvärmeverk, vilket gynnas av både elcerti- fikatsystemet och EU:s system för handel med utsläppsrätter. Mellan 2007 och 2020 antas el- produktionen öka mer än elanvändningen vilket innebär en prognostiserad nettoexport på cirka 23 TWh år 2020. [Tab 5.5]

Utsläppen från raffinaderier beräknas öka betyd- ligt mellan 2007 och 2020. Ökningen beror på en ökad produktion och på ökade utsläpp vid produk- tion till följd av strängare produktkrav. [Tab 5.6] Utsläppen av växthusgaser från tillverkning av fasta bränslen bedöms ligga kvar på samma nivå som de senaste åren till 2020, cirka 0,3 miljoner

ton koldioxidekvivalenter.

Bostäder och lokaler m.m.

Utsläppen från bostäder och lokaler inklusive en- ergianvändning inom jordbruk, skogsbruk och fis- ke har minskat under perioden 1990-2007 och

Tabell 5.4 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från energisektorn (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Koldioxid	33,2	27,1	25,8	26,1	25,9	25,7	-21%	-22%	-23%
Metan	0,3	0,4	0,4	0,4	0,4	0,5	35%	42%	42%
Dikväveoxid	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	2%	5%	2%
Totala utsläpp	34,7	28,6	27,4	27,7	27,5	27,4	-20%	-21%	-21%

Tabell 5.5 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser samt underliggande energianvändning i el- och fjärrvärmeproduktion (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

							1990-	1990-
	1990	2005	2007	2010	2015	2020	2010	2015	1990-2020
Koldioxid	7,7	8,4	8,0	8,2	8,3	8,5	6%	8%	10%
Metan	0,02	0,07	0,07	0,09	0,09	0,09	312%	321%	330%
Dikväveoxid	0,3	0,4	0,4	0,4	0,5	0,4	41%	55%	42%

Totala utsläpp	8,0	8,8	8,5	8,7	8,9	9,0	8%	11%	12%
Elproduktion (TWh)	142	155	145	159		172	12%		21%
Fjärrvärmeproduktion (TWh)	41	53	54	56		58	37%		41%

Tabell 5.6 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från raffinaderier (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2015 1990-2020
Koldioxid	1,8	2,2	1,9	2,3	2,6	2,8	30%	47%	59%
Metan	0,001	0,001	0,001	0,001	0,001	0,001	54%	79%	54%
Dikväveoxid	0,02	0,03	0,03	0,03	0,03	0,04	25%	51%	75%
Totala utsläpp	1,8	2,3	1,9	2,3	2,6	2,9	30%	47%	59%

Tabell 5.7 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser och underliggande energianvändning i bostäder och lokaler samt för förbränning inom jordbruk, skogsbruk och fiske (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Koldioxid	10,3	4,7	3,9	3,5	3,0	2,7	-66%	-71%	-74%
Metan	0,24	0,26	0,3	0,29	0,3	0,3	18%	25%	24%
Dikväveoxid	0,28	0,24	0,25	0,24	0,23	0,23	-12%	-18%	-18%
Totala utsläpp	10,8	5,2	4,5	4,1	3,5	3,2	-62%	-67%	-70%

62 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

väntas fortsätta att minska till 2020. Minskning- en beror främst på att olja för uppvärmning och varmvatten i bostäder och lokaler ersätts med värmepumpar, biobränsle och fjärrvärme.

Utsläppen från energianvändning inom jord- bruket bedöms minska mellan 2007 och 2020 till följd av en minskad användning av diesel till arbetsmaskiner och minskad oljeanvändning till växthus och andra lantbruksbyggnader. Ut- släppen från arbetsmaskiner inom skogsbruket bedöms öka något till 2020 till följd av en ökad avverkning. [Tab 5.7]

Industrins förbränning

År 2007 var utsläppen från industrins förbrän- ning lägre än 1990 men genom åren har de varie- rat, främst beroende på konjunktursvängningar. Ett fåtal energiintensiva branscher står för en stor del av utsläppen i sektorn. Massa- och pappersin- dustrin, kemiindustrin och järn- och stålindustrin står tillsammans för nästan hälften av sektorns ut- släpp.

Den totala energianvändningen inom industrin beräknas öka mellan 2007 och 2020 till följd av en antagen produktionsökning. Däremot bedöms utsläppen från industrins förbränning minska framför allt på grund av att utsläppen väntas minska från massa- och pappersindustrin, till följd av en omställning från fossila bränslen till

en ökad biobränsleanvändning. Även utsläppen från verkstads-, mineral- och livsmedelsindustrin minskar något. Däremot bedöms utsläppen från kemi-, metall-, gruv- samt järn- och stålindustrin öka något. [Tab 5.8]

Övrigt och diffusa utsläpp

Utsläppen från sektorn Övrigt (främst militära ut- släpp) har minskat mellan 1990 och 2007. Under perioden 2007 till 2020 bedöms utsläppen ligga kvar på ungefär samma nivå som de senaste åren, cirka 0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Ut- släppen från diffusa utsläpp beräknas öka något från 1,3 miljoner ton år 2007 till 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2020. [Tab 5.9-10]

5.2.2 Industriprocesser

Jämfört med 1990 års nivå var de totala utsläp- pen från industriprocesser högre 2007 men de har varierat något, främst beroende på variation i produktionsvolymer och konjunktursvängningar. Utsläppen av koldioxid bedöms öka till år 2020, vilket främst beror på en antagen ökad produk- tion inom mineralindustrin och järn- och stål- industrin. En del av ökningen av utsläpp från järn- och stålindustrin redovisas även i sektorerna industrins förbränning samt el- och fjärrvärme- produktion.

Tabell 5.8 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från industrins förbränning (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Koldioxid	11,2	10,3	10,1	10,2	10,0	9,8	-9%	-10%	-12%
Metan	0,05	0,04	0,05	0,04	0,05	0,05	-3%	4%	9%
Dikväveoxid	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	-10%	-10%	-11%

Totala utsläpp	11,7	10,8	10,7	10,7	10,5	10,3	-9%	-10%	-12%
Energianvändning (TWh)	140	155	157	158		161	13%		15%

Tabell 5.9 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från Övrigt (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2015		1990-2020
Koldioxid	0,8	0,2	0,3	0,2	0,2	0,2	-74%	-74%	-74%
Metan	0,001	0,0001	0,0001	0,0001	0,0001	0,0001	-86%	-86%	-86%
Dikväveoxid	0,03	0,005	0,005	0,005	0,005	0,005	-83%	-83%	-83%
Totalt	0,9	0,2	0,3	0,2	0,2	0,2	-74%	-74%	-74%

Tabell 5.10 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från diffusa utsläpp (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2015 1990-2020
Koldioxid	1,1	0,9	1,2	1,4	1,4	1,4	24%	24%	24%
Metan	0,005	0,005	0,005	0,006	0,006	0,006	16%	16%	16%
Dikväveoxid	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02	6%	6%	6%
Totalt	1,1	0,9	1,3	1,4	1,4	1,4	-23%	-23%	-23%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

63

Utsläppen av fluorerade växthusgaser har ökat under perioden 1990-2007 men beräknas minska mellan 2007 och 2020. Minskningen till 2020 beror främst på de användningsförbud som suc- cessivt träder i kraft för ett flertal användnings- områden för fluorerade växthusgaser som följd av nya regelverk inom EU. [Tab 5.11]

5.2.3Användning av lösningsmedel och andra produkter

Utsläppen av växthusgaser från användning av lösningsmedel och andra produkter har minskat något mellan 1990 och 2007. Till år 2020 be- döms utsläppen ligga kvar på ungefär samma nivå som de senaste åren, cirka 0,3 miljoner ton koldi- oxidekvivalenter. [Tab 5.12]

5.2.4 Transporter

Utsläppen av växthusgaser från inrikes transpor- ter har ökat under perioden 1990-2007 och be- döms fortsätta att öka till 2010 för att därefter stabiliseras något till 2020. [Tab 5.13]

Vägtrafiken står för den största delen av utsläp- pen och den totala ökningen av utsläppen mellan 2007 och 2020 beror främst på industrins till- växttakt i de transportintensiva branscherna med ökande tunga transporter och till följd av detta en ökande dieselanvändning. Även en ökad andel lätta lastbilar och personbilar som drivs med diesel leder till att dieselanvändningen ökar.

Utsläppsökningen dämpas av att användning- en av bensin bedöms minska fram till 2020 och användningen av alternativa drivmedel bedöms öka, framför allt etanol, FAME och biogas. Dess- utom antas energieffektiviseringen öka till 2020 och sammantaget bedöms utsläppen stabiliseras mellan 2015 och 2020.

Utsläppen från inrikes flyg har minskat de se- naste åren då en större andel av persontrafiken för kortare flygresor flyttas över till tåg. Denna trend bedöms fortsätta och utsläppen minskar till år 2020. Utsläppen från inrikes sjöfart bedöms öka något till 2020. Järnvägstrafiken bedöms öka till 2020, men utsläppen väntas inte öka då trafiken till stor del är eldriven. [Tab 5.14]

Tabell 5.11 Historiska och prognostiserade utsläpp från industriprocesser (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2015 1990-2020
Koldioxid	4,4	4,9	4,9	5,0	5,1	5,3	13%	17%	21%
Metan	0,006	0,007	0,007	0,007	0,008	0,008	26%	35%	44%
Dikväveoxid	0,9	0,5	0,3	0,4	0,4	0,4	-61%	-57%	-54%
Fluorerade växthusgaser	0,5	1,2	1,3	0,9	0,6	0,4	84%	34%	-13%
Totala utsläpp	5,8	6,6	6,5	6,2	6,2	6,2	7%	7%	7%

Tabell 5.12 Historiska och prognostiserade utsläpp från användning av lösningsmedel och andra produkter uppdelat per gas

(miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Koldioxid	0,2	0,17	0,16	0,16	0,16	0,15	-34%	-36%	-38%
Dikväveoxid	0,09	0,14	0,13	0,13	0,13	0,13	46%	46%	46%
Totala utsläpp	0,33	0,30	0,29	0,29	0,29	0,28	-12%	-14%	-15%

Tabell 5.13 Historiska och prognostiserade utsläpp från transportsektorn (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Koldioxid	18,3	20,7	20,6	21,0	21,3	21,3	15%	16%	16%
Metan	0,1	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	-76%	-80%	-84%
Dikväveoxid	0,1	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1	3%	-2%	-5%

Totala utsläpp	18,6	20,9	20,8	21,2	21,5	21,5	14%	16%	16%
Bensin (TWh)	47,7	44	41,8	40,8	37,9	34,5	-14%	-21%	-28%
Diesel (TWh)	16,5	30	32,4	34,3	38,5	41,6	108%	133%	152%

Tabell 5.14 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från olika transportslag (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Vägtrafik	17,1	19,5	19,5	19,8	20,1	20,1	16%	18%	18%
Flyg	0,7	0,7	0,6	0,6	0,6	0,5	-18%	-20%	-22%
Sjöfart	0,6	0,6	0,5	0,6	0,6	0,6	2%	4%	7%
Bantrafik	0,1	0,07	0,08	0,07	0,06	0,06	-42%	-47%	-53%
Övrigt*	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	7%	7%	7%

* I övrigt ingår de arbetsmaskiner som inte används inom industrin, jordbruk och skogsbruk eller hushåll

64 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

5.2.5 Avfall

Utsläppen av metan från avfallsdeponier har minskat sedan 1990 till följd av att deponiförbud, kommunala avfallsplaner och avfallsskatt bidrar till att mindre avfallsmängder deponeras. Ytterli- gare minskning har skett genom metangasinsam- ling. Utsläppen bedöms fortsätta att minska till 2020 till följd av fortsatt minskade mängder av- fall till deponier och metaninsamling.

Utsläppen av koldioxid från förbränning av far- ligt avfall och dikväveoxid från avloppshante- ring är små och bedöms ligga på samma nivå som 2005 till 2020. [Tab 5.15]

5.2.6 Jordbruk

Sedan 1990 har utsläppen minskat från jord- brukssektorn och utsläppen beräknas fortsätta att minska fram till 2020. Dikväveoxid står för en något större procentuell minskning än metan men också för en större andel av utsläppen.

Minskningen beror till stor del på ett minskat antal nötkreatur, vilket bidrar till lägre metanav- gång från djurens ämnesomsättning och minskade utsläpp av metan och dikväveoxid från stallgödsel. Utsläppen av dikväveoxid bedöms även minska som en följd av minskad spannmålsareal, minskad användning av mineralgödsel, reducerad kväveut- lakning och övergång till flytgödselhantering.

Ett minskat antal mjölkkor och en fortsatt mins- kad areal spannmålsodling till år 2020 är främst en följd av förväntad ökad produktivitet, utveck-

ling av jordbrukspriser och fortsatt anpassning till den senaste reformen av EU:s jordbrukspolitik från 2005 med frikoppling av stödet från produk- tionen. [Tab 5.16-17]

5.2.7Markanvändning, förändrad mark användning och skogsbruk (LULUCF)

Sektorn markanvändning, förändrad markan- vändning och skogsbruk (LULUCF) bidrog un- der perioden 1990-2007 till en årlig nettosänka i Sverige. Under perioden har sänkan varierat, men trenden pekar mot en något minskande sänka från sektorn.

Nettoupptaget från LULUCF beror framför allt på upptaget av koldioxid i levande biomassa i skog som i sin tur påverkas av främst avverkning och tillväxt. En prognos har beräknats som ba- seras på ett scenario där avverkningsnivån mot- svarar den hållbart avverkningsbara tillväxten i produktionsskogen. Tillväxten antas öka med yt- terligare 2 procent per år till 2020 till följd av en antagen klimatförändring. Den antagna ökade avverkningen som ger minskat upptag av kol i skogsbiomassan motverkas av den förväntat ge- nerellt ökade skogstillväxten och resulterar i att nettosänkan till år 2020 beräknas ligga på unge- fär dagens nivå.

Sänkans storlek för prognosåren påverkas av vilken avverkningsnivå som antas. Avverkningen har ökat mellan 1990 och 2007 men har i genom- snitt för perioden legat under den maximalt håll- bara nivån som antas för prognosperioden. Man

Tabell 5.15 Historiska och prognostiserade utsläpp från avfallssektorn (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010 1990-2015 1990-2020
Koldioxid	0,04	0,09	0,1	0,1	0,1	0,1	27%	27%	27%
Metan	2,9	1,9	1,7	1,2	0,8	0,5	-57%	-72%	-82%
Dikväveoxid	0,2	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	-29%	-29%	-29%
Totala utsläpp	3,1	2,2	1,9	1,5	1,0	0,8	-52%	-67%	-76%

Tabell 5.16 Historiska och prognostiserade utsläpp från jordbrukssektorn per gas (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Metan	3,4	3,3	3,2	3,1	2,8	2,6	-10%	-16%	-23%
Dikväveoxid	6,0	5,3	5,2	5,0	4,7	4,4	-16%	-21%	-27%
Totala utsläpp	9,4	8,6	8,4	8,1	7,6	7,0	-14%	-20%	-25%

Tabell 5.17 Historiska och prognostiserade utsläpp från jordbrukssektorn uppdelad på matsmältning, gödsel och mark

(miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2020
Matsmältning	3,1	2,8	2,7	2,6	2,4	2,2	-28%
Gödselhantering	1,1	1,0	1,0	0,9	0,9	0,8	-24%
Mark	5,2	4,8	4,7	4,6	4,3	4,0	-24%
Totala utsläpp	9,4	8,6	8,4	8,1	7,6	7,0	-25%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

65

har under den aktuella tidsperioden inte utnyttjat		Resultatet visar att i alternativet med lägre utsläpp
hela den tillgängliga tillväxten vilket främst är ett		så minskar utsläppen ytterligare jämfört med hu-
resultat av intensifierad skogsvård. [Tab 5.18]		vudalternativet, till 16 procent mellan 1990 och
		2020. I alternativet med högre utsläpp dämpas
5.2.8 Internationella transporter		utsläppsminskningen till 11 procent mellan 1990
		och 2020. [Tab 5.20]
De totala utsläppen från internationella transpor-
ter har ökat mellan 1990 och 2007 och bedöms		5.3.1 Energi (inkl. transporter)
fortsätta att öka till 2020, dock inte i samma takt
som tidigare. Utsläppsökningen till 2020 beror		Två känslighetsalternativ har tagits fram för ener-
främst på att utsläppen ökar från internationell		gisektorn inklusive transporter, ett med högre fos-
sjöfart på grund av en ökad godsexport.		silbränslepriser och ett med högre BNP.
Även utsläppen av växthusgaser från internatio-		I alternativet med högre fossilbränslepriser är pri-
nellt flyg beräknas öka till 2020. Ökningen förkla-		serna för fossila bränslen cirka 30 procent högre än
ras av att den privata konsumtionen förväntas öka		i huvudalternativet. De högre fossilbränslepriserna
vilket för med sig ett ökat resande. [Tab 5.19]		antas få följdverkningar på den svenska ekonomin
		i form av en lägre tillväxt. Dessutom antas el- och
5.3	Känslighetsanalys	fjärrvärmepriserna och utsläppsrättspriset bli högre.
		I övrigt är förutsättningarna identiska med dem som
Känslighetsanalyser har genomförts för energisek-		gäller för huvudalternativet, (se bilaga 5).
torn, jordbrukssektorn och fluorerade växthus-		I alternativet med högre ekonomisk utveckling
gaser inom sektorn industriprocesser. Analyserna		antas en högre BNP-utveckling och därmed även
har sammanställts till ett alternativ med ”lägre ut-		högre tillväxt i industrin och ökat transportarbete
släpp” och ett med ”högre utsläpp”.		i transportsektorn.
I alternativet med ”lägre utsläpp” ingår:		Resultatet visar att alternativet med högre fossil-
•	energisektorns alternativ med högre fossil-	bränslepriser ger, som väntat, lägre utsläpp till 2020
	bränslepriser	medan utsläppen blir högre med högre BNP. Med
• lägre utsläpp från fluorerade växthusgaser		cirka 30 procent högre fossilbränslepriser bedöms
I alternativet med ”högre utsläpp” ingår:		utsläppen minska ytterligare till 2020 till 46 mil-
• energisektorns alternativ med högre BNP		joner ton koldioxidekvivalenter, vilket är cirka 14
• jordbrukssektorns alternativ med högre produktion		procent lägre än 1990 års utsläpp. De högre fos-
• högre utsläpp från fluorerade växthusgaser.		silbränslepriserna ökar incitamenten att byta ut

Tabell 5.18 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag från LULUCF (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Skogsmark43	-35,4	-31,3	-22,8	-23,0	-23,2	-22,1	-35%	-34%	-38%
Åkermark	4,1	2,8	2,8	3,5	3,5	3,5	-14%	-14%	-14%
Betesmark	-0,6	-0,5	-0,4	-0,5	-0,5	-0,5	-30%	-30%	-30%
Våtmark	0,04	0,06	0,06	0,06	0,06	0,06	56%	56%	56%
Bebyggelse	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	16%	16%	16%
Totalt	-32,1	-29,1	-20,5	-20,0	-20,2	-19,1	-38 %	-37 %	-40%

Tabell 5.19 Historiska och prognostiserade utsläpp från internationella transporter (miljoner ton koldioxidekvivalenter.)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Sjöfart	2,3	6,7	7,5	7,8	8,2	8,5	246%	260%	275%
Flyg	1,4	2,0	2,2	2,3	2,6	2,8	71%	92%	107%
Totala utsläpp	3,6	8,7	9,8	10,2	10,8	11,3	181%	197%	212%

Tabell 5.20 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser för olika känslighetsalternativ exkl. LULUCF (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2020
Huvudalternativ	71,9	67,2	65,4	65,0	64,1	63,1	-10%	-12%
Alternativ lägre utsläpp	71,9	67,2	65,4	64,6	62,4	60,1	-10%	-16%
Alternativ högre utsläpp	71,9	67,2	65,4	66,3	65,3	64,3	-8%	-11%

43Notera att prognosvärdena för Skogsmark avviker från den prognos som levererades enligt EU monitoring mechanism i mars 2009. Avvikelsen beror på att den metodik som användes då inte tog tillräcklig hänsyn till variationerna i förhållandet mellan trädens volym, ålder och kolinnehåll.

66 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

fossila bränslen och öka energieffektiviseringen. Investeringstakten för att fasa ut fossila bränslen inom industrin förväntas därför öka, liksom inves- teringar i energieffektivisering. I sektorn bostäder och lokaler m.m. bedöms alla bränslen minska utom biobränsle och fjärrvärme. Konvertering- en från eldningsolja till andra uppvärmningssätt i bostäder, lokaler och jordbruket påskyndas. Inom transportsektorn bedöms ett högre oljepris dämpa ökningen i persontransporter och för godstran- sporterna ökar effektiviseringstakten genom både förbättrad teknik och effektivare logistik. De högre fossilbränslepriserna leder till högre elpriser vilket gynnar vindkraft i detta scenario

I alternativet med högre BNP bedöms utsläp- pen bli 49,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2020 eller cirka 7 procent lägre jämfört med 1990. En starkare ekonomisk tillväxt innebär en högre produktion inom industrin vilket i sin tur ger högre energianvändning och högre utsläpp. Högre BNP leder också till högre import och export och dessutom till att privatpersoner har mer pengar att röra sig med. Detta kommer att leda till en högre efterfrågan på transporter, både gods- och persontransporter. [Tab 5.21]

5.3.2 Fluorerade växthusgaser

Utsläppen från fluorerade växthusgaser beräknades i huvudalternativet till 0,4 miljoner ton år 2020 och domineras av HFC. En känslighetsanalys indi- kerar att utsläppen av fluorerade växthusgaser år 2020 kan komma att ligga i ett intervall mellan 0,3 och 0,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Osä-

kerheten i analysen beror bl.a. på hur stort läckaget av köldmedia kan komma att bli i framtiden. Även en måttlig förändring av den läckagefaktor som an- vänds för stationära som mobila anläggningar re- sulterar i relativt stora förändringar. [Tab 5.22]

5.3.3 Jordbruk

En osäkerhet i jordbruksprognosen är bland an- nat antagandet om produktivitet. Ett känslighets- alternativ har beräknats med en högre produkti- vitet. Alternativet baseras på den produktivitets- tillväxt som krävs för att bibehålla produktionen så som den var 2007. Resultatet visar att utsläp- pen inte minskar lika mycket som i huvudalter- nativet eftersom produktionen är högre till följd av ökad lönsamhet. [Tab 5.23]

5.3.4 Partiell känslighetsberäkning för 2010

Under hösten 2008 inleddes en kraftig ekono- misk nedgång och en partiell känslighetsberäk- ning av hur den ekonomiska nedgången kan på- verka långtidsprognosens utsläppsresultat för 2010 har genomförts. Baserat på korttidsprognos över tillförsel och användning av energi har käns- lighetsberäkningar av växthusgasutsläppen för år 2010 genomförts för el- och fjärrvärmeproduk- tion, industrins förbränning, inrikes transporter samt bostäder och lokaler.

I korttidsprognosen ingår även uppdaterade be- dömningar av andra antaganden än den ekono- miska utvecklingen till år 2010 baserat på den se- naste statistiken.

Tabell 5.21 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser i energisektorn (inkl. transporter) i huvudalternativet samt i känslighetsalternativen (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

		1990	2005	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Huvudalternativ		53,3	49,6	48,9	49,1	48,9	-8%	-8%	-8%
1.	Högre fossilbränslepriser	53,3	49,6	48,7	47,4	46,0	-9%	-11%	-14%
2.	Högre BNP	53,3	49,6	49,9	49,9	49,4	-6%	-6%	-7%

Tabell 5.22 Historiska och prognostiserade utsläpp från fluorerade växthusgaser i huvudalternativet samt i känslighetsalternativen (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Huvudalternativ	0,5	1,2	1,3	0,9	0,7	0,4	84%	34%	-13%
Lägre utsläpp	0,5	1,2	1,3	0,8	0,6	0,3	60%	20%	-40%
Högre utsläpp	0,5	1,2	1,3	1,1	0,9	0,6	120%	80%	20%

Tabell 5.23 Historiska och prognostiserade utsläpp från jordbrukssektorn i huvudalternativet samt i känslighetsalternativet

(miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Huvudalternativ	9,4	8,6	8,4	8,1	7,6	7,0	-14%	-20%	-25%
Högre produktivitet	9,4	8,6	8,4	8,3	7,9	7,5	-12%	-16%	-20%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

67

Beräkningarna indikerar att utsläppen av växt- husgaser kan komma att ligga ca 4 miljoner ton lägre år 2010 från dessa sektorer jämfört med den huvudprognos vi redovisat. Det är framför allt ut- släppen från industrin och transporter som mins- kar. Industrins produktionsnedgång leder till en minskad energianvändning. Minskad produktion i järn- och stålindustrin medför mindre restgaser och lägre utsläpp från el- och värmeproduktion. Lågkonjunktur medför även en lägre efterfrågan på godstransporter och därmed lägre dieselför- brukning. Även bensinförbrukningen minskar till följd av lägre hushållskonsumtion. Några beräk- ningar på hur den ekonomiska nedgången skulle kunna påverka prognosen till 2020 har inte gjorts.

5.4Prognos med ytterligare åtgärder

För rapportering till EU i mars 2009 togs en prog- nos med ytterligare åtgärder fram. Nationella åt- gärder för att minska utsläpp av växthusgaser ses över kontinuerligt och uppdateras, alternativt in- förs nya. När huvudprognosen togs fram under 2008 hade det ännu inte presenterats nya åtgär- der på nationell nivå, eftersom en klimatproposi- tion var planerad till mars 2009. I prognosen till EU ingick följande ytterligare åtgärder:

•Krav på nya personbilars koldioxidutsläpp som från och med år 2015 i genomsnitt ej får överstiga 130 g/km och till 2020 ska ner till 95 g/km. Detta beräknas minska utsläp- pen med 1260 kton.

•Luftfarten inkluderas från och med 2012 i EU:s handelssystem för utsläppsrätter, vil- ket beräknas ge en utsläppsminskning på 65 kton för inrikes flyg.

•Tillåten låginblandning av etanol i bensin höjs under prognosperioden från 5 procent till 10 procent vilket beräknas minska utsläp- pen med 265 kton.

Åtgärderna innebär att utsläppen minskar inom transportsektorn till år 2020 och de totala utsläp- pen bedöms minska med 14 procent till 2020 jäm- fört med 1990.

Det klimatpolitiska beslut som Sveriges riksdag antog i juli 2009 innehöll en styrmedelsstrategi för hur det nya nationella klimatmålet att minska ut- släppen av växthusgaser med 40 procent till år 2020 jämfört 1990 för utsläpp från verksamheter utanför EU ETS ska nås. Främsta åtgärden är att öka skatter- na på koldioxid och energi. I första skedet genom:

•Att de sektorer utanför handelsystemet som idag har nedsättning av koldioxidskatten ska få höjda skattenivåer.

•En omläggning av energiskatten på upp- värmningsbränslen som medför att industrin utanför EU ETS, kraftvärme och jordbruk ska betala energiskatt på 2,5 öre/kWh.

•Höjd energiskatt på diesel som drivmedel.

•En ökad koldioxiddifferentiering av for- donskatten och utvidga den koldioxiddiffe- rentierade fordonsskatten till alla lätta bilar.

Exempel på andra styrmedel i strategin är miljöskatt på F-gaser vilket en statlig utredning i juli 2009 fö- reslog skulle införas på HFC samt ett ökat stöd för energiteknikspridning och biogasproduktion.

Justerad koldioxid- och energiskatt i industrin utanför EU ETS och på uppvärmningsbränslen i areella näringar, höjning av skatten på diesel för fordon med totalt 40 öre i två steg (2011 och 2013) samt förändrad fordonsbeskattning beräk- nas sammantaget ge ca 0,6 miljoner ton reduktion till år 2020. Införandet av skatt på HFC och stöd till energiteknikspridning och biogasproduktion uppskattas enligt klimatpropositionen minska ut- släppen med 0,5 miljoner ton till år 2020.

Därutöver skall den generella koldioxidskatten tillsammans med andra ekonomiska styrmedel anpassas i den omfattning och takt som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser utanför EU ETS så målet till år 2020 nås. [Tab 5.24]

5.5Jämförelse med den fjärde nationalrapporten

I den fjärde nationalrapporten (NC4) visade prognosen en minskning av de totala utsläppen av växthusgaser med 1 procent mellan 1990 och

Tabell 5.24 Historiska och prognostiserade totala utsläpp av växthusgaser i huvudalternativet samt med ytterligare EU- styrmedel och ytterligare nationella styrmedel i 2009 års klimatpolitiska beslut (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2005	2007	2010	2015	2020	1990-2010	1990-2015	1990-2020
Huvudalternativ	71,9	67,2	65,4	65,0	64,1	63,1	-10%	-11%	-12%
Med ytterligare EU åtgärder	71,9	67,2	65,4	64,0	62,8	61,5	-11%	-13%	-14%
Med ytterligare åtgärder i	71,9	67,2	65,4	64,0	62,0	60,4	.-11%	-14%	-16%
2009 års klimatstrategi*

* Dessa ytterligare åtgärder ingår inte i rapportering till EU (mars 2009).

68 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Tabell 5.25 Några antaganden för prognoser i fjärde nationalrapporten (NC4) och den femte nationalrapporten (NC5), se bil. 5

		NC4		NC5
	2000-2010	2010-2020	2005-2010	2010-2020
BNP (årlig % förändring)	1,76	1,82	2,6	2,1
	2010	2020	2010	2020
Råoljepris (USD/fat)	21	25	90	90
Kolpris (USD/ton)	39	41	96	96
Naturgaspris (USD/Mbtu)	2,8	3,3	9,2	9,2
Handel med utsläppsrätter (Euro/ton CO2)	10	10	30	30
Elcertifikat (ny förnybar el)	10 TWh år 2010		17 TWh år 2016
Kärnkraft (ekonomisk livslängd)		40 år		60 år

2010 och en ökning med 6 procent mellan 1990 och 2020. Prognosen som redovisas här i den fem- te nationalrapporten (NC5) bygger på andra an- taganden och bedömningar baserat på de senaste årens utveckling. Den nya prognosen visar då en minskning av de totala utsläppen av växthusgaser med nästan 10 procent mellan 1990 och 2010 och en minskning med cirka 12 procent mellan 1990 och 2020. [Fig 5.3]

Prognosen för energisektorn exklusive transporter ger en större reduktion av utsläpp både till 2010 och 2020 jämfört med prognosen i NC4. Skillnaden beror framför allt på olika antaganden, till exempel om fossilbränslepriser, kärnkraft och elcertifikat.

För transportsektorn visar den nya prognosen en mindre ökning i utsläpp både till 2010 och 2020. Skillnaden beror bland annat på antaganden om högre fossilbränslepriser och högre användning av biodrivmedel. [Tab 5.25]

Prognosen för utsläpp från industriprocesser visar en mindre ökning av utsläppen till 2020 än vad som redovisades i NC4. Det beror främst på att utsläppen av fluorerade växthusgaser bedöms bli lägre då EU:s regelverk successivt inför förbud för användning av vissa fluorerade växthusgaser.

Utveckling i %
40
20
0
-20
-40
-60
-80
100
Energi	Transporter	Industri-	Jordbruk	Avfall	Totalt
		processer
	1990-2010 NC4		1990-2020 NC4
	1990-2010 NC5		1990-2020 NC5

Figur 5.3 Procentuell utsläppsutveckling mellan 1990 och

2010 respektive 2020 enligt prognoserna i NC4 och NC5, totalt och per sektor

Prognosen för jordbrukets utsläpp ger större re- duktion av utsläppen till 2020. Skillnaden beror på att en ny prognos har tagits fram som visar på ytterligare minskningar av utsläppen till 2020. I NC4 redovisades endast en framskrivning av prognosen för 2010 till 2020.

För avfallssektorn visar prognosen en något mindre minskning av utsläppen till 2010. Skillnaderna beror bland annat på att hela tidsserien över utsläpp har reviderats som ett led i kvalitetsförbättringen av data.

Utsläppen från användning av lösningsmedel och andra produkter minskar inte lika mycket i progno- sen som det gjorde i NC4. Skillnaden beror bland annat på att nya antaganden har gjorts medan prognosen i NC4 byggde på trendframskrivning.

Prognosen för sektorn markanvändning, föränd- rad markanvändning och skogsbruk visar på en större nettosänka jämfört med NC4. Det beror dels på att tidsserien från 1990 till 2007 har upp- daterats och dels på att en ny prognos med nya antaganden har tagits fram.

5.6Utvärdering av de sammantagna effekterna av politik och åtgärder

Detta avsnitt redovisar de samlade effekterna av de styrmedel som införts sedan 1990 och som är redo- visade och kvantifierade i kapitel 4 samt effektenav ytterligare EU gemensamma styrmedel samt ytter- ligare nationella styrmedel enligt 2009 års klimat- politiska beslut som redovisats i kapitel 5.4.

Tabell 5.26 presenterar de sammantagna effek- terna av de implementerade styrmedel som be- räknats. För eltillförseln i Sverige är effekten be- räknad som ersättning av kol med förnybar energi.

För lokala investeringsprogram (LIP och Klimp) och styrmedel i bostads- och lokalsektorn har vi bedömt att de utsläppsbegränsande åtgärder som genomförts även påverkats av andra styrmedel och av de fossilbränsleprishöjningar som skett under 2000-talet. Införda styrmedel kan eventu-

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

69

ellt endast ha tidigarelagt vissa av dessa åtgärder vilket, om så är fallet, innebär att den totala effek- ten överskattas. Därför är dessa styrmedel angiv- na som ”upp till” en maximalt beräknad utsläpps- effekt. Att det för åtgärder inom vissa sektorer blir en högre effekt 2020 än 2010 kan förklaras av att vissa av de Klimp-projekt som beviljats inte genomförs förrän efter 2010 samt att effekterna av vissa åtgärder löper över en längre tidshori- sont och därför kan bli högre i ett senare skede då bättre kunskap erhållits om själva åtgärden (s.k. learning-by-doing effekt).

Utöver styrmedelseffekterna i Tabell 5.26 har ett antal eleffektiviseringar redovisats i kapitel 4 vilka ej beräknats några utsläppseffekter för. Till- sammans uppgår dessa effektiviseringar till 5-6 TWh.

I Figur 5.4 presenteras de beräknade effekter- na av implementerade styrmedel sedan 1990 från Tabell 5.26 och effekterna av de ytterligare pla- nerade styrmedel som redovisats i kap 5.4 jäm- fört med historiska utsläpp och prognostiserade framtida utsläpp i Sverige till år 2020.

5.7Måluppfyllelse gentemot Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollet

Enligt Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollet och EU:s bördefördelning, får Sveriges utsläpp av växthusgaser exklusive LULUCF inte överstiga 104 procent av tilldelad mängd för basåret. Basår- et är 1990 för alla utsläpp utom för fluorerade växthusgaser som har 1995 som basår. Basårets utsläpp var när tilldelad mängd fastställdes 72,2 miljoner ton. Detta innebär att Sveriges utsläpp av växthusgaser får uppgå till maximalt 75 mil-

Utsläpp (Mton)
120
100
80
60
40
20
0
1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020

Beräknade utsläpp utan styrmedel

Historiska och prognostiserade utsläpp med styrmedel

Prognos med ytterligare styrmedel

Figur 5.4 Beräknade utsläpp utan implementerade styrme- del och beräknade utsläpp med ytterligare planerade styr- medel jämfört med historiska utsläpp och prognostiserade utsläpp med införda styrmedel

Tabell 5.26 Beräknade effekter av implementerade styrmedel uppdelat per sektor (miljoner ton koldioxid ekvivalenter) (sammanfattning av redovisning i kap 4.2 )

Sektor/År	2010	2020
Sektorsövergripande	Upp till 1,8	Upp till 2
(lokala investeringsprogram LIP/Klimp)
El och fjärrvärme	16	16
Bostäder och lokaler	Upp till 8	Upp till 9
Industrin	0,2	0,7
Transporter	3,7	5,4
Avfall	1,4	1,9
Totalt	Upp till 31	Upp till 35

joner ton per år, i genomsnitt för 2008-12. Prog- nosresultatet pekar mot att Sveriges bokförda ut- släpp av växthusgaser år 2010 enligt Kyotoproto- kollets regelverk kan bli i genomsnitt cirka 62,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter enligt huvud- alternativet, vilket indikerar att Sverige kommer att klara sitt åtagande med marginal. [Tab 5.27]

Tabell 5.27 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser relativt Kyoto basåret och Kyotomål för Sverige (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

Kyoto basår	72,2	Mton
Kyotomål (Kyoto basår-2008/2012)		4 %
Kyotomål 2008-2012 per år	75,0	Mton
Utsläpp 2007	65,4	Mton
Prognos 2010	65	Mton
Kyoto basår-prognos 2010	-10 %
Kolsänka enl. artikel 3.3 o. 3.4	2,13	Mton
Prognos 2010 inkl. artikel 3.3 o 3.4	62,9	Mton
Kyoto basår-prognos 2010 inkl. artikel 3.3 o 3.4	-12,9 %
Tilldelning EU ETS 2008-2012 per år	22,3	Mton
Prognos EU ETS 2010	21,8	Mton

LULUCF har under perioden 1990-2007 bidra- git till en årlig nettosänka i Sverige. Under perio- den har sänkan varierat mellan 21-36 miljoner ton koldioxidekvivalenter men trenden pekar på en något minskande sänka. Det är dock endast en del av denna kolsänka som får bokföras mot Kyotoåta- gandet. Artikel 3.3 i Kyotoprotokollet är obligato- risk att bokföra medan länder kan välja att bokföra aktiviteter i artikel 3.4. Sverige har valt att bokföra den del av artikel 3.4 som berör skogsbruk.

Kyotoprotokollets artikel 3.3 beräknas för åta- gandeperioden ge ett nettoutsläpp för Sverige, eftersom utsläppen från avskogning är större än upptag i ny- och återbeskogade marker. En skatt- ning visar att utsläppet skulle bli 0,6 miljoner ton per år, men denna beräkning är mycket osäker. Sverige väntas totalt ha en nettosänka för artikel 3.4 från LULUCF, som är större än nettokällan i artikel 3.3. Det innebär att Sverige kan neutrali-

70 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

sera utsläppen i artikel 3.3 och sedan tillgodogöra sig en kolsänka på maximalt 2,13 miljoner ton.

Sverige har gjort nödvändiga förberedelser för att kunna använda projektbaserade mekanismer, JI och CDM (se kap 4.3), men även utan dessa beräknas Sverige med god marginal klara sitt åta- gande för perioden 2008-2012.

5.8Måluppfyllelse gentemot Sveriges och EU:s klimatmål

Enligt EU:s klimat- och energipaket ska utsläppen från de anläggningar som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) minska med 21 procent mellan 2005 och 2020 för hela EU. Utsläppen från de svenska anläggningarna som ingår i EU ETS var 19,4 miljoner ton koldioxid år 2005. Om skattade utsläpp från de anläggning- ar som tillkommer under andra handelsperioden 2008-12 och utsläpp från inrikes flyg läggs till, beräknas utsläppen till 21,8 miljoner ton år 2005. I prognosen har antagits ett pris på utsläppsrät- ter på 30 euro per ton för perioden 2007-2020. Priset påverkar de sektorer som ingår i EU ETS i de modeller som har använts, tillsammans med andra priser och styrmedel. I prognosen beräknas utsläppen bli 21,8 miljoner ton år 2010 och 22,2 miljoner ton år 2020 för de anläggningar som in- går i EU ETS. [Tab 5.28]

Tilldelningen i Sverige för perioden 2008-2012 är hittills 22,3 miljoner ton per år. Ytterligare 0,2 miljoner ton kan tilldelas för nya deltagare. Till- delning för svenska anläggningar till 2020 är inte beslutad ännu. Eftersom utsläppsminskningar till följd av handelssystemet kan genomföras i Sve- rige eller i andra medlemsländer är det inte möj- ligt att beräkna effekten av handelsystemet på de svenska utsläppen. Måluppfyllelse kan därför endast bedömas på EU-nivå.

Enligt EU:s direktiv om energi från förnybara källor, ska andelen förnybar energi öka till 49 pro- cent år 2020 i Sverige. Beräkningarna i progno- sens huvudalternativ visar att den förnybara en- ergianvändningen uppgår till cirka 48-49 procent år 2020, medan det i alternativet med högre fos- silbränslepriser uppgår till 51-52 procent.

Sveriges åtagande för de icke handlande sekto- rerna är enligt EU:s klimat och energipaket att ut- släppen ska minska med 17 procent mellan 2005 och 2020. Det svenska målet enligt riksdagens klimatpolitiska beslut i juni 2009 är att utsläppen för icke handlande sektorer ska minska med 40 procent eller cirka 20 miljoner ton mellan 1990

Tabell 5.28 Historiska och prognostiserade utsläpp från EU ETS och utsläpp från sektorer som inte ingår i EU ETS i Sverige

	1990	2005	2010	2020
	(Mt CO2-ekv.)	(Mt CO2-ekv.)	(Mt CO2-ekv.)	(Mt CO2-ekv.)
Utsläpp från EU ETS	21,1	21,8	21,8	22,2
Utsläpp från icke	50,8*	45,4	43,2	40,9
handlande sektorer
Totala utsläpp	71,9	67.2	65	63.1

* 1990 års utsläpp för icke handlande sektorer har beräknats genom att anta samma andel av de totala utsläppen som 2005. Observera att detta endast ger en grov skattning av utsläppen från icke handlande sektorer år 1990.

och 2020. Det motsvarar cirka 32 procent mellan 2005 och 2020. Utsläppen från de icke handlan- de sektorerna var 45,4 miljoner ton koldioxide- kvivalenter år 2005. I huvudprognosen beräk- nas utsläppen bli 40,9 miljoner ton år 2020. Det innebär en minskning av utsläppen med nästan 10 miljoner ton jämfört med 1990. I prognosen med ytterligare åtgärder ingår EU gemensamma åtgärder som beräknas minska utsläppen med 1,6 miljoner ton. Klimatinvesteringar i andra länder planeras att genomföras för att minska utsläppen med 6,7 miljoner ton, vilket motsvarar en tredje- del av utsläppsminskningarna 1990-2020. För att nå målet om att minska utsläppen med 20 miljo- ner ton till år 2020 ska ytterligare nationella åt- gärder genomföras och i 2009 års klimatpolitiska beslut ingår en strategi med utvecklade ekono- miska styrmedel som omfattar ca 2 miljoner ton ytterligare utsläppsreduktion. Hittills (dec 2009) har beslut tagits som beräknas ge utsläppsminsk- ningar på drygt 1 miljon ton, vilket beräknas bidra till en minskning av utsläppen i Sverige från verksamheter utanför EU ETS med 25 procent till år 2020 jämfört med 1990. Inkluderas hela den aviserade strategin med utvecklade ekono- miska styrmedlen nås en minskning med 27 pro- cent. [Tab 5.29]

Tabell 5.29 Måluppfyllelse gentemot EU-mål och nationella mål

	2005-	1990-	1990-
	2020	2020		2020
EU-mål EU ETS för EU	-21%
EU-mål icke handlande sektorer för	-17%
Sverige
Nationellt mål icke handlande		-40%	20 Mton
sektorer
Utsläppsminskning 1990-2007			6,7	Mton
Prognos utsläppsminskning 2007-			3,2	Mton
2020 (befintliga åtgärder)
Ytterligare planerade åtgärder EU			1,6	Mton
Ytterligare åtgärder nationellt till			2	Mton
2020
(varav beslutade till dec 2009)			(1,1 Mton)
Klimatinvesteringar i andra länder			6,7	Mton

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

71

6Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

6.1Inledning

Förändringar i klimatet och dess följder berör sto- ra delar av det svenska samhället. I Sverige har ar- betet med att anpassa samhället till ett förändrat klimat stärkts de senaste åren. En rad klimatpoli- tiska beslut har tagits som bidragit till ökat fokus på klimatanpassningsfrågan.

På nationell nivå finns ingen myndighet i Sve- rige som har det övergripande ansvaret för klima- tanpassningsfrågan, men många myndigheter har en utpekad roll i klimatanpassningsarbetet. Arbe- tet med klimatanpassning ska integreras i myn- digheternas sektorsansvar och en nationell upp- följning av hur anpassningsarbetet fortskrider ska göras till nästa klimatpolitiska översyn. Ansvaret för det operativa anpassningsarbetet ligger på den lokala nivån dvs. kommunerna. Länsstyrelserna som har det regionala statsförvaltningsansvaret, har numera en central roll att stödja och samord- na kommunernas och andra aktörers genomför- ande av anpassningsåtgärder.

Hittills har arbetet framför allt handlat om kun- skapsuppbyggnad kring samhällets sårbarhet och anpassningsbehov till följd av klimatförändring- arna. År 2005 tillsattes en klimat- och sårbarhets- utredning44, i vilken forskare och myndigheter aktivt deltog, för att kartlägga det svenska sam- hällets sårbarhet. Utredningen utvärderade kli- mateffekter och anpassningsbehov för samhällets sektorer.

6.2Sveriges klimat i förändring

För att kunna göra mer realistiska och omfat- tande sårbarhetsanalyser av klimatförändringar har en hel del nya studier av tänkbara regionala klimatförändringar bedrivits på Rossby Centre

44 SOU 2007:60, Sverige inför klimatförändringar – hot och möjligheter, Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande.

72 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

(SMHI) de senaste åren, med hjälp av den regio- nala klimatmodellen RCA.

I dag finns ett mer omfattande underlag jämfört med det som rapporterades i NC4. I de regionala klimatscenarierna har använts data från sex olika globala klimatmodeller. En större regional kli- matscenarioensemble underlättar kartläggning- ar av såväl osäkerheter som robusta drag i regi- onala klimatscenarier. Studier har även omfattat en mer utvecklad syn på klimatsystemets interna variabilitet, som kan dölja eller förstärka klimat- förändringssignalerna. Den interna variabilitetens roll i klimatanpassningssammanhang är speciellt viktig i det korta tidsperspektivet, ett par årtion- den framåt.

6.2.1 Temperatur och nederbörd

Den nya regionala klimatscenarioensemblen byg- ger på en ny version av den svenska regionala klimatmodellen45 huvudsakligen under utsläpps- scenariot A1B. Simuleringar med flera globala klimatmodeller har använts som randdata. Ef- tersom klimatets lokala och regionala variationer kan vara tämligen stora, innehåller den regionala klimatscenarioensemblen även beräkningar som utgår från olika simuleringar med ett och samma utsläppsscenario och global modell. En förteck- ning över dessa regionala klimatmodelleringar finns i Tabell 6.1. I tabellen finns även tidigare si- muleringar som rapporterats i NC4.

I huvudsak bekräftar resultaten det tidigare re- gionala scenariounderlaget som framför allt talar om en betydande uppvärmning och nederbörds- förändring. Det utökade underlaget belyser även hur valet av global modell påverkar inte minst storleken av förändringarna. Den naturliga varia-

45 Kjellström, E., Bärring, L., Gollvik, S., Hansson, U., Jones, C., Samuelsson, P., Rum- mukainen, M., Ullerstig, A., Willén U. and Wyser, K., 2005. A 140-year simulation of European climate with the new version of the Rossby Centre regional atmospheric climate model (RCA3). Reports Meteorology and Climatology, 108, SMHI, SE-60176 Norrköping, Sweden, 54 pp.

°C

6

5,5

5

4,5

4

3,5

3

2,5

2

1,5

1

0,5

0

Figur 6.1 Beräknade förändringar i vintertemperaturen (oC) (december, januari och februari) från

1961-90 till 2100 (från vänster till höger: 1981-2010, 2011-2040, 2041-2070 och 2071- 2100). De olika fallen är från uppifrån ner: RCA3/ECHAM4-A2, RCA3/ECHAM5-A1B, RCA3/ ECHAM4-B2. Skillnaderna under de första perioderna beror främst på olika förlopp av simulerad variabilitet. Betydelsen av utsläppsscenario slår genom på längre sikt46.

Tabell 6.1 Globala klimatmodeller och utsläppsscenarier som använts för att ta fram randdata för regionala klimatscenarier samt upplösningen i den regionala klimatmodellsimuleringen (”horisontell upplösning”) med RCA.

AOGCM		Utsläpps	Horisontell
(Institut, land)		scenario	upplösning (km)
Arpège (CNRM, Frankrike)		A1B	50
BCM (NERSC, Norge)		A1B	50
			25
ECHAM4		CTL	50
		A2	50
(MPI-Met, Tyskland)
		B2	50
CCSM3 (NCAR, USA)		A2	50
		A1B	50
		B2	50
			50
ECHAM5		A1B	50
			50
(MPI-Met, Tyskland)
		A1B	25
		B1	50
	ref		50
HadCM3	låg	A1B	50
(Hadley Centre,
	hög		50
Storbritannien)
	låg		25
HadAM3H/HadCM3		CTL	50
		A2	50
(Hadley Centre, Storbritannien)
		B2	50

46 Persson, G., Bärring, L., Kjellström, E., Strandberg, G. and Rummukainen, M., 2007. Climate indices for vulnerability assessments. Reports Meteorology and Clima- tology, 111, SMHI, Sweden, 64 pp.

bilitetens roll är betydande i det kortare tidsper- spektivet (se Figur 6.1 där en simulering ger en mycket svagare initial temperaturökning än de två andra). I ett längre tidsperspektiv har valet av utsläppsscenario dominerande inverkan på stor- leken av klimatförändringarna.

Motsvarande förändringar för säsongsnederbörd visas i Figur 6.2. En tydlig skillnad mellan ökning i Nordeuropa och minskning i Sydeuropa syns. Dessutom framgår hur skiljelinjen mellan ökning och minskning flyttas i nord-sydlig riktning under året. Alla tre scenarierna visar på minskad som- marnederbörd i Sydsverige men i övrigt ökad ne- derbörd i hela landet47. Som mest ökar nederbör- den under vintern. I ett scenario är ökningen mer än 50 procent i stora delar av landet.

Eftersom både valet av utsläppsscenario och valet av klimatmodell spelar roll för storleken av tänkbara förändringar har regionala beräkningar satts i ett bredare perspektiv med hjälp av en re- gional analys av global-modellensemblen i IPCC (2007 – AR4/WGI, kap 10). Resultaten visas i Figur 6.3. Medelvärdet av alla scenarierna ger en temperaturhöjning vintertid i Norra Sverige på

47 Bland de globala klimatscenarier som redovisades i IPCC 2007 återfinns även fall där sommarnederbörden inte minskar i Sydsverige.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

73

Procent

60

50

40

30

20

10

0 -10 -20 -30 -40 -50 -60

Figur 6.2 Beräknade förändringar i säsongsnederbörd från 1961-90 till 2100 (från vänster till höger: DJF, MAM, JJA och SON). De olika fallen är uppifrån och ner: RCA3/ECHAM4-A2, RCA3/ ECHAM5-A1B, RCA3/ECHAM4-B2.

Vinter (december-februari)

Sommar (juni-augusti)

Figur 6.3 Beräknade förändringar i temperatur och nederbörd på vintern och på sommaren (2071-2100 vs 1961-1990) för södra Sverige. Här ingår alla de regional klimatscenarier som beskrevs i NC4, men också ett flertal nya (se Tabell 6.1). Stjär- nor (*) beskriver resultat från 23 globala modeller med olika utsläppsscenarier. Tre scenarier har tagits fram med hjälp av ”patternscaling” (+). Färgerna korresponderar till respektive utsläppsscenario. Längst till vänster i respektive diagram visas observationsdata för 1900-talet för delvis överlappande 30-årsperioder48.

48 Lind, P., and Kjellström, E., 2008. Temperature and precipitation changes in Sweden; a wide range of model-based projections for the 21st century. Reports Meteorology and Climatology, 113, SMHI, SE-60176 Norrköping, Sweden.

74 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Figur 6.4 Redovisning av data från observationer över historisk klimatutveckling och hur det kan utvecklas under 2000-talet.

Data presenterar avvikelsen från medelvärdet för 1961-1990. Scenarioresultat anges som löpande medelvärden. Det grå fältet beskriver simulerade variationer. Som exempel visas Stockholms län, med vintertemperatur i det översta diagrammet och vinternederbörd i det nedersta diagrammet49.

5,7 grader och en nederbördsökning på 25 pro- cent. I södra Sverige blir det en temperaturhöj- ning på 4,4 grader och en nederbördsökning på +21 procent. På sommaren gäller en tempera- turhöjning i norr på 2,9 grader och nederbörds- ökning på 11 procent och i södra Sverige på 2,8 grader respektive +3 procent.

6.2.2Uppmätta förändringar av temperatur och nederbörd

Konstaterade förändringar i temperatur och ne- derbörd under de senaste åren i Sverige ansluter väl till den observerade globala uppvärmningen och ligger i linje med beräknade förändringar på grund av mänsklig klimatpåverkan. I samtliga län i Sverige har inte minst vintrarna blivit mildare. Förändringar ses även under andra årstider samt på helårsbasis. En illustrativ analys av hur klima- tet kan utvecklas i Sveriges samtliga län under 2000-talet och hur det har utvecklats t.o.m. 2008 har gjorts med hjälp av några scenarier och obser- vationer. Ett exempel av detta visas i Figur 6.4.

I Figur 6.5 visas observationer av medelavrin- ning och medeltemperatur i Sverige från 1901 till 2005 och jämförs med ett regionalt klimat-

49 www.smhi.se.

scenario. Den observerade utvecklingen pekar i samma riktning som det regionala klimatscenari- ot. Även andra klimatscenarier visar likartad kva- litativ överensstämmelse med observationer, men

Figur 6.5 Temperatur och avrinning för hela Sverige, för enskilda år och 15-årsperioder enligt observationer 1901- 2005, och ett regionalt scenario för 1961-2100 baserat på RCA3-ECHAM/B250.

50 Hellström, S. & Lindström, G. (2008) Regional analys av klimat, vattentillgång och höga flöden. SMHI Rapport Hydrologi nr 110.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

75

skillnader finns, inte minst beträffande storleken av avrinningens förändringar.

För nederbörden, finns en viss skillnad mellan beräknade klimatscenarier och de senaste årens mätningar. I större ensembler av klimatmodelle- ringar finns tendenser till en minskning i sommar- nederbörden i Sydsverige (Figur 6.3), men detta är inte helt entydigt. En sådan minskning har inte observerats. En möjlig förklaring är att i den mån de beräknade regionala minskningarna är för- hållandevis små så kan de för korta tidsperioder överskuggas av naturliga variationer.

Förändringar för Sveriges vattenresurser varie- rar i olika klimatmodeller. Ett samstämmigt resul- tat är dock att de största ökningarna av vattentill- gången framträder i norra Sverige och i sydvästra Sverige. Förhållandena är mer varierande i övriga delar av landet. I sydost bidrar den ökande av- dunstningen till att vattentillgången kan minska. Totalt sett ökar vattentillgången med 5-25 pro- cent i genomsnitt för hela landet, men lokalt fö- rekommer minskningar51.

6.2.3 Vind

Framtida förändringar av vindförhållanden är mycket osäkra då globala modeller uppvisar sto- ra skillnader i förändring av storskalig cirkulation över Nordatlanten/Europa. Ett gemensamt drag för de flesta scenarier är en minskning av vind- hastigheten i Medelhavsområdet och en viss ök-

ning i Nordsjöområdet samt ökade vindhastighe- ter över de delar av Östersjön som blir isfria i ett framtida varmare klimat (Finska Viken, Botten- havet och Bottenviken).

6.2.4 Variabilitet och extremer

Simulerade förändringar i extremer, till exempel förändringar i max- och minimitemperatur, är ofta mer uttalade än motsvarande förändringar i medelvärden. Detta illustreras för minimitempe- ratur i Figur 6.6. Den mycket stora förändringen på över 10°C i stora delar av Sverige kan jämföras med motsvarande förändring av vintermedeltem- peratur på cirka 5°C i Figur 6.1.

Beräknade förändringar av extrema regn i ett framtida klimat uppvisar en relativt splittrad bild med stora skillnader mellan olika klimatscenarier. Det är dock mer som tyder på en ökning än en minskning av riskerna i ett framtida klimat. Detta medför en ökning av de översvämningsrisker som är kopplade till dagvattensystem och annan direkt avrinning av regnvatten i stort sett i hela landet.

6.3Klimateffekter och sårbarhetsanalys

Vid ett förändrat klimat i Sverige med stigande temperaturer och förändrade nederbördsmöns- ter är det få verksamheter som kommer att bli helt opåverkade. Risken för översvämning, ras, skred och erosion bedöms komma att öka på

Figur 6.6 Nivå för 50-års extrem minimitemperatur baserat på data från tre ECHAM5-drivna A1B-simuleringarna i

Tabell 6.1. Vänstra delfiguren visar nivåerna i en kontrollperiod (1970-1990) och den högra visar på en simulerad förändring för perioden 2070-2090 jämfört med kontrollperioden52.

51 Bergström, Sten, Sara-Sofia Hellström, Johan Andréasson, 2006, Nivåer och flöden i Vänerns och Mälarens vattensystem, SMHI Reports Hydrology, No. 20.

52 Venäläinen, A., Saku, S., Jylhä, K., Nikulin, G., Kjellström, E. and Bärring, L., 2009. Climate extremes and safety of nuclear power plants: Extreme temperatures and en- thalpy in Finland and Sweden in a changing climate. Nordisk Kärnsäkerhet (in prep).

76 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

många håll i landet och det är viktigt att åtgärder vidtas nu, bl.a. för bebyggelse, vägar, järnvägar, el- och telenät och VA-system. Hänsyn måste också tas till klimatförändringarna i den fysiska planeringen så att inte ytterligare risker byggs in i samhället.

I följande avsnitt beskrivs konsekvenserna för olika samhällssektorer av ett förändrat klimat. För utförligare redovisning se Klimat- och sårbarhets- utredningens betänkande53.

6.3.1 Infrastruktur

Den tekniska infrastrukturen som består av vägar, järnvägar, bebyggelse, VA-system påverkas av kli- matet. Eftersom infrastruktur ofta består av sys- tem och anläggningar som ska finnas under lång tid är det angeläget att planera för klimatföränd- ringarna när infrastruktursatsningar ska göras.

Kommunikationer

Klimatförändringarna kan få betydande konse- kvenser för vägnäten. Dessa är ofta anlagda nära vatten och den förväntade ökningen av nederbörd och ökade flöden kommer att föra med sig över- svämningar, bortspolning av vägar och vägbanker samt skadade broar. Höga flöden innebär ökade risker för ras och skred som i sin tur ökar risken för skador på vägar. Vägnäten påverkas även av ökad temperatur och minskat tjäldjup. Ett mins- kat tjäldjup innebär minskade deformationer i vägöverbyggnad och vägbeläggning. Där tjälen utgör en grund till vägkonstruktionen kan ökat underhåll krävas. En högre temperatur och högre grundvattennivåer kan dock ge ökande spårbild- ning. Sammantaget förskjuts åtgärderna från att ha varit tjälrelaterade till att vara värme- och vat- tenbelastningsrelaterade.

Även för järnvägar kommer konsekvenserna att bli betydande. Ökad och mer intensiv neder- börd innebär översvämningar, genomspolning av bankkonstruktioner med risk för åtföljande ras och skred. Den förväntade ökande temperatu- ren under sommaren ger ökad risk för solkurvor. Kraftigare vindar, framför allt i södra Sverige, kan innebära ökad risk för stormfällning av skog och att kraftförsörjningen för järnvägsnätet drabbas.

Klimatförändringarna kommer sannolikt inte att påverka sjöfarten och luftfarten i någon större utsträckning. Ett högre vattenstånd kan påverka hamnverksamheten negativt framför allt i de syd- ligaste delarna av landet. En minskad förekomst

53 SOU 2007:60, http://www.sweden.gov.se/sb/d/8704/a/89334.

av havsis innebär däremot att vintersjöfarten vid svenska hamnar underlättas, framför allt längs norrlandskusten.

Telekommunikationen med luftledningar och master kommer att påverkas av ett förändrat klimat. Det gäller framför allt ökad risk för storm- fällning till följd av minskad tjälförekomst och ökade extrema vindhastigheter.

Bebyggelse

Bebyggelse har ofta placerats i områden vid sjö- ar och vattendrag men också nära kusten. Den strandnära bebyggelse som redan i dag ofta ut- sätts för översvämningar riskerar att vara speciellt utsatt vid en förändring av klimatet. Framför allt i landets västra och sydvästra delar förväntas över- svämningar uppträda oftare eller mycket oftare.

Ett varmare och fuktigare klimat ökar risken för fukt och mögel på byggnader. Kulturhistorisk bebyggelse kan vara särskilt sårbar, eftersom den ofta är äldre och lokaliserad till kustnära områ- den.

Dricksvattenförsörjning och avloppsvattenhantering

Ett förändrat klimat kommer att påverka dricks- vattenförsörjningen, även om Sverige fortsätt- ningsvis kommer att ha goda vattenresurser. Vat- tentillgångarna förväntas öka på många håll, utom i landets sydöstra delar där det istället finns risk för vattenbrist. I de delar av landet där nederbör- den förväntas öka kan det leda till översvämning- ar som kan få konsekvenser för vattenförsörjning- en. I samband med översvämningar uppströms vattentäkter kan föroreningar föras ut i sjöar och vattendrag, vilket ökar risken för spridning av vat- tenburen smitta och virus. Den ökade risken för översvämningar, ras och skred kan även innebära att föroreningar från förorenad mark och gamla deponier kan spridas. Kvaliteten på råvattnet i vattentäkterna kommer att försämras med ökad temperatur eftersom temperaturökning ger ökad utlakning av närsalter och humus, vilket leder till brunfärgat vatten och ökad övergödning. Den ledningsburna distributionen av vatten kan ska- das i samband med skyfall som orsakar ras och skred. I Sveriges södra delar kan en höjning av havsnivån öka risken för saltvatteninträngning för vattentäkter som ligger nära kusten.

Ökad frekvens av extrema regn ökar risken för att avloppsledningarna bli överbelastade. Risker- na för bakåtströmmande vatten och källaröver-

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

77

svämningar ökar. Överbelastade avloppsledning- ar kan också leda till frekventa och omfattande bräddningar av avloppsvatten, och därmed ökade miljö- och hälsorisker.

Tillförsel och användning av energi

De förväntade klimatförändringarna kommer att påverka både energibehovet och möjlighe- terna att producera energi. Ett klimat med mil- dare vintrar medför att värmebehovet i bostäder och lokaler kommer att minska kraftigt. Toppbe- lastningen på elproduktionen och elnäten mins- kar därmed. Däremot kommer ett ökat behov av kyla att uppstå när sommartemperaturerna ökar. Sammantaget minskar energibehovet vilket inne- bär kostnadsbesparingar.

Vattenkraftproduktionen gynnas genom en ökning av vattentillrinningen och att en mer ut- jämnad årsrytm i vattenföringen förväntas. Även vindkraftproduktionen kan komma att öka genom att vindens energiinnehåll förväntas öka långsik- tigt i Östersjöregionen. Alltför blåsiga förhållan- den och isbeläggning kan dock ge problem för vindkraftproduktionen. Produktionen av bioener- gi förväntas också öka vid ett mildare klimat och längre växtsäsong.

Ändrade klimatförhållanden kan även få kon- sekvenser för försörjningssäkerheten inom ener- gisektorn. Inom vattenkraftsindustrin kan häftiga regn orsaka dammolyckor, vilket kan leda till om- fattande konsekvenser för samhället.

6.3.2 Areella näringar och turism

Klimatförändringen väntas öka produktionen i skogen genom att växtsäsongen blir längre och koldioxidhalten i atmosfären ökar vilket bidrar till ökad tillväxt. Träråvarans kvalité kan dock påver- kas negativt av en snabbare tillväxt. Andra poten- tiellt negativa effekter är att när växtsäsongen blir längre kommer tillväxten igång tidigare på våren och kan leda till ökad risk för frostskador. En för- ändring av vindförhållanden och att marken ofta- re förblir otjälad kan orsaka omfattande stormfäll- ningar. Med varmare och blötare klimat kan också insekt- och svampangreppen bli vanligare.

Klimatförändringarna kan påverka jordbruket både positivt och negativt. Jordbruket i Sverige gynnas av ett varmare klimat och en högre kol- dioxidhalt i atmosfären. Förutsättningarna för odling blir generellt bättre då växtperioderna blir längre och det blir möjligt att få fler skördar

under en och samma period. Man kommer även att kunna odla helt nya grödor. Men ett varmare och fuktigare klimat är också gynnsamt för till- växten av skadegörare, växtsjukdomar och insek- ter. Ogräsfloran kan öka vilket medför ett ökat behov av bekämpningsmedel. Eftersom mark- fuktigheten förväntas minska i södra Sverige kan det bli vanligare med perioder av torkstress för vissa grödor. Vattentillgången kommer att variera i landet på grund av ökad nederbörd i vissa om- råden och mer torka i andra. Detta kommer att leda till olika förhållanden för jordbruksproduk- tionen. I vissa områden kommer behovet av be- vattning att vara stor och inom vissa områden kan den ökade nederbörden försvåra odling.

Ett varmt klimat kan innebära stora förändring- ar för fisket. Vattentemperaturen är avgörande för fiskarnas levnadsförhållanden. Det finns både kallvattenarter och varmvattenarter i Sverige. Uppvärmning av Östersjön i kombination med en minskning av salthalten skulle kunna innebära att för näringen viktiga fiskarter som strömming, torsk och lax slås ut. Hur omfattande förändring- arna blir beror på hur stor minskningen av salt- halten blir. I sötvatten kommer kallvattenarter att ersättas av varmvattenarter. Konsekvenserna för fisket på västkusten är däremot inte lika tydliga.

För rennäringen kommer vegetationsperio- dens längd och växtproduktionen under somma- ren att öka. Högre temperaturer och nederbörd kan förvärra insektsplågan för renarna. Vinter- förhållandena blir mer instabila med isbildning och återkommande töperioder. Just isbildningen under snön gör det svårt för renarna att få föda och stödfodring måste ske. De minskade kalfjälls- områdena kan leda till ökade intressekonflikter mellan rennäringen och andra näringar. Om för- utsättningarna för rennäringen försämras så hotas också den samiska kulturen.

I ett förändrat klimat med varmare somrar för- bättras villkoren för sommarturismen. Framför allt kommer badturism och friluftsliv nära hav och sjöar att gynnas. Klimatförändringarna kan leda till minskade turistströmmarna till Medel- havsområdet och ökade till Skandinavien under de varmaste sommarmånaderna. En viktig fråga för sommarturismens utveckling kommer att vara vattenkvalitet och algblomning i Skandinaviens sjöar och hav. För vinterturismen kommer sä- songen för många skidorter i Sverige att minska. Det är framför allt längdåkning och skoteråkning som drabbas eftersom konstsnötillverkningen inte är möjlig för dessa aktiviteter.

78 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Figur 6.7 Salthalten i Östersjöns ytvatten (psu). Till vänster: dagens förhållanden.

Till höger: ett av de regionala scenarierna som visar en stor minskning fram till 2071–2100 (RCAO-ECHAM4/A2)54.

6.3.3 Naturmiljön och biodiversitet

Klimatförändringarna förväntas leda till föränd- ringar för den biologiska mångfalden och ekosys- temen och därmed ekosystemens förmåga att le- verera varor och tjänster. Klimatförändringarna kommer att påverka biologisk mångfald både di- rekt genom förändrad temperatur och nederbörd samt indirekt genom förändrad markanvändning. Ekosystem med en rik biologisk mångfald har bättre förmåga att stå emot störningar, dvs. de är mer resilienta. Detta betyder att ekosystem med bevarad biologisk mångfald i sig klarar av stör- ningar som uppkommer på grund av ett föränd- rat klimat bättre.

När klimatet blir varmare flyttar klimatzoner och vegetationszoner norrut. Påverkan sker på växter och djurs reproduktion, fördelning och storlek hos populationer samt förekomst av skadeorganismer. Ovanliga arter kan försvinna medan nya arter kan etablera sig. Fjällområdena är särskilt känsliga för klimatförändringarna. Kalfjällsområdena i Sveri- ge förväntas minska kraftigt när trädgränsen höjs. Under 1900-talet har trädgränsen höjts med ca 100-150 m i de svenska fjällen. Fjällbjörkskogen kommer att minska i och med att snötäcket blir tunnare och mindre varaktigt. Däremot kommer trädarter som tall och gran att få en med domine- rande ställning längs fjällsluttningarna.

Temperaturen i Östersjön kommer att öka. Isens utbredning kommer att minska drastiskt och vid slutet av detta århundrade förväntas is endast

54 Meier, H.E.M., E. Kjellström, and L.P. Graham, 2006: Estimating uncertainties of pro- jected Baltic Sea salinity in the late 21st century. Geophys. Res. Lett., Vol. 33, No. 15.

finnas i det inre av Bottniska viken. En ökning av den globala havsnivån kommer att medföra att Östersjöns nivå ökar. Salthalten i Östersjön för- väntas förändras på grund av ändrade vindförhål- landen och tillförsel av sötvatten från ökad neder- börd och tillrinning från vattendrag. I dagens läge är det ändå osäkert hur stora förändringarna av salthalten kommer att bli eftersom osäkerheter- na i vind- och nederbördsscenarier är stora. Mo- dellberäkningar av medelsalthalt i hela Östersjön varierar mellan en icke statistiskt signifikant för- ändring och en minskning med cirka 50 procent. Förändrade förhållanden i Östersjön kommer att medföra stora förändringar för den biologiska mångfalden. [Fig 6.7]

6.3.4 Människors hälsa

Ett förändrat klimat med extremt höga tempe- raturer under sommarmånaderna kan få direkta konsekvenser för särskilt sårbara grupper. Det är framför allt äldre personer och personer med hjärt-, kärl och lungsjukdomar som kan drabbas i samband med svåra värmeböljor.

När det blir varmare förlängs växtsäsongen vilket påverkar pollensäsongens längd och inten- sitet samt en eventuell förändring av utbredning- en av pollenproducerande arter. Detta leder san- nolikt till ökade pollenallergier. Ett mildare vin- terklimat kommer däremot att minska antalet köldrelaterade besvär.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

79

Ökade temperaturer på somrarna kan även öka risken för infektioner som sprids med mat och vatten. Risken för översvämningar kan också få direkta konsekvenser för människors hälsa genom att dricksvatten snabbt förorenas när avlopp svämmar över eller när vatten från förorenad mark når vattentäkter.

En förändring av ekosystemen och arters ut- bredningsområden kan medföra att nya sjukdo- mar kommer in i landet framför allt vektorburna sjukdomarna. Ett exempel på detta är fästingar- nas utbredning som i dag täcker nästan hela Sve- rige och deras spridning av sjukdomarna borrelia och TBE.

6.4Nationella anpassningsåtgärder

Sedan år 2005 har arbetet med klimatanpassning på olika sätt förstärkts i Sverige. På nationell nivå har centrala myndigheter med särskilt sektoran- svar startat utredningar för att bygga upp kunska- per om risker kopplade till klimatförändringarna inom sina respektive områden.

Inom lagstiftningsområdet ändrades plan- och bygglagen år 2008 som innebär att byggnader bara får uppföras på lämpliga platser och att hänsyn ska tas till risken för olyckor, översväm- ningar och erosion i översikts- och detaljplanerna. En vägledning har tagits fram för hur ett tydliga- re och stärkt hänsynstagande till dessa risker ska ske och metoder på hur planering och byggande kan anpassas för att förebygga, undvika och mini- mera negativa effekter av klimatförändringar har utvecklats.

Inom energiområdet har energisektorns sårbar- het för extrema väderhändelser analyserats bl.a. hur säkerheten för kraftverksdammar, gruvdam- mar och risken för översvämningar påverkas av klimatförändringarna. Efter stormarna 2005 och 2007 har arbetet med att ersätta luftledningar med nedgrävda kablar för eldistribution intensi- fierats.

Väg- och järnvägsnätets risker för ras, skred, bortspolning och översvämning har kartlagts och vid behov åtgärdats. För järnvägsnätet pågår också ett omfattande trädsäkringsprojekt, där man av- verkar träd för att öka säkerheten vid kraftig vind.

Till skogsägare och jordbrukare förmedlas kun- skaper om konsekvenser av klimatförändringarna och åtgärdsmöjligheter (se kap 9.5).

Ett samarbete pågår sedan 2005 mellan Bo- verket, Naturvårdsverket, Myndigheten för sam- hällsskydd, SGI och SMHI i syfte att underlät-

ta arbetet med klimatanpassning för kommuner, länsstyrelser och andra berörda aktörer inom kli- matanpassningsområdet. Även Lantmäteriet och Energimyndigheten har anslutit sig till samarbe- tet. Myndighetsnätverket har bland annat satt upp en webbportal om anpassning till ett föränd- rat klimat för att sprida information till de ak- törer som arbetar med att anpassa samhället till ett förändrat klimat samt fört dialoger med andra sektorsmyndigheter och länsstyrelser.

På den regionala nivån har länsstyrelserna med hjälp av nationella myndigheter ett ansvar att förmedla sådant underlag som behövs lokalt för att planera och genomföra åtgärder för att göra samhället mer robust för klimatförändringarna. Många länsstyrelser har valt att samarbeta i olika nätverk eftersom förväntade klimateffekter ofta är gränsöverskridande eller för övrigt gemensam- ma för olika aktörer. I Mellansverige har sju läns- styrelser givit ut gemensamma rekommendatio- ner hur man vid kommunal fysisk planering bör ta hänsyn till översvämningsrisken. Länsstyrelser- na i södra Sverige har gemensamt studerat hur en stigande havsvattennivå påverkar kustmiljön och kunskapsunderlaget är som stöd för den fysiska planeringen längs kusten med hänsyn taget till klimatförändringarna.

Framtida klimatförändringar kan komma att medföra översvämningar kring Sveriges störs- ta sjö Vänern och längs Göta älv. Länsstyrelsen i Västra Götaland har överenskommit med Vat- tenfall om en ändring av tappningsstrategin för att förebygga risken för översvämningar kring Vänern och för ras och skred längs Göta älv. Med hjälp av en prognosmodell ska tappningen styras av det aktuella vattenståndet och den beräknade tillrinningen.

Förväntade klimatförändringar kan komma att innebära att stora områden runt Mälaren och delar av Stockholms innerstad översvämmas. Behovet av att kunna reglera vattenflödet kommer att öka och för närvarande pågår planeringsarbete för att öka avtappningsförmågan från Mälaren i samband med ombyggnation av Slussen i Stockholm.

Ansvaret för det praktiska klimatanpassnings- arbetet ligger oftast på kommunal nivå. Det är kommunerna som är ansvariga för samhällspla- neringen, beredskapsplanering och räddnings- tjänsten. Kommunerna är också huvudmän för den tekniska försörjningen. Många kommuner i Sverige arbetar med åtgärder för att dels minska sin exponering inom rådande klimatförhållanden dels kommande klimatförändringar.

80 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Konkreta anpassningsåtgärder har hittills fram- för allt påbörjats bland kommuner som under senare tid drabbats av extrema väderhändel- ser. Arbetet har framför allt handlat om åtgär- der inom fysisk planering och byggande. I arbe- tet med nya översiktsplaner gör många kommu- ner en klimat- och sårbarhetsanalys. Identifiering sker av samhällsviktiga anläggningar och funktio- ner, transportinfrastruktur, tekniska försörjnings- system, miljöfarlig verksamhet och förorenade markområden som kan vara i riskzonen för över- svämning, skred, ras och erosion. Principförslag till åtgärder tas fram för utsatta områden. Många kommuner har höjt miniminivån vid byggnation, genomfört invallningsåtgärder och investerat i pumpsystem mot översvämningar. Några kom- muner har börjat arbeta med åtgärder inom VA- systemen för att undvika att bli drabbade av ef- fekterna av intensiva regn.

6.4.1 Planerade åtgärder

Det fortsatta arbetet med klimatanpassning har förstärkts i budgetpropositionen hösten 2008 och i klimat- och energipropositionen 2009. 400 Mkr har avsatts för klimatanpassningsåtgärder för pe- rioden 2009-2011 och ytterligare resurser före- slås för 2012. Bland annat så ska:

•En ny nationell höjdmodell för att förbättra kunskapsunderlaget för bedömningen av ris- ker och för planering av åtgärder för att mi- nimera riskerna för ras och skred tas fram.

•Kunskapsläget och beslutsunderlaget för- bättras t.ex. gällande översvämningar av de tre stora sjöarna och ras- och skredrisker ut- med Göta Älv vid ökade vattenflöden.

•Behovet av att ytterligare anpassa samhälls- planeringen till ökade risker för ras, över- svämning och skred hanteras i samband med pågående översyn av plan- och bygg- lagen.

• Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) stär- ka kunskapen att hantera klimatförändring- arna inom skogsbruket. Skogsstyrelsen ska förmedla kunskap till skogsägarna om kli- matförändringarna och möjliga anpassnings- åtgärder. Jordbruksverket ska ta fram kun- skapsunderlag för att förebygga och hantera ökande problem med ogräs, växtsjukdomar och skadegörare.

6.5Internationellt arbete

Sverige deltar idag inte i något direkt internatio- nellt samarbete kring att ta fram gemensamma an- passningsstrategier. Arbetet med EUs vitbok om anpassning kommer dock att intensifieras. Emel- lertid deltar SMHI i både forskningsarbeten och myndighetssamverkan i flera internationella pro- jekt som framför allt syftar till att ta fram underlag för sårbarhetsanalyser som kan ligga till grund för anpassningsstrategier:

•ENSEMBLES är ett stort EU-projekt som tar fram globala och regionala klimatscenarier och utvecklar scenarioanalys i probabilistiska termer. Anknutet till detta bedrivs effektstu- dier om jordbruk, hälsa, livsmedelssäkerhet, energi, vattenresurser samt riskhantering. ENSEMBLES slutrapporteras 2009.

•CES är ett pågående nordiskt projekt om ef- fektstudier om förnybara energislag och en- ergisystem (biobränslen, vattenkraft, vind- kraft, sol). En klimatscenariedel ingår i CES.

•CIRCLE är ett EU/FP6 ERA-Net om klimat- effekter och klimatanpassning, bl.a. med syf- te att se över möjligheterna till gemensamma metoder för anpassningsstrategier.

•SAWA och CPA är EU Interregprojekt som för svensk del kartlägger risker för skred och ras i Göta älvdalen .

•CLARIS-LPB är ett EU FP7 projekt som stu- derar hydrologiska effekter av en klimatför- ändring i La Plata Basin, Sydamerika.

•Geoland2 är ett FP7-projekt knutet till GMES som främst syftar till att skapa satel- litbaserade produkter, men där ett område handlar om hydrologiska tillämpningar som bl.a. innehåller paneuropeisk modellering av vattenresurserna i ett ändrat klimat.

•GENESIS är ett annat FP7-projekt som stu- derar klimateffekter på europeisk hydrologi, främst akvifärer.

•ECOSUPPORT är ett BONUS-projekt som handlar om biogeokemiska effekter av ett ändrat klimat i Östersjöns avrinningsområde (både land och hav) och möjligheterna att ge- nomföra Baltic Sea Action Plan i framtiden.

•BONUS-projekteten AMBER som handlar om implementering av ekosystemmetoder i andra Östersjöprojekt, projektet BalticWay om betydelsefulla minskningar av miljörisker orsakade av marin industri samt INFLOW om förändringar i saltvatteninflöde till Östersjön.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningar

81

7Finansiellt stöd och tekniköverföring

7.1Introduktion

Att tackla klimatförändringen i utvecklingslän- derna är från ett svensk perspektiv intimt sam- mankopplat med fattigdomsbekämpning och att nå andra utvecklingsmål såsom Millennium De- velopment Goals (MDGs). En stor andel utveck- lingsprojekt ligger i riskzonen på grund av klimat- förändringen och flera utvecklingsmål kommer inte att uppnås om inte åtgärder vidtas och ytter- ligare medel skjuts till. Målet för det svenska mil- jöbiståndet är att bidra till en miljömässigt hållbar utveckling för att därigenom bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Fattiga kvinnor, män, flickor och pojkar ska ges möjlighet att anpassa sig till de negativa effekterna av klimatförändringen och även långsiktigt kunna vidta åtgärder för att be- gränsa växthusgasutsläppen i enlighet med sina nationella mål om hållbar utveckling. Detta stöd vägleds av principer som ägarskap, harmonisering och anpassning till landets system och processer. På denna grundval arbetar Sverige långsiktigt med att integrera klimathänsyn i ett bredare spektrum av fattigdomsbekämpning, bl.a. inom vatten och sanitet, jord- och skogsbruk, livsmedelstrygghet, energi, infrastruktur, hälsa och utbildning.

I enlighet med Sveriges politik för global ut- veckling (PGU) intar minskad miljö- och klimat- påverkan en central roll i det svenska utveck- lingssamarbetet. Utvecklingssamarbetet är dock endast ett av instrumenten för att arbeta pro- aktivt med klimatfrågor i utvecklingsländer. Ini- tiativ från andra svenska offentliga institutioner, enskilda organisationer, den privata sektorn samt andra aktörer i svenska samhället är också mycket betydelsefulla. En rad olika instrument och sam- arbetsformer används för att kanalisera stöd. De

medel som kanaliseras genom utvecklingssamar- betet utgör dessutom endast en liten del av den totala summan för finansiering av klimatrelatera- de åtgärder som krävs i utvecklingsländer. Därför måste resursmobilisering ske från andra källor, privata som offentliga. Samarbete med andra svenska och internationella aktörer i detta sam- manhang bedöms som mycket värdefullt och ger bättre utväxling av de satsade medlen och säker- ställer att de olika institutionernas komparativa fördelar utnyttjas i högre grad.

7.2Målsättning och medel

Sverige arbetar brett med klimatfrågan i utveck- lingsländerna. I PGU:s anda medverkar ett stort antal aktörer såsom departement, myndigheter, statliga företag, enskilda organisationer, universi- tet och privata sektorn i Sverige i klimatrelate- rade samarbeten och aktiviteter såväl vad gäller finansiellt stöd som teknikutveckling, forskning och olika former av kapacitetsutveckling i ut- vecklingsländer. Det existerar en rad olika sam- arbetsformer, instrument samt stödformer, och fi- nansiering sker med såväl offentliga som privata medel.

7.2.1 Styrande policies och prioriteringar

Politiken för global utveckling

Den gällande politiken för global utveckling (PGU) antogs 2003 och fastställer att alla politik- områden på ett samstämmigt sätt ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Det övergri- pande målet för utvecklingssamarbetet kvarstår: att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. PGU

82 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

utgör stommen för hur svensk utvecklingspolitik ska bedrivas och inkluderar övriga politikområ- den och aktörer i samhället för att tydliggöra att Sverige talar med en röst och eftersträvar samma utvecklingsmål. För att omsätta PGU i praktiken konkretiseras arbetet mellan åren 2007-2010 till sex globala utmaningar, av vilka klimatförändring och miljöpåverkan utgör en, som den svenska re- geringen identifierat som centrala för att nå målet för PGU och där Sverige bedöms ha möjlighet att bidra på ett effektivt sätt.

Tematiska prioriteringen miljö och klimat

I syfte att komma ifrån den tidigare tendensen att prioritera ett stort antal policyområden inom ut- vecklingssamarbetet har den svenska regeringen beslutat att under mandatperioden 2007-2010 fokusera på tre tematiska prioriteringar: jäm- ställdhet; demokrati och mänskliga rättigheter; och miljö och klimat. Beträffande den sistnämn- da fastslås att arbetet med miljö och klimat skall intensifieras och genomsyra hela utvecklingssam- arbetet, samt att satsningar avseende miljö och klimat skall koncentreras till fyra områden med nära koppling till klimatförändringarna: klima- tanpassning, energi, miljö och säkerhet, och vat- ten. Denna politik med stor tonvikt på miljö och klimat ger ökad styrka och politisk tydlighet att rikta in utvecklingssamarbetet på dessa frågor. En genomlysning av de nya samarbetsstrategierna som tagits fram 2008 visar även att miljö- och kli- matfrågan har fått ökat genomslag i svenska prio- riteringar på landnivå. Flertalet samarbetsstrate- gier anger den tematiska prioriteringen miljö och klimat som övergripande mål, prioriterat samar- betsområde eller som dialogfråga.

Parisdeklarationen och Accraagendan om biståndseffektivitet

Principerna i Parisdeklarationen från 2005 och Accraagendan från 2007 är centrala för svenskt utvecklingssamarbete. Dessa principer är relevan- ta oavsett om det handlar om biståndsmedel el- ler ej och bör vara vägledande även för insatser rörande klimatförändringen. Även för klimatrela- terade insatser bör det nationella ägarskapet vara vägledande, samt att externa aktörer (inklusive givare) samordnar sig och anpassar sig till utveck- lingsländernas system och processer och säker- ställer en bättre resultatredovisning och ömsesi- digt ansvarsutkrävande.

Kommissionen för klimatförändring och utveckling

Mot bakgrund av den starka viljan att integrera klimathänsyn i utvecklingssamarbetet och länka samman klimat- och utvecklingsfrågor tog svens- ka regeringen 2007 initiativet till att etablera en internationell Kommission för klimatförändring och utveckling med syftet att lägga fram rekom- mendationer om hur anpassning och risk ska kun- na integreras i utvecklingssamarbetet. Slutrap- porten lanserades i maj 2009 och understryker behovet av att förebygga sårbarhet, hantera risker, stärka den lokala nivån där stor del av anpassning- en kommer att ske, förbättra ekosystemens funk- tion, och betonar samtidigt att framgångsrik ut- veckling kommer framgent att vara avhängig hur väl klimatrisker och andra risker har hanterats. Kommissionen förordar dessutom att 1-2 miljar- der US dollar snarast satsas på klimatanpassning i väntan på att en ny finansiell arkitektur från av- tal i Köpenhamn i december 2009 finns på plats. Kommissionens rapport väntas spela en väsentlig roll för det svenska utvecklingssamarbetet.

7.2.2 Samarbetsformer och instrument

Sedan 2006 har det svenska utvecklingssamarbe- tet uppgått till 1 procent av bruttonationalinkom- sten (BNI) och Sveriges stöd till utvecklingslän- derna ligger därmed på en nivå som överskrider det överenskomna 0,7 procentmålet vilket endast ett fåtal andra OECD-länder lever upp till. Där- med torde de svenska klimatrelaterade insatserna inte ha skett på bekostnad av uppnåelsen av andra utvecklingsmål. Det finns från svensk synpunkt inte några skäl att särskilja klimatfinansiering från utvecklingsfinansiering då miljö- och klimathän- syn så tydligt är en förutsättning för hållbar ut- veckling. Det står däremot klart att kraftigt ökade summor utöver dagens biståndsnivåer kommer att krävas för finansiering av anpassning och ut- släppsbegränsning i utvecklingsländerna.

Sverige anser att det är mycket viktigt att säker- ställa en integrering av miljö- och klimataspekter, inklusive katastrofriskreducering, i utvecklings- samarbetet. Miljö- och klimatanalyser, miljökon- sekvensbedömning och strategisk miljöbedöm- ning är befintliga verktyg som redan används inom svenskt utvecklingssamarbete för att säker- ställa integrering och maximera utfallet vad gäller anpassning och utsläppsminskning. Det är viktigt med ett brett angreppssätt på klimatfrågan, Sveri- ge arbetar därför både genom integrering och sär-

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

83

skilt riktade insatser som kompletterar varandra. Hälften av det svenska utvecklingssamarbetet kanaliseras som bilateralt stöd genom Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete (Sida), till utvecklingsländer och länder med övergångs- ekonomier. På klimatområdet arbetar Sida med kapacitetsuppbyggnad, tekniksamarbete och forskningssamarbete i utvecklingsländerna, och samverkar därvid med enskilda organisationer, svenska myndigheter, privata sektorn, och forsk- ningsinstitut. Avsnitt 7.4 ger en helhetsbild av det bilaterala samarbetet medan exemplen (I-IV) nedan ger exempel på samarbetsformer. Under 2007 beslutade Sverige att reducera antalet länder för utvecklingssamarbete i syfte att öka ef- fektiviteten och kvaliteten. Från 67 samarbetslän- der har antalet minska till 33 länder och länder- na har delats in i fem kategorier för utvecklings- samarbete och samarbetsformer. Spännvidden är stor och sträcker sig från länder med traditionellt långsiktigt utvecklingssamarbete till länder där större fokus läggs på nya samarbetspartners och att skapa plattformar för samverkan då det klas- siska utvecklingssamarbetet inte längre behövs. Allt utvecklingssamarbete ska även bedrivas med

en tydligare resultatfokus.

Den andra hälften av utvecklingssamarbe- tet utgörs av multilateralt stöd som kanaliseras genom Utrikesdepartementet, Sida och Miljöde- partementet, inklusive reguljär och frivillig finan- siering till klimatkonventionen och Kyotoproto- kollet. När det gäller multilateralt stöd är dialog och påverkansarbete viktiga instrument och Sve- rige lägger stor vikt vid andra fora, utöver klimat- konventionen, där klimatfrågan har stor relevans såsom UNDP, UNEP, Världsbanken, FAO, ISDR, etc. (se avsnitt 7.3).

i) Särskilt riktade initiativ

Regeringen fattade under 2006 beslut om ett sär- skilt klimatinitiativ för 2007 om total 100 mil- joner kronor som syftar till att stärka de svenska samarbetsländernas kunskap om och kapacitet att hantera effekterna av klimatförändringen. Ini- tiativets resurser har fördelats lika mellan områ- dena klimatanpassning och riskhantering, hållbar energi samt miljöteknik och kanaliseras både bi- lateralt, regionalt och globalt (se exempel i 7.4.1 och 7.6). Insatser har genomförts i syfte att stär- ka institutionell kapacitet på nationell nivå samt riktade insatser inom områdena skog och vatten. Dessutom har tyngdvikt lagts vid reformering av

energisektorn, hållbar stadsutveckling samt ener- gieffektivisering och utveckling av hållbara ener- gisystem. Insatserna valdes även för att ta tillvara kompetens och resurser bland svenska aktörer så- som näringslivet.

Inom det internationella utvecklingssamarbe- tet har regeringen aviserat en särskild klimatsats- ning om cirka 4 miljarder kronor under perioden 2009–2012. Målet är främst att på ett effektivt sätt bidra till långsiktiga insatser för anpassning till klimatförändringarna i de fattigaste länderna, men också att bidra till utvecklingsländernas åt- gärder för att begränsa halten av växthusgaser, bl.a. genom ökad energieffektivisering, ökad till- gång till bättre teknik och alternativa energikällor samt återbeskogningsprojekt. Främst ska bidrag ske genom befintliga multilaterala initiativ men även i det bilaterala samarbetet, där Afrika står i fokus.

Dessutom har regeringen under 2009 beslu- tat om ett nytt obundet lån- och garantisystem enbart för insatser inom samhällsutveckling och miljö/klimat i utvecklingsländerna. Systemet om- fattar 250 miljoner kronor årligen under en treårs period. Upprinnelsen till systemet är att de stora investeringsbehoven i infrastruktur, miljö och klimat i Sveriges samarbetsländer inte enbart kan hanteras med utvecklingssamarbete eller genom marknadsaktörer. Lån och garantier mobiliserar inhemskt kapital, stärker lokala finansiella mark- nader, samt underlättar för samarbetsländer att locka till sig privata investeringar.

ii) Stöd via enskilda organisationer

Samarbetet på klimatområdet med det civila sam- hället både i Sverige och i utvecklingsländerna är betydelsefullt för Sverige då dessa aktörer arbetar med stor fokus på den lokala nivån i utvecklings- länderna och med viktiga lokala aktörer. Finan- siellt statligt stöd från Sida ges bl.a. till Natur- skyddsföreningen, Världsnaturfonden (WWF), Kooperation utan gränser och Diakonia (se ex- empel i avsnitt 7.4). WWF arbetar aktivt för att stärka samarbetet mellan biståndsgivare och den kommersiella sektorn, främst när det gäller tek- niköverföring och bistår även utvecklingsländer i framtagandet av nationella anpassningsplaner.

iii) Stöd via svenska myndigheter

till institutioner i utvecklingsländerna

Stärkande av kapacitet bland myndigheter i sam-

84 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

arbetsländer är en viktig roll för utvecklingssam- arbete, och utöver långsiktiga samarbeten med miljömyndigheter i länder som Vietnam, Laos, Kenya och Burkina Faso, kanaliserar Sida peng- ar till och samarbetar med flera svenska myndig- heter och universitet så att de kan bedriva pro- gram och projektaktiviteter i utvecklingsländer- na inriktade på deras respektive expertområden (se avsnitt 7.5 och 7.6). Naturvårdsverket stödjer t.ex. flera länder med övergångsekonomier med att bygga upp ny miljölagstiftning och nya miljö- institutioner. Man arbetar tillsammans med lan- dets miljömyndighet och internationella organi- sationer som UNEP. Nuvarande program inklu- derar flera länder i Östeuropa samt Kina.

iv) Samarbete med privata sektorn

De dominerande globala kapitalflödena är privata och för att kunna hantera klimatförändringarna är det av största vikt att länka dessa flöden till sats- ningar för att både motverka klimatförändringar- na och anpassa sig till dess negativa effekter. Sidas nya system för miljölån och garantier är ett led i detta arbete. Grundläggande är utveckling av na- tionella och internationella regelverk. Ökad fo- kusering på såväl anpassning som utsläppsminsk- ningsåtgärder innebär dessutom ökad efterfrågan på nya produkter och tjänster. Här är det viktigt med samarbete mellan olika politikområden – näring, miljö, forskning, främjande och bistånd

– för att skapa större engagemang från svenska innovatörer och företag.

Därutöver spelar Sida och andra statliga aktörer en viktig katalytisk roll genom att skapa mötes- platser för utbyte av erfarenheter och informa- tion, för kompetensutveckling och även i syfte att förbereda för vidare investeringar genom att ge katalytiska bidrag. Svenska exportrådet, Swed- fund och Tillväxtverket m.fl. bistår med stöd vilket beskrivs närmare i avsnitt 7.5.

7.3Multilateralt stöd

Nära hälften av Sveriges utvecklingssamarbete går till internationella multilaterala utvecklingsorganen och för att säkerställa kvalitén togs en ny multilate- ral strategi fram 2007. Strategin innehåller riktlinjer som ska leda till ett mer strategiskt agerande, bätt- re resultatorientering, och utvecklade redovisnings- och utvärderingsfunktioner, samt en tydligare roll- fördelning mellan aktörerna i det svenska systemet. Relevans och effektivitet är huvudkriterierna vid prioritering mellan olika multilaterala kanalerna.

Sverige ger stöd till klimatkonventionens finan- siella mekanism Global Environment Facility (GEF) enligt överenskommen skala och merparten används för klimatändamål.Tabell 7.1 åskådliggör de svenska inbetalningarna till GEF:s Trust Fund för perioden 2004-2008. För den fjärde påfyllnaden som färdig- förhandlades 2006 åtog sig Sverige att utöver den beslutade andelen ge frivilligt bidrag om 356 miljo- ner kronor och det totala bidraget uppgick till 838 miljoner kronor som kommer att betalas ut under en 10-års period fram till 2016. Under åren 2004- 2008 har Sverige även bidragit med frivilligt stöd till de två klimatfonder som skapades i samband med Marrakesh Accords; totalt med 40 miljoner kronor till Special Climate Change Fund (SCCF); och med 7 miljoner kronor till Least Developed Countries Fund (LDCF). Sverige har inte bidragit till Anpass- ningsfonden under Kyotoprotokollet som inte ännu är operationell, men följer fondens utveckling med stort intresse. [Tab 7.1-2]

Sverige lämnar stöd till klimatkonventionens bas- budget enligt den överenskomna FN-skalan med tillkommande avgift för Kyotoprotokollet, men även till fonden för deltagande och fonden för supplementära aktiviteter där bidrag är frivilliga (se Tabell 7.3). Sveriges frivilliga stöd till klimat- konventionen har ökat avsevärt mellan 2004-2008 vilket avspeglar den vikt Sverige fäster vid konven-

Tabell 7.1 Inbetalningar till GEF år 2005-2008 (miljoner kronor)

Svenska bidrag	2004	2005	2006	2007	2008
GEF Trust Fund	132	138	165	251	261
SCCF – Special Climate Change Fund			10*	15	15
- varav anpassning 37 miljoner kronor
- varav tekniköverföring 3 miljoner kronor
LDCF – Least Developed Countries Fund				7

* Sammanlagt bidrag för perioden 2004-2006

Tabell 7.2 Inbetalningar till GEF:s fjärde påfyllnad (miljoner kronor)

Påfyllnad	Svensk total inbetalning	Svenskt frivilligt bidrag	Utbetalningsperiod
GEF-4	838 (76,2 SDR*)	356 (32,4 SDR)	T.o.m. år 2016

* Special Drawing Right; valutakurs 31 januari 2006 har använts för beräkningen

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

85

tionens arbete och även mot bakgrund av att den ökade arbets- och mötesintensiteten de senaste åren kräver mer finansiella resurser i synnerhet för del- tagande från utvecklingsländerna. Sverige ger även stöd till CDM-styrelsen och bidrog 2006 med 140 000 dollar till styrelsens administrativa kostnader.

Inom ramen för klimatkonventionens arbete har Sverige även stött weADAPT, ett initiativ framtaget av Stockholm Environment Institute (SEI) som ett s.k. ’action pledge’ under Nairobi Work Programme. Det är en webbaserad platt- form som samlar experter från ett brett spektrum av organisationer med erfarenhet av anpassning i teori och praktik. Genom plattformens verk- tyg och metoder ska man på ett interaktivt sätt kunna ta del av andras kunskaper om exempelvis klimatmodeller, prognoser och instrument och även delge egna erfarenheter.

Utöver stöd till UNFCCC, GEF och dess kli- matfonder anser Sverige att det är viktigt att även verka genom stöd till en rad olika multilaterala fackorgan samt internationella och regionala or- ganisationer, banker och institut för att främja deras klimatarbete inom olika sektorer, se vidare i Tabell 7.3. Inom ramen för flera FN-organ, pro- gram och utvecklingsbanker för Sverige en proak- tiv policydialog och påverkansarbete bl.a. röran- de klimatforskning, verktyg, metoder och policies för anpassning och utsläppsminskning, etc. Sve- rige fäster dessutom stor vikt vid samarbete med internationella forskningsorgan som Consultati- ve Group on International Agricultural Research (CGIAR), Centre for International Forestry Re- search (CIFOR), World Agroforestry Centre (ICRAF) och har även under lång tid samarbetat med Asian Institute of Technology (AIT) inom teknik- och kapacitetsuppbyggnadsområdet.

Renewable Energy Technologies (RETs) är ett regionalt forsk- ningsprogram inriktat på förnybar energiteknik som stöds av Sida och koordineras av Asian Institute of Technology (AIT). Programmets tredje fas 2002-2004 syftade till att konsolidera och sprida de erfarenheter som gjorts hittills. RET-paket för olika områden har utvecklats och demonstrerats på kommersiell basis. Tre förnybara tekniker har valts ut: solenergi och biomas- satorkning, biomassabriketter och briketteldade spisar.

Därutöver bedriver bl.a. institut som Internatio- nal Union for the Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN), International Insti- tute for Environment and Development (IIED) och SEI värdefullt arbete inom klimatområdet som erhåller finansiellt stöd från Sverige.

Under 2008 etablerade SENSA (Swedish Environmental Se- cretariat for Asia) tillsammans med UNEP och SEI en regional kunskapsplattform i Asien för klimatanpassning. Huvudsyftet är att i linje med Nairobi Work Programme och Bali Action Plan fokusera på såväl anpassningsplanering och erfarenheter som anpassningsmetoder och verktyg. Diverse aktörer från regeringar och myndigheter till privata sektorn i regionen ska kunna dra nytta av plattformen för att interagera, stärka sin kapacitet och stärka kunskapen om klimatanpassning och hur anpassning in- tegreras på nationell nivå.

Likaså i den multilaterala dialogen och samarbete med andra givare är harmonisering betydelsefullt. Detta är ett huvudsyfte i EU Kommissionens glo- bala anpassningsprogram Global Climate Change Alliance (GCCA). Sverige stöder initiativet som syftar till att skapa en plattform för dialog och utbyte mellan EU och de minst utvecklade län- derna och små östater (SIDS). Den övergripande målsättningen är att stödja de mest utsatta län- derna att öka sin kapacitet att anpassa sig till de negativa effekterna av klimatförändringen, samti- digt som MDG målen ska uppnås. Stöd ska främst ske genom budgetstöd från en givarpool. Sverige bidrog med ett engångsbelopp om 50 miljoner kronor under 2008. De utvalda pilotländerna är Kambodja, Maldiverna, Vanuatu och Tanzania.

7.4Bilateralt och regionalt stöd

Vad gäller det bilaterala samarbetet ligger ut- vecklingsländernas egna strategier för fattigdoms- minskning till grund för det svenska stödet, inom såväl klimatområdet som andra områden. Ge- mensamma samarbetsstrategier tas fram som väg- ledning för det vidare samarbetet. Klimatfrågan har på senare år fått större genomslag delvis tack vare den tematiska prioriteringen om miljö och klimat som betonar att dessa frågor ska beaktas och genomsyra samarbetet men även på grund av ett växande behov från samarbetsländerna. Det bilaterala klimatstödet innefattar bilaterala, regi- onala och globala55 insatser inom anpassning och utsläppsbegränsning, tekniksamarbete och kapa- citetsuppbyggnad inklusive forskningssamarbete, institutionsuppbyggnad och utbildningsinsatser. I Parisdeklarationens anda har utvecklingssamar- betet i ökande grad kommit att inriktas mot bud- getstöd och sektorprogramstöd vilket minskar Sveriges möjlighet att påverka i detalj hur med- len används och ställer istället större krav på dia- log med samarbetslandet.

55 Globalta insatser är bilateralt och regionalt stöd som kanaliseras genom multilaterala och andra institutioner.

86 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

Tabell 7.3 Utbetalningar till multilaterala institutioner samt andra relevanta organisationer och institut, år 2004-2008

(miljoner dollar) (vid omräkning till USD har valutakurs SEK/USD per 11 december varje år använts).

Multilaterala institutioner och program	2004	2005	2006	2007	2008
1. Världsbanksgruppen (inkl. IBRD, IDA, IFC, MIGA)	206,8	121,6	247,4	241,4	332,3
2a. Afrikanska Utvecklingsbanken	-	-	-	2,8	3,2
2b. Afrikanska Utvecklingsfonden	62,6	48,5	54,7	67,7	68,5
3a. Asiatiska Utvecklingsbanken	9,2	24,8	14,7	9,4	18
3b. Asiatiska Utvecklingsfonden	14,8	21,5	23,8	22,8	10,3
4. Europeiska Utvecklings- och återuppbyggnadsbanken (EBRD)	0,9	0,7	10,1	8,4	8,2
5a. Utvecklingssamarbete i EU-budgeten	141,1	100,6	165,9	155,5	123,7
Global Climate Change Alliance					6,2
5b. Europeiska Utvecklingsfonden	99,3	81,6	97,2	110,7	101,5
6. Interamerikanska Utvecklingsbanken	2,1	1,4	5,1	-	1,5
7. United Nations Development Programme	171,2	104,1	138	130,9	208,1
8. United Nations Environment Programme	9,6	13,1	9,4	22	15,5
9. United Nations International Strategy for Disaster Reduction	6,5	0	7,5	8,1	14,5
10. UNFCCC
- Core support	0,11(Conv)	0,16(Conv)	0,15(Conv)	0,15(Conv)	0,18(Conv)
		0,07(KP)	0,1 (KP)	0,12(KP)	0,13(KP)
- Supplementary Fund	0,036	0,043	0,66	0,20	0,31
- Trust Fund for Participation	0,14	0,42	0,20	0,31	0,31
- CDM styrelsen			0,14
11. Exempel på stöd till andra internationella, regionala organisationer och
institut
- Centre for International Forestry Research	2,7	2,9	4,6	6,3	4,8
- Consultative Group on International Agricultural Research	9,0	8,0	7,8	10,4	4,4
- Asian Institute of Technology	23	15,9	30,7	31,7	14,9
- World Maritime University	25	22,6	23,4	20,9	11,1
- World Agroforestry Centre	28,4	25,6	25,7	4,3	5,8
- Mekong River Comission	9,5	13,9	11,6	14,9	13,1
- West Africa Rice development Association	0	3,3	3,3	3,3	1,6
- International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources	37,6	42,1	57,8	42	45,9
- International Institute for Environment and Development	7	9	12,9	19,2	18,9

Tabell 7.4 Bilateralt och regionalt stöd 2004-2008 (miljoner kronor).

			Utsläppsminskning					Anpassning			Övrigt	Totalt
									Jordbruk	Övrig
	Energi	Transport	Skog	Jordbruk	Avfall	Industri	Vatten	Skog		anpassn
2004	160	0,09	71	43	103	0,3	146	89	202	112	74	998
2005	153	59	86	92	321	23	252	108	344	429	232	2100
2006	286	45	137	102	127	26	351	135	292	392	224	2116
2007	233	49	90	77	124	22	313	118	342	239	170	1777
2008	427	84	83	121	147	27	400	97	322	327	147	2182
Totalt	1259	238	467	435	822	97	1462	547	1502	1497	848	9170
	Totalt utsläppsminskning: ca 3300						Totalt anpassning: ca 5000				Tot: ca 850

I Tabell 7.4 redovisas Sveriges bilaterala och re- gionala finansiella stöd som klassificerats som kli- matrelaterade för perioden 2004-2008. Tyngd- punkten i stödet till anpassning ligger vid insat- ser inom vatten och jordbruk och övriga sektorer som innefattar exempelvis katastrofriskhantering, hälsoinsatser, utbildning och forskning. För ut- släppsbegränsning dominerar insatser inom ener- gi och avfallshantering. Gruppen övrigt innefattar insatser som främjat implementering av klimat- konventionen men inte direkt kopplar till anpass- ning eller utsläppsminskning, t.ex. institutions-

och kapacitetsuppbyggnad, lagstiftning, stöd till organisationer och stöd till förhandlare från ut- vecklingsländerna. Den största andelen stöd har gått till anpassningsåtgärder, ca 5 miljarder kro- nor, medan utsläppsminskningsrelaterade insatser har erhållit ca 3,3 miljarder kronor och övriga in- satser ca 850 miljoner kronor. Denna uppdelning avspeglar den vikt som Sverige tillsammans med många samarbetsländer lägger vid anpassningsåt- gärder. Inom jordbruks- och skogssektorerna ger insatserna viktiga synergieffekter mellan anpass- nings- och utsläppsminskningsåtgärder.

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

87

I bilaga 6 redovisas hur det finansiella stödet faller ut per land, regionalt, sektor och år för pe- rioden 2004-2008. De enskilda länder som har erhållit störst andel klimatrelaterat stöd är Tanza- nia, Moçambique och Vietnam vilket represente- rar länder där Sverige under lång tid har bedrivit utvecklingssamarbete. Från ett svensk perspektiv är det viktigt att integrering av kapacitetsupp- byggnad och tekniköverföring sker i bilaterala och regionala projekt och program på sektornivå, både för utsläppsminskning och för anpassning. På grund av sin tvärgående natur skiljs därför inte det finansiella stödet för dessa insatser ut i det svenska utvecklingssamarbetet, däremot presen- teras specifika exempel i avsnitten 7.5 och 7.6.

Anpassning inom jordbrukssektorn för aids-drabbade i Zimbabwe

Kooperation Utan Gränser arbetar med insatser till aidsdrab- bade hushåll i Zimbabwe med inriktning på anpassning inom jordbruket. Projektet arbetar sedan 2003 på bynivå med fa- miljer där en eller flera medlemmar är aidssjuka, där föräldrar avlidit, samt barnledda hushåll. Utbildning och rådgivning ges för odling av grödor som sötpotatis, kassava och bönor som är mindre arbetsintensiva och kräver mindre vatten. Näringsvärdet är också högt, vilket är viktigt för att fördröja utvecklingen från hiv till aids. Projektet bedriver även studiecirklar som leds av kvinnorna i byarna för att sprida kunskap om hållbar utveckling, klimatförändringar och anpassningsstrategier. Stödet till varje distrikt fasas ut efter 2-3 år när byarna kan arbeta i full skala utan extern rådgivning.

Det bilaterala och regionala klimatarbetet be- drivs på olika nivåer i samhället och berör många strategiskt viktiga sektorer inom utvecklingssam- arbetet såsom vatten, jordbruk, skogsbruk, infra- struktur, energi och är integrerat i övrigt stöd.Två anpassningsexempel som beskrivs nedan är rela- terade till vattenresurshantering och förbättrad klimatinformation, data och prognoser.

Programmet ZACPRO 6.2 om Integrerad vattenresurshante- ringsstrategi för Zambeziflodområdet har som mål att förbättra integration av vattenresurshanteringen i Zambezi flodområdet, främja social och ekonomisk utveckling samt att skapa ett skydd mot översvämningar, torka, förorening av vattenresurser och miljöförstöring. För att underlätta ett gemensamt arbete för ett långsiktigt hållbart nyttjande av vattenresurserna söker projektet etablera ett ramverk för regelbundet utbyte av information och samarbete mellan de länder som gränsar till floden. Programmet har utvecklat en gemensam integrerad vattenresurshanterings- strategi för länderna som gränsar till flodområdet vilket ger möj- lighet till snabb värdering av områdets vattenresurser.

SMHI samarbetar med Botswanas Department of Meteorological Services (DMS) i etablerandet av en väderservice i Botswana för att stärka kapacitet inom väderrelaterad katastrofhantering och klimatanpassning. Mellan 2006 och 2008 bedrevs projektets första fas av två planerade. Fasen inleddes med en detaljerade inventeringar av den nuvarande verksamheten för att identifiera de mest relevanta områdena för utveckling. DMS personal har utbildats i meteorologiska observationsstationer, datainsamling, fjärranalys, samt meteorologiska prognosmetoder, etc. Kvalitén på Botswanas väderservice har förbättrats genom en kombina- tion av kapacitetsutveckling hos personalen och tekniska för- bättringar. Sida har stöttat projektet med 3,2 miljoner kronor.

Sveriges klimatarbete i utvecklingsländerna inne- fattar även att bidra till att växthusgasutsläppen till atmosfären minskar. Därför arbetar Sida till- sammans med sina samarbetsländer för att dessa ska kunna investera i teknik och kunnande som är både miljömässigt och ekonomiskt hållbart. Regel- verk stöds som uppmuntrar till effektivare ener- gianvändning och förnybara energikällor. Tillgång till hållbar och modern energi är avgörande från ett utvecklingsperspektiv. Se exempel på teknik- samarbete inom energiområdet under avsnitt 7.5.

Sedan 2007 arbetar Energimyndigheten med stöd från Sida med ett kapacitetsuppbyggnadsprojekt för CDM (Clean Develop- ment Mechanism) i Tanzania, Kenya och Uganda. Antalet CDM- projekt i Afrika hittills har varit mycket lågt och ett problem i många afrikanska länder är bristen på ekonomiska och struktu- rella ramverk för att hantera CDM-projekt. Projektet syftar därför till att bygga den nödvändiga kapacitet hos berörda myndighe- ter, energibolag, banker och industri som krävs för att kunna ta emot och genomföra CDM-projekt. Avsikten är att kapacitet ska utvecklas genom ’learning-by-doing’. Till dags dato har En- ergimyndigheten kartlagt behoven av kapacitetsutveckling och vilka erfarenheter av CDM som finns i länderna och kommer bygga vidare på dessa i sitt fortsatta arbete. Programmet har även breddats till Vietnam.

7.4.1Initiativ särskilt riktade mot de minst utvecklade länderna

Svenskt utvecklingssamarbete har sedan lång tid tillbaka lagt tonvikten på stöd till de minst ut- vecklade och sårbara länderna med låg BNP per capita. Fattiga människor är i högre utsträckning beroende av naturresurser och jordbruk för sin överlevnad och deras försörjning påverkas därför direkt av hur klimatet förändras. Ett förändrat kli- mat ändrar även tillgången till rent vatten, vilket redan är en bristvara i många fattiga länder och detta kan leda till konflikter. I dessa länder anser Sverige att huvudfokus bör ligga på anpassning till de negativa effekterna av klimatförändringar-

88 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

na och därigenom minska fattiga människors sår- barhet och stärka deras förutsättningar att anpas- sa sig till klimatförändringen som redan skett och fortsätter ske. För Sverige tar sig detta uttryck i att finna nya metoder för att bistå människor i att anpassa sig till nya levnadsvillkor, exempelvis ge- nom ökat fokus på livsmedelssäkerhet, energitill- gång och vattenresurshantering. Därutöver bidrar Sverige även med katastrofhjälp till de som drab- bats av extrema väderförhållanden.

Klimatanpassning och konflikter i Kenya

Sedan 2002 är National Council of Churches of Kenya (NCCK), de kenyanska kyrkornas nationella råd, en av Diakonias part- nerorganisationer. Diakonia och NCCK samarbeta främst för att uppnå fredliga lösningar på de konflikter mellan folkgrupper som uppstår i Turkana-området i norra Kenya, på grund av bristande naturresurser. Den, av klimatförändringarna, förvärrade torkan hotar att förstärka konflikten. Bland annat arbetar NCCK med att föra samman unga krigare från de stridande sidorna för samtal. NCCK har också utvecklat ett system som hjälper människor att känna igen när risken för torka ökar så att invånarna i området ges möjlighet att förbereda sig för en kommande torrperiod.

Det är ofta svårt särskilja rena anpassningsinsatser från utvecklingsinsatser. Anpassning överlappar i hög grad det som definieras som hållbar utveck- ling. Hållbar utveckling ger vinster i termer av att bygga motståndskraft och minska sårbarhet; två faktorer som är avgörande för individers och sam- hällens anpassningskapacitet. Sverige betonar att det är avgörande att säkerställa att klimatföränd- ringens effekter vägts in i analysen av eventuella risker för insatsen. Det finns annars risk för ”mal adaptation”, vilket innebär att människors sårbar- het ökar som en konsekvens av insatsen.

Anpassning kräver i vissa fall samarbete över sektorgränserna och ofta regionalt över landgrän- serna, i synnerhet då det handlar om förvaltning av delade resurser såsom i ICIMOD-programmet som Sverige stödjer.

International Centre for Integrated Mountain Development

Den globala uppvärmningen utgör ett allvarligt hot mot Hima- layaregionen. Glaciärsmältningen kommer att påverka 1,3 mil- jarder människors vattentillgångar och ekosystemen i området hotas. Sida stödjer därför International Centre for Integrated Mountain Development (ICIMOD) i deras arbete att utveckla anpassningsstrategier och öka motståndskraften i regionen. Pro- grammets fem moduler innehåller bland annat att utveckla ett satellitbaserat system för övervakning och förändring i regionens istäcke, sårbarhet och anpassningsanalys hos samhällen nära fördämningar med hög bristningsrisk, kartläggning av nuvaran- de vattenhantering, utveckling av effektivare energianvändning samt ökad regional samverkan kring dessa frågor.

Sverige arbetar dessutom för att öka förståelsen för hur klimatförändringen påverkar länders för- utsättning till utveckling. Utöver regionala och bilaterala insatser stödjer Sida därför ett panafri- kanskt program Climate Information for Deve- lopment in Africa (ClimDev-Africa) som syftar till att integrera hantering av klimatförändringar i beslutsfattande processer genom att klimatdata och prognoser tas fram. Programmet är ett samar- bete mellan African Union Commission (AUC), African Development Bank (AfDB) och Econo- mic Commission for Africa (UNECA) i Addis Abeba i Etiopien. På kort sikt syftar programmet till att de afrikanska länderna ska förbättra förmå- gan att hantera redan befintliga klimatvariationer och på längre sikt minska riskerna och öka mot- ståndskraften för effekterna av klimatförändring- arna. Initiativet är landdrivet av en rad afrikanska länder som har gått samman för att gemensamt öka medvetenheten, öka tillgängligheten på data, kommunicera klimatinformation, öka kvalitén i planeringsprocesser och utveckla riskhanterings- stöd.

The Kenya Water and Sanitation Programme (KWSP) har som syfte att stötta genomförande av reformer inom den kenyanska vattensektorn, förbättra vattenresurshantering samt att utföra investeringar i vattentillgång och sanering för fattiga människor på landsbygden. KWSP omfattar en budget på 50 miljoner euro fördelat över fem år (2005-2009) och finansieras av Sverige tillsammans med Danmark och Kenya. I programmet ingår sub- komponenten Flood and Drought Mitigation som syftar till att stötta Water Resource Users’ Association i vattenresurshante- ringsfrågor för att de ska kunna anpassa sig till översvämningar och torka samt att säkerställa en rättvis åtkomst till vatten. I arbetet har en utvecklingscykel med fyra kategorier utformats: minskad risk för konflikt, reglering för rättvis kontroll och dist- ribuering av vattenresurser, bevarande av vattenreserver och resurser, samt en ökad effektivisering av användandet och hus- hållning av vattenresurser.

7.5Teknikutveckling och spridning

Svensk miljöteknikexport uppgick 2007 till 33 miljarder SEK. Den största enskilda sektorn är avfallshantering och återvinning men många av de aktuella miljötekniklösningar som fjärrvärme, biogas, underjordiska avfallstransporter, bergvär- me och bergkyla finns i Sverige i stor skala sedan lång tid tillbaka. Svenska Exportrådet arbetar för att underlätta svenska företags export, bl.a. inom miljöteknik som avfallshantering, återvinning bioenergi, solenergi, vindkraft och energieffekti- visering. Sedan april 2008 pågår ett bilateralt tek-

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

89

niksamarbete med Kina som fokuserar på hållbar stadsutveckling. Samarbetet Sino-Swedish Envi- ronmental Technology Cooperation innefattar tre svenska ministerier samt deras kinesiska motsva- righeter i den aktuella regionen. Exempel på kon- kreta projekt är utveckling av biobränsle och dist- ribuering för staden Wuhan.

SymbioCity är ett nytt exportkoncept som drivs av Exportrådet och stödjer en holistisk och hållbar stadsutveckling. Initiativet involverar privata sektorn och syftar till att lyfta fram de syner- gieffekter som existerar mellan olika försörjningssystem i den moderna staden och som har potential att ge både miljömässiga och ekonomiska vinster, däribland minskade växthusgasutsläpp. I Sverige har man i över 50 år arbetat med holistisk stadsplane- ring och effektiv resurshantering och dessa erfarenheter bildar grundplåten för SymbioCity. SymbioCity-konceptet har applice- rats i andra städer runt om i världen såsom i Luodian Town, Tian- jin Gangdong i Kina, Buffalo City i Sydafrika och Pune i Indien.

Sverige anser att privata sektorn har en viktig roll i teknikutveckling och spridning. I syfte att ska- pa förutsättningar för den privata sektorn att en- gagera sig i utvecklingsländerna krävs emellertid ofta stöd för att minska risken, då kan lån och ga- rantier eller riskkrediter användas.

Från ett utvecklingsperspektiv är teknikfrågan mer än att fysiskt överföra hård- eller mjukvara, det rör sig snarare om att utveckla kapacitet i ut- vecklingsländerna att emot, använda och utveckla teknik. I det sammanhanget har utvecklingssam- arbetet en viktig roll att fylla och Sverige bedriver teknik- och forskningssamarbete med betydande inslag av kapacitetsutveckling med en rad samar- betsländer. Denna ansats är avgörande för utveck- lingsländernas möjligheter att kunna tillgodogöra sig och själva bidra till hållbara tekniklösningar anpassade till sina förhållanden.

Masterprogram på distans om hållbar energiteknik

Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) med stöd från Sida genom- för ett Master-program om hållbar energiteknik i partnerskap med universitet i bl.a. Uganda, Moçambique, Etiopen, Tanza- nia, Zambia, Mexiko, Maldiverna och Sri Lanka med totalt ca 150 studenter intagna årligen på distans. 80 studenter erhåller årligen stipendier från Sida. KTH har tagit fram en interaktiv webbplattform där allt undervisningsmaterial finns, inklusive föreläsningar, studiebesök och individuella laboratorie- och räk- neövningar. Avsikten är att programmet ska överföras till sam- arbetsuniversiteten efter 5-7 år med fortsatt nära kontakt med KTH.

Sverige lägger stor vikt vid att anpassa tekniklös- ningar till lokala förutsättningar i utvecklingslän- derna, ta till vara nationell kunskap och rekrytera

nationell expertis inom det aktuella området. Ett exempel är projektet beträffande Energy Services Companies, ESCO, i Zambia, där Sida och SEI skapade ett nätverk av befintliga privatägda före- tag inom energisektorn. Istället för att genomföra färdiga tekniklösningar direkt hos slutanvändarna etablerades en långsiktigt hållbar lösning för ener- giförsörjning i form av lokala företag som kunde upphandla systemlösningar för leasing, samt er- bjuda användarutbildning, service och underhåll av anläggningarna.

För Sidas räkning genomför Tillväxtverket pro- grammet DemoMiljö vilket rör miljötekniksats- ningar inom områdena hållbar stadsutveckling och förnybar energi. Stödet riktas till Sveriges samarbetsländer i Afrika, Asien, Latinamerika samt Öst- och Centraleuropa och skapar möj- ligheter för myndigheter, kommuner, institutio- ner och företag i dessa länder att pröva ny teknik inom bl.a. luftmiljö, vatten och sanitet, avfalls- hantering energibesparing, förnybar energi, och urbana transporter. Ett sophanteringsprojekt i Chennai i Indien som genomförs inom ramen för DemoMiljö syftar till att minska växthusgasut- släppen genom att generera biogas av tillvarata- get biologiskt avfall. Biodigestorn till projektet le- vereras från Sverige.

Programmen StartSyd och StartÖst erbjuder små- och medelstora företag i ca 40 av Sidas sam- arbetsländer i Afrika, Asien, Latinamerika och Östeuropa möjligheten att söka finansiellt stöd för kunskapsöverföring och utrustning. Syftet är att bidra till bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt för hållbara, lönsamma och produktiva små och medelstora företag. Från 2009 tar Swed- fund över genomförandet av programmen för att utveckla det näringslivsinriktade utvecklingssam- arbetet i enlighet med den svenska politiken för global utveckling. Swedfund erbjuder även risk- kapital och kompetens för investeringar i utveck- lingsländer för att skapa lönsamma företag i den formella sektorn, stärka det lokala näringslivet i fattiga länder och därigenom bidra till hållbar fat- tigdomsbekämpning. Arbetet är delvis inriktat på s.k. Clean Tech-investeringar i utvecklingsländer med stora miljöproblem.

7.6Kapacitetsuppbyggnad

Kapacitetsutveckling är en helt avgörande faktor för att utvecklingsländerna ska kunna möta kli- matförändringen. Det krävs kapacitet för att ta emot finansiellt och teknikrelaterat stöd för an-

90 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

Tabell 7.5 Exempel på stöd som innehåller miljötekniköverföring

Projekt: Pilot Project Providing Electricity Services Using Photovoltaic Solar Systems through Energy Service Companies in Rural areas in Zambia

Syfte: Utveckla riktlinjer för de nödvändiga ekonomiska, institutionella och styrande förutsättningar som krävs för framgångsrik utveckling

av energitjänstföretag, Energy Service Companies (ESCO’s) på landsbygden.

Mottagarland:	Sektor:	Totalt stöd:	Projektets längd:
Zambia	Energi	12,8 MSEK	1998-2006

Beskrivning: Projektet stödjer bildande av lokala ”Energy Service Companies” som kan leverera energitjänster till landsbygdsbefolk- ningen. Företagen får stöd att köpa PV-system, som de hyr ut till lokalbefolkning och lokala entreprenörer. Företagen installerar och underhåller systemet.

Faktorer som ledde till framgång: Vid val av värmesystem och under- håll togs stor hänsyn till systemets livslängd. För att göra systemen hållbara har ett stort fokus lagts vid kapacitetshöjning av förvaltning- en. En underhållsavgift för användaren har även införts. Eftersom kostnaden på systemet är höga för en genomsnittlig medborgare har en plattform utvecklats för att underlätta med bidrag och krediter.

Teknik överförd: PV energiteknik, ledarskaps- och förvaltningsfärdig- heter, marknadsföringskapacitet

Effekt på växthusgasutsläpp: (information saknas)

Program: Asia Sustainable and Alternative Energy Programme

Syfte: Öka användningen av alternativa och förnybara energikällor och effektivisera energianvändningen i Asien

Mottagarland:	Sektor:	Totalt stöd:	Projektets längd:
Kina, Vietnam,	Energi	15 MSEK	2007-2009
Indonesien, Indien
och Bangladesh

Beskrivning: Projektet har genomförts i ett urval av asiatiska länder inom 1 miljon hushåll för att öka tillgång till förnybar energi och samtidigt främja energibesparingar bland annat genom informations- kampanjer och dokumentärfilmer. Andra givare är Nederländerna, Storbritannien och USA.

Faktorer som ledde till framgång: ”Innovative Investment Delivery Mechanisms”, utveckling av institutionella och rättsliga ramverk, utbildnings- och kunskapsutbyte. Programmet har även genererat följdinvesteringar från GEF, Världsbanken och lokal finansiärer som uppgår till hundratals miljoner dollar.

Teknik överförd: Institutionellt stöd vid reformering av energi och infrastrukturssektor, utvecklande av energitjänster för 1,1 miljoner hushåll (kokosnötsolja, vind, biomassa, småskalig vattenkraft etc.), ökning av genereringskapacitet med 1 455 MW,

Effekt på växthusgasutsläpp: direkt minskning 2,2 miljoner ton/ år (indirekt 515 milj. ton/år)

passning och utsläppsbegränsning och säkerställa hållbarheten i ett dylikt stöd. Nationell kompe- tens och kunnande om klimatförändringen och dess effekter är betydande samt att stärka institu- tioner för att länderna i ett längre perspektiv själ- va ska kunna integrera klimat i sin planeringspro- cess och driva en nationell klimatpolitik. Sverige har erfarit att resultatet blir bäst när kapacitetsut- veckling utgår från ländernas egna behov och pri- oriteringar och är en gemensam läroprocess som ägs och drivs nationellt men sker i partnerskap. Därför är det av betydelse att stärka de nationella systemen istället för att skapa nya.

Sedan 2006 finansierar Sida ett utbildningsprogram ’Internatio- nal Training Programme’ (ITP) med fokus på utsläppsbegräns- ning och anpassning som genomförs av SMHI i samarbete med SWECO och SEI. Målet är att öka kunskaperna kring klimatför- ändringen och dess effekter och förse de 25 utvalda deltagarna med verktyg för att identifiera sårbara sektorer i sina länder och utveckla projekt i sina hemländer med stöd från arrangörerna. Målgruppen är personer med ledande positioner inom förvalt- ning, nationell eller lokal, enskilda organisationer, universitet eller företag. Utvärderingar visar att deltagarna ger kursen höga betyg och att utbildningen till stor del ökat deras kunskap om klimatförändringar. En helt övervägande del av deltagarna tyckte också att innehållet var av stor eller mycket stor betydelse för deras fortsatta arbete och en rad viktiga kontakter hade knutits med experter i Sverige.

Kapacitetsutveckling är primärt en integrerad del av de program och projekt som Sida stödjer. Den integrerade ansatsen är central eftersom kapaci- tet inte kan utvecklas i ett vakuum utan alltid är kopplad till den relevanta aktiviteten. Det är vik- tigt att ställa sig frågan: ’kapacitet för vad?’. Sveri- ge anser att det är viktigt att ta ett bredare grepp om kapacitetsutveckling inom utbildning och forskning, men även höja kapaciteten institutio- nellt genom olika former av stöd till och samar- bete med de nationella och lokala institutionerna. Därutöver anser Sverige att det är angeläget att säkerställa att utvecklingsländernas förhandlare stöttas i klimatförhandlingsprocessen.

Programmet European Capacity Building Initiative (ECBI) är direkt kopplat till Klimatkonventionen och har som mål att stärka ut- vecklingsländernas förhandlingsgrupp, G77, i klimatförhandling- arna. Klimatförhandlare från G77 och EU erbjuds en unik platt- form för möten och kapacitetsutveckling där centrala begrepp och tekniköverföring diskuteras och analyseras. Enligt en utvärdering har programmet bidragit till att utvecklingsländerna i större ut- sträckning lyckats tala med en röst i förhandlingarna och att det skett en ökad förståelse mellan förhandlare från de olika blocken. Utvecklingsländerna har på kort tid förbättrat sina möjligheter att uppnå det långsiktiga målet att förstärka de utsatta ländernas och gruppernas perspektiv i klimatförhandlingarna. Det svenska stödet uppgick till 4,8 miljoner kronor under perioden 2005-2007.

Sustainable City Planning in Pune

Sustainable City Planning Pune (SCPP) är ett samarbetsprojekt mellan staden Punes kommunala myndigheter (PMC) och Sida. Programmet erbjuder kompetensutveckling inom hållbar stads- planering med fokus på rörlighet och fysisk planering. Projektet innehåller en rad olika aktiviteter inom områdena fysisk plane- ring, hållbara transportsystem och högkvalitativ kollektivtrafik. Till exempel besökte deltagarna Sverige i maj 2008 för att lära av svenska erfarenheter, däribland från Hammarby sjöstad i Stockholm och Västa Hamnen i Malmö.

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

91

Sidas forskningssamarbete syftar till är att stär- ka samarbetsländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Det innefat- tar stöd till samarbetsländerna för att skapa goda forskningsmiljöer, forskarutbildning samt för att utveckla metoder för att planera och prioritera forskning. Att främja utvecklingsinriktad forsk- ning innebär att både finansiellt och vetenskapligt stödja samarbetsländernas möjligheter att identi- fiera ny kunskap inom områden som är betydel- sefulla för deras utveckling.

Innovativ klimatforskning i Sydostasien

Sida har samarbetat med regionala miljöekonomiska forskarnät- verk i Sydostasien, Afrika och Latinamerika i snart 15 år. Nätver- ken bygger i olika grad på den framgångsrika modellen EEPSEA (Economy and Environment Program for Southeast Asia) som är utarbetat för att stärka forskningskapacitet inom miljöeko- nomiområdet. Totalt svenskt stöd för 2005-2007 har varit 29 miljoner kronor. Nätverket är ett av de mer betydelsefulla i södra Asien och har medverkat i IPCC:s utredningsprotokoll år 2007. Nätverkets innovativa forskning om mangroveträskens roll för att minska de negativa effekterna vid cykloner och tsunami har fått stor uppmärksamhet både lokalt och internationellt. Nätverket har även gjort en omfattande sårbarhetskartläggning beträffan- de fem klimatrelaterade hot – tropiska cykloner, översvämning, jordskred, torka och havsnivåhöjning – som varit av stor vikt både för nationella policies och internationellt givarstöd.

Relevant från ett klimatperspektiv är det samarbe- te som bedrivs inom naturvetenskap och teknik, naturresurser och miljö. Dessutom bidrar man till kapacitetsuppbyggnad bland annat genom stöd till uppbyggnad av universitet och forskningsråd i utvecklingsländer. Den så kallade sandwich-meto- den som Sida använder, vilken går ut på att varva studier i hemlandet med studier utomlands, har visat sig vara framgångsrik för att forskarna och studenterna vid utbildningens slut ska stanna kvar i sina hemländer och därmed inte låta kapaciteten gå förlorad. Tematiska forskningsprogram inom naturresurser och miljö, teknik och industrialise- ring samt naturvetenskap finansieras även.

Stöd till forskning om hållbar utveckling i Moçambique

Sida har sedan 1989 stöttat institutionen för fysik på Eduardo Mondlane universitetet (UEM) i Maputo i Moçambique i dess arbete att etablera en grundläggande infrastruktur för forskning och ett gynnsamt vetenskapligt klimat. Satsningarna har resul- terat i det första försöket att utveckla en komplex forskning inom området hållbar miljö i Moçambique. Svenska resurser är starkt bidragande till institutionens kapacitetsutveckling, både när det gäller forskning och forskningsutbildning. UEM har identifierat utsläpp av växthusgaser till följd av okontrollerade skogsbränder, ökenspridning som följd av överutnyttjande av skog och mark, samt luft- och markförorening i anknytning till energiproduktion, industri och gruvdrift som de miljö- och klimatproblemen med störst potential att allvarligt undergräva en hållbar utveckling i Moçambique. Sida stöttar sedan 2006 ett forskningsprogram för energi, miljö och klimat som forskar kring dessa områden.

92 7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

7. Finansiellt stöd och tekniköverföring

93

8Forskning och miljöövervakning

8.1Politik, organisation och finansiering av FoU och systematisk övervakning

8.1.1 Politik för klimatforskning

Inriktningen av svenska forskningssatsningar sedan den fjärde Nationalrapporten (NC4), har fortsatt haft fokus på hållbar utveckling och tvärvetenskap, men enligt de forskningspolitiska målen i den se- naste forskningspolitiska propositionen56 ska Sve- riges ställning som forskningsnation med fokus på innovation och konkurrenskraft i en globaliserad värld stärkas. Forskningen ska till stor del bedrivas inom områden som har, eller har förutsättningar, att få betydelse för människors välfärd, samhällets utveckling och näringslivets konkurrenskraft. Re- geringen anser att klimatpåverkan är en av mänsk- lighetens stora utmaningar som inte kan hanteras framgångsrikt utan ny kunskap.

I 2009 års Klimatproposition57 återkopplas till de strategiska nya forskningssatsningarna som har klimatrelation. De klimatrelaterade strategiska satsningarna gäller i) klimatmodeller, ii) effekter på naturresurser, ekosystemtjänster och biolo- gisk mångfald, iii) hållbart nyttjande av naturre- surser, energiforskning (inkl. alternativ till fossila bränslen, miljö- och klimatanpassad produktion av biomassa för råvaror och biobränslen, inklusive industriell bioteknik), samt iv) säkerhet och kris- beredskap (forskning för att öka krisberedskapen och stärka säkerheten behandlat i ett brett spek- trum av risker, hot, kriser och katastrofer).

De största nya resurserna går till energiforsk- ning och utveckling av tekniker som minskar klimatpåverkan från energi- och transportsekto- rerna, såsom vindkraft, andra generationens bio- drivmedel och hybridfordon. Starkt kopplat till

56 Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50).

57 En sammanhållen klimat- och energipolitik (prop. 2008/09: 162.

energifrågor är hållbart nyttjande av naturresur- ser när energiråvaror måste öka från jord- och skogsbrukssektorerna.

Forskning om Östersjön har ytterligare för- stärkts och klimat är ett nytt område inom denna satsning. Även andra viktiga områden som berör klimatarbetet får förstärkning, t.ex. forskning om samhällets sårbarhet och beredskap inför klimat- förändringar samt hållbart samhällsbyggande och samhällsplanering, där stora klimatvinster kan uppnås.

Svensk forskning stärks även för Arktis, och Po- larforskningssekretariatet har därmed fått nya och utvidgade uppgifter, bl.a. att ansvara för den vetenskapliga forskningsstationen i Abisko i norra Sverige. Polarsekretariatet har sedan tidigare ansvar för expeditioner och forskningsverksam- heten i Arktis och Antarktis. I takt med att kli- matförändringen blivit en allt viktigare samhälls- fråga har polarforskningen kommit att fokusera på klimatförändringen och dess effekter. Sveri- ge har deltagit i ett för landet stort antal projekt under det Internationella Polaråret och har vik- tiga forskningsplattformar för inernationellt sam- arbete för klimatforskning i Arktis, Antarktis och nordliga Sverige, som isbrytaren Oden, satelliten Odin samt forskningsstationerna Abisko och Tar- fala.

Nordisk samverkan eftersträvas

De nordiska statsministrarna har beslutat att Norden ska satsa på spetsforskning inom klimat, energi och miljö (s.k.Toppforskningsinitiativet) med ett gemensamt program på totalt 480 miljo- ner kronor under fem år. Genom att nyttja redan etablerade nätverk, som NordForsk, Nordiskt Innovationscenter och Nordiska Energiforskning-

94 8. Forskning och miljöövervakning

en, ska programmet koordinera nordiska insatser för att integrera spetsforskning, innovation, nä- ringslivet, nationella intressen, det nordiska mer- värdet och globaliseringen.

Europeisk samverkan

Sverige stödjer EU-samarbete och deltar i ett fler- tal EU-finansierade nätverk, bl.a. ERA-NET, viket är ett samarbete mellan finansiärer för att utveck- la det europeiska forskningssamarbetet, utbyta erfarenheter och ha gemensamma utlysningar av forskningsmedel (se 8.2).

Deltagande i den europeiska rymdorganisatio- nen European Space Agency (ESA) och det euro- peiska sydobservatoriet European Southern Ob- servatory (ESO) bidrar främst till tillgången på övervakningsdata.

Global samverkan

Sverige och svenska forskare deltar i flera globala forskningsaktiviteter, t.ex. IPCC, World Clima- te Research Programme (WCRP), International Geosphere and Biosphere Programme (IGBP), International Human Dimension Programme (IHDP). Svensk forskning bidrar också till samar- bete vid internationella anläggningar. Genom del- tagande i kärnforskningsorganisationen Conseil Européen pour la Recherche Nucléaire (CERN), har Sverige bidragit till att skapa en plattform för datalagring, vilket som sekundäreffekt också gyn- nar lagringen av stora mängder klimatdata.

8.1.2 Organisation

Forskningsfinansiärer

Staten och andra delar av den offentliga sektorn är de största finansiärerna av forskningen vid uni- versitet och högskolor. De viktigaste offentliga forskningsfinansiärerna vid sidan av de direkta an- slagen till universitet och högskolor från staten är forskningsråd och några andra forskningsfinansie- rande myndigheter till stöd för sin egen verksam- het. Även forskningsstiftelser och EU, kommu- ner och landsting finansierar forskning. Inklude- ras även den privata sektorn, så är det näringslivet som är den största finansiären av FoU.

Två forskningsråd, Vetenskapsrådet (VR) och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och sam- hällsbyggande (Formas) är betydelsefulla finansiä- rer av klimatrelaterad forskning. Myndigheter som finansierar klimatrelaterad forskning och utveck- ling är Energimyndigheten,Verket för innovations- system (VINNOVA) och Naturvårdsverket.

I de offentliga medlen till forskning och utveck- ling ingår också den forskning som finansieras av vissa forskningsstiftelser. Bland dessa är Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra) särskilt be- tydelsefull i klimatsammanhang. Stiftelsen styrs inte av regering eller riksdag, men regeringen utser ledamöterna i styrelserna.

Rymdstyrelsen finansierar inom ramen för sina nationella forsknings- och fjärranalysprogram kli- matrelevanta satellitmätningar.

Energimyndigheten, Mistra och Naturvårds- verket har sedan 2004 en gemensam webbsida58 som presenterar sina pågående klimatinriktade forskningsprogram.

Utförare

Nästan två tredjedelar av den offentligt finansie- rade forskningen i Sverige utförs vid universitet och högskolor. Bland övriga offentliga forsknings- utförare finns industriforskningsinstitut och vissa sektorsmyndigheter.

Samtliga universitet och högskolor har egna forskningsresurser och bedriver forskning. För- utom dessa finns några statliga institut samt in- dustrinära branschinstitut som har offentligt fi- nansierad forskning. Några av dessa som har betydelse för klimatforskningen är Stockholm Environment Institute, Stockholm Resilience Center59 vid Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Skogforsk och Institutet för jordbruks- och miljöteknik. Nyligen har Bert Bolin Center for climate research60 med fokus på klimat och geovetenskaplig forskning inrät- tats vid Stockholms universitet. Rossby Center vid SMHI svarar för den nationella klimatmodel- leringen. Vidare finns vid Linköpings universitet ett klimatpolitiskt center för samhällsrelaterad klimatforskning.

Vid de flesta universitet har centrumbildningar eller andra organiseringar gjorts för att förbättra möjligheterna för samordning av forskning och utbildning, ofta i dialog med näringsliv och sam- hälle.

8.1.3 Finansiering

Den samlade forskningssatsningen till klimat och klimatrelaterad energiforskning har under perio- den 2005-2008 i genomsnitt årligen uppgått till ca 1,2 miljarder kronor. Majoriteten, i genom- snitt 800-850 miljoner kronor per år, har gått till klimatrelaterad energiforskning via Energimyn-

58www.sweclipp.se.

59www.stockholmresilience.org.

60www.bbcc.su.se.

8. Forskning och miljöövervakning

95

dighetens forskningsprogram där utveckling och demonstrationsprojekt är en stor del. I övrigt har ca 80 miljoner/år fördelats till forskning om kli- matsystemet och klimatmodeller, drygt 180 mil- joner/år till forskning om effekter och anpassning samt socioekonomiska analyser. I detta ingår inte fakultetens generella statliga basfinansiering. Inte heller de statliga medlen till forskning i utveck- lingsländer finns med i dessa summor.

I den statliga budgeten för 2010-2012 höjs de totala anslagen till forskning kraftigt. Tillsam- mans med höjningen 2009 når de samlade of- fentliga avsättningarna en procent av BNP, vilket följer regeringens definition av formuleringen i Lissabonagendan. De årliga forskningsanslagen ökar med 5 miljarder kronor från och med 2012, varav drygt 500 miljoner kronor avser forskning med inriktning på klimat och energi.

Forskningsfinansieringen under perioden 2005- 2008 visar på starkt ökat fokus på klimatre- laterade frågeställningar. Huvudfinansiärerna Vetenskapsrådet, FORMAS, VINNOVA, samt i förekommande fall Rymdstyrelsen har haft flera riktade satsningar mot såväl klimatsystemet, kli- matförändringens effekter som på anpassning.

Även den forskningsstrategiska stiftelsen (Mistra), som har en bred ansats för sin forsk- ningsfinansiering, har satsat på forskning om änd- rade processer inom industrin för att minska ut- släpp av miljö och klimatpåverkande växthusga- ser, partiklar och andra föroreningar.

Sektorsfinansiärer som Energimyndigheten och Naturvårdsverket finansierar ett flertal långsiktiga forskningsprogram med fokus på klimat, eller kli- matrelaterade frågeställningar.

Rymdstyrelsen delfinansierar satelliten Odin och bidrar till European Space Agency (ESA), och Global Monitoring for the Environment and Security (GMES) som huvudsakligen avser för- bättrad miljöövervakning.

Sveriges biståndsmyndighet Sida ger stöd för utvecklingsländernas kapacitetsuppbyggnad att bedriva egen forskning som underlag för arbete med bl.a. anpassning till klimatförändringarna.

Förutom forskningsfinansiering utgår statliga medel för uppbyggnad av infrastruktur för data- lagring.

8.1.4 Systematisk observation

Klimatobservationer omfattar systematisk insam- ling av data om meteorologi, hydrologi och ocea- nografi. Dessutom övervakning av källor och sän-

kor för växthusgaser, samt klimatrelaterade effek- ter på ekosystemen, exempelvis vegetations- och markförändringar.

Kraven ökar på mätningar som är relaterade till vegetation och markförhållanden. Några myndig- heter61 har skapat ett gemensamt arkiv med sa- tellitdata62. Årligen tillförs Sverigetäckande mul- tispektrala, optiska satellitdata till arkivet med 10-30 meters upplösning insamlade under vege- tationsperioden. Arkivet hjälper användarna att studera förändringar i det svenska landskapet och miljön under de senaste dryga tre decennierna. Sverige har ett väl utbyggt miljöövervakningssys- tem och de svenska mätseriernas längd är i många fall unika i världen.

Ansvariga organisationer

Sveriges meteorologiska och hydrologiska insti- tut (SMHI) förser samhället med meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska data och svarar för långsiktig uppbyggnad och drift av de natio- nella databaserna. Genom SMHI bidrar Sverige till etableringen av övervakningssystem i vissa ut- vecklingsländer.

SMHI representerar Sverige i World Mete- orological Organisation (WMO), I Intergovern- mental Oceanographic Commission, i Group on Earth Observations (GEO). GEO har i uppgift att till 2015 inrätta ett världsomfattande system, Global Environment Observation System of Sys- tems (GEOSS), med jordobservationsdata från olika rymd- och markbaserade källor. SMHI re- presenterar Sverige i ECMWF samt i de Euro- pagemensamma satellitprogrammen inom EU- METSAT där klimatövervakningen blivit en allt väsentligare del.

Naturvårdsverket ansvarar för samordning av miljöövervakningen. Miljöövervakningen bidrar till att följa effekter av klimatförändringen inom alla biogeokemiska system, men också långsiktigt genom att följa utvecklingen av åtgärdernas ef- fekter på ekosystem och samhälle. Den statligt finansierade miljöövervakningen är indelad i tio olika programområden: luft, kust och hav, söt- vatten, våtmark, skog, jordbruksmark, fjäll, land- skap, miljögiftssamordning och hälsorelaterad miljöövervakning.

Naturvårdsverket representerar Sverige i Euro- pean Energy Agency (EEA) som samordnar den Europeiska övervakningen, i FN:s miljöprogram, och är Focal Point för FN:s klimatpanel IPCC.

61 Lantmäteriet, Naturvårdsverket, Rymdstyrelsen, Skogsstyrelsen och SMHI.

62 www.saccess.lantmateriet.se.

96 8. Forskning och miljöövervakning

Rymdstyrelsen representerar Sverige i det Eu- ropeiska rymdorganet European Space Agency (ESA), FP 7 tema rymd och i GMES63 Advisory Council (GAC). Rymdstyrelsen arbetar dessut- om med bilaterala och multilaterala satellitpro- jekt där satelliten ODIN med stratosfärisk ozonö- vervakning är ett exempel.

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, svarar genom sin fortlöpande miljöanalys för en stor del av den svenska miljöövervakningen, SLU inventerar skog och mark i programmet Riksinventeringen av skog (RIS) som omfattar allt från skogs- och marktillstånd till miljöövervakning av biologisk mångfald samt kollagring i skog och mark.

8.2Program och finansiering av klimatrelaterad forskning

Det blir allt svårare att sortera forskningssatsning- ar under en given rubrik då program tenderar att bli alltmer tvärvetenskapliga. Forskningsprogram- met SWECIA64, Mistra SWEdish research pro- gramme on Climate, Impacts and Adaptation, kan exemplifiera detta. SWECIA (nedan uppdelat på olika områden) är ett tvärvetenskapligt forsk- ningsprogram som omfattar klimatprocesser, kli- mateffekter, klimatekonomi och anpassning till ett förändrat klimat. Forskningsområdena stude- ras integrerat och ska bidra till kunskapsuppbygg- naden av effekt- och anpassningsforskning i Sveri- ge med klimatmodellering och utveckling av regi- onala scenarier som centrala delar i programmet.

Ett annat problem är att de forskningsmedel som delas ut av t.ex. Vetenskapsrådet går till en- skilda projekt i konkurrens. Det är därför svårt att fånga upp om dessa medel också används inom större programsatsningar.

8.2.1Klimatprocesser och klimatsystem, inklusivepaleoklimatisk forskning

Programmet Climate evolution, variability and sensitivity fokuserar på gränsöverskridande forsk- ning om klimatets utveckling. Det har fem hu- vudteman: Klimatets variationer, Atmosfärs- och oceancirkulation, Randvillkor för modellering av atmosfärs- och oceancirkulation, Småskaliga pro- cesser med storskaliga klimateffekter, Biogeo kemiska cykler (kolets och vattnets kretslopp). Bland annat adresseras frågor om hur molnbild- ningen påverkas av det moderna samhällets ut-

63 Global Monitoring for the Environment and Security.

64 Programmet är finansierat av Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra) och är ett samarbete mellan SMHI, Stockholm Environment Institute (SEI), Meteorologiska institutionen (MISU) och Insitutet för internationell ekonomi (IIES) vid Stockholms universitet samt Institutionen för Naturgeografi och Ekosystemanalys (INES) vid Lunds universitet.

släpp av växthusgaser och partiklar, växthuseffek- tens roll för det globala klimatet och uppvärm- ningen i Arktis.

Forskning om kolkretsloppet i kustnära områ- den i Östersjön bidrar med kunskap till klimat- forskarna som försöker räkna in haven i sina mo- deller. Forskningen gäller inte bara specifikt Öst- ersjön, utan ska även fungera för att beskriva processer i andra hav.

Stockholms universitet, SMHI och Rossby Center deltar i ett flertal internationella projekt, bl.a. bidrar de till EU-projektet BALTEX som fo- kuserar på hydrologi, klimat och vattenmanage- ment i Östersjöområdets tillrinningsområde.

I program ”for research on sustainable deve- lopment in developing countries” deltar svenska forskare bl.a. med projekt om koldynamik i jord- bruksmark söder om Sahara.

8.2.2Modellering och scenarier (inklusive GCMs)

Rossby Center arbetar med klimatmodellering och utveckling av regionala scenarier som kan användas i effekt- och anpassningsstudier, bl.a. inom forskningsprogrammet SWECIA. Genom Rossby Center deltar Sverige i EU FP6 projek- tet ENSEMBLES och Klimat och energisystem (CES) som finansieras av Nordiska Rådet. Ge- mensamt är att utveckla trovärdiga klimatscena- rier för 20:e århundradet för Europa. Sverige del- tar även i EU FP6 projekt DAMOCLES, som ska öka förståelsen av och möjligheterna att model- lera ändrade havsis förhållanden i Arktis. I detta samarbete har Rossby Center bidragit med de all- ra första kopplade regionala klimatscenarierna för Arktis någonsin.

Sverige är också aktivt i Europeiska Jordmodel- leringskonsortiet vilket ska utveckla en Global Earth System Model. Arbetet sker inom det Eu- ropeiska Centret för Medium Range Weather Forcasts (ECMWF), som ska bidra med en stor ensemble av General Circulation Model (GCM) scenarier till det internationella samarbetet om att jämföra modeller (5th Coupled Model Inter- comparison Project (CMIP5)) inom ramen för World Climate Research Programme (WCRP). CMIP5 är det huvudsakliga verktyget för nästa IPCC-utvärdering. Rossby Center deltar också i WCRP:s ansträngningar att samordna arbetet med en nedskalning av CMIP5 av de globala sce- narierna som stöd för att få bättre upplösning över särskilt Afrika.

8. Forskning och miljöövervakning

97

8.2.3 Effekter av klimatförändringar

Programmet SWECIA ser på effekter utifrån mo- dellering som verktyg, bl.a. studeras förändring- ar i vattenresurser i Mälaren genom att omsätta klimatscenarier i hydrologiska modeller. En an- nan effektstudie inom programmet är simulering av skogar och skogsbruk genom utveckling av en dynamisk vegetationsmodell som även inbegri- per skogsskötsel och störningsdynamik. SWECIA utvecklar också modeller som omfattar Arktis landekosystem.

Vid Abisko Naturvetenskapliga forskningssta- tion (ANS), pågår verksamhet med övervakning, experiment och modellering. ANS är värd för en unik uppsättning långsiktiga försök med miljö- manipulering som lockar forskare från hela värl- den. Syftet med försöken är att förstå hur ökade koldioxidhalter, UVB-strålning, marktemperatur, lufttemperatur och snödjup påverkar ekosystem och dess processer. Nyligen har ett försök inletts för att undersöka hur ekosystem påverkas av varma perioder mitt i vintern. Forskning om per- mafrost och metanutsläpp har pågått under lång tid och mätning av kolflöden i avrinningsområdet görs kontinuerligt.

Vid forskningsstationen i Tarfala görs årliga gla- ciärmätningar sedan 1946. Forskning som också bidrar till monitoring görs inom meteorologi, hy- drologi, snö- och iskemiska mätningar och per- mafrost.

Under Internationella polaråret togs iskärne- prover för analys av klimatförändring, mätningar gjordes av kolflöden från Sibirien ut till Arktiska Oceanen, permafrostsmältning och kusterosion studerades och arktiska sommarmolns betydelse för klimatsystemet i Arktis studerades.

8.2.4Socioekonomiska analyser (inkl effekter av klimatförändringar, anpassningsbehov och skyddsåtgärdsmöjligheter)

Ett 10-årigt program65 med fokus på gränssnit- tet mellan samhällsvetenskap och naturveten- skap, mellan kunskap och handling, finansieras vid Lunds universitet66 med huvudinriktning på problemlösande forskning och kritisk granskning av bl.a. klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald samt hur markanvändningen förändras.

Stockholm Resilience Centre67 forskar tvärve- tenskapligt och integrerar samhällsvetenskap, hu-

65 Linnéstöd ca 10 MSEK per år i 10 år.

66 Lund University Center of Excellence, LUCID, for integration of social and natural dimensions of sustainability.

67 Stockholms universitet, Beijerinstitutet för Ekologisk Ekonomi (BI) vid Kungliga Vetenskapsakademin och Stockholm Environment Institute (SEI). Finansieras bl.a. av Mistra.

98 8. Forskning och miljöövervakning

maniora och naturvetenskap. Inriktningen är fort- satt produktion av ekosystemtjänster för mänsk- lig välfärd, samt att bygga resiliens för långsiktigt hållbar utveckling.

Forskningsprogrammet, CLIMATOOLS68, har som huvuduppgift att utveckla nya verktyg, som kan användas för det lokala/regionala och sekto- riella klimatanpassningsarbetet. I fokus står för- mågan att hantera de osäkerheter som klimat- förändringen medför på kort och lång sikt. Bland annat ska programmet ta fram en ny metod för scenariobaserat beslutsstöd (konvergenssemina- rier) avpassad för klimatanpassning, manual för analys av klimatförändringars hälsoeffekter och ge vägledande handledningsinstruktioner för an- passningsstrategier.

Programmet Internationell klimatpolitik69 om- fattar ett flertal forskningsprojekt med fokus på marknadsbaserade styrmedel, som Kyotoproto- kollets flexibla mekanismer och EU:s handelssys- tem för utsläppsrätter, forskning om utveckling och utformning av framtida internationella kli- matavtal samt om samspelet mellan politik, lagar och ekonomi och hur förutsättningarna för kli- matpolitiska åtgärder påverkas av detta.

Programmet för allmänna energisystemstu- dier70 (AES) och Program Energisystem71, syftar båda till att bidra med mångsidig kunskap om energisystemets funktion och förutsättningar för att bygga miljömässigt uthålliga energisystem. Inom dessa program analyseras energisystem inte enbart utgående från tekniska eller ekonomiska faktorer utan även med hänsyn till institutionel- la faktorer och energisystemens sociala funktion. Flera av forskningsprojekten inom programmen har starka kopplingar till klimatfrågan.

ELAN-programmet72 fokuserar på hushållens elanvändning och människans användning av tek- niken. Här bedrivs forskningen av mångveten- skapliga forskargrupper inom teknik- och beteen- devetenskap.

Projektet Nordiska energiperspektiv analyserar politiska mål på nationell och internationell nivå inom energiområdet, deras inverkan på de nord- iska energimarknaderna och de olika energisyste- men. Målsättningen är att i dialog mellan forskare och beslutsfattare, samt för marknadsaktörer och allmänhet, analysera och visa på konsekvenser av olika strategiska energibeslut.

Centret LUCSUS73 vid Lunds universitet ska driva frågor om hållbar utveckling genom att

68 Samarbete mellan FOI, KTH, Uppsala Universitet och Umeå Universitet och finansie- ras av Naturvårdsverket.

69 Finansiers av Energimyndigheten.

70 Finansieras av Energimyndigheten.

71 Finansieras av Energimyndigheten.

72 Finansieras av Elforsk.

73 Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS.

initiera och koordinera tvärvetenskapliga forsk- ningsförslag. En stor del av denna forskning sker inom EU program, t.ex. Adaptation and Mitiga- tion Strategies (ADAM).

Sverige deltar i det Europeiska ERA-NET CIRCLE (Climate Impact Research Cooperation within a Larger Europe) som har fokus på effek- ter och anpassning till ett förändrat klimat. Inom detta ERA-NET har Sverige haft en gemensam utlysning med Finland och Norge om konsekven- ser av klimatförändringen på klimatpolitiken.

8.2.5Åtgärder för utsläppsbegränsning och anpassning till klimatförändringarna

Ett tvärvetenskapligt forskningsprogram74, som syftar till att ta fram förslag på hur Sverige ska styra mot koldioxidsnåla och hållbara energi- och transportsystem 2050, pågår till 2012 vid Lunds universitet i samarbete med Luleå universitet.

Programmet Clipore75, där medverkan finns från flera universitet såväl i Sverige som i Indien, Norge och USA har inriktning på genomförande av framtida internationell klimatpolitik. Programmet startade 2004 och fick fortsatt förtroende 2007 i ytterligare fem år. Under denna andra period ska programmet genomföras nära integrerat med för- handlingsprocessen i UNFCCC och politikens ut- formning efter Kyoto och EU:s utsläppshandel av växthusgaser. Alternativa politiska styrmedel, sär- skilt för sektorer som inte ingår i handelssystemet, analyseras och hur dessa skulle kunna länkas till handelssystemet. Programmet har även fokus på utvecklingsländer och styrmedel.

IVL håller på att utveckla en nationell Integra- ted Assessment Modelling (IAM) modell i nära samarbete med IIASA. Denna aktivitet ska bidra med assessments på framtida policy om luftföro- reningar och ge underlag för optimering av åtgär- der som kan nå både luft- och klimatpolitiska mål till låga kostnader.

Ett forskningsprogram för skog76, som har formen av en strategi för skoglig och skogsindu- striell forskning ska utveckla ny kunskap för ett hållbart skogsbruk. Exempel på sådan kunskap är vattenkvalité, näringscykler, biodiversitet, samt anpassningar till – och lindring av – klimatföränd- ringar.

Flera parallella program77 syftar till att sluta kretsloppen för pappers- och massa industrin, processer inom stålindustrin för att minska re-

74 www.lets2050.se Finansieras av Naturvårdsverket, Energimyndigheten, VINNOVA och Vägverket.

75 Climate Policy Research Programme, finansieras av Mistra.

76 Future Forests finansieras av Mistra.

77 Läs om programmen www.mistra.se.

sursanvändningen, minska energianvändningen och använda den energi som bildas vid proces- serna.

Inom det långsiktiga energiforskningsprogram- met78 finansieras fem kompetenscentra och ett femtiotal forsknings- och utvecklingsprogram inom olika vetenskapliga områden. Programmet har presenterats i NC 4, så här följer enbart en kort sammanfattning:

•Inom bränslebaserade energisystem studeras frågor om uthållig energiproduktion med hu- vudsakligen biobränslen. Åtgärder som berör åtagandena i Kyotoprotokollet liksom EU:s klimatmål och mål om förnybar energi till år 2020 uppmärksammas särskilt.

•Forskningsområdet transporter fokuserar på produktion av förnybara drivmedel och effek- tivare fordonsmotorer som drivs med alterna- tiva bränslen. Forskningen ska studera sam- bandet mellan drivlinor, förnybara drivmedel och emissioner, framför allt koldioxid.

•Till forskningsområdet elproduktion och kraftöverföring hör forskning kring de för- nybara energislagen vindkraft, solel, vågkraft samt utveckling och förnyelse av vattenkraft

och kraftvärme.

• Inom byggnadsområdet inriktas forskning- en mot att minska byggnadernas energibehov samt att byta ut fossila bränslen mot förnybara.

•Inom området industri fokuseras insatser till massa- och pappersindustrin, liksom stål-, kemi- och gruv- och mineralnäringarna. Sär- skilt eftersträvas här effektivare energiutnytt- jande i energikrävande processteg. Det gäller för såväl el som värme, och både fossila som förnybara energikällor. Drivmedel från skogs- råvara är här ett viktigt utvecklingsområde.

8.2.6Internationellt samarbete om klimatrela- terad forskning och stöd till utvecklings- länder

Svenska forskare samarbetar med utvecklings- länder om jordbruksforskning genom CGIAR79, där 16 olika forskningsinstitut i utvecklingslän- der deltar. Swedish Research Links främjar fors- karsamverkan mellan svenska forskare och fors- kare i Asien, Mellanöstern, Nordafrika och Syd- afrika. Ett antal forskningsnätverk finns med olika inriktning, t.ex. inom miljöteknik80, miljö- ekonomi81 och policy. Ett forskningssamarbete i

78 Finansieras av Energimyndigheten.

79 Consultative Group on International Agricultural Research finansieras av Sida/SAREC. 80 ARRPET, Asian Institute of Technology.

81 SANDEE och EEPSEA Climate vulnerability i Sydostasien.

8. Forskning och miljöövervakning

99

Moçambique gäller energi, miljö och klimat där växthusgaser studeras till följd av okontrollerade skogsbränder, ökenspridning som följd av överut- nyttjande av skog och åkrar, samt luft- och mark- förorening i anknytning till energiproduktion, in- dustri och gruvdrift. Ett forskningssamarbete i Honduras tillsammans med Uppsala universitet studerar hur anpassning av ett flodlopp kan mins- ka riskerna för översvämning.

Atmospheric Brown Clouds (ABC) Asia är ett forskningssamarbete mellan Asien, USA och Europa om hur bruna moln från förbränning av ved och kospillning regionalt kan bidra till upp- värmning av klimatet. Sverige har genom Sida stöttat projektet mellan 2003 och 2008, främst för insatser i Asien. Nya mätstationer har instal- lerats och studier har gjorts om effekter på jord- bruk, vattentillgång och hälsa. Asiatiska forskare har deltagit för att öka sin kompetens och för- bättra sina institutioners möjligheter att delta i internationellt samarbete.

8.3Program och finansiering för systematisk övervakning

Den basala delen av systematisk observation om- fattar mätningar inom meteorologi, hydrologi och oceanografi. I Sverige finns övervakningssystem som har stor potential att bidra till en mer sys- tematisk och sammanhängande information om förändringar i landbaserade system – ett område där bristerna idag är särskilt stora, även i Norden.

Inom ramen för det Internationella Polarår- et har en sammanställning82 gjorts av tidigare och pågående mätningar av övervakningskarak- tär som berör främst det skandinaviska polarom- rådet. Observationsnätet inom Arktis ska ingå i Global Climate Observing System (GCOS), där Sustaining Arctic Observing Network (SAON) på sikt ska utgöra en del i Global Environment Observation System of Systems (GEOSS). Sve- rige kommer att kunna bidra med en mängd kli- matrelaterade data från norra Sverige.

8.3.1Nationella planer, program och stöd till mark- och rymdbaserad klimatövervak- ning respektive deltagande i internatio- nellt samarbete

Principerna för systematisk övervakning som fast- ställts inom GCOS har påverkan på svenska sys- tematiska observationer. Insatser har gjorts för att

82 Swedish Environmental Monitoring North of 60°N: Grip, H. och Olsson H. ISBN 978- 91-7307-152-9, (i tryck).

oavbrutna observationsserier av hög kvalitet bi- behålls, genom att hantera automatisering med största noggrannhet när stationer på avlägsna platser omvandlas från bemannade till automa- tiska stationer.

I pågående utveckling av observationssystem i Sverige är en viktig aspekt att skapa synergi mellan meteorologi, hydrologi, oceanografi, klimat- och miljösystem. Betydelsen av äldre data för en dju- pare förståelse av klimatet och dess variationer har ökat som en följd av förbättrade metoder att utföra återanalyser av olika variabler. Ett kontinu- erligt arbete med att digitalisera äldre data pågår.

Satelliter har skapat en ny dimension i klimat- och miljöövervakning genom att ge en övergri- pande bild av ytvärden och vertikal fördelning av viktiga klimat- eller miljökomponenter. Det är nu möjligt att från rymden mäta totala mått och tro- posfäriskt kolumner av ett antal växthusgaser och reaktiva gaser samt koncentrationsprofiler.

Sverige har utvecklat en Nationell geodatastra- tegi. Denna strategi bottnar i EU-direktiv som PSI och Inspire men har kopplingar till tillgänglighet till nationella och internationella miljö- och kli- matdata. Det finns svenska aktiviteter för att arki- vera och skapa förbättrad tillgång till klimatdata från forskningsprogram. Från det stora utbudet av forskningsresultat kommer det att ske en bedöm- ning av kvalitet och användbarhet och om dessa observationer kan ingå i ett hållbart klimatobser- vationsnätverk.

Data och mätningar inom den svenska miljö övervakningen bidrar till uppföljning av klimat- effekter regionalt, vilket utgör ett viktigt inspel till den globala förståelsen av klimatproblemet. Den svenska övervakningen av terrestra system som kan vara av särskilt intresse regionalt omfat- tar t.ex. marktyp, markanvändning, vegetations- typ, biomassa och grundvatten.

Övervakning av biomassa och markanvändning

Nationell inventering av landskapet i Sverige, NILS, är ett program inom Naturvårdsverkets nationella miljöövervakning. Det primära syftet är att övervaka förutsättningarna för biologisk mångfald i ett landskapsperspektiv. Övervakning- en sker genom flygbildstolkning och fältinvente- ringar, i ett nät av drygt 600 fasta provytor om 5x5 km över alla slags marktyper. En satellitba- serad övervakning av vegetationsförändringar och fysiska ingrepp i våtmarker togs i drift 2007. Ett projekt i syfte att följa effekter av klimatföränd-

100 8. Forskning och miljöövervakning

ringar med fokus på fjällvärlden startade 2009. Bl.a. kommer träd- och skogsgränsens förskjut- ning att följas.

Inom ramen för Rymdstyrelsens nationella fjärranalysprogram stöds ett projekt om satellitö- vervakning av skyddade tropiska skogar (World Heritage Tropical Forests) och kartering av olov- lig avverkning.

Övervakning av förändring i kolbalans

Klimatrelaterad miljöövervakning sker via Riks- inventeringen för Skog, RIS, som omfattar Riks- skogstaxeringen, RT, och Markinventeringen, MI. Dessa övervakningsprogram är viktiga för att följa förändringar i skog och mark, och den mängd kol som binds in i vegetationen. Riksskogstaxeringen är en del av Sveriges officiella statistik och data finns från 1923. Inventeringen omfattar mer än 10 000 provytor som varje år besöks och inven- teras under barmarksäsongen. Fjärranalys har på senare år påtagligt bidragit till bättre kvalitet.

Andra nationella övervakningssystem

Ytterligare databaser med terrestra data som har en potential för klimatarbetet genom klimat- forskning och klimatövervakning finns vid Lant- mäteriet, SLU, SLU Miljödata (sötvatten, kust och hav), Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, (grundvatten) och SMHI.

8.3.2Deltagande i internationellt samarbete för systematisk klimatövervakning inkl. GCOS

Sverige bidrar till GCOS med långsiktiga obser- vationer och mätningar av temperatur, neder- börd, våghöjd, isläggning, glaciärvariationer m.fl. ”Väsentliga klimatvariabler” (Essential Climate Variables, ECV). För observationer med global, regional och nationell täckning krävs också mät- ning från satellitbaserade system. Sverige bidrar här i ett flertal internationella program bl.a. för att målsättningarna skall uppfyllas i ”Implementa- tion Plan for the Global Observing System for Cli- mate in Support of the UNFCCC”.

Atmosfärisk övervakning

SMHI bidrar med atmosfäriska data till WMO:s World Weather Watch (WWW) vilka rapporteras vidare till GCOS. Sverige bidrar i samarbete med EUMETNET bland annat med data om vind och

temperatur inhämtade på olika nivåer genom ci- vilflyget, väderradar bidrar med vindinformation och nederbörd. Ett nordiskt samarbete och även tillsammans med EUMETNET pågår avseende studier om fuktighet i atmosfären.

Övervakning av havet

SMHI är värd för det europeiska EuroGOOS- sekretariatet, och deltar bl.a. på europeisk skala för att öka åtkomst av data och för förbättring av mätverksamhet, speciellt i kustzoner (SEPRI- SE). Liknande aktiviteter sker i Östersjön där bl.a. Baltic Operational Oceanographic System, BOOS, står för samordning och där bojar etable- rats av bl.a. Sverige.

Övervakning av land

SMHI rapporterar vattenföringsdata till Global Terrestrial Observing System, GTOS/ Global Ru- noff Data Center (GRDC).

Förutom överföring av observationsdata så deltar svenska institutioner i forskning och ut- vecklingen av systematisk övervakning. T.ex. i det EU finansierade projektet Carbo-North som är inriktat på att förbättra metoderna för kvantifie- ring av avgång och upptag av koldioxid från mark i norra Ryssland.

Sveriges bidrag till satellitdata för klimatövervakning; EUMETSAT – ESA – GMES – GEOSS

Sverige bidrar inom ramen för EUMETSAT:s program med utveckling av satellitprodukter för klimatövervakning på olika skalor och medverkar genom Jason-2 i övervakning av världshavens dy- namik och av havsytenivåer.

Ett av de viktigaste forsknings- och utveck- lingsbidragen från Sverige är förfinad kartering av moln och molnegenskaper skapat ur data från kombinationen av operationella- och forsknings- satelliter.

Rymdstyrelsen medverkar i det europeiska rymdsamarbetet ESA i utvecklingen av nya gene- rationer av meteorologisatelliter och andra fjärr- analyssatelliter för studier av jorden och dess kli- matsystem. Vidare bidrar Rymdstyrelsen tillsam- mans med ESA för att säkra den fortsatta driften av den svenskledda satelliten Odin. Forskningssa- telliter, bl.a. miljösatelliten ENVISAT har sedan 2001 bidragit och kommer att bidra ytterligare till förståelsen av klimatet.

8. Forskning och miljöövervakning

101

Sverige anslöt sig år 2008 till ett nytt ESA-pro- gram för Global Monitoring of Essential Climate Variables (ECV). Programmet syftar till att till- varata gamla, befintliga data som kan användas för att förbättra tillförlitligheten i klimatmodel- ler, t.ex. genom återanalyser. Det finns i dag en insikt inom klimatforskningssamfundet att ESA:s tidigare och nuvarande satelliter med forsknings- uppdrag har stor betydelse för klimatfrågor, det gäller inte minst terrestra EC-variabler.

Sverige bidrar till utvecklingen av en ny infra- struktur för globala observationsystem och fjärr- analysbaserade tjänster inom det europeiska pro- grammet Global Monitoring for Environment and Security (GMES). GMES ger en stark ut- veckling av nya mätsystem, bearbetning och in- tegration av satellit- och markbaserade data som avser land, hav och atmosfär. Programmet syftar till att driftsätta kontinuerliga observationssys- tem och utveckla en palett av olika tjänster för operativa ändamål. Väsentliga klimatvariabler (ECV) kommer att omhändertas i klimatrelate- rade tjänster och utgöra bidrag till kunskaper om bland annat kolcykeln och dess relation till kol- dioxid.

GMES är EU:s bidrag till GEOSS. GMES är därmed ett program som omfattar målsättning- ar i såväl implementeringsplanen för CGOS som motsvarande plan för GEOSS. Sverige bidrar därmed även på detta sätt indirekt till det inter- nationella övervakningssystemet som efterfrågas i klimatförhandlingarna.

102 8. Forskning och miljöövervakning

8. Forskning och miljöövervakning

103

9Utbildning och information

9.1Policy för utbildning och information

till allmänheten

I Sverige är kommunikation om klimatets för- ändring och om klimatåtgärder en viktig del av arbetet för att minska de klimatpåverkande ut- släppen. Svenska myndigheter som Naturvårds- verket, Energimyndigheten och Vägverket m.fl. kommunicerar på regeringens uppdrag klimatfrå- gan inom sina respektive ansvarsområden och har lång erfarenhet av kunskapsöverföring och infor- mation som styrmedel.

Ideella organisationer och andra informations- centra bidrar också till kunskapsuppbyggnad och dialog i fråga om klimatförändringens problem och lösningar. Klimatförändringen, dess orsaker och effekter är i dag välkända begrepp för allmän- heten.

Under 2006-2008 genomfördes en informa- tionssatsning i syfte att öka kunskapen om kli- matförändringarnas orsaker och konsekvenser, sprida den senaste forskningskunskapen i ämnet och visa på möjligheter att minska utsläppen av växthusgaser. För att stimulera kunskapsuppbygg- nad lokalt har folkbildnings- och informationsin- satser om klimatproblemet varit ett obligatoriskt krav för att beviljas statliga investeringsbidrag för kommunala klimatåtgärder.

9.2Massmedias syn på klimatfrågan

Mediernas nyhetsrapportering om klimatfrågan har ökat successivt under de senaste fem åren. 2007 var ett rekordår i fråga om antalet artiklar, föranlett av genomslaget för Al Gore i samhälls- debatten, publiceringen av IPCC:s fjärde utvär- dering av kunskapsläget samt Stern-rapporten.

Media har i flera fall de senaste åren tagit steget från att enbart rapportera om klimathändelser till att bli en del av åtgärdsarbetet. Flera stora dags- tidningar samt TV-kanaler har numer klimatsaj- ter med bland annat guider och tips för hur en- skilda ska kunna minska sin klimatpåverkan.

9.3Allmänhetens kunskap

Sedan 2002 undersöks svenska folkets attityder och kunskap om klimatproblemet via enkätun- dersökningar. Resultaten indikerar en över åren successivt ökad medvetenhet om klimatföränd- ringen, och ger en bild av svenska folkets bered- skap och vilja till förändring för att minska ut- släppen förknippade med den egna livsstilen och konsumtionen.

Enligt 2008 års undersökning om allmänhetens inställning till klimatförändringen har svenskar- nas beredskap att minska sina egna utsläpp av växthusgaser fortsatt att öka. Man är i allt större utsträckning beredd att gå från ”ord till hand- ling”. En stor majoritet av svenskarna vill också se svenska insatser för minskad klimatpåverkan. En ambitiös klimatpolitik kan därmed antas ha stöd hos allmänheten.

9.4Centra för klimatinformation

Naturvårdsverket (NV) är regeringens centrala miljömyndighet. Myndighetens roll är att vara på- drivande och samlande i arbetet för ett stärkt och breddat miljöansvar i samhället. NV ska framför allt stödja andra aktörer i deras miljöarbete ge- nom att utveckla och förmedla kunskap, formu- lera krav och ambitionsnivåer samt följa upp och utvärdera. Klimat är ett prioriterat område och

104 9. Utbildning och information

myndigheten har successivt byggt ut webbplatsen www.naturvardsverket.se/klimat med nyhetsrap- portering, fakta och information om klimatför- ändringar, åtgärder och forskning inom området. Att på olika sätt främja medias klimatrapporte- ring har de senaste åren varit en viktig strategi i myndighetens arbete för att öka allmänhetens medvetenhet och kunskap om klimatfrågans pro- blem och lösningar. Särskilda elektroniska nyhets- brev med funktionen att sammanfatta och sprida svenska och internationella klimatrelaterade ny- heter har bidragit till ett brett mediaintresse för klimatfrågor.

Energimyndigheten är landets centrala myndig- het för energifrågor och har som sådan ansvar för information och rådgivning för effektivare ener- gianvändning riktad till såväl allmänhet som fö- retag. På myndighetens webbplats www.energi- myndigheten.se finns omfattande information om hushållens energiförbrukning och vad som kan göras för att minska den. Vid sidan av energi- spartips för allmänheten finns även särskild infor- mation för skolan (energikunskap för lärare och elever). Sedan 2008 publiceras resultat av tester av olika apparaters energiförbrukning på webb- platsen. Energimyndigheten driver, finansierar och deltar i en rad aktiviteter som utgår från den lokala eller regionala nivån.

Konsumentverket (KOV) är Sveriges centrala förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor, med huvudansvar att genomföra den statliga konsu- mentpolitiken. I verkets instruktion ingår att ver- ket i sin löpande verksamhet ska integrera arbetet som följer av myndighetens ansvar för miljö- och hållbarhetsfrågor samt dess särskilda ansvar för miljömålsarbetet. Bland klimatinformationsinsat- ser riktade mot allmänheten märks information om klimatmärket Svanen. Myndighetens webb- plats www.konsumentverket.se fungerar som en portal till egen och andra myndigheters konsu- mentinformation.

Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska In- stitut (SMHI) utvecklar och sprider information om väder, vatten och klimat i syfte att ge samhäl- lets funktioner, näringsliv och allmänhet kunskap och kvalificerat beslutsunderlag. På webbplatsen www.smhi.se finns omfattande material; allmän information om klimatförändringen, analyser om regionala och lokala klimateffekter. Det finns även möjlighet att ladda ner ett urval av klimat-

scenariodata (kartor) och ta del av klimatindika- torer (temperatur, nederbörd, extrem nederbörd, havsvattenstånd).

Vägverket är en statlig myndighet med uppdra- get att se till att vägtransportsystemet har god standard, att det är samhällsekonomiskt effektivt och tillgängligt för alla människor. Myndigheten har ett sektorsansvar för miljön vilket omfattar alla miljöfrågor som är knutna till vägtransport- systemet. Vägverket arbetar för att minska de kli- matpåverkande utsläppen genom att verka för ef- fektivare fordon, ökad andel förnybara bränslen och dämpad efterfrågan på resor och transporter. På webbplatsen www.vv.se finns information om vägtransporternas miljöpåverkan samt om hur enskilda bilister genom till exempel sparsam kör- ning och val av bränslesnåla fordon kan minska utsläppen.

Andra informationscentra

Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm är ett kunskapscentrum och mötesplats för allmänhet och experter med intresse för natur och miljö. Sedan 2004 visas en klimatutställning med syftet att ge grundläggande kunskap om klimatfrågor och om vad som kan göras för att bromsa klima- tets förändring. Utställningen varvar fakta med upplevelser och har hittills setts av cirka 800 000 besökare. Via ett särskilt ”klimatkort”, en cd som är gratis, kan besökarna nå en webbsida som for- mas utifrån de val besökaren gör i utställningen – ett sätt för allmänheten att bygga en egen webb- plats om klimat på hemdatorn. Utställningens innehåll har tagits fram i samarbete med Stock- holms Universitet, Naturvårdsverket, Världsna- turfonden (WWF) och SMHI.

De två största studieförbunden i Sverige priori- terar klimatfrågan. Studieförbundet Vuxenskolan erbjuder kurser runt om i landet i en rad klimat- relaterade ämnen som sparsam körning, livsmed- lens klimatpåverkan etc. Under 2008 inleddes en kampanj för att öka kunskapen om klimatföränd- ringarna i Norden och Nordens möjlighet att vara en aktiv aktör inför förhandlingarna om ett nytt globalt klimatavtal vid COP 15 i Köpenhamn 2009 (www.arenanorden.org). Studiefrämjandet erbjuder rikstäckande studiecirklar med målet att öka kunskapen om klimatproblemets inne- börd och vad som kan göras för att vända utveck- lingen åt rätt håll. Egna studiematerial om håll- bar utveckling bildar grund för en serie studie-

9. Utbildning och information

105

cirklar om allt från bygge av solfångare till lokalt anpassade kurser om hållbar utveckling. Samar- bete sker med flera av landets miljöorganisatio- ner, bland annat Naturskyddsföreningen och Mil- jöförbundet Jordens Vänner.

Svenska intresseorganisationer tar aktiv del i samhällsdebatten om klimatfrågan, bl.a. genom att skapa arenor och mötesplatser för samtal, debatt och handling. Internet är en viktig kanal för kunskapsöverföring och mobilisering av enga- gemang.

•Svenska naturskyddsföreningen (SNF) – www.snf.se

•Håll Sverige Rent – www.hsr.se

•Gröna bilister – www.gronabilister.se

•WWF – www.wwf.se

•Greenpeace – www.greenpeace.se

•Miljöförbundet jordens vänner – www.mjv.se

9.5Insatser och aktiviteter

Uppmärksammade internationella kunskapssam- manställningar såsom IPCC:s fjärde utvärdering (2007), svenska kunskapssammanställningar som utredningen om Sveriges sårbarhet för klimatför- ändringarna (2007)83 och rapporten från reger- ingens Vetenskapliga råd för klimatfrågor84 har präglat genomförda informationsinsatser från svenska myndigheter, organisationer och andra kunskapscentra. Ett urval av insatser och aktivi- teter presenteras här i den struktur som följer av New Delhi Work Programme.

9.5.1Education/Utbildning – aktiviteter riktadetill skolan

I Sverige har förskolor, skolor och vuxenutbild- ningen ett tydligt uppdrag att bidra till en soci- alt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Uppdraget formuleras i nationella styrdokument som skollag, läroplaner och kursplaner. Statliga Skolverket ansvarar bl.a. för utmärkelsen Skola för hållbar utveckling (initierad 2005), en satsning som bidragit till ökad motivation och intresse för arbete med hållbar utveckling i grundskolan. För- djupad undervisning om klimatfrågan är vanligt på gymnasienivå.

Flera universitet och högskolor erbjuder kurser om klimatets naturvetenskapliga grund och kli- matrelaterade ämnen som energikunskap och skogliga frågor. Olika nätverk och kompetenscen- tra förekommer. Vid universitet i Karlstad finns till exempel ett kompetenscentrum inom klimat

83http://www.sweden.gov.se/sb/d/574/a/96002.

84http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/69/66/fd457e80.pdf.

106 9. Utbildning och information

och säkerhet med målet att samla kunskap och erfarenhet kring risker till följd av klimatets för- ändring.

Flera myndigheter och kunskapscentra erbju- der klimatinformation på Internet med sikte på elever i olika åldrar. Organisationen Håll Sverige Rent bistår ett ökande antal svenska skolor med mål och struktur för miljöarbetet genom utmär- kelsen Grön Flagg. Klimatproblemet, energieffek- tivisering och hushållning med resurser behand- las inom det övergripande målet om hållbar ut- veckling.

SMHI tar varje år emot grupper från skolor och informerar bland annat om klimatfrågan. En tydlig trend är att allt fler elever vill ha informa- tion för att genomföra specialarbeten.

Frivilliga från Greenpeace, så kallade ”Green speakers”, föreläser efter förfrågan i skolor. Intres- set för föredrag har ökat och klimatfrågan, som är en nyckelfråga för Greenpeace, har fått mycket utrymme.

Bland riktade informationsinsatser till skolan märks:

•Skolmaterialet Energi runt Östersjön gör kopplingar mellan energi, miljö och klimat. Materialet finns på svenska, engelska, estnis- ka, lettiska, litauiska, polska och ryska85.

•EU-projekten Active Learning och Regnma- karna som riktas mot skolelever och lärare, projekten syftar till att lära skolbarn på låg- och mellanstadiet att hushålla med energi på ett ansvarsfullt och hållbart sätt86.

•Projekt Skogen i skolan kopplar samman teori och praktik med syftet att öka kunskaperna om och intresset för skogen och alla dess vär- den, inklusive skogens betydelse för klima- tet87.

•Klimatkampen är en årlig, rikstäckande täv- ling för gymnasieelever som premierar ung- as idéer och förslag till nya lösningar på kli- matfrågan. Uppgiften är att hitta olika sätt att minska bidraget till växthuseffekten88.

9.5.2 Training – utbildning, seminarier mm

Utbildning och kunskapsöverföring vid semina- rier har en given plats i klimatarbetet vid såväl myndigheter som företag. Miljö- och klimatut- bildning ingår ofta som en del i företagens ar- bete med miljöcertifiering enligt internationell standard (ISO och EMAS). Näringslivets engage- mang i klimatfrågan märks inte minst genom ett ökat antal seminarier om klimat och miljö som

85Energimyndigheten.

86Energimyndigheten.

87Skogsstyrelsen tillsammans med Skogsindustrierna, Lantbrukarnas riksförbund och WWF.

88IVL Svenska Miljöinstitutet, Naturskyddsföreningen och E ON Sverige.

drivkraft i affärsutvecklingen, klimat- och ener- giexperter från myndigheter och organisationer finns ofta bland föredragshållarna.

Internet används ofta för kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte mellan och inom myndig- heter och organisationer. Exempel är Klimatan- passningsportalen89, med fakta och vägledning för anpassning till ett varmare klimat. Portalen admi- nistreras av SMHI. På SMHI ordnas också varje år ett stort antal föredrag, bland åhörarna finns både företag, politiker, skola och organisationer. Efterfrågan på föredragen har ökat markant sedan 2006.

Flera regionala myndigheter (länsstyrelser) har under perioden genomfört seminarieserier om klimatfrågan. Utbildningar om hur miljö- och kli- matkrav kan ställas vid upphandling genomförs av en rad aktörer på nationell, regional och lokal nivå. Naturvårdsverket publicerade på sin webb- plats under 2008 ett nytt utbildningspaket ”Kli- matfakta” med fakta, frågor och svar om växthus- effekten och klimatförändringen90.

Två stora konferenser, Klimatforum och Ener- gitinget91 med klimat- och energitema arrangeras varje år och lockar tusentals åhörare.

Bland sektorer som ökat kommunikationen om klimatförändringens konsekvenser märks jord- bruket och skogsnäringen. Jordbruksverket har inom ramen för ett internt Klimatprojekt genom- fört en rad föreläsningar, seminarier och work- shops för anställda.

Även skogsägare har i ökande grad försetts med information om klimatförändringens inverkan på skogsbruket såsom klimatscenarier, anpassad in- sektsbekämpning och mer stormsäkra skötselme- toder. Internet och tidningen Skogseko är viktiga kanaler92.

Inom jordbruket märks det rikstäckande råd- givningsprojektet Greppa Näringen med mål- sättningen att via information och utbildning till lantbrukare minska lantbrukets miljöpåverkan. Från och med hösten 2008 är klimat ett fokus- område och klimatutbildning erbjuds rådgivarna inom Greppa Näringen. Siktet är inställt på att klimatfrågan till år 2010 dels ska vara integrerat fullt ut i rådgivningen, dels att lantbrukarna ska erbjudas särskild klimatrådgivning. Dessutom in- formeras om nya kunskaper om hur de framtida klimatförändringarna kommer att påverka od- lingslandskapets tekniska system som täckdiken, invallningar och bevattningsanläggningar.

89http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=9315&l=sv.

90www.naturvardsverket.se/kunskap.

91http://www.sverigesenergiting.se/.

92http://www.svo.se/episerver4/templates/SNormalPage.aspx?id=11310.

9.5.3Public awareness – kampanjer och aktiviteterriktade mot allmänheten

Antalet publika aktiviteter med klimatfokus har ökat successivt sedan 2005. Flera myndigheter har målmedvetet byggt upp webbinformation för hushållen om klimatets förändring och vad som kan göras. En märkbar trend är att konsumtion i allt högre grad kopplas till klimatproblemet. Till exempel märks en ökad förekomst av böcker, in- ternetsajter och informationsmaterial som erbju- der råd och guider för hur de personliga utsläp- pen kan minska. Livsmedlens klimatpåverkan har fått stort genomslag under perioden.

Inom de lokala klimatinvesteringsprogrammen som genomförts på kommunal nivå märks infor- mationsaktiviteter som kampanjer för ökat re- sande med kollektivtrafik, utställningar, informa- tion till småhusägare om miljövinster med byte av uppvärmningssystem etc.

Orsaker/effekter/anpassning

Omfattande insatser genomfördes 2007 för att göra IPCC:s fjärde utvärdering tillgänglig för bre- da målgrupper93. Rapporterna från IPCC:s tre arbetsgrupper liksom Summary for policymakers

översattes och slutsatserna uppmärksammades vid tre heldagsseminarier öppna för allmänheten.

Greenpeace Palmoljekampanj (2007) syfta- de till att informera allmänheten om palmoljans skadliga inverkan på regnskogen i Indonesien och dess konsekvenser för klimatet.

Transporter

Bilprovningen har sedan 2006 skickat ut cirka 2,4 miljoner miljöfoldrar tillsammans med kallelsen till den årliga obligatoriska fordonskontrollen. I foldern kan bilägaren läsa mer om hur bilens ne- gativa påverkan på miljön kan minska, till exem- pel genom förändrad körning och bättre under- håll av bilen.

Konsumentverket producerar varje år broschy- ren Nybilsguiden som innehåller tips om nya bilars bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp samt tips på hur bränsleförbrukningen och annan miljöpå- verkan från bilen kan minska. Klimatbudskap finns också i den information som sprids av Vägverket till privatbilister om vikten av rätt däcktryck och om begränsad hastighet för bättre trafiksäkerhet .

Gröna bilister driver på utvecklingen för mil- jöanpassade vägtransporter bland annat genom

93 Naturvårdsverket med flera samarbetspartners.

9. Utbildning och information

107

granskning av förekomsten av miljöbilar i kom- muner. Organisationen bistår också med råd och stöd vid inköp av miljöbilar, publicerar årligen en lista över miljöbästa bilar och uppmärksammar på olika sätt klimatinitiativ inom vägtransportsek- torn.

Naturvårdsverket, Vägverket och Konsument- verket presenterar varje år statistik över nya bilars klimatpåverkan. Statistiken visar bilparken förde- lad på län och kommun och fördelad på ägare – juridiska och fysiska personer samt män och kvin- nor. Den innehåller också information om vilken typ av bilar som köps och ger sammantaget en bild av den svenska bilparkens utseende och för- ändring över tid.

Energianvändning

Den fleråriga kampanjen Bli energismart inleddes 2006 och ger allmänheten råd om hur energian- vändningen i hemmet kan minska. I kampanjen ingår utställningen ”Det energismarta huset ” som besöker flera orter per år. Informationsmaterialet innehåller bland annat en energikalkyl som be- räknar kostnader för investeringar som minskar energibehoven i småhus. Information ges också om hur investeringen påverkar miljön med avse- ende på utsläpp av växthusgaser.

De kommunala energi- och klimatrådgivarna är en viktig kanal till allmänheten. Här kan hushåll och företag kostnadsfritt få råd och stöd om upp- värmning, energikostnader, energieffektivisering, transporter, klimatet, statliga bidrag på energiom- rådet och mycket annat. Rådgivningsverksamhe- ten vänder sig till allmänheten, små och medel- stora företag och organisationer. Den finns i mer- parten av alla svenska kommuner och stöttas finansiellt av staten via Energimyndigheten. Till stöd för kommunernas klimat och energirådgiv- ning finns de regionala energikontoren som utbil- dar och samordnar informationsaktiviteter.

Svenska varianter av internationella kampanjer som Power Switch och Coal Train har förekommit under perioden med syftet att driva på för en om- ställning till hållbar energitillförsel.

Konsumtion/Klimatmärkning

Det internetbaserade verktyget Miljömätaren (Konsumentverket) visar på ett lättfattligt sätt en persons miljöpåverkan. Här kan man också upp- skatta vad ett förändrat beteende betyder för en- ergianvändningen

Information om mat som ger lägre klimatpåver- kan samt enkla sätt att snåla med el i köket sprids av en rad aktörer. Arbetet med att ta fram en klimatmärkning för livsmedel pågår i samarbete mellan staten och olika branschorgan.

Miljöstyrningsrådet erbjuder en metod för kli- matdeklarering av produkter enligt det internatio- nella EPD-systemet (www.klimatdeklaration.se94). Klimatdeklarationen tar ett helhetsgrepp på pro- dukters klimatpåverkan och kan användas av till- verkande företag, men också av upphandlare och konsumenter som vill göra klimatanpassade inköp.

Livsmedelsverket arbetar för att öka konsu- menternas kunskaper om hur livsmedelsproduk- tionens och konsumtionens (”livsmedelskedjans”) klimat – och miljöpåverkan ser ut. Myndigheten arbetar med att ta fram kostråd som underlättar ”miljö och klimatsmarta” livsmedelsval. Samtidigt har initiativ tagits för att klimatmärka livsmedel.

9.5.4Public participation and public access to information – strategier och exempel på allmänhetens möjlighet till delaktighet

I Sverige finns goda möjligheter att genom re- missförfaranden och öppna möten/hearings, se- minarier ställa frågor och lämna synpunkter på ett kunskapsområde eller politiskt förslag. Det vidtas även särskilda initiativ för att göra allmän- heten mer delaktig i klimatarbetet. Aktiviteterna sträcker sig från internetbaserade frågelådor till öppna samråd. Ideella organisationer etablerar ofta internetbaserade forum eller upprop där all- mänheten uppmanas tycka till.

Även myndigheter och organisationer på natio- nell nivå svarar löpande på muntliga och skriftliga frågor från allmänheten.

9.5.5International cooperation – insatser för att sprida svenska resultat utomlands

Särskilda åtgärder har vidtagits för att sprida er- farenheterna från den svenska klimatstrategin. Föredrag om den svenska klimatkampanjen har hållits på Island, med deltagare från alla nordiska länder, men också på Nya Zeeland. I Ungern in- formerades östeuropeiska länder om nyhetsbre- vet Global news on Climate Action.

Intresset från utländsk media om Sveriges arbete med information som styrmedel har varit stort. Exempel på länder som visat intresse USA, Canada, Vietnam, Polen, Kina, Tyskland, Irland, England, Litauen. Arbetet har också varit föremål

94 mer om internationell EPD; www.environdec.com.

108 9. Utbildning och information

för side-events i samband med de internationel- la klimatförhandlingarna. På Bali 2007 (COP 13) ordnades ett gemensamt side-event med Frank- rike och England för att bland annat berätta om det strategiska arbetet med mätningar av allmän- hetens attityder och kunskap till klimatfrågan och arbetet med särskilda nyhetsbrev. Frågan belystes även på ett side-event i Poznan 2008 (COP 14).

Sedan 2007 genomför SMHI i samarbete med SWECO och Stockholm Environment Institute informationsinsatser inom ramen för ”the inter- national training programme Climate Change – Mitigation and Adaptation”. Utbildningen finan- sieras av Sida och har som övergripande syfte att öka kunskapen om orsaker och effekter av klima- tets förändring i utvecklingsländer. Målgruppen är personer med ledande positioner inom förvalt- ning, nationell eller lokal, enskilda organisationer, universitet eller företag.

Sidas Civil Society Centre har skapat en platt- form där svenska och internationella NGOs kan interagera och delta i den globala dialogen röran- de klimat- och rättvisefrågor.

Skogsstyrelsen inledde 2007 ett samarbete med skogsmyndigheter i amerikanska delstater i mel- lanvästern. Samarbetet omfattar aktiviteter inrik- tade på erfarenhets- och kunskapsutbyte kring möjligheter och problem när det gäller skogens roll i klimatarbetet. Sedan maj 2008 leder Sveri- ge via Skogsstyrelsen också en utvecklingsprocess om bioenergi och klimat inom det pan-europeis- ka samarbetsorganet kring skogspolicyutveckling MCPFE (Ministerial Conference on the Protec- tion of Forests in Europe).

För att bidra till ökad effektivitet av klimatinfor- mation runt om i världen och genomförande av New Delhi work programme arrangerade Sverige i samarbete med FNs klimatsekretariat år 2009 en internationell workshop. Syftet var att bidra till kunskapsuppbyggnad om klimatinformation genom att sprida erfarenheter från lyckade kli- matinformationssatsningar i Europa. Alla goda exempel som länderna bidragit med kommer att samlas i en webbpublikation som publiceras på UNFCCC:s webbplats Climate Change Informa- tion Network (CC:iNet).

9.5.6Networking – nätverk som används för att sprida information och kommunicera klimatfrågan – i Sverige och utomlands

En rad nätverk med olika inriktning fokuserar på klimatfrågan.

Nätverket för Klimat och sårbarhet är ett nät- verk av nationella myndigheter med syftet att förse regionala och lokala myndigheter med in- formation kopplat till samhällsplanering och an- passning till ett varmare klimat. Nätverket kom- municerar bland annat via den internetbaserade Klimatanpassningsportalen.

På lokal nivå är nätverksarbete inom program eller projekt en vanlig samarbetsform. Exem- pel är Uthållig kommun – ett program som från och med sommaren 2008 omfattar 63 kommu- ner. Inom dessa engageras flera yrkesgrupper, som samhällsplaneringsansvariga, energiansvari- ga m.fl. Kommunerna sätter bland annat ihop en energi- och klimatstrategi.

Nätverket Klimatneutrala godstransporter är ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs miljöveten- skapliga centrum vid Chalmers och Göteborgsu- niversitet, Preem AB, Schenker AB, Volvo Last- vagnar AB och Vägverket. Arbetet syftar till att minska utsläppen av koldioxid med målet att halvera klimatpåverkan från godstransporter på väg till år 2020.

För livsmedelsproducenter finns nätverket Mat och klimat, ett nätverk med syftet att få ökad kun- skap och förståelse för produkternas klimatpå- verkan och stärka sina positioner på marknaden. Deltagarna träffas regelbundet och drar nytta av varandras erfarenheter (SIK – Institutet för Livs- medel och Bioteknik AB).

BLICC Sverige (Business Leaders Initiative on Climate Change) är en del av det internationella klimatnätverket Respect BLICC. BLICC Sverige innefattar flera stora svenska företag som arbetar för att minska sina utsläpp av växthusgaser.

9. Utbildning och information

109

Bilagor

Bilaga 1:

Akronymer och förkortningar

ACEA	Europeiska bilindustriorganisationen
AES	Allmänna energisystemstudier
AfDB	African Development Bank
AMBER:	Assessment and Modelling Baltic Ecosystem
	Response; Bonus Era-Net
AOGCM	Atmosphere-Ocean General Circulation Model
APCF	Asia Pacific Carbon Fund
AR4/WGI	Assessment Report 4/Working Group 1
Arpège	Action de Recherche Petite Echelle Grande
	Echelle, klimatmodell vid METEO Frances,
	Frankrike
AUC	African Union Commission
BALTEX	Baltic sea experiment
BASREC	Baltic Sea region Energy Cooperation
BCM	Bergen Climate Model, klimatmodell vid Nansen
	Environmental Remote Sensing Center, Norge
BNP	Bruttonationalprodukt
BONUS:	Baltic Organisations Network for Funding
	Science
C	Celsius
CCSM3	Community Climate System Model, version 3.0,
	utvecklad vid NCAR, USA
CDM	Clean Development Mechanism
CES	Climate and Energy Systems funded by Nordic
	Energy Research.
CFC	Klorfluorkarboner
CIRCLE	Climate Impact Research Cooperation for a
	Larger Europe.
CLARIS LPB	A Europe-South America Network for Climate
	Change Assessment and Impact Studies La
	Plata Basin
CO2-ekv:	Koldioxidekvivalenter
CNRM	Centre National de Recherches Météorologiques
	vid METEO France, Frankrike
CPA:	Climate Proof Areas

ECHAM	Global klimatmodell utvecklad från atmosfärs-
	modellen ECMWF i Hamburg, vid Max-Planck-
	Institut für Meteorologie, Tyskland
ECMWF	European Centre for Medium Range Weather
	Forecasts

ECOSUPPORTAdvanced tool for scenarios of the Baltic ECO- system

EIA	Environment Impact Assessment
EMAS	Eco Management and Audit Scheme

ENSEMBLES; Collective expertise of 66 institutes to produce a reliable quantitative risk assessment of long- term climate change and its impacts.

ERA	European Research Area
ERA-NET	Europeiska forskningssamarbeten mellan regio-
	nala och nationella finansiärer
EU	Europeiska unionen
EU ETS	EU:s system för handel med utsläppsrätter
EU/FP6	EU:s sjätte ramprogram för forskning och
	utveckling
EU/FP7	EU:s sjunde ramprogram för forskning och
	utveckling
EUMETSAT	Europeiska organisationen för satellitsamarbete
	inom meteorologi
FAME	Fettsyrametylestrar
FORMAS	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och
	samhällsbyggande
FN	Förenta Nationerna
FSC	Forest Stewardship Council
GCCA	Global Climate Change Alliance
GCM	General Circulation Model
GEF	Global Environment Facility
GEO	Group on Earth Observations
GMES	Global Monitoring for the Environment and
	Security
Geoland2:	Huvudprogram för landapplikationer i GMES

110

Bilaga 1

HadCM3	Hadley Centre Coupled Model, version 3,
HadAM3H/	Kopplad atmosfär-ocean modell vid Hadley
HadCM3	centre
HCFC	Klorfluorkolväten
HFC	Ofullständigt halogenerade fluorkarboner
IBRD	International Bank for Reconstruction and
	Development
ICAO	International Civil Aviation Organization
IDA	International Development Association
IFC	International Financial Corporation
IIED	International Institute for Environment and
	Development
IMO	International Maritime Organization
INFLOW	Holocene saline water inflow changes into the
	Baltic Sea, ecosystem responses and future
	scenarios, BONUS Era-Net.
IPCC	Intergovernmental Panel on Climate Change
ISO	Internationella standardiseringsorganisationen
IVL	IVL Svenska miljöinstitutet
JI	Joint Implementation
KTH	Kungliga Tekniska Högskolan
kWh	KiloWattimma
LDCF	Least Developed Countries Fund
LUCSUS	Lund University Centre for Sustainability Studies
LULUCF	Markanvändning, förändrad markanvändning
	och skogsbruk (Land Use, Land Use Change and
	Forestry)
MDG	Millennium Development Goals
MIGA	Multilateral Investment Guarantee Agency
Mistra	Stiftelsen för miljöstrategisk forskning
MPI-Met	Max-Planck-Institut für Meteorologie i Hamburg,
	Tyskland
MSEK	Miljoner svenska kronor
MTR	Mid Term Review
MUSD	Miljoner US dollar
MWh	MegaWattimma
NC	National Communication
NCAR	The National Center for Atmospheric Research,
	USA
NERSC	Nansen Environmental Remote Sensing Center,
	Norge
NGO	Non Governmental Organizations
PCF	Prototype Carbon Fund
PEFC	Promoting Sustainable Forest Management
PFC	Perfluorkarboner
PFE	Programmet för energieffektivisering i energiin-
	tensiv industri

PPP	Köpkraftsparitet (Purchasing Power Parity)
RCA	Rossby Centrets regionala klimatmodell,
RCA3/	Rossby Centrets regionala klimatmodell RCA3,
ECHAM4	med randvillkor från den globala klimatmodellen
	ECHAM4
RCAO-	Rossby Centrets regionala kopplade atmosfärs-
ECHAM4	ocean modell med randvillkor från den globala
	klimatmodellen ECHAM4
RET	Renewable Energy Technologies
SCB	Statistiska centralbyrån
SCCF	Special Climate Change Fund
SEA	Strategic Environmental Assessment
SEI	Stockholm Environment Institute
SENSA	Swedish Environmental Secretariat for Asia
SF6	Svavelhexafluorid
Sida	Styrelsen för internationellt utvecklingssamar-
	bete
SIDS	Small Island Developing States
SIKA	Statens institut för kommunikationsanalys
SLU	Sveriges lantbruksuniversitet
SMHI	Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska
	Institut
SWECIA	Swedish research programme on Climate, Im-
	pacts and Adaptation
TGF	Testing Ground Facility
TPES	Total primärenergitillförsel
TWh	TeraWattimma
UNECA	United nations Economic Commission for Africa
UNEP	United nations Environment Programme
UNFCCC	FNs ramkonvention om klimatförändringar
VINNOVA	Verket för innovationssystem
VR	Vetenskapsrådet
WCRP	World Climate research programme
WMO	World Meteorological Organization
WWF	Världsnaturfonden

Bilaga 1

111

Bilaga 2:

Sammanfattande utsläppstabeller

112

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1990
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		24 122,70	6 710,69	8 559,41	3,85	376,82	107,49	39 880,94
1.	Energy	51 570,17	421,78	1 321,01				53 312,96
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 469,88	416,90	1 304,31				52 191,08
1.	Energy Industries	9 830,65	22,15	328,53				10 181,32
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 150,05	46,08	529,07				11 725,20
3.	Transport	18 332,78	104,70	144,61				18 582,09
4.	Other Sectors	10 311,30	243,00	276,50				10 830,80
5.	Other	845,11	0,96	25,60				871,67
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 100,29	4,88	16,70				1 121,87
1.	Solid Fuels	789,03	0,07	2,20				791,31
2.	Oil and Natural Gas	311,26	4,81	14,50				330,56
2.	Industrial Processes	4 400,73	5,75	897,85	3,85	376,82	107,49	5 792,48
A. Mineral Products		1 919,29	NA	NA				1 919,29
B. Chemical Industry		68,80	0,53	831,61	NA	NA	NA	900,94
C. Metal Production		2 412,64	0,11	NA	NA	376,82	23,90	2 813,47
D. Other Production		NE	5,11	66,24				71,35
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					3,85	NA,NE,NO	83,59	87,43
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3. Solvent and Other Product Use		242,27		90,22				332,49
4.	Agriculture		3 407,22	5 975,70				9 382,92
A. Enteric Fermentation			3 058,06					3 058,06
B. Manure Management			349,16	728,02				1 077,17
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 247,68				5 247,68
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5. Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)		-32 134,32	1,72	79,22				-32 053,37
A. Forest Land		-35 471,29	1,50	57,50				-35 412,29
B. Cropland		4 047,99	IE,NE	21,70				4 069,69
C. Grassland		-645,57	0,22	0,02				-645,32
D. Wetlands		39,60	IE,NE,NO	IE,NE,NO				39,60
E. Settlements		-105,05	IE,NE	IE,NE				-105,05
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6. Waste		43,85	2 874,22	195,40				3 113,48
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 874,22					2 874,22
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	195,40				195,40
C. Waste Incineration		43,85	NE	NE				43,85
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		3 563,03	0,51	53,24				3 616,78
Aviation		1 335,16	0,20	16,67				1 352,03
Marine		2 227,87	0,31	36,57				2 264,75
Multilateral Operations		0,05	0,00	0,00				0,05
CO2 Emissions from Biomass		11 436,68						11 436,68
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					71 934,32
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					39 880,94

(1) For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

113

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1991
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		23 523,00	6 697,36	8 446,00	7,94	380,25	108,51	39 163,05
1.	Energy	52 407,33	437,07	1 350,89				54 195,29
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 212,79	432,22	1 335,80				52 980,81
1.	Energy Industries	11 005,80	25,78	355,49				11 387,06
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 172,48	45,31	543,69				11 761,48
3.	Transport	17 874,06	108,06	131,68				18 113,80
4.	Other Sectors	10 091,09	251,96	273,59				10 616,64
5.	Other	1 069,36	1,11	31,35				1 101,83
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 194,54	4,85	15,09				1 214,48
1.	Solid Fuels	938,27	0,09	2,55				940,91
2.	Oil and Natural Gas	256,27	4,76	12,54				273,57
2.	Industrial Processes	4 239,34	6,08	945,35	7,94	380,25	108,51	5 687,47
A. Mineral Products		1 739,06	NA	NA				1 739,06
B. Chemical Industry		69,55	0,53	874,55	NA	NA	NA	944,63
C. Metal Production		2 430,73	0,11	NA,NO	NA,NO	379,44	23,90	2 834,18
D. Other Production		NE	5,44	70,80				76,24
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					7,94	0,81	84,61	93,35
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	231,12		89,06				320,18
4.	Agriculture		3 334,58	5 811,32				9 145,91
A. Enteric Fermentation			2 993,01					2 993,01
B. Manure Management			341,57	707,89				1 049,46
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 103,44				5 103,44
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-33 407,00	1,61	60,92				-33 344,47
A. Forest Land		-36 662,92	1,38	33,62				-36 627,92
B. Cropland		3 832,70	IE,NE	27,28				3 859,98
C. Grassland		-493,84	0,22	0,02				-493,59
D. Wetlands		36,59	IE,NE,NO	IE,NE,NO				36,59
E. Settlements		-119,53	IE,NE	IE,NE				-119,53
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	52,20	2 918,01	188,46				3 158,67
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 918,01					2 918,01
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	188,46				188,46
C. Waste Incineration		52,20	NE	NE				52,20
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		3 727,88	0,53	57,13				3 785,55
Aviation		1 088,16	0,16	14,25				1 102,56
Marine		2 639,73	0,37	42,88				2 682,98
Multilateral Operations		0,05	0,00	0,00				0,05
CO2 Emissions from Biomass		12 152,72						12 152,72
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					72 507,52
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					39 163,05
(1 )	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

114

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1992
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		26 013,51	6 783,62	8 340,05	10,12	252,42	108,40	41 508,11
1.	Energy	52 351,26	438,45	1 354,91				54 144,62
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 305,50	433,54	1 338,46				53 077,50
1.	Energy Industries	11 614,09	22,71	364,28				12 001,08
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 205,40	52,43	523,73				10 781,55
3.	Transport	18 991,60	101,27	156,21				19 249,09
4.	Other Sectors	9 373,01	256,06	261,40				9 890,47
5.	Other	1 121,39	1,07	32,85				1 155,31
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 045,76	4,91	16,44				1 067,12
1.	Solid Fuels	749,89	0,07	2,19				752,15
2.	Oil and Natural Gas	295,87	4,84	14,25				314,96
2.	Industrial Processes	4 093,91	6,09	912,55	10,12	252,42	108,40	5 383,49
A. Mineral Products		1 649,76	NA	NA				1 649,76
B. Chemical Industry		53,26	0,56	842,04	NA	NA	NA	895,86
C. Metal Production		2 390,89	0,11	NA,NO	NA,NO	251,61	23,90	2 666,52
D. Other Production		NE	5,42	70,51				75,93
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					10,12	0,81	84,50	95,42
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	218,72		107,57				326,29
4.	Agriculture		3 418,58	5 731,25				9 149,83
A. Enteric Fermentation			3 065,55					3 065,55
B. Manure Management			353,03	724,09				1 077,12
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 007,16				5 007,16
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-30 708,70	1,62	52,24				-30 654,84
A. Forest Land		-34 136,25	1,40	23,70				-34 111,15
B. Cropland		3 638,94	IE,NE	28,52				3 667,46
C. Grassland		-441,66	0,22	0,02				-441,42
D. Wetlands		39,60	IE,NE,NO	IE,NE,NO				39,60
E. Settlements		190,67	IE,NE	IE,NE				190,67
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	58,33	2 918,88	181,52				3 158,73
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 918,88					2 918,88
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	181,52				181,52
C. Waste Incineration		58,33	NE	NE				58,33
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		3 908,85	0,55	61,96				3 971,37
Aviation		899,65	0,12	12,97				912,74
Marine		3 009,20	0,43	49,00				3 058,62
Multilateral Operations		0,05	0,00	0,00				0,05
CO2 Emissions from Biomass		13 066,89						13 066,89
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					72 162,95
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					41 508,11
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

115

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1993
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		27 749,38	6 831,20	8 466,64	29,66	290,97	96,66	43 464,51
1.	Energy	51 807,48	439,58	1 395,87				53 642,93
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 772,90	434,15	1 378,22				52 585,27
1.	Energy Industries	11 464,38	29,33	358,00				11 851,71
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 979,89	52,40	556,74				11 589,02
3.	Transport	18 113,98	89,81	179,06				18 382,85
4.	Other Sectors	9 333,52	261,80	261,55				9 856,88
5.	Other	881,13	0,81	22,87				904,81
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 034,58	5,43	17,65				1 057,66
1.	Solid Fuels	718,01	0,07	2,07				720,15
2.	Oil and Natural Gas	316,57	5,36	15,58				337,51
2.	Industrial Processes	4 140,12	6,19	891,00	29,66	290,97	96,66	5 454,60
A. Mineral Products		1 670,60	NA	NA				1 670,60
B. Chemical Industry		54,76	0,51	818,50	NA	NA	NA	873,77
C. Metal Production		2 414,76	0,11	NA,NO	NA,NO	288,41	23,90	2 727,18
D. Other Production		NE	5,57	72,50				78,07
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					29,66	2,56	72,76	104,97
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	207,88		107,26				315,14
4.	Agriculture		3 563,14	5 835,25				9 398,39
A. Enteric Fermentation			3 160,20					3 160,20
B. Manure Management			402,94	659,65				1 062,60
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 175,60				5 175,60
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-28 454,11	1,67	55,66				-28 396,78
A. Forest Land		-31 844,24	1,45	20,92				-31 821,87
B. Cropland		3 851,43	IE,NE	34,72				3 886,15
C. Grassland		-477,32	0,22	0,02				-477,08
D. Wetlands		38,39	IE,NE,NO	IE,NE,NO				38,39
E. Settlements		-22,37	IE,NE	IE,NE				-22,37
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	48,02	2 820,61	181,60				3 050,22
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 820,61					2 820,61
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	181,60				181,60
C. Waste Incineration		48,02	NE	NE				48,02
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		4 252,34	0,59	65,12				4 318,04
Aviation		1 229,95	0,16	15,99				1 246,10
Marine		3 022,39	0,43	49,13				3 071,94
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		14 206,56						14 206,56
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					71 861,28
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					43 464,51
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

116

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1994
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		33 590,09	6 753,92	8 527,45	72,73	311,73	100,20	49 356,12
1.	Energy	54 221,64	444,39	1 424,51				56 090,54
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		52 866,07	438,77	1 408,57				54 713,41
1.	Energy Industries	11 960,53	34,46	374,55				12 369,53
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 033,65	58,55	591,88				12 684,08
3.	Transport	18 739,16	92,49	166,81				18 998,46
4.	Other Sectors	9 357,19	252,57	257,16				9 866,92
5.	Other	775,54	0,71	18,17				794,41
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 355,58	5,62	15,94				1 377,13
1.	Solid Fuels	1 094,70	0,10	2,98				1 097,78
2.	Oil and Natural Gas	260,87	5,52	12,97				279,35
2.	Industrial Processes	4 397,56	6,24	863,66	72,73	311,73	100,20	5 752,12
A. Mineral Products		1 755,66	NA	NA				1 755,66
B. Chemical Industry		57,14	0,60	791,81	NA	NA	NA	849,55
C. Metal Production		2 584,76	0,12	NA,NO	NA,NO	308,05	26,29	2 919,22
D. Other Production		NE	5,53	71,85				77,38
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					72,73	3,68	73,91	150,32
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	197,12		95,79				292,91
4.	Agriculture		3 597,72	5 904,92				9 502,64
A. Enteric Fermentation			3 191,71					3 191,71
B. Manure Management			406,01	669,34				1 075,35
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 235,58				5 235,58
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-25 275,31	1,60	56,89				-25 216,81
A. Forest Land		-28 258,05	1,38	18,43				-28 238,24
B. Cropland		3 605,74	IE,NE	38,44				3 644,18
C. Grassland		-576,61	0,22	0,02				-576,37
D. Wetlands		41,98	IE,NE,NO	IE,NE,NO				41,98
E. Settlements		-88,37	IE,NE	IE,NE				-88,37
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	49,08	2 703,96	181,68				2 934,72
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 703,96					2 703,96
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	181,68				181,68
C. Waste Incineration		49,08	NE	NE				49,08
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		4 910,50	0,68	74,91				4 986,10
Aviation		1 350,69	0,17	17,20				1 368,07
Marine		3 559,81	0,51	57,71				3 618,03
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		15 698,09						15 698,09
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					74 572,93
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					49 356,12
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

117

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1995
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		32 469,98	6 667,14	8 397,66	127,13	343,43	126,68	48 132,02
1.	Energy	53 261,29	451,39	1 436,42				55 149,10
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 849,05	445,50	1 418,51				53 713,07
1.	Energy Industries	11 061,07	37,90	350,33				11 449,31
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 492,34	57,01	609,88				13 159,23
3.	Transport	18 636,11	85,47	188,75				18 910,34
4.	Other Sectors	8 955,25	264,35	253,50				9 473,10
5.	Other	704,27	0,76	16,05				721,09
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 412,23	5,89	17,91				1 436,04
1.	Solid Fuels	1 110,37	0,10	2,97				1 113,44
2.	Oil and Natural Gas	301,87	5,79	14,94				322,60
2.	Industrial Processes	4 504,30	6,31	798,76	127,13	343,43	126,68	5 906,61
A. Mineral Products		1 967,53	NA	NA				1 967,53
B. Chemical Industry		57,77	0,63	726,46	NA	NA	NA	784,86
C. Metal Production		2 479,00	0,11	NA,NO	NA,NO	334,65	26,29	2 840,05
D. Other Production		NE	5,57	72,31				77,87
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					127,13	8,78	100,39	236,30
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	184,86		123,69				308,55
4.	Agriculture		3 510,92	5 789,13				9 300,06
A. Enteric Fermentation			3 094,98					3 094,98
B. Manure Management			415,95	635,59				1 051,53
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 153,55				5 153,55
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-25 523,21	1,61	63,71				-25 457,89
A. Forest Land		-28 550,73	1,39	21,53				-28 527,81
B. Cropland		3 547,22	IE,NE	42,16				3 589,38
C. Grassland		-552,15	0,22	0,02				-551,91
D. Wetlands		46,20	IE,NE,NO	IE,NE,NO				46,20
E. Settlements		-13,75	IE,NE	IE,NE				-13,75
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	42,74	2 696,91	185,94				2 925,59
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 696,91					2 696,91
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	185,94				185,94
C. Waste Incineration		42,74	NE	NE				42,74
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		4 937,53	0,76	74,80				5 013,09
Aviation		1 437,04	0,26	18,21				1 455,52
Marine		3 500,48	0,50	56,58				3 557,57
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		16 495,50						16 495,50
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					73 589,91
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					48 132,02
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

118

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1996
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		31 592,34	6 631,79	8 523,86	205,35	302,91	108,40	47 364,66
1.	Energy	56 856,51	467,34	1 601,26				58 925,11
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		55 629,82	461,44	1 583,96				57 675,22
1.	Energy Industries	15 001,85	52,30	529,07				15 583,21
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 532,60	55,27	596,48				13 184,34
3.	Transport	18 386,39	81,84	185,15				18 653,38
4.	Other Sectors	9 044,47	271,38	257,15				9 573,00
5.	Other	664,52	0,65	16,12				681,29
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 226,69	5,91	17,30				1 249,89
1.	Solid Fuels	956,13	0,09	2,61				958,82
2.	Oil and Natural Gas	270,56	5,82	14,69				291,07
2.	Industrial Processes	4 424,05	6,24	769,34	205,35	302,91	108,40	5 816,31
A. Mineral Products		1 877,86	NA	NA				1 877,86
B. Chemical Industry		58,90	0,65	698,14	NA	NA	NA	757,68
C. Metal Production		2 487,30	0,11	NA,NO	NA,NO	289,65	31,07	2 808,13
D. Other Production		NE	5,48	71,21				76,69
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					205,35	13,26	77,33	295,94
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	174,48		137,33				311,81
4.	Agriculture		3 482,72	5 774,48				9 257,20
A. Enteric Fermentation			3 061,25					3 061,25
B. Manure Management			421,47	634,16				1 055,63
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 140,32				5 140,32
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-29 911,83	1,72	64,34				-29 845,76
A. Forest Land		-33 466,78	1,50	19,37				-33 445,91
B. Cropland		4 013,52	IE,NE	44,95				4 058,47
C. Grassland		-395,24	0,22	0,02				-394,99
D. Wetlands		40,81	IE,NE,NO	IE,NE,NO				40,81
E. Settlements		-104,13	IE,NE	IE,NE				-104,13
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	49,12	2 673,76	177,10				2 899,98
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 673,76					2 673,76
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	177,10				177,10
C. Waste Incineration		49,12	NE	NE				49,12
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		5 183,66	0,73	79,21				5 263,61
Aviation		1 475,52	0,21	18,99				1 494,71
Marine		3 708,14	0,53	60,22				3 768,89
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		18 044,90						18 044,90
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					77 210,41
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					47 364,66
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

119

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1997
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		22 532,79	6 578,70	8 431,13	313,40	279,69	153,10	38 288,81
1.	Energy	52 494,99	435,61	1 441,84				54 372,45
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 326,36	429,71	1 424,73				53 180,81
1.	Energy Industries	11 041,92	43,76	364,84				11 450,52
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 735,71	53,64	597,39				13 386,74
3.	Transport	18 647,82	73,77	197,95				18 919,54
4.	Other Sectors	8 292,19	257,96	250,28				8 800,43
5.	Other	608,72	0,59	14,27				623,58
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 168,63	5,90	17,11				1 191,64
1.	Solid Fuels	886,28	0,08	2,44				888,80
2.	Oil and Natural Gas	282,35	5,81	14,67				302,84
2.	Industrial Processes	4 200,44	6,61	766,19	313,40	279,69	153,10	5 719,43
A. Mineral Products		1 746,27	NA	NA				1 746,27
B. Chemical Industry		58,40	0,64	690,00	NA	NA	NA	749,03
C. Metal Production		2 395,77	0,11	NA,NO	NA,NO	265,09	40,63	2 701,60
D. Other Production		NE	5,87	76,20				82,06
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					313,40	14,61	112,47	440,48
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	179,20		141,67				320,87
4.	Agriculture		3 480,10	5 848,09				9 328,19
A. Enteric Fermentation			3 067,79					3 067,79
B. Manure Management			412,31	647,35				1 059,66
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 200,74				5 200,74
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5. Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)		-34 392,44	8,79	65,06				-34 318,59
A. Forest Land		-37 279,79	8,43	16,05				-37 255,31
B. Cropland		3 557,82	IE,NE	48,98				3 606,80
C. Grassland		-535,91	0,36	0,04				-535,51
D. Wetlands		48,58	IE,NE,NO	IE,NE,NO				48,58
E. Settlements		-183,15	IE,NE	IE,NE				-183,15
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	50,60	2 647,59	168,27				2 866,46
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 647,59					2 647,59
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	168,27				168,27
C. Waste Incineration		50,60	NE	NE				50,60
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		5 908,66	0,82	90,82				6 000,30
Aviation		1 560,26	0,20	20,18				1 580,64
Marine		4 348,41	0,62	70,64				4 419,67
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		16 812,44						16 812,44
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					72 607,40
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					38 288,81
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

120

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1998
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		21 167,51	6 404,72	8 419,54	386,42	271,86	99,38	36 749,43
1.	Energy	52 973,52	407,83	1 426,03				54 807,38
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 831,83	401,94	1 409,37				53 643,13
1.	Energy Industries	12 061,99	46,31	381,47				12 489,77
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 093,78	53,47	580,09				12 727,34
3.	Transport	18 965,70	67,51	192,09				19 225,30
4.	Other Sectors	8 228,08	234,18	244,45				8 706,71
5.	Other	482,28	0,46	11,27				494,01
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 141,70	5,89	16,66				1 164,25
1.	Solid Fuels	847,33	0,08	2,29				849,70
2.	Oil and Natural Gas	294,37	5,82	14,36				314,55
2.	Industrial Processes	4 244,87	6,51	849,44	386,42	271,86	99,38	5 858,48
A. Mineral Products		1 802,06	NA	NA				1 802,06
B. Chemical Industry		54,01	0,65	774,68	NA	NA	NA	829,34
C. Metal Production		2 388,81	0,10	NA,NO	NA,NO	258,15	38,24	2 685,31
D. Other Production		NE	5,76	74,76				80,52
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					386,42	13,71	61,14	461,26
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	173,52		144,15				317,67
4.	Agriculture		3 385,48	5 774,65				9 160,13
A. Enteric Fermentation			2 977,63					2 977,63
B. Manure Management			407,85	648,01				1 055,86
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	5 126,64				5 126,64
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-36 273,57	0,46	65,46				-36 207,66
A. Forest Land		-39 559,49	0,41	15,54				-39 543,54
B. Cropland		4 101,67	IE,NE	49,91				4 151,58
C. Grassland		-859,24	0,05	0,01				-859,18
D. Wetlands		40,19	IE,NE,NO	IE,NE,NO				40,19
E. Settlements		3,30	IE,NE	IE,NE				3,30
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	49,16	2 604,43	159,82				2 813,42
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 604,43					2 604,43
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	159,82				159,82
C. Waste Incineration		49,16	NE	NE				49,16
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		6 690,30	0,94	103,25				6 794,49
Aviation		1 673,00	0,23	21,75				1 694,98
Marine		5 017,29	0,71	81,50				5 099,51
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		16 874,10						16 874,10
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					72 957,09
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					36 749,43
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

121

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1999
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		20 184,45	6 258,19	7 984,54	489,45	291,29	101,65	35 309,57
1.	Energy	50 385,95	398,25	1 365,68				52 149,88
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		49 221,81	392,92	1 347,98				50 962,71
1.	Energy Industries	10 643,07	47,61	347,87				11 038,56
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 121,22	50,59	541,03				11 712,84
3.	Transport	19 255,71	61,95	204,33				19 521,99
4.	Other Sectors	7 792,89	232,37	245,08				8 270,35
5.	Other	408,92	0,40	9,66				418,98
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 164,13	5,32	17,71				1 187,16
1.	Solid Fuels	864,21	0,08	2,35				866,65
2.	Oil and Natural Gas	299,92	5,24	15,35				320,52
2.	Industrial Processes	4 011,34	6,30	762,63	489,45	291,29	101,65	5 662,66
A. Mineral Products		1 750,09	NA	NA				1 750,09
B. Chemical Industry		53,63	0,37	686,83	NA	NA	NA	740,83
C. Metal Production		2 207,61	0,09	NA,NO	NA,NO	282,97	38,24	2 528,91
D. Other Production		NE	5,84	75,80				81,64
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					489,45	8,32	63,41	561,18
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	164,38		134,54				298,92
4.	Agriculture		3 357,75	5 499,80				8 857,55
A. Enteric Fermentation			2 951,06					2 951,06
B. Manure Management			406,69	606,63				1 013,32
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 893,17				4 893,17
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5. Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)		-34 425,41	2,96	70,05				-34 352,40
A. Forest Land		-37 936,25	2,91	20,45				-37 912,89
B. Cropland		4 080,14	IE,NE	49,60				4 129,74
C. Grassland		-854,47	0,05	0,01				-854,41
D. Wetlands		58,19	IE,NE,NO	IE,NE,NO				58,19
E. Settlements		226,97	IE,NE	IE,NE				226,97
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	48,20	2 492,93	151,84				2 692,96
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 492,93					2 492,93
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	151,84				151,84
C. Waste Incineration		48,20	NE	NE				48,20
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		6 788,19	0,94	103,03				6 892,16
Aviation		1 879,29	0,23	24,20				1 903,72
Marine		4 908,90	0,71	78,83				4 988,44
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		17 145,12						17 145,12
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					69 661,97
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					35 309,57
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

122

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2000
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		17 689,93	6 074,77	7 891,86	564,63	240,52	93,59	32 555,30
1.	Energy	48 967,43	383,19	1 331,81				50 682,44
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		47 753,83	377,86	1 314,01				49 445,70
1.	Energy Industries	9 204,55	46,07	311,24				9 561,86
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 433,39	42,47	534,65				12 010,52
3.	Transport	19 011,66	55,66	210,86				19 278,18
4.	Other Sectors	7 704,82	233,35	247,59				8 185,76
5.	Other	399,41	0,30	9,66				409,37
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 213,61	5,33	17,80				1 236,74
1.	Solid Fuels	860,64	0,08	2,29				863,01
2.	Oil and Natural Gas	352,96	5,25	15,51				373,73
2.	Industrial Processes	4 202,70	7,16	737,86	564,63	240,52	93,59	5 846,46
A. Mineral Products		1 987,03	NA	NA				1 987,03
B. Chemical Industry		47,74	0,56	653,47	NA	NA	NA	701,78
C. Metal Production		2 167,92	0,09	NA,NO	NA,NO	232,70	52,58	2 453,29
D. Other Production		NE	6,51	84,39				90,90
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					564,63	7,82	41,01	613,46
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	155,40		122,14				277,54
4.	Agriculture		3 267,02	5 480,16				8 747,18
A. Enteric Fermentation			2 877,05					2 877,05
B. Manure Management			389,97	594,15				984,12
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 886,01				4 886,01
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-35 680,04	2,95	73,77				-35 603,32
A. Forest Land		-38 034,07	2,84	20,13				-38 011,09
B. Cropland		3 065,78	IE,NE	53,63				3 119,41
C. Grassland		-758,02	0,10	0,01				-757,91
D. Wetlands		62,41	IE,NE,NO	IE,NE,NO				62,41
E. Settlements		-16,13	IE,NE	IE,NE				-16,13
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	44,44	2 414,46	146,11				2 605,01
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 414,46					2 414,46
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	146,11				146,11
C. Waste Incineration		44,44	NE	NE				44,44
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		6 696,87	0,90	100,97				6 798,74
Aviation		1 926,37	0,20	24,88				1 951,45
Marine		4 770,51	0,70	76,09				4 847,29
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		15 719,35						15 719,35
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					68 158,62
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					32 555,30
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

123

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2001
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		21 865,98	6 045,35	7 750,77	611,88	235,61	111,49	36 621,08
1.	Energy	49 445,59	388,17	1 363,26				51 197,03
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		48 353,18	382,99	1 346,27				50 082,43
1.	Energy Industries	10 544,70	56,29	355,19				10 956,18
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 408,46	54,64	550,84				12 013,95
3.	Transport	19 227,36	49,82	196,55				19 473,73
4.	Other Sectors	6 896,93	222,06	237,33				7 356,32
5.	Other	275,72	0,18	6,36				282,26
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 092,41	5,19	17,00				1 114,60
1.	Solid Fuels	775,97	0,07	2,05				778,10
2.	Oil and Natural Gas	316,44	5,12	14,94				336,50
2.	Industrial Processes	4 467,03	7,30	575,91	611,88	235,61	111,49	6 009,21
A. Mineral Products		2 031,33	NA	NA				2 031,33
B. Chemical Industry		46,74	0,76	492,59	NA	NA	NA	540,09
C. Metal Production		2 388,95	0,11	NA,NO	NA,NO	227,18	55,50	2 671,73
D. Other Production		NE	6,43	83,32				89,75
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					611,88	8,43	55,99	676,31
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	150,13		118,42				268,55
4.	Agriculture		3 276,26	5 476,50				8 752,76
A. Enteric Fermentation			2 846,74					2 846,74
B. Manure Management			429,52	551,13				980,65
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 925,36				4 925,36
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-32 244,24	3,01	74,71				-32 166,52
A. Forest Land		-35 862,91	2,88	17,03				-35 843,00
B. Cropland		4 148,66	IE,NE	57,66				4 206,32
C. Grassland		-686,47	0,13	0,01				-686,33
D. Wetlands		62,99	IE,NE,NO	IE,NE,NO				62,99
E. Settlements		93,50	IE,NE	IE,NE				93,50
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	47,47	2 370,61	141,97				2 560,05
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 370,61					2 370,61
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	141,97				141,97
C. Waste Incineration		47,47	NE	NE				47,47
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		6 525,56	0,86	98,05				6 624,46
Aviation		1 870,86	0,18	24,15				1 895,19
Marine		4 654,69	0,68	73,90				4 729,28
Multilateral Operations		0,76	0,00	0,00				0,77
CO2 Emissions from Biomass		18 850,32						18 850,32
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					68 787,59
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					36 621,08
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

124

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2002
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		20 546,81	5 871,27	7 679,15	664,27	260,91	103,85	35 126,26
1.	Energy	50 510,84	388,46	1 367,35				52 266,64
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		49 439,23	382,83	1 351,66				51 173,72
1.	Energy Industries	11 586,14	59,26	382,80				12 028,20
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 365,45	47,91	535,04				11 948,40
3.	Transport	19 802,36	46,99	190,79				20 040,14
4.	Other Sectors	6 366,46	228,48	235,56				6 830,49
5.	Other	318,83	0,19	7,46				326,49
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 071,60	5,63	15,69				1 092,92
1.	Solid Fuels	768,66	0,07	2,05				770,77
2.	Oil and Natural Gas	302,95	5,56	13,64				322,15
2.	Industrial Processes	4 344,13	7,23	539,73	664,27	260,91	103,85	5 920,12
A. Mineral Products		2 000,03	NA	NA				2 000,03
B. Chemical Industry		50,00	0,76	457,38	NA	NA	NA	508,14
C. Metal Production		2 294,10	0,10	NA,NO	NA,NO	247,69	65,87	2 607,76
D. Other Production		NE	6,38	82,35				88,73
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					664,27	13,22	37,98	715,47
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	148,45		127,14				275,59
4.	Agriculture		3 256,71	5 431,90				8 688,61
A. Enteric Fermentation			2 829,69					2 829,69
B. Manure Management			427,02	550,79				977,81
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 881,11				4 881,11
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-34 517,34	4,86	73,34				-34 439,14
A. Forest Land		-37 656,06	4,54	11,93				-37 639,58
B. Cropland		3 674,63	IE,NE	61,38				3 736,01
C. Grassland		-510,95	0,32	0,03				-510,59
D. Wetlands		61,20	IE,NE,NO	IE,NE,NO				61,20
E. Settlements		-86,17	IE,NE	IE,NE				-86,17
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	60,73	2 214,01	139,69				2 414,43
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 214,01					2 214,01
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	139,69				139,69
C. Waste Incineration		60,73	NE	NE				60,73
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		5 715,32	0,74	86,43				5 802,48
Aviation		1 611,37	0,14	21,03				1 632,53
Marine		4 103,95	0,60	65,40				4 169,95
Multilateral Operations		0,84	0,00	0,00				0,84
CO2 Emissions from Biomass		18 355,08						18 355,08
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					69 565,39
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					35 126,26
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

125

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2003
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		22 251,55	5 733,46	7 648,39	709,46	258,30	68,88	36 670,03
1.	Energy	51 202,28	400,11	1 400,64				53 003,04
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 212,52	395,21	1 383,61				51 991,34
1.	Energy Industries	12 671,64	63,76	434,47				13 169,87
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 039,07	44,47	510,09				11 593,63
3.	Transport	20 115,79	42,94	187,14				20 345,86
4.	Other Sectors	6 086,55	243,87	244,88				6 575,30
5.	Other	299,48	0,17	7,03				306,68
B. Fugitive Emissions from Fuels		989,75	4,91	17,04				1 011,69
1.	Solid Fuels	671,12	0,06	1,83				673,01
2.	Oil and Natural Gas	318,64	4,84	15,21				338,69
2.	Industrial Processes	4 453,34	7,65	533,13	709,46	258,30	68,88	6 030,76
A. Mineral Products		1 939,42	NA	NA				1 939,42
B. Chemical Industry		47,74	0,76	445,73	NA	NA	NA	494,23
C. Metal Production		2 466,17	0,11	NA,NO	NA,NO	248,60	35,06	2 749,95
D. Other Production		NE	6,78	87,40				94,17
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					709,46	9,70	33,82	752,98
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	156,05		136,38				292,43
4.	Agriculture		3 231,88	5 358,59				8 590,47
A. Enteric Fermentation			2 783,28					2 783,28
B. Manure Management			448,60	520,28				968,89
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 838,30				4 838,30
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-33 636,62	6,05	80,90				-33 549,67
A. Forest Land		-36 095,27	5,65	14,21				-36 075,41
B. Cropland		2 739,88	IE,NE	66,65				2 806,53
C. Grassland		-167,13	0,40	0,04				-166,68
D. Wetlands		56,39	IE,NE,NO	IE,NE,NO				56,39
E. Settlements		-170,50	IE,NE	IE,NE				-170,50
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	76,51	2 087,77	138,74				2 303,02
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 087,77					2 087,77
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	138,74				138,74
C. Waste Incineration		76,51	NE	NE				76,51
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		7 086,90	0,94	107,96				7 195,80
Aviation		1 566,51	0,13	20,41				1 587,05
Marine		5 520,39	0,81	87,55				5 608,76
Multilateral Operations		0,76	0,00	0,00				0,77
CO2 Emissions from Biomass		19 059,18						19 059,18
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					70 219,71
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					36 670,03
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

126

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2004
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		23 187,26	5 754,09	7 639,16	769,68	253,98	81,21	37 685,39
1.	Energy	50 610,57	400,55	1 367,65				52 378,77
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		49 462,99	394,98	1 350,18				51 208,15
1.	Energy Industries	11 934,35	65,25	410,83				12 410,43
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 950,14	44,40	508,49				11 503,03
3.	Transport	20 471,01	39,09	181,70				20 691,80
4.	Other Sectors	5 829,13	246,07	242,95				6 318,15
5.	Other	278,36	0,17	6,22				284,74
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 147,58	5,57	17,47				1 170,62
1.	Solid Fuels	837,69	0,07	2,19				839,96
2.	Oil and Natural Gas	309,89	5,50	15,28				330,66
2.	Industrial Processes	4 452,27	7,54	530,08	769,68	253,98	81,21	6 094,77
A. Mineral Products		1 998,17	NA	NA				1 998,17
B. Chemical Industry		53,38	0,78	444,30	NA	NA	NA	498,46
C. Metal Production		2 400,72	0,11	NA,NO	NA,NO	248,94	40,44	2 690,20
D. Other Production		NE	6,66	85,78				92,44
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					769,68	5,05	40,77	815,50
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	164,88		146,18				311,06
4.	Agriculture		3 273,63	5 366,96				8 640,58
A. Enteric Fermentation			2 824,41					2 824,41
B. Manure Management			449,21	526,63				975,84
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 840,33				4 840,33
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-32 129,36	5,39	91,07				-32 032,89
A. Forest Land		-34 087,53	5,29	17,59				-34 064,66
B. Cropland		2 739,27	IE,NE	73,47				2 812,74
C. Grassland		-681,51	0,11	0,01				-681,39
D. Wetlands		48,00	IE,NE,NO	IE,NE,NO				48,00
E. Settlements		-147,58	IE,NE	IE,NE				-147,58
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	88,90	2 066,97	137,23				2 293,10
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	2 066,97					2 066,97
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	137,23				137,23
C. Waste Incineration		88,90	NE	NE				88,90
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		8 274,55	1,12	124,99				8 400,66
Aviation		1 771,54	0,15	22,69				1 794,38
Marine		6 503,01	0,97	102,30				6 606,28
Multilateral Operations		0,76	0,00	0,00				0,77
CO2 Emissions from Biomass		19 161,07						19 161,07
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					69 718,28
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					37 685,39
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

127

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2005
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		23 702,55	5 628,85	7 532,82	796,94	257,15	142,48	38 060,80
1.	Energy	47 817,80	417,05	1 343,64				49 578,49
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		46 931,99	412,11	1 327,82				48 671,92
1.	Energy Industries	10 970,77	71,70	403,63				11 446,10
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 287,52	43,51	503,59				10 834,62
3.	Transport	20 730,16	37,22	178,56				20 945,93
4.	Other Sectors	4 720,68	259,54	237,59				5 217,81
5.	Other	222,86	0,13	4,46				227,45
B. Fugitive Emissions from Fuels		885,80	4,94	15,82				906,57
1.	Solid Fuels	576,63	0,05	1,52				578,21
2.	Oil and Natural Gas	309,17	4,89	14,30				328,36
2.	Industrial Processes	4 875,61	7,40	534,33	796,94	257,15	142,48	6 613,91
A. Mineral Products		2 119,66	NA	NA				2 119,66
B. Chemical Industry		52,63	0,64	448,77	NA	NA	NA	502,05
C. Metal Production		2 703,31	0,11	NA,NO	NA,NO	255,38	99,86	3 058,67
D. Other Production		NE	6,64	85,55				92,20
E. Production of Halocarbons and SF6					NA,NO	NO	NO	NA,NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					796,94	1,76	42,63	841,34
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	165,04		136,46				301,50
4.	Agriculture		3 276,80	5 276,04				8 552,84
A. Enteric Fermentation			2 793,82					2 793,82
B. Manure Management			482,97	489,56				972,53
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 786,48				4 786,48
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-29 247,07	4,99	102,81				-29 139,28
A. Forest Land		-31 356,52	4,89	25,92				-31 325,71
B. Cropland		2 674,20	IE,NE	76,88				2 751,08
C. Grassland		-478,59	0,10	0,01				-478,47
D. Wetlands		61,78	IE,NE,NO	IE,NE,NO				61,78
E. Settlements		-147,95	IE,NE	IE,NE				-147,95
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	91,18	1 922,62	139,54				2 153,34
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	1 922,62					1 922,62
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	139,54				139,54
C. Waste Incineration		91,18	NE	NE				91,18
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		8 575,32	1,15	129,63				8 706,11
Aviation		1 935,67	0,16	24,04				1 959,87
Marine		6 639,65	0,99	105,60				6 746,24
Multilateral Operations		1,78	0,00	0,01				1,79
CO2 Emissions from Biomass		20 582,31						20 582,31
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					67 200,07
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					38 060,80
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

128

Bilaga 2

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2006
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		27 013,44	5 542,67	7 544,95	825,63	245,32	111,31	41 283,31
1.	Energy	47 563,91	410,71	1 371,04				49 345,65
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		46 201,80	405,05	1 353,33				47 960,18
1.	Energy Industries	10 656,03	74,37	420,37				11 150,78
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 596,99	48,88	531,87				11 177,74
3.	Transport	20 549,75	33,86	168,86				20 752,47
4.	Other Sectors	4 152,41	247,80	227,34				4 627,56
5.	Other	246,61	0,14	4,88				251,63
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 362,11	5,66	17,71				1 385,48
1.	Solid Fuels	578,88	0,05	1,61				580,54
2.	Oil and Natural Gas	783,23	5,61	16,10				804,94
2.	Industrial Processes	4 929,58	7,57	552,40	825,63	245,32	111,31	6 671,80
A. Mineral Products		2 275,28	NA	NA				2 275,28
B. Chemical Industry		48,26	0,79	466,08	NA	NA	NA	515,13
C. Metal Production		2 606,05	0,09	NA,NO	NA,NO	243,51	76,94	2 926,58
D. Other Production		NE	6,70	86,31				93,01
E. Production of Halocarbons and SF6					NA,NO	NO	NO	NA,NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					825,63	1,81	34,37	861,80
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	162,89		131,29				294,18
4.	Agriculture		3 267,11	5 235,31				8 502,42
A. Enteric Fermentation			2 793,50					2 793,50
B. Manure Management			473,61	487,48				961,10
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 747,82				4 747,82
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-25 713,45	12,21	114,08				-25 587,16
A. Forest Land		-27 793,12	12,10	28,51				-27 752,51
B. Cropland		2 804,86	IE,NE	85,56				2 890,42
C. Grassland		-1 196,36	0,12	0,01				-1 196,23
D. Wetlands		37,22	IE,NE,NO	IE,NE,NO				37,22
E. Settlements		433,95	IE,NE	IE,NE				433,95
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	70,51	1 845,06	140,84				2 056,42
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	1 845,06					1 845,06
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	140,84				140,84
C. Waste Incineration		70,51	NE	NE				70,51
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		9 145,77	1,25	137,96				9 284,99
Aviation		2 006,20	0,19	24,68				2 031,06
Marine		7 139,57	1,07	113,29				7 253,93
Multilateral Operations		2,73	0,00	0,01				2,74
CO2 Emissions from Biomass		21 885,54						21 885,54
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					66 870,47
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					41 283,31
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Bilaga 2

129

SUMMARY TABLE FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2007
							Submission 2009 v1.1
								SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs	PFCs	SF6	Total
SINK CATEGORIES		CO2 equivalent (Gg )
Total (Net Emissions) (1)		31 043,36	5 359,57	7 296,11	855,34	247,60	150,43	44 952,41
1.	Energy	46 421,54	466,08	1 349,52				48 237,14
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		45 179,69	460,95	1 333,07				46 973,71
1.	Energy Industries	10 283,17	74,65	406,41				10 764,23
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 099,45	47,13	512,94				10 659,51
3.	Transport	20 642,37	31,08	163,00				20 836,44
4.	Other Sectors	3 898,35	307,94	245,54				4 451,84
5.	Other	256,35	0,14	5,19				261,68
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 241,85	5,13	16,45				1 263,44
1.	Solid Fuels	614,93	0,05	1,57				616,56
2.	Oil and Natural Gas	626,92	5,08	14,88				646,88
2.	Industrial Processes	4 933,23	7,52	338,49	855,34	247,60	150,43	6 532,61
A. Mineral Products		2 179,72	NA	NA				2 179,72
B. Chemical Industry		47,21	0,76	252,23	NA	NA	NA	300,19
C. Metal Production		2 706,31	0,07	NA,NO	NA,NO	245,80	113,17	3 065,35
D. Other Production		NE	6,69	86,27				92,96
E. Production of Halocarbons and SF6					NA,NO	NO	NO	NA,NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6					855,34	1,80	37,26	894,39
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	162,89		131,29				294,18
4.	Agriculture		3 208,46	5 222,24				8 430,70
A. Enteric Fermentation			2 736,05					2 736,05
B. Manure Management			472,41	478,40				950,81
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils			NO	4 743,84				4 743,84
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)	-20 577,65	2,39	115,56				-20 459,70
A. Forest Land		-22 838,59	2,33	37,13				-22 799,14
B. Cropland		2 723,73	IE,NE	78,43				2 802,16
C. Grassland		-428,51	0,06	0,01				-428,44
D. Wetlands		61,78	IE,NE,NO	IE,NE,NO				61,78
E. Settlements		-96,07	IE,NE	IE,NE				-96,07
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE				IE,NE
G. Other		NA	NA	NA				NA
6.	Waste	103,35	1 675,12	139,01				1 917,48
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	1 675,12					1 675,12
B. Waste-water Handling			IE,NE,NO	139,01				139,01
C. Waste Incineration		103,35	NE	NE				103,35
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items:
International Bunkers		9 612,05	1,30	144,91				9 758,27
Aviation		2 194,54	0,20	27,24				2 221,97
Marine		7 417,52	1,11	117,67				7 536,30
Multilateral Operations		1,96	0,00	0,01				1,97
CO2 Emissions from Biomass		22 704,30						22 704,30
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					65 412,11
(1 )			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					44 952,41
	For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry, removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

130

Bilaga 2

TABLE 10 EMISSION TRENDS										Inventory 2007
CO2										Submission 2009 v1.1
(Part 1 of 2)											SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK CATEGORIES		1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)
1.	Energy	51 570,17	52 407,33	52 351,26	51 807,48	54 221,64	53 261,29	56 856,51	52 494,99	52 973,52	50 385,95
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 469,88	51 212,79	51 305,50	50 772,90	52 866,07	51 849,05	55 629,82	51 326,36	51 831,83	49 221,81
1.	Energy Industries	9 830,65	11 005,80	11 614,09	11 464,38	11 960,53	11 061,07	15 001,85	11 041,92	12 061,99	10 643,07
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 150,05	11 172,48	10 205,40	10 979,89	12 033,65	12 492,34	12 532,60	12 735,71	12 093,78	11 121,22
3.	Transport	18 332,78	17 874,06	18 991,60	18 113,98	18 739,16	18 636,11	18 386,39	18 647,82	18 965,70	19 255,71
4.	Other Sectors	10 311,30	10 091,09	9 373,01	9 333,52	9 357,19	8 955,25	9 044,47	8 292,19	8 228,08	7 792,89
5.	Other	845,11	1 069,36	1 121,39	881,13	775,54	704,27	664,52	608,72	482,28	408,92
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 100,29	1 194,54	1 045,76	1 034,58	1 355,58	1 412,23	1 226,69	1 168,63	1 141,70	1 164,13
1.	Solid Fuels	789,03	938,27	749,89	718,01	1 094,70	1 110,37	956,13	886,28	847,33	864,21
2.	Oil and Natural Gas	311,26	256,27	295,87	316,57	260,87	301,87	270,56	282,35	294,37	299,92
2.	Industrial Processes	4 400,73	4 239,34	4 093,91	4 140,12	4 397,56	4 504,30	4 424,05	4 200,44	4 244,87	4 011,34
A. Mineral Products		1 919,29	1 739,06	1 649,76	1 670,60	1 755,66	1 967,53	1 877,86	1 746,27	1 802,06	1 750,09
B. Chemical Industry		68,80	69,55	53,26	54,76	57,14	57,77	58,90	58,40	54,01	53,63
C. Metal Production		2 412,64	2 430,73	2 390,89	2 414,76	2 584,76	2 479,00	2 487,30	2 395,77	2 388,81	2 207,61
D. Other Production		NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE
E. Production of Halocarbons and SF6
F. Consumption of Halocarbons and SF6
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	242,27	231,12	218,72	207,88	197,12	184,86	174,48	179,20	173,52	164,38
4.	Agriculture
A. Enteric Fermentation
B. Manure Management
C. Rice Cultivation
D. Agricultural Soils
E. Prescribed Burning of Savannas
F. Field Burning of Agricultural Residues
G. Other
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry	-32 134,32	-33 407,00	-30 708,70	-28 454,11	-25 275,31	-25 523,21	-29 911,83	-34 392,44	-36 273,57	-34 425,41
A. Forest Land		-35	-36	-34	-31	-28	-28	-33	-37	-39	-37
		471,29	662,92	136,25	844,24	258,05	550,73	466,78	279,79	559,49	936,25
B. Cropland		4 047,99	3 832,70	3 638,94	3 851,43	3 605,74	3 547,22	4 013,52	3 557,82	4 101,67	4 080,14
C. Grassland		-645,57	-493,84	-441,66	-477,32	-576,61	-552,15	-395,24	-535,91	-859,24	-854,47
D. Wetlands		39,60	36,59	39,60	38,39	41,98	46,20	40,81	48,58	40,19	58,19
E. Settlements		-105,05	-119,53	190,67	-22,37	-88,37	-13,75	-104,13	-183,15	3,30	226,97
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE
G. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
6.	Waste	43,85	52,20	58,33	48,02	49,08	42,74	49,12	50,60	49,16	48,20
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO
B. Waste-water Handling
C. Waste Incineration		43,85	52,20	58,33	48,02	49,08	42,74	49,12	50,60	49,16	48,20
D. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Total CO2 emissions including net CO2 from LULUCF		24 122,70	23 523,00	26 013,51	27 749,38	33 590,09	32 469,98	31 592,34	22 532,79	21 167,51	20 184,45
Total CO2 emissions excluding net CO2 from LULUCF		56 257,02	56 929,99	56 722,21	56 203,50	58 865,40	57 993,19	61 504,17	56 925,23	57 441,08	54 609,87
Memo Items:
International Bunkers		3 563,03	3 727,88	3 908,85	4 252,34	4 910,50	4 937,53	5 183,66	5 908,66	6 690,30	6 788,19
Aviation		1 335,16	1 088,16	899,65	1 229,95	1 350,69	1 437,04	1 475,52	1 560,26	1 673,00	1 879,29
Marine		2 227,87	2 639,73	3 009,20	3 022,39	3 559,81	3 500,48	3 708,14	4 348,41	5 017,29	4 908,90
Multilateral Operations		0,05	0,05	0,05	0,32	0,32	0,32	0,32	0,32	0,32	0,32
CO2 Emissions from Biomass		11 436,68	12 152,72	13 066,89	14 206,56	15 698,09	16 495,50	18 044,90	16 812,44	16 874,10	17 145,12

Bilaga 2

131

TABLE 10 EMISSION TRENDS										Inventory 2007
CO2									Submission 2009 v1.1
(Part 2 of 2)										SWEDEN
										Change
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK CATEGORIES		2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	from 1990
										to 2007
		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	%
1.	Energy	48 967,43	49 445,59	50 510,84	51 202,28	50 610,57	47 817,80	47 563,91	46 421,54	-9,98
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		47 753,83	48 353,18	49 439,23	50 212,52	49 462,99	46 931,99	46 201,80	45 179,69	-10,48
1.	Energy Industries	9 204,55	10 544,70	11 586,14	12 671,64	11 934,35	10 970,77	10 656,03	10 283,17	4,60
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 433,39	11 408,46	11 365,45	11 039,07	10 950,14	10 287,52	10 596,99	10 099,45	-9,42
3. Transport		19 011,66	19 227,36	19 802,36	20 115,79	20 471,01	20 730,16	20 549,75	20 642,37	12,60
4.	Other Sectors	7 704,82	6 896,93	6 366,46	6 086,55	5 829,13	4 720,68	4 152,41	3 898,35	-62,19
5.	Other	399,41	275,72	318,83	299,48	278,36	222,86	246,61	256,35	-69,67
B. Fugitive Emissions from Fuels		1 213,61	1 092,41	1 071,60	989,75	1 147,58	885,80	1 362,11	1 241,85	12,87
1.	Solid Fuels	860,64	775,97	768,66	671,12	837,69	576,63	578,88	614,93	-22,07
2.	Oil and Natural Gas	352,96	316,44	302,95	318,64	309,89	309,17	783,23	626,92	101,42
2.	Industrial Processes	4 202,70	4 467,03	4 344,13	4 453,34	4 452,27	4 875,61	4 929,58	4 933,23	12,10
A. Mineral Products		1 987,03	2 031,33	2 000,03	1 939,42	1 998,17	2 119,66	2 275,28	2 179,72	13,57
B. Chemical Industry		47,74	46,74	50,00	47,74	53,38	52,63	48,26	47,21	-31,38
C. Metal Production		2 167,92	2 388,95	2 294,10	2 466,17	2 400,72	2 703,31	2 606,05	2 706,31	12,17
D. Other Production		NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	0,00
E. Production of Halocarbons and SF6
F. Consumption of Halocarbons and SF6
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
3.	Solvent and Other Product Use	155,40	150,13	148,45	156,05	164,88	165,04	162,89	162,89	-32,76
4.	Agriculture
A. Enteric Fermentation
B. Manure Management
C. Rice Cultivation
D. Agricultural Soils
E. Prescribed Burning of Savannas
F. Field Burning of Agricultural Residues
G. Other
5. Land Use, Land-Use Change and Forestry		-35 680,04	-32 244,24	-34 517,34	-33 636,62	-32 129,36	-29 247,07	-25 713,45	-20 577,65	-35,96
A. Forest Land		-38 034,07	-35 862,91	-37 656,06	-36 095,27	-34 087,53	-31 356,52	-27 793,12	-22 838,59	-35,61
B. Cropland		3 065,78	4 148,66	3 674,63	2 739,88	2 739,27	2 674,20	2 804,86	2 723,73	-32,71
C. Grassland		-758,02	-686,47	-510,95	-167,13	-681,51	-478,59	-1 196,36	-428,51	-33,62
D. Wetlands		62,41	62,99	61,20	56,39	48,00	61,78	37,22	61,78	56,02
E. Settlements		-16,13	93,50	-86,17	-170,50	-147,58	-147,95	433,95	-96,07	-8,55
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	0,00
G. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	0,00
6.	Waste	44,44	47,47	60,73	76,51	88,90	91,18	70,51	103,35	135,66
A. Solid Waste Disposal on Land		NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	NE,NO	0,00
B. Waste-water Handling
C. Waste Incineration		44,44	47,47	60,73	76,51	88,90	91,18	70,51	103,35	135,66
D. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	0,00
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
Total CO2 emissions including net CO2 from LULUCF		17 689,93	21 865,98	20 546,81	22 251,55	23 187,26	23 702,55	27 013,44	31 043,36	28,69
Total CO2 emissions excluding net CO2 from LULUCF		53 369,97	54 110,22	55 064,15	55 888,17	55 316,62	52 949,62	52 726,89	51 621,01	-8,24
Memo Items:
International Bunkers		6 696,87	6 525,56	5 715,32	7 086,90	8 274,55	8 575,32	9 145,77	9 612,05	169,77
Aviation		1 926,37	1 870,86	1 611,37	1 566,51	1 771,54	1 935,67	2 006,20	2 194,54	64,37
Marine		4 770,51	4 654,69	4 103,95	5 520,39	6 503,01	6 639,65	7 139,57	7 417,52	232,94
Multilateral Operations		0,32	0,76	0,84	0,76	0,76	1,78	2,73	1,96	3 577,68
CO2 Emissions from Biomass		15 719,35	18 850,32	18 355,08	19 059,18	19 161,07	20 582,31	21 885,54	22 704,30	98,52

132

Bilaga 2

TABLE 10 EMISSION TRENDS										Inventory 2007
CH4										Submission 2009 v1.1
(Part 1 of 2)											SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK CATEGORIES		1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)
1. Energy		20,08	20,81	20,88	20,93	21,16	21,49	22,25	20,74	19,42	18,96
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		19,85	20,58	20,64	20,67	20,89	21,21	21,97	20,46	19,14	18,71
1.	Energy Industries	1,05	1,23	1,08	1,40	1,64	1,80	2,49	2,08	2,21	2,27
2.	Manufacturing Industries and Construction	2,19	2,16	2,50	2,50	2,79	2,71	2,63	2,55	2,55	2,41
3.	Transport	4,99	5,15	4,82	4,28	4,40	4,07	3,90	3,51	3,21	2,95
4.	Other Sectors	11,57	12,00	12,19	12,47	12,03	12,59	12,92	12,28	11,15	11,07
5.	Other	0,05	0,05	0,05	0,04	0,03	0,04	0,03	0,03	0,02	0,02
B. Fugitive Emissions from Fuels		0,23	0,23	0,23	0,26	0,27	0,28	0,28	0,28	0,28	0,25
1.	Solid Fuels	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
2.	Oil and Natural Gas	0,23	0,23	0,23	0,26	0,26	0,28	0,28	0,28	0,28	0,25
2.	Industrial Processes	0,27	0,29	0,29	0,29	0,30	0,30	0,30	0,31	0,31	0,30
A. Mineral Products		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
B. Chemical Industry		0,03	0,03	0,03	0,02	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02
C. Metal Production		0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,00	0,00
D. Other Production		0,24	0,26	0,26	0,27	0,26	0,27	0,26	0,28	0,27	0,28
E. Production of Halocarbons and SF6
F. Consumption of Halocarbons and SF6
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3. Solvent and Other Product Use
4.	Agriculture	162,25	158,79	162,79	169,67	171,32	167,19	165,84	165,72	161,21	159,89
A. Enteric Fermentation		145,62	142,52	145,98	150,49	151,99	147,38	145,77	146,09	141,79	140,53
B. Manure Management		16,63	16,27	16,81	19,19	19,33	19,81	20,07	19,63	19,42	19,37
C. Rice Cultivation		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
D. Agricultural Soils		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
E. Prescribed Burning of Savannas		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
F. Field Burning of Agricultural Residues		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry	0,08	0,08	0,08	0,08	0,08	0,08	0,08	0,42	0,02	0,14
A. Forest Land		0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,40	0,02	0,14
B. Cropland		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE
C. Grassland		0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,02	0,00	0,00
D. Wetlands		IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO
E. Settlements		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE
G. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
6. Waste		136,87	138,95	138,99	134,31	128,76	128,42	127,32	126,08	124,02	118,71
A. Solid Waste Disposal on Land		136,87	138,95	138,99	134,31	128,76	128,42	127,32	126,08	124,02	118,71
B. Waste-water Handling		IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO
C. Waste Incineration		NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE
D. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Total CH4 emissions including CH4 from LULUCF		319,56	318,92	323,03	325,30	321,62	317,48	315,80	313,27	304,99	298,01
Total CH4 emissions excluding CH4 from LULUCF		319,47	318,85	322,95	325,22	321,54	317,41	315,72	312,85	304,97	297,87
Memo Items:
International Bunkers		0,02	0,03	0,03	0,03	0,03	0,04	0,03	0,04	0,04	0,04
Aviation		0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
Marine		0,01	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02	0,03	0,03	0,03	0,03
Multilateral Operations		0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
CO2 Emissions from Biomass

Bilaga 2

133

TABLE 10 EMISSION TRENDS										Inventory 2007
CH4									Submission 2009 v1.1
(Part 2 of 2)										SWEDEN
										Change
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK CATEGORIES		2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	from 1990
										to 2007
		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	%
1. Energy		18,25	18,48	18,50	19,05	19,07	19,86	19,56	22,19	10,50
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		17,99	18,24	18,23	18,82	18,81	19,62	19,29	21,95	10,57
1.	Energy Industries	2,19	2,68	2,82	3,04	3,11	3,41	3,54	3,55	237,07
2.	Manufacturing Industries and Construction	2,02	2,60	2,28	2,12	2,11	2,07	2,33	2,24	2,27
3.	Transport	2,65	2,37	2,24	2,04	1,86	1,77	1,61	1,48	-70,32
4.	Other Sectors	11,11	10,57	10,88	11,61	11,72	12,36	11,80	14,66	26,72
5.	Other	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	-85,01
B. Fugitive Emissions from Fuels		0,25	0,25	0,27	0,23	0,27	0,24	0,27	0,24	5,18
1.	Solid Fuels	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	-28,56
2.	Oil and Natural Gas	0,25	0,24	0,26	0,23	0,26	0,23	0,27	0,24	5,70
2.	Industrial Processes	0,34	0,35	0,34	0,36	0,36	0,35	0,36	0,36	30,85
A. Mineral Products		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	0,00
B. Chemical Industry		0,03	0,04	0,04	0,04	0,04	0,03	0,04	0,04	42,54
C. Metal Production		0,00	0,01	0,00	0,01	0,01	0,01	0,00	0,00	-32,25
D. Other Production		0,31	0,31	0,30	0,32	0,32	0,32	0,32	0,32	30,97
E. Production of Halocarbons and SF6
F. Consumption of Halocarbons and SF6
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
3. Solvent and Other Product Use
4.	Agriculture	155,57	156,01	155,08	153,90	155,89	156,04	155,58	152,78	-5,83
A. Enteric Fermentation		137,00	135,56	134,75	132,54	134,50	133,04	133,02	130,29	-10,53
B. Manure Management		18,57	20,45	20,33	21,36	21,39	23,00	22,55	22,50	35,30
C. Rice Cultivation		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
D. Agricultural Soils		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
E. Prescribed Burning of Savannas		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
F. Field Burning of Agricultural Residues		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry	0,14	0,14	0,23	0,29	0,26	0,24	0,58	0,11	38,63
A. Forest Land		0,14	0,14	0,22	0,27	0,25	0,23	0,58	0,11	55,19
B. Cropland		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	0,00
C. Grassland		0,00	0,01	0,02	0,02	0,01	0,00	0,01	0,00	-72,39
D. Wetlands		IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	0,00
E. Settlements		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	0,00
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	0,00
G. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	0,00
6.	Waste	114,97	112,89	105,43	99,42	98,43	91,55	87,86	79,77	-41,72
A. Solid Waste Disposal on Land		114,97	112,89	105,43	99,42	98,43	91,55	87,86	79,77	-41,72
B. Waste-water Handling		IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	0,00
C. Waste Incineration		NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	0,00
D. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	0,00
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
Total CH4 emissions including CH4 from LULUCF		289,27	287,87	279,58	273,02	274,00	268,04	263,94	255,22	-20,13
Total CH4 emissions excluding CH4 from LULUCF		289,13	287,73	279,35	272,73	273,75	267,80	263,35	255,10	-20,15
Memo Items:
International Bunkers		0,04	0,04	0,04	0,04	0,05	0,05	0,06	0,06	155,73
Aviation		0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	-1,66
Marine		0,03	0,03	0,03	0,04	0,05	0,05	0,05	0,05	256,39
Multilateral Operations		0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	1 010,20
CO2 Emissions from Biomass

134

Bilaga 2

TABLE 10 EMISSION TRENDS										Inventory 2007
N2O										Submission 2009 v1.1
(Part 1 of 2)											SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK CATEGORIES		1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)
1.	Energy	4,26	4,36	4,37	4,50	4,60	4,63	5,17	4,65	4,60	4,41
A.	Fuel Combustion (Sectoral Approach)	4,21	4,31	4,32	4,45	4,54	4,58	5,11	4,60	4,55	4,35
1.	Energy Industries	1,06	1,15	1,18	1,15	1,21	1,13	1,71	1,18	1,23	1,12
2.	Manufacturing Industries and Construction	1,71	1,75	1,69	1,80	1,91	1,97	1,92	1,93	1,87	1,75
3.	Transport	0,47	0,42	0,50	0,58	0,54	0,61	0,60	0,64	0,62	0,66
4.	Other Sectors	0,89	0,88	0,84	0,84	0,83	0,82	0,83	0,81	0,79	0,79
5.	Other	0,08	0,10	0,11	0,07	0,06	0,05	0,05	0,05	0,04	0,03
B. Fugitive Emissions from Fuels		0,05	0,05	0,05	0,06	0,05	0,06	0,06	0,06	0,05	0,06
1.	Solid Fuels	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
2.	Oil and Natural Gas	0,05	0,04	0,05	0,05	0,04	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05
2.	Industrial Processes	2,90	3,05	2,94	2,87	2,79	2,58	2,48	2,47	2,74	2,46
A. Mineral Products		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
B. Chemical Industry		2,68	2,82	2,72	2,64	2,55	2,34	2,25	2,23	2,50	2,22
C. Metal Production		NA	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
D. Other Production		0,21	0,23	0,23	0,23	0,23	0,23	0,23	0,25	0,24	0,24

E.Production of Halocarbons and SF6

F.Consumption of Halocarbons and SF6

G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	0,29	0,29	0,35	0,35	0,31	0,40	0,44	0,46	0,47	0,43
4.	Agriculture	19,28	18,75	18,49	18,82	19,05	18,67	18,63	18,86	18,63	17,74
A. Enteric Fermentation
B. Manure Management		2,35	2,28	2,34	2,13	2,16	2,05	2,05	2,09	2,09	1,96
C. Rice Cultivation
D. Agricultural Soils		16,93	16,46	16,15	16,70	16,89	16,62	16,58	16,78	16,54	15,78
E. Prescribed Burning of Savannas		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
F. Field Burning of Agricultural Residues		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry	0,26	0,20	0,17	0,18	0,18	0,21	0,21	0,21	0,21	0,23
A. Forest Land		0,19	0,11	0,08	0,07	0,06	0,07	0,06	0,05	0,05	0,07
B. Cropland		0,07	0,09	0,09	0,11	0,12	0,14	0,15	0,16	0,16	0,16
C. Grassland		0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
D. Wetlands		IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO
E. Settlements		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE
G. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
6.	Waste	0,63	0,61	0,59	0,59	0,59	0,60	0,57	0,54	0,52	0,49
A. Solid Waste Disposal on Land
B. Waste-water Handling		0,63	0,61	0,59	0,59	0,59	0,60	0,57	0,54	0,52	0,49
C. Waste Incineration		NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE
D. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Total N2O emissions including N2O from LULUCF		27,61	27,25	26,90	27,31	27,51	27,09	27,50	27,20	27,16	25,76
Total N2O emissions excluding N2O from LULUCF		27,36	27,05	26,73	27,13	27,32	26,88	27,29	26,99	26,95	25,53
Memo Items:
International Bunkers		0,17	0,18	0,20	0,21	0,24	0,24	0,26	0,29	0,33	0,33
Aviation		0,05	0,05	0,04	0,05	0,06	0,06	0,06	0,07	0,07	0,08
Marine		0,12	0,14	0,16	0,16	0,19	0,18	0,19	0,23	0,26	0,25
Multilateral Operations		0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
CO2 Emissions from Biomass

Bilaga 2

135

TABLE 10 EMISSION TRENDS										Inventory 2007
N2O									Submission 2009 v1.1
(Part 2 of 2)										SWEDEN
										Change
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK CATEGORIES		2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	from 1990
										to 2007
		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	%
1.	Energy	4,30	4,40	4,41	4,52	4,41	4,33	4,42	4,35	2,16
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		4,24	4,34	4,36	4,46	4,36	4,28	4,37	4,30	2,20
1.	Energy Industries	1,00	1,15	1,23	1,40	1,33	1,30	1,36	1,31	23,70
2.	Manufacturing Industries and Construction	1,72	1,78	1,73	1,65	1,64	1,62	1,72	1,65	-3,05
3.	Transport	0,68	0,63	0,62	0,60	0,59	0,58	0,54	0,53	12,71
4.	Other Sectors	0,80	0,77	0,76	0,79	0,78	0,77	0,73	0,79	-11,20
5.	Other	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,01	0,02	0,02	-79,74
B. Fugitive Emissions from Fuels		0,06	0,05	0,05	0,05	0,06	0,05	0,06	0,05	-1,50
1.	Solid Fuels	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01	0,00	0,01	0,01	-28,56
2.	Oil and Natural Gas	0,05	0,05	0,04	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05	2,61
2.	Industrial Processes	2,38	1,86	1,74	1,72	1,71	1,72	1,78	1,09	-62,30
A. Mineral Products		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	0,00
B. Chemical Industry		2,11	1,59	1,48	1,44	1,43	1,45	1,50	0,81	-69,67
C. Metal Production		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
D. Other Production		0,27	0,27	0,27	0,28	0,28	0,28	0,28	0,28	30,24

E.Production of Halocarbons and SF6

F.Consumption of Halocarbons and SF6

G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
3.	Solvent and Other Product Use	0,39	0,38	0,41	0,44	0,47	0,44	0,42	0,42	45,51
4.	Agriculture	17,68	17,67	17,52	17,29	17,31	17,02	16,89	16,85	-12,61
A. Enteric Fermentation
B. Manure Management		1,92	1,78	1,78	1,68	1,70	1,58	1,57	1,54	-34,29
C. Rice Cultivation
D. Agricultural Soils		15,76	15,89	15,75	15,61	15,61	15,44	15,32	15,30	-9,60
E. Prescribed Burning of Savannas		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
F. Field Burning of Agricultural Residues		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry	0,24	0,24	0,24	0,26	0,29	0,33	0,37	0,37	45,87
A. Forest Land		0,06	0,05	0,04	0,05	0,06	0,08	0,09	0,12	-35,44
B. Cropland		0,17	0,19	0,20	0,22	0,24	0,25	0,28	0,25	261,43
C. Grassland		0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	-72,39
D. Wetlands		IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	IE,NE,NO	0,00
E. Settlements		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	0,00
F. Other Land		IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	IE,NE	0,00
G. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	0,00
6.	Waste	0,47	0,46	0,45	0,45	0,44	0,45	0,45	0,45	-28,86
A. Solid Waste Disposal on Land
B. Waste-water Handling		0,47	0,46	0,45	0,45	0,44	0,45	0,45	0,45	-28,86
C. Waste Incineration		NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	NE	0,00
D. Other		NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	NA	0,00
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO	0,00
Total N2O emissions including N2O from LULUCF		25,46	25,00	24,77	24,67	24,64	24,30	24,34	23,54	-14,76
Total N2O emissions excluding N2O from LULUCF		25,22	24,76	24,53	24,41	24,35	23,97	23,97	23,16	-15,33
Memo Items:
International Bunkers		0,33	0,32	0,28	0,35	0,40	0,42	0,45	0,47	172,16
Aviation		0,08	0,08	0,07	0,07	0,07	0,08	0,08	0,09	63,42
Marine		0,25	0,24	0,21	0,28	0,33	0,34	0,37	0,38	221,73
Multilateral Operations		0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	3 887,04
CO2 Emissions from Biomass

136

Bilaga 2

TABLE 10 EMISSION TRENDS										Inventory 2007
HFCs, PFCs and SF6										Submission 2009 v1.1
(Part 1 of 2)											SWEDEN
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK CATEGORIES		1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)
Emissions of HFCs -	(Gg CO2 equivalent)	3,85	7,94	10,12	29,66	72,73	127,13	205,35	313,40	386,42	489,45
HFC-23		NA,NO	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
HFC-32		NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
HFC-41		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
HFC-43-10mee		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
HFC-125		NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00	0,00	0,00	0,01	0,01	0,01	0,01
HFC-134		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
HFC-134a		0,00	0,01	0,01	0,02	0,04	0,07	0,12	0,18	0,23	0,30
HFC-152a		NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00	0,00	0,00	0,06	0,15	0,14	0,14
HFC-143		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
HFC-143a		NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00	0,00	0,00	0,01	0,01	0,01	0,01
HFC-227ea		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
HFC-236fa		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
HFC-245ca		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
Unspecified mix of listed HFCs - (Gg CO2 equivalent)		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
Emissions of PFCs - (Gg CO2 equivalent)		376,82	380,25	252,42	290,97	311,73	343,43	302,91	279,69	271,86	291,29
CF4		0,05	0,05	0,04	0,04	0,04	0,05	0,04	0,04	0,04	0,04
C2F6		0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
C 3F8		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
C4F10		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
c-C4F8		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
C5F12		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
C6F14		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
Unspecified mix of listed PFCs - (Gg CO2 equivalent)		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO
Emissions of SF6 -	(Gg CO2 equivalent)	107,49	108,51	108,40	96,66	100,20	126,68	108,40	153,10	99,38	101,65
SF6		0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,01	0,00	0,01	0,00	0,00
TABLE 10 EMISSION TRENDS										Inventory 2007
HFCs, PFCs and SF6										Submission 2009 v1.1
(Part 2 of 2)											SWEDEN
											Change
GREENHOUSE GAS SOURCE AND SINK CATEGORIES		2000	2001	2002	2003		2004	2005	2006	2007	from 1990
											to 2007
		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)		(Gg)	(Gg)	(Gg)	(Gg)	%
Emissions of HFCs - (Gg CO2 equivalent)		564,63	611,88	664,27	709,46		769,68	796,94	825,63	855,34	22 145,32
HFC-23		0,00	0,00	0,00	0,00		0,00	0,00	0,00	0,00	100,00
HFC-32		0,00	0,00	0,00	0,00		0,00	0,00	0,00	0,01	100,00
HFC-41		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
HFC-43-10mee		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
HFC-125		0,02	0,02	0,02	0,02		0,02	0,02	0,02	0,03	100,00
HFC-134		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
HFC-134a		0,34	0,37	0,40	0,42		0,47	0,48	0,50	0,52	17 453,63
HFC-152a		0,15	0,18	0,15	0,22		0,20	0,21	0,23	0,22	100,00
HFC-143		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
HFC-143a		0,01	0,01	0,02	0,02		0,02	0,02	0,02	0,02	100,00
HFC-227ea		NA,NO	0,00	0,00	0,00		0,00	0,00	0,00	0,00	100,00
HFC-236fa		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
HFC-245ca		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
Unspecified mix of listed HFCs - (Gg CO2 equivalent)		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
Emissions of PFCs -	(Gg CO2 equivalent)	240,52	235,61	260,91	258,30		253,98	257,15	245,32	247,60	-34,29
CF4		0,03	0,03	0,04	0,04		0,04	0,04	0,04	0,04	-33,77
C2F6		0,00	0,00	0,00	0,00		0,00	0,00	0,00	0,00	-47,24
C 3F8		0,00	0,00	0,00	0,00		0,00	0,00	0,00	0,00	100,00
C4F10		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
c-C4F8		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
C5F12		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
C6F14		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
Unspecified mix of listed PFCs - (Gg CO2 equivalent)		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO		NA,NO	NA,NO	NA,NO	NA,NO	0,00
Emissions of SF6 -	(Gg CO2 equivalent)	93,59	111,49	103,85	68,88		81,21	142,48	111,31	150,43	39,95
SF6		0,00	0,00	0,00	0,00		0,00	0,01	0,00	0,01	39,95

Bilaga 2

137

Bilaga 3: Nationella systemet

I enlighet med Kyotoprotokollet och dess till- hörande beslut 20/CP71, samt EU-beslut (280/2004/EG) om en mekanism för övervak- ning av utsläpp av växthusgaser har Sverige byggt upp ett nationellt system för inventering och rap- portering av utsläpp och upptag av växthusgaser. Det nationella systemet trädde i kraft den 1 ja- nuari 2006 och finns beskrivet i detalj i Sveriges årliga National Inventory Report som sänds till UNFCCC-sekretariatet.

Namn och kontaktinformation för ansvarig organisation

Miljödepartementet Kontaktperson: Sandra Pettersson

Adress: 103 33 Stockholm, SVERIGE

E-mail: sandra.pettersson@environment.ministry.se

Organisatorisk uppbyggnad samt roller och ansvar för olika myndigheter

För att upprätta den årliga inventeringsrappor- ten och övriga rapporteringar finns ett samarbete mellan Miljödepartementet, Naturvårdsverket, myndigheter och konsulter.

Organisatorisk uppbyggnad

Miljödepartementet har ansvar för det nationella systemet och för att Sverige rapporterar i över- ensstämmelse med ställda internationella krav på klimatområdet. Naturvårdsverket har på upp- drag av Miljödepartementet ansvaret för att ta fram underlag till de rapporteringar som krävs. Därmed har Naturvårdsverket ansvaret för att samordna det nationella systemet för Sveriges kli- matrapportering och upprätthålla det rapporte- ringssystem som behövs för rapporteringen.

På uppdrag av Naturvårdsverket bearbetar kon- sulter (SMED2 ) underlag som kommer från de olika myndigheterna samt egenproducerad un- derlagsdata och genomför beräkningar av de svenska utsläppen och upptagen av växthusgaser.

Olika myndigheter deltar i det nationella sys- temet (se figuren ovan) och har ansvar för olika delar i inventeringsprocessen. Statens energimyn- dighet deltar också genom att tillhandahålla upp- gifter om användningen av flexibla mekanismer och uppgifter från det nationella registret.

Jordbruksverket
Styrelsen för Internationellt
Utvecklingssamarbete	Konsult
Kemikalieinspektionen			UNFCCC-sekretariat
Statistiska centralbyrån
Sveriges lantbruksuniversitet
Statens Energimyndighet
Banverket	Naturvårdsverket	Miljödepartementet
Sjöfartsverket
Vägverket
Statens institut för
kommunikationsanalys
Sveriges Meteorologiska			EU-Kommissionen
och Hydrologiska Institut
Försvarsmakten
Transportstyrelsen
Skogsstyrelsen
1 UNFCCC. 2002. FCCC/CP/2001/13/Add.3.		2 SMED=Ett konsortium kallat Svenska MiljöEmissionsData och i det ingår Statistiska
		centralbyrån (SCB), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), IVL
		Svenska Miljöinstitutet AB (IVL) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

138

Bilaga 3

Juridisk uppbyggnad

Den juridiska basen för det nationella systemet utgörs av en ”Förordning (2005:626) om klimat- rapportering”. Naturvårdsverket har i denna ett utpekat ansvar för att samordna det nationella arbetet för Sveriges klimatrapportering och upp- rätthålla det nationella systemet. Ansvaret för öv- riga myndigheter som ska delta i det nationella systemet specificeras också i förordningen.

SMED:s (konsulternas) juridiska ansvar finns beskrivet i ett ramavtal mellan Naturvårdsverket och SMED.

I Sverige finns även lagstiftning som indirekt stödjer klimatrapporteringsarbetet genom att ge underlag för att beräkna utsläpp och upptag av växthusgaser. Miljörapporter lämnas enligt Mil- jöbalken (1998:808) och lagen om den allmän- na statistiken (SFS 2001:99) innebär en skyldig- het att lämna in årliga uppgifter. Därtill kommer myndigheternas skyldighet att följa sekretessla- gen (1980:100) samt arkivera dokument enligt arkivlagen (1990:782).

Procedurmässiga arrangemang

Den svenska inventeringen och rapportering- en genomförs årligen enligt en viss process. Till den årliga processen finns en aktivitetsplan som beskriver alla aktiviteter som måste genomföras under inventeringen och rapporteringen för att upprätthålla en hög kvalitetsnivå.

Data levereras från myndigheterna till SMED och på uppdrag av Naturvårdsverket samlar SMED även in information från olika företag och organisationer. Beräkningar genomförs av SMED för att sedan kvalitetssäkras och granskas. SMED levererar data inklusive inventeringsrapporten till Naturvårdsverket och därefter genomförs en na- tionell oberoende granskning. I god tid före gäl- lande rapporteringsdatum skickas rapporten till Miljödepartementet för beredning och vidare rap- portering till EU-kommissionen och UNFCCC.

Insamling av aktivitetsdata och val av beräkningsmetoder

Aktivitetsdata levereras från myndigheter till SMED som även hämtar aktivitetsdata från olika företag och branschorganisationer samt miljörap- porter. Emissionsfaktorerna kan vara anläggnings- specifika, framtagna på nationell nivå eller stan- dardfaktorer från IPCC. Metoderna för beräkning av utsläppen är i överensstämmelse med gällande krav och riktlinjer.

Analys av prioriterade utsläppskällor

I överensstämmelse med IPCC Good Practice Guidance, kapitel 7, utför Naturvårdsverket med stöd av SMED en årlig analys för att identifiera de utsläppskällor som bör prioriteras inom ramen för inventeringsarbetet.

Kvalitetssystemet

Det nationella systemet ska säkerställa kvalitets- nivån på inventeringen, dvs. att inventeringen är transparent, konsistent, jämförbar, fullständig och korrekt. Det svenska kvalitetssystemet bygger på den struktur som finns beskriven i UNFCCC be- slut 20/CP7. Naturvårdsverket har upprättat en övergripande kvalitetsplan. Kvalitetsplanen ingår som en del av konsulternas och myndigheternas interna kvalitetssystem. Kvalitetsplanen uppdate- ras fortlöpande och ses över efter att den årliga inventeringen och rapporteringen är genomförd.

De myndigheter som deltar i klimatrapporte- ringsarbetet ska utveckla och upprätthålla ett kva- litetssystem för den årliga inventeringen och rap- porteringen i överensstämmelse med ställda krav.

Naturvårdsverket har ansvar för att i samarbe- tet med berörda myndigheter genomföra en obe- roende expertgranskning på nationell nivå, enligt rutinerna för detta. Det sker årligen då invente- ringen är genomförd och granskningen omfattar utförda beräkningar och antaganden som ligger till grund för beräkningarna.

Det finns dokumenterade rutiner för oberoen- de expertgranskningar på internationell nivå. Be- rörda myndigheter och konsulter är tillgängliga för att kunna svara på eventuella frågor.

Godkännande av inventeringen

Naturvårdsverket skickar klimatrapporteringen till Miljödepartementet för beredning minst 20 arbetsdagar före gällande rapporteringsdatum. Klimatrapporteringen skickas till berörda depar- tement inom regeringskansliet för synpunkter som sammanställs och när klimatrapporteringen är godkänd av Miljödepartementet skickas den till EU-kommissionen respektive UNFCCC-se- kretariatet.

Bilaga 3

139

Bilaga 4: Nationella registret

Registeradministratör

Name: Titti Norlin	Country: Sweden
Adress: Box 310	Phone: +46 (0)16 544 22 73
Postcode: SE-631 04	Facsimile number: +46 (0)16 544 2099
City: Eskilstuna	E-mail: titti.norlin@energimyndigheten.se

Det svenska nationella registret är upprättat som ett svenskt register och inte som en del i ett kon- soliderat gränsöverskridande register. Sverige kö- per registermjukvaran på licens tillsammans med bland andra Norge, Estland, Irland, Italien, Li- tauen, Nederländerna, Storbritannien, och Ung- ern av Storbritanniens Energi- och klimatdepar- tement (The Department of Energy and Climate Change (DECC).

Det svenska nationella registret för handel med utsläppsrätter (SUS – Svenskt utsläppsrättssys- tem), upprättades vid Energimyndigheten år 2005 i enlighet med Europeiska kommissionens registerförordning och stod t.o.m. september 2008 i direkt förbindelse med CITL (Commu- nity independent transaction log), gemenskapens oberoende transaktionsförteckning, som utveck- lats och förvaltas av Europeiska kommissionen.

Det svenska registret är anpassat i enlighet med FN:s samt Europeiska kommissionens tek- niska standarder för datautbyte (UNFCCC Data Exchange Standard (DES ver 1.1.1) och Com- mission Registry Regulation (No 2216/2004 and No 916/2007)) specificerad för Kyotoprotokol- let och har utvecklade funktioner för utfärdande, externa transaktioner, annullering, återlösen och jämförelse (reconciliation) av data mot FN:s obe- roende transaktionsförteckning (ITL). Mjukva- ran har klarat interoperabilitets tester mot både CITLs och ITLs testmiljöer. Den 16 oktober 2008 fullbordade alla register upprättade inom EU:s system för handel med utsläppsrätter en direkt uppkoppling mot FN:s oberoende trans-

aktionsförteckning (ITL). Därmed möjliggjordes överföringar av internationella utsläppsenheter (Assigned Amount Units) samt reduktionsenhe- ter (Certified Emisson Reductions och Emissi- on Reduction Units) mellan register verksamma under Kyotoprotokollet.

Det svenska registret är uppbyggt av en nor- maliserad relationsdatabas. Samtliga anrop sker genom så kallade stored procedures. MS SQL Server 2000 används som databashanterare. Sys- temet körs i en virtuell servermiljö som gör det möjligt att dynamiskt utöka kapaciteten på ser- vern vid behov.

Servrarnas kapacitet är överdimensionerad för att inte på något sätt riskera att kapaciteten inte ska räcka till. För att säkerställa, upprätthålla och återvinna data i syfte att garantera lagringsintegri- teten använder Energimyndigheten IBM:s Tivoli Storage Manager (TSM) för backup, restore och arkivering. TSM-servern och dess bandrobot är lokaliserad ca 10 km från myndighetens byggnad och är ansluten med en fiberoptisk kabel. TSM- servern genomför schemalagda säkerhetskopie- ringar varje natt. De virtuella servrarna är ord- nade i en farm av multipla fysiska servrar. I hän- delse av ett underhåll av den fysiska hårdvaran kan virtuella servrar flyttas till en annan fysisk server i realtid. Det är alltså möjligt att balansera utnyttjandet av fysiska servrar genom att flytta runt virtuella servrar på olika fysiska servrar.

Det nationella registret är anpassat till teknisk standard för datautbyte (DES) mellan register- system i syfte att säkerhetsställa riktigt, transpa- rent och effektivt utbyte av data mellan natio- nella register, registret för mekanismen för ren ut- veckling och transaktionsloggen (beslut 19/CP.7, paragraf 1). Europeiska Kommissionen godkände i juni 2008 en ny mjukvaruversion av det svens-

140

Bilaga 4

ka nationella registret för drift enligt DES#7. Det svenska registret uppfyller samtliga krav på pro- cedurer för att minimera diskrepanser vid utfär- dande, transaktioner, anskaffande, annullering och återlösen av ERUs, CERs, AAUs eller RMUs. Registret uppfyller också kraven på avslut av en transaktion där en diskrepans upptäckts samt möjlighet till korrigeringar vid ett misslyckande av ett transaktionsavslut. Processerna utförs av endast tre behöriga handläggare på Energimyn- digheten. Registeradministratören ansvarar för att arbetet utförs på ett korrekt sätt samt god- känner aktiviteterna i registret. För att minimera risken för inkonsistenta data i Energimyndighe- tens respektive ITL samt CITLs register sker en transaktion alltid enligt kraven i DES. En transak- tion slutförs inte förrän alla registren har fått ett kvitto på att transaktionen är registrerad på res- pektive server. Om en transaktion som är initie- rad i det svenska registret innehåller en avvikel- se kommer detta identifieras genom att ITL eller CITL sänder ett meddelande med en felkod. Om en felkod skickas avslutas transaktionen i regist- ret. Ett felmeddelande presenteras för den som initierade transaktionen. Om registret misslyckas med att avsluta transaktionen meddelar register- administratören detta till den centrala adminis- tratören i syfte att få direktiv för eventuella åtgär- der. Registeradministratören kan utföra manuella korrigeringar på uppdrag av den centrala admi- nistratören hos ITL eller CITL.

Energimyndighetens IT-miljö inklusive ruti- ner motsvarar kraven som Kyotoprotokollet stäl- ler på ett nationellt register. Inför uppkoppling- en mot ITL godkände EU-kommissionen SUS genom tester genomförda den i juni 2008. SUS medverkade även i en fullskalig genomgång av uppkopplingen under perioden 18 juli-4 augusti 2008. Dokumentation om registrets funktionali- tet skickades till administratören för ITL i augusti 2008. SUS godkändes för uppkoppling mot ITL av administratören för ITL den 29 augusti 2008. I september 2008 genomfördes en förhandskon- troll av kommunikationen mellan SUS och ITL.

En ny version av programvaran driftsattes i slutet av september 2008. Syftet med den nya versionen var att möjliggöra annullering av ut- släppsrätterna från perioden 2005-2007 som fortfarande stod kvar på konton i registret. I sam- band med uppkopplingen implementerades den version som innehåller alla de funktionaliteter som krävs under Kyotoprotokollet.

Energimyndigheten kräver inloggning med elektronisk legitimation till det nationella re- gistret (BankID, VeriSign PTA eller SmartTrust) vilket innebär en högre nivå på säkerheten än vad registerförordningen kräver. Vidare hålls säker- hetsgraden hög genom att SiriusIT svarar för va- lideringen.

Det svenska registret publicerar den informa- tion som finns specificerad i registerförordning- en Annex XVI på www.utslappshandel. se. Det svenska registrets internetadress är http://www1. stem.se/etjanster.

Bilaga 4

141

Bilaga 5: Prognosmetodik och beräkningsförutsättningar

Metodik

Olika prognosmetoder används för olika sektorer. De metoder som har använts för att ta fram prog- noserna i denna rapport beskrivs i detta avsnitt.

Prognoser för koldioxidutsläpp från energisek- torn är beräknade utifrån prognoser för energi- användningen i energisektorn. Koldioxidutsläp- pen tas fram genom att förbrukningen av varje bränsle multipliceras med emissionsfaktorer. För prognosen över metan och dikväveoxid från för- bränningsanläggningar i energisektorn har ener- giprognoserna utgjort underlag tillsammans med expertbedömningar över framtida emissionsfak- torer.

I arbetet med att ta fram prognoser över ut- vecklingen av energisystemet används olika mo- deller för respektive delsektor. Modellen MAR- KAL-Nordic används för att göra en prognos för hela energisystemet exklusive transporter. MAR- KAL-Nordic har som indata efterfrågan i del- sektorerna, skatter och övriga styrmedel, bräns- lepriser samt ekonomisk och teknisk utveckling. MARKAL är en dynamisk optimeringsmodell. Huvuddelen av de metoder och modeller som används för att prognostisera utvecklingen i en- ergisystemet utgår från ett bottomup perspektiv.

Arbetet sker i en iterativ process där modellresul- tat för olika delsektorer stäms av mot varandra, för att slutligen få en sammanvägd prognos för hela energisystemet. Processen beskrivs i Figur B.5.1 Expertbedömningar är ett viktigt inslag i alla steg i processen.

En viktig utgångspunkt i arbetet över ener- gisystemets utveckling på kort och lång sikt är antaganden om ekonomins utveckling såväl i Sverige som internationellt. De variabler som ingår i arbetet med en energiprognos är främst bedömningar över utvecklingen av bruttonatio- nalprodukten, privat och offentlig konsumtion, disponibel inkomst samt utvecklingen inom nä- ringslivet och industrin. För industrin ingår be- dömningar av den ekonomiska utvecklingen på branschnivå.

Prognosen över den ekonomiska utvecklingen tas fram av Konjunkturinstitutet med en allmän jämviktsmodell, EMEC. Den ekonomiska tillväx- ten som EMEC-modellen genererar styrs dels av tillgången på produktionsfaktorer såsom arbets- kraft och kapital, dels av teknisk utveckling vilka är exogent givna i modellen. Energimyndighetens antaganden om energipriser används även de som indata i EMEC-modellen. Fördelen med att an-

Scenarier	Ekonomiska	- Elpris
Det politiska	förutsättningar	(MARKAL-
ramverket	(EMEC)	Nordic, PoMo)
Bränslepriser		- Fjärrvärmepris

Användarsektorer-	Tillförselprognoser	- Energibalanser
nas prognoser	- El	- Utsläpps-
- Industri	- Fjärrvärme	beräkningar
- Transport	- Bränslen
- Bostäder, lokaler	(MARKAL-
(DoS)	Nordic)

Figur B.5.1 Prognosprocessen för utsläpp från energisektorn. Modeller som används inom parenteser.

142

Bilaga 5

vända denna typ av modell är att den innefattar hela ekonomin. Modellen kan därmed fånga upp de återverkningar som sker mellan sektorer vid t.ex. en skatteförändring eller införande av ut- släppstak. Därmed fångas de totala samhällseko- nomiska konsekvenserna upp på ett mer fullstän- digt sätt än i partiella modeller.

En annan viktig utgångspunkt för prognoserna över energisystemets utveckling är utvecklingen av bränslepriserna. En modell används för om- vandling från internationella fossilpriser på råolja och kol till inhemska användarpriser till slut- kund då råolja måste raffineras till färdiga driv- medel och uppvärmningsbränslen innan den kan användas på den svenska marknaden. Modellens resultat är inhemska framtida bränslepriser för eldningsolja 1 (lätt eldningsolja, villaolja), eld- ningsolja 5 (tung eldningsolja), kol, gasol, bensin och diesel för olika slags kunder. Gällande skat- ter och moms läggs sedan på respektive bränsle och kundkategori. Bedömningen över de framti- da naturgaspriserna bygger på det europeiska im- portpriset för naturgas. Biobränslepriserna tar sin grund i kostnadsstatistik från år 1995 till år 2007 samt analyser om framtida efterfrågan och utbud av biobränsle utifrån övriga prognosantaganden. Biobränsleprisernas utveckling antas, med undan- tag från priser på flytande biodrivmedel, vara be- roende av efterfrågan i det svenska energisyste- met.

Prognosen över använda bränslen för el- och fjärrvärmeproduktion baseras på MARKAL- Nordic modellen. Det framtida energibehovet är exogen data till modellen som genom sin optime- ringsalgoritm räknar ut den mest kostnadseffek- tiva bränsle- och energimixen som tillgodoser en- ergibehovet i hela det stationära energisystemet. MARKAL-Nordic representerar de övriga nord- iska länderna (exkl. Island) och tillåter handel med el mellan grannländerna. Därmed optimeras inte endast det svenska energisystemet utan även det nordiska energisystemet.

Prognosen över energianvändningen i sektorn bostäder och lokaler m.m. tas fram genom en sammanvägning av modellresultaten från DoS- modellen (Demand och Supply modell), MAR- KAL-Nordic och bedömningar av branschkunni- ga. DoS-modellen är en bottom-up modell som tar fram en prognos utifrån antaganden om bland annat el- och bränslepriser, ekonomisk utveck- ling, befolkningsutveckling, potentialer för olika uppvärmningssystem, investeringskostnader för uppvärmningssystem, verkningsgrader och en-

ergieffektivisering. Styrkan med modellen är att den utifrån mycket detaljerad information om energianvändningen i sektorn och om utveck- lingen av de för sektorn avgörande påverkansfak- torerna ger en prognos över energianvändningen som är konsistent med utvecklingen av dessa på- verkansfaktorer.

Prognosen över industrins energianvändning utgår från en excelbaserad bottom-up modell, de ekonomiska förutsättningarna samt de antag- na energipriserna. Detta resultat stäms av genom kontakter med energiintensiva företag samt branschorganisationer. Hänsyn tas även till re- sultaten från energisystemmodellen MARKAL- Nordic vilken använder prognosen över indu- strins energianvändning som input.

Prognosen över koldioxidutsläpp från transport- sektorn är beräknade utifrån prognosen över en- ergianvändningen i transportsektorn. Beräkning- en av utsläppen av övriga växthusgaser tar sin utgångspunkt i förändringen av transportarbetet, antal fordon i olika fordonstyper (t ex med kata- lysator) samt emissionsfaktorer. Transportsektorn har delats upp i fyra delsektorer: vägtrafik, luft- fart, bantrafik och sjöfart. Prognosen för alla tra- fikslag har beräknats med utgångspunkt i dagens energianvändning.

Prognosen över bensinanvändningen har be- räknats med en bottom-up modell som beräknar den totala bensinanvändningen utifrån ett anta- gande om personbilsflottans sammansättning. Som input till denna modell har Vägverkets bil- parksprognos använts där nybilsförsäljning samt bränsleeffektivitet beräknas för varje prognosår. Denna modell har även använts för att prognos- tisera dieselpersonbilarnas bränsleanvändning. Övrig dieselanvändning prognostiseras med hjälp av en ”top-down” efterfrågemodell. I top-down modellen ingår antaganden om dieselpriset, olika industribranschers utveckling samt den tekniska utvecklingen.

Industriprocessernas koldioxidutsläpp har be- räknats med hjälp av Excel-baserad trendanalys av historiska utsläpp och baserat på de tillväxt- prognoser som används i sektorn industrins för- bränning.

Utsläppen från deponier i avfallssektorn beräk- nas med en av IPCC framtagen modell som i vissa delar har modifierats för att bättre passa svenska förhållanden. Resultaten från modellberäkning- arna jämförs även med resultat från mätningar i fält. Metoden utgår från uppgifter om depone- rade avfallsmängder från 1952, avfallets organis-

Bilaga 5

143

ka innehåll, olika avfallsslags gaspotentialer och emissionsfaktorer.

I prognosberäkningarna för jordbrukssektorn har samma metod använts för beräkning av utsläpp som används när de historiska utsläppen redovi- sas. Emissionerna beräknas med hjälp av specifi- ka emissionsfaktorer och aktivitetsdata i form av uppgifter om antal djur, gödselproduktion, stall- period, gödselhanteringsmetod och årliga balan- ser över kväveflödena till och från jordbruksmark. Prognosen för aktivitetsdata bygger på resultat från modellen SASM som baseras på antagande om produktivitet och framtida jordbrukspolitik.

Prognosen för nettoupptag i sektorn markan- vändning, förändrad markanvändning och skogs- bruk analyseras med hjälp av beräkningssyste- met Hugin som simulerar skogens framtida ut- veckling utifrån antaganden om hur den sköts och utnyttjas över en hundraårsperiod. I Hugin beräknas hållbar avverkning som medeltal per år för tioårsperioder (2005-2014, 2015-2024, osv.). Det totala kolförrådet beräknas för det första året i varje sådan period. Nettoupptaget beräknas i prognosen som differensen mellan förrådet vid olika tidpunkter. Beräkningarna omfattar biomas- sa i levande träd på skogsmark. För övriga ägoslag och kolpooler görs trendframskrivningar.

Beräkningsförutsättningar

Beräkningsförutsättningar för energisektorn

Generella beräkningsförutsättningar för energisektorn

Här redovisas de generella beräkningsförutsätt- ningar som gäller för hela energi- och transport- sektorn. Specifika förutsättningar för varje del- sektor redovisas sedan för respektive sektor.

Konjunkturinstitutets bedömning av den ekonomiska utvecklingen* (Utveckling i %/år)

	2005-2010	2010-2020	2005-2020
BNP	2,6	2,1	2,3
Privatkonsumtion	2,5	3,2	2,9
Export	5,9	4,9	5,3
Import	6,5	5,6	5,9

* Bedömningen gjordes innan den ekonomiska nedgången 2008

Energimyndighetens bedömningar av de fossila bränsleprisernas utveckling, löpande priser:

	2005	2007	2010-2020
Råolja (USD/fat)	54,4	72,2	90
Kol (USD/ton)	61,1	88,8	96
Naturgas (USD/Mbtu)	6,0	8,6	9,2

Energimyndighetens bedömning av prisutveckling för biobränslen och avfall: (Priser i kr/MWh (2005 års prisnivå))

	2005	2010	2020
Fasta skogsindustriella biprodukter	95-121	130-145	180-196
Skogsflis	135-165	159-201	206-252
Energiskog	137	165	217
Förädlade trädbränslen	204	249	328
Returträ	80	83	96
Brännbart avfall	-150-0	-150-0	-150-0
Torv	112	100	119

Prognosen baseras på normalproduktion och för- ändringar till följd av framtida klimateffekter har inte beaktats.

Beräkningsförutsättningar för energitillförsel

Svenskt områdespris för el 2005 och för prognosår- en 2010, 2015 och 2020. Årsgenomsnitt, 2005 års prisnivå (öre/kWh).

•	Kärnkraftverken antas ha en ekonomisk livs-	År	2005	2010	2015	2020
	längd på 60 år, vilket innebär att inga reakto-
		Elpris	27,2	48	47	47
	rer avvecklas under prognosperioden.
•	Inom EU:s handelssystem har ett pris på ut-	Elproduktion från vattenkraft (inkl. småskalig vat-

släppsrätter på 30 euro per ton koldioxid an- tagits under hela prognosperioden fram till 2020

•Utifrån gällande beslut om elcertifikatsyste- met har antagits att systemet är i kraft under hela prognosperioden och kommer att leda till att 17 TWh ny förnybar elproduktion till- kommer år 2016 jämfört med 2002 års nivå. Denna nivå antas hålla fram till 2020.

•I övrigt antas gällande skatter och andra styr- medel under 2008 kvarstå fram till 2020.

tenkraft) och kärnkraft har antagits vara (kWh):

	2005	2010	2020
Vattenkraftsproduktion	72,2	67,5	68,0
Kärnkraftsproduktion	69,5	68	72,4

•För raffinaderisektorn beräknas utsläppen öka till 2015 i enlighet med de utbyggnads- planer som branschen har. För perioden 2015-2020 har antagits en utsläppsökning som ligger i nivå med den ekonomiska ut- vecklingen för petrokemisk industri enligt Konjunkturinstitutets bedömning på 1,25 procent tillväxt per år.

144

Bilaga 5

Beräkningsförutsättningar för industrins förbränning

Prognosen över industrins förbränning baseras på antaganden om industrins branschvisa produk- tionsutveckling, omfattning på energieffektivise- ringar samt utveckling av bränsle- och energipriser.

Årlig procentuell förändring av förädlingsvärdet för industribranscher mellan 2005-2010 och mellan 2010-2020 enligt bedömning av Konjunkturinsti- tutet:

	Årlig % utv.	Årlig % utv
	2005-2010	2010-2020
Massa- och pappersindustri	0,64	1,5
Kemisk industri	2,2	2,85
Järn- och stålindustri	2,23	2,1
Jord- och stenindustri	2,42	2,1
Metallverk	0,8	2,35
Verkstadsindustri	4,5	4,36
Gruvor och mineralbrott	1,97	1,69
Läkemedelsindustri	2,2	2,86
Övrig tillverkningsindustri	1,04	2,1

•Prognosen baseras på befintliga styrmedel som antas gälla under hela prognosperioden.

•Basåret för prognosen är 2005. Utveckling- en 2006-2007 är endast delvis inkluderad i bedömningen för prognosåren. Det innebär att utsläppen i absoluta tal kan bli ytterligare lägre, t ex för massa- och pappersindustrin, även om trenden bedöms som rimlig.

Beräkningsförutsättningar för bostäder och lokaler

Prognosen över energianvändningen i bostäder och lokaler baseras bland annat på antaganden om temperaturförhållanden, befolkningsutveck- ling, bostads- och lokalbeståndet, energipriser, in- vesteringskostnader, teknikutveckling och ekono- misk utveckling.

Antaganden om antal bostäder och lokaler samt be- folkningsutveckling

	Enhet	2005	2010	2020
Småhus	tusental	1 777 000	1 845 000	1 970 000
Lägenheter	tusental	2 490 000	2 592 000	2 778 000
Lokaler	miljoner m2	165	170	180
Befolkning	miljoner	9	9,4	9,7

•Andelen småhus i nybyggnation bedöms vara 40 procent och andelen lägenheter i flerbo- stadshus bedöms vara 60 procent. Småhusen antas installera främst elvärme inkl. värme- pumpar medan flerbostadshusen främst an- tas installera fjärrvärme.

•Prognosen för bostäder och lokaler är nor- malårskorrigerad medan de historiska ut- släppen är faktiska utsläpp. Detta innebär att eftersom de senaste åren har varit varmare

än normalt blir prognosen något hög relativt den historiska tidsserien.

Beräkningsförutsättningar för transportsektorn

Prognosen för transporternas utveckling baseras på den ekonomiska utvecklingen och samhälls- utvecklingen i övrigt. Prognosen för persontran- sporter baseras också på antaganden om privat konsumtion och drivmedelspris. Prognosen för godstransporter påverkas främst av hur näringsli- vet utvecklas och baseras på industriproduktion, export och import, fördelat på olika branscher.

•Beräkningarna utgår från befintliga beslut om styrmedel och dessa styrmedel antas gäl- la under hela prognosperioden.

•I antagandena för vägtrafik finns antaganden om bränsleprisernas utveckling, den teknis- ka utvecklingen för fordon, effektivisering av bränsleanvändningen och introduktion av förnybara bränslen.

•Nybilsförsäljningen för prognosperioden har tagits fram genom en modell som baseras på bränslepris, historisk utveckling samt be- dömning av framtida bilutbud. Den huvud- sakliga trenden under perioden är att ande- len dieselbilar samt bilar som kan köras med biodrivmedel ökar i fordonsparken medan bensinbilarna minskar.

Bränslepriser, SEK/liter, inkl energi- och miljöskat- ter (exkl. moms).

Bränsle/år	2005	2010	2020
Bensin, MK1	8,91	10,27	10,27
Diesel, MK1	8,39	10,37	10,37

•Priset på etanol (E85) antas vara lägre än pri- set på bensin räknat i liter bensinekvivalent under den största delen av prognosperioden.

•I prognosen inkluderas endast drivmedel som finns på marknaden idag.

•Under prognosåren antas att 93 procent av all bensin innehåller 5 procent låginblandad etanol och att 85 procent av all diesel inne- håller 5 procent FAME.

•En viss effektivisering sker under prognos- perioden vad gäller användningen av flyg bränsle.

•Andelen inrikesflyg var 26 procent år 2005. Andelen inrikesflyg år 2020 har antagits uppgå till 17 procent.

Bilaga 5

145

Beräkningsförutsättningar för industriprocesser

Prognosen baseras på antaganden om branschvis produktionsutveckling och i vissa delar historiska trendframskrivningar. Antaganden om framtida produktionstillväxt är de samma som för indu- strins förbränning.

Beräkningsförutsättningar för användning av lösningsmedel och andra produkter

Prognosen för användning av lösningsmedel och andra produkter baseras bland annat på antagan- den om användning av lösningsmedel för olika produkter samt kolinnehåll i lösningsmedlen.

Antaganden från 2007 till 2030.

Kod		Lösningsmedel	Kolinnehåll i lösningsmedel
3A Målarfärg		-5%	-10%
3B	Kemtvätt mm	Oförändrad	Oförändrad
3C	Kemiska produkter	-5%	Oförändrad
3.D.5 Läderindustri		Oförändrad	-10%
3.D.5 Tryckeri		-5%	-10%
3.D.5 Textilbehandling		Oförändrad	Oförändrad
3.D.5 Tryckimpregnering		Oförändrad	Oförändrad
3.D.5 Övrigt		-5%	-10%

Beräkningsförutsättningar för jordbrukssektorn

Prognosen baseras bland annat på resultat från analyser av hur det kan se ut år 2020 med dagens jordbrukspolitik och där OECDs prisprognoser för jordbruksprodukter antas gälla. Analyserna har gjorts med hjälp av modellen SASM.

•Insatspriserna antas vara realt oförändrade.

•Antaget oljepris: 100 dollar per fat.

Antagen produktivitetsförändring:

Avkastningsökning per år:

Spannmål	+0,5% per ha
Mjölk	+1,5% per mjölkko
Grisar	+1,5% per sugga

Insatsmedelsanvändning:

Arbetskraft	-2% per år
Övriga insatser	-1% per år

•Inga direkta åtgärder mot växthusgasutsläp- pen har inkluderats, men däremot indirekta effekter av minskade utsläpp av övergödande och försurande ämnen.

•För grisar och mjölkkor antas trenden med ökande andel flytgödselhantering fortsätta, och för nötkreatur antas en något förlängd betesperiod. För övriga djurslag antas såväl betesperiod som gödselhanteringssystem förbli oförändrad jämfört med år 2000.

Beräkningsförutsättningar för avfallssektorn

Prognosen utgår från de befintliga styrmedlen för minskad deponering av organiskt avfall, som t ex deponiförbud och deponiskatt, och har där- efter räknats fram baserad bl.a. på bedömningar av framtida deponerade avfallsmängder, framväx- ten av alternativ behandlingskapacitet och den framtida effektiviteten i gasåtervinningen vid de- ponier1.

Beräkningsförutsättningar för LULUCF

Prognosen för förändringar i levande biomassa i produktiv skogsmark har tagits fram med hjälp av modellen HUGIN som är uppbyggd för att be- skriva skogens framtida utveckling under precise- rade antaganden om framtida skogsskötsel.

•Avverkningarna antas vara högsta möjliga utan att minska virkesförrådet i framtiden. Under perioden 2010-2030 antas avverk- ningen kunna uppgå till 95 miljoner m3sk per år. Under perioden 2004-2009 låg av- verkningarna i medeltal på cirka 81 miljoner m3sk exklusive den virkesavgång som direkt kan hänföras till en svår storm 2005. Om ef- fekterna av stormen inkluderas blir avverk- ningen 90 miljoner m3sk.

•I scenariot antas i huvudsak en fortsatt skogs- skötsel liknande den som gällde under början av 2000-talet.

•956 000 ha är avsatta till naturreservat och 2 030 000 ha har avsatts till olika former av naturvårdshänsyn. Här sker ingen avverk- ning. Inga andra åtgärder är inkluderade i prognosen.

•Klimateffekten som ingår i beräkningarna bygger på Sweclims B2 scenario. Effekten ger ett tillskott till den årliga tillväxten på cirka 2 procent till 2020.

•Prognoserna för de övriga ägoslagen och kol- poolerna baseras på trendframskrivningar och antas vara på samma nivå under hela prognosperioden.

1 Naturvårdsverkets, rapport 5169

146

Bilaga 5

Beräkningsförutsättningar för känslighetsalternativ energisektorn

1. Högre fossilbränslepriser

Importpriser på råolja, kol och naturgas samt växel- kurser, löpande priser

				Högre
			Huvudscenario	fossilbränslepris
	2005	2007	2010-2020	2010-2020
Råolja, USD/fat	54,4	72,7	90	120
Kol, USD/ton vid hamn	61,1	88,8	96	128
Naturgas, USD/Mbtu	6,0	8,6	9,2	12,2
Växelkurs, USD/SEK	7,48	6,76	6,76	6,76

•Utsläppsrättspriset antas uppgå till 35 euro per ton koldioxid i alternativet med högre fossilpris.

Ekonomisk utveckling i huvudalternativet och alter- nativet med högre fossilbränslepriser

Utveckling i %/år	Huvudalternativ		Högre fossilbränslepriser
	2005-2010	2010-2020	2005-2010	2010-2020
BNP	2,64	2,06	2,53	2,05
Privatkonsumtion	2,5	3,16	2,05	3,16
Export	5,91	4,94	5,9	4,95
Import	6,47	5,57	6,26	5,59

Svenskt områdespris (öre/kWh) för el 2005 och för prognosåren 2010, 2015 och 2020, årsgenomsnitt, 2005 års prisnivå.

	2005	2010	2015	2020
Huvudalternativ	27,2	48	47	47
Högre fossilbränslepris	27,2	55	54	54

2. Högre tillväxt

Ekonomisk utveckling i huvudalternativet och i al- ternativet med högre ekonomisk utveckling

Utveckling i %/år	Huvudalternativ		Högre tillväxt
	2005-2010	2010-2020	2005-2010	2010-2020
BNP	2,64	2,06	2,90	2,68
Privatkonsumtion	2,5	3,16	2,65	3,89
Export	5,91	4,94	6,21	5,54
Import	6,47	5,57	6,77	6,17

Beräkningsförutsättningar vid alternativ med ytterligare åtgärder

Åtgärder som ingår:

•Krav på nya personbilars koldioxidutsläpp som från och med år 2015 i genomsnitt ej får överstiga 130 g/km. Redan år 2012 gäl- ler kravet för 65 procent av nybilsparken. År 2020 är kravet att koldioxidutsläppen inte får överstiga 95 g/km.

•Luftfarten inkluderas från och med år 2012 i EU:s handelssystem för utsläppsrätter.

•Tillåten låginblandning av etanol i bensin höjs under hela prognosperioden från 5 pro- cent till 10 procent.

Beräkningsförutsättningar för partiell känslighetsberäkning 2010

•Beräkningarna bygger på korttidsprognos över energianvändning (juli 2009).

•Korttidsprognosen utgår från beslutade styr- medel till och med juni 2009.

Ekonomiska antaganden (%/år)

	2008	2009	2010
BNP	-0,2	-5,4	0,8
Industriproduktion	-3,4	-23,5	2,5
Hushållens konsumtion	-0,2	-1,9	2

Oljeprisantagande (2008 års pris)

	2008	2010
Råolja (USD/fat)	97,6	57

Bilaga 5

147

Bilaga 6:

Bilateralt och regionalt finansiellt stöd 2004-2008 relaterat till implementeringen av klimatkonventionenoch Kyotoprotokollet

148

Bilaga 6

Bilateralt och regionalt finansiellt stöd relaterat till implementering av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet år 2004 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskade utsläpp						Anpassning			Övrigt
	Summa					Avfalls					Övrig
Region	2004	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	hantering	Industri	Vatten	Skogsbruk	Jordbruk	anpassning
Albanien	50,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	50,0	0,0
Bangladesh	13,9	0,0	0,0	8,8	0,0	0,0	0,0	5,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Bosnien-Hercegovina	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,1	0,0	0,1	0,0	0,0
Burkina Faso	50,7	2,2	0,1	11,8	7,8	2,2	0,0	4,9	5,9	13,7	0,1	2,1
Filippinerna	94,6	5,5	0,0	7,4	1,4	0,0	0,0	22,4	15,3	13,3	14,5	14,7
Honduras	18,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	11,0	0,0	0,0	7,8	0,0
Kaukasus	27,7	0,0	0,0	0,0	5,7	5,3	0,0	5,3	0,0	5,7	0,0	5,7
Kenya	45,0	0,0	0,0	0,0	0,0	45,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kongo	9,6	9,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kosovo	28,4	0,0	0,0	8,0	4,5	0,0	0,0	3,4	8,0	4,5	0,0	0,0
Laos	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,1
Makedonien	29,4	29,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Malawi	93,9	56,8	0,0	23,6	7,4	0,0	0,0	0,0	0,0	6,1	0,0	0,0
Mocambique	0,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,4	0,0
Montenegro	107,5	0,0	0,0	5,4	6,8	20,8	0,0	37,7	3,3	33,7	0,0	0,0
Pakistan	46,6	5,0	0,0	1,4	1,4	0,0	0,0	11,4	1,4	16,2	5,0	4,8
Reg Afrika	21,3	0,0	0,0	0,0	0,0	15,0	0,0	0,0	0,0	6,3	0,0	0,0
Reg Asien	13,0	0,0	0,0	4,0	4,0	0,0	0,0	5,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Sydostasien	8,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	3,0	0,0	0,0	0,0	5,2
Reg Södra Afrika	10,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	2,6	0,0	2,6	0,0	4,8
Reg Viktoriasjön	15,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	15,2
Reg Västra Afrika	8,6	0,0	0,0	0,0	0,0	8,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Östra Afrika	7,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,8	0,0	0,0
Rwanda	15,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	15,3	0,0
Serbien	42,3	21,2	0,0	0,0	0,0	6,0	0,0	0,0	0,0	15,1	0,0	0,0
Sri Lanka	25,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	25,0	0,0	0,0	0,0
Sudan	21,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	21,0
Tadzijkistan	1,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	1,0	0,0	0,0
Tanzania	99,9	29,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	24,2	14,6	14,6	16,8	0,0
Uganda	13,4	0,0	0,0	0,0	3,8	0,0	0,0	5,8	0,0	3,8	0,0	0,0
Vietnam	34,9	0,3	0,0	0,3	0,3	0,0	0,3	2,4	15,6	15,6	0,1	0,0
Zambia	44,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	1,6	0,0	41,4	1,6	0,0
Totalt	998,4	159,9	0,1	70,6	43,1	102,9	0,3	145,7	89,0	201,6	111,6	73,6

Bilaga 6

149

Bilateralt och regionalt finansiellt stöd relaterat till implementering av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet år 2005 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskade utsläpp						Anpassning			Övrigt
	Summa					Avfalls					Övrig
Region	2005	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	hantering	Industri	Vatten	Skogsbruk	Jordbruk	anpassning
Albanien	10,1	0,0	0,0	5,0	0,0	0,0	0,0	0,0	5,0	0,0	0,0	0,0
Bangladesh	152,8	0,0	0,0	0,0	17,8	17,8	0,0	0,0	0,0	0,0	51,8	65,3
Bolivia	8,9	0,0	0,0	4,4	0,0	0,0	0,0	4,5	0,0	0,0	0,0	0,0
Bosnien-Hercegovina	48,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	48,0	0,0
Burkina Faso	2,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	1,0	0,0	1,0	0,0	0,0
Etiopien	104,3	1,4	1,4	21,8	19,9	1,4	0,0	15,4	16,9	24,8	1,4	0,0
Globalt	198,4	3,8	0,0	7,4	1,4	12,9	3,9	23,3	15,9	64,2	43,4	22,2
Guatemala	6,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	6,3
Indien	30,7	0,0	0,0	0,0	0,0	10,1	0,0	19,0	0,0	0,0	1,7	0,0
Indonesien	105,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	80,0	25,0
Kenya	118,6	4,6	19,7	0,0	12,4	0,0	0,0	51,4	0,0	12,4	0,0	18,1
Kosovo	16,6	9,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	6,6	0,0
Laos	29,7	0,0	0,0	8,5	4,3	0,0	0,0	4,2	8,5	4,3	0,0	0,0
Makedonien	0,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,6	0,0
Mocambique	86,4	39,2	0,0	25,6	7,5	0,0	0,0	0,0	0,0	14,1	0,0	0,0
Montenegro	5,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	5,6	0,0
Nicaragua	116,3	0,0	0,0	5,1	7,8	20,2	1,6	29,6	1,6	50,4	0,0	0,0
Reg Afrika	43,9	6,0	0,0	1,6	1,6	0,0	0,0	10,7	1,6	14,0	5,0	3,3
Reg Asien	53,7	0,8	7,8	0,8	0,8	18,0	0,8	0,0	0,0	8,7	0,0	16,0
Reg Centralamerika	16,4	0,0	0,0	3,0	3,0	0,0	0,0	10,3	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Sydostasien	28,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	25,7	0,0	0,0	0,0	3,2
reg Södra Afrika	16,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	8,5	0,0	3,5	0,0	4,6
Reg Viktoriasjön	20,4	0,0	0,0	0,0	0,0	3,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	17,0
Reg Västa Afrika	6,5	0,0	0,0	0,0	0,0	6,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Östra Afrika	13,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,6	0,0	0,0	0,0	5,4	0,0	0,0
Rwanda	22,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	22,1	0,0
Serbien	29,3	18,1	0,0	0,0	0,0	1,8	0,0	0,0	0,0	9,4	0,0	0,0
Sri Lanka	240,0	0,0	20,0	0,0	0,0	210,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	10,0
Tadzijkistan	7,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,3	0,0	0,0
Tanzania	138,9	56,7	10,3	0,0	5,9	0,0	14,4	18,1	6,7	6,7	20,1	0,0
Uganda	29,0	1,3	0,0	0,0	6,5	1,3	0,0	12,1	0,0	6,5	0,0	1,3
Vietnam	135,1	2,2	0,0	2,9	2,9	0,0	2,2	16,4	52,0	51,3	5,2	0,0
Västbanken	195,4	9,5	0,0	0,0	0,0	10,0	0,0	0,0	0,0	0,0	135,9	40,0
Zambia	63,7	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	1,6	0,0	60,5	1,6	0,0
Totalt	2100	153,4	59,2	86,2	91,9	321,0	22,9	251,9	108,3	344,6	428,9	232,3

150

Bilaga 6

Bilateralt och regionalt finansiellt stöd relaterat till implementering av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet år 2006 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskade utsläpp						Anpassning			Övrigt
	Summa					Avfalls					Övrig
Region	2006	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	hantering	Industri	Vatten	Skogsbruk	Jordbruk	anpassning
Albanien	10,5	0,0	0,0	5,3	0,0	0,0	0,0	4,1	1,1	0,0	0,0	0,0
Bangladesh	137,1	0,0	0,0	0,0	17,8	17,8	0,0	0,0	0,0	0,0	35,5	66,0
Bolivia	17,4	0,0	0,0	9,4	0,0	0,0	0,0	8,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Bosnien-Hercegovina	14,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	14,0	0,0	0,0
Burkina Faso	4,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	2,1	0,0	2,1	0,0	0,0
Etiopien	95,7	0,1	0,1	21,8	18,0	0,1	0,0	15,7	17,2	22,6	0,1	0,0
Filippinerna	5,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	5,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Globalt	218,9	6,2	0,0	12,1	9,1	6,2	6,2	45,6	14,1	17,1	64,3	37,8
Guatemala	37,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	26,4	11,1
Honduras	11,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	11,9	0,0	0,0	0,0	0,0
Indien	29,7	0,0	0,0	0,0	0,0	5,0	0,0	17,0	0,0	0,0	7,8	0,0
Indonesien	90,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	5,0	0,0	0,0	70,0	15,0
Irak	43,8	43,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kenya	170,3	1,2	30,9	29,4	10,7	2,5	0,0	43,7	26,9	13,1	0,0	12,0
Kirgizistan	13,0	0,0	0,0	0,0	0,0	13,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kosovo	14,3	1,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	12,7	0,0
Laos	29,9	0,0	0,0	9,9	5,1	0,0	0,0	0,0	9,9	5,1	0,0	0,0
Makedonien	4,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	4,8	0,0
Mocambique	180,1	99,8	0,0	43,6	13,6	0,0	0,0	0,0	0,0	16,6	0,0	6,5
Montenegro	15,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	15,0	0,0
Nicaragua	105,0	0,0	0,0	3,2	6,0	21,7	1,0	24,8	5,0	43,3	0,0	0,0
Reg Afrika	52,7	6,0	0,0	0,8	0,8	15,6	0,0	10,8	0,8	10,8	7,0	0,0
Reg Asien	57,8	1,7	1,8	1,7	1,7	17,3	1,7	17,0	0,0	8,6	0,0	6,5
Reg Centralamerika	7,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,5	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Sydostasien	43,7	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	15,9	0,0	0,0	0,0	27,7
Reg Söder om Sahara	10,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	10,5	0,0
Reg Södra Afrika	15,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,7	0,0	2,7	0,0	4,6
Reg Viktoriasjön	27,7	0,0	0,0	0,0	0,0	9,3	0,0	12,1	0,0	0,0	0,0	6,3
Reg Västra Afrika	1,5	0,0	0,0	0,0	0,0	1,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Östra Afrika	15,3	0,0	0,0	0,0	0,0	15,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Rwanda	23,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	23,0	0,0
Serbien	25,5	13,1	0,0	0,0	0,0	-0,9	0,0	0,0	0,0	5,7	7,5	0,0
Sri Lanka	20,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	20,0
Tadzijkistan	7,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,6	0,0	0,0
Tanzania	138,8	51,4	12,6	0,0	10,4	0,0	13,6	16,1	6,5	6,5	12,4	9,3
Uganda	129,2	49,0	0,0	0,0	8,2	2,5	0,0	58,7	0,0	8,2	0,0	2,5
Vietnam	146,7	3,0	0,0	0,4	0,4	0,0	3,0	20,1	53,5	56,1	10,3	0,0
Västbanken	90,6	9,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	82,6	-0,9
Zambia	55,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	1,8	0,0	51,4	1,8	0,0
Totalt	2 116	285,9	45,4	137,5	101,7	126,9	25,5	350,7	135,0	291,6	391,7	224,4

Bilaga 6

151

Bilateralt och regionalt finansiellt stöd relaterat till implementering av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet år 2007 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskade utsläpp						Anpassning			Övrigt
	Summa					Avfalls					Övrig
Region	2007	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	hantering	Industri	Vatten	Skogsbruk	Jordbruk	anpassning
Albanien	8,6	0,0	0,0	4,3	0,0	0,0	0,0	4,3	0,0	0,0	0,0	0,0
Bangladesh	10,2	0,0	0,0	0,0	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,5	9,5
Bolivia	10,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	10,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Bosnien-Hercegovina	7,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,9	0,0	0,0
Burkina Faso	4,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	2,5	0,0	2,5	0,0	0,0
Etiopien	76,9	2,9	0,0	18,9	12,3	0,0	0,0	11,8	12,3	18,9	0,0	0,0
Filippinerna	8,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	8,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Globalt	319,5	38,9	0,0	14,8	9,3	4,3	4,3	35,4	14,8	45,9	97,1	54,8
Guatemala	31,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	13,6	17,5
Honduras	12,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	12,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Indien	21,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	11,3	0,0	0,0	9,7	0,0
Indonesien	14,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	8,2	0,0	0,0	5,9	0,0
Irak	9,1	9,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kambodja	8,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	8,4	0,0	0,0	0,0	0,0
Kenya	123,7	0,7	33,6	7,1	18,6	4,1	0,0	24,8	3,0	21,6	0,0	10,2
Kina	3,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	1,8	1,8	0,0	0,0	0,0	0,0
Kirgizistan	19,0	0,0	0,0	0,0	0,0	19,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kongo	6,3	0,0	0,0	6,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kosovo	6,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	6,5	0,0
Laos	38,9	0,0	0,0	11,5	7,5	0,0	0,0	4,0	11,5	4,3	0,0	0,0
Makedonien	7,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,2	0,0
Mocambique	113,6	44,9	0,0	19,9	6,2	0,0	0,0	0,0	0,0	34,2	0,0	8,5
Montenegro	13,6	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	13,6	0,0
Nicaragua	101,1	0,0	0,0	4,6	7,4	8,0	1,4	19,1	4,5	56,1	0,0	0,0
Pakistan	20,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	6,7	6,7	6,7	0,0	0,0
Reg Afrika	24,6	5,0	0,0	-0,7	-0,7	15,3	0,0	4,3	-0,7	-0,7	3,0	0,0
Reg Asien	77,0	37,1	8,5	1,9	1,9	16,3	1,9	0,4	0,0	8,7	0,0	0,0
Reg Centralamerika	8,7	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	8,7	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Sydostasien	55,7	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	16,6	0,0	0,0	0,0	39,1
Reg Södra Afrika	9,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,1	0,0	2,1	0,0	0,0
Reg Viktoriasjön	33,9	0,0	0,0	0,0	0,0	19,8	0,0	13,9	0,0	0,0	0,0	0,3
Reg Östra Afrika	20,1	0,0	0,0	0,0	0,0	15,3	0,0	0,0	0,0	4,8	0,0	0,0
Rwanda	25,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	25,8	0,0
Serbien	12,9	2,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,5	9,4	0,0
Sri Lanka	32,4	0,0	0,0	0,0	0,0	17,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	15,0
Sydafrika	10,0	0,0	3,3	0,0	0,0	3,3	3,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Tadzijkistan	4,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	4,8	0,0	0,0
Tanzania	147,6	72,1	3,9	0,0	8,1	0,0	8,2	11,4	3,4	3,4	23,0	14,1
Turkiet	5,8	5,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Uganda	77,4	2,6	0,0	0,0	5,3	1,3	0,0	61,6	0,0	5,3	0,0	1,3
Vietnam	169,6	0,7	0,0	1,3	1,3	0,0	0,7	20,0	62,4	61,8	21,4	0,0
Västbanken	2,8	10,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	-7,2	0,0
Zambia	63,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	1,0	0,0	53,3	9,0	0,0
Totalt	1777	232,7	49,4	89,9	77,2	124,1	21,5	313,0	117,9	342,0	238,6	170,2

152

Bilaga 6

Bilateralt och regionalt finansiellt stöd relaterat till implementering av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet år 2008 (miljoner kronor)

			Åtgärder för minskade utsläpp						Anpassning			Övrigt
	Summa					Avfalls					Övrig
Region	2008	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	hantering	Industri	Vatten	Skogsbruk	Jordbruk	anpassning
Albanien	22,8	0,0	0,0	11,4	0,0	0,0	0,0	4,3	7,1	0,0	0,0	0,0
Bangladesh	72,2	0,0	0,0	0,0	18,0	18,0	0,0	0,0	0,0	0,0	36,1	0,0
Bolivia	10,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	10,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Bosnien-Hercegovina	5,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	5,1	0,2	0,0
Burkina Faso	4,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	2,5	0,0	2,5	0,0	0,0
Etiopien	58,8	0,2	0,0	11,4	17,9	0,0	0,0	8,4	9,6	11,4	0,0	0,0
Filippinerna	9,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	9,5	0,0	0,0	0,0	0,0
Globalt	289,4	18,3	0,0	9,9	9,9	3,0	3,0	34,8	14,9	21,1	123,7	51,0
Guatemala	88,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	48,0	40,0
Indien	18,7	0,0	0,0	0,0	0,0	2,0	0,0	12,3	0,0	0,0	4,4	0,0
Indonesien	13,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	9,5	0,0	0,0	12,0	-7,7
Irak	14,0	3,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	10,5	0,0	0,0	0,0	0,0
Kambodja	9,7	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	9,7	0,0	0,0	0,0	0,0
Kenya	223,3	0,5	33,1	13,3	42,7	10,0	0,0	68,3	3,3	45,9	0,0	6,3
Kina	7,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	3,8	3,8	0,0	0,0	0,0	0,0
Kirgizistan	31,3	0,0	0,0	0,0	0,0	31,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kongo	3,9	0,0	0,0	3,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Kosovo	0,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,3	0,0
Laos	42,6	0,0	0,0	11,5	8,0	0,0	0,0	3,6	11,5	8,0	0,0	0,0
Makedonien	4,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	4,0	0,0
Mocambique	153,8	77,9	0,0	8,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	44,8	0,0	22,2
Montenegro	14,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	14,4	0,0
Nicaragua	123,7	0,0	0,0	5,7	7,0	29,7	0,9	29,4	5,7	45,3	0,0	0,0
Pakistan	10,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	3,3	3,3	3,3	0,0	0,0
Reg Afrika	81,2	5,0	0,0	5,9	5,9	16,3	0,0	37,0	5,9	5,3	0,0	0,0
Reg Asien	91,7	49,5	18,9	1,2	1,2	1,2	1,2	8,1	0,0	10,5	0,0	0,0
Reg Centralamerika	9,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	9,3	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Sydostasien	31,8	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	2,2	0,0	0,0	0,0	29,7
Reg Söder om Sahara	40,0	0,0	6,0	0,0	0,0	6,0	0,0	6,0	0,0	0,0	22,0	0,0
Reg Viktoriasjön	39,4	0,0	0,0	0,0	0,0	10,3	0,0	29,1	0,0	0,0	0,0	0,0
Reg Östra Afrika	16,0	0,0	0,0	0,0	0,0	7,6	0,0	0,0	0,0	8,4	0,0	0,0
Rwanda	27,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	27,1	0,0
Serbien	18,1	9,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	9,2	0,0
Sri Lanka	13,4	0,0	20,0	0,0	0,0	5,1	0,0	0,0	-11,7	0,0	0,0	0,0
Sydafrika	16,0	0,0	5,3	0,0	0,0	5,3	5,3	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Tadzijkistan	22,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	22,5	0,0	0,0
Tanzania	221,7	190,9	0,2	0,0	6,4	0,0	10,4	2,1	0,0	0,0	7,1	4,7
Turkiet	6,4	6,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Uganda	129,0	52,3	0,0	0,0	3,9	1,6	0,0	65,6	0,0	3,9	0,0	1,6
Vietnam	132,3	2,0	0,0	0,1	0,1	0,0	2,0	20,7	47,3	49,2	10,9	0,0
Västbanken	11,5	11,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Zambia	42,9	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,6	0,0	34,9	7,3	0,0
Summa total	2182	427,0	83,6	83,0	120,9	147,5	26,6	400,4	96,9	322,2	326,7	147,7

Bilaga 6

153

Bilaga 7:

Information enligt artikel 7.2 i Kyotoprotokollet

Rapporterad information	NC5 avsnitt
Nationellt system för utsläppsinventering	Bilaga 3
Nationella registret	Bilaga 4
Supplementär användning av mekanismer relaterade till Art. 6, 12 och 17.	Kap 5.7
Styrmedel som medverkar till hållbar utveckling (Art 2)	Kap 4.2
Insatser i IMO och ICAO för att minska utsläpp från internationella transporter (Art 2)	Kap 4.2.9
Minimering av ”adverse effects” (Art.2)	Kap 4.2.10
Program och administrativa rutiner för implementering av Kyotoprotokollet	Kap 4.1
Åtgärder för implementering av Art. 3.3, 3.4 och samtidigt ta hänsyn till biologisk mångfald och hushållning med naturresurser	Kap 4.2.8
Information enligt Art 10
a. förbättra data för utsläppsinventering	Bilaga 3
b. aktiviteter för utsläppsbegränsning och anpassning	Kap 4.2, 4.3, 6.1, 6.4
c. aktiviteter för tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad	Kap 7.5
d. samarbete inom forskning och systematisk övervakning	Kap. 8.2.6, 8.3
e. internationellt deltagande i information och utbildning	Kap 9.5.5
Finansiellt stöd (Art 11)	Kap 7.2.2, 7.3, 7.4
Genomförande av New Delhi program (Art. 6)	Kap 9.5

154

Bilaga 7

Departementsserien 2009Kronologisk förteckning

1.Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning. Fö.

2.Skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Jo.

3.Fordonsbesiktning. N.

4.Översyn av vissa mediemyndigheter

– en effektivare administration. Ku.

5.Författningsändringar med anledning av VISförord- ningen. Ju.

6.Ekonomiska villkor för ledamöter av Europaparlamen- tet. Ju.

7.Effektivare regler och bättre beslutsunderlag för ar- betsmarknadspolitiken. A.

8.Genomförandet av delar av Prümrådsbeslutet. Ju.

9.Förbättrad utslussning från sluten ungdomsvård och ändrade gallringsregler i belastningsregistret. Ju.

10.Stärkt finanspolitiskt ramverk – översyn av budgetla- gens bestämmelser om utgiftstak. Fi.

11.Oberoendet i den kommunala revisionen. Fi.

12.Registrering av personuppgifter vid katastrofer utom- lands. Ju.

13.Konsumenttjänster m.m. Ju.

14.Konsumentombudsmannen – en översyn IJ.

15.En enklare ledighetslagstiftning. A.

16.Produktsäkerhet vid offentliga tjänster. IJ.

17.Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism. Ju.

18.Behovsbedömning av annat än ekonomiskt bistånd en- ligt socialtjänstlagen. S.

19.Insatser för en alkohol- och narkotikafri graviditet. S.

20.Rätt till gymnasial vuxenutbildning och gymnasial sär- vux. U.

21.Bortom krisen. Om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin. U.

22.Genomförande av FN:s vapenprotokoll m.m. Ju.

23.Det nya punktskattedirektivet. Fi.

24.Effektivare skatter på klimat- och energiområdet. Fi.

25.Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygg- het. Del 1+2. U.

26.Förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen. A.

27.Ny lag om ekologisk produktion. Jo.

28.Ny delgivningslag m.m. Ju.

29.Återbetalningsskyldighet i straffrättsliga förfaranden, m.m. Ju.

30.Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet. Fi.

31.Patientnämnderna – begränsning av sekretessbrytande bestämmelse. S.

32.Teknisk sprit m.m. S.

33.Förändringar i Lex Sarah-bestämmelsen m.m. S.

34.Ett undantag från skyldigheten att upprätta koncern- redovisning. Ju.

35.Vad kräver krisen av främjandet? UD.

36.Upphandling från statliga och kommunala företag. Fi.

37.Nya avfallsregler. M.

38.Myndigheternas skrivregler. SB.

39.Åtgärder mot familjeseparation inom migrationsområ det. Ju.

40.Vissa samepolitiska frågor. Jo.

41.Betalningsansvaret för underårigas avgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården. S.

42.Ett skärpt skadeståndsansvar för föräldrar. Ju.

43.Närvaroliggare och kontrollbesök. En utvärdering och förslag till utvidgning. Fi.

44.Vidareutnyttjande av handlingar – genomförande av PSI-direktivet. Fi.

45.Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen – kom- pletterande förändringar i lagen om allmän försäkring. S.

46.Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen – tem- porära förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. A.

47.Reformen skydd mot olyckor – en uppföljning med förslag till utveckling. Fö.

48.Pionjärbanor för spårbilar. Analys av aktuella förutsätt- ningar. N.

49.Vissa apoteksfrågor. S

50.Statligt stöd till riksdagspartiernas kvinnoorganisatio- ner. IJ.

51.Ansvaret i vissa län för regionalt tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering. Fi.

52.Uppehållstillstånd för skyddspersoner. Ju.

53.Detta är pensionsöverenskommelsen. S.

54.Behörighet för lokförare. N.

55.En ny försäkringsrörelselag. Fi.

56.Statsluftfarten. N.

57.Nytt EG-direktiv om tidsdelat boende m.m. Ju.

58.Mervärdesskatt för den ideella sektorn, m.m. Fi.

59.Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla an- vändningsområden. UD.

60.Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag – över- väganden och förslag. Fi.

61.Leveransplikt för elektroniska dokument. U.

62.Placering av barn över nationsgränser med stöd av Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention m.m. Ju.

63.Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar. I enlighet med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. M.

155

Departementsserien 2009Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Myndigheternas skrivregler. [38]

Justitiedepartementet

Författningsändringar med anledning av VISförordningen. [5] Ekonomiska villkor för ledamöter av Europaparlamentet. [6] Genomförandet av delar av Prümrådsbeslutet. [8] Förbättrad utslussning från sluten ungdomsvård och ändrade

gallringsregler i belastningsregistret [9] Registrering av personuppgifter vid katastrofer utomlands. [12]

Konsumenttjänster m.m. [13] Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism. [17]

Genomförande av FN:s vapenprotokoll m.m.[22] Ny delgivningslag m.m. [28]

Återbetalningsskyldighet i straffrättsliga förfaranden, m.m. [29]

Ett undantag från skyldigheten att upprätta koncernredo visning. [34]

Åtgärder mot familjeseparation inom migrationsområdet. [39]

Ett skärpt skadeståndsansvar för föräldrar. [42] Uppehållstillstånd för skyddspersoner. [52]

Nytt EG-direktiv om tidsdelat boende m.m. [57] Placering av barn över nationsgränser med stöd av Bryssel

II-förordningen och1996 års Haagkonvention m.m. [62]

Utrikesdepartementet

Vad kräver krisen av främjandet? [35]

Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användnings- områden. [59]

Försvarsdepartementet

Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning. [1] Reformen skydd mot olyckor – en uppföljning med förslag

till utveckling. [47]

Socialdepartementet

Behovsbedömning av annat än ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. [18]

Insatser för en alkohol- och narkotikafri graviditet. [19] Patientnämnderna – begränsning av sekretessbrytande

bestämmelse . [31] Teknisk sprit m.m. [32]

Förändringar i Lex Sarah-bestämmelsen m.m. [33] Betalningsansvaret för underårigas avgifter inom hälso-

och sjukvården och tandvården. [41]

Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen – komplette- rande förändringar i lagen om allmän försäkring. [45]

Vissa apoteksfrågor. [49]

Detta är pensionsöverenskommelsen. [53]

Finansdepartementet

Stärkt finanspolitiskt ramverk – översyn av budgetlagens bestämmelser om utgiftstak. [10]

Oberoendet i den kommunala revisionen. [11] Det nya punktskattedirektivet. [23]

Effektivare skatter på klimat- och energiområdet. [24] Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet. [30] Upphandling från statliga och kommunala företag. [36] Närvaroliggare och kontrollbesök.

En utvärdering och förslag till utvidgning. [43] Vidareutnyttjande av handlingar – genomförande

av PSI-direktivet. [44]

Ansvaret i vissa län för regionalt tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering. [51]

En ny försäkringsrörelselag. [55]

Mervärdesskatt för den ideella sektorn, m.m. [58] Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag – över

väganden och förslag. [60]

Utbildningsdepartementet

Rätt till gymnasial vuxenutbildning och gymnasial särvux. [20]

Bortom krisen. Om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin. [21]

Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet. Del 1+2. [25]

Leveransplikt för elektroniska dokument. [61]

Jordbruksdepartementet

Skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livs- medel. [2]

Ny lag om ekologisk produktion. [27] Vissa samepolitiska frågor. [40]

Miljödepartementet

Nya avfallsregler. [37]

Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar. I enlighet med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. [63]

Näringsdepartementet

Fordonsbesiktning. [3]

Pionjärbanor för spårbilar.

Analys av aktuella förutsättningar. [48]

Behörighet för lokförare. [54]

Statsluftfarten. [56]

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Konsumentombudsmannen – en översyn. [14] Produktsäkerhet vid offentliga tjänster. [16]

Statligt stöd till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer.

Kulturdepartementet

Översyn av vissa mediemyndigheter – en effektivare administration . [4]

Arbetsmarknadsdepartementet

Effektivare regler och bättre beslutsunderlag för arbets- marknadspolitiken. [7]

En enklare ledighetslagstiftning. [15] Förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen. [26]

Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen – tem- porära förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. [46]

156

ISBN 978-91-38-23316-0 ISSN 0284-6012