Sammanläggning av Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftsinspektion
Departementsserien 2007:16
Ds 2007:16
Miljödepartementet
Sammanläggning av
Statens strålskyddsinstitut
och Statens kärnkraftinspektion
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU
och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets
förvaltningsavdelning.
Beställningsadress:
Fritzes kundtjänst
106 47 Stockholm
Orderfax: 08-690 91 91
Ordertel: 08-690 91 90
E-post: order.fritzes@nj.se
Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.
Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på
http://www.regeringen.se/
Tryckt av Edita Sverige AB
Stockholm 2007
ISBN 978-91-38-22747-3
ISSN 0284-6012
Innehåll
Sammanfattning...............................................................5
1 Bakgrund .................................................................7
1.1 Inledning.................................................................................7
1.2 Allmänna förutsättningar ......................................................8
1.3 Sammanläggningsfrågans historik.........................................9
Tidigare utredningar ............................................................10
2 Statens strålskyddsinstitut .......................................13
2.1 Historik ................................................................................13
2.2 Verksamhet...........................................................................14
2.3 Organisation.........................................................................18
3 Statens kärnkraftinspektion......................................19
3.1 Historik ................................................................................19
3.2 Verksamhet...........................................................................20
3.3 Organisation.........................................................................25
3
Innehåll Departementsserien, Ds 2007:16
4 Överlappande verksamhetsområden...........................27
4.1 Beredskap..............................................................................27
4.2 Avfall.....................................................................................28
4.3 Transporter...........................................................................28
4.4 Inspektioner .........................................................................29
4.5 Internationellt utvecklingssamarbete..................................30
5 Finansiering............................................................31
6 Förutsättningar för en sammanläggning .....................33
6.1 Lokalisering ..........................................................................33
6.2 Personalkonsekvenser..........................................................34
6.3 Lagstiftning...........................................................................34
7 Överväganden och förslag.........................................37
Ökad satsning på tillsynen...................................................38
Ett sammanhållet strålskydd ...............................................38
Lämplig tidpunkt..................................................................39
Minskade skillnader .............................................................40
Konsekvenser .......................................................................40
Fortsatt hantering ................................................................41
4
Sammanfattning
I denna promemoria föreslås att Statens strålskyddsinstitut och
Statens kärnkraftinspektion läggs samman till en ny myndighet.
Syftet är att ta tillvara betydande samordningsvinster. De båda
myndigheterna har ett flertal beröringspunkter och en sammanläggning
skulle innebära ett samlat grepp om tillsynsverksamheten
inom både kärnteknisk och icke kärnteknisk verksamhet.
Sammanläggningen skall genomföras så att den nya myndigheten
kan starta sin verksamhet den 1 april 2008. Myndigheten
skall vara lokaliserad till Storstockholmsområdet. Kostnaden för
sammanläggningen skall tas inom befintlig ram.
En särskild utredare skall ges i uppdrag att förbereda och
genomföra bildandet av den nya myndigheten. Den person som
avses bli den nya myndighetens chef bör även vara utredare.
5
1 Bakgrund
1.1 Inledning
Mot bakgrund av regeringens ambition att begränsa antalet
myndigheter och eftersträva en effektivare statsförvaltning, har
frågan väckts om möjligheten att lägga samman Statens strålskyddsinstitut
och Statens kärnkraftinspektion till en ny
myndighet med bibehållen verksamhet. De båda myndigheterna
har flera beröringspunkter och förmodas därför kunna sammanföras
så att effektiviteten kan öka och resurs- och verksamhetsmässiga
fördelar uppstå.
Ambitionen att begränsa antalet myndigheter grundas på en
önskan att åstadkomma en effektivare statsförvaltning med ett
högt mått av transparens och ändamålsenlighet. Från tid till
annan bör därför myndighetsorganisationens olika delar prövas
mot en snabbt föränderlig verklighet. En sådan flexibilitet
möjliggörs formellt av det faktum att förvaltningsorganisationens
närmare utseende inte reglerats i t.ex. regeringsformens
bestämmelser. Därmed underlättas förändringsprocesser och ett
stort mått av flexibilitet utifrån nya förutsättningar, eller ändrade
politiska prioriteringar, kan uppnås. Medaljens baksida är att en
hög förändringstakt riskerar att försämra överblicken och kontrollen
över statsapparaten, samtidigt som medborgarnas insyn
och påverkansmöjligheter kan försvåras.
7
Bakgrund Ds 2007:16
1.2 Allmänna förutsättningar
Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen har delvis
gemensamma roller. De är båda expertmyndigheter inom sina
respektive områden och skall bistå andra myndigheter och allmänhet
med sakkunskap. De är också tillsynsmyndigheter med
inspektionsverksamhet delvis inom samma verksamhetsområden
och har båda ett beredskapsansvar. Utöver det är Strålskyddsinstitutet
miljömålsmyndighet med ansvar för miljökvalitetsmålet
Säker strålmiljö.
Myndigheterna har i dag samarbete inom flera verksamhetsområden.
Strålskyddsinstitutet är t.ex. representerade i Kärnkraftinspektionens
tre olika nämnder och Kärnkraftinspektionen
har på motsvarande sätt en observatör i Strålskyddsinstitutets
forskningsnämnd. Samarbete har under flera år pågått i olika
former när det gäller beredskap, transporter, säkerhetsanalyser
och kärnavfall. Enligt sina regleringsbrev skall myndigheterna
varje år tillsammans redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid
de svenska kärnkraftverken och redovisa verksamheten inom
öststödsprojekten samt regelbundet ta fram nationalrapporter
under Kärnsäkerhetskonventionen och Konventionen om säkerheten
vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid
hantering av radioaktivt avfall, den s.k. Avfallskonventionen. I
transportärenden skall Strålskyddsinstitutet höra Kärnkraftinspektionen
i frågor som rör inspektionens ansvarsområde.
Även inom ramen för utvecklingsarbetet inom Östeuropa och
Centralasien finns ett etablerat samarbete med bland annat
gemensamma avrapporteringar till regeringen. De två myndigheternas
generaldirektörer sitter dessutom i varandras styrelser.
Nu står båda myndigheterna inför arbetet med att granska
stora projekt kopplade till moderniseringar och effekthöjningar
vid kärnkraftverken, avveckling och rivning av anläggningar samt
industrins ansökningar gällande metod och plats för slutförvaret
av det använda kärnbränslet. En sammanläggning bör tidsmässigt
ske så att den negativa påverkan på verksamheten blir så liten
som möjligt.
8
Ds 2007:16 Bakgrund
1.3 Sammanläggningsfrågans historik
Redan när de svenska kärntekniska aktiviteterna började var man
på det klara med att en viss dubblering av arbetsuppgifter och
kompetens skulle uppstå hos Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen.
Frågor om att exempelvis lägga samman
myndigheterna eller föra över vissa ansvarsområden från den ena
myndigheten till den andra har senare övervägts tid efter annan.
Tudelningen av lagstiftning och tillsynsorganisation har emellertid
bestått.
I Kärnsäkerhetsutredningens betänkande Kärnkraftverkens
säkerhet och strålskydd (SOU 2003:100) beskrevs frågans
historiska hantering på följande sätt.
”Grundläggande för dagens situation är uttalandena i förarbetena
till den nu gällande kärntekniklagen som behandlar
bl.a. frågan kompetensfördelningen mellan SKI och SSI
(prop. 1983/84:60 s. 54). Efter att ha redovisat atomlagstiftningskommitténs
förslag – som innebar oförändrad
myndighetsorganisation – och de något blandade remissreaktionerna
anför föredraganden att en strikt ansvarsfördelning
mellan de två myndigheterna inte alltid är lätt att
nå och att det i praktiken kan leda till en viss överlappning av
deras ansvarsområden och beslut. Hon framhåller vidare att
det ur allmän synvinkel kan hävdas att ett system med två
tillsynsmyndigheter har den fördelen att risken för att frågor
”trycks ned” eller glöms bort minskar. ”Systemet innehåller
också ett visst mått av motiverad dubbelkontroll över
kärnenergiverksamheten, vilket även torde gagna förtroendet
för verksamheten”. Föredraganden uttalar också som sin uppfattning
att klara fördelar bör föreligga för att företa en
organisatorisk förändring på tillsynssidan.
Mot bakgrund av detta, och med hänsyn till att förutsättningarna
för samordning av verksamheter och bedömningar
skulle förbättras genom den nya lagstiftningen, var
föredraganden inte beredd att föreslå någon form av sammanslagning
mellan myndigheterna. Det påpekades dock att stora
krav skulle komma att ställas på samarbete och samordning.
”Att därvid i viss omfattning de båda myndigheternas
verksamhet går in i varandra synes vara oundvikligt. En sådan
överlappning behöver dock inte alltid vara till nackdel och får
accepteras med hänsyn till lagens utformning samt den nära
sammanvägning av säkerhets- och strålskyddsfrågor som
måste göras”. Riksdagen gjorde ingen annan bedömning.
9
Bakgrund Ds 2007:16
I samband med den översyn och modernisering av
kärntekniklagen som gjordes i början på 1990-talet bekräftades
denna uppläggning på nytt (prop. 1992/93:98 s. 20)
År 1994 tillkallade regeringen en kommitté för internationell
granskning av den svenska tillsynen inom kärnteknikområdet.
Kommittén övervägde bland annat också
frågan om fördelningen av roller och ansvar mellan SKI och
SSI och noterade att överlappningen mellan deras ansvarsområden
lett till motsättningar, i synnerhet beträffande tillsynen
på avfallsområdet. Kommittén kom fram till att man
inte ville rekommendera någon förändring. Däremot
rekommenderade man myndigheterna att med ett gemensamt
och kraftfullt engagemang från de båda myndigheternas
ledning främja den pågående processen att förbättra samarbetet
(SOU 1996:73).
Därefter har regeringen senast i maj 2000 avvisat förslag
från kraftföretagen att omfördela ansvaret mellan SKI och SSI
i frågor om låg- och medelaktivt kärnavfall med hänvisning
till att en ändamålsenlig arbets- och kompetensfördelning
hade utvecklats.”
Tidigare utredningar
Efter Tjernobyl, konsekvenser för energipolitik, kärnsäkerhet,
strålskydd och miljöskydd (DsI 1986:11)
Rapporten Efter Tjernobyl, konsekvenser för energipolitik,
kärnsäkerhet, strålskydd och miljöskydd (DsI 1986:11) rekommenderar
att Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
har gemensam beredskapsorganisation och gemensamma lokaler
för detta ändamål.
Beredskap efter Tjernobyl (Statens haverikommission, delrapport
1986)
Under avsnittet Samordning av Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
i utvärderingsrapporten Beredskap efter Tjernobyl
(utgiven som delrapport 1986 av Statens haverikommission)
påpekar utredningen att det för att en gemensam beredskapsorganisation
skall kunna fungera effektivt är väsentligt att
10
Ds 2007:16 Bakgrund
Strålskyddsinstitutets och Kärnkraftinspektionens organisationer
i dess helhet – alltså inte enbart i beredskapssammanhang
– kan verka inom samma lokaler. Utredningen föreslog därför en
samlokalisering av de två myndigheterna och en förnyad prövning
av behovet av att ha kvar Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
som två separata myndigheter. Båda myndigheterna
arbetar inom kärnkraftsområdet mot samma mål, med
samma medel (föreskrifter och tillsyn) och i kontakt med samma
”kunder” (kärnkraftsindustrin). Tjernobylhändelsen har visat på
betydelsen av att myndigheterna samordnar inte bara verksamheter
i samband med inträffad olycka utan också i planeringssammanhang.
Översyn av små myndigheter – en förstudie (Statskontoret 1988)
Statskontorets rapport Översyn av små myndigheter – en förstudie
(1988:23) redovisade översynen av samtliga statliga
myndigheter som lydde direkt under regeringen och hade färre
än 100 anställda. Kärnkraftinspektionen ingick i översynen och
Statskontoret föreslog att en sammanläggning av Strålskyddsinstitutet
och inspektionen borde genomföras.
Kärnkraftverkens säkerhet och strålskydd (SOU 2003:100)
Kärnsäkerhetsutredningens rapport Kärnkraftverkens säkerhet
och strålskydd (SOU 2003:100) tar upp frågan om organisation
av den statliga tillsynen utifrån ett kärnsäkerhetsperspektiv. Utredningen
pekar på argument för och emot en sammanläggning
av myndigheterna.
Utredningen tog även upp andra möjliga organisationsförändringar.
Ett alternativ var att ge Strålskyddsinstitutet samordningsansvaret
för allt som har med befintliga avfallsanläggningar,
transporttillstånd och beredskapsförberedelser att göra
medan Kärnkraftinspektionen skulle ges samordningsansvaret
för allt som hör samman med utformning och prövning av
11
Bakgrund Ds 2007:16
slutförvarssystem. En annan möjlig organisationsförändring var
att ge Strålskyddsinstitutet samordningsansvaret för alla avfalls-,
transport och beredskapsfrågor och en tredje att ge Kärnkraftinspektionen
samordningsansvar för avfall, transporter och
beredskap.
Utredningen valde att inte ta ställning i organisationsfrågan
och remissinstanserna anförde inte heller så mycket i ämnet.
Några instanser har dock påpekat att en överföring av alla kärntekniska
frågor till en myndighet skulle innebära logistiska och
administrativa fördelar för tillståndshavarna.
Interna och externa samband mellan tillsynsmyndigheterna på
kärnkraftsområdet (Ulf Wennerberg konsult AB 2002)
Ulf Wennerberg Konsult AB utarbetade på uppdrag av Kärnsäkerhetsutredningen
en studie över interna och externa samband
mellan tillsynsmyndigheterna på kärnkraftsområdet. I sin
rapport skriver Wennerberg att det när det gäller dubbelarbete
och andra omständigheter som medför ökade kostnader hos
myndigheterna bör beaktas att tillsynen inom kärnkraftsområdet
bekostas med avgifter från tillståndshavarna. Inom sådana
tillsynsområden är det särskilt viktigt att myndighetsorganisationen
är effektiv och inte förbrukar mer resurser än nödvändigt.
Wennerberg nämner att sammanläggning av myndigheterna är en
möjlig samordningsåtgärd. Den nya myndigheten skulle då utöva
tillsyn med stöd av både kärntekniklagen och strålskyddslagen
och därmed tvingas utveckla metoder för att integrera tillsynen.
12
2 Statens strålskyddsinstitut
Strålskyddsinstitutet är en central förvaltningsmyndighet på
strålskyddsområdet. Myndighetens effektmål är att de skadliga
effekterna av strålning på människor och miljö i Sverige skall
vara så små som möjligt. Målet omfattar hela Strålskyddsinstitutets
verksamhet, vilket innebär tillsyn av kärntekniska och
icke kärntekniska anläggningar, beredskap mot kärntekniska
olyckor och miljöövervakning. Den forskning som Strålskyddsinstitutet
finansierar och bedriver skall bidra till att uppfylla
dessa mål. Strålskyddsinstitutet är ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet
Säker strålmiljö och det genomsyrar hela myndighetens
arbete.
Strålskyddsinstitutets verksamhet spänner över ett brett område
och kan beskrivas med tre huvudinriktningar: skydd av
arbetstagare, skydd av allmänhet och miljö samt skydd av
patienter. Verksamheterna berör fyra olika departement, nämligen
Miljö-, Social-, Närings- och Försvarsdepartementet.
2.1 Historik
Frågor om strålskydd började diskuteras redan ett par år efter att
röntgenstrålningen och radioaktiviteten upptäcktes 1895 respektive
1896. Rolf Sievert (1896–1966) arbetade både i Sverige och
internationellt för att skapa en vetenskapligt baserad strålskyddsverksamhet.
Sievert påbörjade 1922 vid Radiumhemmet i Stockholm
sitt arbete med kontroller av röntgendoser och radiumpreparat.
13
Statens strålskyddsinstitut Ds 2007:16
Den första formen av strålskyddstillsyn i landet kom till 1924 i
och med bildandet av Radiumhemmets radiofysiska avdelning,
som utförde kontrollmätningar på röntgenterapiapparater. Det
rörde sig då om en frivillig egenkontroll. Den första rikstäckande
kontrollen av landets röntgenterapikliniker inleddes 1926. En
särskild strålskyddslag tillkom 1941 för att garantera tillsyn av
radiologiskt arbete och förvaring av radiologiska preparat. I samband
med detta förstatligades den radiofysiska avdelningen och
blev Karolinska institutets radiofysiska institution. Institutionen
ålades att under Medicinalstyrelsens överinseende och ledning
utöva den i lagen förutsedda tillsynen och gjorde i praktiken
detta mycket självständigt.
Vid mitten av 1950-talet började användningen av strålkällor
att öka mycket snabbt och blev alltmer mångskiftande. En ny
strålskyddslag beslutades 1958 för att reglera detta. Samtidigt
förstärktes tillsynen organisatoriskt genom inrättandet av en särskild
nämnd, Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, som kom
att fungera som styrelse för den radiofysiska institutionens tillsynsverksamhet.
År 1960 uppdrog regeringen åt den radiofysiska
institutionen att sammankalla en expertkommission för rådgivning
vid atomolyckor. Därmed hade en formell strålskyddsberedskap
för kärntekniska olyckor inrättats. Strålskyddsinstitutet
inrättades 1965 som en självständig, central förvaltningsmyndighet
och tog över tillsynsverksamheten.
2.2 Verksamhet
Strålskyddsinstitutet verkar för ett gott strålskydd för
människan och miljön, nu och i framtiden. Strålskyddsinstitutet
sätter gränser för stråldoser till allmänheten och för dem som
arbetar med strålning, utfärdar föreskrifter och kontrollerar att
dessa efterlevs.
Strålskyddsinstitutet håller dygnet runt beredskap mot
olyckor med strålning. Myndigheten informerar, utbildar och utfärdar
råd och rekommendationer samt stöder och utvärderar
14
Ds 2007:16 Statens strålskyddsinstitut
forskning. Strålskyddsinstitutet bedriver även internationellt utvecklingssamarbete.
Strålskyddsinstitutet har ca 120 anställda och är beläget i
Vreten i Solna.
Verksamheten regleras av strålskyddslagen (1988:220) och
miljöbalken. Myndigheten leds av en generaldirektör som tillsätts
av regeringen och har en styrelse och en forskningsnämnd.
Strålskyddsinstitutet har en budget på ca 120 miljoner kronor
per år och finansieras med skattemedel och avgifter.
Vård och industri
Inom sjukvården används strålning vid undersökningar och
behandling. Genom föreskrifter, inspektioner och utbildning
verkar Strålskyddsinstitutet för att sjukvården skall ha de rutiner
och den kompetens som krävs för ett säkert personal- och
patientstrålskydd. Strålskyddsinstitutet bedriver även tillsyn av
svenska kärntekniska anläggningar och andra industrier som använder
joniserande strålning. Detta görs bland annat genom
inspektioner och granskning samt utredning av tillbud. Inspektionerna
av kärnkraftverken är mest koncentrerade till de s.k.
revisionsavställningarna, då personalen utsätts för de högsta
stråldoserna. Inspektioner och granskningar har också utförts
med anledning av kommande effekthöjningar hos vissa kärnkraftverk.
Strålskyddsinstitutet verkar genom sin tillsyn för en
säker hantering av radioaktivt avfall från kärnkraftverken (inkluderande
utsläpps- och miljökontroll) samt från forskning, sjukvård
och övrig industri.
Elektromagnetiska fält, UV-strålning och radon
Strålskyddsinstitutet följer utvecklingen, gör riskbedömningar
samt ger råd och rekommendationer inom områdena elektromagnetiska
fält (basstationer, mobiltelefoni, trådlösa nätverk
m.m.), UV-strålning (solen och solarier) och radon. Som stöd
15
Statens strålskyddsinstitut Ds 2007:16
vid värdering av ny forskning kring UV-strålning respektive
elektromagnetiska fält har Strålskyddsinstitutet två separata
vetenskapliga råd bestående av externa forskare och experter.
Beredskap
Strålskyddsinstitutet har beredskap för att kunna agera vid
olyckor med strålning. Strålskyddsinstitutets tjänstgörande strålskyddsinspektör
har jour dygnet runt för att kunna ta emot larm
och ge råd om åtgärder, samt vid behov sammankalla beredskapsorganisationen.
Beredskapsorganisationen omfattar dels en
beredskapsgrupp som nås via sökning (drygt 20 personer), dels –
vid en svår inträffad händelse – hela personalstyrkan. Strålskyddsinstitutet
samordnar också den nationella mätberedskapen
via avtal med ett antal samverkande beredskapslaboratorier.
Vid Strålskyddsinstitutet finns även ett av landets tre bilburna
fältlaboratorier för insatser i beredskapssammanhang.
Forskning
Strålskyddsinstitutet har ett samordnande ansvar för den riktade
strålskyddsforskningen och beställer forskning från svenska
universitet och till del från svenska och utländska konsulter.
Strålskyddsinstitutet finansierar också två professurer, i strålningsbiologi
respektive i strålningsmedicin.
Riksmätplats
Riksmätplatsens uppgift är att upprätthålla de nationella normalerna
för de dosimetriska storheterna kerma, absorberad dos och
dosekvivalent samt kalibrera kundinstrument. Resurserna omfattar
tre laboratorier: ett terapilaboratorium, ett röntgenlaboratorium
med två röntgenapparater och ett nuklidlaboratorium
16
Ds 2007:16 Statens strålskyddsinstitut
med bestrålningsutrustning innehållande olika typer av strålkällor.
Kunderna kommer både från sjukvård och från industri.
Övriga laboratorier
De instrument och detektorer som används för mätning av
radon i Sverige kalibreras vid Strålskyddsinstitutet. För detta har
Strålskyddsinstitutet ett laboratorium (radonrum) med referensinstrument
och normaler med spårbarhet till internationell
standard. För kalibrering av instrument för mätning av radon i
vatten utnyttjas Strålskyddsinstitutets laboratorium för lågaktivitetsmätningar.
Strålskyddsinstitutet förfogar även över tre stycken högupplösande
germaniumdetektorer, vilket gör att man kan mäta de
flesta typer av kända och okända provslag. Vidare finns utrustning
för att samtidigt separat mäta alfa- och betaaktiviteten i
prover. Strålskyddsinstitutet kan också utföra s.k. helkroppsmätningar
och mätningar på aktivitet i sköldkörteln. Strålskyddsinstitutet
har också ett optiklaboratorium som är en
resurs för utformning och upprätthållande av föreskrifter och
allmänna råd om UV, solarier, laser, och för kalibrerad mätning
och monitering av UV-strålning i solljus.
Internationellt arbete
Strålskyddsinstitutet medverkar i internationellt samarbete
genom bl.a. ICRP (Internationella strålskyddskommissionen),
IAEA (Internationella atomenergiorganet), EU, WHO (Världshälsoorganisationen)
samt de övriga nordiska strålskyddsmyndigheterna.
Strålskyddsinstitutet arbetar även med utvecklingssamarbete
inom strålskyddsområdet och beredskap,
främst riktat mot länder i Central- och Östeuropa. Verksamheten
finansieras av särskilda medel från Utrikesdepartementet,
Sida och EU.
17
Statens strålskyddsinstitut Ds 2007:16
Långsiktig planering och uppföljning
De närmaste åren kommer att präglas av arbetet med att granska
de stora moderniseringar som skall göras vid de svenska kärnkraftverken.
Arbetet med att finna en metod och en plats för
slutförvar av det använda kärnbränslet går nu också in i en intensivare
fas där industrins ansökningar står i fokus.
Fokus kommer också att ligga på arbetet med att ytterligare
förbättra inspektionsverksamheten inom tillsynsverksamheten,
att ytterligare förstärka beredskapen, att bevaka och utöva tillsyn
över utvecklingen inom sjukvården och att skapa förutsättningar
för ett säkert omhändertagande av avfall från icke kärnteknisk
verksamhet som harmoniserar med det system som gäller för
den kärntekniska verksamheten.
2.3 Organisation
Strålskyddsinstitutet har i dag tre operativa avdelningar:
Kärnteknik och avfall (KA), Beredskap och miljöövervakning
(BoM) samt Personal- och patientstrålskydd (PPS).
18
3 Statens kärnkraftinspektion
Kärnkraftinspektionen är en central förvaltningsmyndighet som har
till uppgift att bedriva tillsyn över säkerheten hos utövare av kärnteknisk
verksamhet samt finansiera forskning och utveckling inom
detta område. Även frågor om nukleär icke-spridning och exportkontroll
ligger inom myndighetens ansvarsområde. Dessutom skall
Kärnkraftinspektionen handlägga vissa finansieringsfrågor på kärnavfallsområdet.
Tillsynsarbetet innebär en avvägning mellan planerad inspektionsverksamhet
för att kontrollera efterlevnaden av gällande
krav, särskilda insatser föranledda av händelser vid de svenska
kärntekniska anläggningarna samt granskning och bedömning av
anmälda anläggningsändringar, tillståndsansökningar m.m. som
kräver Kärnkraftinspektionens godkännande eller ställningstagande.
3.1 Historik
Den första atomenergilagen kom till 1956. Då skapades också
Delegationen för atomfrågor, Dfa, som lydde direkt under dåvarande
Handelsdepartementet. För att handlägga och besluta i
tillsynsfrågor skapades dessutom en underkommitté till Dfa,
reaktorförläggningskommittén (Rfk), men vissa större ärenden
såsom t.ex. koncessionsansökningar skulle ändå underställas
”styrelsen”, Dfa.
Kärnkraftinspektionen som tillsynsmyndighet tillkom 1974.
Då upphörde Dfa att existera, men Rfk blev en rådgivande
19
Statens kärnkraftinspektion Ds 2007:16
nämnd till Kärnkraftinspektionens ledning som numera heter
Reaktorsäkerhetsnämnden.
Atomenergilagen ersattes 1984 med lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (kärntekniklagen). Med den kom bl.a. ett uttryckligt
krav på att reaktorägare skall ta hand om och slutförvara
använt kärnbränsle och kärnavfall samt bedriva därför
nödvändig forskning och utveckling.
3.2 Verksamhet
Kärnkraftinspektionen ansvarar för frågor om säkerhet i
kärnteknisk verksamhet inklusive fysiskt skydd, transporter och
slutförvaring av kärnämne och kärnavfall, nukleär icke-spridning,
exportkontroll samt avveckling och rivning av kärntekniska anläggningar.
Kärnkraftinspektionen skall också handlägga förvaltningsärenden,
meddela föreskrifter och utöva tillsyn över kärnteknisk
verksamhet samt övervaka och kontrollera slutförvaringen
av använt kärnbränsle. Kärnkraftinspektionen skall även
handlägga vissa finansieringsfrågor på kärnavfallsområdet och ha
en tekniskt rådgivande roll om en olycka i kärnteknisk verksamhet
inträffar inom eller utom landet.
Kärnkraftinspektionen kontrollerar att den som har tillstånd
att bedriva kärnteknisk verksamhet uppfyller de krav som ställs
på säkerhet vid drift av anläggningen, på kontrollen av kärnämnen
samt på hantering och slutförvaring av verksamhetens
restprodukter. Kärnkraftinspektionen skall också verka för att
säkerhetsarbetet utvecklas.
Kärnkraftinspektionen övervakar således all kärnteknisk verksamhet
i Sverige, det vill säga kärnbränsletillverkning, drift vid
kärnkraftverken och övriga kärntekniska anläggningar, transporter
och avfallshantering. Kärnkraftinspektionen samarbetar i
vissa frågor med Strålskyddsinstitutet.
Kärnkraftinspektionen har i dag ca 125 anställda och är beläget
på Klarabergsviadukten i Stockholm. Kärnkraftinspektionens
budget omfattar ungefär 225 miljoner kronor som finansieras
med avgifter och skattemedel.
20
Ds 2007:16 Statens kärnkraftinspektion
Tillsyn av kärntekniska anläggningar
Kärnkraftinspektionen bedriver tillsyn inom båda sina operativa
avdelningar och ansvarar för tillsynen av samtliga svenska kärnkraftverk,
den numera nedlagda forskningsreaktorn och övriga
anläggningar i Studsvik samt Westinghouse Electric Sweden
AB:s bränslefabrik. Dessutom tillser Kärnkraftinspektionen de
svenska anläggningarna för använt kärnbränsle och kärnavfall.
Kärnkraftinspektionen tillämpar en verksamhetsinriktad tillsyn
som utgår från de ställda säkerhetskraven. Det innebär att tillsynen
är inriktad på tillståndshavarnas egenkontroll över säkerheten
i de kärntekniska anläggningarna bl.a. inom områdena
säkerhetskultur, ledning och styrning, drift, underhåll, anläggningsändringar
samt ekonomiska och personella resurser. Kärnkraftinspektionen
har i sitt ledningssystem tre tillsynsformer:
inspektioner, anläggningsbevakningar och granskningar. Till
detta kan även läggas händelseutredningar. Kärnkraftinspektionen
genomförde under 2006 ca 175 inspektioner och anläggningsbevakningar
samt uppskattningsvis drygt 100 granskningar.
Dessa bildar underlag för Kärnkraftinspektionens samlade
värderingar av säkerheten i de kärntekniska anläggningarna.
Kärnkraftinspektionen samordnar och handlägger frågor om
tillstånd, tillståndsvillkor och föreskrifter som gäller innehav,
uppförande, driftsättning, drift, ombyggnad och nedläggning av
kärntekniska anläggningar.
Export- och kärnämneskontroll
Kärnkraftinspektionen ansvarar för kontroll av kärnämne för att
uppfylla Sveriges internationella åtaganden som syftar till att
förhindra spridning av kärnvapen. Detta tillsynsansvar fullgörs i
intimt samarbete med inspektörer från såväl Europeiska
kommissionen som IAEA. Kärnkraftinspektionen har ett samordningsansvar
för Sveriges åtaganden enligt tilläggsprotokollet
till kontrollavtalet med IAEA. Vidare ansvarar Kärnkraftinspektionen
för exportkontroll, vilket innebär att kärnämne eller
21
Statens kärnkraftinspektion Ds 2007:16
kärnteknisk utrustning som ursprungligen kommer från Sverige
inte skall komma till användning för utveckling eller framställning
av kärnvapen. Kärnkraftinspektionen skall, genom det
så kallade stödprogrammet, medverka till att stärka den
internationella kärnämneskontroll som IAEA genomför.
Fysiskt skydd och transporter
Kärnkraftinspektionen ansvarar för tillsyn av det fysiska skyddet
på kärntekniska anläggningar. Detta innebär bl.a. att genom krav
på och uppföljning av fysiska barriärer, tillträdeskontroll,
informationssäkerhet och andra åtgärder skydda anläggningarna
mot angrepp och förhindra olovlig befattning med kärnämnen.
Myndigheten ansvarar också för tillsyn av säkerheten vid
transport av kärnämne inkluderande tillståndsprövning.
Avfallsanläggningar
Sverige har flera slags avfallsanläggningar som Kärnkraftinspektionen
ansvarar för tillsynen av. SFR (Slutförvar av radioaktivt
driftavfall) i Forsmark och Clab (Centralt mellanlager för använt
bränsle) i Oskarshamn är de två största. Kärnkraftinspektionen
granskar och övervakar också kärnkraftsindustrins arbete med
att hitta en slutförvarsmetod och en plats där de kan bygga ett
slutförvar. Detta sker bl.a. genom granskning av det s.k. FUDprogrammet
(Forskning, Utveckling och Demonstration).
Planerade anläggningar
Kärnkraftinspektionen ansvar för granskning av ansökningar om
tillstånd att uppföra nya anläggningar. Beredningen är omfattande
och innebär bl.a. en bred remisshantering. De ansökningar
som nu är aktuella rör uppförande av inkapslingsanläggning
och slutförvar för använt kärnbränsle. Dessa kommer
22
Ds 2007:16 Statens kärnkraftinspektion
att granskas och överlämnas med eget yttrande till regeringen för
avgörande. I sammanhanget kommer också en miljöprövning att
krävas.
Finansieringsfrågor
För att säkerställa finansieringen av omhändertagandet av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet skall innehavare av
kärntekniska anläggningar betala avgifter som fonderas och ställa
säkerheter. Kärnkraftinspektionen skall tillse att tillräckliga
medel fonderas och att dessa används på avsett sätt. Regeringen
har nyligen beslutat att den verksamheten skall förstärkas genom
finansiering från kärnavfallsfonden.
Internationellt arbete
Kärnkraftinspektionen är mycket aktivt inom olika internationella
organisationer, främst IAEA, OECD, EU, ESARDA
(European Safeguards Research and Development Association)
samt WENRA (Western European Nuclear Regulators’
Association) och INRA (International Nuclear Regulators
Association). Inom IAEA kan nämnas arbete med gemensamma
säkerhetsstandarder, kärnsäkerhetskonventionen (i samverkan
med Strålskyddsinstitutet), fysiskt skydd och kärnämneskontroll.
Inom OECD är Kärnkraftinspektionen aktivt inom
många expertgrupper, bl.a. tillsynserfarenheter och olika fackområdessamarbeten.
Kärnkraftinspektionens generaldirektör har
varit Sveriges representant i IAEA:s styrelse under de perioder
som Sverige haft en plats i styrelsen, senast under 1997–2000 och
för närvarande 2004–2007.
23
Statens kärnkraftinspektion Ds 2007:16
Beredskap
Kärnkraftinspektionen har en rådgivande roll i den svenska
kärnenergiberedskapen och har för ändamålet en beredskapsorganisation.
Kärnkraftinspektionen skall bistå Strålskyddsinstitutet,
länsstyrelser m.fl. med teknisk bedömning vid olyckor
i eller hot mot kärntekniska anläggningar. Kärnkraftinspektionens
roll vid en haverisituation är fokuserad på läget innan ett
eventuellt utsläpp inträffar och inspektionen har således ingen
operativ roll på samma sätt som Strålskyddsinstitutet. Kärnkraftinspektionen
skall även driva på utveckling och forskning
rörande haveriförlopp och förhållanden som kan uppkomma vid
ett haveri. Kärnkraftinspektionen har, i likhet med Strålskyddsinstitutet,
en beredskapsfunktion – Vakthavande beslutsfattare –
som är nåbar via SOS Alarm och i tjänst dygnet runt. Denna
person har generaldirektörs befogenheter.
Forskning
Kärnkraftinspektionen bedriver ingen egen forskning, utan
finansierar forskning. Denna forskning skall syfta till att ge
underlag för tillsyn och granskning, behålla kompetens inom
landet samt bidra till att höja kärnsäkerheten vid svenska anläggningar.
Långsiktig planering och uppföljning
De kommande åren kommer att präglas starkt av två stora utmaningar.
Den ena är de stora moderniseringar vid flera av de
svenska kärnkraftverken som har påbörjats och kommer att
genomföras de närmaste åren. Till några av dessa moderniseringsprojekt
kopplas effektökningar. Detta innebär ett omfattande
granskningsarbete och behov av ett ökat antal inspektioner.
Den andra stora utmaningen handlar om slutförvaret av
det använda kärnbränslet. Svensk Kärnbränslehantering AB
24
Ds 2007:16 Statens kärnkraftinspektion
(SKB) är det branschägda bolag som har till uppgift att ta fram
ett slutförvar. I det så kallade KBS3-konceptet som SKB förespråkar
ingår en inkapslingsanläggning och ett slutförvar. SKB
har lämnat in en preliminär ansökan om inkapslingsanläggningen,
men Kärnkraftinspektionen kommer inte att behandla
denna förrän hela ansökan, inklusive slutförvarsanläggningen,
har lämnats in. Detta planerar SKB att göra i slutet av 2009. Samtidigt
med detta förväntas ett relativt omfattande arbete med
frågor kring avveckling och rivning av reaktorerna i Barsebäck
och Studsvik.
3.3 Organisation
Kärnkraftinspektionen har genomgått en rad omfattande omorganisationer
genom åren, varav den senaste genomfördes 1992.
En mindre omorganisation som ledde till den nuvarande
organisationsstrukturen genomfördes 2006.
25
4 Överlappande
verksamhetsområden
För att inte vissa frågor skall riskera att hamna mellan stolarna
har Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen delvis överlappande
verksamhetsområden.
4.1 Beredskap
Beredskapsgruppen vid Strålskyddsinstitutet har som uppgift att
på nationell nivå planera och organisera beredskapen mot kärntekniska
olyckor. Planeringen omfattar olyckor vid såväl våra
svenska kärnkraftverk som i de utländska i vår närhet. Andra allvarligare
strålningsolyckor, t.ex. större transportolyckor och
nedfallande satelliter, ingår också planeringen.
Förutom den nationella beredskapen finns en regional beredskap,
som organiseras av länsstyrelserna i samverkan med kommunerna.
Förutom att Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
samordnar personal i en gemensam informationsenhet inom
Strålskyddsinstitutets beredskapsorganisation finns det också en
beredskapsorganisation vid Kärnkraftinspektionen. Uppgiften
för denna är att göra en teknisk analys av händelser som kan leda
till ett haveri och av möjliga förlopp för att bedöma om och i så
fall när och hur länge ett radioaktivt utsläpp kan ske och dess
omfattning (källterm). Om en olycka inträffar utomlands skall
Kärnkraftinspektionen genom sina kontakter med bl.a. motsvarande
myndigheter i det land som olyckan har inträffat i, in27
Överlappande verksamhetsområden Ds 2007:16
hämta information om händelseförloppet och analysera och bedöma
uppgifter om olyckans tekniska utveckling.
4.2 Avfall
Strålskyddsinstitutet prövar enligt förordningen (1984:14) om
kärnteknisk verksamhet frågor om tillstånd för anläggningar för
markdeponering av lågaktivt kärnavfall som inte härrör från
uranbrytning, om aktiviteten i anläggningen inte överstiger
10 TBq. Övriga avfallsanläggningar, med motsvarande aktivitetsbegränsning,
prövas av Kärnkraftinspektionen.
På Strålskyddsinstitutet arbetar tio personer med radioaktivt
avfall, framförallt det avfall som kommer från kärnkraftverken
men även från forskning, industri och sjukvård. Dessa personer
har bland annat till uppgift att granska SKB:s arbete, utveckla
kriterier för slutförvaring och delta i lokaliseringsprocessen
genom att stödja de kommuner som berörs av slutförvarsfrågan.
På Kärnkraftinspektionen arbetar 14 personer med avfallsfrågor.
Flertalet av dessa arbetar med forskning och granskning av
SKB:s arbete samt med utveckling av krav för slutförvaret, dvs.
långsiktigt arbete.
För att ta hand om använt kärnbränsle och kärnavfall driver
kärnkraftsindustrin genom SKB ett omfattande forskningsprogram,
det s.k. FUD-programmet (Forskning, Utveckling och
Demonstration). Resultaten av arbetet skall enligt kärntekniklagen
sammanställas och överlämnas till Kärnkraftinspektionen
vart tredje år för granskning och utvärdering. Det är sedan
regeringen som beslutar om programmet uppfyller kraven i
kärntekniklagen.
4.3 Transporter
Både Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen är angivna
som ansvariga myndigheter i förordningen (2006:311) om transport
av farligt gods, där Strålskyddsinstitutet hanterar frågor
28
Ds 2007:16 Överlappande verksamhetsområden
som rör transport av radioaktiva ämnen som inte utgör klyvbara
ämnen eller som utgör klyvbara ämnen och för vilka undantag
från vissa speciella förpackningskrav gäller och Kärnkraftinspektionen
frågor som rör transport av radioaktiva ämnen som
utgör klyvbara ämnen och för vilka speciella förpackningskrav
gäller.
Strålskyddsinstitutet skall enligt sin instruktion utföra de uppgifter
i transportärenden som ankommer på behörig myndighet
enligt rådets förordning (Euratom) nr 1493/93 av den 8 juni
1993 om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater
och rådets direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om
övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall
mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen, om inte
ärendet skall handläggas av en annan myndighet enligt
kärntekniklagen eller lagen (2000:1064) om kontroll av produkter
med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd.
Enligt förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet är
det Kärnkraftinspektionen som prövar frågor om tillstånd att
transportera eller transitera kärnämnen eller högaktivt kärnavfall
från upparbetning. I fråga om transporter och transitering av
annat kärnavfall prövas tillståndsfrågan av Strålskyddsinstitutet.
Samma uppdelning gäller i fråga om godkännande av underentreprenörer
för sådana transporter. Den tillståndsprövande av
myndigheterna skall alltid höra den andra myndigheten innan
beslut meddelas.
4.4 Inspektioner
Kärnkraftinspektionen utövar tillsyn över säkerheten i de
svenska kärntekniska anläggningarna, vilket resursmässigt i
huvudsak rör kärnkraftverken. Strålskyddsinstitutet utövar
tillsyn över strålskyddet i både kärnteknisk och icke-kärnteknisk
verksamhet som sjukvård, industri och forskningsanläggningar.
Redan idag sker viss samordning av inspektionsverksamhet,
främst i samband med revisionsavställningarna vid kärnkraftverken.
29
Överlappande verksamhetsområden Ds 2007:16
4.5 Internationellt utvecklingssamarbete
Strålskyddsinstitutet arbetar sedan början av 1990-talet med
utvecklingssamarbete inom strålskyddsområdet främst riktat
mot länder i Central- och Östeuropa. Bilateralt stöd till de
baltiska länderna avslutades under 2005 medan samarbete med
Ukraina har inletts under 2006. Arbetet koordineras av Staben
för internationellt utvecklingssamarbete, SIUS. Verksamheten
finansieras dels genom särskilt beslut av regeringen via
Utrikesdepartementet, dels genom medel från Sida och EU.
Stödet går i första hand till myndighetsfunktioner i mottagarländerna
och till kunskapsöverföring och rådgivning till operatörerna,
dvs. sjukhus, industrier, forskningsinstitut och andra
som använder strålning i sin verksamhet.
Syftet med det internationella utvecklingssamarbetet är att utveckla
och stärka strålskyddet i samarbetsländerna så att hantering
av radioaktivt avfall kan ske på ett säkert sätt, att beredskapen
mot olyckor med strålkällor stärks, att olyckor förebyggs
och att övrig verksamhet med strålning bedrivs på ett sådant sätt
att stråldoser till personal, allmänhet och miljö blir så låga som
möjligt.
Kärnkraftinspektionen bedriver på regeringens uppdrag ett
omfattande arbete för att höja kärnsäkerheten och förbättra
icke-spridningsarbetete i Central- och Östeuropa genom
projektorganisationen International Cooperation Programme,
ICP. Från och med 2007 finansieras allt samarbete genom anslag
från regeringen. Tidigare år har verksamheten på ickespridningsområdet
bedrivits med medel från Sida och i övrigt
med bidrag från Utrikesdepartementet.
30
5 Finansiering
Strålskyddsinstitutet finansieras i dag delvis via avgifter och delvis
via skattemedel. Kärnkraftinspektionens tillsynsverksamhet
är i allt väsentligt avgiftsfinansierad medan inspektionens utvecklingssamarbete
finansieras med skattemedel.
Strålskyddsinstitutet
Strålskyddsinstitutets anslag för 2007 är 119 miljoner kronor
fördelat på två anslagsposter. Genom sin avgiftsförordning får
Strålskyddsinstitutet in 90 miljoner kronor via inkomsttitel, varav
ca 80 miljoner kronor kommer från kärnkraftsindustrin och
ca 10 miljoner kronor från icke kärnkraftsanknuten industri,
sjukvård m.m. Strålskyddsinstitutets anslag 2007 från Utrikesdepartementet
för utvecklingssamarbetet är 9,7 miljoner kronor.
Utöver anslaget erhåller Strålskyddsinstitutet ungefär 32 miljoner
kronor från anslaget 7:5 via Krisberedskapsmyndigheten
(KBM) för beredskapsinsatser. Strålskyddsinstitutet finansierar i
sin tur viss beredskapsverksamhet vid länsstyrelserna i kärnkraftslänen.
Kärnkraftinspektionen
Kärnkraftinspektionen har två anslag, ett för förvaltning (tillsyn)
och ett för kärnsäkerhetsforskning, som för 2007 är 99 miljoner
kronor respektive 74 miljoner kronor. Medlen för utvecklings31
Finansiering Ds 2007:16
samarbetet, som erhålls genom anslag från Utrikesdepartementet,
är 53 miljoner kronor för 2007. Utöver det är Kärnkraftinspektionens
verksamhet för att pröva tillståndsansökningar
avgiftsbelagd. Intäkterna för denna del disponeras av myndigheten.
De totala kostnaderna för verksamhetsåret 2006 uppgår till
224 miljoner kronor. De särskilda uppdragen att stödja utvecklingen
av kärnsäkerhet och icke spridning i framför allt Östeuropa
svarar för 21 procent av kostnaderna.
Finansiering via Kärnavfallsfonden
I Kärnavfallsfonden (fonden) finns medel fonderat för myndighetsuppgifter
som rör hantering och slutförvaring av kärnavfall
och andra restprodukter från rivning av kärnkraftverk. I
vissa fall sker myndighetsfinansieringen indirekt genom att
industrin betalar avgifter till myndigheterna som industrin sedan
rekvirerar från fonden. I vissa fall sker finansieringen direkt från
fonden till myndigheterna. Under flera år har Strålskyddsinstitutet
och Kärnkraftinspektionen bedrivit informationsprojekt,
1997–2001 som ett gemensamt projekt och därefter som
enskilda projekt, som finansierats med medel ur fonden. Fonden
finansierar sedan 2007 en utökad granskningsverksamhet vid
Kärnkraftinspektionen som rör in- och utbetalningar från
fonden.
32
6 Förutsättningar för en
sammanläggning
En sammanläggning av Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
skall ha följande grundläggande utgångspunkter.
− En ökad satsning på tillsynen skall genomföras. Regeringen avser
att se över behovet av höjda avgifter för att finansiera en förstärkning
av tillsynsverksamheten.
− Myndigheternas uppgifter enligt nuvarande instruktioner skall
utföras också fortsättningsvis.
− Sammanläggningen skall förstärka nuvarande verksamhetsgrenar
genom att utnyttja de samverkansfördelar som kan uppstå
i en ny organisation.
− Kostnader för sammanläggningen skall tas inom befintlig ram.
− Samordningsfördelar bör leda till vissa effektiviseringsvinster.
− Sammanläggningen skall inte leda till ökade kostnader för
kommuner, landsting, företag eller andra enskilda.
6.1 Lokalisering
Vid omorganisation av statliga myndigheter är det viktigt att
regionalpolitiska aspekter beaktas.
Båda myndigheterna är lokaliserade till Storstockholm, Kärnkraftinspektionen
i innerstaden och Strålskyddsinstitutet i Solna.
Strålskyddsinstitutet flyttade vid årsskiftet 2003/2004 från Karolinska
sjukhusets område, där myndigheten varit belägen sedan
starten, till sina nuvarande lokaler i Vreten (nuvarande hyres33
Förutsättningar för en sammanläggning Ds 2007:16
kontrakt löper ut den 31 december 2009). Kärnkraftinspektionen
har sedan början av 1990-talet varit lokaliserad till Klarabergsviadukten
(nuvarande hyreskontrakt löper ut den 31 mars 2008).
Placeringen har setts som naturlig då majoriteten av Strålskyddsinstitutets
och nästan alla Kärnkraftinspektionens tillsynsobjekt
finns söder om Gävle. Myndigheterna har också ett omfattande
nationellt och internationells samarbete.
Strålskyddsinstitutet ingick i prövningen för utlokalisering av
statliga verksamheter som regeringen gjorde 2004. Efter genomgång
av myndigheten avfördes dock Strålskyddsinstitutet från
listan på myndigheter lämpliga för utlokalisering.
En sammanläggning innebär påfrestningar på verksamheten.
Utgångspunkten för sammanläggningen är att de verksamheter
som i dag bedrivs vid de två myndigheterna i sin helhet skall
föras över till den nya myndigheten. För att inte ytterligare störa
verksamheten skall den nya myndigheten vara lokaliserad till
Storstockholmsområdet.
6.2 Personalkonsekvenser
Den nya myndigheten skall bemannas med beaktande av reglerna
om övergång av verksamhet i 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Förordnandena för de två nuvarande generaldirektörerna löper
ut den 14 januari 2008 respektive den 31 december 2008.
6.3 Lagstiftning
Myndigheter och deras styrning ligger författningsmässigt på
förordningsnivå, vilket innebär att det i detta avseende är relativt
okomplicerat att lägga samman myndigheterna. Den största
författningsmässiga förändringen blir att upphäva myndigheternas
respektive instruktioner och ersätta dessa med en
instruktion för den sammanlagda myndigheten. Vidare måste de
två förordningarna om avgifter till respektive myndighet ersättas
34
Ds 2007:16 Förutsättningar för en sammanläggning
med en förordning med reviderade avgifter till den nya myndigheten.
Förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet
kräver också en del ändringar, då vissa av de delade uppgifter
som angivits ovan istället skall utföras av den nya myndigheten.
Övriga förordningsändringar (22 stycken) handlar huvudsakligen
om att byta ut myndighetsnamn. Kärnkraftinspektionen
och Strålskyddsinstitutet förekommer också i en lag vardera
(lagen [1988:1597] om finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m. respektive lagen [1999:900] om skatt på
avfall), varför dessa ändringar bör tas in i någon lämplig
proposition.
Den nya myndigheten måste naturligtvis se över befintliga
föreskrifter och uppdatera sin författningssamling.
35
7 Överväganden och förslag
En integrering av två myndigheters verksamhet kan ske på olika
sätt. Ett alternativ är att båda myndigheterna avvecklas och en ny
myndighet bildas som tar över hela eller delar av de tidigare
myndigheternas verksamheter. Ett annat alternativ är att avveckla
den ena myndigheten och låta hela eller delar av verksamheten
tas över av den andra myndigheten. Då Strålskyddsinstitutet
och Kärnkraftinspektionen är två jämbördiga myndigheter
med ungefär lika stor personalstyrka och verksamhet framstår
det senare alternativet som mindre lämpligt. Inrättandet av
en ny myndighet som från grunden får organisera verksamheten
torde däremot skapa goda förutsättningar för den fortsatta
myndighetsfunktionen
Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen har alltid betraktats
som ”systermyndigheter” eftersom deras verksamheter
delvis har samma inriktning och då båda rör sig inom kärnteknikområdet.
En sammanläggning skulle medföra betydande
samordningsvinster, framför allt när det gäller tillsynen av de
kärntekniska anläggningarna men även övrig tillsyn torde dra
nytta av en sammanhållen tillsynsverksamhet. Det skulle även
innebära förenklingar för tillståndshavarna, då dessa enbart behöver
ha kontakt med en myndighet.
Effektivitetsvinster ses för de verksamhetsområden som i dag
hanteras av båda myndigheterna. Framför allt skulle en samlad
insats på kärnavfallsområdet bidra positivt till de granskningar
som skall göras de närmaste åren.
37
Överväganden och förslag Ds 2007:16
Företag och andra tillståndshavare som idag behöver ha
kontakt med två myndigheter får en förenklad ärendehantering
och risken för motstridiga beslut och bestämmelser undanröjs.
En samlad kompetens på strålskydds- och kärnsäkerhetsområdena
innebär en förstärkning av tillsynen både för kärnteknisk
och icke kärnteknisk verksamhet. Den senaste tidens
händelser vid de svenska kärnkraftverken har medfört ett ökat
behov av myndighetstillsyn. Inspektionsverksamheten kan ske
utifrån ett helhetsperspektiv och på så sätt öka graden av tillsyn.
Sverige får en tydligare framtoning i internationella sammanhang.
Ökad satsning på tillsynen
Sammanläggningen förväntas ge samordningsvinster som,
tillsammans med den resursförstärkning på tillsynssidan som aviserades
i vårpropositionen, kommer att innebära en kraftigt ökad
satsning på tillsynen. Resursförstärkningen skall bekostas av de
avgifter som tas ut av tillståndshavarna.
Ett sammanhållet strålskydd
Strålskydd rör skydd av både människa och miljö. Det sträcker
sig över ett brett område som innefattar joniserande och ickejoniserande
strålning, personal- och patientstrålskydd inom
industri, forskning och sjukvård, generering och hantering av
radioaktiva ämnen, utrustning som alstrar strålning och de radioaktiva
restprodukter som uppstår vid t.ex. vattenrening eller vid
förbränning av biobränsle samt beredskap för att hantera olyckor
vid svenska eller utländska kärntekniska anläggningar.
En sammanhållning av strålskyddsfrågorna inom en myndighet
borgar för en fortsatt hög kvalitet på området. Övriga verksamhetsområden
inom den nya myndigheten kommer också att
kunna dra nytta av en samlad strålskyddskompetens.
38
Ds 2007:16 Överväganden och förslag
Frågan om organisationen av strålskydd och kärnsäkerhet har
som nämnts varit uppe vid flera tillfällen. Ett förslag har varit att
splittra strålskyddet i en del som hanterar kärntekniska anläggningar
och en för övrig verksamhet. En sådan uppdelning skulle
innebära att de olika delarna på sikt riskerar att utarmas då de
inte på ett naturligt sätt kan dra nytta av varandras erfarenheter.
Att hantera radioaktivt driftavfall från en kärnteknisk anläggning
skiljer sig inte i stort från att hantera övrigt radioaktivt avfall.
Att hantera frågor om personalstrålskydd på en kärnteknisk anläggning
har på samma sätt en rad beröringspunkter med
personalstrålskydd inom sjukvården eller forskningen. Ett
sammanhållet grepp är en förutsättning för att bibehålla och förstärka
det goda strålskydd vi i dag har i Sverige. Den inspektionsverksamhet
som bedrivs utifrån strålskyddsaspekter har
mycket att ge och få från den som bedrivs utifrån kärnsäkerhetsaspekter.
Ett samlat strålskydd främjar tillsynen av verksamheter
med ickejoniserande strålning (UV, lasrar, mikrovågor, strålning
från mobiltelefoniutrustning) eftersom kunskaps- och erfarenhetsutbyte
på ett enklare sätt kan ske mellan kolleger.
Lämplig tidpunkt
En sammanläggning av Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
bör ske i tiden så att den negativa påverkan på
verksamheten blir så liten som möjligt. De närmaste åren
kommer att präglas av arbetet med att finna en metod och en
plats för slutförvaret av det använda kärnbränslet. SKB lämnade i
november 2006 en ansökan enligt kärntekniklagen om att få
bygga en inkapslingsanläggning till Kärnkraftinspektionen.
Enligt planeringen kommer SKB under 2009 att lämna en ansökan
om ett slutförvarssystem (anläggningar för inkapsling och
slutförvar) till miljödomstolen enligt miljöbalken och till Kärnkraftinspektionen
enligt kärntekniklagen. En snabb sammanläggning
ger den nya myndighetens organisation tid att sätta sig
innan det stora granskningsarbetet drar igång
39
Överväganden och förslag Ds 2007:16
Minskade skillnader
Mot en sammanläggning har anförts de svårigheter som kan
förutses när två organisationer med olika myndighetskultur och
arbetssätt skall smältas samman. För en sammanläggning talar
dock att utvecklingen hos myndigheterna de senaste åren har
minskat dessa skillnader, framför allt inom tillsynsverksamheten.
Eventuella motstridiga synpunkter på reaktorsäkerhet kontra
strålskydd skulle på ett konstruktivt sätt kunna hanteras inom
samma myndighet. Verksamheten bedöms därför inte påverkas
negativt av att den nya myndigheten bildas, snarare tvärtom.
Hittills har argumentet för att behålla två myndigheter varit
bland annat risken för att viktiga aspekter i tillsynen annars faller
bort. Mot detta talar det helhetsgrepp som en samlad myndighet
kan mobilisera. Det finns också en risk för att starka krav på en
ständig, strikt kärnkraftskontroll för att minimera olycksrisker
kan leda till minskat utrymme i en sammanhållen myndighet för
verksamheter med annat strålskydd än det kärnenergianknutna
(t.ex. UV, radon, mobiltelefoni). Genom direktivet till den till
den särskilda utredaren bör det därför tydliggöras att även denna
typ av strålskydd skall hanteras av den nya myndigheten.
Konsekvenser
En sammanläggning av Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
innebär, som beskrivits ovan, betydande samordningsvinster,
främst inom de överlappande verksamhetsområdena.
För tillståndshavare som i dag har kontakt med båda
myndigheterna kommer sammanläggningen att innebära förenklade
regelverk och minskad byråkrati. Ett samlat grepp på
tillsynsverksamheten underlättar för tillståndshavarna och ger en
effektivare statlig tillsyn. Detta gäller både kärnteknisk och icke
kärnteknisk verksamhet eftersom en bredare kunskapsbas hos
myndigheten förväntas generellt påverka tillsynen positivt. Den
nya myndigheten kommer att på ett mer kraftfullt sätt kunna
möta kraven på statens medverkan från de kommuner som är
40
Ds 2007:16 Överväganden och förslag
föremål för platsundersökningar för att finna en plats för slutförvaret
av det använda kärnbränslet. Granskning och utvärdering
av industrins ansökningar kommer också att kunna genomföras
mer effektivt.
Då verksamheten hos de två myndigheterna i stort kommer
att bevaras ses inte några möjligheter till stora ekonomiska
vinster. Det innebär att de avgifter som myndigheterna i dag tar
ut för delar av verksamheten inte kommer att påverkas i någon
större omfattning. Sammanläggningen skall tas inom ram och
statsbudgeten förväntas inte påverkas. Däremot torde, som
nämnts ovan, samordningsvinsterna medföra att verksamheten
blir effektivare och i förlängningen mer kostnadseffektiv både
för de avgiftsskyldiga och staten.
Att ärendehantering och tillståndsgivningen sker inom en
myndighet innebär förenklingar för små såväl som stora och
medelstora företag, eftersom myndigheterna i dag skall höra varandra
i vissa ärenden.
Fortsatt hantering
Ovan har ett antal förutsättningar för en sammanläggning av
Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen beskrivits.
Tanken är att befintliga verksamheter tillsammans skall kunna
utvecklas så att nuvarande verksamhetsgrenar förstärks.
En särskild utredare skall tillkallas för det fortsatta arbetet
med myndighetssammanläggningen. Uppdraget kommer bl.a. att
innefatta att ta fram förslag till instruktion och författningsändringar,
verksamhetsmål, budgetunderlag och regleringsbrev
samt myndighetens organisation. Utgångspunkten är att den nya
myndigheten skall inrättas den 1 april 2008. Den särskilde utredaren
skall samråda med Förvaltningskommittén (Fi 2006:08).
Den nya myndigheten skall ansvara för avvecklingen av Strålskyddsinstitutet
och Kärnkraftinspektionen.
41
Departementsserien 2007
Kronologisk förteckning
1. Preskription vid allvarliga brott. Ju.
2. Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig
kameraövervakning. Ju.
3. Annonstid i radio och TV. Ku.
4. Arbetsutbud och sysselsättning bland
personer med utländsk bakgrund.
En kunskapsöversikt. Fi.
5. Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare.
Ju.
6. Internationell insolvens
– en diskussionspromemoria. Ju.
7. Vissa frågor i stiftelselagen, m.m. Ju.
8. Skydd mot fel och obestånd inom bostadsbyggandet.
M.
9. Ett uppföljningssystem för barnpolitiken.
Slutrapport från arbetsgruppen med uppgift
att utveckla indikatorer för barnpolitiken. S.
10. Skadeståndsfrågor vid kränkning. Ju.
11. En mer öppen domarutbildning. Ju.
12. Bostadsrättsregister – några modeller för
registrering av bostadsrätter. Ju.
13. Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften.
Ju.
14. Kriminalisering av privat olovlig hantering av
avkodningsutrustning. Ku.
15. En lag om ekodesign. N.
16. Sammanläggning av Statens strålskyddsinstitut
och Statens kärnkraftinspektion. M.
Departementsserien 2007
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Preskription vid allvarliga brott. [1]
Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig
kameraövervakning. [2]
Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare. [5]
Internationell insolvens
– en diskussionspromemoria. [6]
Vissa frågor i stiftelselagen, m.m. [7]
Skadeståndsfrågor vid kränkning. [10]
En mer öppen domarutbildning. [11]
Bostadsrättsregister – några modeller för
registrering av bostadsrätter. [12]
Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften. [13]
Socialdepartementet
Ett uppföljningssystem för barnpolitiken.
Slutrapport från arbetsgruppen med uppgift
att utveckla indikatorer för barnpolitiken. [9]
Finansdepartementet
Arbetsutbud och sysselsättning bland personer
med utländsk bakgrund.
En kunskapsöversikt. [4]
Kulturdepartementet
Annonstid i radio och TV. [3]
Kriminalisering av privat olovlig hantering av
avkodningsutrustning. [14]
Miljödepartementet
Skydd mot fel och obestånd inom bostadsbyggandet.
[8]
Sammanläggning av Statens strålskyddsinstitut
och Statens kärnkraftinspektion. [16]
Näringsdepartementet
En lag om ekodesign. [15]
Miljödepartementet
Sammanläggning av
Statens strålskyddsinstitut
och Statens kärnkraftinspektion
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU
och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets
förvaltningsavdelning.
Beställningsadress:
Fritzes kundtjänst
106 47 Stockholm
Orderfax: 08-690 91 91
Ordertel: 08-690 91 90
E-post: order.fritzes@nj.se
Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.
Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på
http://www.regeringen.se/
Tryckt av Edita Sverige AB
Stockholm 2007
ISBN 978-91-38-22747-3
ISSN 0284-6012
Innehåll
Sammanfattning...............................................................5
1 Bakgrund .................................................................7
1.1 Inledning.................................................................................7
1.2 Allmänna förutsättningar ......................................................8
1.3 Sammanläggningsfrågans historik.........................................9
Tidigare utredningar ............................................................10
2 Statens strålskyddsinstitut .......................................13
2.1 Historik ................................................................................13
2.2 Verksamhet...........................................................................14
2.3 Organisation.........................................................................18
3 Statens kärnkraftinspektion......................................19
3.1 Historik ................................................................................19
3.2 Verksamhet...........................................................................20
3.3 Organisation.........................................................................25
3
Innehåll Departementsserien, Ds 2007:16
4 Överlappande verksamhetsområden...........................27
4.1 Beredskap..............................................................................27
4.2 Avfall.....................................................................................28
4.3 Transporter...........................................................................28
4.4 Inspektioner .........................................................................29
4.5 Internationellt utvecklingssamarbete..................................30
5 Finansiering............................................................31
6 Förutsättningar för en sammanläggning .....................33
6.1 Lokalisering ..........................................................................33
6.2 Personalkonsekvenser..........................................................34
6.3 Lagstiftning...........................................................................34
7 Överväganden och förslag.........................................37
Ökad satsning på tillsynen...................................................38
Ett sammanhållet strålskydd ...............................................38
Lämplig tidpunkt..................................................................39
Minskade skillnader .............................................................40
Konsekvenser .......................................................................40
Fortsatt hantering ................................................................41
4
Sammanfattning
I denna promemoria föreslås att Statens strålskyddsinstitut och
Statens kärnkraftinspektion läggs samman till en ny myndighet.
Syftet är att ta tillvara betydande samordningsvinster. De båda
myndigheterna har ett flertal beröringspunkter och en sammanläggning
skulle innebära ett samlat grepp om tillsynsverksamheten
inom både kärnteknisk och icke kärnteknisk verksamhet.
Sammanläggningen skall genomföras så att den nya myndigheten
kan starta sin verksamhet den 1 april 2008. Myndigheten
skall vara lokaliserad till Storstockholmsområdet. Kostnaden för
sammanläggningen skall tas inom befintlig ram.
En särskild utredare skall ges i uppdrag att förbereda och
genomföra bildandet av den nya myndigheten. Den person som
avses bli den nya myndighetens chef bör även vara utredare.
5
1 Bakgrund
1.1 Inledning
Mot bakgrund av regeringens ambition att begränsa antalet
myndigheter och eftersträva en effektivare statsförvaltning, har
frågan väckts om möjligheten att lägga samman Statens strålskyddsinstitut
och Statens kärnkraftinspektion till en ny
myndighet med bibehållen verksamhet. De båda myndigheterna
har flera beröringspunkter och förmodas därför kunna sammanföras
så att effektiviteten kan öka och resurs- och verksamhetsmässiga
fördelar uppstå.
Ambitionen att begränsa antalet myndigheter grundas på en
önskan att åstadkomma en effektivare statsförvaltning med ett
högt mått av transparens och ändamålsenlighet. Från tid till
annan bör därför myndighetsorganisationens olika delar prövas
mot en snabbt föränderlig verklighet. En sådan flexibilitet
möjliggörs formellt av det faktum att förvaltningsorganisationens
närmare utseende inte reglerats i t.ex. regeringsformens
bestämmelser. Därmed underlättas förändringsprocesser och ett
stort mått av flexibilitet utifrån nya förutsättningar, eller ändrade
politiska prioriteringar, kan uppnås. Medaljens baksida är att en
hög förändringstakt riskerar att försämra överblicken och kontrollen
över statsapparaten, samtidigt som medborgarnas insyn
och påverkansmöjligheter kan försvåras.
7
Bakgrund Ds 2007:16
1.2 Allmänna förutsättningar
Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen har delvis
gemensamma roller. De är båda expertmyndigheter inom sina
respektive områden och skall bistå andra myndigheter och allmänhet
med sakkunskap. De är också tillsynsmyndigheter med
inspektionsverksamhet delvis inom samma verksamhetsområden
och har båda ett beredskapsansvar. Utöver det är Strålskyddsinstitutet
miljömålsmyndighet med ansvar för miljökvalitetsmålet
Säker strålmiljö.
Myndigheterna har i dag samarbete inom flera verksamhetsområden.
Strålskyddsinstitutet är t.ex. representerade i Kärnkraftinspektionens
tre olika nämnder och Kärnkraftinspektionen
har på motsvarande sätt en observatör i Strålskyddsinstitutets
forskningsnämnd. Samarbete har under flera år pågått i olika
former när det gäller beredskap, transporter, säkerhetsanalyser
och kärnavfall. Enligt sina regleringsbrev skall myndigheterna
varje år tillsammans redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid
de svenska kärnkraftverken och redovisa verksamheten inom
öststödsprojekten samt regelbundet ta fram nationalrapporter
under Kärnsäkerhetskonventionen och Konventionen om säkerheten
vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid
hantering av radioaktivt avfall, den s.k. Avfallskonventionen. I
transportärenden skall Strålskyddsinstitutet höra Kärnkraftinspektionen
i frågor som rör inspektionens ansvarsområde.
Även inom ramen för utvecklingsarbetet inom Östeuropa och
Centralasien finns ett etablerat samarbete med bland annat
gemensamma avrapporteringar till regeringen. De två myndigheternas
generaldirektörer sitter dessutom i varandras styrelser.
Nu står båda myndigheterna inför arbetet med att granska
stora projekt kopplade till moderniseringar och effekthöjningar
vid kärnkraftverken, avveckling och rivning av anläggningar samt
industrins ansökningar gällande metod och plats för slutförvaret
av det använda kärnbränslet. En sammanläggning bör tidsmässigt
ske så att den negativa påverkan på verksamheten blir så liten
som möjligt.
8
Ds 2007:16 Bakgrund
1.3 Sammanläggningsfrågans historik
Redan när de svenska kärntekniska aktiviteterna började var man
på det klara med att en viss dubblering av arbetsuppgifter och
kompetens skulle uppstå hos Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen.
Frågor om att exempelvis lägga samman
myndigheterna eller föra över vissa ansvarsområden från den ena
myndigheten till den andra har senare övervägts tid efter annan.
Tudelningen av lagstiftning och tillsynsorganisation har emellertid
bestått.
I Kärnsäkerhetsutredningens betänkande Kärnkraftverkens
säkerhet och strålskydd (SOU 2003:100) beskrevs frågans
historiska hantering på följande sätt.
”Grundläggande för dagens situation är uttalandena i förarbetena
till den nu gällande kärntekniklagen som behandlar
bl.a. frågan kompetensfördelningen mellan SKI och SSI
(prop. 1983/84:60 s. 54). Efter att ha redovisat atomlagstiftningskommitténs
förslag – som innebar oförändrad
myndighetsorganisation – och de något blandade remissreaktionerna
anför föredraganden att en strikt ansvarsfördelning
mellan de två myndigheterna inte alltid är lätt att
nå och att det i praktiken kan leda till en viss överlappning av
deras ansvarsområden och beslut. Hon framhåller vidare att
det ur allmän synvinkel kan hävdas att ett system med två
tillsynsmyndigheter har den fördelen att risken för att frågor
”trycks ned” eller glöms bort minskar. ”Systemet innehåller
också ett visst mått av motiverad dubbelkontroll över
kärnenergiverksamheten, vilket även torde gagna förtroendet
för verksamheten”. Föredraganden uttalar också som sin uppfattning
att klara fördelar bör föreligga för att företa en
organisatorisk förändring på tillsynssidan.
Mot bakgrund av detta, och med hänsyn till att förutsättningarna
för samordning av verksamheter och bedömningar
skulle förbättras genom den nya lagstiftningen, var
föredraganden inte beredd att föreslå någon form av sammanslagning
mellan myndigheterna. Det påpekades dock att stora
krav skulle komma att ställas på samarbete och samordning.
”Att därvid i viss omfattning de båda myndigheternas
verksamhet går in i varandra synes vara oundvikligt. En sådan
överlappning behöver dock inte alltid vara till nackdel och får
accepteras med hänsyn till lagens utformning samt den nära
sammanvägning av säkerhets- och strålskyddsfrågor som
måste göras”. Riksdagen gjorde ingen annan bedömning.
9
Bakgrund Ds 2007:16
I samband med den översyn och modernisering av
kärntekniklagen som gjordes i början på 1990-talet bekräftades
denna uppläggning på nytt (prop. 1992/93:98 s. 20)
År 1994 tillkallade regeringen en kommitté för internationell
granskning av den svenska tillsynen inom kärnteknikområdet.
Kommittén övervägde bland annat också
frågan om fördelningen av roller och ansvar mellan SKI och
SSI och noterade att överlappningen mellan deras ansvarsområden
lett till motsättningar, i synnerhet beträffande tillsynen
på avfallsområdet. Kommittén kom fram till att man
inte ville rekommendera någon förändring. Däremot
rekommenderade man myndigheterna att med ett gemensamt
och kraftfullt engagemang från de båda myndigheternas
ledning främja den pågående processen att förbättra samarbetet
(SOU 1996:73).
Därefter har regeringen senast i maj 2000 avvisat förslag
från kraftföretagen att omfördela ansvaret mellan SKI och SSI
i frågor om låg- och medelaktivt kärnavfall med hänvisning
till att en ändamålsenlig arbets- och kompetensfördelning
hade utvecklats.”
Tidigare utredningar
Efter Tjernobyl, konsekvenser för energipolitik, kärnsäkerhet,
strålskydd och miljöskydd (DsI 1986:11)
Rapporten Efter Tjernobyl, konsekvenser för energipolitik,
kärnsäkerhet, strålskydd och miljöskydd (DsI 1986:11) rekommenderar
att Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
har gemensam beredskapsorganisation och gemensamma lokaler
för detta ändamål.
Beredskap efter Tjernobyl (Statens haverikommission, delrapport
1986)
Under avsnittet Samordning av Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
i utvärderingsrapporten Beredskap efter Tjernobyl
(utgiven som delrapport 1986 av Statens haverikommission)
påpekar utredningen att det för att en gemensam beredskapsorganisation
skall kunna fungera effektivt är väsentligt att
10
Ds 2007:16 Bakgrund
Strålskyddsinstitutets och Kärnkraftinspektionens organisationer
i dess helhet – alltså inte enbart i beredskapssammanhang
– kan verka inom samma lokaler. Utredningen föreslog därför en
samlokalisering av de två myndigheterna och en förnyad prövning
av behovet av att ha kvar Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
som två separata myndigheter. Båda myndigheterna
arbetar inom kärnkraftsområdet mot samma mål, med
samma medel (föreskrifter och tillsyn) och i kontakt med samma
”kunder” (kärnkraftsindustrin). Tjernobylhändelsen har visat på
betydelsen av att myndigheterna samordnar inte bara verksamheter
i samband med inträffad olycka utan också i planeringssammanhang.
Översyn av små myndigheter – en förstudie (Statskontoret 1988)
Statskontorets rapport Översyn av små myndigheter – en förstudie
(1988:23) redovisade översynen av samtliga statliga
myndigheter som lydde direkt under regeringen och hade färre
än 100 anställda. Kärnkraftinspektionen ingick i översynen och
Statskontoret föreslog att en sammanläggning av Strålskyddsinstitutet
och inspektionen borde genomföras.
Kärnkraftverkens säkerhet och strålskydd (SOU 2003:100)
Kärnsäkerhetsutredningens rapport Kärnkraftverkens säkerhet
och strålskydd (SOU 2003:100) tar upp frågan om organisation
av den statliga tillsynen utifrån ett kärnsäkerhetsperspektiv. Utredningen
pekar på argument för och emot en sammanläggning
av myndigheterna.
Utredningen tog även upp andra möjliga organisationsförändringar.
Ett alternativ var att ge Strålskyddsinstitutet samordningsansvaret
för allt som har med befintliga avfallsanläggningar,
transporttillstånd och beredskapsförberedelser att göra
medan Kärnkraftinspektionen skulle ges samordningsansvaret
för allt som hör samman med utformning och prövning av
11
Bakgrund Ds 2007:16
slutförvarssystem. En annan möjlig organisationsförändring var
att ge Strålskyddsinstitutet samordningsansvaret för alla avfalls-,
transport och beredskapsfrågor och en tredje att ge Kärnkraftinspektionen
samordningsansvar för avfall, transporter och
beredskap.
Utredningen valde att inte ta ställning i organisationsfrågan
och remissinstanserna anförde inte heller så mycket i ämnet.
Några instanser har dock påpekat att en överföring av alla kärntekniska
frågor till en myndighet skulle innebära logistiska och
administrativa fördelar för tillståndshavarna.
Interna och externa samband mellan tillsynsmyndigheterna på
kärnkraftsområdet (Ulf Wennerberg konsult AB 2002)
Ulf Wennerberg Konsult AB utarbetade på uppdrag av Kärnsäkerhetsutredningen
en studie över interna och externa samband
mellan tillsynsmyndigheterna på kärnkraftsområdet. I sin
rapport skriver Wennerberg att det när det gäller dubbelarbete
och andra omständigheter som medför ökade kostnader hos
myndigheterna bör beaktas att tillsynen inom kärnkraftsområdet
bekostas med avgifter från tillståndshavarna. Inom sådana
tillsynsområden är det särskilt viktigt att myndighetsorganisationen
är effektiv och inte förbrukar mer resurser än nödvändigt.
Wennerberg nämner att sammanläggning av myndigheterna är en
möjlig samordningsåtgärd. Den nya myndigheten skulle då utöva
tillsyn med stöd av både kärntekniklagen och strålskyddslagen
och därmed tvingas utveckla metoder för att integrera tillsynen.
12
2 Statens strålskyddsinstitut
Strålskyddsinstitutet är en central förvaltningsmyndighet på
strålskyddsområdet. Myndighetens effektmål är att de skadliga
effekterna av strålning på människor och miljö i Sverige skall
vara så små som möjligt. Målet omfattar hela Strålskyddsinstitutets
verksamhet, vilket innebär tillsyn av kärntekniska och
icke kärntekniska anläggningar, beredskap mot kärntekniska
olyckor och miljöövervakning. Den forskning som Strålskyddsinstitutet
finansierar och bedriver skall bidra till att uppfylla
dessa mål. Strålskyddsinstitutet är ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet
Säker strålmiljö och det genomsyrar hela myndighetens
arbete.
Strålskyddsinstitutets verksamhet spänner över ett brett område
och kan beskrivas med tre huvudinriktningar: skydd av
arbetstagare, skydd av allmänhet och miljö samt skydd av
patienter. Verksamheterna berör fyra olika departement, nämligen
Miljö-, Social-, Närings- och Försvarsdepartementet.
2.1 Historik
Frågor om strålskydd började diskuteras redan ett par år efter att
röntgenstrålningen och radioaktiviteten upptäcktes 1895 respektive
1896. Rolf Sievert (1896–1966) arbetade både i Sverige och
internationellt för att skapa en vetenskapligt baserad strålskyddsverksamhet.
Sievert påbörjade 1922 vid Radiumhemmet i Stockholm
sitt arbete med kontroller av röntgendoser och radiumpreparat.
13
Statens strålskyddsinstitut Ds 2007:16
Den första formen av strålskyddstillsyn i landet kom till 1924 i
och med bildandet av Radiumhemmets radiofysiska avdelning,
som utförde kontrollmätningar på röntgenterapiapparater. Det
rörde sig då om en frivillig egenkontroll. Den första rikstäckande
kontrollen av landets röntgenterapikliniker inleddes 1926. En
särskild strålskyddslag tillkom 1941 för att garantera tillsyn av
radiologiskt arbete och förvaring av radiologiska preparat. I samband
med detta förstatligades den radiofysiska avdelningen och
blev Karolinska institutets radiofysiska institution. Institutionen
ålades att under Medicinalstyrelsens överinseende och ledning
utöva den i lagen förutsedda tillsynen och gjorde i praktiken
detta mycket självständigt.
Vid mitten av 1950-talet började användningen av strålkällor
att öka mycket snabbt och blev alltmer mångskiftande. En ny
strålskyddslag beslutades 1958 för att reglera detta. Samtidigt
förstärktes tillsynen organisatoriskt genom inrättandet av en särskild
nämnd, Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, som kom
att fungera som styrelse för den radiofysiska institutionens tillsynsverksamhet.
År 1960 uppdrog regeringen åt den radiofysiska
institutionen att sammankalla en expertkommission för rådgivning
vid atomolyckor. Därmed hade en formell strålskyddsberedskap
för kärntekniska olyckor inrättats. Strålskyddsinstitutet
inrättades 1965 som en självständig, central förvaltningsmyndighet
och tog över tillsynsverksamheten.
2.2 Verksamhet
Strålskyddsinstitutet verkar för ett gott strålskydd för
människan och miljön, nu och i framtiden. Strålskyddsinstitutet
sätter gränser för stråldoser till allmänheten och för dem som
arbetar med strålning, utfärdar föreskrifter och kontrollerar att
dessa efterlevs.
Strålskyddsinstitutet håller dygnet runt beredskap mot
olyckor med strålning. Myndigheten informerar, utbildar och utfärdar
råd och rekommendationer samt stöder och utvärderar
14
Ds 2007:16 Statens strålskyddsinstitut
forskning. Strålskyddsinstitutet bedriver även internationellt utvecklingssamarbete.
Strålskyddsinstitutet har ca 120 anställda och är beläget i
Vreten i Solna.
Verksamheten regleras av strålskyddslagen (1988:220) och
miljöbalken. Myndigheten leds av en generaldirektör som tillsätts
av regeringen och har en styrelse och en forskningsnämnd.
Strålskyddsinstitutet har en budget på ca 120 miljoner kronor
per år och finansieras med skattemedel och avgifter.
Vård och industri
Inom sjukvården används strålning vid undersökningar och
behandling. Genom föreskrifter, inspektioner och utbildning
verkar Strålskyddsinstitutet för att sjukvården skall ha de rutiner
och den kompetens som krävs för ett säkert personal- och
patientstrålskydd. Strålskyddsinstitutet bedriver även tillsyn av
svenska kärntekniska anläggningar och andra industrier som använder
joniserande strålning. Detta görs bland annat genom
inspektioner och granskning samt utredning av tillbud. Inspektionerna
av kärnkraftverken är mest koncentrerade till de s.k.
revisionsavställningarna, då personalen utsätts för de högsta
stråldoserna. Inspektioner och granskningar har också utförts
med anledning av kommande effekthöjningar hos vissa kärnkraftverk.
Strålskyddsinstitutet verkar genom sin tillsyn för en
säker hantering av radioaktivt avfall från kärnkraftverken (inkluderande
utsläpps- och miljökontroll) samt från forskning, sjukvård
och övrig industri.
Elektromagnetiska fält, UV-strålning och radon
Strålskyddsinstitutet följer utvecklingen, gör riskbedömningar
samt ger råd och rekommendationer inom områdena elektromagnetiska
fält (basstationer, mobiltelefoni, trådlösa nätverk
m.m.), UV-strålning (solen och solarier) och radon. Som stöd
15
Statens strålskyddsinstitut Ds 2007:16
vid värdering av ny forskning kring UV-strålning respektive
elektromagnetiska fält har Strålskyddsinstitutet två separata
vetenskapliga råd bestående av externa forskare och experter.
Beredskap
Strålskyddsinstitutet har beredskap för att kunna agera vid
olyckor med strålning. Strålskyddsinstitutets tjänstgörande strålskyddsinspektör
har jour dygnet runt för att kunna ta emot larm
och ge råd om åtgärder, samt vid behov sammankalla beredskapsorganisationen.
Beredskapsorganisationen omfattar dels en
beredskapsgrupp som nås via sökning (drygt 20 personer), dels –
vid en svår inträffad händelse – hela personalstyrkan. Strålskyddsinstitutet
samordnar också den nationella mätberedskapen
via avtal med ett antal samverkande beredskapslaboratorier.
Vid Strålskyddsinstitutet finns även ett av landets tre bilburna
fältlaboratorier för insatser i beredskapssammanhang.
Forskning
Strålskyddsinstitutet har ett samordnande ansvar för den riktade
strålskyddsforskningen och beställer forskning från svenska
universitet och till del från svenska och utländska konsulter.
Strålskyddsinstitutet finansierar också två professurer, i strålningsbiologi
respektive i strålningsmedicin.
Riksmätplats
Riksmätplatsens uppgift är att upprätthålla de nationella normalerna
för de dosimetriska storheterna kerma, absorberad dos och
dosekvivalent samt kalibrera kundinstrument. Resurserna omfattar
tre laboratorier: ett terapilaboratorium, ett röntgenlaboratorium
med två röntgenapparater och ett nuklidlaboratorium
16
Ds 2007:16 Statens strålskyddsinstitut
med bestrålningsutrustning innehållande olika typer av strålkällor.
Kunderna kommer både från sjukvård och från industri.
Övriga laboratorier
De instrument och detektorer som används för mätning av
radon i Sverige kalibreras vid Strålskyddsinstitutet. För detta har
Strålskyddsinstitutet ett laboratorium (radonrum) med referensinstrument
och normaler med spårbarhet till internationell
standard. För kalibrering av instrument för mätning av radon i
vatten utnyttjas Strålskyddsinstitutets laboratorium för lågaktivitetsmätningar.
Strålskyddsinstitutet förfogar även över tre stycken högupplösande
germaniumdetektorer, vilket gör att man kan mäta de
flesta typer av kända och okända provslag. Vidare finns utrustning
för att samtidigt separat mäta alfa- och betaaktiviteten i
prover. Strålskyddsinstitutet kan också utföra s.k. helkroppsmätningar
och mätningar på aktivitet i sköldkörteln. Strålskyddsinstitutet
har också ett optiklaboratorium som är en
resurs för utformning och upprätthållande av föreskrifter och
allmänna råd om UV, solarier, laser, och för kalibrerad mätning
och monitering av UV-strålning i solljus.
Internationellt arbete
Strålskyddsinstitutet medverkar i internationellt samarbete
genom bl.a. ICRP (Internationella strålskyddskommissionen),
IAEA (Internationella atomenergiorganet), EU, WHO (Världshälsoorganisationen)
samt de övriga nordiska strålskyddsmyndigheterna.
Strålskyddsinstitutet arbetar även med utvecklingssamarbete
inom strålskyddsområdet och beredskap,
främst riktat mot länder i Central- och Östeuropa. Verksamheten
finansieras av särskilda medel från Utrikesdepartementet,
Sida och EU.
17
Statens strålskyddsinstitut Ds 2007:16
Långsiktig planering och uppföljning
De närmaste åren kommer att präglas av arbetet med att granska
de stora moderniseringar som skall göras vid de svenska kärnkraftverken.
Arbetet med att finna en metod och en plats för
slutförvar av det använda kärnbränslet går nu också in i en intensivare
fas där industrins ansökningar står i fokus.
Fokus kommer också att ligga på arbetet med att ytterligare
förbättra inspektionsverksamheten inom tillsynsverksamheten,
att ytterligare förstärka beredskapen, att bevaka och utöva tillsyn
över utvecklingen inom sjukvården och att skapa förutsättningar
för ett säkert omhändertagande av avfall från icke kärnteknisk
verksamhet som harmoniserar med det system som gäller för
den kärntekniska verksamheten.
2.3 Organisation
Strålskyddsinstitutet har i dag tre operativa avdelningar:
Kärnteknik och avfall (KA), Beredskap och miljöövervakning
(BoM) samt Personal- och patientstrålskydd (PPS).
18
3 Statens kärnkraftinspektion
Kärnkraftinspektionen är en central förvaltningsmyndighet som har
till uppgift att bedriva tillsyn över säkerheten hos utövare av kärnteknisk
verksamhet samt finansiera forskning och utveckling inom
detta område. Även frågor om nukleär icke-spridning och exportkontroll
ligger inom myndighetens ansvarsområde. Dessutom skall
Kärnkraftinspektionen handlägga vissa finansieringsfrågor på kärnavfallsområdet.
Tillsynsarbetet innebär en avvägning mellan planerad inspektionsverksamhet
för att kontrollera efterlevnaden av gällande
krav, särskilda insatser föranledda av händelser vid de svenska
kärntekniska anläggningarna samt granskning och bedömning av
anmälda anläggningsändringar, tillståndsansökningar m.m. som
kräver Kärnkraftinspektionens godkännande eller ställningstagande.
3.1 Historik
Den första atomenergilagen kom till 1956. Då skapades också
Delegationen för atomfrågor, Dfa, som lydde direkt under dåvarande
Handelsdepartementet. För att handlägga och besluta i
tillsynsfrågor skapades dessutom en underkommitté till Dfa,
reaktorförläggningskommittén (Rfk), men vissa större ärenden
såsom t.ex. koncessionsansökningar skulle ändå underställas
”styrelsen”, Dfa.
Kärnkraftinspektionen som tillsynsmyndighet tillkom 1974.
Då upphörde Dfa att existera, men Rfk blev en rådgivande
19
Statens kärnkraftinspektion Ds 2007:16
nämnd till Kärnkraftinspektionens ledning som numera heter
Reaktorsäkerhetsnämnden.
Atomenergilagen ersattes 1984 med lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (kärntekniklagen). Med den kom bl.a. ett uttryckligt
krav på att reaktorägare skall ta hand om och slutförvara
använt kärnbränsle och kärnavfall samt bedriva därför
nödvändig forskning och utveckling.
3.2 Verksamhet
Kärnkraftinspektionen ansvarar för frågor om säkerhet i
kärnteknisk verksamhet inklusive fysiskt skydd, transporter och
slutförvaring av kärnämne och kärnavfall, nukleär icke-spridning,
exportkontroll samt avveckling och rivning av kärntekniska anläggningar.
Kärnkraftinspektionen skall också handlägga förvaltningsärenden,
meddela föreskrifter och utöva tillsyn över kärnteknisk
verksamhet samt övervaka och kontrollera slutförvaringen
av använt kärnbränsle. Kärnkraftinspektionen skall även
handlägga vissa finansieringsfrågor på kärnavfallsområdet och ha
en tekniskt rådgivande roll om en olycka i kärnteknisk verksamhet
inträffar inom eller utom landet.
Kärnkraftinspektionen kontrollerar att den som har tillstånd
att bedriva kärnteknisk verksamhet uppfyller de krav som ställs
på säkerhet vid drift av anläggningen, på kontrollen av kärnämnen
samt på hantering och slutförvaring av verksamhetens
restprodukter. Kärnkraftinspektionen skall också verka för att
säkerhetsarbetet utvecklas.
Kärnkraftinspektionen övervakar således all kärnteknisk verksamhet
i Sverige, det vill säga kärnbränsletillverkning, drift vid
kärnkraftverken och övriga kärntekniska anläggningar, transporter
och avfallshantering. Kärnkraftinspektionen samarbetar i
vissa frågor med Strålskyddsinstitutet.
Kärnkraftinspektionen har i dag ca 125 anställda och är beläget
på Klarabergsviadukten i Stockholm. Kärnkraftinspektionens
budget omfattar ungefär 225 miljoner kronor som finansieras
med avgifter och skattemedel.
20
Ds 2007:16 Statens kärnkraftinspektion
Tillsyn av kärntekniska anläggningar
Kärnkraftinspektionen bedriver tillsyn inom båda sina operativa
avdelningar och ansvarar för tillsynen av samtliga svenska kärnkraftverk,
den numera nedlagda forskningsreaktorn och övriga
anläggningar i Studsvik samt Westinghouse Electric Sweden
AB:s bränslefabrik. Dessutom tillser Kärnkraftinspektionen de
svenska anläggningarna för använt kärnbränsle och kärnavfall.
Kärnkraftinspektionen tillämpar en verksamhetsinriktad tillsyn
som utgår från de ställda säkerhetskraven. Det innebär att tillsynen
är inriktad på tillståndshavarnas egenkontroll över säkerheten
i de kärntekniska anläggningarna bl.a. inom områdena
säkerhetskultur, ledning och styrning, drift, underhåll, anläggningsändringar
samt ekonomiska och personella resurser. Kärnkraftinspektionen
har i sitt ledningssystem tre tillsynsformer:
inspektioner, anläggningsbevakningar och granskningar. Till
detta kan även läggas händelseutredningar. Kärnkraftinspektionen
genomförde under 2006 ca 175 inspektioner och anläggningsbevakningar
samt uppskattningsvis drygt 100 granskningar.
Dessa bildar underlag för Kärnkraftinspektionens samlade
värderingar av säkerheten i de kärntekniska anläggningarna.
Kärnkraftinspektionen samordnar och handlägger frågor om
tillstånd, tillståndsvillkor och föreskrifter som gäller innehav,
uppförande, driftsättning, drift, ombyggnad och nedläggning av
kärntekniska anläggningar.
Export- och kärnämneskontroll
Kärnkraftinspektionen ansvarar för kontroll av kärnämne för att
uppfylla Sveriges internationella åtaganden som syftar till att
förhindra spridning av kärnvapen. Detta tillsynsansvar fullgörs i
intimt samarbete med inspektörer från såväl Europeiska
kommissionen som IAEA. Kärnkraftinspektionen har ett samordningsansvar
för Sveriges åtaganden enligt tilläggsprotokollet
till kontrollavtalet med IAEA. Vidare ansvarar Kärnkraftinspektionen
för exportkontroll, vilket innebär att kärnämne eller
21
Statens kärnkraftinspektion Ds 2007:16
kärnteknisk utrustning som ursprungligen kommer från Sverige
inte skall komma till användning för utveckling eller framställning
av kärnvapen. Kärnkraftinspektionen skall, genom det
så kallade stödprogrammet, medverka till att stärka den
internationella kärnämneskontroll som IAEA genomför.
Fysiskt skydd och transporter
Kärnkraftinspektionen ansvarar för tillsyn av det fysiska skyddet
på kärntekniska anläggningar. Detta innebär bl.a. att genom krav
på och uppföljning av fysiska barriärer, tillträdeskontroll,
informationssäkerhet och andra åtgärder skydda anläggningarna
mot angrepp och förhindra olovlig befattning med kärnämnen.
Myndigheten ansvarar också för tillsyn av säkerheten vid
transport av kärnämne inkluderande tillståndsprövning.
Avfallsanläggningar
Sverige har flera slags avfallsanläggningar som Kärnkraftinspektionen
ansvarar för tillsynen av. SFR (Slutförvar av radioaktivt
driftavfall) i Forsmark och Clab (Centralt mellanlager för använt
bränsle) i Oskarshamn är de två största. Kärnkraftinspektionen
granskar och övervakar också kärnkraftsindustrins arbete med
att hitta en slutförvarsmetod och en plats där de kan bygga ett
slutförvar. Detta sker bl.a. genom granskning av det s.k. FUDprogrammet
(Forskning, Utveckling och Demonstration).
Planerade anläggningar
Kärnkraftinspektionen ansvar för granskning av ansökningar om
tillstånd att uppföra nya anläggningar. Beredningen är omfattande
och innebär bl.a. en bred remisshantering. De ansökningar
som nu är aktuella rör uppförande av inkapslingsanläggning
och slutförvar för använt kärnbränsle. Dessa kommer
22
Ds 2007:16 Statens kärnkraftinspektion
att granskas och överlämnas med eget yttrande till regeringen för
avgörande. I sammanhanget kommer också en miljöprövning att
krävas.
Finansieringsfrågor
För att säkerställa finansieringen av omhändertagandet av restprodukter
från kärnteknisk verksamhet skall innehavare av
kärntekniska anläggningar betala avgifter som fonderas och ställa
säkerheter. Kärnkraftinspektionen skall tillse att tillräckliga
medel fonderas och att dessa används på avsett sätt. Regeringen
har nyligen beslutat att den verksamheten skall förstärkas genom
finansiering från kärnavfallsfonden.
Internationellt arbete
Kärnkraftinspektionen är mycket aktivt inom olika internationella
organisationer, främst IAEA, OECD, EU, ESARDA
(European Safeguards Research and Development Association)
samt WENRA (Western European Nuclear Regulators’
Association) och INRA (International Nuclear Regulators
Association). Inom IAEA kan nämnas arbete med gemensamma
säkerhetsstandarder, kärnsäkerhetskonventionen (i samverkan
med Strålskyddsinstitutet), fysiskt skydd och kärnämneskontroll.
Inom OECD är Kärnkraftinspektionen aktivt inom
många expertgrupper, bl.a. tillsynserfarenheter och olika fackområdessamarbeten.
Kärnkraftinspektionens generaldirektör har
varit Sveriges representant i IAEA:s styrelse under de perioder
som Sverige haft en plats i styrelsen, senast under 1997–2000 och
för närvarande 2004–2007.
23
Statens kärnkraftinspektion Ds 2007:16
Beredskap
Kärnkraftinspektionen har en rådgivande roll i den svenska
kärnenergiberedskapen och har för ändamålet en beredskapsorganisation.
Kärnkraftinspektionen skall bistå Strålskyddsinstitutet,
länsstyrelser m.fl. med teknisk bedömning vid olyckor
i eller hot mot kärntekniska anläggningar. Kärnkraftinspektionens
roll vid en haverisituation är fokuserad på läget innan ett
eventuellt utsläpp inträffar och inspektionen har således ingen
operativ roll på samma sätt som Strålskyddsinstitutet. Kärnkraftinspektionen
skall även driva på utveckling och forskning
rörande haveriförlopp och förhållanden som kan uppkomma vid
ett haveri. Kärnkraftinspektionen har, i likhet med Strålskyddsinstitutet,
en beredskapsfunktion – Vakthavande beslutsfattare –
som är nåbar via SOS Alarm och i tjänst dygnet runt. Denna
person har generaldirektörs befogenheter.
Forskning
Kärnkraftinspektionen bedriver ingen egen forskning, utan
finansierar forskning. Denna forskning skall syfta till att ge
underlag för tillsyn och granskning, behålla kompetens inom
landet samt bidra till att höja kärnsäkerheten vid svenska anläggningar.
Långsiktig planering och uppföljning
De kommande åren kommer att präglas starkt av två stora utmaningar.
Den ena är de stora moderniseringar vid flera av de
svenska kärnkraftverken som har påbörjats och kommer att
genomföras de närmaste åren. Till några av dessa moderniseringsprojekt
kopplas effektökningar. Detta innebär ett omfattande
granskningsarbete och behov av ett ökat antal inspektioner.
Den andra stora utmaningen handlar om slutförvaret av
det använda kärnbränslet. Svensk Kärnbränslehantering AB
24
Ds 2007:16 Statens kärnkraftinspektion
(SKB) är det branschägda bolag som har till uppgift att ta fram
ett slutförvar. I det så kallade KBS3-konceptet som SKB förespråkar
ingår en inkapslingsanläggning och ett slutförvar. SKB
har lämnat in en preliminär ansökan om inkapslingsanläggningen,
men Kärnkraftinspektionen kommer inte att behandla
denna förrän hela ansökan, inklusive slutförvarsanläggningen,
har lämnats in. Detta planerar SKB att göra i slutet av 2009. Samtidigt
med detta förväntas ett relativt omfattande arbete med
frågor kring avveckling och rivning av reaktorerna i Barsebäck
och Studsvik.
3.3 Organisation
Kärnkraftinspektionen har genomgått en rad omfattande omorganisationer
genom åren, varav den senaste genomfördes 1992.
En mindre omorganisation som ledde till den nuvarande
organisationsstrukturen genomfördes 2006.
25
4 Överlappande
verksamhetsområden
För att inte vissa frågor skall riskera att hamna mellan stolarna
har Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen delvis överlappande
verksamhetsområden.
4.1 Beredskap
Beredskapsgruppen vid Strålskyddsinstitutet har som uppgift att
på nationell nivå planera och organisera beredskapen mot kärntekniska
olyckor. Planeringen omfattar olyckor vid såväl våra
svenska kärnkraftverk som i de utländska i vår närhet. Andra allvarligare
strålningsolyckor, t.ex. större transportolyckor och
nedfallande satelliter, ingår också planeringen.
Förutom den nationella beredskapen finns en regional beredskap,
som organiseras av länsstyrelserna i samverkan med kommunerna.
Förutom att Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
samordnar personal i en gemensam informationsenhet inom
Strålskyddsinstitutets beredskapsorganisation finns det också en
beredskapsorganisation vid Kärnkraftinspektionen. Uppgiften
för denna är att göra en teknisk analys av händelser som kan leda
till ett haveri och av möjliga förlopp för att bedöma om och i så
fall när och hur länge ett radioaktivt utsläpp kan ske och dess
omfattning (källterm). Om en olycka inträffar utomlands skall
Kärnkraftinspektionen genom sina kontakter med bl.a. motsvarande
myndigheter i det land som olyckan har inträffat i, in27
Överlappande verksamhetsområden Ds 2007:16
hämta information om händelseförloppet och analysera och bedöma
uppgifter om olyckans tekniska utveckling.
4.2 Avfall
Strålskyddsinstitutet prövar enligt förordningen (1984:14) om
kärnteknisk verksamhet frågor om tillstånd för anläggningar för
markdeponering av lågaktivt kärnavfall som inte härrör från
uranbrytning, om aktiviteten i anläggningen inte överstiger
10 TBq. Övriga avfallsanläggningar, med motsvarande aktivitetsbegränsning,
prövas av Kärnkraftinspektionen.
På Strålskyddsinstitutet arbetar tio personer med radioaktivt
avfall, framförallt det avfall som kommer från kärnkraftverken
men även från forskning, industri och sjukvård. Dessa personer
har bland annat till uppgift att granska SKB:s arbete, utveckla
kriterier för slutförvaring och delta i lokaliseringsprocessen
genom att stödja de kommuner som berörs av slutförvarsfrågan.
På Kärnkraftinspektionen arbetar 14 personer med avfallsfrågor.
Flertalet av dessa arbetar med forskning och granskning av
SKB:s arbete samt med utveckling av krav för slutförvaret, dvs.
långsiktigt arbete.
För att ta hand om använt kärnbränsle och kärnavfall driver
kärnkraftsindustrin genom SKB ett omfattande forskningsprogram,
det s.k. FUD-programmet (Forskning, Utveckling och
Demonstration). Resultaten av arbetet skall enligt kärntekniklagen
sammanställas och överlämnas till Kärnkraftinspektionen
vart tredje år för granskning och utvärdering. Det är sedan
regeringen som beslutar om programmet uppfyller kraven i
kärntekniklagen.
4.3 Transporter
Både Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen är angivna
som ansvariga myndigheter i förordningen (2006:311) om transport
av farligt gods, där Strålskyddsinstitutet hanterar frågor
28
Ds 2007:16 Överlappande verksamhetsområden
som rör transport av radioaktiva ämnen som inte utgör klyvbara
ämnen eller som utgör klyvbara ämnen och för vilka undantag
från vissa speciella förpackningskrav gäller och Kärnkraftinspektionen
frågor som rör transport av radioaktiva ämnen som
utgör klyvbara ämnen och för vilka speciella förpackningskrav
gäller.
Strålskyddsinstitutet skall enligt sin instruktion utföra de uppgifter
i transportärenden som ankommer på behörig myndighet
enligt rådets förordning (Euratom) nr 1493/93 av den 8 juni
1993 om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater
och rådets direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om
övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall
mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen, om inte
ärendet skall handläggas av en annan myndighet enligt
kärntekniklagen eller lagen (2000:1064) om kontroll av produkter
med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd.
Enligt förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet är
det Kärnkraftinspektionen som prövar frågor om tillstånd att
transportera eller transitera kärnämnen eller högaktivt kärnavfall
från upparbetning. I fråga om transporter och transitering av
annat kärnavfall prövas tillståndsfrågan av Strålskyddsinstitutet.
Samma uppdelning gäller i fråga om godkännande av underentreprenörer
för sådana transporter. Den tillståndsprövande av
myndigheterna skall alltid höra den andra myndigheten innan
beslut meddelas.
4.4 Inspektioner
Kärnkraftinspektionen utövar tillsyn över säkerheten i de
svenska kärntekniska anläggningarna, vilket resursmässigt i
huvudsak rör kärnkraftverken. Strålskyddsinstitutet utövar
tillsyn över strålskyddet i både kärnteknisk och icke-kärnteknisk
verksamhet som sjukvård, industri och forskningsanläggningar.
Redan idag sker viss samordning av inspektionsverksamhet,
främst i samband med revisionsavställningarna vid kärnkraftverken.
29
Överlappande verksamhetsområden Ds 2007:16
4.5 Internationellt utvecklingssamarbete
Strålskyddsinstitutet arbetar sedan början av 1990-talet med
utvecklingssamarbete inom strålskyddsområdet främst riktat
mot länder i Central- och Östeuropa. Bilateralt stöd till de
baltiska länderna avslutades under 2005 medan samarbete med
Ukraina har inletts under 2006. Arbetet koordineras av Staben
för internationellt utvecklingssamarbete, SIUS. Verksamheten
finansieras dels genom särskilt beslut av regeringen via
Utrikesdepartementet, dels genom medel från Sida och EU.
Stödet går i första hand till myndighetsfunktioner i mottagarländerna
och till kunskapsöverföring och rådgivning till operatörerna,
dvs. sjukhus, industrier, forskningsinstitut och andra
som använder strålning i sin verksamhet.
Syftet med det internationella utvecklingssamarbetet är att utveckla
och stärka strålskyddet i samarbetsländerna så att hantering
av radioaktivt avfall kan ske på ett säkert sätt, att beredskapen
mot olyckor med strålkällor stärks, att olyckor förebyggs
och att övrig verksamhet med strålning bedrivs på ett sådant sätt
att stråldoser till personal, allmänhet och miljö blir så låga som
möjligt.
Kärnkraftinspektionen bedriver på regeringens uppdrag ett
omfattande arbete för att höja kärnsäkerheten och förbättra
icke-spridningsarbetete i Central- och Östeuropa genom
projektorganisationen International Cooperation Programme,
ICP. Från och med 2007 finansieras allt samarbete genom anslag
från regeringen. Tidigare år har verksamheten på ickespridningsområdet
bedrivits med medel från Sida och i övrigt
med bidrag från Utrikesdepartementet.
30
5 Finansiering
Strålskyddsinstitutet finansieras i dag delvis via avgifter och delvis
via skattemedel. Kärnkraftinspektionens tillsynsverksamhet
är i allt väsentligt avgiftsfinansierad medan inspektionens utvecklingssamarbete
finansieras med skattemedel.
Strålskyddsinstitutet
Strålskyddsinstitutets anslag för 2007 är 119 miljoner kronor
fördelat på två anslagsposter. Genom sin avgiftsförordning får
Strålskyddsinstitutet in 90 miljoner kronor via inkomsttitel, varav
ca 80 miljoner kronor kommer från kärnkraftsindustrin och
ca 10 miljoner kronor från icke kärnkraftsanknuten industri,
sjukvård m.m. Strålskyddsinstitutets anslag 2007 från Utrikesdepartementet
för utvecklingssamarbetet är 9,7 miljoner kronor.
Utöver anslaget erhåller Strålskyddsinstitutet ungefär 32 miljoner
kronor från anslaget 7:5 via Krisberedskapsmyndigheten
(KBM) för beredskapsinsatser. Strålskyddsinstitutet finansierar i
sin tur viss beredskapsverksamhet vid länsstyrelserna i kärnkraftslänen.
Kärnkraftinspektionen
Kärnkraftinspektionen har två anslag, ett för förvaltning (tillsyn)
och ett för kärnsäkerhetsforskning, som för 2007 är 99 miljoner
kronor respektive 74 miljoner kronor. Medlen för utvecklings31
Finansiering Ds 2007:16
samarbetet, som erhålls genom anslag från Utrikesdepartementet,
är 53 miljoner kronor för 2007. Utöver det är Kärnkraftinspektionens
verksamhet för att pröva tillståndsansökningar
avgiftsbelagd. Intäkterna för denna del disponeras av myndigheten.
De totala kostnaderna för verksamhetsåret 2006 uppgår till
224 miljoner kronor. De särskilda uppdragen att stödja utvecklingen
av kärnsäkerhet och icke spridning i framför allt Östeuropa
svarar för 21 procent av kostnaderna.
Finansiering via Kärnavfallsfonden
I Kärnavfallsfonden (fonden) finns medel fonderat för myndighetsuppgifter
som rör hantering och slutförvaring av kärnavfall
och andra restprodukter från rivning av kärnkraftverk. I
vissa fall sker myndighetsfinansieringen indirekt genom att
industrin betalar avgifter till myndigheterna som industrin sedan
rekvirerar från fonden. I vissa fall sker finansieringen direkt från
fonden till myndigheterna. Under flera år har Strålskyddsinstitutet
och Kärnkraftinspektionen bedrivit informationsprojekt,
1997–2001 som ett gemensamt projekt och därefter som
enskilda projekt, som finansierats med medel ur fonden. Fonden
finansierar sedan 2007 en utökad granskningsverksamhet vid
Kärnkraftinspektionen som rör in- och utbetalningar från
fonden.
32
6 Förutsättningar för en
sammanläggning
En sammanläggning av Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
skall ha följande grundläggande utgångspunkter.
− En ökad satsning på tillsynen skall genomföras. Regeringen avser
att se över behovet av höjda avgifter för att finansiera en förstärkning
av tillsynsverksamheten.
− Myndigheternas uppgifter enligt nuvarande instruktioner skall
utföras också fortsättningsvis.
− Sammanläggningen skall förstärka nuvarande verksamhetsgrenar
genom att utnyttja de samverkansfördelar som kan uppstå
i en ny organisation.
− Kostnader för sammanläggningen skall tas inom befintlig ram.
− Samordningsfördelar bör leda till vissa effektiviseringsvinster.
− Sammanläggningen skall inte leda till ökade kostnader för
kommuner, landsting, företag eller andra enskilda.
6.1 Lokalisering
Vid omorganisation av statliga myndigheter är det viktigt att
regionalpolitiska aspekter beaktas.
Båda myndigheterna är lokaliserade till Storstockholm, Kärnkraftinspektionen
i innerstaden och Strålskyddsinstitutet i Solna.
Strålskyddsinstitutet flyttade vid årsskiftet 2003/2004 från Karolinska
sjukhusets område, där myndigheten varit belägen sedan
starten, till sina nuvarande lokaler i Vreten (nuvarande hyres33
Förutsättningar för en sammanläggning Ds 2007:16
kontrakt löper ut den 31 december 2009). Kärnkraftinspektionen
har sedan början av 1990-talet varit lokaliserad till Klarabergsviadukten
(nuvarande hyreskontrakt löper ut den 31 mars 2008).
Placeringen har setts som naturlig då majoriteten av Strålskyddsinstitutets
och nästan alla Kärnkraftinspektionens tillsynsobjekt
finns söder om Gävle. Myndigheterna har också ett omfattande
nationellt och internationells samarbete.
Strålskyddsinstitutet ingick i prövningen för utlokalisering av
statliga verksamheter som regeringen gjorde 2004. Efter genomgång
av myndigheten avfördes dock Strålskyddsinstitutet från
listan på myndigheter lämpliga för utlokalisering.
En sammanläggning innebär påfrestningar på verksamheten.
Utgångspunkten för sammanläggningen är att de verksamheter
som i dag bedrivs vid de två myndigheterna i sin helhet skall
föras över till den nya myndigheten. För att inte ytterligare störa
verksamheten skall den nya myndigheten vara lokaliserad till
Storstockholmsområdet.
6.2 Personalkonsekvenser
Den nya myndigheten skall bemannas med beaktande av reglerna
om övergång av verksamhet i 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Förordnandena för de två nuvarande generaldirektörerna löper
ut den 14 januari 2008 respektive den 31 december 2008.
6.3 Lagstiftning
Myndigheter och deras styrning ligger författningsmässigt på
förordningsnivå, vilket innebär att det i detta avseende är relativt
okomplicerat att lägga samman myndigheterna. Den största
författningsmässiga förändringen blir att upphäva myndigheternas
respektive instruktioner och ersätta dessa med en
instruktion för den sammanlagda myndigheten. Vidare måste de
två förordningarna om avgifter till respektive myndighet ersättas
34
Ds 2007:16 Förutsättningar för en sammanläggning
med en förordning med reviderade avgifter till den nya myndigheten.
Förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet
kräver också en del ändringar, då vissa av de delade uppgifter
som angivits ovan istället skall utföras av den nya myndigheten.
Övriga förordningsändringar (22 stycken) handlar huvudsakligen
om att byta ut myndighetsnamn. Kärnkraftinspektionen
och Strålskyddsinstitutet förekommer också i en lag vardera
(lagen [1988:1597] om finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m. respektive lagen [1999:900] om skatt på
avfall), varför dessa ändringar bör tas in i någon lämplig
proposition.
Den nya myndigheten måste naturligtvis se över befintliga
föreskrifter och uppdatera sin författningssamling.
35
7 Överväganden och förslag
En integrering av två myndigheters verksamhet kan ske på olika
sätt. Ett alternativ är att båda myndigheterna avvecklas och en ny
myndighet bildas som tar över hela eller delar av de tidigare
myndigheternas verksamheter. Ett annat alternativ är att avveckla
den ena myndigheten och låta hela eller delar av verksamheten
tas över av den andra myndigheten. Då Strålskyddsinstitutet
och Kärnkraftinspektionen är två jämbördiga myndigheter
med ungefär lika stor personalstyrka och verksamhet framstår
det senare alternativet som mindre lämpligt. Inrättandet av
en ny myndighet som från grunden får organisera verksamheten
torde däremot skapa goda förutsättningar för den fortsatta
myndighetsfunktionen
Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen har alltid betraktats
som ”systermyndigheter” eftersom deras verksamheter
delvis har samma inriktning och då båda rör sig inom kärnteknikområdet.
En sammanläggning skulle medföra betydande
samordningsvinster, framför allt när det gäller tillsynen av de
kärntekniska anläggningarna men även övrig tillsyn torde dra
nytta av en sammanhållen tillsynsverksamhet. Det skulle även
innebära förenklingar för tillståndshavarna, då dessa enbart behöver
ha kontakt med en myndighet.
Effektivitetsvinster ses för de verksamhetsområden som i dag
hanteras av båda myndigheterna. Framför allt skulle en samlad
insats på kärnavfallsområdet bidra positivt till de granskningar
som skall göras de närmaste åren.
37
Överväganden och förslag Ds 2007:16
Företag och andra tillståndshavare som idag behöver ha
kontakt med två myndigheter får en förenklad ärendehantering
och risken för motstridiga beslut och bestämmelser undanröjs.
En samlad kompetens på strålskydds- och kärnsäkerhetsområdena
innebär en förstärkning av tillsynen både för kärnteknisk
och icke kärnteknisk verksamhet. Den senaste tidens
händelser vid de svenska kärnkraftverken har medfört ett ökat
behov av myndighetstillsyn. Inspektionsverksamheten kan ske
utifrån ett helhetsperspektiv och på så sätt öka graden av tillsyn.
Sverige får en tydligare framtoning i internationella sammanhang.
Ökad satsning på tillsynen
Sammanläggningen förväntas ge samordningsvinster som,
tillsammans med den resursförstärkning på tillsynssidan som aviserades
i vårpropositionen, kommer att innebära en kraftigt ökad
satsning på tillsynen. Resursförstärkningen skall bekostas av de
avgifter som tas ut av tillståndshavarna.
Ett sammanhållet strålskydd
Strålskydd rör skydd av både människa och miljö. Det sträcker
sig över ett brett område som innefattar joniserande och ickejoniserande
strålning, personal- och patientstrålskydd inom
industri, forskning och sjukvård, generering och hantering av
radioaktiva ämnen, utrustning som alstrar strålning och de radioaktiva
restprodukter som uppstår vid t.ex. vattenrening eller vid
förbränning av biobränsle samt beredskap för att hantera olyckor
vid svenska eller utländska kärntekniska anläggningar.
En sammanhållning av strålskyddsfrågorna inom en myndighet
borgar för en fortsatt hög kvalitet på området. Övriga verksamhetsområden
inom den nya myndigheten kommer också att
kunna dra nytta av en samlad strålskyddskompetens.
38
Ds 2007:16 Överväganden och förslag
Frågan om organisationen av strålskydd och kärnsäkerhet har
som nämnts varit uppe vid flera tillfällen. Ett förslag har varit att
splittra strålskyddet i en del som hanterar kärntekniska anläggningar
och en för övrig verksamhet. En sådan uppdelning skulle
innebära att de olika delarna på sikt riskerar att utarmas då de
inte på ett naturligt sätt kan dra nytta av varandras erfarenheter.
Att hantera radioaktivt driftavfall från en kärnteknisk anläggning
skiljer sig inte i stort från att hantera övrigt radioaktivt avfall.
Att hantera frågor om personalstrålskydd på en kärnteknisk anläggning
har på samma sätt en rad beröringspunkter med
personalstrålskydd inom sjukvården eller forskningen. Ett
sammanhållet grepp är en förutsättning för att bibehålla och förstärka
det goda strålskydd vi i dag har i Sverige. Den inspektionsverksamhet
som bedrivs utifrån strålskyddsaspekter har
mycket att ge och få från den som bedrivs utifrån kärnsäkerhetsaspekter.
Ett samlat strålskydd främjar tillsynen av verksamheter
med ickejoniserande strålning (UV, lasrar, mikrovågor, strålning
från mobiltelefoniutrustning) eftersom kunskaps- och erfarenhetsutbyte
på ett enklare sätt kan ske mellan kolleger.
Lämplig tidpunkt
En sammanläggning av Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
bör ske i tiden så att den negativa påverkan på
verksamheten blir så liten som möjligt. De närmaste åren
kommer att präglas av arbetet med att finna en metod och en
plats för slutförvaret av det använda kärnbränslet. SKB lämnade i
november 2006 en ansökan enligt kärntekniklagen om att få
bygga en inkapslingsanläggning till Kärnkraftinspektionen.
Enligt planeringen kommer SKB under 2009 att lämna en ansökan
om ett slutförvarssystem (anläggningar för inkapsling och
slutförvar) till miljödomstolen enligt miljöbalken och till Kärnkraftinspektionen
enligt kärntekniklagen. En snabb sammanläggning
ger den nya myndighetens organisation tid att sätta sig
innan det stora granskningsarbetet drar igång
39
Överväganden och förslag Ds 2007:16
Minskade skillnader
Mot en sammanläggning har anförts de svårigheter som kan
förutses när två organisationer med olika myndighetskultur och
arbetssätt skall smältas samman. För en sammanläggning talar
dock att utvecklingen hos myndigheterna de senaste åren har
minskat dessa skillnader, framför allt inom tillsynsverksamheten.
Eventuella motstridiga synpunkter på reaktorsäkerhet kontra
strålskydd skulle på ett konstruktivt sätt kunna hanteras inom
samma myndighet. Verksamheten bedöms därför inte påverkas
negativt av att den nya myndigheten bildas, snarare tvärtom.
Hittills har argumentet för att behålla två myndigheter varit
bland annat risken för att viktiga aspekter i tillsynen annars faller
bort. Mot detta talar det helhetsgrepp som en samlad myndighet
kan mobilisera. Det finns också en risk för att starka krav på en
ständig, strikt kärnkraftskontroll för att minimera olycksrisker
kan leda till minskat utrymme i en sammanhållen myndighet för
verksamheter med annat strålskydd än det kärnenergianknutna
(t.ex. UV, radon, mobiltelefoni). Genom direktivet till den till
den särskilda utredaren bör det därför tydliggöras att även denna
typ av strålskydd skall hanteras av den nya myndigheten.
Konsekvenser
En sammanläggning av Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen
innebär, som beskrivits ovan, betydande samordningsvinster,
främst inom de överlappande verksamhetsområdena.
För tillståndshavare som i dag har kontakt med båda
myndigheterna kommer sammanläggningen att innebära förenklade
regelverk och minskad byråkrati. Ett samlat grepp på
tillsynsverksamheten underlättar för tillståndshavarna och ger en
effektivare statlig tillsyn. Detta gäller både kärnteknisk och icke
kärnteknisk verksamhet eftersom en bredare kunskapsbas hos
myndigheten förväntas generellt påverka tillsynen positivt. Den
nya myndigheten kommer att på ett mer kraftfullt sätt kunna
möta kraven på statens medverkan från de kommuner som är
40
Ds 2007:16 Överväganden och förslag
föremål för platsundersökningar för att finna en plats för slutförvaret
av det använda kärnbränslet. Granskning och utvärdering
av industrins ansökningar kommer också att kunna genomföras
mer effektivt.
Då verksamheten hos de två myndigheterna i stort kommer
att bevaras ses inte några möjligheter till stora ekonomiska
vinster. Det innebär att de avgifter som myndigheterna i dag tar
ut för delar av verksamheten inte kommer att påverkas i någon
större omfattning. Sammanläggningen skall tas inom ram och
statsbudgeten förväntas inte påverkas. Däremot torde, som
nämnts ovan, samordningsvinsterna medföra att verksamheten
blir effektivare och i förlängningen mer kostnadseffektiv både
för de avgiftsskyldiga och staten.
Att ärendehantering och tillståndsgivningen sker inom en
myndighet innebär förenklingar för små såväl som stora och
medelstora företag, eftersom myndigheterna i dag skall höra varandra
i vissa ärenden.
Fortsatt hantering
Ovan har ett antal förutsättningar för en sammanläggning av
Strålskyddsinstitutet och Kärnkraftinspektionen beskrivits.
Tanken är att befintliga verksamheter tillsammans skall kunna
utvecklas så att nuvarande verksamhetsgrenar förstärks.
En särskild utredare skall tillkallas för det fortsatta arbetet
med myndighetssammanläggningen. Uppdraget kommer bl.a. att
innefatta att ta fram förslag till instruktion och författningsändringar,
verksamhetsmål, budgetunderlag och regleringsbrev
samt myndighetens organisation. Utgångspunkten är att den nya
myndigheten skall inrättas den 1 april 2008. Den särskilde utredaren
skall samråda med Förvaltningskommittén (Fi 2006:08).
Den nya myndigheten skall ansvara för avvecklingen av Strålskyddsinstitutet
och Kärnkraftinspektionen.
41
Departementsserien 2007
Kronologisk förteckning
1. Preskription vid allvarliga brott. Ju.
2. Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig
kameraövervakning. Ju.
3. Annonstid i radio och TV. Ku.
4. Arbetsutbud och sysselsättning bland
personer med utländsk bakgrund.
En kunskapsöversikt. Fi.
5. Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare.
Ju.
6. Internationell insolvens
– en diskussionspromemoria. Ju.
7. Vissa frågor i stiftelselagen, m.m. Ju.
8. Skydd mot fel och obestånd inom bostadsbyggandet.
M.
9. Ett uppföljningssystem för barnpolitiken.
Slutrapport från arbetsgruppen med uppgift
att utveckla indikatorer för barnpolitiken. S.
10. Skadeståndsfrågor vid kränkning. Ju.
11. En mer öppen domarutbildning. Ju.
12. Bostadsrättsregister – några modeller för
registrering av bostadsrätter. Ju.
13. Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften.
Ju.
14. Kriminalisering av privat olovlig hantering av
avkodningsutrustning. Ku.
15. En lag om ekodesign. N.
16. Sammanläggning av Statens strålskyddsinstitut
och Statens kärnkraftinspektion. M.
Departementsserien 2007
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Preskription vid allvarliga brott. [1]
Frågan om fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag och lagen om hemlig
kameraövervakning. [2]
Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare. [5]
Internationell insolvens
– en diskussionspromemoria. [6]
Vissa frågor i stiftelselagen, m.m. [7]
Skadeståndsfrågor vid kränkning. [10]
En mer öppen domarutbildning. [11]
Bostadsrättsregister – några modeller för
registrering av bostadsrätter. [12]
Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften. [13]
Socialdepartementet
Ett uppföljningssystem för barnpolitiken.
Slutrapport från arbetsgruppen med uppgift
att utveckla indikatorer för barnpolitiken. [9]
Finansdepartementet
Arbetsutbud och sysselsättning bland personer
med utländsk bakgrund.
En kunskapsöversikt. [4]
Kulturdepartementet
Annonstid i radio och TV. [3]
Kriminalisering av privat olovlig hantering av
avkodningsutrustning. [14]
Miljödepartementet
Skydd mot fel och obestånd inom bostadsbyggandet.
[8]
Sammanläggning av Statens strålskyddsinstitut
och Statens kärnkraftinspektion. [16]
Näringsdepartementet
En lag om ekodesign. [15]