Remissammanställning Ansvarskommitténs betänkande Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10)
Departementsserien 2008:17
Innehåll
Sammanfattning............................................................... | ||
Inledning ............................................................... | ||
Uppdraget............................................................................. | ||
Remissomgången ................................................................. | ||
Disposition och läsanvisningar ........................................... | ||
Behovet av en reform........................................................... | ||
Principer för samhällsorganisation ..................................... | ||
Om kommitténs arbete och processen därefter................. | ||
Staten och den kommunala sektorn .......................... | ||
3.1Grundläggande principer för den kommunala
självstyrelsen......................................................................... | |
3.2 Den statliga styrningen av kommunsektorn ...................... | |
| |
nivån bör inriktas mot normering ........................... | |
| 3 |
Innehåll | Departementsserien, Ds |
| ||||
| En nationell informationsförsörjning...................... | |||
| 3.2.5 Samråd mellan staten och kommunerna.................. | |||
Hälso- och sjukvården............................................ |
| |||
Den statliga styrningen av hälso- och sjukvården............ | ||||
| ||||
|
| och sjukvården ........................................................ |
| |
| 4.1.2 Ett ramverk för kunskapsstyrning......................... | |||
| ||||
|
| statliga kunskapsstyrningen ................................... |
| |
|
| |||
|
| kunskapscentrum.................................................... |
| |
| ||||
|
| uppföljning .............................................................. |
| |
| 4.1.6 Tillsynen över hälso- och sjukvård ........................ | |||
| En samlad patientlagstiftning................................. |
| ||
|
| |||
|
| sjukvård ................................................................... |
| |
System för utvecklingskraft............................................... |
| |||
| ||||
|
| av hälso- och sjukvården......................................... |
| |
| 4.3.2 Färre och större regionkommuner ........................ | |||
Övergripande vägval........................................................... |
| |||
Förslag ................................................................................ |
| |||
|
| |||
|
| utvecklingsuppdrag................................................. |
| |
|
| |||
| Strukturfondsprogram............................................ |
| ||
4 |
|
|
|
|
Departementsserien, Ds Innehåll
| Regionalt utvecklingsanslag ................................... |
|
| |||
| Regionala tillväxtprogram ...................................... |
|
| |||
| ||||||
| ||||||
|
| infrastruktur............................................................ |
|
| ||
| Kollektivtrafik......................................................... |
|
| |||
| Regional naturvård.................................................. |
|
| |||
| Regionala miljömål ................................................. |
|
| |||
| Regional kulturmiljövård ....................................... |
|
| |||
| Regional kulturverksamhet .................................... |
|
| |||
| Regionalt jämställdhetsarbete ................................ |
|
| |||
| ||||||
|
| regionala utvecklingsuppdraget ............................. |
|
| ||
| 5.2.15 Samverkansorganen ................................................ |
|
| |||
| 5.2.16 Försöksverksamheten............................................. |
|
| |||
.................................................................. |
|
|
| |||
Den samlade statliga styrningen ....................................... |
|
| ||||
Den statliga organisationen............................................... |
|
| ||||
| ||||||
|
| samordning.............................................................. |
|
| ||
| ||||||
|
| staten ....................................................................... |
|
|
| |
| ||||||
|
| uppdrag för länsstyrelsen ....................................... |
|
| ||
Regeringskansliet ............................................................... |
|
|
| |||
En gemensam geografi inom staten .................................. |
|
| ||||
| Väsentligt färre län.................................................. |
|
| |||
|
|
| ||||
Tillsynen i den framtida samhällsorganisationen............. | ||||||
|
|
| ||||
| Tillsyn ska vara ett statligt ansvar.......................... |
|
| |||
|
|
|
|
|
| 5 |
Innehåll | Departementsserien, Ds |
|
| ||
|
| tillsynen inom länet ................................................ | |
| |||
|
| samlokaliseras hos länsstyrelsen ............................ | |
| |||
| |||
|
| kommuner ............................................................... | |
Den kommunala sektorn......................................... | |||
7.1Primärkommunerna – uppdrag, förutsättningar och
| indelning ............................................................................. |
|
|
| ||
| ||||||
|
| kommunsammanläggningar ................................... |
| |||
|
| |||||
|
|
| ||||
| ||||||
|
| |||||
| ||||||
|
| utjämningssystemet ................................................ |
|
| ||
| Kommuner i samverkan.......................................... |
|
| |||
Regionkommunerna – uppdrag och utformning ............. | ||||||
| ||||||
|
| |||||
| 7.2.2 Större och färre regionkommuner ......................... |
| ||||
| 7.2.3 Ett nytt politiskt uppdrag ...................................... |
| ||||
| Benämningen regionkommun................................ |
| ||||
En ny regional geografi........................................... |
|
| ||||
Sex till nio län och regionkommuner................................ |
| |||||
Kriterier för läns- och regionkommunindelning.............. | ||||||
| ||||||
|
| ........................................ |
| |||
| 8.2.2 Ett riktvärde för invånarantal................................. |
| ||||
6 |
|
|
|
|
|
|
Departementsserien, Ds Innehåll
| 8.2.3 Ett regionsjukhus i varje regionkommun.............. | ||
| |||
| Sammanhållna arbetsmarknadsregioner ................ | ||
| |||
Indelningsprocessen .......................................................... | |||
| 8.3.1 Lokalt och regionalt inflytande.............................. | ||
| Särskilda utredare.................................................... | ||
| Ett slutdatum .......................................................... | ||
Konsekvensbedömningar........................................ | |||
Länsvisa synpunkter på regional indelning ............... | |||
Bilaga 1 - Remissinstanser ............................................ | |||
Bilaga 2 - Sammanfattning av svarsformulär.................... | |||
7
Sammanfattning
Ansvarskommitténs uppdrag bestod i att analysera dagens sam- hällsorganisation och bedöma om det krävs förändringar av upp- giftsfördelning och struktur för att klara de utmaningar som de offentliga verksamheterna i framtiden kommer att ställas inför. I februari 2007 lämnade kommittén slutbetänkandet Hållbar sam- hällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10). Finansde- partementet sände därefter ut betänkandet på remiss till sam- manlagt 510 remissinstanser, som ombads inkomma med yttran- den senast den 21 september 2007. Sammanlagt har yttranden inkommit från 543 remissinstanser, varav 118 på eget initiativ. Detta är en sammanställning av deras synpunkter.
Nedanstående sammanfattning är strukturerad i två delar. Först sammanfattas instansernas yttranden med utgångspunkt i betänkandets förslag. Därefter sammanfattas instansernas ytt- randen med utgångspunkt i hur olika kategorier av instanser har yttrat sig.
Till skillnad från sammanställningen i övrigt följer nedanstå- ende sammanfattning inte helt betänkandets disposition. I likhet med sammanställningen i övrigt är dock sammanfattningen hu- vudsakligen inriktad på kommitténs förslag. Därutöver behand- las även vissa centrala eller särskilt kommenterade bedömningar.
Mängdangivelser i sammanfattningen ska ses som ungefärliga och avser huvudsakligen de instanser som uttalar en tydlig upp- fattning gällande bedömningar och förslag. Mängdangivelser används enligt följande:
•”En mycket stor majoritet” avser omkring 90 procent eller fler av instanserna.
9
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
•”En stor majoritet” avser omkring tre fjärdedelar till omkring 90 procent av instanserna.
•”En majoritet” avser fler än hälften till omkring tre fjärdedelar av instanserna.
Huvuddragen i kommitténs förslag
Regionkommuner med ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård
En mycket stor majoritet, omkring 90 procent av de omkring 300 instanser som uttalar en tydlig uppfattning, är huvudsakligen positiv till att inrätta direktvalda regionkommuner med beskatt- ningsrätt och ansvar för hälso- och sjukvård samt regional ut- veckling.
Det starkaste stödet kommer från den kommunala sektorn, där en mycket stor majoritet instanser ställer sig bakom försla- get.
Bland de statliga instanserna, undantaget länsstyrelserna, är en stor majoritet av de instanser som uttrycker en uppfattning i huvudsak positiva till att inrätta direktvalda regionkommuner med beskattningsrätt och ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård.
Nästintill samtliga länsstyrelser är huvudsakligen positiva till att ett kommunalt organ på regional nivå får ett övergripande ansvar för frågor som gäller regional utveckling, även om en stor majoritet samtidigt poängterar att regional utveckling måste vara ett ansvar för flera aktörer, däribland länsstyrelserna. Omkring hälften av länsstyrelserna är också huvudsakligen positiva till att inrätta direktvalda regionkommuner med beskattningsrätt som, utöver ansvaret för regional utveckling, övertar landstingens ansvar för hälso- och sjukvård. Flera länsstyrelser uttalar ingen uppfattning i dessa delar.
Bland övriga instanser är en stor majoritet huvudsakligen po- sitiv till att inrätta direktvalda regionkommuner med beskatt-
10
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
ningsrätt och ansvar för regional utveckling och hälso- och sjuk- vård.
Flertalet av de instanser som är negativa till förslaget är i vari- erande grad tveksamma till om hälso- och sjukvården fortsatt bör vara ett ansvar för ett självstyrelseorgan på regional nivå.
Väsentligt färre och större län och regionkommuner
Kommittén föreslår att antalet län och regionkommuner ska reduceras väsentligt samt följa samma indelning. Kommittén föreslår att ett antal kriterier ska tillämpas vid en ny indelning och bedömer att dessa kommer att resultera i sex till nio län och regionkommuner.
En mycket stor majoritet instanser, omkring 90 procent av de drygt 250 instanser som uttrycker en tydlig uppfattning, är hu- vudsakligen positiv till att reducera antalet län och regionkom- muner jämfört med dagens län och landsting samt till att dessa ska ha en gemensam indelning. Flertalet av dessa instanser anger dessutom att de huvudsakligen är positiva till en ”väsentlig” re- ducering av antalet län och regionkommuner.
Flertalet instanser anger dock inte exakt i vilken omfattning de anser att län och regionkommuner ska reduceras. Bara i ett begränsat antal yttranden anger instanser om de anser att sex till nio län och regionkommuner är ett lämpligt antal.
Flertalet remissinstanser anser att en eventuell ny regional in- delning huvudsakligen bör växa fram underifrån och inte nöd- vändigtvis i överensstämmelse med samtliga av kommitténs kri- terier. Många av dessa är likafullt positiva till ett eller flera av kommitténs kriterier, även om de anser att dessa inte bör uppfat- tas som absoluta krav.
En majoritet instanser är i varierande utsträckning negativ el- ler tveksam till kommitténs bedömning ifråga om betydelsen av jämnstora län och regionkommuner och kommitténs förslag om ett övre och undre riktvärde för invånarantal i dessa.
11
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
Flera instanser tycker att hälso- och sjukvårdens förmodade framtida behov har fått väga för tungt i kommitténs förslag till ny läns- och regionkommunindelning. Flera instanser tycker att regionkommunernas regionala utvecklingsuppdrag bör ges ökad tyngd vid en eventuell ny indelning.
Flera instanser – även sådana som huvudsakligen är positiva till regionkommuner och tar ställning för en reducering av anta- let län och regionkommuner – ifrågasätter om större regioner ger bättre förutsättningar för regional tillväxt och utveckling och menar att det – inte minst i betänkandet – saknas belägg för ett sådant samband.
Flera instanser – även sådana som huvudsakligen är positiva till regionkommuner och tar ställning för en reducering av anta- let län och regionkommuner – ifrågasätter om större regioner ger en mer kvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård och menar att det – inte minst i betänkandet – saknas belägg för ett sådant samband.
Flera instanser – även sådana som huvudsakligen är positiva till regionkommuner och tar ställning för en reducering av anta- let län och regionkommuner – ifrågasätter om statens eventuella behov av en ny länsindelning ska vara styrande för hur hälso- och sjukvården och regional utveckling organiseras. Omvänt frågar sig flera instanser om regional utveckling, hälso- och sjuk- vård och den kommunala självstyrelsens regionala organisation ska vara styrande för en ny statlig regional indelning.
Indelningsprocessen
Flertalet instanser anser att en ny läns- och regionkommunin- delning bör växa fram underifrån, huvudsakligen genom med- borgarnas valda företrädare i kommuner och landsting. Bara undantagsvis förordas folkomröstningar.
En stor majoritet instanser anser en ny regional indelning bör genomföras skyndsamt – om än med ett stort inslag av frivillig- het - och att statens roll i processen huvudsakligen är att se till
12
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
helheten, att underlätta processen genom att utse de processleda- re som kommittén föreslår och att anpassa sin egen geografi efter resultatet av den process som äger rum i landet.
Flera instanser, främst statliga, menar dock att regeringen bör spela en mer aktiv roll i indelningsprocessen. Flera instanser anser att staten bör ”gå före” och/eller förändra sin regionala indelning, oavsett om eller hur den kommunala självstyrelsen väljer att formera sig regionalt.
Stat och kommunsektorn
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till kommitténs förslag att regeringen ska utarbeta en samlad och sektorsövergripande strategi för styrningen av den kommunala sektorn. Några instanser anser dock att betänkandet i otillräcklig utsträckning utvecklar hur en sådan strategi bör utformas och vad som bör ingå i den.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till kommitténs bedömning att statens styrning av kommunsek- torn bör inriktas mot normering, även om ett stort antal menar att det under flera omständigheter kan vara motiverat med avsteg från huvudprincipen.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till förslaget att regleringen av allmänna råd i författningssam- lingsförordningen upphävs. Negativa och/eller tveksamma in- stanser är huvudsakligen myndigheter.
Nästan alla instanser instämmer i kommitténs bedömning att den statliga kunskapsstyrningen av välfärdstjänsterna bör stär- kas, men flera anser att frågan kräver en djupare belysning än den kommittén presenterar och att begreppet kunskapsstyrning är otillräckligt definierat i betänkandet.
Kommittén föreslår vidare att regeringen bör låta utreda hur den nationella informationsförsörjningen bör utvecklas när det gäller kommunsektorns verksamhetsområden. Nästintill samtli-
13
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
ga av de relativt få instanser som kommenterar förslaget stöder det.
En mycket stor majoritet, drygt 95 procent, av de närmare 300 instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget att regeringen ska utforma en ordning för regelbundet återkommande samråd mellan staten och den kom- munala sektorn. En stor majoritet av de kommunala instanserna är dock huvudsakligen negativ till förslaget om att samrådet ska regleras i förordning och anser istället att det bör regleras i en lag. Skälet är att en lag uppfattas som en mer beständig reglering.
Hälso- och sjukvård
Kommitténs förslag att den statliga styrningen av hälso- och sjukvården ska renodlas mot normering och antalet styrformer begränsas får stöd av en mycket stor majoritet instanser. Flera tycker dock att avsteg från huvudprincipen är motiverade under vissa omständigheter.
Kommitténs förslag att kunskapsstyrning av hälso- och sjuk- vården ska stärkas får stöd av så gott som samtliga instanser som kommenterar det.
Kommitténs förslag att Socialstyrelsen får i uppdrag att sam- ordna arbetet med kunskapsutveckling och kunskapsförmedling på nationell nivå får stöd av en mycket stor majoritet instanser. Två av de myndigheter som enligt förslaget ska bli föremål för samordning är huvudsakligen negativa.
Förslaget om att regionala kunskapscentrum skapas för kun- skapsbildning och kunskapsspridning på regional nivå får stöd av en mycket stor majoritet av instanserna. Av det fåtal instanser som är negativa anser några att det redan finns en fungerande regional struktur som kan samspela med den statliga kunskaps- styrningen.
Kommittén föreslår att staten ges ett tydligare mandat för na- tionell uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvården och att en utredning tillsätts med uppgift att lämna förslag som ger
14
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
bättre förutsättningar för detta. Nästintill samtliga instanser är huvudsakligen positiva till förslaget.
Kommittén bedömer att det finns skäl att flytta tillsynen över hälso- och sjukvården från Socialstyrelsen. Flertalet av de instan- ser som uttalar en tydlig uppfattning, bl.a. så gott som samtliga landsting, delar bedömningen.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till att i en patientlag samla bestämmelser i hälso- och sjuk- vårdslagstiftningen som har betydelse för patientens ställning. Kritiska instanser menar i några fall att kommitténs förslag inte är tillräckligt utvecklat eller långtgående.
Förslaget att medborgarna ska kunna välja andra läkare än lä- kare med specialistkompetens inom allmänmedicin som fast läkarkontakt får stöd av en stor majoritet av instanserna.
Den vanligast förekommande kritiken mot kapitlets förslag och analys gäller frågan om huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården. Flera instanser – även sådana som huvudsakligen är positiva till att inrätta regionkommuner – ifrågasätter också om färre och större regionala enheter ger en mer effektiv och kvalita- tiv hälso- och sjukvård.
Uppgifter med anknytning till regional utveckling
Kommitténs förslag att en regionkommun i varje län får ett sammanhållet regionalt utvecklingsuppdrag får stöd av en myck- et stor majoritet av de instanser som yttrar sig över det. Samti- digt framhåller flera instanser att regional utveckling inte kan anses, eller bör, vara ett ansvar för en enda aktör.
En mycket stor majoritet av de instanser som yttrar sig över förslaget är huvudsakligen positiv till att regionkommuner utar- betar och beslutar om regionalt utvecklingsprogram (RUP) för länet.
Kommittén föreslår att regionkommunerna som en del av RUP ska ange geografiska regionintressen, ett icke juridiskt bindande regionplaneinstrument. Det ska också i plan- och
15
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
bygglagen (1987:10), anges att de kommunala översiktsplanerna ska innehålla ett avsnitt som redovisar hur regionintressena be- aktats. En majoritet av myndigheter och länsstyrelser är huvud- sakligen positiv till förslaget. Flera länsstyrelser och några ytter- ligare myndigheter, bl.a. Boverket, är dock huvudsakligen nega- tiva till förslaget. En mycket stor majoritet av kommunala och övriga instanser är huvudsakligen positiv till förslaget.
En mycket stor majoritet instanser stöder förslaget om att re- gionkommunerna får i uppdrag att utarbeta förslag till regionala program inom den europeiska sammanhållningspolitiken.
Kommittén föreslår vidare att det nuvarande länsanslaget er- sätts av ett regionalt utvecklingsanslag, som i sin helhet dispone- ras av respektive regionkommun. En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget. En majoritet länsstyrelser är huvudsakligen negativ till förslaget. Flera av dessa framhåller att regionalt ut- vecklingsarbete inte kan vara en exklusiv angelägenhet för regi- onkommuner och att en del av utvecklingsanslaget därför bör vara kvar hos länsstyrelserna.
En mycket stor majoritet av det begränsade antal instanser som redovisar en uppfattning är huvudsakligen positiv till försla- get att regionkommunen i respektive län får möjlighet att från och med 2011 leda och samordna arbetet med regionala tillväxt- program (RTP).
Kommittén föreslår att regionkommunerna i respektive län får till uppgift att bereda och besluta om länsplaner för regional transportinfrastruktur. Länsplanen integreras i den regiontrafik- plan som varje regionkommun inom ramen för RUP ska upprät- ta. En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget.
Samtliga instanser som uttalar en tydlig uppfattning stöder förslaget att kommuner och regionkommuner liksom idag gemensamt ansvarar för den lokala och regionala kollektivtrafi- ken.
Kommittén föreslår att regionkommunerna i respektive län får i uppgift att sköta den del av naturvården som har närmast
16
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
anknytning till regional utveckling, bl.a. skötsel av naturreservat och annat fältarbete. En mycket stor majoritet kommunala in- stanser samt instanser i kategorin ”övriga” är huvudsakligen positiv till förslaget. En stor majoritet myndigheter stöder för- slaget. Nästintill samtliga länsstyrelser, liksom den ansvariga sektorsmyndigheten Naturvårdsverket, är dock negativa till för- slaget.
Kommittén föreslår också att regionkommunerna från läns- styrelserna övertar uppgiften att regionalt anpassa, konkretisera och verka för de nationella miljökvalitetsmålen. En mycket stor majoritet kommunala instanser och instanser i kategorin ”övri- ga” är huvudsakligen positiv till förslaget. Nästintill samtliga länsstyrelser samt några miljömålsansvariga myndigheter är dock negativa till förslaget. Bland övriga myndigheter är en majoritet positiv.
Kommittén föreslår vidare att länsstyrelsernas uppgifter inom kulturmiljöområdet renodlas till tillsynsrollen, medan den mer utvecklingsinriktade kulturmiljövården föreslås bli en region- kommunal uppgift. En mycket stor majoritet kommunala instan- ser och instanser i kategorin ”övriga” är huvudsakligen positiv till förslaget Nästan alla länsstyrelser samt vissa myndigheter, bl.a. Riksantikvarieämbetet, är negativa till förslaget. Bland övri- ga myndigheter är en majoritet positiv.
Kommittén föreslår att regionkommunerna övertar lands- tingens åtaganden inom kulturområdet. De statliga medel som omfattas av förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regio- nal kulturverksamhet fördelas enligt fasta kriterier mellan regi- onkommunerna, vilka själva avgör fördelningen mellan olika kulturinstitutioner i länet, utan de inskränkningar som försöks- verksamheten i Skåne län innebär. En mycket stor majoritet kommunala instanser och instanser i kategorin ”övriga” är hu- vudsakligen positiv till förslaget. Omkring hälften av länsstyrel- serna är negativa till förslaget. En stor majoritet myndigheter är huvudsakligen positiv till förslaget.
En knapp majoritet av de kommunala instanserna är negativ till förslaget att respektive regionkommun ska teckna ett avtal
17
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
med Statens kulturråd om den övergripande användningen av ovanstående medel. En majoritet av statliga och övriga instanser är huvudsakligen positiv till förslaget.
Kommittén föreslår att uppgiften att fördela medel till regio- nal projektverksamhet i fråga om jämställdhet överförs från läns- styrelserna till regionkommunerna. Bland kommunala och övriga instanser är en mycket stor majoritet positiv till förslaget. En majoritet statliga instanser är huvudsakligen positiv till förslaget.
En mycket stor majoritet är huvudsakligen positiv till försla- get om att de kommunala samverkansorganen förlorar sin status som samverkansorgan i samband med att regionkommunerna bildas och att de statliga uppgifter och resurser som samverkans- organen förvaltat överförs till regionkommunerna.
Staten
Flertalet remissinstanser delar kommitténs uppfattning att det finns ett behov av att återsamla staten både nationellt och regi- onalt – såväl geografiskt som verksamhetsmässigt - och att ba- lansera en i vissa avseenden alltför långtgående sektorisering med ett tvärsektoriellt beslutsfattande. Flera instanser menar dock att det saknas analys av, och förslag kring, andra viktiga frågor gäl- lande staten, bl.a. sektorsmyndigheternas roll.
Kommitténs förslag att skapa en ny modell för samordning inom staten får stöd av så gott som samtliga instanser som utta- lar en uppfattning.
Som ett led i modellen föreslår kommittén att länsstyrelserna ska få i uppdrag att redovisa tvärsektoriella kunskapsunderlag till regeringen. Förslaget får stöd av en mycket stor majoritet av instanserna.
Kommittén föreslår också en samlad översyn av Regerings- kansliet för att anpassa organisation och arbetssätt till de krav som framtidens samhällsorganisation kommer att ställa. Samtliga instanser som kommenterar förslaget är huvudsakligen positiva.
18
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
Kommittén föreslår att antalet län reduceras väsentligt, utan att exakt ange hur ”väsentligt” ska förstås. Omkring 90 procent av de närmare 300 instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till en reducering av antalet län. Endast i undantagsfall anger dessa instanser i vilken omfattning antalet län bör reduceras. Flera instanser betonar dock att staten, oavsett hur en framtida länsindelning formas, bör utveckla sin regionala och lokala närvaro.
En mycket stor majoritet av samtliga instanser är huvudsakli- gen positiv till förslaget om att regionala indelningar inom staten ska anpassas till en ny länsindelning. Flertalet av de instanser som är negativa är myndigheter (exklusive länsstyrelser). Nega- tiva eller tveksamma instanser tycker bl.a. att verksamhetens karaktär bör vara avgörande för vilken regional indelning en myndighet väljer. Flera – såväl positiva som negativa instanser - anser att det huvudsakligen är myndigheter med verksamhet som berör regional utveckling som bör omfattas av förslaget.
Flertalet instanser delar kommitténs bedömning att tillsyn som princip är ett statligt ansvar. Förslaget om att staten, i första hand genom länsstyrelserna, ska överta flertalet av primärkom- munernas tillsynsuppgifter får stöd av en stor majoritet av de statliga instanserna, men avvisas av en stor majoritet av de kom- munala instanserna. Samtidigt anser många av såväl de instanser som markerar en positiv inställning, som de instanser som mar- kerar en negativ inställning, att det är särskilt angeläget med ett bibehållet kommunalt ansvar för tillsyn över byggnadsväsende, tillsyn med koppling till räddningstjänst samt tillsyn över miljö- balken.
En stor majoritet myndigheter, kommunala instanser och öv- riga instanser stöder förslaget att en tillsynsdelegation, bl.a. med ansvar för samordning av tillsyn, ska inrättas i länsstyrelsen. En stor majoritet av länsstyrelserna är dock negativ till förslaget. Förslaget kommenteras av förhållandevis få instanser och flera instanser anser att förslaget är otillräckligt utvecklat.
Kommittén föreslår vidare att regional tillsyn hos vissa sek- torsmyndigheter ska samlokaliseras hos länsstyrelsen. Förslaget
19
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
får stöd av en mycket stor majoritet instanser, även om flera länsstyrelser tycker att ett bättre alternativ vore att länsstyrelser- na övertar ansvaret för berörda sektorsmyndigheters regionala tillsyn. Förslaget kommenteras av förhållandevis få instanser och flera instanser tycker att förslaget är otillräckligt utvecklat.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till att staten även i framtiden ska kunna överlåta det praktiska utförandet av avgränsade tillsynsuppgifter till enskilda kommu- ner.
Kommunsektorn
En mycket stor majoritet, omkring 90 procent av de omkring 300 instanser som uttalar en tydlig uppfattning, är huvudsakligen positiv till att inrätta direktvalda regionkommuner med egen beskattningsrätt och ett sammanhållet ansvar för hälso- och sjukvård samt regional utveckling. Förslaget stöds av en mycket stor majoritet kommunala instanser, en stor majoritet myndighe- ter, omkring hälften av länsstyrelserna och omkring tre fjärdede- lar av övriga instanser. Flera av de huvudsakligen positiva instan- serna menar att det finns stora fördelar med ett direktvalt regi- onalt organ, att ett sådant bör ha beskattningsrätt och att regio- nal utveckling och hälso- och sjukvård är verksamheter som tjänar på att hanteras inom en och samma organisation. Flertalet negativa och/eller tveksamma instanser ifrågasätter att region- kommuner ges ett ansvar för hälso- och sjukvård.
En mycket stor majoritet, omkring 90 procent av de dryga 250 instanser som uttrycker en tydlig uppfattning, är huvudsak- ligen positiv till att reducera antalet regionkommuner jämfört med dagens landsting. Endast i undantagsfall anger dessa instan- ser i vilken omfattning antalet bör reduceras.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till beteckningen regionkommuner.
Flertalet kommunala instanser anser att det inte finns något stöd för uppfattningen att små kommuner skulle ha särskilt svårt
20
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
att klara sina nutida eller framtida åtaganden. Flera instanser delar dock kommitténs bedömning att små kommuner på sikt kommer att få problem att klara sina åtaganden. Få instanser uttalar uttryckligen stöd för omedelbara kommunsammanlägg- ningar, men flera instanser menar att kommittén borde ha gjort en mer omfattande analys av och ytterligare övervägt möjlighe- ten till en primärkommunal indelningsreform.
En stor majoritet statliga instanser, däribland nästintill samt- liga länsstyrelser, är huvudsakligen positiv till förslaget att läns- styrelserna ska ges i uppdrag att särskilt följa utvecklingen i mindre kommuner. Bland de kommunala instanserna är en stor majoritet huvudsakligen negativ, liksom drygt hälften av övriga instanser. Negativa instanser anser bl.a. att små kommuner inte har problem som gör det särskilt motiverat att följa just dessa. Flera negativa instanser pekar också på risken för att länsstyrel- sen i det regionala utvecklingsarbetet utvecklar parallella proces- ser med dem som drivs av kommunerna själva och av region- kommunen.
Kommittén föreslår att kommuner som vill inleda en process mot sammanläggning erhåller särskilt statligt stöd. En mycket stor majoritet är huvudsakligen positiv till förslaget, som endast kommenteras av ett begränsat antal instanser.
Kommittén föreslår vidare att en översyn görs av det kom- munala utjämningssystemet med avseende på utfall i systemet vid kommunsammanläggningar, så att övergångsproblem ska kunna undvikas. En mycket stor majoritet är huvudsakligen po- sitiv till förslaget, som endast kommenteras av ett begränsat antal instanser.
Förslaget att kommuner åläggs att redovisa i vilken form och kring vad de samverkar med andra kommuner får stöd av en mycket stor majoritet statliga instanser, däribland länsstyrelser- na. Bland de kommunala och de övriga instanserna är en stor majoritet huvudsakligen negativ, bl.a. med hänvisning till att förslaget skulle innebära en inskränkning i den kommunala själv- styrelsen.
21
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
En ny regional geografi
Kommittén föreslår sex kriterier för en ny läns- och region- kommunindelning och bedömer att dessa kommer att resultera i sex till nio län och regionkommuner.
De instanser som huvudsakligen är positiva till en reducering av antalet län och regionkommuner anger dock endast i undan- tagsfall exakt i vilken omfattning som dessa bör reduceras, eller om de anser att sex till nio län och regionkommuner är ett lämp- ligt antal.
Flertalet instanser tycker att en ny regional indelning huvud- sakligen ska växa fram underifrån och inte nödvändigtvis i full- ständig överensstämmelse med samtliga av kommitténs kriterier, även om många huvudsakligen är positiva till ett eller flera krite- rier.
Flera instanser tycker att hälso- och sjukvårdens förmodade framtida behov och bedömning av patientunderlag i alltför hög utsträckning dominerar kommitténs förslag till regional indel- ning samt kriterier för denna indelning. Flera instanser tycker att förutsättningar för utveckling och tillväxt ska ges betydligt stör- re tyngd vid en ny indelning jämfört med kommitténs kriterier.
Flera instanser tycker att några av kriterierna står i konflikt med varandra, bl.a. att den undre gränsen för invånarantal skapar så stora län och regionkommuner i vissa delar av landet att de omöjliggör för alla invånare att känna anknytning dit.
Flera instanser ifrågasätter överhuvudtaget värdet av att på förhand definiera kriterier för hur en ny regional indelning bör göras.
Det kriterium som flest instanser huvudsakligen tillstyrker är det kriterium som handlar om en gemensam indelning för län och regionkommuner. Kriteriet får stöd av en mycket stor majo- ritet instanser. Flera instanser menar dock att man under en övergångsperiod kan överväga möjligheten att ett län omfattar flera regionkommuner. Några instanser menar också att detta kan vara en mer permanent lösning.
22
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
Det kriterium som flest instanser, drygt hälften av de om- kring 250 som uttalar en tydlig uppfattning, huvudsakligen av- styrker eller anser är ”mindre viktigt”, är det kriterium som handlar om invånarantal och behovet av jämnstora län och regi- onkommuner. Många instanser anser att de av kommittén an- givna riktvärdena ska ses mer som just riktvärden än som absolu- ta krav. Många instanser, främst i Mälardalen, ifrågasätter särskilt den övre gränsen på två miljoner invånare. Många instanser, främst i Norrland, ifrågasätter den undre gränsen för invånaran- tal.
En stor majoritet instanser är positiv till att det i varje län/regionkommun ska finnas ett regionsjukhus. Flera av de remissinstanser som är negativa till kriteriet menar att samarbete över administrativa gränser är ett beprövat och fullgott alternativ till ett regionsjukhus i varje regionkommun.
En stor majoritet instanser är positiv till att det i varje län/regionkommun ska finnas ett universitet. En stor majoritet av universitet och högskolor samt av länsstyrelserna är dock negativa till kriteriet och menar bl.a. att kommittén felaktigt uppfattar universiteten som regionala angelägenheter, när de i själva verket är nationella resurser.
En stor majoritet instanser är positiv till att låta arbetsmark- nadsregionerna, så som de beräknas se ut år 2030, utgöra bygg- stenar i läns- och regionkommunindelningen. Såväl några av de instanser som markerat en positiv som några av de som markerat en negativ inställning till kriteriet varnar dock för att det är svårt att på förhand fastställa framtidens arbetsmarknadsregioner.
En majoritet instanser är positiv till att län och regionkom- muner så långt möjligt ska avgränsas så att medborgare kan kän- na anknytning dit. Såväl positiva som negativa instanser konsta- terar dock att länsidentiteten i Sverige för närvarande är svag och att landskapsidentiteten är betydligt starkare.
Några instanser tycker att kommittén föreslår en alltför cent- ralt driven indelningsprocess. Andra instanser tycker att kom- mittén ger för stort utrymme åt lokalt och regionalt inflytande i den föreslagna indelningsprocessen.
23
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
Flertalet instanser anser att nya geografiska indelningar bör växa fram underifrån. Endast i undantagsfall utvecklas vad ”un- derifrån” innebär. När så görs anges oftast att initiativet bör komma från medborgarnas valda företrädare i kommuner och landsting och att indelningen bör ske på frivillighetens grund.
Flertalet kommunala instanser anser att statens roll är att se till helheten, att underlätta processen genom att utse processle- dare och att anpassa sin egen geografi efter resultatet av den process som äger rum i landet.
Flera instanser – främst statliga – tycker att staten ska spela en mer aktiv roll i indelningen än vad som anges i betänkandet, antingen genom att ”gå före” och förändra sin regionala indel- ning eller formulera en ståndpunkt kring den regionala indel- ningen inför en eventuell förhandling med kommunsektorn.
En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en upp- fattning är positiv till kommitténs bedömning att tre statliga utredare ska utses för att leda indelningsprocessen.
Flertalet av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning an- ser att indelningsprocessen bör ske skyndsamt.
Sammanfattning utifrån kategorier av instanser
I det följande sammanfattas yttranden över betänkandets centra- la delar, förslag om färre och större regionkommuner med mot- svarande statlig indelning, med utgångspunkt i följande kategori- er av instanser:
•Kommunala instanser (primärkommuner, landsting, kommun- och kommunalförbund)1
•Myndigheter m.m. (förvaltningsmyndigheter, dom- stolar, universitet och högskolor, affärsverk, statliga bolag)
•Länsstyrelser
1 Även Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) redovisas i denna kategori.
24
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
•Övriga (organisationer, företag, politiska partier, pri- vatpersoner)
Kommunala instanser
Direktvalda regionkommuner med beskattningsrätt och ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård
En mycket stor majoritet kommunala instanser är huvudsakligen positiv till att inrätta direktvalda regionkommuner med ansvar för hälso- och sjukvård och regional utveckling.
Flera av dessa betonar särskilt att de delar kommitténs be- dömning ifråga om värdet av en decentraliserad hälso- och sjuk- vårdsorganisation.
Ett fåtal kommunala instanser ifrågasätter om hälso- och sjukvård fortsatt bör vara en regional angelägenhet.
Färre län och regionkommuner
En mycket stor majoritet kommunala instanser är positiv till en reducering av antalet län och landsting/regionkommuner. Bara i undantagsfall anger dessa i vilken omfattning som antalet bör reduceras. Ett skäl är att så gott som samtliga kommunala instan- ser anser att eventuellt ny regional indelning bör växa fram un- derifrån, företrädesvis i diskussioner mellan folkvalda på lokal och regional nivå. Flertalet kommunala instanser stöder visserli- gen ett eller flera av kommitténs kriterier för ny regional indel- ning, men anser i regel inte att en ny indelning bör göras i full- ständig överensstämmelse med samtliga kriterier.
En majoritet av de kommunala instanserna tycker att det inte är viktigt att nya län och regionkommuner är likformiga ifråga om invånarantal.
Flertalet av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning an- ser att indelningsprocessen bör ske skyndsamt.
25
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
Myndigheter m.m.
Direktvalda regionkommuner med beskattningsrätt och ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård
En stor majoritet är huvudsakligen positiv till kommitténs analys och förslag.
Nästintill samtliga instanser som uttalar en uppfattning är huvudsakligen positiva till att ett kommunalt självstyrelseorgan (oavsett form) på regional nivå får ett övergripande ansvar för frågor om regional utveckling.
En stor majoritet av det trettiotal myndigheter m.m. som ut- talar en distinkt uppfattning är huvudsakligen positiv till att in- rätta direktvalda regionkommuner med ansvar för hälso- och sjukvård och regional utveckling. Många myndigheter avstår från att ha synpunkter på hälso- och sjukvårdens organisering.
Ett fåtal myndigheter m.m. är negativa och/eller tveksamma till att inrätta regionkommuner med det ansvar som kommittén föreslår.
Färre län och regionkommuner
En mycket stor majoritet av det dryga trettiotal instanser som uttrycker en tydlig uppfattning är positiv till en reducering av antalet län. Av det relativa fåtal som uttalar en tydlig uppfattning är flertalet positiva till att i motsvarande utsträckning reducera antalet landsting/regionkommuner.
I flera fall talar instanserna om en ”väsentlig” reducering, men bara i undantagsfall anger dessa instanser mer precist i vilken omfattning de anser att antalet län och lands- ting/regionkommuner ska reduceras.
När det gäller frågan om huruvida de regionala enheterna bör vara storleksmässigt likformiga eller mer asymmetriska går åsik- terna delvis isär mellan det relativa fåtal instanser som uttalar en uppfattning.
26
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
Flera instanser är kritiska till ett eller flera av kommitténs kri- terier för regional indelning. Några av dessa anser att funktionel- la regioner samt regional utveckling och tillväxt bör ges ökad tyngd vid en indelning, medan ytterligare någon anser att med- borgares möjlighet att känna anknytning till ett län bör ges ökad vikt.
En stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till en gemensam läns- och regionkommunindelning som även statliga myndigheter med regionindelning som huvudprincip ska följa. Flera menar dock att det inte bör handla om något absolut krav, utan om en huvudregel med möjlighet till undantag.
Några instanser tycker att det istället är myndigheternas re- spektive verksamhet som ska vara styrande för deras regionala indelning.
Ett begränsat antal instanser i kategorin myndigheter m.m. uttalar en tydlig uppfattning om hur en indelningsprocess bör ske. Några instanser tycker att staten bör spela en mer aktiv roll jämfört med vad som beskrivs i betänkandet och att staten, oav- sett om och hur den kommunala självstyrelsen formerar sig regi- onalt, bör förändra sin regionala organisation.
Länsstyrelser
Direktvalda regionkommuner med beskattningsrätt och ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård
Så gott som samliga länsstyrelser är positiva till att ett kom- munalt självstyrelseorgan (oavsett form) på regional nivå får ett övergripande ansvar för frågor om regional utveckling.
Så gott som samtliga länsstyrelser poängterar dock att regio- nal utveckling inte kan vara ett exklusivt ansvar för en aktör. Enligt dem har t.ex. många av länsstyrelsernas uppgifter, fram- förallt ifråga om myndighetsutövning och tillämpning av natio- nell politik, också betydelse för det regionala utvecklingsarbetet.
27
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
Tio länsstyrelser är huvudsakligen positiva till att inrätta di- rektvalda regionkommuner med beskattningsrätt som ska ha det ansvar för hälso- och sjukvård som kommittén föreslår.
Sex stycken är negativa och/eller tveksamma till förslaget, medan fem stycken inte tydligt tar ställning.
Färre län och regionkommuner
Ett fåtal länsstyrelser diskuterar möjligheten att läns- och even- tuella regionkommuners indelning inte nödvändigtvis måste överensstämma fullständigt, men huvudsakligen är detta ut- gångspunkten för samtliga länsstyrelser.
Elva länsstyrelser uttalar sig positivt till en reducering av anta- let län och landsting/regionkommuner. Sex länsstyrelser är nega- tiva till och/eller ifrågasätter starkt vinsterna med en reducering av antalet län och landsting/regionkommuner och/eller menar att en reducering inte bör göras med utgångspunkt i kommitténs övriga förslag. Bland dessa finns såväl länsstyrelser som ifrågasät- ter om hälso- och sjukvården ska vara ett regionalt ansvar, som länsstyrelser som menar att den bör vara det, men att utökad samverkan är ett bättre alternativ till en ny indelning. Fyra läns- styrelser tar inte tydligt ställning i frågan.
Endast ett fåtal länsstyrelser anser att en eventuellt ny indel- ning bör göras helt i enlighet med kommitténs samtliga kriterier.
Ett fåtal länsstyrelser är positiva till kommitténs gränsvärden för invånarantal och/eller anser att det är viktigt med befolk- ningsmässigt likformiga län och landsting/regionkommuner. Flertalet länsstyrelser menar att en eventuell ny indelning bör kunna tillåtas vara mer asymmetrisk. Flera länsstyrelser, även vissa som är positiva till att inrätta ett mindre antal regionkom- muner, menar också att hälso- och sjukvården har getts för stor tyngd i kommitténs förslag till ny regional indelning och anser att förutsättningar för regional utveckling och tillväxt samt funk- tionella samband inom olika områden bör väga tyngre.
28
Ds 2008:17 | Sammanfattning |
Relativt få länsstyrelser uttalar sig om hur processen vid en eventuellt ny indelning av län- och regionkommuner bör se ut.
Några länsstyrelser menar att en ny indelning – om den över- huvudtaget ska ske – huvudsakligen bör växa fram genom initia- tiv underifrån. Några länsstyrelser menar att staten i en eventuell indelningsprocess bör spela en mer aktiv roll än den roll kom- mittén föreslår.
Övriga
Direktvalda regionkommuner med beskattningsrätt och ansvar för regional utveckling samt hälso- och sjukvård
Kategorin ”övriga” är mycket heterogen, och inkluderar bl.a. löntagarorganisationer, politiska partier på regional- och lokal nivå, intresseorganisationer och privatpersoner.
Omkring tre fjärdedelar av instanserna är huvudsakligen posi- tiva till att inrätta direktvalda regionkommuner med beskatt- ningsrätt och ansvar för regional utveckling samt hälso- och sjukvård.
Flera instanser ifrågasätter dock förslaget. Flertalet av dessa riktar invändningar mot kommitténs förslag gällande organise- ringen av ansvaret för hälso- och sjukvården.
Färre län och regionkommuner
En stor majoritet av de instanser som uttrycker en uppfattning är huvudsakligen positiv till att reducera antalet län och lands- ting/regionkommuner. Bara i undantagsfall anger dessa i vilken omfattning som antalet bör reduceras.
Endast ett mindre antal av instanserna anser att en ny indel- ning bör göras i fullständig överensstämmelse med samtliga av de kriterier som kommittén föreslår eller med sikte på att införa mer jämnstora län och regionkommuner.
29
Sammanfattning | Ds 2008:17 |
Flera instanser anser att hälso- och sjukvårdens förmodade framtida behov har getts alltför stor tyngd i kommitténs förslag till en ny regional indelning.
Flertalet instanser vill att en eventuell ny indelning ska växa fram underifrån och med huvudsaklig utgångspunkt i de behov som regional utveckling och tillväxt har.
30
1 Inledning
1.1Uppdraget
I januari 2003 beslutade regeringen att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över strukturen och uppgiftsför- delningen inom samhällsorganisationen.2 I december 2003 över- lämnade kommittén betänkandet Utvecklingskraft för hållbar välfärd (SOU 2003:123).
I juni 2004 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till An- svarskommittén.3 I februari 2007 överlämnade kommittén slut- betänkandet Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft
(SOU 2007:10). I denna rapport sammanställs remissyttranden över slutbetänkandet.
1.2Remissomgången
Finansdepartementet sände i mars 2007 ut slutbetänkandet på remiss till sammanlagt 510 remissinstanser, som ombads in- komma med yttranden senast den 21 september 2007.4 Samman- lagt har yttranden inkommit från 543 remissinstanser. Av dessa yttranden har 118 stycken inkommit från instanser som inte
2Översyn av strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen (dir. 2003:10).
3Tilläggsdirektiv till Ansvarskommittén (dir. 2004:93).
4Fi 2007/1536
31
Inledning | Ds 2008:17 |
fanns med på remisslistan. Inkomna yttranden har löpande redo- visats och funnits tillgängliga på regeringens hemsida.5
Finansdepartementet har också utarbetat ett svarsformulär som en bilaga till remisslistan, där instanserna har haft möjlighet att ta ställning till kommitténs förslag. Sammanlagt 255 instanser har svarat genom formuläret och/eller med en terminologi och struktur som överensstämmer med den som används i formulä- ret.
1.3Disposition och läsanvisningar
Sammanställningen följer huvudsakligen betänkandets disposi- tion och kapitelrubriker.
Sammanställningens kapitel 2 förhåller sig dock mer fritt till betänkandet. Utöver att sammanställa synpunkter på några av de analyser som görs i betänkandets kapitel 2, sammanställs även synpunkter som gäller kommitténs analys och förslag i allmänhet samt allmänna synpunkter på kommitténs arbete, slutbetänkan- det och på remissomgången.
Kapitel 3-9 följer i möjligaste mån slutbetänkandets disposi- tion.
Utöver detta har infogats ett separat kapitel som länsvis redo- visar några synpunkter på ny regional indelning (kapitel 10).
Åtskilliga synpunkter spänner av naturliga skäl över flera av- snitt i betänkandets disposition. I förekommande fall har dessa synpunkter placerats under de avsnitt som de huvudsakligen anses kommentera. I några fall framförs samma synpunkt i fler än ett avsnitt.
Tyngdpunkten i sammanställningen ligger huvudsakligen i att redovisa inställning till och synpunkter på de förslag som kom- mittén lägger. Därutöver redovisas även synpunkter på mer cen- trala eller av remissinstanserna särskilt frekvent kommenterade bedömningar i betänkandet.
5 www.regeringen.se/ansvarskommitten
32
Ds 2008:17 | Inledning |
Flera av kommitténs bedömningar och förslag diskuteras på fler än ett ställe i betänkandet. I de fallen har sammanställningen av remissynpunkter i möjligaste mån koncentrerats till ett av- snitt, med hänvisningar dit i övriga avsnitt där samma fråga dis- kuteras.
Under varje rubrik redovisas inledningsvis kommitténs be- dömningar och/eller förslag. I några fall har dessa kortats jäm- fört med hur de uttrycks i bestänkandets förslagsrutor.
Därefter görs en sammanfattande redovisning av å ena sidan instansernas inställning till förslaget eller bedömningen och å andra sidan instansernas synpunkter på dessa. Därefter ges exem- pel på synpunkter.
Sammanställning av instansernas inställning till förslag
Instansernas inställning till flertalet förslag och bedömningar redovisas i tablåer. Inställningen redovisas för följande kategorier av instanser:
•Myndigheter m.m. (förvaltningsmyndigheter, dom- stolar, universitet och högskolor, statliga bolag, af- färsverk),
•Länsstyrelser,
•Kommuner samt kommunala förbund (kommun- och kommunalförbund),6
•Landsting,
•Övriga (organisationer, företag, politiska partier, pri- vatpersoner).
För varje kategori redovisas inledningsvis en total sammanräk- ning av inställning till förslag. Sammanräkningen redovisar in- ställning bland de instanser som uttrycker en tydlig uppfattning ifråga om ett förslag. För att kunna hantera synpunkter från närmare 550 instanser redovisas inställningen som att instansen
6 Även Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) redovisas i denna kategori.
33
Inledning | Ds 2008:17 |
antingen är ”huvudsakligen positiv” eller ”huvudsakligen nega- tiv”. Mängdangivelser i tablåer används enligt följande:
•”En mycket stor majoritet” avser omkring 90 procent eller fler av instanserna.
•”En stor majoritet” avser omkring tre fjärdedelar till omkring 90 procent av instanserna.
•”En majoritet” avser fler än hälften till omkring tre fjärdedelar av instanserna.
För några av förslagen preciseras mängder ytterligare, huvudsak- ligen i procent.
I tablåerna talas om instanser som markerat en ”tydlig” upp- fattning. För att det ska bedömas att en remissinstans ställer sig positiv eller negativ till ett förslag krävs ett aktivt ställningsta- gande, eller en tydligt markerad inställning som svårligen kan misstolkas. Flera instanser formulerar sig t.ex. i termer av att instansen ”inte har något att invända” mot ett förslag. Då det av sådana formuleringar framgår att instansen åtminstone inte av- styrker eller är negativ till förslaget, borde yttrandet sannolikt kunna läsas som att instansen huvudsakligen är positiv. Så har emellertid inte den sortens svar redovisats i den här samman- ställningen, utan för att bedömas som huvudsakligen positiv till ett förslag krävs ett mer aktivt och tydligt ställningstagande med den innebörden.
Många instanser anger också att de i huvudsak stöder kom- mitténs analys och förslag i allmänhet, utan att ange exakt vilka förslag som tillstyrks. Dessa har inte inkluderats i sammanställ- ningen över inställning till förslag.
Många instanser för också resonemang som pekar i en viss riktning, men utan att definitivt ange en uppfattning. För att inte riskera att feltolka instansens inställning har också dessa valts bort från det underlag som ligger till grund för den samlade re- dovisningen av instansernas inställning. Däremot redovisas na- turligtvis synpunkter även från dessa instanser.
34
Ds 2008:17 | Inledning |
I många fall avstår instanser också uttryckligen från att ta ställning till förslag. Detta syns inte heller i sammanställning över inställning till förslag.
Sammantaget innebär ovanstående förbehåll att många ytt- randen saknas i sammanställningen över instansernas inställning till förslag. Förekommande mängdangivelser gäller alltså huvud- sakligen de som har uttryckt en tydlig uppfattning, men i inklu- derar till viss del även en bedömning av hur övriga har svarat.
Flertalet (märk väl inte alla) av de bedömningar av instanser- nas inställning till förslagen, som ligger till grund för den sam- manräkning som presenteras i ovannämnda tablåer, redovisas i bilaga 3. Därutöver inkluderar sammanställningen alltså också en mer allmän bedömning av hur övriga har svarat.
Sammanställning av instansernas synpunkter på förslag
Utöver att redovisa inställning till förslag, redovisar samman- ställningen även instansernas synpunkter på dessa. Sammanställ- ningen redovisar huvudsakligen frekvent förekommande syn- punkter och/eller särskilt intressanta synpunkter. Det finns ing- en ambition att så många instanser som möjligt ska komma till tals. Synpunkter som enbart bejakar och bekräftar kommitténs argumentation har till stora delar valts bort till förmån för syn- punkter som tillför något därutöver. Det har i en del fall innebu- rit att negativa och/eller kritiska synpunkter får förhållandevis stort utrymme i sammanställningen på bekostnad av positiva synpunkter.
Vid åtskilliga refererat av synpunkter anges flera remissin- stanser. Referatet svarar i första hand mot den först angivna instansens yttrande, medan övriga instanser – i de fall de inte uttrycker sig identiskt med den första – uttrycker sig snarlikt och/eller med en liknande innebörd.
När det gäller referat av instansernas synpunkter redovisas dessa i vissa fall per kategori remissinstans och i andra fall görs en tematisk redovisning alternativt en redovisning av vilka som
35
Inledning | Ds 2008:17 |
är huvudsakligen positiva respektive negativa. Huvudsakligen har den tematiska redovisningen använts när instanserna tycker nå- gorlunda lika oavsett kategori, medan den andra varianten an- vänts när det varit särskilt motiverat att särredovisa kategoriernas inställning.
De kategorier som har använts är följande:
•Myndigheter m.m. (förvaltningsmyndigheter, dom- stolar, universitet och högskolor, affärsverk, statliga bolag),
•Länsstyrelser,
•Kommunala instanser (primärkommuner, landsting kommun- och kommunalförbund),7
•Övriga (organisationer, företag, politiska partier, pri- vatpersoner).
Remissinstansernas synpunkter återges genom referat, inte raka citat. Huvudsakligen sammanställs synpunkter från instanser i den ordning som framgår av punktlistan ovan, alltså myndigheter och länsstyrelser först, därefter kommunala instanser och slutli- gen övriga.
I många fall argumenterar remissinstanser utifrån mycket av- gränsade och specialiserade sektors- eller särintressen. I dessa fall har många av deras synpunkter fått utlämnas till förmån för så- dana med mer allmän giltighet.
Bilagor
Till sammanställningen hör tre bilagor. I bilaga 1 redovisas re- misslistan och en förteckning över samtliga instanser som in- kommit med yttranden.
I bilaga 2 redovisas en sammanfattning av resultaten från det svarsformulär som 255 instanser i varierande utsträckning har
7 Även Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) redovisas i denna kategori.
36
Ds 2008:17 | Inledning |
använt sig av för att markera sin inställning till kommitténs för- slag och bedömningar.
Bilaga 3 utgörs av en cd-skiva som innehåller två filer. Dels en fil med en redovisning av samtliga svar på svarsformuläret. Dels en fil som innehåller flertalet (märk väl inte alla) av de bedöm- ningar som gjorts av samtliga instansers svar på de förslag som omfattas av svarsformuläret. I redovisningen blandas svar från instanser som använt sig av svarsformuläret (gröna fält), med svar från instanser som inte har gjort det (vita fält).
För de instanser som inte har använt sig av formuläret marke- rar ”avstyrker huvudsakligen” att instansen antingen är uttalat negativ och/eller uttrycker tveksamhet till ett förslag.
37
2Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet
2.1Behovet av en reform
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en uppfattning delar huvudsakligen kommitténs bedöm- ningar ifråga om behovet av en reform.
Exempel på synpunkter
Almi Företagspartner AB (Almi) instämmer i kommitténs upp- fattning att det är viktigt att ett strukturellt förändringsarbete inleds omgående för att klara nära förestående utmaningar.
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) pekar på att kommittén i första hand anger den sannolika demografiska utvecklingen fram till år 2020, och de därmed snabbt stigande anspråken på väl- färdssystemen, som huvudskäl till varför den anser att det är nödvändigt att inleda en reformering och effektivisering av den offentliga organiseringen redan nu. Enligt Nuteks uppfattning är emellertid en väl så viktig fråga vilka anpassningskrav som ett snabbt tilltagande konkurrenstryck från omvärlden kommer att kräva för den svenska ekonomin. Nutek har tidigare pekat på att
39
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
de regionala skillnaderna (främst mellan stora och små regioner) tenderar att öka och att en viktig del av anpassning av den svens- ka ekonomin till snabbt förändrade villkor är att skapa tillräck- ligt många och tillräckligt stora och robusta funktionella regio- ner. I detta sammanhang är omfattningen och inriktningen av samhällsinvesteringar en kärnfråga, enligt Nuteks uppfattning.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar i likhet med kommittén att tiden nu är mogen att genomföra en reformering av samhällsor- ganisationen och att förverkliga en ny statlig förvaltningspolitik som klarar av att möta morgondagens krav och utmaningar från ett europeiskt, nationellt, regionalt och ett lokalt perspektiv. De strukturella problemens omfattning och djup gör att detta knap- past låter sig göras i den årliga statliga budgetprocessen. På ett allmänt plan går kommitténs förslag i rätt riktning och utgör därför en god grund för det fortsatta reformarbetet. Uppfatt- ningen delas av bl.a. Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Örebro län.
Länsstyrelsen i Norrbottens län delar kommitténs uppfattning om behovet av en reformering av den offentliga samhällsorganisatio- nen. Olika delar av samhället genomgår stora förändringar i takt med att nya arbetsuppgifter tillförs eller villkor förändras. Där- för är det naturligt att även villkoren för staten, den regionala och lokala nivån ses över.
Länsstyrelsen i Uppsala län delar i likhet med flertalet länsstyrel- ser kommitténs uppfattning att viktiga delar av samhällsorgani- sationen behöver reformeras. En tydligare stat, en mer ändamåls- enligt organiserad hälso- och sjukvård, en långsiktigt trovärdig primärkommunal struktur samt en klarare rollfördelning mellan staten och den kommunala självstyrelsen är frågor som härvidlag står i förgrunden.
40
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
Ifråga om syftet med reformen har Kommunförbundet Stock- holms län (KSL) m.fl. kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) ingen avvikande uppfattning i förhållande till kommittén. KSL vill dock formulera syftet med reformen som ”att skapa en sam- hällsorganisation som är demokratisk, effektiv och flexibel och anpassningsbar till olika regionala och lokala förhållanden i lan- det samt till fortlöpande naturliga samhällsförändringar över tid”. Ett ytterligare syfte med reformen måste vara ”att utveckla ett förtroendefullt samarbete mellan staten och den kommunala sektorn”.
Stockholms kommun ifrågasätter delvis kommitténs motiv för en reform och frågar sig om det är önskvärt att all offentlig verk- samhet delas in på samma sätt i hela landet. Att vissa landsting idag är för små för att klara sjukvårdsuppdraget är inte ett till- räckligt skäl för att genomföra förslagen som Ansvarskommittén lägger. Att staten via sina myndigheter och bolag har olika geo- grafisk struktur är inte heller det ett tillräckligt skäl.
2.2Principer för samhällsorganisation
Kommitténs analys: Kommittén identifierar sex principer för ansvarsfördelning i samhällsorganisationen:
•demokrati och legitimitet,
•finansiering,
•rättssäkerhet,
•likvärdighet,
•hushållning och effektivitet,
•lägsta effektiva nivå.
Särskild uppmärksamhet ägnar kommittén åt vikten av ett medborgarperspektiv och åt behovet av likvärdighet.
41
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Ett begränsat antal instanser kommenterar ovanstående principer. En stor majoritet instämmer i kommitténs be- dömningar.
•Ingen instans ifrågasätter den allmänna betydelsen av ett medborgarperspektiv eller av likvärdighet.
•Flera instanser är kritiska till kommitténs dynamiska sätt att se på likvärdighet.
•Flera instanser anser att kravet på likvärdighet varierar mellan olika områden och att det inom vissa områden är motiverat med skillnader mellan kommuner.
•Flera instanser menar att de principer som avser effekti- vitet och lägsta möjliga nivå för uppgifter, inom vissa områden måste underordnas principen om likvärdighet.
•Några instanser anser att kommittén är otydlig i sin be- skrivning av vad medborgarperspektivet ska anses omfat- ta.
•Flera länsstyrelser menar att kommittén felaktigt utgår från att legitimitet kräver direktvalda församlingar.
Exempel på synpunkter
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) delar såväl kommitténs problembild som de principer som kommittén har utgått ifrån. Några centrala begrepp i kommitténs resonemang med förvalt- ningspolitisk anknytning är medborgarperspektiv, likvärdighet, kunskapsstyrning samt sektorisering. Flera av dessa principer utgör också hörnstenar i den statliga förvaltningspolitiken. Verva anser samtidigt att några av dessa begrepp förtjänar en djupare analys än vad kommittén gjort.
Länsstyrelsen i Uppsala län delar kommitténs syn på de principer som bör vägleda organiseringen av den offentliga sektorn. Där- emot delar inte Länsstyrelsen flera av de slutsatser som kommit- tén drar utifrån de redovisade principerna och utgångspunkterna.
42
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) m.fl. kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) delar i huvudsak kommitténs uppfattning beträffande de mest grundläggande principerna om enhetsstaten och tvånivåsystemet samt betydelsen av att det finns ett stort mått av självstyrelse inom kommunsektorn. Efter- som kommittén inte gör någon generell genomgång av olika politikområden menar dock KSL att det är svårt att bedöma vad de sex vägledande principerna innebär i praktiken. KSL menar att det hade varit önskvärt med en djupare analys av ansvarsfrågorna inom ytterligare politikområden.
I likhet med så gott som alla andra som uttalar sig instämmer
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) i de fyra förutsätt- ningar (utvecklingskraft, ökat medskapande, helhetssyn och minskad sektorisering, ökad tydlighet av ansvar) och sex princi- per för ansvarfördelning i en samhällsorganisation som kommit- tén identifierat.
Medborgarperspektivet och likvärdighet
Enligt Almi Företagspartner AB (Almi) måste kraven på likvär- dighet differentieras och skilja sig mellan olika verksamhetsom- råden. För vissa tjänster, som t.ex. sjukvård och socialtjänst mås- te kraven på likvärdighet ställas högt, medan det inom de områ- den Almi verkar inom måste vara acceptabelt med motiverade skillnader i tjänsteutbudet mellan kommuner och regioner.
Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS) menar att innebörden i medborgarperspektivet är oklart och att det inte preciseras av kommittén. Närmast blir begreppet liktydigt med att effekterna av förslag ska beakta konsekvenserna för medbor- garna och att de ska ligga till grund för bedömningarna av försla- gen. Medborgarna blir i första hand liktydigt med patienter eller andra brukare av offentliga tjänster. Medborgarperspektivet mås-
43
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
te omfatta medborgarnas kontakt med den offentliga sektorn i deras olika roller, men i betänkandet blir det främst brukarper- spektivet som uppmärksammas medan medborgarna i det demo- kratiska systemet inte närmare beaktas.
Ekonomistyrningsverket (ESV) tycker att det är viktigt att kom- mittén har valt medborgarperspektivet som utgångspunkt för förslagen. ESV påpekar att det viktiga för medborgaren är resul- taten från den skattefinansierade verksamheten och inte om en tjänst tillhandahålls av en kommun eller en statlig myndighet. Det är de offentliga institutionernas gemensamma ansvar som är av betydelse. Därför är i det sammanhanget bra, enligt ESV, att behovet av likvärdig service och likvärdig behandling lyfts fram i betänkandet.
Glesbygdsverket vill betona vikten av tillgänglighetsaspekter. Alla medborgare i landet bör ges likvärdig tillgång till offentlig servi- ce såsom hälso- och sjukvård, skola och äldreomsorg samt kommunikationer m.m. Likaså har medborgare och näringsliv behov av att en rimlig nivå av service finns tillgänglig vad gäller t.ex. dagligvaror, post- och godshantering. Det finns ett ömsesi- digt samband mellan tillgång till offentlig service och ett områ- des utvecklingsförutsättningar. Servicefrågor och lokal utveck- ling hör ihop.
Göteborgs universitet konstaterar att kommittén argumenterar för ett dynamiskt perspektiv på likvärdighet där kommunerna tävlar om att förbättra sig. En sådan process kan komma att hämmas om den av kommittén förordade normstyrningen drivs för långt.
Både Handikappombudsmannen (HO) och Myndigheten för han- dikappolitisk samordning (Handisam) vill framhålla att det kan finnas områden där principer som avser effektivitet och lägsta möjliga nivå för uppgifter och ansvar måste ge vika för principen om likvärdighet vid tillhandahållandet av en tjänst. Det innebär
44
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
att det kan finnas områden där kravet på likvärdighet inte kan ses som så dynamiskt som kommittén gör. Sådana områden och begränsningar kan bl.a. följa av Sveriges internationella åtagan- den om mänskliga rättigheter, såväl de som reglerar medborger- liga och politiska fri och rättigheter och de som reglerar sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter.
Kommerskollegium konstaterar att utredningen lägger särskild vikt vid medborgarperspektivet och behovet av likvärdighet i den service som samhället ger medborgarna. Kommerskollegium anser att det hade varit intressant om kommittén hade utvecklat medborgarperspektivet till att även innefatta svenskarnas uni- onsmedborgarskap och den potential som ligger i detta – för svenskarna och för den svenska samhällsorganisationen.
Länsrätten i Skåne län instämmer i utredningens slutsatser att det finns ett behov av att värna och vidareutveckla likvärdigheten i välfärdstjänsterna, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Oavsett hur uppgiftsfördelning och samhällsstruktur förändras är det därför, enligt länsrättens mening, viktigt med en statlig styrning som garanterar att medborgarna tillförsäkras sina lag- stadgade rättigheter och att kvaliteten på och tillgängligheten till samhällstjänsterna hålls på en likvärdig och hög nivå.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län välkomnar att medborgar- perspektivet lyfts fram. Samtidigt får inte det innebära att enbart individen hamnar i fokus; även ett mer strukturellt perspektiv måste finnas. I synnerhet gäller det jämställdhet och integration, där just den strukturella diskrimineringen måste synliggöras.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) samt flera kommuner i Östergöt- lands län (se bilaga 1) framhåller att frågan om likvärdighet i offentliga tjänster är komplicerad. Instanserna kan instämma i formuleringen att en offentlig tjänst ska vara av lika värde för olika medborgare, men ändå inte identiskt lika. Kraven på likvär-
45
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
dighet måste enligt instansernas mening differentieras och skilja sig mellan olika verksamhetsområden. För vissa tjänster, som t.ex. sjukvård och socialtjänst måste kraven ställas högt, medan det inom många andra områden kan vara helt acceptabelt med skillnader mellan kommuner och regioner.
Kommunförbundet Skåne m.fl. kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) ser med tillfredställelse att kommittén bejakar likvär- dighetsbegreppet och avvisar likformighet som lagstiftnings- och styrningsmetod, men hade förväntat sig ”skarpa” förslag kring tillämpade lagstiftningsformer.
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och flera kommuner i Västra Götalands län (se bl.a. bilaga 1) anser att medborgarper- spektivet är en avgörande utgångspunkt när ansvar ska fördelas. Utveckling av och förändringar i samhällsorganisationen måste utgå från medborgarnas livsmönster och behov på såväl kort som lång sikt.
Läkemedelsindustriföreningen menar att kommitténs dynamiska tolkning av begreppet likvärdighet kan accepteras i teorin, men att den i praktiken innehåller svåra etiska och medicinska ställ- ningstaganden. De olikheter som idag råder mellan olika geogra- fiska områden och olika socioekonomiska grupper i Sverige är väldigt svåra både att förklara och att försvara och de kan svårli- gen betraktas som något positivt.
Lärarnas Riksförbund menar att flertalet av de principer och nyckelord för styrsystemet som kommittén vill bygga vidare på, likvärdighet och lägsta effektiva nivå som främsta exempel, för längesedan har tömts på sitt innehåll. Detta är i hög grad tydligt på skolans område. Särskilt likvärdighetsprincipen har visat sig vara problematisk. Den politiska inriktningen om s.k. likvärdig utbildning eller vård har egentligen ingen praktisk motsvarighet, då begreppet likvärdighet aldrig definierats på ett åläggande sätt. Det som uppfattas som likvärdigt i en kommun behöver inte alls
46
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
stämma överens med likvärdighetsdefinitionen i en annan. Att utredningen valt att bygga vidare på dagens likvärdighetsbegrepp ser Lärarnas Riksförbund som mycket problematiskt.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) kan konstatera att kommittén försökt hålla ett särskilt fokus kring medborgarper- spektivet men inte lyckats inom alla områden. TCO är kritiskt till att så få förslag utgår från att säkra likvärdigheten för alla innevånare i landet. TCO anser att det inom många områden saknas ett nationellt perspektiv och en fördjupad diskussion om statens roll i samhällsorganisationen. I den meningen riskerar förslaget att bidra till fortsatt ojämlikhet mellan landsändar.
Demokrati och legitimitet
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Örebro län och
Länsstyrelsen i Gävleborgs län tar i likhet med många andra läns- styrelser upp frågan om demokratisk legitimitet och menar att kommittén förefaller anse att legitimitet kräver direktvalda or- gan. Länsstyrelserna vill emellertid framhålla att många verksam- heter tillerkänns hög grad av legitimitet även om de inte före- träds av direktvalda församlingar. Länsstyrelsen i Västernorr- lands län pekar på att ifrågasättande av demokratisk legitimitet i fattade beslut är vanligare när det gäller kommunalpolitiska be- slut än beslut på den statliga nivån. Enligt Länsstyrelsens mening har detta att göra med det förtroende som statsförvaltningen åtnjuter i kraft av allmänhetens tilltro till att dess beslut sker med integritet, likformighet och oväld. Enligt Länsstyrelsens bedömning har kommittén underskattat viktiga värden som är förknippade med statsförvaltningen.
47
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
2.3Övergripande kritik av kommitténs analys och förslag
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flertalet av de instanser som uttalar en inställning till kommitténs analys och förslag i dess helhet är positiv.
Flera instanser har dock invändningar mot analys och förslag i dess helhet, eller mot enskilda analyser och förslag. Den vanli- gast förekommande kritiken är i sammanfattning:
•Flera instanser tycker att kommittén i otillräcklig ut- sträckning har analyserat och/eller lämnat förslag till en reducering av de tre (exkl. EU) nuvarande nivåerna i den svenska samhällsförvaltningen. Flera instanser anser att kommittén inte i tillräcklig utsträckning har analyserat alternativa sätt att organisera ansvaret för hälso- och sjukvården och/eller att kommittén borde ha föreslagit andra sätt att organisera ansvaret för hälso- och sjukvår- den.
•Flera instanser anser att kommittén ytterligare borde ha analyserat och/eller lämnat förslag om en kommunal in- delningsreform.
•Flera instanser tycker att kommitténs analys och förslag har ett ensidigt regionalt fokus, på bekostnad av den na- tionella och den lokala nivån. Flera instanser anser också att kommittén i otillräcklig utsträckning analyserat kon- sekvenser, bl.a. för demokrati och nationell enhetlighet, av en förstärkt regional nivå.
•Flera instanser, även sådana som stöder en indelning i färre län och regionkommuner, menar att kommittén inte presenterar underlag som visar att förslaget om färre och större regionala enheter ger en bättre offentlig verk- samhet.
•Flera instanser menar att kommittén borde ha gjort en djupare analys av uppgiftsfördelning och ansvar inom fler områden än hälso- och sjukvård och regional utveckling.
48
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
•Flera instanser menar att kommittén lämnat otillräckligt utrymme för asymmetri, såväl i förslaget om samhällsor- ganisationens ansvars- och uppgiftsfördelning, som i för- slaget om regional indelning.
•Flera instanser tycker att kommitténs analys har ett otill- räckligt internationellt och/eller EU-perspektiv.
•Flera instanser tycker att några eller många av kommit- téns förslag saknar konkretion och är otillräckligt ut- vecklade.
•Flera instanser tycker att kommittén i otillräcklig ut- sträckning analyserat just den sektor instansen är verk- sam inom.
Exempel på synpunkter
Nivåer i samhällsorganisationen
Flera instanser tycker att kommittén i otillräcklig utsträckning har analyserat och/eller lämnat förslag till alternativ till de tre nuvarande och föreslagna nivåerna i samhällsförvaltningen. Hu- vudsakligen diskuteras frågorna med utgångspunkt i hur hälso- och sjukvården är organiserad.
Uppsala universitet menar att det finns tre grundalternativ för den samhällsorganisation som kommittén har haft att utreda:
•Att helt avskaffa länsstyrelser och landsting.
•Att göra länen färre och ungefär lika stora.
•Att även i fortsättningen låta länen vara olika stora. Uppsala universitet beklagar att kommittén underlåtit att utreda två av alternativen och alltför mycket koncentrerat fokus på alternativet att göra länen färre och ungefär lika stora. Uppsala universitet anser också att kommittén i otillräcklig utsträckning har utrett det förordade alternativet. Det saknas bl.a. en ekono- misk analys och Uppsala universitet diskuterar också frågan om
49
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
vilka kulturgeografiska kriterier som principiellt bör tjäna som grund för en ny länsindelning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att det med fog kan ifrågasättas om inte Sverige är för litet för att fortsätta bära tre huvudmannanivåer, med var sin, ibland otillräcklig i exempelvis norra Sverige, beskattningsrätt. Detta gäller inte minst mot bak- grund av medlemskapet i EU som tillfört ytterligare en huvud- mannanivå.
Hälso- och sjukvårdens roll i förslaget
Flera instanser anser att kommittén har låtit hälso- och sjukvår- dens förmodade framtida behov väga alltför tungt, i förslaget i dess helhet (se även avsnitt 4.3.1) och/eller i förslaget till regio- nal indelning (se även avsnitt 8.2).
Enligt Kammarrätten i Stockholm har behovet av regionkommu- ner och en tredelad politiskt vald samhällsorganisation inte i tillräcklig utsträckning analyserats. Förslaget är sjukvårdscentre- rat, och enligt kommittén kommer hälso- och sjukvården i eko- nomiska termer att utgöra 80-90 procent av regionkommunernas verksamhet. Hälso- och sjukvården är givetvis en mycket viktig fråga, men kammarrätten ställer sig tveksam till om denna fråga i så hög grad ska få styra genomförandet av en ny samhällsorgani- sation.
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) anser att regionalpoliti- ken till sin natur är regionalt fokuserad och att de problem som finns i denna verksamhet med fragmentisering m.m. borde ha varit utgångspunkt för kommitténs överväganden. Kommittén har dock valt hälso- och sjukvården som sin utgångspunkt och det är inte primärt en regionalfråga utan ett område med tydliga lokala och nationella dimensioner. En analys av hur man bättre samordnar och styr regionalpolitikens många aktörer, såväl
50
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
kommunala som privata och statliga, borde, enligt Vervas me- ning, ha varit utgångspunkt för kommitténs arbete.
Flera länsstyrelser, bl.a. Länsstyrelsen i Stockholms län och Läns- styrelsen i Kalmar län menar att det är tveksamt om sjukvården på sikt överhuvudtaget bör vara ett regionalt ansvar.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att kommittén borde ha analyserat möjligheterna till färre politiska nivåer, var och en med direktvalda församlingar och egen beskattningsrätt. Huvud- uppgiften för de föreslagna regionkommunerna kommer att vara hälso- och sjukvården, en uppgift som skulle kunna utföras av antingen staten eller kommunalförbund och finansieras av staten eller kommunens skatteintäkter eller en kombination av dessa. Det skulle stärka medborgarperspektivet genom tydligare ansvar än dagens fördelning på tre nivåer i Sverige och därtill EU.
Enligt Handelskammaren Mälardalen har sjukvårdens organisa- tion och strukturer i alltför stor utsträckning fått styra kommit- téns förslag om regional indelning. Kommitténs utgångspunkt förefaller vara att all akutsjukvård och merparten av övrig vård nu och i framtiden i huvudsak ska produceras enbart av det all- männa. Handelskammaren delar inte denna uppfattning. Enligt Handelskammarens mening är det viktigt att staten svarar för normgivning inom hälso- och sjukvården och att denna i stor utsträckning finansieras gemensamt via en obligatorisk försäk- ring. Det allmänna bör också svara för riktlinjer för vården i stort samt för tillsyn och uppföljning. Politiska beslut är emellertid, enligt instansens mening, sällsynt illa lämpade vad gäller den dagliga driften. Handelskammaren förespråkar en tydligare för- säkringslösning för hälso- och sjukvården.
51
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
En regionaliserad samhällsorganisation
Skolverket tycker att det påtagligt regionala perspektivet i betän- kandet är problematiskt. Många myndigheter har i likhet med Skolverket inte ett regionalt perspektiv eller uppdrag utan ett nationellt. Egentligen behandlas inte detta dilemma i betänkan- det. Frågan om behovet av statlig närvaro på regional nivå och på vilka områden sådan närvaro gagnar den statliga styrförmågan har därmed inte problematiserats tillräckligt enligt Skolverkets mening. Inte heller frågan om hur nationell likvärdighet i statens agerande kan säkerställas i en regionalt uppbyggd organisation.
Enligt Statskontoret – som anser att inrättandet av regionkom- muner är en politisk fråga som myndigheten därför inte tar ställ- ning till – hade det varit värdefullt om kommittén hade fört en principiell diskussion om konsekvenserna av förslaget att införa regionkommuner. En sådan diskussion borde behandla själva inrättandet av regionkommuner, som ju kan sägas innebära att starka regioner kommer mer i fokus än den nationella respektive kommunala nivån. Statskontoret konstaterar att utvecklingen de senaste decennierna har varit den motsatta, bl.a. genom att allt- fler uppgifter har förts till kommuner och genom att kommunal samverkan har främjats genom ändrade regelverk och särskilda statsbidrag.
En ny modell för statlig samordning med en försvagad regional statlig verksamhet stärker enligt Länsstyrelsen i Västerbottens län inte statens möjligheter att hantera regionala skillnader. En svag statlig verksamhet riskerar att utelämna de mest perifera områ- dena. Det förslag som kommittén presenterar kan möjligen del- vis fungera i landets befolkningstäta områden, men fungerar dåligt i landets övriga delar anser länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Uppsala län menar att den huvudriktning som kommitténs samlade förslag anvisar långsiktigt kan innebära en utveckling bort från dagens enhetsstat. Eftersom hittillsvarande erfarenheter pekar på att steg som tagits mot regionalisering
52
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
senare inte kan återtas så borde de långsiktiga och konstitutio- nella aspekterna på kommitténs samlade förslagspaket ha analy- serats betydligt djupare och framför allt då utifrån ett nationellt perspektiv.
En naturlig invändning mot ett stärkt regionalt och lokalt infly- tande handlar enligt Landsorganisationen (LO) om risken för olikheter i levnadsvillkor mellan och inom olika landsdelar. Den risken ska inte undervärderas. Det kommunala självstyret visar i allt väsentligt att det lokala engagemanget kunnat utvecklas inom ramen för en sammanhållen statlig styrning, utan att principen om likabehandling åsidosatts. En minskad sektorisering på regi- onal nivå kommer enligt LO:s uppfattning snarast att leda till ett effektivare utnyttjande av kunskaper och engagemang.
Större regionala enheter
Flera instanser, även sådana som stöder en indelning i färre län och regionkommuner, menar att kommittén inte presenterar underlag som tillräckligt övertygande visar att förslaget om färre och större regionala enheter ger en bättre offentlig verksamhet (se även avsnitt 6.4.1 och 7.2.2).
Statskontoret har inga invändningar mot kommitténs uppfattning att antalet län och landsting/regionkommuner bör bli färre än idag, men det hade varit önskvärt att kommittén hade redovisat empiriskt underlag och analyser som tydligt visar varför och på vilka sätt som större geografiska enheter skapar en bättre, tydli- gare och mer effektiv offentlig verksamhet för medborgarna.
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) pekar på att kommittén hävdar att det ur ett medborgar- och företagsperspektiv finns starka skäl som talar för större och färre län och regionkommu- ner. Kommitténs analys och slutsatser utgår dock i allt väsentligt från nödvändigheten av ekonomisk bärkraft och förutsättningen
53
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
att hålla erforderlig kompetens. Konsekvenserna av förslagen ur ett medborgarperspektiv är inte lika klart belysta. Blir det bättre eller sämre samhällsservice för medborgarna och vad värderar medborgarna själva?
En kommunal indelningsreform
Få instanser uttalar uttryckligen stöd för omedelbara kommun- sammanläggningar, men flera instanser menar att kommittén borde ha gjort en mer omfattande analys av och ytterligare över- vägt möjligheten till en primärkommunal indelningsreform (se avsnitt 7.1.1).
Otillräckligt belysta ansvarsfrågor
Flera instanser, däribland Kommunförbundet Stockholms län (KSL) m.fl. kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1), tycker att det hade varit önskvärt att kommittén gjort en djupare analys av uppgiftsfördelning och ansvar inom fler områden än regional utveckling och hälso- och sjukvård.
Asymmetri eller likformighet?
Flera instanser tycker att kommitténs förslag är alltför likfor- migt och lämnar otillräckligt utrymme för en asymmetrisk sam- hällsorganisation. Instanserna talar om asymmetri i flera betydel- ser:
•Det bör finnas större möjlighet till en differentierad uppgifts- och ansvarsfördelning i samhällsorganisatio- nen. Uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun och/eller mellan regionkommuner och primärkommuner behöver inte vara identisk i hela landet (se även avsnitt 5.2.14).
54
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
•Den offentliga samhällsorganisationen måste inte vara organisatoriskt identisk i hela landet (för vissa delar av landet kan t.ex. en regionkommun vara rätt lösning, me- dan den inte behöver vara det i andra).
•Asymmetri diskuteras av flera instanser också i betydel- sen olikformighet i regional indelning (se även kapitel 8).
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) anser att möjligheterna att skapa symmetriska regioner – i linje med kommitténs förslag
– i praktiken förefaller som nära nog en omöjlighet. Mot denna bakgrund bör man, enligt Nuteks mening, hålla öppet för att ansvarsfördelningen mellan staten och den regionala nivån skulle kunna se olika ut, beroende på respektive regions förutsättning- ar.
I första hand förespråkar Länsstyrelsen i Västra Götalands län en enhetlig lösning för hela landet. Ansvarsfördelningen måste vara tydlig, men det hindrar inte att genomförandet anpassas till skif- tande förutsättningar i olika delar av landet.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) och flera kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) är frågande inför kommitténs avståndstagande från såväl asymmetrisk uppgifts- och ansvars- fördelning som organisatorisk asymmetri. På grund av olikheter- na mellan olika delar av landet måste enligt KSL:s mening en asymmetrisk uppgifts- och ansvarsfördelning accepteras. Även organisatorisk asymmetri bör kunna accepteras om de nya regio- nernas uppgifter blir av mer begränsad omfattning.
Stockholms läns landsting pekar på att regelverken i de flesta län- der skiljer sig åt mellan storstadsregioner och andra regioner. Ansvarskommittén borde ha kunnat visa större öppenhet för en asymmetrisk samhällsorganisation, som möjliggör lösningar som svarar mot skilda förutsättningar i olika delar av landet. Enhet- lighet i samhällsorganisationen vid en viss tidpunkt bör särskilt i ett långt tidsperspektiv inte vara avgörande. I kommande beslut
55
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
bör större tonvikt läggas på regionkommuners och primärkom- muners frihet att själva utforma regionernas ansvarsfördelning, liksom även frågor om indelning och regiontillhörighet.
Södermanlands läns landsting anser att den framtida samhällsor- ganisationen måste präglas av flexibilitet och öppenhet för lokala och regionala avvikelser. Det måste finnas möjligheter att flytta ansvar for verksamheter mellan kommuner och regionkommu- ner. Det kan t.ex. gälla frågor som färdtjänst. Små kommuner ska kunna lämna över frågor som de inte kan hantera till följd av sitt begränsade befolkningsunderlag.
Stockholms kommun anser att det är orimligt att dirigera fram nya regionindelningar från central nivå. I vissa delar av landet kan regioner vara den bästa vägen framåt, i andra delar kan andra lösningar vara aktuella. Utvecklingen i olika delar av landet har skilda förutsättningar och regioner måste därför också få se olika ut och innehålla olika former av samverkan mellan stat, kommun och landsting/regioner. De delar av landet som uttrycker ett intresse av att i olika former utveckla sitt regionala samarbete bör få göra det. En rimlig utgångspunkt är att staten agerar som en part och bidrar till att möjliggöra regionbildning, där en sådan eftersträvas av berörda kommuner och landsting. Staten ska inte peka och ange ramar för vad staten anser är en region.
Den demokratiska förankringen
Flera instanser, däribland Göteborgs universitet, menar att kom- mittén har prioriterat ett organisations- eller förvaltningsper- spektiv på bekostnad av frågan om hur en eventuellt ny regional struktur kan förankras demokratiskt. Göteborgs universitet tycker att utredningen har alltför få inslag av de demokratiaspek- ter som måste ingå i ett övergripande resonemang kring de grundläggande byggstenarna i vårt politiska system. Svårigheter- na med och vikten av att få medborgarnas acceptans för de nya regionerna borde tas mer på allvar.
56
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
Frågan om förankring och lokalt inflytande diskuteras även i avsnitt 8.3.1.
Otillräckligt internationellt och/eller EU-perspektiv
Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) tycker att kommitténs diskussion och slutsatser angående EU- dimensionen inte är särskilt väl underbyggda. Argumenteringen är knapphändigt återgiven och lyser stundtals med sin frånvaro. Det faktum att det svenska statsskicket i dag har en europeisk nivå och därför i praktiken består av fyra nivåer borde ha fått större utrymme i analysen. Uppfattningen delas bl.a. av Verket för förvaltningsutveckling (Verva).
Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län) samt Uppsala kommun anser att kommittén borde ha utvecklat det internationella perspektivet bättre som utgångspunkt för de förslag som kommittén lägger. Det handlar i dag om att regio- nerna konkurrerar på en global arena. Det gäller i särskilt hög grad huvudstadsregionerna. Detta leder i sin tur till slutsatsen att det kan vara direkt hämmande för hela Sveriges konkurrenskraft att identifiera kriterier som ska vara likadana vid alla eventuellt nya regionbildningar.
Otillräckligt utvecklade förslag
Boverket delar kommitténs inställning att det behövs en refor- mering av läns-/regionnivån i Sverige. Verket anser emellertid att flera av de förslag som kommittén lägger fram är otillräckligt utvecklade och därför inte kan ligga till grund för reformer - i vart fall inte utan ytterligare beredning. Vidare saknas ett hel- hetsperspektiv genom att den centrala verksnivån nästan inte behandlas alls. Sammantaget skulle det kunna medföra betydan-
57
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
de osäkra - och av kommittén inte utredda - konsekvenser om sådana förslag genomfördes.
Kammarrätten i Stockholm kan konstatera att betänkandet i mångt och mycket har riktlinjekaraktär och att analyserna inte är slutförda. Detta innebär att det inte är helt lätt att yttra sig över betänkandet
Strängnäs kommun anser att det är olyckligt att kommittén i flera fall har avstått från att göra en djupare analys och valt att inte presentera förslag på lösningar, utan istället hänvisat analyser till senare utredningar. Strängnäs kommun menar att det riskerar att försena processen.
Torsby kommun anser att kommitténs betänkande i vissa delar är alltför allmänt och oprecist. Det finns svårigheter i att det före- slås en rad större strukturförändringar som rör hela den offentli- ga sektorn i olika grader utan att man mer detaljerat har redovi- sat någon form av grundförslag. Kommittén har även tidsatt när den anser att förändringarna ska vara implementerade. För att man ska lyckas med dessa förändringar hade ett mer precist för- slag varit en hjälp för att kunna genomföra de omställningar som krävs.
Övriga synpunkter
Vissa perspektiv saknas
En vanligt förekommande synpunkt från myndigheter, intresse- organisationer m.fl. är att kommittén i otillräcklig utsträckning behandlar de frågor som den aktuella instansen hanterar. Två exempel är Sametinget som tycker att kommittén i otillräcklig utsträckning diskuterar minoriteters och ursprungsfolkets roll i den framtida samhällsorganisationen och Valmyndigheten som pekar på att kommittén inte behandlat frågan om hur den nya regionala indelningen ska påverka den nuvarande valkretsindel-
58
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
ningen. Liknande invändningar, utifrån respektive instans verk- samhetsområde, görs bl.a. av Barnombudsmannen (BO), Järn- vägsstyrelsen, Rädda Barnen m.fl.
Riksantikvarieämbetet) anser att kommitténs beskrivning av miljöarbetet, inte minst inom kulturmiljöområdet, och dess koppling till arbetet med regional utveckling är otillräcklig. Kommitténs beskrivning av det regionala utvecklingsarbetet borde bättre återspegla relationen mellan olika sakområden ut- ifrån det gemensamma arbetet för attraktiva livsmiljöer och en hållbar utveckling. Inte minst med utgångspunkten att sakområ- dena ska samverka i högre utsträckning.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) menar att utredningen borde ha analyserat arbetsmarknadspolitiken mer då detta område kan ha betydelse för regional utveckling.
Handikappombudsmannen (HO) konstaterar att det trots att förslagen berör grundläggande frågor angående det offentligas organisering samt relationer mellan lokala, regionala och statliga aktörer saknas en analys av förslagen ur såväl ett funktionshin- der- som diskrimineringsperspektiv. HO anser att detta är en betydande brist.
Nätverket Småkom m.fl. instanser, bl.a. Lekebergs kommun anser att utredningen behandlat de små kommunerna och landsbyg- dens roll i det framtida Sverige på ett högst marginellt och inte sällan mindre positivt sätt. De små kommunerna ses enligt in- stanserna av kommittén som en riskfylld grupp av kommuner vars förmåga att producera högkvalitativa välfärdstjänster ifråga- sätts. Detta sker trots att utredningens egen specialrapport om de mindre kommunerna mycket tydligt visar att denna kom- mungrupp trots ofta svåra yttre villkor ändå klarar sina uppgifter på ett utomordentligt sätt.
59
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) och flera kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) anser att storstadsregionernas viktiga roll för samhällsutvecklingen förhållandevis lite lyfts fram i slutbetänkandet.
Flera instanser är kritiska och menar att landsbygdsperspektivet i stort sett saknas i betänkandet. Uppfattningen framförs av Brun- flo Hembygdsförening, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Folk- rörelserådet Hela Sverige ska leva, Nätverket SmåKom, Ronny Svensson, Leksand m.fl.
Några instanser, t.ex. Coompanion - Kooperativ Utveckling Sve- rige, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, Sveriges Hembygds- förbund, Sveriges Pensionärsförbund, Rädda Barnen m.fl. är kri- tiska till att kommittén inte behandlar den sociala ekonomins, frivilligorganisationernas och det civila samhällets roll i framti- den.
Företagarna menar att företagarperspektivet så gott som helt saknas i betänkandet. Det finns ingen analys av hur en struktur ska utformas som stöder företagens behov av service, som un- derlättar uppgiftslämnande och förenklar myndighetskontakter. Företagande inom offentlig sektor och konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat näringsverksamhet lyser också med sin frånvaro. Uppfattningen att det saknas ett näringslivsper- spektiv delas av bl.a. Handelskammaren Värmland.
Mälardalens högskola anser att kommittén inte tillräckligt beaktat det pågående klimathotet i sitt arbete. Den betydelse som den pågående miljöförstöringen och det medföljande klimathotet har och dess konsekvenser för möjligheterna att erhålla en långsik- tigt hållbar miljömässig, ekonomisk och social tillväxt borde ha analyserats djupare och redovisats som en grundläggande förut- sättning för kommitténs förslag.
60
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
Ytterligare synpunkter
Ekonomistyrningsverket (ESV) är huvudsakligen positiv till kommitténs analys, men påtalar vissa brister. I sitt remissvar på kommitténs delbetänkande efterlyste ESV ytterligare precise- ringar och definitioner av centrala termer såsom samhällsorgani- sation, flernivåstyrning och ansvarsbegreppet. Tyvärr saknas detta fortfarande. Vidare anser ESV att kommittén arbetar för snävt inom den offentliga sektorn och inte gör någon egentlig analys av övriga samhällsaktörer och deras eventuella medverkan (näringslivet, ideella sektorn m.fl.).
Socialstyrelsen hade gärna sett att kommittén fullföljt och kon- kretiserat diskussionen om omfattningen av det offentliga åta- gandet i relation till förväntade framtida ekonomiska och perso- nella resurser. Hur kan samhällets nuvarande åtaganden inom hälso- och sjukvård och socialtjänst omprövas och anpassas till nya förutsättningar på bästa sätt? En näraliggande fråga som behöver fördjupas är vilken kombination av förebyggande re- spektive akuta insatser som ger bäst resultat, kvalitets- och re- sursmässigt. Hur kan incitamenten förstärkas för en mer långsik- tig satsning på folkhälsa, tidiga och förebyggande insatser och samhällsplanering?
Inte minst med tanke på kommitténs namn anser Kammarrätten i Stockholm att ansvarsfrågorna framstår som något styvmoder- ligt behandlade. Hur förhåller det sig t.ex. med kongruensen mellan att ha ansvar för en verksamhet, ha fulla befogenheter att bedriva den och att finansiera den? Och hur förhåller sig anspråk på likabehandling över riket till utrymmet för kommunal själv- styrelse?
Samverkansorganet i Dalarnas län (Region Dalarna), Borlänge kommun, Faluns kommun, Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland), Torsby kommun m.fl. tycker att kommittén
61
Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet | Ds 2008:17 |
inte har gjort en tillräcklig genomlysning av jämlikhet, integra- tion och hållbar utveckling.
Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) menar att det är ett allvarligt förbiseende att kommitténs beskrivning och analys uppehåller sig så gott som enbart vid de offentliga institutioner- na. Genom hela den svenska välfärdens utveckling har medbor- garnas organisering i fristående organisationer spelat en central roll, tidvis som pådrivare, tidvis också genom att de tagit på sig uppgifter som de offentliga organen annars hade måst fylla.
2.4Om kommitténs arbete och processen därefter
Några instanser har lämnat synpunkter på hur kommittén bedri- vit sitt arbete och/eller på processen efter det att huvudbetän- kandet lämnades.
Kommitténs arbete
Ansvarskommittén har arbetat föredömligt öppet anser Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS).
Konsumentverket uppskattar att kommittén har arbetat lyhört i processen.
Den valda processen för utredningens bedrivande har enligt Lunds universitet haft sympatiska inslag av rådslag och bred för- ankring. Det är dock samtidigt en process som universitetet menar ger motståndarna till förändring alla möjligheter att mobi- lisera och söka förhindra tilltänkta reformer. Utgångspunkten torde vara behovet av en samsyn kring de grundläggande dragen i samhällsorganisationen. En jämförelse kan här göras med för- ändringsprocesserna i nordiska grannländer som följt helt andra mönster. Reformer har knappast ett egenvärde men den regiona- la organisationen i Sverige har visat sig ovanligt stigberoende.
62
Ds 2008:17 | Kommitténs analys, förslag och arbete i allmänhet |
Om utredningens förslag inte skulle genomföras, vilket förefaller troligt med tanke på uttalanden av ansvariga statsråd, blir frivil- lighet huvudlinje. Här kan erinras om kommunsammanläggning- arnas historia i Sverige där frivilliglinjen till slut fick överges.
Det är med viss besvikelse som Högskolan i Borås i efterhand kan konstatera att arbetsprocessen inte blev så öppen och interaktiv som tidigare förespeglats. Det har enligt högskolan varit under- stundom mycket tyst från utredningen och avsaknaden av debatt har också påverkat utredningens resultat på ett negativt sätt och sannolikt bidragit till att mer genomgripande konkreta förslag till förändring inte framförs. Uppfattningen delas av flera instan- ser, bl.a. Ronny Svensson, Leksand.
Remissförfarandet
Flera instanser, Degerfors kommun, Laxå kommun, Vindelns kommun, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) m.fl., riktar kritik mot vad de upple- ver som att regeringen under pågående remissperiod offentligt avvisat kommitténs förslag, utan att beakta svaren från cirka 500 remissinstanser.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) samt flera kommuner i Stockholms län, bl.a. Sigtuna kommun är kritisk till att departe- mentet tagit fram ett styrande och detaljerat frågeformulär, som inte lyfter fram de frågor som rör motiv för och övergripande syften med reformen, liksom de grundläggande principerna för ansvarsfördelningen mellan staten och kommunsektorn. Upp- fattningen framförs av ytterligare några instanser.
Ett fåtal instanser framför uppfattningen att remisstiden har varit för kort.
63
3Staten och den kommunala sektorn
Sammanfattning
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till kommitténs förslag att regeringen ska utarbeta en samlad och sektorsövergripande strategi för styrningen av den kommunala sektorn. Några instanser anser dock att betänkandet i otillräcklig utsträckning utvecklar hur en sådan strategi bör utformas och vad som bör ingå i den.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till kommitténs bedömning att statens styrning av kommunsek- torn bör inriktas mot normering, även om ett stort antal menar att det under flera omständigheter kan vara motiverat med avsteg från huvudprincipen.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till förslaget att regleringen av allmänna råd i författningssam- lingsförordningen upphävs. Negativa och/eller tveksamma in- stanser är huvudsakligen statliga myndigheter.
Så gott som samtliga instanser instämmer i kommitténs be- dömning att den statliga kunskapsstyrningen av välfärdstjänster- na bör stärkas, men flera anser att frågan kräver en djupare be- lysning än den kommittén presenterar och att begreppet kun- skapsstyrning är otillräckligt definierat i betänkandet.
Kommittén föreslår vidare att regeringen bör låta utreda hur den nationella informationsförsörjningen bör utvecklas när det gäller kommunsektorns verksamhetsområden. Nästintill samtli-
65
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
ga av de relativt få instanser som kommenterar förslaget stöder det.
Drygt 95 procent av de närmare 300 instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget att re- geringen ska utforma en ordning för regelbundet återkommande samråd mellan staten och den kommunala sektorn. En stor majo- ritet av de kommunala instanserna är dock huvudsakligen negativ till förslaget om att samrådet ska regleras i förordning och anser istället att det bör regleras i en lag. Skälet är att en lag uppfattas som en mer beständig reglering.
3.1Grundläggande principer för den kommunala självstyrelsen
Kommentar: I avsnittet presenteras inga förslag. Däremot be- handlas kommitténs analys kring värdet av kommunal självsty- relse. Fler relevanta synpunkter återfinns också i avsnitt 2.2 om likvärdighet.
Exempel på synpunkter
I förhållandet till kommuner anser Ekonomistyrningsverket (ESV) att det är viktigt att särskilja det som ryms inom det kommunala självstyret från det där staten lägger förvaltnings- uppgifter på kommuner. I det senare fallet är det fråga om en delegering från statsmakterna till kommunerna, ett statligt åta- gande där kommunen är utförare. Denna delegering, ytterst från riksdagen, är som all delegering i staten villkorad och bör kunna prövas med avseende på hur kommuner sköter de ålagda uppgif- terna.
Krisberedskapsmyndigheten delar kommitténs uppfattning att ett stort mått av kommunal självstyrelse är ett viktigt inslag för att det offentliga åtagandet ska kunna klaras, även inom krisbered-
66
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
skapsområdet. Utifrån ett krisberedskapsperspektiv bör kom- munerna själva avgöra hur de löser uppgifterna. Staten bör nor- mera och inrikta samt ange vad som bör uppnås och därefter följa upp vad som gjorts och vilken förmåga som finns. Ett bra samspel och tydlig ansvarsfördelning mellan lokal, regional och nationell nivå är en förutsättning för att kommunerna ska kunna utföra sina krisberedskapsuppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) delar kommitténs uppfattning att de två tyngsta värdena förknippade med den kommunala självstyrelsen är demokrati- och effektivi- tetsvärden.
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) m.fl. kommuner i Västra Götalands län (se bl.a. bilaga 1) vill betona att ett stärkt kommunalt självstyre är väsentligt. Staten bör ha förtroende för att kommunerna av egen kraft klarar att tillämpa lagar och för- ordningar. Likvärdighet inom de områden kommunerna har ansvar för får inte innebära likformighet utan måste ge utrymme för anpassningar utifrån lokala förutsättningar.
Kommunförbundet Skåne m.fl. kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) delar kommitténs uppfattning att det är en riskabel väg om kommuner generellt via avtal skulle bli ”entreprenörer” för statliga uppgifter. Med det arbetsmarknadspolitiska området som exempel vill instanserna framhålla att kommuner ingår så- dana avtal enbart för att minska risken för kostnadsövervält- ringar på det kommunala försörjningsstödet. Arbetslöshet riske- rar medföra detta och tillika minska skatteintäkterna för kom- munerna. Inom de arbetsmarknadspolitiska och flyktingpolitiska områdena är det, enligt förbundets mening, statens tillkorta- kommande som ur kommunernas perspektiv framtvingar ”de- fensiva” avtalslösningar och utgör inte ett efterfrågat ansvar för dessa.
67
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) och flera av kommu- nerna i Stockholms län (se bl.a. bilaga 3) anser att staten har ett legitimt intresse att styra den kommunala verksamheten, bl.a. för att värna likvärdigheten i välfärdstjänsterna. Staten har dock även enligt KSL:s mening ett ansvar för att värna den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen och medverka till att statliga myndig- heter genom egna åtgärder, som inte direkt kan relateras till av riksdagen fattade beslut, inte begränsar det kommunala hand- lingsutrymmet och därmed det demokratiska inslaget och effek- tiviteten i utformningen och utförandet av den aktuella samhälls- tjänsten.
Företagarna instämmer i kommitténs förslag att primärkommu- nernas uppgift bör koncentreras till välfärdstjänster och grund- läggande funktioner inom samhällsplanering.
Den lokala självstyrelsen är enligt Sveriges akademikers centralor- ganisation (Saco) en viktig del av och förutsättning för den svenska demokratins livskraft. Med beslut på nära håll blir det meningsfullt för medborgarna att följa och påverka gemensamma angelägenheter. Därför är det viktigt att finna så ändamålsenliga former som möjligt för självstyrelsen.
Ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna handlar enligt Landsorganisationen i Sverige (LO) om en avvägning mel- lan det kommunala självstyret och det nationella intresset av likvärdighet i utformningen av samhällets välfärdstjänster. Denna avvägning kommer till uttryck i formerna för den statliga styr- ningen av de kommunala verksamheterna. Kommittén kritiserar de statliga myndigheternas styrning såsom alltför sektoriserad och därmed dåligt samordnad. LO delar som denna kritik. Även med bibehållna krav på likvärdighet och rättssäkerhet bör de olika statliga organen bättre kunna samverka för att utveckla kommunal och regional verksamhet.
68
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
Ytterligare synpunkter som gäller relationen mellan staten och kommunerna sammanställs i avsnitt 3.2.
3.2Den statliga styrningen av kommunsektorn
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att regeringen ska utarbeta en samlad och sektorsövergripande strategi för styr- ningen av den kommunala sektorn. Huvuddragen i strategin bör läggas fast av riksdagen.
Kommentar: Strategin ska bygga på principer som återkom- mer i nedanstående bedömningar och förslag (vilka behandlas i separata avsnitt) om att:
•Den statliga styrningen bör inriktas mot normering (av- snitt 3.2.1). Som en led i detta bör myndigheternas all- männa råd utmönstras (avsnitt 3.2.2).
•Den statliga kunskapsstyrningen av kommunala verk- samheter ska öka (avsnitt 3.2.3).
•Regeringen ska låta utreda hur den nationella informa-
tionsförsörjningen kan stärkas (avsnitt 3.2.4). Ytterligare ett väsentligt inslag i strategin är förslaget om att inrätta ett regelbundet samråd mellan staten och den kommunala sektorn (avsnitt 3.2.5).
Några instanser kommenterar mer övergripande förslaget om en strategi för den statliga styrningen av kommunsektorn och relationen mellan staten och kommunerna. Några av dessa syn- punkter sammanställs närmast. Synpunkter om den statliga styr- ningen behandlas också inom ramen för avsnitt 6.1, ”Den samla- de statliga styrningen.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Så gott som samtliga remissinstanser som uttalar en tyd- lig uppfattning är positiva till förslaget och delar bedöm-
69
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
ningen av behovet av en utvecklad statlig styrning av kommunal verksamhet.
•Några av det begränsade antal instanser som kommente- rar förslaget om en strategi för styrningen av kommun- sektorn anser att betänkandet i otillräcklig utsträckning utvecklar hur en sådan strategi bör utformas och vad som bör ingå i den.
Exempel på synpunkter
Boverket delar kommitténs uppfattning om betydelsen av en tydlig statlig styrning. Det är väsentligt att styrningen utformas så enkelt och tydligt som möjligt utan att syftet med den äventy- ras.
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) tycker att det är klokt av kommittén att lyfta fram ett antal grund- läggande principer för styrningen gentemot kommunerna fram- för att föreslå ett antal väl definierade modeller. Handisam stö- der kommitténs förslag att regeringen utarbetar en strategi för statlig styrning av den kommunala sektorn med den inriktning som kommittén föreslår.
Lunds universitet menar att en ökad statlig styrningskapacitet kan stöta på problem när det möter den grundlagsstadgade kommunala självstyrelsen. Det är därför av vikt att se kommu- nerna som deltagare i utformning av verksamheters mål och inte enbart som utförare. Lunds universitet tycker att det är oklart vad kommittén i första hand vill åstadkomma: en fortsatt enhets- stat med förstärkt statlig styrning eller en stark regional nivå med stort inslag av autonomi? Enligt universitetet lutar det åt förstnämnda.
Riksrevisionen delar kommitténs bedömningar och anser att samarbetet mellan stat och kommun bör regleras med tydliga
70
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
mål och bindande avtal som följs upp, så att det blir möjligt att utkräva ansvar.
Skolverket ser de nuvarande problemen i den statliga styrningen och behoven av en samlad och sektorsövergripande strategisk statlig styrning av den kommunala sektorn. Skolverket ställer sig därför bakom förslagen om en samlad strategi för statens styr- ning av den kommunala sektorn och om en utredning om hur den nationella informationsförsörjningen bör utvecklas.
Statskontoret delar kommitténs bedömning att det finns behov av en samlad statlig styrstrategi för kommunal verksamhet. Stats- kontoret ser dock behov av ytterligare utredningsarbete för att bl.a. ange vad som konkret skulle kunna ingå i en sådan strategi, hur den bör utarbetas eller vilka statliga organ/delar av Reger- ingskansliet som kan respektive bör ansvara för strategin och fortlöpande utveckla den.
Vägverket anser att det är angeläget att de organisatoriska förut- sättningarna för ett effektivt samspel mellan olika samhällsnivåer och aktörer förbättras. Det är m.a.o. angeläget att styrningen inom offentlig förvaltning förbättras. En tydligare rollfördelning mellan statlig och kommunal nivå bör bidra till detta.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala in- stanser förutsätter att regeringen skyndsamt tar initiativ till att fastställa den strategi för statens styrning av den kommunala sektorn som kommittén föreslår.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) och flera kommuner i Östergötlands län (se bilaga 1) instämmer i kommitténs konstaterande att den kommunala självstyrelsen och det nationella intresset att utveck- la likvärdigheten i olika välfärdstjänster kräver ett väl fungerande samspel mellan stat och kommun. Dagens statliga styrning av den kommunala sektorn beskrivs vidare som komplicerad och
71
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
dåligt samordnad, vilket medför att anpassningarna i kommu- nerna till styrningen riskerar att ge en ryckig verksamhet och brist på helhetssyn. Instanserna instämmer i kommitténs nulä- gesbeskrivning.
Landsorganisationen i Sverige (LO) kan instämma i att den stat- liga styrningen för närvarande är svåröverskådlig. När det gäller frågan om att skapa en mer överskådlig styrprocess instämmer LO i förslaget om att låta utarbeta en samlad och sektorsöver- gripande styrningsstrategi samt i förslagen om nationell infor- mationsförsörjning och en fastlagd ordning för samråd mellan staten och den kommunala sektorn.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Riksrevisionen, Räddningsverket, Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Region Halland) och samtliga kommuner i Hallands län, m.fl.
3.2.1Den statliga styrningen av den kommunala nivån bör inriktas mot normering
Kommitténs bedömning: Statens styrning av kommunsektorn bör inriktas mot normering. Användningen av andra styrformer bör begränsas.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 250 in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiv. |
72 |
|
Ds 2008:17 Staten och den kommunala sektorn
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av de instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Övriga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flera inom den mycket stora majoritet instanser som anger att de huvudsakligen är positiva till bedömning- en, anger dock att alternativ till normering kan vara att föredra i flera situationer och det under flera om- ständigheter kan vara motiverat med avsteg från hu- vudprincipen.
•Flera instanser – såväl positiva som negativa – pekar också på risken för att detaljregleringen av kommuner och landsting ökar vid en utökad användning av nor- mering och att det kommunala handlingsutrymmet därmed beskärs.
•Flera instanser – såväl positiva som negativa – pekar också på risken för att den totala regelmängden ökar, vilket vore i strid med senare års ambitioner att mins- ka regleringars omfattning.
•Flera instanser – såväl positiva som negativa – påpekar att kunskaperna om effekter av olika styrformer är otillräckliga.
73
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
•Flera instanser – såväl positiva som negativa – påpekar att all styrning inte lämpar sig för kodifiering i för- fattning.
•Flera kommunala instanser tar i sammanhanget upp och kritiserar de specialdestinerade statsbidragen och anser att dessa bör upphöra. I undantagsfall uttrycker kommunala instanser oro för att de specialdestinerade bidragen ska försvinna .
•Några myndigheter är negativa och/eller tveksamma till förslaget, bl.a. Arbetsmiljöverket, Myndigheten för Skolutveckling, Räddningsverket och Naturvårds- verket.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Ekonomistyrningsverket (ESV) tillstyrker kommitténs förslag att normering ges ökad tyngd i styrningen av kommunerna. Tydli- gare normer både för innebörden av den kommunala självstyrel- sen och för de uppgifter som läggs på kommuner bör kunna bidra till att minska behovet av den flora styrmedel som kom- mittén med rätta kritiserar. I det sammanhanget bör också utslag och ställningstaganden från förvaltningsdomstolar och sektor- myndigheter kunna medverka till att utveckla normerna till allt bättre stöd för de kommunala medborgarna.
Försäkringskassan instämmer i kommitténs bedömning att den statliga styrningen av kommunal verksamhet bör inriktas mot normering och att styrning i form av handlingsplaner, överens- kommelser eller avtal, nationella samordnare och stimulansmedel kopplade till projekt bör begränsas väsentligt. Detta bör dock inte enbart gälla statens styrning av kommunsektorn utan i allra
74
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
högsta grad också styrningen inom den statliga sektorn. Den nuvarande mångfalden av styrmedel bidrar utan tvekan till otyd- lighet.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) menar att bedömningen möjligtvis är riktig, men vill påpeka två saker: För det första är kunskaperna om effekterna av olika typer av styrning väldigt begränsade. Det kan vara så att andra former av styrning många gånger är bättre. Att låsa sig alltför mycket vid normstyrning verkar således inte förnuftigt. Det behövs mycket mer forskning. För det andra är det svårt, eller åtminstone väl- digt omständligt, att kodifiera allt i lagar och förordningar. Att komplettera med andra styrformer kommer därför säkerligen fortfarande att vara nödvändigt.
Kammarkollegiet delar i grunden kommitténs slutsatser att styr- ning av den kommunala sektorn så långt detta låter sig göra bör ske genom normgivning. Sådan styrning ger goda möjligheter att uppnå likvärdig service till medborgarna och är grunden för en effektiv tillsyn. Det kommer dock alltid att vid sidan av norm- givning förekomma andra former av styrning av kommunerna.
Konkurrensverket delar kommitténs bedömning att den statliga styrningen av kommunsektorn brister i tydlighet och effektivi- tet. Det kan konstateras att det ofta uppstår problem när statliga myndigheter, kommuner och landsting bedriver näringsverk- samhet i konkurrens med privata företag. Små företag är särskilt känsliga för förändringar på marknaden. De kan drabbas hårt, till och med tvungna att upphöra med sin verksamhet, när myndig- heter börjar agera på konkurrensutsatta marknader.
Konsumentverket är huvudsakligen positiv till förslaget, men påpekar att inriktning mot normering av den statliga styrningen av kommuner passar bra för frågor som sedan länge är etablerade i den statliga förvaltningen. Normering fungerar dock inte som styrmedel i t.ex. utvecklingsfrågor där lagstiftningen ännu är
75
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
outvecklad. Exempel på frågor som ännu inte är mogna eller lämpliga för normering är t.ex. många frågor inom ramen för hållbar utveckling t.ex. jämställdhet, hållbara konsumtionsmöns- ter, etisk handel, Agenda 21 och vissa typer av arbete i anslutning till utanförskapsområden.
Krisberedskapsmyndigheten anser att normering är positivt för krisberedskapen. Möjligheterna till tvärsektoriella avdömningar, uppföljning och tillsyn förbättras, samtidigt som myndigheter och aktörer har ett eget ansvar att själva välja hur uppgiften ska lösas.
Riksrevisionen – som delar kommitténs bedömning - anser att möjligheterna till effektiva sanktioner är en viktig förutsättning för att en ökad normering ska kunna få avsedd effekt. En mer ingående analys saknas dock i betänkandet av om och hur möj- ligheterna att vidta olika typer av sanktioner påverkar effektivite- ten i ett system med ökad normgivning.
Statens folkhälsoinstitut instämmer i att den statliga styrningen i huvudsak bör inriktas på normering, men vill betona vikten av vad som i övrigt i betänkandet tas upp om kunskapsstyrning och kunskapsspridning, vilket är och bör vara en central och viktig roll för centrala myndigheter. I ett sådant sammanhang är det viktigt att det finns en övergripande strategi för en nationell informationsförsörjning. Statens folkhälsoinstitut instämmer här i kommitténs förslag att regeringen låter utreda hur en sådan kan utvecklas när det gäller kommunsektorns ansvarsförhållanden.
Socialstyrelsen instämmer i huvudsak i bedömningen att statens styrning av den kommunala nivån bör inriktas mot normering och att kunskapsstyrningen av välfärdstjänsterna bör stärkas. Socialstyrelsen har tidigare framfört att utvärderingar av statliga satsningar med riktade stats- och stimulansbidrag som punktin- sats i mycket liten grad bidrar till att lösa de resurs-, kompetens- och strukturproblem som fortfarande finns inom socialtjänst
76
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
och hälso- och sjukvård. Förändringsarbete av sådan art kräver en långsiktig och systematisk satsning.
Vägverket är positiv till förslaget och menar att det bör kunna leda till bl.a. ökad tydlighet i styrningen, tydligare ansvarsfördel- ning, stabilare långsiktiga spelregler, främjad målstyrning och ökad effektivitet. Det är dock viktigt att inriktning mot norme- ring hamnar på rätt nivå och att detaljstyrning undviks.
Flera länsstyrelser, bl.a. Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länssty- relsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Örebro län och Länsstyrelsen i Norrbottens län m.fl. är positiva till principen om att den statliga styrningen skall inriktas mot normering och att användningen av andra styrmedel begränsas, exempelvis allmänna råd. Samtidigt påpekar dessa länsstyrelser att statens ansvar för sammanhåll- ning, utjämning och balans innebär att styrningen inte enbart kan och bör använda sig av normering och kunskapsstyrning. Demografi, klimat, näringslivsstruktur, kultur (i vid mening), gleshet, utbildningsnivå etc. varierar mellan olika delar av landet, såväl mellan som inom regioner. Statens egen verksamhet måste därför bedrivas på ett sätt så att den främjar regional utjämning och balans. För detta ändamål bör också staten ha statliga ut- vecklingsmedel att använda.
Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att om staten ska vara till största delen normerande och uppföljande är det viktigt att en ökad möjlighet till sanktioner ges för att den statliga styrningen ska vara funktionell
Länsstyrelsen i Värmlands län menar att kommittén inte tillräck- ligt har problematiserat förutsättningarna för eller utvecklat hur en sådan normering som kommittén föreslår kan eller ska ske, varken vad gäller form eller innehåll.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) delar kommitténs uppfattning att det är viktigt att renodla och tydliggöra den stat-
77
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
liga styrningen och att den bör inriktas mot normering och kun- skapsstyrning TCO anser att det är bra om staten i mindre ut- sträckning använder sig av tillfälliga satsningar. Sådant som per- sonalförstärkningsresurser, fortbildningssatsningar och liknande har ofta medfört svårigheter och sällan fullt ut löst de problem som de är avsedda att åtgärda.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Banverket, Gles- bygdsverket, Konsumentverket, Myndigheten för handikappolitisk samordning (Hamdisam), Riksarkivet, Sveriges geologiska under- sökning, Göteborgsregionens kommunalförbund, Sveriges Kommu- ner och Landsting (SKL), Kommunförbundet Stockholms län (KSL), Kommunförbundet Skåne, Handelskammaren Mälardalen, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Synskadades Riksförbund m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Övriga synpunkter
Risk för ökad och mer detaljerad reglering
Skogsstyrelsen – som huvudsakligen tillstyrker förslaget - påpekar att många icke-kommunala verksamheter idag styrs genom ramlagstift- ning och att rådgivning, kommunikation och information samt ekonomiska styrmedel ofta förväntas bidra till uppfyllandet av poli- tiskt satta mål. Ett ökat fokus på normering också i dessa samman- hang torde innebära en ökad detaljreglering, som i många fall kan anses varken önskvärd eller effektiv.
Räddningsverket är tveksam till en renodling mot normering och påpekar att en del av de effekter som regelstyrningen har och som kommittén beskriver som positiva, också har en negativ sida. Ökad regelstyrning kan innebära en ökad byråkratisering, mer tröghet och långsammare anpassning av verksamheter till förändrade förutsättningar. Dessutom kan en ökad regelstyrning
78
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
påverka attityder hos verksamhetsansvariga, i riktning mot en lägre grad av eget ansvarstagande, lokal anpassning och utveck- ling. I stället uppstår en efterfrågan på ännu mer regler. En sådan utveckling kan knappast vara önskvärd. Det kan också påminnas om att det sedan länge funnits en strävan från statsmakterna att minska regelmängden i samhället och de administrativa bördor som ofta förknippas med lagar, förordningar och myndigheters föreskrifter.
Enligt Kammarrätten i Stockholm blir renodlingen mot norme- ring ett sätt att "reglera" politiken, och det är tveksamt om något sådant verkligen kan fungera i praktiken.
Skåne läns landsting (Region Skåne) motsätter sig inte en utveck- ling mot ökad normstyrning såvida inte lagreglerna blir så omfat- tande och rör så många områden att självstyrelsen de facto sätts ur spel. Ett ökat antal lagar av rättighetskaraktär kan innebära en sådan utveckling. Normstyrning får inte heller innebära att hän- syn till olika förhållanden i regioner och kommuner inte kan tas.
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) samt flera av dess medlemmar (se bl.a. bilaga 1) och Göteborgs kommun vill under- stryka att normeringen inte får leda till detaljstyrning som hotar den kommunala självstyrelsen. Likvärdigheten får inte drivas så långt att den kommunala kreativiteten stryps.
Otillräckliga kunskaper om styrmedel
Arbetsmiljöverket är tveksamt till förslaget och pekar i likhet med Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) på bristerna i kunskapsläget gällande olika styrmedels effekter. In- stanserna menar att det därför finns en fara i att begränsa an- vändningen av styrmedel.
79
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Myndigheten för Skolutveckling delar utredningens uppfattning att kunskapen många gånger brister om vilka statliga styrmedel som är de mest lämpade för att uppnå ett förväntat resultat. Utan ingående kunskaper om vilka styrmedel som ger vilka ef- fekter, torde det vara omöjligt att hävda vilka av dessa som bör användas respektive utgå.
Alternativ till normering är i flera fall att föredra
Naturvårdsverket påpekar att bruket av nationella handlingspla- ner och strategier är mycket vanligt inom miljöpolitiken. Dessa strategier har ofta haft som syfte att inrikta och driva på insatser inom ett område där flera aktörer behöver bidra. Naturvårdsver- ket bedömer att dessa typer av nationella strategier i många fall har varit nyttiga, även om de inte i strikt mening kräver efterlev- nad av de inblandade aktörerna, och att de inte bör utmönstras som ett verktyg för staten. Det finns flera exempel på att riktade statbidrag har varit effektiva för att påskynda åtgärder av olika miljöproblem. En fokusering på normering som styrform bör därför enligt Naturvårdsverket inte innebära att riktade statsbi- drag som styrform upphör
Länsstyrelsen i Hallands län och Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig generellt positiva till principen om att den statliga styrningen skall inriktas mot normering. I vissa sammanhang kan det dock vara motiverat att redovisa statens intentioner i särskil- da handlingsprogram eller att staten träffar överenskommelser med kommunsektorn om riktade statsbidrag i syfte att uppnå vissa statliga mål.
Kommunförbundet Skåne med flera kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) vill också bejaka kommitténs tankegångar om bin- dande avtal som styrform mellan stat och kommun inom utvalda verksamhetsområden. Kommunernas erfarenheter av hittillsva- rande avtalsrelationer är att det ofta finns en obalans i relationen
80
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
- till statens fördel. Ändringar i förordningar kan innebära att staten med kort varsel träder ur avtalsrelationen med risk för kostnadsövervältringar på kommunerna. En avtalsrelation måste vara balanserad mellan parterna, utgå ifrån gemensamma intres- sen och kunna hantera långsiktighet i åtagandena.
Malmö kommun kan i huvudsak instämma i att den statliga styr- ningen i princip bör ske med normativa medel. Samtidigt ger Malmö kommun flera exempel på områden där normativa styr- medel har fått icke önskade konsekvenser. Malmö kommun an- ser att kommittén är alltför kategorisk i sin plädering för ökad normstyrning. Styrningsformen bör i varje enskilt fall bestäm- mas genom överenskommelse med kommunsektorn, inom ra- men för de av kommittén föreslagna återkommande samråden mellan stat och kommun.
Landsorganisationen i Sverige (LO) kan instämma i att nuvaran- de statlig styrning är svåröverskådlig. Samtidigt finns risk för att enbart lita till regelstyrning medverkar till fördröjningar i det kommunala utvecklingsarbetet. Det politiska systemet bör ha möjlighet att tillgripa kompletterande åtgärder när man ser klara brister i den kommunala verksamheten.
Specialdestinerade statsbidrag
Flera kommunala instanser, bl.a. Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala), Enköpings kommun, Gnosjö kom- mun, Markaryds kommun, Sölvesborgs kommun och Uppsala kommun är generellt positiva till ökad normering och kritiserar i sammanhanget de specialdestinerade statsbidragen och anser att dessa bör upphöra.
Några kommuner, bl.a. Gnosjö kommun och Vaggeryds kommun framför uppfattningen att styrning med många former av stats- bidrag är orättvist då underlaget för en ansökan kan vara så
81
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
komplicerad att en liten kommun inte har någon möjlighet att processa och utforma en ansökan. Grundarbetet är ofta lika om- fattande som i en stor kommun.
Vingåkers kommun menar att ökad normering och begränsning av andra styrformer, riskerar att medföra att en stor mängd rik- tade projektpengar upphör. Riktade projektpengar kan vara oer- hört betydelsefulla för den lokala utvecklingen i små kommuner och på glesbygden. Kommunen ställer sig frågande till om andra åtgärder kan väga upp de fördelar denna typ av styrning har för små- och glesbygdskommuner.
3.2.2Myndigheternas allmänna råd bör utmönstras
Kommitténs förslag: Regleringen av allmänna råd i författnings- samlingsförordningen upphävs. Myndigheter bör därefter und- vika att benämna rekommendationer allmänna råd för att undvi- ka en förväxling med den tidigare företeelsen.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt 90 procent av de 270 instanser som utta- |
| lar en tydlig uppfattning är huvudsakligen posi- |
| tiva. |
Kommuner, | Nästintill samtliga av de instanser som uttalar |
kommunala | en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva. |
förbund |
|
Landsting | Nästintill samtliga av de instanser som uttalar |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | Drygt hälften av det dryga trettiotal instanser |
m.m. | som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva. |
Länsstyrelser | Nästintill samtliga av de instanser som uttalar |
82 |
|
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva.
Övriga En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flera centrala myndigheter är kritiska till förslaget, även om en majoritet huvudsakligen är positiv. Vid sidan av myndigheter är en mycket stor majoritet in- stanser huvudsakligen positiv till förslaget och kom- menterar det i regel endast i begränsad utsträckning.
•Flera instanser – såväl positiva som negativa – fram- håller att allmänna råd, om de avskaffas, måste ersät- tas av ett likvärdigt instrument som ger vägledning i tillämpning av föreskrifter.
•Flera instanser tycker att kommitténs utredningsin- satser är otillräckliga för att fatta beslut om att avskaf- fa allmänna råd.
•Flera negativa instanser tycker att allmänna råd har en tydligare rättslig ställning än andra rekommendatio- ner myndigheter ger ut, vilket talar till de allmänna rådens fördel.
•Flera negativa instanser framhåller att en av de all- männa rådens förtjänster är att det – till skillnad från andra rekommendationer – finns stränga formkrav som sätter gränser för i vilken utsträckning en myn- dighet kan meddela nya råd.
83
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Swedish Standards Institute (SIS), som tillstyrker förslaget, anser att om myndigheternas författningssamlingar endast får innehål- la myndigheternas bindande föreskrifter, kan myndigheterna och SIS med fördel börja samproducera handböcker som återger dels myndighetens föreskrifter, dels de svenska standarder som myn- digheten hänvisar till, dels eventuella generella rekommendatio- ner om tillämpningen av författningen. Användarna finner då på ett ställe de bindande och icke bindande regler som är tillämpliga i en konkret situation, vilket måste anses vara en avsevärd för- enkling jämfört med den situation som råder idag. Dessutom går det att strukturera innehållet i handböcker så att det otvetydigt framgår vad som är bindande respektive icke bindande.
Länsstyrelsen i Jönköpings län och Länsstyrelsen i Kronobergs län
är huvudsakligen positiva till förslaget, men menar att en förut- sättning är att den statliga styrningen av kommunsektorn blir tydlig. I dag har de allmänna råden en funktion som vägledning till en likartad tillsyn över hela landet. Det blir allt vanligare att kommunpolitiska beslut överklagas. Därför blir det viktigt att staten utvecklar andra former för hur ny lagstiftning skall tolkas. Detta gäller framförallt EU-lagstiftning där det är viktigt att man snabbt ger vägledning om hur nya lagar skall tolkas i avvaktan på en etablerad rättspraxis som oftast är en process som tar lång tid.
Stockholms läns landsting anser att av myndigheter utfärdade tillämpningsföreskrifter överhuvudtaget utgör ett demokratiskt och förvaltningspolitiskt problem. En grundläggande ompröv- ning även av den omfattande ramlagstiftningen är nödvändig, med samma motiv som kommitténs förslag att de allmänna rå- den ska utmönstras. Införande av någon form av ”solnedgångs- lag” som behandlar giltigheten av tillämpningsföreskrifter från myndigheterna kan behöva övervägas.
84
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) delar kommitténs uppfattning att de allmänna råden på sikt bör avskaffas inom de flesta områden. Kommunerna har valt att hantera de allmänna råden på olika sätt vilket är ett problem ur likvärdighetssyn- punkt. När staten, genom sina myndigheter, ska styra kommu- nerna till att göra bestämda åtaganden bör istället rättsligt bin- dande föreskrifter användas. Detta kan i sin tur innebära att olika myndigheter skall ges fler bemyndigande att fatta beslut om bindande föreskrifter.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Arbetsmarknads- styrelsen (AMS), Banverket, Livsmedelsverket, Sveriges Kommu- ner och Landsting (SKL), Akademikerförbundet SSR, Lantbru- karnas Riksförbund, Näringslivets Regelnämnd, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges Akademikers Centralorganisa- tion (Saco) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Försäkringskassan anser att det skulle vara en bättre lösning att i författningssamlingsförordningen (1976:725) tydligt klargöra de allmänna rådens rättsliga status. Det borde vidare föreskrivas att de allmänna råden alltid ska publiceras separat i egen serie och att de alltså inte får tas in i myndigheternas författningssamlingar. Vidare att de allmänna råden alltid ska utformas så att det tydligt framgår att de inte är rättsligt bindande.
Glesbygdsverket är negativ till förslaget och tycker att konse- kvenserna av det är svåra att överblicka. Ett möjligt scenario är att behovet av att hålla koll på rättspraxis blir mer omfattande om de allmänna råden tas bort. Belastningen på rättssystemet riskerar också att öka. En konsekvens av detta skulle kunna vara att det kommer att ställas högre krav på juridisk kompetens hos kommunerna, vilket leder till stora påkänningar framförallt för
85
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
de befolkningsmässigt mindre kommuner som inte har egen juridisk kompetens.
Skatteverket är negativ till förslaget, eftersom allmänna råd är en viktig förutsättning för verkets normativa styrning mot en en- hetlig rättstillämpning. Om begreppet ”allmänt råd” utmönstras inom skatteverksamheten är verket av den uppfattningen att det omgående måste ersättas med ett begrepp av i princip samma innebörd.
Räddningsverket, som avstyrker förslaget, menar att alternativet till allmänna råd är onödigt detaljerade föreskrifter eller en ännu mer svåröverskådlig regelmassa i form av föreskrifter samt hand- böcker och allehanda publikationer enligt varje myndighets eget gottfinnande.
Socialstyrelsen avstyrker förslaget och anser att ett borttagande av de allmänna råden skulle skapa osäkerhet ifråga om vilken ställning statliga myndigheters rekommendationer har i förhål- lande till sådana rekommendationer som organisationer och intresseföreningar ger ut. En utökad föreskriftsrätt kan enligt Socialstyrelsens mening aldrig ersätta allmänna råd. Ett allmänt råd är per definition en upplysning om hur man bör eller kan tillämpa en bindande regel, medan en föreskrift är just en bin- dande regel.
Justitiekanslern anser att förslaget behöver analyseras närmare.
Ytterligare negativa och/eller tveksamma instanser är bl.a. Kro- nofogdemyndigheten, Skatteverket Tullverket, Post- och Telestyrel- sen, Synskadades Riksförbund (SRF), Tjänstemännens Centralor- ganisation (TCO) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
86
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
Formkraven är en av fördelarna med allmänna råd
Energimyndigheten anser att handböcker, handlingsplaner m.m. som myndigheter ger ut har en mer oklar rättslig status än all- männa råd och att det ofta föreligger en större risk att de uppfat- tas som bindande trots att de saknar legal status. När det gäller handböcker, handlingsplaner m.m. kan myndigheter gå förbi reglerna i författningsförordningen och bland annat undvika en remisshantering.
Skolverket, Konkurrensverket, Skogsstyrelsen och Boverket pekar på att det kring de allmänna råden finns en reglerad process som bl.a. innefattar en behovsprövning, konsekvensbedömning och att aktörer som påverkas av råden har möjlighet att yttra sig över dem innan de antas. Motsvarande gäller inte vid framtagandet av andra rådgivande dokument, exempelvis handböcker och riktlin- jer, som därför får en otydligare status.
3.2.3Den statliga kunskapsstyrningen bör stärkas
Kommitténs bedömning: Den statliga kunskapsstyrningen av välfärdstjänsterna bör stärkas, så att den stöder utvecklingen mot en alltmer kunskapsbaserad verksamhet. Kunskapsstyrning kan ta sig uttryck i såväl normering som i andra styrformer.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Nästintill samtliga av de relativt många instanser som ut- talar en tydlig uppfattning instämmer i bedömningen.
•Flera instanser anser att frågan kräver en djupare belys- ning än den kommittén presenterar och att begreppet kunskapsstyrning är otillräckligt definierat i betänkandet.
87
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
•Flera instanser framhåller att det jämfört med t.ex. hälso- och sjukvården är väsentligt svårare att tillämpa kun- skapsstyrning inom många andra områden.
•Flera instanser framhåller att styrning inom vissa områ- den också har ett stort och berättigat inslag av värdering- ar.
•Flera – främst kommunala – instanser framhåller att kommunala erfarenheter måste tas tillvara i kunskaps- styrningen.
•Flera universitet och högskolor trycker på den vikt som universitet och högskolor bör spela i utvecklandet av kunskapsstyrningen.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) instämmer i behovet av ökad kunskapsstyrning men anser samtidigt att frågan förtjänar en djupare analys än vad kommittén åstadkommit. Enligt Vervas mening är de slutsatser kommittén drar inte heller självklara. Utifrån ett medborgarperspektiv och med ökad kunskapsstyr- ning som strategi kan den statliga styrningen förbättras utan några strukturella ändringar, bl.a. genom begränsningar av tillfäl- liga program och insatser. Risken finns enligt Verva att de större regionkommuner som kommittén förordar kommer att vara mera självständiga, vilket försvårar styrningen.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala in- stanser stöder kommitténs betoning av kunskapsstyrning, som kontrast till dagens ryckiga styrning i form av nationella sam- ordnare, handlingsplaner, tillfälliga projektpengar och liknande från statens sida.
88
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
Förslaget stöds också av bl.a. Barnombudsmannen (BO), Gles- bygdsverket, Riksantikvarieämbetet, Räddningsverket, Kronobergs läns landsting, Örebro läns landsting, Samverkansorganet i Dalar- nas län (Region Dalarna), Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) m.fl.
Om möjligheten till kunskapsstyrning inom andra områden än hälso- och sjukvård
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) ställer sig positiv till en förstärkt kunskapsstyrning. Samtidigt framför IFAU reservationer, t.ex. gällande de möjligheter till förstärkt kunskapsstyrning inom socialtjänsten och skolan som det talas om i betänkandet. Det är enligt IFAU tveksamt om kunskapslä- get verkligen är så gott på dessa områden. Beslut inom välfärds- sektorn handlar i mångt och mycket om värderingar och om att balansera olika värden. Att reducera politikernas roll (och kanske även tjänstemännens) vore därför olyckligt, inte minst utifrån ett legitimitetsperspektiv. IFAU ställer sig positiv till kunskapsstyr- ning men menar att en alltför stor tilltro till metoden inte är befogad.
Naturvårdsverket delar kommitténs bedömning att den statliga kunskapsstyrningen kan stärkas. Inom miljöområdet finns en lång tradition med goda erfarenheter av kunskapsstyrning, inklu- sive utvecklade system för nationell informationsförsörjning (nationella miljömål med uppföljning, fördjupad utvärdering m.m.), som bör kunna tillvaratas i ett eventuellt arbete med att utarbeta en samlad och sektorsövergripande strategi för styrning av den kommunala sektorn.
Skolverket kommenterar kommitténs uppfattning att skolsek- torn i högre grad skulle kunna kunskapsstyras. Av det resone- mang kommittén för tycker myndigheten att man kan få in- trycket att denna kunskapsstyrning delvis skulle kunna ersätta det nationella regelverket för skolan. Skolverket vill emellertid
89
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
framhålla att regelverkets specifika syfte är att säkerställa en likvärdig utbildning för alla och garantera att elevernas rättssä- kerhet inte äventyras. Skolverket poängterar därför att kun- skapsstyrning är ett komplement till den nationella styrningen via lag, förordningar och föreskrifter.
Socialstyrelsen anser att innebörden av begreppet kunskapsstyr- ning behöver konkretiseras mer än i betänkandet för att få en bättre diskussion om dess möjligheter och begränsningar. Be- greppet kunskapsstyrning förutsätter att ”kunskapen” finns framtagen och är tillgänglig. Som också kommittén konstaterar varierar kunskapsläget betydligt inom olika samhällssektorer, t.ex. hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola. En förutsättning att kunna styra med kunskap blir då ytterligare satsningar på forskning, uppföljning och utvärdering, systematisering av be- fintlig kunskap samt statistikproduktion. Idag är bristen på ef- fektutvärderingar ett stort problem för möjligheten till kun- skapsstyrning av socialtjänst och skola.
Statskontoret – som delar kommitténs bedömning - anser att kunskapsstyrning handlar om att använda befintliga styrmedel med utgångspunkt i en verklig kunskap om den aktuella situa- tionen i kommuner och landsting. Kommitténs definition av kunskapsstyrning utgår emellertid från ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, vilket gör den mer orienterad mot professioner och mot dokumenterad kunskap om lämpliga metoder och arbets- former. Sådan kunskapsstyrning är framträdande bl.a. inom häl- so- och sjukvården, men Statskontoret menar att den inte är lika ändamålsenlig inom alla kommunala verksamheter.
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) ser fördelar med en ökad kunskapsstyrning inom vissa områden. Nutek vill dock betona att regional utvecklingspolitik eller tillväxtpolitik till stor del handlar om komplex problemlösning, där förutsättningarna för statlig styrning kraftigt skiljer sig åt i jämförelse med styrningen av produktionen av offentliga tjänster. Regeringskansliet och
90
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
statförvaltningen har helt enkelt inte ”evidensbaserade” forsk- ningsresultat och utvärderingar om tillväxt och regional utveck- ling som kan ligga till grund för en kunskapsstyrning som liknar den inom hälso- och sjukvårdsområdet. I dessa sammanhang förordar Nutek istället att en ökad vikt läggs vid att staten har resurser att lämna kunskapsstöd, sprida erfarenheter och koordi- nera insatser från olika aktörer.
Lärarförbundet menar att det finns mycket som talar för att framtidens styrning av skolan i högre grad bör inriktas mot normering och kunskapsstyrning. En ökad normering och regel- styrning, om den genomförs på rätt sätt, skulle kunna vara en del i en förstärkning av professionerna, som t.ex. lärarprofessionen. Lärarförbundet anser att det system som fungerar väl för kun- skapsstyrning inom vården bör stå modell för hur det ska se ut i andra sektorer. Ett förslag att överväga för framtiden är att det ska införas en motsvarighet till Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) inom fler områden, till exempel utbildnings- området. Då skulle det även inom dessa områden finnas ett or- gan som genom kunskapssammanställningar och andra underlag lyfter fram metoder och andra insatser som genom forskning och beprövad erfarenhet har visat sig vara välfungerande.
På sikt bör vi enligt Akademikerförbundet SSR gå mot en utveck- ling där den sociala sektorn precis som hälso- och sjukvården styrs av vetenskap och beprövad erfarenhet och inte av enskilda politiska beslut. Då ska tjänstemannen ha ett strikt ansvar för att det beslut som fattas är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Det kommunala perspektivet i kunskapsstyrningen
Helsingborgs kommun välkomnar kommitténs bedömning, men menar att kunskapsstyrning måste utformas så att den inte be- gränsar det kommunala självstyret. Det krävs också en hög grad
91
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
av ömsesidighet i kunskapsstyrningen, då det i den praktiska kommunala verksamheten genereras väsentlig kunskap som be- höver utvecklas och systematiseras i samspel med staten.
Kommunförbundet Skåne m.fl. kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) vill särskilt framhålla ömsesidigheten i kunskapsstyr- ningen som viktig, inte en ensidig statlig kunskapsstyrning base- rad på nationella ”sanningar”. I den praktiska kommunala verk- samheten utvecklas väsentlig kunskap som måste systematiseras, göras synlig och smältas samman med nationell forskning och annan beprövad erfarenhet. Staten kan här, på samma sätt som föreslagits inom hälso- och sjukvårdens område, i samverkan med kommunerna stimulera uppbyggandet av lokala kunskaps- centra inom den kommunala sektorn och samtidigt skapa ett instrument för att förstärka informationsförsörjningen och in- hämta tvärsektoriell kunskap.
Jönköpings kommun, som huvudsakligen är positiv till kommit- téns bedömning, anser att normering och kunskapsstyrning mås- te ske på ett sådant sätt att de professionella kunskaper som finns i olika kommunala verksamheter tas tillvara och utvecklas. Kvaliteten inom exempelvis socialtjänst och utbildningsområdet utvecklas bättre om professionella och välutbildade yrkesutövare har utrymme för metodutveckling och möjlighet att påverka kunskapsbildningen.
En stärkt statlig kunskapsstyrning behöver enligt Centrum för kommunstrategiska studier kompletteras med lokala och regionala kunskapsstrategier. Behovet av genomtänkta kunskapsstrategier understryks av de erfarenheter som finns i kommunsektorn av olika former av projektstyrning som saknar långsiktighet och som främst skapar ryckighet och sällan lämnar bestående resul- tat. Lokala kunskapsstrategier behöver därför utformas med ett kommunalt perspektiv för ögonen och av varje kommun enskilt eller i samverkan mellan två eller flera. Detta är en förutsättning för att få den förankring som är nödvändig, om vunna kunskaper
92
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
skall kunna omsättas och vara till hjälp för kommunernas led- ning, när den skall ta initiativ till och avsätta resurser till fort- bildning, fördjupade studier inom ett område etc. Sådan kunskap kan samtidigt återföras till staten.
Övriga synpunkter
Sundsvalls kommun menar att en fungerande kunskapsstyrning förutsätter en stor datainsamling. I det sammanhanget vill Sundsvalls kommun betona att all den rapportering som kom- munen förväntas bidra med också återförs i en form som gör att den kan komma till nytta för verksamhetsutveckling.
Flera universitet och högskolor. bl.a. Mälardalens högskola tryck- er på den vikt som universitet och högskolor bör spela i utveck- landet av kunskapsstyrningen och en nationell informationsför- sörjningsstrategi.
3.2.4En nationell informationsförsörjning
Kommitténs bedömning: För en mer utvecklad kunskapsför- sörjning och för en förbättrad statlig styrning av kommunsek- torn behövs en nationell informationsförsörjning. Staten bör ta ett tydligare ansvar för uppföljning och utvärdering av olika verksamheters utveckling och resultat ur ett medborgarperspek- tiv.
Kommitténs förslag: Regeringen bör låta utreda hur den na- tionella informationsförsörjningen bör utvecklas när det gäller kommunsektorns verksamhetsområden.
93
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Flertalet av de relativt få instanser som uttalar en tydlig uppfattning delar kommitténs bedömning och stöder förslaget.
•Ett mindre antal instanser för resonemang om hur en så- dan informationsförsörjning bör utformas.
•Flera kommunala, men även andra instanser, poängterar att det finns gränser för i vilken utsträckning som en ut- vecklad informationsförsörjning får utöka uppgiftsläm- narbördan på kommuner och landsting.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Barnombudsmannen (BO) välkomnar att kommittén pekar på behovet av en bättre beskrivning av hur välfärdstjänsterna funge- rar sett ur ett medborgarperspektiv. Behovet kan enligt BO inte nog understrykas sett ur ett barn och ungdomsperspektiv.
Försäkringskassan instämmer i kommitténs bedömning att en förbättrad statlig styrning av kommunsektorn kräver utvecklade system för nationell informationsförsörjning och att staten bör ta ett tydligare ansvar för uppföljning och utvärdering av verk- samheternas utveckling och resultat ur medborgarnas perspektiv. Försäkringskassan tillstyrker förslaget att låta utreda hur den nationella informationsförsörjningen bör utvecklas när det gäller kommunsektorns verksamhetsområden.
Glesbygdsverket tycker att ansatsen med en nationell informa- tionsförsörjning är intressant även om den sannolikt innebär merarbete för kommunerna. I ett eventuellt genomförande av ett sådant system bör det noga övervägas hur information kan sam- manställas av sådant material som kommunerna redan idag sam-
94
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
lar in och rapporterar för att på så sätt göra bördan så liten som möjligt för de enskilda kommunerna.
Det är enligt Krisberedskapsmyndigheten (KBM) positivt ur ett krisberedskapsperspektiv att kommittén föreslår att regeringen låter utreda hur den nationella informationsförsörjningen, när det gäller kommunsektorns olika ansvarsområden, ska kunna utvecklas. Kommunerna har behov av stöd i form av kunskap i sitt arbete med krisberedskapsfrågor.
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) stöder förslaget och vill i sammanhanget påtala det pågående arbetet med att ta fram en struktur för att följa den handikappolitiska utvecklingen. Strukturen bygger på ett system med indikatorer för att kunna mäta samhällets insatser som tas fram av Handisam i samarbete med sektorsmyndigheterna för handikappolitiken. Indikatorerna kompletteras av ett medborgarperspektiv där Soci- alstyrelsen utvecklar en modell för att kunna följa levnadsförhål- landen för personer med funktionsnedsättning.
Riksrevisionen delar bedömningen att staten bör ta ett tydligare ansvar för uppföljning och utvärdering av de kommunala verk- samheternas utveckling. I anslutning till detta pekar Riksrevisio- nen på vissa begränsningar i sina nuvarande möjligheter att granska statens verksamhet i de fall den utförs av kommuner och landsting. Riksrevisionens rätt att granska statsbidragets an- vändning och inhämta information m.m. från kommuner och landsting är formellt begränsat till att omfatta specialdestinerade statsbidrag. Detta innebär i synnerhet för effektivitetsrevisionen en betydande inskränkning att granska viktiga förhållanden i centrala verksamhetsområden där staten fastställer nationella mål som är fallet inom exempelvis områdena sjukvård, skola och äldreomsorg. Dessa begränsningar påverkar revisionens möjligheter att bidra till ökad insyn i den offentliga verksamheten och dess förutsättningar.
95
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Skolverket ställer sig bakom kommitténs bedömning av behovet av en nationellt samordnad informationsförsörjning. Uppgifts- lämnarbördan på kommunerna måste i högre grad än vad fallet nu är präglas av tydlighet, rimlighet och långsiktighet. Frågan är emellertid komplicerad och Skolverket finner därför kommitténs förslag till fortsatt utredning rimligt.
Statistiska centralbyrån (SCB) påpekar att ett utvecklat medbor- garperspektiv förutsätter lätt tillgänglig statistik och information för att medborgaren skall kunna göra sitt eget val, t.ex. inom hälso- och sjukvårdsområdet. Här finns idag stora brister på relevant information. Kunskapsstyrning förutsätter bl.a. god tillgång på jämförbar verksamhetsstatistik, nyckeltal m.m. Som en del i den utvecklade nationella informationsförsörjningen tycker SCB att man också bör diskutera möjligheten att redovisa mer data på kommunnivå som officiell statistik och att införa en officiell redovisningsnivå under kommunnivån. Många kommu- ner är idag så stora att en officiell indelning på t.ex. delområdes- nivå skulle behövas för att belysa de olikheter som finns inom kommunerna.
Statskontoret tillstyrker förslaget, men ser också att ett antal konkreta frågor behöver utredas närmare. Det handlar t.ex. om vilka myndigheter och/eller delar av Regeringskansliet som ska ansvara för vad, när det gäller informationsförsörjningen, att berörda myndigheter måste få antingen resurstillskott eller ges möjlighet till omprioriteringar för att kunna hantera uppfölj- ningsansvaret samt frågor om vilken kompetens och vilka perso- nalresurser som krävs för att driva och utveckla ett sådant sy- stem. Statskontoret menar att det också kan krävas att riksdagen fastställer mål och inriktning i lagar samt att regeringen tar fram indikatorer som kan mäta de ambitioner som uttrycks i de lagar som styr aktuella verksamheter.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva är bl.a. Sta- tens folkhälsoinstitut, Hallands läns landsting, Samverkansorganet i
96
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
Hallands län (Region Halland) och samtliga kommuner i Hallands län, Kommunförbundet Stockholms län och flera kom- muner i Stockholms län, Landsorganisationen i Sverige (LO) m.fl.
Uppgiftslämnarbördan för kommuner måste begränsas
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) och flera kommuner i Östergöt- lands län vill starkt betona att mycket av den datainsamling som behövs för kunskapsstyrning bygger på kommunsektorn som uppgiftslämnare och att ett sådant uppdrag lätt kan utvecklas till att bli mycket betungande. Här behövs en strikt genomtänkt plan från statens sida för hur datainsamlingen och kvalitetssäk- ringen av den ska gå till; särskilt behöver jämförbarhetsproble- men uppmärksammas. Instanserna anser att framtagandet av en sådan plan ska göras i samråd med företrädare för primär- och regionkommunerna/landstingen. Dessutom måste informatio- nen göras lättillgänglig för både kommunsektorn och enskilda medborgare.
Kommunförbundet Skåne och flera kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) har förståelse för behovet av en utvecklad nationell informationsförsörjning, till gemensam nytta. Dock vill förbun- det uttrycka vikten av att denna via befintliga informationssy- stem och modern teknik samordnas så att inte ”uppgiftslämnar- bördan” på kommunerna slår tillbaks mot kvalitén på uppgifter- na.
3.2.5Samråd mellan staten och kommunerna
Kommitténs förslag: Som ett led i ett förbättrat samspel mellan staten och kommunerna föreslår kommittén att regeringen ska utforma en ordning för regelbundet återkommande samråd mel-
97
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
lan staten och den kommunala sektorn. Samrådet ska regleras i förordning och ska behandla principiellt viktiga frågor som rör
•relationen mellan staten och kommunerna
•kommunernas ekonomi och finansiering
•lagstiftning som avser kommunerna
För genomförandet av samrådet inrättas inom Regeringskansliet en delegation för samråd mellan staten och kommunerna.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt 95 procent av de närmare 300 instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva. |
Kommuner, | Nästintill samtliga av de många instanser som |
kommunala | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiva. |
Landsting | Samtliga av de instanser som uttalar en tydlig |
| uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av de instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av det dussintal in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Övriga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en uppfattning är huvudsakligen positiv. Många (före- trädesvis kommuner och landsting) anser dock att
98
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
samrådet ska ges en mer beständig reglering i lag istäl- let för i en förordning.
•Flera länsstyrelser framför uppfattningen att ett for- maliserat samråd förutsätter en statlig representation från regional nivå, lämpligen i form av länsstyrelsen.
•Ett mindre antal instanser är negativa och menar bl.a. att det redan finns flera former för samråd mellan sta- ten och den kommunala sektorn.
•Flera instanser, främst kommunala, föreslår att ett samråd, liknande det som kommittén föreslår, även inrättas på den regionala nivån.
•Flera instanser, främst kommunala, framför uppfatt- ningen att finansieringsprincipen, vid sidan av att dis- kuteras inom ramen för samrådet, bör regleras i lag.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Skolverket stöder kommitténs förslag och instämmer i den be- dömning som görs. Inte minst viktigt i sammanhanget är att ett mer systematiskt samrådsförfarande bör kunna medverka till att uppgiftslämnarbördan på skolans huvudmän begränsas så långt som det är möjligt. I sammanhanget vill Skolverket betona vik- ten av att man även finner former för samråd med huvudmännen för fristående skolor i de fall dessa berörs.
Socialstyrelsen ser positivt på förslaget. Det är nödvändigt med goda system för fortlöpande dialog mellan staten och kommu- nerna. På sikt kan det vara önskvärt att reglera samrådet i lag för att försäkra sig om att kontinuerligt samråd äger rum oavsett regerings- och majoritetsskiften. Socialstyrelsen vill i samman- hanget peka på goda erfarenheter av de regelbundna och delvis formaliserade möten som Socialstyrelsens ledning sedan några år har dels länsvis med länsstyrelserna och ledande politiker och
99
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
tjänstemän inom kommunernas socialtjänst, dels med landsting- ens ledande sjukvårdspolitiker och sjukvårdschefer för att disku- tera nationella, regionala och lokala perspektiv på socialtjänst och hälso- och sjukvård.
En grundläggande utgångspunkt för Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) inställning till den kommunala självstyrelsen är att lokala och regionala angelägenheter hanteras av lokala respek- tive regionala politiker, och att staten om den vill ändra på det måste göra det i lag. Med det perspektivet vill förbundet också betona vilket viktigt steg framåt förslaget till fastlagd ordning för samråd mellan staten och kommunsektorn är, sett till vad kom- mittén avser ska avhandlas och under vilka former.
Göteborgsregionens kommunalförbund och flera av dess medlems- kommuner (se bl.a. bilaga 1) menar att primärkommunernas samråd inte bara med staten utan också med regionkommunerna kan utvecklas mer. De framtida regionkommunerna kommer att omfatta flera arbetsmarknadsregioner vilket kräver samverkans- former för ”delregionerna”. Erfarenheterna från Västsverige visar att kommunalförbunden har en viktig roll i att föra kommuner- nas dialog med regionkommunen.
Stockholms läns landsting stöder förslaget men menar att det finns begränsningar i vad sådana samråd kan åstadkomma. Det är dock angeläget att ekonomiska och andra förutsättningar för kommuner och regionkommuner att klara sina uppgifter kan behandlas på ett fastställt och återkommande sätt.
Lessebo kommun är positiv till en delegation inom Regerings- kansliet, men menar att förslaget bör kompletteras med ett an- svar på ministernivå.
Rädda Barnen välkomnar kommitténs förslag till återkommande samråd mellan stat och kommuner. Utöver de principiella frågor, det vill säga relationen mellan staten och kommunerna, kommu-
100
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
nernas ekonomi och finansiering samt lagstiftning som avser kommunerna, som kommittén föreslår att samrådet ska behand- la, vill Rädda Barnen även föreslå att samrådet ges i uppdrag att systematisera behandlingen av de konventioner och avtal som Sverige ratificerat.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva till förslaget är bl.a. Banverket, Glesbygdsverket, Göteborgs universitet, Konsu- mentverket, Räddningsverket, Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Vägverket, Landsorganisationen i Sverige (LO), Små- Kom-nätverket, Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco), Sveriges Pensionärers Riksförbund, Tjänstemännens Centralorga- nisation (TCO), m.fl. (se bl.a. bilaga 1)
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Kammarrätten i Stockholm konstaterar i likhet med kommittén att det redan finns flera former för samråd mellan staten och den kommunala sektorn. Kammarrätten har svårt att se behovet av att reglera ytterligare ett samrådsförfarande.
Uppsala universitet menar att det ofta finns skäl att ytterligare formalisera förekommande statlig styrning. Om en författnings- reglering av den politiska samordningen mellan nationell, regio- nal och kommunala nivå verkligen är nödvändig är däremot värt att ytterligare diskutera. En institutionalisering av det slag som kommittén föreslår har såväl fördelar som nackdelar och dessa är enligt universitetets mening inte tillräckligt belysta i betänkan- det.
Sveriges läkarförbund tror att inrättande av delegationen kan komma att skapa mer problem än det löser och frågar sig om kommunsektorn verkligen behöver ytterligare ett formellt organ för att föra fram sina synpunkter till regeringen. Läkarförbun- dets förslag är att frågan utreds ytterligare innan beslut fattas.
101
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Vad bör samrådet omfatta?
Göteborgs kommun som är positiv till samrådet, anser att det inte bör regleras i vilka frågor som samrådet bör ske, utan att parter- na bör ha möjlighet att samråda i principiellt viktiga frågor som påverkar den andra parten innan beslut fattas. Kommunen menar också att det är viktigare att ta fram kriterier för när samverkan kan ske istället för att detaljstyra formerna. Samrådet måste byg- ga på parternas gemensamma ansvar. I en struktur med stora regioner kan det i vissa fall finnas skäl för att regionerna själva ska medverka i samrådet, det är inte självklart att de alltid ska företrädas av Sveriges Kommuner och Landsting. Göteborgs kommun menar också att statens samråd i frågor som rör t.ex. storstadsregionerna specifikt ska kunna ske direkt med företrä- dare för berörda kommuner, eller deras samverkansorgan.
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) stöder förslaget. När det gäller återkommande teman anser Handisam att det inte kan anses effektivt att diskutera horisontella mål som tar upp en mänsklig egenskap i taget. Det är bättre att i så fall utgå från den sociala dimensionen i hållbar utveckling och disku- tera den mänskliga mångfalden som norm för utveckling och om det handlar om utvärdering diskutera efterlevnaden av mänskliga rättigheter. Ett sådant synsätt stöder kommittén syn på medbor- garperspektivet och likvärdighet.
Kommunförbundet Skåne och flera kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) vill att även uppgiftslämnarskyldigheten, samverkansre- dovisningen samt kunskaps- och informationsinsamlingen bör bli föremål för granskning och samråd.
Vilka bör medverka i samrådet?
Flera länsstyrelser, bl.a. Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länssty- relsen i Jönköpings län och Länsstyrelsen i Norrbottens län anser
102
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
att ett formaliserat samråd förutsätter en statlig representation från regional nivå, lämpligen i form av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län pekar på att kommittén föreslår att länsstyrelsen närmare ska följa utvecklingen i framför allt de mindre kommunerna i länet. Detta är en viktig uppgift och pekar mot att länsstyrelsen måste få en tydlig och legitim närvaro i det samråd som kommittén föreslår. Kommittén behandlar emeller- tid inte detta explicit i sin analys och Länsstyrelsen i Norrbot- tens län anser därför att länsstyrelsens roll i sammanhanget bör analyseras och utvecklas innan det läggs förslag om samråd.
Beträffande delegationens ledamöter ser Gnosjö kommun gärna att kommunerna utser ordförande. Detta för att förbättra tilliten mellan stat och kommun.
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) och
Herrljunga kommun anser att det i en struktur med stora regio- ner finns skäl för att regionerna själva medverkar i samrådet. Det är inte självklart att de ska företrädas av Sveriges Kommuner och Landsting.
Samråd på den regionala nivån
Naturvårdsverket föreslår att ett formellt samrådsförfarande mellan den statliga regionala nivån och den kommunala regionala nivån övervägs bland annat i syfte att säkerställa att de regionala miljömålen och miljömålsarbetet integreras med andra regionala insatser, planer och program.
Länsstyrelsen i Stockholms län tycker att det är en brist att kom- mittén inte föreslår någon reglerad ordning för samråd och sam- verkan på den regionala nivån, trots att betydelsen av fungerande former för samspel lyfts fram. Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Dalarnas län föreslår att samråd i reglerade
103
Staten och den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
former införs för samverkan och samråd mellan regionkommu- nen och staten, representerad av länsstyrelsen.
Om författningsregleringen av samrådet
Göteborgs universitet, som är positiv till förslaget om samråd, menar att det finns fördelar med en lagreglering istället för re- glering i förordning, eftersom det skulle ge ökad dignitet åt sam- råden. Samtidigt skulle det innebära en ”juridifiering” av en del av det samråds och förhandlingsarbete som hittills skett i mer eller mindre informella former mellan politiker respektive tjäns- temän. Det finns således skäl att dessa samråd en ram som tillå- ter en relativ flexibilitet.
Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och flera kom- muner (se bl.a. bilaga 1) bör samrådet regleras i lag. Nackdelen med att reglera samrådet enbart i förordning är att det med ett enkelt penndrag kan ändras av regeringen, exempelvis i kärva ekonomiska tider eller om det skulle vara olika politisk majoritet i regeringen och SKL. SKL menar också att ett viktigt syfte med ett formaliserat samrådsförfarande är att det säkerställer riksda- gens möjligheter att ta del av resultaten av samrådet. Mot den bakgrunden är det naturligt att riksdagen genom lagstiftning tar ansvar för regleringen av samrådsförfarandet. Riksdagens intres- se för att följa upp samrådet torde också vara större om den själv beslutat om det.
Finansieringsprincipen
Förutom att bidra till tydligare rollfördelning kan samrådet en- ligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala instanser innebära ökad tydlighet kring finansieringsprincipen.
104
Ds 2008:17 | Staten och den kommunala sektorn |
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) och flera kommuner i Östergöt- lands län vill särskilt framhålla att finansieringsprincipen bör få ett stort utrymme i det föreslagna fastlagda samrådet mellan staten och kommunerna. Det bör föras diskussioner om beslut som både direkt och indirekt ger ekonomiska effekter för pri- mär- och regionkommuner/landsting och dessutom även om myndighetsbeslut som kan få sådana effekter.
Ett flertal kommunala remissinstanser, däribland Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Region Halland) och kommunerna i Hallands län menar att finansieringsprincipen bör lagstadgas för att förtydliga dess innehåll och omfattning. Uppfattningen delas av bl.a. Essunga kommun, Grästorps kom- mun, Haninge kommun, Helsingborgs kommun, Hjo kommun, Hultsfreds kommun, Kommunförbundet Skåne, Malmö kommun, Kommunförbundet Stockholms län (KSL).
105
4 Hälso- och sjukvården
Sammanfattning
Kommitténs förslag att den statliga styrningen ska renodlas mot normering och antalet styrformer begränsas får stöd av en myck- et stor majoritet instanser. Flera tycker dock att avsteg från hu- vudprincipen är motiverade under vissa omständigheter.
Kommitténs förslag att kunskapsstyrning av hälso- och sjuk- vården ska stärkas får stöd av så gott som samtliga instanser som kommenterar det.
Kommitténs förslag att Socialstyrelsen får i uppdrag att sam- ordna arbetet med kunskapsutveckling och kunskapsförmedling på nationell nivå får stöd av en mycket stor majoritet instanser. Några av de myndigheter som enligt förslaget ska bli föremål för samordning är negativa.
Förslaget om att regionala kunskapscentrum skapas för kun- skapsbildning och kunskapsspridning på regional nivå får stöd av en mycket stor majoritet av instanserna. Av det fåtal instanser som är negativa är några huvudsakligen verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.
Kommittén föreslår att staten ges ett tydligare mandat för na- tionell uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvården och att en utredning tillsätts med uppgift att lämna förslag som ger bättre förutsättningar för detta. Få, om ens någon av remissin- stanserna, är avvisande till förslaget.
Kommittén bedömer att det finns skäl att flytta tillsynen över hälso- och sjukvården från Socialstyrelsen. Flertalet av de instan-
107
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
ser som uttalar en tydlig uppfattning, bl.a. annat så gott som samtliga landsting, delar bedömningen.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till att i en patientlag samla bestämmelser i hälso- och sjuk- vårdslagstiftningen som har betydelse för patientens ställning. Kritiska instanser menar i några fall att kommitténs förslag inte är tillräckligt utvecklat eller långtgående.
Förslaget att medborgarna ska kunna välja andra läkare än lä- kare med specialistkompetens inom allmänmedicin som fast läkarkontakt får stöd av en stor majoritet av instanserna.
Synpunkter på kapitlets förslag och analys i allmänhet
•Vid sidan av dem som uttalar kritiska synpunkter är det få instanser som specifikt kommenterar analysen av häl- so- och sjukvården. Som framgår av kapitel 2 är dock en mycket stor majoritet av instanserna huvudsakligen posi- tiv till kommitténs analys i stort.
•Den vanligast förekommande kritiken mot kapitlets för- slag och analys gäller frågan om huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården, där många instanser antingen är kritiska till kommitténs förslag och/eller anser att kom- mittén i otillräcklig utsträckning analyserat och argu- menterar för det valda alternativet eller prövat andra al- ternativ. Yttranden i dessa frågor sammanställs i avsnitt 4.3.1.
Exempel på synpunkter
Göteborgs universitet tycker inte att kommittén ifråga om hälso- och sjukvård har närmat sig det problem som många medborgare ser som det allvarligaste i svensk sjukvård, nämligen bristen på tillgänglighet. Liknande synpunkter framförs av flera andra in- stanser, bl.a. Länsstyrelsen i Västernorrlands län.
108
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) påpekar att den europeiska dimensionen inte analyseras i avsnittet om hälso- och sjukvård. Huruvida EU-medlemskapet inverkar på sjuk- vårdsområdet är likväl en mycket aktuell fråga. EG-domstolen har slagit fast att sjukvårdstjänster omfattas av den fria rörlighe- ten inom EU, vilket innebär att patienter kan söka sjukvård ut- omlands och få den betald i hemlandet. Den vård och de villkor som ges för vård inom Sverige gäller därför även vid vård i andra EU-länder. Det svenska sjukvårdssystemet bör därför utformas så att det tål att användas även när landstingen ska stå för kost- naden för utlandsvård. Fri rörlighet för patienter innebär också nya möjligheter för landstingen. Det är fullt möjligt att organise- ra vård så att den drar till sig patienter från andra länder. Det hade enligt Sieps varit värdefullt om dessa aspekter inom sjuk- vårdsområdet hade uppmärksammats och analyserats i betän- kandet.
Socialstyrelsen välkomnar kommitténs val av ett tydligt medbor- garperspektiv på hälso- och sjukvården, och instämmer i kom- mitténs beskrivning av de brister som finns utifrån ett medbor- garperspektiv, brister som också klart framkommer i Socialsty- relsens tillsyn av hälso- och sjukvården.
Kalix kommun tycker i likhet med några andra instanser att kommittén har ett alltför medicinskt fokus i kapitlet om hälso- och sjukvården. Detta medicinska fokus tycks enligt kommunen otidsenligt, då utgångspunkten i regionkommunernas sjukvårds- uppdrag ska bygga på en helhetssyn på vården. Denna fokusering kan komma att utestänga stora delar av vården från forskning och utveckling vilket inte gagnar patienterna.
Värmlands läns landsting och Gävleborgs läns landsting konstate- rar att mycket av det som beskrivs för hälso- och sjukvården också gäller för folktandvården, även om det inte närmare berörs
109
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
i betänkandet. Det är viktigt att i den fortsatta processen även folktandvårdens förutsättningar för samverkan beaktas.
4.1Den statliga styrningen av hälso- och sjukvården
Kommitténs förslag: Den statliga styrningen ska renodlas mot normering. Antalet styrformer begränsas. Det gäller särskilt styrformer av för huvudmännen oklar karaktär såsom överens- kommelser, handlingsplaner och tillfälliga statliga projektbidrag (avsnitt 4.1.1)
Den statliga styrningen ska i ökad utsträckning inriktas på medborgarens rätt till likvärdig hälso- och sjukvård.
Kunskapsstyrningen av hälso- och sjukvården ska stärkas. Häri inbegrips också uppföljning och utvärdering (avsnitt 4.1.2).
Ett ramverk för kunskapsstyrning som innehåller tre delar in- rättas:
Socialstyrelsen får i uppdrag att samordna arbetet med kun- skapsutveckling och kunskapsförmedling på nationell nivå (av- snitt 4.1.3).
Regionala kunskapscentrum skapas för kunskapsbildning och kunskapsspridning på regional nivå (avsnitt 4.1.4).
Staten ges ett tydligare mandat för nationell uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens kvalitet och resultat. En utredning föreslås bli tillsatt med uppgift att tydliggöra rollför- delningen och lämna förslag som ger bättre förutsättningar för uppföljning och utvärdering på nationell nivå (avsnitt 4.1.5).
Kommitténs bedömning: Det finns skäl att flytta tillsynen över hälso- och sjukvården från Socialstyrelsen. En regional samord- ning bör ske liksom en samordning med tillsynen över social- tjänsten (avsnitt 4.1.6).
110
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
4.1.1Renodling av den statliga styrningen av hälso- och sjukvården
Kommitténs förslag: Den statliga styrningen ska renodlas mot normering. Antalet styrformer begränsas. Det gäller särskilt styrformer av för huvudmännen oklar karaktär såsom överens- kommelser, handlingsplaner och tillfälliga statliga projektbidrag.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Flertalet av instanserna kommenterar förslaget inom ra- men för vad som sägs om renodling av den statliga styr- ningen av kommunsektorn i allmänhet (avsnitt 3.2.1), ett förslag som får starkt stöd.
•Även en renodling av styrningen inom hälso- och sjuk- vården får principiellt stöd av en mycket stor majoritet instanser, men flera instanser påpekar att avsteg från principen är motiverade under vissa omständigheter.
•Samtliga av de landsting som uttalar en tydlig uppfatt- ning är huvudsakligen positiva till förslaget.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Försäkringskassan tillstyrker förslagen beträffande en renodling mot normering och att antalet styrformer begränsas liksom att den statliga styrningen i ökad utsträckning inriktas på medbor- garnas rätt till en likvärdig hälso- och sjukvård. Försäkringskas- san tillstyrker också kommitténs förslag att kunskapsstyrningen av hälso- och sjukvården, inbegripet uppföljning och utvärdering bör stärkas.
Att den statliga styrningen av hälso- och sjukvården i ökad ut- sträckning ska ske genom normering som i sin tur inriktas mot
111
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
medborgarnas rätt till likvärdig hälso- och sjukvård är enligt
Handikappombudsmannen (HO) positivt. Häri måste ingå att vården ska ha likvärdig kvalitet och vara tillgänglig oavsett om den vårdsökande har eller inte har ett funktionshinder.
Karolinska institutet ställer sig positiv till att begränsa antalet statliga styrformer.
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Hamdisam) stöder kommitténs förslag till statlig styrning med inriktning mot med- borgarens möjligheter till likvärdig sjukvård. I fråga om funk- tionshinderperspektivet är det viktigt att det får en tydligare plats i den fortsatta beredningen av kommitténs förslag.
Socialstyrelsen instämmer med kommittén att den statliga styr- ningen ska värna likvärdighet, bidra till att de kommunala verk- samheterna kan uppnå nationella mål samt ge goda förutsätt- ningar för en effektiv lokal och regional anpassning och utveck- ling.
Göteborgs kommun ser positivt på att den statliga styrningen renodlas mot normering. En ökad tydlighet i statens styrning ger förutsättningar för ett långsiktigt arbete gällande hälso- och sjukvårdslagens mål om vård på lika villkor för hela befolkning- en.
Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att den statliga styr- ningen behöver förtydligas. Alla medborgare oavsett bostadsort, social eller ekonomisk status ska garanteras lika tillgång till häl- so- och sjukvård av hög kvalitet. Inte minst är detta viktigt mot bakgrund av det ökande antalet andra utförare än de offentliga. Men samtidigt, som LO redan påpekat, måste det finnas utrym- me för viss annan styrning utöver regelstyrning. LO anser att regionala kunskapscentra kan spela en viktig roll i utvecklandet av sektorn, men menar att dessa centra även borde få betydelse för produktivitetsutvecklingen i sektorn, t.ex. genom att de hjäl-
112
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
per till i identifieringen och spridningen av de mest effektiva behandlingsmetoderna.
Normering är inte alltid att föredra
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) anser att normering i många fall kan vara ett lämpligt medel för att styra den regionala nivån, men att det inte alltid är det effektivaste sättet att nå önskvärd förändring. För att högutbildad personal inom hälso- och sjukvården ska använda nya metoder måste de övertygas om att kunskapsunderlaget så motiverar och allra helst bör de själva komma till insikt om vilken åtgärd som är mest kostnadseffektiv.
Statskontoret delar kommitténs bedömning att den statliga styr- ningen av hälso- och sjukvården bör inriktas mer mot norme- ring. Statskontoret kan dock se att andra styrmedel är både be- fogade och lämpliga under vissa förutsättningar. Staten kan t.ex. vilja att något eller några landsting under en begränsad tidsperiod prövar nya system eller arbetsformer, som ligger utanför deras ordinarie åtaganden. Det kan också vara så att staten vill att kva- liteten i något avseende ska höjas inom alla landsting. Statskon- toret menar dock att det i båda dessa fall krävs ett väl fungerande nationellt system för informationsförsörjning och uppföljning. Utan ett sådant system går det inte att veta vilka förbättringar som skett eller vilka förbättringar som skett som en följd av det valda styrmedlet.
Skåne läns landsting (Region Skåne) och Kommunförbundet Skå- ne samt flera kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) vill betona vikten av att staten även tillåter lokala lösningar och anpassning- ar utifrån normeringen. Detta är en förutsättning för att region- kommunen ska kunna uppnå maximal effektivitet i sin verksam- het. Regionkommunerna måste i den statliga styrningen få ut-
113
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
rymme att fullfölja sina uppdrag utifrån sina lokala förutsätt- ningar.
4.1.2Ett ramverk för kunskapsstyrning
Kommitténs förslag: Kunskapsstyrningen av hälso- och sjuk- vården ska stärkas. Häri inbegrips också uppföljning och utvär- dering. Kommittén föreslår inrättandet av ett ramverk för kun- skapsstyrning.
Kommentar: Ramverket består av tre delar som kommenteras under egna rubriker nedan. Ett mindre antal synpunkter, som sammanställs nedan, behandlar dock förslaget i stort.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Få, om ens någon av de relativt få instanser som kom- menterar förslaget, redovisar en negativ inställning. En mycket stor majoritet anser att en ökad kunskapsstyr- ning är angelägen ur såväl ett likvärdighets- som ett ef- fektivitetsperspektiv .
•Ett fåtal kritiska instanser menar att kommittén i otill- räcklig utsträckning har definierat vad som avses med kunskapsstyrning.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Barnombudsmannen (BO) tycker att det är angeläget att den statliga kunskapsstyrningen på området samordnas och är positiv till förslaget om att regionala kunskapscentrum med uppgift att bidra till ökad kunskapsspridning inrättas. Barnombudsmannen har i många olika sammanhang efterlyst en bättre nationell struktur för kunskaps- och faktainsamlande rörande barns och
114
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
ungas behov och livsvillkor som bas för metodutveckling och kunskapsspridning i berörda verksamheter. En struktur som främjar detta på hälso- och sjukvårdens område är därför angelä- gen att välkomna. Barnombudsmannen skulle även önska att motsvarande struktur utvecklas på socialtjänstens och försko- lans/skolans område.
Handikappombudsmannen (HO) ser positivt på en förstärkt kunskapsstyrning som innebär att behandlingar kan anpassas efter den kunskap som finns om olika gruppers behov och förut- sättningar. Det finns anledning att anta att specifik kunskap om livsvillkor, hälsa och effekter av vård och behandling för t.ex. personer med funktionshinder kan bidra till att förbättra vårdens kvalité.
Karolinska institutet instämmer i att en samordnad kunskaps- spridning inom hälso- och sjukvården och uppföljning av sjuk- vårdens resultat ger goda förutsättningar för en likvärdig vård. Institutet instämmer också i utredningens slutsats att statlig styrning av hälso- och sjukvården bör renodlas och inriktas på medborgarens rätt till likvärdig hälso- och sjukvård.
Läkemedelsverket påpekar att ett avgörande argument för ökad statlig kunskapsstyrning är målet likvärdig vård över landet. Det behöver förtydligas hur regionala kunskapscentra ska medverka i detta, särskilt som de, när det gäller läkemedel, inte har tillgång till det fullständiga kunskapsunderlaget.
Socialstyrelsen påpekar att kunskapsstyrning av hälso- och sjuk- vården i hög grad baseras på vetenskaplig evidens. Sådan evidens förutsätter omfattande forskning av god kvalitet. Ett mycket stort bekymmer i det sammanhanget är att utveckling och pröv- ning av nya behandlingar i vården i stor utsträckning fokuserar på läkemedelsbehandling. I relation till den forskningen satsas oproportionerligt små resurser på övrig klinisk behandlings- forskning. Angelägna forskningsområden riskerar att komma i
115
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
skymundan som t.ex. omvårdnad, rehabilitering och metoder för att förebygga livsstilsrelaterad ohälsa, forskningsområden som sällan är kommersiellt intressanta. Det finns därmed en risk att forskning kring potentiellt effektiva metoder inte kommer till stånd, samtidigt som metoder med låg grad av effektivitet införs och används. Socialstyrelsen saknar ett resonemang kring hur denna utveckling kan vändas. Socialstyrelsen efterlyser en natio- nell strategi för att stimulera och styra medicinsk forskning till dessa angelägna områden.
En ökad kunskapsstyrning är enligt Västernorrlands läns lands- ting angelägen ur såväl ett likvärdighets- som ett effektivitetsper- spektiv. Det saknas idag i stor utsträckning underlag för att utta- la sig om vad medborgaren och medborgaren i egenskap av pati- ent anser om viktiga frågor såsom hälso- och sjukvårdens resul- tatkvalitet och förmåga till likvärdiga insatser. Landstinget vill särskilt framhålla behovet av kunskapsspridning mellan vårdens olika nivåer. För att systemeffektiviteten ska vara hög krävs att kunskap om metoder och teknik flödar fritt mellan olika vårdni- våer – högspecialiserad vård, läns-/länsdelssjukvård och när- vård/primärvård/primär-kommunal vård. Över tid medför den medicinsk-tekniska utvecklingen att vården såväl decentraliseras som centraliseras. Strävan bör vara att ta bort hinder som försvå- rar dessa flöden. En större region kan skapa bättre förutsättning- ar för ett sådant kunskapsflöde.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Sjukhusläkarföreningen är kritisk till att betänkandet föreslår kunskapsstyrd vård, utan att närmare specificera vad det innebär. I kombination med förslaget om införandet av regionala kun- skapscentra riskerar det att ytterligare utarma den kliniska forskningen.
116
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
4.1.3Samordning på den nationella nivån – den statliga kunskapsstyrningen
Kommitténs förslag: Socialstyrelsen får i uppdrag att samordna arbetet med kunskapsutveckling och kunskapsförmedling på nationell nivå.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt 95 procent av de närmare 250 instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de knappt 200 in- |
kommunala | stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
förbund | huvudsakligen positiv. |
Landsting | Samtliga av de många instanser som uttalar en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | En stor majoritet av det tjugotal instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv till förslaget. |
Länsstyrelser | Nästintill samtliga länsstyrelser avstår från att |
| yttra sig över förslaget. |
Övriga | Nästintill samtliga av det trettiotal instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva till förslaget. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet av de förhållandevis många instanser som kommenterar förslaget är positiv och delar kommitténs bedömningar gällande förtjänsterna av en samordnad kunskapsspridning.
117
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
•Endast ett fåtal instanser är avvisande, huvudsakligen några av de myndigheter som genom förslaget skulle bli föremål för samordning av Socialstyrelsen.
•Bland de myndigheter som direkt berörs av förslaget finns både de som huvudsakligen är positiva och de som huvudsakligen är negativa.
•Några instanser, oavsett huvudsaklig inställning till förslaget, pekar på brister i de av kommittén föreslag- na förändringarna i berörda myndigheters instruktio- ner.
•Negativa instanser framhåller bl.a. att en kunskaps- förmedling som först ska samordnas genom Socialsty- relsen riskerar att bli långsammare jämfört med idag.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) menar att det är nödvändigt med ytterligare åtgärder för att förbättra arbetet som de statliga myndigheterna bedriver för att ta fram kunskapsunderlag för hälso- och sjukvården. Detta dels för att använda statens pengar mer effektivt, dels för att öka värdet av kunskapsunderlagen för användarna i hälso- och sjukvården. LFN delar kommitténs upp- fattning att en myndighet ska ges i uppdrag att samordna statens arbete med kunskapsförmedling och kunskapsutveckling. Lik- som kommittén anser LFN att det är naturligt att Socialstyrelsen får denna roll. LFN anser dock att de av kommittén föreslagna förändringarna i berörda myndigheters instruktioner är tvetydiga och behöver redas ut.
Smittskyddsinstitutet är huvudsakligen positiv till förslaget, men påpekar följande: I betänkandet hänvisas till den samordnande roll Socialstyrelsen ges i smittskyddslagen gentemot Smitt- skyddsinstitutet som expertmyndighet. Trots myndighetens
118
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
tillstyrkande av utredningens förslag vill den peka på att samord- ning inte alltid är lätt att genomföra i praktiken. För att inte de myndigheter som ska samordnas av Socialstyrelsen ska komma på mellanhand eller i efterhand kunna konstatera att Socialstyrel- sen givit en delvis felaktig information, fordras stor lyhördhet hos den samordnande myndighetens tjänstemän och kontinuer- lig avstämning med övriga myndigheter.
Socialstyrelsen tycker att det finns flera tilltalande inslag i kom- mitténs förslag. En avgörande fråga är dock vad som avses med begreppet samordning. Så som myndigheterna idag definierar begreppet handlar det om att försöka hålla de andra myndighe- terna informerade om egna planer och att om möjligt försöka anpassa dem till varandra. Frågan är hur mycket längre man i praktiken kan gå med bibehållen autonomi för de olika myndig- heterna. Frågan är också hur en myndighets reella förutsättning- ar att styra de andra myndigheterna - så som ambitionen förut- sätter - i praktiken ser ut. En farhåga är att detta är en idé som låter god, men som kan visa sig vara mycket svår att i praktiken få att fungera.
Statens folkhälsoinstitut (FHI) är huvudsakligen positivt, men påpekar att det är angeläget att FHI:s ansvarsområde som här handlar om "hälsofrämjande hälso- och sjukvård" ges en tillräcklig tyngd i Socialstyrelsens samordningsansvar.
Statskontoret anser att det är rimligt att Socialstyrelsen, som kommittén föreslår, får den samordnande rollen och att de övri- ga tre myndigheterna bistår Socialstyrelsen i detta arbete. Stats- kontoret vill dock peka på att det kan vara problematiskt att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utvärdera resultaten av den verksamhet (kunskapsutveckling och kunskapsförmedling) som myndigheten samtidigt är ansvarig för. Om en verksamhet ska omprövas kan det vara lämpligare att använda en oberoende ak- tör för utvärdering.
119
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Förslaget ligger enligt Stockholms läns landsting (SLL) väl i linje med kommitténs föreslagna inriktning på kunskapsstyrning. SLL önskar framhålla de medicinska fakulteternas och Karolinska institutets betydelse för kunskapsstyrningen av hälso- och sjuk- vården. I en framtida samordningsroll behöver socialstyrelsen utveckla och intensifiera samarbetet med dessa institutioner.
Norrbottens läns landsting, Kommunförbundet Norrbotten med anslutande kommuner i Norrbottens län (se bilaga 1) anser att en sådan samordning som kommittén föreslår kan, om den fungerar väl, innebära att sjukvårdshuvudmännen får mer enhetliga signa- ler från berörda statliga myndigheter såväl i tid som rent inne- hållsmässigt. Samordningen får dock inte innebära att Socialsty- relsens roll utformas så att de övriga myndigheternas självstän- dighet och oberoende kan komma att ifrågasättas.
Örebro läns landsting tillstyrker den föreslagna samordningen av myndigheternas arbete, men förordar att Läkemedelsverket får behålla sitt nationella samordningsansvar för läkemedelsfrågorna. Det nationella folkhälsoarbetet innehåller områden som inte har direkt koppling till hälso- och sjukvården. Därför bör även Folkhälsoinstitutet ha en självständig roll gentemot Socialstyrel- sen i arbetet med kunskapsförmedling.
Sveriges läkarförbund har inget att invända mot att Socialstyrel- sen har denna samordnande roll. Därutöver ser Läkarförbundet ett behov av att på nationell basis öka tydligheten kring vilka behandlingar och vilken vård som ska ingå i det offentligt finan- sierade vårdutbudet. Detta är ett viktigt led i arbetet för en vård på mer lika villkor. Öppna prioriteringar är en förutsättning för att på sikt upprätthålla legitimiteten för den offentligt finansie- rade sjukvården.
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) välkomnar kommitténs förslag när det gäller behovet av samordning och renodling av den statliga kunskapsstyrningen av hälso- och sjukvården. LIF
120
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
delar kommitténs uppfattning att den nuvarande styrningen är oklar och uppdelad på för många aktörer och styrformer och att den därför behöver samordnas mellan de olika statliga myndig- heterna inom området. Bland myndigheterna på hälso- och sjuk- vårdsområdet är den samlade bilden idag enligt LIF:s uppfatt- ning splittrad. I vissa frågor saknas det ett tydligt myndighetsan- svar, i andra frågor överlappar olika myndigheters ansvar och verksamheter varandra och i åter andra finns t.o.m. viss konkur- rens mellan myndigheterna. Det är naturligtvis inte tillfredsstäl- lande och här bör därför ske ett arbete för att renodla och sam- ordna myndighetsansvar och myndighetsuppgifter.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva är Barnom- budsmannen (BO), Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Umeå universitet, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Pen- sionärernas Riksorganisation (PRO), Stiftelsen Stockholms äldre- centrum, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Synska- dades Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Kommunförbundet Stockholms län m.fl. kommuner i Stockholms län(se bl.a. bilaga 1) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Läkemedelsverket (LV) motsätter sig den föreslagna ändringen i sin instruktion där Socialstyrelsen enligt verkets uppfattning tilldelas en alltför styrande roll vad gäller kunskapsspridning och uppföljning inom hälso- och sjukvården. Särskilt inom området läkemedelssäkerhet är snabbhet i beslutsfattande, kunskaps- spridning och insamling av uppföljningsdata av stor vikt. Ibland baseras dessutom åtgärderna på dokumentation som endast är tillgänglig för Läkemedelsverket. Läkemedelsområdet är starkt EU-anknutet såväl rättsligt som vetenskapligt. Förutom rent nationella uppgifter faller det på Läkemedelsverket att omsätta olika EU-beslut och regleringar i för svenska patienter gynn- samma åtgärder. Prioritering av åtgärder inom LV:s ansvarsom-
121
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
råde måste av alla dessa skäl kunna ske självständigt och utan fördröjning. En fördjupning av pågående samarbete mellan LV, Socialstyrelsen och andra aktörer inom läkemedelsområdet kan istället erbjuda effektiva framtida samverkansformer.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) är negativ till kommitténs förslag och anser att det varken är realistiskt eller helt genomtänkt. SBU utvärderar såväl nya som etablerade me- toder. Det är viktigt att det finns en flexibilitet i valet av SBU:s utvärderingar så att man snabbt kan ta upp aktuella och viktiga frågor i hälso- och sjukvården. En del av dessa utvärderingar ligger inte alltid inom ramen för det riktlinjearbete som Social- styrelsen planerat. Att Socialstyrelsen skulle samordna kun- skapsförmedling som inte ligger i deras verksamhetsplan är var- ken realistiskt eller effektivt. Tidsaspekten är ytterligare ett skäl för att avstyrka kommitténs förslag. Informationsförsörjningen kommer att försenas påtagligt. SBU är också kritisk till kommit- téns förslag att ändra SBU:s instruktion, som myndigheten upp- fattar är klar och tydlig i motsats till kommitténs ändringsför- slag.
4.1.4Samordning på den regionala nivån – regionala kunskapscentrum
Kommitténs förslag: Regionala kunskapscentrum skapas för kunskapsbildning och kunskapsspridning på regional nivå.
Kommittén föreslår även att lagen (1996:1157) om läkeme- delskommittéer upphör att gälla.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt 90 procent av de närmare 250 instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
122 |
|
Ds 2008:17 Hälso- och sjukvården
| gen positiva. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de drygt 170 in- |
kommunala | stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
förbund | huvudsakligen positiv. |
Landsting | Samtliga landsting som uttalar en tydlig upp- |
| fattning är huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | En stor majoritet av det tjugotal instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv till förslaget. |
Länsstyrelser | Det fåtal länsstyrelser som uttalar sig över för- |
| slaget är huvudsakligen positiva. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det trettiotal in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv till förslaget. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Av den mycket stora majoritet instanser som huvudsak- ligen är positiv till att skapa regionala kunskapscentrum, lämnar flera förslag på hur dessa bör utformas.
•Det mindre antal instanser som är negativa och/eller tveksamma till förslaget är i flera fall verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.
•I några fall är instanser negativa eller tveksamma därför att de anser att rollen för regionala kunskapscentra är otydligt beskriven.
•Några negativa och/eller tveksamma instanser anser att det redan finns en väl fungerande regional struktur som kan samspela med den statliga kunskapsstyrningen
•Flertalet av dem som uttalar en tydlig uppfattning stöder förslaget om att lagen om läkemedelskommittéer upphör att gälla.
•Flera kommunala instanser poängterar vikten av att pri- märkommuner involveras i regionala kunskapscentrum.
123
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
•Flera instanser pekar på behovet av regionala kunskaps- centra inom andra delar av samhällsorganisationen.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Linköpings universitet tillstyrker att den statliga kunskapsstyr- ningen av hälso- och sjukvården stärks, något som bl.a. föreslås ta sig uttryck genom bildandet av regionala kunskapscentra i varje regionkommun. Det ter sig naturligt att dessa om möjligt i första hand lokaliseras i anslutning till regionsjukhusen. Modern teknik kan användas för att göra kunskapsspridningen förhållan- devis oberoende av geografiska avstånd, något som kommer att vara viktigt inom de relativt stora regionkommuner som tonar fram i betänkandet. De medicinska fakulteterna bör självfallet tillmätas stor betydelse som infrastrukturell resurser för dessa kunskapscentra. I de eventuella fall som kan komma att uppträda i vilka regionkommunen saknar tillgång till regionsjukhus och någon medicinsk fakultet inte är belägen i regionkommunen förutsätts särskilda samverkansavtal träffas.
Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) är positiv till att skapa regi- onala kunskapscentrum. När så sker är det viktigt att bygga vida- re på de strukturer för kunskapsbildning och kunskapsspridning som redan idag finns i landstingen. LFN konstaterar att ett in- tensifierat arbete på nationell nivå bör åtföljas av en struktur på regional nivå som underlättar samverkan och dialog med den statliga nivån. Många av dagens landsting är enligt LFN för små för att de på ett kostnadseffektivt sätt ensamma ska kunna svara för de funktioner som ska ligga på ett kunskapscentrum. Dess- utom är de för många för att en myndighet som LFN ska kunna bygga upp ett nära samarbete kring kunskapsutveckling och kunskapsförmedling med var och en av dem. LFN anser därför att även om kommitténs förslag att ersätta landstingen med sex
124
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
till nio regionkommuner inte genomförs så bör kunskapscent- rum inrättas på regional nivå. De skulle i sådana fall exempelvis kunna kopplas till de regioner regeringen inrättat genom förord- ningen (1982:777) om rikets indelning i regioner för hälso- och sjukvård som berör flera landstingskommuner.
Socialstyrelsen stöder fullt ut förslaget om att etablera en regional struktur för kunskapsstyrningen av hälso- och sjukvård. Social- styrelsen vill dock betona vikten av att uppbyggnaden av regio- nala kunskapscentra föregås av en genomgripande diskussion och analys av hur de ska byggas upp och fungera. Socialstyrelsen pekar i sitt yttrande på en rad olika frågor som behöver utredas, bl.a. vilka styrmedel som regionala kunskapscentra ska ha till sitt förfogande. Exakt hur deras koppling till forskning och till regi- onsjukhus konkret ska gestalta sig är ytterligare ett exempel på en frågeställning som behöver bearbetas. En annan fråga är vilka regionala och lokala kunskapsprocesser som det är optimalt att regionala kunskapscentra besitter. Enligt Socialstyrelsens mening bör tonvikten i en regional struktur för kunskapsstyrning ligga på nationell tillämpning.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) är positiv till förslaget. Ett större befolkningsunderlag och mer samlade resur- ser för kunskapsuppbyggnad ökar möjligheterna för hälso- och sjukvården att bedriva en evidensbaserad vård och ge en vård på lika villkor. Förslaget innebär ökade möjligheter för ett samspel mellan den nationella och regionala nivån och bättre möjligheter att få genomslag för de kunskapsunderlag som SBU och andra myndigheter tar fram.
Västernorrlands läns landsting anser att det är angeläget att styr- ning genom kunskapscentra inte bara handlar om kunskapsstyr- ning i medicinsk/professionell bemärkelse. Kunskapscentra rörande politisk och administrativ styrning och ledning m.m. behöver också finnas i en region. Hälso- och sjukvårdsforskning om olika styrmodeller, ersättningssystem m.m. måste tas tillvara.
125
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
En profilering bör kunna ske mellan olika centra. I regionkom- munen bör finnas en central analysenhet för att säkerställa att en likvärdig och effektiv hälso- och sjukvård finns i hela regionen.
Norrbottens läns landsting samt Kommunförbundet Norrbotten med flera kommuner i Norrbottens län (se bl.a. bilaga 1), vill starkt framhålla att regionala kunskapscentra inte ska bedrivas som organisatoriska enheter utan ska verka samordnande - i nätverksform - mellan berörda verksamheter inom regionkom- munerna.
Kronobergs läns landsting är positiv till att tillskapa regionala kunskapscentrum, men menar att detta inte nödvändigtvis kräver bildande av regionkommuner. Det bör exempelvis vara möjligt att inom ramen för, i Kronobergs fall södra sjukvårdsregionen, att inleda ett arbete med syfte att uppfylla de funktioner som kommittén har formulerat för de regionala kunskapscentrumen.
Östergötlands läns landsting instämmer i förlaget att regionala kunskapscentrum skapas för att svara för kunskapsbildning och kunskapsspridning samt samspela med den nationella nivån. Landstinget uppfattar förslaget så att det i samma region kan finnas flera kunskapscentra med olika inriktning. Den nationella nivån är helt beroende av de experter som arbetar inom hälso- och sjukvården. Regionala kunskapscentra kan således verka i ett samspel för att utarbeta nationella kunskapssammanställningar och samordna arbetet på regional nivå.
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Regi- on Halland) och kommunerna i Hallands län är positiva till regi- onala kunskapscentrum, men kritiska till kommitténs sätt att göra en koppling mellan regionsjukhusets kompetensresurser och dess regionala kunskapscentrum. Kunskapsbildning vid uni- versitetssjukhusen varierar naturligtvis mellan respektive sjukhus beroende på specialisering och forskningsinriktning. Kunskaps- bildning baseras rimligtvis inte på geografiska strukturer utan
126
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
snarare på nätverk som organiseras mellan forskare vid olika institutioner både nationellt och internationellt. Det är i detta sammanhang viktigt att understryka att de geografiska struktu- rerna inte låser fast samhällsorganisationen till vissa specificerade lösningar. Samarbete med andra regioners kompetenscentra, regionsjukhus, universitet/högskolor och näringsliv måste alltid främjas.
Karlskrona kommun anser att förslaget i grunden är bra, men kunskapscentrum måste formas utifrån individens sammantagna behov, dvs. hälsa och helhet. Dessa centra måste bli en arena för att koppla samman den kompetens som den framtida vården kommer att behöva, såväl tvärvetenskapliga perspektiv, medicin, omvårdnad, rehabilitering, socialt arbete som folkhälsa, för att nämna några områden.
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) och
Herrljunga kommun tillstyrker förslaget och anser att det är nödvändigt att flera av de regionala kunskapscentrumen knyts till regionsjukhusen, i betydelsen universitetssjukhus, om de ska få tillräcklig kompetens och den tyngd som behövs för att kunna påverka utvecklingen av hälso- och sjukvården.
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) är huvudsakligen positiv till förslaget, men betonar att det är helt fundamentalt att dessa kunskapscentra formeras kring universitetssjukhusen med deras uppdrag inom forskning och utveckling samt utbildning. LIF menar dock att de föreslagna regionkommunerna kan vara för små. Ett upptagningsområde motsvarande 0,5-1,5 miljoner invå- nare framstår ur ett internationellt perspektiv som för litet för ett förstaklassigt universitetssjukhus med krav på spetskompe- tens inom en lång rad områden. Snarare borde invånarantalet ligga i intervallet 1,5-2,5 miljoner invånare, alltså omkring fyra regionkommuner. Ett annat alternativ vore naturligtvis att låta staten ansvara för dessa kunskapscentra/universitetssjukhus.
127
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Primärkommunernas roll i regionala kunskapscentrum
Göteborgs kommun, Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och flera kommuner i Västra Götalands län (se bilaga 1) är hu- vudsakligen positiva till förslaget och tycker att det är av största vikt att kommunens hälso- och sjukvård representeras i dessa kunskapscentrum, dels för att regionen och kommunen har flera gemensamma patientgrupper dels för att kunskapen ska få sprid- ning till kommunens hälso- och sjukvårdspersonal.
Jönköpings kommun är huvudsakligen positiv till förslaget, men pekar på en risk för att kommunerna blir åsidosatta i de regionala kunskapscentrumen. För den äldre medborgaren som har stora och komplexa behov av hälso- och sjukvård är vårdprogram för specifika diagnoser inte tillräckligt. I betänkandet framkommer att kunskapscentrumet ska samverka med kommunerna i egen- skap av sjukvårdshuvudmän. Utan en egen bas för FoU inom kommunal hälso- och sjukvård kommer äldre och funktions- hindrades behov av vård och behandling även fortsättningsvis att missgynnas ur forskningssynpunkt.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) och flera anslutande kommuner i Stockholms län (se bilaga 1) är huvudsakligen positi- va till förslaget, men menar att det väcker funderingar kring vilka konsekvenser detta får för den mer verksamhetsanknutna forsk- ning och utveckling som t.ex. de kommunala FoU-enheterna står för idag. Lärande skapas i en ömsesidig process mellan ut- bildning, forskning och praktik. Det bör vara upp till varje regi- on och dess olika såväl offentliga som privata aktörer inom häl- so- och sjukvården att bedöma behovet av och formerna för ett regionalt samarbete inom detta område och mellan många olika parter.
128
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
Regionala kunskapscentra inom andra delar av samhällsorganisationen
Barnombudsmannen ( BO) har i många olika sammanhang efter- lyst en bättre nationell struktur för kunskaps och faktainsamlan- de rörande barns och ungas behov och livsvillkor som bas för metodutveckling och kunskapsspridning i berörda verksamheter. En struktur som främjar detta på hälso- och sjukvårdens område är därför angelägen att välkomna. Barnombudsmannen skulle även önska att motsvarande struktur utvecklas på socialtjänstens och förskolans/skolans område.
Statens folkhälsoinstitut (FHI) tillstyrker förslaget om inrättande av regionala kompetenscentra och förordar att deras verksam- hetsfält vidgas till att även omfatta folkhälsofrågor. För kun- skapsutvecklingen inom folkhälsoområdet är den regionala an- knytningen mycket viktig för att ge en befolkningsförankring och en territoriell förankring till utvecklingen av det förebyg- gande arbetet.
Socialstyrelsen konstaterar att det i betänkandet framförallt talas om stöd för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvård och mindre om socialtjänst. Regionala kompetenscentra nämns ex- empelvis endast för hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen anser att behovet av regionala kompetenscentra är lika stort inom social- tjänsten. Regionala kompetenscentra för såväl hälso- och sjuk- vård som socialtjänst bör alltså vara prioriterat.
Skåne läns landsting och Kommunförbundet Skåne med flera kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) – som tillstyrker försla- get - anser att regionala kunskapscentra även bör utvecklas inom andra verksamhetsområden. Upprättandet av kunskapscentra inom olika delar av samhällssektorn är nödvändig för att kun- skapsspridning och kunskapsutveckling ska spridas inom alla nivåer i samhället. Dessa enheter, centra eller moderniserade bibliotek, får en grundläggande funktion att finna, lagra och
129
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
skapa system för kunskapsåtervinning och blir därmed de tvär- sektoriella enheter som möjliggör en balansering av sektorise- ringens nackdelar.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Glesbygdsverket, Högskolan i Väst, Karlstads universitet, Linköpings universitet, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Pensionärernas Riksor- ganisation (PRO), Statens folkhälsoinstitut (FHI), Synskadades Riksförbund (SRF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Kommunförbundet Stockholms län m.fl. kommuner i Stockholms län, Göteborgs kommun och Göteborgsregionens kommunalför- bund (GR), Stockholms läns landsting, m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Göteborgs universitet anser att förslaget om att regionala kun- skapscentra ska svara för kunskapsbildning förefaller mindre välbetänkt. Dessa centra kan visserligen hantera kunskapssprid- ning, men kunskapsbildningsuppgiften måste ske utanför, t.ex. i kliniska miljöer eller inom universitetens fakulteter.
Karolinska istitutet avvisar kommitténs förslag, eftersom ALF- avtalet omfattar de uppgifter som de föreslagna kunskapscentra ska ha. Karolinska Institutet anser att kunskapsbildning och kunskapsspridning bör kvarstå hos sjukvårdshuvudmännen och de medicinska fakulteterna och regleras som idag sker för Karo- linska Institutets del genom det regionala ALF-avtalet med Stockholms läns landsting. Genom att revidera det nationella ALF-avtalet kan staten stärka samarbetet ytterligare mellan de båda huvudmännen och tydliggöra det gemensamma uppdraget för hälso- och sjukvårdens kunskapsbildning och kunskapsstyr- ning. Staten kan på så vis - inom en väl etablerad samverkans- form – stimulera just de processer som utredningen föreslår att en helt ny organisation med regionala kunskapscentrum ska inrättas för. Karolinska Institutet förordar alltså att staten låter
130
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
ett reviderat nationellt ALF-avtal utgöra styrformen för kun- skapsbildning och kunskapsspridning i hälso- och sjukvården.
Läkemedelsverket (LV) anser att rollen för regionala kunskaps- centra såväl vad gäller kunskapsgenerering som uppföljning be- höver förtydligas. En alltför regionalt baserad bedömning av läkemedels ändamålsenlighet liksom olika inställning till finansi- ering av vissa kostsamma läkemedel riskerar att leda till ojämlik läkemedelsbehandling. Starka regionala strukturer med egen lokal kunskapsgenerering kan också leda till nationellt ojämlik vård.
Mälardalens högskola avstyrker tillskapandet av regionala kun- skapscentrum och menar att det redan finns väl fungerande regi- onala aktörer som kan samspela med den statliga kunskapsstyr- ningen – kommunerna och landstingen.
Statskontoret avstyrker förslaget om att inrätta regionala kun- skapscentra i varje regionkommun, eftersom det inte framgår av betänkandet vad dessa regionala kunskapscentra ska göra som inte redan görs av statliga myndigheter.
Landstinget i Uppsala län vill påpeka att resurserna för kunskaps- bildning och kunskapsspridning inte får splittras mellan å ena sidan den etablerade verksamhet som finns vid universi- tet/regionsjukhus och å andra sidan, nya regionala kunskapscent- rum. Utvecklingen av kunskapscentrum måste ske inom ramen för det samarbete och nätverk som idag finns mellan regionsjuk- hus och universitet och knutet till den kompetens som här har byggts upp under lång tid. Landstinget anser alltså inte att nya centrum behöver skapas, utan att dagens existerande centrum ska utvecklas i enlighet med kommitténs intentioner.
Solna kommun menar att en resursstark nationell enhet är att föredra. Motiven för att bygga upp regionala centra saknas.
131
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Strukturer för utbyte på regional och lokal nivå måste däremot naturligtvis finnas.
Gällande regionala kunskapscentrum är Sveriges tandläkarför- bund tveksamt till om det är nödvändigt inom tandvårdens om- råde. De fyra tandläkarhögskolorna i Umeå, Stockholm, Göte- borg och Malmö bör kunna fungera som kunskapscentrum. Det- ta antal passar inte in i strukturen med ett kunskapscenter per regionkommun, men är en sedan länge etablerad företeelse. Dessutom är tandvården en liten sektor jämfört med övrig hälso- och sjukvård. Om ytterligare kunskapscenter anses behövas inom det odontologiska området bör detta vara nationellt.
Sveriges läkarförbund håller med kommittén om behovet av bätt- re och snabbare kunskapsspridning men anser att detta borde kunna ske inom ramen för den befintliga strukturen bestående av medicinska fakulteter, regionsjukhus och mindre sjukhus.
Lagen om läkemedelskommittéer
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) och
Herrljunga kommun, tillstyrker även förslaget om att lagen om läkemedelskommittéer upphör att gälla. Läkemedelsfrågorna har en självklar roll i regionernas arbete med kunskapsbildning och kunskapsstyrning och behöver inte lagregleras. Regionerna mås- te själva förfoga över sin organisation och sina arbetsformer.
Fler instanser som stöder förslaget om att lagen om läkemedels- kommittéer ska upphöra att gälla är bl.a. Norrbottens läns lands- ting samt Kommunförbundet Norrbotten med flera kommuner i Norrbottens län (se bl.a. bilaga 1), Blekinge läns landsting, Väster- bottens läns landsting, Västernorrlands läns landsting.
Landstinget i Uppsala län och Örebro läns landsting motsätter sig förslaget att avskaffa lagen om läkemedelskommittéer. Enligt
132
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
landstingen behövs lagen eftersom läkemedelskommittéerna är framgångsrika i arbetet att medverka till en ändamålsenlig och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning.
4.1.5Staten ges ett tydligare ansvar för nationell uppföljning
Kommitténs förslag: Staten ges ett tydligare mandat för natio- nell uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens kvali- tet och resultat. En utredning föreslås bli tillsatt med uppgift att tydliggöra rollfördelningen och lämna förslag som ger bättre förutsättningar för uppföljning och utvärdering på nationell nivå.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Få, om ens någon av det begränsade antal instanser som uttalar en tydlig uppfattning, är avvisande till förslaget.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) stöder kommitténs förslag att staten ges ett tydligare mandat för nationell uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens kvalitet och resultat. Med en ökad statlig tonvikt på kunskapsstyrning är det rimligt att staten ges de verktyg som behövs för att mäta effekterna av den statliga styrningen. Det är varken ur statens eller ur medborgar- nas perspektiv tillfredsställande att det som idag är stora skillna- der mellan olika sjukdomsområden när det gäller vilka data som finns tillgängliga om vårdens resultat och kvalitet. Inrapporte- ring av data är idag i stor utsträckning frivillig. Som kommittén föreslår är det viktigt att detta ändras. Målet bör vara öppen, jämförbar kvalitetsredovisning på verksamhetsnivå.
133
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Läkemedelsverket instämmer i kommitténs förslag att staten – genom ökad kunskapsstyrning och uppföljning – bidrar till att stärka den evidensbaserade vården och därmed förbättra med- borgarnas möjlighet till effektiv och säker läkemedelsbehandling.
Socialstyrelsen ser mycket positivt på kommitténs förslag att ge staten ett tydligare mandat för uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvården. Att skapa förutsättningar för en mer sys- tematisk uppföljning av hälso- och sjukvården på nationell nivå är en logisk konsekvens av en ökad statlig tonvikt på kunskaps- styrning. Uppföljning är också ett viktigt styrinstrument för att skapa förutsättningar för en likvärdig hälso- och sjukvård. Soci- alstyrelsen anser att såväl skapandet av nya hälsodataregister och kvalitetsregister som en utökad statlig uppföljning är nödvändi- ga, båda angreppssätten är behövs.
Statskontoret anser att medborgarnas möjligheter att få tillgång till information om kostnader, kvalitet m.m. måste förbättras. Det är således nödvändigt att den utredning som kommittén föreslår tillsätts så fort som möjligt. Här ser Statskontoret att det krävs ett omfattande arbete för att utreda resurs-, personal-, kostnads- och kompetensfrågor samt politiska ställningstagan- den om vilka data som bör samlas in samt vilka indikatorer som bör användas.
Kalmar läns landsting och Östergötlands läns landsting anser att det är viktigt att bevara den lokala nivåns möjlighet att följa upp den egna verksamheten och att det är viktigt att dra nytta av det engagemang som finns hos den medicinska professionen och på olika ledningsnivåer hos sjukvårdshuvudmännen. Ett bra exem- pel är öppna jämförelser som medger jämförelser nationellt mel- lan kvalitet och effektivitet hos sjukvårdshuvudmännen. Denna process har enligt landstingen varit avgörande för att resultaten används för förbättringsarbete på olika nivåer inom hälso- och sjukvården och för att vårdkvaliteten ska vara fullt jämförbar i
134
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
landet. Ett sådant arbetssätt gagnar de framtida regionkommu- nernas möjligheter att använda sina drivkrafter och fortsätta att utvecklas utifrån lokala förutsättningar. Landstinget anser att det ska vara obligatoriskt för verksamheterna att registrera sina re- sultat i berörda kvalitetsregister.
Västernorrlands läns landsting anser att den statliga styrningen mer än idag måste riktas mot uppföljning av vårdens resultat och förmåga till likvärdiga insatser. De register som används i vården bör utvecklas så att de innehåller sådana uppgifter. Staten måste ta ett betydligt starkare grepp om termer och begrepp och vara tydlig avseende vilka uppgifter som ska krävas vid nationell upp- följning och utvärdering av vården. Det krävs också redovisning av andra typer av data än de sedvanliga, till exempel sådana som stimulerar till samverkan i form av teamarbete och individuell vårdplanering.
Rädda Barnen anser utifrån egna erfarenheter att bristen på sam- ordnad och likvärdig data är ett problem i utvärderingen och uppföljningen av hälso- och sjukvården. Rädda Barnen välkom- nar kommitténs förslag att en utredning tillsätts som ser över regelverket, bland annat lagen om hälsodataregister samt möjlig- heterna av utbyggnad av offentliga register. Ett relaterat problem är frånvaron av uppföljningsbara mål för att motverka barns och ungdomars psykiska ohälsa. Rädda Barnen menar därutöver att möjligheterna till adekvat uppföljning och utvärdering är ett problem på flera områden. Rädda Barnens erfarenhet från det barnpolitiska området visar att bristen på likvärdig och kontinu- erlig datainsamling från framförallt kommunal nivå är ett pro- blem inom näst intill samtliga rättighetsområden i Barnkonven- tionen.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Karolinska institu- tet, Sveriges Tandläkarförbund m.fl.
135
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Datainspektionen är en av få instanser som är tveksam till den föreslagna utredningen. Myndigheten menar att behovet av att överhuvudtaget ha en nationell uppföljning på hälso- och sjuk- vårdsområdet bör klargöras innan regeringen tar initiativ till en sådan utredning som kommittén föreslår. I Patientdatautred- ningen föreslogs vissa utökade möjligheter till gemensamma och övergripande verksamhetsuppföljningar med användning av IT (SOU 2006:82, s 424). Eventuellt kan behovet av uppföljning tillgodoses genom Patientdatautredningens förslag att öppna upp sekretessen för att skapa möjligheter till regional uppfölj- ning.
4.1.6Tillsynen över hälso- och sjukvård
Kommitténs bedömning: Det finns skäl att flytta tillsynen över hälso- och sjukvården från Socialstyrelsen. En regional samord- ning bör ske liksom en samordning med tillsynen över social- tjänsten.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning delar kommitténs bedömning att till- synen över hälso- och sjukvården bör samordnas med tillsynen över socialtjänsten.
•Flertalet instanser, bl.a. så gott som samliga landsting som uttalar en tydlig uppfattning, delar bedömningen att det finns skäl att flytta tillsynen över hälso- och sjukvår- den från Socialstyrelsen, medan ett antal myndigheter med verksamhet inom hälso- och sjukvård är negativa till en sådan utveckling.
136
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
•En mycket stor majoritet av de många länsstyrelser som yttrar sig över bedömningen oroas över att den skulle in- nebära att socialtjänsttillsynen förs från länsstyrelserna.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Handikappombudsmannen (HO) anser att möjligheten att föra samman tillsynen över socialtjänsten med tillsynen över hälso- och sjukvården talar för att tillsynsuppdraget bör separeras från Socialstyrelsen. En samordning är av stor betydelse för personer med funktionshinder då de ofta är beroende av stöd och service från olika delar av det allmänna. Är tillsynen alltför splittrad eller sektorsindelad föreligger en risk att olika systemfel som medför att personer med behov av stöd och service faller mellan stolarna och förblir oupptäckta. En samordnad tillsyn kan däremot bidra till att uppmärksamma sådana brister och tydliggöra svagheter i vårdkedjan mellan kommunerna och landstingens insatser. Till- synen kan då även ge underlag för en harmonisering av regelver- ken och underlätta för medborgarna att hitta rätt när de vill framföra klagomål.
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) anser att det bör finnas en tydlig gränslinje mellan kunskapsstyrningen och tillsynen och menar att ett avskiljande av tillsynen över häl- so- och sjukvården från Socialstyrelsen är en förutsättning.
Statskontoret anser att det finns argument som talar för att sepa- rera Socialstyrelsens uppdrag inom tillsyn av hälso- och sjukvår- den från det utvidgade uppdraget inom den statliga kunskaps- styrningen. Samtidigt ser Statskontoret flera frågor som behöver undersökas närmare. Även om hälso- och sjukvård och social- tjänst ofta bedrivs samtidigt, framför allt när det gäller insatser för äldre och funktionshindrade, så menar Statskontoret att det
137
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
inte är alldeles enkelt att samordna tillsynen av dessa verksamhe- ter.
Örebro läns landsting tillstyrker en separation av statens tillsyns- funktion och kunskapsstyrning för sjukvården. Ett sammanfö- rande av tillsynen för socialtjänst och sjukvård är av godo, efter- som områdena idag är så nära sammanflätade. Tillsynssystemet behöver även i övrigt förändras. Många vårdanställda kan uppleva de beslut som fattas av Socialstyrelsen och ansvarsnämnden som repressiva. Besluten ses inte som ett stöd i arbetet, utan blir ännu ett problem att hantera. Det är också komplicerande att de regi- onala tillsynsmyndigheterna ibland gör olika bedömningar.
Beträffande hälso- och sjukvården anser Kommunförbundet Stockholms län (KSL) med flera kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) att all tillsyn ska skötas av ett nationellt tillsynsor- gan. Länsstyrelsen bör således inte ha någon roll inom detta om- råde. Regional tillsyn ger utrymme för olika bedömningar. Ge- nom en nationell tillsyn skulle kompetensen öka, mer likvärdiga bedömningar göras och kvalitetssäkringen förbättras. KSL anser således att en nationell myndighet bör ges i uppdrag att genom- föra all tillsyn över såväl den landstingskommuna- la/regionkommunala som primärkommunala hälso- och sjukvår- den, i likhet med det uppdrag som Skolverket har idag.
Om Socialstyrelsen får ett förändrat uppdrag avseende kun- skapsstyrning och kunskapsspridning anser Göteborgs kommun att tillsynen över hälso- och sjukvård bör läggas på en myndighet som ansvarar för både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Det skulle tydliggöra de svagheter som finns i vårdkedjan mellan primärkommunerna och regionkommunernas insatser.
138
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Statens Folkhälsoinstitut delar inte fullt ut kommitténs bedöm- ning. Formerna för att utveckla kopplingen mellan tillsyn och utveckling bör noga övervägas innan en sådan överföring görs.
Socialstyrelsen ser stora fördelar med en samordning av tillsynen över hälso- och sjukvården och socialtjänsten. För såväl allmän- heten som verksamheterna är det rimligen enklare att kunna vända sig till en enda sammanhållen myndighet. Däremot delar myndigheten inte kommitténs bedömning att det finns flera skäl som talar för att separera tillsynsuppdraget från Socialstyrelsen. Enligt Socialstyrelsens mening finns det i stället flera skäl som talar för att hålla samman tillsynen med myndighetens övriga styrmedel av hälso- och sjukvården, dvs. kunskap och norme- ring. Myndighetens olika verksamhetsgrenar kan idag på ett tämligen okomplicerat sätt utbyta erfarenheter. Erfarenheter från tillsynen kan t.ex. på ett enkelt sätt tas tillvara i myndighe- tens normeringsarbete.
Läkemedelsverket anser att en utbrytning av tillsynen från Social- styrelsen kan försvåra samverkan kring gemensamma tillsynsfrå- gor (apotek, läkemedelstillverkning inom sjukvården, blod/vacciner, klinisk läkemedelsprövning m.m.). Oklarheter kring sekretess vid behov av informationsutbyte mellan myndig- heter kan också öka.
Mälardalens högskola menar att Socialstyrelsens tillsynsansvar å ena sidan och å andra sidan myndighetens registeransvar för hälso- och sjukvårdens personal korsbefruktar varandra kompe- tens- och kunskapsmässigt, varför det vore olyckligt att frånta Socialstyrelsen tillsynsuppdraget.
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länssty- relsen i Kalmar län m.fl. länsstyrelser anser att den sociala tillsy- nen bör ligga kvar på länsstyrelserna i en tvärsektoriell miljö.
139
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Länsstyrelserna menar också att det kan ifrågasättas hur stort samordningsbehovet mellan den sociala tillsynen och hälso- och sjukvårdstillsynen i själva verket är. I dag är problemet i första hand ett resursproblem och inte ett organisatoriskt problem. Samarbetet mellan Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter och länsstyrelserna fungerar enligt instanserna bra i dag. Men fram- för allt Socialstyrelsens tillsynsenheter är underbemannade och klarar inte av att täcka så många län som regionerna omfattar. Detta löses inte med en ny stuprörsmyndighet menar instanser- na, som istället förordar att behovet av samordning bör lösas inom ramen för länsstyrelsernas nuvarande eller framtida organi- sation.
4.2Medborgaren och den framtida hälso- och sjukvården
Kommitténs förslag: Bestämmelser i hälso- och sjukvårdslag- stiftningen som har betydelse för patientens ställning samlas i en ny patientlag (avsnitt 4.2.1).
Medborgarna ska kunna välja andra läkare än läkare med spe- cialistkompetens inom allmänmedicin som fast läkarkon- takt.(avsnitt 4.2.2).
4.2.1En samlad patientlagstiftning
Kommitténs förslag: Bestämmelser i hälso- och sjukvårdslag- stiftningen som har betydelse för patientens ställning samlas i en ny patientlag.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt 90 procent av de omkring 250 instanser |
140 |
|
Ds 2008:17 Hälso- och sjukvården
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de drygt 180 in- |
kommunala | stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
förbund | huvudsakligen positiva. |
Landsting | Nästintill samtliga landsting som uttalar en tyd- |
| lig uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | Tre fjärdedelar av det tjugotal instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiva till förslaget. |
Länsstyrelser | Det fåtal länsstyrelser som uttalar sig över för- |
| slaget är huvudsakligen positiva. |
Övriga | Nästintill samtliga av det dryga trettiotal instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva till förslaget. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet instanser är i grunden positiv till ett stärkt patientskydd.
•Flera instanser, oavsett om de i grunden är positiva eller inte till en patientlag, är tveksamma till den lagstiftnings- teknik som används i betänkandet, som bl.a. medför dubbel- och ibland trippelregleringar och/eller tycker att förslaget till lagändring behöver ytterligare genomarbet- ning.
•Vissa negativa instanser menar att införandet av patient- lag reser frågan om det inte i så fall borde införas liknan- de lagar även för andra medborgargrupper.
•Flera instanser menar att ett bättre och mer långtgående alternativ till kommitténs förslag vore att samla bestäm- melser om reglerar hälso- och sjukvården i en hälso- och sjukvårdsbalk.
141
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Huvudsakligen positiva
Försäkringskassan tillstyrker kommitténs förslag att samla de mest grundläggande patienträttsliga bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagstiftningen i en ny patientlag och att den liksom idag i huvudsak ska bygga på de skyldigheter som vårdgivarna och hälso- och sjukvårdspersonal har gentemot medborgarna och med endast några få bestämmelser som innehåller för patienten utkrävbara rättigheter.
Handikappombudsmannen (HO) tillstyrker förslaget om en patientlag och ser det som ett viktigt första steg i en process som i slutänden bör utmynna i att all lagstiftning som reglerar hälso- och sjukvården ses över och samlas i en hälso- och sjukvårdsbalk. HO ser det som mycket positivt att kommittén pekar på möjlig- heten till att i arbetet med att skapa en sådan balk utvidga den lagtekniska översynen ytterligare till att också omfatta regelver- ket på socialtjänstens område. Därmed kan förhoppningsvis en del av de gränsdragningsproblem som idag finns inom vården och stödet till personer med funktionshinder undvikas. En ökad samordning torde även kunna gynna andra grupper med omfat- tande behov såsom äldre och missbrukare. HO anser att frågan bör utredas vidare med målsättningen att skapa en sammanhållen balk för såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst.
Kriminalvården menar att landstingens snäva ansvarstagande för utomlänspatienter utgör ett problem för de personer som place- ras på anstalter utanför hemlandstinget vilket är mycket vanligt. Kriminalvårdens klienter hänvisas ofta till hemlandstinget. Trots att de har samma rätt till hälso- och sjukvård som medborgarna i övrigt uppkommer ofta svårigheter i kontakten med den lands- tingsbaserade sjukvården på vistelseorten. Därför anser Krimi- nalvården att tillskapandet av en ny patientlag skulle stärka de intagnas möjligheter till en adekvat hälso- och sjukvård.
142
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
Konkurrensverket delar kommitténs bedömning att det finns ett behov av en ny patientlag och menar att en sådan i praktiken skulle innebära ett förbättrat patientskydd. Dock anser Konkur- rensverket att mer långtgående åtgärder bör genomföras för att uppfylla framtidens krav på en likvärdig hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Som kommittén konstaterar finns det i gällande lagstiftning endast några få bestämmelser som innehåller för patienter utkrävbara rättigheter. En önskvärd förändring i rikt- ning mot förstärkt konsumentmakt är att den nu gällande vård- garantin förtydligas och regleras i lag.
Norrbottens läns landsting, Kommunalförbundet Norrbotten och flera kommuner i Norrbottens län (se bilaga 1) tillstyrker förslaget och vill, i likhet med kommittén, understryka att grunderna för en sådan patientlag måste bygga på de skyldigheter som vårdgi- varna och hälso- och sjukvårdspersonalen har i förhållande till patienterna.
Västernorrlands läns landsting tillstyrker förslaget, men vill emel- lertid också framhålla vikten av att även andra för patienten be- tydelsefulla bestämmelser och rekommendationer vad gäller tillgänglighet, i enlighet med gällande nationell vårdgaranti, sam- las på ett ställe. Landstinget föreslår att patientlagen även, med den norska patienträttighetslagen som förebild, innehåller en särskild paragraf om barns rättigheter inom hälso- och sjukvår- den. Likaså bör patientens lagstadgade skyldigheter (smitt- skyddslagen) ingå. En förstärkning behövs av rådgivningsfunk- tionen gentemot medborgarna/patienterna. Uppgiften att in- formera om olika vårdinrättningars kvalitet och resultat utifrån mätningar som ”nationella jämförelser” eller motsvarande bör förstärkas.
Södermanlands läns landsting tillstyrker förslaget, men anser att lagstiftningen bör kompletteras med särskilda regler vad gäller barn och ungdomars rättigheter och ställning i sjukvården. Kommittén noterar att Sverige saknar regler men föreslår inte
143
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
något konkret. Landstinget menar att detta är en brist i svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning som uppmärksammades redan 1997, utan att något har gjorts.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva är Göteborgs universitet, Karlstads universitet, Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam), Sametinget, Umeå universitet, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) Sveriges akademikers centralor- ganisation (Saco), Sveriges Pensionärers Riksförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges läkarförbund, Sveriges Tandläkarför- bund, Synskadades Riksförbund m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Länsrätten i Skåne län ifrågasätter om syftet med att göra be- stämmelserna mer lättöverskådliga verkligen uppfylls eftersom det bara är de mest grundläggande patienträttsliga bestämmel- serna som kommer att finnas med i den nya lagen och då den dessutom kan komma att medföra dubbel- och trippelreglering- ar. Länsrätten håller med om att det finns avigsidor med att de bestämmelser som avser att stärka patientens position är uppde- lade på flera lagar men menar att det krävs ytterligare utredning för att det aktuella rättsområdet inte ska bli ännu mer svåröver- skådligt. Vidare skulle det kunna ifrågasättas om det inte i så fall vore – utifrån ett medborgarperspektiv – lika motiverat med en liknande lagstiftningsteknik på flera andra rättsområden t.ex. den enskilde medborgarens ställning i egenskap av pensionär.
Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter behovet av en patientlag. Det blir inte på något sätt enklare med fler lagar och de dubbel- och eventuellt trippelregleringar som kommittén konstaterar kan bli verklighet vid införande av en patientlag. En bättre metod för att stärka patientens ställning och öka överskådligheten och tillgängligheten är att samla patienträttsliga bestämmelser under en särskild rubrik i respektive lag. Om en patientlag trots detta
144
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
skulle anses nödvändig, konstaterar kammarrätten att dylika "klientlagar" i så fall skulle behövas på en rad andra rättsområden.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instan- ser är Justitiekanslern, Socialstyrelsen, Pensionärernas Riksorgani- sation (PRO) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Tveksamma till den föreslagna lagen och lagstiftningstekniken
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) anser att en sam- lad patientlagstiftning har flera fördelar, men är tveksam till den valda modellen med en sammanställning av paragrafer i flera gällande författningar. Mer värdefullt vore en lag där patientens i och för sig relativt begränsade rättigheter togs in tillsammans med patientens klagomöjligheter samt hälso- och sjukvårdsper- sonalens skyldigheter.
Enligt Socialstyrelsens bedömning är det inte tillräckligt att en- bart samla nuvarande bestämmelser kring patientens ställning i en separat lag. Först bör oklarheter i nuvarande lagstiftning, bl.a. om frågor som rör vårdgivarens och hälso- och sjukvårdsperso- nalens informationsskyldigheter, patientens självbestämmande och beslutsoförmögnas ställning klaras ut. Dessutom anser Soci- alstyrelsen att för- och nackdelar med olika strukturering och målgruppsanpassning av lagstiftningen behöver analyseras när- mare. Här kan erfarenheter kanske hämtas från andra länder med särskild lagstiftning om patienträttigheter. Även om motiven till en patientlag är vällovliga är Socialstyrelsen tveksam till lagstift- ningstekniken.
Örebro läns landsting tycker att det för både patienter och perso- nal finns en pedagogisk fördel med en samlad patientlag. Kom- mitténs förslag till lagändring kräver dock ytterligare genomar- betning. Det bör lämpligen ske i den nyligen tillsatta översynen av patienträttigheterna (dir. 2007:57). I förslaget finns det ut-
145
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
rymme för olika tolkningar t.ex. gällande förslaget om fast läkar- kontakt.
Stockholms läns landsting är positiv till en patientlag, men anser att det förslag som läggs fram måste beredas ytterligare, förslags- vis av den nytillsatta utredningen angående patientsäkerhet och tillsyn m.m. (dir. 2007:57). Vid en sådan beredning bör också beaktas om sjukvårdslagstiftningen bör samordnas i en egen balk. Att göra som kommittén föreslår innebär en större otyd- lighet och leder till tolkningssvårigheter huruvida någon reell förändring avses.
Landstinget i Uppsala län anser att en samlad patientlagstiftning är av värde, men anser inte kommitténs förslag vara tillräckligt genomarbetat.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt bl.a. Avesta kom- mun, Bergs kommun, Hallstahammars kommun och Helsingborgs kommun är mycket positivt till en samlad patientlagstiftning, men anser att det är tveksamt om det lagförslag som Ansvar- kommittén presenterat är tillräckligt genomarbetat. En patient- lag behöver enligt instansernas mening föregås av en fördjupad analys av problematiken. Instanserna utgår från att regeringen låter en särskilt tillkallad utredare närmare analysera dessa ange- lägna frågor och lägga de förslag till förändrade regelverk som han/hon finner lämpliga.
Läkemedelsindustriföreningen är huvudsakligen positiv, men hade velat se ett mer långtgående förslag för att stärka patientens ställning och inte endast en kodifiering av de bestämmelser som finns utspridda i olika lagar.
Pensionärernas Riksorganisation (PRO) stöder inriktningen att föra samman bestämmelser inom hälso- och sjukvårdslagstift- ningen som har betydelse för patientens ställning i en samlad lagstiftning. Den föreslagna patientlagen ska innehålla ett antal
146
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
för patienten centrala bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen och patientjournallagen. Lagen om patient- nämndverksamheten föreslås ingå i sin helhet. Men ett flertal lagar lämnas utanför den föreslagna patientlagen. Betydande svårigheter att få en samlad överblick över området kvarstår där- för menar PRO som anser att frågan bör beredas vidare i särskild ordning så att en lagstiftning som bättre ökar överskådligheten för medborgaren och stärker patientens ställning kan presente- ras.
Rättighetslagstiftning?
Kronobergs läns landsting anser att en patientlag förmodligen skulle göra regleringen på området mer lättillgänglig än idag. Man bör i samband med en översyn överväga om någon del i nuvarande regelverk skulle förändras från skyldighets- till rättig- hetslagstiftning. Huvudinriktningen bör dock som nu vara en skyldighetslagstiftning.
Östergötlands läns landsting tillstyrker förslaget och förutsätter att den nuvarande principen med skyldighetslagstiftning kvar- står. Att införa rättighetslagstiftning inom sjukvården kan inne- bära ökad byråkrati och riskera att de nuvarande riktlinjerna om vård efter behov skulle ersättas av en efterfrågestyrd vård där den som kan föra fram sin sak i rättsapparaten skulle bli vinnare.
Svenska OCD-förbundet Ananke anser på grund av patientens svaga ställning – i synnerhet på psykiatrins område – att syste- met med skyldighetslagstiftning ska frångås till förmån för en rättighetsbaserad lagstiftning. Förbundet ställer sig frågande till kommitténs argumentation för att inte föreslå en rättighetsbase- rad lagstiftning. Kommittén lever på detta område inte upp till de på flera ställen i betänkandet förekommande uttalandena om det medborgarperspektiv den menar sig ha intagit under sitt arbete.
147
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
4.2.2Medborgarens kontakt med första linjens sjukvård
Kommitténs förslag: Medborgarna ska kunna välja andra läkare än läkare med specialistkompetens inom allmänmedicin som fast läkarkontakt.
Kategori | Inställning |
Samtliga | Över 80 procent av de fler än 200 instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiva. |
Kommuner, | En stor majoritet, närmare 90 procent av de |
kommunala | instanser som uttalar en tydlig uppfattning, är |
förbund | huvudsakligen positiva. |
Landsting | En stor majoritet av de instanser som uttalar en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Myndigheter | En majoritet av det fåtal instanser som uttalar |
m.m. | sig är huvudsakligen positiv till förslaget. |
Länsstyrelser | Det fåtal länsstyrelser som uttalar sig över för- |
| slaget är huvudsakligen positiva. |
Övriga | Nästintill samtliga av de cirka 25 instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiva till förslaget. |
•Åtskilliga huvudsakligen positiva kommunala instan- ser menar att förslaget är väl i överensstämmelse med uppfattningen att staten inte i onödan ska detaljregle- ra kommunal verksamhet.
•Några huvudsakligen positiva instanser för fram upp- fattningen att vårdenhet skulle kunna jämställas med begreppet fast läkarkontakt.
•Negativa instanser anför bl.a. att specialistresurserna är begränsade i vissa landsting och att patientens rätt till specialistläkare skulle kunna driva upp vårdkost- nader.
148
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Socialstyrelsen är positiv till förslaget, men anser att det behöver förtydligas. Vad innebär egentligen fast läkarkontakt i öppen hälso- och sjukvård? Vilket ansvar har en sådan läkare i förhål- lande till andra läkare i den öppna vården och i förhållande till patientansvarig läkare i den slutna hälso- och sjukvården? För patienter med många olika vårdkontakter vore det kanske mer intressant med en rätt till en patientansvarig yrkesutövare (läka- re, sjuksköterska m.m.) oberoende av om det handlar om öppen eller sluten sjukvård.
Statskontoret ser positivt på Ansvarskommitténs förslag att utöka medborgarens möjlighet att välja väg in i vården och att alla medborgare får tillgång till en fast läkarkontakt. Statskontoret menar dock att det finns ett antal aspekter på valfrihet som be- höver utredas närmare. Alla medborgare måste t.ex. ges förut- sättningar att kunna fatta bra beslut vilket förutsätter god infor- mation, både om vilka utförare det finns att välja mellan och vad respektive alternativ kommer att innebära för den väljande. Det är en betydande mängd information som måste göras tillgänglig för medborgarna på ett enkelt sätt.
Uppsala läns landsting tillstyrker förslaget, men med förbehållet att det förutsätter att den fasta läkarkontakten, oberoende av specialitet, ska ta ansvar för hela patienten.
Gävleborgs läns landsting instämmer i förslaget. Utvecklingen av närvården innebär att den inkluderar flera medicinska specialite- ter vid sidan om specialister i allmänmedicin. I det perspektivet är det logiskt att ”öppna upp” mot andra specialistkompetenser än allmän medicin, t.ex. geriatriker som fast läkarkontakt.
149
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Regi- on Halland) och kommunerna i Hallands län hänvisar till den modell, benämnd Vårdval Halland, som tillämpas inom Hallands läns landsting. Inom Vårdval Halland väljer medborgaren en vårdenhet som i sin tur har att tillse att medborgaren har tillgång till en fast läkarkontakt i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen. Det väsentliga är att medborgarna eller patienten ska ha tillgång till rätt kompetens utifrån dennes behov, vilket inte alltid kan tillgodoses av en given yrkeskompetens utan av ett team av kompetenser.
Skåne läns landsting (Region Skåne), Kommunförbundet Skåne och flera kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) tillstyrker för- slaget, men anser att frågan om rätt att lista sig hos andra kom- petenser än en specialistläkare inom allmänmedicin bör diskute- ras mer ingående. Det är instansernas åsikt att alla specialiteter inte kan bli aktuella för listning. I Region Skåne kan man i dags- läget lista sig hos allmänläkare och hos geriatriker. I ett framtida perspektiv skulle en listning hos exempelvis barnläkare även kunna bli aktuell. Däremot anser instanserna inte att listning hos andra, mer avgränsade specialiteter, är en framkomlig väg. Om en läkare har ett listningsansvar så måste läkaren kunna ta hela ansvaret för patienten. En lämplig lösning på problematiken skulle kunna vara att listningsansvaret ligger exempelvis på en vårdcentral och att man där genom teamarbete gemensamt arbe- tar för att lösa patientens behov.
Stockholms läns landsting instämmer i förslaget. Landstinget öns- kar dock framhålla att huvudregeln bör vara specialist i allmän- medicin och en noggrann prövning bör göras av andra specialis- ters lämplighet. Med hänvisning till utvecklingen av systemet med vårdval inom primärvård/närsjukvård vill Stockholms läns landsting, i likhet med Skåne läns landsting och Kommunför- bundet Skåne, överväga möjligheten att val av vårdenhet skulle kunna jämställas med begreppet fast läkarkontakt.
150
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
Södermanlands läns landsting tillstyrker förslaget och menar att det bör diskuteras om aven andra personalkategorier än läkare ska kunna fungera som den fasta kontakten i vården, t.ex. sjuk- sköterskor.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt Bergs kommun, Eda kommun, Ljusnarsbergs kommun, Umeå kommun m.fl. kom- muner bejakar kommitténs huvudlinje att staten inte onödigtvis ska detaljreglera hur den kommunala sektorn ska uppnå politiskt angelägna mål. Därför är det helt logiskt att förorda att förslaget till en ny samlad patientlagstiftning inte bör reglera vilken läkar- specialitet som i alla lägen måste vara individens fasta läkarkon- takt i primärvården. Att regionkommunerna också ges möjlighet att utnyttja andra specialister i första linjens hälso- och sjukvård och som patientens fasta läkarkontakt skapar bättre förutsätt- ningar för flexibla och effektiva lösningar.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Högskolan i Väst, Konsumentverket, Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum, Stock- holms stadsmission, Synskadades Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Jämtlands läns landsting är tveksamt till att införa möjlighet för andra specialiteter än allmänläkare att kunna fungera som fast läkarkontakt. I Jämtland finns det redan idag begränsade resurser på specialistnivå vilket försvårar möjligheterna. Jämtlands läns landsting anser att allmänläkarna utgör första linjen. Undantag från detta ska styras utifrån patientens behov.
Norrbottens läns landsting, Kommunförbundet Norrbotten och flera kommuner i Norrbottens län (se bilaga 1), anser att förslaget om att medborgarna ska ges möjlighet att välja andra specialister än allmänläkare som fast läkarkontakt bryter mot grundläggande
151
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
principer för hur den svenska hälso- och sjukvården har byggts upp och bedrivs idag. Om en förändring av lagstiftningen ska ske bör den ha som utgångspunkt att ge medborgarna möjlighet att välja vårdgivare som bedriver verksamhet med ett generalistupp- drag. Det öppnar för att behålla det goda med dagens reglering och erbjuder samtidigt ökade möjligheter att välja en annan spe- cialist - men med ett definierat generalistuppdrag.
Kalix kommun avstyrker förslaget och vill poängtera att den lagstadgade rätten till PAL, patientansvarig läkare är tillräcklig och kanske endast behöver kompletteras med PAS, patientansva- rig sjuksköterska för att uppnå kontinuitet i vårdandet. Kommu- nen bedömer att patientens rätt till specialistläkare som fast lä- karkontakt i stället för läkare inom allmänmedicinen kan komma att driva upp vårdkostnaderna och ge oönskade effekter.
4.3System för utvecklingskraft
Kommitténs förslag: I betänkandets avsnitt 4.3 analyseras frå- gan om ansvaret för hälso- och sjukvården. Analysen resulterar i att kommittén i kapitel 7 föreslår att landstingen ersätts av regi- onkommuner, vilka tillsammans med kommunerna blir huvud- män för hälso- och sjukvården. Regionkommunerna blir i jämfö- relse med dagens landsting mer jämnstora och väsentligt färre.
Kommittén föreslår också att varje regionkommun bör ha ett regionsjukhus.
Kommentar: I det här avsnittet sammanställs yttranden över huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården
Förslaget om att varje regionkommuner bör ha ett region- sjukhus behandlas i sammanställningen av yttranden över kom- mitténs kriterier för en ny regional indelning i kapitel 8.
Frågan om det eventuella behovet av färre och större regiona- la sjukvårdshuvudmän behandlas i avsnitt (7.2.2).
152
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
4.3.1Regionkommuner med ansvar för merparten av hälso- och sjukvården
Kommitténs analys: Förslaget att regionkommuner bildas och att dessa ges det huvudsakliga finansierings- och tillhandahållaran- svaret för hälso- och sjukvården bygger bl.a. på tanken att före- komsten av flera huvudmän garanterar jämförbarhet och mång- fald i systemet. I detta avsnitt sammanställs yttranden som gäller ansvaret för hälso- och sjukvården (se även kapitel 2 samt avsnitt 7.2).
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Flera instanser instämmer i kommitténs bedömning gäl- lande värdet av ett decentraliserat hälso- och sjukvårds- system.
•Flera instanser anser att kommittén i ökad utsträckning borde ha analyserat och/eller föreslagit alternativa sätt att organisera huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården.
•Flera instanser är negativa till och/eller ifrågasätter om hälso- och sjukvården fortsatt bör vara ett regionalt an- svar.
•Flera instanser menar att kommittén ytterligare borde ha prövat och/eller föreslagit ett förstatligat ansvar för häl- so- och sjukvården.
•Flera instanser menar att kommittén ytterligare borde ha prövat och/eller föreslagit en kommunalisering av pri- märvården.
•Flera instanser menar att kommittén ytterligare borde ha prövat och/eller lagt förslag ifråga om ansvaret för uni- versitetssjukhusen.
153
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Socialstyrelsen tillstyrker i huvudsak förslaget om regionkommu- ner med huvudsakligt finansierings- och tillhandahållaransvar för hälso- och sjukvården, och vill poängtera vikten av att region- kommunerna får en utformning storleks- och antalsmässigt som garanterar en hållbar organisering av hälso- och sjukvården i allmänhet, och för regionsjukvården och den specialiserade sjuk- vården i synnerhet.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tillstyrker kommitténs förslag om inrättande av regionkommuner och regi- onala kunskapscentra. Dessa kan bidra till en mer evidensbaserad vård och en effektivare kunskapsförmedling mellan den nationel- la och regionala nivån.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) samt ett flertal kommu- nala och övriga instanser välkomnar att kommittén insett värdet i att bygga vidare på den utvecklingskraft som finns i ett decentra- liserat hälso- och sjukvårdssystem. Det gäller Eda kommun, Hallsbergs kommun, Herrljunga kommun, Stockholms stadsmis- sion, Umeå universitet, Socialdemokraterna i Jämtlands län, Pen- sionärernas Riksorganisation (PRO) m.fl.
Haninge kommun anser att det är rimligt att hälso- och sjukvår- den tillhör de regionala organen. Samtidigt riskerar geografiskt stora regionala organ att försämra såväl det demokratiska infly- tandet över sjukvården, som en effektiv styrning av densamma. Hur hälso- och sjukvården ska organiseras och styras i framtiden måste därför bli föremål för ytterligare diskussion och över- väganden.
Landsorganisationen i Sverige (LO) instämmer i att regionkom- munerna bör ansvara för hälso- och sjukvården. Den statliga
154
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
styrningen inom området bör även inriktas mot kunskapsstyr- ning och varje region bör inneha ett regionsjukhus.
Det är enligt Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) posi- tivt att utredningen insett värdet i att bygga vidare på den ut- vecklingskraft som finns i ett decentraliserat hälso- och sjuk- vårdssystem. Samma synsätt skulle ge en betydande utvecklings- potential inom ett flertal myndigheter som redan idag är på väg åt motsatt håll, det vill säga en centralisering.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva till att inrätta regionkommuner med det ansvar som kommittén beskriver är
Almi Företagspartner AB (Almi), Banverket, Glesbygdsverket, Högskolan i Väst, Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), Konsumentverket, Kriminalvården, Luftfartsstyrelsen, Riksteatern, Rikstrafiken, Räddningsverket, Skogsstyrelsen, Socialstyrelsen, Sametinget, Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Statens folkhälsoinstitut (FHI, Verket för innovationssystem (Vin- nova), Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Vägverket Folk- rörelserådet Hela Sverige ska leva, Handikappförbundens samar- betsorgan (HSO), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Små- Kom-nätverket, Intresseföreningen Norrlandsförbundet, Stock- holms stadsmission, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Sydsvenska industri- och handelskammaren, Västsvenska industri- och handelskammaren, Östsvenska industri- och handels- kammaren m.fl (se även bl.a. avsnitt 7.2.1 och bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Mittuniversitetet ser att det finns andra möjligheter till finansie- ring av sjukvården än det föreslagna alternativet. Regionerna bör inte ha det ekonomiska ansvaret för sjukvården. Ett bättre alter- nativ är att staten finansierar sjukhusen, medan vårdcentralerna och äldreomsorgen finansieras av kommunerna.
155
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
Länsstyrelsen i Stockholms län tycker att grunderna i förslaget främst verkar ha sin utgångspunkt i vad som uppfattas vara sjuk- vårdens behov av effektivitet och skalfördelar. Enligt Länsstyrel- sens uppfattning är det emellertid tveksamt om sjukvården på sikt överhuvudtaget kan ses som ett isolerat regionalt ansvar. Snarare synes sjukvården omfatta allt från det mycket nära och decentraliserade till det högspecialiserade nationella och interna- tionella. Med ökade möjligheter för patienterna att själva välja vårdgivare förefaller sjukvården i vart fall inte given som regio- nalgeografisk utgångspunkt. Det ter sig alltså, enligt Länsstyrel- sens uppfattning, olämpligt att det regionala utvecklingsarbetet ska organiseras utifrån sjukvårdens antagna behov.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) och flera kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) kommenterar att kommittén inte har funnit tillräckliga argument för att varken överväga ett förstatligande av hälso- och sjukvården, eller ett kommunalt huvudmannaskap för primärvården. KSL hade gärna sett en öpp- ning kring en förändrad ansvarsfördelning mellan huvudmännen och generellt en mer positiv syn på anpassning av ansvarsfördel- ning mellan landsting/regioner och kommuner efter lokala och regionala förutsättningar med syfte att åstadkomma en bra re- sursanvändning och god tillgänglighet för medborgarna. KSL anser också att finansieringen av hälso- och sjukvården behöver utredas.
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) pekar på att kommittén inte tar upp ansvaret för universitetssjukhusen. De leds av två huvudmän – landstinget och staten. Det är enligt instansen en delad och därmed oklar ledningsstruktur med risk för ineffektivitet. På flera håll föreslås därför försök med regio- nala universitetssjukhus med en regional huvudman. I Västra Götalandsregionen har samverkan om en gemensam målformule- ring mellan region och universitet kommit långt och bör kunna utgöra bas för en sådan försöksverksamhet.
156
Ds 2008:17 | Hälso- och sjukvården |
Årjängs kommun menar att den norska modellen, där staten har ansvar för sjukhusen och primärkommunerna för närsjukvården, kunde vara ett intressant alternativ. Denna modell borde ytterli- gare ha belysts i utredningen.
Flera instanser, bl.a. Göteborgs universitet och Den ideella före- ningen Västmanlands Kommuner och Landsting menar att kom- mittén ytterligare borde ha prövat frågan om en kommunalise- ring av primärvården.
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) ifrågasätter om den svenska decentraliserade hälso- och sjukvårdsmodellens fördelar övervä- ger dess nackdelar, särskilt med tanke på hur högt befolkningen värderar likvärdighet inom hälso- och sjukvården. Även om kommitténs förslag går i rätt riktning ser LIF inte att de ändrar det grundläggande problemet med det ”dubbla huvudmannaska- pet” i den svenska hälso- och sjukvårdsmodellen.
Sjukhusläkarföreningen anser att beskattningsnivåerna ska mins- kas till två, en statlig och en primärkommunal, för att möjliggöra lagens krav om vård på lika villkor.
Sveriges läkarförbund menar att med den stärkta regionala själv- styrelse som kommittén föreslår ökar utrymmet för regionala variationer i vårdutbud, vårdkvalitet och patientsäkerhet. Läkar- förbundet anser istället att alla borde betala samma skattesats för vården, oberoende av bostadsort och lokalt skatteunderlag. Det främsta skälet är att sjukvården är ett nationellt åtagande och att den solidariska finansieringen därför bör grundas på ett natio- nellt skatteunderlag. Läkarförbundet anser att det demokratiska inflytandet över sjukvården i framtiden bör kanaliseras via riks- dag och regering och att patienternas direkta inflytande över vårdproduktionen måste ges ökat utrymme. Möjligheten för patienterna att ”rösta med fötterna” och välja bort vårdgivare som inte håller måttet måste stärkas. Ansvaret för att utse de regionala sjukvårdstyrelserna kan överlåtas på riksdagen. Läkar-
157
Hälso- och sjukvården | Ds 2008:17 |
förbundet menar att detta på ett önskvärt sätt skulle skilja finan- siering från produktion av hälso- och sjukvård.
Handelskammaren Mälardalen föreslår en försäkringsorganisa- tion för den svenska hälso- och sjukvården och menar att med den bortfaller behovet av en regionindelning med sjukvården som grund. Därmed finns inte heller behov av direktvalda regio- nala organ för att fatta politiska beslut om hälso- och sjukvården.
Företagarna menar att det noga bör övervägas om beställaransva- ret för den högspecialiserade vården bör tas över av staten för att säkra kvalitet och helhetssyn på detta område.
Ytterligare instanser som är negativa och/eller tveksamma till att inrätta regionkommuner med det ansvar som kommittén beskri- ver är Kammarrätten i Stockholm, Mittuniversitetet, Riksantikva- rieämbetet, Uppsala universitet, Handelskammaren Mälardalen, Läkemedelsindustriföreningen, Sveriges läkarförbund, Sjukhuslä- karföreningen, Stockholms handelskammare m.fl. (se bl.a. avsnitt 2.3 samt bilaga 3).
4.3.2Färre och större regionkommuner
Kommitténs bedömning: Regionkommunerna blir i jämfö- relse med dagens landsting mer jämnstora och väsentligt färre.
Kommentar: Yttranden som behandlar regional indelning ut- ifrån hälso- och sjukvårdens behov sammanställs i avsnitt 7.2.2
158
5Uppgifter med anknytning till regional utveckling
Sammanfattning
Kommitténs förslag att en regionkommun i varje län får ett sammanhållet regionalt utvecklingsuppdrag får stöd av en myck- et stor majoritet av de instanser som yttrar sig över det. Samti- digt framhåller flera instanser att ansvaret för regional utveckling inte kan anses, eller bör vara, ett åliggande för en enda aktör.
En mycket stor majoritet av de instanser som yttrar sig över förslaget är huvudsakligen positiv till att regionkommuner utar- betar och beslutar om regionalt utvecklingsprogram (RUP) för länet.
Kommittén föreslår att regionkommunerna som en del av RUP ska ange geografiska regionintressen, ett icke juridiskt bindande regionplaneinstrument. Det ska också i plan- och bygglagen (PBL, 1987:10) anges att de kommunala översiktspla- nerna ska innehålla ett avsnitt som redovisar hur regionintresse- na beaktats. En majoritet av myndigheter och länsstyrelser är huvudsakligen positiv till förslaget. Flera länsstyrelser och några ytterligare myndigheter, bl.a. Boverket, är dock huvudsakligen negativa till förslaget. En mycket stor majoritet av kommunala och övriga instanser är huvudsakligen positiv till förslaget.
En mycket stor majoritet instanser stöder förslaget om att re- gionkommunerna får i uppdrag att utarbeta förslag till regionala program inom den europeiska sammanhållningspolitiken.
Kommittén föreslår vidare att det nuvarande länsanslaget er- sätts av ett regionalt utvecklingsanslag, som i sin helhet dispone-
159
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
ras av respektive regionkommun. En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget. En majoritet länsstyrelser är huvudsakligen negativ till förslaget. Flera av dessa framhåller att regionalt ut- vecklingsarbete inte kan vara en exklusiv angelägenhet för regi- onkommuner och att en del av utvecklingsanslaget därför bör vara kvar hos länsstyrelserna.
En mycket stor majoritet av det begränsade antal instanser som redovisar en uppfattning är huvudsakligen positiv till försla- get att regionkommunen i respektive län får möjlighet att från och med 2011 leda och samordna arbetet med regionala tillväxt- program (RTP).
Kommittén föreslår att regionkommunerna i respektive län får till uppgift att bereda och besluta om länsplaner för regional transportinfrastruktur. Länsplanen integreras i den regiontrafik- plan som varje regionkommun inom ramen för RUP ska upprät- ta. En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget.
Samtliga instanser som uttalar en tydlig uppfattning stöder förslaget att kommuner och regionkommuner liksom idag gemensamt ansvarar för den lokala och regionala kollektivtrafi- ken.
Kommittén föreslår att regionkommunerna i respektive län får i uppgift att sköta den del av naturvården som har närmast anknytning till regional utveckling, bl.a. skötsel av naturreservat och annat fältarbete. En mycket stor majoritet kommunala in- stanser samt instanser i kategorin ”övriga” är huvudsakligen positiv till förslaget. En stor majoritet myndigheter stöder för- slaget. Nästintill samtliga länsstyrelser, liksom den ansvariga sektorsmyndigheten Naturvårdsverket, är dock negativa till för- slaget.
Kommittén föreslår också att regionkommunerna från läns- styrelserna övertar uppgiften att regionalt anpassa, konkretisera och verka för de nationella miljökvalitetsmålen. En mycket stor majoritet kommunala instanser och instanser i kategorin ”övri- ga” är huvudsakligen positiv till förslaget Så gott som samtliga
160
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
länsstyrelser samt några miljömålsansvariga myndigheter är dock negativa till förslaget. Bland övriga myndigheter är en majoritet positiv.
Kommittén föreslår vidare att länsstyrelsernas uppgifter inom kulturmiljöområdet renodlas till tillsynsrollen, medan den mer utvecklingsinriktade kulturmiljövården föreslås bli en region- kommunal uppgift. En mycket stor majoritet kommunala instan- ser och instanser i kategorin ”övriga” är huvudsakligen positiv till förslaget Så gott som samtliga länsstyrelser samt vissa myn- digheter (bl.a. Riksantikvarieämbetet) är negativa till förslaget. Bland övriga myndigheter är en majoritet positiv.
Kommittén föreslår att regionkommunerna övertar lands- tingens åtaganden inom kulturområdet. De statliga medel som omfattas av förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regio- nal kulturverksamhet fördelas enligt fasta kriterier mellan regi- onkommunerna, vilka själva avgör fördelningen mellan olika kulturinstitutioner i länet, utan de inskränkningar som försöks- verksamheten i Skåne län innebär. En mycket stor majoritet kommunala instanser och instanser i kategorin ”övriga” är hu- vudsakligen positiv till förslaget. Omkring hälften av länsstyrel- serna är negativa till förslaget. En stor majoritet myndigheter är huvudsakligen positiv till förslaget.
En knapp majoritet av de kommunala instanserna är negativ till förslaget att respektive regionkommun ska teckna ett avtal med Statens kulturråd om den övergripande användningen av ovanstående medel. En majoritet av statliga och övriga instanser är huvudsakligen positiv till förslaget.
Kommittén föreslår att uppgiften att fördela medel till regio- nal projektverksamhet i fråga om jämställdhet överförs från läns- styrelserna till regionkommunerna. Bland kommunala och övriga instanser är en mycket stor majoritet positiv till förslaget. En majoritet statliga instanser är huvudsakligen positiv till förslaget.
En mycket stor majoritet är huvudsakligen positiv till försla- get om att de kommunala samverkansorganen förlorar sin status som samverkansorgan i samband med att regionkommunerna
161
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
bildas och att de statliga uppgifter och resurser som samverkans- organen förvaltat överförs till regionkommunerna.
Kommittén föreslår att försöksverksamheten med ändrad re- gional ansvarsfördelning upphör i samband med att regionkom- muner bildas i hela landet. Förslaget innebär i praktiken att för- söksverksamheten i Västra Götalands län och Skåne län perma- nentas. Ingen instans motsätter sig förslaget.
5.1Övergripande vägval
Kommentar: Kommittén presenterar inga förslag eller bedöm- ningar i avsnitt 5.1, men väl den analys som ligger till grund för förslagen i avsnitt 5.2. Den bakomliggande analysen gör gällande att det finns ett behov av att skapa en tydligare regional sam- hällsorganisation med förtydligade roller. Kommittén gör en uppdelning i två parallella uppdrag, ett myndighetsuppdrag (som främst handlar om tillståndprövning, tillsyn och annan rätts- tillämpning) samt ett utvecklingsuppdrag som är politiskt till sin karaktär och som handlar om att utifrån ett regionalt perspektiv prioritera, samordna och genomföra utvecklingsinsatser inom ramen för en hållbar, sammanhållen strategi.
Yttranden som gäller ovannämnda analys och behovet av för- tydligade ansvarsförhållanden på regional nivå och ovannämnda uppdelning i två parallella uppdrag sammanställs i samband med förslaget om att regionkommuner ska ansvara för utvecklings- uppdraget (avsnitt 5.2.1).
162
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
5.2Förslag
5.2.1Regionkommunernas regionala utvecklingsuppdrag
Kommitténs förslag: I varje län får en regionkommun ett sam- manhållet regionalt utvecklingsuppdrag, reglerat i en särskild lag om regionalt utvecklingsarbete.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt 95 procent av de över 300 instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiva. |
Kommuner, | Nästintill samtliga av de drygt 200 instanser |
Kommunala | som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
förbund | gen positiva. |
Landsting | Samtliga av de instanser som uttalar en tydlig |
| uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | Nästintill samtliga av det trettiotal instanser |
m.m. | som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva. |
Länsstyrelser | En stor majoritet av de instanser som uttalar en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Övriga | Nästintill samtliga av det trettiotal instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva. |
Kommentar: Instanserna kommenterar endast i undantagsfall utformningen av den lag som kommittén föreslår. Ovanstående redovisning gäller således instansernas inställning till att ett själv- styrelseorgan på regional nivå ska hantera ett sammanhållet regi- onalt utvecklingsuppdrag. Frågan om dessa också ska vara di-
163
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
rektvalda och ha ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård diskuteras i avsnitt 7.2.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet av de många instanser som kommenterar analysen bekräftar behovet av en förtydli- gad rollfördelning på regional nivå.
•Så gott som samtliga kommunala instanser stöder försla- get. Många av dessa pekar på betydelsen av dialog och samspel mellan kommun och regionkommun för att nå framgång i det regionala utvecklingsarbetet.
•En mycket stor majoritet av länsstyrelserna är huvudsak- ligen positiv till, eller motsätter sig inte, att ett självsty- relseorgan på regional nivå får ett övergripande ansvar för regional utveckling.
•Flera instanser inom samtliga kategorier menar att kommitténs uppdelning i ett myndighets- och utveck- lingsuppdrag är begreppsmässigt tilltalande, men delar också kommitténs bedömning att ansvaret för regional utveckling i ett län inte kan hänföras till enda aktör (re- gionkommunen).
•Flera instanser, främst länsstyrelser, tycker i varierande utsträckning att kommittén drar en för skarp gräns mel- lan myndighetsutövning och regionalt utvecklingsarbete, eftersom mycket av den myndighetsutövning och till- lämpning av nationell politik som bl.a. länsstyrelserna ansvarar för har betydelse för regional utveckling.
•Flera instanser, huvudsakligen länsstyrelser, menar att kommittén definierat regional utveckling alltför snävt och ensidigt diskuterat ekonomisk utveckling på bekost- nad av t.ex. socialt och ekologiskt hållbar utveckling.
•Flera – främst kommunala instanser – diskuterar särskilt relationen mellan primär- och regionkommuner.
164
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
•Några instanser lämnar förslag på kompletteringar i den föreslagna lagen om regionalt utvecklingsarbete. Endast ett mycket begränsat antal instanser kommenterar därut- över lagens utformning.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Almi Företagspartner AB (Almi) tillstyrker förslaget. Genom ett samlat uppdrag till en regionkommun motverkas den besvärande splittring av ansvar och befogenheter som idag utgör ett påtag- ligt hinder för ett effektivt tvärsektoriellt utvecklingsarbete. Att uppdraget samlas och ges till ett politiskt styrt organ innebär också att möjligheterna till ett politiskt ansvarsutkrävande blir betydligt bättre än idag – demokratin förstärks.
Boverket anser att det finns ett stort behov av en reformering av dagens splittrade ansvarsförhållanden på regional nivå i Sverige.
Försäkringskassan är i huvudsak positiv till kommitténs förslag om en ny regional samhällsorganisation med tydligare roller och uppgiftsfördelning och en gemensam regionindelning för staten och den kommunala sektorn.
Glesbygdsverket delar kommitténs huvudinriktning att ge regi- onkommunerna ansvaret för regionala utvecklingsfrågor och renodla länsstyrelsernas roll som tillsynsmyndighet. Ur ett de- mokratiskt perspektiv känns delningen av ansvarsuppgifter lo- gisk. Prioriteringar och avvägningar bör ligga hos en regional organisation med direktvalda förtroendevalda.
Ett klart definierat regionalt uppdrag torde enligt Konkurrens- verket kunna skapa möjlighet för tydligare roller och uppgifts- fördelning för staten och den kommunala sektorn. Reformerna
165
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
bör kunna bidra till stabila och klara spelregler vilket kan med- verka till en effektiv konkurrens i offentlig och privat sektor till nytta för konsumenterna samt en effektiv offentlig upphandling till nytta för det allmänna och marknadens aktörer.
Genom att lyfta över uppgifterna som avser regional utveckling, naturvårdsmedlen och medlen för kulturmiljövård till region- kommunerna blir rollfördelningen tydlig anser Lantmäteriverket.
Räddningsverket delar kommitténs bedömning att det på regional nivå har blivit en fragmenterad tillväxt- och utvecklingspolitik samt en svag och svåröverskådlig samhällsorganisation. Rädd- ningsverket stöder kommitténs förslag till förändring av sam- hällsorganisationen på regional nivå med begränsat antal region- kommuner som får i uppdrag att leda och samordna det regiona- la utvecklingsarbetet i länet. Räddningsverket tar dock inte ställ- ning till hur förändringen bör genomföras.
Statens energimyndighet instämmer i förslaget att skapa en tyd- lighet i ansvaret på regional nivå och att tydliggöra uppgiftsför- delningen mellan staten i form av länsstyrelser och de regionala företrädarna i de nya regionkommunerna.
Vägverket anser att det är angeläget att de organisatoriska förut- sättningarna för ett effektivt samspel mellan olika samhällsnivåer och aktörer förbättras. Det är m.a.o. angeläget att styrningen inom offentlig förvaltning förbättras. En tydligare rollfördelning mellan statlig och kommunal nivå bör bidra till detta. Detta gäll- er inte minst samspelet mellan länsstyrelser och regionalt plane- ringsansvariga organ, i de fall där inte länsstyrelsen själv har detta planeringsansvar
Länsstyrelsen i Västra Götalands län stöder att den regionala ni- vån får ansvaret för regional utveckling och att således lämpliga uppgifter med anknytning till regional utveckling förs över dit. Valet av uppgifter bör avgöras av vilket som är den lägsta effekti-
166
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
va nivån samt huruvida en regional politisk förankring och prio- ritering är betydelsefull och möjlig.
Sveriges Kommuner och landsting (SKL) och flera kommunala instanser välkomnar förslagen om vilka delar av de regionala ut- vecklingsfrågorna som ska överföras från stat till regionkom- mun. Inom flera områden (t.ex. kultur, regional utveckling, landsbygd) behövs samtidigt ytterligare förtydliganden och gränsdragningar mellan ”utvecklingsuppdrag” och ”myndighets- uppdrag”. Det är också viktigt att regionkommunen får ett reellt handlingsutrymme för egna politiska avvägningar inom respekti- ve område.
En överföring av det formella regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen till en regionkommun skulle enligt Stockholms läns landsting ge ökad legitimitet för att ta initiativ, samla regionens aktörer, uttala sig offentligt för regionens räkning och företräda regionen i överläggningar med staten, andra regioner m.fl. aktö- rer. För Stockholmsregionens del är erfarenheten att detta inte är en symbolfråga utan centralt. I den komplexa storstadsmiljön med ett stort antal aktörer, komplicerade genomförandeproces- ser och breda kontaktytor med inte minst den statliga nivån behövs verkligen en erkänd, stark och välfungerande regional företrädare.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) och flera kommuner i Östergöt- lands län (se bilaga 1) tillstyrker kommitténs förslag att en regi- onkommun i varje län får ett sammanhållet regionalt utveck- lingsuppdrag samt förslaget om att detta uppdrag regleras i en lag om regionalt utvecklingsarbete. Genom ett sådant samlat uppdrag motverkas den besvärande splittring av ansvar och befo- genheter som idag utgör ett påtagligt hinder för ett effektivt tvärsektoriellt utvecklingsarbete. Att uppdraget samlas och ges till ett politiskt styrt organ innebär också att möjligheterna till
167
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
ett politiskt ansvarsutkrävande blir betydligt bättre än idag – demokratin förstärks.
Södermanlands läns landsting anser att det ur ett medborgarper- spektiv är angeläget att skapa tydlighet. Länsstyrelsernas dubbla roller, som företrädare för både staten och länet, måste renodlas till att omfatta enbart det statliga myndighetsuppdraget med tillsyn, uppföljning och kunskapsspridning. Det regionala ut- vecklingsuppdraget bör i sin helhet överföras till regionerna. Det regionala utvecklingsuppdraget ska hanteras av regionkommu- nernas demokratiskt valda företrädare. Nuvarande ordning med indirekt valda samverkansorgan är inte bra och måste ses som en historisk parentes. För medborgarna är det förvirrande med tre regionala organ inom samma geografiska område - länsstyrelse, landsting och samverkansorgan - och samverkansorganen saknar den demokratiska legitimitet som direktvalda församlingar har.
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Regi- on Halland) och samtliga kommuner i Hallands län ansluter sig till kommitténs synsätt rörande det framtida ansvaret för den regionala utvecklingspolitiken och instämmer i kommitténs principiellt motiverade tudelning i ett utvecklingsuppdrag som läggs inom den kommunala självstyrelsen och ett myndighets- uppdrag som tillfaller staten och länsstyrelserna.
En bidragande orsak till den positiva utvecklingen i Skåne har enligt Malmö kommun varit bildandet av Region Skåne. Region Skåne har stärkt den regionala utvecklingen genom en proaktiv utbyggnad av den regionala kollektivtrafiken. Region Skåne har vidare samlat de skånska kommunerna och statliga aktörer kring strategiska infrastruktursatsningar. Malmö kommun ser det där- för som positivt att Ansvarskommittén lyfter fram Region Skåne som en förebild för organisering av ansvar för regional utveck- ling i Sverige.
168
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Företagarna tillstyrker Ansvarskommitténs förslag att region- kommunerna får ett sammanhållet regionalt utvecklingsuppdrag, reglerat i en särskild lag om regionalt utvecklingsarbete. Företa- garna tror att denna förändring på sikt kan skapa en ökad integ- ration och jämställdhet mellan sektorer samt bidra till ökad till- växt i respektive region.
Landsorganisationen i Sverige (LO) är överens med kommittén om indelningen i ett tydligt tvärsektoriellt utvecklingsuppdrag för de föreslagna regionkommunerna och ett lika tydligt myn- dighetsuppdrag för staten genom en ny länsstyrelseorganisation. Ett grundläggande syfte är att komma tillrätta med den bristande samordning som i dag ofta råder mellan aktörer inom och utom regionen.
Att flytta stora delar av ansvaret från länsstyrelserna till de före- slagna regionkommunerna kan enligt Riksidrottsförbundet (RF) antas leda till en ökad demokratisering där folkstyret på ett sätt kommer närmare medborgarna i och med att direktvalda regio- ner tar över vissa uppgifter från länsstyrelserna. RF ställer sig därför positiv till förslaget om förändringen vad gäller den regio- nala utvecklingen.
Flera kommunala instanser framhåller att om försöksverksamhe- ten i Västra Götalands och Skåne län permanentas, så måste hela landet ges motsvarande möjligheter. Synpunkter av den karaktä- ren framförs bl.a. av åtskilliga instanser i Örebro län, t.ex. Deger- fors kommun; Hallsbergs kommun, Karlskoga kommun, Laxå kommun, Örebro kommun, Samverkansorganet i Örebro län (Re- gionförbundet Örebro län), Örebro läns landsting.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva är bl.a. Ban- verket, Högskolan i Borås, Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), Linköping universitet, Statens institut för kommunika- tionsanalys (SIKA), Statens jordbruksverk, Verket för innovations- system (Vinnova), Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Sve-
169
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
riges geologiska undersökning, Vägverket, Företagarna, Pensionä- rernas Riksorganisation (PRO), SmåKom-nätverket, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges akademikers centralor- ganisation (Saco), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Uppdelningen i utvecklings- och myndighetsuppdrag och frågan om vem som ska ha ansvar för vad
Flera instanser vill poängtera att ansvaret för regional utveckling inte utan vidare låter sig avgränsas från andra uppgifter (t.ex. myndighetsutövning) och vice versa. Flera poängterar också att ansvaret för frågor som gäller regional utveckling inte endast är en fråga för en aktör (regionkommunen).
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är positiv till att det övergripande ansvaret för regional utveckling förläggs till politiskt valda organ i regionerna. Det innebär dock inte att det regionala utvecklings- ansvaret uteslutande kan sägas vara en fråga för de regionala politiska organen. Det regionala utvecklingsarbetet sker även inom ramen för myndighetsarbetet. Om ansvaret för större de- len av kulturmiljövårdsbidraget samt resurser knutna till detta förs över till den kommunala sektorn, i enlighet med kommit- téns förslag, kommer länsstyrelserna inte att kunna utföra de myndighetsuppgifter som RAÄ anser vara nödvändiga.
Statens energimyndighet ser fördelar, inte minst i fråga om tydlig- het, med den föreslagna ansvarsfördelningen, men menar samti- digt att vissa frågor måste ses ur ett nationellt perspektiv. Staten måste i sådana frågor kunna styra det regionala utvecklingsarbe- tet och länsstyrelserna bör i dessa frågor kunna arbeta aktivt med utvecklingsfrågor. Ansvaret för utvecklingen ligger, som utred- ningen också påpekar, ytterst på staten.
170
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Läns- styrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Kalmar län m.fl. länsstyrelser
är positiva till att det övergripande ansvaret för den regionala utvecklingen åläggs den kommunala nivån, till politiskt valda organ. Dock är kommitténs definition av regional utveckling för snäv. En mycket stor del av det regionala utvecklingsarbetet sker i myndighetsform, och myndighetsuppdraget är inom många områden en förutsättning för regional utveckling. Länsstyrelser- na har därutöver i uppgift att verka för att nationella mål får genomslag i länet, samtidigt som hänsyn ska tas till regionala förhållanden och förutsättningar. Många politikområden och verksamheter inom den nationella politiken inrymmer en svår gränsdragningsproblematik mellan å ena sidan statlig förvaltning och å andra sidan politiska regionala utvecklingsfrågor. Därför bör ansvaret för nationella mål också fortsättningsvis kvarstå i länsstyrelsens instruktion som en övergripande uppgift.
Länsstyrelsen i Västerbottens län tycker att det är positivt att läns- styrelsen ska arbeta utifrån ett myndighetsuppdrag. På en princi- piell punkt skiljer sig Länsstyrelsens uppfattning från förslaget. Länsstyrelsen anser det möjligt att kombinera myndighetsutöv- ning med utvecklingsinsatser. Det fungerar idag inom ett antal områden, t.ex. socialtjänst, miljöskydd, naturvård, landsbygdsut- veckling, inom jordbruksområdet etc.
Istället för att tala om att regionkommuner ska ha ansvar för ett ”regionalt utvecklingsuppdrag”, menar Länsstyrelsen i Västman- lands län att det kanske är mer relevant att tala om ett ”uppdrag att svara för regional utvecklingsplanering”. En uppdelning av olika politikområden i utvecklingsfrågor och myndighetsutöv- ning kan ur formell synpunkt öka tydligheten, men ur allmänhe- tens och företagens synpunkt är tydligheten störst om alla delar av ett politikområde handläggs av en myndighet på den regionala nivån, antingen regionkommunen eller länsstyrelsen.
171
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Länsstyrelsen i Kalmar län m.fl. länsstyrelser pekar på den stora betydelse som flera av länsstyrelsens tillsynsuppgifter har för regional utveckling. En förutsättning för att länsstyrelsernas tillsynsarbete också i fortsättningen ska kunna ses som en del av det regionala utvecklingsarbetet är att länsstyrelserna har resur- ser för att bedriva regionala utvecklingsinsatser. Genom länssty- relsen kan staten främja en regional utveckling i linje med de nationella målen.
Länsstyrelsen i Södermanlands län tycker att det är naturligt att det övergripande ansvaret för den regionala utvecklingen åligger ett direktvalt regionalt organ, men anser att det går att integrera myndighetsutövning inklusive tillsynsuppgifter med utvecklings- insatser. Det är i enlighet med vad som gäller idag inom ett antal varierande områden, t.ex. socialtjänsten, miljöskydd, naturvård, landsbygdsutveckling, jordbruksområdet och kulturmiljöområ- det. Det borde vara mycket positivt inte minst ur de olika mål- gruppernas synpunkt att myndighetsutövning, kontroll och till- syn kan kombineras med rådgivning och gemensamma utveck- lingsprojekt tillsammans med berörda aktörer. Detta får an- slagsmässiga konsekvenser i den meningen att länsstyrelsen även i fortsättningen garanteras resurser, t.ex. en del av de regionala utvecklingsmedlen, för att bedriva utvecklingsinsatser, särskilt i de delar som kan vara av nytta när det gäller att ta fram kun- skapsunderlag.
Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att en stor del av arbetet med de viktigaste utvecklingsfrågorna består i myndighetsutöv- ning och ger exempel från Uppsala län. Länsstyrelsen bedriver härvidlag sitt myndighetsarbete med ett utvecklingsperspektiv för ögonen utan att för den skull ge avkall på saklighet och kor- rekthet i prövningar och beslutsfattande. Exempelvis ges utveck- lingsmässigt angelägna projekt prioritet i arbetet. Regeringen själv har enligt Länsstyrelsen emellanåt och underhand framhållit önskvärdheten av att prioriteringarna i myndighetsutövningen
172
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
beaktar förekommande kopplingar till utveckling och sysselsätt- ning så att sådana satsningar inte onödigtvis fördröjs.
En aspekt på uppdelningen i olika uppdrag som påpekas av Läns- styrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrel- sen i Västmanlands län m.fl. länsstyrelser är det faktum att det i vissa utvecklingsfrågor finns ett nationellt intresse att säkerställa, vilket motiverar att dessa hålls åtskilda från politiska ställnings- taganden på kommunal nivå. Exempel på detta kan vara större nationella infrastruktursatsningar, vindkraftslokaliseringar eller 3G-mastlokalisering. Det kan också vara särskilda kvaliteter i kulturmiljön eller i naturvården eller ett behov av att säkerställa att något genomförs tidsmässigt samtidigt.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt Askersunds kom- mun, Hallstahammars kommun, Herrljunga kommun, Laxå kom- mun, Sollentuna kommun, Umeå kommun m.fl. som tillstyrker förslaget anser samtidigt att ansvaret för regional utveckling och tillväxt aldrig kan hänföras till en specifik aktör eller samhällsni- vå. Det handlar om ett samspel mellan företag, institutioner, politik och omvärld. Det kommunala självstyret har en naturlig och avgörande roll i detta.
Fackförbundet ST inom Länsstyrelserna anser att kriterierna för uppdelning i ett myndighets- och ett utvecklingsuppdrag inte är tillräckligt belyst i slutbetänkandet och tror för övrigt inte att en sådan strikt uppdelning gagnar den statliga verksamheten eller utvecklingen i samhället.
Brister i kommitténs definition av regional utveckling
Flera länsstyrelser menar att kommittén definierat regional ut- veckling alltför snävt och ensidigt diskuterat ekonomisk utveck- ling på bekostnad av t.ex. socialt och ekologiskt hållbar utveck- ling.
173
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Ansvaret måste inte nödvändigtvis ligga hos ett direktvalt regionalt organ
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Region Halland) och samtliga kommuner i Hallands län delar kommitténs ställningstagande att i framtiden låta det regionala utvecklingsansva- ret överföras från staten till det kommunala självstyrelsesystemet. Frågan om hur det regionala utvecklingsansvaret ska organiseras bör dock få bestämmas av berörda kommuner och landsting själva. Det- ta innebär därmed att det regionala utvecklingsarbetet i vissa län, som så önskar, kan komma att bedrivas inom ramen för kommunala samverkansorgan medan det i andra län kan komma att ske inom ramen för en direktvald regionkommun.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) m.fl. kommuner i Stockholms län (se bilaga 1) tillstyrker huvudsakligen förslaget, men markerar att tillstyrkan endast avser förslaget om att ett regionalt utvecklingsuppdrag ska regleras i en särskild lag om regionalt utvecklingsarbete. Beträffande frågan om regionkom- munen har KSL inte kunnat ta ställning till om det enbart ska finnas en form för det demokratiskt valda organ som ska ha det sammanhållna regionala utvecklingsuppdraget. Principiellt anser KSL att skillnaderna mellan olika delar av landet gör det nödvän- digt att acceptera en asymmetrisk uppgifts- och ansvarsfördel- ning, men också en organisatorisk sådan om de nya regionkom- munernas uppgifter blir av mer begränsad omfattning. KSL mar- kerar ingen uppfattning om regionkommunen ska vara den enda regionala organisationsformen eller om samverkansorganen bör finnas kvar även i fortsättningen.
Relationen mellan regionkommun och andra aktörer
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Askersunds kom- mun, Avesta kommun, Bergs kommun, Eskilstuna kommun, Gis- laveds kommun, Hallstahammars kommun, Kalix kommun Lin-
174
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
köpings kommun m.fl. anser att kommunernas roll och vikten av dialog och samspel mellan kommun och region måste uppmärk- sammas i den fortsatta processen. Det är avgörande för det regi- onala utvecklingsarbetets framgång att denna dialog utvecklas och att det regionala strategiarbetet utformas som en nerifrån- och upp-process.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) m.fl. kommuner i Stockhoms län (se bilaga 1) menar att erfarenheten talar för att samverkan mellan kommuner och landsting/regionkommuner inte alltid är så lätt. KSL menar därför att det finns skäl att, på samma sätt som föreslås mellan staten och kommunsektorn på nationell nivå, i lag reglera att regionkommunerna och kommu- nerna är skyldiga att träffa överenskommelse med varandra om samverkansformerna inom alla områden. Dessa bör dock kunna variera mellan olika regioner beroende på lokala och regionala förhållanden.
Göteborgs kommun anser att kommittén inte tillräckligt har kla- rat ut ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan primär- och regionkommunerna vad gäller politikområdet regional utveck- ling.
Kommentarer gällande lagen om regionalt utvecklingsarbete
Få instanser kommenterar utformningen av den föreslagna lagen om regionalt utvecklingsarbete. När det gäller frågan om vilka uppgifter lagen inkluderar kommenteras dessa under separata rubriker nedan. Några instanser lämnar också förslag på ytterli- gare uppgifter som lagen borde omfatta. Dessa redogörs för i avsnitt 5.2.14.
Skåne läns landsting (Region Skåne) finner det positivt att An- svarskommittén föreslår att lagen om regionalt utvecklingsarbete ska innehålla bestämmelser om samverkan och samråd. Kommit-
175
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
tén förutsätter att regeringen i instruktioner till respektive myn- digheter tydligt anger betydelsen av samrådsskyldigheten. Kommittén föreslår också att statliga myndigheter ska vara skyl- diga att biträda regionkommunen i det regionala utvecklingsar- betet. Region Skåne finner detta mycket viktigt och att denna skyldighet tydligt anges dels i förordning dels att det framgår i instruktioner till de olika statliga organen att sådan skyldighet föreligger.
Göteborgs kommun anser att frågan om ansvar och befogenheter för primärkommuner och de föreslagna regionkommunerna inte är tillräckligt belyst i betänkandet och den föreslagna lagen. Be- greppet regional utveckling som benämning på politikområdet är också i sig vilseledande, eftersom det kommit att tolkas som att det rör ett politikområde uteslutande för den regionala samhälls- nivån. Det har i sin tur skapat otydlighet vad gäller ansvars- och befogenhetsfördelning mellan primärkommunerna och de före- slagna regionkommunerna. Ansvaret för territoriell utveckling är i själva verket ett ansvar som måste utövas på såväl nationell som regional och lokal nivå. Mot denna bakgrund avstyrker Göte- borgs kommun förslaget till lag om regional utveckling. Göte- borgs kommun föreslår att författningsförslaget arbetas om till en lag om territoriell utveckling, där ansvar och befogenheter mellan lokala, regionala och statliga organ fördelas och precise- ras, med utgångspunkt från de principer och regelverk som redan finns beträffande den kommunala självstyrelsen.
5.2.2Regionala utvecklingsprogram
Kommitténs förslag: De nya regionkommunerna ska utarbeta och besluta om regionalt utvecklingsprogram (RUP) för länet samt leda och samordna arbetet med att genomföra RUP. Som en del av RUP ska regionkommunerna även ange geografiska regionintressen, ett icke juridiskt bindande regionplaneinstru- ment som tillför RUP en tydlig geografisk dimension. Det ska
176
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
också i plan- och bygglagen (PBL, 1987:10), anges att de kom- munala översiktsplanerna ska innehålla ett avsnitt som redovisar hur regionintressena beaktats.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till att |
| regionkommuner utarbetar och beslutar om regi- |
| onalt utvecklingsprogram (RUP) för länet. |
| En stor majoritet av de instanser som uttalar en tyd- |
| lig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget |
| om geografiska regionintressen. En stor majoritet av |
| de instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv till förslaget till lag om änd- |
| ring i PBL. |
Kommu- | En stor majoritet av de instanser som uttalar en tyd- |
ner, | lig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget |
kommu- | om geografiska regionintressen. |
nala för- | En stor majoritet av de instanser som uttalar en tyd- |
bund | lig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget |
| till lag om ändring i PBL. |
Lands- | En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar |
ting | en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till |
| förslaget om geografiska regionintressen. |
| En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till |
| förslaget till lag om ändring i PBL. |
Myndig- | En stor majoritet av de instanser som uttalar en tyd- |
heter | lig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget |
m.m. | om geografiska regionintressen. |
| En stor majoritet av de instanser som uttalar en tyd- |
| lig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget |
| till lag om ändring i PBL. |
| 177 |
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Länssty- | En majoritet av de instanser som uttalar en tydlig |
relser | uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget om |
| geografiska regionintressen. |
| Omkring hälften av de instanser som uttalar en tyd- |
| lig uppfattning är huvudsakligen positiv till förslaget |
| till lag om ändring i PBL. |
Övriga | En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till |
| förslaget om geografiska regionintressen. |
| En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till |
| förslaget om lag om ändring i PBL. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flera instanser är principiellt positiva till en koppling mellan regional utvecklingsplanering och fysisk planering genom angivandet av regionintressen i RUP. Samtidigt menar flera instanser – såväl de som är positiva som de som är negativa – att flera frågor kräver vidare utredning. Det gäller bl.a. samspelet mellan å ena sidan regionkom- munens planeringsuppdrag och å andra sidan länsstyrel- sens uppdrag som statlig samordnare, att verka för na- tionella mål och uppgifter.
•Flera remissinstanser – såväl positiva som negativa - an- ser att förslaget är otydligt till sin utformning.
•Boverket, som har uppsiktsansvar över plan- och bygg- nadsväsendet i landet, är mycket kritisk till förslaget om geografiska regionintressen.
•Flera instanser – främst länsstyrelser - menar att begrep- pet regionintressen är oklart definierat och att de exem- pel som anförs i betänkandet främst gäller statliga intres- sen som bör bevakas av länsstyrelserna.
•Enligt flera länsstyrelser kräver ett införande av regionin- tressen ytterligare utredning av vilket förhållande de ska
178
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
ha till det som benämns mellankommunala intressen i PBL.
Exempel på synpunkter
Myndigheter m.m.
En stor majoritet av myndigheterna är huvudsakligen positiv till förslaget. Boverket, som har uppsiktsansvar över plan- och byggnadsväsendet i landet, är dock mycket kritisk till förslaget om geografiska regionintressen. Några myndigheter tycker att förslaget är svårbegripligt och brister i klarhet i vissa avseenden.
Regionala utvecklingsprogram (RUP)
Att de eventuella regionkommunerna föreslås hantera de regio- nala utvecklingsplanerna, kan enligt Statens energimyndighet ska- pa bättre förutsättningar för en hållbar energiförsörjning och ökad resurseffektivitet genom att de även ska ansvara för bl.a. övergripande kollektivtrafik och energiförsörjning.
I likhet med utredningen anser Statens institut för kommunika- tionsanalys (SIKA) att regionkommunerna ska ansvara för fram- tagande av regionala utvecklingsplaner (RUP) och besluta om en regiontrafikplan. SIKA menar dock att det är viktigt att staten ställer krav på den framtida utformningen av RUP så att de bätt- re än idag kan utgöra en tydlig grund för hur annan mer operativ regional och nationell planering bör utformas. Kraven bör avse RUP-arnas innehållsliga bredd, konkretiseringsnivå och tidshori- sont.
179
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Geografiska regionintressen
Banverket uppfattar förslaget så att mark för regionintressen – i likhet med vad som gäller för riksintressen - ska kunna säkerstäl- las, bl.a. för utbyggnad av infrastruktur och att det finns skydd mot förändringar i omgivande markanvändning som kan påverka transportsystemets funktion negativt. Banverket ser positivt på förslaget, men vill peka på att lagstiftningen om riksintressen är otydlig och att tillämpningen har brister.
Boverket avstyrker ett genomförande av kommitténs förslag avseende ”regionplanering i det regionala utvecklingsprogram- met” och ”geografiska regionintressen”, eftersom kommittéför- slaget inte är utvecklat så långt att det är möjligt att klart förstå dess innebörd och fysisk planeringskompetens inte förefaller ha medverkat tillräckligt i utarbetandet av förslaget. Boverket anser i stället att regionplanebestämmelserna i plan- och bygglagen bör göras lättare att använda och att ökat användande av regionplane- ring enligt plan- och bygglagen ger en lösning på den regionala problematik kommittén helt riktigt tar upp. Skulle man i princip ändå vilja genomföra det som kommittén benämner ”regionpla- nering i det regionala utvecklingsprogrammet” skulle det krävas en betydande utveckling av kommitténs förslag. En möjlighet skulle då kunna vara att ge regionerna rätt att även upprätta regi- onplaner enligt plan- och bygglagen eller att tillämpa det arbets- sätt som används i Stockholms län med en kombinerad region- plan och regional utvecklingsplan.
Boverket anser vidare att länsstyrelsens roll beskrivs oklart i betänkandet. Boverket anser att det endast är länsstyrelsen i sin egenskap av statlig regional myndighet som ska svara för sek- torssamordning av regionala statliga mål på regional nivå och tillhandahålla ett sektorssamordnat och aktuellt planeringsunder- lag som redovisar regionalt anpassade nationella mål och geogra- fiska statliga intressen. I likhet med flera länsstyrelser oroas Bo- verket över möjligheten att primärkommunerna kan få motstri-
180
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
diga signaler om å ena sidan regionkommunerna förväntas sam- ordna vissa statliga intressen i en regionplan och å andra sidan länsstyrelsen samordna statens intressen enligt plan- och byggla- gen.
Vägverket anser att det är viktigt att ett rumsligt regionalt plane- ringsinstrument utvecklas. Bristen på regionala planeringsinitia- tiv har påtalats av många aktörer vars verksamheter går över kommungränser. Förslaget är enligt Vägverket en bra start för att lyfta de regionala sambanden och strukturerna upp på en formell diskussionsarena.
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) stöder förslaget om geo- grafiska regionintressen, men anser att utredningen tydligare skulle ha visat på behovet av att de geografiska regionintressena även omfattar andra viktiga regionala utvecklingsfrågor. Exem- pelvis hur man systematiskt avser att hantera regionens behov av kompetensförsörjning samt ett för regionen sammanhållet och systematiskt agerande för att främja fler och växande företag. Så som förslaget är formulerat saknas denna tydlighet till förmån för de frågor som mer normalt kopplas till plan- och bygglagen (PBL).
Regionintressen i kommunala översiktsplaner
Länsrätten i Skåne län kommenterar förslaget att de kommunala översiktsplanerna ska innehålla ett avsnitt som redovisar hur regionintressen beaktats. Länsrätten påpekar att den föreslagna regleringen inte är särskilt kraftfull eftersom en översiktsplan inte har någon bindande verkan mot vare sig myndigheter eller enskilda och endast kan överklagas på grundval av kommunalla- gens bestämmelser om laglighetsprövning . Enligt 12 kap. plan- och bygglagen ska länsstyrelsen pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmel- se, bl.a. om det kan befaras att beslutet innebär att ett riksintres-
181
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
se inte tillgodoses. För att de geografiska regionintressena ska få tillräcklig tyngd i samhällsplaneringen krävs möjligen att även dessa kan överprövas på samma sätt.
Länsstyrelser
Geografiska regionintressen
Bland länsstyrelserna är ungefär hälften huvudsakligen positiv. Men även bland de länsstyrelser som är positiva till förslagen pekas på behovet av ytterligare utredningar och de frågetecken som reses av positiva länsstyrelser är i de flesta fall samma in- vändningar som får andra länsstyrelser att avstyrka förslagen. Såväl positiva som negativa anser också att betänkandet är oklart i vissa avseenden. Med avseende på frågan om införandet av geo- grafiska regionintressen kan de vanligaste invändningarna sam- manfattas enligt följande:
•Betänkandets exemplifieringar av regionintressen omfat- tar främst sådant som är statliga intressen och som idag bevakas och även i framtiden bör bevakas av länsstyrel- sen. Ur ett statligt perspektiv borde regionintressen vara sådant som ligger utanför den statliga intressesfären.
•Regionkommunerna ska enligt förslaget upprätta och vidmakthålla egna kontakter med statliga sektorsmyn- digheter i arbetet med de regionplaner som ska ingår i regionala utvecklingsprogram. Det är enligt bl.a. Länssty- relsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Läns- styrelsen i Örebro län inte lämpligt att regionkommuner etablerar egna samordningskontakter gentemot statliga sektorsmyndigheter. Statens intressen bör samordnas av staten i form av länsstyrelserna.
•Den statliga sektorssamordning som länsstyrelserna en- ligt PBL ansvarar för bör – om regionkommuner införs – ta sikte på dem som avnämare, dvs. motsvarande det för- hållande som gäller mellan länsstyrelser och primär-
182
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
kommuner idag. Länsstyrelserna menar att det vore olyckligt att ha en ordning gentemot primärkommuner och en annan mot regionkommuner.
Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Läns- styrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, m.fl. länsstyrelser konstaterar att regionplanen ska ge uttryck för regi- onala intressen kring den fysiska planeringen. I exemplifieringen av vad som menas med detta finns huvudsakligen sådana intres- sen som i dag är statliga och som följaktligen bevakas av länssty- relserna. Frågan är om kommittén menar att statens intressen ska snävas in för att ge utrymme åt framväxten av nya regionala intressen, eller om dessa tillkommande regionala intressen ska ses som tillägg till dagens statliga intressen. Ur statligt perspek- tiv borde regionintressen anses vara sådant som ligger utanför den statliga intressesfären. De framstår i så fall till sin karaktär huvudsakligen som sådant som för närvarande benämns mellan- kommunala intressen i plan- och bygglagen (PBL). Kommittén föreslår inte annat än att länsstyrelserna ska fortsätta ha uppgif- ten att samordna de statliga sektorerna och myndighetsintresse- na gentemot kommunerna i deras översiktsplanearbete. Samti- digt förutsätts regionplanen utgöra ett av ingångsvärdena för kommunernas översiktsplanearbete. Risken finns då att de statli- ga myndigheterna tvingas kanalisera sina intressen genom två parallella och sinsemellan inte samordnade vägar till den kom- munala nivån – dels som i dag via länsstyrelsen och dels via regi- onkommunen. En sådan ordning är olämplig och skulle i prakti- ken knappast fungera anser instanserna.
Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker förslaget. Att föra in geografiska regionintressen i RUP-förordningen samtidigt som geografiska intressen kan pekas ut via lagstiftning (plan- och bygglagen och miljöbalken) medför att det blir oklart vilken status de olika intressena har och hur de förhåller sig till var- andra.
183
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Länsstyrelsen i Västmanlands län tycker att begreppet regionin- tressen är oklart och förordar istället ett utnyttjande av region- planeinstrumentet enligt PBL, som bl.a. har fördelen att länssty- relsens roll som statens samlade företrädare är tydlig. Förhållan- det mellan regionplan och kommunal översiktsplan är också reglerat. En utveckling av regionplaneinstitutet och en förenk- ling av planeringsprocessen kring planen kan därför vara att fö- redra framför att införa det ur formell synpunkt oklara begrep- pet regionintresse.
Regionintressen i kommunala översiktsplaner
När det gäller förslaget om att kommuner i sin översiktsplane- ring ska redovisa hur regionintressen beaktats, är de länsstyrelser som tillstyrker att överhuvudtaget införa regionintressen huvud- sakligen positiva, medan det motsatta gäller för dem som huvud- sakligen är negativa till att införa regionintressen. Den vanligaste invändningen är att kommunala översiktsplaner redan idag upp- visar stora brister, bl.a. är många föråldrade. Om en ny, icke- bindande kommunal planeringsnivå byggs upp ovanför över- siktsplanerna så menar flera länsstyrelser att risken är stor att översiktsplaneringen kommer att ses som än mer överflödig. Synpunkter med ovanstående innebörd framförs av bl.a. Länssty- relsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrel- sen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Örebro län m.fl.
Länsstyrelsen i Jönköpings län ställer sig bakom att de geografiska regionintressena ska likställas med riksintressen och anges i kommunens översiktsplan Detta skulle ge ökad tyngd i mellan- kommunala frågor. Förslaget bidrar till att utveckla såväl det regionala planarbetet som att stärka mellankommunala intressen, inte minst i frågor gällande övergripande energiförsörjning, av- fallshantering, regional vattenförvaltning samt övergripande användning av mark och vatten för verksamheter av regional
184
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
betydelse. För att de geografiska regionintressena ska få tillräck- lig tyngd i samhällsplaneringen krävs att de kan överprövas på samma sätt som länsstyrelsen idag kan överpröva en plan som inte beaktar ett riksintresse.
Kommunala instanser
Geografiska regionintressen
En stor majoritet kommunala instanser är huvudsakligen positiv till införande av regionintressen. Flera instanser, främst primär- kommuner, är dock i likhet med Kommunförbundet Skåne m.fl. kommuner i Skåne län, bl.a. Helsingborgs kommun, Svedala kommun och Vellinge kommun (se bilaga 1) oroliga för att det föreslagna regionplaneinstrumentet kan bli ett första steg mot en överordnad regionplanering och att det därför är viktigt att mar- kera att regionkommunen inte på något sätt tar över det kom- munala planmonopolet. Ett stort antal instanser Hallsbergs kommun, Härjedalens kommun, Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland), Vetlanda kommun m.fl påpekar i likhet med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att de fysiska regi- onintressen, som föreslås ingå i det regionala utvecklingspro- grammet, ska bygga på de kommunala översiktsplanerna.
Det är enligt Stockholms läns landsting glädjande att Ansvars- kommittén hänvisar till erfarenheterna av regionplanering i Stockholms län. Kopplingen mellan de regionala utvecklingsfrå- gorna och den fysiska planeringen är nu självklar i Stockholms- regionen. Det är värdefullt att kommittén uppmärksammar den starka kopplingen till kommunernas planering.
Sundsvalls kommun är positiv till förslaget om att införa geogra- fiska regionintressen, men varnar för att om regionkommunens yta blir avsevärt större än den verkliga funktionella regionen finns det risk att planens innehåll blir alltför generell för att in-
185
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
tressera den kommunala nivån. Det kan resultera i att funktio- nella regioner (kommuner i samverkan) utvecklar en geografisk utvecklingsplan för den egna funktionella regionen, vilket troli- gen inte är resurseffektivt.
Vad gäller förslaget om att de kommunala översiktsplanerna ska innehålla ett avsnitt som redovisar hur regionintressena beaktats, anser Stockholms läns landsting att man i samma anda bör se över plan- och bygglagen, liksom annan relevant lagstiftning, även i andra avseenden för att uppnå en väl fungerande integration av den regionala utvecklingsplaneringen och den fysiska samhälls- planeringen. Det bör exempelvis framgå av en kommuns över- siktsplan om det har funnits invändningar mot någon del av den- na, inte bara från länsstyrelsen utan även från såväl berörda kommuner som regionplaneorgan och regionkommuner i frågor av mellankommunal betydelse eller med påverkan utanför kom- munens gränser.
Det ter sig enligt Karlskrona kommun naturligt att liksom kom- munerna idag redovisar riksintressen i framtiden också redovisa regionintressen i översiktsplanen.
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och flera kommuner i Västra Götalands län (se bilaga 1) anser att geografiska region- intressen inte bör införas. I betänkandet framhålls att fysisk planering (markanvändning) är en av primärkommunernas två kärnuppgifter. Den kommunala översiktsplaneringen är en bety- delsefull process och översiktsplanen är i många avseenden ett centralt dokument, även om den inte är bindande. Det vore dock olyckligt att införa ytterligare ett i lag reglerat instrument som inte är bindande. Det regionala perspektivet/intresset torde dessutom, i de fall de skiljer sig från det kommunala, i flertalet fall sammanfalla med redan idag redovisade riksintressen.
Tranemo kommun tillstyrker huvudsakligen att den kommunala översiktsplanen ska redovisa och beskriva regionintressena. Pla-
186
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
nen ska även kunna ange i vad mån kommunen sett det möjligt att beakta dessa. Det får dock inte vara ett krav på att regionin- tressena måste beaktas. Kommun med intressen som går stick i stäv med regionintressen måste ha företräde.
Övriga
Förslaget kommenteras bara i mycket begränsad utsträckning av instanser inom kategorin ”Övriga”.
Regionala utvecklingsprogram (RUP)
Företagarna tillstyrker kommitténs förslag att de nya region- kommunerna ska utarbeta och besluta om regionalt utvecklings- program (RUP) för länet samt leda och samordna arbetet med att genomföra RUP. Företagarnas bedömning är att denna för- ändring kan leda till ett effektivare och anpassat utnyttjande av utvecklingsresurser på regional nivå och i förlängning kan bidra till en ökad tillväxt.
Geografiska regionintressen
Sveriges Arkitekter vill särskilt betona att det finns ett tydligt behov av en samordning av politiska mål som berör den fysiska miljön på en regional nivå för att uppnå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Det måste bli möjligt att väga lokala, ofta negativa miljöeffekter av framförallt infrastrukturprojekt, mot regionala och globala ofta positiva effekter. Det lokala perspekti- vet har idag ett stort inflytande i den fysiska planeringen, som inte motsvarar dess betydelse för väsentliga regionala och natio- nella politiska mål. Sveriges Arkitekter tillstyrker därför försla- get att inrätta ett planinstrument för den regionala nivån som
187
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
kan ge stöd för samordningen av regionala och kommunala in- tressen i den fysiska miljöns utveckling.
5.2.3Strukturfondsprogram
Kommitténs förslag: Regionkommunerna får i uppdrag att ut- arbeta förslag till regionala program inom den europeiska sam- manhållningspolitiken samt att senast 2014 överta uppgiften att bereda och ta ställning till ansökningar om bidrag från dessa program. Senast 2014 bör också programstrukturenanpassas efter regionkommunindelningen.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Förslaget får stöd av så gott som samtliga instanser inom kommunsektorn som markerar en inställning. Åtskilliga markerar i likhet med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att en överföring av uppgifter som rör beredning, prioritering och beslut bör ske under innevarande struk- turfondsperiod.
•Förslaget kommenteras av förhållandevis få instanser utanför den kommunala sektorn. Majoriteten av de som uttalar en tydlig uppfattning stöder förslaget.
•Ett fåtal instanser – samtliga utanför den kommunala sektorn - är negativa till förslaget.
•Flera länsstyrelser tycker att det är principiellt tveksamt att ett icke-statligt organ får beslutsbefogenheter när det gäller EU-medel, som i grunden kan räknas som statliga medel
188
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Exempel på synpunkter
Almi Företagspartner AB (Almi) anser att den regionindelning som tillämpas för sammanhållningspolitikens genomförande under innevarande programperiod inte är anpassad för att möta utvecklingsplaneringen i övrigt i alla delar av Sverige. De stöd- möjligheter som ges via sammanhållningspolitiken kan ge ett verkningsfullt bidrag till genomförandet av regionala utveck- lingsplaner. Förutsättningarna för ett gott resultat stärks dock avsevärt om det finns en geografisk överensstämmelse mellan programområdet och den region inom vilken utvecklingsplane- ringen sker. Almi tillstyrker därför kommitténs förslag gällande strukturfondsprogrammen.
Länsstyrelsen i i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Läns- styrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Kronobergs län m.fl. länssty- relser finner det rimligt att regionkommuner utarbetar förslag till regionala EU-program. Det finns dock principiella tveksamheter i att ett icke-statligt organ får beslutsbefogenheter när det gäller EU-medel, som i grunden kan räknas som statliga medel. Den nu föreslagna lagen om regionala partnerskap är dock enligt Läns- styrelsens uppfattning ändamålsenlig genom att den förenar regionalt inflytande med statlig formaliakontroll.
Vad gäller hanteringen av EU:s sammanhållningspolitik bör en- ligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala instanser en överföring av uppgifter som rör beredning, priorite- ring och beslut ske under innevarande strukturfondsperiod.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) och flera kommuner i Östergöt- lands län (se bilaga 1) tillstyrker förslaget och konstaterar att den regionindelning som tillämpas för sammanhållningspolitikens genomförande under innevarande programperiod inte är anpas- sad för att möta utvecklingsplaneringen i övrigt när det gäller Östra Mellansverige där Östergötland ingår. De stödmöjligheter
189
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
som ges via sammanhållningspolitiken kan ge ett verkningsfullt bidrag till genomförandet av regionala utvecklingsplaner. Förut- sättningarna för ett bra resultat stärks dock avsevärt om det finns en geografisk överensstämmelse mellan programområdet och den region inom vilken utvecklingsplaneringen sker.
Landsorganisationen i Sverige (LO) ser det som givet att de strukturfondsmedel som tillförs inom ramen för den europeiska sammanhållningspolitiken samt från regionala och lokala utveck- lingsinsatser samordnas i de föreslagna regionkommunerna. Lo- kala och regionala företrädare måste få rejäla möjligheter till påverkan. De partnerskap som inleder sitt arbete under hösten 2007 bör utvärderas i ett tidigt skede så att man kan bedöma huruvida detta arbetssätt kan bilda modell för tvärsektoriellt inflytande på lokal och regional nivå i övrigt.
5.2.4Regionalt utvecklingsanslag
Kommitténs förslag: Det nuvarande länsanslaget ersätts av ett regionalt utvecklingsanslag, som i sin helhet disponeras av re- spektive regionkommun. Anslaget kan, liksom i dag, användas som projektmedel och till företagsstöd. Beslut om användning av anslaget förblir författningsreglerat. Regionkommunen kan inte avsätta kommunala medel till företagsstöd.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de nästan 250 in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | Nästintill samtliga av de instanser som uttalar |
kommunala | en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva. |
förbund |
|
190 |
|
Ds 2008:17 Uppgifter med anknytning till regional utveckling
Landsting | Nästintill samtliga av de instanser som uttalar |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | Nästintill samtliga av det tjugotal instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiva. |
Länsstyrelser | En majoritet av de instanser som uttalar en tyd- |
| lig uppfattning är huvudsakligen negativ. |
Övriga | Nästintill samtliga av det tjugotal instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiva. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet kommunala instanser är hu- vudsakligen positiv till att anslaget i sin helhet över- förs till regionkommuner.
•Flertalet länsstyrelser framhåller – med utgångspunkt i den ovan redovisade uppfattningen att regionalt ut- vecklingsarbete inte kan vara en exklusiv angelägenhet för regionkommuner - åsikten att en del av utveck- lingsanslaget bör vara kvar hos länsstyrelserna. Ett få- tal kommunala instanser delar den uppfattningen.
•Flera instanser, främst länsstyrelser, ifrågasätter om hantering av företagsstöd är en lämplig kommunal uppgift.
•Förslaget kommenteras av relativt få instanser vid si- dan av de statliga och kommunala instanserna.
Exempel på synpunkter
Ska hela anslaget disponeras av regionkommuner ?
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) stöder Ansvarskommit- téns förslag att det nuvarande länsanslaget ska disponeras av
191
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
regionkommuner (eller regionförbund/länsstyrelser om sådan inte finns). Medel bör dock anslås till nationella myndigheter för att initiera samverkan mellan regioner, driva regionöverskridande projekt, kunskaps- och metodutveckling, kunskaps- och erfa- renhetsspridning m.m.
Staten i form av länsstyrelsen bör enligt Länsstyrelsen i Jönkö- pings län även framöver ha möjlighet att vara en aktör i regionala utvecklingsprojekt. Med en del av det regionala utvecklingsan- slaget kan länsstyrelsen ha en viss styrande effekt på utvecklings- insatser som sträcker sig över många olika kompetensområden som till exempel kulturmiljö, naturvård och landsbygdsutveck- ling.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser att förslaget inte rimmar med förslaget att länsstyrelserna ska tilldelas en förstärkt kunskaps- roll, eftersom denna kräver resurser för att få innehåll.
Länsstyrelsen i Stockholms län vill understryka att utveckling uppstår ur samspelet mellan många aktörer. Länsstyrelsen delar därför inte kommitténs uppfattning att ett direktvalt regionalt organ kan ges ett odelat ansvar för den regionala utvecklingen och därmed det, för Stockholms del, blygsamma regionala ut- vecklingsanslaget. Istället förordar Länsstyrelsen att former ska- pas där direktvalda regionala organ och staten genom länsstyrel- serna kan ta det ofrånkomliga gemensamma ansvaret för hur regionen utvecklas.
Länsstyrelsen i Kalmar län vill särskilt uppmärksamma att den nedre nivån för finansiering av länsstyrelsens samordningsansvar för den regionala utvecklingen är passerad för de län där region- förbund eller motsvarande har längst historik, nämligen Västra Götalands, Skåne, Gotlands och Kalmar län. Den nuvarande nivån om 5 % för dessa länsstyrelsers andel av det särskilda an- slaget för regional utveckling är inte långsiktigt hållbart för sam- ordningen av den mångfasetterade verksamhet som inryms i
192
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
begreppet regional utveckling, med verksamhet från nationella infrastruktursatsningar till enskilda stöd till småföretagare som är kvinnor.
Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att regeringen i stats- budgeten anvisar ett riktat anslag för statligt regionalt utveck- lingsarbete. Anslaget ska försäkra att det vid länsstyrelserna finns resurser och förutsättningar för en önskvärd samordning av statliga intressen och för att samla in, analysera och kommu- nicera olika tvärsektoriella kunskapsunderlag.
Västernorrlands läns landsting tillstyrker förslaget att det nuva- rande länsanslaget ersätts av ett regionalt utvecklingsanslag, som i sin helhet disponeras av respektive regionkommun. Här är det viktigt med överenskommelse om modell för fördelning av detta utvecklingsanslag. Det vill säga att det inte ensidigt bygger på den nivå som det nuvarande länsanslaget ligger på eftersom läns- anslagets storlek är avhängigt de av länsstyrelserna påvisade ut- vecklingsbehoven kopplade till fjolårets faktiska utfall. Passiva länsstyrelser sänker därmed anslaget vilket missgynnar den nya regionkommunen. Kriterier som bör beaktas vid fördelning av utvecklingsanslaget är bland annat glesheten och regionkommu- nens behov kopplade till den nationella strategin för regional konkurrenskraft.
Västra Götalands läns landssting (Västra Götalandsregionen) samt
Herrljunga kommun, tillstyrker delvis förslaget, men framhåller att den modell som gällt i Västra Götaland sedan regionbildning- en, där även länsstyrelsen har ett utvecklingsanslag, av mindre omfattning, har fungerat bra. Det har varit en fördel att länssty- relsen disponerat vissa medel, som använts i aktiv samverkan.
193
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Ska regionkommuner hantera enskilda företagsstöd?
Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länssty- relsen i Kalmar län m.fl. länsstyrelser avvisar tanken på att region- kommuner ska besluta om företagsstöd. Det är Länsstyrelsens uppfattning att företagsstöd endast bör hanteras inom den statli- ga sfären. Företagsstöd omgärdas av ett omfattande regelverk på EU-nivå och ett felaktigt utbetalt stöd till företag återkrävs med staten som garant. Denna komplikation har i huvudsak inte be- aktats av kommittén anser instanserna.
Länsstyrelsen i Uppsala län vill uppmärksamma att länsanslaget också används för att finansiera olika slags stöd till enskilda när- ingsidkare, en verksamhet som är författningsstyrd och som är statlig myndighetsutövning mot enskild. Det framstår inte som lämpligt att den uppgiften skulle läggas på ett kommunalt själv- styre.
Företagarna avstyrker att enskilda företagsstöd läggs under regi- onkommunernas ansvar. Med företagsstöd avses stöd såsom jordbruksstöd och investeringsstöd som utgår till enskilda före- tag. Om ansvaret för dessa stöd skulle ligga under regionkom- munernas ansvar, skulle risken vara allt för stor för godtyckliga beslut och ojämlika förutsättningar mellan de olika regionerna. Företagsstöd till enskilda företag ska fortsatt vara ett ansvar som ligger under länsstyrelser eller andra statligt styrda enheter för att på så vis upprätthålla jämlikhet och rättsäkerhet för företa- gen.
Kommunalförbundet Fyrbodal samt Sotenäs kommun, Tanums kommun och Uddevalla kommun tillstyrker förslaget, men anser också att det är viktigt att i reglering reda ut dagens oklarheter vad gäller möjligheten att använda regionanslaget till projektme- del och till företagsstöd.
194
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
5.2.5Regionala tillväxtprogram
Kommitténs förslag: Regionkommunen i respektive län får möjlighet att från och med 2011 leda och samordna arbetet med regionala tillväxtprogram (RTP).
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Förslaget kommenteras endast av ett fåtal remissinstan- ser. Av dessa är samtliga huvudsakligen positiva till för- slaget.
5.2.6Länsplaner för regional transportinfrastruktur
Kommitténs förslag: Regionkommunerna i respektive län får till uppgift att bereda och besluta om länsplaner för regional trans- portinfrastruktur. Länsplanen integreras i den regiontrafikplan som varje regionkommun inom ramen för RUP ska upprätta. Regiontrafikplanen ger uttryck för regionens samlade ambitioner inom trafikområdet och föreslås sakna rättsverkan.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•En mycket stor majoritet av de förhållandevis få instan- ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva till förslaget.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Banverket anser att förslaget kan tjäna som en bra utgångspunkt för regionkommunernas dialog med Banverket. Banverket vill
195
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
dock framhålla vikten av balans mellan de regionala och nationel- la planeringsperspektiven så att de regionala perspektiven inte tränger undan det nationella perspektivet i infrastrukturplane- ringen.
Luftfartsverket (LFV) bedömer att införande av regionkommu- ner, med ett överordnat ansvar för bl.a. infrastrukturplanering, som en del i regionala utvecklingsprogram (RUP), skulle tydlig- göra regionernas del i och ansvar för flygets och flygplatsernas utveckling som en del i regionernas utveckling. Införande av heltäckande transportplaner som en del i RUP vore ett ytterliga- re förstärkt instrument som underlag även för nationella planer. LFV anser att steg i denna riktning skulle förbättra flygplatshål- lares dialog med ansvariga på regionnivå, för en samlad syn på och gemensam delaktighet i flygplatsernas utveckling.
Luftfartsstyrelsen har goda erfarenheter från den försöksverksam- het som Region Skåne och Västra Götalandsregionen bedrivit i samband med framtagandet av sammanhållna regionala inrikt- ningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen. Den regionala försöksverksamheten i Skåne och Västra Götaland har en bättre helhetssyn och en bredare förankring hos sektors- myndigheterna och hos brukare av transportsystemen än i den traditionella och starkt centraliserade planeringsprocessen.
Staten institut för kommunikationsanalys (SIKA) anser att den föreslagna regiontrafikplanen är ett viktigt instrument för att åstadkomma ett sammanhängande transportsystem. Vid trans- portplaneringen menar SIKA att det är av stor vikt med ett transportslagsövergripande synsätt.
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) bedömer att regionkommunerna kommer att kunna fullgöra uppdraget att upprätta länsplaner för regional transportinfrastruktur på ett bättre sätt än vad som sker idag. Enligt VTI kan en konsekvens av förslaget bli att man från regionalt håll får anledning att visa
196
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
återhållsamhet i krav på statliga medel för infrastrukturinvester- ingar. Mot en sådan slutsats talar samtidigt att staten också fort- sättningsvis kommer att betala för infrastrukturåtgärder. VTI vill därför lyfta fram det av kommittén utpekade behovet av en för- djupad diskussion av det finansiella ansvaret för infrastrukturen. Den centrala frågan är vem som ska betala för kommunal, regio- nal och nationell infrastruktur. VTI menar att det finns ett behov av att påbörja ett sådant utredningsarbete redan i samband med att nya regionerna bildas.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län stöder tanken på det upprät- tas regionala länsplaner för transportinfrastruktur, där alla trans- portslag kan ingå för att få en helhetssyn (vägar, järnvägar, etc.). Det skulle göra det möjligt att på ett uttömmande sätt beskriva infrastrukturen utifrån ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Här är länsstyrelsen en väsentlig samrådspart.
Vad gäller förslaget om en mer formaliserad indikativ region- transportplan skulle det enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala instanser förstärka det sektorsövergri- pande perspektivet och särskilt för planeringen av kollektivtrafik innebära ett samlat dokument för resandeströmmar, trafikering, infrastruktur och fysisk planering. En mer enhetlig beskrivning av dessa företeelser gynnar den regionala utvecklingen och ska- par en större tydlighet i infrastrukturens planerings- respektive investeringsplaner.
Samverkansorganet i Blekinge län (Region Blekinge) är positiv till förslaget och menar att med dagens planering av trafik och infra- struktur som sker sektorsvis, trafikslag för trafikslag utan en sammanhållen territoriell anpassning, har följden blivit en hugg- sexa, där kommuner, län, och sektorsorgan kräver största möjliga resurser för varje enskilt trafikslag, oberoende av varandra. Vid ett sammanhållet ansvar skulle det skapas bättre förutsättningar för ett helhetstänkande där prioriteringar får göras mellan väg- och järnvägsinvesteringar som exempel.
197
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Landsorganisationen i Sverige (LO) tycker att de uppgifter som omfattas av förslaget är naturliga för de föreslagna regionkom- munerna, inte minst för de möjligheter de ger att samordna de olika transportslagen såväl när det gäller investeringar i infra- strukturen som själva trafikarbetet.
Svenska Bussbranschens Riksförbund (BR) ställer sig kritisk till att länsplanerna bara ska ge uttryck för regionens samlade ambi- tioner för utvecklingen av väg-, järnvägs-, flyg- och sjötransport- systemen. Kollektivtrafiksystemet är i mycket stort behov av såväl utveckling och samordning, därför anser BR att planerna även ska ge uttryck för regionernas ambitioner för utvecklingen av kollektivtrafiksystemet.
5.2.7Regionalt medfinanseringsansvar för statlig infrastruktur
Kommitténs bedömning: På längre sikt bör ett regionalt medfi- nansieringsansvar för investeringar i statliga vägar och järnvägar övervägas.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flertalet av de relativt få instanser som kommenterar be- dömningen är huvudsakligen positiva till den.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Banverket och Sjöfartsverket tycker att kommitténs bedömning att man på sikt bör överväga ett regionkommunalt medfinansie-
198
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
ringsansvar för investeringar i transportinfrastrukturen är intres- sant och förtjänar att studeras ytterligare.
Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län) samt flera kommuner i Uppsala län bl.a. Enköpings kommun och
Uppsala kommun anser att det finns mycket som talar för ett regionalt medfinansieringsansvar för investeringar i statliga vägar och järnvägar. Ett absolut krav är dock att ett sådant medfinansi- eringsansvar föregås av en skatteväxling mellan staten och de nya regionkommunerna. Uppfattningen delas av bl.a. Skåne läns landsting (Region Skåne).
Ett medfinansieringsansvar kan enligt Malmö kommun fokusera det regionala ansvaret för infrastrukturen och medföra bättre anpassning till regionernas olika förutsättningar. Samtidigt finns det risk för en otydlighet i vad som är ett regionalt intresse re- spektive ett nationellt intresse.
Landsorganisationen (LO) kan konstatera att överenskommelser om kommunal medverkan i finansieringen av statliga vägar och järnvägar som är viktiga för regionen redan görs i storstadsom- råden. LO anser att samma möjlighet bör finnas för regionkom- muner, inte minst för att underlätta långsiktig projektfinansie- ring. Samfinansiering får dock inte medföra ökad kortsiktighet i planeringsarbetet eller att staten successivt minskar det egna ansvaret för infrastrukturens utbyggnad.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Kalmar läns landsting och Östergötlands läns landstings, Samver- kansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) samt flera kommuner i Östergötland tycker att finansieringen av trans- portinfrastruktur i sin helhet är en statlig angelägenhet sett till rådande finansieringsprinciper. Kalmar läns landsting menar att om en eventuell regional medfinansiering för stora investeringar
199
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
blir aktuell bör denna kostnadsöverföring kompenseras. Öster- götlands läns landsting samt Jönköpings kommun anser att om en regional medfinansiering blir aktuell är det synnerligen viktigt att det utvecklas kriterier och normer för värdering av den ”regiona- la nyttan” som har generell tillämpbarhet så att likartade bedöm- ningar av den regionala insatsen ska kunna göras i olika delar av landet – detta för att undvika att ekonomisk styrka hos en region ska göra det möjligt att vinna fördelar på andra regioners be- kostnad.
Borgholms kommun och Nässjö kommun m.fl. anser att staten även fortsatt ska ha det fulla ansvaret för finansiering av statlig infrastruktur. Det är enligt Nässjö kommun inte rimligt att kommuner och regioner ska kunna ”köpa sig förbi kön”.
Strängnäs kommun saknar mer ingående resonemang om region- kommunens roll vad gäller regionalt medfinansieringsansvar för investeringar i vägar och järnvägar och relationen till offentligt- privata partnerskap samt det ökade intresset för privata initiativ till finansiering av viktig regional infrastruktur.
5.2.8Kollektivtrafik
Kommitténs förslag: Kommuner och regionkommuner ansva- rar, liksom idag, gemensamt för den lokala och regionala kollek- tivtrafiken, med möjlighet att fritt omfördela ansvaret sinsemel- lan, allt efter skiftande regionala förutsättningar och ambitioner.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Det fåtal instanser som uttrycker en uppfattning är hu- vudsakligen positiva. Endast ett mycket begränsat antal instanser kommenterar förslaget.
200
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Banverket anser att erfarenheterna från försöksverksamheten i Västra Götalandsregionen och Region Skåne är positiva ifråga om den regionala kollektivtrafikförsörjningen. Den ekonomiska uppbackningen har gett möjlighet till en mer långsiktig planering av kollektivtrafiken där bland annat satsningar på fler tågfordon och ytterligare tågtrafik möjliggjorts. Förutsättningarna för en mer robust kort- och långsiktigt planering har blivit bättre ge- nom att ”försöksregionerna” kommit att bli en starkare medspe- lare i planeringen.
Rikstrafiken tillstyrker förslaget och menar dessutom att ett in- förande av regionkommuner – som till antalet skulle vara väsent- ligt färre än dagens län – skulle förbättra förutsättningarna för att organisera och utföra kollektivtrafik. Det behöver dock göras fördjupade utredningar. Rikstrafiken anser att det bör göras en åtskillnad mellan lokal och regional kollektivtrafik å ena sidan och interregional å andra sidan. Den interregionala trafiken, som inte nödvändigtvis behöver passera en länsgräns, ska i första hand bedrivas på kommersiella villkor och i andra hand kan en upphandling av en allmännyttig tjänst ske. Myndigheten menar att det som staten gör via Rikstrafiken för att skapa en grund- läggande interregional tillgänglighet med kollektivtrafik istället kan göras av berörd regionkommun. För trafikslagen järnväg, buss och flyg kan myndigheten se att det skulle vara en bra re- form. Staten bör kompensera regionkommunerna för uppgiften med interregional kollektivtrafik på ett sätt som leder till effektiv användning av offentliga medel.
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) delar bedöm- ningen att kommuner och regionkommuner ska ansvara för den lokala och regionala kollektivtrafiken. En fördel med de nya större länen och regionkommunerna är att färre resenärer behö-
201
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
ver korsa en länsgräns eftersom gränspassagen kan innebära krångel då det är olika bolag som står för trafiken på vardera sidan gränsen. Även framgent kommer dock resande över läns- gräns att ske varför även andra åtgärder bör vidtas för att under- lätta för resenärerna. Det pågående arbetet med att ta fram en nationell resekortsstandard är ett exempel på en sådan åtgärd.
Karlstads kommun anser att i såväl Skåne som Västra Götaland torde utvecklingen av kollektivtrafiken vara en av de allra vikti- gaste förbättringarna som medborgarna snabbt upplevt. Samord- nade trafiklösningar och taxor har tagits emot mycket positivt och resandeutvecklingen har varit mycket gynnsam i de båda regionerna. En väl fungerande arbetspendling synes vara en av de viktigaste frågorna för den enskilde. Genom snabbare kommuni- kationer har pendlingsavstånden successivt kunnat utökas så att allt fler människor får restider under en timme. Detta bidrar till att allt fler orter kring större städer kan erbjuda bra boende och övrig samhällsservice.
Landsorganisationen (LO) delar utredningens uppfattning att nuvarande principer för ansvar och finansiering av kollektivtrafi- ken bör gälla även med en ny läns- och regionkommunindelning. Detta innebär att de kommunala aktörerna är fria att välja an- svarsfördelning efter de förutsättningar som finns i varje region vad gäller storlek, befolkningsfördelning, tätortsstruktur etc. Även med en indelning i större enheter kommer behov av läns- överskridande pendling att finnas. LO anser att parternas skyl- dighet att utveckla smidiga och för trafikanterna rimliga lösning- ar på resor över länsgränser bör förtydligas. Staten bör via infö- rande av maxtaxa i kollektivtrafiken eller på annat sätt underlätta sådana överenskommelser.
202
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
5.2.9Regional naturvård
Kommitténs förslag: Regionkommunerna i respektive län får i uppgift att sköta den del av naturvården som har närmast an- knytning till regional utveckling – med fokus på rumslig plane- ring och friluftsliv, skötsel av naturreservat och annat fältarbete
– medan länsstyrelserna bibehåller ansvaret för tillsyn inom na- turvården samt beslut om områdesskydd. Det innebär att en stor del av de uppgifter som i dag finansieras av anslag 34:3 i stats- budgeten och som förvaltas av länsstyrelserna överförs till regi- onkommunerna, som en del av det övergripande utvecklings- uppdraget.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 235 in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Myndigheter | En stor majoritet av det dussintal instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Länsstyrelser | Nästan samtliga länsstyrelser kommenterar |
| förslaget och är negativa till det. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det dryga tjugotal |
| instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
203
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet kommunala instanser är positiv till förslaget under förutsättning att motsvarande resur- ser följer med frågorna från länsstyrelsen.
•Den ansvariga sektorsmyndigheten Naturvårdsverket är negativ till förslaget.
•Nästintill samtliga länsstyrelser är negativa till förslaget.
•Ett flertal instanser, bl.a. så gott samtliga länsstyrelser och Naturvårdsverket, anser att den bakomliggande ana- lysen är otillräcklig och kritiserar bl.a. – i likhet med flera kommunala instanser – att kommittén i otillräcklig ut- sträckning diskuterar primärkommunernas stora bety- delse i naturvårdsarbetet.
•Ett flertal instanser, bl.a. så gott som samtliga länsstyrel- ser, men även några kommunala instanser, är negativa till förslaget med hänvisning till den principiella uppfatt- ningen att statligt bildade naturreservat är ett statligt an- svar.
•Ett flertal instanser, främst länsstyrelser, anser att en uppdelning av ansvaret för naturvården skapar otydlighet för allmänheten, medför risk för uttunnad kompetens när frågor delas upp på flera huvudmän och är negativt ur kostnads- och effektivitetssynpunkt. En uppdelning av verksamheten kräver dubbel bemanning, vilket blir dyra- re genom att de samordningsvinster, som finns idag, ris- kerar att försvinna om frågorna delas upp.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Göteborgs kommun anser att länsstyrelsernas nuvarande dubbla roller som tillsynsmyndighet och förvaltare är olämplig, varför en uppdelning tillstyrks. Betänkandet behandlar inte kommu-
204
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
nernas framtida naturvårdsansvar, men Göteborgs kommun förutsätter att kommunens naturvårdsansvar bibehålls, inte minst för den starka kopplingen till den fysiska planeringen.
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) är positiv till förslaget och anser att det också bör övervägas om inte regionkommunerna, efter finansiell reglering med staten, kan överta uppgiften att förvärva och äga skyddade områden; inte minst sådana med betydelse för det rörliga friluftslivet. I Västsverige förekommer detta redan idag, genom att Västkust- stiftelsen själv äger ett flertal områden.
Skåne läns landsting (Region Skåne), Kommunförbundet Skåne och ett flertal kommuner i Skåne län (se bilaga 1) anser att uppgif- ten att sköta den del av naturvården som har anknytning till regional utveckling kompletterar den omfattande naturvård som Region Skåne redan idag bedriver. Uppdraget ligger i linje med att hålla samman det regionala utvecklingsarbetet med koppling- ar mellan naturvård, folkhälsa och planeringsfrågor. Det är dock angeläget att tydliggöra gränsdragningen mellan naturvården och tillsynsarbetet inom naturvården. En annan förutsättning är att resurser följer med uppgiften.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) markerar en positiv inställning, förutsatt att motsvarande resurser följer med frågor- na från länsstyrelsen.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva är bl.a. Ban- verket, Glesbygdsverket, Lantmäteriverket, Statens folkhälsoinsti- tut, Vägverket, Miljönämndspresidierna i Sjuhäradsregionen, Pen- sionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges akademikers cen- tralorganisation (Saco), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
205
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Enligt Naturvårdsverket saknas i betänkandet såväl en nuläges- analys som en rimlig beskrivning av de negativa effekterna av en överföring av ansvaret för de föreslagna uppgifterna inom natur- vård till regionkommunerna. Verket menar vidare att de motiv som kommittén anför för en förändring är otillräckliga och del- vis byggda på missuppfattningar. Såväl underlaget som författ- ningsförslagen är enligt verkets bedömning så bristfälliga att de inte kan användas som beslutsunderlag för de författningsänd- ringar som föreslås beträffande naturvården. För att bibehålla drivkraften i det samlade naturvårdsarbetet som syftar till att nå miljökvalitetsmålen ser Naturvårdsverket det som angeläget att länsstyrelserna fortsätter att vara den operativa länken i det sam- lade statliga naturvårdsarbetet.
Skogsstyrelsen avstyrker förslaget. Vid en förändring anser myn- digheten att man måste överväga hur olika styrmedel är tänkta att samverka i naturvårdspolitiken och hur ett undandragande av den mer praktiskt orienterade verksamheten från länsstyrelsen påverkar dess kompetens. Skogsstyrelsen har idag vissa uppgifter av motsvarande karaktär och uppfattar dem som mycket värde- fulla för att upprätthålla en god kvalitet i verksamheten. Det praktiska arbetet med att utveckla olika resurser ger bredare referensramar i tillsynsarbetet och också tillfälle till positiva kon- takter med medborgarna som kan bygga grunden för en god kommunikation i tillsynsarbetet.
Länsstyrelsen i Västmanlands län och Länsstyrelsen i Norrbottens län m.fl. länsstyrelser påpekar att reservatsbildningen är ett viktigt led i att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen och olika inter- nationella åtaganden som exempelvis Natura 2000. Det är ett statligt ansvar att klara dessa åtaganden. Staten bör därför också fortsättningsvis ansvara för inventering, urval, handläggning, reservatsbeslut och skötselplaner samt förvaltning och skötsel av dessa reservat.
206
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Länsstyrelsen i Västerbottens län m.fl länsstyrelser menar att de erfarenheter från de regionala stiftelser som nu finns för naturvårdsförvaltning generellt inte är så positiva som utredningen beskriver. Förvaltning och skötsel kräver djupt naturvårdskunnande och är viktiga led i kunskaps- cykeln mål – genomförande – uppföljning. Det utesluter inte att naturvårdsförvaltningen kan läggas ut på uppdrag där det så är lämpligt, men det är viktigt att staten har grundansvaret för de statliga reservaten och att staten vid överlåtelse kan återta för- valtningen om så behövs. Skötseln bör i många fall samordnas nationellt och det finns ingen anledning att tro att en politiskt styrd regional organisation är mer lämplig för detta. Skötselarbe- tet upphandlas normalt utifrån en naturvårdsplanering och inte heller där kan det finnas några fördelar med att flytta arbetsupp- giften till den kommunala nivån.
Länsstyrelsen i Dalarnas län m. fl. länsstyrelser menar att fördel- ning av ansvaret för arbetet med miljöskydd och naturvård på olika organisationer avsevärt skulle försämra möjligheterna att uppnå miljömålen på ett effektivt sätt. Länsstyrelsernas styrka inom miljöfrågorna är att man har ett ansvar för hela området och därigenom kan dra nytta av de många kunskapsområdena vid olika typer av ärendehantering.
Gnosjö kommun anser att naturvården även i fortsättningen ska ligga på länsstyrelsen. I ett större perspektiv är naturvården en riksangelägenhet. Kommitténs förslag leder till att kompetens måste byggas upp hos såväl länsstyrelse som regionkommun.
Karlskoga kommun anser att såväl förvaltning som tillsyn av na- turområden bör ligga kvar på länsstyrelserna. Många reservat bildas som ett led i att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen och olika internationella åtaganden som exempelvis Natura 2000. Det är ett statligt ansvar att klara dessa åtaganden.
207
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
5.2.10Regionala miljömål
Kommitténs förslag: Regionkommunerna övertar från länssty- relserna uppgiften att regionalt anpassa, konkretisera och verka för de nationella miljökvalitetsmålen.
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 230 in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de omkring 170 |
kommunala | instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
förbund | huvudsakligen positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Myndigheter | En majoritet av det dussintal instanser som ut- |
m.m. | talar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de många instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är negativ till |
| förslaget. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det tjugotal instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet kommunala instanser är positiv till förslaget under förutsättning att motsvarande resur- ser följer med frågorna från länsstyrelsen.
•En majoritet av de myndigheter som redovisar en upp- fattning är huvudsakligen positiv, men några miljö- målsansvariga myndigheter, bl.a. Naturvårdsverket och Boverket, är negativa till förslaget.
208
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
•Nästintill samtliga länsstyrelser är negativa till förslaget. Ett fåtal länsstyrelser är huvudsakligen positiva till för- slaget.
•Flera negativa instanser, huvudsakligen länsstyrelser, hänvisar till att regionalisering av miljömålen är en del i ett statligt styrsystem och att detta bör utföras av läns- styrelserna som ett led i arbetet med att tillvarata och väga samman statliga intressen.
•Några negativa instanser påpekar också att en delning av ansvaret för å ena sidan att regionalisera miljömål och å andra sidan att följa upp dessa inte är resurseffektivt.
•Även instanser som är negativa poängterar att det är vik- tigt med ett framtida regionkommunalt engagemang i miljömålsarbetet.
•Förslaget kommenteras bara i begränsad utsträckning av instanser i kategorin ”övriga”.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Skogsstyrelsen anser att förslaget i och för sig överensstämmer med tanken om ett samlat ansvar för regional utveckling och planering. Samtidigt är det viktigt att konstatera att flera statliga myndigheter liksom Skogsstyrelsen har sektorsansvar för ett eller flera miljömål. Genom det samlade statliga ansvaret för miljömålen har det funnits möjlighet till processer där både de regionala förutsättningarna och effektiviteten på nationell nivå avseende exempelvis avsättningar beaktats. Om regionkommu- nerna tar över ansvaret för regionaliseringen av miljömålen be- höver processer för nationell samverkan säkerställas.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) tillstyrker att region- kommunen från länsstyrelsen övertar uppgiften att regionalt anpassa, konkretisera och verka för de nationella miljökvalitets-
209
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
målen. SGU bedömer att förslaget ökar förutsättningarna för att uppnå de miljökvalitetsmål som SGU ansvarar för. Beträffande miljökvalitetsmålet ”Grundvatten av god kvalitet” ser SGU att varje enskild länsstyrelse ofta saknar kompetens inom grundvat- tenfrågor. Arbetet blir fördelat på många personer och fragmen- terat. Större regioner skapar bättre förutsättningar för att upp- rätthålla en hög kompetens.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att regionkommu- ner/regionförbund bör ges en tydligare uppgift att regionalt anpassa, konkretisera och verka för de nationella miljökvalitets- målen. Utvecklingsprogrammets innehåll kan på så sätt förtydli- gas. Genom länsstyrelsens myndighetsuppdrag på regional nivå med uppföljning, utvärdering och tvärsektoriell kunskapsbild- ning kan länsstyrelsen följa upp och utvärdera det regionala mil- jöarbetets kvalitet och resultat. På så sätt kan samråd ske kring regionala miljöfrågor samtidigt som länsstyrelsen genom analys och slutsatser av miljöutvecklingen ges möjlighet till styrning av insatser för att uppnå miljömålen. Länsstyrelsernas roll och möj- ligheter att faktiskt tillse att nationella och regionala miljömål överensstämmer måste klarläggas närmare.
Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar att betydande delar av ge- nomförandet av miljökvalitetsmålen ligger på kommunerna. Det nära sambandet mellan regionkommunen och länets kommuner bör kunna underlätta genomförandet av de åtgärder som är knutna till de regionala miljömålen. Samtidigt ställs stora krav på väl fungerande samråd med den nya länsstyrelsen.
Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) anser att arbetet med miljö och ekologiskt hållbar utveckling har stor betydelse för en regions långsiktiga utveckling och konkurrens- kraft. Området innehåller ett stort mått av politiska avvägningar, medelsfördelning och beslut om insatser.
210
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala in- stanser markerar en positiv inställning, förutsatt att motsvarande resurser följer med frågorna från länsstyrelsen.
Stockholms läns landsting tillstyrker förslaget. Miljöfrågorna är centrala i den regionplanering som bedrivs i Stockholms län och förutsätts vara det även i regionala utvecklingsprogram i övriga landet som enligt kommitténs förslag ska ange geografiska regi- onintressen. Arbetet för att nå miljökvalitetsmålen är avhängigt hur väl den regionala anpassningen och konkretiseringen har förankrats. Det är därför angeläget att arbetet med miljökvali- tetsmålen är en del av den regionala planeringen.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Banverket, Gles- bygdsverket, Mälardalens högskola, Vägverket, Landsorganisatio- nen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Boverket menar att det i kommitténs förslag är oklart vem som lämpligen ska samordna och regionalisera de nationella målen. Det förefaller som om länsstyrelsen skulle få ansvar för att sam- ordna vissa statliga mål medan regionkommunen får ansvar för att samordna andra statliga mål. Boverket anser att länsstyrelsen, som är det statliga regionala organet, ska ha uppgiften att sam- ordna de nationella målen. Boverket anser att de regionala an- passningarna av miljökvalitetsmålen bör tas fram i samarbete mellan länsstyrelserna och regionen, med länsstyrelsen som samordningsansvarig och regionalt ansvarig för de statliga miljö- kvalitetsmålen.
Naturvårdsverket anser att det regionala miljömålsansvaret bör ligga kvar på länsstyrelserna. Skälen till detta är bl.a. att de mil- jömål som riksdagen har fastställt ligger som grund för den stat-
211
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
liga styrningen. Att verka för att dessa styrsignaler förvaltas re- gionalt bör ses som ett statligt ansvar och en statlig huvudman för det regionala miljömålsarbetet bedömer Naturvårdsverket ger bättre garantier för att miljömålsarbetet förvaltas och utveck- las enligt de riktlinjer som riksdagen och regeringen har beslutat. Som ytterligare ett motiv till att avstyrka förslaget anför Natur- vårdsverket att det regionala miljömålsarbetet har nära koppling- ar till flera andra uppgifter som länsstyrelserna ansvarar för, bl.a. arbetet med tillstånd och tillsyn enligt miljöbalken och den upp- följning och övervakning som länsstyrelserna bedriver. Kunskap som skapas i dessa verksamheter är en viktig grund för miljö- målsarbetet och ett delat ansvar skulle försvåra för synergieffek- ter och ett effektivt kompetensnyttjande.
Länsstyrelsen i Västmanlands län m.fl. anser att staten bör behålla ansvaret för att regionalisera de nationella miljömålen samt att arbetet bör utföras av länsstyrelserna som ett led i ansvaret att tillvarata och väga samman statliga intressen. Vidare bör det som kommittén föreslår ligga på länsstyrelsernas myndighetsansvar att följa upp och utvärdera de regionala målen i förhållande till de av riksdagen antagna målen och strategierna. Den kompetens som i dagsläget finns och framgent kommer att finnas för att genomföra dessa arbetsuppgifter är samma kompetens som be- hövs för att regionalisera de nationella målen, en uppgift som därför bör ligga kvar på staten.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västernorr- lands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Länsstyrelsen i Norr- bottens län m.fl. länsstyrelser påpekar att miljömålen tillsammans med miljöbalken utgör stommen i den nationella miljöpolitiken. Nationella miljömål och en statlig regionalisering av dessa på regional nivå, är en nödvändig förutsättning för en samordnad styrning av politiken. Genomförandet av åtgärder för att nå må- len är sedan ett ansvar för alla på nationell, regional och lokal nivå.
212
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Oavsett vilken regional organisation som får ansvaret för att regionalt anpassa miljökvalitetsmålen anser Länsstyrelsen i Jämt- lands län att det bör läggas ett tydligt uppdrag till centralt mil- jömålsansvariga myndigheter att bevaka vilka regionala delmål som antas i regionerna. Om många regioner lyfter samma miljö- fråga i sina regionala mål, bör detta kunna resultera i förslag till nytt nationellt delmål. Därmed kan gräsrotsperspektivet från Agenda 21 kombineras med den samlande ram som miljökvali- tetsmålen gett för miljöpolitiken.
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län m.fl. länsstyrelser vill framhålla att uppföljning av de nationella och regionala miljömålen ska vara en uppgift för staten genom länsstyrelserna, vilket också kommit- tén föreslår. Det är mycket viktigt att denna verksamhet sam- ordnas nationellt. Länsstyrelserna har via det regionala uppfölj- ningssystemet RUS byggt upp ett fungerande system för detta som bör bibehållas.
5.2.11Regional kulturmiljövård
Kommitténs förslag: Länsstyrelsernas uppgifter inom kultur- miljöområdet renodlas till tillsynsrollen, medan den mer utveck- lingsinriktade kulturmiljövården föreslås bli en regionkommunal uppgift. Denna renodling innebär att den huvuddel av kulturmil- jövårdsanslaget som fördelas regionalt disponeras av respektive regionkommun. Från detta anslag kan dock medel behöva över- föras till länsstyrelsernas förvaltningsanslag för att finansiera tillsynsrollen.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 230 in- |
| 213 |
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de drygt 170 in- |
kommunala | stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
förbund | huvudsakligen positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Myndigheter | En stor majoritet av de omkring 15 instanser |
m.m. | som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Länsstyrelser | Nästan samtliga länsstyrelser kommenterar |
| förslaget och är negativa till det. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det tjugotal instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet kommunala instanser är positiv till förslaget under förutsättning att motsvarande resur- ser följer med frågorna från länsstyrelsen.
•Nästintill samtliga länsstyrelser och några myndigheter, bl.a. Riksantikvarieämbetet, är negativa till förslaget.
•En stor majoritet av länsstyrelserna avstyrker huvudsak- ligen eller är negativa till den del av förslaget som gäller kulturmiljövårdsanslaget, bl.a. utifrån den principiella ut- gångspunkten att statliga medel som tydligt är avsedda att skydda och utveckla nationella intressen även ska be- slutas av statliga organ.
•Många länsstyrelser, Riksantikvarieämbetet och även ett fåtal negativa kommuner menar att kommittén – genom att koppla kulturmiljövårdsanslaget till regional utveck- ling – för in ett nytt huvudmotiv för medlen, som i själva
214
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
verket har och bör ha direkt vård som syfte (även om detta indirekt kan gynna regional utveckling.
•Flera länsstyrelser pekar också på risken för dubblerad kulturmiljövårdskompetens på länsstyrelser och region- kommuner samt behov av utökad samordning dem emel- lan.
•Flera länsstyrelser anser att kommittén inte tillräckligt har preciserat vad den utvecklingsinriktade kulturmiljö- vården omfattar.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Länsmuseernas samarbetsråd tillstyrker förslaget om att tydliggö- ra rollerna inom kulturmiljövården och att överföra anslaget till regionkommuner. Idag finns det en kulturmiljövård med länssty- relser och länsmuseer som aktörer på regional nivå. Vid en sådan förändring som föreslås av kommittén är det viktigt att ingen ny kostsam sidoorganisation byggs upp. Länsmuseerna – och deras samlade kompetens - bör istället utnyttjas som regionens resurs för den nya regionala kulturmiljövården och fördela stöd till vård och ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. enligt statsanslaget 28:25.
Jämtlands läns landsting anser att länsmuseerna har väl uppbygg- da resurser för att förstärka kulturmiljöarbetet samt utveckla och tillgängliggöra kulturarvet för regional tillväxt och samhällsut- veckling. En tydligare rollfördelning, där länsstyrelserna får av- gränsat tillsynsansvar och regionkommunen genom sina länsmu- seer svarar för kunskapsuppbyggnad och utvecklingsriktat arbe- te, skulle stärka kulturmiljövården. Landstinget förutsätter att regionkommunen får medel för detta.
215
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Norrbottens läns landsting och Kommunförbundet Norrbotten samt bl.a. Kiruna kommun och Älvsbyns kommun tillstyrker förslaget om en tydligare ansvarsfördelning mellan kulturvårdens olika delar. En tydlig rollfördelning skulle stärka kulturarvet och ge det en mer framträdande plats i den regionala utvecklingen. En uppdelning av kulturmiljövårdanslaget får inte begränsa regi- onkommunens möjligheter att aktivt kunna bedriva ett utveck- lingsinriktat arbete med kulturarvet.
Västernorrlands läns landsting tillstyrker förslaget och menar att det sedan länge har rått otydliga roller inom kulturmiljövården mellan länsstyrelse och länsmuseer, något som ibland lett till onödiga motsättningar och att kulturarvet inte har den plats det kunde ha i regional utveckling. En tydlig rollfördelning skulle stärka kulturmiljövården och ge den en mer framträdande plats i den regionala utvecklingen.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala in- stanser markerar en positiv inställning, förutsatt att motsvarande resurser följer med frågorna från länsstyrelsen.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Glesbygdsverket, Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), Karlstads universitet, Lantmäteriverket, Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers cen- tralorganisation (Saco), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) anser att kommitténs beskrivning av kulturmiljöområdet och arbetet med miljöfrågor och hållbar utveckling är otillräcklig och riskerar att ytterligare bidra till stuprörstänkande. RAÄ avvisar förslaget om att bidraget till kulturmiljövård (anslag 28:25 i statsbudgeten) huvudsakligen ska
216
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
överföras till regionkommunerna för att integreras i det över- gripande utvecklingsuppdraget. Att använda kulturmiljövårdsbi- draget som utvecklingsmedel innebär en förändring från nuva- rande syfte med anslaget som är att möjliggöra ett hållbart och långsiktigt bevarande och vård av kulturmiljöer. Det bör även fortsatt vara syftet med bidraget.
Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län m.fl länsstyrelser oroas av att kom- mittén menar att kulturmiljön och dess medel kan ses som en resurs för den regionala utvecklingen. En sådan argumentation innebär att ett nytt huvudmotiv för medlen införs och att andra hänsyn än tillämpningen av de regler som styr statens kulturmil- jövård sätts i förgrunden. Länsstyrelsens principiella utgångs- punkt är att statliga medel som tydligt är avsedda att skydda och utveckla nationella intressen även ska beslutas av statliga organ
Länsstyrelsen i Hallands län pekar på att de effekter i termer av regional utveckling som kulturmiljösektorn lyft fram de senaste tio åren är indirekta effekter av satsningar på byggnader, land- skap och fornminnen skyddade enligt kulturminneslagen och miljöbalken. Staten kan inte avhända sig dessa medel och detta myndighetsansvar. En överflyttning av medlen till regionkom- munerna gör att statens inflytande över medelsanvändningen upphör och att staten/länsstyrelsen därmed inte kan styra medel till de kulturhistoriskt värdefullaste, skyddade objekten och om- rådena. Anslaget är viktigt för att, oavsett regionalekonomisk betydelse, säkerställa kulturhistoriska värden och för att vårda och värna kulturarvet. Även om kulturmiljövården indirekt ger regionala utvecklingseffekter så är alltid de kulturhistoriska mo- tiven utgångspunkt för kulturmiljövården.
Länsstyrelsen i Kalmar län menar att regionkommunernas ansvar för regional utveckling bör inkludera bruk av kulturmiljöer som en värdefull resurs. För detta kan regionkommunerna, enligt kommitténs förslag, disponera det regionala utvecklingsanslaget.
217
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Medel kan även sökas från EU:s strukturfonder och från lands- bygdsprogrammet.
Sundsvalls kommun befarar att förslaget innebär en utarmning av kulturarbetet. Förslaget innebär att huvuddelen av kulturmiljö- vårdsanslaget ska användas till utvecklingsinriktade insatser och integreras med regionkommunens övergripande utvecklingsupp- drag. Det innebär att den strikt kulturhistoriska bedömningen av projekt och objekt riskerar att falla bort till förmån för projekt med utvecklingspotential vilket på sikt kan utarma kulturellt värdefulla objekt.
5.2.12Regional kulturverksamhet
Kommitténs förslag: 5.2.12A: Regionkommunerna övertar landstingens åtaganden inom kulturområdet. De statliga medel som omfattas av förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet fördelas enligt fasta kriterier mellan regionkommunerna, vilka själva avgör fördelningen mellan olika kulturinstitutioner i länet, utan de inskränkningar som försöks- verksamheten i Skåne län innebär.
5.2.12B: För att säkerställa kontinuitet och genomslag för de nationella kulturpolitiska målen ska i gengäld respektive region- kommun teckna ett avtal med Statens Kulturråd om den över- gripande användningen av dessa medel. Av samma skäl bibehålls kravet på regional medfinansiering.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv till förslag 5.2.12A. Omkring hälften av |
| de instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
218 |
|
Ds 2008:17 Uppgifter med anknytning till regional utveckling
| huvudsakligen positiva till 5.2.12B. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiv till förslag 5.2.12A. En knapp majoritet |
| av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning |
| är huvudsakligen negativ till 5.2.12B. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv till förslag 5.2.12A.. En knapp majoritet |
| av de instanser som uttalar en tydlig uppfattning |
| är huvudsakligen negativ till 5.2.12B. |
Myndigheter | Omkring tre fjärdedelar av det dussintal instan- |
m.m. | ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva till förslag 5.2.12A. Drygt hälf- |
| ten av de instanser som uttalar en tydlig upp- |
| fattning är huvudsakligen positiva till 5.2.12B. |
Länsstyrelser | Cirka hälften av de förhållandevis få instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen negativa till förslag 5.2.12A. En knapp ma- |
| joritet av de förhållandevis få instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv till 5.2.12B. |
Övriga | Omkring tre fjärdedelar av det trettiotal instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva till förslag 5.2.12A. En majori- |
| tet av de instanser som uttalar en tydlig upp- |
| fattning är huvudsakligen positiv till 5.2.12B. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet kommunala instanser är hu- vudsakligen positiv till att regionkommuner fördelar kulturbidrag, men omkring hälften är negativ till för- slaget om avtal med Statens kulturråd, bl.a. därför att
219
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
man inte anser att det är förenligt med den kommuna- la självstyrelsen.
•Några myndigheter inom kulturområdet är negativa till förslaget, bl.a. Statens kulturråd.
•Vissa instanser, bl.a. några organisationer med verk- samhet inom kulturområdet är negativa till förslaget och menar att det skulle innebära en nedmontering av den nationella kulturpolitiken.
•Några instanser, bl.a. vissa organisationer och myn- digheter med verksamhet inom kulturområdet, menar att kommitténs underlag är bristfälligt och att frågan om en eventuell regionalisering av kulturbidrag bör hanteras i särskild ordning.
•Några instanser, bl.a. vissa organisationer och myn- digheter med verksamhet inom kulturområdet, menar att förslaget om avtal med Statens kulturråd är otill- räckligt för att garantera de statliga kulturintressena.
•Några instanser anser att det föreslagna avtalet bör tecknas mellan regionkommuner och annan part än Statens kulturråd.
Exempel på synpunkter
Statsbidrag till regional kulturverksamhet
Huvudsakligen positiva
Riksantikvarieämbetet anser att regionkommunerna själva bör ha kompetens att avgöra den slutliga fördelningen av bidraget till regional kulturverksamhet. Bidraget bör fördelas utifrån fasta kriterier till respektive region som sedan avgör fördelningen inomregionalt.
Skåne läns landsting (Region Skåne) har på försök ökat regionalt självstyre avseende den regionala kulturverksamheten. Försöket
220
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
har dock endast omfattat statsbidragen till de regionala och loka- la kulturinstitutioner som angetts i det statliga regleringsbrevet och har därmed varit så hårt reglerat att det har varit svårt att anpassa till det regionala utvecklingsarbetet i övrigt. Skåne läns landsting och Kommunförbundet Skåne samt flera kommuner i Skåne län (se bilaga 1) tillstyrker kommitténs förslag att de me- del som omfattas av förordningen (1996:1598), om statsbidrag till regional kulturverksamhet) fördelas i en klumpsumma till respektive regionkommun efter fasta och förutsägbara kriterier. Den detaljreglering som nu tillämpas bör upphöra.
Västerbottens läns landsting, Norrbottens läns landsting, Väs- ternorrlands läns landsting, Kommunförbundet Norrbotten, Ar- vidsjaurs kommun, Gällivare kommun, Kiruna kommun m.fl. ser positivt på regionernas möjlighet att fördela de statliga bidragen mellan olika kulturinstitutioner, men understryker vikten av att även andra delar som ingår i den regionala kulturverksamheten, t.ex. regionala kulturkonsulenter, mångkultur, arkivverksamhet och resurscentra ingår i avtalet. Västerbottens läns landsting, Västernorrlands läns landsting och Norrbottens läns landsting hävdar vidare att särskild hänsyn bör tas till att det i norra Sveri- ge råder särskilda förutsättningar för kultursektorn. Länen i norra Sverige omfattar en geografisk yta som motsvarar nära hälften av Sverige och i stora delar är ojämnt befolkade. Detta medför betydligt längre resor och generellt högre kostnader för att invånarnas rätt till kulturupplevelser ska kunna tillgodoses.
Karlskrona kommun anser att det är bättre och mer i linje med kommitténs principiella uppfattning att finansiering, ansvar och befogenheter bör följas åt, att resurserna i sin helhet överförs till regionerna. Förslaget skulle ändå innebära en större möjlighet att sprida kulturutbudet och ge möjlighet för fler att ta del av kul- turutbudet på fler platser inom regionen.
Svensk Scenkonst ser i huvudsak positivt på utredningens förslag och delar utredningens uppfattning att ett rikt och levande kulturliv är
221
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
en förutsättning för hållbar tillväxt. Kunskap och kreativitet är vik- tiga motorer i samhällsekonomin. Ett rikt kulturliv har stor betydel- se för en regions attraktivitet, det genererar arbetstillfällen, kanali- serar människors kreativitet, skapar mötesplatser och stärker lokal och regional identitet, vilket även senare tids forskning på området visar. I en kunskapsekonomi kan kultursektorn komma att bli en av de viktigaste innovationssektorerna.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Konstnärsnämnden avstyrker kommitténs förslag om en regiona- lisering av de statliga kulturbidragen. Enligt nämndens mening har beslutsunderlaget och analysen endast organisatoriska, eko- nomiska och praktiskt politiska grunder. Betänkandet saknar analys gentemot de kulturpolitiska målen. Den beskrivning och analys som betänkandet hänvisar till i delbetänkande SOU 2007:13 är kortfattad och ytlig och lutar sig i sin tur på den par- lamentariska regionkommitténs betänkande SOU 2000:85, som utvärderade den regionala försöksverksamheten med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel. En för den statliga kulturpolitiken så omfattande förändring som att regionalisera de statliga kulturbidragen kräver enligt nämndens mening en grundlig analys och bör därför hänvisas till den nuvarande över- synen av kulturpolitiken.
Riksarkivet påpekar att förslaget inte enbart berör de medel som Statens kulturråd fördelar, utan även de statliga bidragen till regional arkivverksamhet som fördelas av Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv och att de avtal med Statens Kulturråd som diskuteras, även skulle behöva slutas med Riksarkivet. Riksarki- vet anser inte att förslagen bör genomföras i de delar som rör arkivverksamheten.
Statens kulturråd avstyrker förslaget om regionalisering av kul- turbidragen. Kulturrådet konstaterar att kommitténs förslag
222
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
inom kulturområdet i hög grad utgår från de generella organisa- toriska överväganden som kommittén gjort beträffande sam- hällsorganisationen i stort utan att hänsyn tagits till de speciella förutsättningar som råder inom kulturområdet. Förslaget om regionalisering av kulturbidragen är inte motiverat och konse- kvenserna är inte analyserade.
Amatörkulturens samrådsgrupp, Musikarrangörer i samverkan (MAIS), och Sveriges Hembygdsförbund anser att kommitténs slutsatser om kulturlivets regionalisering är otillräckligt under- byggda och det är oklart vilka konsekvenser en förskjutning av ansvaret kan få. Dessa frågor bör närmare belysas av den kultur- utredning som tillsattes sommaren 2007.
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) är ne- gativa till förslaget och menar att det i praktiken innebär en nedmontering av den nationella kulturpolitiken. Avtal mellan regionkommuner och statens kulturråd är inte tillräckligt för att de statliga kulturintressena ska garanteras.
Länsteatrarna i Sverige (LTS) avstyrker förslaget till ”kulturpå- se” och beklagar att kommittén inte har gjort någon djupare analys av de erfarenheter som har gjorts i Västra Götalandsregi- onen. Där har positiva effekter uppnåtts för kulturen i samspel mellan en stark regional insats och dialog med den statliga nivån. LTS styrelse anser att avsaknaden av konsekvensanalys och bris- ten på underlag göra att den inte kan tillstyrka förslaget, utan hänvisar frågan till den kulturpolitiska utredning som regeringen tillsatt i juni 2007.
223
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Avtal med Statens kulturråd
Huvudsakligen positiva instanser
Norrbottens läns landsting, Kommunförbundet Norrbotten, Kiruna kommun m.fl. kommuner i Norrbottens län tillstyrker förslaget och anser att avtalen bör föregås av en tydlig och förbättrad dia- log mellan stat och region samt att skillnader i avtalen beroende på geografi, demografi och spetskompetenser bör tillåtas. Det regionala kulturlivet har stor betydelse för hela nationens kul- turnivå och samverkan mellan stat och region för fortsatt finan- siering av kulturverksamhet i regionerna bör också i fortsätt- ningen hålla en hög ambitionsnivå.
Östergötlands läns landsting, Regionförbundet Östsam och flera kommuner i Östergötlands län (se bilaga 1) anser att de resurser till kulturen som genereras kommunalt och regionalt för att förverkliga kulturpolitiken måste samspela med de statliga resur- serna. Detta sker, enligt landstingets mening, bäst genom att fördelning får hanteras regionalt utifrån en ram. Ett avtal mellan respektive regionkommun och Statens kulturråd kan vara ett sätt att garantera ett genomslag för den nationella kulturpolitiken. En förutsättning för att det ska fungera är dock att det blir fråga om en reglering på övergripande nivå, utan inslag av detaljre- glering.
Svensk Scenkonst menar att förslaget om avtal kan vara en fram- gångsrik metod men det ställer också stora krav på avtalets inne- håll samt uppföljnings- och utvärderingsmodeller. Här krävs ytterligare utredning. Man bör också dra lärdom av och särskilt studera det framgångsrika samarbetet Västra Götalandsregionen bedrivit med Statens kulturråd i dessa delar.
224
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Riksantikvarieämbetet anser inte att regionkommuner ska ha kravet att teckna avtal med central myndighet om den övergripande användningen av kulturbidraget. Det ligger inte i linje med tanken om att möjliggöra regionala prioriteringar och principen om kommunalt självbestämmande.
Värmlands läns landsting tycker inte att den föreslagna bestäm- melsen är i analogi med uppfattningen att regionkommunerna är bäst skickade att svara för den regionala utvecklingen och för- delningen av statliga medel till olika kulturinstitutioner inom länet.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt ett stort antal kommuner, bl.a. Eda kommun, Eskilstuna kommun, Nordanstigs kommun och Ovanåkers kommun avstyrker och menar att regi- onkommunerna själva är fullt kapabla att fördela bidragen till de regionala kulturinstitutionerna. För att nationella mål ska funge- ra som sådana förutsätts att det finns en gemensam uppslutning kring dem och följaktligen kommer regionkommunerna också att fatta sina beslut i huvudsaklig överensstämmelse med dessa.
Avtalet bör inte tecknas med Statens kulturråd
Skåne läns landsting (Region Skåne) och Kommunförbundet Skå- ne och flera kommuner i Skåne län (se bilaga 1) inser vikten av en bra dialog med staten även i en framtid med ökat regionalt själv- styre och ställer sig positiv till en överenskommelse om den re- gionala tillämpningen av den nationella kulturpolitiken. En sådan överenskommelse bör då tecknas med Kulturdepartementet och inte med Statens kulturråd. I den modell som slutbetänkandet skisserar tar regionkommunerna över ett antal uppgifter från Statens kulturråd med flera. Det naturliga vore därför att region-
225
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
kommunerna har en direkt dialog med den nivå som fördelar pengarna och uppdragen.
Habo kommun avstyrker förslaget med motiveringen att Statens kulturråd bör avvecklas.
5.2.13Regionalt jämställdhetsarbete
Kommitténs förslag: Uppgiften att fördela medel till regional projektverksamhet i fråga om jämställdhet överförs från länssty- relserna till regionkommunerna, varigenom länsstyrelsernas roll renodlas till att följa upp de nationella målen för jämställdhet.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 200 in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av det tjugotal instan- |
m.m. | ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
Länsstyrelser | En majoritet av de instanser som uttalar en tyd- |
| lig uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det tjugotal instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
226
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Utan att avstyrka förslaget anser flera myndigheter, framförallt ombudsmännen, att regionkommuner bör kunna arbeta med ett bredare uppdrag gällande diskrimi- neringsfrågor än enbart jämställdhetsfrågor.
•Flera länsstyrelser – oavsett inställning - menar att för- slaget behöver förtydligas, både vad avser regionkom- munernas och länsstyrelsernas framtida roll.
Exempel på synpunkter
Myndigheter m.m.
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Handikappombuds- mannen (HO) ställer sig bakom förslaget att länsstyrelsernas roll renodlas till att följa upp de nationella målen för jämställd- het. HO anser att det finns skäl att fundera över om det inte bör övervägas att utvidga regionkommunernas möjligheter att förde- la medel till projektverksamhet i fråga om jämställdhet, till att även omfatta projektverksamhet som syftar till förbättrad jäm- likhet och icke-diskriminering.
Både Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och Om- budsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) kritiserar att utredningen inte reflekterar över att jäm- ställdhet och integration, förutom det faktum att de båda är tvär- sektoriella till sin natur, har en tydlig gemensam nämnare – lika värde och rättigheter oavsett kön eller etnisk tillhörighet (icke- diskrimineringsprincipen). Både DO och HomO har svårt att förstå varför länsstyrelser och regionkommuner endast ska arbe- ta med jämställdhet, men inte med integration och andra diskri- mineringsfrågor. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) tycker att förslaget om att regionkommunerna ska ha ett särskilt ansvar för att bedriva regionalt jämställdhetsarbete bör
227
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
omformuleras till ett ansvar för att bedriva regionalt likabehand- lingsarbete.
Länsstyrelser
Flera länsstyrelser är huvudsakligen positiva till att regionkom- muner – om de införs – får ett ansvar för att driva jämställdhets- frågor och att länsstyrelsen även fortsatt ska ha särskilda jäm- ställdhetssakkunniga. Flera länsstyrelser anser att länsstyrelsen bör tillföras medel för att också kunna stödja och stimulera det jämställdhetsarbete som bedrivs i länet. Flera länsstyrelser anser att länsstyrelsens jämställdhetsansvar även skulle kunna utvidgas till att omfatta mer myndighetsbetonade arbetsuppgifter som tillsyn och uppföljning/utvärdering. Flera länsstyrelser menar att förslaget behöver förtydligas, både vad avser regionkommuner- nas och länsstyrelsernas framtida roll.
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Hallands län, Läns- styrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrel- sen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser ställer sig positiva till att regionkommunerna, om de införs, får ansvar för att driva jämställdhetsfrågor. Jämställdhetsfrågorna behöver drivas brett på alla områden. Vidare förutsätts att läns- styrelserna också fortsättningsvis ska ha särskilda jämställdhets- sakkunniga. Sakkunnighetsansvaret bör, i framtiden liksom i dag, vara samordnande, utvecklande och kunskapsuppbyggande. Sär- skilt viktig är länsstyrelsens roll för jämställdhetsintegrering och för att stötta kommuner och andra aktörer i deras arbete för detta. Länsstyrelsen anser vidare att länsstyrelsens jämställdhets- ansvar även skulle kunna utvidgas till att omfatta mer myndig- hetsbetonade arbetsuppgifter som tillsyn och uppfölj- ning/utvärdering.
Länsstyrelsen i Skåne län anser att förslaget om organisering av jämställdhetsarbetet regionalt behöver utvecklas för att det ska
228
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
vara möjligt att ta ställning till. Denna utveckling måste ta sin utgångspunkt i den organisering och ansvarsfördelning som existerar idag och även i den av regeringen uppsatta jämställd- hetspolitiken.
Kommunala instanser
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) anser att jämställdhet är en viktig del i tillväxt- och utvecklingspoliti- ken. Mot den bakgrunden är det rimligt att regionkommunen disponerar statliga medel för projektverksamhet. Samtidigt vill Västra Götalandsregionen framhålla att den ordning som nu gäller, att länsstyrelsen har vissa medel för projektstöd, har fun- gerat väl i Västra Götaland. Det har varit en fördel att länsstyrel- sen disponerat vissa medel, för aktiv samverkan.
Norrbottens läns landsting tillstyrker förslaget och menar att regionkommunerna även bör bedriva ett aktivt arbete som om- fattar kulturell mångfald och etnicitet och som tar hänsyn till de regionala historiska och aktuell förutsättningarna.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt Hallstahammars kommun, Kalix kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun, Regionförbundet Örebro m.fl. huvudsakligen kommunala instanser anser att länsstyrelsernas roll bör renodlas till att följa upp de nationella jämställdhetspolitiska målen. För regionkommunernas del innebär det att de ska ha kompetens att fördela projektmed- len för jämställdhet, men det är inte tillräckligt. Det behövs ock- så kompetens för jämställdhetsintegrering i det regionala utveck- lingsarbetet. Det är hos regionkommunerna och inte hos länssty- relserna som det regionala jämställdhetsintegreringsarbetet ska ske. Länsstyrelserna har byggt upp en viktig kompetens för att stödja och genomföra arbetet med jämställdhetsintegrerade verksamheter. SKL med ovanstående anslutande instanser förut-
229
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
sätter att resurser och kompetens även för dessa frågor förs över till regionkommunerna.
5.2.14Tänkbara framtida förstärkningar av det regionala utvecklingsuppdraget
Kommitténs bedömning: Efter hand som regionkommunerna finner sina former och behovet av ett tvärsektoriellt, regionalt baserat arbetssätt förtydligas bör ytterligare förstärkningar av det regionala utvecklingsuppdraget prövas.
Tänkbara beståndsdelar i ett sådant vidgat regionalt utveck- lingsuppdrag skulle kunna vara:
•En förstärkning av den regionala utvecklingspolitiken genom att uppgifter och resurser överförs från när- ingspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, forsknings- politiken, landsbygdspolitiken och storstadspolitiken.
•Ett sammanhållet regionalt utbildningsuppdrag till högskolan och andra anordnare av eftergymnasial ut- bildning med fokus på yrkesutbildningar.
•Ett regionalt huvudmannaskap för gymnasieskolan och för gymnasial vuxenutbildning.
Exempel på synpunkter
En förstärkning av den regionala utvecklingspolitiken
Högskolan i Borås konstaterar att utredningen föreslår att reger- ingen ska pröva möjligheten att överföra vissa uppgifter och resurser från forskningspolitiken till den regionala utvecklings- politiken och tillföra resurser till det regionala utvecklingsansla- get. En sådan förändring skulle stimulera samverkan och bidra till en utveckling av de regionala högskolornas tillämpningsori- enterade forskningsverksamhet. Högskolan ställer sig bakom en
230
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
fördjupad analys av hur en sådan förändring kan komma till stånd.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) noterar att det antyds på några ställen i betänkandet att kommittén kan tänka sig att på sikt föra över vissa delar av arbetsmarknadspoli- tiken till de nya regionkommunerna. IFAU är tveksam till en sådan delegering av ansvar och resurser. Det är viktigt att ar- betsmarknadspolitiken har ett nationellt perspektiv, bl.a. för att arbetskraftens geografiska rörlighet inte ska minska. Ett annat skäl är att det har visat sig svårare att följa upp och utvärdera verksamhet som bedrivs på kommunal och regional nivå.
En mycket stor majoritet kommunala instanser är positiv till att överföra eller att utreda en överföring av uppgifter från de poli- tikområden kommittén nämner. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt bl.a. Avesta kommun, Grästorps kommun, Herrljunga kommun, Samverkansorganet i Kalmar län (Region- förbundet i Kalmar län) m.fl. bör följande områden utredas sna- rast med syfte att åstadkomma ett förstärkt regionalt utveck- lingsuppdrag:
•Arbetsmarknadspolitik – de delar som gränsar till kompetensförsörjning samt projektmedel av mer när- ingspolitisk karaktär.
•Landsbygdspolitik – den särskilda jordbrukspolitiken övergår successivt till mer generella insatser för att stödja landsbygdens utveckling samt näringspolitik. Landsbygdsfrågorna bör integreras på ett bättre sätt i den regionala utvecklingspolitiken.
•Transportinfrastrukturpolitik – genom att vidga möj- ligheterna för ökat regionalt inflytande och genom att tillskapa ett relevant finansiellt utrymme för eventuell medfinansiering bör en större möjlighet till regional
påverkan i frågorna kunna åstadkommas.
Övriga delar som bör utredas i syfte att undersöka områden som berör för kommuner gemensamma intressen men som kan behö-
231
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
va planeringsunderlag ur ett regionalt perspektiv är planering av infrastruktur för elektronisk överföring och planering av energi- försörjning.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) samt flera kommuner i Stockholms län (se bilaga 1) tycker att det är svårt att förstå var- för inte de uppgifter inom näringspolitiken, arbetsmarknadspoli- tiken, forskningspolitiken, landsbygdspolitiken och storstadspo- litken som kommittén ser som tänkbara förstärkningar på sikt, skulle kunna överföras samtidigt med de övriga uppgifterna. Det borde enligt KSL finnas gott om tid att utreda dessa områden innan det är aktuellt att bilda regionkommuner. Uppfattningen delas av bl.a. Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet Örebro län).
Landsorganisationen (LO) anser att arbetsmarknadspolitiken och att bekämpa arbetslösheten är ett för hela landet gemensamt ansvar. Ansvar och befogenheter bör finnas på samma nivå och arbetsmarknadspolitiken, som är ett viktigt redskap för att be- kämpa arbetslösheten, är därför nationell. LO anser vidare att forskningspolitiken som tänkbart arbetsområden för region- kommuner är förtjänt av att diskuteras redan i dagsläget, men med betoning på behovsanpassad forskning och innovationspoli- tik.
Ett sammanhållet regionalt utbildningsuppdrag till högskolan
En mycket stor majoritet universitet och högskolor är huvudsak- ligen negativa till förslaget, oftast utifrån den principiella upp- fattningen att ansvaret för högskolors verksamhet är ett natio- nellt åliggande och att man ingår i en internationell snarare än en regional kontext. Uppfattningen framförs bl.a. av Högskolan Väst, Linköpings universitet, Lunds universitet, Stockholms univer- sitet, Uppsala universitet, Luleå tekniska högskola, Sveriges Uni- versitets- och högskoleförbund (SUHF) m.fl.
232
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Linköpings universitet avvisar en sådan ordning som kommittén föreslår. Den regionala utvecklingen kan inte vinna någonting på att begränsas till att vara baserad på inom respektive region genomförd utbildning och forskning.
Lunds universitet, som har mycket goda erfarenheter av regional samverkan och gärna utvecklar denna ännu mer, vill bestämt avråda från all sammanblandning av regionalpolitik och forsk- ning. Detta gäller hela högskolesektorn. Inte minst mindre hög- skolor kan hamna i en beställar- utföraresituation gentemot re- gionala politiker och i så fall blir högskolorna utredningsinstitut och inte akademiska högskolor. Alla högre lärosäten bygger på akademiska värden och ingår primärt i nationella och internatio- nella gemenskaper.
Stockholms universitet är negativt till att regionkommuner skulle få ett betydande inflytande över högskolors verksamhet. Kom- binationen av dels ett regionalt utbildningsuppdrag och dels ett nationellt statligt utbildningsuppdrag innebär en otydlighet i styrningen av högskolans verksamhet.
Vetenskapsrådet tar avstånd från förslaget om ett sammanhållet regionalt utbildningsuppdrag till högskolan. Varken universitet eller högskolor bör åläggas särskilda regionala utbildningsupp- drag, utan tillåtas att fatta självständiga strategiska beslut om hur de vill använda sina medel. Vill de avpassa delar av sin utbildning och forskning efter regionala samhällsbehov bör det stå dem fritt, men vill de istället satsa på att hävda sig i den nationella och internationella konkurrensen bör de inte hindras att göra det av öronmärkta regionala uppdrag. Därmed faller också förslaget att låta finansiera sådana uppdrag med budgetmedel avsedda för forskning.
233
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
Fler negativa instanser är bl.a. Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) och Verket för näringslivsutveckling (Nu- tek).
Ett fåtal universitet och högskolor markerar en mer positiv in- ställning:
Mälardalens högskola är positiv till att det skapas ett sammanhål- let regionalt utvecklingsuppdrag till högskolor och andra anord- nare av eftergymnasial utbildning. Högskolan anser förslaget vara helt i linje med det samverkansuppdrag som högskolorna har.
Ett regionalt huvudmannaskap för gymnasieskolan och för gymnasial vuxenutbildning
Huvudsakligen positiva
Skolverket delar kommitténs uppfattning om ett möjligt framtida regionalt huvudmannaskap för gymnasial utbildning. Enligt Skolverkets erfarenhet har mindre kommuner svårt att erbjuda ungdomarna tillgång till bred och kvalificerad utbildning på den- na nivå. Expansionen av fristående – ofta små - skolor på gymna- sial nivå understryker enligt Skolverkets mening problematiken. En regionkommun med tydligt politiskt mandat har möjligheter att planera den gymnasiala utbildningen så att den både tillfreds- ställer medborgarnas tillgång till utbildning av god kvalitet såsom föreskrivs i skollag och förordningar och till exempel regionala arbetsmarknadsbehov. Mot bakgrund av detta anser Skolverket att frågan om regionkommunernas ansvar för gymnasial utbild- ning inte bör skjutas på framtiden, såsom kommittén föreslår.
Flera kommunala instanser anser att gymnasieskolan bör föras över till regionkommuner, eller att en sådan förändring bör prö-
234
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
vas, bl.a. Arboga kommun, Borlänge kommun, Finspångs kom- mun, Kumla kommun, Kungsörs kommun, Laxå kommun, Strängnäs kommun och Östergötlands läns landsting.
Företagarna menar att gymnasieskolan är en verksamhet där kommunen kan utgöra ett hinder för den regionala utvecklingen. Utbildningar som behövs för att tillgodose regionens behov av tillväxt och arbetskraft blir inte alltid del av underlaget för hur gymnasieskolan organiseras lokalt. Därför föreslår Företagarna att gymnasieorganisationen utreds särskilt och att frågan om gymnasieskolan organisatoriskt borde lyftas till regionnivå, prö- vas.
Huvudsakligen negativa
Kommunförbundet Skåne samt flera kommuner i Skåne län (se bilaga 1) ser inte behov av att upprätta regionkommunen som ny huvudman för gymnasial vuxenutbildning och gymnasieskolan. Regleringen av det offentliga utbildningsuppdraget mellan lands- tingen och kommunerna, vilken gjordes under senare delen av 1990-talet, markerade vikten av att samla ungdomsskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen i primärkommunerna. Ännu en aktör inom det offentliga utbildningsområdet, förutom staten och kommunerna, utan eget samband till något operativt utbild- ningsuppdrag, splittrar upp verksamhetsområdet än mer utan att tillföra något synligt mervärde.
Lärarförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avvisar kommitténs uppfattningar att dels den yrkesinriktade delen av den eftergymnasiala utbildningen på sikt bör överföras till den regionala nivån och dels att huvudmannaskapet för gym- nasieskolan på sikt också bör överföras till denna. Den efter- gymnasiala utbildningen, även dess mer yrkesinriktade del, är av strategisk vikt för hela landet och dess dimensionering bygger på rikets behov. Gymnasieskolan är en integrerad del av det kom-
235
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
munala utbildningssystemet och i många kommuner ser man på hela ungdomsutbildningen som ett system. Samtidigt är det pro- blematiskt att det i många fall bedrivs gymnasieutbildning i kommunalförbund i stället för av enskilda kommuner. Där be- drivs verksamheten redan på en nivå ovanför dagens kommuner med de insyns- och kontrollproblem som uppstår i indirekt styr- da organ. I sådana fall kan en överföring till ett regionalt organ vara en bättre lösning.
Överföring av uppgifter från primärkommun till regionkommun
Många kommuner anser i likhet med Kommunförbundet Stock- holms län (KSL) samt flera kommuner i Stockholms län (se bilaga 1) att primärkommuner ska ha möjlighet att överföra uppgifter till regionkommuner (se även kapitel 2 om asymmetri).
Haninge kommun menar att varje region i landet ska ha ett antal klart definierade arbetsuppgifter, men dess ansvarsområde ska kunna utökas genom frivilliga bilaterala överenskommelser med kommunerna i regionen, mellan regionkommuner och med sta- ten.
Uppvidinge kommun vill tillåta en viss asymmetri i samhällsorga- nisationen, främst ifråga om fördelning av ansvar mellan region- och primärkommuner. För att inte olikheten i ansvar ska medfö- ra olikhet i utvecklingskraft föreslår Uppvidinge en miniminivå för regionkommunens ansvar.
Ytterligare förslag
När det gäller regionkommunernas uppdrag i förslaget till lag om regionalt utvecklingsarbete saknar Energimyndigheten energi- frågorna.
236
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
Krisberedskapsmyndigheten föreslår att regionkommunerna får i uppdrag att beakta krisberedskap och stödja andra aktörer regi- onalt och lokalt inom de verksamhets- och utvecklingsområden de ansvarar för. Krisberedskapsmyndigheten föreslår att ett tillägg görs i förslaget till lag om regionalt utvecklingsarbete 10 §, 8 ”i samverkan med länsstyrelsen verka för att krisberedskap beaktas samt stödja regionala och lokala aktörer i krisbered- skapsfrågor inom regionkommunens ansvarsområde.”
Västerbottens läns landsting anser att även vattenmyndigheten på sikt kan överföras till regionkommunen eftersom dessa myndig- heter i landet (fem länsstyrelser för närvarande) ansvarar för vattenplanering som också det är del av naturvården som kan ha betydelse för den regionala utvecklingen.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) liksom ett stort antal kommunala instanser (se bilaga) anser att en förstärkning av det regionala utvecklingsuppdraget genom överföring av uppgifter ifråga om planering av infrastruktur för elektronisk överföring samt planering av energiförsörjning bör utredas.
Mälardalens högskola anser att regionkommunernas utvecklings- uppdrag även ska innefatta målet att verka för en socialt, ekono- miskt och miljömässigt hållbar tillväxt samt främja ett regionalt klimatarbete. I uppdraget ska ingå att ta fram regionala klimat- strategier.
5.2.15Samverkansorganen
Kommitténs förslag: Samverkansorganen förlorar sin status som samverkansorgan i samband med att regionkommunerna bildas och de statliga uppgifter och resurser som samverkansor- ganen förvaltat överförs till regionkommunerna. Också de upp-
237
Uppgifter med anknytning till regional utveckling | Ds 2008:17 |
gifter och resurser som samverkansorganen övertagit från lands- tingen överförs till regionkommunerna.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av de instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Länsstyrelser | En stor majoritet av de instanser som uttalar en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv till |
| förslaget. |
Övriga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv till förslaget. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Instanserna kommenterar i stort sett inte alls förslaget.
238
Ds 2008:17 | Uppgifter med anknytning till regional utveckling |
5.2.16Försöksverksamheten
Kommitténs förslag: Försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning upphör i samband med att regionkommuner bildas i hela landet.
Kommentar: Förslaget innebär i praktiken att försöksverk- samheten i Västra Götalands län och Skåne län permanentas.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
Ingen instans motsätter sig förslaget. Ett stort antal kommunala instanser i Västra Götalands län och i Skåne län menar att för- söksverksamheten i dessa län bör permanentas.
239
6 Staten
Sammanfattning
Flertalet remissinstanser delar kommitténs uppfattning att det finns ett behov av att återsamla staten både nationellt och regi- onalt – såväl geografiskt som verksamhetsmässigt - och att ba- lansera en i vissa avseenden alltför långtgående sektorisering med ett tvärsektoriellt beslutsfattande. Flera instanser menar dock att det saknas analys av och förslag kring andra viktiga frågor gäl- lande staten, bl.a. sektorsmyndigheternas roll.
Kommitténs förslag att skapa en ny modell för samordning inom staten får stöd av så gott som samtliga instanser som utta- lar en uppfattning.
Som ett led i modellen föreslår kommittén att länsstyrelserna ska få i uppdrag att redovisa tvärsektoriella kunskapsunderlag till regeringen. Förslaget får stöd av en mycket stor majoritet av instanserna.
Kommittén föreslår också en samlad översyn av Regerings- kansliet för att anpassa organisation och arbetssätt till de krav som framtidens samhällsorganisation kommer att ställa. Samtliga instanser som kommenterar förslaget är huvudsakligen positiva.
Kommittén föreslår att antalet län reduceras väsentligt, utan att exakt ange hur ”väsentligt” ska förstås. Omkring 90 procent av de närmare 300 instanser som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva till en reducering av antalet län. Endast i undantagsfall anger dessa instanser i vilken omfattning antalet län bör reduceras.
En mycket stor majoritet av samtliga instanser är huvudsakli- gen positiv till förslaget om att regionala indelningar inom staten
241
Staten | Ds 2008:17 |
ska anpassas till en ny länsindelning. Flertalet negativa instanser är statliga myndigheter. Negativa eller tveksamma instanser tycker bl.a. att verksamhetens karaktär bör vara avgörande för vilken regional indelning en myndighet väljer. Flera – såväl posi- tiva som negativa instanser - anser att det huvudsakligen är myn- digheter med verksamhet som berör regional utveckling som bör omfattas av förslaget.
Flertalet instanser delar kommitténs bedömning att tillsyn som princip är ett statligt ansvar. Förslaget om att staten, i första hand genom länsstyrelserna, ska överta flertalet av primärkom- munernas tillsynsuppgifter får stöd av flertalet av de statliga instanserna, men avvisas av en majoritet av de kommunala in- stanserna. Samtidigt anser många av såväl de instanser som mar- kerar en positiv inställning, som de instanser som markerar en negativ inställning, att det är särskilt angeläget med ett bibehållet kommunalt ansvar för tillsyn över byggnadsväsende, tillsyn med koppling till räddningstjänst samt tillsyn över miljöbalken.
En stor majoritet myndigheter, kommunala instanser och öv- riga instanser stöder förslaget att en tillsynsdelegation, bl.a. med ansvar för samordning av tillsyn, ska inrättas i länsstyrelsen. En stor majoritet av länsstyrelserna är dock negativ till förslaget. Förslaget kommenteras av förhållandevis få instanser och flera instanser anser att förslaget är otillräckligt utvecklat.
Kommittén föreslår vidare att regional tillsyn hos vissa sek- torsmyndigheter ska samlokaliseras hos länsstyrelsen. Förslaget får stöd av en mycket stor majoritet instanser, även om flera länsstyrelser tycker att ett bättre alternativ vore att länsstyrelser- na övertar ansvaret för berörda sektorsmyndigheters regionala tillsyn. Förslaget kommenteras av förhållandevis få instanser och flera instanser tycker att förslaget är otillräckligt utvecklat.
Kommittén föreslår att staten även i framtiden ska kunna överlåta det praktiska utförandet av avgränsade tillsynsuppgifter till enskilda kommuner. En mycket stor majoritet är huvudsakli- gen positiv, men – att döma av de relativt få kommentarer som lämnas kring förslaget – sannolikt utifrån olika utgångspunkter.
242
Ds 2008:17 | Staten |
De som förordar en förstatligad tillsyn tänker sig att staten ska kunna ta hjälp av enskilda kommuner i utförandet. Instanser som motsätter sig förstatligande av primärkommunernas tillsyn är positiva till att staten även fortsatt ska kunna överlåta tillsyns- uppgifter till kommunerna.
Synpunkter på kapitlets analys och förslag i allmänhet
•Vid sidan av dem som uttalar kritiska synpunkter är det få instanser som specifikt kommenterar analysen av sta- ten. Som framgår av kapitel 2 är dock en mycket stor ma- joritet av instanserna huvudsakligen positiv till kommit- téns analys i stort och därmed sannolikt även analysen av staten.
•Några instanser är dock kritiska och menar att analysen av staten är för tunn jämfört med andra kapitel i betän- kandet och/eller att det saknas analys av och förslag kring viktiga frågor. Några remissinstanser är t.ex. kritis- ka till att kommittén inte tillräckligt analyserar och/eller lägger fram några principiella förslag med syfte att för- ändra sektorsmyndigheternas uppgifter eller befogenhe- ter.
•Flera instanser menar att kommittén borde ha behandlat frågan om den statliga regionala närvaron ytterligare (se även avsnitt 6.4.1).
Exempel på synpunkter
Skatteverket konstaterar att kommittén inte belyser den för Skat- teverket med flera myndigheter aktuella frågan om servicekon- tor.
Statens energimyndighet saknar en diskussion om konsekvenserna för sektorsmyndigheterna av utredningens förslag. När länssty-
243
Staten | Ds 2008:17 |
relserna ska verka genom tvärsektoriell kunskapsbildning och staten i högre grad ska styra genom kunskapsbildning och läran- de kopplat till helhetssyn och territoriellt perspektiv krävs det åtgärder hos sektorsmyndigheterna för att förbättra kunskaps- underlaget. Framför allt krävs regionalt fördelad statistik. Befint- lig statistik är främst nationell men redan då en tung post i myn- dighetens budget. En sektoriell statistik kräver ytterligare insat- ser vilket i sin tur kräver medel.
Fördelningen av intresset för staten respektive det kommunala självstyret saknar rimliga proportioner menar Länsstyrelsen i Uppsala län. Av utredningens 343 sidor ägnas staten ett samlat kapitel om 36 sidor. Enbart hälso- och sjukvården ägnas betyd- ligt större uppmärksamhet än statens samlade politikområden.
Den statliga närvaron i regionerna har i utredningen fått en un- danskymd roll anser Länsstyrelsen i Västerbottens län. Denna fråga bör belysas ytterligare utifrån för- och nackdelar samt en mer djuplodande analys av statens roll i regionerna.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) och flera kommuner i Östergöt- lands län delar i allt väsentligt kommitténs problembeskrivning. Mot den bakgrunden är det förvånande att kommittén inte läg- ger några principiella förslag med syfte att förändra sektorsmyn- digheters uppgifter eller befogenheter. Den strategi kommittén förespråkar, dvs. dels att förbättra processer och arbetsorganisa- tion inom Regeringskansliet dels att förnya den regionala nivån i samhällsorganisationen, är sannolikt inte tillräcklig för att lösa de problem som kommittén redovisar.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) menar att kommit- tén inte redovisar någon tydlig, långsiktig idé om vilken roll staten ska inta. Fokus ligger på regionnivån och ingen aktör får ett tydligt ansvar för att hålla ihop helheten. Det riskerar att öka ojämlikheten mellan regioner och därmed mellan individer.
244
Ds 2008:17 | Staten |
6.1Den samlade statliga styrningen
Kommitténs bedömning: Den statliga styrningen bör bli mer helhetsinriktad.
Den statliga styrningens medborgarperspektiv bör utvecklas, bland annat för att säkerställa likvärdighet i de offentliga åtagan- dena.
Kunskapsbildning och lärande vad gäller den statliga styr- ningen bör stärkas.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Få remissinstanser ifrågasätter behovet av en mer hel- hetsinriktad statlig styrning, ett utvecklat medborgarper- spektiv eller att kunskapsbildning och lärande kring den statliga styrningen behöver stärkas.
•Mest kommenterad är frågan om sektorisering i staten och behovet av helhetsperspektiv i statlig styrning (se även avsnitt 3.2 angående styrning av kommunsektorn), medan övriga bedömningar diskuteras i betydligt mindre utsträckning (medborgarperspektivet diskuteras även i kapitel 2).
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Ekonomistyrningsverket (ESV) delar kommitténs syn vad gäller den övergripande inriktningen på den statliga styrningen. ESV har också vid ett flertal tillfällen påtalat behovet av en helhetssyn inom den statliga sektorn. ESV anser att statliga myndigheter bör styras utifrån ett situations- och verksamhetsanpassat styr- behov. Kombinationer av styrmedel bör bestämmas utifrån detta styrbehov. Den nuvarande tillämpningen av mål- och resultat- styrningen bör, enligt ESV:s mening, upphöra. ESV anser att
245
Staten | Ds 2008:17 |
målstyrningen kan ha en del i den ökade sektoriseringen då må- len inte formuleras tillräckligt brett. ESV påtalar även att alltför många och otydliga återrapporteringskrav är ett problem. Vidare är de återrapporteringskrav som ställs ofta av karaktären insatser istället för resultat, vilket är olyckligt ur verksamhetssynpunkt.
Försäkringskassan instämmer i kommitténs bedömning att den statliga styrningen bör bli mer helhetsinriktad. Regeringens styrning av myndigheterna saknar, precis som kommittén anför, ett helhetsperspektiv. Bristen på helhetsperspektiv yttrar sig för Försäkringskassans del i att styrningen ofta sker på detaljnivå genom diverse handlingsplaner, uppdrag och återrapporterings- krav. Behovet av samverkan över myndighetsgränserna löses genom kortsiktiga myndighetsgemensamma uppdrag i stället för genom en mer långsiktig fördelning av ansvar och befogenheter genom tydlig normering. Försäkringskassan vill därför starkt understryka kommitténs bedömning att den statliga styrningen bör bli mer helhetsinriktad.
Myndigheten för skolutveckling instämmer i kommitténs bedöm- ning att det är angeläget att regleringsbreven till myndigheterna förändras i en helhetsorienterad och tvärsektoriell riktning. Det är betydelsefullt att regeringens styrning av myndigheterna base- ras på en tilltro till myndighetens kompetens att göra egna val av metoder och arbetssätt m.m. utifrån givet uppdrag. En alltför långtgående detaljstyrning med fokus på prestationer och me- todval riskerar att begränsa myndighetens möjligheter att möta lokala behov med rätt medel och därmed att möjligheterna att nyttja avsatta resurser effektivt.
Rikspolisstyrelsen delar kommitténs uppfattning att det finns behov av ett stärkt helhetsperspektiv inom staten och konstate- rar att varje myndighet i rättskedjan idag har sin egen struktur. Uppdelningen i flera brottsbekämpande myndigheter under skilda departement med olika uppdrag, olika geografisk indel- ning och lokalisering ger upphov till flera negativa effekter.
246
Ds 2008:17 | Staten |
Rikspolisstyrelsen anser därför att sektoriseringen inom staten måste kompletteras med ökad tvärsektoriell samverkan. I det avseendet är det territoriella perspektivet viktigt, då det underlät- tar för de regionala samarbetspartnerna att verka inom ett gemensamt ansvarsområde.
Skolverket delar kommitténs uppfattning att den statliga styr- ningen bör bli mer helhetsinriktad och baseras på empiriska, dokumenterade faktakunskaper om tillståndet inom olika sam- hällssektorer och om effektiva, relevanta styrformer, men vill i sammanhanget framhålla att förslagen ställer mycket stora krav på Regeringskansliet och på de stabsmyndigheter som ger reger- ingen kunskapsunderlag vad gäller styrningsproblematiken.
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) anser att det är positivt att problematiken kring en ökad sektorisering tydligt lyfts fram i slutbetänkandet. I ett tidigare regeringsuppdrag om samverkan kring regionförstoring som koordinerades av SIKA pekades på flera hinder för tvärsektoriell samverkan. I uppdraget föreslogs en förstärkning av den regionala nivån för att mildra dessa hinder och öka den tvärsektoriella samverkan. Därför ser SIKA positivt på förslaget att skapa stora regionkommuner som bland annat ansvarar för det regionala utvecklingsuppdraget.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län tycker att en långtgående specialisering är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för en effektiv statsförvaltning. Ju längre specialiseringen drivs, des- to större blir behovet av samordning och helhetssyn. Detta krä- ver organisatoriska och institutionella förändringar inom stats- förvaltningen. Eljest kommer inte den helhetssyn att uppnås som är ett nödvändigt villkor för effektivitet och utvecklings- kraft. Helhetssyn går också hand i hand med medborgarperspek- tivet, liksom även med en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling.
247
Staten | Ds 2008:17 |
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala in- stanser delar kommitténs bedömning att dagens svaga politiska styrning av en starkt sektoriserad förvaltning leder till en bristande förmåga för staten och därmed politiken att möta 2000-talets utmaningar. Behovet av helhetssyn och ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser kräver en förvaltningspolitisk reform som lägger grunden för en utvecklad territoriell och tvär- sektoriell myndighetsorganisation.
Sölvesborgs kommun instämmer i bristen på statlig helhetssyn och menar att myndigheterna av det skälet bör knytas närmare departementen.
Kommittén konstaterar att sektorisering/specialisering är nöd- vändig och att det tvärsektoriella/helhetsperspektivet måste för- enas med ett bibehållande av specialisering. Jusek vill peka på att det finns en konflikt mellan dessa båda perspektiv som kommer att blir tydlig i arbetsorganisation eller vid resursfördel- ning/prioritering. Det finns många exempel på situationer där den konflikten blivit synlig. Ibland är specialisterna ”vinnare” och i andra sammanhang generalisterna. Att förena de båda per- spektiven så att alla blir ”vinnare” är en utmaning som det finns anledning att föra fördjupade diskussioner kring. Det är knap- past tillräckligt att enbart göra den översyn av Regeringskansliet som föreslås och införa tvärsektoriella kunskapsunderlag.
Ytterligare instanser som huvudsakligen stöder kommitténs beskrivning av sektoriseringen och dess problematik är Almi Företagspartner AB (Almi), Barnombudsmannen (BO), Gles- bygdsverket, Linköpings universitet, Kriminalvården, Krisbered- skapsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Luftfartsstyrelsen, Riksarkivet, Statens jordbruksverk, Svenska ESF-rådet, Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Akademikerförbundet SSR m.fl.
248
Ds 2008:17 | Staten |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Statskontoret anser – till skillnad från kommittén - att sektorise- ring inte bör ses som ett generellt problem i förvaltningen och att sektorisering ofta får klä skott för problem som snarast är att hänföra till allmänna styrningsproblem i förvaltningen. Eftersom sektorisering inte bör ses som generellt problem, menar Stats- kontoret att det inte heller finns några generella åtgärder för att lösa problemen. Istället måste problemen kartläggas och analyse- ras i varje enskilt fall.
Järnvägsstyrelsen anser att sektorisering i grunden är en ända- målsenlig princip som bygger på att samhället kan dra nytta av specialisering och arbetsfördelning och därigenom öka effektivi- teten och välfärden för medborgarna. Dessutom ger sektorise- ringen möjlighet att tillhandahålla en nationellt enhetlig nivå.
6.2Den statliga organisationen
Kommitténs bedömning: Det är angeläget att skapa en ökad tydlighet inom den statliga organisationen. För att åstadkomma en mer samordnad stat på regional nivå behövs ett territoriellt och tvärsektoriellt perspektiv som balanserar de sektoriella per- spektiven och som rustar staten för att möta de nya regionkom- munerna (avsnitt 6.2.1).
Kommitténs förslag: En modell för statlig samordning med ett territoriellt perspektiv bör skapas som bygger på ett utvecklat samspel mellan Regeringskansliet, länsstyrelserna och nationella sektorsmyndigheter (avsnitt 6.2.1).
I modellen ingår bl.a. ett nytt uppdrag för länsstyrelserna att till regeringen redovisa tvärsektoriella kunskapsunderlag (avsnitt 6.2.3).
249
Staten | Ds 2008:17 |
6.2.1Återsamla staten: en ny modell för statlig samordning
Kommitténs förslag: En modell för statlig samordning med ett territoriellt perspektiv bör skapas som bygger på ett utvecklat samspel mellan Regeringskansliet, länsstyrelserna och nationella sektorsmyndigheter.
Kommentar: Förslaget om modellen består i själva verket av ett antal andra förslag:
•Ett nytt uppdrag för länsstyrelserna att till regeringen redovisa tvärsektoriella kunskapsunderlag (avsnitt 6.2.3).
•En väsentlig minskning av antalet län (avsnitt 6.4.1) och en mer enhetlig statlig geografi (avsnitt 6.4.2).
•En översyn av Regeringskansliet (avsnitt 6.3).
Vart och ett av ovanstående förslag kommenteras nedan un- der egna rubriker. Flera instanser kommenterar dock förslaget i dess helhet och den bakomliggande analysen. Några av dessa synpunkter redovisas närmast.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Så gott som samtliga remissinstanser som uttalar sig i frågan stöder förslaget om att skapa en modell för statlig samordning med ett territoriellt perspektiv.
•Samtliga av de remissinstanser som kommenterar kom- mitténs bedömning instämmer i behovet av ökad tydlig- het inom den statliga organisationen. En mycket stor majoritet av remissinstanserna instämmer i behovet av att ”återsamla staten” såväl nationellt som regionalt och att det för att åstadkomma en mer samordnad stat på re- gional nivå behövs ett territoriellt och tvärsektoriellt per- spektiv som balanserar de sektoriella perspektiven.
•Många länsstyrelser framför uppfattningen att länsstyrel- serna, bl.a. genom sina instruktioner, måste få starkare
250
Ds 2008:17 Staten
instrument för tvärsektoriell samordning på regional nivå.
Exempel på synpunkter
Barnombudsmannen (BO) uttrycker sitt gillande för att det utvecklas ett territoriellt perspektiv som balans till det starka sektoriella perspektivet i staten.
Ekonomistyrningsverket (ESV) instämmer i kommitténs bedöm- ning om behovet av att återsamla staten, men anser att frågan hade behövt analyseras djupare och med delvis andra utgångs- punkter. Under de senaste 30 åren har en omfattande delegering skett inom staten och från stat till kommuner. Konsekvenserna av detta har aldrig riktigt utretts. Den delegering som skett har ofta saknat helhetsperspektiv, villkoren har varit oklara, kon- trollinstrumenten inte tillräckligt utvecklade och framför allt har statsmakterna som primärt offentligt organ inte gjorts tydligt. ESV anser att det perspektivet med den fragmentiserade stats- makten kunde ha haft ett än tydligare genomslag i betänkandet och dess disposition.
Glesbygdsverket är positiv till förslaget och har i många år beto- nat nödvändigheten av att balansera den statliga sektorstyrning- en med en mera territoriellt orienterad styrning och uppföljning. Inte minst viktigt är att ytterligare utveckla metoder för analys och uppföljning med ett territoriellt perspektiv. Glesbygdsverket anser att utvecklade analysmetoder som beskriver funktionella områden utifrån människors rörelsemönster skulle utgöra ett bra komplement till statistik och analyser som bygger på administra- tiva indelningar.
Krisberedskapsmyndigheten (KBM) instämmer i kommitténs bedömning att sektoriseringen måste balanseras med ett tvärsek- toriellt territoriellt perspektiv. Problem- och behovsbeskrivning-
251
Staten | Ds 2008:17 |
en stämmer väl in även för den utveckling som skett inom kris- beredskapsområdet. Krishanteringssystemet är uppbyggt med centrala myndigheters sektorsansvar samt det tvärsektoriella, territoriellt baserade arbetssätt och perspektiv som regeringen, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för. KBM:s arbetssätt och perspektiv är på samma sätt tvärsektoriellt i syfte att åstad- komma en avvägning mellan behov och åtgärder. KBM bedömer i stort att kommitténs förslag till en tydligare samordning inne- bär att även krisberedskapen förbättras.
Kronofogdemyndigheten anser att intentionen avseende minskad sektorisering och den föreslagna modellen för samordning inom staten är angelägna att genomföra.
Staten – och därvidlag inte minst Regeringskansliet – är enligt Linköpings universitet i stort behov av vad utredningen kallar tvärsektoriella och territoriella analyser som kompletteringar av det förhärskande sektorsperspektivet.
Riksrevisionen stöder förslaget om en modell för statlig samord- ning med ett territoriellt perspektiv och anser det angeläget att statens styrning leder till att varje aktör i en verkställighetskedja har ett tydligt ansvar för sin verksamhet samt för att kommuni- cera med angränsade aktörer och ställa krav på dessa. Vidare anser Riksrevisionen att det är viktigt att det finns sanktionsmöj- ligheter och att dessa också utnyttjas när så krävs. Om möjlighe- ter att utkräva ansvar saknas kan risk uppstå för att förtroendet minskar för förvaltningen och för det offentliga åtagandet.
Sektoriseringen inom staten måste enligt Rikspolisstyrelsen kom- pletteras med en ökad tvärsektoriell samverkan. I detta hänseen- de är det territoriella perspektivet viktigt då det underlättar för de regionala samarbetsparterna att verka inom ett gemensamt ansvarsområde.
252
Ds 2008:17 | Staten |
Statens folkhälsoinstitut (FHI) instämmer till fullo i de utgångs- punkter och överväganden som kommittén gör inom detta om- råde. FHI vill också understryka behovet av att ett sådant synsätt som kommittén förestår tydligt måste återspeglas också i de nationella myndigheternas uppdrag och sätt att arbeta och inte minst i Regeringskansliets organisation och styrning av myndig- heterna. Förmågan till sektorssamordning och ett tvärsektoriellt perspektiv är beroende av att det finns en sammanhängande länk från regeringskansli till centrala myndigheter och vidare till den regionala nivån.
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) delar kommitténs be- dömning att sektoriseringen bör balanseras med ett tvärsektori- ellt och territoriellt baserat arbetssätt. Enligt Nuteks uppfattning talar mycket för att det finns stora effektivitetsvinster att göra om en bättre koordinering och sammanvägning av olika insatser vore möjlig.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län menar att den föreslagna arbetsmodellen inom staten har potential att bli smått revolutio- nerande. Länsstyrelsen instämmer med inriktningen att föränd- rade arbetssätt för länsstyrelsen och övriga statliga myndigheter måste gå hand i hand med förändringar inom Regeringskansliet.
När det gäller tvärsektoriell samordning så anser Länsstyrelsen i Kronobergs län m.fl. länsstyrelser att länsstyrelserna i sina instruk- tioner och på andra sätt måste få starkare instrument för att samordna sektorsmyndigheternas arbete. Det bör dessutom framgå tydligt av sektorsmyndigheternas instruktioner att de ska ta hänsyn till länsstyrelsernas uppgifter att åstadkomma tvärsek- toriella lösningar.
Länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker förslaget att ”åter- samla staten” och därmed minska sektoriseringen inom förvalt- ningen. Detta bör ske efter en djupare genomlysning av hela den förvaltningspolitiska kedjan från Regeringskansliet, över centrala
253
Staten | Ds 2008:17 |
myndigheter till länsstyrelser och staten på lokal nivå. En över- syn av Regeringskansliets organisation är en väsentlig del av denna genomlysning.
Ur ett kommunalt perspektiv är det angeläget att i samverkan och överenskommelser möta en helhetsorienterad, stark och samlad stat. Malmö kommun ser därför positivt på kommitténs förslag att ”återsamla” staten via Regeringskansliet, sektorsmyn- digheterna och länsstyrelserna i ett förstärkt medborgarperspek- tiv.
Landsorganisationen i Sverige (LO) ansluter sig till synsättet att det finns behov av att balansera den specialisering och sektorise- ring som blivit utmärkande för statliga myndigheters verksamhe- ter med mer av tvärsektoriellt beslutsfattande. Det handlar inte om att ifrågasätta sektoriseringens fördelar som rättssäkerhet och likabehandling utan om att komplettera den med mer av helhetssyn och territoriellt perspektiv. Det är därför motiverat att som kommittén föreslår försöka utveckla en ny modell för samordning mellan Regeringskansliet, länsstyrelserna och sek- torsmyndigheterna på regional nivå där länsstyrelserna utarbetar underlag för denna samordning över sektorsgränserna.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Linköpings uni- versitet, Luftfartsstyrelsen, Migrationsverket, Sametinget m.fl.
6.2.2Länsstyrelsen – en mer tydlig företrädare för staten
Kommentar: Inom ramen för den nya modellen för statlig sam- ordning föreslår kommittén att länsstyrelsens roll förändras i några avseenden. Det handlar bl.a. om förslag att uppgifter med anknytning till regional utveckling överförs till regionkommuner (kap. 5), att länsstyrelsens verksamhet renodlas mot myndig- hetsuppgifter och ett förstärkt tillsynsuppdrag (avsnitt 6.5) och
254
Ds 2008:17 | Staten |
att länsstyrelsen får i uppdrag att till regeringen redovisa tvärsek- toriella kunskapsunderlag (avsnitt 6.2.3).
Sammantaget syftar förslagen till att länsstyrelsens roll som företrädare för staten i länet ska förtydligas. Förslagen syftar också till att ge länsstyrelserna en ny samordningsroll, som till skillnad från idag inte handlar om löpande samordning på myn- dighetsnivån, utan om en samordning som tar sikte på strategis- ka frågor och som bygger på ett utvecklat samspel med regering- en.
De olika förslag som utgör komponenter i länsstyrelsens för- nyade/förtydligade roll kommenteras i separata avsnitt. Flera instanser har dock övergripande synpunkter på länsstyrelsens och landshövdingens roll i allmänhet, den förtydligade rollen som statens företrädare och samordningsrollen. Några av dessa redovisas nedan.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Relativt få instanser vid sidan av länsstyrelserna kom- menterar analysen. Flertalet av dessa är huvudsakligen positiva.
•Flertalet av länsstyrelserna är huvudsakligen positiva till den delvis förtydligade och förnyade roll för länsstyrel- serna som kommittén föreslår, även om flera länsstyrel- ser sätter frågetecken för det nya i uppdraget.
•Flera instanser – främst länsstyrelser - anser att det stra- tegiska samordningsuppdrag som kommittén föreslår är svagt utvecklat i betänkandet, att det behöver förtydligas och att länsstyrelserna, bl.a. genom instruktionsändring- ar, behöver förses med verkningsfulla instrument för att åstadkomma samordning .
•Flera länsstyrelser framhåller att det bör vara en fortsatt uppgift för länsstyrelserna att verka för att nationella mål får genomslag regionalt.
255
Staten | Ds 2008:17 |
•Flera instanser inom kommunsektorn tycker att titeln på chefstjänsten vid länsstyrelsen av tydlighetsskäl bör änd- ras.
Exempel på synpunkter
Myndigheter m.m.
Arbetsmiljöverket anser att det finns en risk för att den nationella överblicken går förlorad om länsstyrelserna ges den roll som kommittén har föreslagit. Det gäller både länsstyrelsernas roll som samordnare och rollen som producent av tvärsektoriella kunskapsunderlag. Verket anser dessutom att det är svårt att förstå roll- och ansvarsfördelningen mellan Regeringskansliet, de sektorsansvariga myndigheterna och länsstyrelserna, i synnerhet som kommittén påtalar att den i detta betänkande inte lägger fram några principiella förslag med syfte att förändra sektors- myndigheternas uppgifter eller befogenheter.
Krisberedskapsmyndigheten konstaterar att kommitténs förslag att ge länsstyrelsen en samordningsroll som tar sikte på strate- giska frågor - och som bygger på ett utvecklat samspel med re- geringen och sektorsmyndigheterna – är uttryck för ett synsätt som i hög grad överensstämmer med tankarna som ligger till grund för krishanteringen i samhället och det ansvar för krisbe- redskap som länsstyrelserna har redan idag.
Skolverket vill betona att länsstyrelsernas samordningsuppgift i första hand bör gälla de myndigheter som har ett regionalt base- rat ansvar och perspektiv och har uppgifter som anknyter till regional utveckling. Många sektorsmyndigheter, inklusive Skol- verket, har inte detta.
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) instämmer i behovet av att renodla länsstyrelsens uppdrag till ett myndig-
256
Ds 2008:17 | Staten |
hetsuppdrag som också innebär en utveckling av statens uppfölj- ning, utvärdering och tvärsektoriella kunskapsbildning. Även om staten idag har en uppföljning i form av Riksrevisionen, liksom sektorsspecifika organisationer som Institutet för Arbetsmark- nadspolitisk uppföljning, menar VTI att det finns goda skäl att utveckla kunskaperna om de offentliga ingripanden som görs i samhällets sätt att fungera. Detta behov torde öka som en kon- sekvens av den ökade tyngd som regionerna ges.
Länsstyrelser
Länsstyrelsens förnyade roll
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. tycker att det strategiska sam- ordningsuppdrag som kommittén föreslår är svagt utvecklat i betänkandet. Som statens företrädare på regional nivå – precis som Ansvarskommittén menar att länsstyrelsen ska vara – borde myndighetens verksamhet också spegla det statliga helhetsper- spektivet, regeringens ambitioner om en hållbar utveckling och de nationella målen.
Länsstyrelsen i Örebro län ställer sig positiv till rollen som statens företrädare i länet och menar att den bör tydliggöras i instruk- tionen, liksom att landshövdingar ska vara särskilt skickade för denna uppgift.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser i likhet med flera andra läns- styrelser att länsstyrelserna i sina instruktioner och på andra sätt måste få starkare instrument för att samordna sektorsmyndighe- ternas arbete. Det bör dessutom framgå tydligt av sektorsmyn- digheternas instruktioner att de ska ta hänsyn till länsstyrelser- nas uppgifter att åstadkomma tvärsektoriella lösningar.
257
Staten | Ds 2008:17 |
Länsstyrelsen i Stockholms län menar att en förstärkt samordnan- de roll för länsstyrelserna bör vara det första steget i en process som syftar till att regionala statliga myndigheter successivt in- ordnas i länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Södermanlands län är huvudsakligen positiv till den föreslagna rollen. Samtidigt beklagar länsstyrelsen att kom- mittén, sannolikt mot bakgrunden av hur direktiven är utforma- de, inte närmare har övervägt hur en utökning av länsstyrelsens ansvarsområden skulle kunna ske som en följd av att regioner- na/län blir befolkningsmässigt betydligt mycket större. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör regeringen i anslutning till bil- dandet av större regioner även överväga att i första hand skogs- politiken, arbetsmarknadspolitiken, skolplaneringen (kombina- tion med regionkommunen) samt lantmäteriverksamheten sam- ordnas inom den nya länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Västerbottens län m.fl. länsstyrelser påpekar att länsstyrelserna ska verka för att de nationella målen får genom- slag i länet, samtidigt som hänsyn ska tas utifrån regionala för- hållanden och förutsättningar. Många politikområden och verk- samheter inrymmer en svår gränsdragningsproblematik, t.ex. infrastrukturfrågor, mellan statlig förvaltning och regional. Där- för bör ansvaret för att hantera nationella mål också fortsätt- ningsvis vara kvar i länsstyrelsens instruktion som en över- gripande uppgift.
Landshövdingen
När det gäller landshövdingeuppdraget hänvisar flera länsstyrel- ser, bl.a. Länsstyrelsen i Kronobergs län och Länsstyrelsen i Örebro län till skrivelse 2007-05-04 från Sveriges landshövdingar till Regeringskansliet angående precisering av landshövdingeuppdra- get (Fi2007/3803/OFA/LS).
258
Ds 2008:17 | Staten |
Kommunala instanser
Länsstyrelsens förnyade roll
Skåne läns landsting (Region Skåne) instämmer i kommitténs grunduppfattning att myndighetsuppgifter bör samordnas tvär- sektoriellt på statlig regional nivå i länsstyrelsens regi. Region Skåne hävdar dock att en sådan utveckling måste innebära att regionerna även fortsatt kan ha direktkontakter med sektors- myndigheterna i frågor som har regional beröring.
Hallands läns landsting, (Samverkansorganet i Hallands län (Re- gion Halland) och kommunerna i Hallands län är inte övertygade om att kommitténs, om än lovvärda, ansats att göra länsstyrel- sens samordningsroll starkare sammanbunden (i ett samspel) med regeringens styrning är tillräcklig. Det torde kräva betydligt starkare lagmässiga instrument eller verktyg för att ge länsstyrel- sen den samordningsroll kommittén eftersträvar. Det är därför angeläget att angripa denna problematik från två håll. Dels att förse länsstyrelserna genom dess instruktion och på andra sätt med starkare instrument att åstadkomma samordning. Dels att det inom ramen för den lagstiftning och anslagsreglering som styr sektorsmyndigheternas verksamheter tydligare markera samordningsaspekten så att man tvingas ta hänsyn till länsstyrel- sernas uppgift att åstadkomma tvärsektoriella lösningar.
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och flera kommuner i Västra Götalands län (se bilaga 1) pekar på att länsstyrelsen idag har en samordnande funktion men har svårt att hävda denna roll gentemot de statliga sektorsmyndigheterna. Länsstyrelsernas samordnande roll bör stärkas genom att de ges ett tydligt man- dat i denna fråga. Primärkommunerna och de framtida region- kommunerna har behov av en stark företrädare för staten på den lokala och regionala nivån, en företrädare vars beslut inte enkelt låter sig upphävas genom statliga sektorsmyndigheters över- prövning.
259
Staten | Ds 2008:17 |
Samverkansorganet i Gävleborgs län (Region Gävleborg), Gävle kommun, Hudiksvalls kommun, Nordanstigs kommun och Söder- hamns kommun tycker att förslaget att länsstyrelsen ska samord- na de statliga myndigheterna kan diskuteras. I de fall myndighe- terna har regional indelning kommer de att sammanfalla med regionkommunernas och det finns då ingen anledning till ”mel- lanhand”. Ett starkt reducerat antal regionkommuner innebär att även de myndigheter som enbart finns på nationell nivå får ett hanterligt antal regionkommuner att kommunicera med.
Landshövdingen
Åtskilliga instanser inom kommunsektorn tycker att titeln på chefstjänsten vid länsstyrelsen av tydlighetsskäl bör ändras och ”landshövding” ersättas med en titel som tydligt anger att läns- styrelsen har ett renodlat myndighetsuppdrag och att rollen och mandatet för dess chef därmed förändrats. Uppfattningen fram- förs av bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Hallsta- hammars kommun, Herrljunga kommun, Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet Örebro län), Umeå kommun och Södermanlands läns landsting.
Övriga
Företagarna anser att landshövdingarnas roll att företräda länet som en samlande kraft för olika särintressen även gentemot cen- tralmakten kan vara viktig för att framföra synpunkter med regi- onal anknytning till regeringen. Landshövdingar har i många fall blivit ambassadörer för länet, vilket Företagarna anser är bra.
260
Ds 2008:17 | Staten |
6.2.3Tvärsektoriella kunskapsunderlag – ett nytt uppdrag för länsstyrelsen
Kommitténs förslag: Som ett led i en utvecklad samordning inom staten och som ett bärande inslag i länsstyrelsernas förnya- de samordningsroll föreslår Ansvarskommittén att länsstyrelsen till regeringen ska redovisa tvärsektoriella kunskapsunderlag. Medan sektorsmyndigheterna även fortsättningsvis ska stå för den fördjupade expertisen ifråga om olika sakområden ska läns- styrelserna utveckla en generalistkompetens att ta tillvara kun- skapsunderlag från de olika sektorsmyndigheterna i länet och att lägga samman dessa underlag till en helhetsbild.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de omkring 250 |
| instanser som uttalar en uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
Kommuner, | Nästintill samtliga av de omkring 180 instanser |
kommunala | som uttalar en uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiva. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Myndigheter | Nästintill samtliga av det tjugotal instanser som |
m.m. | uttalar en uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Länsstyrelser | Samtliga av de många instanser som uttalar en |
| uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Övriga | Samtliga av det tjugotal instanser som uttalar en |
| uppfattning är huvudsakligen positiva. |
261
Staten | Ds 2008:17 |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Nästintill samtliga instanser är i huvudsak positiva till förslaget, däribland samtliga länsstyrelser som menar att uppgiften ligger helt i linje med länsstyrelsernas flersek- toriella kompetens och kommunkännedom.
•Flertalet länsstyrelser påpekar, i likhet med några andra instanser, att förslaget kräver en utvecklad beställar- och mottagarkapacitet i Regeringskansliet.
•Flertalet länsstyrelser anser att det är viktigt att länssty- relsens ansvar att samordna statliga myndigheter och att ta fram tvärsektoriella kunskapsunderlag framgår av läns- styrelsens instruktion samt att det regleras i berörda stat- liga myndigheters instruktion att de aktivt ska bistå läns- styrelsen med kunskapsunderlag (se även 6.2.2).
•Kommunala instanser pekar bl.a. på vikten av att under- lagen tas fram i dialog med lokala och regionala aktörer och att informationsinhämtningen begränsas för att inte belasta uppgiftslämnare i onödan.
•Ett fåtal, främst kommunala, instanser är negativa till förslaget, bl.a. med motiveringen att uppgiften borde åligga den som ansvarar för regional utveckling (region- kommuner) och att förslaget riskerar att medföra dub- belarbete på länsstyrelser och regionkommuner.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Barnombudsmannen (BO) är positiv till att det utvecklas ett territoriellt perspektiv som balans till det starka sektoriella per- spektivet inom staten. Tvärsektoriella kunskapsunderlag som belyser väsentliga frågeställningar för barn och unga inom ramen för ett geografiskt område kan sannolikt leda till bättre besluts-
262
Ds 2008:17 | Staten |
underlag hos berörda huvudmän och därigenom leda till bättre verksamhet för barn och unga anser BO.
Lantmäteriverket (LMV) menar att framtagandet av tvärsektori- ella kunskapsunderlag är en viktig och hittills försummad upp- gift, antagligen för att man inte vetat vem som ska ha den. Det är naturligt att det är länsstyrelserna som har denna uppgift och den ger möjligheter att skaffa en bred kunskap i olika ämnen menar LMV. Tillsammans med den samordnande roll länsstyrel- serna då också får i de regleringsbrevsuppdrag som kan ges till olika myndigheter ”i hängränna” i stället för ”i stuprör” ger den staten betydligt ökade möjligheter att följa samhällsutvecklingen och kunna agera mer samordnat och kraftfullt. LMV vill särskilt poängtera att länsstyrelsens uppdrag ska vara just samordnande och inte får gå ut över respektive sektormyndighets självständiga roll inom sitt område.
Riksantikvarieämbetet anser att förslaget är ett viktigt led i för- stärkningen av statens kunskapsstyrning. Det kan bidra till att förbättra statlig uppföljning och att motverka låsningar på grund av sektorsgränser. Det stärker förutsättningarna för ett ökat tvärsektoriellt perspektiv i beslutsunderlagen för den nationella politiken.
Statens folkhälsoinstitut (FHI) är positiv till förslaget och vill understryka länsstyrelsens betydelse för en effektiv samordning av statens intressen i regionerna. Länsstyrelserna är ensam myn- dighet att ha samordningsansvar för samtliga dimensioner inom hållbar utveckling. Folkhälsomålen utgör en central del av den sociala hållbarhetsdimensionen. Länsstyrelsen har goda förut- sättningar för att i samspel med regionen bidra till kunskapsun- derlag beträffande folkhälsomålen och bidra till ökad statlig samordning inom folkhälsoområdet och bidra till en tydligare dialog mellan statlig sektor och regionerna. FHI vill också beto- na vikten av att länsstyrelserna tillförsäkras tillräckliga resurser
263
Staten | Ds 2008:17 |
för att kunna klara de nya och utvidgade uppgifter som följer av förslaget.
Med den goda kännedom om kommunerna som länsstyrelserna har är det enligt bl.a. Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Örebro län och Länsstyrelsen i Kronobergs län naturligt att en sådan uppgift läggs på länsstyrelserna. Det är dock viktigt att ett sådant uppdrag tydliggörs i länsstyrelsens instruktion och även i verksförordningen samt i instruktionerna för andra myndigheter som förutsätts medverka till länsstyrelsens arbete. En viktig aspekt av detta är också Regeringskansliets organisation och kapacitet att beställa och använda sådana tvärsektoriella underlag.
Länsstyrelsen i Kalmar län och Länsstyrelsen i Jämtlands län pekar bl.a. på att förslaget kräver att kunskapsunderlag från nationella sektorsmyndigheter finns nedbrytbara på regional och kommu- nal nivå, dvs. att statistik och andra fakta bör ha en regional och lokal profil som sedan länsstyrelserna kan sammanställa och dra slutsatser från. De anser även att förordningar, instruktioner och andra riktlinjer ska reglera att såväl region- som primärkommu- nerna ska beakta nationella mål i allmänhet och länsstyrelsens kunskapsunderlag i synnerhet. Därtill är det viktigt att ekono- miska resurser för att samla in, sammanställa, analysera och kommunicera kunskapsunderlaget tillställs berörda parter.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är viktigt att kun- skapsunderlagen inte begränsas till regeringens anspråk, utan att länsstyrelsen behåller skyldigheten att ta egna initiativ för att främja respektive regions utveckling och uppmärksamma reger- ingen på företeelser som är av vikt för regeringens arbete.
Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att regeringen i stats- budgeten anvisar ett nytt riktat anslag för statligt regional sam- ordning. Anslaget ska försäkra att det vid länsstyrelserna finns resurser och förutsättningar för en önskvärd samordning avstat-
264
Ds 2008:17 | Staten |
liga intressen och för att samla in, analysera och kommunicera olika tvärsektoriella kunskapsunderlag.
Så gott som samtliga av de instanser inom den kommunala sek- torn som uttalar en uppfattning är i huvudsak positiva till försla- get. Flera instanser, bl.a Kommunförbundet Stockholms län, Sam- verkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) och Västra Götalands läns landsting poängterar vikten av att kunskapsunder- lagen tas fram i dialog med olika regionala och lokala aktörer. Flera instanser, bl.a. , Samverkansorganet i Uppsala län (Region- förbundet Uppsala län), Enköpings kommun, Håbo kommun, Knivsta kommun, Uppsala kommun m. fl. kommuner i Uppsala län (se bilaga 1) poängterar också att en förutsättning för att tvärsektoriella kunskapsunderlag ska få någon betydelse är att den nationella mottagningskapaciteten inte fortsätter att vara organiserad i stuprör.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Kommunförbundet Norrbotten, Helsingborgs kommun, Ljusnarsbergs kommun, Säffle kommun, Örnsköldsviks kommun m.fl. anser att länsstyrelsernas uppdrag bör begränsas till frågor där det finns ett tydligt statligt intresse att erhålla information och bidra till kunskapsspridning. Statlig informationsinhämtning och kunskapsuppbyggnad i frå- gor som rör regional utveckling och tillväxt bör i första hand ske genom nationella myndigheter som t.ex. AMS, ITPS, Nutek, SCB.
Kommunförbundet Skåne, Bromölla kommun, Eslövs kommun, Hässleholms kommun, Hörby kommun m.fl. kommuner i Skåne län (se bilaga 1) tillstyrker huvudsakligen förslaget, men vill särskilt framhålla vikten av att länsstyrelserna hanterar kunskaps- insamlingen med modern teknik och agerar med måtta. Risken för ”sönderstressade” kommuner är annars uppenbar om be- greppen kunskapsstyrning, tvärsektoriella kunskapsunderlag, samverkansredovisningar samt redan befintlig uppgiftslämning omsätts i operativa krav.
265
Staten | Ds 2008:17 |
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Boverket, Gles- bygdsverket, Konsumentverket, Sametinget, Statens folkhälsoinsti- tut, Verket för innovationssystem (Vinnova), Verket för närings- livsutveckling (Nutek), Vägverket, Pensionärernas Riksorganisa- tion (PRO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) m.fl
(se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Utan att avstyrka förslaget ifrågasätter Tullverket delvis kommit- téns förslag om en mer samlad regional verksamhet där länssty- relsen har ett tydligare ansvar för kunskapsinhämtande och upp- följning. Tullverket oroas över att förslaget möjligen skulle kun- na tänkas innebära krav på myndigheterna att ta särskilda regio- nala hänsyn. För Tullverket är det viktigt att nationella bedöm- ningar är ledande för hur prioriteringar inom verksamheten sker.
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) avstyrker hu- vudsakligen förslaget om att länsstyrelserna ska ta fram tvärsek- toriella kunskapsunderlag till regeringen. Det finns enligt SIKA en risk att en hel del dubbelarbete kommer att utföras på länssty- relserna och regionkommunerna. När det gäller exempelvis transportinfrastruktur kommer enligt förslaget ansvaret för pla- nering ligga hos regionkommunerna. Vilken typ av kunskapsun- derlag från sektorsmyndigheter (trafikverken) ska länsstyrelser- na i så fall sammanställa som regionkommunerna inte kommit i kontakt med och sammanställt frågar sig SIKA.
Skåne läns landsting (Region Skåne) avstyrker förslaget och anser att uppgiften att sammanställa tvärsektoriella kunskapsunderlag hör ihop med det regionala utvecklingsuppdraget. Den som har helhetsansvaret för det regionala utvecklingsarbetet – alltså regi- onkommunen - bör också förse regeringen med information om helheten. Länsstyrelsen kan i sin samordningsroll för statliga
266
Ds 2008:17 | Staten |
myndigheter redovisa kunskapsunderlag för statlig verksamhet i länet.
Stockholms läns landsting avstyrker förslaget med motiveringen att ett tvärsektoriellt kunskapsunderlag inte entydigt är en ange- lägenhet för det statliga myndighetsuppdraget. Erfarenheten från Stockholmsregionen är tvärtom är att sådant kunskapsunderlag är en av de viktigaste komponenterna i det regionala utvecklings- arbetet. Kommitténs konstaterande att regeringen och centrala myndigheter behöver samlade kunskapsunderlag är riktigt, men inte heller från den utgångspunkten är det givet att det är läns- styrelsen som i alla avseenden bör ansvara för detta. När sådant underlag ligger till grund för regeringens överväganden om t.ex. resursfördelning till infrastrukturinvesteringar är det tvärtom centralt att det är regionkommunen som ansvarar för detta.
6.3Regeringskansliet
Kommitténs förslag: En samlad översyn av Regeringskansliet bör genomföras i syfte att utveckla processer och en arbetsorga- nisation som skapar ökat utrymme för tvärsektoriell beredning, såväl vad gäller statens styrning av kommunsektorn som ett tyd- ligare territoriellt perspektiv. Därtill bör översynen syfta till att inom Regeringskansliet stärka ett systematiskt lärande kring den statliga styrningen.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Ingen av de remissinstanser som har uttryckt en uppfatt- ning om förslaget har redovisat en negativ inställning.
•Förslaget kommenteras av ett knappt tjugotal myndighe- ter och flertalet länsstyrelser. Instanser utanför kategori- erna myndigheter m.m. samt länsstyrelser kommenterar endast undantagsvis förslaget.
267
Staten | Ds 2008:17 |
•Några länsstyrelser anser att de problem som ett sektori- serat regeringskansli i sig ger upphov till och vikten av en förändring av Regeringskansliets arbetssätt inte är till- räckligt belysta i kommitténs betänkande.
•Några instanser lämnar förslag om vad en översyn bör omfatta.
Exempel på synpunkter
Myndigheter m.m.
Boverket tillstyrker förslaget och menar att frågan om behovet av en nationell strukturbild och hur den ska behandlas bör tas upp som en del i en eventuell översyn av Regeringskansliet. Boverket pekar på ett behov av en nationell redovisning av övergripande fysiska strukturer som skulle kunna vara vägledande för region- planer och översiktsplaner enligt plan- och bygglagen. Det skulle enligt Boverkets mening vara en styrka om det fanns en sådan mer samlad nationell strukturbild som stöd i dialogen mellan stat och kommun. Det skulle också underlätta Sveriges arbete inom EU, eftersom andra medlemsstater har sådana redovisningar i sina nationella strategier.
Karolinska Institutet instämmer i utredningens påpekande att arbetsfördelningen inom Regeringskansliet skapar tendenser till sektorsspecifika perspektiv. Utbildningsdepartementet ansvarar för Karolinska Institutets verksamhet men Karolinska Institutets möjligheter att bedriva forskning och utbildning i hälso- och sjukvården organisation påverkas i hög grad av de beslut som fattas inom ramen för Socialdepartementets ansvarsområde. Interaktionen mellan de båda departementen är viktig för att ge Socialdepartementet ökad förståelse för den betydelse som forskning och utbildning kan spela för kunskapsbildningen i vården och för att ge utbildningsdepartementet ökad kunskap
268
Ds 2008:17 | Staten |
om vad det innebär att bedriva statlig forskning och utbildning i en annan huvudmans organisation.
Kommerskollegium anser att erfarenheterna av det svenska EU- medlemskapet bör vara en av utgångspunkterna för en sådan översyn av Regeringskansliet som kommittén föreslår .
Statens energimyndighet understryker vikten av samordning inom Regeringskansliet. Samtidigt varnar myndigheten för att ett mindre sektoriserat regeringskansli kan skapa osäkerhet i styr- ning och kontaktmönster för sektorsmyndigheterna, om inte kontaktvägarna är mycket tydligt definierade.
Statskontoret delar helt kommitténs bedömning att de reform- förslag som presenteras ställer nya krav på Regeringskansliets arbetssätt och organisation. I en tidigare rapport har Statskonto- ret studerat styrning av tvärsektoriella frågor.8 Inslaget av sådana frågor i förvaltningen ökar och detta ställer ökade krav på sam- verkan mellan politikområden samt på Regeringskansliets för- måga att väga av och prioritera mellan olika tvärsektoriella per- spektiv. Statskontoret tillstyrker därför förslaget om att göra en samlad översyn av Regeringskansliet.
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) tillstyrker förslaget. Verva har i samband med Finansdepartementets försöksverk- samhet med horisontell styrning och styrning av tvärsektoriella områden haft anledning att analysera dessa frågor9. Försöksverk- samheten visade bl.a. enligt Vervas uppfattning att budgetpro- cessen i Regeringskansliet är väl fungerande och ändamålsenlig när det gäller fördelning av resurser. Budgetprocessen är dock i grunden en förhandlingsprocess och den är inte ändamålsenlig
8Statskontoret (2006:13), På tvären – styrning av tvärsektoriella frågor.
9Vervas erfarenheter och förslag finns till stora delar samlade i rapporten Styrning för
ökad effektivitet, Verva 2007:12.
269
Staten | Ds 2008:17 |
för att styra myndigheter som i samverkan producerar välfärds- tjänster eller ”system” av aktörer som arbetar med exempelvis regional utveckling. För detta krävs organisation och arbetssätt i Regeringskansliet som främjar gemensam kunskapsuppbyggnad och helhetssyn så som kommittén också anför. Här krävs ett fortsatt utvecklingsarbete inom Regeringskansliet.
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) stöder en samlad över- syn av Regeringskansliet, men anser att den även bör ta i beak- tande arbetsfördelningen mellan Regeringskansliet och nationella myndigheter och formerna för samordning mellan olika sek- torsmyndigheter. En viktig aspekt vid en sådan översyn är om den svenska förvaltningstraditionen, med förhållandevis små departement och myndigheter som självständigt har att verkstäl- la regeringens uppdrag, ska överges (och kanske mer anpassas till den gängse förekommande inom EU) eller om nuvarande modell istället bör moderniseras. I det senare alternativet blir det mer angeläget att utveckla formerna för samspelet mellan Regerings- kansliet och myndigheter. Myndigheternas uppgift är att ta fram så objektiva beslutsunderlag som möjligt, vilka ligger till grund för förhandlingar mellan regionerna och Regeringskansliet.
Förslaget stöds även av Ekonomistyrningsverket (ESV), Krono- fogdemyndigheten, Riksrevisionen, Skatteverket, Socialstyrelsen m.fl.
Länsstyrelser
En mycket stor majoritet av länsstyrelserna är positiv till försla- get om en samlad översyn av Regeringskansliet. Flera länsstyrel- ser anser att de problem som ett sektoriserat regeringskansli i sig ger upphov till och vikten av en förändring av Regeringskansliets arbetssätt inte är tillräckligt belysta i kommitténs betänkande.
270
Ds 2008:17 | Staten |
Länsstyrelsen i Örebro län och Länsstyrelsen i Västmanlands län m.fl. menar att ett viktigt skäl till att staten behöver återsamlas på såväl nationell som regional nivå är just den brist på kommu- nikation och samverkan som råder inom Regeringskansliets de- partementsorganisation och som fortplantas i uppdrag till statli- ga sektorsmyndigheter. Sektoriseringen inom Regeringskansliet hänger enligt Länsstyrelsen i Örebro län samman med den mängd av arbetsuppgifter och sakfrågor som regeringen har att hantera inom varje politikområde, men det är i hög grad också en organisationsfråga.
Länsstyrelsen i Stockholms län delar kommitténs bedömningar och föreslår att det på hög nivå inom Regeringskansliet bildas en interdepartemental beredningsorganisation som får i uppdrag att bereda ärenden som rör statens regionala agerande. Organisatio- nen ska svara för en kontinuerlig och samlad relation till bland annat länsstyrelserna.
Kommunala instanser
Få instanser inom kommunsektorn tar ställning till förslaget. Däremot uttalar sig flera i mer allmänna ordalag kring behovet av ett förändrat regeringskansli.
Enköpings kommun, Karlstads kommun, Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) m.fl. anser att det är viktigt att de nya regionkommunerna kan få möta ett sammanhållet regeringskansli med helhetssyn på utvecklingen i landets kom- muner. Bl.a. anser Enköpings kommun att regeringen idag sak- nar denna dialogkompetens.
Övriga
Få instanser kommenterar förslaget.
271
Staten | Ds 2008:17 |
Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) anser att det sna- rast ska ske en översyn av Regeringskansliets organisation där man tydligare skiljer på politiken och expertberedningen. Över- synen ska också ge möjlighet till en tvärsektoriell helhetsstyr- ning och uppföljning.
6.4En gemensam geografi inom staten
Kommitténs bedömning: En gemensam geografi inom staten krävs för att staten ska fungera mer effektivt och för att göra staten mer samordnad och mer handlingskraftig på regional nivå.
Kommitténs förslag: Antalet län bör reduceras väsentligt (avsnitt 6.4.1) och regionala indelningar inom staten anpassas till en ny länsindelning (avsnitt 6.4.2).
6.4.1Väsentligt färre län
Kommitténs förslag: Antalet län bör reduceras väsentligt.
Sammanfattning ar remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Omkring 90 procent av de närmare 300 instan- |
| ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
| vudsakligen positiva. |
Kommuner, | Drygt 90 procent av de närmare 200 instanser |
kommunala | som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
förbund | sakligen positiva. |
Landsting | Nästintill samtliga av det dryga dussintal instan- |
| ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
| vudsakligen positiva. |
272 |
|
Ds 2008:17 Staten
Myndigheter | Nästintill samtliga av de närmare 40 instanser |
m.m. | som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva. |
Länsstyrelser | Omkring hälften av de instanser som uttrycker |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Övriga | Omkring tre fjärdedelar av det trettiotal instan- |
| ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
| vudsakligen positiva. |
Kommentar: Kommittén föreslår en väsentlig reducering av anta- let län, utan att ange vad som avses med ”väsentlig”. Längre fram i betänkandet föreslår dock kommittén ett antal kriterier för en ny läns- och regionindelning och bedömer att dessa kommer att resultera i en indelning i sex till nio län och regionkommuner. Det är därför rimligt att anta att remissinstanserna uppfattat det som att kommittén med ”väsentligt” åtminstone avser färre än tio län. Av flera yttranden framgår också att så är fallet.
Det är dock ovanligt att remissinstanserna i sina yttranden anger en distinkt inställning i frågan om antalet län. Det är därför svårt att ge en samlad bild av inställningen till förslaget om en ”väsentlig” reducering av antalet län och/eller inställningen till att reducera antalet län till mellan sex till nio stycken. Många instanser anger att de helt eller huvudsakligen är positiva till en väsentlig reducering av antalet län, men preciserar endast i un- dantagsfall hur ”väsentlig” ska förstås.
Ovanstående tablå över instansernas inställning gäller således huruvida instanserna huvudsakligen uttalar en positiv eller nega- tiv/tveksam inställning till en reducering av antalet län, oklart i vilken omfattning.
Ovanstående sammanställning inkluderar – utöver de instan- ser som uttalar sig om länsindelning specifikt – även de instanser som har angett att de är negativa eller positiva till en reducering av antalet landsting/regionkommuner, såvitt dessa instanser inte har angett att läns- och regionkommunindelning inte bör eller inte måste sammanfalla. Annars är det rimligt att läsa deras ställ-
273
Staten | Ds 2008:17 |
ningstagande som att det de uttalar ifråga om indelning för regi- onkommuner också avser länsindelning, eftersom kommittén föreslår att dessa ska sammanfalla.
Sammanställningen inkluderar inte de många instanser som i mer allmänna termer tillstyrker huvuddragen i kommitténs för- slag och som därmed sannolikt är positiva även till detta förslag.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet av de instanser som anger en tydlig uppfattning i frågan är uttalat positiv till en redu- cering av antalet län. Flertalet av dessa anger dock inte uttryckligen hur många län/regionkommuner de anser att en ny indelning bör resultera i och anger inte heller uttryckligen om de anser att sex till nio län är ett lämp- ligt antal.
•Flera av de instanser som är positiva till en reducering av antalet län anger uttryckligen att de inte vill ta ställning till antalet.
•Ett fåtal av de instanser som är positiva till en reducering av antalet län är uttryckligen positiva till en minskning till färre än tio län. Ett fåtal av de instanser som är positi- va till en reducering av antalet län är uttryckligen negati- va till att reducera antalet län till färre än tio stycken.
•Endast ett fåtal av de instanser som uttrycker en tydlig uppfattning i frågan är uttryckligen negativa och/eller tveksamma till nyttan av en reducering av antalet län.
•Många instanser framför uppfattningen att regeringen, oavsett vad som händer med kommitténs övriga förslag, bör vidta åtgärder rörande statens regionala organisation.
•Många instanser markerar att det är viktigt att staten bi- behåller och utvecklar sin regionala och lokala närvaro, oavsett om länen blir färre eller ej.
•Många instanser, framförallt länsstyrelser, framhåller att effektivitets-, rättvise och serviceaspekter måste beaktas
274
Ds 2008:17 | Staten |
vid en eventuellt ny länsindelning: såväl medborgarnas närhet till länsstyrelsen som länsstyrelsens närhet till verksamheter, i den utsträckning dessa kräver det. Många länsstyrelser framhåller som en möjlig lösning att läns- styrelsen kan finnas representerad på flera orter i ett eventuellt nytt storlän.
•Indelningsfrågan diskuteras även med utgångspunkt i re- gional utveckling samt hälso- och sjukvård (avsnitt 7.2.2). Då en mycket stor majoritet instanser anser att läns- och regionkommunindelningen bör sammanfalla har dessa resonemang relevans även för den statliga in- delningen.
Exempel på synpunkter
Myndigheter m.m.
Huvudsakligen positiva
En mycket stor majoritet av de myndigheter m.m. som redovisar en uppfattning i frågan är positiv till en reducering av antalet län, men anger endast i undantagsfall i vilken omfattning.
Almi Företagspartner AB (Almi) delar kommitténs slutsatser att nya län och regionkommuner ska ha en viss minimistorlek och vara mer jämnstora. Kommittén anger en till två miljoner invåna- re som riktvärde, eller mellan sex till nio regioner. Almi ser kommitténs förslag som en rimlig ambition, men vill samtidigt framhålla att särskilda förhållanden i delar av landet kan göra att en indelning som innebär ytterligare någon eller några regioner kan vara att föredra. Det är viktigt att inte genomföra en indel- ning som upplevs som allt för konstruerad och främmande för att till varje pris hålla antalet till nio eller lägre. Ingen region bör dock omfatta mindre än 500 000 invånare.
275
Staten | Ds 2008:17 |
Arbetsmiljöverket ställer sig i princip bakom de kriterier som utredningen menar ska ligga till grund för en ny regional indel- ning, men enligt verkets uppfattning tyder mycket på att man bör eftersträva det lägre antalet regioner.
Banverket ser stora fördelar med en reducering av antalet län. Den främsta nyttan torde för verkets del finnas i möjligheten till rationalisering och effektivisering i de kontakter som idag upp- rätthålls med olika regionala företrädare.
Boverket konstaterar att idag är ett antal svenska län relativt små befolkningsmässigt och har länsstyrelser och i vissa fall kommu- nala samverkansorgan med mycket begränsade resurser. Vidare har verksamheter som kommunikationer och trafik, energiför- sörjning, vattenförsörjning och avfallsbehandling i många fall blivit alltmer regionala eller storregionala. För att klara sådana växande problematiker måste länsstyrelser och regioner ha god resurs- och kompetensmässig kraft. Boverket menar att detta i ett flertal fall ställer krav på större län. Kommitténs slutsats om det lämpliga i att Sverige indelas i sex till nio län/regioner förefal- ler emellertid i alltför hög grad vara betingad av slutsatser inom sjukvårdsplanering och avseende universitetslokaliseringar.
Domstolsverket anser att rikets indelning för olika funktioner bör ha sin utgångspunkt i medborgarnas intresse. Ett stort antal myndigheter med sinsemellan olika geografisk indelning är ägnat att skapa förvirring för medborgarna. Mot denna bakgrund står Domstolsverket bakom kommitténs förslag med en ny regional geografi med större, sammanhållna enheter som kan förväntas ge medborgarna en bättre service.
Försäkringskassan instämmer i bedömningen att en förutsättning för en sådan reform som kommittén skisserar – och som myn- digheten huvudsakligen tillstyrker - är en läns- och regionkom- munindelning med väsentligt färre enheter än idag.
276
Ds 2008:17 | Staten |
Glesbygdsverket tillstyrker förslaget om en minskning av antalet län. Samtidigt poängterar verket att det är viktigt med tillgäng- lighet till olika typer av service, vilket gör det motiverat att sta- ten närvarar i olika delar av de nya länen.
Göteborgs universitet menar att kommitténs förslag är välmotive- rat och övertygande vad gäller behovet av en mer enhetlig orga- nisation av den offentliga sektorn med färre och större län och en koppling mellan dessa län/regioner och den indelning som olika statliga verk och myndigheter använder sig av i sin regiona- la verksamhet.
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) tillstyrker förslaget om att kraftigt reducera dagens antal län. Större administrativa regioner ger färre administrativa gränser som riskerar att skära igenom funktionella regioner såsom arbetsmarknadsregioner. Färre administrativa regioner bör också underlätta sektorssam- ordning eftersom många statliga sektorsmyndigheter redan gått ifrån den nuvarande länsindelningen och använder sig av betyd- ligt färre regioner än dagens län. För att underlätta sektorsam- ordning är det också av vikt att regionindelningen inom staten anpassas till en ny läns- och regionkommunindelning.
Krisberedskapsmyndigheten är positiv till ett reducerat antal län. I samband med större kriser där många olika aktörer i samhället ska kunna hantera händelser i samverkan, ofta inom stora geo- grafiska områden, kan förslaget till ny länsindelning vara positiv. Med större län/regioner finns det större möjligheter att händel- sens geografiska utspridning finns inom ett eller några få län. Detta underlättar samverkan före och under en händelse. För närvarande är många län förhållandevis resurssvaga vid hanteran- det av en omfattande händelse.
Livsmedelsekonomiska institutet (SLI) delar kommitténs upp- fattning om skälen för och behovet av en reformering av länssty- relseorganisationen. Kommittén anför bl. a. att förutsättningarna
277
Staten | Ds 2008:17 |
för intern styrning som skapar likformighet och likvärdighet ökar om antalet län reduceras väsentligt. SLI saknar därför en belysning av alternativet att skapa en gemensam länsstyrelse- myndighet (verk). En sådan ”enmyndighetsreform” också på detta område borde ytterligare förbättra möjligheterna för en likformig och likvärdig behandling av ärenden.
Luftfartsverket anser när det gäller länsstyrelsernas roll på miljö- området att den kompetens som erfordras i samband med flyg- platsers miljöprövning och tillsynen över verksamheten enklare skulle kunna vidmakthållas vid en sammanslagning av länsstyrel- ser till färre enheter enligt förslaget.
Enligt Miljööverdomstolen vid Svea Hovrätt visar erfarenheter från miljöområdet att större regionala enheter än dagens ger bättre möjligheter att arbeta effektivt och att upparbeta och bi- behålla kompetens. Större regionala enheter ger sannolikt också bättre förutsättningar att leva upp till EG-rättens krav på åtgär- der för att säkerställa att miljökvalitetsnormer klaras. De åt- gärdsprogram som fordras innebär ofta krav på samhällsplane- ring inom större regioner.
För att få väl fungerande och samordnade regioner med god statlig kontroll och styrning är Rikspolisstyrelsen överens med kommittén om behovet av en statlig geografisk indelning med färre och mer jämnstora län. Vad särskilt gäller polisen utgör idag den omständigheten att polismyndigheterna varierat stor- leksmässigt ett problem i sig.
Statens folkhälsoinstitut är positiv till förslaget och menar att större administrativa enheter på den regionala nivån är en förut- sättning för att flera av kommitténs förslag rörande bl.a. utökade uppgifter för länsstyrelserna och uppbyggnaden av regionala kompetenscentra ska kunna genomföras med god kvalitet. Idag har flera länsstyrelser inte tillräckligt stora resurser för t.ex. till- synsfrågor för att kunna bedriva ett tillräckligt effektivt arbete.
278
Ds 2008:17 | Staten |
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) stöder kommitténs syn att färre och större administrativa regioner är önskvärt. Nutek ställer sig dock tveksam till de kriterier kommittén föreslår som grund för den regionala indelningen. De riskerar i vissa samman- hang att bli ett hinder för en anpassning av den administrativa indelningen till den funktionella geografin. Enligt Nuteks upp- fattning är det viktigt att den nya geografiska indelningen upp- fattas som rationell av så många berörda parter som möjligt.
Vägverket konstaterar att åtgärder inom transportsektorn ofta har större geografisk utsträckning än nuvarande län och en ut- veckling mot större län och planeringsregioner skulle därför underlätta transportsystemplaneringen genom att de funktionel- la sambanden i systemet skulle kunna hanteras på ett bättre sätt.
Åklagarmyndigheten kan se vissa fördelar med en sammanlägg- ning av län till större län med samma geografiska indelning som regionkommunerna. Om också polismyndigheterna får en sådan indelning kan t.ex. specialistresurser byggas upp på vissa orter i länet och ha hela ”storlänet” som arbetsområde. Detta kan gynna kompetensuppbyggnad och en mer rationell användning av spe- cialistresurser. Om också domstolarna organiseras i samma om- råden med en hovrätt och några få domsagor för varje storlän kan den sammantagna lösningen ge effektivitetsvinster för hela rättsväsendet.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Institutet för ar- betsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Myndigheten för han- dikappolitisk samordning (Handisam), Järnvägsstyrelsen, Konsu- mentverket, Lantmäteriverket, Luftfartsstyrelsen, Riksantikvarie- ämbetet, Riksteatern, Rikstrafiken, Skolverket, Socialstyrelsen, Sametinget, Smittskyddsinstitutet, Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Svenska Kraftnät, Sveriges geologiska under- sökning (SGU), Verket för innovationssystem (Vinnova)m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
279
Staten | Ds 2008:17 |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) tycker att kommitténs förslag om färre och större enheter på regional nivå borde vara föremål för en kritisk analys. Det är förvisso så att vissa verk- samheter kräver större befolkningsunderlag eller geografiska områden än dagens länsindelning ger, t.ex. regional trafikplane- ring, högspecialiserad vård och viss avancerad kunskapsutveck- ling. Det är samtidigt så att mycket kunskapsutveckling är obe- roende av regionstorlek och att mycket tillämpad kunskap bäst utvecklas lokalt. Stora regioner passar därför för vissa frågor medan andra löses bäst inom mindre geografiska områden. Kommitténs ”one size fits all” är därför inte optimal enligt Ver- vas bedömning.
Ytterligare synpunkter
Riksrevisionen påpekar att oberoende av om en minskning av antalet regioner för stat och kommuner kan realiseras finns det anledning för regeringen att vidta ett antal åtgärder rörande stat- lig organisation, styrning och uppföljning. Det finns behov av en tydligare roll- och ansvarsfördelning. Regeringen bör därför ta initiativ till förändringar av den statliga regionala organisatio- nen.
Skatteverket – som inte tar ställning till förslaget – konstaterar att kommittén inte belyser den för Skatteverket med flera myndig- heter aktuella frågan om servicekontor. De myndigheter som Skatteverket för närvarande planerar att samverka med är också nationella sektorsmyndigheter. Tillsammans står de involverade för en stor del av det tvärsektoriella perspektivet ifråga om med- borgarservice. Frågan är av väsentlig betydelse, särskilt för det fallet att även kommunerna småningom kommer att engageras i servicekontoren.
280
Ds 2008:17 | Staten |
Skogsstyrelsen tar inte ställning till förslaget, men menar i likhet med kommittén att ett reducerat antal län skulle stärka det terri- toriella och tvärsektoriella perspektivet inom vissa områden. Å andra sidan får fysiska avstånd inom en organisation också prak- tiska konsekvenser. Geografiskt större enheter medför även inräknat modern teknik ökat resande och naturligtvis fler kon- taktytor. Detta kan snarare än att minska sektoriseringen tendera att öka den, då det finns gränser för hur omfattande konkreta kontakter enskilda tjänstemän eller enheter kan ha.
Statskontoret menar att staten både kan och bör organisera om sig själv, oavsett hur den kommunala indelningen ser ut. Sålunda finns det redan nu förutsättningar för riksdag och regering att ta initiativ och förändra såväl länsstyrelsernas som de centrala stat- liga myndigheternas indelning. Statskontoret ser möjligheter både i att inrätta färre länsstyrelser än idag och i att i högre ut- sträckning än idag skapa asymmetriska länsstyrelser där olika uppgifter av kompetens- och resursskäl koncentreras till olika länsstyrelser.
Länsstyrelser
Ett fåtal länsstyrelser diskuterar möjligheten att läns- och even- tuella regionkommuners indelning inte nödvändigtvis måste överensstämma fullständigt, men huvudsakligen är detta ut- gångspunkten för en mycket stor majoritet.
Tre länsstyrelser är uttalat positiva till att minska antalet län och landsting/regionkommuner till färre än tio stycken. Det gäller Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Värm- lands län och Länsstyrelsen i Västmanlands län.
Åtta länsstyrelser är huvudsakligen positiva till en reducering av antalet län och landsting/regionkommuner utan att ange i vilken omfattning. Det gäller Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länssty- relsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länssty-
281
Staten | Ds 2008:17 |
relsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Dalarnas län och Länsstyrelsen i Jämtlands län.
Elva länsstyrelser uttalar sig således positivt till en reducering av antalet län och landsting/regionkommuner.
Sex länsstyrelser är negativa till och/eller ifrågasätter starkt vinsterna med en reducering av antalet län och lands- ting/regionkommuner och/eller menar att en reducering inte bör göras med utgångspunkt i kommitténs övriga förslag. Det gäller
Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen Hallands län, Läns- styrelsen i Västernorrlands län och Länsstyrelsen i Västerbottens län.
Fyra länsstyrelser avstår uttryckligen eller uttrycker ingen di- stinkt uppfattning i frågan. Det gäller Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Länsstyrelsen i Norrbottens län.
Länsstyrelsen i Stockholms län delar Ansvarskommitténs bedöm- ning att Sverige behöver en reform av den regionala strukturen. Den statliga regionala organisationen är idag oacceptabelt splitt- rad samtidigt som de traditionella länen i många fall inte framstår som ändamålsenliga för att möta en ny tids krav.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län menar att länen i allmänhet kommer att behöva vara större än idag. Koncentration av verk- samhet bör dock vägas mot behovet av lokal närvaro och lokal- kännedom. Länsstyrelsen ser för statens del inte ett behov av så få län som kommittén förespråkar.
Länsstyrelsen i Skåne län instämmer i kommitténs bedömning att ur ett statligt perspektiv skulle ett färre antal län förenkla en ökad dialog mellan den nationella och regionala nivån.
Länsstyrelsen i Värmlands län menar att större regioner och län skulle skapa viktiga nya förutsättningar för den regionala plane-
282
Ds 2008:17 | Staten |
ringen och för möjligheterna till samordning av statlig verksam- het, inte minst inom det infrastrukturella området.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Kalmar län och Länsstyrelsen i Kronobergs län m.fl. länsstyrelser menar att effektivitets- rättvise och serviceaspekter måste beaktas vid en eventuellt ny länsindelning. En möjlig lös- ning för länsstyrelsernas del är att länsstyrelsen kan finnas repre- senterad på flera orter i ett eventuellt nytt storlän.
Det är enligt Länsstyrelsen i Blekinge län svårt att ur effektivitets- synpunkt se något realistiskt alternativ till kommitténs förslag om en reform i riktning mot ett färre antal län. Medborgarper- spektivet måste emellertid vägas in vid en samlad bedömning. Det är lätt för invånarna i Blekinge att nå sin länsstyrelse. I takt med att ny teknik utvecklas och kommunikationerna blir bättre ser länsstyrelsen inget avgörande hinder för att etablera en ny sammanhållen länsstyrelse. Länsstyrelsen utgår då från att den nya länsstyrelsen får en sådan organisering att de delar som framstår som mest angelägna för medborgarna att nå lokaliseras så att god tillgänglighet kan upprätthållas. Detta bör vara fullt möjligt genom att delar av verksamheten finns lokaliserad utan- för regionhuvudorten.
Om förslaget om en ny regional samhällsorganisation med färre län än i dag skulle genomföras, skulle det enligt bl.a. Länsstyrel- sen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Västmanlands län och Länsstyrel- sen i Örebro län kunna motverka de geografiska hinder för effek- tiv statlig samordning som länsstyrelserna i tidigare sammanhang uppmärksammat. Förslagen om att ”återsamla staten”, om en ny modell för samordning inom staten och om att överföra ansvaret för det regionala utvecklingsarbetet till kommunal nivå skulle också kunna ge förutsättningar för att på sikt minska onödig överlappning av ansvarsområden och uppgifter.
283
Staten | Ds 2008:17 |
Länsstyrelsen i Hallands län anser i likhet med flera andra läns- styrelser att den statliga verksamheten av effektivitets- och servi- ceskäl bör ha en decentraliserad prägel. Länsstyrelserna handläg- ger en stor mängd ärenden som har stor betydelse för enskilda medborgare, företagare och kommuner. För tilltron till myndig- hetsutövningen är det viktigt att länsstyrelsen är tillgänglig även för personliga besök och har goda kunskaper om lokala förhål- landen. Kommitténs förslag till ny länsindelning bör mot denna bakgrund inte genomföras anser Länsstyrelsen i Hallands län.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har ingen synpunkt på vilken regi- onal indelning som är att föredra men ifrågasätter starkt om större regioner är den enda lösningen. Som liten länsstyrelse har Länsstyrelsen i Kronobergs län varit tvungen att hitta nya lös- ningar för att effektivisera och rationalisera så mycket som möj- ligt för att klara av uppdraget med en krympande budget.
Kommunala instanser
En mycket stor majoritet instanser inom den kommunala sek- torn är positiv till en minskning av antalet län. Åtskilliga instan- ser poängterar att en minskning av antalet län – oavsett om in- stansen tillstyrker en sådan förändring eller inte – inte får inne- bära att staten överger eller minskar sin regionala och lokala närvaro.
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) till- styrker förslaget och anser att den idag splittrade regionala in- delningen försvårar dialogen med staten i regionens verksamhet, och är ett problem även för statens egen samordning.
Kommunförbundet Skåne, Bromölla kommun, Eslövs kommun, Hässleholms kommun, Hörby kommun m.fl. kommuner i Skåne län (se bilaga 1) kommenterar att kommittén påtalar vikten av att statliga aktörer behåller sin närvaro lokalt, inte minst för de
284
Ds 2008:17 | Staten |
mindre kommunernas framtida utveckling. Ur ett medborgar- perspektiv är det viktigt att denna närvaro är fysisk, handfast och servicemässigt fullgod. För närvarande ser förbundet en ”bort- flyende stat” mot enrådighetsmyndigheter, centralism, service- koncentration och teknikorientering. Förbundet följer med in- tresse hur Polisen, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och För- säkringskassan löser medborgarservicen i den av kommittén önskade lokala närvaron.
Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet Örebro län) anser att kommittén har en poäng i att begränsa de nya region- kommunernas storlek utifrån statens möjlighet att bedriva en effektiv dialog på likvärdiga villkor med regioner i olika delar av landet. Sex till nio regionkommuner/län med en till två miljoner invånare kommer att radikalt förändra framför allt Regerings- kansliets förmåga att agera gentemot myndigheter och länssty- relser. Dagens asymmetriska organisation ersätts med en som är styrbar och kommunicerbar.
Kommunförbundet Norrbotten, Arvidsjaurs kommun, Gällivare kommun, Kiruna kommun, Luleå kommun m.fl. kommuner i Norrbottens län påpekar särskilt att länsstyrelsen kan fördela sin verksamhet på flera orter i en geografi med färre län.
Strängnäs kommun menar att den statliga lokala närvaron skulle gynnas av att förläggas i direkt eller nära anslutning till redan etablerade kommunala verksamheter. Det får dock inte innebära en ökad detaljstyrning av primärkommunal verksamhet.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Göteborgs kom- mun, Helsingborgs kommun, Linköpings kommun, Luleå kom- mun, Malmö kommun, Norrköpings kommun, Stockholms läns landsting, Skåne läns landsting (Region Skåne), Sveriges Kommu- ner och Landsting (SKL), Sundsvalls kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Kommunförbundet Stockholms län (KSL) m.fl.
(se bl.a. bilaga 3).
285
Staten | Ds 2008:17 |
Övriga
En stor majoritet av de instanser inom kategorin övriga som uttrycker en tydlig uppfattning är positiv till en minskning av antalet län. Åtskilliga instanser framför uppfattningen att en minskning av antalet län – oavsett om instansen tillstyrker eller inte – inte får innebära att staten överger eller minskar sin regio- nala och lokala närvaro.
Handelskammaren Mälardalen anser att staten först och främst ska koncentrera insatserna på beslut om sådant som staten själv har direkt rådighet över. En länsindelningsreform som syftar till färre län bör snarast genomföras.
Landsorganisationen i Sverige (LO) ser en regionalisering och minskad sektorisering inom flera samhälleliga områden som angelägen och instämmer i kommitténs förslag att inrätta ett antal större direktvalda regionkommuner samt en länsindelning efter samma geografiska gränser.
Nuvarande landstings- och länsstruktur klarar enligt Pensionä- rernas Riksorganisation (PRO) inte att tillgodose de krav på lik- värdighet som måste ställas.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva till en redu- cering av antalet län är Akademikerförbundet SSR, Företagarna, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Synskadades Riksförbund (SRF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) m.fl. (se bilaga 3).
ST-Länsstyrelse anser inte att förslaget om en ny regional indel- ning har belysts tillräckligt beträffande statens verksamhet i lä- nen. Flera av de principer som kommittén tycker är viktiga, t.ex. demokrati, rättssäkerhet, likvärdighet och medborgarperspekti- vet, kan påverkas negativt av att det bildas alltför stora regioner med större avstånd till beslutsfattarna.
286
Ds 2008:17 | Staten |
Svenska Bussbranschens Riksförbund (BR) är mycket kritiskt till att Ansvarskommittén inte har analyserat de betydande konse- kvenserna av länssammanslagningar för den länsöverskridande busstrafiken. Om regionreformen går hand i hand med en an- svarsfull avreglering av expressbusstrafiken kan dock BR se flera fördelar med kommitténs förslag.
6.4.2En gemensam geografi inom staten
Kommitténs förslag: Regionala indelningar inom staten bör anpassas till en ny länsindelning.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt 95 procent av de fler än 300 instanser |
| som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva. |
Kommuner, | Nästintill samtliga av de drygt 200 instanser |
kommunala | som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
förbund | sakligen positiva. |
Landsting | Nästintill samtliga av de instanser som uttryck- |
| er en tydlig uppfattning är huvudsakligen posi- |
| tiva. |
Myndigheter | Fler än tre fjärdedelar av det fyrtiotal instanser |
m.m. | som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Övriga | Nästintill samtliga av det fyrtiotal instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva. |
| 287 |
Staten | Ds 2008:17 |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flera positiva instanser anser att det huvudsakligen är myndigheter med verksamhet som berör regional ut- veckling som bör omfattas av förslaget. Flera instan- ser anser att det därutöver bör kunna göras undantag.
•Flera kommunala instanser varnar för möjligheten att ett antal statliga myndigheter utnyttjar en långdragen indelningsprocess till att organisera sig helt efter egna premisser, med ytterligare centralisering och bristan- de lokal och regional närvaro som följd.
•Många instanser föreslår att staten ska samordna sin regionala organisation, oavsett hur den kommunala självstyrelsen organiserar sig regionalt.
•Flertalet negativa och/eller tveksamma instanser är myndigheter.
•Negativa eller tveksamma instanser tycker bl.a. att verksamhetens karaktär bör vara avgörande för vilken regional indelning en myndighet väljer.
•Ett fåtal instanser ifrågasätter delvis behovet av en gemensam indelning, bl.a. utifrån observationen att många myndigheter som tidigare haft en regional or- ganisation på senare år har centraliserat sin verksam- het.
•Några instanser – oavsett inställning till förslaget – anser att kommittén i otillräcklig utsträckning har analyserat och redovisat argument varför myndigheter ska ha en gemensam indelning.
Exempel på synpunkter
Myndigheter m.m.
En stor majoritet av myndigheterna är huvudsakligen positiv till kommitténs förslag. Negativa eller tveksamma myndigheter
288
Ds 2008:17 | Staten |
tycker bl.a. att verksamhetens karaktär bör vara avgörande för vilken regional indelning en myndighet väljer. Flera myndighet anser också att det huvudsakligen är myndigheter med verksam- het som rör regional utveckling som kan behöva eller bör anpas- sa sin indelning.
Huvudsakligen positiva
Almi Företagspartner AB (Almi) tillstyrker en gemensam region- indelning för hela den offentliga sektorn för att ge den önskvär- da överskådligheten och för att stärka förutsättningarna för tvär- sektoriellt samarbete. För några statliga sektorsmyndigheter kan sannolikt en läns- och regionkommunindelning i linje med kommitténs förslag ändå innebära regioner som är för små för att vara ekonomiskt och förvaltningsmässigt rationella. I sådana fall bör den aktuella myndighetens region kunna vara större, men alltid omfatta hela län/regioner, t.ex. en specifik sektormyndig- hets region omfattar två hela län.
Boverket anser att det är angeläget att regionala indelningar inom staten anpassas till landets indelning i län, eftersom olika regio- nala indelningar mellan skilda statliga myndigheter kan medföra att samverkan mellan myndigheterna regionalt försvåras, vilket det idag finns exempel på. Även detta förutsätter större län än idag.
Kronofogdemyndigheten tror att förslaget kommer att gagna den samverkan och samordning som krävs mellan olika statliga myn- digheter för att ge medborgarna en god service. Problemen med olika geografiska gränsdragningar torde dock minska i betydelse i takt med att många myndigheter ombildas till så kallade en- myndigheter.
Samtidigt som Skolverket stöder förslaget, finns enligt verket dilemman och oklarheter i kommitténs resonemang. Egentligen
289
Staten | Ds 2008:17 |
behandlar inte kommittén de orsaker som kan finnas och över- väganden som gjorts för att myndigheter valt skilda regionindel- ningar. Genom att en sådan analys saknas, anser Skolverket att förslaget om en gemensam geografi inom staten bör vara ett mål att sträva mot. Skolverket bedömer samtidigt att förutsättning- arna för en gemensam geografi ökar väsentligt om förslaget om större län genomförs.
Statskontoret anser att även om en enhetlig indelning kan gälla som övergripande princip, måste detta intresse ibland vika för de förutsättningar och andra krav, exempelvis på effektivitet, som kan gälla för enskilda statliga verksamheter. En rad statliga verksamheter har inte heller ett direkt och naturligt samband med frågor om regional utveckling.
Vägverket anser att en god överensstämmelse mellan geografiska indelningar för län, myndigheters regionala organisationer samt regionalt planeringsansvariga organ är av stor betydelse för en effektiv planering och uppföljning inom myndighetens verksam- hetsområde. Vid planering av transportsektorns utveckling, som primärt har som mål att stödja utvecklingen inom ett stort antal samhällsmål inom andra politikområden, är antalet aktörer och intressenter mycket stort. Den effektivitetshöjande potentialen av en minskning av den geografiska representationens omfång är m.a.o. stor enligt Vägverket.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Arbetsmiljöverket, Banverket, Domstolsverket, Försäkringskassan, Glesbygdsverket, Göteborgs universitet, Institutet för tillväxtpolitiska studier, (ITPS), Konsumentverket, Kriminalvården, Krisberedskapsmyn- digheten, Lantmäteriverket, Migrationsverket, Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam), Myndigheten för skolutveckling, Riksantikvarieämbetet, Rikspolisstyrelsen, Rädd- ningsverket, Sametinget, Statens energimyndighet, Statens folkhäl- soinstitut, Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), Ver-
290
Ds 2008:17 | Staten |
ket för innovationssystem (Vinnova), Vägverket, Åklagarmyndig- heten m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Negativa och/eller tveksamma
Arbetsgivarverket anser att kommitténs förslag att de statliga myndigheterna som regel ska följa en gemensam läns- och regi- onindelning kan ifrågasättas. De centrala förvaltningsmyndighe- terna har ett nationellt uppdrag och bör därför organisera sin verksamhet utifrån ett nationellt perspektiv. För att de statliga arbetsgivarna ska kunna ta sitt ansvar för verksamheten måste det vara fritt att organisera sig efter verksamhetens och medbor- garnas behov.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anser att det är en orealistisk tanke att tro att alla berörda statliga myndigheter kan ha samma regionala organisation. Valet av organisationsform styrs av många olika faktorer, där verksamhetens art, kundfokus och kostnadseffektivitet är några. Däremot bör kravet ställas på alla statliga myndigheter att på ett effektivt sätt samverka med var- andra och externa aktörer oavsett organisationsform.
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) avstyrker förslaget och menar att berörda verksamheters karaktär bör vara styrande för hur respektive verksamhet organiseras och struktureras. De stat- liga myndigheter som primärt är involverade i regional planering och utveckling (länsstyrelser, Vägverket, Banverket, Nutek, AMV etc.) kan behöva anpassa sin regionala organisation till en ny regionindelning, medan de som inte är primärt berörda, t.ex. Skatteverket, inte har anledning att återgå till något som man av effektivitetsskäl redan lämnat i och med att det geografiska sam- band som en gång förelåg har lösts upp..
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) ställer sig tveksam till kommitténs förslag att alla statliga sektorsmyndigheter med
291
Staten | Ds 2008:17 |
regionindelning bör följa samma regionala indelning. Vilka för och nackdelar som finns inom olika områden bör prövas från fall till fall.
Länsstyrelser
En mycket stor majoritet av de länsstyrelser som yttrar sig över förslaget är huvudsakligen positiv, även om vissa påpekar att det bör finnas möjlighet till undantag. Ett fåtal länsstyrelser ifråga- sätter delvis behovet samt betydelsen av en gemensam indelning.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län ser ett starkt behov av en gemensam geografi inom staten, eftersom den geografiska splitt- ringen minskar överskådligheten, försvårar samordning och in- skränker kommunernas möjlighet till dialog med staten. Statens organisation måste enligt länsstyrelsen ses över, helt oavsett hur de framtida regionerna kommer att se ut. Staten måste återsam- las och samordnas bättre, för att uppnå den effektivitet som medborgarna har rätt att kräva.
Länsstyrelsen i Kronobergs län och Länsstyrelsen i Örebro län menar att det är viktigt att länsindelningen följer samma geografi som de planerade regionkommunerna för att länsstyrelserna ska fungera som regional statlig samordnare. De statliga sektors- myndigheternas gränser bör också anpassas till denna geografis- ka indelning och inte korsa eller dela en regionkommuns gränser.
Länsstyrelsen i Hallands län menar att behovet av en gemensam statlig regional indelning som också innefattar sektorsmyndighe- terna inte ska överdrivas. De problem ur samverkanssynpunkt som uppstår idag har främst att göra med när en sektorsmyndig- hets regionala indelningsstruktur delar ett län. En översyn av de statliga sektorsmyndigheternas regionala organisation i syfte att undanröja sådana olägenheter är önskvärd.
292
Ds 2008:17 | Staten |
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det inte kan uteslutas att det i en del fall kan finnas klart rationella skäl för att låta olika statliga verksamheter själva bestämma sin regionala indelning, efter funktionella principer. Den utveckling som har pågått kan vara ett tecken på en fullt motiverad funktionell indelning som är verksamhetsanpassad och rationell om man bara ser till de en- skilda sektorerna. Kommittén har inte redovisat någon analys som underbygger antagandet att en enhetlig statlig regional in- delning totalt sett skulle vara mer rationell.
Kommitténs förslag att bättre samordna staten är förtjänstfullt anser Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Realismen i att återupp- rätta länsindelningsprincipen i större geografi genom en indel- ningsreform med syfte att likrikta myndigheternas regionala organisation kan dock ifrågasättas. För det första har olika statli- ga verksamheter olika verksamhetslogik som ställer olika krav på indelning. För det andra har flera stora statliga myndigheter, såsom Arbetsmarknadsverket, Försäkringskassan och Skattever- ket nyligen genomfört genomgripande organisationsförändringar utan synbar hänsyn till betänkandets storregionala logik. Det indikerar att utvecklingen inom staten redan har gått i en annan riktning än vad kommittén föreslår. Men oaktat den bristande realismen i en genomgripande indelningsreform, finns det ett behov av att återsamla staten regionalt. Länsstyrelsen delar där- för uppfattningen att länsstyrelserna i den framtida samhällsor- ganisationen ska ha en ännu tydligare roll som statens företräda- re på regional nivå
Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att statens egen organisa- tion bör bygga på en större enhetlighet och mer gemensam geo- grafi för olika myndigheter än vad som gäller idag. Det kan dock finnas skäl för avsteg från denna grundprincip med hänsyn till de skilda förhållanden som råder i olika delar av Sverige, inte minst ifråga om tidsmässiga och fysiska avstånd.
293
Staten | Ds 2008:17 |
Kommunala instanser
Sveriges kommuner och landsting (SKL)vill särskilt framhålla regeringens ansvar för att se till att samtliga statliga myndigheter som har en sådan, anpassar sin regionala organisation efter den nya länsindelningen. SKL vill också varna för möjligheten att ett antal statliga myndigheter utnyttjar en alltför långdragen process till att organisera sig helt efter egna premisser, med ytterligare centralisering och bristande lokal och regional närvaro som följd. Uppfattningen delas av bl.a. Arvidsjaurs kommun, Borlänge kommun, Dalarnas läns landsting, Dorotea kommun, Eda kom- mun, Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län), Enköpings kommun, Gislaveds kommun, Kalmar läns lands- ting, Samverkansorganet i Gävleborgs län (Region Gävleborg), Hallstahammars kommun, Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland), Storfors kommun, Höglandets kommunalför- bund och Värmlands läns landsting.
Ett stort antal instanser framför uppfattningen att kravet på enhetlig regional indelning inte måste vara absolut, utan huvud- sakligen bör gälla för statlig verksamhet som har betydelse för regional utveckling. Uppfattningen framförs av bl.a. Kommun- förbundet Stockholms län (KSL), Stockholms läns landsting, Sam- verkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län) och flera kommuner i Uppsala län, bl.a. Håbo kommun och Östham- mars kommun.
Göteborgs kommun konstaterar att flera myndigheter under sena- re år har ändrat sin organisation och övergått till ”enmyndighe- ter” utan regional organisation. Det är en nackdel att myndighe- ternas organisation mer och mer fjärmar sig från läns- och regi- onorganisationen. Olika insatser bör vidtas i syfte att motverka en sådan utveckling och snarare stimulera en ökad regionalise- ring bland de statliga myndigheterna. Det skulle underlätta ge- mensamma insatser i hela samhällsorganisationen till gagn för Sveriges välfärd och utveckling.
294
Ds 2008:17 | Staten |
Det allra största problemet på regional nivå är enligt Karlstads kommun att den statliga strukturen är föråldrad och bristfällig. För de olika centrala ämbetsverken med regionalt ansvar som t.ex. Vägverket, Posten, Banverket, Skogsstyrelsen, Naturvårds- verket, AMS och UHÄ saknas en samordnad statlig regionalpo- litik. Dessa myndigheter har egna regionala målsättningar som ofta inte är koordinerade sinsemellan och inte heller med de planer och ambitioner som finns i länen. Här behöver staten och i första hand regeringen utveckla och samordna sina regionala organ.
Övriga
Huvudsakligen positiva
Företagarna tillstyrker att statliga myndigheter i största möjliga mån anpassar sin verksamhet efter en ny länsindelning. Statliga myndigheter behöver förutsättningar att samarbeta på regional nivå. De statliga myndigheterna måste dock ha möjlighet att centralisera t.ex. handläggning av vissa typer av ärenden för att uppnå en tillräcklig kunskapsnivå och rationell hantering av ärendena. Denna centralisering kan ske till en sektorsmyndighet centralt eller regionalt eller till en länsstyrelse.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Akademikerför- bundet SSR, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) m.fl.(se bl.a. bilaga 3).
295
Staten | Ds 2008:17 |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Jusek menar att man lätt får intrycket av att kommittén först gjort en indelning i tänkta regionkommuner utifrån sjukvårdens nuvarande struktur – regionsjukhusens placering - och sedan i nästa steg tillämpat motsvarande indelning på den statliga verk- samhet, såväl avseende länsstyrelserna som sektorsmyndigheter- na. Att hela den statliga verksamheten med denna självklarhet ska ”träs på” samma lösning kan ifrågasättas. Att länsstyrelserna organisatoriskt bör motsvara den regionkommunala indelningen framstår som logiskt men det saknas helt analys av varför den mångfacetterade statliga verksamheten i övrigt ska påtvingas motsvarande regionala organisation. De olika statliga myndighe- ternas organisation måste naturligtvis i första hand bestämmas utifrån deras speciella uppdrag. Först efter en ordentlig analys av dessa finns underlag för att ta ställning till hur staten ska organi- seras på regional nivå.
6.5Tillsynen i den framtida samhällsorganisationen
Kommitténs bedömning: Begreppet tillsyn bör renodlas till att avse kontroll av rättsligt bindande regler (avsnitt 6.5.1).
Offentlig tillsyn ska som princip vara ett statligt ansvar (av- snitt 6.5.2).
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att staten ska över- ta ansvaret för merparten av kommunernas tillsynsverksamheter (avsnitt 6.5.2). Staten föreslås även i framtiden kunna överlåta avgränsade tillsynsuppgifter till enskilda kommuner (avsnitt 6.5.6).
Länsstyrelserna föreslås få ett samlat ansvar för tillsynen i lä- net (avsnitt 6.5.3), vilket innefattar att länsstyrelserna övertar merparten av kommunernas tillsynsuppgifter (avsnitt 6.5.2), att regional tillsyn hos vissa sektorsmyndigheter samlokaliseras hos länsstyrelsen (avsnitt 6.5.4) och att det i länsstyrelsen inrättas en
296
Ds 2008:17 Staten
tillsynsdelegation med uppgift att samordna tillsyn (avsnitt 6.5.5).
6.5.1Kommitténs definition av tillsyn
Kommitténs bedömning: Begreppet tillsyn bör definieras enligt Tillsynsutredningens förslag till legaldefinition och ska således avse en oberoende granskning utifrån krav som följer av bindan- de föreskrifter samt beslut om åtgärder som syftar till att vid behov åstadkomma rättelse av den objektsansvarige.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Omkring hälften av de instanser som uttrycker en upp- fattning har invändningar mot eller är negativa till kom- mitténs definition av tillsyn, huvudsakligen därför att den anses alltför inriktad på kontroll, vilket för det första inte passar eller är möjligt inom flera lagområden, för det andra exkluderar främjande verksamhet såsom enskild rådgivning och allmän information som idag är väsentliga beståndsdelar i tillsynsverksamheten inom flera områ- den.
•Noterbart är att även åtskilliga av de instanser som mar- kerar en positiv inställning till bedömningen, anser att det främjande arbetet även framledes bör vara nära kopp- lat till tillsynsverksamheten.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Riksrevisionen delar kommitténs bedömning att det finns behov av ett förtydligat och enhetligt tillsynsbegrepp enligt Tillsynsut- redningens legaldefinition. Information och rådgivning är dock
297
Staten | Ds 2008:17 |
viktiga komplement till en sådan tillsyn, men information och rådgivning bör vara organisatoriskt åtskilda från tillsynen. Detta åtskiljande av uppgifter är en viktig förutsättning för att tillsynen ska kunna vara en oberoende granskning, och dessutom ställer EG-rätten sådana krav inom vissa tillsynsområden.
Yrkesföreningen Miljö och Hälsa tillstyrker förslaget att begrep- pet tillsyn ges en snävare definition än idag, men bara under för- utsättning att tillsynsmyndigheterna också ska ha till uppgift att arbeta med rådgivning och information. Detta är mycket viktigt bl.a. på miljöbalksområdet där många olika styrmedel och arbets- sätt är nödvändiga för aktivt bidra till att nå miljömålen. Tillsyn i sig är inget självändamål utan ett av flera redskap för att uppnå ett syfte. Tillsynens roll är dessutom bara att ange miniminivån för verksamhetsutövarnas miljöarbete.
Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser välkomnar ur juridisk synvinkel en sådan övergripande renodling av tillsynsbegreppet som kommittén föreslår – det skulle både stärka rättssäkerheten och likformigheten inom tillsynen. Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort de goda erfarenheterna av att den statliga till- synsverksamheten under de senaste decennierna utvecklats från att vara enbart kontrollerande till att också omfatta verksamhets- tillsyn och för att i större utsträckning dra erfarenheter för ut- veckling. Enligt instansernas erfarenhet är det positivt, både ur ekonomisk och ur verksamhetsmässig synvinkel, om kontroll och tillsyn kombineras med utvecklingsarbete tillsammans med berörda parter.
Negativa och/eller tveksamma
Statens folkhälsoinstitut vill fästa uppmärksamhet på att tillsyn inte enbart får utgöras av ett repressivt och korrigerande arbete. Tillsynen måste utgöra en integrerad del i utveckling av metoder
298
Ds 2008:17 | Staten |
och förhållningssätt för tillämpning av regelsystem. Ett sådant förhållningssätt förutsätter ett lärande mellan tillsynen och till- lämpningen.
Socialstyrelsen anser att kommitténs förslag om ett snävare till- synsbegrepp innebär mer av detaljreglering och att Socialstyrel- sens stödjande roll får en mera underordnad betydelse, liksom att vetenskap och beprövad erfarenhet inte längre blir relevant underlag för tillsyn. Ett begränsat uppdrag kan leda till att myn- digheten utvecklas till en renodlad kontrollmyndighet som i första hand letar fel och brister och därmed kan tappa i tillit och förtroende bland verksamheter och huvudmän.
Statskontoret ansluter sig inte till kommitténs och Tillsynsutred- ningens definition av tillsynsbegreppet. Statskontorets bedöm- ning är, liksom i remissvaret på Tillsynsutredningen, att kontroll av lagefterlevnad är svårt att separera från vägledning och infor- mation i den praktiska utövningen av tillsyn.
Helsingborgs kommun är negativ till definitionen och menar att det finns en betydande risk att tillsynsbegreppet blir alltför snävt och huvudsakligen kommer att inbegripa kontroll på bekostnad av den förebyggande – och enligt Helsingborgs kommun viktiga
– funktion som tillsynen spelar idag.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) avstyrker att tillsynsbegrep- pet begränsas till att enbart omfatta myndighetsutövning. Ge- nom den avgränsning som nu föreslås riskerar tillsynen i ännu högre grad än idag att istället utvecklas mot en bakåtsyftande och polisiär verksamhet. Det är mycket olyckligt från både bön- dernas och tillsynspersonalens synpunkt. Föreningen för miljö- nämnderna i de större kommunerna (MISK) är av samma skäl negativ till bedömningen.
299
Staten | Ds 2008:17 |
6.5.2Tillsyn ska vara ett statligt ansvar
Kommitténs bedömning: Offentlig tillsyn ska som princip vara ett statligt ansvar. Den offentliga tillsynen är av central betydelse för att skydda medborgarnas rättmätiga intressen. Tillsynen ska inte variera ifråga om kvalitet, resurser eller bedömningar bero- ende på var i landet den bedrivs.
Kommitténs förslag: Staten övertar ansvaret för kommunernas tillsynsuppgifter. Ett förstatligande av tillsynen måste dock före- gås av en områdesvis prövning i särskild ordning, eftersom det inom några områden kan finnas särskilda skäl för ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En stor majoritet av de omkring 270 instanser |
| som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen negativ. |
Kommuner, | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
kommunala | en tydlig uppfattning är huvudsakligen negativ. |
förbund |
|
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen negativ. |
Myndigheter | En stor majoritet av det trettiotal instanser som |
m.m. | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Övriga | Omkring hälften av det fyrtiotal instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiva. |
300
Ds 2008:17 | Staten |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flertalet av de instanser som uttrycker en tydlig uppfatt- ning delar kommitténs bedömning att offentlig tillsyn som princip ska vara ett statligt ansvar.
•En stor majoritet av myndigheter och länsstyrelser är i varierande utsträckning positiv till att staten övertar an- svaret för kommunernas tillsynsuppgifter, medan en stor majoritet av de kommunala instanserna huvudsakligen är negativ.
•Många av de instanser som huvudsakligen är positiva an- ser samtidigt att en omedelbar fullständig överföring till staten av samtliga av kommunernas tillsynsuppgifter var- ken är realistiskt eller önskvärt. Några instanser framhål- ler dock att det på sikt bör vara målet.
•Många av de instanser som huvudsakligen är positiva menar också att en förstatligad tillsyn måste kombineras med möjligheten att överlåta det praktiska utförandet av tillsynsuppgifter till kommuner (se avsnitt 6.5.6).
•Ett stort antal kommuner oroas över att ett förstatligan- de av tillsyn kan leda till att bl.a. kompetens för att utöva den kommunala tillståndsgivningen (främst inom fysisk planering) försvinner, vilket i så fall skulle kunna hota det kommunala planmonopolet.
•Noterbart är att instanser inom samtliga kategorier och såväl de som uppger att de är positiva som de som de som markerar en negativ inställning till förslaget, fram- håller att starka skäl talar för att viss tillsyn, i första hand bygg-, räddningstjänst- och miljötillsyn, även fortsatt bör vara ett kommunalt ansvar. Detta motiveras dels med tillsynsuppgifternas starka kopplingar till annan kom- munal verksamhet, dels med att det vore praktiskt myck- et svårgenomfört att från en statlig regional geografi be- driva tillsyn över ett mycket stort antal lokala objekt.
301
Staten | Ds 2008:17 |
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Glesbygdsverket tillstyrker förslaget att länsstyrelserna övertar ansvaret för kommunernas tillsynsuppgifter. Kommunerna ska dels arbeta för utveckling och tillväxt inom sitt område, dels hålla tillsyn och kontroll inom vissa verksamheter. Det kommu- nala uppdraget inom tillsynsverksamheten är därför inte helt okomplicerat. Även om kommunerna organiserat sin verksamhet så att tillsynsverksamheten står självständig inom organisationen kvarstår problemet med de dubbla rollerna. Inte sällan kan till- synsverksamheten upplevas stå i strid med kommunernas strävanden om fler arbetstillfällen och en utvecklad arbetsmark- nad. För kommuner med krympande befolkning och svag ar- betsmarknad kan problemen bli påtagliga.
Konsumentverket tillstyrker förslaget och påtalar att myndighe- ten inom sitt tillsynsområde har tecknat samverkansavtal med kommunerna (kommunens konsumentverksamhet). Kommu- nerna tar fram underlag från den lokala handeln men tillsynsan- svaret har staten via Konsumentverket. Konsumentverket har goda erfarenheter av ett sådant arbetssätt som tillgodoser såväl kommunernas intresse av att ha en tillförlitlig seriös lokal handel som det nationella intresset av ett statligt tillsynsansvar inom verkets tillsynsområden.
Livsmedelsverket instämmer i kommitténs bedömning att offent- lig tillsyn som princip ska vara ett statligt ansvar. De avigsidor med kommunalt ansvar för offentlig tillsyn i allmänhet, i jämfö- relse med ett statligt ansvar, som kommittén identifierar har verket också identifierat på livsmedelsområdet. Inom det system som nu råder där arbetar verket intensivt med att stödja kom- munerna i deras livsmedelstillsyn, eller kontroll som det numera kallas inom det området, men det synes ändå tveksamt om en
302
Ds 2008:17 | Staten |
likvärdig tillsyn över hela landet kommer att kunna uppnås inom ramen för detta system.
Länsrätten i Skåne län instämmer i kommitténs förslag. Eftersom staten valt att reglera de aktuella rättsområdena i speciallagstift- ning är det också naturligt att staten behåller kontrol- len/tillsynen över dem. Ju mer komplicerade frågorna blir desto svårare blir det för de små kommunerna att uppfylla sina till- synsplikter. Att staten har det yttersta ansvaret innebär att staten kan återta en delegering om uppdraget inte sköts tillfredsställan- de.
Riksrevisionen stöder förslaget, men anser att den områdesvisa prövningen inte enbart bör avse organisationen av tillsynen utan även omfatta andra aspekter av tillsynsuppdraget. Det bör fram- gå vilken definition av tillsyn som ska råda, vilka regler som ska styra, vilka eventuella sanktioner som ska finnas samt hur tillsy- nen ska finansieras.
Statens jordbruksverk tillstyrker i princip att staten övertar ansva- ret för kommunernas tillsynsuppgifter. Men även om staten (länsstyrelserna) övertar ansvaret för tillsynen, finns det risk för att tillsynen inte blir enhetlig ifråga om frekvens och genomfö- rande. Särskilt i de fall EU styr hur handläggning och tillsyn ska genomföras måste det finnas instrument för att säkerställa en- hetlighet.
Länsstyrelsen i Uppsala län och Länsstyrelsen i Värmlands län m.fl. delar på ett principiellt plan kommitténs förslag att all till- syn bör vara statlig. Konsekvenserna av en allt för konsekvent tillämpning av denna princip är dock svåra att överblicka och kan föra för långt. Liknande uppfattningar framförs av bl.a. Länssty- relsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Kalmar län m.fl.
303
Staten | Ds 2008:17 |
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att förslaget bör genomfö- ras pragmatiskt, t.ex. genom att staten övertar ansvaret för sådan tillsyn som kommunerna enligt utvärderingar har svårt att sköta tillfredsställande, t.ex. livsmedels- och miljötillsyn samt tillsyn över veterinär verksamhet. Däremot kan tillsyn som främjar annan kommunal verksamhet även fortsättningsvis vara ett kommunalt åliggande. Målet bör dock på sikt vara att tillsyn ska vara ett statligt ansvar.
Företagarna tillstyrker att staten tar över tillsynsansvaret från kommunerna efter en områdesvis prövning. Den områdesvisa prövningen bör även ta upp frågan om huruvida information, rådgivning och tillståndsgivning/anmälningsplikt ska överföras till länsstyrelserna eller sektorsmyndigheter från kommunerna. Länsstyrelserna och sektorsmyndigheterna kan när det är lämp- ligt ge kommunerna möjlighet att yttra sig i t.ex. tillståndsären- den för att få kännedom om lokala förutsättningar och få reda på konsekvenser för den kommunala verksamheten och det lokala näringslivet.
Landsorganisationen i Sverige (LO) delar kommitténs uppfatt- ning att tillsyn i grunden är en statlig angelägenhet. Kommunen har i grunden åligganden att bedriva en rad viktiga välfärds-, utbildnings- och tekniska tjänster och ska i övrigt företräda och stödja sina medborgare. Det är då naturligt att kontrollen av hur dessa åligganden sköts ligger på statliga organ, även om det av praktiska skäl kan förekomma verksamheter där kommunens medverkan i det dagliga tillsynsarbetet är särskilt motiverad. I första hand bör man dock pröva om en samlad och professionell statlig organisation för skilda tillsynsuppgifter kan inrättas på regional nivå där såväl specialisering som samverkan mellan olika områden kan utvecklas.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) tillstyrker att tillsynen görs till ett renodlat statligt ansvar. En samlat ansvar för tillsynen hos länsstyrelserna ökar enligt LRF möjligheterna att avhjälpa nuva-
304
Ds 2008:17 | Staten |
rande problem med olikheter i tillämpningen; ojämn kvalitet, resursfördelning och kompetens samt den stora variationen i avgiftsnivåer. I den mån tillsynen eventuellt delegeras till kom- munerna måste det styras upp med starka mekanismer som ga- ranterar likvärdighet i bedömningar och kompetens.
Naturvetareförbundet välkomnar ett förstatligande av tillsynen och tillstyrker förslaget, under förutsättning att länsstyrelserna får den renodlade roll som en tydlig företrädare för staten som föreslås i betänkandet. I det fall länsstyrelsernas roll inte skulle renodlas enligt förslaget, menar förbundet att man inte kan över- föra tillsynen till länsstyrelserna. Tillsynens oberoende och frihet från intressekonflikter kan inte garanteras inom ramen för läns- styrelsernas nuvarande uppdrag. Ett alternativ vore då att istället inrätta en tillsynsmyndighet.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Statskontoret anser att kommunerna, med hänsyn till bl.a. lokal- kännedom och närhet, bör fortsätta att ansvara för utförande av tillsyn och kontroll, utom i de fall som jävsproblem, krav på specialistkompetens eller liknande gör det nödvändigt att en statlig myndighet istället har tillsynsansvaret. Statskontoret an- ser därutöver att det är oklart vilka vinsterna respektive förlus- terna skulle vara med att länsstyrelserna ansvarar för tillsynen istället för kommunerna. Statskontoret delar inte heller kommit- téns bedömning att ett förstatligande av tillsynen leder till ökad tydlighet i ansvarsfördelningen. En fråga som också behöver undersökas närmare är vilka ekonomiska och personalmässiga re- surser som måste tillföras länsstyrelserna för att de ska kunna bedriva den tillsyn som idag bedrivs av kommuner på ett effekti- vare och bättre sätt.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Gotlands kommun, Hallstahammars kommun, Herrljunga kommun, Linköpings
305
Staten | Ds 2008:17 |
kommun, Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet Öre- bro län), Sala kommun, Umeå universitet m.fl. delar kommitténs uppfattning om att offentlig tillsyn i princip ska vara ett statligt ansvar och att den behöver samordnas bättre. Samtidigt måste man ta hänsyn till att myndighetsutövningen måste finnas nära människor och vara hanterlig och begriplig i sin struktur. Till- synsuppgifterna inom den kommunala verksamheten bygger på en god kännedom om nationell lagstiftning och regelverk. Kom- binerat med en lokal kännedom och en förmåga att förmedla kunskap inom olika verksamhetsområden kan den lokala tillsy- nen tillse att nationella regler efterlevs samtidigt som den lokala utvecklingen främjas.
Yrkesföreningen Miljö och Hälsa menar att om beslut, efter ytter- ligare utredning och noggrant övervägande, tas om att förstatliga tillsynen enligt miljöbalken, djurskyddslagen och livsmedelslagen m.fl. och länsstyrelsen ges ansvaret för tillsyn och prövning krävs en helt ny statlig organisation på regional och lokal nivå. Nuvarande länsstyrelser duger inte. Det fåtal lokalkontor som nämns i utredningen är alldeles otillräckliga.
Viss tillsyn är särskilt angelägen att avkommunalisera
Banverket uppfattar förslaget som positivt för den egna verk- samheten, särskilt inom miljöområdet där antalet motparter och följaktligen även antalet möjliga bedömningar och tolkningar av föreskrifter och dylikt torde reduceras kraftigt om ansvaret flyt- tas från primärkommunerna till länsstyrelserna.
Länsstyrelsen i Skåne län stöder ett förstatligande av tillsynen över plan- och bygglagen (PBL). Detta ligger väl i linje med vad Boverket i samverkan med länsstyrelserna framförde i sin rap-
306
Ds 2008:17 | Staten |
port med förslag kring uppsikts- och tillsynsansvaret över plan- och byggnadsväsendet.10
När det gäller frågan om enskilda förskolor, som är den av de verksamheter som står under kommunal tillsyn som Lärarför- bundet har störst förtrogenhet med, är det så att kvaliteten på tillsynen varierar mellan olika kommuner. Av likvärdighetsskäl vore det därför positivt om den förstatligades.
Viss tillsyn är särskilt angelägen att bibehålla som kommunalt ansvar
Naturvårdsverket delar inte kommitténs uppfattning att staten genom länsstyrelserna bör ta över kommunernas tillsynsuppgif- ter på miljöbalkens område. Antalet tillsynsobjekt och åtgärder som miljöbalken är tillämplig på är mycket stort. Att bedriva denna tillsyn regionalt ser Naturvårdsverket som i det närmaste ogörligt även om förslaget med kontor på flera orter inom de nya länen genomförs. De praktiska svårigheterna med ett för- statligande av miljötillsynen framhålls även av Svea hovrätt med Miljööverdomstolen och flertalet länsstyrelser, bl.a. Länsstyrelsen i Skåne län.
Räddningsverket tillstyrker kommitténs förslag i stort, men anser i likhet med kommittén att inom området skydd mot olyckor har tillsynen ett mycket starkt och naturligt samband med den kommunala räddningstjänsten och bör därför fortsatt vara en kommunal uppgift.
Skolverket delar i huvudsak kommitténs bedömningar och för- slag när det gäller statens ansvar för tillsyn. Staten ska med andra ord så långt det är rimligt återta ansvaret för de tillsynsuppgifter som delegerats till kommunerna. Inom den sektor som Skolver-
10 Tydligare statligt ansvar i plan- och bygglagen Boverket 2007.
307
Staten | Ds 2008:17 |
ket nationellt ansvarar för, anser Skolverket emellertid att frågan om det nuvarande kommunala ansvaret för tillsynen av enskilda förskolor bör övervägas ytterligare eftersom en överföring bland annat får betydande ekonomiska konsekvenser för staten med tanke på mängden förskolor.
Socialstyrelsen önskar att förslaget om en statlig tillsyn på miljö- hälsoområdet utvecklas vidare. Idag är den kommunala myndig- hetens miljöhälsoverksamhet med tillsyn och främjande verk- samhet integrerad, i enlighet med miljöbalkens tillsynsbegrepp. Det är en grannlaga uppgift att se i vilken utsträckning tillsyn respektive rådgivning/främjande verksamhet är effektivast för att nå miljömålen. Den kommunala tillsynen inom miljöbalkens hälsoskyddsområde är visserligen inte oproblematisk ifråga om nationell likformighet, men lösningen ligger sannolikt inte i ett byte av huvudmannaskap.
Statens jordbruksverk – som framförallt uttalar sig om tillsyn enligt miljöbalken och djurskyddslagstiftningen – anser att många kommuner har svårt att prioritera vissa tillsynsområden tillräckligt högt och därigenom minskar möjligheterna att genomföra en tillräckligt kvalificerad tillsyn. Om samma organi- sering ska gälla för tillsyn även framöver måste det noga under- sökas på vilket sätt tillsynens omfattning och kvalitet kan säker- ställas. I annat fall bör tillsynen överföras till länsstyrelserna.
Flertalet länsstyrelser är huvudsakligen positiva till att staten övertar ansvaret för kommunernas tillsynsuppgifter, men inte utan förbehåll. Flertalet länsstyrelser pekar i likhet med många av de instanser som är negativa till förslaget, på att några tillsyns- verksamheter har särskilt stor betydelse för kommunernas övriga åligganden, bl.a. bygg-, miljö- och räddningstjänsttillsyn.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som huvudsakligen avstyrker kommitténs förslag, anser att några områden som är särskilt viktiga att bibehålla på kommunal nivå är miljötillsynen,
308
Ds 2008:17 | Staten |
räddningstjänsttillsynen och byggtillsynen. SKL:s uppfattning delas bl.a. av Bergs kommun, Bjurholms kommun, Kommunför- bundet Norrbotten, Kiruna kommun, Hallsbergs kommun, Högsby kommun, Jönköpings kommun, Karlstads kommun, Laxå kom- mun, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Fyrbodals kommunalförbund, Kommunförbundet Stockholms län (KSL), och Föreningen för miljönämnderna i de större kommunerna (MISK).
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar vidare – i likhet med bl.a. Alvesta kommun, Gislaveds kommun, Grästorps kom- mun, Kommunförbundet Norrbotten, Linköpings kommun, Fyr- bodals kommunalförbund, Föreningen för miljönämnderna i de större kommunerna (MISK) - att ansvaret för miljötillsynen be- tyder att kommunerna upprätthåller en kompetens inom miljö- området som är en av grundförutsättningarna för att klara upp- gifterna inom plan- och bygglagens ansvarsområde ur ett håll- barhetsperspektiv. Tas denna kompetens bort från den kommu- nala nivån tas också förutsättningarna bort för en långsiktigt hållbar planering samt medför att det kommunala planmonopo- let urholkas. ´
Miljönämndspresidierna i Sjuhäradsregionen avstyrker ett förstat- ligande av tillsyn och föreslår istället inom miljöområdet att miljönämnderna görs till en obligatorisk nämnd. Det vill säga att i varje kommun ska finnas en miljönämnd eller myndighets- nämnd. Denna nämnds uppgifter förtydligas i statlig föreskrift. En sådan åtgärd skulle undanröja möjligheterna till mer eller mindre bra organisatoriska modeller där nämndens opartiskhet riskerar att bli ifrågasatt.
Yrkesföreningen Miljö och Hälsa menar att en förutsättning för en fortsatt kommunal tillsyn är att länsstyrelsens tillsynsvägled- ning och uppföljning blir tydligare och vassare så att kommuner inte kan missköta tillsynen.
309
Staten | Ds 2008:17 |
Ett fåtal kommuner, bl.a. Sundsvalls kommun och Linköpings kommun nämner tillsynen över livsmedel som särskilt viktig att behålla som ett kommunalt ansvar.
Oro för att kommunal tillståndsprövning påverkas
Ett stort antal kommuner oroas över att ett förstatligande av tillsyn kan leda till att bl.a. kompetens för att utöva den kommu- nala tillståndsgivningen (främst inom fysisk planering) försvin- ner. Det gäller bl.a. Borlänge kommun, Finspångs kommun, Kommunförbundet Norrbotten, Kiruna kommun, Linköpings kommun och Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värm- land).
Sundsvalls kommun anser att kommittén bara i mycket liten utsträckning diskuterar vilka problem och svårigheter som den föreslagna ändringen av organisationen kommer att leda till. Ett exempel på detta är att man skriver ”att en förstatligad tillsyn kan innebära att kommunerna knappast kan upprätthålla nöd- vändig kompetens för den tillståndsprövning och mottagning av anmälningar som de idag bedriver”. Om kommunerna inte har tillsynsansvaret är det inte heller rimligt, ur såväl kompetens- som resurssynpunkt, att ansvaret för tillståndsgivning etc. ligger kvar hos kommunerna. Sundsvalls kommun bedömer att kom- mitténs förslag på sikt kommer att innebära att det mesta av myndighetsutövningen och tillståndsgivningen kommer att för- statligas vilket kommunen är kritisk till med tanke på subsidiari- tetsprincipen. I förlängningen finns risk för att det kommunala planmonopolet urholkas.
Ytterligare synpunkter
Göteborgs Kommun, Överförmyndarnämnden tillstyrker försla- get, men vill emellertid samtidigt även peka på bristen i de utred-
310
Ds 2008:17 | Staten |
ningar som föregått Ansvarskommitténs betänkande såvitt avser genomlysning av kommunernas tillsynsverksamhet eftersom kommunernas överförmyndarverksamhet inte tagits upp i dessa sammanhang. Enligt Överförmyndarnämnden är tillsynen över förmyndare, gode män och förvaltare uppenbart en sådan kom- munal tillsynsverksamhet som ska ingå i en utredning över vilka kommunala tillsynsverksamheter som bör överföras till statlig nivå.
6.5.3Länsstyrelserna ges ett samlat ansvar för tillsynen inom länet
Kommitténs förslag: Länsstyrelserna ges ett samlat ansvar för tillsynen i länet.
Kommentar: Förslaget består av tre separata förslag som kommenteras under egna rubriker, bl.a. förslaget att staten, hu- vudsakligen genom länsstyrelserna, ska överta ansvaret för kommunernas tillsyn (avsnitt 6.5.2). Flera remissinstanser har dock även tagit ställning till och kommenterat förslaget i dess helhet. Några av dessa yttranden redovisas närmast.
Sammanställning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Förslaget om att länsstyrelsen ska ges ett samlat an- svar för tillsynen i länet stöds av en stor majoritet av remissinstanserna. Andelen som stöder förslaget är högre bland statliga remissinstanser och i kategorin ”övriga” än bland de kommunala instanserna.
•Samtliga länsstyrelser är positiva till förslaget, men med det tidigare angivna förbehållet att vissa tillsyns- uppgifter bör vara kvar som kommunalt ansvar istället för att föras över till länsstyrelserna.
311
Staten | Ds 2008:17 |
•Negativa och kritiska instanser pekar bland annat på att en regionalt bedriven tillsyn kan inverka negativt på enhetlighet i utförandet.
•Flera av de kommuner som är negativa till förslaget anser att länsstyrelsen istället för att ha ett operativt tillsynsansvar bör ges ett utökat ansvar för tillsyns- vägledning av den kommunala tillsynsverksamheten.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Riksantikvarieämbetet anser att möjligheterna att samordna till- synen ökar om länsstyrelserna får ansvaret för den statliga tillsy- nen. Det bör också påpekas att en verksamhetsutövare kan vara ansvarig för flera tillsynsobjekt. Även här bör förutsättningarna för samordning öka när länsstyrelsen ges ett samlat ansvar.
Länsstyrelsen i Örebro län menar att en bättre samordnad statlig tillsyn skulle kunna innebära betydande effektivitetsvinster. Till exempel ur den enskilde lantbrukarens synvinkel och ur företa- garsynpunkt kan det verka positivt att färre myndigheter och därmed färre kontrollbesök skulle kunna bli följden av att ett större tillsynsansvar lades på länsstyrelserna. Idag får exempelvis lantbruksföretagen tillsynsbesök vid många tillfällen och av flera myndigheter vilket för den enskilde innebär en onödig belast- ning i arbetet.
Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att ett samlande av till- synskompetensen hos länsstyrelserna gör att dessa lättare kan förse regeringen med kunskapsunderlag som kan belysa med- borgarnas samlade situation i enlighet med kommitténs förslag.
312
Ds 2008:17 | Staten |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Förslaget gagnar inte enhetlighet
Barnombudsmannen (BO) är tveksam till en regional samord- ning av tillsyn. Det är enligt BO av stor betydelse att tillsynen i än högre grad blir en statlig angelägenhet eftersom möjligheterna att uppnå en likvärdig kvalitet i verksamheter över hela landet därmed kan öka.
Livsmedelsverket bedömer visserligen att en ordning där länssty- relserna har ett samlat ansvar för statlig regional tillsyn skulle kunna öka möjligheterna för en nationellt likvärdig tillsyn, men verket menar samtidigt att kommittén inte verkar ha övervägt möjligheterna att i fler fall än i dag lägga ansvaret för den opera- tiva tillsynen på en centralmyndighet inom respektive sakområ- de, befintlig eller nyinrättad. Detta skulle kunna ytterligare för- bättra möjligheterna för likvärdig tillsyn, jämfört med en modell där länsstyrelserna – även om de är betydligt färre än i dag – har ansvaret.
Skogsstyrelsen anser att likvärdigheten eller enhetligheten i tillsy- nen av olika sektorsverksamheter i landet bäst tillgodoses genom enmyndigheter som kan utveckla gemensamma rutiner och be- driva kalibreringsverksamhet med all personal. Därför avstyrker myndigheten att länsstyrelsen ges ett samlat ansvar för tillsynen inom länet. Det är dessutom oklart huruvida utredningen avser en formell förändring i ansvarsfördelningen mellan myndighe- terna på så vis att länsstyrelserna ges ett överordnat ansvar, vilket vore problematiskt. Däremot anser Skogsstyrelsen att en för- bättrad samordning av tillsyn är angelägen för den som tillsynen berör och stöder därför förslaget att en tillsynsdelegation inrät- tas vid länsstyrelsen.
När det gäller det statliga ansvaret för tillsyn av förskola, skola och vuxenutbildning avvisar Skolverket kommitténs förslag att
313
Staten | Ds 2008:17 |
tillsynen ska samordnas regionalt av länsstyrelserna. Tillsynsan- svaret för skolväsendet är ett nationellt uppdrag. Skolverket förordar därför att man bibehåller en nationellt samordnad till- syn över sektorn.
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) ställer sig av flera skäl mycket tveksam till en en koncentration av den statliga tillsynen till länsstyrelsen Syftet med myndigheternas normering och tillsyn är att se till att lagstiftningen tillämpas lika i hela landet. En enhetlig tillämpning över landet får givetvis vägas mot andra syften, såsom tillgänglighet för medborgare och företag i sina kontakter med tillsynen och tillsynens behov av lokalkännedom, men risken är att man på den regionala nivån gör egna avväg- ningar som leder till att icke önskvärda regionala skillnader upp- står. Detta kan förstärkas av kommitténs förslag att väsentligt minska antalet län, då dessa blir mer självständiga och därmed mer benägna att göra egna regionala bedömningar. Verva pekar också på den pågående utvecklingen mot fristående tillsynsmyn- digheter och den kritik mot länsstyrelsernas tillsyn som Riksre- visionen levererat i åtskilliga rapporter. Sammanfattningsvis an- ser Verva att utvecklingen av länsstyrelsen till en generell till- synsmyndighet skulle vara olycklig ur rättssäkerhetssynpunkt, med risk för ovidkommande regionala hänsyn.
Länsstyrelserna ska framförallt vägleda kommuner
Åtskilliga av de kommuner som är negativa till förslaget, bl.a.
Aneby kommun och Helsingborgs kommun anser att länsstyrelsen istället för att ha ett operativt tillsynsansvar bör ges ett utökat ansvar för tillsynsvägledning av den kommunala tillsynsverk- samheten.
314
Ds 2008:17 | Staten |
6.5.4Regional tillsyn hos vissa sektorsmyndigheter samlokaliseras hos länsstyrelsen
Kommitténs förslag: Regional tillsyn hos vissa tillsynsmyndig- heter samlokaliseras med länsstyrelsen.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 200 in- |
| stanser som uttrycker en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
förbund | gen positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Myndigheter | En stor majoritet av det femtontal instanser |
m.m. | som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det tjugotal instan- |
| ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
| vudsakligen positiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flera länsstyrelser, inklusive de som markerar en posi- tiv inställning, anser att ett bättre alternativ till sam- lokalisering vore att länsstyrelsen tar över sektors- myndigheternas verksamhet.
315
Staten | Ds 2008:17 |
•Förslaget kommenteras endast av få instanser.
•Flera instanser tycker att förslaget är oklart och/eller behöver utvecklas.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är positiv till förslaget, men anser att det är oklart vad kommittén menar med samlokalisering. Får länsstyrelserna någon form av överordnad roll gentemot andra myndigheter? RAÄ vill understryka vikten av att det regleras noga hur samverkan ska ske och att det tydliggöras i styrningen till alla inblandade aktörer för att det ska fungera.
Länsstyrelsen i Stockholms län menar att all regional tillsynsverk- samhet på sikt ska inordnas i länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Östergötlands län tycker att förslaget om samloka- lisering är bra. Det ger möjlighet till kontakter över sektorsgrän- serna på ett enkelt sätt och det bör vara möjligt att lära av var- andra, vidareutveckla metoder och få en kritisk massa av tillsyns- kunskap på varje länsstyrelse. Det underlättar dock klart att fler sektorsmyndigheters tillsyn samlokaliseras till länsstyrelserna än de två som kommittén exemplifierar med nämligen arbetsmiljö- och skoltillsyn.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Riksarkivet ser ingen direkt fördel av att inlemma eller samordna den regionala arkivtillsynen i den föreslagna nya länsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen anser att utredningen brister i tydlighet om vilka statliga myndigheter som föreslås bli föremål för samverkan
316
Ds 2008:17 | Staten |
och samlokalisering. Många centrala myndigheter har ingen regi- onal organisation att placera på länsstyrelserna, inte ens om de är reducerade till ett ensiffrigt antal. Utvecklingen går dessutom mot effektivare tillsynsformer med en högre grad av brevinspek- tioner, självutvärdering och systemrevisioner. Tillsyn i form av platsbesök och substansgranskning blir alltmer sällan förekom- mande. Sådan tillsyn baseras dessutom på konstaterade avvikel- ser och torde knappast kunna komma ifråga för någon samord- ning av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Hallands län, Läns- styrelsen i Västernorrlands län och Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. menar att det är oklart vad en sådan samlokalisering skulle inne- bära, utöver eventuella vinster till följd av förslaget om en till- synsdelegation. Istället finns det anledning att överväga att över- föra andra myndigheters regionala tillsyn till länsstyrelserna. Det skulle tydligt understryka länsstyrelsens roll som regional tillsynsmyndighet.
6.5.5En tillsynsdelegation inrättas vid länsstyrelsen
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att en tillsynsdelega- tion inrättas vid länsstyrelsen, som bl.a. ska ha till uppgift att samordna och planera tillsyn.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En stor majoritet av de omkring 200 instanser |
| som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
Kommuner, | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
kommunala | en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv. |
förbund |
|
| 317 |
Staten | Ds 2008:17 |
Landsting | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Myndigheter | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
m.m. | en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Länsstyrelser | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen negativ. |
Övriga | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En majoritet av länsstyrelserna är negativ och/eller tvek- sam till förslaget om att inrätta en tillsynsdelegation vid länsstyrelsen.
•Negativa instanser anser bl.a. att förslaget är onödigt krångligt och/eller att det är otillräckligt beskrivet i be- tänkandet.
•Vid sidan av länsstyrelserna kommenterar få instanser förslaget.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Länsstyrelsen i Gotlands län tillstyrker huvudsakligen förslaget, men anser att delegationens utformning och mandat måste beskrivas tydligare än i betänkandet.
Malmö kommun tillstyrker att en tillsynsdelegation inrättas vid länsstyrelserna, dock under förutsättning att denna i enlighet med förslaget inte får en överprövande roll och att den uttryckli- gen inte får bestämmande inflytande över de enskilda tillsyns- myndigheterna eller de enskilda handläggarna.
318
Ds 2008:17 | Staten |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma eller tar inte ställning
Länsstyrelsen i Jönköpings län och Länsstyrelsen i Örebro län avvi- sar förslaget som onödigt byråkratiskt och menar att det sam- ordningsbehov som finns kan lösas med betydligt enklare åtgär- der. Uppfattningen delas av Strängnäs kommun.
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om det i delegationen kommer att finnas den kunskap inom sakområdena som krävs för att kunna göra välavvägda prioriteringar mellan olika tillsyns- insatser samt identifiera och lösa eventuella konflikter mellan regelverken.
Tanken att samordna den operativa tillsynen gentemot verksam- hetsutövaren är god enligt Länsstyrelsen i Hallands län, Länssty- relsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länssty- relsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser. Svårförenliga krav utifrån olika lagstiftningar kan medföra att trovärdigheten i myndig- hetsutövningen ifrågasätts. Vinsten med en särskild tillsynsdele- gation vid länsstyrelsen är dock inte självklar. Erfarenheterna från olika försök till samordning mellan olika lagstiftningar, exempelvis för arbetsmiljö och miljöskydd, har inte visat på någ- ra tydliga effektivitetsvinster, varken för tillsynsmyndigheten eller för verksamhetsutövaren. Det är tveksamt om en tillsynsde- legation skulle förstärka det lednings-, samordnings- och vägled- ningsansvar som länsstyrelsen har för tillsyn.
Västerbottens läns landsting tar inte ställning till förslaget, men befarar att den föreslagna tillsynsdelegationen kommer att inne- hålla ett alltför stort antal ledamöter för att vara effektiv. Antalet ledamöter bör således begränsas utan att för den skull uppdraget urholkas.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) noterar att det inte med full tydlighet framgår hur den tillsynsdelegation som ska inrättas är
319
Staten | Ds 2008:17 |
tänkt att fungera. En viktig fråga är kommunernas dubbla roll i delegationen såsom den beskrivs i utredningen; dels som till- synsmyndighet och dels som tillsynsobjekt. I det fall represen- tanter för tillsynsobjekten ska ingå i delegationen är det självfal- let fler än representanter från kommunerna som ska beredas plats i denna.
6.5.6Staten ska kunna överlåta tillsyn till enskilda kommuner
Kommitténs förslag: staten ska kunna överlåta det praktiska utförandet av avgränsade tillsynsuppgifter till enskilda kommu- ner.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
förbund | gen positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av de instanser som |
m.m. | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Övriga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
320 |
|
Ds 2008:17 | Staten |
gen positiv.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Förhållandevis få instanser kommenterar förslaget.
•Flera instanser anser att möjlighet till överlåtelse förut- sätter ett utvecklat regelverk för hur sådant överlåtande och eventuellt återkallande ska gå till.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Socialstyrelsen stöder förslaget, men ser dock stora svårigheter ifråga om miljöbalkens hälsoskyddstillsyn då det gäller att be- döma vad som ska anses vara sådana missförhållanden som krä- ver att staten återtar tillsynsansvar. Att bedöma detta ställer mycket stora krav – inte minst resursmässigt – på den statliga myndigheten. Inom hälsoskyddsområdet finns få lagstadgade detaljkrav, vilket gör att tillsyn i hög grad innebär bedömningar från fall till fall och oftast handlar om att kontrollera små och varierade verksamheter ur ett helhetsperspektiv. En kommun som i sin tillsyn satsar på utbildnings- och informationsprojekt med ett stort mått av dialog med verksamhetsutövaren skulle, enligt kommitténs snäva definition av tillsyn, i princip inte be- driva någon tillsyn alls. I praktiken kan hälsoskyddet i en sådan kommun hålla en betydligt högre kvalitet än i en kommun där man utför ett stort antal inspektioner. Frågan om bedömning av missförhållanden är komplicerad och behöver utredas vidare för vart och ett av de enskilda tillsynsområdena.
Enligt Statskontoret – som menar att kommunerna fortsatt bör ansvara för utförande av tillsyn och kontroll - bör staten alltid ha ett systemansvar för att löpande följa kommunernas tillsyn. Sy-
321
Staten | Ds 2008:17 |
stemansvaret bör ses som ett instrument för att säkerställa att tillsynen utförs på det sätt som staten (eller EU) avser, att kommunen har tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser för att utföra tillsynen samt att inga jävssituationer uppstår. Överlå- telse av tillsynsuppgifter från statliga myndigheter till kommuner bör ske enligt vissa nationellt fastställda modeller. I systeman- svaret bör bl.a. ingå dels att ingående bedöma kommunens förut- sättningar att klara av att ta eller överta ansvaret för en uppgift samt besluta om överföring, dels att löpande följa upp och kon- trollera hur kommunen tar sitt ansvar samt att vid behov tilläm- pa bestämmelserna om att återta ansvaret för uppgiften ifråga.
Flera andra instanser, bl.a. Länsstyrelsen i Kronobergs län poäng- terar att överlåtelse till kommuner förutsätter att tydliga kriterier för överlåtelse respektive återkallelse av tillsyn utformas.
Länsstyrelsen i Kalmar län förordar att en formell delegations- möjlighet införs för all tillsyn så att den kan överlåtas på de kommuner som har tillräcklig kompetens och resurser för upp- gifterna enligt modell från de delegationsregler som återfinns i 7, 10 och11 §§ förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Det bör också finnas möjlighet för en kommun att efter avtal med andra kommuner överta länsstyrelsens tillsyn i dessa kom- muner och bl.a. på så sätt säkerställa ett tillräckligt underlag för att kunna rekrytera och behålla den särskilda kompetens som krävs för respektive verksamhetsområdes tillsyn. Även Länssty- relsen i Skåne län anser att det ifråga om enkla tillsynsobjekt måste övervägas någon form av generell delegation till kommu- nerna.
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR), Lilla Edets kom- mun, Mölndals kommun, Stenungsunds kommun m.fl. av GR:s medlemmar (se bilaga 1) menar att förslaget tydligare ska ut- trycka att det ska vara möjligt för en kommun, som vill och be- visligen har kompetens, att överta den tillsyn som är lämplig att utföra på lokal nivå. Kommitténs förslag om statlig styrning
322
Ds 2008:17 | Staten |
genom normering, om inrättande av en tillsynsdelegation inom länsstyrelsen samt om prövning av överlåtelse och möjlighet att återta tillsynen, bedöms vara fullt tillräckliga styrmedel för att en kommun i stort sett ska kunna bedriva den tillsyn som utförs inom dagens system.
Emmaboda kommun anser att det är viktigt att tillsynsansvaret överlåts genom lag och inte som delegation från statliga myndig- heter. Kommunens tillsynsbeslut ska prövas genom besvärsinsti- tutet och inte genom en statlig myndighets prövning av delega- tionsrätten.
Kommunförbundet Skåne, Lunds kommun, Osby kommun, Sva- lövs kommun m.fl. kommuner i Skåne län (se bilaga 1) anser att inte enbart större kommuner med stor och bred kompetens bör kunna komma i fråga när det gäller möjligheten att överlåta till- synsuppgifter från staten till kommunerna. Denna möjlighet bör också utsträckas till mindre kommuner inom tillsynsområden där lokal kännedom har betydelse.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) anser att förslaget är principiellt tveksamt, förvirrande och motverkar den eftersträva- de tydligheten och enkelheten. Verva anser att statlig tillsyn ska bedrivas av staten och att kommuner och landsting inte ska få i uppgift att bedriva tillsyn över de egna verksamheterna. Verva avstyrker därför detta förslag.
I enlighet med subsidiaritetsprincipen förordar Göteborgs kom- mun ett omvänt synsätt innebärande att den lägre nivån beslutar om vad som måste eller bör överlåtas till en högre nivå i sam- hällsorganisationen. Tillsynsansvaret bör således betraktas som en i grunden kommunal angelägenhet. De kommuner som inte
323
Staten | Ds 2008:17 |
vill eller kan fullgöra denna uppgift bör ges möjlighet att över- lämna ansvaret till länsstyrelsenivå.
Västerås kommun ifrågasätter om det är en lyckad lösning att kommuner utför uppdrag åt staten mot ersättning. Fara finns för oklarheter i ansvaret gentemot medborgarna liksom för svårighe- ter i bedömning av resursbehov, uppdragsersättningens storlek m.m.
324
7 Den kommunala sektorn
Sammanfattning
En mycket stor majoritet, omkring 90 procent av de omkring 300 instanser som uttalar en tydlig uppfattning, är huvudsakligen positiv till att inrätta direktvalda regionkommuner med egen beskattningsrätt och ett sammanhållet ansvar för hälso- och sjukvård samt regional utveckling. Förslaget stöds av en mycket stor majoritet kommunala instanser, en stor majoritet myndighe- ter, omkring hälften av länsstyrelserna och omkring tre fjärdede- lar av övriga instanser. Flera av de huvudsakligen positiva instan- serna menar att det finns stora fördelar med ett direktvalt regi- onalt organ, att ett sådant bör ha beskattningsrätt och att regio- nal utveckling och hälso- och sjukvård är verksamheter som tjänar på att hanteras inom en och samma organisation. Flertalet negativa och/eller tveksamma instanser ifrågasätter att region- kommuner ges ett ansvar för hälso- och sjukvård
En mycket stor majoritet, omkring 90 procent av de dryga 250 instanser som uttrycker en tydlig uppfattning, är huvudsak- ligen positiv till att reducera antalet regionkommuner jämfört med dagens landsting. Endast i undantagsfall anger dessa instan- ser i vilken omfattning antalet bör reduceras.
En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till beteckningen regionkommuner.
Flertalet kommunala instanser anser inte att det finns något stöd för uppfattningen att små kommuner skulle ha särskilt svårt att klara sina nutida eller framtida åtaganden. Flera instanser delar dock kommitténs bedömning att små kommuner på sikt kommer att få problem att klara sina åtaganden. Få instanser
325
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
uttalar uttryckligen stöd för omedelbara kommunsammanlägg- ningar, men flera instanser menar att kommittén borde ha gjort en mer omfattande analys av och ytterligare övervägt möjlighe- ten till en primärkommunal indelningsreform.
En stor majoritet statliga instanser, däribland nästintill samt- liga länsstyrelser är huvudsakligen positiv till förslaget att läns- styrelserna ska ges i uppdrag att särskilt följa utvecklingen i mindre kommuner. Bland de kommunala instanserna är en stor majoritet huvudsakligen negativ, liksom drygt hälften av övriga instanser. Negativa instanser anser bl.a. inte att små kommuner har problem som gör det särskilt motiverat att följa just dessa. Flera negativa instanser pekar också på risken för att länsstyrel- sen i det regionala utvecklingsarbetet utvecklar parallella proces- ser med dem som drivs av kommunerna själva och/eller region- kommunen.
Kommittén föreslår att kommuner som vill inleda en process mot sammanläggning erhåller särskilt statligt stöd. En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till förslaget, som endast kommenteras av ett begränsat antal instanser.
Kommittén föreslår vidare att en översyn görs av det kom- munala utjämningssystemet med avseende på utfall i systemet vid kommunsammanläggningar så att övergångsproblem ska kunna undvikas. En mycket stor majoritet instanser är huvud- sakligen positiv till förslaget, som endast kommenteras av ett begränsat antal instanser.
Förslaget att kommuner åläggs att redovisa i vilken form och kring vad de samverkar med andra kommuner får stöd av en mycket stor majoritet statliga instanser, däribland länsstyrelser- na. Bland de kommunala och de övriga instanserna är en stor majoritet huvudsakligen negativ, bl.a. med hänvisning till att förslaget skulle innebära en inskränkning i den kommunala själv- styrelsen.
326
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
7.1Primärkommunerna – uppdrag, förutsättningar och indelning
Kommitténs bedömning: Kommittén konstaterar att, framför allt tack vare det kommunala utjämningssystemet, är de ekono- miska förutsättningarna goda för de befolkningsmässigt mindre kommunerna att klara sitt uppdrag. Det finns i dag inte något som visar att de mindre kommunerna klarar sina uppgifter på ett sämre sätt än andra kommuner. Samtidigt är det på längre sikt sannolikt att de mindre kommunerna, särskilt de glesbefolkade, vars befolkning dessutom fortsätter att minska, kommer att få problem (avsnitt 7.1.1).
Kommitténs förslag:
•Länsstyrelserna ges i uppdrag att särskilt följa utveck- lingen i länets mindre kommuner (avsnitt 7.1.2).
•Kommuner som önskar inleda en process mot sam- manläggning erhåller särskilt statligt stöd (avsnitt 7.1.3).
•En översyn görs av det kommunala utjämningssyste- met med avseende på utfall i systemet vid kommun- sammanläggningar så att övergångsproblem ska kunna undvikas (avsnitt (7.1.4).
•Kommuner åläggs att redovisa i vilken form och kring vad de samverkar med andra kommuner (avsnitt 7.1.5).
7.1.1De små kommunernas situation och frågan om kommunsammanläggningar
Kommitténs bedömning: Kommittén konstaterar att, framför allt tack vare det kommunala utjämningssystemet, är de ekono- miska förutsättningarna goda för de befolkningsmässigt mindre kommunerna att klara sitt uppdrag. Det finns i dag inte något som visar att de mindre kommunerna klarar sina uppgifter på ett sämre sätt än andra kommuner. Samtidigt är det på längre sikt
327
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
sannolikt att de mindre kommunerna, särskilt de glesbefolkade, vars befolkning dessutom fortsätter att minska, kommer att få problem.
Kommentar: Synpunkter om små kommuner redovisas också i anslutning till förslaget om att länsstyrelserna särskilt ska följa utvecklingen i små kommuner (avsnitt 7.1.2).
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Flera instanser delar kommitténs bedömning att små kommuner på sikt kommer att få problem att klara sina åtaganden.
•Flera instanser, främst kommunala, anser inte att det finns något stöd för uppfattningen att små kommuner skulle ha särskilt svårt att klara sina nutida eller framtida åtaganden.
•Många instanser, främst kommunala, uttalar stöd för uppfattningen att det i nuläget inte behövs någon kom- munsammanläggningsreform.
•Få instanser uttalar uttryckligen stöd för omedelbara kommunsammanläggningar, men flera instanser menar att kommittén borde ha gjort en mer omfattande analys av och ytterligare övervägt möjligheten till en primär- kommunal indelningsreform.
Exempel på synpunkter
Allmänna synpunkter
Ett stort antal instanser, främst kommunala, delar uttryckligen kommitténs uppfattning att det idag inte finns något som talar för att små kommuner är mindre effektiva än stora och framför uppfattningen att det i nuläget inte behövs någon kommunsam- manläggningsreform. Det gäller bl.a. Borlänge kommun, Faluns
328
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
kommun, Gagnefs kommun, Samverkansorganet i Gävleborgs län (Regionförbundet Gävleborg), Gävle kommun, Hedemora kom- mun, Leksands kommun, Malungs kommun, Mönsterås kommun, Nordanstigs kommun, Söderhamns kommun, Kommunalförbundet Region Siljan, Samverkansorganet i Dalarnas län (Region Dalar- na), SmåKom-nätverket m.fl..
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) m.fl. kommuner i Östergötlands län
(se bilaga 1) delar kommitténs bedömning att förutsättningarna är goda för de befolkningsmässigt mindre kommunerna att klara sina uppdrag och att det idag inte finns något som visar att de mindre kommunerna klarar sina uppgifter på ett sämre sätt än de större. Det finns i Sverige ett etablerat mönster av samverkan mellan kommuner med hjälp av nätverk, avtal, gemensamma nämnder och kommunalförbund. Instanserna instämmer i kom- mitténs linje att inte nu föreslå sammanslagningar av små kom- muner till större enheter.
Statskontoret delar Ansvarskommitténs problembeskrivning och bedömning att små kommuner står och kommer att ställas inför stora utmaningar, inte minst när det gäller ekonomisk och per- sonalmässig bärkraft samt tillgång till specialistkompetens. Som ett möjligt handlingsalternativ för att komma tillrätta med pro- blemen pekar Statskontoret på att staten i särskilda fall bör kun- na öppna ytterligare för en asymmetrisk fördelning av uppgifter mellan kommuner och landsting (regionkommuner). Initiativet till sådana ändringar i uppgiftsfördelningen bör i första hand komma från de berörda kommunerna och landstingen själva. Såväl uppgiftsfördelning som styrning kan i sådana fall anpassas dels till att kommunerna har olika storlek och olika förutsätt- ningar att lösa sina uppgifter, dels till verksamheternas karaktär och de krav som statsmakterna ställer på dem.
329
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Utvecklingen på längre sikt
Flera instanser delar kommitténs bedömning att små kommuner på sikt kommer att få problem att klara sina åtaganden.
Glesbygdsverket och Landsorganisationen i Sverige (LO) m.fl. delar bedömningen att befolkningsmässigt små kommuner på sikt kommer att få problem att klara sina åtaganden. Glesbygds- verket bedömer att de påkänningar som de mindre kommunerna har, och framförallt förväntas få de närmaste 10 – 20 åren, är så stora att det kan behövas särskilda nationella insatser. Även om systemet för kommunalekonomisk utjämning i hög grad bidrar till att skapa ekonomiska möjligheter att driva verksamhet på likvärdiga grunder kan det befaras att svårigheterna blir betydan- de. De mellankommunala samverkansformerna som finns är, som de idag är utformade, inte helt okomplicerade. Nackdelar finns dels ur demokratisk synpunkt, dels strikt verksamhetsmäs- sigt med svårigheter i ledning och styrning. Glesbygdsverket förordar därför att staten är beredd att ta ett mer aktivt ansvar för hur problemen för de minsta kommunerna kan hanteras.
Kommunsammanläggningar bör genomföras
Ett fåtal instanser uttalar stöd för omedelbara kommunsamman- läggningar. Flera instanser menar dock att kommittén ytterligare borde ha övervägt och analyserat möjligheten till en primär- kommunal indelningsreform (se även kap. 2).
Kommitténs förslag avseende primärkommunernas uppdrag, förutsättningar och indelning är för passivt anser Högskolan i Borås som bl.a. hänvisar till forskning om små kommuners pro- blem. En ökad samverkan är ingen långsiktig lösning i samman- hanget utan skapar otydlighet. Kommunsammanslagningar bör genomföras istället för ökad samverkan. Givetvis i första hand på
330
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
frivillig väg, men om inte så sker bör sammanslagningar tvingas fram.
Boverket har erfarenhet av att det, främst i en del mindre kom- muner, finns svåra resurs- och kompetensmässiga problem, bland annat inom kommuners fysiska planering. Boverket är positivt till att kommittén föreslår åtgärder för att underlätta kommunsammanläggningar, men anser att frågan om den svens- ka kommunindelningen borde ha belysts mera ingående.
En svaghet i kommitténs förslag är enligt Länsstyrelsen i Jämt- lands län att den endast ytligt har berört möjligheten till kom- munsammanslagningar eller långtgående kommunsamverkan, för att uppnå bättre funktion och kvalitet i den offentliga sektorn. Länsstyrelsen har, via sina tillsynsuppdrag, god inblick i primär- kommunernas funktionssätt och vilka problem de möter. Det finns kommuner som idag är för små för att inom alla verksam- hetsområden kunna fungera på ett bra sätt och leverera de tjäns- ter som medborgarna rättmätigt kräver. En diskussion om kommunernas ansvarsområden och vilken befolkningsmässig och geografisk storlek som är mest lämplig för deras olika an- svarsområden hade varit intressant och skulle ha kunnat utmyn- na i aktiva förslag där kommunsammanslagningar skulle kunna vara ett av flera förslag till förbättring av situationen.
Länsstyrelsen i Uppsala län är kritisk till det ringa intresse som den anser att utredningen ägnat åt staten, vilket enligt Länssty- relsen definitivt hänger samman med att kommittén utan djupare analys tidigt övergav tanken på ett kraftfullt reformarbete inom den primärkommunala nivån. Det sistnämnda trots att det är här som inte bara den ena av de båda politiska tyngdpunkterna finns utan också med bortseende från att kommunstrukturen enligt kommittén långsiktigt inte medger några nya välfärdsåtaganden. Kommitténs hänvisning till att situationen i det mer näraliggande perspektivet är hanterlig är ingen bra förevändning eftersom kommitténs uppgift just var strukturell och långsiktig. Dessut-
331
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
om konstaterar kommittén att en reformering av den primär- kommunala nivån svårligen hade kunnat förenas med den refor- mering av den regionala nivån som nu föreslås. Kommittén bort- ser därmed från de möjligheter som en reformerad primärkom- munal nivå skulle erbjuda till helt andra lösningar också på sjuk- vårdens område.
Föreningen Sveriges Socialchefer (FSS) anser att slutbetänkandet i allt för hög grad har låst sig vid nuvarande struktur för sam- hällsorganisation. Förslaget lägger inga radikala förslag som på- verkar den primärkommunala strukturen. FSS anser att kommu- nerna bör ha en tydligare roll som ansvarig för välfärdstjänster.
7.1.2Länsstyrelserna ges i uppdrag att följa utvecklingen i länets kommuner
Kommitténs förslag: Staten ska särskilt följa utvecklingen i mindre kommuner. Uppgiften åläggs länsstyrelserna som i sitt nya uppdrag att svara för kunskapsunderlag fortlöpande ska följa kommunerna i länet. Länsstyrelserna ska inom ramen för detta särskilt följa utvecklingen i länets mindre kommuner.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Omkring 70 procent av de drygt 250 instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen negativa. |
Kommuner, | Omkring 80 procent av de närmare 200 instan- |
kommunala | ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
förbund | sakligen negativa. |
Landsting | En stor majoritet av de relativt få instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| negativ. |
332 |
|
Ds 2008:17 Den kommunala sektorn
Myndigheter | Tre fjärdedelar av det femtontal instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiva. |
Länsstyrelser | Nästintill samtliga av de instanser som uttalar |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Övriga | Drygt hälften av det trettiotal instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| negativa. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Positiva instanser tycker bl.a. att förslaget är motiverat med hänsyn till svårigheten för mindre kommuner att upprätthålla kompetens inom specialiserade områden.
•Nästintill samtliga länsstyrelser är positiva till förslaget och menar att uppdraget med fördel kan placeras på läns- styrelserna som har god kännedom om kommunerna i de respektive länen.
•Ett antal positiva instanser, främst länsstyrelser, menar att uppdraget borde kunna omfatta även medelstora och eventuellt även samtliga kommuner.
•Även ett fåtal negativa instanser, främst kommunala, an- ser att förslaget, om det ska genomföras, bör omfatta fler eller samtliga kommuner.
•Negativa instanser menar bl.a. att det inte är motiverat att särskilt följa små kommuner, eftersom det saknas be- lägg för att dessa klarar sitt uppdrag på ett sämre sätt än andra.
•Flera negativa instanser pekar också på risken för att länsstyrelsen i det regionala utvecklingsarbetet utvecklar parallella processer med dem som drivs av kommunerna själva och/eller regionkommunen.
333
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Barnombudsmannen (BO) välkomnar kommitténs förslag att utvecklingen i de mindre kommunerna ska följas. För barn och unga är det viktigt att varje kommun erbjuder de välfärdstjänster som barn och unga är i behov av. Risken för att mindre kommu- ner inte har viss specialistkompetens samt risken för att samar- beten med näraliggande kommuner inte inleds på grund av svå- righeter med finansieringen, behöver analyseras. Det är allvarligt om enskilda barn och unga riskerar att inte erhålla det stöd och den hjälp de behöver/har rätt till på grund av att de bor i en kommun där adekvat stöd och hjälp inte finns att tillgå.
Socialstyrelsen anser att förslaget är väl motiverat. Mindre kom- muner har betydligt sämre förutsättningar än större att erbjuda specialiserade socialtjänstinsatser samt hålla "spetskompetens" för sociala problem som sällan förekommer.
Länsstyrelsen i Kronobergs län samt Länsstyrelsen i Västmanlands län m.fl länsstyrelser. menar att förslaget är positivt, då de mindre kommunerna ofta har ett större behov av råd och stöd för till- lämpning av gällande lagstiftning. Däremot är det tveksamt om uppdraget ska begränsas till att gälla enbart de mindre kommu- nerna.
Länsstyrelsen i Örebro län och Länsstyrelsen i Jämtlands län m.fl länsstyrelser. menar att länsstyrelsernas goda kännedom om kommunerna och täta kontakter med dessa gör länsstyrelserna särskilt lämpliga för uppdraget.
Enligt Värmlands läns landsting kan det finnas anledning att inte begränsa länsstyrelsens uppdrag till de mindre kommunerna utan låta det omfatta även medelstora kommuner.
334
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
Ett fåtal kommuner är positiva till förslaget. Hjo kommun menar att det är viktigt att inhämta information om den kommunala servicen och huruvida den är likvärdig i större och mindre kom- muner.
Enligt Karlstads kommun bör länsstyrelserna som statlig till- synsmyndighet följa utvecklingen i ett läns samtliga kommuner.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är bl.a. Banverket, Boverket, Glesbygdsverket, Krisberedskapsmyndigheten, Rädd- ningsverket, Sametinget, Statens folkhälsoinstitut, Statskontoret, Vägverket, Landsorganisationen i Sverige (LO), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) m.fl. (se bila- ga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) menar att de statliga tillsynsinsatserna ska vara tillräckliga för att kontrollera om kommuner, oavsett om de är små eller stora, missköter sina åtaganden gentemot medborgarna. Utöver det anser RAÄ att länsstyrelsernas uppgift att ta fram tvärsektoriella kunskapsunderlag på regional nivå innefattar att ha överblick över alla kommuner, stora som små, i länen. Någon särskild uppföljning av små kommuner behövs inte
Ett mycket stort antal kommunala instanser, bl.a. Kommunalför- bundet Region Siljan, Mora kommun (samt majoriteten av de instanser som uttalar sig mot kommunsammanläggningar, se avsnitt 7.1.1) är negativa till förslaget och menar att det saknas belägg för att små kommuner har eller kommer att få problem som skulle göra det särskilt motiverat att följa utvecklingen i dessa särskilt. Som stöd hänvisar flera kommunala instanser till
335
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
slutsatserna i kommitténs egen underlagsrapport om små kom- muner.11
Vingåkers kommun pekar på att kommittén inte kan säga att de små kommunerna klarar sina uppgifter på ett sämre kvalitativt sätt än de större. Kommittén erkänner även de styrkor som små kommuner har just för att de är små. Med detta som bakgrund är det enligt instansen märkligt att de mindre kommunerna tillmäts så litet förtroende, viket läsaren lätt uppfattar det som i kommit- téns beskrivningar och de lösningar som föreslås. Vingåkers kommun frågar sig om det finns saklig grund för en granskning av de mindre kommunerna.
Samverkansorganet i Kronobergs län (Regionförbundet södra Små- land) ifrågasätter om det överhuvudtaget finns belägg för kom- mitténs utgångspunkt att mindre kommuner sköter uppdragen sämre än större kommuner? Den första rapporten av Sveriges Kommuners och Landstings (SKL) ”Öppna jämförelser” visar tvärtom att mindre kommuner når bättre resultat. Uppdraget borde i stället vara att skapa bättre förutsättningar för samverkan mellan kommuner. Idag upplevs samverkansformerna som onö- digt byråkratiska.
Åtskilliga kommuner pekar – i likhet med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) - på risken för att uppdraget innebär att länsstyrelsen i det regionala utvecklingsarbetet utvecklar parallel- la processer med dem som drivs av kommunerna själva och/eller regionkommunen. Argument av den här typen framförs bl.a. av
Arvidsjaurs kommun, Bergs kommun, Dorotea kommun, Eda kommun, Eskilstuna kommun, Kommunförbundet Norrbotten m.fl. kommuner i Norrbottens län (se bilaga 1), Kiruna kommun, Kalmar kommun, Samverkansorganet i Värmlands län (Region
11 Sundström, Björn och Tingvall, Lennart 2006: Färre kommuner? Om små kommuners problem och utmaningar. Ansvarskommitténs skriftserie.
336
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
Värmland), Örnsköldsviks kommun, Norrbottens läns landsting, Värmlands läns landsting.
Ett fåtal kommuner, bl.a. Kumla kommun samt Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionför- bundet Östsam) m.fl. kommuner i Östergötlands län (se bilaga 1) är negativa med motiveringen att länsstyrelsen kan få i uppdrag att följa samtliga kommuner i ett län. Östergötlands läns lands- ting m.fl. menar att om staten ska få en rättvisande bild av ut- vecklingen i kommunerna bör den följa utvecklingen i alla kom- muner oavsett storlek.
Västernorrlands läns landsting är negativ till förslaget och menar att det är viktigt att tydliggöra skillnaden mellan tillsyn och ut- veckling/demokratisk legalitet. Annars finns en risk att parallella processer utvecklas.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instan- ser är bl.a. Högskolan i Väst, Umeå universitet, Verket för närings- livsutveckling (Nutek), Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, SmåKom-nätverket m.fl. främst kommunala instanser (se bl.a. bilaga 3).
7.1.3Kommuner som önskar inleda en process mot sammanläggning erhåller särskilt statligt stöd
Kommitténs förslag: Kommuner som önskar inleda en process mot sammanläggning erhåller särskilt statligt stöd.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| 337 |
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de relativt få in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av de instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de få instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv.. |
Övriga | En stor majoritet av de instanser som uttalar en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen po- sitiv till förslaget, som endast kommenteras av ett be- gränsat antal instanser. Det är därför svårt att samman- fatta frekvent förekommande synpunkter.
•Flera kommuner anser att statligt stöd även (eller snara- re) bör kunna utgå till kommuner som genom samverkan strävar mot att utveckla gemensamma lösningar för att kunna utföra och tillhandahålla service och tjänster.
Exempel på synpunkter
Ett fåtal instanser är negativa till förslaget, däribland Kammar- kollegiet som har att utreda och i vissa fall besluta om ändringar i den kommunala indelningen. Myndigheten påtalar att kommit- tén konstaterar att det i dag inte finns något som talar för att
338
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
små kommuner är mindre effektiva än större. Kollegiets erfaren- heter från utredningar om indelningsändringar ligger i linje med detta. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det finns grund för att stimulera kommunsammanslagningar genom stat- ligt stöd till kommuner som önskar inleda en sådan process. Till detta kommer att utredningskostnaderna torde vara en försum- bar post i sammanhanget. En förändrad indelning styrs av lång- siktiga värderingar och överväganden av helt annan dignitet.
Jämtlands läns landsting är positiv till förslaget och anser att samma stöd bör ges till landsting som vill gå samman i region- kommuner.
Ett fåtal kommunala instanser, bl.a. Arboga kommun och Kungs- örs kommun, framför uppfattningen att det även bör utgå stöd till kommuner som vill dela sig.
Flera kommuner, bl.a. Bergs kommun, Bollebygds kommun, Finspångs kommun, Herrljunga kommun, Hörby kommun, Lesse- bo kommun och Linköpings kommun, anser att statligt stöd även (eller snarare) bör kunna utgå till kommuner som genom sam- verkan strävar mot att utveckla gemensamma lösningar för att kunna utföra och tillhandahålla service och tjänster.
Ett fåtal kommuner, bl.a. Essunga kommun och Grästorps kom- mun betonar att sådana ekonomiska stimulanser som omfattas av förslaget ska tas ur statsbudgeten och inte utformas så att andra kommuner genom utjämningssystem el. dyl. bär den slutliga kostnaden.
7.1.4Översyn av det kommunala utjämningssystemet
Kommitténs förslag: En översyn görs av det kommunala utjäm- ningssystemet med avseende på utfall i systemet vid kommun- sammanläggningar så att övergångsproblem ska kunna undvikas.
339
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 200 in- |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | Nästintill samtliga av de närmare 170 instanser |
kommunala | som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
förbund | gen positiva. |
Landsting | En mycket stor majoritet av det tiotal instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av det tiotal instanser |
m.m. | som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de förhållandevis få |
| instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv.. |
Övriga | En stor majoritet av det tjugotal instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Förslaget kommenteras bara i mycket begränsad ut- sträckning av remissinstanserna.
•En mycket stor majoritet instanser är positiv, men det är svårt att sammanfatta frekvent förekommande synpunk- ter då antalet synpunkter är så begränsat.
340
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
Exempel på synpunkter
Kammarkollegiet tillstyrker kommitténs förslag att det kommu- nala utjämningssystemet ses över med avseende på utfallet vid indelningsändringar.
Värmlands läns landsting anser att en sådan översyn även bör göras avseende utfallet vid förändringar på den regionala nivån. En avgörande fråga för hur nya landsting/regionkommuner ska klara att ge medborgarna en god vård på lika villkor, såväl inom den egna regionen som jämfört med andra regioner, är att det blir en jämn resursfördelning mellan regionerna. Att slå ihop flera landsting med svag egen skattekraft ger i princip inga för- bättrade finansiella möjligheter. Därför är det nödvändigt att dagens skatteutjämningssystem bibehålls som grundprincip, men ses över och justeras för att ta hänsyn till de ändrade förutsätt- ningar som en ändrad regionindelning innebär.
Kungsörs kommun är positiv till förslaget, men menar att Stats- kontorets nya roll med att kontinuerligt följa utvecklingen inom skatteutjämningen innebär att frågan redan är löst. Kommunen betonar samtidigt att den aviserade översynen av såväl inkomst som utgiftsutjämningen ytterligare kommer att fördjupa frågan.
Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) stöder förslaget. Utjämningssystemet måste utformas så att det befräm- jar utvecklingen av den kommunala verksamheten samtidigt som det inte får missgynna det nuvarande syftet samt tar hänsyn till de ändrade förutsättningar som de nya regionkommunerna ska- par.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala in- stanser (se bl.a. bilaga 1) stöder huvudsakligen förslaget.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) m.fl. kommuner i Stockholms län (se bilaga 1) är positiv till en översyn av utjäm-
341
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
ningssystemet, men inte enbart på de grunder och med det syfte som kommittén har angett. KSL anser att det behövs ett utjäm- ningssystem mellan kommunerna. Dagens system innebär dock problem för Stockholmsregionen att klara de krav som tillväxten ställer på bl.a. mark, bostäder och kommunikationer. Systemet är fortfarande inte tillräckligt tillväxtfrämjande utan riskerar att minska tillväxten för landet i stort.
Höglandets kommunalförbund tillstyrker förslaget men poängte- rar att en översyn av det kommunala utjämningssystemet inte får innebära att de grundläggande principer systemet bygger på ur- holkas. En långtgående kostnads- och inkomstutjämning, för att skapa likvärdiga och stabila ekonomiska planeringsförutsättning- ar, är synnerligen viktig också i framtiden.
7.1.5Kommuner i samverkan
Kommitténs förslag: Kommuner åläggs att redovisa i vilken form och kring vad de samverkar med andra kommuner.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Omkring tre fjärdedelar av de drygt 230 instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen negativa. |
Kommuner, | Omkring 85 procent av de närmare 200 instan- |
kommunala | ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
förbund | sakligen negativa. |
Landsting | En mycket stor majoritet av det tiotal instanser |
| som uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen negativ. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av det dryga tiotal |
m.m. | instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
342 |
|
Ds 2008:17 Den kommunala sektorn
| huvudsakligen positiv. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de förhållandevis få |
| instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Övriga | En majoritet av det tjugotal instanser som utta- |
| lar en tydlig uppfattning är huvudsakligen nega- |
| tiv. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flertalet negativa instanser avvisar helt förslaget, bl.a. med hänvisning till att det skulle innebära en inskränk- ning i den kommunala självstyrelsen.
•Få av de remissinstanser som markerar en positiv inställ- ning, framförallt statliga instanser, kommenterar försla- get mer än i mycket begränsad omfattning.
•Ett fåtal huvudsakligen negativa instanser pekar på frivil- ligt uppgiftslämnande ifråga om samverkan (eller vissa former av samverkan) som ett möjligt alternativ.
•Flera instanser, främst kommunala, tycker att kommit- téns analys av interkommunal samverkan är motsägelse- full och/eller bristfällig i olika avseenden
•Få instanser uttalar en avvisande inställning till kommu- nal samverkan.
•Ett stort antal instanser, främst kommunala, men även instanser i kategorin ”övriga”, anser att interkommunal samverkan bör underlättas och/eller utökas.
343
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Få av de remissinstanser som markerar en positiv inställning, framförallt statliga instanser, kommenterar förslaget mer än i mycket begränsad omfattning. Ett mycket begränsat antal kom- munala instanser är positiva, däribland Gnesta kommun som menar att det också kan finnas skäl att tydligare sprida goda ex- empel på samverkan.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Boverket, Konkur- rensverket, Konsumentverket, Räddningsverket, Statens folkhälso- institut (FHI), Vägverket, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Synskadades Riksförbund (SRF) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Göteborgs universitet menar att det för kommunerna skulle inne- bära en orimlig arbetsinsats att göra en sådan totalinventering av samverkan som kommittén föreslår.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), samt ett mycket stort antal kommunala instanser bl.a. Eskilstuna kommun, Hultsfreds kommun, Karlskoga kommun, Ovanåkers kommun, Sundsvalls kommun, Sölvesborgs kommun och Samverkansorganet i Kqlmar län (Regionförbundet i Kalmar län) anser att förslaget innebär en inskränkning av den kommunala självstyrelsen. Även om det är angeläget ur ett demokratiperspektiv att kommunerna redovisar sin samverkan, så är det enligt instanserna i första hand en ange- lägenhet mellan kommunen och dess invånare och inte något som staten ska ålägga kommunerna.
Förslaget innebär enligt Värmlands läns landsting en onödig markering mot den kommunala självstyrelsen. Full öppenhet om
344
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
samverkan med andra kommuner är en självklarhet ur ett demo- kratiperspektiv. I detta sammanhang vill Värmlands läns lands- ting påtala det problem som finns i form av hinder som lagstift- ning och regelverk många gånger utgör för samverkan mellan kommuner, mellan landsting och mellan kommuner och lands- ting. Detta gäller även för samverkan över nationsgräns.
Samverkan är enligt Stockholms läns landsting en naturlig och omfattande del av kommunal och regional verksamhet som inte behöver redovisas särskilt.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) m.fl. kommuner i Östergötlands län
(se bilaga 1) tar inte ställning till förslaget, men konstaterar att en förutsättning för ett genomförande är att det står klart vilka fördelar det ger för samtliga parter. Förslaget kan bli ytterligare en pålaga för de mindre och medelstora kommunerna. Redovis- ningen får inte heller upplevas som ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Redovisningen bör kopplas till någon form av stöd i processen med att finna goda samverkansformer
Essunga kommun och Grästorps kommun, är negativa till försla- get och anser att en redovisning bör bygga på ett frivilligt upp- giftslämnande. Skulle beslut tas enligt kommitténs förslag ska enbart större samverkansområden (exempelvis de som är beslu- tade i resp. fullmäktige) behöva rapporteras.
Enligt Kinda kommun bör samverkan i form av kommunalför- bund och gemensam nämnd redovisas – när det gäller övrig sam- verkan bör krav på redovisning inte finnas.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instan- ser är bl.a. Glesbygdsverket, Verket för näringslivsutveckling (Nu- tek), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
345
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Allmänna synpunkter
Flera instanser, främst kommunala, tycker att kommitténs analys av interkommunal samverkan är motsägelsefull och/eller bristfäl- lig i olika avseenden.
SmåKom-nätverket, Borgholms kommun, Lekebergs kommun m.fl. saknar en grundläggande analys av samverkansmodellernas för- och nackdelar jämfört med den stora skalans för- och nackdelar, vilket instanserna menar är anmärkningsvärt med tanke på alla de samarbetsmodeller som praktiseras av kommuner och län.
Få eller inga instanser uttalar en avvisande inställning till kom- munal samverkan. Ett stort antal instanser, främst kommunala, men även instanser i kategorin ”övriga”, anser att interkommunal samverkan bör underlättas och/eller utökas. Synpunkter med denna innebör framförs bl.a. av Ale kommun, Bjurholms kom- mun, Bollebygds kommun, Herrljunga kommun, Hässleholms kommun, Kommunförbundet Skåne m.fl. kommuner i Skåne län (se bilaga 1), Klippans kommun, Linköpings kommun, Torsby kommun, SmåKom-nätverket, Föreningens Sveriges Socialchefer, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, Avfall Sverige.
Kommunförbundet Skåne m. fl. kommuner i Skåne län (se bilaga 1) samt Malmö kommun anser att kommittén intar en kluven hållning till interkommunal samverkan. Å ena sidan anses denna samverkan nödvändig och bör underlättas men å andra sidan riskerar den att urholka självstyrelsen, skapa demokratiska kom- plikationer och påverka statens möjligheter att styra och följa upp den kommunala verksamheten. Kommunförbundet Skåne har under våren 2007 genomfört en utredning om kommunal samverkan i Skåne. I denna konstateras bl.a. att kommunerna samverkar i allt högre utsträckning och att utan denna samverkan skulle kommunerna haft betydligt större svårigheter att tillhan- dahålla medborgarna en god service. 85 procent av samverkan sker i avtalsform och har inga demokratiska komplikationer
346
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
eftersom ansvaret via avtal är bibehållet i respektive kommun. I denna utredning noteras att det trots allt finns kvarvarande juri- diska hinder vid samverkan. Särskilt framhålls lagen om offentlig upphandling som problematisk, samt att kommuner inte kan delegera beslut till anställd i annan kommun. Kommunförbundet Skåne anser att det är exempel på områden där kommittén borde ha lämnat förslag för att underlätta kommunal samverkan.
Hofors kommun anser att staten på alla sätt bör underlätta pri- märkommunal samverkan. Lagliga hinder bör så långt möjligt undanröjas t.ex. genom översyn av lagen om offentlig upphand- ling.
Torsby kommun är av den uppfattningen att om det skapas för- bättrade möjligheter till samverkan kommuner emellan kommer det ha större effekt än att det skapas storregioner med konstlade administrativa gränser.
Föreningen Sveriges Socialchefer (FSS) skrev i sitt yttrande över delbetänkandet att det krävs en utveckling av samverkan mellan kommunerna. Det gäller inom det sociala området sådant som rätten att bedriva myndighetsutövning mellan kommunerna, möjligheten att bedriva verksamhet i en annan kommun. Regel- verket får inte försvåra för kommunerna att bedriva en effektiv verksamhet, inte minst inom socialtjänsten.
7.2Regionkommunerna – uppdrag och utformning
Kommitténs förslag: Direktvalda regionala organ med egen beskattningsrätt får ett sammanhållet ansvar för regional utveck- ling och hälso- och sjukvård. En ny geografi, nya uppgifter och ett nytt politiskt uppdrag motiverar en ny beteckning – region- kommuner.
Kommentar: Analyserna i kapitel 4 och 5 utmynnar i slutsat- sen att kommunala självstyrelseorgan på regional nivå bör ansva-
347
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
ra för såväl regional utveckling som hälso- och sjukvård. I båda fall förordas också väsentligt färre och större enheter än dagens normallandsting.
I kommande avsnitt sammanställs först synpunkter på försla- get om att inrätta direktvalda regionkommuner med ett sam- manhållet ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård (7.2.1). Därefter sammanställs synpunkter på kommitténs be- dömning att dessa bör utgöras av väsentligt färre och större enhe- ter än dagens normallandsting (7.2.2). Yttrandena i dessa frågor är sällan avgränsade från varandra på det här sättet, men avsikten med att separera dem i sammanställningen har varit att försöka göra synpunkterna mer lättillgängliga och identifierbara.
Sammanställning över synpunkter på förslaget om att reduce- ra antalet län återfinns i avsnitt 6.4.1.
7.2.1Direktvalda regionkommuner med ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård
Kommitténs förslag: Direktvalda regionala organ med egen beskattningsrätt får ett sammanhållet ansvar för regional utveck- ling och hälso- och sjukvård.
Kommentar: Yttranden som mer specifikt berör om region- kommuner ska hantera det regionala utvecklingsuppdrag som kommittén föreslår behandlas huvudsakligen i avsnitt 5.2.1 me- dan yttranden som mer specifikt gäller regionkommunernas eventuella ansvar för hälso- och sjukvården sammanställs i av- snitt 4.3.1. I detta avsnitt sammanställs inställning till och syn- punkter som rör det föreslagna uppdraget i dess helhet.
Nedanstående sammanfattning inkluderar inte alla de instan- ser som i mer allmänna termer tillstyrker huvuddragen i kommit- téns förslag och som därmed sannolikt är positiva även till detta förslag.
348
Ds 2008:17 Den kommunala sektorn
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Omkring 90 procent av de omkring 300 instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de drygt 200 in- |
kommunala | stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
förbund | huvudsakligen positiva. |
Landsting | Samtliga av de instanser som uttalar en tydlig |
| uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | En stor majoritet av det trettiotal instanser som |
m.m. | uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Länsstyrelser | Omkring hälften av instanserna är huvudsakli- |
| gen positiva. |
Övriga | Omkring tre fjärdedelar av det femtiotal instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet (omkring 90 procent) instanser är huvudsakligen positiv. Flera av dessa menar att det finns stora fördelar med ett direktvalt regionalt organ, att ett sådant bör ha beskattningsrätt och att regional ut- veckling och hälso- och sjukvård är verksamheter som tjänar på att hanteras inom en och samma organisation.
•Flertalet negativa och/eller tveksamma instanser ifråga- sätter att regionkommuner ges ett ansvar för hälso- och sjukvård (se avsnitt 4.3.1) och menar i många fall att landstingen som direktvald nivå med beskattningsrätt bör avskaffas.
•Ett fåtal av de instanser som är positiva till att ett kom- munalt organ på regional nivå får ungefär det ansvar som
349
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
kommittén föreslår, ifrågasätter om regionkommunen ska vara direktvald.
•Ett frekvent understrykande från framförallt primär- kommuner är att regionkommuner inte i något avseende ska vara överordnade primärkommunerna.
Exempel på synpunkter
Förslaget om att ge regionkommuner ett sammanhållet uppdrag inom regional utveckling diskuteras i kapitel 5 om regional ut- veckling, avsnitt 5.2.1.
Flertalet av de instanser som är negativa och/eller tveksamma ifrågasätter om hälso- och sjukvården överhuvudtaget bör vara en angelägenhet för ett direktvalt regionalt organ. Dessa syn- punkter behandlas i kapitel 4 om hälso- och sjukvård, avsnitt 4.3.1.
Myndigheter m.m.
Huvudsakligen positiva
Det är enligt Boverket naturligt att den regionala nivån i vårt land stärks till att även innefatta regionkommunala organisationer (”regioner”) med ett relativt brett mandat och att organisationen av dessa i olika län/regioner bör bli mera enhetlig än idag. För att sådana organisationer ska ha tillräcklig kraft krävs sannolikt att de har beskattningsrätt.
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) tillstyrker huvudsak- ligen förslaget om ett sammanhållet regionalt utvecklingsansvar som även täcker in hälso- och sjukvård samt delar av natur-, kultur-, miljö- och jämställdhetsområdet. ITPS anser dock att det hade varit önskvärt med ett tydligare tillväxtperspektiv i betänkandet.
350
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
Konkurrensverket har inget att erinra mot kommitténs förslag att landstingen ersätts med regionkommuner med uppgifter avseen- de hälso- och sjukvård samt regional utveckling och tillväxt. Ett klart definierat regionalt uppdrag torde kunna skapa möjlighet för tydligare roller och uppgiftsfördelning för staten och den kommunala sektorn. Reformerna bör kunna bidra till stabila och klara spelregler vilket kan medverka till en effektiv konkurrens i offentlig och privat sektor till nytta för konsumenterna samt en effektiv offentlig upphandling till nytta för det allmänna och marknadens aktörer.
Socialstyrelsen tillstyrker i huvudsak förslaget om regionkommu- ner med huvudsakligt finansierings- och tillhandahållaransvar för hälso- och sjukvården, och vill poängtera vikten av att region- kommunerna får en utformning storleks- och antalsmässigt som garanterar en hållbar organisering av hälso- och sjukvården i allmänhet, och för regionsjukvården och den specialiserade sjuk- vården i synnerhet.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tillstyrker kommitténs förslag om inrättande av regionkommuner och regi- onala kunskapscentra. Dessa kan bidra till en mer evidensbaserad vård och en effektivare kunskapsförmedling mellan den nationel- la och regionala nivån.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Almi Företags- partner AB (Almi), Banverket, Glesbygdsverket, Högskolan i Väst, Konsumentverket, Kriminalvården, Luftfartsstyrelsen, Riksteatern, Rikstrafiken, Räddningsverket, Skogsstyrelsen, Sametinget, Statens folkhälsoinstitut, Verket för innovationssystem (Vinnova), Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Vägverket m.fl.
351
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) anser att regionalpoliti- ken till sin natur är regionalt fokuserad och att de problem som finns i denna verksamhet med fragmentisering m.m. borde ha varit utgångspunkt för kommitténs överväganden. Kommittén har dock valt hälso- och sjukvården som sin utgångspunkt och det är inte primärt en regionalfråga utan ett område med tydliga lokala och nationella dimensioner. En analys av hur man bättre samordnar och styr regionalpolitikens många aktörer, såväl kommunala som privata och statliga, borde, enligt Vervas me- ning, ha varit utgångspunkt för kommitténs arbete.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma är bl.a.
Kammarrätten i Stockholm, Mittuniversitetet, Riksantikvarieämbe- tet, Uppsala universitet m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Länsstyrelser
Nio länsstyrelser är huvudsakligen positiva till att inrätta direkt- valda regionkommuner med beskattningsrätt som ska ha det ansvar för hälso- och sjukvård som kommittén föreslår. Det gäller Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Skåne, Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Dalarnas län.
Länsstyrelsen i Hallands län är huvudsakligen positiv till den föreslagna ansvarsfördelningen ifråga om hälso- och sjukvården, men ifrågasätter om det regionala utvecklingsuppdraget måste hanteras av direktvalda regionala organ med beskattningsrätt.
Tre länsstyrelser är uttryckligen negativa till att inrätta di- rektvalda regionkommuner med beskattningsrätt med det ansvar som kommittén föreslår. Det gäller Länsstyrelserna i Uppsala, Västernorrlands och Västerbottens län.
Utan att uttryckligen vara negativa är ytterligare tre länssty- relser i varierande grad tveksamma till kommitténs förslag till
352
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
organisation för hälso- och sjukvården och/eller menar att frågan nu eller på sikt bör bli föremål för särskild utredning: Det gäller
Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Kalmar län.
Fem länsstyrelser diskuterar inte hälso- och sjukvårdens or- ganisation och/eller avger ingen klart identifierbar ståndpunkt. Det gäller Länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län.
Sammanfattningsvis är tio länsstyrelser huvudsakligen positi- va. Sex stycken är negativa och/eller tveksamma, medan fem stycken inte tar tydlig ställning.
Kommunala instanser
Så gott som samtliga kommunala instanser markerar en positiv inställning till förslaget.
Fördelarna med direktvalda organ överväger enligt Stockholms läns landsting såväl i demokrati- som effektivitetshänseende. Beskattningsrätten, kombinerad med en fungerande finansie- ringsprincip, är en grundläggande förutsättning inte bara för det kommunala självstyret utan även för regional utvecklingskraft. Även för statens del är det angeläget med en regional, demokra- tiskt förankrad mot- och samverkanspart för en fungerande dia- log.
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) anser att en direktvald regional församling innebär att det finns ett tydligt forum för beslut och ansvarstagande i frågor om regional utveckling. Man uppnår legitimitet i företrädarskapet nationellt och internationellt och får möjlighet till representativitet och jämställdhet. En större geografi ger nya och bättre möjligheter till planering och resursutnyttjande, samordnat agerande och skapande av nya allianser och kraftfält. Den ekonomiska basen som följer av beskattningsrätten ger möjlighet till insatser för tillväxt och utveckling. Genom att hälso- och sjukvård, kultur
353
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
och tillväxtfrågor finns i samma huvudman skapas mervärden i utvecklingsarbetet. Erfarenheterna i Västra Götaland visar vidare att det är möjligt att uppnå en god samverkan med kommunerna och också med länsstyrelsen. Flera kommunala instanser, bl.a.
Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) uttrycker sig snarlikt med Västra Götalands läns landsting.
Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län) m.fl. kommuner i Uppsala län, bl.a. Tierps kommun och Uppsala kommun, vill betona värdet av ett regionalt företrädarskap. Det finns belagt från både Region Skåne och Västra Götalandsregio- nen liksom för många av de län som har bildat kommunala sam- verkansorgan att ett av framgångskriterierna är att regionen där- med fått en tydlig politisk företrädare som ger styrka och tydlig- het i dialogen såväl med andra aktörer i regionen som med statli- ga företrädare. Regionerna/samverkansorganen har fyllt ett tidi- gare vakuum och därmed har regionerna kunnat flytta fram posi- tionerna på ett sätt som med den tidigare splittrade ansvarsför- delningen inte varit möjligt.
Skåne läns landsting (Region Skåne) menar att en ny regionindel- ning, där behovet av utveckling inom hälso- och sjukvårdsområ- det utgör en viktig utgångspunkt, är ett bra förslag. Införandet av regionkommuner ger stora möjligheter att göra hälso- och sjukvården i Sverige mer likvärdig, rationell och kostnadseffek- tiv, samtidigt som det främjar den regionala tillväxten och ut- vecklingen. Kopplingen mellan regional utveckling och utveck- lingen av hälso- och sjukvården måste befrämjas och inrättandet av regionkommuner utgör en central framgångsfaktor i detta. Inom ramen för regionkommunerna är det möjligt att samla och utveckla tillgängliga resurser på ett sätt som ett mindre landsting inte kan.
Ett frekvent understrykande från framförallt primärkommuner är att regionkommuner inte i något avseende ska vara överord- nade primärkommunerna.
354
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
Övriga
Huvudsakligen positiva
Akademikerförbundet SSR stöder utvecklingen mot regionkom- muner, men vill uppmärksamma risken att glappet mellan stora regionkommuner och även fortsättningsvis relativt små kommu- ner kan bli större än idag. Det gäller till exempel i frågor om samarbete mellan hälso- och sjukvård och äldreomsorg samt med övrig socialtjänst. Där finns redan idag ineffektiva glapp till men för servicens kvalitet och patienternas och klienternas välbefin- nande.
Landsorganisationen i Sverige (LO) instämmer i förslaget om regionkommuner och ser samtidigt frågor som direktval och beskattningsrätt som nödvändiga villkor för reformens demokra- tiska legitimitet.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), SmåKom- nätverket, Intresseorganisationen Norrlandsförbundet, Stockholms stadsmission, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Sydsvenska industri- och handelskammaren, Tjänstemännens cen- tralorganisation (TCO) Västsvenska industri- och handelskamma- ren, Östsvenska industri- och handelskammaren m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Flertalet negativa och/eller tveksamma instanser ifrågasätter förslaget med utgångspunkt i hälso- och sjukvården, se avsnitt 4.3.1.
355
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instanser är bl.a.
Handelskammaren Mälardalen, Läkemedelsindustriföreningen, Sveriges läkarförbund, Sjukhusläkarföreningen, Stockholms han- delskammare m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Hälso- och sjukvård samt regional utveckling i samma organisation
Flera remissinstanser kommenterar specifikt frågan om lämplig- heten i att hantera regional utveckling och hälso- och sjukvården i samma organisation. Många instanser, främst kommunala, framhåller kopplingar mellan områdena och hälso- och sjukvår- dens betydelse för regional utveckling.
Norrbottens läns landsting pekar i likhet med Södermanlands läns landsting, Kalmar läns landsting, Samverkansorganet i Kalamr län (Regionförbundet i Kalmar län) m.fl. främst kommunala instan- ser på sambanden mellan uppdragen. Regional utveckling och ekonomisk tillväxt är enligt Norrbottens läns landsting grund- läggande för att kunna bedriva en god, tillgänglig och likvärdig hälso- och sjukvård för regionens invånare. Samtidigt är en god hälsa hos regionens invånare – för vilka ett berikande kulturliv har betydelse - en viktig förutsättning för regional utveckling.
Örebro läns landsting vill framhålla att hälso- och sjukvården utgör en viktig grundbult i det regionala utvecklingsarbetet. Den spelar en stor roll för en regions utveckling, dels genom att vara en stor arbetsgivare, dels i sin roll som välfärdsproducent och kunskapsintensiv organisation med forskning och utveckling i centrum.
Erfarenheterna från Skåne och Västra Götaland visar enligt Stockholms läns landsting att de regionala utvecklingsfrågorna inte blir lidande av att hanteras av samma organ som även har
356
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
hand om tunga välfärdsfrågor. Det är dessutom inte realistiskt att tänka sig mer än ett direktvalt organ på den regionala nivån.
Det finns enligt Skåne läns landsting (Region Skåne), Kommun- förbundet Skåne m.fl. kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga) stora fördelar i att folkvalda regionkommuner får möjlighet att koor- dinera utvecklingsarbetet inom flera olika områden samtidigt, till exempel inom regional utveckling och hälso- och sjukvård. Ge- nom att regionkommunerna får möjlighet att utveckla regionen ur ett helhetsperspektiv kan synergieffekter uppnås: en ökad tillväxt som ger underlag till en bättre hälso- och sjukvård och som i sin tur stimulerar ytterligare regional utveckling och till- växt och så vidare. Direktvalda organ har enligt Skåne läns lands- ting bättre proportionalitet och skapar utrymme för mindre partier på ett sätt som ett indirekt organ inte kan. Detta är vik- tigt eftersom det på sikt ökar den demokratiska legitimiteten och därmed förutsättningarna för medskapande och utvecklingskraft i hela regionen. Skåne läns landstings uppfattning är att beskatt- ningsrätten är en grundläggande förutsättning och avgörande för den kommunala självstyrelsen på såväl kommunal nivå som regi- onkommunal nivå.
Flera kommuner, bl.a. Faluns kommun, Oxelösunds kommun m.fl varnar för en utveckling som innebär att hälso- och sjukvården får en alltför dominerande ställning i regionens organisation. Det är viktigt att utvecklingsfrågorna får en självständig och utpekad ställning. Renodling och fokusering på ett antal områden som är tillväxt- och utvecklingsfrämjande och också bidrar till en hållbar utveckling ska enligt Oxelösunds kommun vara regionkommu- nens främsta uppgifter.
Riksantikvarieämbetet ifrågasätter om sjukvården och uppgifter med anknytning till regional utveckling och myndighetsverk- samheten måste utgå ifrån samma principer. Kriterierna för en god sjukvård behöver inte vara direkt jämförbara med kriterierna
357
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
för en god regional utvecklingspolitik i form av t.ex. kulturarvs- turism och vägplanering
Nacka kommun anser att sjukvårdens logik måste utredas i sitt sammanhang, oberoende av frågan om regionkommunerna och regionutvecklingsfrågorna. Det finns inte något oundvikligt samband som säger att de två frågorna måste hållas ihop.
Ett direktvalt organ med beskattningsrätt
Utöver de som överhuvudtaget inte vill inrätta regionkommuner, ifrågasätter ett mindre antal instanser om regionkommuner bör vara direktvalda och ha beskattningsrätt.
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Regi- on Halland) och samtliga kommuner i Hallands län är positiva till att ett kommunalt organ på regional nivå får ansvar för hälso- och sjukvård och regional utveckling. Däremot anser remissin- stanserna inte att uppgifterna med nödvändighet måste hanteras av ett direktvalt organ. Det finns principiella skäl för att låta de framtida länen själva avgöra vilken modell man väljer – antingen den direktvalda, eller den indirekt valda kommunalförbundslös- ning som idag tillämpas av kommunala samverkansorgan.
Lidingö kommun menar att så länge sjukvården finansieras ge- nom och (i huvudsak) bedrivs av landsting/regionkommuner är det naturligt att dessa även fortsättningsvis får beskattningsrätt och styrs av direktvalda organ. Om sjukvårdens finansiering däremot läggs över på staten och fler aktörer ges möjlighet att tillhandahålla sjukvård är det mer tveksamt om organen ska vara direktvalda och ha beskattningsrätt.
358
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
7.2.2Större och färre regionkommuner
Kommitténs bedömning: Kommittén förordar att regionkom- muner ska utgöras av väsentligt färre och större enheter än da- gens normallandsting.
Kommentar: Frågan om behovet av färre och större enheter än dagens normallandsting diskuteras utifrån flera perspektiv i instansernas yttranden. Sammanställningen nedan har strukture- rats i enlighet med detta, enligt följande:
•Indelningsfrågor utifrån hälso- och sjukvård och regi- onal utveckling
•Indelningsfrågor utifrån hälso- och sjukvård
•Indelningsfrågor utifrån regional utveckling
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kommentar: Kommittén anger inte exakt vad som avses med ”väsentligt” färre och större enheter än dagens normallandsting. I betänkandets kapitel 8 föreslår dock kommittén ett antal krite- rier för en ny läns- och regionindelning och bedömer att dessa kommer att resultera i en indelning i sex till nio län och region- kommuner.
Precis som i frågan om antalet län (se avsnitt 6.4.1) diskuterar få instanser frågor om antalet eventuella regionkommuner. En- dast ett fåtal av de många instanser som anger att de är positiva till en väsentlig reducering, anger heller hur ”väsentlig” ska för- stås.
Nedanstående sammanställning av inställning till bedömning- en ifråga om antalet regionkommuner gäller således huruvida instanserna huvudsakligen är positiva eller negativa till större och färre landsting/regionkommuner.
Nedanstående sammanställning inkluderar – utöver de instan- ser som uttalar sig om regionkommunal indelning specifikt – även såväl de instanser som har angett att de är negativa och/eller tveksamma till en reducering av antalet län samt de instanser
359
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
som har angett att de är positiva till regionkommuner och en reducering av antalet län i de fall dessa instanser inte har angett att läns- och regionkommunindelning inte bör eller inte måste sammanfalla. Annars är det rimligt att läsa deras ställningstagan- de som att det de uttalar ifråga om länsindelning också avser regionkommunal indelning, eftersom kommittén föreslår att dessa ska sammanfalla.
Sammanställningen inkluderar inte de många instanser som i mer allmänna termer tillstyrker huvuddragen i kommitténs för- slag och som därmed sannolikt är positiva även till detta förslag.
Kategori | Inställning |
Samtliga | Omkring 90 procent av de drygt 250 instanser |
| som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiva. |
Kommuner, | Drygt 90 procent av de närmare 200 instanser |
kommunala | som uttrycker en uppfattning är huvudsakligen |
förbund | positiva. |
Landsting | Omkring tre fjärdedelar av det dryga dussintal |
| instanser som uttrycker en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiva. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av det jämförelsevis |
m.m. | begränsade antal instanser som uttrycker en |
| uppfattning är huvudsakligen positiv. |
Länsstyrelser | Omkring hälften av de instanser som uttrycker |
| en uppfattning är huvudsakligen positiva. |
Övriga | Omkring tre fjärdedelar av det trettiotal instan- |
| ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
| vudsakligen positiva. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen positiv till färre och större regionkommuner.
360
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
•En stor majoritet av dessa anger dock inte uttryckli- gen hur många regionkommuner de anser att en ny indelning bör resultera i. En stor majoritet av dessa anger inte heller uttryckligen om de anser att sex till nio regionkommuner är ett lämpligt antal eller inte.
•Flera instanser – även sådana instanser som är positi- va till regionkommuner och tar ställning för en redu- cering av antalet län/regionkommuner – ifrågasätter om större regioner ger bättre förutsättningar för regi- onal tillväxt och utveckling och menar att det – inte minst i betänkandet – saknas belägg för ett sådant samband.
•Flera instanser – även sådana som huvudsakligen är positiva till regionkommuner och tar ställning för en reducering av antalet län/regionkommuner – ifråga- sätter om större regioner ger en mer kvalitativ eller ef- fektiv hälso- och sjukvård och menar att det – inte minst i betänkandet – saknas belägg för ett sådant samband.
•Flera instanser tycker att samverkan kring hälso- och sjukvården inom ramen för nuvarande organisation är ett bättre alternativ än att slå ihop landsting.
•Instanser inom kategorin myndigheter m.m. uttalar sig i mindre utsträckning om den regionkommunala indelningen, jämfört med den statliga indelningen (avsnitt 6.4.1).
361
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Exempel på synpunkter
Indelningsfrågor utifrån hälso- och sjukvård samt regional utveckling
Huvudsakligen positiva
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) lämnar inga synpunkter på antalet regionkommuner eller hur indelning- en bör göras, utom att det förefaller bra att satsa på färre regio- ner än det nuvarande antalet.
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) tyck- er att Västra Götalands län, en sammanläggning av tre tidigare län, har skapat bättre förutsättningar för planering och samord- ning inom områden som infrastrukturplanering, kollektivtrafik, näringslivsutveckling, kultur och turism. Inom hälso- och sjuk- vården har den nya geografin och tillkomsten av Västra Göta- landsregionen gett nya möjligheter för planering och bättre ut- nyttjande av kompetens och resurser. Västra Götalands läns landsting delar kommitténs uppfattning att kunskapsutveckling och kunskapsspridning inom hälso- och sjukvård kräver att sjuk- vårdshuvudmännen har viss storlek.
Skåne läns landsting (Region Skåne) anser att det för att kunna stimulera såväl den regionala tillväxten som utvecklingen av häl- so- och sjukvården krävs ett större befolkningsunderlag och en större organisation än den nuvarande landstingsindelningen medger.
Kalmar läns landsting delar kommitténs slutsatser att nya län och regionkommuner ska ha en viss minimistorlek och vara mer jämnstora än motsvarigheterna av idag. Det handlar bl.a. om befolkningsunderlag för kvalificerad hälso- och sjukvård samt tillräckligt stora regionkommuner som har tillräckliga utveck-
362
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
lingsresurser och som är konkurrenskraftiga även i ett interna- tionellt perspektiv.
Norrbottens läns landsting anser att det ofta krävs en större geo- grafisk yta och större befolkningsunderlag än idag för att få till stånd bästa möjliga planering av infrastruktursatsningar, kollek- tivtrafikplanering, regionalpolitiska satsningar och prioriteringar av EU-medel samt specialiserad sjukvård och regional kultur- verksamhet.
Jämtlands läns landsting anser att de skäl som kommittén fram- för för större regioner är i linje med landstingets egen inställ- ning. Några av de tunga skälen till att gå samman med ett annat landsting är att minska antalet av de mera juridiskt bindande samarbetena som redan etablerats över landstings- och kom- mungränserna vad gäller regionsjukvård, kultur, internationella-, näringslivs- och trafikfrågor. Samtidigt pekar Jämtlands läns landsting på att situationen är annorlunda i norra Sverige jämfört med i den södra delen av landet.
Göteborgs kommun har erfarenhet sedan snart tio år av Västra Götalands län, en sammanläggning av tre tidigare län, och en rad effekter kan ses. Bättre förutsättningar har skapats för planering och samordning inom områden som infrastrukturplanering, kollektivtrafik, näringslivsutveckling, kultur, turism samt hälso- och sjukvård. Nya kraftfält har skapats genom att tidigare läns- bundna aktörer fått orientera sig i en ny miljö med nya samar- betsparter, och med ett nytt övergripande regionalt tänkande och agerande. Starka aktörer med bas i hela Västra Götaland och samlade resurser ger större utväxling av samverkan, både natio- nellt och internationellt. Tidigare skarpa gränser, geografiskt och mellan olika regionala intressen, har luckrats upp när man sett resultat av att agera gemensamt i en större region. Genom ut- byggnad av infrastruktur och kollektivtrafik har pendling och annat resande underlättats och arbetsmarknaderna har närmat sig
363
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
varandra. Kulturutbudet har kunnat spridas, och tillgängligheten till detta har ökat i hela länet.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är positiva till att redu- cera antalet landsting/regionkommuner är bl.a. Almi Företags- partner AB (Almi), Banverket, Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) Glesbygdsverket, Göteborgs universitet, Handikappförbundens samarbetsorganisation (HSO) Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), Konsumentverket, Linköpings universitet, Läkemedelsverket, Riksantikvarieämbetet, Riksteatern, Räddningsverket, Sametinget, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoin- stitut, Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Verket för innova- tionssystem (Vinnova), Vägverket, Sveriges Kommuner och Lands- ting (SKL) och mycket stor majoritet kommunala instanser, Före- tagarna, Handelskammaren Mälardalen, Pensionärernas Riksorga- nisation (PRO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Synskadades Riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO)m.fl. (se bl.a. bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter att stora regioner kommer att resultera i ökad effektivitet och bättre hushållning i samhällsorganisationen. Någon mer ingående analys som styrker denna slutsats redovisas inte av kommittén. Tvärtom visar bland annat Sveriges Kommuner och Landstings studier att de små landstingen vid en jämförelse hävdar sig väl så bra mot de stora landstingen. Att stora regioner skulle trygga den framtida välfär- den är därför högst tveksamt.
Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att ett grundantagande i kommitténs arbete har varit att större regioner ger en bättre sjukvård och större ekonomisk tillväxt. Underlaget som detta
364
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
antagande bygger på är inte särskilt tydligt redovisat och samti- digt finns flera källor som visat att företagens lokala förutsätt- ningar har mycket större betydelse för tillväxten och att t.ex. sjukvården i landets storregioner upplevs av patienter som sämre vad avser närsjukvård och akutsjukvård. Eftersom indelningen i så få stora regioner innebär ett mycket större avstånd mellan beslutsfattarna och medborgarna finns också risker att det de- mokratiska inflytandet minskar och att medborgarnas förtroen- de för det politiska systemet blir mindre.
Landstinget i Uppsala län delar kommitténs uppfattning att da- gens län inte kan skapa tillräckligt starka miljöer för kunskaps- bildning inom hälso- och sjukvård. Samtidigt finns basen för ett kunskapscentrum redan idag i varje sjukvårdsregion genom sam- arbetet mellan regionsjukhus och universitet. En liten region- kommun, utan regionsjukhus, och med motsvarande storlek som ett län idag, kan samverka med en regionkommun med region- sjukhus och universitet. Av det skälet är inte ett stort geografiskt område för en regionkommun med ett regionalt kunskapscent- rum nödvändigt. Uppsala läns landsting stöder ett regionkom- munalt ansvar för uppgifter med anknytning till regional utveck- ling, men menar att inte heller dessa uppgifter med nödvändighet förutsätter större regioner.
Samverkansorganet i Jönköpings län (Regionförbundet Jönköpings län) menar att det saknas hållbara argument – inte minst i betän- kandet - för en snabb geografisk förändring av regioner och län. Det kan finnas skäl till större geografiska baser för vissa funktio- ner än vad dagens regioner utgör, men det saknas empiri för att med nödvändighet hävda att större regioner med själklarhet blir bättre rustade för framtiden.
Handelskammaren Jönköpings län menar att det saknas empiri – inte minst i betänkandet – för att påstå att det behövs större regioner.
365
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Mittuniversitetet menar att kommittén underlåtit att beakta terri- toriell omfattning och gleshetskriterier. Utökade territorier in- nebär inte med nödvändighet mer regionala muskler. Däremot ökar avstånden och resvägarna samtidigt som den regionala iden- titetskänslan minskar m.m.
Borgholms kommun menar att den ekonomiska tillväxten inte med automatik förbättras av en större region med viss befolk- ningsmängd. Den ekonomiska tillväxtens positiva utveckling möjliggörs av en väl utbyggd och spridd infrastruktur, ett väl utvecklat entreprenörskap, företagens framgångar, utbildningens kvalitet, forskningens organisation, kontaktnät och resursnivå, innovationskraften i samhället, den sociala ekonomin, en fram- trädande lokal och regional självtillit samt en stark lokal och regional sammanhållning.
Ytterligare instanser som huvudsakligen är negativa och/eller tveksamma till att reducera antalet landsting/regionkommuner och/eller till kommitténs analys av skälen för detta är bl.a. Läns- styrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Sjukhuslä- karföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Pensionärsförbund samt det stora flertalet av de instanser som inte önskar se ett region- kommunalt ansvar för hälso- och sjukvården (se bl.a. avsnitt 7.2.1 och bilaga 3).
Indelning utifrån hälso- och sjukvårdens behov
Huvudsakligen positiva
Myndigheter m.m.
Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) menar att förslaget med stora regionkommuner som inkluderar ett region- sjukhus och ett universitet förbättrar möjligheterna för forsk- ning och kunskapsspridning inom de forskningsområden som
366
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
faller inom FAS ansvarsområde. De nya regionkommunerna kommer bl.a. genom sin storlek att spela en annan roll än den landstingen tidigare gjort. Dagens organisation med många landsting utan eget regionsjukhus ger sämre förutsättningar för resurskrävande satsningar och för spridning av den kunskap som forskningen genererat. Kommitténs förslag bygger på en regio- nal struktur där varje regionkommun rymmer dels ett region- sjukhus dels ett universitet. Detta ger förbättrade förutsättningar för samverkan mellan forskning, utbildningssystem samt hälso- och sjukvård anser FAS.
Glesbygdsverket delar uppfattningen att dagens landsting är för små för att långsiktigt klara kraven på en högkvalitativ vård som dessutom kommer att utsättas för större påfrestningar i framti- den, bl.a. beroende på en åldrande befolkning.
Linköpings universitet har inget att invända mot förslaget om att landstingen ersätts av ett mindre antal regionkommuner. Den analys som utredningen presenterar som grund för sitt förslag framstår som väl genomförd.
Läkemedelsverket anser att en organisation av hälso- och sjukvår- den baserad på större regionkommuner kan öka möjligheterna för ansvariga sjukvårdshuvudmän att bygga upp, och vidmakthål- la, den medicintekniska kompetens som kommer att krävas för ett effektivt och säkert användande (säkerhetsstrukturer, inköp, installation, underhåll, internutbildning) av den allt mer avance- rade teknik som erbjuds inom vården.
Socialstyrelsen tillstyrker i huvudsak förslaget om regionkommu- ner med huvudsakligt finansierings- och tillhandahållaransvar för hälso- och sjukvården, och vill poängtera vikten av att region- kommunerna får en utformning storleks- och antalsmässigt som garanterar en hållbar organisering av hälso- och sjukvården i allmänhet, och för regionsjukvården och den specialiserade sjuk- vården i synnerhet.
367
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tillstyrker kommitténs förslag om inrättandet av regionkommuner och uppbyggnaden av regionala kunskapscentra. Ett större befolk- ningsunderlag och mer samlade resurser för kunskapsuppbygg- nad ökar möjligheterna för hälso- och sjukvården att bedriva en evidensbaserad vård och ge en vård på lika villkor. Förslaget in- nebär ökade möjligheter för ett samspel mellan den nationella och regionala nivån och bättre möjligheter att få genomslag för de kunskapsunderlag som SBU och andra myndigheter tar fram.
Enligt Landsorganisationen i Sverige (LO) kommer befolkning- ens behov och förväntningar samt krav på ny teknik och nya behandlingsmetoder att kräva stora framtida insatser i form av resurser och kapital. LO ser en uppenbar risk i att många lands- ting är för små för att tillfredsställande klara av denna utmaning och delar därför ansvarskommitténs uppfattning att den framtida hälso- och sjukvården behöver organiseras i större enheter än dagens landsting.
Kommunala instanser
Flera primärkommunala instanser, bl.a. Mora kommun och Mönsterås kommun delar kommitténs bedömning att den mo- derna högteknologiska vården behöver stora upptagningsområ- den för att den önskade kvaliteten ska kunna upprätthållas.
Västernorrlands läns landsting menar att en större region och bildandet av en direktvalt regionfullmäktige med egen beskatt- ningsrätt ökar förutsättningarna för kunskapsstyrning av hälso- och sjukvården. För hälso- och sjukvården ger en större geografi bättre förutsättningar för en välfungerande vårdstruktur som ger balans mellan verksamhet och ekonomi. Möjligheterna att ta ett samlat grepp över hela vårdkedjan - från primär/närsjukvård till högspecialiserad vård - stärks.
368
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
Södermanlands läns landsting anser att bildandet av större regio- ner är en nödvändig utveckling för att hälso- och sjukvård och övriga välfärdsuppdrag ska kunna utvecklas i en positiv riktning. Nuvarande landsting är för små för att kunna möta sjukvårdens kommande utmaningar och for att kunna tillgodogöra sig en allt mer kostsam teknisk och medicinsk utveckling.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) m.fl. kommuner i Östergötlands län
(se bl.a. bilaga 1) delar uppfattningen att det behövs en kritisk massa för att kunna göra effektiva investeringar, bedriva forsk- ning och vård av hög kvalitet. Det handlar också om att trygga kompetensförsörjningen och kraftsamla och utveckla spetskom- petensen. Större regionkommuner ger huvudmännen bättre för- utsättningar att göra organisatoriska förändringar och öka kost- nadseffektiviteten. Landstinget vill också understryka att större regioner gynnar en utveckling av en decentraliserad sjukvård i hela regionen. Landstinget delar kommitténs bedömning att det inte är realistiskt eller önskvärt att inrätta ytterligare regionsjuk- hus.
Gävleborgs läns landsting förordar en utveckling mot större regi- oner. Behovet av större planeringsunderlag för hälso- och sjuk- vården, behovet av att politiska beslutsinstanser har kompetens- områden som stämmer överens med hälso- och sjukvårdens nya samverkansarenor och behovet av att balansera nuvarande situa- tion i landet med i praktiken tre etablerade regioner är motiven för detta. Gävleborgs läns landsting instämmer också i nödvän- digheten av att kunskapsstyrningen utvecklas ytterligare och menar att nuvarande landsting är för små för att kunna bära den- na kompetensförstärkning.
Stockholms läns landsting anser antalet landsting/regioner väsent- ligt bör minskas för att uppnå en sjukvårdsstruktur som under- lättar hög kvalitet och produktivitet. Gränser bör undvikas inom
369
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
områden där arbetspendling förekommer. Logiken talar för att sjukvård ska samplaneras med andra samhällsfunktioner som kommunikationer, näringsliv och arbetsmarknad inom områden där medborgarna rör sig på ett naturligt sätt.
Övriga
Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) tillstyrker kom- mitténs förslag att nuvarande landsting försvinner och att ansva- ret för hälso- och sjukvården läggs på sex till nio regionkommu- ner. Det behövs en centralisering och koncentration av hälso- och sjukvården för att klara den framtida utvecklingen när det gäller kvalitet i vården, tillgång till specialistvård, forskning och utveckling, kompetensutveckling och rekrytering av personal.
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) ifrågasätter om de nya regi- onkommunerna blir tillräckligt stora och starka för att vara kon- kurrenskraftiga i ett europeiskt/internationellt perspektiv.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) delar kommitténs uppfattning att framtida krav på vården och dess utveckling lät- tare kan mötas av större och mer ändamålsenliga områ- den/regioner. Men det krävs också andra förslag. En ny länsin- delning förändrar inte behovet av samordning och samband mel- lan exempelvis landstingens och kommunernas vård. Vårdens stora utmaning är att få ihop samordning och samband mellan olika vårdnivåer och olika sjukvårdshuvudmän, en samordning som omfattar hela vårdkedjan. Det är angeläget att dessa sam- band tydliggörs.
Enligt Landsorganisationen i Sverige (LO) kommer befolkning- ens behov och förväntningar samt krav på ny teknik och nya behandlingsmetoder att kräva stora framtida insatser i form av resurser och kapital. LO ser en uppenbar risk i att många lands- ting är för små för att tillfredsställande klara av denna utmaning
370
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
och delar därför ansvarskommitténs uppfattning att den framtida hälso- och sjukvården behöver organiseras i större enheter än dagens landsting.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma till förslag och/eller analys
Myndigheter m.m.
Statskontoret anser inte att kommittén redovisar något underlag som visar att det finns bättre förutsättningar för primärvården att erbjuda vård med kontinuitet och tillgänglighet i större lands- ting (regionkommuner) än i små. Därutöver konstaterar kom- mittén själv att det inte finns några samband mellan de nuvaran- de landstingens storlek och deras ekonomiska utveckling.
Länsstyrelser
Det är enligt Länsstyrelsen i Västernorrlands län uppenbarligen främst hälso- och sjukvårdens organisation och kunskapsbild- ning som fått styra kommitténs förslag avseende den geografiska indelningen. Varje region förutsätts med föreslagen indelning bli självförsörjande till 99 procent. Några mer ingående motiv för denna målsättning eller nivå redovisas emellertid inte, exempelvis vilken förtjänsten är med att vara självförsörjande till nämnda nivå. Dagens system, med landsting som samverkar inom sjuk- vårdsregioner, svarar i praktiken för den organisatoriska lösning som kommittén föreslår, enär man ej föreslår någon annan finan- siering än dagens landstingsskatter.
Länsstyrelsen i Hallands län menar att föreställningen att nya storregioner leder till en bättre kvalité motsägs av kvalitetsmät- ningar. Kommitténs förslag att det i varje region bör finnas ett regionsjukhus framstår som mindre relevant då det redan idag
371
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
förekommer ett långtgående samarbete mellan sjukvårdshuvud- männen över landstingsgränserna.
Sjukvårdsorganisationen samarbetar sedan lång tid tillbaka över landstingsgränserna påpekar Länsstyrelsen i Jönköpings län. Före- ställningen att nya storregioner leder till en bättre kvalitet på sjukvården motsägs av redovisade kvalitetsmätningar. Sjukvården i Jönköpings län hävdar sig väl i jämförelse med andra regioner.
Kommunala instanser
Värmlands läns landsting vill framhålla att flera av de problem som nuvarande indelning med relativt små huvudmän innebär sedan länge möts med ökad samverkan. Detta gäller både den högspecialiserade vården, där kunskapsbildning och försörjning är avgörande för en kvalitativ vård och den mer basala närvården. Värmlands läns landsting instämmer visserligen i slutsatsen att dagens landsting är för små för att klara frågan om kunskaps- bildning. Men det är tveksamt om ens större regioner kan klara hela kunskapsbildningen själva. I stor utsträckning är frågan om kunskapsbildning snarare en nationell angelägenhet som måste lösas med samverkan oberoende av regionindelning, ofta även med internationella samband.
Kronobergs läns landsting är i dagsläget tveksamma till samman- läggningar av landsting som ett sätt att möta de problem kom- mittén pekar på. Kronobergs läns landsting pekar på de fördelar som det innebär att vara en liten organisation och menar med utgångspunkt i detta att ett tillsvidare bättre alternativ till ”stor- landsting” är ett utökat samarbete inom ramen för den nuvaran- de organisationen. Kronobergs läns landsting ställer sig dock positivt till ett framtida samarbete i en större sydsvensk region. I dagsläget saknas dock tillfredställande forskning om de samman- slagningar som genomförts och resulterat i försöksregionerna Skåne och Västra Götaland. I väntan på en heltäckande utvärde-
372
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
ring av dessa regionförsök vore det ett onödigt stort risktagande att skyndsamt påbörja arbetet med regionsammanslagningar.
Blekinge läns landsting pekar på nationella jämförelser som gjorts inom hälso- och sjukvård och som på olika sätt varit positiva för Blekinge läns landsting. Med hänvisning till detta vill Blekinge läns landsting framföra att det inte delar uppfattningen att stor- drift per automatik ger högre vårdkvalité och förbättrad tillgäng- lighet. Ett litet landsting kan också vara framgångsrikt och upp- nå goda resultat.
Karlstads kommun anser att den snabba tekniska utvecklingen inom sjukvården ökar behoven av allt mer specialiserad vård. Att skapa större administrativa enheter kan vara en lösning, men är ingen garanti vare sig för bättre vård eller mer nöjda medborgare. Enligt senaste vårdbarometern är t ex befolkningen i Halland mer nöjd med sjukvården är medborgarna i Skåne och Västra Götaland. Vårdköerna i Halland är också korta och landstinget har en budget i balans. Det finns med säkerhet ett behov av att arbeta i större organisationer inom hälso- och sjukvården än de nuvarande landstingen men detta torde inte vara den viktigaste faktorn som ska styra en framtida regionindelning.
Övriga
Sjukhusläkarföreningen tycker att förslag om regionkommuner borde ha föregåtts av en genomgripande och objektiv utvärde- ring av sjukvården i Västra Götaland och Skåne under försöks- verksamheten. Sjukhusläkarföreningen delar inte utredningens positiva syn på hur sjukvården styrs i Västra Götaland och Skå- ne.
Till följd av bl.a. ökad konkurrens såväl internationellt som na- tionellt kan det enligt Svenskt Näringsliv förmodas att landsting- en i framtiden i större utsträckning av egen kraft väljer samarbe-
373
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
ten och sammanslagningar med andra landsting. Detta kan också ske för att minska kostnader till följd av nödvändiga investering- ar. Det finns en styrka i att landstingen av egen kraft finner hur samarbeten och sammanslagningar ska ske. Om direktiv ges uppifrån riskerar mycket av den lokala/regionala utvecklings- kraften och därmed mångfalden, som varit en styrka i Sveriges decentraliserade sjukvårdsmodell, att gå förlorad. Mot denna bakgrund är det Svenskt Näringslivs uppfattning att staten inte bör genomdriva en sammanslagning av landstingen för närvaran- de. Om inte samarbeten och sammanslagningar, som initieras av landstingen själva, sker inom det närmaste decenniet finns dock skäl att överväga om det bör genomdrivas en förändring av den regionala sjukvårdsorganisationen.
Sveriges Pensionärsförbund (SPF) är kritisk mot kommitténs plädering för en organisation av sjukvården enligt en modell med ett fåtal tämligen jämnstora regioner som mellanled mellan sta- ten å ena sidan och primärkommunerna å den andra. SPF hänvi- sar bl.a. till att Socialstyrelsen skriver i sina underlagsdokument att man inte kunnat påvisa storleksberoende kvalitetsskillnader av betydelse mellan små och stora landsting/regioner.
Indelning utifrån den regionala utvecklingens behov
Huvudsakligen positiva
Verket för innovationssystem (Vinnova) menar att innovationspo- litik och utnyttjandet av gemensamma nationella tillgångar kan vinna på att Sverige indelas i färre men starkare regioner som var och en har en kritisk massa för infrastruktur, forskning och ut- veckling samt fungerande arbetsmarknader. Vinnova menar ock- så att samspelet mellan stat och regioner sannolikt skulle bli bättre i en struktur med färre regioner.
374
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) påpekar att en viktig del i kommitténs resonemang är att framtida regio- ner måste vara stora nog att skapa en större regional tillväxt med utvecklingskraft för att kunna utföra och finansiera den framtida välfärden. Därför är det viktigt att man står fast i att bilda robus- ta enheter som klarar denna utmaning. Det handlar primärt inte om att ta vara på stordriftens fördelar utan handlar mer om att utveckla gemensamma former för tillväxt och planering av t ex infrastruktur över större områden. Därför måste antalet regioner begränsas.
Kommunförbundet Norrbotten m.fl. kommuner i Norrbottens län
(se bl.a. bilaga 1) menar att frågor som främjar regional utveck- ling idag kräver en större geografisk yta och större befolknings- underlag. Regionförstoring syftar till att få till stånd bästa möjli- ga utveckling av infrastruktursatsningar, kollektivtrafikplanering, regionalpolitiska satsningar och prioriteringar av EU medel samt specialiserad sjukvård och regional kulturverksamhet. Därmed är det också nödvändigt att de resurser som idag brukas för regio- nal utveckling överförs från länsstyrelsen eller samverkansorga- nen till regionkommunerna.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter i likhet med flera andra länsstyrelser (bl.a. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönkö- pings, Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län) sambandet mellan större regioner och bättre tillväxtförutsättningar. Länsstyrel- sen i Hallands län menar att Hallands län är ett bra exempel på att hållbar tillväxt inte bara betingas av ekonomiska och infrastruktu- rella förhållanden, utan även av styrkan i regionens sociala samman- hållning, traditioner av entreprenörskap samt förtroende och tillit mellan grupper och individer i samhället.
375
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Regi- on Halland) och samtliga kommuner i Hallands län riktar in- vändningar mot kommitténs bedömningar rörande behovet av en ny regional geografi. Det saknas belägg för att större regioner också för med sig en allmänt starkare utvecklingskraft. Regio- ners geografi och samverkan inom och utanför densamma skapar förutsättningar för en stark utvecklingskraft oberoende av regio- nens storlek. Politikens geografi har blivit mer komplicerad än tidigare och snarare än generella lösningar borde man satsa på högre grad av flexibilitet. Flera internationella studier har visat att hållbar tillväxt inte bara betingas av ekonomiska och infra- strukturella förhållanden utan också av styrkan i regionens socia- la sammanhållning samt av graden av förtroende och tillit mellan individer och grupper i samhället.
Nätverket SmåKom anser inte att större geografiska områden med en större befolkning främjar den ekonomiska tillväxten i Sverige utan menar att tillväxt mer beror på om det finns ett utvecklat entreprenörskap i en ort, kommun eller region, en stor grupp kreativa, teknikvänliga småföretagare, en stark lokal och regional sammanhållning, en välutbyggd och spridd infrastruktur samt en framträdande lokal och regional självtillit. SmåKom menar att storskaliga regioner i sig inte är en garanti för snabbare eller bättre tillväxt jämfört med nuvarande regionstruktur eller andra modeller än de Ansvarskommittén för fram.
7.2.3Ett nytt politiskt uppdrag
Kommitténs analys: Kommittén anser att det finns skäl att tro att regionkommunerna långsiktigt ska innebära en vitaliserad regional demokrati, en ökad kommunal självstyrelse och ett sti- mulerande förtroendemannauppdrag.
376
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Flera instanser, oavsett inställning till större regioner, pekar på att det finns demokratiska risker med större re- gioner, t.ex. att det geografiska avståndet till de folkvalda ökar samtidigt som de senare blir färre. Samtidigt menar flertalet instanser att det ur demokratisk synpunkt också finns stora fördelar med större regionkommuner, vilka överväger nackdelarna.
Exempel på synpunkter
Flera kommuner, oavsett inställning till större regioner, bl.a.
Borlänge kommun, Faluns kommun, Samverkansorganet i Gävle- borgs län (Region Gävleborg), Haninge kommun, Karlshamns kommun, Sölvesborgs kommun pekar på att det finns demokratis- ka risker med större regioner, t.ex. att det geografiska avståndet till de folkvalda ökar samtidigt som de senare blir färre.
Huvudsakligen positiva
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) samt flera kommuner i Östergöt- lands län, bl.a. Linköpings kommun (se bilaga 1) instämmer i kommitténs allmänna bedömning att det finns skäl att tro att tillkomsten av regionkommunerna långsiktigt ska innebära en vitaliserad regional demokrati, en ökad kommunal självstyrelse och ett stimulerande förtroendeuppdrag. Instanserna menar dock att det finns anledning att noggrant följa utvecklingen och genomföra olika åtgärder för att stärka demokratin i de nya regi- onkommunerna – det kan finnas en risk att regionkommunerna, på grund av deras storlek, uppfattas som ”avlägsna” av medbor- garna. För att motverka detta måste regionkommunernas an- svarsområden vara tydliga och gränsdragningen till primärkom-
377
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
munerna vara logisk. Östergötlands läns landsting diskuterar också frågan om hur antalet förtroendevalda påverkas av en övergång till färre regionkommuner.
Jämtlands läns landsting – som är positiv till färre och större re- gionkommuner - framhåller också att det med större regioner finns en risk för att antalet förtroendevalda i regionfullmäktige blir färre än idag räknat per invånare. Jämtlands läns landsting noterar att minskat antal förtroendevalda är en process som på- gått i flera år och menar att ett nationellt ansvar vill till för att hindra ytterligare minskning och stimulera till ökat antal förtro- endevalda.
Även om större regionkommuner riskerar att skapa längre av- stånd mellan medborgare och förtroendevalda anser Samver- kansorganet i Blekinge län (Region Blekinge) att kommitténs förslag är bättre ur ett demokratiskt perspektiv jämfört med dagens situation där kommuner och landsting är hänvisade till att lösa en eller flera, för kommunen eller ur medborgarperspek- tiv, betydelsefulla uppgifter genom olika samverkanslösningar.
Uppvidinge kommun påpekar att det finns en risk för att antalet förtroendevalda minskar när regionkommuner bildas, men att detta uppvägs av de demokratiska vinster som det innebär att uppdragen blir tydligare, insynen ökar och uppdragen blir mer intressanta.
Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) konstate- rar att färre men större regioner ökar det geografiska avståndet mellan regionala politiska organ och medborgarna. Men vinsten är att ledamöterna i de nya regionkommunerna ska utses direkt i allmänna val. Detta ska jämföras med dagens regionala organisa- tion där samverkansorganen utses indirekt av landsting och kommuner och på så sätt kan anses ha en demokratiskt under- skott. I sex län har länsstyrelserna kvar det regionala utveck- lingsansvaret och det spär på det demokratiska underskottet
378
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
ytterligare i dagens organisation. Idag är den regionala nivån är splittrad och svåröverskådlig och fördelningen av ansvar och uppdrag varierar från region till region och förenklar inte kravet på insyn. Region Värmland anser därför att det medborgerliga inflytandet bör öka genom kommitténs förslag.
Huvudsakliga negativa och/eller tveksamma
Kommittén behandlar enligt Hallands läns landsting, Samver- kansorganet i Hallands län (Region Halland) och samtliga kom- muner i Hallands län alltför lättvindigt frågan om hur den demo- kratiska legitimiteten påverkas av större regioner. En större regi- on innebär också större geografiska avstånd mellan beslutsfattare och medborgare.
Örebro kommun vill påpeka att betänkandet brister i ett mycket centralt avseende. Förslagens effekter på den regionala demokra- tin, bland annat till följd av riskerna för färre förtroendevalda och större geografiska avstånd, har inte analyserats. Denna aspekt måste belysas mer ingående innan några definitiva beslut fattas. Samtidigt finns positiva aspekter genom att direktvalda politiska organ ersätter de nuvarande indirekt valda organen.
7.2.4Benämningen regionkommun
Kommitténs förslag: En ny geografi, nya uppgifter och ett nytt politiskt uppdrag motiverar en ny beteckning – regionkommu- ner.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 200 in- |
| 379 |
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
| stanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de närmare 180 |
kommunala | instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
förbund | huvudsakligen positiv. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttalar en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| positiv. |
Myndigheter | En mycket stor majoritet av de förhållandevis få |
m.m. | instanser som uttalar en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv. |
Länsstyrelser | En stor majoritet av de förhållandevis få instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det tjugotal instan- |
| ser som uttalar en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv. |
Kommentar: Sammanställningen inkluderar inte det stora an- tal instanser som i sina yttranden talar om ”regionkommuner”, men inte aktivt tar ställning för den benämningen. Sammanställ- ningen inkluderar inte heller de många instanser som i mer all- männa termer tillstyrker huvuddragen i kommitténs förslag och som därmed sannolikt är positiva även till detta förslag.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Ett stort antal av den stora majoritet instanser som huvudsakligen är positiv till förslaget, framför syn- punkten att regionkommunerna utanför mycket for- mella sammanhang bör benämnas ”regioner”.
•De instanser som markerar en negativ inställning till förslaget gör det oftast utifrån en liknande argumen- tation, nämligen att regionkommunerna istället borde benämnas ”regioner”.
380
Ds 2008:17 | Den kommunala sektorn |
•Ett mycket stort antal instanser, bl.a. flertalet länssty- relser, diskuterar i termer av regionkommuner men tar inte uttryckligen ställning i frågan om hur de bör benämnas.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Länsstyrelsen i Hallands län menar att det kan vara motiverat att införa beteckningen regionkommun oavsett om en ny geografi införs eller inte.
Det är enligt Gävleborgs läns landsting naturligt att regionkommuner i dagligt tal kallas regioner, på samma vis som landstingskommuner idag allmänt benämns landsting och primärkommuner benämns kommuner.
Värmlands läns landsting har inget att invända mot namnänd- ringen om den är nödvändig för att överbrygga gamla invänd- ningar mot att ge landstingen en mer uttalad roll. I dagligt tal lär benämningen bli region på samma sätt som landstingen tappat ”kommunändelsen”.
Västernorrlands läns landsting tillstyrker att den framtida regio- nala organisationen bör benämnas regionkommun i formell be- märkelse. Föreslagen benämning motsvarar dagens formella be- nämning landstingskommun enligt kommunallagen. I praktiken och inte minst gentemot EU finns starka skäl att benämna de nya regionkommunerna ”regioner”. En översättning/tolkning av begreppet regionkommun till andra språk är knappast ens möj- ligt. ”Regions” är den naturliga benämningen.
Göteborgs kommun och Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) menar att om beteckningen regionkommun
381
Den kommunala sektorn | Ds 2008:17 |
skulle väljas, vilket kan vara förståeligt från författningsmässig synpunkt, bör ”Region” kunna användas i enskilda namn, så som idag sker både för Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Den principen är för övrigt redan etablerad, genom att kommun och landsting idag används i namn även om regeringsformen talar om primärkommun och landstingskommun. På motsvaran- de sätt bör det på valsedeln stå ”Val till regionfullmäktige.”
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) m.fl. kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) tror att regionkommuner av flera skäl kan vara att föredra framför landsting, bl.a. därför att det markerar att det är ett kommunalt organ, jämställt med pri- märkommunerna. Landstingsbegreppet har ibland skapat miss- förstånd om hur många samhällsnivåer Sverige har. Inte minst utomlands har man ibland uppfattat landstingen som jämbördiga med europeiska regioner med betydligt större befogenheter.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS) menar att beteckningen regionkommuner är en formellt korrekt termino- logi men att den strider mot vanligt språkbruk och skapar otyd- lighet. Därför bör de nya organen med stöd av lag ges namnet region. Det är inte enbart en fråga om språk utan kan också på- verka acceptansen för det nya självstyrelseorganet.
Enköpings kommun anser inte att begreppet regionkommun är bra eftersom det lätt kan leda till sammanblandningar. En annan benämning som inte innehåller ”kommun” vore därför bättre, t.ex. endast region. Däremot bör det juridiska begreppet innehål- la kommun, jämför landstingskommuner.
382
8 En ny regional geografi
Sammanfattning:
En mycket stor majoritet, omkring 90 procent, av de drygt 250 instanser som uttalar en tydlig uppfattning, är huvudsakligen positiv till en reducering av antalet län och regionkommuner. Det finns en stor till mycket stor majoritet bland kommu- ner/kommunala förbund, landsting, myndigheter och kategorin övriga. Bland länsstyrelserna är uppfattningen mer delad; cirka hälften av dem som uttrycker en uppfattning är huvudsakligen positiva till en reducering av antalet län och regionkommuner.
Kommittén föreslår sex kriterier för en ny läns- och region- kommunindelning och bedömer att dessa kommer att resultera i sex till nio län och regionkommuner.
De instanser som huvudsakligen är positiva till en reducering av antalet län och regionkommuner anger dock endast i undan- tagsfall exakt i vilken omfattning som dessa bör reduceras, eller om de anser att sex till nio län och regionkommuner är ett lämp- ligt antal.
Flertalet instanser tycker att en ny regional indelning huvud- sakligen ska växa fram underifrån och inte nödvändigtvis i full- ständig överensstämmelse med samtliga av kommitténs kriterier, även om många huvudsakligen är positiva till ett eller flera krite- rier.
Flera instanser tycker att hälso- och sjukvårdens förmodade framtida behov och bedömning av patientunderlag dominerar kommitténs förslag till regional indelning och kriterier för detta i alltför hög utsträckning. Flera instanser tycker att förutsättning-
383
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
ar för utveckling och tillväxt ska ges betydligt större tyngd vid en ny indelning jämfört med kommitténs kriterier.
Flera instanser tycker att några av kriterierna står i konflikt med varandra, bl.a. att den undre gränsen för invånarantal skapar så stora län och regionkommuner i vissa delar av landet att de omöjliggör för alla invånare att känna anknytning dit.
Flera instanser ifrågasätter överhuvudtaget värdet av att på förhand definiera kriterier för hur en ny regional indelning bör göras.
Det kriterium som flest instanser huvudsakligen tillstyrker är det kriterium som handlar om en gemensam indelning för län och regionkommuner. Kriteriet får stöd av en mycket stor majo- ritet instanser. Flera instanser menar dock att man under en övergångsperiod kan överväga möjligheten att ett län omfattar flera regionkommuner. Några instanser menar också att det kan vara en mer permanent lösning.
Det kriterium som flest instanser, drygt hälften av de om- kring 250 som uttalar en tydlig uppfattning, huvudsakligen av- styrker eller anser är ”mindre viktigt”, är det kriterium som handlar om invånarantal och behovet av jämnstora län och regi- onkommuner. Många instanser anser att de av kommittén an- givna riktvärdena ska ses mer som just riktvärden än som absolu- ta krav. Många instanser, främst i Mälardalen, ifrågasätter särskilt den övre gränsen på två miljoner invånare. Många instanser, främst i Norrland, ifrågasätter den undre gränsen för invånaran- tal.
En stor majoritet instanser är positiv till att det i varje län/regionkommun ska finnas ett regionsjukhus. Flera av de remissinstanser som är negativa till kriteriet menar att samarbete över administrativa gränser är ett fullgott och beprövat alternativ till ett regionsjukhus i varje regionkommun.
En stor majoritet instanser är positiv till att det i varje län/regionkommun ska finnas ett universitet. En stor majoritet av universitet och högskolor samt länsstyrelserna är dock negati- va till kriteriet och menar bl.a. att kommittén felaktigt uppfattar
384
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
universiteten som regionala angelägenheter, när de i själva verket är nationella resurser.
En stor majoritet instanser är positiv till att låta arbetsmark- nadsregionerna, så som de beräknas se ut år 2030, utgöra bygg- stenar i läns- och regionkommunindelningen. Såväl några av de instanser som markerat en positiv som några av de som markerat en negativ inställning till kriteriet varnar dock för att det är svårt att på förhand fastställa framtidens arbetsmarknadsregioner.
En majoritet instanser är positiv till att län och regionkom- muner så långt möjligt ska avgränsas så att medborgare kan kän- na anknytning dit. Såväl positiva som negativa instanser konsta- terar dock att den regionala identiteten i Sverige för närvarande är svag och att landskapsidentiteten är betydligt större.
Några instanser tycker att kommittén föreslår en alltför cent- ralt driven indelningsprocess. Andra instanser tycker att kom- mittén ger för stort utrymme åt lokalt och regionalt inflytande i den föreslagna indelningsprocessen
En mycket stor majoritet instanser anser att nya geografiska indelningar bör växa fram underifrån. Endast i undantagsfall utvecklas vad ”underifrån” innebär. När så görs anges oftast att initiativet bör komma från medborgarnas valda företrädare i kommuner och landsting och att indelningen bör ske på frivillig- hetens grund.
En stor majoritet kommunala instanser anser att statens roll är att se till helheten, att underlätta processen genom att utse processledare och att anpassa sin egen geografi efter resultatet av den process som äger rum i landet.
Flera instanser – främst statliga – tycker att staten ska spela en mer aktiv roll i indelningen än vad som anges i betänkandet, antingen genom att ”gå före” och förändra sin regionala indel- ning eller formulera en ståndpunkt kring den regionala indel- ningen inför en eventuell förhandling med kommunsektorn.
En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en upp- fattning är positiv till kommitténs bedömning att tre statliga utredare ska utses för att leda indelningsprocessen.
385
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
En stor majoritet av de instanser som uttalar en uppfattning anser att indelningsprocessen bör ske skyndsamt.
Kommitténs förslag: De förslag till ny regional samhällsorgani- sation som kommittén lämnar utgör en sammanhållen helhet och förutsätter en ny läns- och regionkommunindelning, som bör utformas efter följande kriterier:
•en gemensam läns- och regionkommunindelning som även statliga sektorsmyndigheter med regionindelning som regel ska följa (avsnitt 8.2.1.),
•ett riktvärde för invånarantal på mellan en och två miljoner invånare och som inte utan starka skäl un- derstiger en halv miljon invånare (avsnitt 8.2.2),
•att varje regionkommun har ett eget regionsjukhus, eller om så inte är möjligt etablerar ett institutionali- serat samarbete med en regionkommun som har ett regionsjukhus (avsnitt 8.2.3),
•att varje regionkommun har minst ett universitet med betydande fasta forskningsresurser (avsnitt 8.2.4),
•att arbetsmarknadsregionerna, som de beräknas se ut 2030, utgör byggstenar i läns- och regionkommunin- delningen och inte bör delas annat än om mycket starka skäl föreligger (avsnitt 8.2.5),
•att län och regionkommuner så långt som möjligt av- gränsas så att medborgarna kan känna anknytning dit (avsnitt 8.2.6)
Kommittén bedömer att ovanstående kriterier kommer att resultera i en indelning i sex till nio län och regionkommuner (avsnitt 8.1). Indelningsprocessen kräver ett stort mått av lokalt och regionalt inflytande, såväl av demokratiska skäl som för att indelningsprocessen ska nå framgång (avsnitt 8.3). För att den lika fullt ska få struktur föreslås att regeringen utser tre särskilda utredare för att leda de enskilda processerna i norra, mellersta respektive södra Sverige.
386
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
8.1Sex till nio län och regionkommuner
Kommittén bedömer att dess kriterier för ny läns- och region- kommunindelning kommer att resultera i en indelning i sex till nio län och regionkommuner.
Kommentar: Som tidigare påpekats måste inte kommitténs kriterier, även om samtliga tillämpas, nödvändigtvis resultera i sex till nio län och regionkommuner. De kan resultera i såväl fler som färre enheter.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter och inställning
Som framgått av avsnitt 6.4.1 och 7.2.2 är en mycket stor majori- tet instanser huvudsakligen positiv till en reducering av såväl antalet län som regionkommuner, med en gemensam indelning. Av dessa anger flertalet dessutom att de huvudsakligen är positi- va till en väsentlig reducering. Endast i undantagsfall preciserar dock instanserna i vilken omfattning de anser att antalet län och regionkommuner ska reduceras.
•En mycket stor majoritet instanser är huvudsakligen po- sitiv till en reducering av antalet län och regionkommu- ner, utan att mer exakt ange i vilken omfattning dessa ska reduceras eller om de anser att sex till nio län och regi- onkommuner är ett lämpligt antal.
•Endast ett mindre antal instanser stöder uttryckligen en reducering till mellan sex och nio län och regionkommu- ner. Endast ett mindre antal instanser av de som är posi- tiva till en reducering av antalet län är å andra sidan ut- tryckligen negativa till att reducera antalet län och regi- onkommuner till färre än tio stycken.
•En majoritet av de som huvudsakligen är positiva till en reducering av antalet län och regionkommuner samt ut- trycker en uppfattning om hur en ny indelning bör göras anser att län- och regionkommuner ska tillåtas vara mer olikformiga än vad kommittén föreslår. (se avsnitt 8.2)
387
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Exempel på synpunkter
Synpunkter gällande den statliga indelningen behandlas huvud- sakligen i avsnitt 6.4.1. Synpunkter gällande regionkommunernas indelning behandlas huvudsakligen i avsnitt 7.2.2.
Huvudsakligen positiva
Banverket ser stora fördelar med en reducering av antalet län. Den främsta nyttan torde för verkets del finnas i möjligheten till rationalisering och effektivisering i de kontakter som idag upp- rätthålls med olika regionala företrädare.
Försäkringskassan instämmer i bedömningen att en förutsättning för en sådan reform som kommittén skisserar – och som myn- digheten huvudsakligen tillstyrker - är en läns- och regionkom- munindelning med väsentligt färre enheter än idag.
Glesbygdsverket delar uppfattningen att dagens landsting är för små för att långsiktigt klara kraven på en högkvalitativ vård som dessutom kommer att utsättas för större påfrestningar i framti- den, bl.a. beroende på en åldrande befolkning.
Socialstyrelsen tillstyrker i huvudsak förslaget om regionkommu- ner med huvudsakligt finansierings- och tillhandahållaransvar för hälso- och sjukvården, och vill poängtera vikten av att region- kommunerna får en utformning storleks- och antalsmässigt som garanterar en hållbar organisering av hälso- och sjukvården i allmänhet, och för regionsjukvården och den specialiserade sjuk- vården i synnerhet.
Verket för innovationssystem (Vinnova) menar att innovationspo- litik och utnyttjandet av gemensamma nationella tillgångar kan vinna på att Sverige indelas i färre men starkare regioner som var och en har en kritisk massa för infrastruktur, forskning och ut-
388
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
veckling samt fungerande arbetsmarknader. Vinnova menar ock- så att samspelet mellan stat och regioner sannolikt skulle bli bättre i en struktur med färre regioner.
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) stöder kommitténs syn att färre och större administrativa regioner är önskvärt. Nutek ställer sig dock tveksam till de kriterier kommittén föreslår som grund för den regionala indelningen. De riskerar i vissa samman- hang att bli ett hinder för en anpassning av den administrativa indelningen till den funktionella geografin. Enligt Nuteks upp- fattning är det viktigt att den nya geografiska indelningen upp- fattas som rationell av så många berörda parter som möjligt.
Vägverket konstaterar att åtgärder inom transportsektorn ofta har större geografisk utsträckning än nuvarande län och en ut- veckling mot större län och planeringsregioner skulle därför underlätta transportsystemplaneringen genom att de funktionel- la sambanden i systemet skulle kunna hanteras på ett bättre sätt.
Länsstyrelsen i Värmlands län menar att större regioner och län skulle skapa viktiga nya förutsättningar för den regionala plane- ringen och för möjligheterna till samordning av statlig verksam- het, inte minst inom det infrastrukturella området.
Södermanlands läns landsting anser att bildandet av större regio- ner är en nödvändig utveckling för att hälso- och sjukvård och övriga välfärdsuppdrag ska kunna utvecklas i en positiv riktning. Nuvarande landsting är för små för att kunna möta sjukvårdens kommande utmaningar och for att kunna tillgodogöra sig en allt mer kostsam teknisk och medicinsk utveckling.
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) till- styrker förslaget och anser att den idag splittrade regionala in- delningen försvårar dialogen med staten i regionens verksamhet, och är ett problem även för statens egen samordning.
389
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Norrbottens läns landsting anser att det ofta krävs en större geo- grafisk yta och större befolkningsunderlag än idag för att få till stånd bästa möjliga planering av infrastruktursatsningar, kollek- tivtrafikplanering, regionalpolitiska satsningar och prioriteringar av EU-medel samt specialiserad sjukvård och regional kultur- verksamhet.
Kommunförbundet Norrbotten m.fl. kommuner i Norrbottens län (se bl.a. bilaga 1) menar att frågor som främjar regional utveck- ling idag kräver en större geografisk yta och större befolknings- underlag. Regionförstoring syftar till att få till stånd bästa möjli- ga utveckling av infrastruktursatsningar, kollektivtrafikplanering, regionalpolitiska satsningar och prioriteringar av EU medel samt specialiserad sjukvård och regional kulturverksamhet. Därmed är det också nödvändigt att de resurser som idag brukas för regio- nal utveckling överförs från länsstyrelsen eller samverkansorga- nen till regionkommunerna
Handelskammaren Mälardalen anser att staten först och främst ska koncentrera insatserna på beslut om sådant som staten själv har direkt rådighet över. En länsindelningsreform som syftar till färre län bör snarast genomföras. Däremot avstyrker Handels- kammaren Mälardalen kommitténs förslag om färre regionkom- muner/landsting.
Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) tillstyrker kom- mitténs förslag att nuvarande landsting försvinner och att ansva- ret för hälso- och sjukvården läggs på sex till nio regionkommu- ner. Det behövs en centralisering och koncentration av hälso- och sjukvården för att klara den framtida utvecklingen när det gäller kvalitet i vården, tillgång till specialistvård, forskning och utveckling, kompetensutveckling och rekrytering av personal.
Enligt Landsorganisationen i Sverige (LO) kommer befolkning- ens behov och förväntningar samt krav på ny teknik och nya behandlingsmetoder att kräva stora framtida insatser i form av
390
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
resurser och kapital. LO ser en uppenbar risk i att många lands- ting är för små för att tillfredsställande klara av denna utmaning och delar därför ansvarskommitténs uppfattning att den framtida hälso- och sjukvården behöver organiseras i större enheter än dagens landsting.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) tycker att kommitténs förslag om färre och större enheter på regional nivå borde vara föremål för en kritisk analys. Det är förvisso så att vissa verk- samheter kräver större befolkningsunderlag eller geografiska områden än dagens länsindelning ger, t.ex. regional trafikplane- ring, högspecialiserad vård och viss avancerad kunskapsutveck- ling. Det är samtidigt så att mycket kunskapsutveckling är obe- roende av regionstorlek och att mycket tillämpad kunskap bäst utvecklas lokalt. Stora regioner passar därför för vissa frågor medan andra löses bäst inom mindre geografiska områden. Kommitténs ”one size fits all” är därför inte optimal enligt Ver- vas bedömning.
Länsstyrelsen i Hallands län menar att föreställningen att nya storregioner leder till en bättre kvalité motsägs av kvalitetsmät- ningar. Kommitténs förslag att det i varje region bör finnas ett regionsjukhus framstår som mindre relevant då det redan idag förekommer ett långtgående samarbete mellan sjukvårdshuvud- männen över landstingsgränserna.
Kronobergs läns landsting är i dagsläget tveksamma till samman- läggningar av landsting som ett sätt att möta de problem kom- mittén pekar på. Kronobergs läns landsting pekar på de fördelar som det innebär att vara en liten organisation och menar med utgångspunkt i detta att ett tillsvidare bättre alternativ till ”stor- landsting” är ett utökat samarbete inom ramen för den nuvaran- de organisationen. Kronobergs läns landsting ställer sig dock
391
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
positivt till ett framtida samarbete i en större sydsvensk region. I dagsläget saknas dock tillfredställande forskning om de samman- slagningar som genomförts och resulterat i försöksregionerna Skåne och Västra Götaland. I väntan på en heltäckande utvärde- ring av dessa regionförsök vore det ett onödigt stort risktagande att skyndsamt påbörja arbetet med regionsammanslagningar.
Nätverket SmåKom anser inte att större geografiska områden med en större befolkning främjar den ekonomiska tillväxten i Sverige utan menar att tillväxt mer beror på om det finns ett utvecklat entreprenörskap i en ort, kommun eller region, en stor grupp kreativa, teknikvänliga småföretagare, en stark lokal och regional sammanhållning, en välutbyggd och spridd infrastruktur samt en framträdande lokal och regional självtillit. SmåKom menar att storskaliga regioner i sig inte är en garanti för snabbare eller bättre tillväxt jämfört med nuvarande regionstruktur eller andra modeller än de Ansvarskommittén för fram.
8.2Kriterier för läns- och regionkommunindelning
Kommitténs förslag: Kommittén förordar inte bara väsentligt färre, utan också mer jämnstora län och regionkommuner än idag, som samtliga ska uppfylla kriterier ifråga om tillgång till t.ex. universitet och regionsjukhus. Av det skälet anger kommit- tén ovanstående kriterier för en ny läns- och regionkommunin- delning
Kommentar: Flertalet instanser kommenterar frågan om nyt- tan av jämnstora län och regionkommuner i samband med det kriterium som handlar om invånarantal i de nya lä- nen/regionkommunerna (se avsnitt 8.1.3).
392
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Flertalet remissinstanser anser att en ny regional indel- ning huvudsakligen bör växa fram underifrån och inte nödvändigtvis i överensstämmelse med samtliga av kommitténs kriterier. Många av dessa är likafullt positiva till ett eller flera av kommitténs kriterier, även om de inte anser att dessa bör uppfattas som absoluta krav.
•Flera remissinstanser ifrågasätter i varierande utsträck- ning värdet av att skapa symmetriska regioner ifråga om invånarantal samt ifråga om tillgång till regionsjukhus och universitet. Många instanser tycker att kommitténs kriterier, främst det som handlar om invånarantal, ska ses mer som riktvärden än som absoluta krav.
•Flera remissinstanser – såväl sådana som är positiva som negativa till regionkommuner med ansvar för hälso- och sjukvård - tycker att hälso- och sjukvårdens förmodade framtida behov och bedömning av patientunderlag do- minerar kommitténs förslag till regional indelning i allt- för hög utsträckning.
•Flera remissinstanser tycker att funktionella regioner och förutsättningar för regional utveckling och tillväxt ska ges betydligt större tyngd vid en ny indelning än de av kommittén föreslagna kriterierna.
•Flera remissinstanser framhåller att det även i en kom- mande regional indelning måste vara möjligt att samarbe- ta över de administrativa gränser
•Några instanser anser att infrastruktur borde ha varit ett eget kriterium.
•Några instanser beklagar att kommittén inte presenterar ett mer fullständigt förslag över hur en ny regional in- delning bör se ut.
393
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Enligt Almi Företagspartner AB (Almi) är kommitténs kriterier väl valda utifrån syftet med en ny läns- och regionkommunin- delning.
Arbetsmiljöverket ställer sig i princip bakom de kriterier som utredningen menar ska ligga till grund för en ny regional indel- ning, men enligt verkets utgångspunkter tyder mycket på att man bör eftersträva det lägre antalet regioner.
Lantmäteriverket anser att kommitténs kriterier är relevanta.
För att få väl fungerande och samordnade regioner med god statlig kontroll och styrning är Rikspolisstyrelsen överens med kommittén om behovet av en statlig geografisk indelning med färre och mer jämnstora län.
Malmö kommun tillstyrker huvudsakligen förslaget till indel- ningsprinciper och process.
Landsorganisationen i Sverige (LO) anser kommitténs kriterier för regionkommunernas storlek vara väl avvägda och ser arbets- marknadsregionerna som naturliga byggstenar i regionbildning- en. LO konstaterar dessutom att inrättandet av större regioner har allmänt stöd inom LO:s egen distriktsorganisation och inom de fackliga strukturråd som finns inom distrikten.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Enligt Kammarrätten i Stockholm är betydelsen av den regionala symmetri som kommittén strävar efter väsentligt överdriven. Kammarrätten konstaterar att förutsättningarna är olika i olika
394
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
delar av landet och för olika verksamheter och att det därför inte är någon självklarhet att samma regionala indelning passar för alla verksamhetsområden. Kammarrätten kan däremot konstate- ra att dagens länsindelning är föråldrad och att flera av länen saknar egen bärkraft och är för små. En sammanläggning som innebär att enheterna slås samman till större sådana är därför nödvändig
Verket för näringslivsutveckling (Nutek) stöder kommitténs syn att färre och större administrativa regioner är önskvärt. Nutek ställer sig dock tveksam till de kriterier kommittén föreslår som grund för den regionala indelningen. De riskerar i vissa samman- hang att bli ett hinder för en anpassning av den administrativa indelningen till den funktionella geografin. Enligt Nuteks upp- fattning är det viktigt att den nya geografiska indelningen upp- fattas som rationell av så många berörda parter som möjligt.
Länsstyrelsen i Stockholms län delar kommitténs uppfattning att det offentliga Sverige behöver reformeras, men tycker att kom- mitténs utgångspunkter för indelning är stereotypa. I stället för fixerade befolkningstal och tillgång till sjukhus och universitet som avgörande regionala komponenter bör de centrala och regi- onala strukturerna utgå från vad som är nödvändigt för att max- imera Sveriges internationella attraktions- och konkurrensför- måga.
Västmanlands läns landsting anser att de kriterier för regionin- delning som kommittén redovisat bör ses som en vägledning och inte vara bindande i en fortsatt politisk process där både hälso- och sjukvårdens behov samt förutsättningarna för tillväxt sam- manvägs. Utgångspunkten bör vara att i första hand bygga på de funktionella regioner som växer fram, för att på det sättet få en regional indelning som upplevs som relevant av medborgarna. Detta kan innebära att det i en framtida regionkommun kan finnas flera regionsjukhus och även flera universitet.
395
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva förordar ett samhälleligt byggande underifrån och menar att ett sådant knappast resulterar i lika stora enheter, vare sig till folkmängd eller yta. Instansen menar att utredningen anlagt ett alltför stelbent synsätt när man förordat lika stora – och stora – regioner. Det finns starka kultu- rella och andra skäl för att storleken bör variera och som gör en liten region att föredra. Instansen tycker inte att sjukvårdens behov ska styra regionkommunernas andra viktiga samhällsfunk- tioner.
Att skapa nya större regionkommuner med tillräcklig kritisk massa inom väsentliga områden ligger väl i linje med Sydsvenska Industri- och Handelskammarens uppfattning. De olikheter som finns mellan delar av Sverige motiverar dock sannolikt en asym- metrisk indelning.
Hälso- och sjukvårdens behov alltför styrande för indelning
Många instanser tycker att hälso- och sjukvårdens förmodade framtida behov, framförallt i form av patientunderlag för region- sjukhus, har fått väga alltför tungt i förslaget till regional indel- ning. Synpunkten framförs såväl från instanser som är för att inrätta regionkommuner med ansvar för hälso- och sjukvård, som från de som inte tycker att hälso- och sjukvården ska hante- ras av en direktvald regional organisation.
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länssty- relsen i Kronobergs län m.fl. länsstyrelser ifrågasätter relevansen i att låta ett bedömt patientunderlag för regionsjukhusen vara det mest tongivande kriteriet för en långsiktig regional indelning. Länsstyrelsen i Jämtlands län baserar ifrågasättandet på att be- dömningen av vad som är ett tillräckligt stort patientunderlag sannolikt kommer att förändras kraftigt över tiden på grund av utvecklingen inom det medicintekniska området. För den hög- specialiserade vården pågår en specialisering på internationell
396
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
nivå, där inte ens nationer har ett tillräckligt patientunderlag och samtidigt kan vissa undersökningar och behandlingar, som tidi- gare utfördes på regionsjukhusen, numera utföras på länssjuk- hus.
Statens intressen i den regionala indelningen har enligt Länssty- relsen i Uppsala län kommit att inta en alltför underordnad posi- tion i utredningen i förhållande till det intresse som hälso- och sjukvården tillmätts. Med hänsyn till att flertalet av statsbudge- tens 48 politikområden har starka regionala implikationer och att fyrtiotalet statliga myndigheter har en regional närvaro i någon form så förefaller det orimligt att låta detta samlade intresse styras av det kommunala självstyrets i princip enda regionala politikområde, nämligen hälso- och sjukvården.
Samverkansorganet i Gävleborgs län (Region Gävleborg)menar att det tydligt framgår av kommitténs analys att den haft viss vånda vid ställningstagandet huruvida hälso- och sjukvård alternativt regional utveckling ska vara styrande för de nya regionernas utformning. Kommittén har i sitt förslag stannat för att hälso- och sjukvårdens behov prioriteras. En optimering av regionin- delningen utifrån sjukvårdens behov kan ge ytmässigt stora och svårhanterliga planeringsregioner. Hur detta ska hanteras måste studeras vidare.
När det gäller utformningen av nya regioner är det enligt Sveriges Hembygdsförbund olyckligt att sjukvårdsfrågorna har fått styra hela diskussionen. Det viktigaste i formandet av regioner är att människorna känner samhörighet med varandra och att det tar sin utgångspunkt i ett naturlig historisk område.
För ytterligare synpunkter, se kapitel 2, avsnitt 7.2 och avsnitt 8.1.4.
397
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Förutsättningar för tillväxt och utveckling bör styra indelningen
Många instanser anser att funktionella regioner samt förutsätt- ningar för tillväxt och utveckling vid en eventuell ny regional indelning bör ges en ökad tyngd jämfört med kommitténs för- slag.
Enligt Södermanlands läns landsting är förutsättningar för god tillväxt det viktigaste kriteriet när nya regionkommuner bildas. Hälso- och sjukvården är och ska fortsättningsvis vara skattefi- nansierad, vilket gör utvecklingen helt beroende av den ekono- miska tillväxten, Etablerad och fungerande samverkan inom häl- so- och sjukvården är inte oväsentlig men arbetsmarknad, infra- struktur och utbildning måste väga tyngre när de nya regionerna formas.
Göteborgsregionens kommunalförbund m.fl. av dess medlemmar
(se bl.a. bilaga 1) anser att den framtida läns- och regionindel- ningen bör, som kommittén framhåller, så långt möjligt baseras på sammanhållna arbetsmarknadsregioner. Ytterligare ett antal kommuner anser att sammanhållna arbetsmarknadsregioner bör vara det viktigaste kriteriet. Det gäller bl.a. Oskarshamns kom- mun, Strängnäs kommun m.fl.
Flera kommunala instanser förordar en regionindelning som baseras på funktionella regioner. Det gäller bl.a. Vingåkers kom- mun, Älmhults kommun m.fl.
Västerås kommun anser att de grundläggande utgångspunkterna för de regionala organens indelning är tillväxt, utveckling och funktionella regioner. Hälso- och sjukvårdens organisation är en annan fråga.
Nacka kommun är betänksam till de uppställda kriterierna som föreslås ligga till grund för hur regionerna ska delas in. Det vikti- gaste kriteriet för indelningen måste vara strukturella samman-
398
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
hang och det minst viktiga den befolkningsmässiga storleken eller hur många sjukhus/universitet som hamnar inom området. Naturliga strukturer är grundläggande för regional effektivitet. Vad ser folk som naturliga områden för arbete i förhållande till var de bor? Hur ser näringssambanden ut? Vilka förutsättningar finns det i form av infrastrukturer? Vilka områden ser kommu- ner och näringsliv som naturliga för samarbete?
Motstridiga kriterier
Flera instanser pekar på att olika kriterier står i strid med eller inte är helt förenliga med varandra.
Statens folkhälsoinstitut anser att två av kriterierna strider mot varandra. En undre befolkningsgräns på en miljon invånare skul- le skapa en så stor region i norra Sverige att medborgarna knap- past skulle kunna känna anknytning till området. En liknande uppfattning framförs av flera andra remissinstanser, bl.a. Länssty- relsen i Västernorrlands län (se även avsnitt 8.2.2).
Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Länsstyrelsen i Kronobergs län m.fl. länsstyrelser menar att det i förslaget finns en konflikt mellan kravet på stort befolkningsun- derlag, sammanhållna arbetsmarknadsregioner och förutsätt- ningar för att människor ska kunna känna anknytning. I synner- het i de nordligaste länen med låg befolkningstäthet blir detta problematiskt: för att dessa ska komma upp i tillräckligt stort befolkningsunderlag krävs regioner som motsvarar en tredjedel eller halva Sveriges yta. Det finns risk för att människors känsla av anknytning och delaktighet minskar med ännu större regioner och större geografiska avstånd.
Flera instanser, främst i Mälardalen, pekar i likhet med Handels- kammaren Mälardalen på en motsättning i Mälardalen mellan kommitténs övre gräns för befolkning och det kriterium som
399
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
handlar om att arbetsmarknadsregioner inte ska delas (se även avsnitt 8.2.2).
Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län), Uppsala kommun samt flera kommuner i Uppsala län pekar på inbördes motsättningar mellan kriterierna. När det gäller dagens Uppsala län stämmer inte resonemangen i betänkandet. Arbets- marknadsregionen, som enligt kommittén ska vara den minsta byggstenen i de nya regionala geografierna, talar för en indelning medan hälso- och sjukvårdsperspektivet talar för en annan. Kommitténs slutsats borde enligt instanserna ha varit att de sex kriterier som lyfts fram får väsentligt olika tyngd i olika delar av landet.
Kriterier istället för kartor
Några instanser är kritiska till kommitténs kriterier utifrån upp- fattningen att ett mer långtgående förslag till regional indelning hade varit att föredra.
I en utredning som handlar om den framtida geografiska struk- turen finns inte en enda karta konstaterar Högskolan i Borås. Nu stannar kommittén vid kriterier och resonemang om att det kan bli frågan om sex till nio regioner. Det skulle vara olyckligt om oklarheter i utredningen innebär att vällovliga intentioner att avveckla landstingen och bilda regioner försenas eller kommer av sig. Det finns enligt högskolan ett motsatsförhållande mellan utredningens egen formulering ”… lägga en stabil grund i form av kraftfulla regionala organ med legitimitet att mobilisera och samla den egna regionens utvecklingskraft” och ställningstagan- det att inte föreslå någon indelning utan stanna vid att diskutera kriterier.
Strängnäs kommun menar att det är olyckligt att inte kommittén, utifrån de föreslagna kriterierna, har presenterat något förslag på
400
Ds 2008:17 En ny regional geografi
regional indelning. Det skulle ha kunnat användas som ett ingångsvärde i processen.
Samarbete över administrativa gränser
Flera remissinstanser framhåller att det även i en kommande regional indelning måste vara möjligt att samarbeta över admi- nistrativa gränser.
Oavsett hur man formar nya administrativa regioner är det enligt
Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet Örebro län) (RFÖ) endast ett som är säkert – de kommer i morgon inte att sammanfalla med de funktionella regioner som hela tiden för- ändras och är olika beroende på vilket samhällsområde som av- ses. RFÖ vill poängtera att funktionella samarbeten också kan se olika ut beroende av vilka sakfrågor det handlar om och kan variera över tiden. Det vardagliga och naturliga funktionella sam- arbetet kommer inte att upphöra vid de nya gränserna för regi- onkommunerna, utan måste ha möjlighet att utvecklas vidare i samarbeten över större områden. RFÖ föreslår därför en över- syn av alla regler, lagar och förordningar etc. som styr och på- verkar de geografiska gränsernas karaktär. Nuvarande länsgrän- ser har i dag prägeln av gränsposteringar som i många fall för- hindrar gränsöverskridande samverkan.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) m.fl. kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) menar att kommitténs kriterier för Stockholms läns del kan tolkas som att en ny region i princip ska motsvara det nuvarande länet, trots att den funktionella regi- onen är väsentligt större. Instanserna konstaterar i anslutning till detta att omfattande samarbete mellan kommuner och landsting i olika län redan har inletts. Dessa samarbeten och deras fortsatta utveckling får inte hindras av nya läns- eller regionkommungrän- ser som går rakt igenom den funktionella regionen. Instanserna anser därför att det är mycket viktigt att det finns lagstadgade
401
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
möjligheter för regioner att fatta gemensamma beslut i storregi- onala offentligrättsliga frågor och att skapa gemensamma offent- ligrättsliga organ över regiongränserna.
Alternativ till kommitténs kriterier
Ett stort antal instanser, främst kommunala, anser att infrastruk- tur borde ha varit ett eget kriterium. Uppfattningen framförs av bl.a. Borlänge kommun, Faluns kommun, Region Gävleborg, Mora kommun, Sundsvalls kommun m.fl.
Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) föreslår att infrastruktur bör vara ett eget kriterium. Det ligger i och för sig nära eller t.o.m. sammanfaller med kommitténs kriterium om de framtida arbetsmarknadsregionerna påpekar Region Värm- land, men vill ändå framhålla att infrastrukturen bör tillmätas stor betydelse när den regionala kartan ska ritas.
Glesbygdsverket anser i likhet med flera andra instanser att geo- grafiska förhållanden bör få ökat genomslag i övervägandena kring bildandet av regionkommuner.
Förutom de kriterier som kommittén anger vill Värmlands läns landsting ange tre ytterligare kriterier. För det första: I varje region bör finnas grundutbildning för alla yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Att regionen har grundutbildning är en avgörande faktor för möjligheten att rekrytera personal. För det andra: I en framtida region bör de flesta sjukdomstillstånd kunna tas om hand och behandlas. För det tredje: Verksamhetens loka- lisering och fördelning i regionen – oavsett dess storlek – måste ses ur ett medborgarperspektiv med principen att ”det som kan ska utföras nära medborgaren”. Det vill säga onödig centralise- ring och stordrift måste motverkas.
402
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
8.2.1En gemensam läns- och regionkommunindelning
Kommitténs förslag: En gemensam läns- och regionkommunin- delning som även statliga sektorsmyndigheter med regionindel- ning som regel ska följa.
Kommentar: Frågan om de statliga sektorsmyndigheternas indelning kommenteras särskilt i avsnitt 6.4.2.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | En mycket stor majoritet av de drygt 250 in- |
| stanser som uttrycker en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiv och/eller bedömer krite- |
| riet som ”viktigt”. |
Kommuner, | En mycket stor majoritet av de instanser som |
kommunala | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
förbund | gen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Myndigheter | En stor majoritet av det tjugotal instanser som |
m.m. | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Länsstyrelser | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Övriga | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
| 403 |
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet av instanserna anser att det är viktigt med en gemensam läns- och regionkommunin- delning, men många ifrågasätter nödvändigheten av att alla statliga sektorsmyndigheter ska följa den nya indel- ningen (se även avsnitt 6.4.2).
•Flera instanser menar att man under en övergångsperiod kan överväga möjligheten att ett län omfattar flera regi- onkommuner.
•Flera instanser framför uppfattningen att ett län som en permanent lösning ska kunna omfatta flera regionkom- muner.
•Flera kommunala instanser påpekar vikten av att statliga sektorsmyndigheters gränser inte korsar eller delar en regionkommuns gränser.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) delar kommitténs syn på vikten av en gemensam läns- och regionindelning. RAÄ anser att regionalt skiftande roller och ansvarsfördelning innebär sämre förutsätt- ningar för styrning och genomförande av den statliga politiken.
Länsstyrelsen i Örebro län menar att en gemensam läns- och regi- onkommunindelning för det regionala utvecklingsarbetet, som även statliga sektorsmyndigheter med regionindelning ska följa, är mycket viktigt. För att länsstyrelserna ska fungera som regio- nal statlig samordnare är det viktigt att länsindelningen följer samma geografi som de planerade regionkommunerna. De statli- ga sektorsmyndigheternas gränser bör också anpassas till denna geografiska indelning och inte korsa eller dela en regionkom-
404
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
muns gränser.
Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att där myndigheterna har en regional organisation bör den också göras gemensam med den regionala indelning som slutligen utmejslas för såväl eventuella regionkommuner som för länen. Motiven för detta är dels att överskådligheten ökar för medborgarna, dels att det skapas bätt- re förutsättningar för det viktiga territoriella och tvärsektoriella arbetssätt som måste prägla statens eget samhällsbyggande. Den ökade betydelse internationellt som regionperspektivet har, mo- tiverar också en mer sammanhållen regional geografi för att mo- bilisera resurser och stärka kunskapsuppbyggnaden mellan regi- onerna.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt bl.a. Avesta kom- mun, Hallstahammars kommun, Herrljunga kommun, Umeå kommun m.fl. främst kommunala instanser anser att kriteriet är viktigt, men att man under en övergångsperiod kan överväga möjligheten att ett län omfattar flera regionkommuner.
Gotlands kommun är i princip positiv till kriteriet men menar att undantag kan göras av praktiska skäl. T.ex. kan en länsstyrelse ha tillsynen över fler än en regionkommun.
Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) anser att kriteriet är ”viktigt” men att den statliga regionala indelningen kan vara gemensam för flera regionkommuner. Det är dock ett krav att den följer de nya gränserna.
Krokoms kommun samt Intresseföreningen Bergslaget tycker att det är viktigt att läns- och regionkommunindelning följs åt, till- sammans med statliga sektorsmyndigheter, men vill understryka att två eller flera regionkommuner bör kunna ingå i en statlig region.
405
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Ett stort antal kommuner påpekar vikten av att statliga sektors- myndigheters gränser inte korsar eller delar en regionkommuns gränser.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Räddningsverket, Sametinget, Statskontoret, Verket för innovationssystem (Vinno- va), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Synskadades Riksförbund (SRF), Kommunförbundet Stockholms län (KSL), Kommunförbundet Skåne, Kommunförbundet Norrbotten m.fl. (se bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Uppsala läns landsting menar att det är en fördel om huvuddelen av de statliga sektorsorganen samordnar sina regionala gränser, men dessa behöver inte nödvändigtvis överensstämma med regi- onkommunernas gränser.
Älvkarleby kommun är inte övertygad om att det är nödvändigt att ha samma indelning för regionkommunerna som för den statliga administrativa indelningen. Det regionala utvecklings- uppdraget liksom hälso- och sjukvård kan utföras med framgång i mindre regionala enheter än i de föreslagna sex till nio storregi- onerna. Både inom utvecklings- och tillväxtarbetet samt inom hälso- och sjukvård kommer det att krävas samverkan över grän- serna oavsett hur dessa dras och hur storleken på regionerna blir. Nya gränsdragningar får inte leda till negativa inlåsningseffekter.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instan- ser är Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Samverkansorga- net i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län) m.fl. (se bilaga 3).
406
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
8.2.2Ett riktvärde för invånarantal
Kommitténs förslag: ett riktvärde för invånarantal på mellan en och två miljoner invånare och som inte utan starka skäl understi- ger en halv miljon invånare.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt hälften av de omkring 250 instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen negativa och/eller bedömer kriteriet som |
| ”mindre viktigt”. |
Kommuner, | Drygt hälften av de närmare 180 instanser som |
kommunala | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
förbund | gen negativa och/eller bedömer kriteriet som |
| ”mindre viktigt”. |
Landsting | Drygt hälften av de instanser som uttrycker en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen negativa |
| och/eller bedömer kriteriet som ”mindre vik- |
| tigt”. |
Myndigheter | Drygt hälften av det fåtal instanser som ut- |
m.m. | trycker en tydlig uppfattning är huvudsakligen |
| negativa och/eller bedömer kriteriet som |
| ”mindre viktigt”. |
Länsstyrelser | Med ett fåtal undantag är en mycket stor majo- |
| ritet av de instanser som uttrycker en tydlig |
| uppfattning huvudsakligen negativ och/eller |
| bedömer kriteriet som ”mindre viktigt”. |
Övriga | Drygt hälften av det femtiotal instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen negativa och/eller bedömer kriteriet som |
| ”mindre viktigt”. |
407
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En majoritet instanser är huvudsakligen negativ till kriteriet. En majoritet av dessa därför att de tycker att likformighet i invånarantal är mindre viktigt, medan andra tycker att likformighet kan vara eftersträvans- värt i vissa avseenden, men att det måste kunna göras fler och större undantag än de som kriteriet medger.
•Även många av de instanser som markerat att de tycker att kriteriet är ”viktigt”, anger samtidigt att de inte tycker att det ska tolkas alltför bokstavligt, utan att avvikelser ska tillåtas.
•Många instanser tycker att invånarantal saknar bety- delse eller ska prioriteras lägre och att funktionella re- gioner samt förutsättning för tillväxt och utveckling i första hand ska styra en eventuell ny regional indel- ning.
•Många instanser, framförallt i Mälardalen (däribland flertalet kommuner i Stockholms län), anser att det övre riktvärdet är för lågt och att undantag måste gö- ras för huvudstadsregionen.
•Många instanser, främst i Norrland, anser att det und- re riktvärdet riskerar att skapa för stora avstånd i framförallt Norrland.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Länsstyrelsen i Värmlands län delar kommitténs bedömning av den befolkningsmässiga storleken för regionerna. Med en sådan storlek finns ett underlag för viktiga verksamheter i de nya regi- onerna.
408
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt bl.a. Hallstaham- mars kommun, Hultsfreds kommun, Kalix kommun, Skara kom- mun, Säffle kommun, Västernorrlands läns landsting, Örn- sköldsviks kommun m.fl. kommunala instanser (se bl.a. bilaga 1) anser att kriteriet är viktigt, men att det är av stor vikt att läns- och regionkommunindelningen görs på ett sådant sätt att resul- tatet blir väl anpassat till de regionala utvecklingsuppdraget. Mot den bakgrunden bör inte de angivna riktvärdena tolkas alltför bokstavligt.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) m.fl. kommuner i Östergötlands län, bl.a. Linköpings kommun (se bilaga 1) delar kommitténs slutsatser att nya län och regionkommuner ska ha en viss mini- mistorlek och vara mer jämnstora. Instanserna ser kommitténs förslag på riktvärden för invånarantal som en rimlig ambition, men vill samtidigt framhålla att särskilda förhållanden i delar av landet kan göra att en indelning som innebär ytterligare någon eller några regioner kan vara att föredra. Det är viktigt att inte genomföra en indelning som upplevs som allt för konstruerad och främmande för att till varje pris hålla antalet till nio eller lägre.
För att regionerna ska vara likvärdiga i hela landet krävs enligt Borlänge kommun att kommitténs förslag om en övre gräns på två miljoner innevånare läggs fast och att statens ansvar för om- fördelning av ekonomiska resurser mellan län/regioner bibehålls. Nuvarande situation i landet, med i praktiken tre etablerade re- gioner, innebär ett ogynnsamt utgångsläge för övriga delar av landet. Genom de etablerade regionernas möjligheter till sam- ordnade satsningar på infrastruktur inom kommunikation, ut- bildning, forskning och utveckling skaffar de sig samhällseko- nomiska fördelar i stödet till näringslivet – ett stöd som inte återfinns med motsvarande kraft i övriga delar av landet. Denna situation måste balanseras om viljan är att åstadkomma likartade förutsättningar för ekonomisk tillväxt i hela landet. Uppfatt-
409
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
ningen delas av bl.a. Faluns kommun, Kumla kommun, Piteå kommun, Länsstyrelsen i Dalarnas län m.fl.
Kommunförbundet Norrbotten m.fl. kommuner i Norrbottens län, bl.a. Kiruna kommun och Piteå kommun (se bl.a. bilaga 1) anser att kriteriet är viktigt, men menar att den undre gränsen vid regi- onkommunindelningen bör vara minst 500.000 invånare och anpassad till det regionala utvecklingsuppdraget, men där geo- grafin och befolkningsunderlag bör vägas mot funktionen.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Banverket, Verket för innovationssystem (Vinnova), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Kommunförbundet Norrbotten, Kommunalförbundet Region Siljan, Samverkansorganet i Kalmar län (Regionförbundet i Kalmar län), Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet Örebro län) m.fl. (se bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) ser inte fördelen med att sätta ett övre tak för invånarantalet i de nya regionkommu- nerna och länen såsom det föreslås i utredningen. Det är istället av stor vikt att arbetsmarknadsregionerna som de beräknas se ut framöver utgör grunden för de nya regionkommunerna och lä- nen.
Mittuniversitetet, som förordar något större regioner med ansvar för regional utveckling, men inte hälso- och sjukvård, ser inga fördelar med att på förhand fastslå storlekar för läns- och regi- onkommunala indelningar, utan att beakta territoriell omfattning och gleshetskriterier. Utökade territorier innebär inte med nöd- vändighet mer regionala muskler.
410
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Uppsala universitet tycker att det är oklart varför kommittén tillmäter en jämbördig befolkningsstorlek så stort värde på be- kostnad av avstånd och faktiskt geografisk integration.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län tycker att det förefaller som om befolkningskriteriet främst ska tillgodose sjukvårdens behov av stort skatteunderlag. Det finns inget i den statliga sektorns indelning som i sig kräver så stora län, knappast heller det regio- nala utvecklingsarbetet.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att befolkningsstorleken i sig inte är relevant ur utvecklingssynpunkt, utan att antalet invånare i en region bör relateras till regionens yta. Enligt den regionalpo- litiska forskningen är det storlek, relaterad till täthet, som skapar utveckling, inte storlek i sig. Ur tillväxtsynpunkt är tätheten i stället avgörande för utvecklingen.
Jämtlands läns landsting anser att storleken på en region måste styras av det som skapar förutsättning för att en region ska ge ett mervärde. Ett geografiskt stort område som är glest befolkat har andra förutsättningar än ett tättbefolkat begränsat geografisk område. Det är andra faktorer som styr behovet av en samman- hållen region. Ansvarskommittén har inte på ett övertygande sätt kunnat argumentera för dessa befolkningsstorlekar.
Antalet invånare i sig är inte det allra viktigaste menar Samver- kansorganet i Värmlands län (Region Värmland). Det grund- läggande är att skapa enheter stora nog att ha förmågan att skapa kraft och tillväxt i de nya regionerna. Det är av stor betydelse att den regionala indelningen görs på ett sånt sätt att resultatet blir anpassat till det samlade regionala uppdraget. De pågående regi- onförsöken i Skåne och Västra Götaland får inte betraktas som färdigbildade. Det måste finnas en beredskap från deras sida att ändra gränserna om grannregionerna uttrycker bestämda önske- mål om detta.´
411
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Gävleborgs läns landsting anser att det är av stor vikt att läns- och regionkommunindelningen görs på ett sådant sätt att resultatet blir väl anpassat till det regionala utvecklingsuppdraget. Mot den bakgrunden bör inte de angivna riktvärdena tolkas alltför bok- stavligt. Båda nivåerna är principiellt viktiga för att skapa likarta- de förutsättningar för de eventuellt kommande regionkommu- nerna. Det borgar för ett jämlikt samspel mellan regionerna och skapar förutsättningar för en bra egenutveckling.
Stockholms läns landsting avstyrker att kriteriet ska vara styrande för den fortsatta regionala utvecklingen. En region bör bygga på funktionella samband inom näringsliv, kommunikationer, ar- betsmarknad och inte minst sjukvård. För landstingen är sjuk- vårdens framtida organisation och struktur en avgörande faktor när man tar ställning till de framtida regionkommunernas stor- lek, gränser och kriterier för indelning.
Samverkansorganet i Södermanlands län (Regionförbundet Sörm- land) säger bestämt nej till förslaget om ett riktvärde för invå- narantal på mellan en och två miljoner invånare. Instansen anser att förslaget är kontraproduktivt eftersom det leder till fel slut- satser. Det vägledande ska vara att de nya regionerna hänger ihop funktionellt, dvs. att de fungerar där människor bor, arbetar och utövar sina fritidsintressen. Stor frihet måste därför ges till dem som ska bilda de framtida regionerna.
Jönköpings kommun anser inte att kommittén visat att större regioner leder till bättre tillväxt, lägre arbetslöshet, lägre ohälsotal etc. och än mindre att just sex till nio regioner gör det. När det gäller antalet invånare i en region är det rimligt att minst en större stad i varje region har visat stadig tillväxt under de se- naste årtiondena. Om regionen på detta sätt visar en förmåga att klara egen tillväxt bör storleken i form av minst en eller om star- ka skäl finns minst en halv miljon invånare vara underordnad. En region bör dock ha så stor folkmängd att den är tillräckligt kraft- full i relation till övriga regioner.
412
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Ansvarskommitténs resonemang om beräkning av invånarantal anser Örebro kommun är för fyrkantigt, men menar att det kan finnas behov av en modell för att skapa balans.
Sandvikens kommun anser att det är utmärkt att arbetsmarknads- regionerna (som oftast överensstämmer med handelsregioner) ska vara byggstenar i en regionindelning. Till en sådan region kan medborgarna också känna stark anknytning eftersom huvudde- len av livsmiljön handlar om arbete, förskola/skola, och inköp. Därför är jätteregioner med 1-2 miljoner invånare onaturliga administrativa konstruktioner som gör att avståndet till myndig- heter och demokrati blir ännu större. För Stockholm, Göteborg och Malmö med sina befolkningskoncentrationer och korta geo- grafiska avstånd är detta helt i sin ordning men i de mer glesbe- folkade delarna av landet är det orimligt att grunda en region med inriktning på befolkningstal. Där måste andra kriterier, främst arbetsmarknadsregioner och möjlighet att känna tillhö- righet, bli styrande.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma till övre gräns
Flera instanser, framförallt kring Mälardalen är kritiska till den övre gränsen, bl.a. därför att kriteriet står i strid med det kriteri- um som gäller sammanhållna arbetsmarknadsregioner. Det gäller bl.a. Eskilstuna kommun, Fagersta kommun, Gnesta kommun, Håbo kommun, Lidingö kommun, Oxelösunds kommun, Solna kommun, Vingåkers kommun m.fl.
Många instanser, framförallt kring Mälardalen, påpekar att en huvudstadsregion som har två miljoner framstår som liten i ett europeiskt perspektiv Uppfattningen framförs bl.a. av Samver- kansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län), Enkö- pings kommun, Eskilstuna kommun, Lidingö kommun, Uppsala kommun, Handelskammaren Mälardalen m.fl.
413
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Södermanlands läns landsting har i likhet med Stockholms läns landsting starka invändningar emot kommitténs förslag om en övre befolkningsgräns på två miljoner invånare i de föreslagna regionkommunerna. En sådan begränsning omöjliggör en regio- nal indelning som grundar sig på naturliga arbetsmarknadsregio- ner, vilket enligt kommittén, är ett viktigt kriterium.
Fagersta kommun anser att frågan om Stockholms läns eventuella samgående är otroligt viktig för landets, och framförallt Mälarda- lens, utveckling. Det hade därför varit önskvärt om kommittén utrett frågan ur fler perspektiv. Ett exempel är att pröva införan- de av speciallagstiftning för huvudstadsområden, i likhet med London och Washington.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma till undre gräns
Många instanser, främst i Norrland, anser att det undre riktvär- det riskerar att skapa för stora avstånd i framförallt Norrland.
När det gäller kriterierna vill Sundsvalls kommun betona att den nedre gränsen för regionkommunernas invånarantal, 500 000 invånare, bör vara flexibel med tanke på Norrlands långa avstånd och relativt glesa befolkning.
Utan att redovisa någon inställning till kriteriet anser Gotlands kommun, mot bakgrund av Gotlands geografiska läge och nuva- rande ansvarsfördelning, att Gotlands invånarantal inte i sig ut- gör ett hinder för att bilda en egen regionkommun, förutsatt att en utvecklad samverkan genomförs med annan regionkommun.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instan- ser är Glesbygdsverket, Statens folkhälsoinstitut, Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen), Samverkansorganet i Jönköpings län (Regionförbundet Jönköpings län), Kommunför-
414
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
bundet Skåne, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) m.fl. (se bilaga 3).
8.2.3Ett regionsjukhus i varje regionkommun
Kommitténs förslag: att varje regionkommun har ett eget regi- onsjukhus, eller om så inte är möjligt etablerar ett institutionali- serat samarbete med en regionkommun som har ett regionsjuk- hus.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Omkring tre fjärdedelar av de omkring 250 in- |
| stanser som uttrycker en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiva och/eller bedömer krite- |
| riet som ”viktigt”. |
Kommuner, | En stor majoritet av de närmare 180 instanser |
kommunala | som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
förbund | sakligen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Landsting | En stor majoritet av det dryga femtontal instan- |
| ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
| vudsakligen positiv och/eller bedömer kriteriet |
| som ”viktigt”. |
Myndigheter | En stor majoritet av det dussintal instanser som |
m.m. | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Länsstyrelser | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen negativ |
| och/eller bedömer kriteriet som ”mindre vik- |
| tigt”. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det trettiotal in- |
| 415 |
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
stanser som uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv och/eller bedömer krite- riet som ”viktigt”.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flera av de remissinstanser som är negativa till kriteri- et menar att samarbete över administrativa gränser är ett fullgott och beprövat alternativ till ett regionsjuk- hus i varje regionkommun.
•Några av de remissinstanser som är negativa till krite- riet menar att det istället borde formuleras som att det i varje regionkommun ska finnas ”minst” ett regi- onsjukhus.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) anser att de nya regionkommunerna, bl.a. genom sin storlek, kommer att spela en annan roll än den landstingen tidigare gjort. Dagens organisation med många landsting utan eget regionsjukhus ger sämre förutsättningar för resurskrävande satsningar och för spridning av den kunskap som forskningen genererat. Kommit- téns förslag bygger på en regional struktur där varje regionkom- mun rymmer dels ett regionsjukhus dels ett universitet. Detta ger enligt FAS förbättrade förutsättningar för samverkan mellan forskning, utbildningssystem samt hälso- och sjukvård.
Krisberedskapsmyndigheten anser att det ur krisberedskapsper- spektiv bör finnas minst ett regionsjukhus i varje region.
416
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Socialstyrelsen stöder kommitténs förslag. Det är inte realistiskt eller önskvärt att ytterligare regionsjukhus tillskapas. Om det vid den geografiska indelningen av regionkommunerna blir så att någon/några regionkommuner inte kommer att ha ett region- sjukhus anser Socialstyrelsen att det ur ett patientperspektiv är av yttersta vikt att denna regionkommun/dessa regionkommu- ner etablerar ett samarbete som garanterar tillgång till den vård som enbart ett regionsjukhus kan tillhandahålla – dvs. den hög- specialiserade vården. Patienter boende i en regionkommun utan regionsjukhus ska ha lika goda möjligheter att få tillgång till den högspecialiserade vården som de patienter boende i en region- kommun med regionsjukhus, detta utifrån hälso- och sjuk- vårdslagens andra paragraf om vård på lika villkor.
Enligt Uppsala läns landsting är ett institutionaliserat samarbete mycket viktigt, där ett direkt ägande av ett regionsjukhus inte är möjligt. Ett producent/kundförhållande räcker inte, eftersom det inte ger de berörda sjukvårdshuvudmännen tillräckligt inflytande och ansvar. Samarbetet bör formaliseras genom långsiktiga avtal eller genom annan fastare lösning.
Regionsjukhus/universitetssjukhus i varje region är enligt Väs- ternorrlands läns landsting framförallt viktigt för kunskaps- och kompetensförsörjning. Därutöver finns det skäl att man har samarbete med flera regioner och nationella kunskapscentra för vården eftersom det inte är rimligt att varje regionsjukhus ska kunna svara för alla subspecialiseringsbehov som kan förväntas i framtiden. Detta kräver även att varje regionkommun är öppen för kunskaps- och kompetensutbyte liksom tjänsteutbyte med andra sjukhus/specialistcentra i övriga Europa.
De åtta regionsjukhusen är en av de specifika strukturer som enligt Östergötlands läns landstings, Samverkansorganet i Öster- götlands län (Regionförbundet Östam) m.fl. kommuner Östergöt- lands län (se bilaga 1) starkt bör påverka regionindelningen. Om situationen uppstår att en i övrigt naturlig regionbildning saknar
417
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
regionsjukhus ska det finnas möjlighet att i stället etablera ett institutionaliserat samarbete med en annan regionkommun som har regionsjukhus. Nackdelen med denna utväg är att det poli- tiska inflytandet över regionsjukvården blir mindre för den regi- on som saknar regionsjukhus, jämfört med situationen att ha ett eget regionsjukhus. Fördelen med att det finns en möjlighet att lösa frågan om tillgång till regionsjukhus genom institutionalise- rat samarbete kan vara att det i en del fall kan bli lättare att forma en region som upplevs som naturlig och fungerande även om man inte har ett regionsjukhus i regionen.
”Minst” ett regionsjukhus i varje regionkommun
Södermanlands läns landsting anser att kriteriet är viktigt, men att det vid en regionbildning inte får förhindra att det finns mer än ett regionsjukhus inom en region. Därför bör detta kriterium formuleras som att det i varje regionkommun måste finnas minst ett regionsjukhus eller ett institutionaliserat samarbete med en regionkommun som har ett regionsjukhus. Uppfattningen delas av flera instanser, framförallt kring Mälardalen, bl.a. Arboga kommun, Gnesta kommun, Kungsörs kommun, Mälardalens hög- skola m.fl.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Umeå universitet, Kalmar läns landsting, Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen), Västmanlands läns landsting, Sveriges aka- demikers centralorganisation (Saco) m.fl. (se bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Länsstyrelsen i Jämtlands län menar att mycket talar för att da- gens indelning i sjukvårdsregioner håller på att spela ut sin roll. Att låta lokaliseringen av nuvarande regionsjukhus vara en av de mer tongivande grunderna för en långsiktig regional indelning av
418
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
landet anser Länsstyrelsen i Jämtlands län därför vara helt irrele- vant.
Länsstyrelsen i Hallands län har svårt att se att geografisk tillhö- righet till ett regionsjukhus per automatik främjar en regions utveckling och tillväxt. Frågan har däremot stor betydelse för sjukvården.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län vänder sig mot hur frågan är formulerad och menar att det är en uppenbar sanning att en regi- on antingen har ett eget regionsjukhus, eller annars måste sam- arbeta med en annan region där det finns ett.
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Regi- on Halland) och kommunerna i Hallands län anser att kriteriet om att det i varje region bör finnas ett regionsjukhus är mindre relevant med tanke på att sjukvårdshuvudmännen sedan lång tid tillbaka samarbetar över landstingsgränserna. Länsgränser eller geografisk litenhet utgör med andra ord inget hinder för att be- driva en ändamålsenlig och högkvalitativ hälso- och sjukvård. Det finns inga belägg för att exempelvis vårdkvalitet, patientsä- kerhet eller effektivitetsgraden skulle vara lägre i mindre jämfört med större landsting.
Jämtlands läns landsting anser att ett nära och formaliserat sam- arbete med närliggande regionsjukhus bör räcka. Det är vad som kommer ut av en samverkan som är viktigt, inte regionsjukhu- sets faktiska geografiska läge
Bräcke kommun anser att man kan ha samarbete med flera uni- versitetssjukhus, oavsett regiontillhörighet.
Sundsvalls kommun vill understryka att stora delar av framtidens hälso- och sjukvård kan lösas genom samarbete vilket för övrigt redan sker exempelvis genom Norrlandstingens regionförbund.
419
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Jönköpings kommun ser inte att kommittén kunnat visa några hållbara motiv till att regionsjukhus och universitet med bety- dande fasta forskarresurser måste finnas i varje regionkommun. På motsvarande sätt som man förordar samarbete mellan kom- muner bör det vara minst lika möjligt att samarbeta mellan sjuk- hus (vilket nu redan sker) och mellan högskolor och universitet som antingen är breda eller specialiserade i sin utbildnings- och forskningsverksamhet.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instan- ser är Karlstads universitet, Statens folkhälsoinstitut, Samverkans- organet i Jönköpings län (Regionförbundet Jönköpings län), m.fl.
(se bilaga 3).
8.2.4Minst ett universitet i varje regionkommun
Kommitténs förslag: att varje regionkommun har minst ett universitet med betydande fasta forskningsresurser.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Drygt tre fjärdedelar av de närmare 250 instan- |
| ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
| vudsakligen positiva och/eller bedömer kriteriet |
| som ”viktigt”. |
Kommuner, | Drygt tre fjärdedelar av de närmare 180 instan- |
kommunala | ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
förbund | vudsakligen positiva och/eller bedömer kriteriet |
| som ”viktigt”. |
Landsting | En mycket stor majoritet av de instanser som |
| uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
420 |
|
Ds 2008:17 En ny regional geografi
Myndigheter | En majoritet av det dryga femtontal instanser |
m.m. | som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Länsstyrelser | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen negativ |
| och/eller bedömer kriteriet som ”mindre vik- |
| tigt”. |
Övriga | En mycket stor majoritet av det tjugotal instan- |
| ser som uttrycker en tydlig uppfattning är hu- |
| vudsakligen positiv och/eller bedömer kriteriet |
| som ”viktigt”. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En stor majoritet av instanserna är huvudsakligen positiv och pekar bl.a. på att universitet och högskolor med forskningsresurser är viktiga institutioner av stor bety- delse för den regionala utvecklingen.
•En stor majoritet av universitet och högskolor samt läns- styrelserna är negativa till kriteriet och menar bl.a. att kommittén felaktigt uppfattar universiteten som regiona- la angelägenheter, när de i själva verket är nationella re- surser.
•Ytterligare synpunkter kring förhållandet mellan forsk- ning och högre utbildning samt regionkommuner åter- finns i avsnitt 5.2.14.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Västra Götalands läns landsting (Västra Götalandsregionen) anser att universitet är en grundläggande beståndsdel i en region, med
421
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
hänsyn till att högre utbildning och forskning betyder mycket för en regions tillväxt och konkurrenskraft. Mycket finns att vinna på en samverkan med den högre utbildningen och forsk- ningen generellt.
Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) samt flera kommuner i Östergöt- lands län, bl.a. Linköpings kommun (se bilaga 1) pekar på att universitet och högskolor med forskningsresurser är viktiga institutioner av stor betydelse för den regionala utvecklingen och därmed självklart viktiga tillgångar för regionerna. Universitet och högskolor är dock nationella resurser med nationella upp- drag och med det perspektivet kan den fysiska lokaliseringen synas mindre viktig – nyttan kan tillgodogöras även om institu- tionen inte ligger inom regiongränsen.
Kommunförbundet Norrbotten anser att det är oerhört betydelse- fullt att det finns minst ett universitet med internationellt starka forskningsmiljöer med betydande fasta forskningsresurser och som fungerar som en utvecklingskraft för regionens hållbara ekonomiska tillväxt.
Pensionärernas Riksorganisation (PRO) menar att tillgången till ett universitet som har fasta forskningsresurser är en viktig för- utsättning för hållbar utveckling och tillväxt. Universitetens s.k. tredje uppgift bör vidareutvecklas.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Högskolan i Väst, Karlstads universitet, Umeå universitet, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. (se bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Vetenskapsrådet är negativ till kriteriet med motiveringen att det är felaktigt att knyta universitetsbildningar till regionalpolitiken.
422
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Status som universitet bör uppnås och vidmakthållas på grundval av vetenskapliga kriterier, varför en geografiskt jämn fördelning av lärosäten för högre utbildning inte bör lagfästas.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att betänkandet antyder att kommittén ser universitetens utbildning och forskning som någon form av regional angelägenhet. Länsstyrelsen vill starkt varna för en sådan analys. Universitet är inte lokala eller regiona- la utan nationella och internationella. Blotta misstanken att Sve- riges främsta lärosäten ska ses som en del av sex till nio regioner kan äventyra deras internationella ställning.
Linköpings universitet avvisar kriteriet. Det är visserligen säkert så att ett universitet av detta slag utgör en mycket viktig resurs för bl.a. den regionala utvecklingen, men formuleringen är ägnad att skapa bilden av att universitetet ifråga ”ägs” av regionen, nå- got som leder tankarna helt fel när det gäller hur universitetets uppdrag ska formuleras och vem eller vilka som ska ha det avgö- rande inflytandet över denna process.
Ska Sverige stå sig i den internationella konkurrensen är det en- ligt Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län) och Uppsala kommun samt flera kommuner i Uppsala län möjligt att antalet universitet i dag är för många. Ett tänkbart scenario, inte minst med siktet inställt på år 2030, är att de svenska forskningsresurserna måste samlas och koncentreras ännu mer än i dag. Därför kan det inte vara ett absolut krav att varje regionkommun har minst ett universitet med betydande fasta forskningsresurser.
Ytterligare huvudsakligen negativa instanser är Mittuniversitetet, Uppsala universitet, Samverkansorganet i Södermanlands län (Re- gionförbundet Sörmland), Samverkansorganet i Hallands län (Re- gion Halland), Västsvenska Industri- och Handelskammaren m.fl.
(se bilaga 3).
423
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
8.2.5Sammanhållna arbetsmarknadsregioner
Kommitténs förslag: att arbetsmarknadsregionerna, som de beräknas se ut 2030, utgör byggstenar i läns- och regionkom- munindelningen och inte bör delas annat än om mycket starka skäl föreligger.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Omkring tre fjärdedelar av de närmare 250 in- |
| stanser som uttrycker en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiva och/eller bedömer krite- |
| riet som ”viktigt”. |
Kommuner, | Omkring tre fjärdedelar av de närmare 180 in- |
kommunala | stanser som uttrycker en tydlig uppfattning är |
förbund | huvudsakligen positiva och/eller bedömer krite- |
| riet som ”viktigt”. |
Landsting | Två tredjedelar av de instanser som uttrycker en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen positiva |
| och/eller bedömer kriteriet som ”viktigt”. |
Myndigheter | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
m.m. | en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv |
| och/eller bedömer kriteriet som ”viktigt”. |
Länsstyrelser | En majoritet av de instanser som uttrycker en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen negativ |
| och/eller bedömer kriteriet som ”mindre vik- |
| tigt”. |
Övriga | En stor majoritet av det dryga tjugotal instanser |
| som uttrycker en tydlig uppfattning är huvud- |
| sakligen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
424
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Flera av de instanser som tillstyrker kriteriet anser att det bör vara det viktigaste vid en ny läns- och regionkom- munindelning.
•Såväl de instanser som markerat en positiv som en nega- tiv inställning till kriteriet varnar för att det är svårt att på förhand fastställa framtidens arbetsmarknadsregioner.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) anser att det är av stor vikt att de framtida arbetsmarknadsregionerna utgör bygg- stenar vid en ny administrativ indelning. Administrativa gränser bör inte skära genom arbetsmarknadsregioner eftersom detta försvårar lokala matchningsprocesser på arbetsmarknaden och därmed påverkar tillväxten negativt.
Arbetsmarknadsregionerna är viktiga som mått på rörelsemöns- ter och bör enligt Östergötlands läns landsting, Samverkansorga- net i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam) m.fl. kommuner i Östergötlands län, bl.a. Norrköpings kommun (se bilaga 1) till- mätas stor betydelse vid regionindelningen, dvs. i princip bör en arbetsmarknadsregion inte delas. Samtidigt kan det i vissa fall finnas skäl att göra undantag från denna huvudregel, t.ex. på grund av starka lokala opinioner med önskemål om en annan indelning än den som följer av en strikt indelning efter arbets- marknadsregioner.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att kriteriet är viktigt, men påpekar att förändringen av antalet arbetsmarknadsregioner hit- tills skett i snabb takt och att en liknande utveckling kan förvän-
425
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
tas i framtiden. Mot den bakgrunden kan det finnas anledning att överväga ett mera näraliggande år än 2030 vid bedömningen.
Kommunförbundet Stockholms län (KSL) och flera kommuner i Stockholms län (se bl.a. bilaga 1) konstaterar att detta kriterium för Stockholms del enligt kommitténs beräkningar skulle inne- bära att hela Mälardalen bör vara ett län och en regionkommun. Kommittén har dock valt att ge större tyngd åt befolkningskrite- riet, som KSL anser är mindre viktigt.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Banverket, Hög- skolan i Väst, Karlstads universitet, Statens institut för kommuni- kationsanalys (SIKA), Verket för innovationssystem (Vinnova), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Pensionärernas Riksor- ganisation (PRO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) m.fl. (se bilaga 3).
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Uppsala universitet är kritiskt till kriteriet. För det första har indelningen i lokala arbetsmarknader (LA) ett analytiskt syfte och är inte avsett att skapa en normativ regional indelning. För det andra är LA-indelningen förenad med flera mättekniska pro- blem.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det inte är rimligt att låta en bedömning av hur arbetsmarknadsregionerna kan se ut om 30 år vara styrande för administrativa gränsdragningar. Ar- betsmarknadsregionernas starka föränderlighet talar snarare för en mer flexibel administration.
Länsstyrelsen i Jämtlands län pekar på osäkerhet i beräkningar av funktionella analysregioner (FA-regioner). Vissa kommuner, där invånarna pendlar in till en kommun, som i sin tur hör till en annan kommuns pendlingsområde, kommer så att säga att
426
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
”tvångsanslutas” till den större kommunen, utan att egentligen höra dit. I norra Sverige blir FA-regionerna orimligt stora för att vara funktionella.
Skåne läns landsting (Region Skåne) och Kommunförbundet Skåne m.fl. kommuner i Skåne län (se bl.a. bilaga 1) påpekar att framti- dens arbetsmarknadsregioner kan vara svåra att redan nu faststäl- la och att de därför inte bör vara styrande för administrativa gränsdragningar.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instan- ser är Glesbygdsverket, Vägverket, Samverkansorganet i Jönköpings län (Regionförbundet Jönköpings län), Kommunförbundet Skåne, Uppsala läns landsting, Gävleborgs läns landsting m.fl. (se bilaga 3).
8.2.6Medborgarnas möjlighet att känna anknytning
Kommitténs förslag: att län och regionkommuner så långt som möjligt avgränsas så att medborgarna kan känna anknytning dit.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning
Kategori | Inställning |
Samtliga | Knappt två tredjedelar av de närmare 250 in- |
| stanser som uttrycker en tydlig uppfattning är |
| huvudsakligen positiva och/eller bedömer krite- |
| riet som ”viktigt”. |
Kommuner, | Drygt hälften av de närmare 180 instanser som |
kommunala | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
förbund | gen positiva och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Landsting | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv |
| 427 |
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
| och/eller bedömer kriteriet som ”viktigt”. |
Myndigheter | En stor majoritet av det tjugotal instanser som |
m.m. | uttrycker en tydlig uppfattning är huvudsakli- |
| gen positiv och/eller bedömer kriteriet som |
| ”viktigt”. |
Länsstyrelser | En stor majoritet av de instanser som uttrycker |
| en tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv |
| och/eller bedömer kriteriet som ” viktigt”. |
Övriga | En majoritet av de instanser som uttrycker en |
| tydlig uppfattning är huvudsakligen positiv |
| och/eller bedömer kriteriet som ”viktigt”. |
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•Såväl positiva som negativa instanser konstaterar att den regionala identiteten i Sverige för närvarande är svag och att landskapsidentiteten är betydligt större. Många in- stanser tror också att anknytning till en ort eller ett land- skap är starkare i den äldre än i den yngre generationen.
•Flera positiva instanser påpekar att forskning på området visar att det krävs en grundläggande samhörighet hos medborgarna om kollektivt beslutsfattande ska få folk- ligt stöd.
•Flera negativa instanser anser att en väl fungerande regi- onkommun där det finns möjlighet att påverka skapar en legitimitet som är viktigare än regional identitet.
Exempel på synpunkter
Huvudsakligen positiva
Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att det behövs en tydlig regional identitet för att en ny geografisk indelning ska bli me- ningsfull, accepterad och vinna brett stöd. Grunden för ett effek-
428
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
tivt samhällsbyggande utgörs av att människor, företag och kommuner ser fördelar med att samarbeta och söka allianser för utveckling. Det är enligt Länsstyrelsen ingen tvekan om att de drivkrafterna bygger på en rationalitet där också människors kunskaper om och upplevda samhörighet med varandra vägs in.
Gävleborgs läns landsting påpekar att betänkandet har ett tydligt medborgarperspektiv. Detta tillsammans med att forskning på området visar att det krävs en grundläggande samhörighet och solidaritet hos medborgarna om kollektivt beslutsfattande ska få folkligt stöd, talar för att kriteriet är viktigt. Men eftersom den regionala identiteten i Sverige för närvarande är svag (land- skapsidentiteten är betydligt större), bedömer landstinget att det i ett initialskede inte är möjligt att tillämpa kriteriet om den nya läns- och regionkommunindelningen snabbt ska kunna komma till stånd.
Stockholms läns landsting anser att kriteriet är viktigt och att de funktionella regionerna, uttryckta som lokala arbetsmarknadsre- gioner, speglar människors och företags vardag, vilket är väsent- ligt i bedömningen av vad en anknytning innebär.
Flera instanser, främst kommunala, bl.a. Säffle kommun och Umeå kommun menar att forskning på området visar att det krävs en grundläggande samhörighet och solidaritet hos med- borgarna om kollektivt beslutsfattande ska få folkligt stöd, vilket talar för att kriteriet är viktigt.
Ytterligare huvudsakligen positiva instanser är Glesbygdsverket, Högskolan i Väst, Karlstads universitet, Mittuniversitetet, Umeå universitet, Kommunförbundet Norrbotten, Kommunförbundet Skåne, Intresseorganisationen Norrlandsförbundet, Sveriges aka- demikers centralorganisation (Saco) m.fl. (se bilaga 3).
429
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Almi Företagspartner AB (Almi) menar att det är mindre viktigt att län och regionkommuner så långt som möjligt avgränsas så att medborgarna kan känna anknytning dit då de historiska land- skapen för de flesta är det som man identifierar sig med och känner anknytning till (i olika grad beroende av vilket landskap det gäller). Sannolikt är det också en generationsfråga där yngre människor ofta känner mindre anknytning till en viss ort eller ett visst landskap. Uppfattningen delas bl.a. av Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Östergötlands län (Regionförbun- det Östsam) samt flera kommuner i Östergötlands län (se bilaga 1)
Länsstyrelsen i Blekinge län hänvisar till tidigare undersökningar i anslutning till länsindelningsfrågan. Dessa har i huvudsak visat att det endast i några enstaka fall är möjligt att påvisa att regional tillhörighet är en avgörande faktor för avgränsning av regioner. Det är Länsstyrelsen i Blekinge läns uppfattning att detta synsätt fortfarande har giltighet. Den regionala identitet som ligger i landskapstillhörigheten kommer sannolikt fortfarande att finnas och ha betydelse.
Uppsala läns landsting anser att indelningen i län och region- kommuner i första hand ska vara logisk och begriplig för med- borgarna. På så sätt ges indelningen en viss legitimitet och risken minskar också för framtida krav på ändringar av strukturen.
Norrbottens läns landsting anser att en ny geografi inte kan bygga på anknytning utifrån det osäkra och svårdefinierade begreppet regional identitet. Viktigare är att de direktvalda regionkommu- nerna och de politiska besluten som fattas har legitimitet och förankring hos regionen och dess invånare.
Södermanlands läns landsting menar att det som är avgörande för den folkliga förankringen är hur väl regionkommunen lyckas
430
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
med sina uppdrag inom hälso- och sjukvård och med regionala utvecklingsfrågor som infrastruktur, arbete och utbildning.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) m.fl. kommunala in- stanser, bl.a. Hallstahammars kommun och Hultsfreds kommun men även Umeå universitet påpekar att forskning på området visar att det krävs en grundläggande samhörighet och solidaritet hos medborgarna om kollektivt beslutsfattande ska få folkligt stöd, vilket talar för att kriteriet är viktigt. Men eftersom den regionala identiteten i Sverige för närvarande är svag (land- skapsidentiteten är betydligt starkare), bedömer SKL att man i ett initialskede sannolikt måste fästa mindre vikt vid detta krite- rium om den nya läns- och regionkommunindelningen snabbt ska kunna komma till stånd.
Det finns enligt Synskadades Riksförbund (SRF) inget egenvärde i att försöka skapa ytterligare en nivå till vilken medborgare ska kunna känna anknytning. En persons identitet byggs upp av rader av olika faktorer som kön, Hammarbyare, katolik, rödhå- rig, fyrtiotalist, frimärkssamlare, skärgårdsbo osv. Varför ska man också behöva känna sig som t.ex. Norrlandsregionist frågar sig SRF som tycker att regionindelningen ska vara rent administ- rativ och avgränsad så att den praktiskt kan lösa medborgarnas behov.
Ytterligare huvudsakligen negativa och/eller tveksamma instan- ser är Kommunförbundet Stockholms län (KSL), Samverkansor- ganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län), Samverkans- organet i Örebro län (Regionförbundet Örebro län), Samverkans- organet i Östergötlands län (Regionförbundet Östsam), Pensionä- rernas Riksorganisation (PRO) m.fl. (se bilaga 3).
431
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
8.3Indelningsprocessen
Kommitténs bedömning: Indelningsprocessen kräver ett stort mått av lokalt och regionalt inflytande (avsnitt 8.3.1).
Tre särskilda utredare utses av regeringen för att leda indel- ningsprocessen (avsnitt 8.3.2).
Motiven för en skyndsam process är starka. Målet måste vara att indelningsreformen så långt som möjligt kan genomföras vid årsskiftet 2010/2011 (avsnitt 8.3.3).
8.3.1Lokalt och regionalt inflytande
Kommitténs bedömning: Indelningsprocessen kräver ett stort mått av lokalt och regionalt inflytande.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•Några instanser tycker att kommitténs bedömning inne- bär en alltför centralt driven indelningsprocess. Andra instanser tycker att kommittén ger för stort utrymme åt lokalt och regionalt inflytande i den skisserade indel- ningsprocessen.
•En mycket stor majoritet instanser, bl.a en mycket stor majoritet av de kommunala instanserna, anser att nya geografiska indelningar bör växa fram underifrån. I fler- talet yttranden utvecklas inte vad ”underifrån” innebär. När så görs anges oftast att initiativet bör komma från medborgarnas valda företrädare i kommuner och lands- ting och att indelningen bör ske på frivillighetens grund.
•Flertalet kommunala instanser anser att statens roll är att se till helheten, att underlätta processen genom att utse processledare och att anpassa sin egen geografi efter re- sultatet av den process som äger rum i landet. Många, främst kommunala, instanser framhåller dock att staten,
432
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
oavsett vad som händer ifråga om en ny regionkommu- nal indelning, har ett ansvar för att se över sin regionala struktur.
•Flera instanser – främst statliga – tycker att staten ska spela en mer aktiv roll i indelningen än vad som beskrivs
ibetänkandet. Antingen genom att ”gå före” och föränd- ra sin regionala indelning – oavsett hur den kommunala självstyrelsen formerar sig regionalt – och/eller att for- mulera en förhandlingsståndpunkt kring den regionala indelningen inför eventuella förhandlingar med den kommunala sektorn.
•Några instanser avvisar tanken på att staten skulle anpas- sa sin indelning till följd av nya kommunala indelningar på regional nivå.
•Några instanser menar att kommittén i indelningsfrågan i otillräcklig utsträckning har diskuterat demokratiaspek- ter och förbisett vikten av att få medborgarnas acceptans för nya regioner.
•Yttranden som förordar folkomröstningar är mycket sällsynta, med undantag för förslag om folkomröstningar
ikommuner vid nuvarande eller kommande länsgränser.
Exempel på synpunkter
Indelningen bör växa fram underifrån
Ett mycket stort antal instanser, bl.a. en mycket stor majoritet av de kommunala instanserna, anser att nya geografiska indelningar bör växa fram underifrån, på frivillighetens grund, och inte diri- geras fram centralt. Uppfattningen framförs bl.a. av Alingsås kommun, Hedemora kommun, Knivsta kommun, Mölndals kom- mun, Timrå kommun, Den ideella föreningen Västmanlands Kom- muner och Landsting m.fl.
433
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Uppsala läns landsting anser att utgångspunkten för regionbild- ning bör vara frivillig samverkan istället för statliga direktiv.
Trots Ansvarskommitténs öppna förhållningssätt under utred- ningen påpekar Mönsterås kommun att det endast är en mycket liten del av befolkningen som varit involverad i samtalet om framtidens regioner. En ny regionindelning måste bygga på en process där medborgarna görs mer delaktiga. Utgångspunkten måste vara att de nya regionerna ska leda till att den enskilde medborgaren får ett ökat inflytande, inte tvärtom.
Borlänge kommun, Gagnefs kommun, Samverkansorganet i Da- larnas län (Region Dalarna), Dalarnas läns landsting är ytterst tveksamma om möjligheten för de som vill gå vidare ska följas av ett tvångssteg för de län som inte önskar det. Mycket talar enligt instanserna för att man ska avstå från detta steg – inte minst demokratiska avvägningar och behovet av att starkt förankra regionkommunernas tillkomst och verksamhet.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län tycker att den process kom- mittén föreslår på det hela taget kännetecknas av ett uppifrån och ner perspektiv. Ska en ny länsindelning få medborgarnas tillskyndan och uppslutning är det nödvändigt med ett motsatt perspektiv, byggt på frivillighet. Länsstyrelsen menar att en eventuellt ändrad länsindelning, som utredningen förordar, ska grundas på om enskilda kommuner skapar en samsyn med be- rörda landsting utifrån en politisk diskussion lokalt.
Företagarna är av uppfattningen att en förutsättning för större regioner är att de nya regionerna kommer underifrån från med- borgare och näringsidkare och styrs av arbetskraftsflöden och handelsutbyten. En ny regionindelning ska inte styras av för stunden tongivande regionala och lokala politiker och myndig- hetstjänstemän.
434
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Statens roll i indelningen
Åtskilliga remissinstanser, främst statliga, vill att staten ska spela en mer aktiv roll i indelningsprocessen än vad som anges i betän- kandet. Några anser att staten, oavsett om eller hur den kommu- nala självstyrelsen formerar sig regionalt, bör förändra sin regio- nala indelning (se även avsnitt 6.4.2). Några anser att staten bör anta en ståndpunkt inför förhandlingar med kommunsektorn om en eventuell ny regional indelning.
Glesbygdsverket anser att staten måste ta en övergripande roll i samband med bildandet av de nya regionkommunerna.
Vid en förändring av samhällsorganisationen i riktning mot färre län och regioner anser Vägverket att det är önskvärt att statsmak- ten väljer en strategi för förändring som främjar ett genomfö- rande inom en relativt kort tidsrymd.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att en reform av statens regio- nala förvaltning är nödvändig. Redan med nuvarande uppgifts- fördelning finns det motiv för att se över länsindelningen. Det kan med visst fog hävdas att det egentligen inte är en förutsätt- ning att regionkommuner inrättas för detta ändamål. Länsstyrel- sen i Blekinge län föreslog vid den senaste översynen av indel- ningslagen att lagen skulle ges en sådan utformning att samman- läggning av län kunde göras oberoende av indelningen i lands- ting.
Länsstyrelsen i Uppsala län menar att kommittén i hög grad låter behoven hos den kommunala verksamheten på regional nivå bli styrande också för staten. Detta synsätt har enligt instansen sedermera givits sanktion och förstärkts genom regeringens tillsättande av en särskild förhandlingsman med uppgift att in- hämta lokala och regionala önskemål om samgåenden. Länssty- relsen ifrågasätter det synsätt som här kommer till uttryck efter- som det är regeringen som är bärare av det politiska ansvaret för
435
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
statsförvaltningen liksom av ansvaret för den konstitutionella ordningen över huvudtaget i riket. Med de starka intressen som staten har i indelningsfrågan har regeringen all anledning att markera sitt ansvar.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser att regeringen bör utarbeta en förhandlingsståndpunkt, som utgår ifrån ett nationellt behov av en ny statlig indelning, utifrån vilken en dialog med loka- la/regionala företrädare kan föras.
Initiativet i den fortsatta processen mot regionbildning måste enligt Gävleborgs läns landsting i stor utsträckning bygga på fri- villighetens grund och vara ett ansvar för det enskilda landsting- et. Det är viktigt att regeringen i den fortsatta processen säker- ställer att samgåendeprocesser kommer igång och genomförs på sådant sätt att inte enskilda landsting/kommuner kommer i kläm mellan tidiga intressentbildningar.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) påpekar att regeringen i flera sammanhang har framhållit att en ny regionindelning bör växa fram i en underifrånprocess. SKL framhåller dock att en omorganisation av berörda statliga myndigheter i enlighet med kommitténs förslag – med en gemensam läns- och regionkom- munindelning som slutmål – inte kan åstadkommas utan att regeringen tar kraftfulla initiativ i frågan. Den processen måste gå parallellt med de diskussioner som förs av politiska organ på lokal och regional nivå och förutsätter tydliga signaler från reger- ingen till myndigheterna om att medverka i utvecklingen av en ny gemensam struktur. Uppfattningen delas i stort av bl.a. Aneby kommun, Avesta kommun, Borlänge kommun, Faluns kommun, Gislaveds kommun, Gnosjö kommun, Lessebo kommun, Mönsterås kommun, Sala kommun, Kommunalförbundet Norrlandstingens regionförbund, Kalmar läns landsting, Örebro läns landsting m.fl, av vilka flera framhåller att staten måste ta ett ansvar för helhe- ten så att ingen del av Sverige hamnar utanför regionbildnings- processen.
436
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
Stockholms kommun anser att det är angeläget att makten finns hos medborgarna vid en så stor samhällsorganisation som kom- mittén föreslår. Känslan av tillhörighet och anknytning är central för att medborgaren ska ha möjlighet att utkräva politiskt ansvar. Utmaningarna i detta kan inte underskattas, eftersom avståndet mellan politiker och folkvalda tenderar att försvåra det politiska samtalet. I sista hand har dock regeringen ansvaret för länsindel- ningen i Sverige. Därför måste det finnas ett statligt engagemang som ser till att eventuella förändringar i Sveriges regionala indel- ning gagnar samhället i stort. Samtidigt måste samhällsorganisa- tionen vara flexibel och dynamisk så att det snabbt går att anpas- sa verksamheten till de behov som medborgare och omvärld ställer.
Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet Örebro län) anser att kommuner och landsting måste ta sitt ansvar för att åstadkomma bra lösningar, men det är ytterst regering och riks- dag som är ansvariga för att hela landet får en organisation som leder till en väl fungerande offentlig förvaltning på alla nivåer. Oavsett hur regeringen väljer att ställa sig till Ansvarskommit- téns förslag, måste den göra något som förändrar förutsättning- arna på den regionala nivån. Status quo eller att avvakta utgör inget alternativ.
Göteborgs kommun anser att staten bör ”gå före” med en ny läns- indelning, varefter de nuvarande landstingen på frivillighetens grund bör få avgöra om de vill medverka till en ny regionkom- mun med samma gränser som det nya länet och med eget ansvar för den territoriella utvecklingen på regional nivå.
Norbergs kommun anser - då en väsentlig del av förslaget handlar om hur staten är organiserad – att det inte är möjligt att låta förändringen komma underifrån, då detta skulle leda till att sam- ordningen av statens verksamhet riskerar att gå om intet.
437
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) menar att de nya regionerna geografiskt måste växa fram underifrån, men om samhället ska indelas i regionkommuner eller inte måste rimligt- vis styras uppifrån och även när det ska vara genomfört. Det är enligt HSO inte rimligt att man i vissa delar av landet har regi- onkommuner med regionala utvecklingscentra medan andra delar i landet kan välja bort dessa.
Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) ställer sig frågan- de till kommitténs uppfattning att statens och självstyrelsens omorganisation måste ske samtidigt och enligt samma, centralt fastställda linjer. Saco menar att det ligger ett egenvärde i att återskapa en enhetlig regional organisation för den statliga verk- samheten, oavsett hur självstyrelsen utformas på det regionala planet. Saco ser inget konstigt i att staten organiserar sig som den finner bäst, och överlåter åt kommuner och landsting att själv söka sig den regionala indelning som de föredrar. Rimligtvis kommer den statliga organisationsmodellen att bli en viktig fak- tor för den regionala självstyrelsen att ta hänsyn till, lika väl som staten i sinom tid kan behöva anpassa sin indelning till den som vuxit fram bland kommuner och landsting.
Folkomröstningar
Flera instanser, främst kommunala, bl.a. Arboga kommun, Kungsörs kommun, Markaryds kommun, Företagarna m.fl. påpekar att det bör finnas en öppenhet för primärkommuner vid länsgränser att välja framtida regional tillhörighet. Samverkansorganet i Blekinge län (Region Blekinge) anser att dessa bör få folkomrösta om regiontill- hörighet.
438
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
8.3.2Särskilda utredare
Kommitténs bedömning: Tre särskilda utredare utses av reger- ingen för att leda indelningsprocessen.
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•En mycket stor majoritet av de instanser som uttalar en uppfattning är positiv till bedömningen och vill att utredarna snarast utses.
•Flera instanser välkomnar regeringens tillsättning av en regional samordningsman.
Exempel på synpunkter
Många kommunala instanser anser att de statliga processledare som kommittén föreslår ska utses snarast (av dessa anser flera att det är otillräckligt med den enda samordnare som regeringen så här långt har utsett12) t.ex. Arvidsjaurs kommun, Borlänge kom- mun, Emmaboda kommun, Enköpings kommun, Faluns kommun, Kommunförbundet Norrbotten, Herrljunga kommun, Oskars- hamns kommun, Kalmar läns landsting, Stockholms läns landsting, Västmanlands läns landsting, Västerbottens läns landsting m.fl.
Gällande en ny regional geografi och därmed hörande region- kommuner ser Västmanlands läns landsting ett stort behov av att de politiska företrädarna på regional nivå får stöd i diskussioner- na om en ny regionindelning. Detta bör ske genom att föreslagna förhandlingsmän/processledare snarast utses av regeringen.
Flera kommuner, bl.a. Karlstads kommun, Kommunalförbundet Norrlandstingens regionförbund m.fl. välkomnar regeringens till- sättning av en särskild förhandlingsman.
12 Fi 2007/4137
439
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
8.3.3Ett slutdatum
Kommitténs bedömning: Motiven för en skyndsam process är starka. Målet måste vara att indelningsreformen så långt som möjligt kan genomföras vid årsskiftet 2010/2011.
Sammanfattning av remissinstansernas synpunkter
•En mycket stor majoritet av instanserna, inte minst kommunala, anser att indelningen bör ske enligt den i betänkandet skisserade tidsplanen, eller ”skyndsamt”, i regel utan att ange hur detta ska förstås.
•Flera instanser tycker att kommitténs tidsschema är allt- för pressat för att möjliggöra ytterligare diskussion och förankring.
Huvudsakligen positiva
En mycket stor majoritet av de kommunala instanserna anser att indelningen bör ske enligt den i betänkandet skisserade tidspla- nen, eller ”skyndsamt”, i regel utan att ange hur detta ska förstås. Synpunkter av det här slaget framförs av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) Arvidsjaurs kommun, Helsingborgs kommun, Laxå kommun, Munkfors kommun, Robertsfors kommun, Uppvi- dinge kommun, Övertorneå kommun m.fl.
Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet Örebro län) (RFÖ) föreslår att reformen inte tillåts pågå till år 2014 då det är RFÖ:s bedömning att lokala och regionala aktörer inte reder ut en sådan långdragen process. Risken skulle dessutom vara up- penbar att skillnaderna mellan regioner som tar för sig respektive regioner som inte förmår fatta beslut kraftigt inverkar på den regionala utvecklingen i hela landet och därmed på den nationella tillväxten. Vissa drar iväg samtidigt som andra hamnar på efter-
440
Ds 2008:17 | En ny regional geografi |
kälken. Likaså kan statens förmåga att styra regioner med ojäm- lika förutsättningar under så lång tid påverka regionernas utveck- lingsmöjligheter negativt.
Håbo kommun vill poängtera att nuvarande läns- och lands- tingsindelning verkar starkt hindrande för god funktion och tillväxt, varför ett snabbt igångsättande av den fortsatta indel- ningsprocessen är påkallat.
Ljungby kommun menar att arbetet med att stimulera och skapa regionkommuner inte får fördröjas. Nödvändiga beslut får inte skjutas på framtiden. Pågående processer ute i landet behöver stöd och en statlig ”samtalspartner” verkar underdimensionerat. I alla kommuner är frågan aktuell nu. Det är nu engagemanget finns och det är nu det statliga stödet behövs menar Ljungby kommun.
Huvudsakligen negativa och/eller tveksamma
Rikspolisstyrelsen finner det i svårt att ha några synpunkter på de i betänkandet angivna antalet sex till nio län och regionkommu- ner. För att kunna ta ställning till detta behövs framförallt en konsekvensanalys av hur polisverksamheten skulle påverkas vid en sådan länssammanslagning. Mot den bakgrunden anser Riks- polisstyrelsen att kommitténs tidplan är för snävt tilltagen för att nödvändiga analyser ska kunna göras.
Ansvarskommittén anser att det brådskar att genomföra försla- get, men ett så genomgripande förändringsarbete med konse- kvenser för så många bör enligt Länsstyrelsen i Västerbottens län inte hastas igenom. Mer tid behövs för debatt, belysning av för- och nackdelar, övriga konsekvenser och medborgerliga möjlighe- ter till inflytande över den regionala strukturen.
441
En ny regional geografi | Ds 2008:17 |
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Regi- on Halland) och kommunerna i Hallands län anser att föränd- ringar i länsindelningen bör få växa fram underifrån med lokalt och regionalt förankrade aktörer som både initiativtagare och drivande i sådana geografiska reformprocesser. Det är viktigt att den typen av förankringsprocesser får ta tid, vilket sannolikt innebär att den angivna tidsplanen bakom indelningsreformen inte kommer att kunna hållas.
Kronobergs läns landsting pekar på att det i dagsläget saknas till- fredställande forskning om de sammanslagningar som genom- förts och resulterat i försöksregionerna Skåne och Västra Göta- land. I väntan på en heltäckande utvärdering av dessa regionför- sök vore det ett onödigt stort risktagande att skyndsamt påbörja arbetet med regionsammanslagningar. När så sker anser Krono- bergs läns landsting att en förändring bör växa fram underifrån.
Karlshamns kommun pekar på att medborgarperspektivet tas upp i betänkandet som en central ambition i förändringsarbetet. Tyd- lighet, begriplighet, medborgarpåverkan och respekt för olikhe- ter framhålls som viktiga värden. Den korta remisstiden samt den föreslagna tidplanen för genomförande kan dock ifrågasättas utifrån denna ambition. Tidspressen i den nu aktuella ärendehan- teringen omöjliggör enligt kommunen en bred lokalpolitisk be- handling av ärendet. Uppfattningen att tidsschemat är för pressat delas av Samverkansorganet i Blekinge län (Region Blekinge), Olofströms kommun, Sölvesborgs kommun, Älvkarleby kommun m.fl.
442
9 Konsekvensbedömningar
Sammanfattning av remissinstansernas inställning och synpunkter
•En stor majoritet av de relativt få instanser som uttalar sig om betänkandets konsekvensbedömningar är kritiska och menar att dessa är otillräckliga.
Exempel på synpunkter
Ekonomistyrningsverket (ESV) anser att kommittén borde ha haft möjlighet att göra en mer genomarbetad konsekvensanalys av sina förslag, underbyggda av ekonomiska resonemang.
Högskolan i Borås är förvånad att utredningen inte tagit sig an uppgiften att närmare belysa förvaltningsekonomiska och sam- hällsekonomiska effekter.
Skogsstyrelsen påpekar att betänkandets konsekvensanalyser är mycket allmänt hållna. Förhoppningarna om långsiktigt ökad effektivitet inom offentlig verksamhet vägs inte mot några kvan- titativa uppskattningar av kostnader. Det borde vara möjligt att göra sådana uppskattningar eftersom det finns erfarenheter från försök i linje med utredningens förslag att tillgå.
443
Konsekvensbedömningar | Ds 2008:17 |
Verket för förvaltningsutveckling (Verva) konstaterar att det sak- nas en analys av effekterna på och konsekvenserna av kommit- téns förslag för strategisk kompetensförsörjning. I stort sett allt arbete med frågor som rör de centrala förvaltningspolitiska be- greppen och funktionerna ställer krav på eller får konsekvenser för offentlig kompetensförsörjning. Det gäller exempelvis för- delning av ansvaret för kompetensförsörjning, kompetensbehov, kunskapshantering, arbetsgivarpolitik och förutsättningar för samverkan. Verva menar att en genomtänkt och effektiv strategi för kompetensförsörjning är en avgörande faktor för att genom- föra de strukturförändringar som föreslås av kommittén och för att driva och utveckla den framtida förvaltningen. En stor för- ändringsprocess är beroende av personalens kunskaper och kompetens samt hur väl personalen förstår och engageras i för- ändringsarbetet.
Socialstyrelsen efterlyser en fördjupad diskussion om vilka kon- sekvenser de nya regionerna kan få för kommunerna. Försvagas kommunernas ställning eller blir den starkare? Hur påverkas små kommuners förutsättningar för samverkan med t.ex. hälso- och sjukvården om dessa inordnas i nya ”jätteregioner”?
Statskontoret delar kommitténs bedömning att genomförande av förslagen är förenade med kostnader samtidigt som potentialen för administrativa rationaliseringar och besparingar borde vara stor. Enligt Statskontorets mening hade det varit värdefullt med en åtminstone allmän uppskattning från kommitténs sida om hur stora sådana ingångskostnader och därefter rationaliseringar och besparingar kan tänkas bli.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län menar att kommitténs för- slag skulle ha förtjänat en mer djuplodande och kvalificerad be- dömning. Samlade och kompletta samhällsekonomiska samt stats- och kommunalfinansiella bedömningar och beräkningar saknas. Den samhällsekonomiska analys som läggs fram är mycket ofullständig. En väsentlig nytta med förslagen förbigås
444
Ds 2008:17 | Konsekvensbedömningar |
helt här, även om den nämns tidigare, nämligen förhoppningen om ökad ekonomisk tillväxt och bättre regional utveckling.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser inte att den framtida välfärdens finansiering berörs i betänkandet, vilket Länsstyrelsen tycker är en stor brist. Förändrade huvudmannaskap och större regioner med i stort sett oförändrad skattekraft resulterar inte i ytterligare resurser. Ett ökat statligt finansiellt ansvar för sjuk- vården är en mer stabil lösning än en inkomstskattebaserad stor- regional sådan menar länsstyrelsen. Grunden för framtida välfärd läggs bäst genom en utvecklad samordning av statlig verksamhet och en stärkt kommunsektor.
Jämtlands läns landsting – som instämmer i flertalet av kommit- téns förslag - är dock kritiskt till några av slutsatserna. Den största bristen är att utredningen inte belyst de demokratiska konsekvenserna av en sammanslagning till regionkommuner. Inte heller finns det någon analys om hur de olika kriterierna för en regionkommun fungerar i olika delar av landet. Kommittén har i för stor utsträckning utgått ifrån situationen i de södra delarna av landet. En analys hade med största sannolikhet gett upphov till funderingar kring hur man styr en region av storle- ken 100 gånger 30 mil med tre invånare per kvadratkilometer.
Hallands läns landsting, Samverkansorganet i Hallands län (Regi- on Halland) och kommunerna i Hallands län menar att kommit- tén inte tillräckligt djupgående behandlat de politiska och demo- kratimässiga konsekvenserna av sitt förslag om ett nytt politiskt uppdrag på regional nivå. I kommitténs betänkande ägnas stort utrymme åt det politiska samspelet inom staten samt mellan staten och kommunsektorn. Däremot saknas i allt väsentligt överväganden och bedömningar rörande relationerna inom det kommunala självstyrelsesystemet. Kommitténs förslag borde ha föranlett krav på en förnyad översyn av kommunallagstiftningen. Problemet med att ha en kommunallagstiftning som gäller för alla typer av kommuner kommer att bli än mer accentuerade
445
Konsekvensbedömningar | Ds 2008:17 |
jämfört med tidigare. Samma lagstiftning ska alltså gälla för såväl småkommuner i glesbygden som för regionkommuner med upp- till två miljoner invånare.
Karlshamns kommun m.fl. efterlyser en diskussion om och en bedömning av eventuella miljökonsekvenser till följd av ökat resande vid en indelning av landet i större geografiska enheter.
Rädda Barnen är kritiska till att kommittén inte i tillräcklig ut- sträckning beaktat tilläggsdirektivet och analyserat de lagda för- slagen ur ett integrationsperspektiv eller ett fördelningspolitiskt perspektiv
446
10Länsvisa synpunkter på regional indelning
I det här avsnittet görs en sammanställning över yttranden som ger uttryck för önskemål om hur en ny läns- och regionkom- munindelning skulle kunna se ut. Sammanställningen omfattar endast sådana yttranden som tydligt ger uttryck för en uppfatt- ning. Sammanställningen gör inte anspråk på att vara fullständig, utan det kan ha framförts synpunkter på regional indelning som inte förekommer här. Sammanställningen har grupperat syn- punkterna länsvis utifrån vilket län synpunkter gäller.
I några fall är synpunkterna länsövergripande, eller anger ett annat geografiskt område. Dessa synpunkter har samlats i slutet av avsnittet.
Stockholms län
Myndigheter och länsstyrelser
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att dagens Stockholmsregion är både för liten och för splittrad för att kunna vara en jämbördig part gentemot andra storstadsregioner i Europa och globalt. En process bör därför inledas med syftet att etablera ett intensifierat samarbete i Mälardalen omfattande dagens Stockholms län samt hela eller delar av Södermanlands, Västmanlands, Uppsala och Örebro län. Det intensivare samarbetet bör kunna leda fram till en formaliserad regionbildning. Som numera är fallet i det så kallade Mälardalsrådet kan det övervägas om inte också Norrkö-
447
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
ping- och Linköpingsområdena kan knytas närmare till ett så- dant förstärkt samarbete i Mälardalen.
Kommunala instanser
Stockholms läns landsting anser att logiken talar för att sjukvård ska samplaneras med andra samhällsfunktioner som kommunika- tioner, näringsliv och arbetsmarknad inom områden där med- borgarna rör sig på ett naturligt sätt. Detta borde väga väsentligt tyngre än att tala om en övre storleksgräns och starkt tala för bildandet av en Mälardalsregion.
Haninge kommun menar att för Stockholmsregionen bör den regionala organisationen omfatta ett större område än Stock- holms län. Hela den sammanhållna regionala arbetsmarknaden bör omfattas av den nya organisationen.
Uppsala län
Kommunala instanser
Uppsala läns landsting motsätter sig en regionbildning efter stat- liga direktiv. I stället vill landstinget att samverkan på det regio- nala planet ska vara frivillig. Mest vinner man på att fördjupa och förstärka den regionala samverkan som finns redan i dag. För Landstinget i Uppsala läns del sker samarbetet kring hälso- och sjukvårdsfrågor inom Uppsala-Örebroregionen, medan samarbe- tet kring arbetsmarknad, utveckling och tillväxt framför allt sker inom Mälardalsregionen.
Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län) menar att Mälardalen i dag är den region i landet som bäst kan jämföras med konkurrerande regioner i resten av EU, men skulle diskvalificeras på grund av sin relativa storlek i förhållande till
448
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
övriga regioner i kommitténs förslag. Samtidigt föreslås att ar- betsmarknadsregionerna såsom de beräknas se ut 2030 blir ett av kriterierna för eventuellt nya regionbildningar.
Uppsala kommun anser att kommitténs utgångspunkter för nya regioner är svåra att applicera på Uppsala län. Arbetsmarknads- regionen är en väsentlig byggsten när nya regioner ska skapas – inte minst p.g.a. den växande internationella konkurrensen. Sam- tidigt talar hälso- och sjukvårdsperspektivet i Uppsalaregionen för en annan indelning.
Övriga
Socialdemokraterna i Uppsala län ser inte en region där alla eller ett flertal av länen i Mälardalen går samman med Stockholms län som en möjlig eller önskvärd utveckling.
Södermanlands län
Myndigheter och länsstyrelser
Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår att Södermanlands län i framtiden ingår i en region omfattande Stockholms län och övriga Mälardalen med en befolkning på ca tre miljoner invånare.
Kommunala instanser
Enligt Södermanlands läns landsting är förutsättningar för god tillväxt det viktigaste kriteriet när nya regionkommuner bildas. Hälso- och sjukvården är och ska fortsättningsvis vara skattefi- nansierad, vilket gör utvecklingen helt beroende av den ekono- miska tillväxten, Etablerad och fungerande samverkan inom häl- so- och sjukvården är inte oväsentlig men arbetsmarknad, infra- struktur och utbildning måste väga tyngre när de nya regionerna
449
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
formas. Ur detta perspektiv är Stockholm-Mälardalen en naturlig regionbildning som på många sätt redan existerar och som Sörm- land är en del av.
Samverkansorganet i Södermanlands län (Regionförbundet Sörm- land) anger som sitt yttersta mål att bilda en större region till- sammans med Stockholm.
Eskilstuna kommun anser att Eskilstuna och Södermanland na- turligt tillhör Stockholms- och Mälardalsregionen. Ju större och starkare den regionen blir, ju bättre är det för Sverige och landets konkurrenskraft.
För Flens kommun finns bara ett alternativ som kan tillstyrkas: en Stockholmsregion där Flens kommun är en naturlig del.
Gnesta kommun anser att nuvarande Region Sörmland i sin hel- het bör knytas till en Stockholmsregion. Om detta inte låter sig göras ska kommunerna i gränstrakten (däribland Gnesta kom- mun), som redan idag tillhör Stockholms arbetsmarknadsregion, få ett eget val gällande vilken region man vill tillhöra.
Ur perspektivet Katrineholm som en del av Sörmland och med hänsyn till de mest grundläggande förutsättningarna för en stark och hållbar utveckling i en kommande storregion är det naturligt för Katrineholms kommun att ansluta sig till en större region som utgörs av Stockholm och omkringliggande län.
Oxelösunds kommun anser att Stockholm/Mälardalen ska vara en hel region.
Strängnäs kommun anser att en sammanhållen Mälardalsregion är motiverad utifrån tillväxt- och utvecklingssynpunkt.
Trosa kommun menar att i ett internationellt perspektiv framstår Östra Svealandsregionen med landskapen runt Mälaren (Söder-
450
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
manland, Uppland, Västmanland) som fullt hanterbar befolk- ningsmässigt. Ett odelat landskapet Södermanland är i detta sammanhang självklart.
För Vingåkers kommun är det en möjlig regionlösning att tillhöra Stockholm.
Övriga
Mälardalens högskola anser att nuvarande Södermanlands och Västmanlands län ska hållas samman och ingå i en större region tillsammans med Stockholm.
Miljöpartiet de Gröna i Sörmland anser att Södermanland bör föras till en större region knuten till området Mälardalen.
Östergötlands län
Kommunala instanser
Linköpings kommun förordar en storregion och vill att det sna- rast tillsätts processledare för att utreda förutsättningarna för en ”Östra Götalandsregion”.
Valdemarsviks kommun ser inga skäl att mer preciserat behandla de geografiska frågor som gäller Östergötland då det vore att föregripa en process som inletts. Valdemarsviks kommun vill dock framhålla att Östergötland med de två allt mer integrerade stora städerna Linköping och Norrköping är ett naturligt cent- rum i en större framtida region. Östergötland är på väg att bli en stor sammanhållen arbetsmarknadsregion och i länet finns vikti- ga tillgångar som regionsjukhus och universitet.
451
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
Jönköpings län
Kommunala instanser
Jönköpings läns landsting vill särskilt framhålla vikten av att bil- dandet av nya geografiska indelningar bör växa fram ur ett unde- rifrånperspektiv. Jönköpings läns landsting ser det därför som naturligt att starta processen utifrån nuvarande Jönköpings län.
Eksjö kommun anser att det är naturligt att bilda en region som i första hand består av de tre Smålandslänen och Östergötland, där även ytterligare områden kan ingå.
Vid en eventuell sammanläggning av Jönköpings län med andra befintliga län, eller vid en splittring av Småland i nya kombina- tioner, förordar Gislaveds kommun en indelning där Gislaved tillhör en region som går väster- och/eller söderut. Gislaveds kommuns koppling mot Västergötland, Halland och Skåne är såväl historiskt som i nutid starkare än mot andra landskap. Gis- laveds kommun har dock svårt att se Östergötland som en del i en gemensam region.
Sävsjö kommun förordar att ett sammanhållet Småland, beståen- de av Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, ska utgöra en regionkommun.
Övriga
SAFE (Solidaritet - Arbete - Fred - Ekologi) ser det som mycket allvarligt om Nässjö skulle bli en liten del av någon framtida storregion i östra Götaland eller Småland.
452
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
Kronobergs län
Kommunala instanser
Kronobergs läns landsting framhåller att man sedan en lång tid tillbaka har ett fruktbart samarbete inom Södra sjukvårdsregio- nen. Tillsvidare – som ett bättre alternativ till sammanläggningar av landsting – anser Kronobergs läns landsting att detta samarbe- te kan utvecklas för att lösa de problem och frågor som utred- ningen uppmärksammar. Landstinget ställer sig dock positivt till ett framtida samarbete i en större sydsvensk region. Kronobergs läns landsting understryker också att tillhörighet till en annan region än syd/Skåne skulle innebära att mycket stora invester- ingar i samarbete som har gjorts under decennier skulle gå förlo- rande.
Lessebo kommun anser sig ha naturlig anknytning till Växjöom- rådet, Blekinge, Kalmar och Skåne. I en kommande regionkom- mun bör därför dessa finnas tillsammans.
Markaryds kommun har viktiga kontakter med såväl Skåne som Halland och Småland. Den funktionella tillhörigheten är oriente- rad söderut och/eller västerut. Det är ingen självklarhet för Mar- karyds kommun att Kronobergs län måste tillhöra samma regi- onkommun.
Uppvidinge kommun förordar i första hand en regionkommun med Småland som bas.
Växjö kommun ser det som mest naturligt att ingå i en region tillsammans med södra Kalmar län, Skåne och Blekinge.
453
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
Övriga
Centerpartiet Kronoberg anser att Smålands tre län kan utgöra grund för en regionbildning med en öppen och inbjudande atti- tyd till kommuner i Hallands och Blekinge län.
Miljöpartiet de Gröna i Kronobergs län anser att ett sammanhållet Småland bör vara utgångspunkt för en ny regionbildning.
Vänsterpartiets kommunala grupp i Växjö kommun vill i första hand bygga en region med länen norr om Skåne som bas. Det handlar om Smålandslänen, Halland, Blekinge och Gotland som tänkbara komponenter i en region.
Gotlands län
Myndigheter och länsstyrelser
Oavsett om någon av kommitténs föreslagna modeller för en änd- rad regionindelning kommer att genomföras eller ej anser Länssty- relsen i Gotlands län att någon form av särlösning bör aktualiseras för en för Gotland lämplig och godtagbar organisation, varför Läns- styrelsen ej i detta skede förordar någon tänkbar modell för ny läns- och regionindelning.
Kommunala instanser
Gotlands kommuns klara uppfattning är att Gotland även fort- sättningsvis är en egen region med ett utökat regionalt utveck- lingsansvar i enlighet med kommitténs förslag om nya region- kommuner. Hälso- och sjukvårdens utmaningar kan lösas genom institutionell samverkan enligt utredningens förslag. För att gotlänningarna ska få samma förutsättningar som övriga landet kräver detta att fortsatta resurser garanteras, genom skatteut- jämningsbidrag och regionala utvecklingsmedel. Mycket talar
454
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
dock för att Gotland behöver ett fördjupat samarbete med regi- onen Stockholm. Idag köper Gotlands kommun huvudparten av utomregionala sjukvårdstjänster från Stockholms läns landsting. Gotlands kommun har framfört önskemål om att tillhöra samma strukturfondsområde som Stockholm. Vidare har Gotland redan idag mycket goda kommunikationer med Stockholmsregionen. Gotlands naturliga samverkanspartner är Stockholmsregionen. Sammanfattningsvis anser Gotlands kommun mot bakgrund av Gotlands läge som ö att Gotland i fortsättningen måste vara en egen regionkommun.
Övriga
Folkpartiets länsförbund på Gotland anser att Gotland i framtiden ska vara en från övriga regioner fristående region, benämnd Re- gion Gotland.
Kalmar län
Kommunala instanser
Borgholms kommun ser det som angeläget att ingå i en region där Östersjöns miljö och kust samt samarbetet och tillväxtkraften bland länderna runt Östersjön är angelägna och viktiga frågor för framtiden.
Högsby kommun påpekar att landskapsidentiteten är stark i Små- land, vilket bör finnas med som en faktor vid regionbildning.
Kalmar kommun påtalar att Kalmar, Karlskrona och Växjö med respektive grannkommuner under lång tid har samarbetat för att skapa en gemensam arbetsmarknadsregion. Stora gemensamma satsningar har genomförts för att förbättra infrastrukturen i regionen. Genom förslag om förskotteringar av väg- och järn-
455
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
vägsinvesteringar är målet att restiden mellan orterna dras ner till högst en timme. Avtal har tecknats mellan Högskolan i Kalmar, Växjö universitet och Blekinge tekniska högskola om ett fördju- pat samarbete. Kalmar kommun anser att samarbetet mellan kommunerna i Sydostregionen är en viktig grundbult i den regi- onala utvecklingen. Därför anser Kalmar kommun att det är nödvändigt att den kommande regionindelningen tar hänsyn till detta samarbete och inte splittrar Sydostregionen.
Mönterås kommun ser Småland-Öland-Blekinge-Östergötland (Östra Götaland)som en naturlig framtida region. Länen Kalmar, Kronoberg, Jönköping, Blekinge och Östergötland skulle i en Östra Götalandsregion ha cirka 1,3 miljoner invånare, dvs. mitt i det riktvärde mellan 0,5 och 2 miljoner invånare som Ansvars- kommittén ställt upp. Såsom SKL påpekar i sitt yttrande är land- skapsidentiteten i Sverige betydligt större än den nuvarande läns- indelningen, så invånarnas acceptans av en Östra Götalandsregi- on torde vara stor; (landskapen Småland, Öland, Blekinge och Östergötland). Mönterås kommun är också öppna för att Got- land skulle kunna ingå i Östra Götalandsregionen, om en sådan diskussion skulle starta.
Mörbylånga kommun är angelägen om att en kommande region- indelning inte splittrar sydostregionen (Kalmar, Kronoberg och Blekinge) och på det sättet förstör det samarbete som idag finns bl.a. vad gäller arbetsmarknad och planerade infrastruktursats- ningar.
Nybro kommun anser att det är viktigt att regionindelningen görs på ett sådant sätt att resultatet blir väl anpassat till en ar- betsmarknadsregion som omfattar Kalmar-Nybro-Växjö- Karlskrona.
Oskarshamns kommun vill sträva efter att hela Kalmar län ska hållas ihop vid en större regionindelning.
456
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
Vimmerby kommun anser att en utgångspunkt för en framtida regionindelning är landskapen Småland, Öland och Östergöt- land.
Västerviks kommun kommenterar kriteriet att varje regionkom- mun bör ha ett eget regionsjukhus med att en regionindelning med Östergötland för Kalmar län och Västerviks kommun inne- bär att detta uppfylls.
Övriga
Centerpartiets kommunkrets i Borgholms kommun föreslår bil- dandet av ett ”Östra Götaland med Öland och Gotland”. Områ- det kan omfatta hela eller delar av Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Gotlands, och Östergötlands län.
Ölandspartiet i Borgholms kommun anser att Öland bör vara en egen regionkommun.
Blekinge län
Kommunala instanser
Blekinge läns landsting tillhör tillsammans med Skåne, Krono- berg och södra Halland Södra regionvårdsnämnden. Landstinget Blekinges mångåriga erfarenheter av detta samarbete är mycket goda och kan utvecklas ytterligare. Vid en eventuell ny regionin- delning är det enligt Blekinge läns landsting naturligt att gå vida- re i det samarbete som i dag finns inom Södra regionvårdsnämn- den.
I diskussionen om nya regionkommuner föredrar Samverkansor- ganet i Blekings län (Region Blekinge) en stor region för stora delar av södra Sverige. På så sätt håller man lättare ihop Blekinge
457
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
och kan dra fördel av den intima samverkan som i dag finns i Blekinge. En gemensam organisation mellan Blekinge, Skåne, Kronobergs och delar av Kalmar och Hallands län är den mest naturliga sett ur ett sammantaget Blekingeperspektiv. En större region kan bli en viktig aktör i hela Östersjöperspektivet.
När det gäller frågan hur en ny region i Sydsverige ska se ut och där Karlskrona kommun ingår, så faller det sig naturligast att se en region framför sig som i stort sammanfaller med dagens Södra sjukvårdsregion. Södra sjukvårdsregionen består idag av lands- tingen i Blekinge län, Kronobergs län, Region Skåne och södra Hallands län. Karlskrona kommun skulle även gärna se delar av Kalmar län i en sådan region. En region av detta slag skulle få en befolkning på omkring 1,5 miljoner invånare. Regionen skulle också kunna bli en viktig aktör för hela landet i södra östersjö- området med goda kommunikationer och kontakter mot Dan- mark (Öresundsregionen), Väst- och Centraleuropa samt Öst- europa.
Övriga
Centerpartiet i Blekinge förordar att en stor gemensam sydostre- gion bildas bestående av Blekinge, Skåne samt hela/delar av Kro- nobergs och Kalmar län.
Skåne län
Kommunala instanser
Skåne läns landsting (Region Skåne) anser att den geografi man ingår i idag är en funktionell geografi att arbeta i på regional nivå. Skåne är också en del i den expansiva Öresundsregionen och det är viktigt att utveckla detta samarbete som dessutom tenderar att öka i betydelse. Samtidigt är Region Skåne angelägen om en fun-
458
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
gerande struktur för hela landet och är därför positiv till diskus- sioner med kommuner/landsting i grannlänen.
Kommunförbundet Skåne och flera kommuner i Skåne län (se bilaga 1) har förståelse för att Öresundregionens utvecklings- kraft har en dragningskraft på kommuner i grannlänen och stäl- ler sig positivt till om ytterligare kommuner vill bli delaktiga i en utvidgad region. En sådan samgåendeprocess måste dock ske efter lokal-regionala överenskommelser.
Malmö kommun tycker att det är angeläget att den geografiska avgränsningen av en framtida Skåneregion görs med beaktande av Öresundsperspektivet. Storstadsregionen runt Öresund – där Köpenhamn är ett naturligt centrum – får inte ges en så vid ad- ministrativ och politisk avgränsning på den svenska sidan att den riskerar att tappa fokus på Öresundsregionens utvecklingspoten- tial
Hallands län
Saknas synpunkter på ny regional tillhörighet.
Västra Götalands län
Saknas synpunkter på ny regional tillhörighet.
Värmlands län
Myndigheter och länsstyrelser
Enligt Länsstyrelsen i Värmlands län borde Värmlands, Örebro och Västmanlands län kunna bilda en region. Dalarna och Gävle- borgs län torde på ett funktionellt sätt kunna bilda en region tillsammans med Uppsala län. Södermanlands län kunde knytas
459
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
till Stockholms län. En sådan indelning av Svealand i tre storre- gioner eller storlän skulle uppfylla de kriterier som kommittén anger. En sådan indelning skulle också enligt Länsstyrelsens mening skapa både möjligheter till samverkan mellan dessa regi- oner vad gäller stora infrastrukturella projekt och samtidigt in- nehålla en slags motkrafter mot en allt mer dominerande Stock- holmsregion. Länsstyrelsen vill kraftigt understryka att ett läge där det inte tas tag i regionfrågan inte innebär att ingenting hän- der. Länsstyrelsen är övertygad om att ännu mer fokus i en sådan situation kommer att riktas mot Stockholmsregionen.
Kommunala instanser
Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) anser att Värmland har goda möjligheter att utveckla en bra tillväxtpolitik med såväl Region Örebro som Västra Götalandsregionen. Regi- on Värmland anser att Värmland skall inleda förhandlingar med Region Örebro. Det etablerade och naturliga samarbete som Värmland bedriver sedan länge med andra ”grannregioner” kommer att fortgå som vanligt såväl inom som utanför nations- gränsen mot Norge. En ny regiongräns är inget hinder för det funktionella samarbete som sedan urminnes tider är en del av vardagen i utvecklingen av gränsregioner .
Säffle kommun förordar i första hand ett alternativ där Värmland, Västra Götalands och Örebro län tillsammans bildar en stark Vänerregion. Som andra alternativ förordar Säffle att Värmland ansluter sig till Västra Götalandsregionen.
Torsby kommun uttalar sig för mer samverkan snarare än större regioner. För att uttrycka någon form av viljeinriktning vilken en framtida samarbetspartner kan vara så anser Torsby kommun dock att Örebro län är den naturligaste parten att inleda en för- djupad samverkan med.
460
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
Årjängs kommun är öppen för olika alternativ. Dock talar mycket för att Årjäng och Värmland bör vända sig mot Västra Götaland.
Örebro län
Myndigheter och länsstyrelser
Länsstyrelsen i Örebro län anser för Örebro läns del att kommit- téns kriterier talar för att sjukvårdsregionerna bör kunna utgöra bas för de nya större länen. Den region som Örebro län då skulle ingå i omfattar Värmlands, Örebro, Dalarnas, Gävleborgs, Upp- sala, Västmanlands och Södermanlands län. Vid sidan av att det största arbetsfältet sjukvård får en rationell lösning möjliggör denna region att väsentliga delarbetsmarknader får möjligheter att utvecklas. Inom Mälardalen sker en snabb expansion av eko- nomi, arbetsmarknaden och utbildningsväsende. Uppbyggnad av motorvägar, Mälar- och Svealandsbanorna liksom den federation som beslutats mellan Örebro universitet och Mälardalens hög- skola gör att denna process kommer att förstärkas det närmaste decenniet.
I den mån regeringen kan överväga större regioner än 2 mil- joner invånare kan också ett samgående med Stockholms län också utgöra en framtida regionbildning med utvecklingspoten- tial. Om detta inte kommer till stånd bör samarbetsformer ut- vecklas mellan Stockholm och den nu föreslagna Svealandsregio- nen. Detta gäller särskilt infrastrukturplaneringen.
Kommunala instanser
Hallsbergs kommun anser att en framtida region för Hallsbergs del av landet måste utformas så att samarbetet med Mälardalslä- nen kan bibehållas och utvecklas. En region får dock inte bli alltför stor. Den enskilda regionen får inte överstiga två miljoner invånare, varför det inte vore bra att slå ihop alla Mälardalslänen
461
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
med Stockholm till en stor region. Denna skulle bli alltför domi- nerande ur flera synvinklar jämförd med övriga Sverige.
Västmanlands län
Myndigheter och länsstyrelser
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det bör bildas ett län och en regionkommun i Stockholm-Mälarregionen genom att slå samman Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Örebro och Sö- dermanlands län. Dessa län är inne i en period av stark integra- tion och ökade funktionella samband som kräver nya lednings- strukturer. Skulle det visa sig politiskt omöjligt att åstadkomma en sådan bör kraften läggas på att få en fastare samverkan genom olika typer av avtal eller förbundsbildningar mellan berörda or- gan inom hela Stockholm-Mälarregionen. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang betona att det är viktigt att samarbeten ut- ifrån funktionella samband som sträcker sig över de nya läns- och regionkommungränserna inte får hämmas av nya gränsdrag- ningar.
Kommunala instanser
Västmanlands läns landsting pekar på att länet när det gäller frå- gor om näringsliv, infrastruktur, tillväxt- och arbetsmarknad starkt hör samman med Stockholm. Samtidigt konstaterar lands- tinget att det för Västmanlands del kan bli svårt att hitta en geo- grafisk avgränsning som tillgodoser både tillväxt och sjukvård. De begränsningar Ansvarskommittén angivit i sitt förslag, ex- empelvis begränsning utifrån befolkningsstorlek, utgör stora problem för Västmanlands del vid en eventuell regionbildning.
Den ideella föreningen Västmanlands Kommuner och Landsting påpekar att Västmanland ligger i en tillväxtregion, Mälardalen-
462
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
Stockholmsregionen och menar att denna region ska hållas sam- man i en kommande reform.
Kungsörs kommun förespråkar att Mälardalens fem län samman- förs till en region.
Köpings kommun påtalar att i ett historiskt och geografiskt per- spektiv ligger Köping i gränslandet mellan Mälardalen och Berg- slagen. I ett modernt regionalt perspektiv är det dock ingen tve- kan om att Köpings kommun sedan länge i allt väsentligt är en naturlig del av Stockholm/Mälardalsregionen. Kommunen förut- sätter att denna naturliga tillhörighet till Stockholm och Mälar- dalen beaktas som en självklarhet i formeringen av den framtida regionala samhällsorganisationen.
Sala kommun tycker att det är naturligt att se Västmanland och Sala som en del av en Stockholm-Mälarregion.
Västerås kommun är av den bestämda meningen att den funktio- nella region som under de senaste årtiondena uppstått och allt- fort är under uppbyggnad runt Mälaren, Stockholm- Mälarregionen, är rätt geografisk grund för en kommande regi- onkommun.
Övriga
Kristdemokraterna i Västmanlands län förordar att Västmanlands län ska vara en del av en större region i Stockholm-Mälardalen.
Miljöpartiet i Västmanlands län förespråkar en Mälardalsregion bestående av Västmanlands, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Stockholms län.
Moderaterna i Västmanlands län anser att Västmanland är en naturlig del av Stockholm – Mälardalen.
463
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
Dalarnas län
Övriga
Centerpartiet Dalarna anser att Gävleborgs, Dalarnas och Uppsa- la län är en bra bas för en region.
Gävleborgs län
Kommunala instanser
Gävleborgs läns landsting vill fortsätta den fleråriga investering i samspel och samordning som dramatiskt har ökat under senare tid inom Uppsala-Örebroregionen med de sju landstingen. Gäv- leborgs läns landsting ser denna konstellation som en gemensam, tydlig och rimlig målbild för en fortsatt dialog om en framtida regionkommunbildning. Detta utesluter inte att andra landsting eller delar av landsting kan komma att ingå.
Samverkansorganet i Gävleborgs län (Region Gävleborg) och
Gävle Kommun ser en naturlig samhörighet med i första hand Dalarna och Uppsala län. Tillsammans har länen en befolkning på knappt niohundratusen invånare. Angränsande län eller ar- betsmarknadsregioner kan också komma att ingå.
Ljusdals kommun vill framhålla att identiteten Hälsingland är mycket stor och även den regionala identiteten Gävleborg. Ljus- dals kommun har även utvecklande samarbeten och relationer med andra kommuner och regioner.
Nordanstigs kommun ser en naturlig samhörighet inom Gävle- borgs län, men också en potential norrut vad gäller arbetsmark- nadsregion. Nordanstigs kommuns intresse av samarbete med Sundsvallsregionen kan inte underskattas.
464
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
Övriga
Utifrån Gävleborgs perspektiv ser Folkpartiet liberalerna i Gäv- leborg en naturlig samhörighet med i första hand Uppsala och Dalarnas län. Angränsande län eller arbetsmarknadsregioner såsom Västmanland kan också komma att ingå.
Jämtlands län
Myndigheter och länsstyrelser
Länsstyrelsen i Jämtlands län är i grunden positiva till större regi- oner som baseras på arbetsmarknadsregioner med så goda kom- munikationer att det är realistiskt att både bo och arbeta inom regionen. Länsstyrelsens syn på funktionaliteten i en arbets- marknadsregion är att regionstorleken varierar inte bara på grund av kvalitén på kommunikationerna utan även mellan yrkesgrup- per och kan omfatta såväl dagpendling som veckopendling och andra mer flexibla pendlingsformer. För verksamheter inom tjänsteproduktion, konsultbranschen och liknande, där daglig närvaro på en fast arbetsplats inte är nödvändig, vidgas arbets- marknadsregionen betydligt. För det egna länet finns redan en interaktion med Västernorrlands län med denna inriktning, var- för en regionförstoring mot Västernorrland är det mest naturliga scenariet.
Kommunala instanser
Bergs kommun avvisar tanken på en Norrlandsregion bestående av de fyra nordligaste länen. Bergs kommun pekar istället på det redan idag utvecklade samarbete som finns mellan Jämtlands och Västernorrlands län och menar att det bör kunna fördjupas och utvecklas, oavsett om invånarantalet i en sådan region (ca 370 000 invånare) understiger kommitténs riktvärde för invånar- antal.
465
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
Härjedalens kommun kan inte acceptera den indelning i stora geografiska områden som diskuteras för Norrland. En sådan region blir demografiskt, demokratiskt och anknytningsmässigt dålig. För Härjedalens kommun, som geografiskt ligger i utkan- ten av ett "Stornorrland", är det av intresse att även få andra regi- onbildningar söder-/österut prövade.
Krokoms kommun anser att en Stornorrlandsregion inte är möj- lig, främst av demokratiska skäl, men även av geografiska, infra- strukturella och kulturella skäl, det vill säga faktorer som försvå- rar tillhörighetskänslan, tillgängligheten och närheten till be- slutsfattare och servicehandläggare. Om större regioner krävs bedöms regionbildning från kust till kust i mittregionen vara mest naturlig.
Östersunds kommun förordar en ”öst-västlig region” (från kusten till gränsen mot Norge). Regionen skulle till exempel kunna bestå av Västernorrlands län och Jämtlands län med till länen angränsande kommuner i norr och söder. Det är den mest natur- liga indelningen.
Övriga
Brunflo hembygdsförening och Föreningen Norden, Jämtlands Distriktet vill behålla Jämtlands län i dess nuvarande form. Inför framtiden skulle ett intimare samarbete med norska Tröndelagen ge Jämtland en hållbar samhällsorganisation med stark utveck- lingskraft.
Allians för Ragunda anser att det mest lämpliga för Jämtland är ett förstärkt samarbete med Västernorrland och med Tröndelag. Men istället för stora regioner vill Allians för Ragunda förorda samverkan.
466
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
Bergspartiet förordar att Norrland indelas i två regioner: Norra Norrland och Södra Norrland och att de detaljerade gränserna för dessa regioner, t.ex. vart Härjedalens och Örnsköldsviks kommuner ska höra, utreds närmare.
För Jämtlands län ser Centerpartiet i Jämtlands län stora möjlig- heter i ett förstärkt och fördjupat öst- västsamarbete i Mittskan- dinavien med Västernorrland i öster och Tröndelag i väster.
Miljöpartiet de Gröna i Jämtlands län förordar att Jämtlands län ska vara en egen region.
Västernorrlands län
Kommunala instanser
Västernorrlands läns landsting och Timrå kommun anser att de fyra nordligaste länen har den kritiska massan och storleken som behövs för att kunna skapa förutsättningar för tillväxt och of- fentlig välfärdsproduktion även i framtiden.
Ånge kommun anser att de stora geografiska avstånd som förelig- ger i Norrland gör att två regioner i Norrland är att föredra. En lämplig region är i första hand Västernorrland och Jämtland samt hela eller delar av Hälsingland. Detta föranleds av att samhörig- hetskänslan annars kommer att förloras på grund av de stora avstånden i norra Sverige. En prioritering som sker kring något som finns mer än 50 mil bort är svår att genomföra.
Örnsköldsviks kommun bejakar principiellt kommitténs förslag avseende regionindelning och förordar som ett förstahandsalter- nativ att de fyra nordligaste länen bildar en regionkommun.
467
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
Övriga
Folkpartiet liberalerna i Västernorrland anser att det redan etable- rade samarbetet inom de fyra nordligaste landstingen i första hand är en bra grund att bygga vidare på.
Västerbottens län
Kommunala instanser
Landstinget i Västerbottens län ser det som självklart att de fyra norrlandstingen Norrbottens läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västernorrlands läns landsting och Jämtlands läns landsting bildar en regionkommun.
Enligt Lycksele kommun överväger fördelarna med en större regionkommun motsvarande Europaforum Norra Sveriges geo- grafi. (Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorr- lands län) Det skulle bli en enormt resursstark region när det gäller landyta och naturresurser.
Norsjö kommun tillstyrker, beträffande ny regionindelning, ett alternativ som omfattar de fyra nordligaste länen.
Robertsfors kommun, Storumans kommun och Vindelns kommun, Vännäs kommun tycker att övervägande skäl talar för en region- kommun bestående av de fyra nordligaste länen.
I valet mellan olika geografier för regionkommunerna väljer
Umeå kommun och Vilhelmina kommun att se sjukvårdsregionen som det mest tänkbara alternativet för egen del, alltså en region som rymmer de fyra nordligaste länen.
468
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
Övriga
Umeå arbetarekommun förordar en storregion bestående av de fyra nordligaste länen, eventuellt också inkluderande Hälsing- land.
Norrbottens län
Myndigheter och länsstyrelser
Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar att Norrbotten, som redan idag utgör en fjärdedel av landets yta, kvarstår som enskilt län. Ett redan påbörjat samarbete av regionförstorande karaktär pågår emellertid med såväl Västerbotten som andra regioner inom Nordkalott- och Barentsområdet. Länsstyrelsen föreslår att dessa samarbeten tillsvidare utvecklas. Länsstyrelsen avvisar därför tanken att Norrbotten nu ska gå samman med ett eller flera andra län i en ny regionbildning.
Kommunala instanser
Norrbottens läns landsting anser att de fyra norrlandstingen: Norrbottens läns landsting, Västerbottens läns landsting, Lands- tinget Västernorrland och Jämtlands läns landsting kan bilda en gemensam regionkommun.
Arvidsjaurs kommun förordar i första hand bildandet av en regi- on bestående av Norrbottens och Västerbottens län, men har en öppen hållning om fler kommuner och landsting vill ingå.
Kommunförbundet Norrbotten och bl.a. Gällivare kommun och Luleå kommun menar att det avseende geografin, funktionen och hur stor en regionkommun bör vara finns flera faktorer att väga samman. Det som talar för att de fyra nordligaste länen bildar en regionkommun är bl.a. att det redan idag finns ett väl etablerat
469
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
samarbete inom hälso- och sjukvården inom norrlandstingen. En fyraläns regionkommun har ett större befolkningsunderlag och resurser som möjliggör att klara kunskapsbildning, teknisk ut- veckling, specialisering och ett långsiktigt utvecklingsarbete för att kunna möta behov och hantera framtida välfärdsåtagande.
Samtidigt - med en geografi bestående av Norrbotten, Väs- terbotten och eventuellt Örnsköldsvik med omnejd - finns en mer homogen näringslivsstruktur och ett utvecklat samarbete inom olika branscher samt inom FoU området mellan de två universiteten. De inomregionala avstånden är mer rimliga. Den ”regionala identiteten” med liknande traditioner och kultur gör det lättare att känna gemenskap och genom bättre kommunika- tioner och regionförstoring utvecklas nya samverkansmönster.” Det avgörande för hur stor regionkommunen bör vara är att ställa frågan; hur klarar man att utveckla en konkurrenskraftig region med tillräcklig ekonomisk tillväxt och bärkraft för att garantera välfärden för medborgarna?
Piteå kommun anser för den egna delen av landet att den minsta tänkbara geografiska regionkommunen består av Norrbottens, Västerbottens och delar av norra Västernorrlands län. Piteå kommun är dock öppen för en region bestående av de fyra nord- ligaste länen.
Övriga
Norrbottens distrikt av Centerpartiet förordar i första hand bil- dandet av en ”Botniaregion” av landstingen i Norrbotten och Västerbotten samt Örnsköldsviks kommun, men har en öppen hållning om ytterligare kommuner och landsting vill ingå i en sådan regionkommun.
Norrbottens sjukvårdsparti anser att Norrbotten i sig är stort nog, men att delar av nordligaste Västerbotten inkluderande Skellef-
470
Ds 2008:17 | Länsvisa synpunkter på regional indelning |
teå kommun och kommuner norr om Skellefteälven skulle kunna omfattas av en redan idag mycket stor norrbottnisk region.
Länsövergripande synpunkter
För Norrlands inland bedömer Glesbygdsverket det som tvek- samt att bilda en enda regionkommun av de fyra nordligaste länen. Redan vid eventuellt bildande av två regionkommuner i de fyra nordligaste länen kan det ifrågasättas om förtjänsterna i praktiken blir så stora. De två nordligaste länen är så ytstora att det finns stora behov av åtgärder för att bättre integrera de olika delarna inom länen med varandra. De frågor som främst kan vara aktuella att lösa över länsgränsen torde vara ganska begränsade och skulle sannolikt kunna hanteras även med två självständiga län. Å andra sidan skulle detta medföra för svagt befolkningsun- derlag för hälso- och sjukvården med föreslaget huvudmannas- kap, vilket skulle kunna lösas inom det redan existerande vård- samarbete som de nordligaste länen har.
Mittuniversitetet är positivt till något större geografiska områden, men ser med oro på förslaget att begränsa antalet regioner till mellan sex och nio. Mittuniversitetet vill särskilt framhålla att de svepande formuleringar som talar för ett enda Stornorrland på basis av ett fåtal exempel visar på en okunskap om förhållandena i de fyra nuvarande länen. Mittuniversitetet tar avstånd från tan- ken på att Norrland görs om till en enda region.
Sametinget ser det som naturligt att Norra sjukvårdsregionen som omfattar de fyra nordliga länen slås samman.
Intresseorganisationen Norrlandsförbundet vill förorda tre region- kommuner i ett utvidgat norrländskt län. Det utvidgade Norr- land består i Norrlandsförbundets förslag av nuvarande länen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg och Dalarna. Tre regionkommuner föreslås: Norra Norrland,
471
Länsvisa synpunkter på regional indelning | Ds 2008:17 |
Mellersta Norrland och Södra Norrland (som inkluderar Dalar- na).
Folkpartiet liberalernas länsförbund i Blekinge, Kronobergs och Skåne län anser att Skåne, Kronobergs och Blekinge län är en lämplig sydregion
472
Bilaga 1 - Remissinstanser
Inkomna svar
Sammanlagt 543 instanser har yttrat sig över slutbetänkandet. Av de 510 instanser som fanns med i remisslistan har 425 yttrat sig. Övriga 118 har på eget initiativ inkommit med yttrande. Kryss markerar att instansen har inkommit med yttrande. I kolumnen med ”kommentar” anges om instanser har lämnat gemensamt yttrande med andra instanser och/eller hänvisar till svar från annan instans.
473
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
|
| Myndigheter m.m. |
|
|
| 1 | Riksdagens ombudsmän (JO) | x |
|
|
|
|
|
|
| 2 | Riksrevisionen | x |
|
|
|
|
|
|
| 3 | Svenska institutet för europapolitiska studier | x |
|
| (Sieps) |
|
| |
|
|
|
|
|
| 4 | Svea hovrätt med Miljööverdomstolen | x |
|
|
|
|
|
|
| 5 | Kammarrätten i Stockholm | x |
|
|
|
|
|
|
| 6 | Länsrätten i Stockholms län | x |
|
|
|
|
|
|
| 7 | Länsrätten i Skåne län | x |
|
|
|
|
|
|
| 8 | Justitiekanslern (JK) | x |
|
|
|
|
|
|
| 9 | Domstolsverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 10 | Åklagarmyndigheten | x |
|
|
|
|
|
|
| 11 | Rikspolisstyrelsen | x |
|
|
|
|
|
|
| 12 | Kriminalvården | x |
|
|
|
|
|
|
| 13 | Valmyndigheten | x |
|
|
|
|
|
|
| 14 | Datainspektionen | x |
|
|
|
|
|
|
| 15 | Kommerskollegium | x |
|
|
|
|
|
|
| 16 | Migrationsverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 17 | Försvarsmakten | x |
|
|
|
|
|
|
| 18 | Krisberedskapsmyndigheten | x |
|
|
|
|
|
|
| 19 | Statens räddningsverk | x |
|
|
|
|
|
|
| 20 | Styrelsen för psykologiskt försvar | x |
|
|
|
|
|
|
| 21 | Kustbevakningen | x |
|
|
|
|
|
|
| 22 | Statens haverikommission | x |
|
|
|
|
|
|
| 23 | Svenska Röda Korset |
|
|
|
|
|
|
|
| 24 | Försäkringskassan | x |
|
|
|
|
|
|
474 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
25 | Socialstyrelsen | x |
|
|
|
|
|
|
|
26 | Läkemedelsverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
27 | Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) | x |
|
|
|
|
|
|
|
28 | Smittskyddsinstitutet | x |
|
|
|
|
|
|
|
29 | Statens folkhälsoinstitut | x |
|
|
|
|
|
|
|
30 | Statens beredning för medicinsk utvärdering | x |
|
|
(SBU) |
|
|
| |
31 | Barnombudsmannen (BO) | x |
|
|
|
|
|
|
|
32 | Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap | x |
|
|
|
|
|
|
|
33 | Läkemedelsförmånsnämnden | x |
|
|
|
|
|
|
|
34 | Myndigheten för handikappolitisk samordning | x |
|
|
(Handisam) |
|
|
| |
|
|
|
|
|
35 | Tullverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
36 | Statens fastighetsverk | x |
|
|
|
|
|
|
|
37 | Ekonomistyrningsverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
38 | Skatteverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
39 | Kronofogdemyndigheten | x |
|
|
|
|
|
|
|
40 | Arbetsgivarverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
41 | Lotteriinspektionen | x |
|
|
|
|
|
|
|
42 | Kammarkollegiet | x |
|
|
|
|
|
|
|
43 | Statskontoret | x |
|
|
|
|
|
|
|
44 | Statistiska centralbyrån | x |
|
|
|
|
|
|
|
45 | Verket för förvaltningsutveckling (Verva) | x |
|
|
|
|
|
|
|
46 | Länsstyrelsen i Stockholms län | x |
|
|
|
|
|
|
|
47 | Länsstyrelsen i Uppsala län | x |
|
|
|
|
|
|
|
48 | Länsstyrelsen i Södermanlands län | x |
|
|
|
|
|
|
|
49 | Länsstyrelsen i Östergötlands län | x |
|
|
|
|
|
|
|
50 | Länsstyrelsen i Jönköpings län | x |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 475 |
| |
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 51 | Länsstyrelsen i Kronobergs län | x |
|
|
|
|
|
|
| 52 | Länsstyrelsen i Kalmar län | x |
|
|
|
|
|
|
| 53 | Länsstyrelsen i Gotlands län | x |
|
|
|
|
|
|
| 54 | Länsstyrelsen i Blekinge län | x |
|
|
|
|
|
|
| 55 | Länsstyrelsen i Skåne län | x |
|
|
|
|
|
|
| 56 | Länsstyrelsen i Hallands län | x |
|
|
|
|
|
|
| 57 | Länsstyrelsen i Västra Götalands län | x |
|
|
|
|
|
|
| 58 | Länsstyrelsen i Värmlands län | x |
|
|
|
|
|
|
| 59 | Länsstyrelsen i Örebro län | x |
|
|
|
|
|
|
| 60 | Länsstyrelsen i Västmanlands län | x |
|
|
|
|
|
|
| 61 | Länsstyrelsen i Dalarnas län | x |
|
|
|
|
|
|
| 62 | Länsstyrelsen i Gävleborgs län | x |
|
|
|
|
|
|
| 63 | Länsstyrelsen i Västernorrlands län | x |
|
|
|
|
|
|
| 64 | Länsstyrelsen i Jämtlands län | x |
|
|
|
|
|
|
| 65 | Länsstyrelsen i Västerbottens län | x |
|
|
|
|
|
|
| 66 | Länsstyrelsen i Norrbottens län | x |
|
|
|
|
|
|
| 67 | Statens skolverk | x |
|
|
|
|
|
|
| 68 | Myndigheten för skolutveckling | x |
|
|
|
|
|
|
| 69 | Högskoleverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 70 | Vetenskapsrådet | x |
|
|
|
|
|
|
| 71 | Stockholms universitet | x |
|
|
|
|
|
|
| 72 | Kungliga Tekniska högskolan |
|
|
|
|
|
|
|
| 73 | Karolinska institutet | x |
|
|
|
|
|
|
| 74 | Södertörns högskola | x |
|
|
|
|
|
|
| 75 | Uppsala universitet | x |
|
|
|
|
|
|
| 76 | Mälardalens högskola | x |
|
|
|
|
|
|
| 77 | Örebro universitet | x |
|
|
|
|
|
|
476 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
78 | Linköpings universitet | x |
|
|
|
|
|
|
|
79 | Lunds universitet | x |
|
|
|
|
|
|
|
80 | Högskolan i Kalmar | x | Lärosätena inom |
|
|
|
| Akademi sydost |
|
|
|
| gemensamt |
|
|
|
|
|
|
81 | Blekinge Tekniska Högskola | x | Lärosätena inom |
|
|
|
| Akademi sydost |
|
|
|
| gemensamt |
|
82 | Växjö universitet | x | Lärosätena inom |
|
|
|
| Akademi sydost |
|
|
|
| gemensamt |
|
|
|
|
|
|
83 | Göteborgs universitet | x |
|
|
|
|
|
|
|
84 | Högskolan i Borås | x |
|
|
|
|
|
|
|
85 | Karlstads universitet | x |
|
|
|
|
|
|
|
86 | Högskolan Väst | x |
|
|
|
|
|
|
|
87 | Umeå universitet | x |
|
|
|
|
|
|
|
88 | Luleå tekniska universitet | x |
|
|
|
|
|
|
|
89 | Mittuniversitetet | x |
|
|
|
|
|
|
|
90 | Stiftelsen Institutet för Framtidsstudier |
|
|
|
|
|
|
|
|
91 | Statens jordbruksverk | x |
|
|
|
|
|
|
|
92 | Livsmedelsekonomiska institutet (SLI) | x |
|
|
|
|
|
|
|
93 | Livsmedelsverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
94 | Sametinget | x |
|
|
|
|
|
|
|
95 | Naturvårdsverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
96 | Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut | x |
|
|
(SMHI) |
|
|
| |
|
|
|
|
|
97 | Boverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
98 | Lantmäteriverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
99 | Forskningsrådet för miljö, areella näringar och |
|
|
|
samhällsbyggande |
|
|
| |
|
|
|
|
|
100 | Statens energimyndighet | x |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 477 |
|
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 101 | Affärsverket svenska kraftnät | x |
|
|
|
|
|
|
| 102 | Post- och telestyrelsen (PTS) | x |
|
|
|
|
|
|
| 103 | Banverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 104 | Järnvägsstyrelsen | x |
|
|
|
|
|
|
| 105 | Vägverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 106 | Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) | x |
|
|
|
|
|
|
| 107 | Rikstrafiken | x |
|
|
|
|
|
|
| 108 | Sjöfartsverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 109 | Luftfartsverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 110 | Luftfartsstyrelsen | x |
|
|
|
|
|
|
| 111 | Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) | x |
|
|
|
|
|
|
| 112 | Konkurrensverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 113 | Sveriges geologiska undersökning (SGU) | x |
|
|
|
|
|
|
| 114 | Skogsstyrelsen | x |
|
|
|
|
|
|
| 115 | Glesbygdsverket | x |
|
|
|
|
|
|
| 116 | Stiftelsen Norrlandsfonden |
|
|
|
|
|
|
|
| 117 | Verket för näringslivsutveckling (NUTEK) | x |
|
|
|
|
|
|
| 118 | Verket för innovationssystem (VINNOVA) | x |
|
|
|
|
|
|
| 119 | Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) | x |
|
|
|
|
|
|
| 120 | Almi Företagspartner AB | x |
|
|
|
|
|
|
| 121 | Innovationsbron AB |
|
|
|
|
|
|
|
| 122 | Jämställdhetsombudsmannen (JämO) | x |
|
|
|
|
|
|
| 123 | Ombudsmannen mot diskriminering på grund av | x |
|
| sexuell läggning (HomO) |
|
| |
|
|
|
|
|
| 124 | Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) | x |
|
|
|
|
|
|
| 125 | Handikappombudsmannen | x |
|
|
|
|
|
|
478 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
126 | Ungdomsstyrelsen | x |
|
|
|
|
|
|
|
127 | Konsumentverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
128 | Statens kulturråd | x |
|
|
|
|
|
|
|
129 | Konstnärsnämnden | x |
|
|
|
|
|
|
|
130 | Riksteatern | x |
|
|
|
|
|
|
|
131 | Stiftelsen Svenska rikskonserter |
|
|
|
|
|
|
|
|
132 | Riksarkivet | x |
|
|
|
|
|
|
|
133 | Riksantikvarieämbetet | x |
|
|
|
|
|
|
|
134 | Riksutställningar | x |
|
|
|
|
|
|
|
135 | Stiftelsen Dansens Hus |
|
|
|
|
|
|
|
|
136 | Stiftelsen Svenska Filminstitutet |
|
|
|
|
|
|
|
|
137 | Arbetsmarknadsstyrelsen | x |
|
|
|
|
|
|
|
138 | Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige | x |
|
|
(Svenska ESF-rådet) |
|
|
| |
|
|
|
|
|
139 | Arbetsmiljöverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
140 | Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering | x |
|
|
(IFAU) |
|
|
| |
|
|
|
| |
Antal yttranden från myndigheter m.m. | 131 |
|
| |
|
|
|
|
|
| Kommuner |
|
|
|
|
|
|
|
|
141 | Ale kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
142 | Alingsås kommun | x | Göteborgsregio- |
|
|
|
| nens kommunal- |
|
|
|
| förbund (GR) |
|
143 | Alvesta kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
144 | Aneby kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
145 | Arboga kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
146 | Arjeplogs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
479
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 147 | Arvidsjaurs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 148 | Arvika kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 149 | Askersunds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 150 | Avesta kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 151 | Bengtsfors kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 152 | Bergs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 153 | Bjurholms kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 154 | Bjuvs kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 155 | Bodens kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 156 | Bollebygds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 157 | Bollnäs kommun | x | Sveriges Kom- |
|
|
|
| muner och |
|
|
|
| Landsting (SKL) |
| 158 | Borgholms kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 159 | Borlänge kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 160 | Borås kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 161 | Botkyrka kommun | x | Södertörns- |
|
|
|
| kommunerna: |
|
|
|
| Botkyrka, Han- |
|
|
|
| inge, Huddinge, |
|
|
|
| Nykvarn, Ny- |
|
|
|
| näshamn, |
|
|
|
| Tyresö, Salem, |
|
|
|
| Södertälje |
| 162 | Boxholms kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 163 | Bromölla kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
| 164 | Bräcke kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 165 | Burlövs kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 166 | Båstads kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 167 | Dals-Eds kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 168 | Danderyds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
480 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
169 | Degerfors kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
170 | Dorotea kommun | x | Kommunerna |
|
|
|
| Dorotea, Vilhel- |
|
|
|
| mina, Åsele |
|
|
|
| gemensamt |
|
171 | Eda kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
172 | Ekerö kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
|
173 | Eksjö kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
174 | Emmaboda kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
175 | Enköpings kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
176 | Eskilstuna kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
177 | Eslövs kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
|
178 | Essunga kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
179 | Fagersta kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
180 | Falkenbergs kommun | x | Region Halland, |
|
|
|
| Hallands läns |
|
|
|
| landsting, Kom- |
|
|
|
| munerna i |
|
|
|
| Hallands län |
|
|
|
|
|
|
181 | Falköpings kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
182 | Faluns kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
183 | Filipstads kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
184 | Finspångs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
185 | Flens kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
186 | Forshaga kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
187 | Färgelanda kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
188 | Gagnefs kommun | x | Region Dalarna |
|
|
|
|
|
|
189 | Gislaveds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 481 |
|
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 190 | Gnesta kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 191 | Gnosjö kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 192 | Gotlands kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 193 | Grums kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 194 | Grästorps kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 195 | Gullspångs kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 196 | Gällivare kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Norrbotten |
|
|
|
|
|
| 197 | Gävle kommun | x | Regionförbundet |
|
|
|
| Gävleborg |
|
|
|
|
|
| 198 | Göteborgs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 199 | Götene kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 200 | Habo kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 201 | Hagfors kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 202 | Hallsbergs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 203 | Hallstahammars kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 204 | Halmstads kommun | x | Region Halland, |
|
|
|
| Hallands läns |
|
|
|
| landsting, Kom- |
|
|
|
| munerna i |
|
|
|
| Hallands län |
|
|
|
|
|
| 205 | Hammarö kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 206 | Haninge kommun | x | Södertörns- |
|
|
|
| kommunerna: |
|
|
|
| Botkyrka, Han- |
|
|
|
| inge, Huddinge, |
|
|
|
| Nykvarn, Ny- |
|
|
|
| näshamn, |
|
|
|
| Tyresö, Salem, |
|
|
|
| Södertälje |
| 207 | Haparanda kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 208 | Heby kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 209 | Hedemora kommun | x | Region Dalarna |
|
|
|
|
|
482 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
210 | Helsingborgs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
211 | Herrljunga kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
212 | Hjo kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
213 | Hofors kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
214 | Huddinge kommun | x | Södertörns- |
|
|
|
| kommunerna: |
|
|
|
| Botkyrka, Han- |
|
|
|
| inge, Huddinge, |
|
|
|
| Nykvarn, Ny- |
|
|
|
| näshamn, |
|
|
|
| Tyresö, Salem, |
|
|
|
| Södertälje |
|
|
|
|
|
|
215 | Hudiksvalls kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
216 | Hultsfreds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
217 | Hylte kommun | x | Region Halland, |
|
|
|
| Hallands läns |
|
|
|
| landsting, Kom- |
|
|
|
| munerna i |
|
|
|
| Hallands län |
|
|
|
|
|
|
218 | Håbo kommun | x | Regionförbundet |
|
|
|
| i Uppsala län |
|
|
|
|
|
|
219 | Hällefors kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
220 | Härjedalens kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
221 | Härnösands kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
222 | Härryda kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
223 | Hässleholms kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
|
224 | Höganäs kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
225 | Högsby kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
226 | Hörby kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
|
483
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 227 | Höörs kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
| 228 | Jokkmokks kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 229 | Järfälla kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 230 | Jönköpings kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 231 | Kalix kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 232 | Kalmars kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 233 | Karlsborgs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 234 | Karlshamns kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 235 | Karlskoga kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 236 | Karlskrona kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 237 | Karlstads kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 238 | Katrineholms kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 239 | Kils kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 240 | Kinda kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 241 | Kiruna kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 242 | Klippans kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne, |
|
|
|
| Sveriges Kom- |
|
|
|
| muner och |
|
|
|
| Landsting (SKL) |
|
|
|
|
|
| 243 | Knivsta kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 244 | Kramfors kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 245 | Kristianstads kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 246 | Kristinehamns kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 247 | Krokoms kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 248 | Kumla kommun | x |
|
|
|
|
|
|
484
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
249 | Kungsbacka kommun | x | Region Halland, |
|
|
|
| Hallands läns |
|
|
|
| landsting, Kom- |
|
|
|
| munerna i |
|
|
|
| Hallands län |
|
|
|
|
|
|
250 | Kungsörs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
251 | Kungälvs kommun | x | Göteborgsregio- |
|
|
|
| nens kommunal- |
|
|
|
| förbund (GR) |
|
|
|
|
|
|
252 | Kävlinge kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
253 | Köpings kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
254 | Laholms kommun | x | Region Halland, |
|
|
|
| Hallands läns |
|
|
|
| landsting, Kom- |
|
|
|
| munerna i |
|
|
|
| Hallands län |
|
|
|
|
|
|
255 | Landskrona kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne, |
|
|
|
| Region Skåne |
|
|
|
|
|
|
256 | Laxå kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
257 | Lekebergs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
258 | Leksands kommun | x | Region Dalarna |
|
|
|
| och Region |
|
|
|
| Siljan |
|
259 | Lerums kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
260 | Lessebo kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
261 | Lidingö kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
262 | Lidköpings kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
263 | Lilla Edets kommun | x | Göteborgsregio- |
|
|
|
| nens kommunal- |
|
|
|
| förbund (GR) |
|
|
|
|
|
|
264 | Lindesbergs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
265 | Linköpings kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 485 |
|
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 266 | Ljungby kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 267 | Ljusdals kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 268 | Ljusnarsbergs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 269 | Lomma kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
| 270 | Ludvika kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 271 | Luleå kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 272 | Lunds kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
| 273 | Lycksele kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 274 | Lysekils kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 275 | Malmö kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 276 | Malungs kommun | x | Region Dalarna |
|
|
|
|
|
| 277 | Malå kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 278 | Mariestads kommun | x | Sveriges Kom- |
|
|
|
| muner och |
|
|
|
| Landsting (SKL) |
| 279 | Markaryds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 280 | Marks kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 281 | Melleruds kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 282 | Mjölby kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 283 | Mora kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 284 | Motala kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 285 | Mullsjö kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 286 | Munkedals kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 287 | Munkfors kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 288 | Mölndals kommun | x | Göteborgsregio- |
|
|
|
| nens kommunal- |
|
|
|
| förbund (GR) |
|
|
|
|
|
486 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
289 | Mönsterås kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
290 | Mörbylånga kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
291 | Nacka kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
292 | Nora kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
293 | Norbergs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
294 | Nordanstigs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
295 | Nordmalings kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
296 | Norrköpings kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
297 | Norrtälje kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
|
298 | Norsjö kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
299 | Nybro kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
300 | Nykvarns kommun | x | Södertörns- |
|
|
|
| kommunerna: |
|
|
|
| Botkyrka, Han- |
|
|
|
| inge, Huddinge, |
|
|
|
| Nykvarn, Ny- |
|
|
|
| näshamn, |
|
|
|
| Tyresö, Salem, |
|
|
|
| Södertälje och |
|
|
|
| Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
301 | Nyköpings kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
302 | Nynäshamns kommun | x | Södertörns- |
|
|
|
| kommunerna: |
|
|
|
| Botkyrka, Han- |
|
|
|
| inge, Huddinge, |
|
|
|
| Nykvarn, Ny- |
|
|
|
| näshamn, |
|
|
|
| Tyresö, Salem, |
|
|
|
| Södertälje |
|
303 | Nässjö kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
304 | Ockelbo kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 487 |
|
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 305 | Olofströms kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 306 | Orsa kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 307 | Orusts kommun | x | Kommunalför- |
|
|
|
| bundet Fyrbodal |
|
|
|
|
|
| 308 | Osby kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
| 309 | Oskarshamns kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 310 | Ovanåkers kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 311 | Oxelösunds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 312 | Pajala kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 313 | Partille kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 314 | Perstorps kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 315 | Piteå kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 316 | Ragunda kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 317 | Robertsfors kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 318 | Ronneby kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 319 | Rättviks kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 320 | Sala kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 321 | Salems kommun | x | Södertörns- |
|
|
|
| kommunerna: |
|
|
|
| Botkyrka, Han- |
|
|
|
| inge, Huddinge, |
|
|
|
| Nykvarn, Ny- |
|
|
|
| näshamn, |
|
|
|
| Tyresö, Salem, |
|
|
|
| Södertälje och |
|
|
|
| Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
| 322 | Sandvikens kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 323 | Sigtuna kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 324 | Simrishamns kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 325 | Sjöbo kommun |
|
|
|
|
|
|
|
488 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
326 | Skara kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
327 | Skellefteå kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
328 | Skinnskattebergs kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
329 | Skurups kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
330 | Skövde kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
331 | Smedjebackens kommun | x | SmåKom |
|
|
|
|
|
|
332 | Sollefteå kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
333 | Sollentuna kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
334 | Solna kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
|
335 | Sorsele kommun | x | Sveriges Kom- |
|
|
|
| muner och |
|
|
|
| Landsting (SKL) |
|
336 | Sotenäs kommun | x | Kommunalför- |
|
|
|
| bundet Fyrbodal |
|
|
|
|
|
|
337 | Staffanstorps kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
|
338 | Stenungsunds kommun | x | Göteborgsregio- |
|
|
|
| nens kommunal- |
|
|
|
| förbund (GR) |
|
|
|
|
|
|
339 | Stockholms kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
340 | Storfors kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
341 | Storumans kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
342 | Strängnäs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
343 | Strömstads kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
344 | Strömsunds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
345 | Sundbybergs kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
|
346 | Sundsvalls kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 489 |
|
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 347 | Sunne kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 348 | Surahammars kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 349 | Svalövs kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
| 350 | Svedala kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
| 351 | Svenljunga kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 352 | Säffle kommun | x | Sveriges Kom- |
|
|
|
| muner och |
|
|
|
| Landsting (SKL) |
| 353 | Säters kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 354 | Sävsjö kommun | x | Sveriges Kom- |
|
|
|
| muner och |
|
|
|
| Landsting (SKL) |
| 355 | Söderhamns kommun | x | Region Gävle- |
|
|
|
| borg |
| 356 | Söderköpings kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 357 | Södertälje kommun | x | Södertörns- |
|
|
|
| kommunerna: |
|
|
|
| Botkyrka, Han- |
|
|
|
| inge, Huddinge, |
|
|
|
| Nykvarn, Ny- |
|
|
|
| näshamn, |
|
|
|
| Tyresö, Salem, |
|
|
|
| Södertälje |
| 358 | Sölvesborgs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 359 | Tanums kommun | x | Kommunalför- |
|
|
|
| bundet Fyrbodal |
|
|
|
|
|
| 360 | Tibro kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 361 | Tidaholms kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 362 | Tierps kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 363 | Timrå kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 364 | Tingsryds kommun | x | Sveriges Kom- |
|
|
|
| muner och |
|
|
|
| Landsting (SKL) |
| 365 | Tjörns kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 366 | Tomelilla kommun |
|
|
|
|
|
|
|
490 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
367 | Torsbys kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
368 | Torsås kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
369 | Tranemo kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
370 | Tranås kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
371 | Trelleborgs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
372 | Trollhättans kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
373 | Trosa kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
374 | Tyresö kommun | x | Södertörns- |
|
|
|
| kommunerna: |
|
|
|
| Botkyrka, Han- |
|
|
|
| inge, Huddinge, |
|
|
|
| Nykvarn, Ny- |
|
|
|
| näshamn, |
|
|
|
| Tyresö, Salem, |
|
|
|
| Södertälje |
|
|
|
|
|
|
375 | Täby kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
|
376 | Töreboda kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
377 | Uddevalla kommun | x | Kommunalför- |
|
|
|
| bundet Fyrbodal |
|
|
|
|
|
|
378 | Ulricehamns kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
379 | Umeå kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
380 | Upplands-Bro kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
|
381 | Upplands Väsby kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
|
382 | Uppsala kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
383 | Uppvidinge kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
384 | Vadstena kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 491 |
|
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 385 | Vaggeryds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 386 | Valdemarsviks kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 387 | Vallentuna kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
| 388 | Vansbro kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 389 | Vara kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 390 | Varbergs kommun | x | Region Halland, |
|
|
|
| Hallands läns |
|
|
|
| landsting, Kom- |
|
|
|
| munerna i |
|
|
|
| Hallands län |
|
|
|
|
|
| 391 | Vaxholms kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 392 | Vellinge kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Skåne |
|
|
|
|
|
| 393 | Vetlanda kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 394 | Vilhelmina kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 395 | Vimmerby kommun | x | Sveriges Kom- |
|
|
|
| muner och |
|
|
|
| Landsting (SKL) |
| 396 | Vindelns kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 397 | Vingåkers kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 398 | Vårgårda kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 399 | Vänersborgs kommun | x | Kommunalför- |
|
|
|
| bundet Fyrbodal |
|
|
|
|
|
| 400 | Vännäs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 401 | Värmdö kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Stockholms |
|
|
|
| län (KSL) |
|
|
|
|
|
| 402 | Värnamo kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 403 | Västerviks kommun | x |
|
|
|
|
|
|
| 404 | Västerås kommun | x |
|
|
|
|
|
|
492 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
405 | Växjö kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
406 | Ydre kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
407 | Ystads kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
408 | Åmåls kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
409 | Ånge kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
410 | Åre kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
411 | Årjängs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
412 | Åsele kommun | x | Kommunerna |
|
|
|
| Dorotea, Vilhel- |
|
|
|
| mina, Åsele |
|
|
|
| gemensamt |
|
413 | Åstorps kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
414 | Åtvidabergs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
415 | Älmhults kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
416 | Älvdalens kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
417 | Älvkarleby kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
418 | Älvsbyns kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Norrbotten |
|
|
|
|
|
|
419 | Ängelholms kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
420 | Öckerö kommun | x | Göteborgsregio- |
|
|
|
| nens kommunal- |
|
|
|
| förbund (GR) |
|
|
|
|
|
|
421 | Ödeshögs kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
422 | Örebro kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
423 | Örkelljunga kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
424 | Örnsköldsviks kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
425 | Östersunds kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
426 | Österåkers kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
427 | Östhammars kommun | x |
|
|
|
|
|
|
|
428 | Östra Göinge kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 493 |
|
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
|
| 429 | Överkalix kommun |
|
|
|
|
|
|
|
| 430 | Övertorneå kommun | x | Kommunförbun- |
|
|
|
| det Norrbotten |
|
|
|
| |
| Antal yttranden från kommuner | 233 |
| |
|
|
|
| |
| Landsting |
|
| |
|
|
|
|
|
| 431 | Stockholms läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 432 | Uppsala läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 433 | Södermanlands läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 434 | Östergötlands läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 435 | Jönköpings läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 436 | Kronobergs läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 437 | Kalmar läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 438 | Blekinge läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 439 | Skåne läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 440 | Hallands läns landsting | x | Region Halland, |
|
|
|
| Hallands läns |
|
|
|
| landsting, Kom- |
|
|
|
| munerna i |
|
|
|
| Hallands län |
|
|
|
|
|
| 441 | Västra Götalands läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 442 | Värmlands läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 443 | Örebro läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 444 | Västmanlands läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 445 | Dalarnas läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 446 | Gävleborgs läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 447 | Västernorrlands läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 448 | Jämtlands läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
| 449 | Västerbottens läns landsting | x |
|
|
|
|
|
|
494 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
| |
Remissinstanser | Svar | Kommentar | ||
|
|
|
|
|
450 | Norrbottens läns landsting | x |
|
|
|
|
|
| |
Antal yttranden från landsting | 20 |
|
| |
|
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
451 | Amatörkulturens samrådsgrupp | x |
|
|
|
|
|
|
|
452 | Avfall Sverige | x |
|
|
|
|
|
|
|
453 | Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS) | x |
|
|
|
|
|
|
|
454 | Centrum för regionalvetenskap (CERUM) |
|
|
|
|
|
|
|
|
455 | Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva | x |
|
|
|
|
|
|
|
456 | Forum för frivilligt socialt arbete |
|
|
|
|
|
|
|
|
457 | Förbundet unga rörelsehindrade |
|
|
|
|
|
|
|
|
458 | Föreningen Norden |
|
|
|
|
|
|
|
|
459 | Företagarna | x |
|
|
|
|
|
|
|
460 | Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) | x |
|
|
|
|
|
|
|
461 | Kommunforskning i Västsverige |
|
|
|
|
|
|
|
|
462 | Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samar- | x |
|
|
betsnämnd (KLYS) |
|
|
| |
|
|
|
|
|
463 | Kontaktnätet – Riksorganisation för ideella kultur- |
|
|
|
föreningar |
|
|
| |
|
|
|
|
|
464 | Kungliga Vetenskapsakademien | x |
|
|
|
|
|
|
|
465 | Landsorganisationen i Sverige (LO) | x |
|
|
|
|
|
|
|
466 | Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer |
|
|
|
(LSU) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
467 | Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) | x |
|
|
|
|
|
|
|
468 | Länsteatrarna i Sverige | x |
|
|
|
|
|
|
|
469 | Näringslivets Regelnämnd | x |
|
|
|
|
|
|
|
470 | Pensionärernas riksorganisation (PRO) | x |
|
|
|
|
|
|
|
471 | Samverkansorganet i Blekinge län (Region Ble- | x |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 495 |
| |
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
| |
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
| kinge) |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 472 | Samverkansorganet i Dalarnas län (Region Dalar- | x |
|
| na) |
|
|
|
| 473 | Samverkansorganet i Hallands län (Region | x | Region Halland, |
| Halland) |
| Hallands läns | |
|
|
|
| landsting, Kom- |
|
|
|
| munerna i |
|
|
|
| Hallands län |
|
|
|
|
|
| 474 | Samverkansorganet i Värmlands län (Region | x |
|
| Värmland) |
|
| |
| 475 | Samverkansorganet i Kalmar län (Regionförbun- | x |
|
| det i Kalmar län) |
|
| |
| 476 | Samverkansorganet i Gävleborgs län (Regionför- | x |
|
| bundet Gävleborg) |
|
| |
| 477 | Samverkansorganet i Jönköpings län (Regionför- | x |
|
| bundet Jönköpings län) |
|
| |
| 478 | Samverkansorganet i Kronobergs län (Regionför- | x |
|
| bundet södra Småland) |
|
| |
| 479 | Samverkansorganet i Södermanlands län (Region- | x |
|
| förbundet Sörmland) |
|
| |
| 480 | Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbun- | x |
|
| det Uppsala län) |
|
| |
| 481 | Samverkansorganet i Örebro län (Regionförbundet | x | Örebro läns |
| Örebro län) |
| landsting | |
|
|
|
|
|
| 482 | Samverkansorganet i Östergötlands län (Region- | x |
|
| förbundet Östsam) |
|
| |
| 483 | Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkeme- |
|
|
| delsberoende (RFHL) |
|
| |
|
|
|
|
|
| 484 | Riksförbundet Föräldraföreningen Mot Narkotika |
|
|
| (FMN) |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 485 | Riksförbundet Sveriges museer | x |
|
|
|
|
|
|
| 486 | Rädda Barnen | x |
|
|
|
|
|
|
| 487 | SIOS – Samarbetsorgan för invandrarorganisatio- |
|
|
| ner i Sverige |
|
| |
|
|
|
|
|
| 488 | Skandinaviska institutet för social och offentlig |
|
|
| ekonomi (SISE) |
|
| |
|
|
|
|
|
496 |
|
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | ||
|
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
|
489 | SmåKom-nätverket | x |
|
|
|
|
|
|
|
490 | Stockholms centrum för forskning om offentlig |
|
|
|
sektor (SCORE) |
|
|
| |
|
|
|
|
|
491 | Stockholms stadsmission | x |
|
|
|
|
|
|
|
492 | Stockholms Äldrecentrum | x |
|
|
|
|
|
|
|
493 | Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) |
|
|
|
|
|
|
|
|
494 | Svensk Fjärrvärme AB |
|
|
|
|
|
|
|
|
495 | Svensk Scenkonst | x |
|
|
|
|
|
|
|
496 | Svenska Bussbranschens Riksförbund | x |
|
|
|
|
|
|
|
497 | Svenska Handelskammarförbundet |
|
|
|
|
|
|
|
|
498 | Svenska Jägareförbundet |
|
|
|
|
|
|
|
|
499 | Svenska Kyrkan | x |
|
|
|
|
|
|
|
500 | Svenska Naturskyddsföreningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
501 | Svenskt Näringsliv | x |
|
|
|
|
|
|
|
502 | Svenskt Vatten AB |
|
|
|
|
|
|
|
|
503 | Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco) | x |
|
|
|
|
|
|
|
504 | Sveriges hembygdsförbund | x |
|
|
|
|
|
|
|
505 | Sveriges Kommuner och Landsting | x |
|
|
|
|
|
|
|
506 | Sveriges Pensionärsförbund (SPF) | x |
|
|
|
|
|
|
|
507 | Sveriges Riksidrottsförbund | x |
|
|
|
|
|
|
|
508 | Synskadades Riksförbund (SRF) | x |
|
|
|
|
|
|
|
509 | Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) | x |
|
|
|
|
|
|
|
510 | Världsnaturfonden |
|
|
|
|
|
|
| |
Antal yttranden från övriga | 41 |
|
| |
|
|
|
|
|
| Utanför listan |
|
|
|
Afasiförbundet i Sverige | x |
|
| |
|
|
|
|
|
|
| 497 |
| |
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
| Akademikerförbundet SSR | x |
|
|
|
|
|
| Akademiska sjukhuset i Uppsala, Universitetssjukhuset i | x |
|
| Örebro |
|
|
|
|
|
|
| Allians för Ragunda | x |
|
|
|
|
|
| Bergspartiet i Bergs kommun | x |
|
|
|
|
|
| Brunflo Hembygdsförening | x |
|
|
|
|
|
| Centerpartiet i Blekinge | x |
|
|
|
|
|
| Centerpartiet kommunkrets i Borgholms kommun | x |
|
|
|
|
|
| Centerpartiet Dalarna | x |
|
|
|
|
|
| Centerpartiet i Jämtlands län | x |
|
|
|
|
|
| Centerpartiet i Kungälv | x |
|
|
|
|
|
| Centerpartiet i Örebro län | x |
|
|
|
|
|
| Centerpartiet Kronoberg | x |
|
|
|
|
|
| Norrbottens distrikt av Centerpartiet | x |
|
|
|
|
|
| Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) | x |
|
|
|
|
|
| Coompanion - Kooperativ Utveckling Sverige | x |
|
|
|
|
|
| DIK | x |
|
|
|
|
|
| Drevvikenpartiet | x |
|
|
|
|
|
| Folkpartiet liberalerna i Gävleborg | x |
|
|
|
|
|
| Folkpartiet liberalerna i Västernorrland | x |
|
|
|
|
|
| Folkpartiet Liberalerna Västmanland | x |
|
|
|
|
|
| Folkpartiet Liberalernas länsförbund i Kalmar län | x |
|
|
|
|
|
| Folkpartiets länsförbund på Gotland | x |
|
|
|
|
|
| Folkpartiet liberalernas länsförbund i Skåne, Blekinge och | x |
|
| Kronobergs län |
|
|
|
|
|
|
| Folkpartiets Kommunförening, Älmhult | x |
|
|
|
|
|
| Fyrbodals kommunalförbund | x |
|
|
|
|
|
498 |
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | |
|
|
|
|
Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) | x |
|
|
|
|
|
|
Föreningen för miljönämnderna i de större kommunerna | x |
|
|
(MISK) |
|
|
|
|
|
|
|
Föreningen Kommunala Mijöchefer | x |
|
|
|
|
|
|
Föreningen Norden, Jämtlands Distriktet | x |
|
|
|
|
|
|
Föreningen Sveriges Socialchefer | x |
|
|
|
|
|
|
Göteborgs stad Överförmyndarnämnden | x |
|
|
|
|
|
|
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) | x |
|
|
|
|
|
|
Handelskammaren Jönköpings län | x |
|
|
|
|
|
|
Handelskammaren Mälardalen | x |
|
|
|
|
|
|
Handelskammaren Värmland | x |
|
|
|
|
|
|
Heimbygdas Lokalhistoriska Kommitté inom Heimbygda, | x |
|
|
Hembygdsförbund för Jämtlands län |
|
|
|
|
|
|
|
Heimbygda, Hembygdsförbund för Jämtlands län | x |
|
|
|
|
|
|
Härnösands socialdemokratiska arbetarekommun | x |
|
|
|
|
|
|
Höglandets kommunalförbund | x |
|
|
|
|
|
|
Högskolan i Gävle | x |
|
|
|
|
|
|
Intresseföreningen Bergslaget | x |
|
|
|
|
|
|
Jusek | x |
|
|
|
|
|
|
Kommunförbundet Norrbotten | x |
|
|
|
|
|
|
Kommunförbundet Skåne | x |
|
|
|
|
|
|
Kommunförbundet Stockholms län | x |
|
|
|
|
|
|
Kristdemokraterna Dalarna | x |
|
|
|
|
|
|
Kristdemokraterna i Blekinge | x |
|
|
|
|
|
|
Kristdemokraterna i Gävleborg | x |
|
|
|
|
|
|
Kristdemokraterna i Västmanlands län | x |
|
|
|
|
|
|
Kristdemokraterna i Östergötland | x |
|
|
|
|
|
|
| 499 |
| |
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
| Lokala Saco-föreningen vid Miljöförvaltningen, Stockholms | x |
|
| kommun |
|
|
|
|
|
|
| Läkemedelsindustriföreningen (LIF) | x |
|
|
|
|
|
| Länsmuseernas samarbetsråd | x |
|
|
|
|
|
| Länstrafiken Mälardalen AB | x |
|
|
|
|
|
| Lärarförbundet | x |
|
|
|
|
|
| Lärarnas riksförbund | x |
|
|
|
|
|
| Miljönämndspresidierna i Sjuhäradsregionen | x |
|
|
|
|
|
| Miljöpartiet de Gröna i Jämtlands län | x |
|
|
|
|
|
| Miljöpartiet de Gröna i Kronobergs län | x |
|
|
|
|
|
| Miljöpartiet de Gröna i Sörmland | x |
|
|
|
|
|
| Miljöpartiet de Gröna i Östergötland | x |
|
|
|
|
|
| Miljöpartiet de Gröna i Västernorrland | x |
|
|
|
|
|
| Miljöpartiet i Flen | x |
|
|
|
|
|
| Miljöpartiet Västmanland | x |
|
|
|
|
|
| Moderata samlingspartiet, Jämtlands län | x |
|
|
|
|
|
| Moderaterna i Kils kommun | x |
|
|
|
|
|
| Moderaterna i Norrbottens län | x |
|
|
|
|
|
| Moderaterna i Västmanland | x |
|
|
|
|
|
| Moderaterna Mora | x |
|
|
|
|
|
| Morapartiet och Dalarnas sjukvårdsparti | x |
|
|
|
|
|
| Musikarrangörer i samverkan (MAIS) | x |
|
|
|
|
|
| Naturvetareförbundet | x |
|
|
|
|
|
| Neurologiskt handikappadades riksförbund | x |
|
|
|
|
|
| Norrbottens sjukvårdsparti | x |
|
|
|
|
|
| Intresseorganisationen Norrlandsförbundet | x |
|
|
|
|
|
| Kommunalförbundet Norrlandstingens regionförbund | x |
|
|
|
|
|
500 |
|
| |
Ds 2008:17 |
| Bilaga 1 - Remissinstanser | |
|
|
|
|
Remissinstanser | Svar | Kommentar | |
|
|
|
|
Privattandläkarna | x |
|
|
|
|
|
|
Kommunalförbundet Region Siljan | x |
|
|
|
|
|
|
Riksförbundet för trafik- olycksfalls- och polioskadade | x |
|
|
|
|
|
|
Riksteatern Jönköpings län | x |
|
|
|
|
|
|
Ronny Svensson, Leksand | x |
|
|
|
|
|
|
SAFE (Solidaritet - Arbete - Fred - Ekologi) | x |
|
|
|
|
|
|
Sjukhusläkarföreningen | x |
|
|
|
|
|
|
Sjukvårdspartiet i Sverige | x |
|
|
|
|
|
|
Socialdemokraterna i Jämtlands län | x |
|
|
|
|
|
|
Socialdemokraterna i Norrbotten | x |
|
|
|
|
|
|
Socialdemokraterna i Uppsala län | x |
|
|
|
|
|
|
Socialdemokraterna i Västerbotten | x |
|
|
|
|
|
|
Socialdemokraterna i Västmanland | x |
|
|
|
|
|
|
ST inom länsstyrelserna | x |
|
|
|
|
|
|
Stiftelsen Skånsk Framtid | x |
|
|
|
|
|
|
Stockholms Handelskammare | x |
|
|
|
|
|
|
Swedish Standards Institute (SIS) | x |
|
|
|
|
|
|
Svenska OCD-förbunde ANANKE | x |
|
|
|
|
|
|
Sveriges Arkitekter | x |
|
|
|
|
|
|
Sveriges läkarförbund | x |
|
|
|
|
|
|
Sveriges länsbibliotekarier (SLB) | x |
|
|
|
|
|
|
Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) | x |
|
|
|
|
|
|
Sveriges Tandläkarförbund | x |
|
|
|
|
|
|
Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) | x |
|
|
|
|
|
|
| 501 |
| |
Bilaga 1-Rremissinstanser |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
| Remissinstanser | Svar | Kommentar |
|
|
|
|
| Sydsvenska Industri- och handelskammaren | x |
|
|
|
|
|
| Södermöre Socialdemokratiska förening i Kalmar Arbeta- | x |
|
| rekommun |
|
|
|
|
|
|
| Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) | x |
|
|
|
|
|
| Umeå Arbetarekommun | x |
|
|
|
|
|
| Uppsala BIO | x |
|
|
|
|
|
| Utbildningsgruppen vid Göteborgsregionens kommunal- | x |
|
| förbund |
|
|
|
|
|
|
| Vänsterpartiet | x |
|
|
|
|
|
| Vänsterpartiets kommunala grupp i Växjö kommun | x |
|
|
|
|
|
| Vänsterpartiet Storstockholm | x |
|
|
|
|
|
| Vänsterpartiet Gävleborg | x |
|
|
|
|
|
| Vänsterpartiets regionfullmäktigegrupp i Västra Götalands- | x |
|
| regionen |
|
|
|
|
|
|
| Västerås kommuns miljö- och konsumentnämnd | x |
|
|
|
|
|
| Den ideella föreningen Västmanlands Kommuner och | x |
|
| Landsting |
|
|
| Västsvenska Industri- och Handelskammaren | x |
|
|
|
|
|
| Yrkesföreningen Miljö- och Hälsa | x |
|
|
|
|
|
| Ölandspartiet i Borgholms kommun | x |
|
|
|
|
|
| Östsvenska handelskammaren | x |
|
|
|
|
|
| Antal yttranden från instanser utanför listan | 118 |
|
|
|
|
|
| Totalt antal yttranden | 543 |
|
|
|
|
|
502
Ds 2008:17 | Bilaga 1 - Remissinstanser |
Samordnade yttranden
Många remissinstanser har på olika sätt – utan att hänvisa till varandra – samordnat sina yttranden, eller baserat sina yttranden på svar från någon annan instans.
Några exempel på mer eller mindre långtgående samordning som förekommer i sammanställningen:
•Östergötlands läns landsting, Samverkansorganet i Ös- tergötlands län (Regionförbundet Östsam) m.fl. kom- muner bl.a. Finspångs kommun, Kinda kommun, Linkö- pings kommun, Mjölby kommun, Motala kommun, Norrköpings kommun, Söderköpings kommun, Valde- marsviks kommun, Åtvidabergs kommun, Ödeshögs kommun.
•Samverkansorganet i Uppsala län (Regionförbundet Uppsala län) m.fl. kommuner i Uppsala län, bl.a. Enkö- pings kommun, Håbo kommun, Knivsta kommun, Upp- sala kommun, Östhammars kommun.
•Göteborgsregionens kommunalförbund m.fl. kommuner i Västra Götalands län bl.a. Ale kommun, Alingsås kommun, Kungälvs kommun, Lilla Edets kommun, Mölndals kom- mun, Stenungsunds kommun.
•Kommunförbundet Norrbotten m.fl. kommuner i Norr- bottens län, bl.a. Arvidsjaurs kommun, Gällivare kom- mun, Kiruna kommun, Luleå kommun, Piteå kommun, Älvsbyns kommun, Övertorneå kommun.
503
Bilaga 2 - Sammanfattning av svarsformulär
Finansdepartementet har utarbetat ett svarsformulär som en bilaga till remisslistan, där instanserna har haft möjlighet att ta ställning till kommitténs förslag. Sammanlagt 255 instanser har svarat genom formuläret och/eller med en terminologi och struktur som överensstämmer med den som används i formulä- ret. Nedan följer en kategorivis sammanfattning av svar från dessa. Samtliga svar återfinns i bilaga 3.
505
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
|
| Den statliga styrningen av den | Myndigheternas |
|
| kommunala nivån bör inriktas | allmänna råd bör |
|
| mot normering. Användningen | utmönstras |
|
| av andra styrformer bör be- |
|
|
| gränsas |
|
| Länsstyrelser |
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 7 | 6 |
|
|
|
|
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
|
|
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
|
|
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 11 |
|
|
|
|
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 4 |
|
|
|
|
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 73% |
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 27% |
|
|
|
|
| Kommuner etc. |
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 169 | 166 |
|
|
|
|
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 3 |
|
|
|
|
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 98% |
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 2% |
|
|
|
|
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 13 |
|
|
|
|
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
|
|
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
|
|
| Övriga |
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 18 | 18 |
|
|
|
|
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 2 |
|
|
|
|
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 90% |
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 10% |
|
|
|
|
506
Ds 2008:17 | Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||
|
|
|
|
| Regeringen ska utforma en | Samrådet mellan | |
| ordning för regelbundet | staten och den |
|
| återkommande samråd | kommunala sektorn |
|
| mellan staten och den | bör regleras i för- |
|
| kommunala sektorn | ordning |
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 6 | 6 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 86% | 100% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 14% | 0% |
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 12 | 8 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 1 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 89% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 11% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 169 | 50 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 115 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 30% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 0% | 70% |
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 5 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 8 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 38% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 62% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 19 | 12 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 7 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 63% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 37% |
|
|
| ||
|
|
|
|
507
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
|
|
| Socialstyrelsen får i uppdrag | Regionala kun- |
|
|
| att samordna arbetet med | skapscentrum |
|
|
| kunskapsutveckling och | skapas för bl.a. |
|
|
| kunskapsförmedling på | kunskapsspridning |
|
|
| nationell nivå | på regional nivå |
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 1 | 2 |
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 0 | 0 |
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 100% | 100% |
|
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) |
| 0% | 0% |
|
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 8 | 6 |
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 0 | 1 |
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 100% | 86% |
|
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) |
| 0% | 14% |
|
|
| ||
|
|
|
|
|
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 157 | 152 |
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 0 | 2 |
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 100% | 99% |
|
|
| ||
|
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) |
| 0% | 1% |
|
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 13 | 13 |
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 0 | 0 |
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 100% | 100% |
|
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) |
| 0% | 0% |
|
|
| ||
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 20 | 18 |
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 0 | 2 |
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 100% | 90% |
|
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) |
| 0% | 10% |
|
|
| ||
|
|
|
|
|
508
Ds 2008:17 | Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||
|
|
|
|
| Bestämmelser i hälso- | Medborgarna ska kunna |
|
| och sjukvårdslagstift- | välja andra läkare än |
|
| ningen som har bety- | läkare med specialist- |
|
| delse för patientens | kompetens inom all- |
|
| ställning samlas i en | mänmedicin som fast |
|
| ny patientlag | läkarkontakt |
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 1 | 1 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 7 | 2 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 156 | 133 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 19 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 88% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 0% | 13% |
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 9 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 4 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 69% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 31% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 19 | 19 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
| ||
|
|
|
|
|
| 509 |
|
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | Ds 2008:17 | ||
|
|
|
|
|
| I varje län får en | De statliga uppgifter och resurser som |
|
| regionkommun ett | samverkansorganen förvaltat överförs till |
|
| regionalt utveck- | regionkommunerna. Också de uppgifter |
|
| lingsuppdrag | och resurser som samverkansorganen |
|
| reglerat i lag. | övertagit från landstingen överförs till |
|
|
| regionkommunerna |
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 7 | 7 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 2 | 2 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 78% | 78% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 22% | 22% |
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 17 | 16 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
| ||
|
|
|
|
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 169 | 168 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 99% | 100% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 1% | 0% |
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 13 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
| ||
|
|
|
|
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 17 | 18 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
| ||
510
Ds 2008:17 |
| Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | |
|
|
|
|
| Som en del av | Det ska i plan- och bygglagen |
|
| RUP ska region- | (1987:10) anges att de kom- |
|
| kommunerna | munala översiktsplanerna skall |
|
| ange geografis- | innehålla ett avsnitt som redo- |
|
| ka regionintres- | visar hur regionintressena |
|
| sen | beaktats |
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 6 | 7 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 2 | 2 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 75% | 78% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 25% | 22% |
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 10 | 13 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 2 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 83% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 17% | 0% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 152 | 149 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 16 | 18 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 90% | 89% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 10% | 11% |
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 13 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 17 | 17 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 1 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 94% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 6% |
|
|
| ||
|
|
|
|
|
| 511 |
|
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
|
| Det nuvarande länsansla- | Regionkommunerna |
|
| get ersätts av ett regionalt | får i uppgift att sköta |
|
| utvecklingsanslag, som i | den del av naturvår- |
|
| sin helhet disponeras av | den som har när- |
|
| respektive regionkommun | mast anknytning till |
|
|
| regional utveckling |
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 3 | 1 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 4 | 5 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 43% | 17% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 57% | 83% |
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 14 | 8 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 2 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 80% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 20% |
|
| ||
|
|
|
|
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 166 | 163 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 3 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 98% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 2% |
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 12 | 13 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
| ||
|
|
|
|
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 17 | 18 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
| ||
|
|
|
|
512
Ds 2008:17 |
|
| Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||||
|
|
|
| ||||
| Regionkommunerna | Regionkommunerna |
| ||||
| övertar | från | länsstyrelsen | övertar | från länssty- |
| |
| uppgiften | att | regionalt | relsen | den mer |
| |
| anpassa, konkretisera och | utvecklingsinriktade |
| ||||
| verka | för | de | nationella | kulturmiljövården |
| |
| miljökvalitetsmålen |
|
|
| |||
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
|
|
|
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen |
|
|
| 6 |
| 5 |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) |
|
|
| 14% |
| 17% |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) |
|
|
| 86% |
| 83% |
|
|
|
|
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen |
|
|
| 10 |
| 10 |
|
|
|
|
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen |
|
|
| 1 |
| 2 |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) |
|
|
| 91% |
| 83% |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) |
|
|
| 9% |
| 17% |
|
|
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen |
|
|
| 163 |
| 165 |
|
|
|
|
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen |
|
|
| 3 |
| 2 |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) |
|
|
| 98% |
| 99% |
|
|
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) |
|
|
| 2% |
| 1% |
|
|
|
|
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen |
|
|
| 13 |
| 13 |
|
|
|
|
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen |
|
|
| 0 |
| 0 |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) |
|
|
| 100% |
| 100% |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) |
|
|
| 0% |
| 0% |
|
|
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen |
|
|
| 18 |
| 15 |
|
|
|
|
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen |
|
|
| 0 |
| 0 |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) |
|
|
| 100% |
| 100% |
|
|
|
|
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) |
|
|
| 0% |
| 0% |
|
|
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 513 |
|
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
|
| Regionkommunerna | Regionkommunerna ska |
|
| ska avgöra fördelning- | teckna avtal om använd- |
|
| en av medel som | ningen av statliga medel |
|
| omfattas av förord- | som omfattas av förord- |
|
| ningen om statsbidrag | ningen om statsbidrag till |
|
| till regional kulturverk- | regional kulturverksam- |
|
| samhet | het |
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 2 | 3 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 3 | 1 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 40% | 75% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 60% | 25% |
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 7 | 4 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 1 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 80% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 20% |
|
| ||
|
|
|
|
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 166 | 82 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 84 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 99% | 49% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 1% | 51% |
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 5 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 7 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 42% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 58% |
|
| ||
|
|
|
|
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 16 | 11 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 6 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 94% | 65% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 6% | 35% |
|
| ||
|
|
|
|
514 |
|
| |
Ds 2008:17 | Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||
|
|
|
|
| Uppgiften att fördela | Länsstyrelserna till |
|
| medel till regional | regeringen redovisa |
|
| projektverksamhet i | tvärsektoriella kun- |
|
| fråga om jämställdhet | skapsunderlag som en |
|
| överförs från länssty- | del i en modell för statlig |
|
| relserna till region- | samordning med ett |
|
| kommunerna | territoriellt perspektiv |
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 5 | 9 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 3 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 63% | 100% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 38% | 0% |
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 14 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 1 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 93% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 7% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 166 | 166 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 99% | 100% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 1% | 0% |
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 11 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 2 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 85% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 15% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 18 | 19 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
| ||
|
|
|
|
|
| 515 |
|
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
|
| Antalet län bör | Regionala indelningar |
|
| reduceras väsentligt | inom staten bör anpassas |
|
|
| till en ny länsindelning |
|
|
|
|
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 4 | 8 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 80% | 100% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 20% | 0% |
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 17 | 15 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 1 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 94% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 6% |
|
| ||
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 160 | 168 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 6 | 1 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 96% | 99% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 4% | 1% |
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 10 | 12 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
| ||
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 16 | 20 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 3 | 0 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 84% | 100% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 16% | 0% |
|
| ||
|
|
|
|
516
Ds 2008:17 | Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||
|
|
|
|
| Staten övertar | Länsstyrelsen ges ett |
|
| ansvaret för kom- | samlat ansvar för tillsynen |
|
| munernas tillsyns- | inom länet |
|
| uppgifter |
|
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 8 | 9 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 15 | 14 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 1 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 94% | 93% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 6% | 7% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 36 | 139 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 129 | 28 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 22% | 83% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 78% | 17% |
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 0 | 7 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 7 | 2 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 0% | 78% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 100% | 22% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 10 | 19 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 10 | 1 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 50% | 95% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 50% | 5% |
|
|
| ||
|
|
|
|
517
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
|
| Regional tillsyn | En tillsynsdelegation inrättas |
|
| hos vissa tillsyns- | vid länsstyrelsen, bl.a. med |
|
| myndigheter | uppgift att samordna och |
|
| samlokaliseras | planera tillsyn |
|
| med länsstyrelsen |
|
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 8 | 1 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 7 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 89% | 13% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 11% | 88% |
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 11 | 9 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 1 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 92% | 90% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 8% | 10% |
|
| ||
|
|
|
|
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 165 | 144 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 2 | 19 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 99% | 88% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 1% | 12% |
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 10 | 8 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 2 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 80% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 20% |
|
| ||
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 19 | 18 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 2 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 95% | 90% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 5% | 10% |
|
| ||
|
|
|
|
518
Ds 2008:17 | Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||
|
|
|
|
| Staten ska kunna | Länsstyrelserna ges i |
|
| överlåta det praktis- | uppdrag att särskilt följa |
|
| ka utförandet av | utvecklingen i länens |
|
| avgränsade tillsyns- | mindre kommuner |
|
| uppgifter till enskilda |
|
|
| kommuner |
|
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 9 | 9 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 0% |
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 11 | 6 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 4 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 92% | 60% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 8% | 40% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 158 | 27 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 6 | 136 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 96% | 17% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 4% | 83% |
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 6 | 2 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 7 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 22% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 78% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 16 | 7 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 2 | 11 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 89% | 39% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 11% | 61% |
|
|
| ||
|
|
|
|
|
| 519 |
|
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | |||
|
|
|
| ||
|
| Kommuner | En översyn görs av det kommu- | ||
|
| som vill inleda | nala utjämningssystemet | med | |
|
| en | process | avseende på utfall i systemet vid | |
|
| mot | samman- | kommunsammanläggningar, | så |
|
| läggning får | att övergångsproblem undviks | ||
|
| särskilt statligt |
|
| |
|
| stöd |
|
|
|
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 5 |
| 4 |
|
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 0 |
| 0 |
|
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 100% | 100% | |
|
|
| |||
|
|
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) |
| 0% |
| 0% |
|
|
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 8 |
| 7 |
|
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 0 |
| 0 |
|
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 100% | 100% | |
|
|
| |||
| Andel avstyrker (procent) |
| 0% |
| 0% |
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 161 |
| 166 |
|
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 6 |
| 0 |
|
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 96% | 100% | |
|
|
| |||
|
|
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) |
| 4% |
| 0% |
|
|
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 9 |
| 10 |
|
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 1 |
| 0 |
|
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 90% | 100% | |
|
|
| |||
| Andel avstyrker (procent) |
| 10% |
| 0% |
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen |
| 11 |
| 14 |
|
|
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen |
| 6 |
| 4 |
|
|
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) |
| 65% |
| 78% |
|
|
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) |
| 35% |
| 22% |
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
520 |
|
|
|
| |
Ds 2008:17 | Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||
|
|
|
|
| Kommuner åläggs | Direktvalda regionala |
|
| att redovisa i vilken | organ med egen beskatt- |
|
| form och kring vad | ningsrätt får ett samman- |
|
| de samverkar med | hållet ansvar för regional |
|
| andra kommuner | utveckling och hälso- och |
|
|
| sjukvård |
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 6 | 5 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 2 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 100% | 71% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 0% | 29% |
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 7 | 10 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 2 | 1 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 78% | 91% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 22% | 9% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 28 | 163 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 141 | 1 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 17% | 99% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Andel avstyrker (procent) | 83% | 1% |
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 0 | 13 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 8 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 0% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 100% | 0% |
|
|
| ||
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
S:a tillstyrker huvudsakligen | 6 | 18 |
|
|
| ||
S:a avstyrker huvudsakligen | 12 | 0 |
|
|
| ||
Andel tillstyrker (procent) | 33% | 100% |
|
|
| ||
Andel avstyrker (procent) | 67% | 0% |
|
|
| ||
|
|
|
|
|
| 521 |
|
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
|
| En ny geografi, nya | Totalt fråga 1-33 |
|
| uppgifter och ett nytt |
|
|
| politiskt uppdrag |
|
|
| motiverar en ny |
|
|
| beteckning - region- |
|
|
| kommuner |
|
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 4 | 162 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 48 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 80% | 77% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 20% | 23% |
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 10 | 343 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 28 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 92% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 8% |
|
| ||
|
|
|
|
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 161 | 4703 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 6 | 749 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 96% | 86% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel avstyrker (procent) | 4% | 14% |
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 13 | 337 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 0 | 48 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 100% | 88% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 0% | 12% |
|
| ||
|
|
|
|
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
| S:a tillstyrker huvudsakligen | 17 | 535 |
|
| ||
| S:a avstyrker huvudsakligen | 1 | 72 |
|
| ||
| Andel tillstyrker (procent) | 94% | 88% |
|
| ||
| Andel avstyrker (procent) | 6% | 12% |
|
| ||
|
|
|
|
522
Ds 2008:17 | Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||
|
|
|
|
Kriterier för utformandet av | En gemensam läns- | Ett riktvärde för invånaran- | |
en ny läns- och region- | och region kommun- | tal på mellan en och två |
|
kommunindelning | indelning som även | miljoner invånare och som |
|
| statliga sektorsmyn- | inte utan starka skäl un- |
|
| digheter med region- | derstiger en halv miljon |
|
| indelning som regel | invånare |
|
| skall följa |
|
|
|
|
|
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt | 5 | 1 |
|
|
|
|
|
S:a Mindre viktigt | 1 | 7 |
|
|
|
|
|
Andel Viktigt (procent) | 83% | 13% |
|
Andel Mindre viktigt (procent) | 17% | 88% |
|
|
|
|
|
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt | 14 | 6 |
|
|
|
|
|
Sa Mindre viktigt | 2 | 6 |
|
|
|
|
|
Andel Viktigt (procent) | 88% | 50% |
|
|
|
|
|
Andel Mindre viktigt (procent) | 13% | 50% |
|
|
|
|
|
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt | 158 | 77 |
|
|
|
|
|
S:a Mindre viktigt | 7 | 84 |
|
|
|
|
|
Andel viktigt (procent) | 96% | 48% |
|
|
|
|
|
Andel mindre viktigt (procent) | 4% | 52% |
|
|
|
|
|
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt | 12 | 5 |
|
|
|
|
|
S:a Mindre viktigt | 1 | 7 |
|
|
|
|
|
S:a Viktigt (procent) | 92% | 42% |
|
|
|
|
|
S:a Mindre viktigt (procent) | 8% | 58% |
|
|
|
|
|
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt | 18 | 11 |
|
|
|
|
|
S:a Mindre viktigt | 0 | 6 |
|
|
|
|
|
Andel Viktigt (procent) | 100% | 65% |
|
Andel Mindre viktigt (procent) | 0% | 35% |
|
|
|
|
|
|
| 523 |
|
Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär |
| Ds 2008:17 | |
|
|
|
|
| Kriterier för utformandet av | Att varje regionkommun har | Att varje region- |
| en ny läns- och region- | ett eget regionsjukhus, eller | kommun har minst |
| kommunindelning | ||
|
| etablerar ett institutionalise- | ett universitet med |
|
| rat samarbete med en | betydande fasta |
|
| regionkommun som har ett | forskningsresurser |
|
| regionsjukhus |
|
| Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
| S:a Viktigt | 2 | 1 |
|
| ||
| S:a Mindre viktigt | 5 | 5 |
|
| ||
| Andel Viktigt (procent) | 29% | 17% |
|
| ||
| Andel Mindre viktigt (procent) | 71% | 83% |
|
| ||
| Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
| S:a Viktigt | 7 | 7 |
|
| ||
| Sa Mindre viktigt | 2 | 3 |
|
| ||
| Andel Viktigt (procent) | 78% | 70% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel Mindre viktigt (procent) | 22% | 30% |
|
| ||
| Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
| S:a Viktigt | 149 | 137 |
|
| ||
| S:a Mindre viktigt | 14 | 25 |
|
| ||
| Andel viktigt (procent) | 91% | 85% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel mindre viktigt (procent) | 9% | 15% |
|
| ||
| Landsting |
|
|
|
|
|
|
| S:a Viktigt | 11 | 11 |
|
| ||
| S:a Mindre viktigt | 2 | 1 |
|
| ||
| Andel Viktigt (procent) | 85% | 92% |
|
| ||
|
|
|
|
| Andel Mindre viktigt (procent) | 15% | 8% |
|
| ||
| Övriga |
|
|
|
|
|
|
| S:a Viktigt | 17 | 16 |
|
| ||
| S:a Mindre viktigt | 0 | 1 |
|
| ||
| Andel Viktigt (procent) | 100% | 94% |
|
| ||
| Andel Mindre viktigt (procent) | 0% | 6% |
|
| ||
524
Ds 2008:17 |
| Bilaga 2-Sammanfatting av svarsformulär | ||
|
|
|
|
|
Kriterier för utformandet av | Att | arbetsmarknads- | Att län och region- |
|
en ny läns- och region- | regionerna, som de be- | kommuner så långt |
| |
kommunindelning |
| |||
| räknas se ut 2030, utgör | möjligt avgränsas så |
| |
| byggstenar i läns- och | att medborgarna kan |
| |
| regionkommunindelningen | känna anknytning dit |
| |
|
|
|
|
|
Länsstyrelser |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt |
| 3 | 5 |
|
|
|
| ||
S:a Mindre viktigt |
| 4 | 2 |
|
|
|
| ||
Andel Viktigt (procent) |
| 43% | 71% |
|
|
|
| ||
Andel Mindre viktigt (procent) |
| 57% | 29% |
|
|
|
| ||
Myndigheter m.m. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt |
| 8 | 10 |
|
|
|
| ||
Sa Mindre viktigt |
| 4 | 3 |
|
|
|
| ||
Andel Viktigt (procent) |
| 67% | 77% |
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
Andel Mindre viktigt (procent) |
| 33% | 23% |
|
|
|
| ||
Kommuner etc. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt |
| 128 | 86 |
|
|
|
| ||
S:a Mindre viktigt |
| 35 | 77 |
|
|
|
| ||
Andel viktigt (procent) |
| 79% | 53% |
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
Andel mindre viktigt (procent) |
| 21% | 47% |
|
|
|
| ||
Landsting |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt |
| 9 | 9 |
|
|
|
| ||
S:a Mindre viktigt |
| 3 | 4 |
|
|
|
| ||
Andel Viktigt (procent) |
| 75% | 69% |
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
Andel Mindre viktigt (procent) |
| 25% | 31% |
|
|
|
| ||
Övriga |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:a Viktigt |
| 14 | 10 |
|
|
|
| ||
S:a Mindre viktigt |
| 3 | 7 |
|
|
|
| ||
Andel Viktigt (procent) |
| 82% | 59% |
|
|
|
| ||
Andel Mindre viktigt (procent) |
| 18% | 41% |
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
|
| 525 |
|