Rapportering av händelser inom civil luftfart m.m., del 1

Departementsserien 2006:18

Innehåll
TUSammanfattningUT ............................................................... 7
TU1UT TULagförslagUT ................................................................ 9
TU1.1UT TULag om ändring i luftfartslagen (1957:297)UT..........................9
TU1.2UT TULag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning
av olyckorUT .............................................................................12
TU1.3UT TULag om ändring i sekretesslagen (1980:100)UT ......................17
TU2UT TUFörordningstexterUT .................................................... 19
TU2.1UT TUFörordning om ändring i förordningen (1990:717)
om undersökning av olyckorUT...............................................19
TU2.2UT TUFörordning om ändring i luftfartsförordningen
(1986:171)UT.............................................................................25
TU3UT TUEG-direktivetUT .......................................................... 31
TU3.1UT TUAllmänt om direktivetUT .........................................................31
TU3.2UT TUKort om direktivets bestämmelserUT......................................33
TU4UT TUEn språkfrågaUT ......................................................... 39
3

Innehåll Ds 2006:18
TU5UT TUHur skall direktivet genomföras i Sverige?UT ..................41
TU5.1UT TUAllmänna tankarUT...................................................................41
TU5.2UT TUHur direktivets bestämmelser kan genomföras i
svensk lagstiftningUT................................................................42
TU5.3UT TUStraffrättslig bestämmelseUT....................................................57
TU5.4UT IkraftträdanTU deUT.......................................................................57
TU6UT TUSekretessfrågorUT .......................................................59
TU6.1UT TUSekretessbestämmelser i andra EG-rättsakter på den
civila luftfartens områdeUT ......................................................59
TU6.1.1UT TUEASA-förordningenUT .................................................59
TU6.1.2UT TURegelverket om det gemensamma luftrummetUT.......61
TU6.1.3UT TUEG-direktivet om kontroller av tredjelandsflygUT .....63
TU6.2UT Befintlig TU sekretessregleringUT..................................................65
TU6.3UT TUVilka åtgärder krävs för svensk delUT .....................................67
TU6.4UT TUSvenska myndigheters informationsskyldighet
rörande uppgifter som är sekretesskyddade härUT.................74
TU6.5UT TUFrågan om meddelarfrihetUT ...................................................75
TU7UT TUKonsekvenserUT..........................................................77
TU8UT TUFörfattningskommentarerUT .........................................79
TULag om ändring i luftfartslagen (1957:297)UT .................................79
TULag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av
olyckorUT..................................................................................80
TULag om ändring i sekretesslagen (1980:100)UT................................81
4

Ds 2006:18 Innehåll
TBilaga UEuropaparlamentets och rådets direktiv
2003/42/EG av den 13 juni 2003 om
rapportering av händelser inom civil luftfartU............ 83T
5

Sammanfattning
I denna promemoria lämnas förslag till bestämmelser för att
Sverige skall genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/42/EG av den 13 juli 2003 om rapportering av händelser
inom civil luftfart. Med händelser avses i detta sammanhang
sådant som inträffat och som avviker från det normala och har
eller kunnat ha påverkat flygsäkerheten. Händelsen skall inte
vara av så allvarligt slag att regelverket om undersökning av
olyckor och allvarliga tillbud är tillämpligt. Rapporter om
händelser skall lagras i särskilda databaser som skall vara tillgängliga
för flygsäkerhetsmyndigheterna i Europa. Därigenom
skall de som är ansvariga för flygsäkerhetsfrågor få bättre
underlag för sina beslut och åtgärder och förhoppningsvis kunna
avhjälpa brister innan dessa får allvarliga konsekvenser.
Ett viktigt inslag i förslagen till bestämmelser är nya bestämmelser
i sekretesslagen (1980:100). Dessa nya sekretessbestämmelser
blir också tillämpliga i förhållande till andra rättsakter
från EU som rör civil luftfart, som därigenom kan bli genomförda
på ett mera komplett sätt än vad som hunnit göras hittills.
Det gäller framför allt att sekretess skall gälla uppgifter som
svenska myndigheter får tillgång till genom olika samarbeten
mellan europeiska luftfartsmyndigheter och kommissionen. Om
en sådan uppgift är sekretesskyddad i sitt ”ursprungsland” skall
den vara det även här. Det föreslås också ett sekretesskydd för
den person som rapporterar in inträffade händelser. Hon eller
han får också ett extra lagskydd rörande sin anställning.
För att kunna använda ordet ”händelse” för mindre allvarliga
incidenter föreslås att begreppet ”allvarlig händelse” används
7

Sammanfattning Ds 2006:18
som samlingsbegrepp i lagstiftningen kring undersökning av
olyckor.
Genomförandet av direktiv 2003/42/EG är försenat, varför
lagförslagen bör träda i kraft snarast. Något exakt datum för
ikraftträdandet anges inte i denna promemoria.
8

1 Lagförslag
1.1 Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)
Härigenom föreskrivsTPF
1
FPT i fråga om luftfartslagen (1957:297)TPF
2
FPT
dels att 11 kap. 7 § samt rubriken närmast före 11 kap. 1 § skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11 kap.
8–11 §§, samt närmast före 11 kap. 8 § en ny rubrik av följande
lydelse.
11 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Flygräddningstjänst, bärgning
och undersökning av
luftfartsolyckor
Flygräddningstjänst, bärgning,
undersökning av luftfartsolyckor
och rapportering
av händelser
TP
1
PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om
rapportering av händelser inom civil luftfart, EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex
32003L0042.
TP
2
PT Lagen omtryckt 1986:166.
9

Lagförslag Ds 2006:18
7 §TPF
3
FPT
Om undersökning från
säkerhetssynpunkt av luftfartsolyckor
och andra
händelser som berör luftfarten
finns bestämmelser i lagen
(1990:712) om undersökning
av olyckor.
Om undersökning från
säkerhetssynpunkt av luftfartsolyckor
och andra allvarliga
händelser som berör
luftfarten finns bestämmelser i
lagen (1990:712) om undersökning
av olyckor.
Rapportering av händelser m.m.
8 §TPF
4
FPT
Som ett bidrag till en förbättrad
flygsäkerhet skall
händelser inom civil luftfart
rapporteras, och rapporterna
samlas in, lagras, skyddas och
spridas.
Med händelse inom civil
luftfart avses driftsavbrott,
defekt, fel eller annan onormal
omständighet som har eller
kan ha inverkat på flygsäkerheten
men inte lett till haverier
eller sådana allvarliga tillbud
som regleras i lagen (1990:712)
om undersökning av olyckor.
9 §TPF
5
FPT
Regeringen meddelar
närmare bestämmelser om
vilka personer inom civil luftfart
som skall vara skyldiga att
rapportera händelser enligt 8 §.
TP
3
PT Senaste lydelse 1990:713.
TP
4
PT Tidigare upphävd 1990:713.
TP
5
PT Tidigare upphävd 1990:713.
10

Ds 2006:18 Lagförslag
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer
meddelar närmare bestämmelser
i övrigt om rapportering
m.m. av händelser.
10 §TPF
6
FPT
En arbetstagare får inte
sägas upp eller avskedas enbart
på grund av att arbetstagaren
rapporterar en händelse. Sker
det ändå, skall uppsägningen
eller avskedandet ogiltigförklaras,
om arbetstagaren begär
det.
11 §TPF
7
FPT
En arbetstagare som
rapporterar en händelse är inte
skyldig att bara av detta skäl
godta
1. några andra minskade
anställningsförmåner eller försämrade
arbetsvillkor, eller
2. någon annan omplacering
än en sådan som kan ske inom
ramen för anställningsavtalet.
U
Denna lag träder i kraft den dd mm 2007.
TP
6
PT Tidigare upphävd 1990:713.
TP
7
PT Tidigare upphävd 1990:713.
11

Lagförslag Ds 2006:18
1.2 Lag om ändring i lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 9–12 och 15 §§ lagen
(1990:712) om undersökning av olyckor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Undersökning enligt denna
lag skall göras i fråga om
händelser som har inträffat i
Sverige. Om en sådan händelse
berör ett utländskt fartyg, får
undersökning enligt denna lag
dock göras endast om det finns
särskilda skäl och fartyget
befinner sig inom Sveriges
sjöterritorium.
Undersökning enligt denna
lag av en händelse som berör
ett svenskt fartyg eller luftfartyg
skall göras även när
händelsen har inträffat utomlands,
om annat inte följer av
en internationell överenskommelse
som har biträtts av
Sverige.
Undersökning enligt denna
lag skall göras i fråga om allvarliga
händelser som har inträffat
i Sverige. Om en sådan
allvarlig händelse berör ett utländskt
fartyg, får undersökning
enligt denna lag dock
göras endast om det finns särskilda
skäl och fartyget befinner
sig inom Sveriges sjöterritorium.
Undersökning enligt denna
lag av en allvarlig händelse som
berör ett svenskt fartyg eller
luftfartyg skall göras även när
denna har inträffat utomlands,
om annat inte följer av en
internationell överenskommelse
som har biträtts av
Sverige.
Vid tillämpningen av första stycket skall dock alltid iakttas de
bestämmelser om medverkan vid undersökningar som finns i
internationella överenskommelser som har biträtts av Sverige.
12

Ds 2006:18 Lagförslag
6 §
Syftet med en undersökning
enligt denna lag skall vara att
1. så långt som möjligt klarlägga
såväl händelseförloppet
och orsaken till händelsen som
skador och effekter i övrigt,
2. ge underlag för beslut om
åtgärder som har som mål att
förebygga en upprepning av
händelsen eller att begränsa
effekten av liknande händelser,
3. ge underlag för en bedömning
av de insatser som
samhällets räddningstjänst har
gjort i samband med händelsen
och, om det finns skäl därtill,
för förbättringar av räddningstjänsten.
Syftet med en undersökning
enligt denna lag skall vara att
1. så långt som möjligt klarlägga
såväl händelseförloppet
och orsaken till den allvarliga
händelsen som skador och
effekter i övrigt,
2. ge underlag för beslut om
åtgärder som har som mål att
förebygga en upprepning av
den allvarliga händelsen eller
att begränsa effekten av liknande
allvarliga händelser,
3. ge underlag för en bedömning
av de insatser som
samhällets räddningstjänst har
gjort i samband med den allvarliga
händelsen och, om det
finns skäl därtill, för förbättringar
av räddningstjänsten.
7 §
Den myndighet som gör en
undersökning enligt denna lag
skall, i den mån det är praktiskt
genomförbart, underrätta
dem som kan vara berörda av
den allvarliga händelsen och ge
dem tillfälle att yttra sig. Dessa
har rätt att närvara vid undersökning
på olycksplatsen och
vid utredningsarbetet i övrigt,
om det kan ske utan men för
utredningen.
Den myndighet som gör en
undersökning enligt denna lag
skall, i den mån det är praktiskt
genomförbart, underrätta
dem som kan vara berörda av
händelsen och ge dem tillfälle
att yttra sig. Dessa har rätt att
närvara vid undersökning på
olycksplatsen och vid utredningsarbetet
i övrigt, om det
kan ske utan men för utredningen.
13

Lagförslag Ds 2006:18
9 §
Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får
hålla förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse
för utredningen. Myndigheten får också granska handlingar
eller föremål som kan antas vara av sådan betydelse.
Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet
som gör undersökningen begära att polismyndigheten
lämnar den hjälp som behövs vid utredningen. För polismyndighetens
utredning gäller bestämmelserna om förundersökning i 23
kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Den myndighet som gör
undersökningen har rätt att få
tillträde till platsen för händelsen
. Om tillträde vägras, får
polismyndigheten lämna den
hjälp som behövs.
Den myndighet som gör
undersökningen har rätt att få
tillträde till platsen för den allvarliga
händelsen. Om tillträde
vägras, får polismyndigheten
lämna den hjälp som behövs.
10 §
Den myndighet som gör
undersökningen får begära att
vittnen eller sakkunniga hörs
vid domstol eller att någon
föreläggs att tillhandahålla
handlingar eller föremål. En
sådan begäran skall göras hos
den tingsrätt inom vars område
händelsen har inträffat eller den
berörda personen vistas.
Rätten skall hålla förhör eller
meddela föreläggande, om laga
hinder inte möter. Därvid
gäller bestämmelserna om
bevisupptagning utom
huvudförhandling.
Den myndighet som gör
undersökningen får begära att
vittnen eller sakkunniga hörs
vid domstol eller att någon
föreläggs att tillhandahålla
handlingar eller föremål. En
sådan begäran skall göras hos
den tingsrätt inom vars område
den allvarliga händelsen har
inträffat eller den berörda
personen vistas. Rätten skall
hålla förhör eller meddela
föreläggande, om laga hinder
inte möter. Därvid gäller bestämmelserna
om bevisupptagning
utom huvudförhandling.
14

Ds 2006:18 Lagförslag
11 §
Om det har inträffat en
olycka eller en annan händelse
som undersöks enligt denna
lag, får egendom som kan antas
vara av betydelse för undersökningen
inte rubbas utan
tillstånd av polismyndigheten
eller den myndighet som
undersöker händelsen.
Om det har inträffat en
olycka eller en annan allvarlig
händelse som undersöks enligt
denna lag, får egendom som
kan antas vara av betydelse för
undersökningen inte rubbas
utan tillstånd av polismyndigheten
eller den myndighet som
undersöker den allvarliga
händelsen.
Detta gäller inte, om egendomen rubbas för att rädda
människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga skäl därtill.
12 §
Den som har tagit till vara
egendom som avses i 11 §
första stycket skall genast
anmäla det till polismyndigheten
eller den myndighet som
undersöker olyckan. Detsamma
gäller den som, efter en
händelse som berör luftfarten,
sjöfarten eller spårtrafiken och
som undersöks enligt denna
lag, har tagit till vara egendom
som har transporterats med
det luftfartyg, fartyg eller
spårfordon som berörs av
händelsen eller egendom som
hör till luftfartyget, fartyget,
spårfordonet eller till den spåranläggning
som berörs av
händelsen. Om det behövs, får
myndigheten ta hand om
Den som har tagit till vara
egendom som avses i 11 §
första stycket skall genast
anmäla det till polismyndigheten
eller den myndighet som
undersöker olyckan. Detsamma
gäller den som, efter en
allvarlig händelse som berör
luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken
och som undersöks
enligt denna lag, har tagit till
vara egendom som har transporterats
med det luftfartyg,
fartyg eller spårfordon som
berörs av den allvarliga
händelsen eller egendom som
hör till luftfartyget, fartyget,
spårfordonet eller till den spåranläggning
som berörs av den
allvarliga händelsen. Om det
15

Lagförslag Ds 2006:18
egendomen. behövs, får myndigheten ta
hand om egendomen.
15 §
Regeringen får i fråga om
kommunal räddningstjänst
föreskriva att kommunen skall
underrätta den myndighet som
avses i 5 § första stycket om en
händelse som skall undersökas
enligt denna lag.
Regeringen får i fråga om
kommunal räddningstjänst
föreskriva att kommunen skall
underrätta den myndighet som
avses i 5 § första stycket om en
allvarlig händelse som skall
undersökas enligt denna lag.
U
Denna lag träder i kraft den dd mm 2007.
16

Ds 2006:18 Lagförslag
1.3 Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100) skall
införas två nya paragrafer, 4 kap. 6 § och 7 kap. 52 §, av följande
lydelse.
4 kap.
6 § Sekretess gäller i verksamhet som avser internationellt samarbete
avseende tillsyn av civil luftfart eller annat samarbete om
flygsäkerhet för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig
organisation, om det kan antas att det varit en förutsättning
för den andra statens eller den mellanfolkliga organisationens
lämnande av informationen att uppgiften inte skulle
röjas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst
fyrtio år.
7 kap.
52 § Sekretess gäller hos Luftfartsstyrelsen för uppgift som
lämnats av enskild i rapport om händelser inom civil luftfart
enligt 11 kap. 8 § luftfartslagen (1957:297) om det kan antas att
den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men
om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst
femtio år.
U
Denna lag träder i kraft den dd mm 2007.
17

2 Förordningstexter
2.1 Förordning om ändring i förordningen
(1990:717) om undersökning av olyckor
Regeringen föreskriver att 2, 3, 6, 8, 9, 14, 15, 17, 19, 20, 22–
26 §§ förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor
skall ha följande lydelse.
2 § Statens haverikommission får överlåta åt någon annan att
göra en undersökning. Överlåtelsen får avse en enskild allvarlig
händelse eller en viss typ av allvarliga händelser.
En undersökning får dock inte överlåtas, om det skulle rubba
tilltron till undersökningens objektivitet att den inte görs av
haverikommissionen eller om det i övrigt finns särskilda skäl att
undersökningen görs av kommissionen.
3 §TPF
1
FPT Allvarliga händelser som inte är av den art som anges i 2 §
lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall undersökas
enligt lagen, om det är påkallat från säkerhetssynpunkt att
undersökningen görs.
Undersökningen görs av
1. Luftfartsstyrelsen, när det gäller allvarliga händelser som
berör annan luftfart än militär luftfart,
2. Sjöfartsverket, när det gäller allvarliga händelser som berör
annan sjöfart än militär sjöfart,
TP
1
PT Senaste lydelse 2004:1118.
19

Förordningstexter Ds 2006:18
3. Försvarsmakten, när det gäller allvarliga händelser som
berör den militära luft- eller sjöfarten,
4. Järnvägsstyrelsen, när det gäller allvarliga händelser som
berör trafiken med järnväg, tunnelbana eller spårväg,
5. Statens haverikommission, när det gäller allvarliga händelser
som inte berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken.
Statens haverikommission har rätt att undersöka allvarliga
händelser som avses i andra stycket 1–4, om det finns särskilda
skäl.
6 § Tillsynsmyndigheten skall ställa experter till Statens haverikommissions
förfogande för undersökningar av allvarliga
händelser som berör myndighetens ansvarsområde, om detta inte
äventyrar myndighetens möjlighet att fullgöra andra angelägna
uppgifter.
Tillsynsmyndigheten och Statens räddningsverk har rätt till
insyn i haverikommissionens undersökningar, om undersökningarna
berör dessa myndigheters ansvarsområde.
8 §TPF
2
FPT I fråga om underrättelser till utländska myndigheter och
internationella organisationer om undersökning av en allvarlig
händelse som berör ett luftfartyg samt sådana myndigheters och
organisationers medverkan vid undersökningarna skall Statens
haverikommission beakta 15 § samt sådana bestämmelser i 1944
års Chicagokonvention om den civila luftfarten som är bindande
för Sverige och, om det inte strider mot lag eller är olämpligt på
annat sätt, även andra bestämmelser i konventionen.
Om en allvarlig händelse som berör ett fartyg skall undersökas
enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, skall
Statens haverikommission i fråga om samarbete med utländska
myndigheter beakta den av Internationella sjöfartsorganisationen
den 27 november 1997 antagna resolutionen A.849(20) (koden
för utredning av sjöolyckor), om det inte strider mot lag eller är
olämpligt på annat sätt.
TP
2
PT Senaste lydelse 2001:879.
20

Ds 2006:18 Förordningstexter
9 § I fråga om allvarliga händelser som berör luftfarten, sjöfarten
eller spårtrafiken får åtgärder som avses i 8 § andra stycket lagen
(1990:712) om undersökning av olyckor, vidtas, förutom av
polismyndigheten, av tillsynsmyndigheten.
14 §TPF
3
FPT Statens haverikommission skall lämna rapport till tillsynsmyndigheten
eller, i andra fall än som avses i 3 § andra stycket
1–4, den myndighet vars ansvarsområde den allvarliga händelsen
berör.
Rapport om en allvarlig händelse som berör militär luft- eller
sjöfart skall lämnas även till tillsynsmyndigheten för motsvarande
civila verksamhet.
15 §TPF
4
FPT Om det inte strider mot lag, skall en kopia av rapporten
sändas till de myndigheter och organisationer som med stöd av
8 § första stycket har getts tillfälle att närvara vid undersökningen,
samt till Europeiska gemenskapens kommission. Skulle
översändandet av en sådan kopia strida mot lag skall i stället
ytterligare en rapport tas fram utan de uppgifter som inte får
översändas och sändas till Europeiska gemenskapens kommission.
Om undersökningen avser en allvarlig händelse som berör ett
danskt, finskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, skall en kopia av
rapporten sändas till säkerhetsmyndigheten i den andra staten.
Om undersökningen avser en allvarlig händelse som berör ett
fartyg som är registrerat i en annan stat än som anges i andra
stycket och om undersökningen har begärts av en myndighet i
den andra staten, skall rapporten överlämnas till den myndigheten
genom Utrikesdepartementets försorg.
17 §TPF
5
FPT Om det behövs för att undvika liknande allvarliga händelser
som den undersökningen avser eller för att begränsa effekten
av sådana allvarliga händelser, skall Statens haverikommission,
TP
3
PT Senaste lydelse 1994:180.
TP
4
PT Senaste lydelse 1996:642.
TP
5
PT Senaste lydelse 1996:642.
21

Förordningstexter Ds 2006:18
innan undersökningen avslutas och rapporten är färdig, göra en
anmälan till den myndighet som avses i 14 § första stycket. Uppgift
om en sådan anmälan skall tas in i rapporten.
Om haverikommissionen i en rapport eller anmälan enligt
första stycket föreslår att åtgärder vidtas för att undvika liknande
allvarliga händelser som den undersökningen avser eller för att
begränsa effekten av sådana allvarliga händelser, skall myndigheten
underrätta haverikommissionen om sin inställning till de
föreslagna åtgärderna.
En säkerhetsrekommendation skall utformas på sådant sätt att
den inte ger upphov till en förmodan om skuld eller ansvar i
samband med en olycka eller tillbud.
19 §TPF
6
FPT Om en undersökning skall ske enligt lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor i fråga om en allvarlig händelse som
berör ett utländskt fartyg, får Statens haverikommission begära
att Sjöfartsverket och Tullverket på den plats där fartyget
befinner sig inte före undersökningens slut vidtar någon åtgärd
som främjar fartygets avgång.
20 §TPF
7
FPT Rapportering enligt 5 kap. 8 § första eller andra stycket
luftfartslagen (1957:297) eller enligt 6 kap. 14 § första eller andra
stycket sjölagen (1994:1009) skall omedelbart göras till tillsynsmyndigheten
. Detsamma gäller för verksamhetsutövare i fråga
om olyckor och tillbud till olyckor som avses i 2 § första stycket
3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor vid drift av järnväg,
tunnelbana eller spårväg. En muntlig rapport skall så snart
som möjligt följas av en skriftlig rapport.
En befälhavare på ett svenskt luftfartyg, handelsfartyg, fiskefartyg
eller statsfartyg och den som driver verksamhet på järnväg,
tunnelbana eller spårväg skall på begäran av tillsynsmyndigheten
rapportera även i andra fall än som avses i första stycket,
om en allvarlig händelse har inträffat eller kan antas ha inträffat
TP
6
PT Senaste lydelse 1999:509.
TP
7
PT Senaste lydelse 1995:177.
22

Ds 2006:18 Förordningstexter
som kan vara av betydelse för luftfartens säkerhet, sjösäkerheten
eller säkerheten i spårtrafik.
Närmare föreskrifter om rapportering enligt första eller andra
stycket får meddelas av tillsynsmyndigheten efter samråd med
Statens haverikommission.
22 §TPF
8
FPT Inträffar det vid användningen av ett svenskt militärt luftfartyg
inom en annan stats område en allvarlig händelse som
avses i 21 § första stycket, skall Försvarsmakten genast underrätta
chefen för försvarsdepartementet.
23 § Inträffar det vid användningen av ett svenskt fartyg utomlands
en allvarlig händelse som avses i 21 § första stycket, skall
lönad svensk utlandsmyndighet så snart den fått kännedom om
den allvarliga händelsen underrätta tillsynsmyndigheten, om det
lämpligen kan ske.
Om ett fartyg som hör hemma i en främmande stat har förlist,
strandat eller annars förolyckats inom svenskt sjöterritorium,
skall Sjöfartsverket utan dröjsmål underrätta det konsulat för
den främmande staten som är närmast olycksplatsen. Finns det
inte något konsulat för den främmande staten i Sverige, skall
dess beskickning i stället underrättas.
24 § Om det har inträffat en allvarlig händelse som avses i 2 §
första stycket 1–3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,
skall tillsynsmyndigheten förvissa sig om att den allvarliga
händelsen är känd för polismyndigheten. Tillsynsmyndigheten
skall också se till att polismyndigheten får kännedom om vem
som undersöker den allvarliga händelsen.
25 § Tillsynsmyndigheten skall genast underrätta Statens
haverikommission om allvarliga händelser som avses i 24 §.
Myndigheten skall också, om kommissionen bestämmer det,
underrätta kommissionen om andra allvarliga händelser som kan
TP
8
PT Senaste lydelse 1994:180.
23

Förordningstexter Ds 2006:18
antas vara av betydelse för luftfartens säkerhet, sjösäkerheten
eller säkerheten i spårtrafik.
26 § Kommunerna skall inom ramen för den kommunala räddningstjänsten,
i den utsträckning och på det sätt statens haverikommission
bestämmer, underrätta kommissionen om allvarliga
händelser som skall undersökas enligt lagen (1990:712) om
undersökning av olyckor.
U
Denna förordning träder i kraft den dd mm 2007.
24

Ds 2006:18 Förordningstexter
2.2 Förordning om ändring i luftfartsförordningen
(1986:171)
Regeringen föreskriverTPF
1
FPT i fråga om luftfartsförordningen
(1986:171)TPF
2
FPT
dels att 116 och 135 §§ samt rubriken närmast före 116 § skall
ha följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas tio nya paragrafer,
117–126 §§, samt närmast före 117, 124 och 125 §§ nya rubriker
av följande lydelse.
Undersökning av luftfartsolyckor och allvarliga tillbud
116 § Om undersökning från säkerhetssynpunkt av luftfartsolyckor
och andra allvarliga tillbud som berör luftfarten finns
närmare bestämmelser i förordningen (1990:717) om undersökning
av olyckor.
Händelser inom civil luftfart
117 §TPF
3
FPT Följande personer skall i enlighet med 11 kap. 8 § luftfartslagen
(1957:297) rapportera händelser som noterats vid
utövandet av sina funktioner
– operatören eller befälhavaren på ett motordrivet luftfartyg
som används av en operatör för vars verksamhet svensk myndighet
ombesörjer säkerhetsövervakningen,
– den som under övervakning av en medlemsstat bedriver
verksamhet avseende konstruktion, tillverkning, underhåll eller
modifiering av ett motordrivet luftfartyg, eller av dess utrustning
eller delar av denna,
TP
1
PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om
rapportering av händelser inom civil luftfart, EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex
32003L0042..
TP
2
PT Förordningen omtryckt 2005:38.
TP
3
PT Tidigare upphävd genom 1990:718.
25

Förordningstexter Ds 2006:18
– den som under övervakning av svensk myndighet undertecknar
ett intyg om verkstadsrevision eller idrifttagande av ett
motordrivet luftfartyg, eller av dess utrustning eller delar av
denna.
– den som utövar en funktion för vilken det krävs trafikledartillstånd
eller tillstånd att hantera flyginformation,
– den som är chef vid en flygplats som är öppen för kommersiell
trafik här i landet,
– den som utövar en funktion som har samband med installation,
modifiering, underhåll, reparation, översyn, flygkontroll
eller inspektion av flygnavigationsanläggningar som svensk
myndighet skall ansvara för,
– den som utövar en funktion som har samband med luftfartygets
hantering på marken, inbegripet bränslepåfyllning,
service, iordningställande av lastbesked, lastning, avisning och
bogsering vid en flygplats är öppen för kommersiell trafik här i
landet.
118 §TPF
4
FPT Med händelse avses i denna förordning samma sak som i
11 kap. 8 § luftfartslagen (1957:297).
Luftfartsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om rapportering
av händelser enligt första stycket. Därvid skall Luftfartsstyrelsen
iaktta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om rapportering av
händelser inom civil luftfart.
119 §TPF
5
FPT Luftfartsstyrelsen skall hantera det system som behövs
för att samla in, utvärdera, bearbeta och lagra information om
händelser som rapporteras.
Insamlade rapporter skall lagras i en databas hos Luftfartsstyrelsen.
I denna databas skall även uppgifter om haverier och
allvarliga tillbud lagras. Statens haverikommission skall ha full
tillgång till denna databas.
TP
4
PT Tidigare upphävd genom 1990:718.
TP
5
PT Tidigare upphävd genom 1990:718.
26

Ds 2006:18 Förordningstexter
120 §TPF
6
FPT När Luftfartsstyrelsen tar emot en händelserapport skall
man, om det behövs, underrätta den behöriga myndigheten i den
medlemsstat där händelsen ägt rum, där luftfartyget är registrerat,
där luftfartyget är tillverkat eller där operatören har
behörighet.
121 §TPF
7
FPT Luftfartsstyrelsen skall minst en gång per år
sammanställa och offentliggöra en säkerhetsöversikt med
information om de händelser som rapporterats. När så bedöms
lämpligt får Luftfartsstyrelsen också offentliggöra rapporter om
dessa utformas på sådant sätt att uppgiftslämnarens eller tredje
parts identitet inte röjs.
122 §TPF
8
FPT Enskilda personers namn och adress får inte registreras i
den databas som nämns i 119 § andra stycket.
123 §TPF
9
FPT En myndighet skall avstå från att inleda rättsliga förfaranden
rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser
som den får kännedom endast på grund av att de rapporterats
inom ramen för systemet för obligatorisk rapportering av
händelser, såvida det inte rör sig om lagöverträdelser som begåtts
av grov oaktsamhet.
Denna bestämmelse gäller inte tillämpningen av straffrättsliga
bestämmelser.
Informationsutbyte
124 §TPF
10
FPT Luftfartsstyrelsen skall vara svensk kontaktpunkt och
delta i ett informationsutbyte, vilket innebär att all relevant
säkerhetsinformation som lagras i databas enligt 119 § skall
ställas till förfogande för behöriga myndigheter i andra medlemsTP
6
PT Tidigare upphävd genom 1990:718.
TP
7
PT Tidigare upphävd genom 1990:718.
TP
8
PT Tidigare upphävd genom 1990:718.
TP
9
PT Tidigare upphävd genom 1990:718.
TP
10
PT Tidigare upphävd genom 1990:718.
27

Förordningstexter Ds 2006:18
stater inom Europeiska unionen och EG-kommissionen i den
utsträckning det följer av
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1592/2002 av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma
bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en
europeisk byrå för luftfartssäkerhet (EGT L 240, 7.9.2002, s. 1,
Celex 32002R1592),
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster
inom det gemensamma europeiska luftrummet
(”förordning om tillhandahållande av tjänster”) (EUT L 96,
31.3.2004, s. 10, Celex 32004R0550),
3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den
21 april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land
som använder flygplatser i gemenskapen (EUT L143, 30.4.2004,
s. 76, Celex 32004L0036),
4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den
13 juni 2003 om rapportering av händelser inom civil luftfart
(EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex 32003L0042).
Den information som erhålls genom informationsutbytet får
bara användas i enlighet med syftet med respektive rättsakt.
Utlämnande av uppgifter
125 §TPF
11
FPT Uppgifter hos Statens haverikommission och Luftfartsstyrelsen
får lämnas ut till en utländsk myndighet eller en
mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av bestämmelser
om informationsutbyte mellan medlemsstater och EG-kommissionen
i de direktiv som nämns i 124 §.
Uppgifter får vidare lämnas ut enligt vad som framgår av
1 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100).
TP
11
PT Tidigare upphävd 1990:718.
28

Ds 2006:18 Förordningstexter
126 §TPF
12
FPT Bestämmelserna i 124 och 125 §§ skall även tillämpas i
förhållande till andra stater som genom internationella avtal är
bundna av de rättsakter som nämns i 124 §.
135 § Till böter döms den som
1. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 §,
2. bryter mot 23 § andra stycket eller 27 § första stycket,
3. i strid mot villkor som har föreskrivits vid medgivande till
luftfart enligt 46 § första stycket eller mot 46 § andra stycket
låter någon följa med ombord,
4. utövar tjänst som befälhavare utan att vara behörig,
5. bryter mot 48 eller 49 §,
6. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 51
eller 57 §,
7. bryter mot Luftfartsstyrelsens föreskrifter eller villkor i
fråga om inrättande, underhåll och drift av flygplatser,
8. bryter mot 60 § första, andra eller tredje stycket, mot 63 §
första stycket eller de villkor som har föreskrivits med stöd
därav, mot förbud enligt 64 § första stycket eller mot föreskrifter
enligt 67 § andra stycket,
9. försummar sina skyldigheter enligt 74 § andra stycket,
10. bryter mot 84 § andra stycket, 86 § eller 87 § första
stycket,
11. anordnar flyguppvisningar utan tillstånd enligt 88 § eller
inte följer av polismyndigheten för sådana uppvisningar föreskrivna
villkor,
12. bryter mot 89 §,
13. bryter mot 90 § andra stycket, mot 91 § första stycket eller
mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 91 § andra
stycket,
14. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av
92 § första stycket,
15. bryter mot 94 § första stycket eller mot föreskrifter som
har meddelats med stöd därav eller av 94 § andra stycket,
16. bryter mot 101 §,
TP
12
PT Tidigare upphävd 1990:718.
29

Förordningstexter Ds 2006:18
17. är ägare eller brukare av luftfartyg och underlåter att se till
att det för fartyget finns de i 104 § första och andra styckena
angivna fartygshandlingarna eller bryter mot Luftfartsstyrelsens
föreskrifter om hur handlingarna skall upprättas, föras eller förvaras,
18. är befälhavare och underlåter att se till att de i 104 § första
och andra styckena angivna fartygshandlingarna finns ombord
och att de upprättas, förs eller förvaras i enlighet med Luftfartsstyrelsens
föreskrifter,
19. bryter mot 105 § eller mot föreskrifter som har meddelats
med stöd därav,
20. bryter mot 106 § eller 110-113 §§,
21. underlåter att rapportera en händelse enligt 117 §,
22. bryter mot 131 § första stycket eller mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av 131 § tredje stycket.
I fall som avses i första stycket 19 skall dock inte dömas till
ansvar om det visas att försummelsen berodde på ett tillfälligt
förbiseende och handlingen visas upp för polismyndigheten,
åklagaren eller flygtrafikledningsorganet vid den flygplats där
förseelsen upptäcktes senast den tredje vardagen efter återkomsten
från flygningen.
U
Denna förordning träder i kraft den dd mm 2007.
30

3 EG-direktivet
3.1 Allmänt om direktivet
Europaparlamentet och rådet antog den 13 juni 2003 direktiv
2003/42/EG om rapportering av händelser inom civil luftfart.
Direktivets syfte och tankarna bakom det kan utläsas av
ingressen till direktivet. Där sägs bl.a. detta. Olycksfrekvensen
inom den civila luftfarten har varit tämligen konstant under den
senaste tioårsperioden. Det kan likväl befaras att den beräknade
trafikökningen kan leda till en ökning av antalet olyckor inom
den närmaste framtiden. Syftet med rådets direktiv 94/56/EG av
den 21 november 1994 om grundläggande principer för utredning
av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart är att förebygga
olyckor genom att underlätta ett snabbt genomförande av
utredningar. Erfarenheten visar att en olycka ofta föregås av en
rad tillbud och andra fel som visar på brister i flygsäkerheten.
För att det skall vara möjligt att förbättra säkerheten inom den
civila luftfarten krävs bättre kunskaper om dessa händelser,
vilket skulle underlätta analyser och göra det lättare att följa utvecklingen
så att åtgärder kan vidtas för att komma till rätta med
situationen.
Därför bör varje medlemsstat inrätta ett system för obligatorisk
rapportering av händelser. Händelserna bör rapporteras av
personalen inom olika delar av den civila luftfarten som uppmärksammar
sådant som kan vara av intresse för att förebygga
31

EG-direktivet Ds 2006:18
olyckor. Genom ett utbyte av information om sådana händelser
skulle det bli betydligt lättare att upptäcka eventuella risker.
Säkerhetsinformationen bör vara tillgänglig för sådana organ
som reglerar säkerheten inom den civila luftfarten eller som
utreder olyckor och tillbud i gemenskapen och, om det anses
lämpligt, för personer som kan dra lärdom av den och som kan
vidta eller initiera åtgärder för att förbättra säkerheten.
På grund av säkerhetsinformationens känsliga natur är insamlingen
av den beroende av att sekretessen garanteras, att källan
skyddas och att förtroendet hos den personal som arbetar inom
den civila luftfarten upprätthålls. Allmänheten bör dock ha tillgång
till allmän information om säkerhetsnivån inom luftfarten.
Lämpliga åtgärder bör därför vidtas för inrättande av system för
konfidentiell rapportering.
Vidare framgår det av ingressen att de tekniska rapporteringskraven
skall överensstämma med dem som utarbetats av JAA (de
gemensamma luftfartsmyndigheterna) och Eurocontrol. Arbetet
inom dessa två europeiska organisationer bör beaktas vid upprättandet
av förteckningen över händelser som skall rapporteras.
Utvecklingen inom ramen för ICAO (Internationella luftfartsorganisationen)
bör också beaktas.
Rapporteringskravet skall också omfatta luftfartyg som är
registrerade i en medlemsstat eller handhas av ett företag som är
etablerat i en medlemsstat när händelsen inträffar utanför
gemenskapens territorium.
För att informationsutbytet mellan medlemsstaterna och
kommissionen skall fungera bör alla använda lämplig programvara.
32

Ds 2006:18 EG-direktivet
3.2 Kort om direktivets bestämmelser
Artikel 1, syfte
I artikeln anges syftet med direktivet att vara att bidra till att
förbättra flygsäkerheten genom att säkerställa att relevant säkerhetsinformation
rapporteras, samlas in, lagras, skyddas och
sprids. Det enda syftet med rapportering av händelser är att
förebygga olyckor och tillbud, och inte att fastställa skuld- eller
ansvarsfrågor.
Artikel 2, definitioner
I artikeln definieras ”händelse” och ”anonymisering”. Med
händelse avses driftsavbrott, defekt, fel eller annan onormal
omständighet som har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten
men inte har lett till haverier eller allvarliga tillbud enligt definitionerna
i artikel 3 a och k i direktiv 94/56/EG.
Men anonymisering avses avlägsnande från inlämnade
rapporter av alla personuppgifter angående uppgiftslämnaren
liksom tekniska detaljuppgifter som kan få till följd att uppgiftslämnarens,
eller tredje parts, identitet röjs.
Artikel 3, räckvidd
I artikeln anges att direktivet skall tillämpas på händelser som
utgör en fara eller som, om de inte åtgärdas, skulle utgöra en fara
för luftfartyget, ombordvarande eller andra personer. En förteckning
över exempel på sådana händelser återfinns i två bilagor
till direktivet. Kommissionen får i enlighet med ett visst förfarandet
som anges i artikel 10.2 besluta att ändra bilagorna för
att utöka eller ändra exemplen.
33

EG-direktivet Ds 2006:18
Vidare återfinns i artikeln sedvanliga bestämmelser om direktivets
tillämpning på flygplatsen i Gibraltar.
Artikel 4, obligatorisk rapportering
I artikeln anges vilka funktionären inom den civila luftfarten som
skall vara skyldiga att rapportera händelser till de behöriga
myndigheterna. Det är
1. operatören eller befälhavaren,
2. den tillverkar eller reparerar luftfartyg eller utrustning för
dessa,
3. den som undertecknar ett intyg om verkstadsrevision eller
idrifttagande av ett luftfartyg eller av dess utrustning,
4. den som utövar en funktion för vilken det krävs trafikledartillstånd
eller tillstånd att hantera flyginformation,
5. den som är chef vid en flygplats som är öppen för kommersiell
trafik,
6. den som utövar en tillsynsfunktion av flygnavigationsanläggningar
,
7. den som utövar en funktion som har samband med luftfartygets
hantering på marken.
Kortfattat kan man sammanfatta dessa funktionärer som
personer som antingen har en faktisk kontroll över ett luftfartyg
eller har sådan funktion inom luftfarten att han eller hon lätt kan
upptäcka förhållanden som skall rapporteras.
I punkt 2 öppnas en möjlighet för medlemsstaterna att uppmuntra
frivillig rapportering av händelser från andra personer
som utövar funktioner som liknar dem som räknats upp ovan.
Artikel 5, insamling och lagring av information
Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter
som skall inrätta ett system för att samla in, utvärdera, bearbeta
och lagra information om händelser som rapporterats. En sådan
myndighet skall arbeta opartiskt. För svensk del är det i första
34

Ds 2006:18 EG-direktivet
hand Luftfartsstyrelsen eller Statens haverikommission som kan
komma i fråga.
Om en medlemsstat utser mer än ett organ eller institut, skall
den utse ett av dessa som kontaktpunkt för det informationsutbyte
som skall förekomma mellan medlemsstaterna och
kommissionen.
De myndigheter som utses skall lagra insamlade rapporter i
sina databaser. Haverier och allvarliga tillbud, dvs. sådana tilldragelser
som redan i dag utreds av Statens haverikommission,
skall också lagras i dessa databaser.
Artikel 6, informationsutbyte
Medlemsstaterna skall delta i ett informationsutbyte, vilket
innebär att all relevant säkerhetsinformation som lagras i databaserna
skall ställas till förfogande för de behöriga myndigheterna
i andra medlemsstater och för kommissionen. Databaserna
skall vara kompatibla med en programvara som skall
utvecklas av kommissionen för att underlätta genomförandet av
direktivet. Kommissionen skall också i enlighet med ett
kommittologiförfarande vidta lämpliga åtgärder för att underlätta
detta informationsutbyte.
Artikeln innehåller också en bestämmelse om att den behöriga
myndighet, som tar emot en rapport om en händelse skall lägga
in den i databaserna och när det är nödvändigt underrätta den
behöriga myndigheten i den medlemsstat där händelsen ägde
rum, där luftfartyget är registrerat, där luftfartyget är tillverkat
och där operatören har behörighet.
Artikel 7, spridning av information
Enligt punkt 1 skall det organ som ålagts uppdraget att reglera
säkerheten och att utreda haverier och tillbud inom den civila
luftfarten i gemenskapen ha tillgång till sådan information om
händelser som samlats in och utbytts så att de kan dra lärdom av
35

EG-direktivet Ds 2006:18
de händelser som rapporterats för att förbättra säkerheten. För
svensk del skall alltså Luftfartsstyrelsen och Statens haverikommission
ha full tillgång till den databas där svenska händelser
registreras och genom vilken man kan få tillgång till andra
medlemsstaters noteringar.
Enligt punkt 2 skall kommissionen på eget initiativ besluta om
åtgärder och därtill hörande villkor för att sprida den information
som avses i punkt 1 till berörda parter. Innan kommissionen
beslutar om sådana åtgärder och villkoren skall samråd ske med
en rådgivande kommitté. Dessa åtgärder, som kan vara allmänna
eller avse ett enskilt fall, skall grunda sig på behovet
– att förse personer och organisationer med den information
de behöver för att förbättra säkerheten inom civil luftfart,
– att begränsa spridningen av information till vad som är
absolut nödvändigt för användarens ändamål i syfte att säkerställa
lämplig sekretess för denna information.
Beslutet att sprida information enligt denna punkt skall
begränsas till vad som är absolut nödvändigt för användarens
ändamål.
Av punkt 3 följer att för att informera allmänheten om säkerhetsnivån
inom civil luftfart får medlemsstaterna minst en gång
per år offentliggöra en säkerhetsöversikt som omfattar information
om de typer av händelser som anmälts inom ramen för deras
nationella system för obligatorisk rapportering av händelser.
Medlemsstaterna får också offentliggöra anonymiserade
rapporter.
Artikel 8, skydd av information
Som redovisats ovan är ett syfte med det aktuella direktivet att få
berörd personal att rapportera en mängd slags händelser, däribland
även händelser som orsakats av personalens och luftfartsföretagets
egna tillkortakommanden. Det finns därför ett
antal bestämmelser som begränsar användningen av insamlad
information. Sålunda måste medlemsstaterna, i enlighet med sin
nationella lagstiftning, vidta nödvändiga åtgärder för att säker36

Ds 2006:18 EG-direktivet
ställa lämplig sekretess för den information som de erhåller. De
får endast använda denna information i enlighet med syftet med
direktivet.
Oavsett vilken typ av händelse och olycka eller allvarligt tillbud
det är fråga om, och hur den klassificeras, får enskilda
personers namn och adress aldrig registreras i den databas som
nämnts ovan om artikel 5.
I punkt 3 stadgas att medlemsstaterna skall avstå från att
inleda rättsliga förfaranden rörande oöverlagda eller oavsiktliga
lagöverträdelser som de får kännedom om endast på grund av att
de rapporterats inom ramen för det nationella systemet för
obligatorisk rapportering av händelser, utom i de fall det rör sig
om grov oaktsamhet. Denna bestämmelse gäller inte straffrättsliga
förfaranden.
I punkt 4 finns ett krav på arbetsrättsligt skydd för den
personal som rapporterar om tillbud som de kan känna till.
Slutligen finns i punkten 5 en föreskrift om att denna artikel
inte skall påverka tillämpningen av nationella bestämmelser om
rättsliga myndigheters tillgång till information.
Artikel 9, frivillig rapportering
Utöver det system med obligatorisk rapportering som fastställs i
artiklarna 4 och 5 får medlemsstaterna utse ett eller flera organ
med uppgift att inrätta ett system med frivillig rapportering för
att samla in och analysera information om observerade brister i
luftfartssystemet vilka inte behöver rapporteras enligt systemet
med obligatorisk rapportering, men som uppgiftslämnaren har
uppfattat som en faktisk eller potentiell risk. Om en medlemsstat
väljer att inrätta ett system med frivillig rapportering, skall
den fastställa villkoren för hur det eller de organ som den har
utsett skall anonymisera de frivilliga rapporter som läggs fram i
enlighet med detta system. Medlemsstaterna skall se till att relevant
anonymiserad säkerhetsinformation som härrör från
analysen av den konfidentiella rapporteringen lagras och finns
37

EG-direktivet Ds 2006:18
tillgänglig för alla parter så att den kan användas för att öka luftfartssäkerheten.
Artikel 10, kommitté
I artikeln finns sedvanliga formella bestämmelser om den
kommitté som skall biträda kommissionen inför vissa beslut.
Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats
genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den
16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och
administrativa förfaranden inom området civil luftfart.
Artiklarna 5 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni
1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av
kommissionens genomförandebefogenheter skall tillämpas, med
beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i beslutet. Den tid som
avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 11, genomförande
Enligt direktivets bestämmelser skall medlemsstaterna sätta i
kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att
följa detta direktiv före den 4 juli 2005. Detta har inte hunnits
med i Sverige.
38

4 En språkfråga
Det nu aktuella direktivet använder ordet ”händelse” för att
beteckna tillbud av mindre allvarligt slag. I lagstiftningen om
undersökning av olyckor regleras hur olyckor och allvarligare
tillbud skall utredas ur säkerhetssynpunkt. I lagen (1990:712)
om undersökning av olyckor och förordningen (1990:717) om
undersökning av olyckor används ordet ”händelse” som samlingsbegrepp
för olyckor och tillbud. Ordet ”händelse” finns
också med denna betydelse i 11 kap. 7 § luftfartslagen (1957:297)
och 116 § luftfartsförordningen (1986:171).
Med det nu aktuella direktivet om rapportering av händelser i
betydelsen mindre allvarliga tillbud finns det en påtaglig risk för
begreppsförvirring. För att motverka detta bör ordet ”händelse”
i lagstiftningen om undersökning av olyckor m.m. bytas ut och
ersättas med något annat ord som kan fungera som samlingsbegrepp.
Med hjälp av synonymlexikon m.m. har följande ord som kan
fungera som alternativ till ”händelse” hittats. Synonymer för
olycka och tillbud tas också med.
Olycka: missöde, kalamitet, olyckshändelse, olycksfall, katastrof,
tragedi, haveri, krasch, missöde, tillbud,
tillbud: incident, hotande händelse, varning, liten olycka,
skrämskott, hot, ansats, förebud, varsel, alarm, incident,
händelse: tillfälle, företeelse, tilldragelse, skeende, begivenhet,
historia, fall, episod, intermezzo, handling, fenomen.
Som tänkbara alternativ till ”händelse” i detta sammanhang
kan tilldragelse och intermezzo komma i fråga. Detta är dock
ingen lyckad lösning.
39

En språkfråga Ds 2006:18
I stället föreslås att ordet ”händelse” bytas ut mot ”allvarlig
händelse” i lagen om undersökning av olyckor, förordningen om
undersökning av olyckor, luftfartslagen och luftfartsförordningen.
40

5 Hur skall direktivet
genomföras i Sverige?
5.1 Allmänna tankar
Vissa av direktivets bestämmelser är sådana att de kräver lagform,
bl.a. bestämmelserna om ett arbetsrättsligt skydd för den
som rapporterar händelser. För luftfartsbestämmelser med
anknytning till flygsäkerhet finns redan i dag många bemyndiganden
till regeringen och Luftfartsstyrelsen.
Man skulle kunna genomföra huvuddelen av lagstiftningsarbetet
i form av att ändra lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor. Det finns gemensamma nämnare i sakfrågorna, och
Statens haverikommission skall ha tillgång till uppgifter om
rapporterade händelser för att kunna beakta dessa i samband
med utredningar av olyckor och allvarliga tillbud. Mot en sådan
lösning talar att den nuvarande lagen om undersökning av
olyckor just riktar in sig på undersökningen och rättigheter
respektive skyldigheter som är knutna till sådana undersökningar.
Systemet med att rapportera händelser skall normalt sett
inte medföra att en särskild undersökning inleds, utan att man
samlar på sig en faktabank om olika förhållanden där saker och
ting inte fungerat på ett optimalt sätt. De åtgärder som vanligen
kan bli aktuella är att komplettera lämnade uppgifter så att
rapporten blir av god kvalitet. Det tilltänkta förfarandet har vissa
likheter med statistikinsamling. Detta talar för att direktivet om
händelserapportering huvudsakligen genomförs i en annan
41

Hur skall direktivet genomföras i Sverige? Ds 2006:18
ordning än som en ändring av regelverket kring undersökning av
olyckor.
Ett lämpligare alternativ är att komplettera luftfartslagen
(1957:297) och luftfartsförordningen (1986:171). I båda dessa
författningar finns ett antal ”lediga” paragrafer på lämpligt ställe.
Det gäller paragrafer som upphävts tidigare.
Denna promemoria utgår från en sådan lösning.
5.2 Hur direktivets bestämmelser kan genomföras i
svensk lagstiftning
I det följande återges den svenska lydelsen för varje artikel samt
lämnas ett förslag om hur bestämmelsen kan genomföras.
Artikel 1
Syfte
Syftet med detta direktiv är att bidra till att förbättra flygsäkerheten
genom att säkerställa att relevant säkerhetsinformation rapporteras,
samlas in, lagras, skyddas och sprids.
Det enda syftet med rapportering av händelser är att förebygga
olyckor och tillbud, inte att fastställa skuld- eller ansvarsfrågor.
Syftet med direktivet, som återfinns i denna artikel, bör återspeglas
i en inledande paragraf i ett nytt avsnitt i luftfartslagen
(1957:297), 11 kap. 8 §.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser
som här anges:
42

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?
1. händelse: driftsavbrott, defekt, fel eller annan onormal
omständighet som har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten men
inte har lett till haverier eller allvarliga tillbud enligt definitionerna
i artikel 3 a och k i direktiv 94/56/EG (nedan kallade "haverier
eller allvarliga tillbud").
2. anonymisering: avlägsnande från inlämnade rapporter av alla
personuppgifter angående uppgiftslämnaren liksom tekniska detaljuppgifter
som kan få till följd att uppgiftslämnarens, eller tredje
parts, identitet röjs.
Av de två definitionerna som återfinns i artikel 2 i direktivet
finns behov att ta med definitionen av händelse i 11 kap. 8 §
luftfartslagen. Däremot behöver inte ordet ”anonymisering”
användas i någon svensk författningstext.
Artikel 3
Räckvidd
1. Detta direktiv skall tillämpas på händelser som utgör en fara
eller som, om de inte åtgärdas, skulle utgöra en fara för luftfartyget,
ombordvarande eller andra personer. En förteckning över exempel
på sådana händelser återfinns i bilagorna I och II.
2. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 10.2
besluta att ändra bilagorna för att utöka eller ändra exemplen.
3. Detta direktivs tillämpning på flygplatsen i Gibraltar påverkar
inte Spaniens eller Förenade kungarikets rättsliga ställning med
avseende på tvisten om överhöghet över det territorium där flygplatsen
är belägen.
4. Tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv på flygplatsen
i Gibraltar skall uppskjutas till dess att ordningen i den
gemensamma förklaring som avgavs av Spaniens och Förenade
kungarikets utrikesministrar den 2 december 1987 har genomförts.
När så sker, skall Spaniens och Förenade kungarikets regeringar
underrätta rådet om detta.
43

Hur skall direktivet genomföras i Sverige? Ds 2006:18
Av de fyra punkterna i denna artikel är det bara den första som
behöver beaktas vid det svenska genomförandet, samt punkten 2
till viss del. Förhållandena rörande Gilbraltars flygplats kan
lämnas därhän.
Förteckningen med exempel på händelser som skall anmälas
och som återfinns i bilagorna I och II till direktivet är mycket
lång och omfattande. Förteckningarna kan dessutom komma att
ändras av kommissionen med kort varsel. Det är därför lämpligt
att förteckningarna tas in i en myndighetsföreskrift som Luftfartsstyrelsen
kan utfärda. Lagtekniskt löses detta genom ett
sedvanligt bemyndigande i 11 kap. 9 § luftfartslagen för regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda
närmare föreskrifter i denna del. Därigenom behöver inte riksdagen
kopplas in varje gång kommissionen justerar bilagorna.
Artikel 4
Obligatorisk rapportering
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att varje nedan förtecknad
person vid utövandet av sina funktioner skall rapportera händelser
som omfattas av artikel 3 till de behöriga myndigheter som avses i
artikel 5.1:
a) Operatören eller befälhavaren på ett turbindrivet luftfartyg
eller ett luftfartyg inom det allmänna transportväsendet som
används av en operatör för vars verksamhet en medlemsstat ombesörjer
säkerhetsövervakningen.
b) Den som under övervakning av en medlemsstat bedriver
verksamhet avseende konstruktion, tillverkning, underhåll eller
modifiering av ett turbindrivet luftfartyg eller ett luftfartyg inom det
allmänna transportväsendet, eller av dess utrustning eller delar av
denna.
c) Den som under övervakning av en medlemsstat undertecknar
ett intyg om verkstadsrevision eller idrifttagande av ett turbindrivet
44

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?
luftfartyg eller ett luftfartyg inom det allmänna transportväsendet,
eller av dess utrustning eller delar av denna.
d) Den som utövar en funktion för vilken det från en medlemsstat
krävs trafikledartillstånd eller tillstånd att hantera flyginformation.
e) Den som är chef vid en flygplats som omfattas av rådets
förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags
tillträde till flyglinjer inom gemenskapen.
f) Den som utövar en funktion som har samband med installation,
modifiering, underhåll, reparation, översyn, flygkontroll eller
inspektion av flygnavigationsanläggningar som en medlemsstat skall
ansvara för.
g) Den som utövar en funktion som har samband med luftfartygets
hantering på marken, inbegripet bränslepåfyllning, service,
iordningställande av lastbesked, lastning, avisning och bogsering
vid en flygplats som omfattas av förordning (EEG) nr 2408/92.
2. Medlemsstaterna får uppmuntra frivillig rapportering av
sådana händelser som avses i artikel 3.1 från alla personer som
inom annan civil luftfartsverksamhet utövar liknande funktioner
som de i punkt 1.
I punkt 1 anges vilka personer inom civilflyget som skall vara
skyldiga att anmäla händelser som inträffar. Flygplatser som
”omfattas av rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli
1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom
gemenskapen” kan i princip ersättas med ”flygplatser som är
öppna för kommersiell lufttrafik”. Det är ett åläggande för
enskilda personer att göra saker vid vissa tillfällen, och bestämmelsen
bör därför genomföras i Sverige i lagbestämmelse. Härvid
skall dock följande beaktas. Det är en förhållandevis omfattande
förteckning över olika personer som har vissa kontrollmöjligheter
av luftfartyg eller har sådana arbetsuppgifter att de
förhållandevis lätt kan notera anmärkningsvärda avvikelser,
brister eller liknande företeelser som bör föranleda en rapport.
Det ligger också i sakens natur att denna förteckning kan
komma att justeras när mera erfarenhet erhållits från tillämp45

Hur skall direktivet genomföras i Sverige? Ds 2006:18
ningen av regelverket. Detta sammantaget indikerar att lagformen
är mindre lämplig i detta sammanhang. I denna promemoria
föreslås därför att regeringen bemyndigas att i förordning
ange vilka personer som skall omfattas av en skyldighet att
rapportera händelser. Just detta bemyndigande föreslås inte
kunna föras vidare till någon myndighet.
Rapporteringsskyldigheten omfattar ”turbindrivna” luftfartyg
samt luftfartyg som används inom det allmänna transportväsendet.
Med denna avgränsning gäller direktivets bestämmelser
alla jetflygplan, turbopropflygplan och turbindrivna helikoptrar
samt alla andra sorters luftfartyg som används inom det allmänna
transportväsendet. För begreppet ”ett luftfartyg inom det allmänna
transportväsendet” varierar språkbruket i olika språkversioner
av direktivet. Den tyska texten använder begreppet
”Verkehrsluftfahrzuegs” vilket närmast motsvaras av ”trafikluftfartyg”
på svenska. På engelska används ”a public transport
aircraft”, på franska ””un aéronef de transport public” och på
danska ”et luftfartøj till offentlig transport”. En sannolik tolkning
är att alla luftfartyg som används för transporter av allmänheten
mot betalning skall omfattas. Därmed faller luftfartyg som
används för privat bruk, av flygskolor, för s.k. aerial work
(kraftledningsinspektioner, bogsering, flygfotografering och
liknande) utanför direktivets obligatoriska tillämpning.
Dessutom faller historiska luftfartyg utanför liksom ultralätta
flygplan, deltavingar och liknande. Det kan sättas i fråga om en
sådan begränsning är önskvärd och om det svenska regelverket
skall vara begränsat till enbart vad som följer av direktivets
regler. I varje fall bör alla luftfartyg som drivs med motor och
som används på något sätt yrkesmässigt bör omfattas. Statistiken
över olyckor och tillbud inom civil luftfart visar på att säkerheten
generellt är god, men är sämst för privatflyget. Detta talar
för att eventuella begränsningar i rapporteringsskyldigheten skall
göras så att de flesta luftfartyg som används av privatflyget omfattas
av rapporteringsskyldigheten. I denna promemoria föreslås
därför att rapporteringsskyldigheten skall gälla alla ”motordrivna
luftfartyg”.
46

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?
Punkten 2 om att uppmuntra frivillig rapportering från andra
personer än dem som räknas upp i punkten 1, kräver ingen
speciell lagstiftningsåtgärd. För svensk del finns inget större
intresse att vidta åtgärder för att uppmuntra detta. Däremot kan
man ta denna punkt till intäkt för att det är tillåtet enligt direktivet
att ge de bestämmelser som genomför punkten 1 delvis
vidare ram genom att de blir tillämpliga på alla motordrivna
luftfartyg.
En myndighet kan inte heller hindra enskilda från att ta
kontakter och lämna rapporter. I dessa fall får sådana rapporter
eventuellt granskas något mera ingående, och om man kan
konstatera att det är en självständig händelse som täcks in av
direktivets bestämmelser kan den registreras i systemet som
andra rapporter. Någon särskild ordning för detta krävs inte.
Artikel 5
Insamling och lagring av information
1. Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter
som skall inrätta ett system för att samla in, utvärdera, bearbeta och
lagra information om händelser som rapporterats i enlighet med
artikel 4.
Följande myndigheter som arbetar opartiskt kan anförtros detta
ansvar:
a) Den nationella civila luftfartsmyndigheten, och/eller
b) det utredningsorgan eller utredningsinstitut som inrättats i
enlighet med artikel 6 i direktiv 94/56/EG, och/eller
c) ett annat oberoende organ eller institut som har tilldelats
denna funktion.
Om en medlemsstat utser mer än ett organ eller institut, skall den
utse ett av dessa som kontaktpunkt för det informationsutbyte som
nämns i artikel 6.1.
2. De behöriga myndigheterna skall lagra de insamlade
rapporterna i sina databaser.
47

Hur skall direktivet genomföras i Sverige? Ds 2006:18
3. Haverier och allvarliga tillbud skall också lagras i dessa
databaser.
I artikeln anges vilken myndighet eller vilka myndigheter i
Sverige som kan komma i fråga att hantera frågor om händelserapportering.
Myndigheten eller myndigheterna skall arbeta
opartiskt. För svensk del är det enligt punkten 1 a Luftfartsstyrelsen,
enligt punkten 1 b Statens haverikommission eller
enligt punkten 1 c en annan myndighet som pekas ut av regeringen.
Statens haverikommission är en liten myndighet med
mycket speciell verksamhet, och framstår av rent praktiska skäl
som mindre lämpad att få huvudansvaret för händelserapporteringen.
Luftfartsstyrelsen är beredd att ta på sig detta huvudansvar
och är i övrigt lämplig för denna uppgift. Luftfartsstyrelsen
hanterar för övrigt redan i dag ett stort antal händelser
som rapporteras in utan att det finns formella lagbestämmelser
om detta. Några planer att tillskapa en ny myndighet finns inte.
Förslaget i denna promemoria blir därför att Luftfartsstyrelsen
ska bli huvudansvarig myndighet. Det bör också bli Luftfartsstyrelsen
som skall pekas ut som kontaktpunkt för informationsutbyte.
Punkterna 2 och 3 kan genomföras genom en bestämmelse i
förordning. Rent praktiskt betyder de att Luftfartsstyrelsen och
Statens haverikommission måste ha gemensamma databaser eller
i varje fall tillgång till varandras databaser.
Artikel 6
Informationsutbyte
1. Medlemsstaterna skall delta i ett informationsutbyte, vilket
innebär att all relevant säkerhetsinformation som lagras i de databaser
som avses i artikel 5.2 skall ställas till förfogande för de
behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och för kommissionen.
48

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?
Databaserna skall vara kompatibla med den programvara som
beskrivs i punkt 3.
2. Den behöriga myndighet, som utsetts i enlighet med artikel 5.1,
som tar emot en rapport om en händelse skall lägga in den i databaserna
och när det är nödvändigt underrätta den behöriga
myndigheten i den medlemsstat där händelsen ägde rum, där luftfartyget
är registrerat, där luftfartyget är tillverkat och/eller där
operatören har behörighet.
3. Kommissionen skall utveckla särskild programvara för detta
direktiv. Kommissionen skall därvid ta hänsyn till behovet av
kompatibilitet med befintlig programvara i medlemsstaterna. De
behöriga myndigheterna får använda denna programvara för sina
egna databaser.
4. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som anges i
artikel 10.2 vidta lämpliga åtgärder för att underlätta det informationsutbyte
som avses i punkt 1.
Av denna artikel är det bara punkterna 1 och 2 som berör
Sverige. Punkterna 3 och 4 riktar sig till kommissionen.
En av de grundläggande tankarna bakom EG-direktivet är att
bygga upp en stor omfattande kunskapsbank där olika händelser
finns noterade. Genom denna gemensamma kunskapsbank kan
haveriutredare i olika medlemsstater få kännedom om tidigare
noterade svagheter eller brister som kanske bara ger sig till känna
vid sällsynta tillfällen. Därigenom kan de säkerhetsrekommendationer
som haveriutredningarna ibland leder fram till grunda
sig på ett mera gediget material än tidigare. Dessutom skall en
medlemsstat informera andra om rapporterade händelser där
andra medlemsstater kan beröras.
Bestämmelserna riktar sig till myndigheterna, i första hand
Luftfartsstyrelsen, och kan därför tas in i luftfartsförordningen.
49

Hur skall direktivet genomföras i Sverige? Ds 2006:18
Artikel 7
Spridning av information
1. Det organ som ålagts uppdraget att reglera säkerheten och att
utreda haverier och tillbud inom den civila luftfarten i gemenskapen
skall ha tillgång till sådan information om händelser som
samlats in och utbytts i enlighet med artiklarna 5 och 6, så att de
kan dra lärdom av de händelser som rapporterats för att förbättra
säkerheten.
2. Utan att det påverkar allmänhetens rätt att få tillgång till
kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens
tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens
handlingar(7), skall kommissionen på eget initiativ och i enlighet
med förfarandet i artikel 10.2 besluta om åtgärder och därtill
hörande villkor för att sprida den information som avses i punkt 1
till berörda parter. Dessa åtgärder, som kan vara allmänna eller
avse ett enskilt fall, skall grunda sig på behovet
- att förse personer och organisationer med den information de
behöver för att förbättra säkerheten inom civil luftfart,
- att begränsa spridningen av information till vad som är absolut
nödvändigt för användarens ändamål i syfte att säkerställa lämplig
sekretess för denna information.
Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 8 skall beslutet att
sprida information enligt denna punkt begränsas till vad som är
absolut nödvändigt för användarens ändamål.
3. För att informera allmänheten om säkerhetsnivån inom civil
luftfart får medlemsstaterna minst en gång per år offentliggöra en
säkerhetsöversikt som omfattar information om de typer av
händelser som anmälts inom ramen för deras nationella system för
obligatorisk rapportering av händelser. Medlemsstaterna får också
offentliggöra anonymiserade rapporter.
För svensk del betyder punkt 1 att Luftfartsstyrelsen och Statens
haverikommission skall ha tillgång till här i landet registrerade
50

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?
händelser liksom händelser som registrerats i andra medlemsstater.
Luftfartsstyrelsen har uppdraget att reglera säkerheten
inom civil luftfart här i riket, och Statens haverikommission har
uppdraget att utreda haverier och tillbud inom civil luftfart.
Luftfartsstyrelsen utreder också vissa mindre allvarliga incidenter.
Av andra punkten följer att kommissionen skall informera om
sådana inrapporterade händelser som kan läggas till grund för
säkerhetshöjande åtgärder och liknande. Information som
lämnas med stöd av denna punkt skall vara restriktiv. Denna
punkt riktar sig inte till medlemsstaterna och behöver således
inte genomföras här i landet. Intressant är dock att kommissionen
kan sprida viss information som omfattas av sekretess i
kommissionen, och därför bör omfattas av sekretess även här.
För att tillgodose allmänhetens intresse att följa säkerhetssituationen
inom civil luftfart får varje medlemsstat ställa
samman översikter över inrapporterade händelser. Sådana översikter
bör ske på sådant sätt att man inte kan identifiera enskilda
företag eller befattningshavare. En medlemsstat får också
anonymisera lämnade rapporter och offentliggöra dessa. Denna
punkt genomförs lämpligen genom en bestämmelse i luftfartsförordningen.
Artikel 8
Skydd av information
1. Medlemsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning
vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig sekretess för
den information som de erhåller i enlighet med artiklarna 6.1 och
7.1. De får endast använda denna information i enlighet med syftet
med detta direktiv.
2. Oavsett vilken typ av händelse och olycka eller allvarligt tillbud
det är fråga om, och hur den klassificeras, får enskilda personers
51

Hur skall direktivet genomföras i Sverige? Ds 2006:18
namn och adress aldrig registreras i den databas som avses i artikel
5.2.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av tillämpliga straffrättsliga
bestämmelser, skall medlemsstaterna avstå från att inleda rättsliga
förfaranden rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser
som de får kännedom om endast på grund av att de
rapporterats inom ramen för det nationella systemet för obligatorisk
rapportering av händelser, utom i de fall det rör sig om grov oaktsamhet.
4. Medlemsstaterna skall, i enlighet med sin nationella lagstiftning
och praxis, se till att personal som rapporterar om tillbud som
de kan känna till inte blir föremål för efterräkningar från arbetsgivarens
sida.
5. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av nationella
bestämmelser om rättsliga myndigheters tillgång till information.
Bestämmelsen i första punkten medför att Sverige måste säkerställa
att uppgifter som svenska myndigheter får ta del av från
andra medlemsstater eller kommissionen omfattas av lämplig
sekretess. Dessutom får den information som man tar emot på
detta sätt bara användas i enlighet med syftet med direktivet. Då
snarlika sekretessbestämmelser finns i andra EG-rättsakter
rörande civil luftfart och för att tillskapa en mera stabil legal
grund för att Sverige skall kunna leva upp till dessa sekretessbestämmelser
föreslås en särskild reglering i sekretesslagen, se
närmare avsnitt 6. För att genomföra sista meningen i punkt 1
behövs en förordningsbestämmelse med innehållet att den
myndighet som får tillgång till viss information genom det
informationsutbyte som skall tillskapas genom direktivet skall
vara förbjuden att utnyttja denna information för andra syften än
direktivets syfte.
Punkt 2 torde vara lättare att genomföra. Det kan ske genom
en ny bestämmelse i luftfartsförordningen.
Det är särskilt svårt att försöka omsätta punkten 3 till begripliga
och tillämpbara svenska regler. Först görs ett undantag från
bestämmelsens tillämpning, nämligen att gällande straffrättsliga
52

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?
regler skall gälla även fortsättningsvis. Men sedan sägs att
medlemsstaten skall avstå från att inleda rättsliga förfaranden
rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser som den får
kännedom om endast på grund av att de rapporterats inom
ramen för bestämmelserna om rapportering av händelser inom
civil luftfart. Undantag görs för de fall då lagöverträdelsen skett
av grov oaktsamhet. Detta måste tolkas på följande sätt. En
händelse som rapporteras in kan ha berott på en åtgärd, en
underlåtelse eller en felaktighet som inte är straffsanktionerad.
Skulle den vara straffsanktionerad är punkten inte tillämplig
enligt inledningen. Det finns åtskilliga moment inom den civila
luftfarten som skall utföras på visst sätt enligt regelboken, men
som inte är straffsanktionerade. Då måste man undersöka vilka
”rättsliga förfaranden” vid sidan av straffrättsliga reaktioner som
skulle kunna bli aktuella i detta sammanhang. En näraliggande
reaktion är ifrågasätta innehavet av ett certifikat eller tillstånd till
viss verksamhet. Sådana reaktioner skall alltså inte vara tillåtna
för myndigheterna att vidta om den enda grunden för ifrågasättandet
är den rapporterade händelsen. Skulle myndigheterna
däremot få kännedom om samma händelse på annat sätt också
finns inget hinder mot att man inleder ett förfarande mot den
försumlige. Ett annat rättsligt förfarande skulle kunna vara ett
skadeståndskrav på grund av att en händelse i ett luftfartyg gett
upphov till åtgärder på en flygplats, och dessa åtgärder förorsakat
flygplatshavaren extra kostnader.
Verkligheten är ofta sådan att det i framtiden kan uppkomma
andra situationer som det är svårt att förutse, men där myndigheterna
skulle kunna inleda rättsliga förfaranden utifrån gällande
svenska regler. Värt att notera är att det är medlemsstaten som
skall avstå från att inleda rättsliga förfaranden. Exempelvis faller
skadeståndskrav från privata personer utanför denna bestämmelses
tillämpningsområde.
Det sista undantaget i punkten 3 ”utom i de fall det rör sig om
grov oaktsamhet” gäller fall av grov vårdslöshet. I sådana fall får
rättsliga förfaranden inledas.
53

Hur skall direktivet genomföras i Sverige? Ds 2006:18
I punkten 4 finns ett krav på skydd mot efterräkningar från
arbetsgivarens sida för personal som rapporterar in händelser.
Här kan man ta redan befintlig lagstiftning, exempelvis 16 och
17 §§ föräldraledighetslagen (1995:584) i dess ursprungliga
lydelse, som exempel på hur bestämmelsen kan genomföras i
svensk lagstiftning. I denna promemoria föreslås att likartade
bestämmelser förs in i 11 kap. 10 och 11 §§ luftfartslagen.
Visserligen har 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen nyligen
ändrats (se SFS 2006:442), men bestämmelser av nu aktuellt slag
återfinns i olika skepnader i flera olika lagar på arbetsrättens
område, och det finns ingen entydig rutin för att uttrycka detta
skydd.
Bestämmelserna i artikel 8 skall inte påverka tillämpningen av
nationella bestämmelser om rättsliga myndigheters tillgång till
information enligt punkten 5. Denna punkt torde redan tillgodosedd
genom framför allt bestämmelser i 14 kap. sekretesslagen.
Artikel 9
Frivillig rapportering
1. Utöver det system med obligatorisk rapportering som fastställs
i artiklarna 4 och 5 får medlemsstaterna utse ett eller flera organ
med uppgift att inrätta ett system med frivillig rapportering för att
samla in och analysera information om observerade brister i luftfartssystemet
vilka inte behöver rapporteras enligt systemet med
obligatorisk rapportering, men som uppgiftslämnaren har uppfattat
som en faktisk eller potentiell risk.
2. Om en medlemsstat väljer att inrätta ett system med frivillig
rapportering, skall den fastställa villkoren för hur det eller de organ
som den har utsett enligt punkt 1 skall anonymisera de frivilliga
rapporter som läggs fram i enlighet med detta system.
3. Medlemsstaterna skall se till att relevant anonymiserad säkerhetsinformation
som härrör från analysen av den konfidentiella
54

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?
rapporteringen lagras och finns tillgänglig för alla parter så att den
kan användas för att öka luftfartssäkerheten.
I denna artikel ges möjligheten för medlemsstaterna att inrätta
ett särskilt system för frivilliga rapporteringar av händelser, dvs.
att andra personer än dem som räknas upp i artikel 4 lämnar
rapporter, eller att andra händelser än de som täcks av bilagorna
till direktivet rapporteras in. Någon ambition att tillskapa en
särskild ordning för frivillig rapportering finns inte för närvarande.
Däremot är det naturligtvis alltid möjligt för en privatperson
att redogöra för iakttagelser som man bedömer kan påverka
säkerheten hos ett luftfartyg.
Artikel 10
Kommitté
1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats
genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16
december 1991 om harmonisering av tekniska krav och
administrativa förfaranden inom området civil luftfart.
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i
artikel 8 i beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara
tre månader.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
55

Hur skall direktivet genomföras i Sverige? Ds 2006:18
Artikel 11
Genomförande
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den
4 juli 2005. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning
när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen
skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till
de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom
det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 12
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 13
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Artiklarna 10–13 är normalt förekommande artiklar som inte
behöver några särskilda genomförandeåtgärder från svensk sida.
56

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?
5.3 Straffrättslig bestämmelse
Direktivet säger inget om medlemsstaternas skyldighet att införa
några straffrättsliga bestämmelser vid genomförandet. Det kan
ändå ifrågasättas om inte den person som enligt regelverket skall
vara skyldig att rapportera en händelse skall riskera en påföljd
om hon eller han ändå medvetet underlåter att fullfölja denna
skyldighet.
Det är lämpligt att skyldigheten kompletteras med en straffbestämmelse
som i varje fall stadgar böter för underlåtenhet att
rapportera en händelse. Om man nöjer sig med att bara ha böter
i straffskalan kan en straffbestämmelse tas in i 135 § luftfartsförordningen
(1986:171). Den bör i så fall inordnas i nuvarande
system och läggas in som punkt 21, vilket medför att nuvarande
punkt 21 får betecknas 22.
5.4 Ikraftträdande
Eftersom direktivet redan skulle ha varit genomfört brådskar det
med ikraftträdandet av lagarna och förordningarna. Den tidigaste
möjliga tidpunkten torde dock vara den dd mm 2007.
57

6 Sekretessfrågor
6.1 Sekretessbestämmelser i andra EG-rättsakter på
den civila luftfartens område
I det nu aktuella direktivet om rapportering av händelser, liksom
i flera andra rättsakter på den civila luftfartens område, återfinns
bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstaterna
och kommissionen samt om sekretess för de uppgifter som
utbyts. Syftet med dessa bestämmelser är att hålla kollegor i
Europa informerade om gjorda iakttagelser, att öka kunskapsmassan
och förbättra grunderna för säkerhetsrekommendationer
samt att i tid upptäcka svagheter av olika slag innan en allvarlig
olycka inträffar. Enstaka händelser i medlemsstaterna ger kanske
inte tillräckliga indikationer för svagheter i konstruktioner,
rutiner och liknande men sammantagna erfarenheter från hela
EU ger en väsentligt bättre grund att stå på.
I flera av dessa rättsakter finns bestämmelser om sekretess
som hittills inte har föranlett några lagstiftningsåtgärder.
6.1.1 EASA-förordningen
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1592/2002 av
den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser på
det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för
luftfartssäkerhet
59

Sekretessfrågor Ds 2006:18
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1592/2002
av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser
på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk
byrå för luftfartssäkerhet finns bestämmelser om sekretess i
artikel 11.3. Artikeln lyder på följande sätt.
Artikel 11
Informationsnätverk
1. Kommissionen, byrån och de nationella luftfartsmyndigheterna
skall utbyta all för dem tillgänglig information i samband med
tillämpningen av denna förordning och dess tillämpningsföreskrifter.
Enheter som fått i uppgift att utreda flyghaverier och tillbud eller att
analysera händelser har rätt att få tillgång till denna information.
2. Utan att det påverkar allmänhetens rätt att få tillgång till
kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1049/2001 skall kommissionen i enlighet med
förfarandet i artikel 54.3 besluta om åtgärder för att på eget initiativ
sprida den information som avses i punkt 1 till berörda parter. Dessa
åtgärder, som kan vara generella eller enskilda, skall grunda sig på
behovet av att
a) ge personer och organisationer den information de behöver för
att förbättra flygsäkerheten,
b) begränsa informationsspridningen till vad som är absolut nödvändigt
för användarnas syfte för att säkerställa lämplig sekretess när
det gäller denna information.
3. De nationella luftfartsmyndigheterna skall i enlighet med sin
nationella lagstiftning vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa
lämplig sekretess i den information som de får enligt punkt 1.
4. Byrån skall årligen offentliggöra en säkerhetsöversyn för att
hålla allmänheten informerad om den allmänna säkerhetsnivån.
60

Ds 2006:18 Sekretessfrågor
Kravet på medlemsstaterna är här att lämplig sekretess skall
säkerställas.
Enheter som fått i uppdrag att utreda flyghaverier och tillbud
eller att analysera händelser inom luftfarten är i Sverige Statens
haverikommission och Luftfartsstyrelsen.
Den europeiska byrån för luftfartssäkerhet har numera bildats
och benämns oftast bland branschfolk med den förkortning,
EASA, som grundar sig på det engelska namnet European
Aviation Safety Agency. Initialt har EASA behörighet när det
gäller luftvärdighet och förenlighet med miljökrav för luftfartsprodukter.
Tanken är dock att byråns arbetsuppgifter skall
breddas med tiden. Ett meddelande om detta har beslutats av
kommissionen den 15 november 2005 Utvidgat uppdrag för
Europeiska byrån för luftfartssäkerhet – En dagordning för 2010
[KOM(2005) 578 slutlig]. I detta meddelande lämnas dock inga
konkreta lagstiftningsförslag. Kommissionens tankar är att
EASA skall utvecklas till en europeisk myndighet med befogenheter
som utökas till att omfatta alla säkerhetsaspekter av den
civila luftfarten.
6.1.2 Regelverket om det gemensamma luftrummet
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av
den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom
det gemensamma europeiska luftrummet (”förordning om tillhandahållande
av tjänster”)
Denna rättsakt ingår som en del i paketet om fyra EG-förordningar
(nr 549/2004, 550/2004, 551/2004 och 552/2004) om det
gemensamma luftrummet (single sky). Dessa fyra förordningar
som antagits av Europaparlamentet och rådet skall kompletteras
med ett antal rättsakter som beslutas av kommissionen.
En regel om tillgång till och skydd av uppgifter finns i artikel
13 och en sekretessbestämmelse i artikel 18 i förordning (EG) nr
550/2004.
61

Sekretessfrågor Ds 2006:18
Artikel 13
Tillgång till och skydd av uppgifter
1. När det gäller allmän flygtrafik skall relevanta verksamhetsrelaterade
uppgifter utbytas i realtid mellan alla leverantörer av flygtrafiktjänster,
luftrummets användare och flygplatser så att deras
operativa behov kan underlättas. Uppgifterna skall användas endast
för verksamhetsrelaterade ändamål.
2. Berörda myndigheter, certifierade leverantörer av flygtrafiktjänster,
luftrummets användare och flygplatser skall beviljas tillgång
till verksamhetsrelaterade uppgifter på ett icke-diskriminerande sätt.
3. Certifierade tjänsteleverantörer, användare av luftrummet och
flygplatser skall fastställa standardvillkor för tillgång till andra relevanta
verksamhetsrelaterade uppgifter än sådana som avses i punkt 1.
De nationella tillsynsmyndigheterna skall godkänna dessa standardvillkor.
Närmare föreskrifter för sådana villkor skall vid behov fastställas
i enlighet med förfarandet i artikel 5.3 i ramförordningen.
Artikel 18
Sekretess
1. De nationella tillsynsmyndigheterna får i enlighet med sin
nationella lagstiftning, i likhet med kommissionen, inte röja förtrolig
information, särskilt om informationen avser leverantörer av flygtrafiktjänster,
deras affärsmässiga förhållanden och deras kostnadskomponenter.
2. Punkt 1 skall inte påverka de nationella tillsynsmyndigheternas
rätt att röja information, när detta behövs för att de skall kunna uppfylla
sina uppgifter, i vilka fall ett sådant röjande skall vara proportionerligt
och ta i beaktande de berättigade intressena för leverantörer av
flygtrafiktjänster när det gäller skyddet av deras affärshemligheter.
62

Ds 2006:18 Sekretessfrågor
3. Punkt 1 skall inte heller hindra offentliggörande av information
om villkoren för och utförandet av tillhandahållande av tjänster som
inte innehåller förtrolig information.
Kravet på sekretess är alltså att all förtrolig information som en
svensk myndighet får del av skall omfattas. I dag är det huvudsakligen
Luftfartsverket som tillhandahåller flygtrafiktjänster här
i landet utifrån ett faktiskt monopol. Detta monopol har dock
satts i fråga och regeringen har nyligen gett Luftfartsstyrelsen i
uppdrag att titta närmare på möjligheterna att i varje fall öppna
marknaden för vissa former av flygtrafiktjänster för andra
aktörer än Luftfartsverket. Det förekommer också redan i dag
att andra aktörer tillhandahåller flygtrafiktjänster på uppdrag av
Luftfartsverket. Flygtrafiktjänster kan därför i framtiden komma
att utövas av företag.
6.1.3 EG-direktivet om kontroller av tredjelandsflyg
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21
april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som
använder flygplatser i gemenskapen
Artikel 5
Informationsutbyte
1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall delta i ett ömsesidigt
informationsutbyte. Denna information skall på begäran av en
behörig myndighet omfatta en förteckning över de flygplatser i den
berörda medlemsstaten som är öppna för internationell lufttrafik med
angivelse av antalet utförda rampinspektioner per kalenderår samt hur
många gånger luftfartyg från tredje land använt varje flygplats i förteckningen.
2. Alla standardiserade rapporter som avses i artikel 3 och rampinspektionsrapporter
som avses i artikel 4.4 skall utan dröjsmål överlämnas
till kommissionen och, på deras begäran, till medlemsstaternas
63

Sekretessfrågor Ds 2006:18
behöriga myndigheter samt till Europeiska byrån för luftfartssäkerhet
(EASA).
3. Om en standardiserad rapport visar att en möjlig säkerhetsrisk
föreligger eller om en rampinspektionsrapport visar att ett luftfartyg
inte överensstämmer med internationella säkerhetsnormer och kan
utgöra en möjlig säkerhetsrisk, skall rapporten omedelbart lämnas till
alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna och till kommissionen.
Artikel 6
Informationsskydd och spridning av information
1. Medlemsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning
vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig sekretess för den
information som de mottagit i enlighet med artikel 5. De skall
använda denna information endast för detta direktivs syften.
2. Kommissionen skall varje år offentliggöra en rapport med
samlad information som skall vara tillgänglig för allmänheten och
branschens aktörer och innehålla en analys av all den information som
mottagits i enlighet med artikel 5. Analysen skall vara enkel och lättfattlig
samt ange om det kan finnas en förhöjd säkerhetsrisk för
passagerare. Varifrån denna information kommer skall inte avslöjas i
analysen.
3. Utan att det påverkar allmänhetens rätt att få tillgång till
kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1049/2001, skall kommissionen på eget initiativ
och i enlighet med förfarandet i artikel 10.2 besluta om åtgärder och
därtill hörande villkor för att sprida den information som avses i
punkt 1 till berörda parter. Dessa åtgärder, som kan vara allmänna
eller avse ett enskilt fall, skall grunda sig på behovet att
- ge personer och organisationer den information de behöver för
att förbättra säkerheten inom den civila luftfarten,
- begränsa informationsspridningen till vad som är absolut
nödvändigt för användarnas syfte för att säkerställa lämplig sekretess
när det gäller denna information.
64

Ds 2006:18 Sekretessfrågor
4. När upplysningar om brister avseende luftfartyg lämnas frivilligt
skall inte källan anges i de rampinspektionsrapporter som avses i
artikel 4.4.
Detta direktiv skulle ha varit helt genomfört senast den 30 april
2006. I dag återstår sekretessfrågan att genomföra. Även här är
kravet på medlemsstaterna att lämplig sekretess skall säkerställas.
Syftet med direktivets bestämmelser är att höja flygsäkerheten
genom att medlemsstaterna blir skyldiga att utföra spontana
säkerhetskontroller av luftfartyg, huvudsakligen från länder
utanför EU. Kontrollerna skall utföras även om det saknas särskilda
indikationer på brister i säkerheten. Resultaten av sådana
kontroller skall göras tillgängliga för säkerhetsövervakande
myndigheter i andra medlemsstater.
6.2 Befintlig sekretessreglering
För vissa av de uppgifter som skall skyddas enligt sekretessregleringen
i de ovan nämnda rättsakterna kan sekretess komma
att gälla enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen på grund av att uppgifterna
rör Sveriges förbindelser med annan stat, mellanfolklig
organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i
annan stat och det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga
förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs.
Det skulle även i undantagsfall kunna komma ifråga att
sekretessbelägga vissa uppgifter med hänsyn till totalförsvarssekretessen
enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen.
Bestämmelsen i 5 kap. 2 § 5 sekretesslagen innebär att
sekretess gäller för uppgifter om säkerhets- eller bevakningsåtgärder
som avser den civila luftfarten om det annars kan antas
att syftet med åtgärden motverkas. Bestämmelsen omfattar
framför allt uppgifter om hur passagerare och bagage
kontrolleras, krav på röntgenutrustning och vilka slags fraktförsändelser
som skall genomsökas (prop. 2001/02:191 s. 95 och
115.)
65

Sekretessfrågor Ds 2006:18
Enligt 8 kap. 6 § första stycket gäller sekretess för statlig
myndighets verksamhet som bland annat avser utredning, planering,
tillsyn eller stödverksamhet med avseende på transportverksamhet
för uppgift om enskildas affärs- eller driftsförhållanden
om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften
röjs. Absolut sekretess gäller också i vissa fall för uppgift
om en enskild som trätt i affärsförbindelse med den som är
föremål för myndighetens verksamhet. En förutsättning för att
sekretess skall gälla enligt bestämmelsens första stycke är dock
att regeringen har förordnat om det. Det framgår av bilagan till
sekretessförordningen att Luftfartsstyrelsens tillsynsverksamhet
omfattas av sekretessbestämmelsen. En motsvarande
bestämmelse för den verksamhet som bedrivs av Statens haverikommission
finns i punkt 110 i bilagan till sekretessförordningen.
I 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen stadgas att sekretess
gäller, i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande
stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet
som avses i paragrafens första stycke för uppgift om enskilds
ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten
förfogar över på grund av avtalet. I begreppet avtal anses ingå
rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs.
anslutningsfördragen och förordningar och direktiv som utfärdas
av EU:s institutioner (jfr prop. 2004/05:142 s. 50, prop.
2005/06:45 s. 155 och prop. 2005/06:140 s. 87). Bestämmelsen i
8 kap. 6 § andra stycket förutsätter att det finns en klausul i den
aktuella rättsakten som säger att vissa uppgifter inte får lämnas
ut i det aktuella fallet. En sådan sekretessklausul finns i rådets
förordning nr 550/2004 om tillhandahållande av tjänster, artikel
18.1. Där framgår att medlemsstaterna inte får röja förtrolig
information som de får del av till följd av det samarbetet. I den
mån uppgifter som avser enskilds ekonomiska eller personliga
förhållanden lämnas till svenska myndigheter med tillämpning av
den förordningen kan sådana uppgifter således hemlighållas
enligt 8 kap. 6 § andra stycket.
66

Ds 2006:18 Sekretessfrågor
Såväl EASA-förordningen [förordning (EG) nr 1592/2002]
som direktivet om kontroller av tredjelandsflyg (direktiv
2004/36/EG) och direktivet om rapportering av händelser innehåller
sekretessbestämmelser som innebär att medlemsstaterna
skall säkra ”lämplig sekretess”. Detta får anses innebära att
någon uttrycklig reglering om vilken sekretess som gäller inte
finns på gemenskapsrättslig nivå i dessa rättsakter. Med anledning
av detta omfattas inte rättsakterna i fråga av regleringen i
8 kap. 6 § andra stycket.
Vissa av de uppgifter Sverige får tillgång till inom ramen för
sådant informationsutbyte som regleras i de ovan nämnda rättsakterna
kan alltså omfattas av regleringen i 8 kap. 6 § sekretesslagen
om de gäller enskildas ekonomiska och personliga förhållanden.
Uppgifterna kan emellertid också gälla andra medlemsstaters
förhållanden, direkt eller indirekt på olika sätt, då händelser, tillbud
och olyckor kan bero på många faktorer såsom, förutom
luftfartyget och besättningen, bristfällig väderrapportering, flygvägarna,
flygtrafiktjänsten eller utformningen av flygplatsen. Åtskilliga
av dessa faktorer rör varken fysiska personer eller företag.
Större delen av dessa uppgifter omfattas inte heller av
sekretess enligt 2 eller 5 kap. sekretesslagen och måste därför
lämnas ut enligt nuvarande reglering.
Systemet när det gäller händelserapportering bygger vidare på
att personal som rapporterar om tillbud inte skall bli föremål för
några efterräkningar från arbetsgivarens sida. I dag finns ingen
möjlighet att hemlighålla de rapporterandes identitet eller
utsagor hos Luftfartsstyrelsen. Det kan ifrågasättas om detta är
förenligt med direktivets syften.
6.3 Vilka åtgärder krävs för svensk del
Uppgifter som lämnas till svenska myndigheter från andra
medlemsstater eller kommissionen
67

Sekretessfrågor Ds 2006:18
Som har framgått ovan finns ingen generell sekretessreglering
vad avser uppgifter som Sverige får ta del av från andra medlemsstater
eller kommissionen. Några av de här aktuella rättsakter
som reglerar informationsutbytet stadgar enbart att medlemsstaterna
skall säkerställa lämplig sekretess. Särskilt vad gäller
uppgifter som svenska myndigheter får del av från andra medlemsstater
inom ramen för samarbetet enligt direktivet om
rapportering av händelser bör följande beaktas när behovet av en
ny sekretessreglering analyseras.
Det förekommer i dag att vissa medlemsstater inte låter
svenska myndigheter ta del av deras uppgifter på grund av att
svenska myndigheter inte kan garantera tillräckligt
sekretesskydd. Som exempel kan nämnas att Danmark nyligen
infört en ordning med total sekretess för rapporterade händelser.
Från dansk sida är man i dag ovillig att låta andra länder ta del av
rapporter om man inte får fullgoda garantier för att deras
rapporter behåller sin sekretess i det andra landet. Enligt uppgift
är det straffbart för danska tjänstemän att lämna ut
sekretesskyddade uppgifter om uppgifterna därigenom röjs. I
dag kan Sverige inte erbjuda sådana garantier, och svenska
myndigheter får därför inte ta del av exempelvis de händelserapporter
som SAS lämnat till dansk myndighet, vilket uppfattas
som ett stort problem hos berörda myndighetspersoner som har
att kontrollera andra delar av SAS.
Även vid kontakter med andra länder har Luftfartsstyrelsen
fått signaler om att man inte kommer att få ta del av händelserapporter
på det obehindrade sätt som förutsätts i direktivet,
trots att dessa berör flygbolag med omfattande trafik till och
från svenska flygplatser och därför ofta är av vitalt intresse för
svenska myndigheter.
En strävan bör vara att inte utöka sekretessen mer än vad som
bedöms nödvändigt för att Sverige skall kunna delta i samarbetet.
En lösning på problemet kan vara att införa en paragraf som
täcker olika varianter av samarbete på den civila luftfartens
område när det gäller att ta del av information från andra medlemsstater
eller kommissionen. Bestämmelsen bör begränsas
68

Ds 2006:18 Sekretessfrågor
genom skaderekvisitet så att uppgifter bara kan sekretessbeläggas
om det kan antas ha varit en förutsättning för den andra statens
eller den mellanfolkliga organisationens lämnande av uppgifterna
att de inte röjs. Man kan konstatera att svenska myndigheter i
dag inte har tillgång till de uppgifter som med en sådan reglering
skulle kunna omfattas av sekretess. En sådan ordning kommer
alltså inte att medföra att några uppgifter som i dag är öppna
kommer att bli hemliga i framtiden.
Om man låter bestämmelsen hänvisa till ”annan stat eller
mellanfolklig organisation” låser man inte tillämpningen till
enbart medlemsstaterna i Europeiska unionen. Bestämmelsen
kan då också tillämpas i förhållande till andra stater, exempelvis
Norge, Island och Liechtenstein som på grund av EES-avtalet
kan komma att omfattas av samma regler. Det finns också ett
särskilt avtal med Schweiz om luftfart.
Vidare pågår förhandlingar om luftfartsavtal med vissa andra
länder på Balkan i Europa och i norra Afrika. Dessa avtal är inga
vanliga luftfartsavtal utan avtal som öppnar EU-marknaden för
de andra länderna i större eller mindre utsträckning och där de
andra länderna åtar sig att följa EG-rätten mot att EG:s lufttrafikföretag
i större omfattning får tillträde till de andra
ländernas inre marknader. Avtalen är ofta dynamiska med
stegvisa utvidgningar av avtalens omfattning och öppnar marknaderna
mer och mer med tiden när parterna får signaler om att
EG-anpassningen av regelverk m.m. löpande drivs framåt på ett
förutsatt sätt.
I detta sammanhang kan nämnas att det naturligtvis finns ett
stort allmänintresse av att kunna ta del av information om flygbolag
som har stora brister i säkerheten. Detta intresse tillgodoses
i stor utsträckning av att kommissionen ställer samman listor
över de flygföretag som förbjuds att flyga till och från gemenskapens
flygplatser alternativt har försetts med restriktioner för
att få flyga till och från EU. Bestämmelser om dessa sammanställningar
finns i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 2111/2005 av den 14 december 2005 om upprättande av
en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som för69

Sekretessfrågor Ds 2006:18
bjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om
information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som
utför en viss flygning, samt om upphävande av artikel 9 i direktiv
2004/36/EG (EUT L 344, 27.12.2005, s. 15, Celex 32005R2111).
Denna förordning kompletteras av två kommissionsförordningar.
Nu aktuell ”svart lista” över lufttrafikföretag som inte
uppfyller basala säkerhetskrav återfinns i kommissionens förordning
(EG) nr 910/2006 (EUT L 168, 21.6.2006, s. 16, Celex
32006R0910). På Luftfartsstyrelsens webbplats,
www.luftfartsstyrelsen.se, finns det en länk till senaste svarta
lista.
En ny sekretessbestämmelse i 4 kap. sekretesslagen
En sekretessbestämmelse för uppgifter som svenska myndigheter
får tillgång till från andra stater och mellanfolkliga organisationer
på grund av uppgiftsskyldighet som stadgas exempelvis i
EG-rättsakter placeras lämpligen i sekretesslagens fjärde kapitel,
vilket innehåller bestämmelser om sekretess med hänsyn till
myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn.
Bestämmelsen bör omfatta alla former av kontroller, övervakning,
utredning och undersökningar som kan komma i fråga för
att närmare kunna kontrollera vad som hänt när något som
avviker från det planerade har inträffat. Visst samarbete på
området, exempelvis det som regleras i förordningen om tillhandahållande
av flygtrafiktjänster (nr 550/2004), bygger dock
inte främst på informationsutbyte för att möjliggöra kontroll
utan på ett informationsutbyte i realtid mellan olika leverantörer
av flygtrafiktjänster. Även sådant samarbete måste täckas av
bestämmelsen.
Bestämmelsen bör inskränka sig till att bara avse civil luftfart.
Den bör också utformas så att den kan tillämpas inom det
samarbete som förekommer inom EU, utan att utesluta andra
internationella samarbetsformer.
70

Ds 2006:18 Sekretessfrågor
För att begränsa omfattningen av de uppgifter som kan
komma att sekretessbeläggas bör skaderekvisitet utformas så att
sekretess bara skall gälla om det kan antas att en förutsättning
för den andra statens eller mellanstatliga organisationens
lämnande av uppgiften är att den inte röjs. Liknande skaderekvisit
finns i bestämmelserna i 4 kap. 5 § och 5 kap. 7 §
sekretesslagen, vilka också avser informationsutbyte inom ramen
för internationellt samarbete.
Sekretess till skydd för uppgifter från myndigheter eller enskilda i
Sverige
Någon ny sekretessreglering för uppgifter som Luftfartsstyrelsen
och Statens haverikommission får del av från andra
myndigheter i Sverige föreslås inte. I den mån uppgifter inte är
sekretessbelagda enligt de befintliga bestämmelserna i exempelvis
5 kap. 2 § och 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen skall de
alltså även fortsättningsvis lämnas ut.
Vad gäller uppgifter som lämnas av enskilda har följande överväganden
gjorts.
En förutsättning för att systemet med rapportering av händelser
inom civil luftfart skall fungera är att så många inträffade
händelser som möjligt också blir kända för berörda myndigheter.
Det kan finnas många olika orsaker till att händelser inträffar.
Det kan vara mindre lyckade tekniska lösningar i planet, bristfälliga
rutiner i flygplanets handbok, att man valt en mindre
lyckad komponent vid konstruktionen av flygplanet m.m.
Direktivet innehåller bestämmelser om att en anställd som
fullgör sin rapporteringsskyldighet inte får drabbas av någon
form av repressalie från arbetsgivarens sida. Den bestämmelsen
avses bli genomförd genom att särskilda bestämmelser om detta
införs i luftfartslagen. Frågan är om det därutöver finns något
behov av sekretess till skydd för anmälaren.
Ofta kan orsaken till händelser som utlöser rapporteringsskyldighet
återfinnas i det som kallas ”den mänskliga faktorn”,
dvs. att den som är satt att göra en viss åtgärd vid visst tillfälle
71

Sekretessfrågor Ds 2006:18
inte gör detta. Den pilot, flygledare eller annan som vet med sig
att han eller hon inte följt regelboken till punkt och pricka
riskerar att förlora flygcertifikat och andra tillstånd vilket naturligtvis
dämpar viljan att rapportera det inträffade. Han eller hon
blir självfallet ännu mera obenägen att rapportera det inträffade
om han eller hon vet att det inträffade kan bli allmänt känt. Ur
ett flygsäkerhetsperspektiv är det främst det som inträffat som är
intressant, inte vem som rapporterat.
Från Danmark kan man dra vissa lärdomar om nyttan av att
sekretessbelägga händelserapporter. Från Luftfartsstyrelsen har
följande inhämtats. Danmark införde i augusti 2001 regler om
händelserapportering i den danska luftfartslagen. Personer med
vissa funktioner inom luftfarten blev skyldiga att rapportera
avvikelser av betydelse för flygsäkerheten till Statens Luftfartsvæsen,
SLV. Den som inom föreskriven tidsfrist anmäler en
händelse, som inte utgör haveri eller tillbud, får inte dömas till
ansvar för händelsen. Samtidigt infördes full sekretess för
händelserapporter. Innan de nya reglerna infördes var rapporteringsviljan
mycket låg. Numera tar SLV emot cirka 4 000
rapporter årligen. Den danska luftfarten är av mindre omfattning
än den svenska.
Som jämförelse kan nämnas att redan utifrån nuvarande regelverk
lämnas ungefär 2 500 händelserapporter per år till svenska
myndigheter. Alla händelser läggs in i en databas och analyseras.
Cirka 20 procent av rapporterna granskas eller utreds närmare av
Luftfartsstyrelsen. Ett 40-tal rapporter överlämnas till Statens
haverikommission för bedömning och utredning, varav ett tiotal
händelser blir föremål för utredning. Jämför man situationen
mellan Danmark och Sverige kan man inte dra någon annan slutsats
än att det redan i dag inträffar ett förhållandevis stort antal
händelser som aldrig kommer till någon myndighets kännedom.
Att dessa icke rapporterade händelser förblivit okända för
myndigheter inom flygsäkerhetsområdet gagnar inte flygsäkerheten,
tvärt om.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan bedöms en sekretessbestämmelse
som medför att uppgifter om rapportören inte
72

Ds 2006:18 Sekretessfrågor
offentliggörs vara en förutsättning för att direktivets bestämmelser
skall få fullt genomslag.
En ny sekretessbestämmelse i 7 kap. sekretesslagen
Vid utformningen av den nya bestämmelsen om sekretess för
händelserapportören bör följande överväganden göras. Om man
sekretesskyddar uppgifter om den som lämnar en händelserapport,
kan man fundera på om inte motsvarande skydd skall
gälla för den som inrapporterar en olycka eller ett allvarligt tillbud.
Frågan är berättigad, men bör besvaras först sedan man
beaktat följande. Olyckor och allvarliga tillbud blir som regel
bekanta för allmänheten oavsett om någon särskild person
anmäler dessa till myndigheterna. Man kan också säga att
önskemålen om en stor öppenhet blir starkare när det gäller
olyckor och allvarligare tillbud än händelser som oftast inte
märks eller noteras av dem som inte är direkt berörda. Ändrade
sekretessregler för allvarligare händelser är inte heller något som
följer av direktivet om rapportering av händelser. Något förslag i
den riktningen lämnas därför inte.
Det föreslås inte heller att någon sekretess skall gälla för själva
händelsen, utan bara för uppgifter som kan leda till att rapportören
kan identifieras. Allmänhetens intresse av insyn och
öppenhet bör därmed bli tillräckligt tillgodosett.
Sekretessen i detta fall skall visserligen skydda uppgiftslämnaren
från repressalier eller repressalieliknande åtgärder från
arbetsgivare, men också öka viljan att rapportera händelser som
beror helt eller delvis på felaktiga handhavanden från rapportörens
sida. Sekretesstiden bör därför sättas så pass lång att en
yrkeskarriär kan skyddas.
Händelser skall rapporteras till Luftfartsstyrelsen. Sekretessbestämmelsen
bör därför utformas så att sekretess gäller hos
denna myndighet.
Anmälarskydd finns redan i svensk lagstiftning, exempelvis i
7 kap. 6, 7 , 8, 20 och 43 §§ sekretesslagen. Eftersom flertalet
sådana bestämmelser återfinns i sekretesslagens sjunde kapitel, är
73

Sekretessfrågor Ds 2006:18
det lämpligt att en bestämmelse till skydd för personer som
rapporterar händelser införas i samma kapitel.
6.4 Svenska myndigheters informationsskyldighet
rörande uppgifter som är sekretesskyddade här
I systemen för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och
kommissionen ingår också en skyldighet för svenska myndigheter
att tillhandahålla information till övriga, även när den
svenska informationen eller delar av denna omfattas av sekretess.
Det gäller alltså bara uppgifter för vilka en svensk myndighet är
”huvudansvarig”, inte uppgifter som svenska myndigheter får
från kollegor i andra länder. För dessa situationer finns huvudbestämmelsen
i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen där
följande sägs.
Uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag får inte röjas för
utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation annat än om
utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller
förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas
till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens
prövning står klart, att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften
lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga
organisationen.
För svenska myndigheter räcker det således med en föreskrift i
en förordning för att göra det möjligt att lämna ut
sekretesskyddade uppgifter till kollegor i andra medlemsstater. I
de fall då en skyldighet att lämna ut uppgifter har föreskrivits i
en EG-förordning är detta att jämställa med en föreskrift i lag
eller förordning enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen (jfr. prop.
1998/99:18 s. 41 och 75 samt 1999/2000:126 s. 160 och 283).
EASA-förordningens regler om att de nationella luftfartsmyndigheterna
skall utbyta all för dem tillgänglig information i
samband med tillämpningen av denna förordning och dess
tillämpningsföreskrifter behöver därför inte implementeras.
74

Ds 2006:18 Sekretessfrågor
Regelverket om det gemensamma luftrummet innehåller inga
bestämmelser om att ”svenska” uppgifter skall lämnas vidare. En
reglering behövs dock för att genomföra de bestämmelser om
uppgiftsskyldighet som finns i direktivet om rapportering av
händelser och om kontroller av tredjelandsflyg.
De uppgifter som skall delges andra medlemsstater och
kommissionen med anledning av bestämmelserna i direktivet om
rapportering av händelser skall göras tillgängliga i elektronisk
form och ha matats in i en databas. I denna databas får enskilda
personers namn och adress aldrig registreras (jfr artikel 8.2). De
uppgifter som kommer att finnas i denna databas kommer därför
inte – såvitt avses uppgifter som matas in av svenska myndigheter
– att omfattas av sekretess lika ofta som själva rapporten.
Det bör dock införas en föreskrift i luftfartsförordningen
(1986:171) om möjligheten att lämna ut sekretesskyddade uppgifter.
EG-direktivet om kontroller av tredjelandsflyg har ett krav på
ömsesidigt informationsutbyte som starkt påminner om
bestämmelserna i direktivet om rapportering av händelser, varför
en föreskrift i luftfartsförordningen även bör omfatta det
direktivet.
6.5 Frågan om meddelarfrihet
I 16 kap 1 § sekretesslagen anges i vilka fall en tystnadsplikt
inskränker meddelarfriheten, dvs. rätten enligt 1 kap. 1 § tredje
stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen
att lämna uppgifter i vilket ämne som helst för
publicering i de medier som de båda grundlagarna omfattar.
Ingen av de tystnadsplikter som gäller enligt de nu befintliga
sekretessbestämmelserna i 4 kap. sekretesslagen finns angivna i
16 kap. 1 § och inskränker därför inte meddelarfriheten. När det
gäller befintliga sekretessbestämmelser till skydd för anmälare,
exempelvis enligt 7 kap. 6, 7, 8, 20 och 43 §§ sekretesslagen, är
det enbart den tystnadsplikt som följer av anmälarskyddet enligt
7 kap. 6 § som inskränker meddelarfriheten. Detta beror på att
75

Sekretessfrågor Ds 2006:18
sistnämnda bestämmelse avser hälso-, sjukvårds- och socialtjänstsekretessen,
där man generellt har låtit tystnadsplikten få
företräde framför meddelarfriheten. Det föreligger inte tillräckligt
starka skäl att inskränka meddelarfriheten med
anledning av de här föreslagna sekretessbestämmelserna. Någon
ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen föreslås därför inte.
76

7 Konsekvenser
Genomförandet av direktivet om händelserapportering kommer
att öka den information som säkerhetsmyndigheterna inom den
civila luftfarten, Statens haverikommission och Luftfartsstyrelsen,
får tillgång till. Detta bör få positiva effekter på flygsäkerheten.
Visserligen finns det redan i dag ett system med
rapportering av händelser, men jämförelser med exempelvis
Danmark indikerar att antalet rapporter med stor sannolikhet
kommer att öka.
Kostnaderna för att hantera det ökade antalet rapporter torde
kunna inrymmas i myndigheternas normala budgetramar. I varje
fall är detta utgångspunkten. När de nya reglerna varit i kraft en
tid kan erfarenheterna ge anledning till en annan bedömning.
De nya reglerna kommer att öka skyddet för den person som
rapporterar inträffade händelser.
Sverige kommer att på ett lättare sätt kunna delta i det
informationsutbyte mellan medlemsstaterna i EU samt
kommissionen som förutsätts i direktivet om händelserapportering
med hänsyn till de nya sekretessreglerna som föreslås.
Genom dessa förbättras också rättsläget beträffande andra
rättsakters genomförande.
77

8 Författningskommentarer
Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)
7 § och rubriken före 7 §
I 7 § byts bara uttrycket ”andra händelser” ut mot ”andra allvarliga
händelser” i enlighet med vad som föreslås i promemorian.
Rubriken kompletteras med ”samt rapportering av
händelser” för att bättre motsvara innehållet i det kommande
avsnittet.
8 §
I första stycket slås fast att händelser inom civil luftfart skall
rapporteras, samlas in, lagras, skyddas och spridas. Innehållet
motsvarar första stycket i artikel 1 i direktiv 2003/42/EG.
Vad som menas med händelser definieras i andra stycket.
Definitionen motsvarar ungefär direktivets definition i artikel 2.
79

Författningskommentarer Ds 2006:18
9 §
I första stycket bemyndigas regeringen att meddela närmare
bestämmelser om vilka personer som skall vara skyldiga att
rapportera händelser.
Bemyndigande att meddela andra kompletterande bestämmelser
än dem som regleras i första stycket beträffande händelserapportering
lämnas i andra stycket till regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Fastställandet av vilka
personer som skall vara skyldiga att rapportera händelser får
alltså inte delegeras till myndighet.
10–11 §§
Direktivets bestämmelser om särskilt anställningsskydd för
personer som rapporterar händelser genomförs genom bestämmelserna
i 10 och 11 §§, efter förebild i 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen
(1995:584) i deras ursprungliga lydelse.
Lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor
I ett antal paragrafer ersätts ordet ”händelse” med ”allvarlig
händelse” som samlingsbegrepp för olyckor, allvarliga tillbud
och sådana händelser som regleras i direktiv 2003/42/EG.
80

Ds 2006:18 Författningskommentarer
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
4 kap. 6 §
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.3. Sekretesslagens fjärde
kapitel reglerar ”Sekretess med hänsyn till myndighets verksamhet
för inspektion, kontroll eller annan tillsyn”. I första stycket av
en ny 6 § stadgas sekretess för uppgifter som avser tillsyn inom
den civila luftfarten. Ordet ”tillsyn” i sekretesslagens mening
skall inte ges en alltför snäv tolkning utan skall anses omfatta alla
de fall då en myndighet har en övervakande eller styrande
funktion (Regner m.fl., Sekretesslagen, s. 8:14). Samarbete som
bygger på uppgiftsskyldighet för att möjliggöra kontroll, övervakning,
utredning och undersökningar omfattas således av
sekretesslagens definition av tillsyn.
Paragrafen omfattar även annat samarbete kring flygsäkerhet,
exempelvis sådant samarbete som bygger på utbyte av information
i realtid. Med flygsäkerhet avses den tekniskt-operativa
säkerheten, att skilja från luftfartsskydd, som avser säkerheten
mot olagliga handlingar såsom flygplanskapningar och sabotage.
Genom skaderekvisitet begränsas sekretessen till uppgifter
som svenska myndigheter får kännedom om under förutsättning
att uppgiften inte röjs.
Sekretessen bör enligt andra stycket gälla lika länge som
utrikessekretessen i 2 kap. 1 § sekretesslagen, nämligen i högst
40 år.
7 kap. 52 §
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.3. I detta nya lagrum
sekretessbeläggs i första stycket uppgifter om personer som
rapporterar in händelser till Luftfartsstyrelsen.
81

Författningskommentarer Ds 2006:18
Sekretessen skall gälla alla uppgifter om rapportören som kan
leda till att dennas identitet röjs. Själva händelsen skall däremot
inte omfattas av sekretessen, såvida det inte framgår av händelsen
i sig vem rapportören är.
Bestämmelsen, som har utformats efter förebild i 7 kap. 43 §,
innehåller ett rakt skaderekvisit vilket innebär att en presumtion
för offentlighet gäller.
I andra stycket anges att sekretessen gäller i högst 50 år, vilket
är samma tidsbegränsning som gäller snarlika rapporter inom
sjöfarten enligt 7 kap. 43 § sekretesslagen.
82

Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/42/EG av den 13 juni
2003 om rapportering av händelser
inom civil luftfart
83

Bilaga Ds 2006:18
84

Ds 2006:18 Bilaga
85

Bilaga Ds 2006:18
86

Ds 2006:18 Bilaga
87

Bilaga Ds 2006:18
88

Ds 2006:18 Bilaga
89

Bilaga Ds 2006:18
90

Ds 2006:18 Bilaga
91

Bilaga Ds 2006:18
92

Ds 2006:18 Bilaga
93

Bilaga Ds 2006:18
94

Ds 2006:18 Bilaga
95

Bilaga Ds 2006:18
96