Rapport om tillväxtavtalen : första året - del 13

Departementsserien 2001:15

B I L A G A

Några ögonblicksbilder över den regionala utvecklingen

Av NUTEK:s analysenhet

e regionala tillvŠxtavtalen skall stimulera en

DhŒllbar ekonomisk tillvŠxt. FšrutsŠttningarna fšr ekonomisk utveckling skiljer sig Œt mellan

olika regioner, tillvŠxtavtalen syftar till att bŠttre ta tillvara dessa skillnader och utnyttja olika regioners unika utvecklingsmšjligheter. En stor tonvikt i arbetet lŠggs pŒ att fšrbŠttra nŠringslivets fšrutsŠttningar.

TillvŠxtavtalens pŒverkan pŒ den ekonomiska utvecklingen Šr begrŠnsad. Det Þnns mŒnga andra faktorer som pŒverkar, t.ex. konjunkturen. En arbetsgrupp fšreslog i maj 2000 att uppgifter om tillvŠxt regelbundet bšr tas fram fšr varje region. Gruppen ansŒg det viktigt att mŠta tillvŠxten med samma deÞnitioner fšr alla regioner fšr att mšjliggšra jŠmfšrelser och erfarenhetsutbyte mellan regioner. Vidare bedšmdes att ansvaret fšr detta bšr vila pŒ den nationella nivŒn1. Den hŠr rapporten Šr ett fšrsta steg i att utveckla sŒdana gemensamma mŒtt.

MŒtt eller indikatorer pŒ tillvŠxt kan i det hŠr sammanhanget anvŠndas fšr Œtminstone tvŒ viktiga syften. Det ena Šr att fŒ en šverblick šver viktiga ekonomiska utvecklingsfšrlopp, t.ex. strukturella fšrŠndringar i ekonomin. Detta kan ge šverblick šver tillstŒndet i den regionala ekonomin samt hjŠlpa till att beskriva olika utvecklingstendenser. Det andra syftet Šr att utveckla olika indikatorer som kan anvŠndas till kommande utvŠrderingar av tillvŠxtavtalen. Sammantaget kan indikatorerna utgšra en del i de lŠrprocesser som skapas kring tillvŠx- tavtalen.

I det fšljande presenteras ett antal indikatorer som švergripande beskriver utvecklingen i Sveriges regioner. Indikatorerna skall ses som exempel pŒ mšjliga indikatorer och inte tolkas som de enda som kan anvŠndas till att beskriva regionala utvecklingsfšrlopp. Ambitionen Šr att pŒ ett relativt enkelt sŠtt presentera nŒgra šgonblicksbilder šver tillstŒndet i Sveriges regioner. PŒ sikt bšr denna typ av indikatorer kunna lŠnkas mera tydligt till den mera operativa uppfšljningen och utvŠrderingen av avtalsprocessen.

Totalt sex indikatorer har tagits fram. Dessa indikatorer kan delas upp i fyra olika grupper, dŠr syftet Šr att de var fšr sig skall belysa fšr regionerna viktiga utvecklingssamband. Viktigt att pŒpeka Šr att Šven om indikatorerna presenteras pŒ lŠnsnivŒ, Šr avsikten med tillvŠxtavtalsarbetet att stšdja framvŠxten av funktionella regioner. I vŠntan pŒ mer utvecklade verktyg att fŒnga rumsliga utvecklingsprocesser har NUTEK i fšreliggande rapport fšr enkelhetens skull valt att redovisa indikatorerna pŒ lŠnsnivŒ.

1 STRUKTURINDIKATORER

Det regionala tillvŠxtavtalsarbetet har som syfte att pŒverka de strukturer som leder fram till ekonomisk tillvŠxt. Det innebŠr att framfšr allt fšretagandets villkor bšr pŒ- verkas av arbetet. Fšr att kunna fšlja upp en sŒdan ambition bšr regionerna utveckla indikatorer som dels kan fšlja hur sysselsŠttningsutvecklingen utvecklas i olika sektorer, dels kan fšlja strukturomvandlande effekter orsakade av tillvŠxtavtalsarbetet. Nedan lŠmnas tvŒ exempel pŒ indikatorer som pŒ en švergripande nivŒ kan anvŠndas fšr att studera strukturfšrŠndringar pŒ regional nivŒ.

1.1 REGIONERNAS RESURSSTRUKTUR

Det Þnns ett antal olika sŠtt att belysa en regions sysselsŠttningsstruktur. Det vanligaste sŠttet Šr att utgŒ ifrŒn branscher och nŠringsgrenar. Ofta Šr sŒdana analyser relaterade till den ur sysselsŠttningssynpunkt krympande tillverkningsindustrin och de produkter som olika fšretag tillverkar. SŒdan klassiÞceringar sŠger dock lite om olika tjŠnsteverksamheters karaktŠr och utvecklingstendenser. I det fšljande har dŠrfšr ett alternativt sŠtt anvŠnts fšr att beskriva regionernas nŠringsproÞler. Olika verksamheter har grupperats samman beroende pŒ om de delar liknade organisatoriska, ledningsmŠssiga, kompetensmŠssiga och marknadsmŠssiga fšrutsŠttningar. I jŠmfšrelse med traditionell branschindelning ger den anvŠnda metoden en stšrre tyngdpunkt Œt den kompetensproÞl som Þnns i olika regioner och en stšrre mšjlighet att bedšma tjŠnstesamhŠllets betydelse.2

Totalt har sju verksamhetstyper anvŠnts i syfte att belysa olika regioners sysselsŠttnings- och kompetensproÞler. Den nya indelningsgrunden presenteras kortfattat hŠr:

Råvarufångst används som begrepp för att kategorisera alla de som arbetar med utvinning och kvalitetssortering av både förnyelsebara och icke förnyelsebara råvaror. Utvinningen är i hög grad bunden till de geografiska plaster där råvaran finns. Exempel på råvarufångst är åkerbruk, boskapsskötsel, skogsbruk, fiske, gruvdrift och oljeborrning.

Tillverkning avser företag som vidareförädlar varor

1Slutrapport: ÓNationell uppfšljning och utvŠrdering av regionala tillvŠxtavtal, 2000-05-31Ó

2Fšr en mer genomgripande beskrivning av indelningsmetoden se Giertz, E. 1999 (Kompetens fšr tillvŠxt Ð verksamhetsutveckling i praktiken. Ralf och Celemi fšrlag) samt Gi- ertz, E. & Larsson, S. 2000 (TjŠnstesamhŠllets arbetsmarknader. Analys av verksamhetstyper och kompetenskrav 1970-1997. Nya jobb och Fšretag rapport nr. 18)

N Ä R I N G S D E PA RT E M E N T E T

7 9

Diagram 1. Andel anställda i olika verksamhetstyper 1998

0 %	20 %	40 %	60 %	80 %		100 %
Stockholm
Uppsala
Södermanland
Östergötland
Jönköping
Kronoberg
Kalmar
Gotland
Blekinge
Skåne
Halland
Västra Götaland
Värmland					Råvarufångst
Örebro					Tillverkning
Västmanland					Varudistribution
Dalarna					Kollektiva bastjänster
Gävleborg					Kunskapsintensiv
					uppdragsverksamhet
Västernorrland
					Serviceproduktion
Jämtland
					Spindleri
Västerbotten
Norrbotten
Riket

av olika slag. Här ingår allt från slakterier, bryggerier, tryckerier eller snickerier till verkstadsföretag, järnbruk eller läkemedelsföretag.

Varudistribution används här för att fånga upp de verksamheter som har i uppgift att transportera och distribuera varor. Totalt sett har behovet av transporter, som en följd av ökad internationalisering och specialisering, ökat över tiden. Exempel på varudistributörer är lastbilsåkerier, rederier, åkeriterminaler, centrallager och detaljhandeln.

Kollektiva bastjänster avser verksamheter som kan sägas vara gemensamma resurser som inte kan dimensioneras eller styras av enskilda brukares behov. Exempel på kollektiva bastjänster är offentlig förvaltning, arbetsgivare- och arbetstagarorganisationer, intresseorganisationer, brandförsvar, grundforskning, värmeverk och datacentraler.

Serviceproduktion är verksamheter som utför tjänster och service av olika slag. I verksamhetstypen ingår manuell tjänsteproduktion (städfirmor, bevakningsföretag etc.), tjänster inom social omsorg och hälso- och sjukvård, uthyrning (lokaluthyrare, biluthyrare etc.), undervisning (högskolor, studieförbund, grund- och gymnasieskola etc.) distanssupport (call center, taxiväxel, telefonbanker etc.) och artister (skådespelare, musiker, professionell idrottsutövning etc.).

Kunskapsintensiv uppdragsverksamhet används här för att kategorisera allehanda kvalificerade konsulttjänster. Verksamhetstypen ingår egentli-

gen i kategorin serviceproduktion, men har här brutits ut som en separat verksamhetstyp då den fångar en växande verksamhet, d.v.s. kvalificerade tjänster, som många anser viktig för den ekonomiska tillväxten. Kunskapsintensiv uppdragsverksamhet är tjänster som baseras på att medarbetarnas intellektuella kunskaper nyttjas för att på uppdragsbasis finna lösningar på uppdragsgivarnas specifi- cerade behov eller problem. Exempel är tekniska konsulter, arkitekter, revisorer, advokater, datakonsulter och webbyråer.

Spindleri är det moderna arbetslivets kommersiella nätverksbyggare och utgör kärnan i många virtuella företag och imaginära organisationer. Spindlarna utgör viktiga komponenter i det moderna tjänstesamhället då de binder samman aktörer med varandra. Exempel på sådana aktörer är totalentreprenörer, bokförläggare, fastighets- och försäkringsmäklare, kreditgivare och resebyråer.

När sysselsättningen analyseras utifrån den indelningsgrund som valts, visar det sig att en betydande del av sysselsättningen sker inom tjänsteproducerande verksamheter. För riket är det så att närmare 80 procent av den yrkesverksamma befolkningen arbetar inom tjänstesektorn. Regionalt skiljer det sig dock åt. Stockholm är den region där tjänstesektorn är mest framträdande då nästan 9 av 10 i regionen är sysselsatt i nämnda sektor. Motsatt struktur uppvisar Jönköping där en omfattande tillverkningsindustri gör att tjänstesektorn i regionen sysselsätter drygt 65 procent av de yrkesverksamma.

Totalt sett sysselsätts knappt 19 procent inom tillverkningsindustrin. Över tiden har industrins sysselsätt-

8 0	N Ä R I N G S D E P A R T E M E N T E T

B I L A G A

ningsandel minskat i takt med en allt mer utbredd automatisering och mekanisering. Fšrutom Jšnkšping Šr mŒnga sysselsatta i tillverkningsindustrin i Kronoberg (26,8%), Kalmar (26,3%),VŠstmanland (26,2%), Blekinge (25,8%) och GŠvleborg (24,2%).

De rŒvarutvinnade nŠringarna Šr speciellt framtrŠdande pŒ Gotland (7,8%) och i Norrbotten (4,8%). Ett omfattande jordbruk respektive gruvdrift och skogsbruk gšr att dessa regioner har en hšg sysselsŠttningsgrad inom rŒ- varufŒngst. Fšr riket i švrigt har sysselsŠttningen inom rŒvarufŒngst stadigt minskat och sjšnk under perioden 1970-1997 frŒn knappt 239 000 anstŠllda till drygt

75 000. 1998 Œterfanns mindre Šn 2 procent av de yrkesverksamma inom rŒvarufŒngst.

Om vi i stŠllet studerar det nya nŠringslivets framvŠxt, i det hŠr fallet den kunskapsintensiva uppdragsverksamheten och spindleri, har dessa verksamheter šver tiden škat i betydelse. SysselsŠttningen inom den kunskapsintensiva uppdragsverksamheten škade mellan 1970-1997 frŒn knappt 100 000 till drygt 232 000. Spindleri škade under samma tidsperiod frŒn drygt 97 000 till drygt

213 000 sysselsatta. I de olika regionerna Šr det framfšr allt Stockholm som framtrŠder dŒ drygt 22 procent av regionens sysselsŠttning ŒterÞnns inom kunskapsintensiv uppdragsverksamhet och spindleri. Detta skall jŠmfšras mot att drygt 12 procent av rikets sysselsŠttning ŒterÞnns i de tvŒ nŠmnda verksamhetstyperna. Fšrutom i Stockholm Šr de tvŒ verksamhetstyperna framtrŠdande i VŠstra Gštaland (11,5%), SkŒne (11,4%), VŠstmanland (10,2%) och VŠsternorrland (10,1%). Minst representerad Šr de tvŒ pŒ Gotland (6,1%) samt i Kalmar (6,3%) Dalarna (7,1%) och Jšnkšping (7,1%).

Totalt sett utgšr dock de nya nŠringarna en liten del av sysselsŠttningen. IstŠllet ŒterÞnns en betydande del inom service. 1998 utgjorde andelen anstŠllda inom service (exkl. kunskapsintensiv uppdragsverksamhet) drygt 41 procent av sysselsŠttningen i Sverige. Serviceproduktionen har ocksŒ škat i omfattning. Mellan 1970 till 1997 škade antalet sysselsatta med ca. 40 procent. Andelen sysselsatta inom service Šr p.g.a. att generella vŠlfŠrdstjŠnster ingŒr relativt jŠmnt fšrdelad šver landet. Hšgst andel sysselsŠttning Þnns i VŠsterbotten (49,8%), JŠmtland (48,2%) och Norrbotten (47,9%). Minst andel hittar vi i Jšnkšping (36,9), Stockholm (37,9%), Kronoberg (38,7%) och VŠstmanland (39,7%).

Kollektiva bastjŠnster och varudistribution stod 1998 fšr ca. 10 respektive 14 procent av sysselsŠttningen. Me- dan sysselsŠttningen inom kollektiva bastjŠnster škade med 33 procent mellan 1970 till 1997 minskade sysselsŠttningen inom varudistribution under samma period med drygt 12 procent.

1.2 STRUKTUROMVANDLING PRIVAT

– OFFENTLIG SYSSELSÄTTNING

Fšrutom en klassiÞcering av sysselsŠttningen har en indikator fšr den privata sektorns utveckling och betydelse i olika regioner tagits fram. Indikatorn har tagits fram med hŠnsyn till att tillvŠxtavtalsarbetet har som utgŒngspunkt att i fšrsta hand stŠrka det privata nŠringslivets utveckling. Indikatorn fŒr ses som ett exempel pŒ hur tillvŠx- tavtalens eventuella strukturomvandlande effekter skulle kunna fšljas pŒ aggregerad nivŒ.

Diagram 2 visar nivŒ och utveckling av sysselsŠttning-

Diagram 2. Procentandel 1998 respektive förändring 1996-1998 av sysselsättning inom privat sektor

N Ä R I N G S D E PA RT E M E N T E T

8 1

en inom privat sektor fšr samtliga lŠn och riket som helhet. Diagrammet ger en bild av hur stort det privata nŠr- ingslivet Šr i relation till den offentliga sektorns sysselsŠttning, som utgšr den direkta spegelbilden till andelstalen i diagrammet. Vi ser ocksŒ hur den privata sysselsŠttningen utvecklats under Œren 1996-1998. Statistiken Šr hŠmtad frŒn SCBs registerbaserade arbetsmarknadsstatistik (RAMS) dŠr 1998 utgšr senaste Œr.

Ett visst samband mellan en stor privat sektor och en sysselsŠttningsškning inom densamma kan noteras, dŠr Stockholms lŠn Šr det mest slŒende exemplet med en privat sysselsŠttningsandel pŒ 73 procent och en sysselsŠttningsškning pŒ 12,5 procent under treŒrsperioden. ÿven lŠn som Jšnkšping och VŠstra Gštaland Šr exempel pŒ detta fšrhŒllande, om Šn i mindre omfattning. SysselsŠttningsškningen har hŠr varit knappt hŠlften sŒ stor som den i Stockholms lŠn. Uppsala och VŠsterbotten Šr tvŒ lŠn som utgšr undantag frŒn det ovan beskrivna fšr- hŒllandet. Dessa lŠn har en stor offentlig sektor bl.a. dominerad av universitet och stora regionsjukhus. Den privata sysselsŠttningsandelen Šr alltsŒ jŠmfšrelsevis liten, men vi kan ŠndŒ notera en fšrhŒllandevis god sysselsŠttningsutveckling med 5,5 respektive 4 procent.

Trots att perioden 1996-1998 kan betecknas som hšgkonjunktur har sysselsŠttningen inom privat sektor minskat i sex lŠn. Stšrst har minskningen varit i VŠrmlands, Gotlands och Norrbottens lŠn. Det kan fšr švrigt uppmŠrksammas att sysselsŠttningsminskningen inom offentlig sektor har varit Šn stšrre. Endast Jšnkšpings och Uppsala lŠn kan hŠr uppvisa en liten škning.

Sammanfattningsvis kan vi sŠga att en strukturomvandling frŒn offentlig till privat sysselsŠttning pŒgŒr i

samtliga lŠn, men att hastigheten i denna omvandling gŒr olika fort. I vissa lŠn škar den privata sysselsŠttningsandelen enbart genom att den offentliga sysselsŠttningen minskar i snabbare takt Šn den privata.

2 INPUT-INDIKATORER

En mšjlig distinktion som kan gšras i ett indikatorarbete Šr att sŠrskilja mellan de resurser som gŒr in i ett utvecklingsarbete och de resultat som dessa resurser skapar. En sŒdan uppdelning gšr det mšjligt att fšlja hur ett utvecklingsarbete lšper šver tiden. I tillvŠxtavtalsarbetet Šr syftet att anvŠnda redan existerande resurser pŒ ett mer effektivt sŠtt. Fšr att sŒ skall ske krŠvs en tydlig deÞnition av vilka resurser som anvŠnds i tillvŠxtavtalsprocessen och huruvida dessa resurser bidrar till fšrvŠntade mŒlsŠttningar. Genom att skapa ett system fšr uppfšljning och utvŠrdering kan vi fŒ tydligare indikationer pŒ om tillvŠxtavtalsarbetet leder till utveckling.

Nedan lŠmnas exempel pŒ tvŒ indikatorer som pŒ goda grunder kan antas pŒverka fšrutsŠttningarna fšr ekonomisk utveckling. BŒda indikatorerna Šr exempel pŒ indikatorer pŒ aggregerad nivŒ. De tvŒ indikatorer som anvŠnds Šr utbildning och nyfšretagande. BŒda dessa indikatorer skulle ocksŒ kunna ses som resultatindikatorer, d.v.s. indikatorer som kan anvŠndas fšr att studera effekter av tillvŠxtavtalsarbetet. Anledningen till att dessa tvŒ valts som exempel pŒ input-indikatorer Šr att bŒde utbildningsnivŒns utveckling och tillkomsten av nya fšretag inte i sig sŠger nŒgot om den ekonomiska utvecklingen i en region. Det Šr anvŠndandet av dessa tvŒ resurser, tillvaratagandet av kompetens och fšretags utvecklingsmšj-

Diagram 3. Procentandel nya företag 1998 samt förändring av nyföretagandet, år 1996–1998

8 2	N Ä R I N G S D E PA RT E M E N T E T

B I L A G A

Diagram 4. Procentandel 1999 respektive förändring 1996-1999 av befolkning (20-64år) med lägst eftergymnasial utbildning

ligheter, som i hšg grad bestŠmmer en regions ekonomiska utvecklingstakt. Det Šr viktigt att det i det fortsatta tillvŠxtavtalsarbetet utvecklas indikatorer som pŒ en mer programnŠra nivŒ fšljer de resurser som gŒr in i tillvŠxtavtalsarbetet.

2.1 Tillkomst av nya företag

Tillkomst av nya fšretag kan anvŠndas som indikator fšr att studera huruvida en region fšrmŒr fšrnya sin fšretagsstruktur. I en fungerande ekonomi skapas stŠndigt nya fšretag som klarar av att hitta nya nischer och marknader. Tillkomst av nya fšretag kan ocksŒ ses som en garanti fšr att en sund konkurrenssituation uppstŒr vilket bŒdar fšr en effektiv och rationell produktion. Indikatorn kan pŒ sŒ sŠtt anvŠndas fšr att studera en viktig komponent i den regionala utvecklingsprocessen. En hšg andel nya fšretag behšver dock inte automatiskt leda till en hšgre ekonomisk tillvŠxt, dŒ det Šr fšretagens utvecklingsfšrmŒga som pŒ lŒng sikt genererar tillvŠxt. Indikatorn kan i stŠllet ses som en indikation pŒ om det i en region Þnns goda strukturella fšrutsŠttningar fšr ekonomisk utveckling. Se diagram 3.

Basdata har hŠmtats frŒn NUTEK:s nyfšretagarestatistik och en sammanstŠllning šver ÓgenuintÓ nyfšretagande under perioden 1996-1999. Uppgifterna avser lŠn och riket.

FšrŠndringstal anges i procent fšr perioden 1996- 1998. Andelen nya fšretag i procent av hela antalet fšretag i omrŒdet har berŠknats pŒ nyfšretagarestatistikens urval som omfattar ca. 470 000 fšretag (obs ej pŒ de ca. 810 000 fšretag som anges i SCB:s fšretagsregister). De nya fšretagen anges till ca. 26 000 (exkl. fšretag med mindre Šn 30 000 kr. i omsŠttning). Indikatorn ger infor-

mation om fšrŠndringar i den ekonomiska aktiviteten pŒ kort sikt.

Den procentuella fšrŠndringen av nyfšretagandet i olika omrŒden uppvisar stora skillnader under perioden. Kronoberg har den šverlŠgset stšrsta positiva Šndringen medan VŠstmanland och GŠvleborg har den stšrsta negativa. AndelsmŠssigt har Stockholm, Uppsala och SkŒne hšgst vŠrden, Kronoberg tillsammans med fyra lŠn lŠgst vŠrden. Relativt smŒ Šndringar kan medfšra stora kast i relativtalen mellan olika Œr. Generellt borde gŠlla att antal

nya fšretag har samband med den beÞntliga stocken. Skillnader i andelar borde dŠrfšr inte uppstŒ om inte andra faktorer pŒverkar. Det bšr vara lŠttare att starta fšretag i omrŒden som efterfrŒgar mŒnga kringtjŠnster till beÞntliga fšretag. Detta skulle fšrklara varfšr Stockholm, Uppsala och SkŒne toppar. Samtidigt Šr det svŒrt att se varfšr nyfšretagandets andel Šr sŒ liten i traditionellt smŒfšretagsstarka Kronoberg och Jšnkšping.

Denna indikator kan framšver utvecklas till att ge en mer fullstŠndig bild av fšretagandet i regionerna. Exempelvis skulle den beÞntliga stocken fšretag kunna beskrivas genom att antalet fšretag eller eventuellt antalet fš- retagare i fšrhŒllande till befolkningen mŠts. Detta ger oftast ett bra mŒtt pŒ dynamiken i en region dŒ mŒnga fšretag eller fšretagare spelar stor roll som fšrebilder fšr blivande nyfšretagare. Det Šr ocksŒ av intresse att fšrsš- ka fŒnga upp minskningar av stocken genom att fšretag gŒr i konkurs eller upphšr med sin verksamhet.

2.2 Utbildning

Insatser som pŒverkar individers utbildningsnivŒ har en stark inverkan pŒ den ekonomiska utvecklingen. Inom

N Ä R I N G S D E PA RT E M E N T E T

8 3

Diagram 5. Procentandel kvinnliga nyföretagare 1998 samt procentandel kvinnor (20-64 år) med eftergymnasial utbildning

forskningen Þnns det ett solitt empiriskt stšd fšr att lŠnder och regioner med en vŠlutbildad arbetskraft har en hšgre tillvŠxttakt. Dock Šr inte utbildning i sig tillrŠckligt fšr ekonomisk tillvŠxt. Det mŒste ocksŒ Þnnas mycket annat. Bland annat mŒste det Þnnas en efterfrŒgan. Indikatorn šver utbildningsnivŒns fšrŠndring fŒr dŠrmed ses som ett mŒtt pŒ de resurser som stŒr regionen till fšrfogande. Den ekonomiska tillvŠxten avgšrs av nŠringslivets och andra aktšrers fšrmŒga att omsŠtta den formella kompetensen till nya produkter och tjŠnster. Se diagram 4.

Som indikator šver utbildningsnivŒns fšrŠndring anvŠnds andelen av befolkningen som har eftergymnasial utbildning. Eftergymnasial utbildning inkluderar hŠr sŒvŠl tvŒ- som treŒrig hšgskole- och universitetsutbildning. I gruppen ingŒr ocksŒ personer med forskarutbildning. Diagrammet visar bŒde hur stor andel av befolkningen i yrkesverksam Œlder som har eftergymnasial utbildning och hur denna befolkningsgrupp har utvecklats mellan 1996-1999. Vi fŒr hŠrigenom indikator pŒ en av de mest strategiska utvecklingsfšrutsŠttningarna fšr en gynnsam regional tillvŠxt.

Fšr samtliga lŠn gŠller att utbildningsnivŒn hšjts pŒ ett betydande sŠtt under de senaste Œren.

Antalet eftergymnasialt utbildade har škat mest i Stockholms lŠn, drygt 16 procent under fyraŒrsperioden 1996-1999, medan škningen i JŠmtlands lŠn varit knappt 7 procent. Det Þnns inget tydligt samband mellan hšg andel eftergymnasialt utbildad befolkning och hšg škningstakt fšr densamma. Exempelvis har lŠn som Gotland och Blekinge med en fšrhŒllandevis lŒg andel hšgutbildade haft en škning av de eftergymnasialt utbildade med 15 respektive 14 procent. Det verkar dŠremot Þnnas ett samband mellan en hšg utbildningsnivŒ och

tillgŒngen pŒ kvaliÞcerade utbildningsinstitutioner, frŠmst universitet. SŠrskilt markant Šr detta i Stockholms, Uppsala och VŠsterbottens lŠn. Att nu ocksŒ andra lŠn kan uppvisa en hšg škningstakt av antalet hš- gutbildade kan vara ett tecken pŒ att regionala hšgskolesatsningar Œtminstone i vissa lŠn bšrjar ge effekt. Samtidigt bšr man komma ihŒg att bilden i hšg grad pŒverkas av ßyttningar mellan olika regioner. Exempelvis tillgodoses Stockholmsregionens behov av hšgutbildad arbetskraft till stor del genom inßyttning. Detta Šr dessutom en bild som kan fšrstŠrkas dŒ den hšgutbildade arbetskraften blir alltmer lŠttršrlig.

3 JÄMSTÄLLDHET

Ett av de kriterier som styrt tillvŠxtavtalsarbetet Šr att de resurser som anvŠnds ocksŒ skall komma kvinnor till del. Anledningen Šr att kvinnors deltagande i tillvŠxtavtalsarbetet Šr viktigt fšr att sŠkerstŠlla att regionernas ekonomiska utvecklingsmšjligheter tas tillvara. Fšr det fortsatta tillvŠxtavtalsarbetet Šr det dŠrfšr viktigt att metoder och instrument utvecklas fšr att fšlja och utvŠrdera kvinnors deltagande i tillvŠxtavtalsarbetet.

Nedan lŠmnas ett exempel pŒ en indikator som kan anvŠndas pŒ švergripande nivŒ fšr att fšlja jŠmstŠlldhetsarbetet. Indikatorn kan ses som en mŒtt pŒ huruvida kvinnor fŒr del av de gemensamma utbildningsresurserna och om kvinnors entreprenšrskraft tas tillvara. Se diagram 5. Basdata har hŠmtats frŒn NUTEK:s nyfšretagarestatistik och en sammanstŠllning šver "genuint" nyfšretagande under perioden 1996-1999. …vriga data hŠmtas frŒn SCB:s utbildningsstatistik fšr Œren 1996-1999. Upp-

8 4	N Ä R I N G S D E PA RT E M E N T E T

B I L A G A

Diagram 6. Samband mellan lönesummans utveckling och sysselsättningsutvecklingen under perioden 1996-1998

gifterna avser samtliga i Œldersgruppen 20-64 Œr med registrerad hšgsta utbildning pŒ Œtta grupper. Uppgifterna avser lŠn och riket.

Indikatorn ger en šversiktlig information om fšrŠndringar i samband mellan kvinnors nyfšretagande och utbildningsnivŒn i omrŒdet.

Av omkring de ca. 35 000 nya fšretag som startades Œr 1998 har en knapp tredjedel startats av kvinnor. Gotland har den hšgsta andelen av kvinnligt nyfšretagande av hela antalet nya verksamheter. Jšnkšping har den lŠgsta andelen.

Uppgifterna har relaterats till andelen kvinnor med eftergymnasial utbildning och antalet kvinnor i Œlder 20-64 Œr. I detta fall gŠller att Uppsala, Stockholm och VŠsterbotten har hšgst andelar eftergymnasialt utbildade kvinnor. Gotland och Jšnkšping har de lŠgsta. Av diagrammet kan utlŠsas att relativt ßer verksamheter startas i omrŒden med lŠgre andel eftergymnasialt utbildade kvinnor.

AnvŠndbarheten av denna typ av indikator kan diskuteras. Utfallet kan tolkas pŒ mŒnga sŠtt t.ex. att fšrekomsten av olika regionala stšdmedel kan pŒverka benŠgenheten att starta egna verksamheter, att avstŒnden till stšrre orter Šr sŒ lŒnga att pendling utesluts och att en god arbetsmarknad motverkar att kvinnor startar fšretag. Det Þnns ytterligare ett antal fšrklaringar pŒ varfšr omrŒdena skiljer sig Œt sŒsom att hšgre utbildade inte Šr verksamma inom omrŒden dŠr kvinnligt fšretagande Šr vanligt.

4 OUTPUT-INDIKATOR – TILLVÄXT

Ekonomisk tillvŠxt skapas genom att regioners unika produktionsfšrutsŠttningar tas tillvara. Tidigare poŠngterades att det Šr viktigt att de resurser som anvŠnds i tillvŠx-

tavtalsarbetet fšljs upp sŒ att slutsatser kan dras huruvida genomfšrda insatser varit framgŒngsrika. Fšr att kunna dra en sŒdan slutstats mŒste dock Šven ett antal outputindikatorer skapas mot vilka de regionala tillvŠxtavtalen kan vŠrderas. Vanligtvis behšver sŒdana indikatorer tas fram pŒ program- och ŒtgŠrdsnivŒ, d.v.s. nŠra kopplade till de operativa delarna av tillvŠxtavtalsarbetet. Kombinerat med detta mŒste dock mer aggregerade indikatorer šver regionernas ekonomiska tillvŠxt utvecklas.

Den ekonomiska tillvŠxten kan pŒ regional nivŒ mŠtas pŒ olika sŠtt. I avsaknad av aktuella siffror šver bruttoregionprodukten (BRP), anvŠnder vi hŠr lšnesummans utveckling som ett mŒtt pŒ lŠnens tillvŠxt. Skillnaden bestŒr frŠmst i att fšretagens vinst inkluderas i det fšrra mŒttet, medan lšnesumman endast summerar lšner per arbetsstŠlle. Vissa bedšmare anser att lšnesummans utveckling utgšr ett bŠttre mŒtt pŒ ekonomisk utveckling Šn BRP, dŒ fšretagens vinst ofta Šr svŒr att hŠnfšra till arbetsstŠlle pŒ ett rŠttvisande sŠtt. I diagrammet visas ocksŒ utvecklingen av total sysselsŠttning under perioden 1996-1998. Se diagram 6.

Det kan konstateras att samtliga lŠn har haft en ekonomisk tillvŠxt under perioden, Šven om denna varierar mellan Stockholms drygt 14 procent och VŠsternorrlands knappt 4 procent. Denna tillvŠxt har i hŠlften av lŠnen Œstadkommits trots en minskande sysselsŠttning. Detta Šr en indikation pŒ att Šven dessa lŠn har haft en relativt godartad utveckling inom nŠringslivet som kunnat tas ut i form av škat lšneutrymme. En fortsatt produktivitetshšjning inom framfšr allt industrin har dock inneburit totalt sett minskad sysselsŠttning.

Det Þnns ett starkt samband mellan sysselsŠttningens

N Ä R I N G S D E PA RT E M E N T E T

8 5

och lšnesummans utveckling, dŠr endast smŠrre avvikelser kan iakttas. Uppsala och VŠsterbottens lŠn har en nŒ- got lŠgre tillvŠxt i lšnesumman Šn vad sysselsŠttningsutvecklingen indikerar. Detta Šr fšrmodligen en fšljd av den stora andelen offentligt sysselsatta i dessa lŠn. I Got-

lands lŠn ser vi det omvŠnda fšrhŒllandet. Mšjligen hade man kunnat fšrvŠnta sig att Stockholms lŠn skulle ha uppvisat en Šn stšrre tillvŠxt i lšnesumman med hŠnsyn till lŠnets stora koncentration av hšglšnebranscher som utvecklats starkt under den senaste hšgkonjunkturen.

8 6	N Ä R I N G S D E PA RT E M E N T E T

Departementsserie 2001

Kronologisk fšrteckning

01. Distansavtalslagen och fritidsevenemang. Ju 02. Priset fšr ett stšrre EU Ð en ESO-rapport

om EU:s utvidgning. Fi.

03. Romstadgan fšr Internationella BrottsmŒlsdomstolen. Ju.

04. Ett svenskt center i Istanbul. UD.

05. FšrrŒande pornograÞska Þlmer Ð en šversyn av 4 ¤ lagen (1990:886) om granskning och kontroll av Þlmer och videogram. Ku.

06. Genomfšrande av deltids- och visstidsdirektiven. N.

07. Svenska fšrfattningar i šversŠttning till frŠmmande sprŒk. En fšrteckning. SB.

08. TvŒ frŒgor om sekretess hos SŠkerhetspolisen. Ju.

09. Yttrandefrihet fšr privatanstŠllda. Ju.

10.MŠnskliga rŠttigheter i Sverige Ð en kartlŠggning. Ju.

11.Riksrevisionen Ð Šndringar i regeringsformen. Ju.

12.Konkurrens bildar skola

Ð en ESO-rapport om friskolornas betydelse fšr de kommunala skolorna. Fi.

13.E-handelsdirektivet Ð genomfšrande av direktivet 2000/31/EG om vissa rŠttsliga aspekter pŒ informationssamhŠllets tjŠnster.N.

14.GrŠnsšverskridande sŒrbarhet Ð gemensam sŠkerhet. SŠkerhetspolitisk rapport frŒn Fšrsvarsberedningen. Fš.

15.Rapport om tillvŠxtavtalen. Fšrsta Œret. N.

Departementsserie 2001

Systematisk fšrteckning

StatsrŒdsberedningen

Svenska fšrfattningar i šversŠttning till frŠmmande sprŒk. En fšrteckning. [7]

Justitiedepartementet

Distansavtalslagen och fritidsevenemang. [1] Romstadgan fšr Internationella brottsmŒlsdom-

stolen. [3]

TvŒ frŒgor om sektretess hos SŠkerhetspolisen. [8]

Yttrandefrihet fšr privatanstŠllda. [9] MŠnskliga rŠttigheter i Sverige Ð en

kartlŠggning.[10]

Riksrevisionen Ð Šndringar i regeringsformen. [11]

Utrikesdepartementet

Ett svenskt center i Istanbul. [4]

Fšrsvarsdepartementet

GrŠnsšverskridande sŒrbarhet Ð gemensam sŠkerhet. SŠkerhetspolitisk rapport frŒn Fšrsvarsberedningen. [14]

Finansdepartementet

Priset fšr ett stšrre EU Ð en ESO-rapport om EU:s utvidgning. [2]

Konkurrens bildar skola Ð en ESO-rapport om friskolornas betydelse fšr de kommunala skolorna. [12]

Kulturdepartementet

FšrrŒande pornograÞska Þlmer Ð en šversyn av 4 ¤ lagen (1990:886) om granskning och kontroll av Þlmer och videogram. [5]

NŠringsdepartementet

Genomfšrande av deltids- och visstidsdirektiven. [6]

E-handelsdirektivet Ð genomfšrande av direktivet 2000/31/EG om vissa rŠttsliga aspekter pŒ informationssamhŠllets tjŠnster. [13]

Rapport om tillvŠxtavtalen. Fšrsta Œret. [15]

po sta dr e ss 106 47 stockholm

fax 08-690 91 91, telefon 08-690 91 90 e - po st : fritzes.order@liber.se

internet: www.fritzes.se

6012-0248 ISSN: o 9-21355-38-91 ISBN: