Praktiska euroförberedelser i Sverige - del 1 (Departementsserien 1997:9)

\|	Ds 1997:9	3

Förord

Hösten 1997 skall riksdagen bestämma om hu ruvida Sverige önskar delta i den tredje etappen av EMU vilken star tar den 1 januari 1999.

Denna tredje etapp – valutaunionen – kommer emellertid at t innebära förändrade förutsättningar och medföra krav på anpass - ningsåtgärder i en rad avseenden oavsett om Sverige deltar i detta samarbete eller inte. För att Sverige skall ha en reell valmöjlighet vad gäller deltagande i valutaunionen måste de praktiska förberedelserna ha kommit igång innan riksdagen tar ställning. Likso m andra EU-länder har därför Sverige under 1996 påbörjat ett sådant förberedelsearbete.

I augusti 1996 beslutade regeringen att det inom Finansdepartementet skulle inrättas en särskild funktion m ed uppgift att koordinera euroförberedelserna sam t att det skulle tillsättas fem arbetsgrupper med uppgift att arbeta med nationella praktiska förberedelse r för ett eventuellt införande av euron i Sverige.

I denna departementspromemoria redovisas den första fasen av detta arbete. Promemorian har utarbetats av eurokoordinatöre n generaldirektören Claes Ljungh, numera statssekreterare, oc h kanslirådet Lennart Linds tröm i samarbete med tjänstemännen i de fem arbetsgrupperna. Rapporten innehåller en problemorientering och en översikt över viktigare åtgärder av praktiskt och administrativt slag som behöver vidtas. I vissa fall presenteras förslag til l ställningstaganden och åtgärder som identifierade proble m aktualiserar. I redovisningen belyses två alternativ: svensk t medlemskap i valutaunionen 1999 respektive icke-medlemskap.

Rapporten är avsedd att utgöra ett underlag för Regeringen s kommande ställningstaganden. Den torde också ha ett allmän t intresse som information om vad som pågår inom detta område.

4 Förord	Ds 1997:9	\|

De uppfattningar och åtgärdsförsl ag som presenteras i rapporten

är inte nödvändigtvis uttryck för ställningstaganden från Regeringen eller Finansdepartementets politiska ledning.

Stockholm i januari 1997

Erik Åsbrink

\|	Ds 1997:9	5

Innehåll

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .		9
1	Hösten 1997 tar Sveriges riksdag ställning till frågan
	om svenskt medlemskap i valutaunionen . . . . . .	15

2 Vägen mot en gemensam valuta –

övergångsscenariot . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

2.1Euroförordningarna reglerar det rättsliga regelverket

	för valutaunionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	18
2.2	Införandet av den gemensamma valutan sker i tre faser	19
3	Förberedelserna i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	23

4 Lagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

4.1Kontraktskontinuitet gäller om inte motsatsen särskilt

har avtalats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2Prisinformation bör lämnas i euro senast

1 januari 2002 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3Basbeloppet behöver räknas om till euro från 1960

och framåt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4Inteckningar måste beviljas i euro från och med

år 2002 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5Före år 2002 bör inga deklarationsuppgifter få lämnas i euro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.6Vissa valutakursvinster och valutakursförluster bör

beskattas vid en konvertering . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.7Frågorna om redovisning i euro och konvertering av

aktiekapitalet analyseras vidare . . . . . . . . . . . . . . . .

4.8Euroförordning reglerar bestämmelser avseende

gångbart myntslag mm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	35
4.9 AP-fondens placeringsregler bör ses över . . . . . . . .	36

6 Innehåll	Ds 1997:9	\|

5	Den finansiella sektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	37
5.1	Målet för penningpolitiken förändras inte . . . . . . . .	37
5.2	Ansvaret för valutapolitiken flyttas till gemenskapsnivå	38
5.3	Riksbanken blir en del av det europeiska
	centralbankssystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	39
5.4	Sedlar och mynt i euro börjar ges ut senast år 2002	40

5.5Ett nytt betalningssystem garanterar snabba och säkra

betalningar inom hela unionen . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6Bankerna kommer att leverera eurotjänster från

starten 1999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.7Värdepappersmarknaden påverkas påtagligt även om

Sverige står utanför valutaunionen . . . . . . . . . . . . .

5.8Förutsättningarna för en tidig konvertering av

	statsskulden till euro utreds . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	45
6	Näringslivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	49

6.1Valutaunionen förändrar konkurrenssituationen

i Europa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2Storföretagen har påbörjat förberedelsearbetet medan

de mindre företagen avvaktar . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3Information och tydliga regler underlättar en smidig

övergång till euron . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4Vid en EMU-anslutning måste svenska aktiebolag

fr.o.m. år 2002 ange aktiekapitalet i euro . . . . . . . .

6.5Vid en EMU-anslutning måste svenska företag

fr.o.m. år 2002 upprätta sin redovisning i euro . . . .

6.6Fordringar och skulder värderas enligt balansdagens

kurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

Den offentliga sektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1Få organisationer har påbörjat ett mer ingående

	förberedelsearbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	60
7.2	Stora informations- och utbildningsinsatser krävs . .	61

7.3Budgetering, redovisning, redovisningssystem och

	revision måste anpassas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	61
7.4	Få problem förknippas med betalningsförmedling .	64
7.5	Stora mängder statistikuppgifter måste räknas om .	65

7.6Skatte-, uppbörds- och exekutionsverksamhet ställs

inför höga krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.7Socialförsäkringsadministrationen ställs i liknande

situation som skatteväsendet . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.8Omfattande anpassningar krävs i beräkningssystemen

\|	Ds 1997:9	Innehåll 7

8 Innehåll	Ds 1997:9	\|

7.9IT-konsekvenser inom den offentliga sektorn

	analyseras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	71
	7.9.1 Omfattande ändringar kommer arr krävas i
	IT-system m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	72
	7.9.2 De IT-relaterade kostnadskonsekvenserna
	är osäkra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	73
7.10	Kostnaderna får i huvudsak finansieras inom givna
	budgetramar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	74
8	Euron och medborgarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	77

8.1Såväl myndigheter som näringsliv har ansvar för

	informationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	78
8.2	Två valutaslag under en övergångstid . . . . . . . . . . .	79
8.3	Priserna måste anges i euro senast 1 januari 2002 . .	80

8.4Sedlar och mynt i den nya valutan blir sju respektive

åtta till antalet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga – se särskild bok

\|	Ds 1997:9	9

10	Ds 1997:9	\|

Sammanfattning

Oavsett om Sverige kommer att delta i tredje etappen av EMU – valutaunionen – eller inte finns det behov av anpassningar oc h

åtgärder inom både den offentliga och den privata sektorn. O m Sverige skall ha en reell valmöjlighet måste förberedelserna på det praktiska, administrativa planet ha påbörjats innan riksdagen ta r ställning till denna fråga hösten 1997. Förberedelsearbetet skal l bedrivas på ett sätt som skapar möjligheter att delta men som inte inskränker möjligheterna att stå utanför valutaunionen.

Regeringen tillsatte i augusti 1996 fem arbetsgrupper samt e n samordningsfunktion inom Finansdepartementet med uppgift at t förbereda ett eventuellt införande av den gemensamma valutan , euron, i Sverige. I denna p romemoria redovisas den första fasen av arbetet inom de fem områdena lagstiftning, finansiell sektor , näringsliv, offentlig sektor och medborgarfrågor. Promemoria n utgörs dels av en problemorientering, dels av en översiktli g redovisning av praktiska och admini strativa åtgärder liksom förslag till övergripande ställningstaganden och åtgärder som de identifierade problemen aktualiserar. Den belyser de två huvudalternativen svenskt medlemskap i valutaunionen 1999 r espektive icke-medlem- skap. Senare under 1997 avses mer detaljera de och konkreta förslag till åtgärder komma att redovisas.

Lagstiftning

På lagstiftningsområdet har en inventering gjorts av de bestämmelser i lagar och andra regelverk som måste ändras för att euron skall kunna införas i Sverige respektive om Sve rige beslutar att inte delta i valutaunionen. En genomg ång har gjorts av såväl de rent tekniska som de mer substantiella förändringar som en övergång till eur o nödvändiggör. Resultatet av den tekniskt inriktade inventeringe n redovisas i en särskild bilaga. I övr igt har författningsgenomgången gett bl. a. följande resultat.

\|	Ds 1997:9	Sammanfattning	11

Bestämmelser om kontraktsk ontinuitet, dvs. den fortsatta giltigheten av gällande kontrakt vid en övergå ng till euro, kommer att tas in i en rådsförordning och någon särskild lagstiftning i Sverig e bedöms därför inte vara nödvändig. Sammanfattningsvis gäller för flertalet avtal att en övergång till euro inte utgör grund för hävning eller omförhandling. För vissa avtal är emelle rtid valutasvängningar av väsentlig betydelse. Inte helle r för sådana avtal bedöms särskild lagstiftning som nödvändig. Eventuella tvister får i stället lösa s genom sedvanlig avtalstolkning eller tillämpning av allmänn a avtalsrättsliga principer i övrigt.

Den 1 januari 1999 måste de författning ar ändras som innehåller uttrycket ecu. Författningar som innehåller uttrycken kronor, ören m.m. bör ändras senast den 1 januari 2002, dvs. vid starten av den andra övergångsperioden då sedlar och mynt i kronor och ören skall börja ersättas med sedlar och mynt i euro och cent, om Sverige blir medlem i valutaunionen.

De basbelopp som avser tid före ikraftträdandet av valutaunionen bör omräknas till euro och fastställas i en serie från 1960 och framåt. Under den första övergångsperioden från 1999 kan det bli aktuellt att fastställa basbeloppet årligen i såväl kronor som euro. Denna fråga är föremål för fortsatt utredning.

På fastighetsrättens område behövs regler om hur inteckningarna, dvs. inskrivningarna i inskrivningsregistret, skall räknas om till euro. Det finns också behov av regler som gör det möjligt att byta ut pantbrev angivna i kronor mot pantbrev angivna i euro.

Skattelagstiftningen innehåller ett stort anta l beloppsbestämningar i kronor. Omräkning av dessa til l euro bör ske på ett statsfinansiellt neutralt sätt, dvs omräkningen till euro bör inte innehåll a åtgärder av finanspolitiskt eller annat slag.

Valutakursvinster och valutakursförluster bör beskattas först i samband med att tillgången avyttras. Undantag bör dock göras för banktillgodohavanden i övriga EMU-valutor samt fordringar som inte är avsedda för marknadsmässig handel i dessa valutor .

Kursförändringar på sådana tillgångar bör skattas av redan vi d konverteringen. Detsamma bör även gäl la skulder i utländsk valuta.

Lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden (första - tredje fondstyrelserna) tillåter placeringar i skuldförbindelser i utländsk valuta. Det sammanlagda värdet för respektive fondstyrelse får uppgå till högst tio procent av det totala marknadsvärdet av de tillgångar styrelsen förvaltar. De nna placeringsbestämmelse bör ses över mot bakgrund av att euro inte blir utländsk valuta vid ett

12	Sammanfattning	Ds 1997:9	\|

svenskt deltagande i valutaunionen. En sådan översyn bör göra s

även om Sverige inte kommer att delta i valutaunionen.

Den finansiella sektorn

Ett svenskt deltagande i valutaunionen innebär att ansvaret fö r penning- och valutapolitiken flyttas från Riksbanken till gemen - skapsnivå. Riksbanken skall verkställa de penning- och valuta - politiska transaktioner som sker gentemot svenska parter. Distribution av sedlar och mynt, statistikinsa mling, analys av det finansiella systemet och betalningssystemfrågor är an dra viktiga uppgifter som kommer att åligga Riksbanken. Om Sverige inte deltar i valuta - unionen kommer ansvaret för den svenska penningpolitiken att vara kvar hos Riksbanken.

Europeiska monetära instit utet (EMI) förbereder ett gemensamt betalningssystem, TARGET, vilket bankerna liksom bankerna s kunder skall använda för att utföra betalningar. Vid en anslutning behöver Riksbanken endast genomföra marginella förändringar i sitt eget system, RIX-systemet, för a tt detta skall kunna anslutas till TARGET. Även i det fall Sveri ge inte blir medlem i valutaunionen kommer RIX-systemet att erbjudas möjligheten att ingå i TARGET-systemet.

Vad gäller värdepapper talar mycket för en snabb, samla d övergång till euro vid årsskiftet 1998/99 (”big bang”). En senar e eller en mer stegvis övergång skulle, enligt marknadens aktörer , innebära kostsamma dubbla system som dessutom skulle splittr a likviditeten i olika värdepap per och generellt försämra den svenska marknadens konkurrenskraft. Även om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer värdepappersmarknaden i Sverige at t påverkas påtagligt. En betydande andel av den svensk a värdepappershandeln kan komma att ske i euro även i en såda n situation.

Beträffande de statsskuldspolitiska konsekvenserna vid e n

övergång till euro har man inom Europeiska rådet kommit överens om att statlig nyupplåning i form av utgivning av omsättningsbara värdepapper skall ske i euro från de n 1 januari 1999. Riksgäldskontoret har föreslagit att den svenska utestående skuldstocken skal l konverteras vid samma tidpunkt.

Näringslivet

\|	Ds 1997:9	Sammanfattning	13

En valutaunion kommer att förändra det europeiska företags - klimatet, vilket kommer att få strategiska och praktiska konse - kvenser för svenskt näringsliv oavsett om Sverige deltar i unionen eller inte. Bland annat innebär en gemensam valuta att den inr e marknaden blir mer transparent – priser och kostnader blir me r direkt jämförbara. De förändrade ekonomiska förutsättningarn a kommer att ställa krav på åtgärder från företagens sida. Direktkontakter med ett antal företag och näringslivsorganisationer visa r emellertid att förberedel serna inför kommande förändringar inte är så långt framskridna.

De stora företagen är de som har kommit längst i förberedelsearbetet, särskilt de med en omfattande verksamhet i Europa. D e samlar information i syfte att skaffa sig en kunskapsbas när de t gäller EMU-frågor och gör a nalyser för att identifiera nyckelområden och frågeställningar som bör prioriteras i de fortsatta förberedelserna inför en övergång till euron. Mindre och medelstor a företag har inte resurser att göra egna konsekvensanalyser. D e behöver rådgivning och information om vilka åtgärder som måste vidtas vid en eventuell övergång till euro och kommer att vara mer beroende av standardiserade lösningar när det gäller t.ex. informationssystem och redovisnings- och rapp orteringsrutiner än vad stora företag är.

Ett svenskt medlemskap i valutaunionen kommer att innebära att vissa anpassningar av lagstiftningen blir nödvändiga. På de t associationsrättsliga området bör det övervägas att införa et t förenklat förfarande för ändring av aktiekapitalet. Från och med år 2002 bör företagens aktiekapital liksom års- och koncernredovis - ningar anges i euro vid ett svenskt medlemskap i valutaunionen . Under övergångsperioden samt även vid ett utanförskap kan de t bland företagen finnas ett intresse av att ange aktiekapitalet sam t års- och koncernredovisningar i euro. Detta skulle emellerti d medföra komplikationer av olika slag. Dessa frågor är föremål för vidare utredning.

Den offentliga sektorn

De två frågor som har stått i fokus vid probleminventeringen inom den offentliga sektorn är dels vilka tidpunkter som skall gälla fö r olika steg i anpassningsprocessen, dels vilken skyldighet d e offentliga organisationerna skall ha när det gäller att anpassa si n verksamhet efter andra intressenters önskemål beträffande val a v valuta under övergångsperioden.

14	Sammanfattning	Ds 1997:9	\|

Alla statliga myndigheter och helst hela den offentliga sektorn bör under övergångsperioden använda svenska kronor i si n redovisning fram till dess att sedlar och mynt i euro tas i bruk . Övergången till euro i redovisningen bör ske vid ett kalenderårs - skifte.

Under övergångstiden bör även uppgifter i deklarationer, skattsedlar m.m. redovisas i svenska kronor.

Anpassningarna av ADB-systemen utgör ett viktigt område vid en övergång till euro i den offentliga sektorn. När det gäller ADB- system som utgör produktionsmedel i olika verksamheter samt all kommunikation till och från organisationerna som har samban d med ADB-systemen är anpassningsproblemen betydligt me r omfattande än när det gäller redovisningssystemen. P å informationsteknologiområdet bör hela den offentliga sektor n använda svenska kronor i sina egna system under övergångsperioden fram till dess att sedlar och mynt i euro satts i omlopp.

Den offentliga sektorns kostnader i samband med en övergång till euro bör generellt sett behandlas enligt principen att tillkom - mande kostnader hanteras inom ramen för giv na resurser. Undantag från denna princip kan dock behöva göras i de fall där det klart kan påvisas särskilda skäl för att extra resurser skall tillskjutas. Dessa frågor bör behandlas i samband med den ordinarie budgetproces - sen.

Euron och medborgaren

En anslutning till valutaunionen innebär påtagliga förändringar för allmänheten i dess egenskap av konsumenter. Detta manifestera s ytterst i att svenska sedlar oc h mynt kommer att bytas ut mot euron som blir ett legalt betalningsmedel. I ett övergångsskede kommer både euro och svenska kronor att gälla som betalningsmedel. D e sannolikt bättre möjligheterna till prisjämförelser över gränsern a kan förväntas pressa priserna åtminstone på sikt. Samtidigt medför själva övergången kostnader som kan leda till tillfälliga prisökningar. En särskild undersökning har påbörjats avseende effekterna på detaljhandelns kostnader och på konsumentpriserna av en övergång till euro.

Omfattningen av behovet av information till allmänheten i samband med upprättandet av val utaunionen beror självklart på om Sverige kommer att ansluta sig till unionen eller inte. För att möta konsumenternas behov av information kommer det under e n

övergångsperiod att krävas att anställda i konsumentorganisationer,

\|	Ds 1997:9	Sammanfattning	15

finansiella institut och inom handeln sa mt vid berörda myndigheter, har tid och kunskaper att besvara f rågor. Även statliga myndigheter samt kommunala och landstingskommunala orga n bör förbereda sig för att på ett tidigt stadium kunna lämna information och besvar a frågor inom respektive ansvarsområde.

Hantering av dubbla valutor är kostsam. Övergångsperiode n med dubbla valutor bör därför vara så kort som möjligt. Enlig t fördraget skall utbytet av nationella sedlar oc h mynt vara genomfört senast sex månader efter introduktionen av eurosedlar, dvs. senast den 1 juli 2002.

En övergång till euro inneb är att all prisinformation kommer att beröras. Senast från den 1 januari 2002 bör all prisinformation ske i euro. Det är givetvis viktigt för konsumenterna att under e n

övergångstid kunna jämföra priserna i euro med de gamla priserna i svenska kronor. Det är sannolikt att dubbel prisinformation, dvs. prisangivelser i både euro och svenska kronor, i viss utsträcknin g kommer att lämnas på fr ivillig basis. Frågan om behovet av regler, i form av lagstiftning eller i a nnan form, för att säkerställa att konsumenterna får en tillfredsställande prisinformation analysera s vidare.

Det finns en risk att prisomräkningen till euro kan medför a omotiverade prishöjningar, bl.a. i samband med avrundningar .

Införandet av euron bör därför kombineras med åtgärder som ta r sikte på uppföljning av prisutvecklingen inom handeln och de n finansiella sektorn.

16 Förord	Ds 1997:9	\|

1Hösten 1997 tar Sveriges riksdag ställning till frågan om svenskt medlemskap i valutaunionen

I december 1995 bekräftade Europeiska rådet att den tredje etappen av Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU) skall inledas den 1 januari 1999. Härmed kommer de länder som deltar i denna tredje etapp – valutaunionen – från starten att ha en gemensam valuta – euro – och en gemensam penningpolitik. Ett svenskt deltagande i valutaunionen innebär omvälvande konsekvenser på en ra d områden. Även om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten utan kommer med senare eller om vi stannar utanför, så komme r inrättandet av valutaunionen att få avsevärda konsekvenser fö r

Sveriges del.

Huruvida Sverige önskar delta i valutaunionen eller inte , kommer att bestämmas av Sveriges riksdag hösten 1997. I början av 1998 skall Europeiska rådet besluta om vilka länder som frå n starten 1999 skall delta i valutaunionen. Deltagandet i valuta - unionen och införandet av eu ron förutsätter ett omfattande förberedelsearbete. EU:s medlemsstater och gemenskapsinstitutionern a skall enligt fördraget utföra allt nödvändigt förberedelsearbete så att det skall vara möjligt att införa euron enligt den fastlagda tidtabellen. För att det skall finnas en faktisk möjlighet att säga ja til l valutaunionen måste detta arbete påbörjas redan innan riksdage n fattar sitt beslut hösten 1997. Förberedelsearbetet har därfö r påbörjats i Sverige under 1996. Detta innebär inte att Sverige har tagit ställning i frågan om deltagande i valutaunionen.

I denna departementspromemoria redovisas ett underlag för en svensk plan för en eventuell övergång till den gemensamma valutan euron. En mer detaljerad plan för en eventuell övergång till eur o avses att utarbetas senare under 1997.

\|	Ds 1997:9	Hösten 1997 tar Sveriges riksdag ställning...	17

18 Förord	Ds 1997:9	\|

2Vägen mot en gemensam valuta – övergångsscenariot

Efter det att fördraget om Europeiska unionen trätt i kraft oc h speciellt efter starten av etapp 2 i EMU-processen den 1 januar i

1994, har man i olika e uropeiska organ påbörjat ett förberedelsearbete för en övergång till en gemensa m europeisk valuta. I maj 1995 presenterade Europeiska kommissionen en grönbok om praktisk a åtgärder vid införandet av den gemensamma valutan. Vid toppmötet i Cannes i juni 1995 fick det e uropeiska ekonomi- och finansministerrådet, Ekofin-rådet, i uppdrag att i samråd med kommissionen och Europeiska monetära institutet (EMI) till påföljande toppmöte i Madrid i december 1995 utarbeta ett referensscenario för e n övergång till den gemensamma valutan. EMI framlade sin rapport i november 1995.

Det övergångsscenario som sedan fastställdes vid Madridmötet i december 1995 bygger i stor utsträckning på grönbokens huvudscenario och EMI-rapporten. I Madridbeslute t framhålls att en viktig förutsättning för att kunna skapa en stabil gemensam valuta är att de deltagande staterna uppfyller alla konvergenskriterierna inna n växelkurserna oåterkallerligen låses. Även härefter, dvs. efte r starten av EMU:s etapp 3 1999, är det viktigt att upprätthåll a ekonomisk stabilitet. För detta syfte har man initierat en s.k . stabilitetspakt. Villkoren för denna fastställdes vid statsoc h regeringschefernas möte i Dublin i december 1996. I syfte at t säkerställa monetär stabi litet inom hela den gemensamma marknaden betonades vid Madridmötet i december 1995 vikten av at t relationerna mellan de medlemsstater som deltar i valutaunione n från början (euroländerna) och övriga medlemsstater (icke - euroländerna) fastställs före starten av etapp 3. Även i denna fråga kunde enighet nås vid toppmötet i Dublin i december 1996.

\|	Ds 1997:9	Vägen mot en gemensam valuta...	19

2.1 Euroförordningarna reglerar det rättsliga

regelverket för valutaunionen

För att att skapa en rättslig ram för användningen av den gemen - samma valutan – euron – lade kommissionen i oktober 1996 fram två förslag till rådsförordningar. Den ena förordningen, so m beslutas enligt artikel 235 i EG-fördraget, skall enligt planern a antas av ministerrådet i början a v år 1997. Den andra förordningen, som beslutas enligt artikel 109l.4 i fördraget, skall antas när det är känt vilka medlemsstater som kommer att delta i valutaunione n från den 1 januari 1999. Ekofin-rådet godkände vid sitt möte i Dublin i december 1996 i huvudsak texterna till de två förordningarna.

Förordningen enligt artikel 235 innehåller vissa bestämmelse r som ansetts vara av brådskande natur. Det rör sig om bestämmelser om utbyte av ecun mot euron till kursen 1 mot 1, kontraktskontinuitet och avrundning. Beträffa nde valutaenheten ecu stadgas att varje hänvisning i ett rättsligt instrument till ecun som den definierats i rådets förordning (EG) nr 3320/9 4 skall ersättas med en hänvisning till euron till kursen en euro för en ecu. I de fall då ett rättslig t instrument innehåller hänvisningar till ecun, utan en sådan definition, så skall det ändå presumeras att hänvisningen avser ecun som den definieras i nyss nämnda rådsförordning. Med rättslig t instrument avses lagbestämmelser, rättsliga föreskrifter, admini - strativa rättsakter, rättsliga beslut, avtal, ensidiga rättsakter, andra betalningsinstrument än sedlar och mynt samt andra instrumen t med rättslig verkan.

För att säkra fortsatt giltighet av kontrakt – kontraktskontinuitet

– vid införandet av euron så finns det i den na förordning en bestämmelse som säger att införa ndet av euron inte får medföra ändringar av några villkor i ett rättsligt instrument eller leda till upphävande av eller befrielse från fullgörelse av villkoren i ett rättsligt instrument. En part får inte heller ensidigt ändra ett rättsligt instrument eller bringa det att upphöra. Bestämmelsen hindrar dock int e parterna att komma överens om något annat.

Slutligen innehåller förordningen enligt artikel 235 två bestämmelser om hur omräkn ing skall ske mellan euron och de nationella valutaenheterna samt hur avrundning skall gå till vid en sådan omräkning.

20 Vägen mot en gemensam valuta	Ds 1997:9	\|

Förordningen enligt artikel 109l.4 innehåller inledningsvi s bestämmelser om att euron skall vara de de ltagande medlemsstaternas valuta från och med den 1 januari 1999 och ersätta dess a medlemsstaters valuta till den fastställ da omräkningskursen. Vidare finns i denna förordning vissa bestämmelser som skall gälla under den del av övergångsperioden som börjar den 1 januari 1999 oc h slutar senast den 31 december 2001. Under denna period skall d e nationella sedlarna och mynten behålla sin status som laglig t betalningsmedel i respektive land. Huvudprincipen är att det under denna period varken skall finnas något hinder mot att använd a euron eller något tvång att göra det (”no prohibition – no compulsion”). Vid transaktioner mellan konton skall den som betala r kunna välja antingen euron eller den nationella valutaenhete n oavsett i vilken valuta som betal ningsmottagarens konto förs i. Den eventuella omräkning som krävs skall banken göra.

Det finns emellertid möjlighet för medlemsstaterna att i ett par fall vidtaga åtgärder som avviker från huvudprincipen om ”ick - e-tvång” respektive ”ickehinder” för användande av euron. De t gäller åtgärder för att ändra den valuta enhet som utestående skulder är uttryckta i från nationell valutaenhet till euro (redenominering) och åtgärder för att göra det möjligt för bl.a. börser, marknadsplatser och system för clearing och avveckling att använda euro i stället för nationella valutaenheter. Den exakta utformningen av denn a bestämmelse är emellertid vid denna promemorias upprättand e

ännu inte klar. Andra bestämmelser som föreskriver användandet av euron får endast antas av de deltagande medlemsstaterna enligt en tidsram som fastställs genom gemenskapslagstiftning.

Förordningen enligt artikel 109l.4 innehåller vidare bestämmelser om sedlarna och mynten i euro. Den exakta tidpunkten nä r dessa skall sättas i omlopp är ännu inte best ämd. Ett datum kommer att bestämmas senast i samband med att förordningen antas, dvs. i början av år 1998. De nationella sedlarna och mynten komme r under högst sex månader efter utgången av övergångsperioden att behålla sin status av legalt betalningsmedel. Varje medlemsstat får bestämma om denna period skall förkortas. Det betyder således att det under en period kan finnas två parallella legala betalningsmedel. Varje medlemsstat får också bestämma under hur lång tid de nationella sedlarna och mynten skall kunna växlas till euro efter det att den lokala valutan upphört att vara legalt betalningsmedel.

2.2 Införandet av den gemensamma valutan

\|	Ds 1997:9	Vägen mot en gemensam valuta...	21

sker i tre faser

Det vid Madridmötet fastställda referensscenariot för övergången till den gemensamma valutan euron utgör ti llsammans med nämnda följdbeslut angående bl.a. euroförordningarna, stabilitetspakte n samt förhållandet mellan euroländerna och icke-euroländerna, e n ram för de enskilda medlemsländernas förberedelsearbete.

Grundläggande för referensscenariot är att det skall ge de olika aktörerna den klarhet och visshet som dessa behöver för att övergången skall löpa friktionsfritt. Övergångsperioden skall vara s å kort som möjligt och ske i ett antal väl avgränsade faser me d betydande framsteg i varje enskild fas. Under övergångsperiode n måste kostnaderna minimeras genom att man undviker förberedelser som kräver kostsamma övergångså tgärder som snabbt skulle bli överflödiga. Viktiga huvudpri nciper bakom övergångsscenariot är vidare att allmänhetens förtroende för betalningssystemet skal l förbli orubbat och att d en enskilde måste få möjlighet att vänja sig vid den gemensamma valutan. Införandet av den gemensamm a valutan skall enligt övergångsscenariot ske i tre faser.

Den första fasen inleds med att stats- och regeringschefern a möts före 1 juli 1998 och beslutar, i enlighet med det förfarand e som fastställts i Maastrichtfördraget, om vilka länder som skal l delta i valutaunionen. Vid Madridmötet i december 1995 angav s inte någon exakt tidpunkt för beslutet. Man enades emellertid om att beslutet skall tas så tidigt som möjligt 1998 och baseras på d e mest aktuella och tillförlitliga utfallsdata avseende helåret 1997. Så snart beslutet om deltagande länder fattats skall Europeisk a centralbanken (ECB) inrättas. Beslut kommer att fattas om de n närmare utformningen av den gemensamma pen ning- och valutapolitiken och tillverkningen av eurosedlar och euromynt kan börja .

Förberedelserna för att införa den gemensamma valutan intensifieras inom förvaltningar, banker och näringsliv.

Den andra fasen inleds enligt övergångsscenariot den 1 januari

1999 då den tredje etappen av EMU inleds och växelkursen mellan euron och de deltagand e valutorna oåterkalleligen låses. Euron blir en självständig valuta. De nationella valutorna blir denomineringar av euron, dvs. den nationella valutan och euron blir olika uttryck för en och samma valuta. En för de deltagande länderna gemensa m penningpolitik införs. Den europeiska centralbanken (ECB) startar sin operativa verksamhet. Den tar över ansvaret för penningpolitiken och börjar använda euro vid penningpolitiska transaktioner.

22 Vägen mot en gemensam valuta	Ds 1997:9	\|

Användandet av euron i de deltagande länderna blir i denna fas i princip frivilligt. Det är fritt för de nationella myndigheterna , bankerna, företagen osv. att besluta om i vilken utsträckning d e skall använda euron och när övergången skall ske. De olik a aktörerna skall i så stor utsträckning som möjligt kunna övergå till att använda euro när de finner det lämpligt. Valmöjligheterna ä r dock begränsade såtillvida att eurosedlar och euromynt inte finn s tillgängliga under denna fas. Eurosedlarna och euromynten skal l enligt övergångsscenariot introduceras först i fas 3, vilken skal l starta senast den 1 januari 2002.

Förberedelsearbetet för övergången till euro har startat i all a

EU-länder. Den exakta utformnin gen av de nationella planerna i de olika EU-länderna avseende tidpunkte r etc. för övergången till euro kommer sannolikt att bli klar först in på 1998, efter det att beslutet

är taget om vilka länder som skall de lta i EMU från starten. En viss samordning mellan länderna kommer sannolikt att äga rum. Vissa, för alla länder generella, mönster förefaller emellertid sannolika .

Sålunda kommer bankerna i de länder som deltar i valutaunionen troligen att genomföra större operationer i euro från starten 1999. Kontanttransaktioner med allmänheten kan emellertid inte ske i euro förrän fas tre har startat, vilket skall ske senast 1 januari å r 2002. Storföretag och andra företag med en omfattande internationell verksamhet kommer sannolikt att börja använda euron reda n 1999, medan mindre företag kan komma att avvakta. Vidare ka n det sannolikt bli så att man i detaljhandeln och vid mindre transaktioner använder den nationella valutan under hela fas 2, medan man i partihandeln och vid transaktioner som omfattar större belop p kommer att använda euron i viss u tsträckning under denna fas. Vad gäller den offentliga sektorn kommer vissa verksamheter att g å över till euro direkt den 1 januari 1999. Transaktioner gentemo t enskilda medborgare kan normalt inte ske i euro förrän vid starten av den tredje fasen. Dubbel prisinformation på varor och tjänste r liksom annan information för att förbereda allmänheten p å

övergången till euro kommer tr oligen att bli vanligt förekommande under slutet av fas 2.

Den tredje fasen startar senast den 1 januari 2002. I samban d därmed skall eurosedlarna och euromynten sättas i omlopp. Under denna fas kommer eurovalutan och de nationella valutaenhetern a att kunna användas parallellt. Vid Madridmötet enades man om att göra denna period så kort som möjligt och man beslöt att begränsa omfattningen av den tredje fasen till högst sex månader. Varj e medlemsstat kan genom nationell lag förkorta denna period. Efter den perioden skall enbart eurosedlar och euromynt ha status so m

\|	Ds 1997:9	Vägen mot en gemensam valuta...	23

legalt betalningsmedel och systemet med dubbla valutor skal l upphöra. Nationella sedlar och mynt dras in och dessas status som legala betalningsmedel upphör. Nationella s edlar och mynt kommer dock att kunna växlas in till euro även efter den tredje fasens slut.

24 Vägen mot en gemensam valuta	Ds 1997:9	\|

Schematisk framställning av händelseförlopp för införandet av euron

Så snart som möj-	–	Beslut av rådet på stats- eller regeringschefsnivå om vilka
ligt under 1998		medlemsstater som skall ingå i euro-området.

Under 1998	–	Lansering och fullföljande av en kampanj på bred basis för
		att ge uppmärksamhet åt euron.
	–	Utnämning av Europeiska centralbankens (ECB) direktion.
	–	Start för framställningen av sedlar och mynt i euro samt
		fastställande av den dag (senast 1 januari 2002) då de skall
		sättas i omlopp.
	–	Förberedelse av ECB:s igångsättande (antagande av regel-
		struktur, introduktion och testning av ramen för den monetä-
		ra politiken och betalningssystem i euro).
	–	Antagande av den europeiska och nationella lagstiftning som
		är nödvändig för introduktionen av euron.
	–	Intensifiering av bankers, finansiella marknaders och
		företags förberedelser för införandet av euron.

1 januari 1999	–	Oåterkallelig låsning av omräkningskurser mellan deltagande
		länders valutor gentmot euron.
	–	Ecun upphör att vara en korg av valutor och blir, under
		namnet euro, en självständig valuta.
	–	Ikraftträdande av lagstiftning som definierar den legala
		statusen för euron och de deltagande ländernas valutor under
		perioden (maximalt 3½ år) som de existerar sida vid sida.

Från och med den	–	ECB utformar och genomför den gemensamma penningpoli-
1 januari 1999		tiken uteslutande baserad på euro. Detsamma gäller för
		ECB:s operationer i utländsk valuta.
	–	Nationella myndigheter ger ut nya omsättningsbara offentli-
		ga värdepapper uteslutande i euro.
	–	Finansmarknaden (interbank, penning-, valuta- och kapital-
		marknaden) övergår till euro.
	–	Annonsering av tidtabellen för eurons användning i den
		offentliga förvaltningen om detta inte redan har skett (skatter,
		socialförsäkringar...). Det verkar troligt att huvuddelen av
		denna övergång måste koncentraras till slutet av den period
		som euron och de nationella valutorna existerar sida vid sida.
	–	Uppföljning från ECB:s och de nationella myndigheternas
		sida, av förberedelserna för övergången till euro i betalnings-
		system (överföringar, checkar, bankkort...).

Senast mellan den	–	Sedlar och mynt i euro sätts i omlopp.
1 januari 2002 och	–	Fullständig övergång till euro i den offentliga förvaltningen.
den 1 juli 2002	–	Nationella sedlars och mynts status som lagliga betalnings-
		medel avskaffas och nationella sedlar och mynt dras in.

Från den 1 juli	–	Exklusiv och generell användning av euron inom valuta-
2002 (senast)		unionen.

Källa: Europeiska kommissionen.

\|	Ds 1997:9	25

3 Förberedelserna i Sverige

Ram för övergången från nationell valuta till euro är som tidigare redovisas fastlagd. Medlemsländerna har att inom denna ra m förbereda och genomföra övergången. Eftersom ramen är allmänt hållen, finns det i många hänseenden stor frihet.

Liksom andra EU-länder har Sverige under loppet av 199 6 påbörjat ett förberedelsearbete för ett e ventuellt införande av euron. Ett förslag till plan för införande av euron skall tas fram unde r

1997. För att Sverige skall ha en reell valmöjlighet vad gälle r deltagande i valutaunionen måste de praktiska förberedelsern a påbörjas innan riksdagen tar ställning i denna fråga hösten 1997. Samtidigt är det angeläget att betona att dessa förberedelser int e utförs på ett sätt som inskränker Sveriges möjligheter att stå utanför valutaunionen.

I augusti 1996 beslutade regeringen att det inom Finansdepartementet skulle inrättas en samordningsfunktion samt att det skull e tillsättas fem arbetsgrupper med uppgift att arbeta med nationella praktiska förberedelser för ett eventuellt införande av euron i

Sverige.

I denna departementspromemoria redovisas den första fasen av detta arbete. Redovisningen innehåller en för sta probleminventering och en översikt av viktigare åtgärder på det praktiska och administrativa planet som behöver vidtas. Här identifieras problem oc h frågeställningar avseende behovet av anpassningar i olika hänseenden i samband med övergånge n till euro. Vidare presenteras i vissa fall förslag till ställningstaganden och åtgärder som identifierad e problem kan aktualisera. De åtgärder som är förbundna med höga kostnader lyfts fram. I redovisningen belyses de två huvudalternativen svenskt medlemskap i valutaunionen 1999 respektive icke - medlemskap. Andra alt ernativ än huvudalternativen belyses i vissa fall resonemangsmässigt. Denna första rapport utgör en bas för ett fortsatt arbete med att genomföra nödvändiga anpassningsåtgärder på olika områden. Detta arbete kommer delvis att ske i form av ett

26	Förberedelserna i Sverige	Ds 1997:xx	\|

samarbete mellan EU-länderna. Mer detaljerade f örslag till åtgärder på de olika områdena avses att lämnas senare under 1997.

Rapporten bygger i stor utsträckning på de olika arbetsgruppernas redovisningar. De fem arbetsgrupperna har täckt följand e områden:

1.Lagstiftning (kapitel 4). Arbetsgruppen har inventerat d e ändringar i lagar och andra regelverk som är nödvändiga för att euron skall kunna införas i Sverige. Man har härvid gjort e n genomgång av såväl de rent tekniska som de mer substantiella förändringar som en övergång till euro nödvändiggör. De n tekniskt inriktade inventeringen redovisas i en särskild bilaga.

2.Den finansiella sektorn (kapitel 5). Detta arbete har letts a v

Riksbanken i samråd med Finansdepartementet. Riksbanke n deltar även internationellt i ett arbete med övergångsfrågo r

genom Europeiska monetära institutet (EMI). Riksbanken s förberedelsearbete inför ett eventuellt införande av euron i

Sverige inleddes redan 1995 . Förberedelsearbetet har inkluderat ett intensivt samarbete med den svenska finansiella sektorn .

Detta arbete kommer att mer utförligt redovisas i en särskil d rapport från Riksbanken i början av 1997. I detta kapite l redovisas också frågor rörande den statliga upplåningen oc h statsskuldsförvaltningen. Dessa frågor har behandlats i Finansdepartementet.

3.Näringslivet (kapitel 6). Arbetsgruppen har gjort en översiktlig lägesbeskrivning av det förberedelsearbete som genomförs och planeras i svenskt näringsliv inför en eventuell övergång til l euron. Gruppen har haft kontakter med företrädare för näringslivsorganisationer och företag vid ett antal hearingtillfällen .

Dessutom har en enkät skickats ut till ett antal företag oc h organisationer. En studie av effekterna av en gemensam valuta på näringslivsstruktur, konkurrenssituation och priser kommer att redovisas senare under 1997.

4.Den offentliga sektorn (kapitel 7). Denna arbetsgrupp har gåt t igenom nödvändiga åtgärder vad gäller b etalningar, redovisning, statistikproduktion m.m. avseende den offentliga förvaltningen. Redogörelsen baserar sig på upp gifter från representanter för ett tiotal myndigheter samt företrädare för kommuner och land - sting. Förutom de myndighetsrepresentanter som har deltagit i arbetsgruppen har ett tiotal myndigheter kontaktats som ett led

\|	Ds 1997:xx	Förberedelserna i Sverige	27

i probleminventeringen inom verkets ansvarsområde. Ett viktigt område utgör anpassningarna av ADB-system. På detta område har ett särskilt analysarbete utförts.

5.Euron och medborgaren (kapitel 8). Gruppen har behandlat två huvudområden. För det första har en inventering gjorts a v konsekvenser och problem för konsumenterna vid en eventuell övergång till euron. Viktiga frågor rör bl.a. prisinformationen, hanteringen av dubbla valutor under övergångsfasen samt sär - skilda gruppers speciella behov i samband med en övergång till gemensam valuta. Arbetet har bedrivits bl.a. genom sammanträden och hearings vid vilka representanter från bl.a. konsu - mentorganisationer, handel och finansiella institut har medverkat. En särskild undersök ning har påbörjats avseende effekterna av en övergång till euro på detaljhandelns kostnader och p å konsumentpriserna. Det andra huvudområdet för denna arbetsgrupp rör planering och genomförande av information til l allmänheten om förberedelserna för en eventuell övergång til l euro.

28	Förberedelserna i Sverige	Ds 1997:xx	\|

\|	Ds 1997:9	29

4 Lagstiftning

På lagstiftningsområde t har en genomgång gjorts av samtliga lagar och förordningar. En bedömning har härvid gjorts av vilka ändringar som kan bli aktuella vid ett svenskt deltagande i valutaunionen respektive de ändringar som kan bli aktu ella om Sverige inte deltar.

Det rör sig om dels en genomgång av mer teknisk natur (t.ex. byta ut ordet kronor mot euro), dels en första identifiering av me r substantiella ändringar som kan bli aktuella. Resultatet av de n tekniskt inriktade inventeringen framgår av e n till denna promemoria fogad bilaga. I det fal l Sverige inte blir medlem i valutaunionen blir omfattningen av nödvändiga lagstiftnin gsändringar förhållandevis begränsad. I detta kapitel behandlas i första hand övergripande lagstiftningsfrågor, medan frågor som har direkt beröring me d andra ämnesområden redovisas under respektive avsnitt.

På skatteområdet gäller särskilda fö rutsättningar med hänsyn till att Skattelagkommittén (Fi 1991:03) i början av januari 199 7 lämnat ett förslag till en ny inkomstskattelag (SOU 1997:2). De n nya lagen är tänkt att tillämpas frå n och med 2001 års taxering. Det har därför inte ansetts meningsfullt att genomföra en teknis k genomgång av de nuvarande skatteförfattningarna.

Det eventuella behovet av mer substa ntiella författningsändringar behandlas i de följande avsnitten. Här behandlas dels viss a

övergripande lagstiftningsfrågor, dels lagstiftningsfrågor av me r principiell natur. Detaljerade förslag till lagstiftningsändringa r presenteras inte. I denna promemoria behandlas vidare inte d e ändringar som behövs för att R iksbanken skall få den ställning som krävs enligt EG- fördraget. Dessa frågor behandlas i särskil d ordning inom regeringskansliet.

Den 1 januari 1999 måste en rad svenska författningar so m innehåller uttrycket ecu ändras. Detta gäller oavsett om Sverig e deltar i valutaunionen eller ej. Författningar som innehålle r uttrycken kronor, ören m.m. behöver bara ändras om Sverige skall delta i valutaunionen. Författningstekniskt bör som huvudrege l ändringarna ske i respektive författning. Detta är att föredr a

30 Lagstiftning	Ds 1997:9	\|

framför att i en särskild förfa ttning samla samtliga eller vissa av de

ändringar som krävs. En författningsändring från kronor och ören till euro och cent bör ske först den 1 januari 2002 eller vid de n tidpunkt då sedlar och mynt i euro finns tillgängliga. Begreppe t utländsk valuta kräver i nga författningsändringar. Det kan däremot finnas anledning att i ett tillkännagivande klargöra begreppet s ändrade innehåll om Sverige deltar i valutaunionen.

4.1Kontraktskontinuitet gäller om inte motsatsen särskilt har avtalats

Vid en övergång till en gemensam valuta uppkommer frågan o m vad som gäller beträffande befintliga kontrakt där pris och andr a villkor är angivna i kronor och där betalning skall ske i dett a myntslag. Frågan är om övergången kan innebära sådana ändrade förhållanden att en avtalspart m ed framgång kan hävda att kontraktet skall anses ogiltigt eller att det finns grund för jämkning elle r andra ändringar i kontraktets innehåll.

Vid de expertmöten som har förekommit inom EU har experter från samtliga medlemsländer gjort bedömningen – utifrån resp . nationella rättsordningar – a tt övergången i sig inte utgör tillräcklig grund för att ett avtal skall bli ogiltigt eller grund för att hävda att

ändringar skall göras i avtalsinnehållet. När det gäller svensk rät t framstår en sådan bedömning som säker. Ett byte av valuta rubbar inte förutsättningarna för avtal et på ett sådant sätt att avtalsinnehållet i övrigt påverkas.

Det nu sagda gäller för de allra flesta slag av avtal. Det före - kommer dock avtal där valutan och dess svängningar är av central betydelse. Om en valuta i ett sådant fall upphör att existera , påverkar det naturligtvis förutsättningarna för avtalet. Man tord e kunna utgå från att avtal s om på det sättet påverkas av en övergång till euro inte kommer att vara vanliga när övergången sker. I de n mån de förekommer, utan att parterna re glerat frågan vad som skall ske vid en övergång, kan uppkommande rättsliga frågor lösa s genom avtalstolkning eller tillämpning av allmänna avtalsrättsliga principer i övrigt. Något lagstiftningsbehov finns sålunda inte.

För alla typer av avtal gäl ler att parterna har frihet att avtala om effekterna av en övergång till gemensam valuta. Skulle de exempelvis ha föreskrivit att avtalet vid en övergång skall upphöra at t gälla eller justeras på något sätt, gäller det som avtalats, unde r förutsättning att det inte kommer i konflikt med bestämmelserna i

\|	Ds 1997:9	Lagstiftning	31

36 § avtalslagen eller med allmänna avtalsrättsliga grundsatser i

övrigt.

Det förekommer avtal där betalning visserligen skall ske i kronor men där en part eller bägge parter i avtalet är utländsk a rättssubjekt som bedriver verksamhet i ett land som inte komme r att vara medlem i valutaunionen. Skulle svensk rätt - eller någo n annan medlemsstats rätt - vara tillämplig på avtalsförhållande t uppkommer inte några s ärskilda problem. Som tidigare framhållits är enligt medlemsstaternas respektive rättsordningar ett byte a v valuta inte tillräcklig grund för jämkning m.m. av avtalet. O m tillämplig lag däremot är lagen i ett land utanför valutaunione n uppkommer frågan om betydelsen enligt den lagen av ett byte a v valuta från kronor till euro. I de allra flesta fallen torde resultatet av en prövning enligt främmande rätt bli detsamma som vid e n prövning enligt svensk rätt. För övrigt är det inte möjligt för var e sig Sverige eller EU att lagsti fta med anledning av de problem som skulle kunna uppstå i samband med tillämpning av främmand e rättsordningar.

Avsikten är att en bestämmelse om kontr aktskontinuitet skall tas in i en av de rådsförordnin gar som närmare skall reglera övergången till en gemensam valuta. Det sker för att inga tveksamheter skall kunna uppkomma och det finns anledning att från svensk sid a stödja en sådan bestämmelse. Den torde komma at t ange i huvudsak att övergången till en gemensam valuta inte får medföra at t avtalsvillkor ändras eller ge en par t rätt att ensidigt häva eller ändra ett avtal. Det torde även komma att föreskrivas att parterna doc k har avtalsfrihet i fråga om verkningarna.

Mot bakgrund av det sagda finns det inte något behov a v lagstiftning i Sverige för att säkra kont raktskontinuiteten. Det gäller oavsett om Sverige går med i valutaunionen från starten eller inte.

4.2 Prisinformation bör lämnas i euro senast

från 1 januari 2002

I prisinformationslagen (1991:601) finns bestämmelser o m näringsidkares skyldighet att lämna prisinformation till konsumenter vid marknadsföring av varor och tjänster. Lagen reglerar i vilka fall detta skall ske och på vilket sä tt. Enligt lagen skall näringsidkare i detaljistledet ge konsumenterna god prisinformation (1 och 2

32 Lagstiftning	Ds 1997:9	\|

§§). Priset för varor och tjänster skall anges korrekt och tydligt (5

§). Dessutom skall jämförpris lämnas för vissa varuslag (7 §).

Frågan om dubbel prisinformation behandlas i kapitel 8. So m framgår där bör bestämmelserna om prisinformation ändras så att prisinformationen från och med den 1 janu ari år 2002, eller den dag då sedlar och mynt i euro sätts i omlopp, skal l lämnas i euro i stället för svenska kronor om Sverige blir medlem i valutaunionen. Frågan om behovet av lagstiftning om dubbel prisinformation, dvs. i både euro och svenska kronor, analyseras vidare.

4.3 Basbeloppet behöver räknas om till euro

från 1960 och framåt

Inom den allmänna för säkringen görs beräkningar med anknytning till ett basbelopp som är uttryckt i kronor och som uppräkna s

årligen med utgångspunkt från förändringen av det allmänn a prisläget. Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

Förutom inom den allmänna försäkringen har basbeloppe t betydelse på ett flertal andra områden. Bland annat knyts fler a regler inom skatterätte n till basbeloppet; som exempel kan nämnas deklarationspliktgränsen och grundavdraget. Basbeloppet har även betydelse inom familjerätten. Många civilrättsliga avtal har också anknytning till detta belopp.

Uppräkningen av basbeloppet har under årens lopp varit föremål för en del ändringar. Sådana faktorer som på ett extraordinärt sätt påverkat prisförändringarna har inte beaktats vid uppräkningen .

Exempelvis bortsågs från de direkta effekter på prisläget so m berodde på deprecieringen av den svenska kronan under tiden den

19 november - 18 december 1992.

Hur basbeloppet skall framräknas regleras i 1 kap. 6 § lage n (1962:381) om allmän försäkring. I detta lagrum stadgas även at t basbeloppet fastställs av regeringen för varje år. Basbelopp ha r fastställts för varje år fr.o.m. basbeloppet för år 1982. Dessförin - nan, sedan år 1960, fastställdes basbeloppet för vissa tidsperioder under respektive år. Om Sverige blir medlem i valutaunionen från starten bör basbeloppet uttryckas i euro från och med år 2002.

Många beräkningar görs för förfluten tid. På grund härav och för att undvika tvister om avrundning m.m. bör d e basbelopp som avser tid före ikraftträdandet av valutaunionen omräknas till euro oc h

\|	Ds 1997:9	Lagstiftning	33

fastställas i en serie för sig från år 1960 och framåt. Frågan om att under övergångsåren fastställa basbeloppet i såväl kronor som i euro är föremål för vidare prövning.

4.4Inteckningar måste beviljas i euro från och med år 2002

Ett svenskt deltagande i valutau nionen synes inte medföra att några frågor av mera principiell natur uppstår på fas tighetsrättens område. Det får antas att fastighetsrättsliga kontrakt – liksom andra slag av avtal – som har upprättats i kronor efter övergången till euro ka n fullgöras i motsvarande eurobelopp. Däremot kan det i anslutning till övergången till euro uppk omma en del problem av mer praktisk natur.

Enligt bestämmelser i jordabalken och i lagen (1984:649) o m företagshypotek skall inteckningar i fast egendom respektiv e företagsinteckning avse visst belopp angive t i svenskt mynt. Fr.o.m. den 1 januari 2002 bör givetvis lagstiftningen vara utformad så att nya inteckningar inte kan beviljas annat än i euro. Beträffand e dessförinnan beviljade inteckningar får det förutsättas att de efter övergången till euro gäller med motsvarande belopp i euro.

Vissa praktiska olägenheter tor de dock följa av att inteckningarna, dvs. inskrivningarna i inskrivningsregistret, och de utestående pantbreven är angivna i kronor. Dels är det givetvis förvirrande för kreditgivare och fastighetsägare när pantbrev, angivna i kronor , lämnas som säkerhet för förpliktelser i euro. Dels komme r beloppen i euro normalt att vara mycket ojämna, vilket minska r överskådligheten i systemet.

Det finns mot den bakgrunden ett behov av regler om hur d e gjorda inskrivningarna skall räkn as om till euro. Det finns också ett behov av regler som gör det möjligt att byta ut pantbrev angivna i kronor mot pantbrev i euro. Det finns slutligen ett behov av regler som underlättar avrundningar av intecknings- och pantbrevsbeloppen. I vart fall i de båda sista fallen måste sådana regler sannolikt utformas så att förändringen sker genom något slag av myndighetsbeslut.

4.5Före år 2002 bör inga deklarationsuppgifter få lämnas i euro

34 Lagstiftning	Ds 1997:9	\|

I kapitel 7 konstateras a tt det skulle vålla mycket stora problem för skattemyndigheterna om de skattskyldiga skulle ha valfrihe t beträffande deklarationsvaluta under den första övergångsfasen .

Redan av de skäl som där anförs bör man föresk riva att deklarationsuppgifter skall lämnas i kronor fram till år 2002.

Dessutom kan anföras att gällande skattelagstiftning innehåller ett stort antal belopp som är jämna när de uttrycks i kronor me n som skulle bli ojämna uttryckta i euro. Idag går det emellertid inte att exakt förutse den kur s som kommer att gälla mellan kronan och euron den 1 januari 1999 (då kurserna låses). Arbetet med at t konvertera alla beloppsangiv elser i kronor till euro bör därför anstå till dess låsningskursen är känd.

Sammantaget leder detta till slutsatsen att deklarationer oc h kontrolluppgifter endast bör få lämnas i kronor under åren 1999 - 2001. Detta bör gälla för samtliga skatter och avgifter.

I avsnitt 4.7 och 6.5 behandlas frågan om företagen skall få ha sin redovisning i euro under övergå ngstiden eller inte. Denna fråga bereds vidare inom Regeringskansliet. Om denna beredning leder till att det blir tillåtet för företagen att ha sin redovisning i euro kan de som anpassar sig till detta tänkas vilja lämna deklaration i euro. Av skäl som angetts ovan bör detta inte tillåtas. Ett förbud mo t deklaration i euro bör emellertid inte medföra allt för stor a problem. Vid underhandskontakt med en ledande tillverkare a v deklarationsprogram har framkommit att dataprogrammen sannolikt kan anpassas så att belopp som matas in i euro automatisk t konverteras till kronor. För deklarationer där man inte allti d använder något särskilt deklarationsprogram (exempelvis mom s och arbetsgivaravgifter) kan företagen själva mycket enkelt – med hjälp av ett vanligt kalkylprogram – omvandla de underlag i eur o som erhålls från bokföringen till kronor.

4.6Vissa valutakursvinster och valutakursförluster bör beskattas vid en konvertering

Om Sverige blir medlem i valutaunionen så medför låsningen a v kurserna att latenta valutakursvinster och -förluster på tillgånga r och skulder i andra euro-länders valutor blir definitivt säkerställda.

Detta bör emellertid inte medföra någon skattekonsekvens .

\|	Ds 1997:9	Lagstiftning	35

Avskattning av valutakursvinster och -förluster bör ske nä r tillgången avyttras, dvs. i samband med reavinstbeskattningen.

Varken låsningen av kurs erna eller konverteringen skall således enligt huvudregeln utlösa beskattning. Banktillgodohavanden i

övriga euro-länders valutor samt fordringar som inte är avsedda för marknadsmässig handel i dessa valutor bör emellertid int e omfattas. Kursförändringar på sådana tillgångar bör skattas a v redan vid konverteringen. Detsamma bör även gälla skulder. Dessa undantag kan motiveras enligt följande.

Enligt gällande rätt medför ett uttag från ett utländskt bankkonto att valutakursvinst och -förlust skall beskattas/dras av. Efte r konverteringen kommer uttag frå n bankkonton i länder som är med i valutaunionen att avse samma valuta som i Sverige och inge n beskattning skall därför ske med automatik. Teoretiskt skulle man naturligtvis kunna kräva a tt de euro som erhålls vid konverteringen skall reavinstbeskattas när de tas ut från kontot men en såda n lösning är orealistisk. De t går inte att avgöra om de pengar man tar ut är pengar som har konverterats eller som har satts in på konto t efter konverteringen. Förutom detta skulle kontrollproblemen bl i mycket stora. Den naturliga lösningen är därför att konverteringen i dessa fall skall ses som en avyttring och därmed föranled a beskattning (resp. avdragsrätt). För att det inte skall råda någo n tvekan om att konverteringen skattemässigt skall anses som e n avyttring (jfr rättsfall om omstämpling av aktier RÅ 1966 Fi no t

431 och RÅ 84 1:1) bör detta uttryckligen lagregleras.

En alternativ lösning skulle naturligtvis vara att helt efterg e beskattningen. Detta skulle emellertid kunna förväntas leda till att de skattskyldiga placera r om medel på konton med latenta kursförluster – exempelvis genom att öppna ett nytt liknande konto i samma bank och föra över pengarna dit – men låter bli att rör a konton med latenta kursvinster.

Resonemanget om bankkonton gäller också beträffand e fordringar som inte är föremål för marknadsmässig handel oc h skulder. Såvitt avser skulder bör regeln om avskattning vi d konvertering inte gälla generellt. Det förekommer att privatpersoner köper ett hus utomlands och finansierar detta genom att låna i lokal valuta. I detta fall kommer en kursv inst på huset att motsvaras av en kursförlust på skulden och tvärt om. Eftersom kursförän - dringen på huset inte beskattas förrän vid försäljningen skulle det kunna framstå som stötande att beskatta kursförändringen p å skulden i samband med konverteringen. Kursvinster på lån som är nedlagda i privatbostad i utlandet bör därför inte beskattas förrä n lånet amorteras. För att de skattskyldiga inte skall dra av förluster

36 Lagstiftning	Ds 1997:9	\|

redan vid konverteringen, samti digt som vinster skattas av först vid realisation, bör denna uppskovsregel vara obl igatorisk och tillämpas både i vinst- och förlustfallen. En uttrycklig lagregel med denn a innebörd bör införas.

Hittills har kontanter i utländsk valuta inte berörts. Samm a resonemang som för bankko nton skulle naturligtvis i princip kunna tillämpas även på innehav av kon tanter i utländsk valuta. I gällande rätt finns emellertid en regel om att ku rsvinster och kursförluster på resevaluta inte är skattepliktiga. De t finns ingen anledning att ändra den regeln. Frågan blir då om det finns anledning att kräv a beskattning av kontanter som inte kan klassificeras som resevaluta.

För att det över huvud taget skall bli aktuellt med någo n kursvinst eller kursförlust på kontanter så måste de ha anskaffat s före 1999 (kontanter som har anskaffats senare är anskaffade til l låsta kurser). Om kontanterna avyttras före konverteringen till euro så skall vinster och förluster fram till beskattning enligt gälland e rätt. Det torde vara mycket ovanligt att kontanter innehas så länge som tre år eftersom kontanter inte lämna r någon avkastning. Vidare

är stabil valuta ett konvergenskriterieium för deltagande i valutaunionen, vilket gör att det framstår som helt osannolikt att någo n skulle ha så stora latenta kursvins ter på kontanter att det skulle löna sig att avstå från avkastning under mer än tre år för att därigenom kunna tillgodogöra sig kursvinsterna skattefritt. Med tanke på d e administrativa komplikationer som beskattning av samtlig a konverteringstransaktioner skulle innebära – samt det obefintlig a skattemässiga utfall som beskattningen skulle kunna förvänta s medföra – bör därför konvertering av kontanter till euro inte utlösa beskattning.

För företag och enskilda näringsidkare gäller idag att fordringar och skulder i utländsk valuta skall värderas enligt balansdagen s kurs. För övriga tillgångar gäller värdering enligt anskaffningsdagens kurs.

Låsningen av kurserna år 1999 kommer i detta fall inte att f å någon annan skattekonsekvens än vilken annan valutakursförän - dring som helst. Utländsk valuta samt fordringar och skulder i valuta skall värderas enligt balansdagens kurs. Övriga tillgånga r värderas enligt anskaffn ingsdagens kurs. För omsättningstillgångar gäller dessutom att nedskrivningen skall ske till verkligt värde om detta är lägre än anskaffningsvärdet.

Vid konverteringen till euro gäller för företagen liksom fö r privatpersoner att lagstiftningen bör föreskriva att anskaffnings - värdet i kronor skall räknas om enligt lå sningskursen. För tillgångar som skrivs av (dvs. fastighe ter och inventarier m.m.) skall anskaff-

\|	Ds 1997:9	Lagstiftning	37

ningsvärdet resp. det skattemässiga restvärdet i kronor räknas om enligt låsningskursen. Avskrivni ngar skall i fortsättningen beräknas utifrån detta värde.

Ovanstående resonemang har förts utifrån förutsättningen at t

Sverige går med i valutaunionen. Om Sverige däremot väljer at t inte gå med måste man även då ta ställning till om konverteringen i något fall skall utlösa beskattning eller inte. En svensk skattskyldig som har tillgångar i unionsvalu tor kommer att få dessa tillgångar ”tvångskonverterade”. Den naturliga lösningen är att int e betrakta denna konvertering som en avyttrin g utan att – i likhet med vad som gäller idag – beskatta kursförändringar i samband med att tillgången säljs. Inte heller konvertering av skulder bör utlös a beskattning. För att inga tvivel skall råda bör det sagda regleras i lag.

4.7Frågorna om redovisning i euro och konvertering av aktiekapitalet analyse-

ras

vidare

Associationsrätten och redovisningsreglerna som bl. a. finns i aktiebolagslagen (1975:1385) samt i redovi sningslagen (1995:1554) reglerar frågor som är av vital natur för näringslivet. De frågor som främst är aktuella på dessa områden rör aktiekapitalet sam t årsredovisningen. Dessa frågor behandlas i kapitel 6. Om Sverige blir medlem i valutaunionen uppstår komplikationer under över - gångstiden fram till år 2002 om befintliga företag fastställe r aktiekapitalet i euro och upprättar års- och koncernredovisning i denna valuta. Dessa frågor är föremål för vidare analys ino m

Regeringskansliet.

4.8Euroförordning reglerar bestämmelser avseende gångbart myntslag mm

I svensk lag förekommer bestämmelser om myntslag som inte ä r gångbara på den ort där betalning sker. Sådana bestämmelser finns i 7 § lagen (1936:81) om skuldebrev, 41 § växellagen (1932:130 ) och 36 § checklagen (1932:131). Bestämmelserna avser de n

38 Lagstiftning	Ds 1997:9	\|

situationen att skuldebrevet, växeln eller checken anger et t myntslag som inte är gån gbart på betalningsorten. I sådana fall får, om inte annat har avtalats, betalning ske i landets valuta. Vad som skall betalas skall fastställas med hjälp av växelkurserna p å betalningsdagen. I växellagen och checklagen finns vissa regle r som preciserar hur omräkningen skall göras. I skuldebrevslage n finns bestämmelser om vad som gäller när betalning inte sker i tid och kursen på den angivna valutan därefter faller.

Om ett skuldebrev, en växel eller en check skall betalas i e n valuta som upphör att existera när den gemensamma valutan införs, skall enligt en av de rådsförordningar som förbereds betalning i stället ske i euro med tillämpning av en preciserad växelkurs. Det torde vara lämpligt att i de nu diskuterade lagrummen ta in e n hänvisning till bestämmelserna i föror dningen. För andra valutor än sådana som upphör genom att den gemensamma valutan inför s kommer bestämmelserna att ha samma relevans som tidigare . Utöver den angivna hänvisningen till rådsförordningen behöve r således inte några lagstiftningsåtgärder vidtas. Det gäller oavset t om Sverige går med i valutaunionen eller inte.

4.9AP-fondens placeringsregler bör ses

över

Av AP-fondens sex fondstyrelser är tre inriktade på att gör a placeringar huvudsakligen på penning- och obligationsmarknaden, nämligen första–tredje fondstyrelserna. Huvuddelen av dess a fondstyrelsers placeringar skall göras i skuldförbindelser med låg kreditrisk. Av 12 § lagen (1983:1092) med reglemente för A - llmänna pensionsfonden framgår att sådana skuldförbindelser få r vara utställda i utländsk valuta men det sammanlagda värdet fö r respektive fondstyrelse får uppgå till högst tio procent av det totala marknadsvärdet av de tillgångar styrelsen förvaltar. Om sådan a skuldförbindelser har utfärdats av en emittent som inte är svens k måste förbindelserna vara föremål för handel på en svensk elle r utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon anna n reglerad marknad.

Vid ett svenskt deltagande i valutaunionen blir euro inte utländsk valuta. Det innebär att första–tredje fondstyrelserna, med oförän - drade placeringsbestämmelser, skulle kunna placera huvuddelen av sina tillgångar i skuldförbindelser i euro. Det spelar därvid inge n roll om emittenten är svensk e ller inte. För skuldförbindelser i euro

\|	Ds 1997:	39

kommer inte heller att gälla något krav på att de handlas på e n reglerad marknad. Det kan därför finnas behov av att se över den nämnda placeringsbestämmelsen i ljuset av de ursprunglig a intentionerna.

Om Sverige inte går med i valutaunionen får det ingen direk t effekt för AP-fondens placeringsbestämmelser. Euro blir i sådant fall en utländsk valuta. Om svenska emittenter börjar emitter a skuldförbindelser i euro i större omfattning kan det emellerti d finnas anledning att se över nu aktuell p laceringsbestämmelse, även om Sverige står utanför valutaunionen.

40 Sammanfattning	Ds 1997:9	\|

5 Den finansiella sektorn

Riksbanken har i sitt samarbete med den finansiella sektorn främst analyserat scenariot att Sverige blir m edlem i unionen den 1 januari

1999. Detta alternativ kräver f lest och mest omfattande förändringar. Under hösten 1996 har ett arbete påbörjats med att analyser a effekterna av att en valutaunion genomförs men Sverige stå r utanför. Detta alternativ kräver dock inte lika omfattande förändringar lika snabbt. I följande avsnitt redogörs för de viktigast e förändringarna och frågeställningarna som aktualiseras nä r valutaunionen införs.

I detta kapitel behandlas vidare statsskuldspolitiska konsekvenser vid en eventuell övergång till euro. Ansvaret för dessa frågo r ligger på Finansdepartementet. Redogörelsen i den delen bygger i stor utsträckning på en rapport från Riksgäldskontoret.

5.1Målet för penningpolitiken förändras inte

Ett svenskt deltagande i valutaunionen innebär att ansvaret fö r penningpolitiken flyttas från Riksbanken till Europeiska Central - banken, ECB. Vad gäller målet för penningpolitiken innebär et t medlemskap emellertid ingen förändring. Måle t för den gemensamma penningpolitiken skall vara att uppnå pr isstabilitet. Däremot kan den penningpolitiska strategin för att nå målet förändras. Om ECB kommer att arbeta mot ett penningmängdsmål eller ett explici t inflationsmål, eller en kombination av dessa mål är ännu int e avgjort. Frågor rörande den praktiska utformningen av penningpolitiken diskuteras för närva - rande inom Europeiska Monetära Institutet, EMI, som har til l uppgift göra nödvändiga förberedelser inför inrättandet av ECB . Riksbanken deltar i dessa förberedelser. De slutliga, formell a besluten kommer emellertid att fatt as först efter det att ECB bildats våren 1998. Vissa huvuddrag kan emellertid redan nu skönjas. Det står redan klart att det europeiska c entralbankssystemets styrsystem i hög grad kommer överensstämma med det styrsystem so m

Riksbanken tillämpar för närvarande. Således kommer bankern a även fortsättningsvis erbjudas att sätta in och låna medel i centralbanken till fastställda ino ch utlåningsräntor. Vidare kommer även

\|	Ds 1997:9	Den finansiella sektorn 41

fortsättningsvis den viktigaste styrräntan att fastställas i samban d med regelbundna repo-transaktioner.

Vissa förändringar kan emellertid förutses j ämfört med nuvarande svenska ordning. Kassakrav kan komma att införas, dvs . finansiella institut kan komma att åläggas hålla viss behållning på ett – sannolikt räntelöst – konto i ECB. ECB kommer senare at t bestämma om detta instrument skall användas. En annan skillnad mot dagens ordning är att ECB sannolikt kommer att vända sig till en bredare krets av finansiella motparter än vad Riksbanken gö r idag. För närvarande har Riksbanken en avtalsmässig relation till vissa affärsbanker och vissa värdepappersbolag (s.k. primar y dealers) som används som motparter vid de penningpolitisk a operationerna. Detta primary dealer-system kommer sannolikt att upphöra i samband med ett medlemsskap i valutaunionen.

Bl.a. för att ge ett adekvat underlag för den gemensamm a penningpolitiken krävs en omfattande harmonisering av medlemsländernas statistikinsamling. Sverige kommer att ha en skyldighet att uppfylla de nya statistikkraven som inkluderar både finansmarknads- och betalningsbalansstatistiken oavsett om vi deltar i valutaunionen eller inte.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer Riksbanken på samma sätt som idag att be driva en självständig penningpolitik och avgöra vilka penningpolitiska strategier och styrsystem som skal l användas. Riksbanken kommer emellertid även i denna situation att vara en del av det europeiska centralbankssystemet och var a bunden av att ha ett prisstabilitetsmål för penningpolitiken.

5.2Ansvaret för valutapolitiken flyttas till gemenskapsnivå

Även valutapolitiken kommer att flyttas från Riksbanken til l gemenskapsnivå vid ett svenskt deltaga nde i valutaunionen. När det gäller valutapolitik gentemot länder uta nför EU är det ministerrådet i EU som har den yttersta beslutand erätten i valutaunionen. Således är det ministerrådet som fattar beslut om avtal om växelkurssystem gentemot dessa länder. Med all sannolikhet kommer dock euron att ha en rörlig växelkursregi m gentemot länder utanför EU. Ministerrådet får i detta fall utarbeta allmänna riktlinjer för valutapolitiken gentemot dessa länder. Dessa allmänna riktlinjer får dock int e

42 Den finansiella sektorn	Ds 1997:9	\|

enligt EG-fördraget påverka huvudmålet för ECB, dvs. prisstabiliteten .

När det gäller växelkurspo litiken gentemot EU-valutor som står utanför valutaunionen komme r ett frivilligt fastväxelkurssystem att upprättas som skall ersätta det nuvarande ERM-systemet. Europeiska rådet enades i Dublin i december 1996 om huvuddragen i de t nya växelkurssystemet ”ERM 2". Till skillnad mot dagens system skall centralkurser endast upprättas gentemot euron, och inte som i ERM mot samtliga deltagande valutor. Kring dessa centralkurser skall valutorna tillåtas fluktuera på ett liknande sätt som inom det nuvarande ERM. Beslut om centralkurser m.m. kommer att fattas av alla EU-ländernas centralbankschefer och ministrar i e n gemensam procedur där Europeiska kommissionen och EC B involveras. Om Sverige inte deltar i valutaunionen kan Sverig e välja att delta i ERM 2 eller fortsätta med en rörlig växelkurs .

Valutapolitiken skall emellertid behandlas som en gemensa m angelägenhet även vid ett utanförskap. Sverige måste sålede s presentera och diskutera sin valutapolitik vid möten i Ekonomiska och finansiella kommittén (efterträdaren till Monetära kommittén) och i Ekofinrådet. Den svenska valutapolitiken kommer vidare att övervakas av EU.

När det gäller valutareserven skall d e nationella centralbankerna vid valutaunionens bildande överföra valutareservsmedel till ECB i förhållande till sin ägarandel i ECB. ECB:s valutareserv förväntas uppgå till 50 mdr ecu när unionen startar. Riksbankens ande l motsvarar ca 15 mdr kronor.

5.3 Riksbanken blir en del av det europeiska

centralbankssystemet

Om Sverige blir medlem i valutaunionen kommer Riksbanken , tillsammans med övriga natione lla centralbanker och ECB, att ingå som en del av Europeiska centralbankssystemet, ECBS. Penningpolitiska beslut kommer att fattas av ECB:s högsta beslutand e organ, rådet. Den svenska centralbankschefen ingår i detta rå d tillsammans med övriga nationella ce ntralbankschefer och direktionen.

Vidare skall Riksbanken verkställa de penning- och valutapolitiska transaktioner som sker gentemot svenska parter. Distribution av sedlar och mynt, statistikinsamling, analys av det finansiell a

\|	Ds 1997:9	Den finansiella sektorn 43

systemet och betalningssystemfrågor är an dra viktiga uppgifter som kommer att åligga Riksbanken. Mycket talar också för att förvaltningen av valutareserven kommer att vara decentraliserad.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer Riksbanke n formellt ändå att bli en del av ECBS, med den skillnaden att de n svenska riksbankschefen inte kommer att kunna delta i ECB: s penningpolitiska beslut. An svaret för den svenska penningpolitiken kommer i detta fall att åligga Riksbanken.

5.4Sedlar och mynt i euro börjar ges ut senast år 2002

Om Sverige blir medlem i valutaunionen från starten 1999 skal l sedlar och mynt i euro börja ges ut senast den 1 januari 2002. Det exakta datumet fastställs av ECB. Riksbanken kommer att verka för att starttidpunkten inte samm anfaller med årsskiftet, eftersom detta skulle kunna skapa vissa praktiska problem. Rik sbanken vill i stället att utgivningen påbörjas under hösten 2001. De nationella sedlarna skall upphöra att vara legala betalningsmedel senast 1 juli 2002 . Centralbankerna kommer emellertid att lösa in sedlar även efte r detta datum. Riksbanken anser at t det vore fördelaktigt att perioden då sedlarna och mynten i euro existerar pa rallellt med de nuvarande sedlarna och mynten görs kortare än 6 månader. Dessa frågo r diskuteras för närvarande i EMI.

Sedan ett par år tillbaka pågår ett intensivt arbete med utformningen av sedlarna och mynten. Den nya myntserien skall omfatta följande valörer; 1, 2, 5, 10, 20, och 50 cent respektive 1 och 2 euro. Sedlarnas valörer omfattar valörerna 5, 10, 20, 50, 100, 200 och 500 euro. Först när utseendet fastställts kan produktione n påbörjas. Vid toppmötet i Dublin i december 1996 fastslog s utseendet på sedlarna, bortsett från den eventuella del som skal l bära nationell prägel. I princip skall varje deltagande land ge s möjlighet att delta i sedelproduktionen.

Om Sverige väljer att sta nna utanför valutaunionen kommer det av naturliga skäl inte att vara aktuellt med ett byte av sedlar oc h mynt. Eurosedlar och -mynt hanteras då som utländsk valuta . Efterfrågan på denna valuta kan emellertid tänkas bli omfattande. Vissa aktörer kan förmodas acceptera euron som betalningsmedel. Dessutom kan euron förväntas bli en be tydande valuta i kontantlösa transaktioner. Ett förhållandevis komplicerat fall bedöms a v

44 Den finansiella sektorn	Ds 1997:9	\|

Riksbanken uppstå om Sverige inte blir medlem 1999 men går in i unionen innan introdukt ionen av sedlar och mynt i euro äger rum.

Detta innebär en förkortad övergångsprocess, något som kan bl i problematiskt att hantera praktiskt.

\|	Ds 1997:9	Den finansiella sektorn 45

5.5Ett nytt betalningssystem garanterar snabba och säkra betalningar inom hela unionen

För att den gemensamma penningpolitiken skall kunna verk a effektivt måste ECB kunna påverka räntenivån i alla deltagand e länder samtidigt. Detta förutsätter ett betalningssystem dä r finansiella företag kan flytta euro-betalningar snabbt och säker t

över hela unionen under samma dag. Det nuvarande betalningssystemet, som bygger på privata banker (korrespondentbanker) oc h som används för betalningar mellan EU-länderna idag, uppfylle r inte dessa krav. EMI förbereder därför skapandet av TARGET, ett gemensamt betalningsystem, som skall t as i drift vid starten av den monetära unionen.

I TARGET-systemet kommer framförallt banker inom EU at t kunna skicka pengar mellan sig, och skicka betalningar till oc h motta betalningar från ECBS. Systemet skall också kunn a användas för att utföra stora betalningar på uppdrag av bankernas kunder. TARGET kommer därför också att få kommersiel l betydelse och stödja utvecklingen av den inre marknaden.

TARGET kommer att bygga på de existerande nationell a interbankbetalningssystemen, i Sveriges fall Riksbankens RIX- - system. TARGET-systemet konstrueras genom att länka samman de nationella systemen till ett gemensamt nätverk. TARGE T kommer att vara ett s.k. RTGS-system (real time gross settlement), dvs. ett system där betalningarna avvecklas omedelbart, uta n föregående nettning. RIX-systemet är ett sådant system. Riksbanken behöver därför endast genomföra marginella förändringar i

RIX-systemet. Den tekniska specifikationen av TARGET var klar i juni 1996. Från det datumet har de nationella centralbankerna ett

år på sig att utveckla systemet. Från juli 199 7 och ett år framåt skall systemet testas.

RTGS-system kräver tillgång till likviditet för att funger a effektivt. Centralbankerna kommer därför att erbjuda bankern a möjligheter till lån under dagen, s.k. intradagskrediter. Vilk a värdepapper som kommer att accepteras som säkerhet diskutera s för närvarande inom EMI. Sannolikt kommer det att finnas tv å grupper av värdepapper. En grupp av värdepapper kommer at t accepteras som säkerhet inom hela unionen medan den andr a gruppen kommer att variera från land till land och endast var a möjlig att utnyttja för lån i den nationella centralbanken. Dess a

46 Den finansiella sektorn	Ds 1997:9	\|

värdepapper skall också kunna utnyttjas för andra penningpolitiska operationer, exempelvis för r epotransaktioner. I detta sammanhang kvarstår en rad juridiska och tekniska frågor, exempelvis hu r pantsättning över gränserna skall hanteras.

I det fall Sverige väljer att stå utanför valutaunionen komme r

RIX-systemet ändå erbjudas möjligheten att ingå i TARGET - systemet. En sådan anknytning är önskvärd i Sveriges fall för att ge svenska banker och deras ku nder möjlighet att snabbt och säkert sända euro-betalningar. I en sådan situation kommer det att finnas två parallella RIX-system, ett för inhemska kronbetalninga r (K-RIX) och ett för euro (E-RIX). Huruvida svenska banker i denna situation skulle få tillgång till eurolån under dagen på samma villkor som banker inom valutaunionen diskuteras för närvarande i EMI. Om så inte blir fallet kan det in nebära en konkurrensnackdel för den svenska finansiella sektorn.

5.6Bankerna kommer att leverera eurotjänster från starten 1999

Banksystemet har en central roll i betalningssystemet och därmed också vid övergången till eu ron. I princip kommer bankerna själva, liksom hela den privata sektorn, att välja hur och vid vilke n tidpunkt under övergångsperioden man kom mer att övergå till euro. Vissa regler kommer emellertid att finnas när det gäller bankerna.

Euroförordningen, dvs. den EG-lagstiftning som kommer at t reglera övergången till euro, ålägger bankerna att tillhandahålla en växlingsmekanism för kontohållare. En betalning skall sålede s krediteras mottagarens konto i den valuta som kontot är uttryckt i, oavsett i vilken ursprunglig valuta betalningen gjordes. Dett a kommer väsentligt att underlätta övergången för andra aktörer .

Kunderna ges möjlighe t att använda konton i både kronor och euro och att göra transaktioner i båda valutorna från respektive konto.

De svenska bankerna har påbörjat ett omfattande arbete inför en eventuell övergång till euron, såväl i de enskilda företagen som i

Bankföreningens regi. Bankföreningen har lagt fram en rapport där en strategi skisseras för bankernas övergå ng till euro som bygger på den s.k. skalmodellen. Modellen innebär att bankerna omger sit t eget system med ett ”skalsystem” som översätter inkommand e transaktioner till den valuta som tillämpas i s ystemet. Denna modell har fördelen att banken själv och vid ett senare tillfälle kan avgöra när man skall genomföra sin egen omläggning. Denna strateg i

\|	Ds 1997:9	Den finansiella sektorn 47

förväntas också hålla själva omläggningskostnaderna nere. E n nackdel med modellen är att avr undningsdifferenser kan uppstå vid konverteringar mellan kronor och euro. I rapporten föreslå r Bankföreningen att bankerna och giroinstituten för såväl företagssom privatmarknaden, skall arbeta med skalmodellen. Skalmodellen skall, enligt Bankföreningen, emellertid kombineras med e n annan modell, den s.k. originalvalutamodellen. Den innebär at t avsändaren av transaktionen ansvarar för i vilken valuta mottagaren erhåller transaktionen. Information om den ursprungliga valuta n och det exakta beloppet följer med transaktionen i syfte att undvika avrundningsdifferenser. I rapporten förutsätts skalsystem oc h originalvalutasystem finnas i funktion hos banker och giroinstitu t från den 1 januari 1999.

Övergången till euro vad gäller bankernas verksamhet p å privatmarknaden kommer sannolikt att ske förhållandevis sent i processen. Kopplingen till utbytet av sedla r och mynt torde här vara relativt stark. Även på denna marknad kommer det emellertid at t finnas ett visst behov av eurotjänster i ett tidigt stadium av över - gångsprocessen, exempelvis beträffande värdepapperslikvider.

För bankernas verksamhet på företagsmarknaden komme r sannolikt övergången att ske vid en tidigare tidpunkt. I synnerhe t större, internationellt verksamma företag torde snabbt komma at t göra omfattande transaktioner i euro, och euron kommer sannolikt i många fall att användas som koncernvaluta. Detaljhandel oc h andra "konsumentnära" verksamheter kommer troligen att ligg a senare i processen, men även dessa kommer att ha behov av at t hantera t. ex. kortbetalningar i euro före 2002. En skillnad mellan företags- och privatmarknaden är att efterfrågan på euro-tjänste r från företagssidan troligen kommer att uppstå snabbare.

5.7Värdepappersmarknaden påverkas påtagligt även om Sverige står utanför valutaunionen

På värdepapperssidan har de på marknaden aktiva institute n enstämmigt förordat en snabb, samlad övergång till euro vi d årsskiftet 1998/99 (”big bang”). En senare eller en mer stegvi s övergång skulle, enligt marknadens aktörer, innebära kostsamm a dubbla system som dessutom skulle splittra likviditeten i olik a värdepapper och generellt försämra den svenska marknaden s

48 Den finansiella sektorn	Ds 1997:9	\|

konkurrenskraft. Handelns övergång skull e enligt detta scenario ske ett antal dagar före årsskiftet 1998/99 för att möjliggöra at t avvecklingen dvs. betalning och leverans av värdepapper, endast behöver ske i euro från den 1 januari 1999. Avveckling ske r normalt 2-3 dagar efter avslut mellan parterna.

Marknadsaktörerna anger två praktiska problem vid en "bi g bang"- övergång som berör alla delar av värdepappersmarknaden. Det ena är kopplat till frågan om tidpunkten när konverteringskursen kommer att läggas fast , och om detta kommer att ske i tillräckligt god tid före övergången. Det andra gäller skatteredovisningen för affärer ingångna de tre sista dagarna 1998, då handeln, enlig t förutsättningarna ovan, skall ske i euro. Dessa frågetecken ka n innebära att övergången förskjuts ett antal dagar in på 1999.

Konverteringskurserna skall formellt fastställas a v medlemsländerna i valutaunionen den dag den tredje etappe n börjar. Möjlighet finns emellertid att de facto ta ett beslut vid e n tidigare tidpunkt. Detta kan emellertid tidigast ske då slutgiltig t beslut tagits om vilka länder som kommer att delta i valutaunionen från den 1 januari 1999, vilket kommer ske under våren 1998.

En lösning på ovan nämnda skatteproblem vo re, enligt marknadsaktörerna, att skattemyndigheterna gör ett specifikt undantag för att klara en övergång den 1 ja nuari 1999. En alternativ möjlighet är att RIX-systemet fortsätter att avveckla även krontransaktione r några dagar in på 1999.

En viktig aspekt är naturligtvis hur konverteri ngen skall regleras. Finansdepartementet har tillsammans med Justitiedepartemente t tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att bedöma de legala förutsättningarna för att en tidig konvertering till euro skall vara möjlig . Möjligheten att genomföra en ”big bang” förutsätter att den finansiella infrastrukturen i form av handelssystem, betalningssystem , kontohållningssystem, clearingfunktioner och avvecklingssyste m klarar av att konvertera sina system.

Vid ett svensk medlemskap i valutaunionen avser värdepappercentralen,VPC, att övergå till att internt enbart arbeta i euro direkt från årsskiftet 1998/99. Detta förutsätter emellertid att lagstöd ges för en konvertering av de registrerade värdepapperen. Om et t sådant lagstöd inte skulle komma till stånd kan VPC bara registrera finansiella instrument i den valuta som anges i emissionsvillkoren och i emittentens bolagsordning. EG-förordningen ger dock inte någon möjlighet att via lagstiftning tillåta emittenten att ensidig t konvertera aktier under övergångstiden. Det finns därför int e förutsättningar för att kon vertera den utestående aktiestocken. Med

\|	Ds 1997:9	Den finansiella sektorn 49

andra ord kan en "big-bang" på aktiemarknaden 1999 bara genomföras för clearing och avveckling, men inte beträffande kontohållningen.

Optionsmäklarna, OM, administrerar och garanterar finansiella kontrakt. När sådana kontrakt avvecklas används bl.a. -

RIX-systemet och VPC:s system. Införandet av euron förändra r inte detta. OM har att verka inom ramen för de avvecklingssystem som finns och de faciliteter dessa erbjuder. OM:s finansiell a kontrakt omfattar redan idag andra valutor än kronor. Regelver k och rutiner för att hantera detta finns redan. Tillkomsten av den nya valutan torde därför inte innebära några svårigheter. Om VPC och

RIX-systemet övergår till att verka i euro per den 1 januari 199 9 torde OM kunna övergå vid samma tidpunkt.

Även om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer värdepappersmarknaden i Sverige att påverkas påtagligt. Vissa bedömar e anser att en betydande andel av den svenska värdepappershandeln kan komma att ske i euro även i en sådan situation. Det är svårt att bedöma i vad mån och i vilken takt en sådan marknadsstyr d

övergång till euro kan komma att äga rum och vilka krav detta i sin tur ställer på systemutformning och systemutveckling. I de n utsträckning denna situation nödvändiggör dubbla system kan det bli kostsamt och minska de svenska finansiella marknaderna s konkurrenskraft.

5.8Förutsättningarna för en tidig konvertering av statsskulden till euro utreds

En fråga av central betydelse för den svenska finansmarknaden s omställning till euro är hur Riksgäld skontoret kommer att agera när det gäller nyupplåning och förvaltningen av statsskulden vid et t svenskt deltagande i valutaunionen. Riksgäldskontoret är fö r närvarande genom sin relativa storlek som em ittent en dominerande aktör på den svenska penn ing- och obligationsmarknaden. Valet av konverteringssstrategi har således stor inverkan på strukturen i handeln med räntebärande värdepapp er på den svenska marknaden.

Regeringen gav i augusti 1996 Riksgäldskontoret i uppdrag att i en särskild rapport redovisa en strategi inför en eventuell konvertering av statsskulden till euro (Fi 96/3836). I uppdraget ingick att redovisa en tidsplan för konve rtering av nyupplåning och befintliga

50 Den finansiella sektorn	Ds 1997:9	\|

lånestockar. Rapporten inlämnades till regeringen den 31 oktober

1996, (Dnr Fi 96/ 4562).

Riksgäldskontoret konstaterar i sin rapport att Europeiska rådet vid mötet i Madrid bestämde att statlig nyupplåning i form a v utgivning av omsättningsbara värdepapper (”tradeable debt”) i de deltagande medlemsländerna skall ske i euro redan från starttid - punkten av etapp 3, dvs. från 1 januari 1999. Överenskommelse n innebär att nyupplåningen i svenska kronor på penningoc h obligationsmarknaden, dvs. omsä ttningsbara värdepapper i form av statsobligationer, realränteobligatione r och statsskuldväxlar, upphör och ersätts av upplåning i euro frå n och med den 1 januari 1999 om

Sverige blir medlem i valutaunionen från denna tidpunkt.

När det gäller den utestående skuldstocken föreslås i rapporten att även denna skall konverteras till euro vid samma tidpunkt .

Kontorets ställningstaga nde baseras huvudsakligen på målsättningen att upprätthålla god li kviditet på den inhemska statspappersmarknaden. Den svenska stats pappersmarknaden består för närvarande av ett fåtal volymmässigt stora lån. Nyupplåning sker huvudsakligen i redan tidigare emitterade obligationslån, s.k. benchmarklån. Lånesystemet innebär således en stark koppling mellan nyupplåning och den redan existerande skuldstocken. Genom koncentratione n till ett fåtal lån tillförsäkras en god likviditet i dessa lån på den s.k. andrahandsmarknaden. God likv iditet innebär att placerarna på den svenska statspappersmarknaden förhållandevis snabbt och till låga kostnader kan förändra riskprofilen i sina por tföljer. I förlängningen leder det i sin tur till ökade möjligheter för staten att låna till låga kostnader. Om endast nyupplåningen sker i euro utan att skuld - stocken konverteras innebär detta att upplåningen splittras på et t väsentligt större antal lån med risk för sämre likviditet och störr e kostnader som följd. Detta talar för en omedelbar omvandling a v hela skuldstocken till euro.

Införandet av euro och etablerandet av en gemensam euromarknad medför vidare ökad utbytbarhet mellan oli ka upplåningsinstrument för placerarna. Med största sannolikt leder detta till at t placerarnas rörlighet mellan olika nationella marknader ökar och att konkurrensen mellan olika nationella låntagare därigenom skärps.

En snabb konvertering av statsskulden till euro med målsättningen att upprätthålla god likviditet främjar den svenska marknaden s konkurrenskraft och möjligheterna till låga upplåningskostnader.

Utöver målsättningen i statsskuldsförvaltningen att främja god likviditet och den svens ka marknadens konkurrenskraft konstaterar

Riksgäldskontoret att en omedelbar konverte ring av statsskulden till euro kan vara betydelsfull ur ett mer generellt perspektiv. En tidig

\|	Ds 1997:9	Den finansiella sektorn 51

övergång till euro kan bidra till att stärka tilltron till EMU-proces- sen genom att agerandet understryker att övergången är definiti v och oåterkallelig.

Ett ställningstagande för en tidig övergång till euro på penning- och obligationsmarknaden förutsä tter att olika tekniska system som utnyttjas i statsskuldsförvaltningen är förberedda, främst VPC: s system och Riksbankens RIX-system. Givet att så blir fallet , föreligger inga tekniska problem med en tidig övergång till euro.

Riksgäldskontorets förslag till konverteringsstrategi för de n svenska statsskulden förefaller rimligt och välavvägt. Om Sverige blir medlem i valutauni onen1999 skapar en tidig övergång till euro sannolikt goda förutsättningar för en sta bil utveckling och bidrar till statens möjligheter att låna till låga kostnader. Det finns dock et t behov att klarlägga vissa legala förutsättningar för en såda n process.

Beträffande valutaskulden, som motsvarar ca 30 procent a v statsskulden, konstaterarar Riksgäldskont oret att begreppet utländsk valuta delvis får en ny innebörd vid en övergång till euro. Flera av de länder vars valutor idag utnyttjas i valutaupplåningen komme r att tillhöra valutaunionen och nyupplåning i dessa valutor torde i enlighet med Madridöverenskommelsen inte vara aktuell. Vi d konvertering av utestående valutalån föreslår Riksgäldskontoret att en anpassning skall ske till den praxis som etableras för respektive lands valuta. Även på detta område föreligger emellertid ett behov av att klarlägga vissa legala förutsättningar med koppling til l euroförordningen.

Vad gäller upplåningen på hushållsmarknaden, som svarar fö r ca 10 procent av statsskulden, kan enligt Riksgäldskontoret en tidig konvertering vara viktig av två skäl. För det första kan det motiveras från marknadsföringssynpunkt, eftersom många hushåll ka n förväntas göra liknande överväganden vid placeringsbeslut so m institutionella placerare. Det andra skälet är att prissättningen p å

Riksgäldskontorets produkter styrs ut ifrån räntorna på penning- och obligationsmarknaden. Två instrument, realränteobligationer oc h premieobligationer 1, är därtill föremål för handel på Stockholm s

1 Av den utestående premieobligationsstocken på 57 miljarder kronor den 31 oktober 1996 är endast lån 96:1 på 4,5 miljarder kronor registerat i VPC:s system. Övriga lån är s.k. fysiska premier. Dessa lån förfaller med en förhållandevis jämn profil fram till år 2002 och skall enligt Riksgäldskontoret inte konverteras den 1 januari 1999. Däremot kommer handeln (priset) i dessa lån sannolikt ske i termer av euro.

52 Den finansiella sektorn	Ds 1997:9	\|

fondbörs och VPC-registrerade och kommer därme d att konverteras i och med att dessa system går över till euro. Enligt Riksgäldskontoret uppstår sannolikt ett krav på att ge kunderna möjlighet at t diskutera sina placeringar i krontermer även om de instrument de köper är noterade i euro. En eventue ll konvertering av upplåningen via Allemansspar, som svarar för ca häl ften av hushållsupplåningen och som huvudsakligen konkurrerar med bankernas inlåning, bö r enligt Riksgäldskontoret följa den praxis som etableras ho s respektive bank som tar emot inlåningen.

Även vad gäller konverteringen av hushållsupplåningen behöver vissa legala förutsättningar klarläggas. Värt att notera i samman - hanget är att Madridöverenskommelsen i december 1995 föreskriver att nyupplåning i euro från den 1 januari 1999 endast gälle r omsättningsbara statspapp er. Två av Riksgäldskontorets produkter,

Allemansspar och Riksgäldskonto är att beteckna som ick e omsättningsbara instrument och faller således utanför kravet va d gäller nyupplåning. Det är vidare för närvarande osäkert huruvida euroförordningen kommer att tillåta en konvertering av dess a instrument utan kontoinnehavarnas medgivande. Det finns därfö r anledning att fördjupa övervägandena om en lämplig övergång för upplåningen på hushållsmarknaden.

I det fall den monetära unionen bildas men Sverige inte delta r kommer inga förändrin gskrav att drabba den nuvarande kronverksamheten. Huvuddelen av statsskulden kommer i detta alternativ vara uttryckt i kronor och Riksgäldskontoret kommer att måna om en fortsatt likvid och väl fungerande kronmarknad.

Vid ett svenskt utanförskap kommer e uron att vara en främmande valuta och eventuell upplåning i euro blir en del av strategin för upplåning på den internationella kapitalmarknaden. Det komme r inte bli aktuellt med nyupplåning i valutor som ingår i valutaunionen. För utestående valutalån bör en anpassning av konverteringen ske till den praxis som etableras för respektive lands valuta. Enligt

Riksgäldskontoret krävs inga speciella åtgärder – lagstiftning , tekniska eller praktiska förberedelser – för att möta en såda n situation.

\|	Ds 1997:9	53

6 Näringslivet

Valutaunionen kommer att förändra det europeiska företagsklimatet. Ett svenskt deltagande i unionen innebär att svenska företa g kommer att behöva vidta en rad anpassningsåtgärder. Förutom att näringslivet måste se över sina affärsstrategier för att möta den nya konkurrenssituationen kommer övergången till en ny valuta även att ställa krav på praktiska förändringar bl.a. av betalningsoc h redovisningssystem.

Även vid ett svenskt utanförskap kommer valutaunionen att få konsekvenser för stora delar av svenskt näringsliv. I vilke n utsträckning enskilda företa g kommer att påverkas om Sverige inte deltar i unionen beror på en rad faktorer, bl.a. företagets storlek , exportorientering och om företaget har verksamhet i ett eller flera länder. Andra faktorer som är av betydelse är konkurrenternas agerande, leverantörernas och kundernas önskemål samt i vilke n utsträckning myndigheter och den finansiella sektorn vidta r förberedelser.

Nedan redovisas några av va lutaunionens väntade konsekvenser för svenskt näringsliv. Vidare redogörs för det förberedelsearbete som sker och planeras i näringslivet, både vid ett svenskt medlemskap och ett icke-medlemskap. Redovisningen baseras på skriftlig och muntlig information från näringslivs- och branschorganisationer, samt ett mindre antal företag.

Även om företagen i konkurrens med andra aktörer själva skall avgöra vilka förberedelser som bör vidtas inf ör de förändringar som en valutaunion innebär är deras ager ande beroende av det regelverk m.m. som staten tillhandahåller. Sist i kapitlet presenteras viss a lagstiftningsfrågor som aktualiseras vid en övergång till euro oc h som berör näringslivet på skatte-, associationsrättsoc h redovisningsområdena.

54	Näringslivet	Ds 1997:9	\|

6.1Valutaunionen förändrar konkurrenssituationen i Europa

Medvetenheten om att valutaunionen kommer att förändra d e allmänna ekonomiska förutsättningarna i Europa sprider sig bland svenska företag. Näringslivsföreträdare har gjort bedömningen att ett deltagande i valutaunionen kommer att nödvändiggöra e n

översyn av företagens långsiktiga strategier. Vidare anser man att den gemensamma kapitalmarknaden inom euro området kommer att bli mer likvid än de nationella kapitalmarkn aderna, vilket möjliggör upplåning till lägre kostnader. En gemensam valuta på den inr e marknaden kan även möjliggöra en förenkling och samordning av ekonomi- och finansfunktionerna i vissa företag, anser man . Exempelvis kan en gemensam kassahantering samt gemensamma redovisnings- och uppföljningssystem inom euroområdet innebära effektivitetsvinster.

Övergången till euro kommer att göra den inre marknaden mer transparent, dvs. det blir enklare att jämföra priser och löner inom euroområdet. Detta kommer att öka konkurrenstrycket. Den ökade pristransparensen kan innebära båd e problem och nya affärsmöjligheter. För att inte hamna i ett konkurrensmässigt underläge är det viktigt att företagen relativt omgående ide ntifierar dessa svårigheter och möjligheter, men det är ännu så länge okla rt vilka konsekvenser den ökade pristransparensen i realiteten kan komma att få fö r företagen. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) kommer under 1997 att undersöka vilka effekter den ökade pristransparensen vid ett bildande av valutau nionen kommer att få på näringslivsstruktur, konkurrenssituation och priser.

6.2Storföretagen har påbörjat förberedelsearbetet medan de mindre företagen avvaktar

Det är framför allt stora företag som har börjat förbereda sig inför en övergång till euron. Eftersom dessa företag i stor utsträcknin g kommer att vara verksamma inom euroområdet oberoende av om Sverige deltar i valutaunionen eller inte, är det viktigt för dem att i ett tidigt skede utreda behovet av anpassningsåtgärder inom olika strategiskt viktiga områden, t.ex. försäljning och marknadsföring,

\|	Ds 1997:9	Näringslivet	55

finansiering, informationssystem och IT. Utredningsarbetet ä r emellertid ännu i inledningsskedet och företagen har inte kommit så långt att några beslut som är förknippade med stora kostnade r har fattats. Klart är att en övergång till euro kommer att ställa krav på förändringar av företagens betalnings-, redovisnings- , rapporterings- och uppföljningssystem , vilket i sin tur förutsätter en anpassning av mjuk- och hårdvara i företagens administrativ a system. Dessutom måste prislistor, fakturor, avtal m.m. justeras.

De små och medelstora företagen har hittills knappast all s vidtagit några förberedelser inför en eventuell övergång till euron. De har inte tillräckligt med resurser för att påbörja förberedelsearbetet förrän man har ett tydligare besked om det svenska medlemskapet. Näringslivets intresseorganisationer har en viktig funktion att fylla när det gäller rådgivning och information om EMU samt vilka åtgärder som måste vidtas vid en eventuell övergång til l euron. Små och medelstora företag komm er i större utsträckning än stora företag att behöva standardiserade markna dslösningar t.ex. när det gäller informationssystem och a dministrativa rutiner. Dessutom behöver man i större utsträckning få hjälp med praktiska frågo r inom områdena redovisning, skatter, prissättning, hantering a v kontraktsfrågor och transaktioner på kapitalmarknaden. Standardiserade lösningar kan emellertid inte erhållas på det strategisk a planet. Även många små och medelstora företag kommer at t behöva se över sina affärsstrategier. Här finns det ett uttalat behov av information och stöd från bransch- och intresseorganisationer.

Hittills har företagen inom detalj- och grossisthandeln int e vidtagit förberedelser i någon större utsträckning. Många små- och medelstora företag inom handeln står inför särskilda problem vi d ett eventuellt införande av euron. Längden på övergångsperioden, tidpunkten för införandet a v euron, utformning av sedlar och mynt, regler för prismärkning i två valutor, avrundningsregler, krav p å

återbetalning i flera valutor samt betalningsöverföringar til l utländska leverantörer är några av de faktorer som påverkar hu r smidig en eventuell övergång till euro kommer att bli för handeln.

Branschorganisationerna är sedan länge aktiva när det gäller at t hävda handelns intresse gentemot både svenska myndigheter oc h europeiska institutioner. De företag som är organiserade i frivilliga fackkedjor kommer att få hjälp av sin kedjestab. Det innebär att i stort sett hela dagligvaruhandeln och minst hälften av sällanköpshandeln kommer att kunna organisera sin egen ”övergångsexper - tis”. De mindre butikerna utanför kedjorna kommer att få stöd och hjälp av olika bransch- och intresseorganisationer.

56	Näringslivet	Ds 1997:9	\|

6.3Information och tydliga regler underlättar en smidig övergång till

euron

En eventuell övergång till euron är förknippad med stora omställningsåtgärder. Som nämndes ovan har förberedelsearbetet int e fortskridit tillräckligt långt för att man ska kunna bedöma hu r mycket omställningsåtgärderna kommer att kosta. Men en utbredd uppfattning bland företag och branschorganisationer är att kostnaderna kan begränsas genom att anpassningsåtgärderna vidtas i god tid. Tidiga förberedelser innebär att man i ett tidigt skede ka n utnyttja de fördelar som euron medför.

Företag och näringslivsorganisationer framhåller att det ä r viktigt att få besked om vilka förutsättningar och regler so m kommer att gälla för näringslivet, såväl vid ett svenskt deltagande som ett utanförskap. När de t gäller information så hävdar man från näringslivshåll att tillgången på allmän information om EMU ä r stor, men att det råder brist på konkret information om t.ex . valutaunionens effekter på konkurrensförhållandena inom EU , handeln över gränserna och företagens affärsmiljö. Man önska r vidare att få tydliga besked om vilka förändringar som kommer att göras i t.ex. skattelagstiftningen och aktiebolagslagen vid et t eventuellt medlemskap i valutaunionen.

Även vid ett svenskt utanförskap är det viktigt att näringslive t får tydliga besked om vilka möjligheter de har att använda euron i Sverige. De svenska sto rföretag som har en betydande andel av sin verksamhet inom det potentiella euroområdet kommer sannolikt att vidta förberedelser för att kunna använda euron och utnyttja d e möjligheter som den gemensamma valutan för med sig oberoende av om Sverige deltar i valutaunionen eller inte. Vissa företa g

önskar använda euron som koncernvaluta även vid ett utanförskap.

Valfrihet anses viktigt för att inte förlora i konkurrenskraft . Företagens användande av euron vid ett svenskt utanförska p kommer att styras av i vilken utsträckning kunder, leverantörer , långivare m.fl. hellre vill använda euro än svenska kronor samt av de eventuella begränsningar som lagstiftning utgör.

\|	Ds 1997:9	Näringslivet	57

6.4Vid en Emu-anslutning måste svenska aktiebolag fr.o.m. år 2002 ange aktiekapitalet i euro

Alla svenska aktiebolag må ste i dag ange sitt aktiekapital i svenska kronor. En svensk anslutning till valutaunionen medför att aktie - bolagen fr.o.m. den 1 januari 2002 i stället måste ange aktiekapitalet i euro.

Om denna övergång från kronor till euro sker genom en generell omräkning, leder det med all sannolikhet till att aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp i de allra flesta fall kommer att uppgå till ojämna belopp. Detta kan innebär a olägenheter för bolagen. Det kan därför förutses att bolagen kommer att vil ja ändra aktiekapitalet till ett jämnt belopp. Förändringar av aktiekapitalet kan, med n u gällande lagregler, genomföras genom nyemission eller fondemission respektive genom nedsättning av aktiekapitalet. Förfarandet i samband med sådana åtgärder är emellertid omständligt, tidskrä - vande och förenat med kostnader. Ett förenklat förfarande fö r ändring av aktiekapitalet i dessa fall bör därför utarbetas.

I aktiebolag som inte är avstämningsbolag kommer aktierna till uttryck i särskilda aktiebrev. I dessa skall anges bl.a. aktierna s nominella belopp. Vid en övergång till euro synes det lämpligt att förekommande aktiebrev där aktiern as nominella belopp hittills har angetts i kronor byts ut mot aktiebrev där det nominella beloppe t anges i euro. I vart fall bör aktiebreven förses med påskrift om den nya valutan. Det kan anföras skäl för att förfarandet vid sådan t utbyte eller sådan påskrift bör lagregleras. Denna fråga utred s vidare inom regeringskansliet.

Redan under övergångstiden mellan den 1 januari 1999 oc h utgången av år 2001 då euron och den svenska kronan kommer att gälla parallellt kan det finnas ett intresse bland svenska aktiebolag att ha aktiekapitalet bestämt i euro i stället för i kronor. Så kan det t.ex. för bolag som bildas unde r denna period framstå som lämpligt att aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp bestäms i eur o redan i samband med bildandet. Man undgår då en del praktisk a problem i samband med överg ången från kronor till euro. Även för andra bolag kan det ha ett visst värde att deras aktiekapital ä r angivet i euro; det är tänkbart att detta kan underlätta dera s verksamhet på den europeiska kapitalmarknaden.

En svensk lagstiftning s om ålägger svenska aktiebolag att redan under övergångsfasen ha aktiekapitalet bestämt i euro torde int e

58	Näringslivet	Ds 1997:9	\|

vara förenlig med de principer som kommer att gälla för övergången till euro. Däremot torde något hinder av det slaget inte finna s mot en lagstiftning som tillåter svenska aktiebolag att unde r övergångsfasen fatta beslu t om att aktiekapitalet skall vara bestämt i euro. Frågan om en sådan lagstiftning bör införas kommer at t utredas inom regeringskansliet.

Det kan emellertid redan nu sägas att behovet av en lagstiftning som ger svenska aktiebolag en möjlighet att ange aktiekapitalet i euro måste vägas mot de svårigheter som lagstiftningen kan var a förenad med. En fråga som måste analyseras närmare i de t sammanhanget är vilka förutsättningar som skall gälla för de t enskilda bolagets beslut att gå över till euro. Aktiebolagsrätte n bygger på principen att mycket ingripande beslut som rubba r rättsförhållandet mellan aktier kan fattas enbart med mycke t kvalificerad majoritet. Mycket talar för att stämmobeslut o m övergång från kronor til l euro är av sådant slag. Detta kan medföra att sådana beslut i praktiken blir mycket svåra att genomföra o m man inte inför särskilda majoritetsbestämme lser i lagstiftningen. En särskild lagstiftningsmodell är att aktiebolagen ges möjlighet att , utan att fatta något beslut om ändring beträffande befintlig t aktiekapital, besluta om emission av nya aktier i euro. Följden av en sådan emission skulle emellertid bli att aktiekapitalet delvi s skulle anges i kronor och delvis i euro. Detta innebär särskild a komplikationer, eftersom man då inte längre kan upprätthålla d e hittills grundläggande princ iperna om att aktierna skall vara på lika belopp och att det skall finnas ett till beloppet bestämt aktiekapital.

En annan aspekt som också måste beaktas innan man ta r ställning till frågan om svenska aktiebolag bör få ange aktiekapitalet i euro redan före år 2002 är det nära sambandet mellan aktiebolagsrätten och redovisningsreglerna. Det kan anföras skäl för at t aktiekapitalet bör få anges i euro enbart då redovisningen upprättas i euro. Frågan om redovisning i euro behandlas i avsnitt 6.5.

Även om Sverige stannar utanför valutasamarbetet kan en de l internationellt verksamma svenska aktiebolag förutsättas ha intresse av att aktiekapitalet i bolaget anges i euro. Även frågan om bolagen vid ett utanförskap bör ges en möjlighet att ange aktiekapitalet i euro kommer därför att analyseras närmare i Regeringskansliet . Vad gäller de särskilda frågeställningar som därvid bör behandlas kan hänvisas till vad som har angetts ovan i anslutning till fråga n om aktiekapitalet under övergångsfasen. Frågan om aktiekapital i utländsk valuta behandlas av den sittande Aktiebolagskommittén.

\|	Ds 1997:9	Näringslivet	59

60	Näringslivet	Ds 1997:9	\|

6.5Vid en Emu-anslutning måste svenska företag fr.o.m. år 2002 upprätta sin redovisning i euro

Övergången till en gemensam valuta får betydelse för företagens löpande bokföring och externa redovisning. Företagen måste för - bereda sin redovisningsorganisation för den gemensamma valutan. En övergång till euro aktualiserar också vissa särskilda frågor a v redovisningsteknisk art.

Ett generell redovisningsproblem är hur tillgångar och skulder som har anskaffats i utländsk valuta skall redovisas. Om förhållandet mellan valutorna på balansdagen är ett annat än vid anskaff - ningstillfället, uppkommer e n kursvinst eller en kursförlust. Frågan om och i så fall hur en sådan kursdifferens skall redovisas få r särskild aktualitet när de europeiska valutorna låses gentemo t euron. En allmän uppfattning är att man vid låsningen skal l behandla positiva och ne gativa differenser som realiserade intäkter respektive realiserade kostnader när det gäller monetära poste r (exempelvis lånefordringar, obligationer och olika slag av derivatinstrument). Det råder dock fortfarande olika meningar om hu r man i detta avseende bö r hantera tillgångar och skulder som säkrar framtida transaktioner och är föremål för säkringsredovisning; i sådana fall kan det finnas fog för att inte omedelbart resultatför a differenserna. När det gäller icke-monetära tillgångar, exempelvis fastigheter i utlandet och aktier i utländska dotterföretag, redovisas kursvinster i allmänhet inte omedelbart. Kursförluster kan däremot redovisas när de uppkommer.

De redovisningslösningar som har skisserats ovan torde – med hänsyn till den utformning som svensk lag och svenska redovis - ningsrekommendationer i dag har – inte inn ebära några problem för svensk del. Inte heller när det gäller redovisningen av utländsk a dotterföretag i koncernredovisningen ka n det antas att det uppkommer redovisningsproblem i förhållande till de regler och riktlinjer som finns; i vart fall torde antalet sådana problem vara begränsat. Det kan noteras att för fin ansiella företag gäller regler som medger redovisning i balansdagens kurs i större utsträckning än vad som är fallet för företag i allmänhet. För kreditmarknads- och värdepap - persbolag regleras detta genom uttryckliga valutavärderingsregler och för försäkringsföretag genom regler som tillåter att placeringstillgångar värderas till verkligt värde.

\|	Ds 1997:9	Näringslivet	61

En annan fråga är hur särskilda utgifter som uppkommer i samband med en övergång till en gemensam valuta skall behandlas i redovisningen. Det kan vara fråga om exempelvis utgifter fö r utbildning och för investeringar i nya datasystem. Starka skäl talar för att utgifterna normalt skall belasta resultatet när de uppkommer.

Frågan om utgifterna får tas upp som tillgång för att fördelas över flera år bör prövas enligt vanliga redovisningsregler.

En viktig fråga som mås te besvaras inför ett svenskt deltagande i valutasamarbetet är från vilken tidpunkt det skall bli obligatoriskt respektive möjligt att upprätta års- och konce rnredovisningar i euro.

Det kan till att börja med konstateras att vid ett svenskt d - eltagande måste alla svenska företag fr.o.m. räkenskapsåret 200 2 upprätta sin redovisning i euro.

Frågan om vilken valuta so m kan eller skall användas i redovisningen under övergångsfasen är mera vansklig. Om lagstiftningen inte ändras, måste redovisningen under denna tid liksom i dag ske i kronor. En ändring i lagstiftningen som ålägger företagen at t redovisa i euro redan under övergångsfasen torde inte vara förenlig med de principer som gäller för övergången till en gemensa m valuta. Dessa principer torde däremot inte förhindra en lagstiftning som ger en möjlighet för de företag som så önskar att enbar t redovisa i euro. Med en sådan lagstiftning skulle en del företa g redovisa i kronor och andra i eu ro. Detta skulle leda till att redovisningarnas jämförbarhet minskar. Den skulle också kunna leda till olägenheter när uppgifter från redovi sningen används för taxerings- och statistikändamål. Mot dessa olägenheter får vägas det intresse som framför allt internationellt verksamma företag kan ha av at t redovisa i euro. Det är visserligen möjligt att företagens behov av att redovisa i euro kan tillgodoses genom att de officiella redovisningarna i kronor räknas om till euro. Detta torde emellertid gälla endast under förutsättning att sådana till euro omräknade redovisningar kan användas för publicering i samma omfattning som d e officiella redovisningarna i kronor. Enligt EG:s redovisningsdirektiv får en årsredovisning publiceras tillsammans med revisionsberättelsen enbart om den har den form och den ordalydelse som har legat till grund för revisionsbe rättelsen. Det är mot den bakgrunden inte helt klart om EG-rätten medger att till euro omräknad e redovisningar kan användas för publicering på samma sätt som de officiella redovisningarna. Frågan om red ovisning i euro bör tillåtas under övergångsfasen kommer att prövas vidare.

Om Sverige inte går med i valutasamarbetet, torde en de l företag, särskilt sådana som är verksamma på den internationell a kapitalmarknaden, komma att begära att r edovisningen ändå får ske

62	Näringslivet	Ds 1997:9	\|

i euro. Vad som ovan har sagts om möjligheterna att tillgodos e behovet av redovisning i euro genom e n omräkning av redovisningen gäller även här. Också i denna situation skulle givetvis e n ordning där vissa företag redovisar i kronor och andra i eur o medföra minskad jämförbarhet samt olägenheter i taxeringsoc h statistikhänseende. Även frågan om redovisning i euro vid et t utanförskap kommer att beredas vidare inom regeringskansliet.

6.6Fordringar och skulder värderas enligt balansdagens kurs

De skattemässiga konsekvenserna av ett medlemskap i valutaunionen innebär att en konvertering till euro från kronor skall behandlas som valutakursförändringar gener ellt behandlas, dvs fordringar och skulder värderas enligt balansdagens kurs. Skattefrågorna redovisas mer utförligt i kapitel 4.

\|	Ds 1997:9	Näringslivet	63

64 Förord	Ds 1997:xx	\|

7 Den offentliga sektorn

För aktörerna inom den offentliga sektorn gäller, i likhet me d aktörer i andra samhällssektorer, att problemidentifieringe n avseende ett medlemskap i val utaunionen med nödvändighet måste bli relativt grov fram till dess att beslut fattas på ett antal centrala punkter. Framför allt gäller detta de tidpunkter som skall gälla för olika steg i anpassningsprocessen sam t vilken grad av valfrihet som skall tillmätas olika parter, t.ex. skattskyldiga och bidragsberättigade, när det gäller val av valuta i kommunikationen med myndigheter under övergångsperioden. Av samma anledning är det i dagsläget svårt att i detalj identifiera vilka åtgärder som måst e vidtas under olika faser av övergångsprocessen.

En stor och viktig del av d e åtgärder som måste vidtas för att en anpassning till gemensam valuta skall vara möjlig berör informationssystem och ADB-stöd. Mot denna bakgrund har Statskontoret fått ett särskilt uppdrag att kartlägga IT-konsekvenser inom de n offentliga sektorn vid en eventuell övergång till gemensam valuta.

Detta uppdrag redovisas i sammandrag i avsnitt 7.9.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen blir konsekvenserna för myndigheterna relativt marginella i förhållande till dagens situa - tion. En sådan situation torde främst få effekt när det gälle r finansiell verksamhet inom såväl staten som kommuner oc h landsting, i och med att lån och placeringar under dessa förutsättningar även kommer att kunna ske i euro.

En senareläggning av ett svenskt medlemskap i valutaunione n i förhållande till första möjliga datum, dvs. den 1 januari 1999 , bedöms i princip medföra motsvarande konsekvenser som et t medlemskap redan vid detta datum. Den stora skillnaden förväntas avse förberedelsetidens längd; tiden för förberedelser kan komma att bli längre eller kortare än vid ett omedelbart medlemska p beroende på i vilket skede det blir klart att Sverige skall delta i unionen. En senareläggning av medlemskapet skulle dock innebära praktiska fördelar såtillvida att euroanpassningen inte skull e sammanfalla med åtgärderna inför millennieskiftet. Huruvid a

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 65

valutaunionen från början kommer att få ett fåtal eller ett störr e antal medlemmar bedöms inte helle r ha någon avgörande betydelse för flertalet organisationer inom den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund kommer i det följande i princip endast konsekvensern a vid ett eventuellt medlemskap att belysas.

7.1Få organisationer har påbörjat ett mer ingående förberedelsearbete

Endast ett begränsat antal myndighe ter har påbörjat ett mer konkret och omfattande förberedelsearbete med anledning av valutasamarbetet. Detta är i stor utsträckning betingat av den osäkerhet so m råder när det gäller frågan om och tidpunkten för ett svensk t medlemskap i valutaunionen. Vissa myndi gheter har ansett det vara svårt att inom givna resursramar p rioritera analys- och utvecklingsarbete vars förutsättningar uppfattas som relativt oklara.

Riksrevisionsverket (RRV) är huvudman för det statlig a betalningssystemet. Inom betalningsförmedlingsområdet pågå r sedan någon tid diskussioner mellan RRV och andra aktörer p å området, såsom Riksbanken, Riksgäld skontoret, Postgirot och olika banker. RRV är vidare leverantör av redovisningssystem till cirka

280 myndigheter. I verkets systemutvecklingsverksamhet beaktas såväl eurosom millennieskiftesproblematiken. Inom ramen fö r utvecklingsarbetet kontaktas och intervjuas olika systemanvändare.

Riksgäldskontoret har utarbetat en strategi inför en eventuel l konvertering av statsskulden till euro. Detta har redovisats i e n särskild rapport till regeringen i oktober 1996. Vid Statistisk a Centralbyrån (SCB) pågår förberedelser rör ande sådana förändringar i den ekonomiska statistiken som förorsakas av de rapporteringskrav som EU ställer för in träde i valutaunionen. Detta innebär bl.a. krav på mer tillförlitliga uppgifter om den offentliga sektorn s finanser. Inom Riksskatteverkets (RSV) organisation har arbete t med att inventera problem som kan förväntas uppstå vid et t eventuellt valutasamarbete pågått sedan våren 1996.

Inom den kommunala sektorn pågår ett analysarbete me d avseende på de makroekonomis ka och praktiska konsekvenser som ett eventuellt valutasamarbete bedöms medföra på regional oc h lokal nivå.

66 Den offentliga sektorn	Ds 1997:9	\|

7.2Stora informations- och utbildningsinsatser krävs

En förutsättning för att en anpassning till gemensam valuta skal l fungera friktionsfritt är att varje of fentlig myndighet i god tid är väl insatt i den problematik som ett eventuellt medlemskap i valuta - unionen kommer att medföra för den egna organisationen. Samtliga aktörer inom den offentliga sektorn kommer dessutom att få e n central roll när det gäller informationsspridningen i samband med införandet av euron. Det kommer att förutsättas att såväl statlig a myndigheter som kommunala och landstingskommunala organ i sina kontakter med bl.a. allmänheten och företag på ett tidig t stadium kan lämna information o ch besvara frågor inom respektive ansvarsområde, vilket i sin tur förutsätter informationsoc h utbildningsinsatser inom de olika offentliga organen. Den me r allmänt inriktade informationsspridni ng som planeras (jfr kapitel 8) kommer inte att kunna vara tillräckligt detaljerad för att täcka alla de skiftande frågeställningar som kan t änkas uppkomma inom olika verksamhetsområden. Det kommer bl.a. att behövas pedagogisk t inriktad information som gör omläggningen begriplig, t.ex. fö r statistikanvändare. Det kommer dessutom bli nödvändigt att i al l beloppsrelaterad kommunikation under övergångsperioden ang e vilket valutaslag som avses.

För samtliga delområden som berörs nedan finns ett behov a v såväl intern som extern informationsspridning. De problem, behov och åtgärder som är förknippade med u tbildnings- och informationsverksamheten är i stora delar likartade för samtliga verksamhet - sområden, varför exemplifieringar i dessa delar endast görs i et t fåtal fall. Det står emellertid klart att personalutbildning oc h informationsspridning, vi d sidan av juridiska, tekniska och administrativa åtgärder, utgör en av de mest centrala komponenterna i anpassningsarbetet till följd av ett eventuellt medlemskap i valutaunionen.

7.3Budgetering, redovisning, redovisningssystem och revision måste anpassas

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 67

I offentlig verksamhet inleds budgeteringsfasen överlag långt före motsvarande verksamhets- och redovisningsperiod. I state n påbörjas budgetarbetet mer än ett år före det år budgeten avser . Budgetarna avseende det verksamhetsår då en redovisningsmässig

övergång från svenska kronor till euro blir aktuell bör naturlige n uttryckas i euro. De grundläggande problem och åtgärdsbehov som sammanhänger med redovisning , ekonomi- och personaladministrativa system samt revision vid en övergång till gemensam valuta är i stora drag gemensamma fö r samtliga organisationer inom de n offentliga sektorn. Redovisningskraven kommer att omfatta en ny måttenhet vilket innebär at t redovisningssystemen måste anpassas, något som i sin tur ka n komma att kräva ökade revisio nsinsatser under övergångsperioden.

I samband med en övergång till gemensam valuta måste e n genomgripande översyn av de ekonomiadministrativa regelverken göras och övergripande beslut fattas. Framför allt finns behov a v tydliga beslut om hur och när redovisningen skall anpassas till euro samt för vilken tidsperiod historiska data skall konverteras till euro.

Ett i någon mån liknande beslut fattades när staten övergick til l kalenderår som redovisningsperiod.

När det gäller redovisningsmässiga krav och övergångsbestämmelser på detta område bör al la statliga myndigheter betraktas som en och samma redovisni ngsenhet. Detta skulle innebära att det inte kan förekomma någon valfrihet för enskilda myndigheter att välja i vilken monetär storhet redovis ningen under övergångsskedet skall anges. Hela den offentliga sektorn bör samordnas i detta avseende med tanke på det omfattande informations- och transaktionsflödet mellan t.ex. staten och kommunsektorn.

En samlad bedömning leder fram till att staten och helst hel a den offentliga sektorn bör använda sven ska kronor i sin redovisning under övergångsperioden fram till dess att sedlar och mynt i euro tas i bruk. Övergången till euro i redovisningen bör vidare ske i samband med ett kalenderårsskifte.

Ovanstående slutsats baserar sig på dels att det för mång a myndigheter framstår som naturligt att använda kronor i redovis - ningen fram till dess att eurosedlar och euromynt existerar i fysisk bemärkelse, dels att det skulle ges rimlig tid för anpassningar a v redovisningssystem och att detta arbete inte i lika hög grad som vid en tidigare övergång skulle sammanfalla med anpassningar so m måste göras med anledning av millenniumskiftet. När det gälle r organ som bedriver finansiell verksamhet inom stat och kommu n och vars verksamhetsområde är integrerat med den finansiell a sektorn torde emellertid utgångspunkten vara en annan. För de t

68 Den offentliga sektorn	Ds 1997:9	\|

statliga Riksgäldskontoret gäller t.ex. at t det snarast skulle underlätta om all statlig redovisning och övrig informationsöverförin g

(t.ex. avseende statistik, skat ter m.m.) kom att avse euro redan från och med ett eventuellt svenskt medlemskap i valutaunionen (jf r kapitel 5).

Så länge fastställda redovisningskrav tillgodoses har offentliga organisationer rätt att välja redovisningssystem. Inom staten gäller dock att samtliga system – förutom att de skall uppfylla de grundläggande redovisningskraven – skall kunna lämna månadsvi s information till den s.k. riksredovisningen som sammanställs a v RRV. Mot bakgrund av den konkurrens som råder på marknade n

åligger det de olika systemleverantörerna att tillförsäkra systemanvändarna det tekniska och konsultativa stöd som behövs för at t aktuella redovisningskrav skall kunna uppnås. Vissa större syste - mutvecklare och -leverantörer tor de redan idag ha en beredskap för såväl eurosom millennieskiftesproblematiken.

Beroende på vilka beslut som fattas angående om, hur och när

övergången från nationell valuta till euro skall ske i redovisningsmässigt hänseende ställs olika krav på tillämpade redovisningssystem. Ett scenario innebärande att aktörerna inom den offentlig a sektorn uteslutande använder kronor i sina r edovisningssystem fram till ett visst datum ger upphov till betydligt mindre komplex a systemanpassningar än om systemen skall kunna såväl ta emot som lämna information i dubbla valutor under en övergångsperiod.

Rent tekniskt skiljer sig knappast ett utvecklingsarbete me d anledning av en ny valuta från andra typer av systemanpassningar. I korthet gäller det bl.a. att specificera vilka krav som ställs p å tillämpliga system, att utreda och analysera befintliga system och att utföra tekniska anpassningar för att så småningom påbörj a testarbete och ombesörja ”backup”-rutiner och systemdokumentation. För de organisation er som har egenproducerade redovisningssystem torde problemen med systemanpassning ar bli såväl praktiskt som resursmässigt mest markanta. Inom staten är det endast et t mindre antal myndigheter som idag har egenproducerade redovisningssystem. Det problem som i prakti ken torde bli mest betydande när det gäller anpassningar av redovisningssystem och andra ADB- baserade system är emellertid den befarade bristen på kvalificerad personal (jfr avsnitt 7.9).

En konkret problemställning som måste beaktas i det fortsatt a systemanpassningsarbetet är hur inkommande fakturor so m redovisas i en annan valuta än den som gäller i aktuellt redovis - ningssystem skall behandlas. En likartad frågeställning gäller e n situation där enskilda löntagare önskar lön ebesked i annan valuta än

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 69

den arbetsgivaren tillämpar. Om informationen endast avser de t saldo som betalas ut till den enskilde kan sannolikt betalningsförmedlaren ombesörja konverteringen. Ett annat praktiskt proble m rör hur utgående balanser i svenska kronor skall överföras till euro.

På det revisionella området förutses inga egentliga proble m förknippade med en övergång till gemensam valuta. Delar av revisionsresurserna kommer dock att behöva inriktas bl.a. mot d e systemanpassningar som görs i samband med en e ventuell övergång till euro.

7.4Få problem förknippas med betalningsförmedling

Om Sverige blir medlem i valutaunionen kommer såväl svensk a kronor som euro att kunna användas för elektroniska betalninga r från och med inträdesdatum. Utgångspunkten är att ekonomisk a aktörer fritt skall kunna välja i vilken valuta betalningstransaktioner skall utföras fram till den tidpunk t då den nationella valutan upphör att vara lagligt betalningsmedel. Detta innebär att även om de n offentliga förvaltningen konsekvent redovisar sina finansiell a transaktioner i en viss måttenhet under övergångsperioden så ka n andra aktörer ställa krav på betalningsinformation i den andr a måttenheten.

Det framstår som mycket sannolikt att betalningsförmedlarn a (t.ex. Postgirot och banker na) under den aktuella perioden kommer att tillhandahålla de tjänster som krävs för att såväl avsändare som mottagare av betalningar fritt skall kunna välja vilken valut a betalningsinformationen skall avse. Detta innebär att en betalning kan skickas från avsändaren i svenska kronor och vi a betalningsförmedlaren konverteras så att mottagaren får betal - ningen i euro, eller vice versa. Eventuella konverteringar utför s med andra ord i betalningsförmedlarnas egna system, vilke t förenklar förfarandet avsevä rt för avsändaren. Det kan dock krävas vissa åtgärder även hos betalningsförmedlarnas kunder (jfr avsnitt

5.6).

RRV är huvudman för det statliga betalningssystemet. I e n lösning enligt ovan, dvs. när betalningsförmedlaren står fö r förekommande konverteringar, är RRV skyldigt att i nödvändi g utsträckning anpassa det sta tliga betalningssystemet så att informationsöverföringen till betalningsförmedlaren fungerar även i de n

70 Den offentliga sektorn	Ds 1997:9	\|

nya miljön. Detta bedöms i dagsläget inte vara ett stort problem. En annan fråga som kan nämnas i detta sammanhang är att det frå n

RRV:s sida finns önskemål om att kunna leverera data till RIX , Riksbankens clearingsystem, i svenska kronor under hela över - gångsperioden.

När det gäller s.k. elektronisk handel är inte ovanståend e resonemang tillämpligt i och med att det saknas en särskil d förmedlare i betalningsprocessen. Frågor med anknytning til l elektronisk handel måste utredas särskilt i det fortsatta förberedelsearbetet.

Om betalningsförmedlarna mot förmodan inte skulle tillhandahålla betalningsförmedlingstjänster kan den offentliga sektorn s aktörer själva omge sina betalningssystem med någon form a v

”skal” som vid behov översätter inkommande eller utgående data till den valuta som tillämpas i de egna systemen. Detta innebä r givetvis mer omfattande åtgärder för den offentliga sektorn s organisationer.

7.5Stora mängder statistikuppgifter måste räknas om

Statistiska Centralbyrån, SCB, har till uppgift att samla, bearbet a och presentera nationell statistik. En mycket stor del av arbete t utförs med hjälp av ADB-system. Dessa sys tem är, till skillnad från administrativa stödsystem, att betrakta som produktionsmedel . Systemens funktionssätt är avgörande för hur myndigheten utfö r sina uppgifter. Motsvarande gäller för de övriga myndigheter som berörs i detta och nedanstående delavsnitt.

När det gäller den nationella statistikproduktionen kan primärt tre problemområden med medföljande åtgärdsbehov urskiljas. Det första området avser behov av ny eller förändrad statistik för at t belysa de förändringar i ekonomiskt beteende som kan tänka s uppstå vid övergångsprocessen. Det k an t.ex. röra sig om trendbrott i olika statistikserier till följd av att rörligheten mellan medlemsländerna ökar men också engångs effekter såsom tillfällig ökning i den privata konsumtionen under inväxlingsperioden när hushållen s sedelstock och kanske även svarta pengar omsätts. Dessa oc h liknande effekter kan behöva kartläggas och i möjligaste må n beräknas för att tidsserier och modeller för att beräkna olika typer av index, t.ex. byggnadsindex och sysselsättningsindex, skall bl i rättvisande.

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 71

Ett annat problemområde gäller statistik som ko mmer att behöva förändras därför att det hittillsvarande underlaget försvinner. Detta gäller i första hand betalningsbalansstatistiken och delar a v national- och finansräkenskape rna. Här gäller att nya statistikkällor måste definieras.

Det tredje området är tämligen omfattande och rör all statistik som innehåller uppgifter i kronor eller ören. Hit hör – föruto m ekonomisk statistik, löne- och inkomstatiststik etc – även stor a delar av miljö-, jordbruks-, och socialförsäkringsstatistiken. I et t

övergångsskede kommer det att uppstå problem med statistiken s kvalitet i den mån företag och andra uppgiftslämnare fritt får välja i vilken valuta informationen skall avges. Blanketter och vägled - ningar måste i så fall ändras så att uppgifter kan lämnas i båd a valutaslagen. Risken för felrapportering ökar därmed, vilket i si n tur medför ökad resursåtgång för uppgiftsgranskning och kvali - tetskontroll.

SCB hämtar i stor utsträckning uppgifter till sin statistik frå n andra myndigheters administrativa register. Omläggningen av dessa register till euroredovisning borde optimalt sett samordnas me d SCB:s övergång för att undvika resurskrävande konverteringar , alternativt ske enligt ett i förväg fastställt schema.

Metoden för omräkning av olika tidsserier från svenska kronor till euro är tämligen trivial. Att utföra omräkningar av alla statistiska serier i databaser m.m. inneb är emellertid ett omfattande arbete.

Nämnas kan att de centrala statistikdatabaserna som administreras av SCB innehåller cirka 12 miljarder uppgifter. Dessa uppgifte r utgör endast en tredjedel av SCB:s totala statistikproduktion.

Liknande problem som har berörts ovan gäller även för exempelvis Konjunkturinstitutets prognosverksamhet samt Tullverket s handelsstatistik. När det gäller handelsstatistiken kommer Sverige i egenskap av medlem i tullunionen att vara ålagd att tillgodos e

EU:s krav, oberoende av om ett medlemskap i valutaunionen blir aktuellt eller ej.

7.6Skatte-, uppbörds- och exekutionsverksamhet ställs inför höga krav

Om Sverige blir medlem i valutaunionen kan större företag oc h andra uppgiftslämnare vid olika tidpunkter under övergångsperio-

72 Den offentliga sektorn	Ds 1997:9	\|

den komma att ställa krav på fullgörande av betalningar, redovisning etc. i euro, givet att det inte fattas beslut som innebär restriktioner i dessa avseenden. När det gäller krav på betalningstransaktioner i såväl euro som kronor till och från beskattningssysteme t torde detta kunna tillgodoses utan större svårigheter, givet at t konverteringen av valuta ombesörjs av betalningsförmedlaren p å motsvarande sätt som förmodas gälla för övriga delar av förvalt - ningen. Att i Riksskatteverkets system och beskattningsregiste r bokföra betalningsbelopp direkt i euro bedöms inte vara möjlig t förrän all beloppsinform ation i övrigt i dessa register har konverterats till euro, vilket kan ske först efter omfattande systemanpass - ningar.

När det gäller annan beloppsmässig redovisning än betalningsinformation, exempelvis d eklarationer, kontrolluppgifter och skattsedlar, skulle eventuella krav på redovisning till och från skatte - myndigheten i såväl euro som kronor bli betydligt svårare at t tillgodose än när det gäller betalningstransaktioner. I korthet ka n nämnas att relevanta ADB-system måste anpassas och eventuell t dubbleras för att två valutor skall kunna hanteras parallellt. Belopp som hanteras i euro måste kunna konverteras till kronor vi d rapportering till bokföringssystemen, givet att dessa avser krono r under hela övergångsperioden. Såväl elektroniska som manuell a deklarationsblanketter, anvisningar, handledningar etc. måst e anpassas till att avse två valutor. Risken för fel i uppgifterna ökar vid dubbel valutahantering, vilket medför behov av ökad kvali - tetskontroll. Sammanfattningsvis kan konstateras att en situatio n där skatteförvaltningen skulle ha beredskap att under en treårsperiod kunna såväl avge som inhämta beloppsmässig information i både kronor som euro ställer mycket höga krav på förberedelse r och anpassningar och skulle medföra stora kostnader. Ett sådan t servicekrav kan inte bedömas som rimligt och bör därför avvisas.

Om staten i stället reglerar vilken storhet som skall användas i kommunikationen med uppgifts- och skattskyldiga under över - gångsperioden blir situationen givetvis en annan. Mycket talar för att enbart svenska kronor i så fall bör användas under den först a

övergångsperioden fram till dess att sedla r och mynt i euro kommer i omlopp. Sannolikt skulle RSV i detta fall inte behöva genomföra några större anpassningar inför startdatumet 1 januari 1999 eller ett eventuellt senare datum. Resursåtgången för omläggningen bli r avsevärt mindre om de skattskyldiga får anpassa sig efter skatteförvaltningen i stället för vice versa.

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 73

Samtliga regelverk som styr beskattningsverksamheten och allt administrativt stöd, blanketter, anvisningar etc., har utformats med utgångspunkten att svensk valuta skall tillämpas. Beloppsuppgifter förekommer i stor omfattning. En omställning till annan valut a kommer att kräva lång förberedelsetid för omarbetning av olik a regelverk, rutiner och stödsystem. Denn a anpassning är inte bara en fråga om att omvandla angivna beloppsförekomster efter en given kurs. Den förmodade kursdifferensen mellan euro och svensk a kronor vid den tidpunkt då växelkursen låses kommer med al l sannolikhet vara sådan att ett belopp omräknat till euro inte uta n vidare kan användas i det sammanhang eller på samma sätt so m gällde när beloppet uttrycktes i kronor. Innebörden av detta är at t en anpassning även kommer att avse modifiering av vissa beskattningsregler, vilket i hög grad komplicerar omställningen. So m exempel kan nämnas grundavdraget s amt alla belopp som avrundas till närmast hela tiotal, hundratal eller tusental kronor. Frågor som sammanhänger med de legala aspekterna på beskattningsområdet har berörts mer ingående i kapitel 4.

I skattemyndighetens register kan belo ppsuppgifter inte registerföras i två valutor samtidigt. Vidare måste vald valuta tillämpa s fullt ut inom ramen för systemens databaser, oavsett skattskyldig, skatteslag eller beskattningsår. Mot denna bakgrund bör al l registerförd valuta i skattemyndighetens register konverteras til l euro vid ett och samma tillfäll e, dvs. för samtliga skattskyldiga och skatteslag först år 2002. Detta medför bl.a. att det inom ramen för befintliga system i princip är ogörligt att särbehandla viss a skatteslag, t.ex. mervä rdesskatt, vilket har diskuterats med motivering att det kan finnas skatteslag som kräver större EU-anpassning än de som rör direkt skatt och vilka medlemsländerna helt ka n styra. Alternativet är att konstruera nya parallella system fö r beskattningsverksamheterna, vilket bedöms vara ytterst kostsamt.

Nämnas kan också att det s.k. skattekon tosystemet som planeras tas i drift den 1 januari 1998 bygg er på en samordnad redovisning med gemensam deklaration för preliminär skatt , slutlig skatt, arbetsgivaravgift och mervärdesskatt.

Flertalet av kronofogdemyndighetens system klarar redan idag hantering av olika valutor. Vissa anpassningsåtgärder, exempelvis avseende decimalhantering, kommer ändå att behöva vidtas infö r en övergång till gemensam valuta, men i relation till skatteförvaltningen bedöms dessa problem vara tämligen små.

De generella problemställningar som har berörts ovan gäller i princip även för Tullverkets uppbörds- och expeditionsverksamhet. När det gäller ADB-system är bilden emeller tid mindre komplex än

74 Den offentliga sektorn	Ds 1997:9	\|

vad som är fallet för skatteförvaltningen i och med att det framför allt är det s.k. Tulldatasystemet som måste anpassas. De åtgärde r som skall vidtas gäller främst övergån gen till decimaler i systemen, men givetvis även bearbetning av såväl manuella som elektroniska deklarationsblanketter samt genomgång av föreskrifter, anvisningar etc. På motsvarande sätt som för skatteförvaltningen gäller att e n situation innebärande valfrihet för de tullskyldiga att välja valuta i kommunikationen med myndigheten under övergångsperiode n ställer krav på omfattande anpassningar redan inför ett eventuell t medlemskap, medan hantering enbart i svenska kronor unde r övergångsperioden bedöms medföra säkrare hantering samt g e längre tid för planering och förberedelser.

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 75

7.7Socialförsäkringsadministrationen ställs i liknande situation som skatteväsendet

Inom socialförsäkringsområdet utförs många beräkningar me d anknytning till det s.k . basbeloppet. Detta gäller t.ex. hela pensionsområdet samt vissa bidrag. En eventuell övergång till eur o kommer därför att behöva föregås av ändringar i alla relevant a förmånsförfattningar och Riksförsäkringsverkets (RFV) ege n författningssamling samt i blanketter, manualer, broschyrer etc (jfr kapitel 4). De mest omfattande åtgärderna bedöms dock var a relaterade till ADB-systemen, vilka bl.a. måste anpassas til l decimal- och avrundningshantering. Några mer specifika åtgärder rör anpassning av beloppsgränser i tandvårdsförsäkringen, omförhandlingar av läkemedelspriser och övergångsregler avseende det s.k. högkostnadsskyddet.

RFV:s ADB-system är omfattande och tämligen komplexa .

Dagens socialförsäkringssystem innehåller cirka 7 500 progra m eller 6 miljoner programrader, och för att veta hur många av dessa program som hanterar olika typer av belopp måste en djupar e analys av samtliga programrader genomföras. Vidare måste de t utredas vilka delar av systemen som måste ändras samtidigt oc h vilken metod som är lämpligast att tillämpa. I dagens system lagras endast uppgifter som avser hela kronor. Vid en övergång til l beloppsangivelser i euro och cent krävs fler tecken vid lagring och utskrift. Vid sådana förändringar måste samtliga program so m använder en viss lagrad beloppsuppgift ändras samtidigt. Antale t program som använder sam ma data uppgår ibland till flera hundra. Att ändra så många program vi d samma tidpunkt kräver noggranna tester. Att samtidigt genomföra nödvändiga anpassningar i transfereringssystemen både med avseende på millenni eproblematiken och valutaövergången bedöms vara förenat med betydande problem.

Flera av de problem och åtgärdsbehov som behandlas ovan i avsnittet om skatteförvaltningen kan överföras på socialförsäk - ringsadministrationen. Även på detta område gäller att det inte kan anses rimligt att ha serviceberedskap för att hantera både euro och svenska kronor under övergångsperioden.

76 Den offentliga sektorn	Ds 1997:9	\|

7.8Omfattande anpassningar krävs i beräkningssystemen m.m.

Olika typer av beräkningssystem kommer sannolikt att kräv a omfattande förändringsarbete för att möjliggöra en övergång til l euro. Exempel på ett sådant beräkningssystem är Centrala studiemedelsnämndens studiemedelssystem. Enbart detta system består av cirka 200 delsystem. Ett annat exempel är det s.k. kommunavräkningssystemet som används för utbetalning av kommunalskat t och statsbidrag till kommuner och landsting. Det består av et t utbetalningssystem och ett beräkningssystem som sammanhänger med regelverken. Problem och åtgärdsbehov som är relaterade till beräkningssystem i allmänhet behandlas inte vidare i detta sammanhang, men frågan bör på ett tidigt stadium uppmärksammas i det fortsatta förberedelsearbetet.

Ett problemområde som i synnerhet berör kommuner oc h landsting är hanteringen av kontanta medel sedan eurosedlar oc h euromynt har satts i omlopp. För kommunernas del hantera s kontanter idag främst inom barnomsorg och skola, vård och omsorg samt kultur och fritid. Dessutom finns olika typer av automater , t.ex. parkeringsautomater, samt förvaringsboxar etc. med myntinkast. För landstingens del hanteras kontanta medel bl.a. vi d

öppenvårdsmottagningar och inom kollektivtrafiken. I state n förekommer kontanta transaktioner i mer begränsad omfattning , t.ex. i samband med entréavgifter vid muséer och vid utfärdande av olika handlingar.

De åtgärder som måste vidtas i dessa fall skiljer sig knappas t från dem som gäller inom handeln, förutom att den relativt set t ringa skalan på betalningstransaktionerna i flera fall sannolikt kan motivera enklare lösningar inom den offentliga sektorn än ino m handeln. I grova drag handlar det om att byta ut eller bygga o m myntautomater samt att omb esörja att växlings- och betalningskassor kan hantera dubbla valutor. En ytterligare möjlighet är att i större utsträckning utnyttja elektroniska betalningsmedel , s.k . ”smart cards”. Även om Sverige skulle bli medlem av valutaunionen redan den 1 januari 1999 är tiden för förberedelser tämlige n lång till dess att euron finns i omlopp, vilket bidrar till att dess a anpassningar inte bedöms medföra några större problem.

För att en eventuell övergångspr ocess skall fungera friktionsfritt krävs långtgående samordning och samverkan såväl inom so m mellan samhällssektorer. Ett uppenbart skäl är att olika aktöre r måste kunna kommunicera med varandra unde r övergångsperioden,

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 77

oavsett i vilken valuta vär deuppgifter uttrycks. Inom den offentliga sektorn finns samordningsbehov inom t.ex. statistik- och progno - sområdet samt när det gäller skatteförvaltningen i relation til l aktörer som beräknar skattepliktiga förmåner.

7.9IT-konsekvenser inom den offentliga sektorn analyseras

Regeringen beslutade den 14 november 1996 att Statskontore t skulle analysera IT-konsekvenser inom den offentliga sektorn vid ett eventuellt införande av gemensam valuta (Fi96/4656). Uppdraget avrapporterades den 2 de cember 1996 (dnr 449/96-5). Underlaget för rapporten utgörs av intervjuer med företrädare för ett antal myndigheter och banker samt Svenska Kommunförbundet. I detta avsnitt görs ett kort sammandrag av Statskontorets rapport.

När det gäller en eventue ll euroanpassnings inverkan på statliga IT-system förefaller huvudpr oblemen främst finnas i äldre tillämpningar i stordatormiljö. Anledningen är att det är resurskrävande att manuellt gå igenom tusentals äldre och bristfälligt dokumenterade datafiler i gamla programspråk. Även i tämligen nya program och förhållandevis öppna miljöer finns problem. En konsekvens a v euroanpassningen kan bli att sedan länge planerade generationsskiften förskjuts i tiden.

Den erforderliga anpassningen av IT-systemen, dels till en n y valuta, dels under en viss period till dubbla valutor, skulle kunn a genomföras antingen genom att renovera befintliga system elle r genom att bygga upp nya. En tredje möjlighet är att tillämpa en s.k. skalmodell, vilket innebär att systemen förses med konverteringsmoduler för in- och utgående data.

De resurskonflikter, både ekonomiska och personella, so m uppstår i och med systemförändringarna, kommer att leda till at t myndigheterna måste ne dprioritera annan verksamhet. Det handlar inte bara om problem med anknytning till nedprioritering av de n vanliga verksamheten utan också om störningar av mer tillfälli g natur, t.ex. driftsstopp.

Ingen myndighet har uppskattat kostnader eller tidsåtgång fö r anpassningar som måste genomföras om Sverige inte går med i valutaunionen 1999. Några myndigh eter har dock specificerat vilka följder man förväntar sig av ett sådant beslut:

78 Den offentliga sektorn	Ds 1997:9	\|

–Myndigheterna får en ny främmande valuta att hantera, samtidigt som andra valutor försvi nner i och med att andra länder går

över till euro.

–Euro kommer inte att vara bara en utländsk valuta bland andra utan kommer att inta en särställning. Av konkurrensskäl måste banker och näringsliv hantera euro på ett annat sätt än andr a valutor, vilket kan få direkta och indirekta återverkningar fö r myndigheterna.

–En del omräkningar måste göras i t.ex. rapporter till och frå n

EU.

För flera myndigheter, därib land framför allt CSN och RFV, gäller att man har ett krav på att hålla historiska data levande. För CSN:s del handlar det om lånestocken på 95 miljarder kronor, och fö r

RFV:s del om inkomstuppgifter för pensionsberäkning. Antinge n måste systemen klara av att hantera dessa data i kronor meda n övriga uppgifter är i euro eller också måste alla gamla dat a konverteras till euro. Både CSN och RFV inhämtar historisk a uppgifter från andra myndigheter, varf ör ett gemensamt synsätt vad gäller lagring av historiska data måste råda.

7.9.1Omfattande ändringar kommer att krävas i IT-system m.m.

Myndigheternas system skiljer sig så mycket åt att det är svårt att säga något generellt om behovet av anpassningar av IT-systeme n och om vilka problem som kan ko mma att uppstå. För standardsystem, såsom ekonomi- och per sonalsystem, är likheterna myndigheterna emellan dock så stora att samordningsvinster borde kunn a uppnås. Vad som också kan sägas är att det hos samtliga myndigheter kommer att krävas stora utvecklingsinsatser de närmaste åren, i synnerhet som euroanpassningen i tiden sammanfaller me d tusenårsskiftet och i flera fall större systembyten. Detta är fö r övrigt ett problem inte bara för myndigheterna utan även för de n finansiella sektorn och det privata näringslivet i hela Europa . Bristen på kompetent personal för s ystemutveckling kommer att bli uppenbar, i synnerhet när det gäller programmeringsspråk som är gamla eller på annat sätt upplevs som udda.

Det är troligt att enbart tusenårsomställninge n kommer att tvinga myndigheter och regering att under de närmaste åren ha en lå g ambitionsnivå vad gäller nya IT-tillämpn ingar. En mer eller mindre

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 79

parallell valutaomställning kommer att drastiskt skärpa priorite - ringskraven. Dessvärre kan man inte räkna med storskalefördelar; det går inte att göra valutaomställningar när man bearbeta r programmen för att göra årtusendeomställningar. Ju längre de n offentliga förvaltningen väntar med sin nödvändiga upphandlin g desto dyrare riskerar den att bli.

Det finns farhågor som rör pra ktiska problem vid den slutgiltiga systemkonverteringen till euro. Eftersom många myndighete r anlitar samma systemförvaltare för sin databearbetning uppstår en flaskhals, eftersom systemförvaltaren omöjligt kan klara av at t konvertera alla dessa system vid samma tidpunkt.

Olika lösningar för hur systemkonverteringen praktiskt skall gå till har diskuterats. Det framstår som osannolikt att ett speciell t konverteringsprogram skulle kunna konstrueras som, likt et t antivirusprogram, letar rätt p å den information som behöver ändras och sedan utför ändringen. Däremot skul le vissa samordningsfördelar förmodligen kunna uppnås med gemensam upphandling oc h förarbete bl.a. inför konstruktion av s.k. skal för att förse aktuella system med konverteringsmoduler för in- och utgående data.

Ett problem är att det vid växling fram och tillbaka mella n valutorna kan uppstå skillnader i belopp och frågan uppstår hu r många decimaler som skall användas i beräkningar. Om beloppen sålunda inte alltid överensstämmer, kommer avstämningsproblem att förekomma där restposterna samlas.

Ett annat problem är att beloppsfälten i samtliga system so m idag inte hanterar decimaler måste expanderas. För det fall e n myndighet i sina system skall ange belopp i båda valutorn a parallellt behöver också fälten expanderas, både för att göra plats för belopp och angivelse av valutaslag. Även om endast en valuta används måste valutaslag anges under övergångsperioden.

Det kan finnas ett stort behov av både tids- och innehållsmässig samordning på många plan bl.a. för att vinna tid, för att driva p å förändringen i sig samt för att undvika myndighetsspecifik a lösningar med olika ambitionsni våer vid olika tidpunkter. Det finns emellertid olika hinder för samordning. Ett sådant är tidsbrist, dvs. om förberedelsearbetet påbörjas alltför sent. En annan gräns fö r samordningen sätts av att det finns stora skillnader mellan d e myndighetsspecifika IT-miljöerna, främst vad av ser egenutvecklade system.

7.9.2De IT-relaterade kostnadskonsekvenserna

80 Den offentliga sektorn	Ds 1997:9	\|

är osäkra

De IT-relaterade kostnaderna är av flera olika slag. Det rör sig för det första om grundläggande analysarbete, systemeringsarbete , programmeringsarbete o.d. Vidare skall regelverk utarbetas , blanketter anpassas osv. En vi ktig del av kostnaderna är att hänföra till insatser på informations- och utbildningsområdet.

För de flesta myndigheterna har förberedelserna inte kommi t tillräckligt långt för att en övergripande kostnadsbild skall var a möjlig att skapa. Det finns dock några myndigheter som har gjort uppskattningar av vad en euroanpassning skulle kunna kosta . Riksgäldskontoret har gjort en beräknin g som landar på 40 miljoner kronor. Riksskatteverket uppskattar kostnaden till mellan 50 oc h 150 miljoner kronor. Dessa kostnadsberäkningar är grova oc h innefattar alla slags kostnader. De ger likväl en viss uppfattning om kostnadskonsekvenserna. Generaltullstyrelsen uppskattar sin a kostnader för de rent tekniska anpassningarna till 4-5 miljone r kronor.

Det finns behov av att ytterligare analysera euroövergången s konsekvenser. En sådan analys bör omfatta en bredare oc h fördjupad beräkning av ett större antal myndigheters kostnade r under olika skeden av övergångsperioden. V idare bör gemensamma kravspecifikationer och preciserade tidplaner tas fram avseend e åtgärder för olika myndigheter under övergångs perioden. Automatiseringsmöjligheter i euroanpassningen bör också analyseras.

7.10 Kostnaderna får i huvudsak finansieras inom givna budgetramar

Omfattningen av de resurser som kommer att krävas inom de n offentliga sektorn för att relevanta anpassningsåtgärder skall kunna vidtas i tid beror både på vilka beslut som fattas och i vilket skede de fattas. Principiellt kan sägas att ju förr beslut fattas, desto lägre blir anpassningskostnaderna. Dels får organisationerna längre ti d för planering och förberedelser, dels kan det finnas möjlighet at t samordna åtgärderna med andra översyner, analyser och anpass - ningar som ändå skulle företas. Om man betraktar den offentlig a sektorn isolerad från övriga samhällsse ktorer och bortser från andra faktorer än strikt finansiella kan man något förenklat säga att de t minst kostsamma alternativet tycks vara en situation där hela den

\|	Ds 1997:9	Den offentliga sektorn 81

offentliga sektorn använder svenska kronor i sina egna syste m under hela övergångsperioden fram till dess att eurosedlar oc h euromynt sätts i omlopp samt att i princip all beloppsmässi g kommunikation sker i svenska kronor under denna period. I e n sådan situation skulle endast mycket begränsade anpassningsinsatser krävas inför den 1 januari 1999 (eller ett något senare inträdesdatum) och nödvändiga ADB-anpassningar skulle inte heller i s å hög grad sammanfalla med anpassningarna inför millennieskiftet.

Huruvida den rakt motsatta situationen, dvs. att euro skal l tillämpas i samtliga system och i all kommunikation i hela de n offentliga sektorn från och med inträdesdatum, blir mer elle r mindre resurskrävande än en situation där olika organisationer och intressenter fritt får välja vilken valut a som skall användas går ännu inte att uttala sig om. Givet att beslut om förutsättningarna fattas i ett tidigt skede i förhållande till inträdesdatum bör dock det första alternativet vara att föredra från kostnadssynpunkt. En fördyrande faktor att beakta i samtliga alternativ är bristen på personal oc h konsultstöd med IT/ADB-kompetens inför och kring sekelskiftet .

Oberoende av hur och när en eventuell anpassning till gemen - sam valuta kommer att ske i praktiken står det klart att viss a organisationer inom den offentliga sektorn kommer att träffas a v betydande kostnader i samband med övergången. Samtidig t framstår anpassningsproblemen för den genomsnittliga förvalt - ningsmyndigheten som hanterbara inom givna resursramar. Ma n skulle därför kunna tänka sig att eventuella kostnader i anslutning till en euroanpassning behandlas på ungefär motsvarande sätt som inför EU-anslutningen, nä mligen enligt principen att tillkommande kostnader hanteras inom ramen för givna resurser förutom i de fall där det klart kan påvisas särskilda skäl för att extra resurser skal l tillskjutas. Dessa frågor bör behandlas i s amband med den ordinarie budgetprocessen.

Sammanfattningsvis finns det mycket som talar för att – o m

Sverige blir medlem i valutaunionen – den offentliga sektorn bö r använda svenska kronor i sina egna system unde r hela övergångsperiden fram till dess att sedlar och mynt i euro sätts i omlopp, samt att i princip all beloppsmässig kommunikation sker i svensk a kronor under denna period.

82 Förord	Ds 1997:xx	\|

\|	Ds 1997:9	83

8 Euron och medborgarna

En viktig del av förberedelserna inför ett eventuellt deltagande i valutaunionen tar sikte på att kartlägga såväl medborgarna s generella som särskilda gruppers specie lla behov i samband med en övergång till en gemensam valuta samt att informera medborgarna om konsekvenserna av riksdagens kommande beslut i frågan .

Oavsett om Sverige kommer att delta i valutaunionen eller int e kommer medborgarna att påverkas.

Även i en situation där Sverige står utanför valutaunione n påverkas såväl den finansiella sektorn som näringsliv och handel i

Sverige på ett sätt som är av betydelse för medborgarna. Allmänheten kan förväntas komma i kontakt med euron och se effekterna av det europeiska valutasamarbetet genom det svenska EU-med - lemskapet och den gemensamma marknaden, med samarbete och handel över gränserna. En ökad konkurrens kan förväntas leda till

ökad prispress också på varor vilka säljs i ett land som inte deltar i valutaunionen. Vidare kan det tänkas att en viss del av detaljhandeln i större städer och i turisttäta områden kommer att ange priser

även i euro. Framförallt i gränstrakter är det troligt att euro n kommer att förekomma som betalningsmedel. Privatpersoner s sparande och investeringar i europeiska valutor kommer at t påverkas av ett europeiskt valutasamarbete. Svensk detaljhande l räknar med en ökande tillströmning av turister med valuta i eurosedlar och -mynt. Detta gäller inte minst gränsområden oc h större städer. Genom en utveckling av den inre marknaden kommer dessutom svenska konsumenter att i ökad omfattning möt a erbjudanden från utländska företag. Det g äller inte minst den gränsöverskridande handeln som t. ex. postorderförsäljning. Den svenska konsumenten kommer således att konfronteras med en gemensam europeisk valuta även om Sverige inte ansluter sig till valutaunionen.

Om Sverige ansluter sig till valutaunionen blir förändringarn a mer påtagliga för medborgarna i deras egenskap av konsumenter. Detta manifesteras ytterst i att sedlar och mynt kommer att bytas ut

84	Euron och medborgarna	Ds 1997:9	\|

och euron blir ett giltigt beta lningsmedel i Sverige. I ett övergångsskede kommer båda valutorna att gälla som betalningsmedel. Övergången till en ny valuta kommer att få effekter på allmänheten på många sätt. Exempelvis k ommer medborgarnas kontakter med den finansiella sektorn frågor om lön, betalningar, lån, sparande, för - säkringar, värdepappershandel m.m. att påverkas.

Införandet av en gemensa m valuta medför sannolikt förbättrade möjligheter till prisjämförelse r. Detta kan förväntas pressa priserna åtminstone på sikt. Samtidigt innebär övergången – med ny a tekniska lösningar, dubbel valu tahantering, ökat informationsbehov etc. – kostnader som kan leda till tillfälliga prishöjningar.

8.1Såväl myndigheter som näringsliv har ansvar för informationen

Informationsfrågan hör samman med frågorna om och när Sverige kommer att delta i valutaunionen samt om övergångstiderna .

Allmänheten måste informeras om varför det skapats en valutau - nion samt vad EMU och den nya valutan kommer att innebära .

Omfattningen av informationen beror självklart på om Sverig e kommer att ansluta sig till valutaunionen eller inte.

Medborgarna kommer på nästan alla områden att beröras a v införandet av den gemensamma valutan. Under en övergångsti d kommer det att uppstå problem för konsumenterna att förstå oc h tolka priser, ersättningsnivåer och löner som uttrycks i den ny a valutan. Allmänheten måste således info rmeras om vad övergången till euro innebär, så att svårigheten att hantera den nya valuta n mildras. Denna inlärningsprocess bör i huvudsak vara avslutad i samband med att sedlarna och mynten i euro införs. Införandet av euron måste också kombineras med åtgärder som tar sikte på bl.a. uppföljning av prisutvecklingen inom handeln och den finansiella sektorn.

För att möta konsumenternas behov av information kommer det under en övergångsperiod att krävas att konsumentorganisationer, finansiella institut, handel samt berörda myndigheter har tid oc h kunskaper att besvara frågor. Dessa organ bör förbereda sig för att på ett tidigt stadium kunna lämna information och besvara frågo r inom respektive ansvarsområde. Detta föru tsätter informations- och utbildningsinsatser inom de olika organen.

En ny valuta kommer att medföra e tt särskilt informationsbehov såvitt gäller finansiella tjänster. Informationsbehovet kommer, t.ex.

\|	Ds 1997:9	Euron och medborgarna	85

i fråga om kapitalförsäkringsbrev och andra värdehandlingar dä r valutan är angiven i kronor, att kvarstå under en längre tid. Det är viktigt att klargöra att dessa handlingar fortfarande är giltiga. Det är således angeläget att n äringslivet tar sitt ansvar när det gäller informationsinsatserna och genomför nödvändig utbildning m.m. .

Detta gäller inte minst den finansiella sektorn. Huvudansvaret för informationen om euro i samband med försäljning av varor oc h tjänster måste vila på näringslivet.

8.2 Två valutaslag under en övergångstid

Sedlar och mynt i euro skal l finnas rent fysiskt senast den 1 januari

2002. Vid toppmötet i Dublin i december 1996 rådde enighet om att det för närvarande inte är möjligt att bestämma den exakt a tidpunkten för starten av övergången. Från bl a detaljisthåll ha r framförts synpunkten att den 1 januari 2002 vore en olämpli g tidpunkt och att t.ex. den 1 oktober 2001 vore att föredra i stället.

Under den andra övergångsperioden, på som längst sex månader, kommer euro att föreligga i s edlar och mynt parallellt med den nationella valutan. Det finns fördelar och nackdelar med såväl en lång som en kort övergångsperiod. Fördelar med en längre period (sex månader) är bl.a. att eventuella tekniska problem med om - byggnad av bankomater etc. kan lösas och att det finns tid att växla in svensk valuta. På den negativa sidan finns t.ex. höga kostnader som en följd av dubbel valutahantering, eventuella avtalstolk - ningsproblem för avtal som träffas under ö vergångsperioden etc. På såväl detaljistsom konsumentsidan är man emellertid ense om att alla som berörs av den nya valutan har fördel av en så snab b övergång som möjligt. Eftersom hanteringen av dubbla valutor är kostsam och ytterst drabbar kons umentkollektivet är det bättre med en så kort övergångsperiod som möjligt. För att minska konsumenternas kostnader är det därför nödvändigt att den svenska krona n försvinner relativt snab bt. Praktiskt kan detta ske genom en rätt för handeln att lämna växel enbart i euro. Periodens längd bör doc k givetvis bestämmas med hänsyn till att de praktiska arrange - mangen för företag och konsumenter skall kunna fungera.

Principiellt talar mycket för att inväxlingskostnader bör var a synliga genom en avgift. En avgiftsbeläggning av inväxlingen a v kronor under övergångstiden med dubbla valutor skulle emellertid kunna äventyra allmänhetens förtroende för att den svenska kronan och euron är likställda. Med hänsyn härtill vore det en fördel o m

86	Euron och medborgarna	Ds 1997:9	\|

inväxlingen under övergångsperioden kunde ske utan en särskil d avgift i samband med varje enskild växl ingstransaktion. Behovet av inväxling kommer att finnas i en mycket bred krets. För at t underlätta en smidig öve rgång torde därför betalningsförmedlarnas växlingskostnader kunna spridas öve r hela kundkollektivet på annat lämpligt sätt än en avgift vid varje växlingstillfälle. Någon statlig subvention e.d. för att täcka växlingskostnaderna bör inte införas. Även efter övergångstidens slut är det från konsumentsynpunk t viktigt att säkerställa att samtliga medbo rgare har en reell möjlighet att växla in den gamla valutan.

8.3Priserna måste anges i euro senast 1 januari 2002

Prisinformation regleras i Sverige huvudsakligen genom prisinformationslagen (1991:601). Om Sverige ansluts till valutaunione n kommer all prisinformation att beröras. I samband med att sedlar och mynt i euro införs, dvs senast den 1 januari 2002, bör ocks å prisinformation ges i euro. Det har ibland hävdats att dubbe l prisinformation under en längre tid är en självklar konsumenträttighet. Av pedagogiska skäl samt för att göra det möjligt för konsu - menterna att kontrollera att en övergång till euro inte leder til l omotiverade prishöjningar är det viktigt att konsumenterna ka n jämföra europriserna med de gamla priserna i svenska kronor .

Vissa former av dubbel prisinformation i detaljhandeln ka n emellertid få negativa konsekvenser för konsumenterna. Antale t prisuppgifter med dubbel prismärkning på hyllkanter och varor i detaljhandeln kan i viss a fall bli mycket stort, något som kan verka mer förvirrande än upplysande. Detta talar för att man bör välja en lösning för prisinformation som begränsar antalet prisuppgifter till det absolut nödvändigaste. Jämförpriset behöver t.ex. endast anges i en valuta. En möjlighet, vad beträffar den del av övergångsperioden då sedlar och mynt finns i euro, kan vara att på hyllkanten ge information om priset i euro, medan prisinformationen i svensk a kronor lämnas på annat sätt. Som nämnts tidigare är det angeläget att informations- och inlärningsprocessen avseende övergången till euro har kommit långt när sedlar och mynt i euro börjar cirkulera.

Informationsfrågan måste ställas i ljuset av kostnadsaspekten; ju längre tid allmänheten behöver dubbel prisinformation, ju me r kostsam blir hanteringen. Detta gäller främst dubbel prisinforma-

\|	Ds 1997:9	Euron och medborgarna	87

tion på hyllkanter och varor. En stor del av kostnaderna är emellertid investeringskostnader av engångskaraktär. I syfte att hålla nere höga kostnader för dubbel prisinformation torde således billigar e lösningar än hyllkantsmarkering kunna användas. Det finns olik a alternativa sätt att lämna prisinformation i båda euro och svenska kronor. Inom näringsidkarkretsar finns det idéer om att unde r övergångstiden tillhandahålla konsumenterna någon typ a v omräknare i affären som ett komplement till priset i euro. E n utförlig information på kvittona, där om möjligt priset för varj e produkt redovisas i såväl kronor som euro, kan utgöra ett ytterligare komplement till bl a en hyllkantsmarkering i euro. Det är sannolikt att dubbel prisinformation i viss utstr äckning kommer att lämnas på frivillig basis, dvs. utan lagstiftning. För den del av övergångstiden då sedlar och mynt finns i euro kan det emellertid finnas behov av regler för att säkerställa att konsumenterna får en tillfredsställande prisinformation. Frågan om behovet av lagstiftning om dubbe l prisinformation analyseras vidare.

Tillvänjningen till den nya valutan bör påbörjas så snart det är praktiskt möjligt, dvs. sedan det bestämts om Sverige skall delta i valutaunionen. Denna tillvänjning bör givetvis ske på billigast och för alla parter mest ändamålsenliga sätt. Den lämpligaste längden på övergångsperioden är beroende av dels eventuella praktisk a problem i samband med distributionen av sedlarna och mynten i euro, dels den tid innan introduktionen av sedlarna och mynten i euro som medborgarna fått på sig att vänja sig vid en ny valuta. Ju tidigare denna inlärningsperiod påbörjas desto kortare kan sannolikt övergångsperioden vara. Av hänsyn till att dubbel prisinformation

är förknippad med höga kostnader bör perioden med dubbe l prisinformation vara så kort som möjligt. Från såväl detaljistsom konsumenthåll råder enighet om detta.

Även om Sverige står utanför valutaunionen kommer sannolikt viss dubbel prismärkning att ske frivilligt, t.ex. vid gränsöverskridande marknadsföring, vid gränshandel och för vissa finansiell a tjänster. Några särskilda regelförändringar avseende prisinformationen har inte ansetts nödvändiga i detta fall.

Ett särskilt projekt med syftet att få en närmare belysning a v vilka ökade kostnader införandet av euron kan medföra fö r detaljhandeln och finanssektorn har påbörjats inom ramen fö r

Regeringskansliets fortsatta förberedelsearbete. De kostnadsberäkningar som näringslivet redovisar kommer härvid att analyseras. En bedömning av hur kostnaderna kan tänkas påverka prisutvecklingen kommer även att göras. Projektet kommer att redovisas senar e under 1997.

88	Euron och medborgarna	Ds 1997:9	\|

Om en avrundning sker efter konvertering från kronor till euro kan det självfallet leda till såväl en höjning som en sänkning i relation till kronpriset före en konvertering. Med anledning härav bör statsmakterna vara uppmärksamma på att avrundningar int e leder till omotiverade prishöjningar. Ett flertal företag och äve n vissa branscher har affärskoncept som bygger på en idé med priser strax under jämnt tiotal, hundratal etc. Således kostar en vara ofta 99 kr eller 999 kr i stället för 100 kr respektive 1000 kr. En var a med ett pris på 99 kr skulle efter en konvertering till euro (med en kurs där 1 euro motsvarar 8,30 SEK) kosta 1 1 euro 93 cent. En vara som kostar 999 kr skulle på motsvarande sätt kosta 120 euro 3 6 cent. Priserna i dessa båda exempel skulle efter konverterin g kanske bli 11 euro 99 cent respektive 119 e uro. I det ena fallet leder konverteringen till en prishöjning och i det andra till en prissänk - ning. För att kontrollera att omotiverade prishöjningar inte sker bör någon form av prisövervakning övervägas i samband med e n övergång till euro.

8.4Sedlar och mynt i den nya valutan blir sju respektive åtta till antalet

Arbetet med att ta fram eurosedlar och euromynt är ännu int e avslutat. Antalet sedel- och myntenheter av euron (med underen - heten cent) har dock fastlagts. D et kommer att finnas sju valörer av sedlar och åtta av mynt.

Efter att ha utlyst en designtävling, vilken avgjordes i början av december 1996, har EMI fattat beslut om en idéskiss som skal l ligga till grund för sedlarnas utseende och utformning. Just när det gäller utformningen har denna bestäm ts efter samråd och omfattande tester med synskadade runt om i Europa, bl.a. med Europea n

Blind Union (EBU). Härigenom har säkerställts att sedlarna är lätt

åtskiljbara så att förväxling inte uppstår.

När det gäller mynten har förberedelsearbetet inom EU int e kommit lika långt. Man är överens om valörerna och det föreligger ett förslag på storlek och legeringar. Från svensk sida har de t framhållits att det av rent medicinska skäl är av största vikt at t mynten inte innehåller nickel eller andra allergiframkalland e ämnen. På svenskt initiativ påg år en expertutredning med deltagare från ett flertal EU-länder.

En särskild fråga är handeln via automater. De rent teknisk a problem som inställer sig vid en övergång till en ny valuta gör att

\|	Ds 1997:9	Euron och medborgarna	89

man eventuellt får räkna med att automathandeln partiellt upphör under övergångstiden.