Patent- och marknadsdomstol

Departementsserien 2014:2

ds 2014 2

Ds 2014:2

Justitiedepartementet

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/

Tryckt av Elanders Sverige AB

Stockholm 2014

ISBN 978-91-38-24061-8

ISSN 0284-6012

Innehåll

Promemorians huvudsakliga innehåll ................................		11
1	Promemorians lagförslag..........................................	13
1.1	Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar ..........	13

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om

rätten till arbetstagares uppfinningar..................................

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk..................

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

angående verkställighet av straff m.m.................................	28
1.5 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) .........	30

1.6Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417)

om marknadsdomstol m.m..................................................

1.7Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen

(1970:485).............................................................................

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om

försvarsuppfinningar............................................................	47
1.9 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)...........	49

Innehåll

Ds 2014:2

1.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729)
om Patentbesvärsrätten .......................................................	56

1.11Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet

	för rättegångskostnader .......................................................	57
1.12	Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)...........	59
1.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om
	avtalsvillkor mellan näringsidkare .......................................	61
1.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om
	näringsförbud .......................................................................	64

1.15Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

	yttrandefrihetsgrundlagens områden..................................	67
1.16	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om
	skydd för kretsmönster för halvledarprodukter.................	69
1.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om
	avtalsvillkor i konsumentförhållanden................................	74
1.18	Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen
	(1996:1619)...........................................................................	78
1.19	Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
	(1997:306).............................................................................	79

1.20Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter

och konsumentorganisationer.............................................	85
1.21 Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen
(2005:104).............................................................................	86

Ds 2014:2 Innehåll

1.22	Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om
	insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. ..........................	88
1.23	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om
	franchisegivares informationsskyldighet............................	89
1.24	Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
	(2008:486).............................................................................	91
1.25	Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen
	(2008:579).............................................................................	96
1.26	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om
	lufttransporter....................................................................	108

1.27Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och

	konkurrensförhållanden ....................................................		110
1.28	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om
	utnämning av domare ........................................................		112
1.29	Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen
	(2010:1877).........................................................................		113
2	Ärendet................................................................		123
3	Berörda rättsområden och domstolar .......................		125
3.1	Immaterialrätten ................................................................		125
	3.1.1	Allmänt om immaterialrätten ................................	125
	3.1.2 Närmare om de olika immaterialrätterna ..............		126
3.2	Marknadsföringsrätten ......................................................		133
	3.2.2	Marknadsföringslagen ............................................	134
	3.2.3	Andra marknadsföringsrättsliga regleringar .........	136
3.3	Konkurrensrätten...............................................................		136

Innehåll

Ds 2014:2

	3.3.1	Konkurrenslagen.....................................................	137
	3.3.2	Andra regleringar ....................................................	141
3.4	Några näraliggande rättsområden .....................................		142
	3.4.1 Namn och utgivningsbevis för periodisk skrift ....		142
	3.4.2	Företagshemligheter ...............................................	143
3.5	Närmare om domstolarna..................................................		144
	3.5.1	Patentbesvärsrätten.................................................	144
	3.5.2	Marknadsdomstolen ...............................................	145
	3.5.3	Allmän domstol.......................................................	146
	3.5.4	Allmän förvaltningsdomstol ..................................	149
3.6	En nordisk utblick..............................................................		149
4	Tidigare överväganden och reformer ........................		151
4.1	Immaterialrätten.................................................................		151
	4.1.1	1983 års patentprocessutredning ...........................	151
	4.1.2 Promemorian Specialdomstolarna i framtiden......		152
	4.1.3	1999 års patentprocessutredning ...........................	153
	4.1.4	Varumärkeskommittén...........................................	155
	4.1.5	Mönsterutredningen ...............................................	155
	4.1.6	Patentlagsutredningen ............................................	156
4.2	Marknadsföringsrätten och konkurrensrätten.................		157
	4.2.1 Promemorian Specialdomstolarna i framtiden......		158
	4.2.2	Utredningen om en översyn av konkurrens-
		lagen.........................................................................	158
	4.2.3 Rapport om Åtgärder för bättre konkurrens ........		159
4.3	Målutredningen ..................................................................		160
5	En samlad prövning ...............................................		163
5.1	Reformbehovet...................................................................		163
5.2	En enhetlig och koncentrerad domstolsprövning............		165

Ds 2014:2 Innehåll

5.3	Mål- och ärendetyper som ska samlas ..............................		168
	5.3.1	Utgångspunkter för avgränsningen.......................	168
	5.3.2 Immaterialrättsliga mål och ärenden .....................		169
	5.3.3 Mål rörande namn och utgivningsbevis.................		177
	5.3.4 Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden ...........		178
	5.3.5 Konkurrensrättsliga mål och ärenden....................		180
	5.3.6	Företagshemligheter...............................................	185
6	Patent- och marknadsdomstol ................................		187
6.1	En prövning i allmän domstol ...........................................		187
6.2	Särskilda domstolar............................................................		192
6.3	Domstolarnas namn...........................................................		194
6.4	Domstolarnas lokalisering.................................................		196
6.5	En prioriterad målgrupp ....................................................		198
6.6	Prejudikatbildning..............................................................		201
6.7	Konkurrensverkets beslutanderätt....................................		207
6.8	Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör....		210
7	En ny domstolslag.................................................		211
8	Tillämplig processlag.............................................		213
8.1	Handläggningsregler enligt nuvarande ordning...............		213

8.2Handläggningsregler i patent- och marknads-

domstolarna........................................................................		217
8.2.1 Mål och ärenden som inleds genom ansökan........		217
8.2.2 Ärenden som inleds genom överklagade...............		220
8.2.3	Särskilda rättsmedel................................................	221
8.2.4	Närmare om rättegångsbalkens och ärende-
	lagens tillämplighet.................................................	223

Innehåll

Ds 2014:2

9	Sammansättningsregler..........................................		234
9.1	Allmänt om sammansättningsregler .................................		234
9.2	Rättens sammansättning enligt nuvarande ordning.........		234
	9.2.1	Tingsrätt ..................................................................	234
	9.2.2	Hovrätt ....................................................................	237
	9.2.3	Patentbesvärsrätten.................................................	238
	9.2.4	Marknadsdomstolen ...............................................	239
9.3	Rättegångsbalkens och ärendelagens tillämplighet ..........		239

9.4Rättens sammansättning i Patent- och marknads-

domstolen ...........................................................................		245
9.4.1	Sammansättningsregler för mål..............................	245
9.4.2	Sammansättningsregler för ärenden.......................	251

9.5Rättens sammansättning i Patent- och marknadsöver-

	domstolen ...........................................................................		255
	9.5.1	Sammansättningsregler för mål..............................	255
	9.5.2	Sammansättningsregler för ärenden.......................	258
	9.5.3	Sammansättningsregler	för
		tillståndsprövningen ...............................................	259
	9.5.4 Sammansättningsregler vid prövning av frågor
		om särskilda rättsmedel ..........................................	262
	9.5.5	Plenum.....................................................................	263
9.6	Domförhet vid ledamots förhinder...................................		265
	9.6.1 Domförhet enligt nuvarande ordning....................		265
	9.6.2	Ledamots förhinder i patent- och marknads-
		domstolarna.............................................................	266
9.7	Rättens ordförande ............................................................		268
9.8	Omröstning ........................................................................		269
10	Teknisk och ekonomisk kompetens..........................		271
10.1	Behov av kompetens ..........................................................		271

Ds 2014:2		Innehåll
10.2	Ledamöter med teknisk kompetens..................................	272
	10.2.1 Tekniska ledamöter enligt nuvarande ordning .....	272
	10.2.2 Tekniska ledamöter i patent- och marknads-
	domstolarna.............................................................	273
10.3	Ledamöter med ekonomisk kompetens ...........................	276
	10.3.1 Ekonomiska experter enligt nuvarande ordning...	276
	10.3.2 Ekonomiska experter i patent- och marknads-
	domstolarna.............................................................	277
10.4	Kompetenskrav ..................................................................	278
10.5	Ersättning till experter.......................................................	280
11	En effektiv handläggning .......................................	283
11.1	Betydelsen av en effektiv process......................................	283
11.2	Kumulation av mål och ärenden........................................	286
	11.2.1 Ökade möjligheter till kumulation införs .............	288
11.3	Preklusion...........................................................................	295
	11.3.1 Preklusion enligt nuvarande ordning ....................	295
	11.3.2 Utvidgad tillämpning av preklusionsreglerna .......	298
11.4	Möjligheten att ändra patentkraven i högsta instans .......	303
12	Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk
	skrift....................................................................	305
12.1	Prövningen enligt nuvarande ordning ..............................	305
12.2	Överklagande till allmän förvaltningsdomstol.................	305
13	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser..............	309
14	Konsekvenser .......................................................	317

Innehåll

Ds 2014:2

15	Författningskommentar ..........................................	325
15.1	Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar ........	325
15.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om
	rätten till arbetstagares uppfinningar ................................	351
15.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
	upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk................	352

15.4Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

	angående verkställighet av straff m.m...............................	355
15.5	Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) .......	356
15.6	Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417)
	om marknadsdomstol m.m................................................	361
15.7	Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen
	(1970:485)...........................................................................	362
15.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om
	försvarsuppfinningar..........................................................	367
15.9	Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) .........	368
15.10Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729)
	om Patentbesvärsrätten .....................................................	372

15.11Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet

för rättegångskostnader .....................................................	373
15.12Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670).........	375
15.13Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare .....................................	376

Ds 2014:2	Innehåll
15.14Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om
näringsförbud .....................................................................	378

15.15Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden................................	381
15.16Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om
skydd för kretsmönster för halvledarprodukter ..............	381
15.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden .............................	384
15.18Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1996:1619).........................................................................	388
15.19Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1997:306)...........................................................................	388

15.20Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter

och konsumentorganisationer...........................................	392
15.21Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen
(2005:104)...........................................................................	392
15.22Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om
insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. ........................	394
15.23Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om
franchisegivares informationsskyldighet ..........................	395
15.24Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(2008:486)...........................................................................	396
15.25Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen
(2008:579)...........................................................................	400

Innehåll

Ds 2014:2

15.26Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om
lufttransporter ....................................................................	411

15.27Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och

konkurrensförhållanden.....................................................		413
15.28Förslag	till lag om ändring i lagen (2010:1390) om
utnämning av domare.........................................................		414
15.29Förslag	till lag om ändring i varumärkeslagen
(2010:1877).........................................................................		414

Promemorians huvudsakliga innehåll

Immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga frågor är av stor betydelse för bl.a. en effektiv konkur- rens och ett starkt konsumentskydd. Det är viktigt att domstols- prövningen på dessa rättsområden lever upp till högt ställda krav på kvalitet och effektivitet och att det finns en god och enhetlig prejudikatbildning.

De aktuella målen och ärendena tillhör de mest komplicerade och omfattande som handläggs i domstol. De rättsliga och prin- cipiella sambanden mellan dem är tydliga samtidigt som dom- stolsprövningen är utspridd på flera olika domstolar. Den splitt- rade prövningen och det låga målantalet försämrar möjligheten att handlägga målen och ärendena effektivt och med hög kvalitet.

I promemorian bedöms att en enhetlig och koncentrerad domstolsprövning på de aktuella rättsområdena är nödvändig. Det föreslås att domstolsprövningen sker samlat i en särskild domstol i första instans (Patent- och marknadsdomstolen) och en särskild domstol i andra instans (Patent- och marknadsöver- domstolen). Stockholms tingsrätt ska vara Patent- och mark- nadsdomstol och Svea hovrätt ska vara Patent- och marknads- överdomstol. Högsta domstolen ska som sista instans ha ansvar för prejudikatbildningen. Som en konsekvens av förslaget ska Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphöra.

I promemorian föreslås vidare en ny lag om patent- och marknadsdomstolar bl.a. med regler om tillämplig processlag, domstolarnas sammansättning och förfarandet.

Den nya domstolsordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2015.

1 Promemorians lagförslag

1.1Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomsto- len samt sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag.

2 § Patent- och marknadsdomstol är Stockholms tingsrätt. Patent- och marknadsöverdomstol är Svea hovrätt.

3 § Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får över- klagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut får överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet.

4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfin- ningar och växtförädlarrättslagen (1997:306),

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

2.lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877), samt

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1986:436) om näringsförbud, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser, lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter och lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden.

5 § Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende dom eller beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller avseende avgörande av förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rättegångsbalken om ansökan avser en dom och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.

6 § För frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns en konsumentombudsman.

Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.

2 kap. Ledamöter

1 § I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och mark- nadsöverdomstolen ska det finnas lagfarna domare och patent- råd.

I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska exper- ter samt nämndemän.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

Patentråd och tekniska experter benämns i denna lag tekniska ledamöter.

Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren domare.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdom- stolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

3 § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarie för patentråd samt förordnar tekniska och eko- nomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen.

Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behand- lingen av ett mål eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses gälla i det pågående målet eller ärendet.

Tekniska och ekonomiska experter ska vara svenska med- borgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

4 § En teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

En ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

5 § En nämndeman i Patent- och marknadsdomstolen ska vara nämndeman i Stockholms tingsrätt.

En nämndeman i Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara nämndeman i Svea hovrätt.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

3 kap. Förfarandet

Handläggning av mål

1 § Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte annat före- skrivs i denna lag eller annan lag.

Handläggning av ärenden

2 § Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och mark- nadsdomstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndig- hets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna eller annan lag.

Att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknads- domstolen genom ansökan är särskilt reglerat.

3 § Ett beslut av Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som har överklagats till Patent- och marknadsdomstolen får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock tillåta att ett beslut överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

Handläggning av mål om utdömande av vite

4 § Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

Förening av mål och ärende

5 § Även i andra fall än som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna lag med den begränsning som framgår

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

av andra stycket handläggas gemensamt i en rättegång, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner det lämpligt. Mål och ärende som har förenats kan åter särskiljas, om det finns skäl för det.

Mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap får inte handläggas i samma rättegång som mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.

Omröstning

6 § Om både lagfarna ledamöter och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna ledamöterna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska experterna.

Preklusion

7 § Bestämmelserna i 42 kap. 15 och 15 a §§ samt 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken ska tillämpas även i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i ärenden.

Förhör med part under sanningsförsäkran

8 § I ett ärende får det hållas förhör med en part under sannings- försäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen

Mål

1 § Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

2 § I ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

3 § Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

4 § I mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvud- förhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

Ärenden

5 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara teknisk ledamot. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får rätten bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.

6 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara ekonomisk expert. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får rätten bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

7 § Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.

Förhinder för ledamot

8 § Om Patent- och marknadsdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen

Mål

1 § Vid prövning i sak av ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter eller ekonomiska experter, om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter eller ekonomiska experter.

Patent- och marknadsöverdomstolen är domför utan tekniska ledamöter eller ekonomiska experter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.

Ärenden

2 § Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre leda- möter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre leda- möter ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter.

Om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i rätten i Patent- och marknadsdomstolen ska teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna domare.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

Särskilda rättsmedel

3 § Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 får en teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.

Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 får en ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

4 § Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.

Förhinder för ledamot

5 § Om Patent- och marknadsöverdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I mål om tillämpningen av denna lag är Stockholms tingsrätt behörig domstol. Vid prövningen av sådant mål skall tingsrätten och, om talan full- följs, hovrätten ha den samman- sättning som anges i 66 och 67 §§ patentlagen (1967:837).

9 §1

I mål om tillämpningen av denna lag är Patent- och marknadsdomstolen rätt dom- stol.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt där handläggningen pågår vid ikraftträdandet, ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

1 Senaste lydelse 1992:125.

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 53 b, 53 e, 56 b och 58 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

53 b1 §

På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.

1 Senaste lydelse 2009:109.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av	En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt	vite förs av den som har ansökt
om förbudet och ska handläggas	om förbudet.
enligt reglerna i rättegångs-
balken om åtal för brott för
vilket svårare straff än böter inte
är föreskrivet. I samband med
sådan talan får talan föras om
nytt vitesförbud.

53 e §2

Ett beslut om informations- föreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget eller överträdelsen pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång eller överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än

2 Senaste lydelse 2009:109.

Ds 2014:2								Promemorians lagförslag
inför domstol ska dock inte
tillämpas.
Om yrkandet om informa-						Om ett yrkande om infor-
tionsföreläggande			riktar		sig	mationsföreläggande riktar			sig
mot den som är sökandens						mot den som är sökandens
motpart i ett mål om intrång						motpart i ett mål om intrång
eller	överträdelse,				ska	eller	överträdelse,		ska
bestämmelserna om				rättegång		bestämmelserna om rättegång
som gäller för det målet						som gäller för det målet
tillämpas. Beslut om informa-						tillämpas. Ett beslut om infor-
tionsföreläggande			får över-			mationsföreläggande får över-
klagas särskilt.						klagas särskilt.
Om yrkandet om informa-						Om yrkandet om informa-
tionsföreläggande			riktar		sig	tionsföreläggande riktar			sig
mot någon annan än den som						mot någon annan än den som
anges i andra stycket, ska lagen						anges i första stycket, ska lagen
(1996:242) om		domstolsären-				(1996:242) om		domstolsären-
den tillämpas. För prövning av						den	tillämpas.	Domstolen	får
frågan får det även hållas förhör						bestämma att		vardera parten
enligt 37 kap. rättegångsbalken.						ska svara för sina rättegångs-
Domstolen får		bestämma			att	kostnader.
vardera parten ska svara för
sina rättegångskostnader.
Talan	om	utdömande			av	En talan om utdömande av
vite får föras av den som har						vite får föras av den som har
ansökt om föreläggandet					och	ansökt om föreläggandet.
ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken			om	åtal	för
brott för vilket svårare straff än

böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informa- tionsföreläggande.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

56 b §3

Ett beslut om intrångs- undersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång eller överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinne- havare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

3 Senaste lydelse 2009:109.

Ds 2014:2							Promemorians lagförslag
				58 §4
Rätt domstol i mål om				Patent- och marknadsdom-
ljudradio- eller televisions-				stolen är rätt domstol i mål
utsändning i strid mot denna lag				enligt denna lag. Detsamma
är Stockholms tingsrätt. Det-				gäller i ärenden om infor-
samma gäller i mål om				mationsföreläggande.
ersättning som avses i 17 och
18 §§, 26 a § första stycket eller
47 § och i mål i vilket
motsvarande		ersättning begärs
på grund av en hänvisning i 45,
46, 48, 49 eller 49 a § samt i
mål	om	ersättning	för
utnyttjande med stöd av 42 e §
eller ersättning för en sådan
vidaresändning som avses			i
42 f	§.			Det som sägs i rätte-
				Det som sägs i rätte-
				gångsbalken		om	inskränkning
				av domstols behörighet i fråga
				om tvist som ska tas upp i annan
				ordning än inför domstol ska
				inte tillämpas i fråga om ett
				yrkande	om	informationsföre-
				läggande	eller		intrångsunder-
				sökning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och mark- nadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

4 Senaste lydelse 2013:691.

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställig- het av straff m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 §1

Vad som i denna lag sägs om böter ska gälla även utdömda viten, som

1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldig-

het i en rättegång,
2. i Sverige har förelagts av	2. i Sverige har förelagts av
Konsumentombudsmannen,	Konsumentombudsmannen,
Konkurrensverket, Stockholms	Konkurrensverket eller domstol
tingsrätt i mål enligt marknads-	i mål eller ärende enligt 1 kap.
föringslagen (2008:486) eller	4 § 3–5 lagen (2014:000) om
Marknadsdomstolen,	patent- och marknadsdomstolar,
	och

3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.

Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2008:489.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts av Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen.

1.5Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)1 dels att 27, 67–69 och 75 §§ ska upphöra att gälla,

dels 26, 36, 57 b, 57 e, 59 b och 65–66 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent får överklagas av sökanden, om det har gått honom eller henne emot. Ett slutligt beslut enligt 8 b § tredje stycket får över- klagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren, om det har gått den som vill klaga emot. Om invändaren återkallar sin talan, får denna ändå prövas om det finns särskilda skäl.

26 §2

Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan om patent och ett slutligt beslut enligt 8 b § tredje stycket får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och invändaren.

1Lagen omtryckt 1983:433. Senaste lydelse av

27§ 2010:1395

67§ 2005:692

68§ 2013:84

69§ 1977:730

75§ 2010:1395.

2Senaste lydelse 2007:516.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 15 § tredje stycket eller 19 § andra stycket har avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits, får överklagas av sökanden. Ett beslut, genom vilket ett yrkande om överföring enligt 18 § har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.

Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.

Bestämmelser om överkla- gande av beslut enligt 42, 72 eller 73 § finns i 75 §.

Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för internationell nyhetsgransk- ning eller internationell förberedande patenterbarhets- prövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patent- samarbete, skall patentmyndig- heten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndig- heten finner att bedömningen var riktig, skall den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan granskning

36 §3

Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för internationell nyhetsgransk- ning eller internationell förberedande patenterbarhets- prövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patent- samarbete, ska patentmyndig- heten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndig- heten finner att bedömningen var riktig, ska den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan granskning

3 Senaste lydelse 1993:1406.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

eller prövning anses återkallad				eller prövning anses återkallad
hos patentmyndigheten,			om	hos	patentmyndigheten,				om
inte sökanden betalar före-				inte sökanden betalar före-
skriven avgift till myndigheten				skriven avgift till myndigheten
inom två månader från det				inom två månader från det att
myndigheten sände en under-				myndigheten sände en under-
rättelse till honom om sitt				rättelse till honom eller henne
ställningstagande. Om patent-				om sitt ställningstagande. Om
myndigheten finner att be-				patentmyndigheten			finner		att
dömningen inte var riktig, skall				bedömningen inte			var	riktig,
myndigheten	fortsätta	hand-		ska	myndigheten		fortsätta
läggningen av	ansökningen i			handläggningen		av	ansöknin-
dess helhet.				gen i dess helhet.
Ett beslut	enligt	första		Ett beslut		enligt		första
stycket, genom vilket patent-				stycket, genom vilket patent-
myndigheten har funnit att en				myndigheten har funnit att en
patentansökan	omfattar		av	patentansökan		omfattar			av
varandra oberoende uppfinnin-				varandra oberoende uppfinnin-
gar, får överklagas av sökan-				gar, får överklagas av sökan-
den. Vad som sägs i 27 § första				den.
och andra styckena skall tilläm-
pas.

Om rätten finner patentmyndighetens beslut riktigt, räknas fristen för att betala sådan avgift som avses i första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten sände en underrättelse till sökanden om rättens lagakraftvunna beslut.

57 b §4

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan

4 Senaste lydelse 2009:111.

Ds 2014:2 Promemorians lagförslag

befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om	utdömande	av	En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt			vite förs av den som har ansökt
om förbudet och ska handläggas			om förbudet.
enligt reglerna i rättegångs-
balken om åtal för brott för
vilket svårare straff än böter inte
är föreskrivet. I samband med
sådan talan får talan föras om
nytt vitesförbud.
		57 e §5
Ett beslut om informations-
föreläggande	får meddelas	av
domstol som avses i 65 §.

5 Senaste lydelse 2009:111.

Promemorians lagförslag						Ds 2014:2
Om yrkandet om infor-				Om	ett	yrkande	om
mationsföreläggande riktar sig				informationsföreläggande			rik-
mot den som är sökandens				tar sig mot den som är sökan-
motpart i ett mål om intrång,				dens motpart i ett mål om
ska bestämmelserna om rätte-				intrång, ska bestämmelserna
gång som gäller för det målet				om rättegång som gäller för
tillämpas. Beslut om informa-				det målet tillämpas. Beslut om
tionsföreläggande får		överkla-		informationsföreläggande			får
gas särskilt.				överklagas särskilt.
Om yrkandet om infor-				Om yrkandet om infor-
mationsföreläggande riktar sig				mationsföreläggande riktar sig
mot någon annan än den som				mot någon annan än den som
anges i andra stycket, ska lagen				anges i första stycket, ska lagen
(1996:242) om	domstolsären-			(1996:242) om		domstolsären-
den tillämpas. För prövning av				den tillämpas.		Domstolen	får
frågan får det även hållas förhör				bestämma	att	vardera parten
enligt 37 kap. rättegångsbalken.				ska svara för sina rättegångs-
Domstolen får	bestämma		att	kostnader.
vardera parten ska svara för
sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande			av	En talan om utdömande av
vite får föras av den som har				vite får föras av den som har
ansökt om föreläggandet			och	ansökt om föreläggandet.
ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken	om	åtal	för
brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet. I
samband med en sådan talan får
talan föras om nytt informa-
tionsföreläggande.
			59 b §6
Ett beslut om intrångs-
undersökning	meddelas		av

6 Senaste lydelse 2009:111.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

domstol som avses i 65 §.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

			65 §7
Stockholms	tingsrätt är	rätt	Patent- och marknadsdomstolen
domstol i mål som gäller			är rätt domstol i mål enligt
1. bättre rätt till patentsökt			denna lag och lagen (1978:152)
uppfinning,			om svensk domstols behörighet i
2. patents	ogiltighet	eller	vissa mål på patenträttens
överföring av patent,			område m.m. Detsamma gäller i

3.meddelande av tvångs- ärenden om informationsföre- licens, fastställande av nya läggande.

villkor för eller upphävande av sådan licens eller rätt som avses

i53 § andra stycket,

4.patentintrång,

5.fastställelse enligt 63 § eller

6.bestämmande av ersätt-

ning enligt 78 §.

Det som sägs i rätte- gångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga

7 Senaste lydelse 1978:149.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföre- läggande eller intrångsunder- sökning.

						66 §8
I mål som anges i 65 § är						Slutliga		beslut			av
tingsrätten		domför		med	fyra	patentmyndigheten			samt beslut
ledamöter, av vilka två skall						enligt 26 § andra och tredje
vara lagfarna och två tekniskt						stycket, 36 §, 42, 72 eller 73 §
sakkunniga. Fler än tre lagfarna						får överklagas till Patent- och
och tre	tekniskt			sakkunniga		marknadsdomstolen				inom	två
ledamöter får inte sitta i rätten.						månader från dagen för beslutet.
En av de lagfarna ledamöterna
skall vara rättens ordförande.
Vid avgörande av mål utan						Bestämmelserna i 22 § femte
huvudförhandling,			liksom		vid	stycket	tillämpas		på	handling
handläggning som inte sker vid						som kommer in till Patent- och
huvudförhandling			eller syn på			marknadsdomstolen,				Patent-
stället,	är	tingsrätten			dock	och	marknadsöverdomstolen
domför	med		en	lagfaren		eller Högsta domstolen.
ledamot. I sådana fall får inte
fler än en lagfaren och en
tekniskt sakkunnig ledamot sitta
i rätten. Därvid är den lagfarna
ledamoten rättens ordförande.						Utöver vad		som		följer	av

						5 kap. 1 § rättegångsbalken ska
						ett sammanträde i ett ärende
						enligt denna lag hållas inom
						stängda	dörrar,			om	den
						patentansökan		som		prövas i

8 Senaste lydelse 1986:233.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Överklagande till Högsta domstolen av Patent- och marknadsdomstolens avgörande får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller för mål i Högsta förvaltningsdomstolen.

3.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

1.6Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknads- domstol m.m. ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Mark- nadsdomstolen och som har inletts genom ett överklagande av dom eller beslut av Stockholms tingsrätt ska lämnas över till Patent- och marknadsöverdomstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och marknadsdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på pröv- ningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

1.7Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)1

dels att 47 och 52 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 21, 22, 31, 31 b, 35 b, 35 e, 37 b och 43 §§ ska ha

följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

Talan mot slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren, om det har gått den som vill klaga emot. Återkallar invändaren sin talan, får den ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket avslagits eller yrkande om

21 §2

Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invända- ren.

Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket avslagits eller ett yrkande om

1Senaste lydelse av

47§ 2010:1397

52§ 2004:1154.

2Senaste lydelse 2002:570.

Promemorians lagförslag								Ds 2014:2
överföring enligt 17 § bifallits,						överföring enligt 17 § bifallits,
får talan föras av sökanden.						får överklagas	av	sökanden.
Den som framställt yrkande						Den som framställt ett yrkande
om överföring får föra talan						om överföring får överklaga ett
mot beslut varigenom yrkandet						beslut genom	vilket yrkandet
avslagits.						avslagits.
						22 §3
Ett slutligt beslut av regist-						Ett slutligt beslut av regist-
reringsmyndigheten enligt 21 §						reringsmyndigheten enligt 21 §
får överklagas till patent-						får överklagas till Patent- och
besvärsrätten inom två månader						marknadsdomstolen		inom	två
från beslutets dag.						månader från dagen för beslutet.
Ett	slutligt		beslut		av
patentbesvärsrätten			får		över-
klagas till Högsta förvaltnings-
domstolen inom		två månader
från	beslutets	dag.		Därvid
tillämpas bestämmelserna i 35–
37 §§	förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om överklagande av
kammarrättens beslut.				Patent-
besvärsrättens		beslut			ska
innehålla uppgift om att det
krävs	särskilt	tillstånd			för
prövning i Högsta förvaltnings-
domstolen och om de grunder på
vilka sådant tillstånd meddelas.
						31 §4
Allmän domstol ska på talan						Domstolen	ska	på yrkande
därom häva en registrering av						häva en registrering av ett
ett mönster helt			eller	delvis,		mönster helt eller		delvis,	om

3Senaste lydelse 2010:1397.

4Senaste lydelse 2012:447.

En mönsterrätt får förklaras ogiltig av domstol även efter det att den har upphört eller uppgivits. I fråga om sådan talan ska bestämmelserna i 31 a § tilläm- pas.

Ds 2014:2	Promemorians lagförslag
om hinder mot mönsterrätt	hinder mot mönsterrätt har
har förelegat enligt 1-4 a §§	förelegat enligt 1-4 a §§ och
och hindret fortfarande består	hindret fortfarande består eller
eller om registrering har skett i	om registrering har skett i strid
strid med 13 § andra stycket.	med 13 § andra stycket.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

Registreringen får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen endast varit berättigad till viss andel i

mönsterrätten.
När domen vunnit laga kraft	När domen har vunnit laga
ska den sändas till registre-	kraft ska den sändas till regist-
ringsmyndigheten för anteck-	reringsmyndigheten för an-
ning i mönsterregistret.	teckning i mönsterregistret.

31 b §5

Allmän domstol kan förklara en mönsterrätt ogiltig även efter det att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om sådan talan skall bestämmelserna i 31 a § tilläm- pas.

35 b §6

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan

5Senaste lydelse 2002:570.

6Senaste lydelse 2009:112.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av	En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt	vite förs av den som har ansökt
om förbudet och ska handläggas	om förbudet.
enligt reglerna i rättegångs-
balken om åtal för brott för
vilket svårare straff än böter inte
är föreskrivet. I samband med
sådan talan får talan föras om
nytt vitesförbud.

Ds 2014:2						Promemorians lagförslag
			35 e §7
Ett beslut om informations-
föreläggande får		meddelas	av
den domstol där rättegång om
intrånget pågår. I övrigt gäller i
fråga om behörig domstol det
som föreskrivs i 43 och 52 §§ för
där avsedda mål och i
rättegångsbalken om tvistemål
för andra fall som rör intrång.
Det som sägs i rättegångsbalken
om inskränkning		av domstols
behörighet i fråga om tvist som
ska tas upp i annan ordning än
inför domstol ska dock inte
tillämpas.
Om yrkandet om informa-				Om ett yrkande om infor-
tionsföreläggande		riktar	sig	mationsföreläggande riktar			sig
mot den som är sökandens				mot den som är sökandens
motpart i ett mål om intrång,				motpart i ett mål om intrång,
ska	bestämmelserna		om	ska bestämmelserna om rätte-
rättegång som gäller för det				gång som gäller för det målet
målet	tillämpas.	Beslut	om	tillämpas. Beslut om informa-
informationsföreläggande			får	tionsföreläggande		får överkla-
överklagas särskilt.				gas särskilt.
Om yrkandet om informa-				Om yrkandet om informa-
tionsföreläggande		riktar	sig	tionsföreläggande		riktar	sig
mot någon annan än den som				mot någon annan än den som
anges i andra stycket, ska lagen				anges i första stycket, ska lagen
(1996:242) om domstolsären-				(1996:242) om	domstolsären-
den tillämpas. För prövning av				den tillämpas.	Domstolen		får
frågan får det även hållas förhör				bestämma att	vardera parten
enligt 37 kap. rättegångsbalken.				ska svara för sina rättegångs-
Domstolen får bestämma			att	kostnader.

7 Senaste lydelse 2009:112.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

vardera parten ska svara för
sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande	av	En talan om utdömande av
vite får föras av den som har		vite förs av den som har ansökt
ansökt om föreläggandet	och	om föreläggandet.
ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal	för
brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet. I
samband med en sådan talan får

talan föras om nytt informa- tionsföreläggande.

37 b §8

Ett beslut om intrångsunder- sökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i rättegångs- balken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

8 Senaste lydelse 2009:112.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

						43 §9
Finnes ej enligt rättegångs-						Patent- och marknadsdom-
balken	behörig		domstol		för	stolen är rätt domstol i mål
talan om bättre rätt till mönster,						enligt denna lag och i mål som
om hävande av mönster-						avses i artikel 81 i rådets
registrering,		om	överföring		av	förordning (EG) nr 6/2002 om
sådan registrering, om ogiltig-						gemenskapsformgivning.			Det-
förklaring		av	en	mönsterrätt		samma gäller i ärenden om
enligt 31 b §, om rätt som avses i						informationsföreläggande.
32 § andra stycket, om
ersättning enligt 40 § andra
stycket	eller om			fastställelse
enligt 41 §, väcks talan vid
Stockholms tingsrätt.						Det som sägs i rättegångs-
						Det som sägs i rättegångs-
						balken	om inskränkning		av
						domstols behörighet i fråga om
						tvist som ska tas upp i annan
						ordning än inför domstol ska
						inte tillämpas i fråga om ett
						yrkande	om	informations-
						föreläggande		eller intrångs-
						undersökning.

9 Senaste lydelse 2002:570.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraft- trädandet gäller äldre bestämmelser.

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1078)1 om försvarsuppfinningar

dels att 20 § ska upphöra att gälla, dels att 14 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				14 §
Meddelas		förordnande	att	Meddelas förordnande				att
uppfinning skall hållas hemlig,				uppfinning ska		hållas	hemlig,
utgår	skälig	ersättning	av	utgår	skälig	ersättning		av
allmänna medel för den skada				allmänna medel för den skada
som	uppkommer genom			som	uppkommer		genom
förordnandet.				förordnandet.

Meddelas förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den rätt till uppfinningen som förordnandet avser och för den ytterligare skada som förordnandet medför.

Talan om ersättning enligt denna paragraf väckes vid Stockholms tingsrätt. I mål om sådan ersättning gäller i fråga om tingsrättens och hovrättens sammansättning 66 och 67 §§ patentlagen (1967:837).

1 Senaste lydelse av 20 § 1980:211.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

24 §

Patent- och marknadsdom- stolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöver- domstolen.

1.9Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs i fråga om firmalagen (1974:156)1 dels att 16 q och 29 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 15, 16 j, 16 m, 16 p, 18 d, 20 b, 24 och 28 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §2

På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

1Senaste lydelse av

16q § 2010:1889

29§ 2010:1889.

2Senaste lydelse 2010:1889.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan	om	utdömande		av	En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt					vite förs av den som har ansökt
om förbudet.			Talan	ska	om förbudet.
handläggas	enligt reglerna i
rättegångsbalken			om åtal	för
brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet. I
samband med sådan talan får
talan föras om nytt vitesförbud.
				16 j §3
Om innehavaren i rätt tid					Om innehavaren i rätt tid
bestrider ansökan, ska regist-					bestrider ansökan, ska regist-
reringsmyndigheten underrätta					reringsmyndigheten underrätta
sökanden	om		detta.	Vill	sökanden	om detta.	Vill
sökanden vidhålla sitt yrkande,					sökanden vidhålla sitt yrkande,
kan han eller hon begära att					kan han eller hon begära att
ärendet ska		överlämnas		till	ärendet	ska överlämnas	till
tingsrätt.					domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra

handlingar som åberopas.
Har sökanden begärt över-	Om sökanden har begärt
lämnande i rätt tid, ska regist-	överlämnande i rätt tid, ska

3 Senaste lydelse 2010:1889.

Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndig- heten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning. 51

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

reringsmyndigheten överlämna

ärendet till en tingsrätt som enligt vad handlingarna visar är behörig. Har sökanden inte begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas.

registreringsmyndigheten

överlämna ärendet till dom- stolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas.

16 m §4

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 16 l § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för

beslutet.
Har innehavaren ansökt om	Om innehavaren har ansökt
återvinning i rätt tid, ska re-	om återvinning i rätt tid, ska
gistreringsmyndigheten över-	registreringsmyndigheten
lämna ärendet till en tingsrätt	överlämna ärendet till dom-
som enligt vad handlingarna	stolen. I annat fall ska registre-
visar är behörig. I annat fall ska	ringsmyndigheten avvisa ansö-
registreringsmyndigheten	kan.
avvisa ansökan.

16 p §5

Om ett ärende har

överlämnats till en tingsrätt, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndig- heten. De handlingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handlägg- ning.

4Senaste lydelse 2010:1889.

5Senaste lydelse 2010:1889.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

			18 d §6
Ett beslut om informations-
föreläggande	får	meddelas	av
den domstol där rättegång om
intrånget pågår. I övrigt gäller i
fråga om behörig domstol det
som föreskrivs i 24 § för där
avsedda mål och i rättegångs-
balken om tvistemål för andra
fall som rör intrång. Det som
sägs i rättegångsbalken om in-
skränkning av domstols behö-
righet i fråga om tvist som ska
tas upp i annan ordning än inför
domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informa-				Om ett yrkande om infor-
tionsföreläggande		riktar	sig	mationsföreläggande riktar sig
mot den som är sökandens				mot den som är sökandens
motpart i ett mål om intrång,				motpart i ett mål om intrång,
ska bestämmelserna om rätte-				ska bestämmelserna om rätte-
gång som gäller för det målet				gång som gäller för det målet
tillämpas. Beslut om informa-				tillämpas. Beslut om informa-
tionsföreläggande		får över-		tionsföreläggande	får	överkla-
klagas särskilt.				gas särskilt.
Om yrkandet om infor-				Om yrkandet om infor-
mationsföreläggande riktar sig				mationsföreläggande riktar sig
mot någon annan än den som				mot någon annan än den som
anges i andra stycket, ska lagen				anges i första stycket, ska lagen
(1996:242)	om	domstols-		(1996:242) om	domstols-
ärenden tillämpas. För pröv-				ärenden tillämpas. Domstolen
ning av frågan får det även				får bestämma	att	vardera
hållas förhör enligt 37 kap.				parten ska svara för sina
rättegångsbalken.		Domstolen		rättegångskostnader.

6 Senaste lydelse 2009:113.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

20 b §7

Ett beslut om intrångs- undersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 24 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränk- ning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

7 Senaste lydelse 2009:113.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

					24 §8
Om	det	inte finns någon			Patent- och marknadsdom-
domstol	som	enligt	rättegångs-		stolen är rätt domstol i mål
balken är behörig att ta upp ett					enligt	denna	lag. Detsamma
mål	om	hävning		av	gäller	i	ärenden	om
registreringen		av en	firma,	om	informationsföreläggande.
firmaintrång		eller		om
fastställelse,		väcks	talan	vid

Stockholms tingsrätt.

Det som sägs i rättegångs- balken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföre- läggande eller intrångsunder- sökning.

		28 §9
	Ett beslut enligt 16 l § om	Ett beslut enligt 16 l § om
administrativ hävning av en		administrativ hävning av en
registrering av en firma får inte		registrering av en firma får inte

8	Senaste lydelse 2010:1889.
9	Senaste lydelse 2010:1889.

Ds 2014:2						Promemorians lagförslag
överklagas.		Detsamma	gäller	överklagas.		Detsamma	gäller
ett beslut genom vilket ett				ett beslut om överlämande till
ärende	har	överlämnats till		domstol eller avskrivning enligt
tingsrätt	eller avskrivits		enligt	16 j § tredje stycket. Andra
16 j § tredje stycket. Andra				beslut	i	ärenden	om
beslut	i	ärenden	om	administrativ		hävning	får
administrativ		hävning	får	överklagas till Patent- och
överklagas till tingsrätt			inom	marknadsdomstolen inom tre
tre veckor från dagen för				veckor från dagen för beslutet.
beslutet. Beslut under hand-				Beslut	under handläggningen
läggningen av ett sådant ärende				av ett sådant ärende får inte
får inte överklagas särskilt.				överklagas särskilt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

1.10Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärs- rätten ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och regist- reringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets- grundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.

3.Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patent- besvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen.

1.11Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1 Säkerhet behöver inte ställas i

1 mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2. mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt

–jordabalken,

–21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansöknings- mål eller 21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser er- sättning vid ingripande av det allmänna,

–lagen (1933:269) om ägofred,

–lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.,

–fastighetsbildningslagen (1970:988),

–rennäringslagen (1971:437),

–väglagen (1971:948),

–lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalise-

ring,

– lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,

–expropriationslagen (1972:719),

–lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

–ledningsrättslagen (1973:1144),

–anläggningslagen (1973:1149),

1 Senaste lydelse 2013:550.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

–lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

–bostadsförvaltningslagen (1977:792),

–lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

–jordförvärvslagen (1979:230),

–skogsvårdslagen (1979:429),

–lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiske-

rätt,

–lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

–kulturmiljölagen (1988:950),

–minerallagen (1991:45),

–bostadsrättslagen (1991:614),

–lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

–ellagen (1997:857),

–lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,

–naturgaslagen (2005:403), och

–plan- och bygglagen (2010:900),

3.växelmål och checkmål,

4.mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

5. mål vid förvaltningsdom-	5. mål vid förvaltningsdom-
stol eller marknadsdomsto-	stol.
len.

Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1.12Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)1 dels att 43 § ska upphöra att gälla,

dels att 42 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		42 §
Ett slutligt beslut av patent-		Ett slutligt beslut av Patent-
och registreringsverket får över-		och registreringsverket får över-
klagas av sökanden, om beslutet		klagas	av	sökanden. Beslut,
har gått emot honom eller		som innebär att en ansökan
henne. Beslut, som innebär att		bifalls trots att en invändning
en ansökan bifalls trots att en		har framställts, får överklagas
invändning har framställts, får		av den som har gjort invänd-
överklagas av den som har		ningen.
gjort invändningen. Återkallar
denne sin talan får invänd-
ningen ändå prövas, om det
finns särskilda skäl.
Beslut som avses i första		Beslut som avses i första
stycket får överklagas till		stycket får överklagas till den
patentbesvärsrätten	genom	förvaltningsrätt			inom	vars
besvär.		domkrets		klaganden		vid
		tidpunkten		för	beslutet	var
		folkbokförd.
		Om det inte finns någon
		domstol som är behörig enligt
		andra	stycket,		överklagas
		Patent-	och	registreringsverkets

1 Senaste lydelse av 43 § 2010:1459.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

beslut till Förvaltningsrätten i

Stockholm.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1.13Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:292) om avtals- villkor mellan näringsidkare

dels att 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 3 a, 3 b och 5 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse							Föreslagen lydelse
							1 §1
Om ett villkor, som en							Om ett villkor, som en
näringsidkare				ställer	upp när		näringsidkare ställer upp när
han ingår eller avser att ingå							han eller hon ingår eller avser
avtal med en annan närings-							att ingå avtal med en annan
idkare är att anse som oskäligt							näringsidkare är att anse som
mot denne, kan Marknads-							oskäligt mot denne, får Patent-
domstolen			förbjuda		närings-		och	marknadsdomstolen		för-
idkaren		att		i fortsättningen			bjuda näringsidkaren att i fort-
ställa	upp			samma		eller	sättningen		ställa upp samma
väsentligen			samma		villkor i		eller väsentligen samma villkor
liknande fall. Ett sådant förbud							i liknande fall. Ett sådant
kan också riktas mot någon							förbud får också riktas mot
som är anställd hos närings-							någon som är anställd hos
idkaren eller mot någon annan							näringsidkaren eller mot någon
som handlar på dennes vägnar.							annan som handlar på hans
							eller hennes vägnar.
Första		stycket gäller				även	Första		stycket gäller	även
villkor som en myndighet eller							villkor som en myndighet eller
ett	annat			offentligt		organ	ett	annat	offentligt	organ
ställer upp för ett avtal med en							ställer upp för ett avtal med en
näringsidkare				enligt		vilket	näringsidkare enligt vilket han

1 Senaste lydelse 2002:354.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

denne skall tillhandahålla varor	eller	hon ska	tillhandahålla
eller tjänster mot betalning.	varor	eller	tjänster mot
	betalning.

3 a §

Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha bety- dande intresse för medlemmar- na i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på. Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

3 b §

En part eller en sammanslutning som medverkar enligt 3 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse i målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

företagshemligheter av teknisk natur.

Förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av den som ansökt om förbudet.

5 §2

Förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Talan om utdömande av vite förs i Patent- och marknadsdomstolen av den som ansökt om förbudet.

5 a §

Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföre- läggande enligt denna lag får inte ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932), om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2 Senaste lydelse 1985:220.

1.14Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 8 c, 8 d och 17 §§ i lagen (1986:436) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 c §1

I fall som avses i 8 a § görs ansökan hos tingsrätten i den ort där näringsidkaren har sitt hemvist. Om näringsidkaren inte har hemvist i Sverige, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.

Om ärendet gäller näringsförbud med stöd av 2 §, är även den tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen behörig

att pröva ärendet.
I fall som avses i 8 b § andra						I fall som avses i 8 b § andra
stycket		görs	ansökan		hos	stycket		görs	ansökan		till
Stockholms tingsrätt. Ett beslut						Patent- och marknadsdomsto-
av	tingsrätten		överklagas i			len.
sådant fall hos Marknadsdom-
stolen.
					8 d §2
I	ärenden		som		gäller	I	ärenden		som		gäller
näringsförbud			ska	tingsrätten		näringsförbud			ska	tingsrätten
hålla	sammanträde,			om	detta	eller Patent- och marknadsdom-
inte är uppenbart obehövligt.						stolen	hålla sammanträde, om
						detta		inte	är	uppenbart
						obehövligt.
Om sammanträde hålls ska						Om		ett sammanträde			hålls
tingsrätten bestå av en lagfaren						ska tingsrätten bestå av en
domare		och tre nämndemän.				lagfaren		domare		och	tre

1Senaste lydelse 2008:592.

2Senaste lydelse 2008:592.

Ds 2014:2		Promemorians lagförslag
Ärendet ska avgöras av samma	nämndemän. Ärendet ska
domare. I fall som avses i 8 b §	avgöras av samma domare. I
andra stycket ska tingsrätten	4 kap. 3 § lagen (2014:000) om
vara sammansatt på det sätt som	patent- och marknadsdomstolar
anges i 8 kap. 10 § första stycket	finns bestämmelser om Patent-
konkurrenslagen (2008:579).	och	marknadsdomstolens
	sammansättning.

Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken. Utöver vad som följer av lagen (1996:242) om domstolsären-

den får rätten förelägga nytt vite eller förordna om hämtning till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag, om den som ansökan riktas mot trots föreläggande om personlig inställelse inte inställer sig till sammanträdet eller inställer sig genom ombud.

17 §3

Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud får upphävas på ansökan av den som förbudet avser, om det senare kommer fram att han eller hon inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i

näringsverksamhet.
För ärenden om upp-			För ärenden om upp-
hävande av förbud gäller i			hävande av förbud gäller i
tillämpliga delar bestämmelser-			tillämpliga delar bestämmelser-
na i 8 a §, 8 c § tredje stycket			na i 8 a §, 8 c § tredje stycket
samt 8 d § andra och tredje			samt 8 d § andra och tredje
styckena. Ett sådant ärende tas			styckena. Ett sådant ärende tas
upp av den tingsrätt som tidi-			upp av den domstol som tidi-
gare handlagt målet eller ären-			gare handlagt målet eller ären-
det om	näringsförbud.	Rör	det om näringsförbud. Om
ärendet inte upphävande av ett			ärendet inte rör upphävande av
förbud	som meddelats	med	ett förbud som meddelats med
stöd av 2 a §, får det tas upp			stöd av 2 a §, får det tas upp
även av rätten i den ort där			även av rätten i den ort där
sökanden har sitt hemvist, om			sökanden har sitt hemvist, om

3 Senaste lydelse 2009:592.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

rätten med hänsyn till utred-		rätten med hänsyn till utred-
ningen	samt kostnader och	ningen	samt kostnader och
andra	omständigheter finner	andra	omständigheter finner
det lämpligt. I ärendet är den		det lämpligt. I ärendet är den
myndighet som yrkat närings-		myndighet som yrkat närings-
förbud eller myndigheten i den		förbud eller myndigheten i den
ort där sökanden har sitt		ort där sökanden har sitt
hemvist motpart till sökanden.		hemvist motpart till sökanden.

Ett ärende om upphävande av förbud får göras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.

Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud ska gälla omedelbart.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Ärenden enligt 8 c § tredje stycket där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt respektive Marknadsdomstolen vid ikraft- trädandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

1.15Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets- grundlagens områden1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Slutliga beslut av Patent- och registreringsverket i ärenden om utgivningsbevis får överklagas hos patentbesvärs- rätten inom två månader från dagen för beslutet.

Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestäm- melserna i 35–37 §§ förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av kammar- rättens beslut. Patentbesvärs- rättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning Högsta

5 §2

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

1Lagen omtryckt 2002:911.

2Senaste lydelse 2010:1404.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1.16Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

dels att 9 b, 9 e och 12 b §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 b §1

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela vites- förbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

1 Senaste lydelse 2009:114.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av	En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt	vite förs av den som har ansökt
om förbudet och ska handläggas	om förbudet.
enligt reglerna i rättegångs-
balken om åtal för brott för
vilket svårare straff än böter inte
är föreskrivet. I samband med
sådan talan får talan föras om
nytt vitesförbud.

9 e §2

Ett beslut om informations- föreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om

intrånget pågår. I övrigt gäller i
fråga om behörig domstol det
som föreskrivs i rättegångs-
balken om tvistemål som rör
intrång. Det som sägs i
rättegångsbalken om inskränk-
ning av domstols behörighet i
fråga om tvist som ska tas upp i
annan ordning än inför domstol
ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informa-	Om ett yrkande om infor-
2 Senaste lydelse 2009:114.

Ds 2014:2								Promemorians lagförslag
tionsföreläggande			riktar		sig	mationsföreläggande riktar			sig
mot den som är sökandens						mot den som är sökandens
motpart i ett mål om intrång,						motpart i ett mål om intrång,
ska bestämmelserna om rätte-						ska bestämmelserna om rätte-
gång som gäller för det målet						gång som gäller för det målet
tillämpas. Beslut om informa-						tillämpas. Beslut om informa-
tionsföreläggande			får	över-		tionsföreläggande		får överkla-
klagas särskilt.						gas särskilt.
Om yrkandet om informa-						Om yrkandet om informa-
tionsföreläggande			riktar		sig	tionsföreläggandet		riktar	sig
mot någon annan än den som						mot någon annan än den som
anges i andra stycket, ska lagen						anges i första stycket, ska lagen
(1996:242) om		domstolsären-				(1996:242) om	domstolsären-
den tillämpas. För prövning av						den tillämpas.	Domstolen		får
frågan får det även hållas förhör						bestämma att	vardera parten
enligt 37 kap. rättegångsbalken.						ska svara för sina rättegångs-
Domstolen får		bestämma			att	kostnader.
vardera parten ska svara för
sina rättegångskostnader.
Talan	om	utdömande			av	En talan om utdömande av
vite får föras av den som har						vite förs av den som har ansökt
ansökt om föreläggandet					och	om föreläggandet.
ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken			om åtal		för
brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet. I
samband med en sådan talan får
talan föras om nytt informa-
tionsföreläggande.
					12 b §3
Ett beslut om intrångs-
undersökning meddelas av den
domstol	där rättegång			som	rör

3 Senaste lydelse 2009:114.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol vad som är bestämt om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränk- ning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

14 a §

Patent- och marknadsdom- stolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informa- tionsföreläggande.

Det som sägs i rätte- gångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

yrkande om informationsföre- läggande eller intrångsunder- sökning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

1.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

dels att 3, 4, 7, 8 c och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 4 a–4 c och 9 a §§,

av följande lydelse.
Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					3 §
Är	ett	avtalsvillkor		som	Om ett			avtalsvillkor som
avses i 1 § med hänsyn till pris					avses i 1 § med hänsyn till pris
och	övriga	omständigheter			och	övriga omständigheter är
oskäligt mot konsumenten, får					oskäligt mot konsumenten, får
Marknadsdomstolen			förbjuda		Patent- och marknadsdomstolen
näringsidkaren att i framtiden i					förbjuda näringsidkaren att i
liknande fall använda samma					framtiden i liknande fall använ-
eller väsentligen samma villkor,					da	samma		eller	väsentligen
om förbudet är påkallat från					samma villkor, om förbudet är
allmän	synpunkt eller annars				påkallat		från	allmän synpunkt
ligger	i konsumenternas			eller	eller annars ligger i konsumen-
konkurrenternas intresse.					ternas		eller	konkurrenternas
					intresse.
Ett	förbud kan		meddelas		Ett		förbud får		meddelas
även anställda hos närings-					även anställda hos näringsid-
idkaren och andra som handlar					karen och andra som handlar
på dennes vägnar.					på hans eller hennes vägnar.

En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.

Ett förbud	skall	förenas	Ett förbud ska förenas med
med vite, om	inte	detta av	vite, om inte detta av särskilda

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

särskilda skäl är obehövligt

En fråga om förbud tas upp av Marknadsdomstolen efter ansökan av Konsumentom- budsmannen. Beslutar Konsu- mentombudsmannen för ett visst fall att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

skäl är obehövligt.

4 §

En ansökan om förbud får göras av Konsumentombuds- mannen. Om Konsumentom- budsmannen för ett visst fall beslutar att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

4 a §

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

4 b §

Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag även om han eller hon inte är sökande.

4 c §

En part eller en sammanslut- ning som medverkar enligt 4 a § får föreläggas vid vite att till- handahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse för målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.

7 §

En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha an- vänt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande

omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).
Har ett förbudsföreläggan-	Om ett förbudsföreläggan-
de godkänts, gäller det som	de har godkänts, gäller det som
förbud av Marknadsdomstolen.	ett förbud av domstol. Ett
Godkännande efter den i före-	godkännande	efter	den i
läggandet angivna tiden gäller	föreläggandet	angivna	tiden
dock inte.	gäller dock inte.

Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

8 c §1

Konsumentombudsmannens beslut enligt 8 § och 8 a § samt om vitesföreläggande efter sådan uppmaning överklagas till

Stockholms tingsrätt. Tingsrättens beslut över-

klagas hos Marknadsdomstolen.

Konsumentombudsmannens beslut enligt 8 och 8 a §§ samt om vitesföreläggande enligt 8 b § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av Konsumentombudsmannen. I fråga om vite som Marknads- domstolen har förelagt på talan av någon annan får talan om utdömande föras av denne.

9 §

En talan om utdömande av vite förs i Patent- och mark- nadsdomstolen av Konsument- ombudsmannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan, får talan om utdömande av vitet föras av honom eller henne.

9 a §

Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföre- läggande enligt denna lag får inte ske enligt 34–37 §§ delgiv- ningslagen (2010:1932), om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns an- ledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2007:2.

1.18Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

Härigenom föreskrivs att 16 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol, Arbetsdomstolen och Mark- nadsdomstolen. Om inte annat följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.

Föreslagen lydelse

16 §

När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol och Arbetsdomstolen. Om inte annat följer av lag eller före- skrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1.19Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1997:306)1

dels att 10 kap. 4 och 5 och 6 §§ ska upphöra gälla,

dels att 9 kap. 2, 5, 5 c och 7 b §§ samt 10 kap. 3, 5 och 6 §§

ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					9 kap.
	På yrkande av innehavaren					2 §2	På yrkande av innehavaren

av	växtförädlarrätten eller				den	av	växtförädlarrätten eller	den
som på grund av licens har rätt						som på grund av licens har rätt
att	utnyttja		växtsorten		får	att	utnyttja växtsorten	får
allmän		domstol		vid	vite	domstolen vid vite förbjuda den
förbjuda den som gör eller						som gör eller medverkar till
medverkar			till	intrång	i	intrång i växtförädlarrätten att
växtförädlarrätten				att fortsätta		fortsätta med det.
med det.
	Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång.
	Talan	om	utdömande		av	5 §	En talan om utdömande av

vite förs av den som har ansökt						vite förs av den som har ansökt
om förbudet. I samband med						om förbudet.
en	sådan	talan får talan föras

1Senaste lydelse av

10kap. 4 § 1997:306.

10kap. 5 § 1997:306.

2Senaste lydelse 2009:115.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

om nytt vitesförbud.

5 c §3

Ett beslut om informations- föreläggande får meddelas av en domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i rättegångs- balken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rätte- gångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

Om yrkandet om informa- tionsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rätte- gång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informa- tionsföreläggande får överkla- gas särskilt.

Om yrkandet om informa- tionsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsären- den tillämpas. För prövning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken.

Om ett yrkande om infor- mationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rätte- gång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informa- tionsföreläggande får överkla- gas särskilt.

Om yrkandet om informa- tionsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsären- den tillämpas Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs-

3 Senaste lydelse 2009:115.

Ds 2014:2					Promemorians lagförslag
Domstolen		får	bestämma	att	kostnader.
vardera parten ska svara för
sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande				av	En talan om utdömande av
vite får föras av den som har					vite får föras av den som har
ansökt	om	föreläggandet		och	ansökt om föreläggandet.
ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken			om åtal	för
brott för vilket svårare straff än
böter	inte	är	föreskrivet.	I

samband med en sådan talan får talan föras om nytt informa- tionsföreläggande.

7 b §4

Ett beslut om intrångs- undersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha

4 Senaste lydelse 2009:115.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

10 kap.

Om det enligt rättegångs- balken inte finns någon behörig domstol för en talan om bättre rätt till en växtsort, om hävning av registreringen av en växtsort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om fastställelse enligt 1 §, skall talan väckas vid Stockholms tingsrätt.

3 §

Patent- och marknadsdom- stolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informa- tionsföreläggande.

Det som sägs i rättegångs- balken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföre- läggande eller intrångsunder- sökning.

Ds 2014:2				Promemorians lagförslag
			5 §5
Statens		jordbruksverks	Statens	jordbruksverks
slutliga beslut får överklagas av			slutliga beslut får överklagas av
den som beslutet angår, om det			den som beslutet angår.
har gått honom eller henne
emot.
Ett	beslut	genom vilket	Ett beslut genom vilket en
ansökan om registrering bifalls			ansökan om registrering bifalls
får dock överklagas endast av			får dock överklagas endast av
den som i behörig ordning har			den som i behörig ordning har
framställt en invändning mot			framställt en	invändning mot
ansökan. Återkallar invändaren			ansökan.
sitt överklagande, får detta ändå
prövas,	om det	finns särskilda

skäl.

Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt

5 kap. 8 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.

						6 §6
Ett	beslut	av		Statens		Ett beslut	av Statens
jordbruksverk överklagas					till	jordbruksverk	överklagas till
Patentbesvärsrätten			inom		två	Patent- och marknadsdomstolen
månader från beslutets dag.						inom två månader från dagen
Ett	slutligt	beslut			av	för beslutet.

Patentbesvärsrätten			överklagas
till	Högsta	förvaltnings-
domstolen inom		två		månader
från	beslutets	dag.		Därvid
tillämpas 35–37 §§ förvalt-
ningsprocesslagen		(1971:291)

5Senaste lydelse 2005:1216.

6Senaste lydelse 2010:1405.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

om överklagande av kammar- rättens beslut. Patentbesvärs- rättens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3.Mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och mark- nadsöverdomstolen. För övriga mål och ärenden som handläggs i allmän domstol vid ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

1.20Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorga- nisationer ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				5 §1
Talan ska väckas vid				Talan ska väckas vid
1. Marknadsdomstolen i frå-				1. Patent-	och marknads-
ga om förbud och ålägganden				domstolen i fråga om förbud
som avses i marknadsförings-				och ålägganden som avses i
lagen (2008:486) och i			fråga	marknadsföringslagen
om	förbud	enligt	lagen	(2008:486), i fråga om förbud
(1994:1512) om avtalsvillkor i				enligt lagen	(1994:1512)	om
konsumentförhållanden,				avtalsvillkor	i konsumentför-
				hållanden samt i fråga om
				utdömande av vite, och
2. Förvaltningsrätten			i	2. Förvaltningsrätten		i
Stockholm i fråga om sådan				Stockholm i fråga om sådan
särskild avgift som avses i				särskild avgift som avses i
radio- och tv-lagen (2010:696),				radio- och tv-lagen (2010:696).
3. tingsrätt		som är behörig
enligt	10 kap.	rättegångsbalken

eller Stockholms tingsrätt i fråga om utdömande av vite.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2010:726.

1.21Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § och 10 kap. 12 § i försäk- ringsavtalslagen (2005:104) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

Talan om åläggande enligt

2 § väcks vid Marknadsdom- stolen.

En sådan talan får väckas

3 §1

En talan om åläggande enligt 2 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen.

1.i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsid- kare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 2 kap. 4–7 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäk- ringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av närings- idkare.

I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

	10 kap.
		12 §2
	Talan om åläggande enligt	En talan om åläggande
11 § väcks vid Marknadsdom-		enligt 11 § väcks vid Patent-
stolen.		och marknadsdomstolen.
	En sådan talan får väckas

1	Senaste lydelse 2008:509.
2	Senaste lydelse 2008:509.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

1.i fråga om information som avses i 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 4-8 §§, av den närings- idkare som har ingått avtal om försäkring med försäkrings- bolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 11 § gäller i övrigt de bestämmelser

imarknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1.22Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2005:590) om insyn vid vissa finansiella förbindelser m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		15 §
Ett åläggande enligt 11 § får		Ett åläggande enligt 11 § får
förenas med vite. Talan om ut-		förenas med vite. En talan om
dömande av vite som har före-		utdömande av vite som har
lagts med stöd av denna lag förs		förelagts med stöd av denna lag
vid tingsrätt av Konkurrens-		väcks vid Patent- och mark-
verket. Stockholms	tingsrätt är	nadsdomstolen av Konkurrens-
alltid behörig att pröva en		verket.
sådan talan.
		16 §
Beslut av Konkurrensverket		Ett beslut av Konkurrens-
om åläggande enligt 11 § får		verket om åläggande	enligt
överklagas hos Marknadsdom-		11 § får överklagas till Patent-
stolen. Vid handläggningen i		och marknadsdomstolen. I fråga
Marknadsdomstolen	tillämpas	om rättegångskostnader	i ett
lagen (1996:242) om domstols-		sådant ärende ska 31 kap. rätte-
ärenden. I fråga om rättegångs-		gångsbalken tillämpas.
kostnader skall dock gälla vad

som föreskrivs i 31 kap. rätte- gångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1.23Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (2006:484) om franchisetagarens informationsskyldighet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Talan om åläggande enligt

4 § väcks vid Marknadsdom- stolen.

En sådan talan får väckas av

5 §1

En talan om åläggande enligt 4 § väcks vid Patent- och marknadsdomstolen.

1.en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §,

2.en sammanslutning av näringsidkare, eller

3.en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare.

Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet och fördelning av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen. Bestämmelserna i 28, 42–46 och 61 §§ om Konsumentombudsmannen ska dock inte tilläm- pas.

Ett åläggande enligt 4 § skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Talan om utdömande av vite väcks vid den tingsrätt som

6 §

Ett åläggande enligt 4 § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

En talan om utdömande av vite väcks vid Patent- och

1 Senaste lydelse 2008:511.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

är behörig enligt 10 kap. marknadsdomstolen. rättegångsbalken. En sådan

talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1.24 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (2008:486)1

dels att 50, 54–58, 60 och 62 §§ samt rubriken närmast före 59 § ska upphöra att gälla, och

dels att 36, 47–49, 51, 52 59, 61 och 66 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörnings- avgift får rätten besluta om kvarstad. I sådant fall gäller föreskrifterna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.

Föreslagen lydelse

36 §

För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörnings- avgift får rätten besluta om kvarstad.

47 §

Talan om förbud eller

åläggande enligt 23, 24 eller 25 § väcks vid Marknadsdom- stolen. Om samma kärande, eller annan kärande i samråd med denne, samtidigt väcker en talan om marknadsstörningsav- gift enligt 29 § eller skadestånd enligt 37 § med anledning av marknadsföringen, ska dock en

1 Senaste lydelse av 58 § 2013:122.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan om förbud eller åläg- gande får väckas av

En talan om förbud eller

åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller

3.en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

Ett interimistiskt beslut en- ligt 27 § meddelas av den dom- stol där en rättegång enligt första stycket pågår.

		48 §
Talan om	marknadsstör-	En talan om marknadsstör-
ningsavgift enligt 29 § väcks		ningsavgift enligt 29 § väcks av
vid Stockholms	tingsrätt av	Konsumentombudsmannen.
Konsumentombudsmannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.

Beslut om kvarstad enligt

36 § meddelas av den domstol där en rättegång om marknads- störningsavgift pågår. Om talan ännu inte har väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.

49 §

Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap.

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.

En talan om utdömande av vite får väckas av den som begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.

				51 §
Konsumentombudsman-				Konsumentombudsman-
nens beslut enligt 42–44 §§				nens beslut enligt 42–44 §§
samt	om	vitesföreläggande		samt	om	vitesföreläggande
efter	en	sådan	uppmaning	efter	en	sådan uppmaning
överklagas		hos	Stockholms	överklagas till Patent- och
tingsrätt.				marknadsdomstolen.

Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.

Tingsrätts domar och beslut och beslut i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas sär- skilt. Besluten ska vid handlägg- ningen i Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.

52 §

En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och mark- nadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 36 § görs innan talan om marknadsstörnings- avgift har väckts.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas sär- skilt. Besluten ska vid handlägg- ningen i Patent- och marknads- överdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

Om inte annat följer av denna lag ska föreskrifterna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 § .

I mål om skadestånd enligt

37 § gäller vad som är föreskri- vet i rättegångsbalken om tviste- mål där förlikning om saken är tillåten.

I ärenden som avses i 51 § gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om något annat inte följer av denna lag.

59 §

Föreskrifterna i rättegångs- balken om tvistemål där för- likning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 §.

61 §

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombuds- mannen om rättegången.

När ett mål om mark- nadsstörningsavgift eller skade- stånd väcks ska tingsrätten underrätta Marknadsdomstolen om rättegången.

	66 §
Regeringen kan med av-	Regeringen får med av-
seende på främmande stat be-	seende på främmande stat be-
stämma att följande ska gälla.	stämma att följande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilse- ledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller in-

Ds 2014:2 Promemorians lagförslag

direkt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.

Talan om åtgärd enligt	En talan om en åtgärd enligt
andra stycket väcks vid Stock-	andra stycket väcks av Konsu-
holms tingsrätt av Konsument-	mentombudsmannen eller, om
ombudsmannen eller, om den-	denne har beslutat att inte
ne har beslutat att inte väcka	väcka talan, av någon som
talan, av någon som driver	driver rörelse med varor av
rörelse med varor av samma	samma slag som den vara talan
slag som den vara talan avser.	avser.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och mark- nadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

1.25Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (2008:579) dels att 3 kap. 26 §, 8 kap. 4–11 §§ samt rubrikerna närmast

före 8 kap. 6 och 8 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 2, 3, 5, 15, 19, 21 och 32 §§, 4 kap. 13–16 och 21 §§, 5 kap. 3, 11, 18 och 20 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. 1–3 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får Marknadsdomstolen göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tilläm- pat artikel 13 i rådets förord- ning (EG) nr 1/2003.

2 §

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 § får ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan om ett sådant åläggande. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

		3 §
Om det finns särskilda skäl,		Om det finns särskilda skäl,
får ett åläggande enligt 1 §		får ett åläggande enligt 1 §
meddelas för tiden till dess att		meddelas för tiden till dess att
frågan slutligt har	avgjorts.	frågan slutligt har avgjorts.
Marknadsdomstolen	får med-	Rätten får meddela ett sådant
dela ett sådant åläggande bara		åläggande bara sedan rättegång
sedan rättegång inletts.		inletts.

Ds 2014:2					Promemorians lagförslag
					5 §1
Stockholms tingsrätt får				på	Konkurrensverket får väcka
talan	av	Konkurrensverket			talan om att ett företag ska
besluta att ett företag ska betala					betala en särskild avgift (kon-
en särskild avgift (konkurrens-					kurrensskadeavgift),	om före-
skadeavgift), om företaget eller					taget eller någon som handlar
någon som handlar på dess					på dess vägnar uppsåtligen eller
vägnar	uppsåtligen		eller	av	av oaktsamhet har	överträtt
oaktsamhet		har	överträtt		förbuden i 2 kap. 1 eller 7 §
förbuden i 2 kap. 1 eller 7 §					eller artikel 101 eller 102 EUF-
eller artikel 101 eller 102 EUF-					fördraget.
fördraget.
Avgiften tillfaller staten.

Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskade- avgift mot ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

	15 §2
På ansökan av ett företag	På ansökan av ett företag
som anmäler en överträdelse av	som anmäler en överträdelse av
förbudet i 2 kap. 1 § eller i arti-	förbudet i 2 kap. 1 § eller i arti-
kel 101 i EUF-fördraget ska	kel 101 i EUF-fördraget ska
Konkurrensverket i ett beslut	Konkurrensverket i ett beslut
förklara om förutsättningarna	förklara om förutsättningarna
för eftergift enligt 12 § första	för eftergift enligt 12 § första
stycket är uppfyllda. Ett sådant	stycket är uppfyllda. Ett sådant
beslut är bindande för verket	beslut är bindande för verket
samt för Stockholms tingsrätt	samt för domstol.
och Marknadsdomstolen.

1Senaste lydelse 2010:642.

2Senaste lydelse 2010:642.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

						19 §
Ett avgiftsföreläggande som						Ett avgiftsföreläggande som
har godkänts ska efter klagan						har godkänts ska efter klagan
undanröjas under de förutsätt-						undanröjas under de förutsätt-
ningar som anges i 59 kap. 6 §						ningar som anges i 59 kap. 6 §
första	stycket		rättegångsbal-			första	stycket		rättegångs-
ken. Vad som där sägs om						balken. Vad som där sägs om
strafföreläggande				och	den	strafföreläggande				och	den
misstänkte		gäller		därvid i		misstänkte gäller då i stället
stället		avgiftsföreläggande				avgiftsföreläggande				respektive
respektive företag.						företag.
Den som vill klaga ska göra						Den som vill klaga ska göra
det skriftligen			hos	Stockholms		det skriftligen till Patent- och
tingsrätt inom ett år från det att						marknadsdomstolen inom ett år
föreläggandet godkändes. I mål						från det att föreläggandet god-
om klagan på ett avgiftsföre-						kändes. I mål om klagan på ett
läggande är		Konkurrensverket				avgiftsföreläggande är Konkur-
motpart.						rensverket motpart.
Har ett avgiftsföreläggande						Om ett avgiftsföreläggande
undanröjts, får företaget						har undanröjts,			får	företaget
därefter inte åläggas en						därefter	inte		åläggas		en
skyldighet att betala en högre						skyldighet att betala en högre
konkurrensskadeavgift för						konkurrensskadeavgift					för
samma överträdelse.						samma överträdelse.
						21 §
För	att		säkerställa		ett	För	att	säkerställa			ett
anspråk	på	konkurrensskade-				anspråk	på	konkurrensskade-
avgift får rätten besluta om						avgift får rätten besluta om
kvarstad. Därvid gäller före-						kvarstad.
skrifterna i 15 kap. rättegångs-
balken om kvarstad för fordran.
Om talan om konkurrens-
skadeavgift		ännu		inte	har
väckts,	ska	en ansökan			om

Ds 2014:2										Promemorians lagförslag
kvarstad		dock	prövas			av
Stockholms tingsrätt.
							32 §3
Frågor		om	förbud		enligt		Konkurrensverket får				väcka
27 §	eller	omprövning			enligt		talan	om	förbud	enligt	27 §
31 §	andra	stycket		prövas		av	eller	omprövning		enligt	31 §
Stockholms tingsrätt på talan av							andra stycket. En talan om
Konkurrensverket.				Talan		om	omprövning av ett meddelat
omprövning av			ett meddelat				förbud får också väckas av den
förbud får också väckas av den							som förbudet riktar sig mot.
som förbudet riktar sig mot.
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte väcka en
talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett företag som
berörs av förfarandet eller av verksamheten.
						4 kap.
							13 §
Om		Konkurrensverket					Om		Konkurrensverket
inom den i 11 § angivna fristen							inom den i 11 § angivna fristen
har beslutat om särskild under-							har beslutat om särskild under-
sökning, får verket väcka talan							sökning, får verket väcka talan
vid	Stockholms		tingsrätt			om	om förbud enligt 1 § eller
förbud enligt 1 § eller åläggan-							åläggande enligt 2 §.
de enligt 2 §.

Talan ska väckas inom tre månader från ett beslut om särskild undersökning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast

till stämningsansökan.
Har	Konkurrensverket			Om Konkurrensverket har
beslutat att lämna en företags-				beslutat att lämna en företags-
koncentration utan åtgärd, får				koncentration utan åtgärd, får
talan	enligt	första	stycket	talan	enligt	första	stycket
väckas	endast	om	verkets	väckas	endast	om	verkets

3 Senaste lydelse 2009:1280.

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnas av part eller annan medverkande i koncentrationen.

			14 §
På begäran av Konkurrens-			På begäran av Konkurrens-
verket får Stockholms		tingsrätt	verket får Patent- och mark-
förlänga fristen i 13 § andra			nadsdomstolen förlänga fristen
stycket med högst en månad i			i 13 § andra stycket med högst
sänder, om parterna i koncen-			en månad i sänder, om parterna
trationen samtycker. I de fall			i koncentrationen samtycker. I
annan medverkande		anmält	de fall annan medverkande
koncentrationen	enligt 7 § 2		anmält koncentrationen enligt
krävs dennes samtycke. Om			7 § 2 krävs dennes samtycke.
koncentrationen	ägt	rum på	Om koncentrationen ägt rum
det sätt som anges i 3 § andra			på det sätt som anges i 3 §
meningen, är förvärvarens sam-			andra meningen, är förvärva-
tycke tillräckligt.			rens samtycke tillräckligt.

Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke som anges i första stycket.

	15 §
Ett förbud enligt 1 § eller	Ett förbud enligt 1 § eller
ett åläggande enligt 2 § får inte	ett åläggande enligt 2 § får inte
meddelas senare än sex måna-	meddelas senare än sex måna-
der efter det att talan väckts	der efter det att talan väckts.
vid Stockholms tingsrätt.

Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.

100

Ds 2014:2				Promemorians lagförslag
				16 §
Om	Stockholms tingsrätts			Om Patent- och marknads-
dom överklagas, ska Marknads-				domstolens dom överklagas, ska
domstolen avgöra		målet	inom	Patent- och marknadsöverdom-
tre månader från det att tiden				stolen avgöra målet inom tre
för överklagande		gick	ut.	månader från det att tiden för
Bestämmelserna i 15 § andra				överklagande gick ut. Bestäm-
stycket	gäller	också	för	melserna i 15 § andra stycket
Marknadsdomstolens prövning.				gäller också för Patent- och
				marknadsöverdomstolens pröv-
				ning.

21 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får om- prövas, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte

längre är lämpligt.
Talan om omprövning ska				En talan om omprövning
väckas vid Stockholms tingsrätt				ska väckas av Konkurrens-
av Konkurrensverket eller			av	verket eller av någon som
någon	som	berörs	av	berörs av avgörandet.

avgörandet.

5 kap.

Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har över- trätt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om

3 §4

Patent- och marknadsdom- stolen får på ansökan av Kon- kurrensverket besluta att ver- ket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om

4 Senaste lydelse 2010:642.

101

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

1.det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2.företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3.vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

11 §

Åtgärder enligt 1 eller 6 § får inte avse en skriftlig handling

1.vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och

2.som innehas av advokaten eller biträdet eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.

Om Konkurrensverket an- ser att en viss handling bör omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är skyddad enligt första stycket, ska handlingen omedelbart för- seglas och skyndsamt överläm- nas till Stockholms tingsrätt av Konkurrensverket.

Tingsrätten ska utan dröjs- mål pröva om handlingen ska omfattas av Konkurrensverkets undersökning.

Frågor om förhandsgod- kännande enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Stockholms

Domstolen ska utan dröjs- mål pröva om handlingen ska omfattas av Konkurrensverkets undersökning.

18 §

Ett ärende om förhandsgod- kännande enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Patent- och

102

Ds 2014:2				Promemorians lagförslag
tingsrätt	på	ansökan av	marknadsdomstolen på ansökan
Konkurrensverket.			av Konkurrensverket.
Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första
stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.
			20 §5
Efter begäran av en myndig-			Efter begäran av en myndig-
het i en stat med vilken Sverige			het i en stat med vilken Sverige
har ingått en överenskommelse			har ingått en överenskommelse
om rättslig hjälp i konkurrens-			om rättslig hjälp i konkurrens-
ärenden får Stockholms tingsrätt			ärenden får Patent- och mark-
på ansökan av Konkurrens-			nadsdomstolen på	ansökan	av
verket besluta att verket får			Konkurrensverket	besluta	att
genomföra	en	undersökning	verket får genomföra en under-
hos ett företag eller någon			sökning hos ett företag eller
annan för att bistå den andra			någon annan för att bistå den
staten med att utreda om			andra staten med att utreda om
någon har överträtt den statens			någon har överträtt den statens
konkurrensregler, om			konkurrensregler, om

1.det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och

2.det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämp- ningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6– 13 §§.

5 Senaste lydelse 2010:642.

103

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

6 kap.

Talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Kon- kurrensverket vid tingsrätt. I fråga om vite som Marknads- domstolen har förelagt på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en talan enligt första stycket.

2 §

En talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Kon- kurrensverket. I fråga om vite som har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.

7kap.

1 §

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos Marknadsdomstolen:

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas till Patent- och marknadsdom- stolen:

1.åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,

2.ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,

3.beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,

4.förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,

5.ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och

6.återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) 1/2003.

104

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

Domar och beslut hos

Stockholms tingsrätt i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Marknadsdom- stolen. För domar och beslut i mål om skadestånd gäller detta dock endast när ett sådant mål handlagts gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift enligt 8 kap. 7 §.

Första stycket gäller inte i mål där talan förs om att döma ut vite enligt 6 kap. 2 §.

Beslut av tingsrätten i frågor som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.

2 §6

Beslut av Patent- och mark- nadsdomstolen i frågor som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.

8 kap.

Om något annat inte följer av denna lag tillämpas i domstol de bestämmelser som anges i 2– 4 §§.

I andra fall än de som avses i första stycket tillämpas lagen (1996:242) om domstolsären- den.

1 §

En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och mark- nadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 3 kap. 21 § görs innan talan om konkurrens- skadeavgift har väckts.

6 Senaste lydelse 2009:1280.

105

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

2 §7

Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i

–3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket,

–3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts,

och

–4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.

Bestämmelserna i lagen

(1996:242) om domstolsären- den tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomsto- len.

3 §

I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt

3 kap. 19 § tillämpas följande bestämmelser.
Vid	handläggningen	i	Vid	handläggningen	i
Stockholms tingsrätt tillämpas			Patent- och marknadsdomstolen
52 kap. 2, 3 och 5–12 §§ rätte-			tillämpas 52 kap. 2, 3 och 5–
gångsbalken. Bestämmelserna			12 §§	rättegångsbalken.	Be-
som avser hovrätt gäller därvid			stämmelserna som avser hov-
i stället för tingsrätten.			rätt gäller därvid i stället för
			den domstolen.
I fråga om överklagande av			I fråga om överklagande av
tingsrättens beslut med anled-			Patent- och marknadsdomsto-
ning av klagan på avgiftsföre-			lens beslut med anledning av
läggande gäller 49 och 52 kap.			klagan	på avgiftsföreläggande
rättegångsbalken. Det som där			gäller 49 och 52 kap. rätte-
sägs om hovrätten gäller i			gångsbalken. Det som där sägs
stället Marknadsdomstolen.			om hovrätten gäller i stället
			Patent- och marknadsöver-
			domstolen.

7 Senaste lydelse 2009:1280.

106

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

Tingsrätten och Marknads- domstolen får besluta att ett avgiftsföreläggande tills vidare inte får verkställas.

Rätten får besluta att ett av- giftsföreläggande tills vidare inte får verkställas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden där handläggning pågår i tingsrätt eller hovrätt vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdom- stolen.

107

1.26Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (2010:510) om lufttransporter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

Ett åläggande att lämna föreskriven information får meddelas

1.ett lufttrafikföretag som inte lämnar information enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 261/2004,

2.ett lufttrafikföretag, en researrangör eller en biljettförsälja- re som inte lämnar information till passagerare enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 2111/2005, och

3.ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som inte lämnar information enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2006.

Talan	om åläggande	enligt	En talan om åläggande
första	stycket väcks	vid	enligt första stycket väcks vid
Marknadsdomstolen.			Patent-och marknadsdomstolen.
En sådan talan får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som har ingått ett avtal som rör transport med lufttrafikföretaget, dess agent, researrangören eller biljett- försäljaren, och

3.en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare.

I ett sådant mål gäller i övrigt de bestämmelser i marknads- föringslagen (2008:486) som är tillämpliga i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

108

Ds 2014:2 Promemorians lagförslag

16 §

Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som vägrar personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet transport i strid med artiklarna 3 och 4 i förordningen (EG) nr 1107/2006 får åläggas att vid vite erbjuda transporterna i fråga.

Talan	om åläggande	enligt	En talan om åläggande
första	stycket väcks	vid	enligt första stycket väcks vid
Marknadsdomstolen av Konsu-			Patent- och marknadsdomstolen
mentombudsmannen.			av Konsumentombudsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

109

1.27Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensför- hållanden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 §65

Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offent- lig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhets-

området.
Talan om	utdömande av	Talan om utdömande av
vite som förelagts med stöd av		vite som förelagts med stöd av
denna lag förs av Konkurrens-		denna lag förs av Konkurrens-
verket vid tingsrätt. Stockholms		verket vid Patent- och mark-
tingsrätt är alltid behörig att		nadsdomstolen.
pröva en sådan talan.
		5 §
Beslut av Konkurrensverket		Beslut av Konkurrensverket
om åläggande enligt 1 § får		om åläggande enligt 1 § får
överklagas	hos Marknads-	överklagas till Patent- och
domstolen. Vid handläggningen		marknadsdomstolen. I fråga om
i Marknadsdomstolen tillämpas		rättegångskostnader tillämpas
lagen (1996:242) om domstols-		31 kap. rättegångsbalken.

65 Senaste lydelse 2012:475.

110

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

ärenden. I fråga om rätte- gångskostnader tillämpas dock 31 kap. rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

111

1.28Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1390) om utnämning av domare att 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är

1.justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelnings- ordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen,

2.president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,

3.lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvalt- ningsrätt,

4.tekniska råd,

5. ordförande i Marknads-	5. patentråd,
domstolen,

6.ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbets- domstolen,

7.patenträttsråd tillika ord-

förande, patenträttsråd tillika avdelningsordförande, patent- rättsråd tillika vice ordförande och övriga patenträttsråd i Patentbesvärsrätten,

8. ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

1 Senaste lydelse 2010:1887.

112

1.29Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877)

dels att 3 kap. 20 § och 10 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 13, 16 och 19 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 3 och 6 §§, 10 kap. 6, 10 och 11 §§ samt rubrikerna närmast före 3 kap. 13 och 19 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			3 kap.
Överlämnande till tingsrätt				Överlämnande till domstol
				13 §
Om innehavaren i rätt tid				Om innehavaren i rätt tid
bestrider	ansökan	helt	eller	bestrider	ansökan	helt	eller
delvis, ska Patent- och				delvis, ska Patent- och
registreringsverket		underrätta		registreringsverket		underrätta
sökanden	om detta.		Vill	sökanden	om detta.		Vill
sökanden vidhålla sitt yrkande,				sökanden vidhålla sitt yrkande,
kan han eller hon begära att				kan han eller hon begära att
ärendet eller, om bestridandet				ärendet eller, om bestridandet
endast avser en del av				endast avser en del av
yrkandet,	ärendet	i	den	yrkandet,	ärendet	i	den
bestridda delen ska överlämnas				bestridda delen ska överlämnas
till tingsrätt.				till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

113

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

Har	sökanden	begärt	Om sökanden har begärt
överlämnande i rätt tid, ska			överlämnande i rätt tid, ska
Patent- och registreringsverket			Patent- och registreringsverket
överlämna	ärendet	till en	överlämna ärendet till domstol-
tingsrätt som enligt vad hand-			en. Om sökanden inte har
lingarna utvisar är behörig. Har			begärt överlämnande i rätt tid,
sökanden inte begärt över-			ska ärendet avskrivas i den del
lämnande i rätt tid, ska ärendet			det är bestritt.
avskrivas i den del det är
bestritt.
			16 §

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för

beslutet.
Har innehavaren ansökt om					Om innehavaren har ansökt
återvinning i rätt tid, ska					om återvinning i rätt tid, ska
Patent- och registreringsverket					Patent- och registreringsverket
överlämna	ärendet till			en	överlämna ärendet till dom-
tingsrätt	som		enligt	vad	stolen. I annat fall ska verket
handlingarna visar är behörig. I					avvisa ansökan.
annat fall ska verket avvisa
ansökan.
Den fortsatta		handläggningen			Den fortsatta	handläggningen
vid tingsrätten					vid domstol
					19 §
Om ett ärende har över-					Om ett ärende har över-
lämnats till en tingsrätt, ska					lämnats till domstolen, ska talan
talan anses väckt när ansökan					anses väckt när ansökan om
om administrativ hävning kom					administrativ	hävning kom in
in till Patent- och registre-					till Patent- och registre-
ringsverket.		De	handlingar		ringsverket.	De handlingar
som sökanden gett in ska anses					som sökanden gett in ska anses

114

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

som stämningsansökan. Stäm- ning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.

som stämningsansökan. Stäm- ning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

8kap.

3 §

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt

1 kap. 6–8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av	En talan om utdömande av
vite förs av den som har ansökt	vite förs av den som har ansökt

115

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

om	förbudet.			Talan		ska	om förbudet.
handläggas		enligt		reglerna i
rättegångsbalken			om		åtal	för
brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet. I
samband med sådan talan får
talan föras om nytt vitesförbud.
						9 kap.
Ett beslut om informations-							3 §

föreläggande		får		meddelas		av
den domstol där rättegången om
intrånget pågår. I övrigt gäller i
fråga om behörig domstol det
som föreskrivs i 10 kap. 6 § för
där avsedda mål och i
rättegångsbalken			om		tvistemål
för andra fall som rör intrång.
Det som sägs i rättegångsbalken
om inskränkning av en domstols
behörighet i fråga om tvist som
ska tas upp i annan ordning än
inför domstol, ska dock inte
tillämpas.
Om yrkandet om informa-							Om ett yrkande om infor-
tionsföreläggande				riktar		sig	mationsföreläggande riktar		sig
mot den som är sökandens							mot den som är sökandens
motpart i ett mål om intrång,							motpart i ett mål om intrång,
ska	bestämmelserna					om	ska	bestämmelserna	om
rättegång som gäller för det							rättegång som gäller för det
målet tillämpas. Ett beslut om							målet tillämpas. Ett beslut om
informationsföreläggande						får	informationsföreläggande		får
överklagas särskilt.							överklagas särskilt.

116

Ds 2014:2								Promemorians lagförslag
Om yrkandet om informa-							Om yrkandet om informa-
tionsföreläggande				riktar		sig	tionsföreläggande	riktar sig
mot någon annan än den som							mot någon annan än den som
anges i andra stycket, ska lagen							anges i första stycket, ska lagen
(1996:242)			om	domstols-			(1996:242) om	domstols-
ärenden tillämpas. För pröv-							ärenden tillämpas. Domstolen
ning av frågan får det även							får bestämma	att vardera
hållas förhör enligt 37 kap.							parten ska svara för sina
rättegångsbalken.				Domstolen			rättegångskostnader.
får bestämma				att	vardera
parten ska svara för sina
rättegångskostnader.
Talan		om	utdömande			av	En talan om utdömande av
vite får föras av den som har							vite får föras av den som har
ansökt		om	föreläggandet.				ansökt om föreläggandet.
Talan	ska handläggas				enligt
reglerna	i	rättegångsbalken				om

åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationföreläggande.

6 §

Ett beslut om intrångs- undersökning får meddelas av den domstol där rättegången om intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och i rättegångs- balken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som föreskrivs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols

117

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

behörighet i fråga om tvist som
ska tas upp i annan ordning än
inför domstol, ska dock inte
tillämpas.
Innan	ett	beslut	om	Innan		ett	beslut	om
undersökning		meddelas	ska	intrångsundersökning meddelas
motparten ha fått tillfälle att				ska motparten ha fått tillfälle
yttra sig. Domstolen får dock				att yttra sig. Domstolen får
omedelbart meddela ett beslut				dock	omedelbart		meddela	ett
som gäller till dess att annat				beslut som gäller till dess att
har beslutats, om ett dröjsmål				annat har beslutats, om ett
skulle medföra risk för att				dröjsmål skulle			medföra	risk
föremål	eller handlingar		som	för att föremål eller handlingar
har betydelse för utredning om				som	har	betydelse		för
intrånget skaffas undan, för-				utredning om intrånget skaffas
störs eller förvanskas.				undan, förstörs eller för-
				vanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

10 kap.

Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångs- balken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registre- ringen av ett varumärke, om varumärkesintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.

Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemen- skapsvarumärken väcks vid Stockholms tingsrätt.

6 §

Patent- och marknadsdom- stolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och i mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

Det som sägs i rätte- gångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska

118

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföre- läggande eller intrångsunder- sökning.

			10 §
Ett slutligt beslut av Patent-			Ett	slutligt	beslut	av
och registreringsverket enligt			registreringsmyndigheten			får
denna lag får överklagas till			överklagas till Patent- och
Patentbesvärsrätten	inom	två	marknadsdomstolen inom			två
månader från	dagen	för	månader	från	dagen	för
beslutet.			beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell

varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.
Ett	slutligt			beslut	med	Ett	slutligt			beslut	med
anledning		av	en	invändning		anledning		av	en	invändning
mot en registrering får över-						mot en registrering får över-
klagas endast av innehavaren av						klagas endast av innehavaren av
varumärket och av invändaren.						varumärket och av invändaren.
Ett	slutligt		beslut		med	Ett	slutligt		beslut		med
anledning		av	en	invändning		anledning		av	en	invändning
mot	att	en	internationell			mot	att	en	internationell
varumärkesregistrering					ska	varumärkesregistrering					ska
gälla i Sverige får överklagas						gälla i Sverige får överklagas
endast av innehavaren av den						endast av innehavaren av den
internationella			varumärkesre-			internationella			varumärkesre-
gistreringen och av invändaren.						gistreringen och av invändaren.
Återkallar		en	invändare		sin
talan, får denna ändå prövas,
om det finns särskilda skäl.
Talan får dock inte prövas om
det till grund för den endast har
åberopats		hinder		som avses i

2 kap. 8-10 §§.

119

Promemorians lagförslag

Ds 2014:2

Ett slutligt beslut av Patent- besvärsrätten får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Vid ett över- klagande till Högsta förvalt- ningsdomstolen tillämpas 35- 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291). Patentbesvärsrät- tens beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvalt- ningsdomstolen och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

					11 §
Ett beslut enligt 3 kap. 15 §					Ett beslut enligt 3 kap. 15 §
om administrativ hävning av en					om administrativ hävning av en
registrering		av	ett varumärke		registrering	av	ett varumärke
får inte överklagas. Detsamma					får inte överklagas. Detsamma
gäller ett beslut genom vilket					gäller ett beslut om över-
ett ärende har överlämnats till					lämnande	till	domstol eller
tingsrätt	eller avskrivits			enligt	avskrivning enligt 3 kap. 13 §
3 kap.	13	§	tredje stycket.		tredje stycket. Andra beslut i
Andra beslut i ärenden om					ärenden om administrativ häv-
administrativ			hävning	får	ning får överklagas till domstol
överklagas		till	tingsrätt	inom	inom tre veckor från dagen för
tre veckor från dagen för					beslutet. Beslut under hand-
beslutet. Beslut under hand-					läggningen av ett sådant ärende
läggningen av ett sådant ärende					får inte överklagas särskilt.
får inte överklagas särskilt.

120

Ds 2014:2

Promemorians lagförslag

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.För mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

121

122

2 Ärendet

Domstolsprövningen av immaterialrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden är uppdelad på allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol och specialdomstol (Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen). Frågan om ut- formningen av domstolsprövningen av dessa mål och ärenden och de två specialdomstolarnas framtid har övervägts vid flera tillfällen under de senaste årtiondena.

I departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34) föreslås att Patentbesvärsrätten avskaffas som fri- stående domstol och att domstolens uppgifter tas över av de all- männa förvaltningsdomstolarna. Vidare görs bedömningen att Marknadsdomstolen på sikt bör avskaffas som fristående dom- stol och att domstolens uppgifter bör tas över av de allmänna domstolarna. Promemorian har remissbehandlats. En remissam- manställning finns i Ds 1994:17 (dnr Ju1993/1995/DOM).

I betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33) föreslås att den verksamhet som bedrivs i Patentbesvärsrätten inom det industriella rättsskyddet förs över till Stockholms tingsrätt och samordnas med verksamheten på den avdelning inom tingsrätten som handlägger immaterialrättsliga mål och ärenden samt att domstolens mål om namn och utgivningsbevis förs över till allmän förvaltningsdomstol. Som en konsekvens av förslagen föreslås att Patentbesvärsrätten upphör. Betänkandet har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgängliga i Justitie- departementet (dnr Ju2001/2800/DOM).

123

Ärendet

Ds 2014:2

Mot bakgrund av bl.a. ökade krav på organisatoriska och processuella särlösningar för allt fler måltyper, inbegripet de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga målen och ärendena, gav regeringen år 2008 en särskild utredare i uppdrag att analysera om det finns behov av särskilda åtgärder för vissa måltyper i organisatoriskt eller processuellt hänseende i syfte att åstadkomma särskild snabbhet eller särskild kompetens samt att i förekommande fall lämna förslag på sådana åtgärder (dir 2008:49).

Utredningen, som tog namnet Målutredningen, överlämnade i juni 2010 sitt betänkande Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44). Utredningen utta- lar att det finns ett samband mellan de immaterialrättsliga, kon- kurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ären- dena och förordar därför en koncentration av dem. Utredningen anser att det finns anledning att närmare överväga om det bör inrättas en särskild domstol och att samla de nu aktuella målen och ärendena där. Utredningen gör bedömningen att ett flertal frågeställningar behöver belysas närmare innan det i detalj kan anges hur en sådan ny ordning för domstolsprövningen av dessa mål bör utformas. Utredningen presenterar därför inga lagför- slag. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 2010/5515/DOM).

I denna promemoria görs de kompletterande överväganden som efterlyses i Målutredningens betänkande av hur en ny ord- ning för domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena bör utformas och lämnas förslag på en samlad domstolsprövning av dessa mål och ärenden.

124

3Berörda rättsområden och domstolar

3.1Immaterialrätten

3.1.1Allmänt om immaterialrätten

Immaterialrätten är en del av civilrätten och handlar om det rättsliga skyddet för intellektuella prestationer och kännetecken. Rättsområdet innefattar dels upphovsrätten och de närstående rättigheterna, som omfattar skyddet för bl.a. litterära och konst- närliga verk, dels det industriella rättsskyddet, som omfattar skyddet för bl.a. mönster, uppfinningar samt varu- och närings- kännetecken.

Det immaterialrättsliga skyddet uppkommer på olika sätt beroende på rättigheternas slag. På t.ex. upphovsrättens område uppstår det formlöst, medan det på det industriella rättsskyddets område ofta krävs registrering. Ensamrätt till varumärke och firma kan förutom genom registrering också förvärvas genom in- arbetning. Näringsidkare har dessutom ett självständigt känne- teckensrättsligt skydd för släktnamn, firma och adress (s.k. naturliga varukännetecken) utan krav på varken registrering eller inarbetning. På motsvarande sätt finns visst firmarättsligt skydd för näringsidkares namn och varumärke.

Immaterialrätten syftar till att bl.a. främja skapande, innova- tion och teknikspridning. Det immaterialrättsliga skyddet inne- bär att innehavaren som utgångspunkt får en ensamrätt att ex- ploatera det han eller hon skapat. Ensamrätten är på olika sätt in- skränkt. För att säkerställa att de immateriella rättigheterna inte

125

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

blir innehållslösa finns i alla centrala immaterialrättslagar regler om skydds- och säkerhetsåtgärder (t.ex. intrångsundersökning) samt straff- och civilrättsliga sanktioner (t.ex. skadestånd). Vissa åtgärder kan riktas också mot andra än intrångsgöraren (t.ex. informationsföreläggande). De olika immaterialrättslagarna upp- visar här stora likheter.

Rättsområdet har en stark internationell prägel. Såväl Sverige som EU är parter till en rad globala konventioner på området. Det finns också omfattande EU-regleringar. Detta har i hög grad påverkat innehållet i svensk rätt. Det pågår även omfattande reformarbeten på både global och europeisk nivå.

3.1.2Närmare om de olika immaterialrätterna

Upphovsrätten och närstående rättigheter

Upphovsrätten reglerar författares, kompositörers, konstnärers och andra upphovsmäns rättigheter att bestämma över hur deras litterära eller konstnärliga verk får användas (se lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, URL). Till detta rättsområde hör också skyddet för vissa s.k. närstående rättigheter. Upphovsrätten uppstår formlöst när verket skapas och det finns därmed ingen registreringsordning. Materiellt sett krävs det bl.a. att verket uppnår en viss grad av originalitet (verkshöjd). Även de till upphovsrätten närstående rättigheterna uppstår formlöst, t.ex. skyddet för radio- och TV-företags ut- sändningar samt för fotografiska bilder.

Såvitt gäller kretsmönster för halvledarprodukter finns en reglering som har likheter med den upphovsrättsliga. Även i detta fall uppstår ensamrätten formlöst vid själva skapandet. Materiellt krävs det bl.a. att kretsmönstret är resultatet av en egen intellektuell insats av den som skapat mönstret och att kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledar- industrin (se lagen [1992:1685] om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter).

126

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

Upphovsrättsliga tvistemål och brottmål, t.ex. om intrång, handläggs av allmän domstol enligt rättegångsbalkens allmänna forumregler, vilket innebär att talan kan väckas vid landets samtliga tingsrätter. För vissa upphovsrättsliga mål är dock Stockholms tingsrätt exklusivt forum (58 § URL). Det gäller mål om radio- och TV-utsändningar i strid mot upphovsrättslagen samt mål om ersättningar för vissa särskilda former av upphovsrättsliga utnyttjanden. I praktiken föreligger dock en påtaglig koncentration av många av de upphovsrättsliga målen till Stockholms tingsrätt och till Svea hovrätt som överinstans och Högsta domstolen som sista instans.

Patenträtten

Patent som prövas i svensk domstol

Patenträttsligt skydd av en uppfinning med verkan i Sverige kan uppstå som en följd av en svensk patentansökan hos Patent- och registreringsverket, en internationell patentansökan (enligt kon- ventionen om patentsamarbete, PCT) som fullföljs här eller en europeisk patentansökan hos Europeiska patentverket som omfattar Sverige. I patentregistret framgår vilka patent som gäller i Sverige. Ett patent ger ensamrätt med verkan från ansö- kans ingivningsdag. Materiellt krävs det bl.a. att uppfinningen i fråga är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras indust- riellt (se patentlagen [1967:837], PL).

Antalet nationella patentansökningar har sjunkit kraftigt på senare år. År 2012 gjordes 2 436 ansökningar, vilket kan jämföras med år 2000 då antalet var 4 920. Om Patent- och registrerings- verket avslår en patentansökan kan beslutet överklagas hos Patentbesvärsrätten. Om ansökan bifalls kan tredje man (ofta konkurrenter) framställa invändning hos verket mot beslutet under nio månader. Godtas invändningen kan verket upphäva patentet eller begränsa dess skyddsomfång. Beslut efter invänd- ning kan överklagas till Patentbesvärsrätten. Patenthavaren har i ett senare led möjlighet att i administrativ ordning begära att ett

127

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

patent upphävs eller begränsas. Patentbesvärsrättens avgöranden kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

Patenträttsliga tvistemål och brottmål kan röra både europeis- ka patent som gäller i Sverige och svenska nationella patent. Den ena huvudtypen av mål är mål om patentintrång, normalt med patenthavaren som kärande. Huvudsanktionerna mot patentin- trång är förbud vid vite och skadestånd, men även straffansvar kan komma i fråga. Den andra huvudtypen är ogiltighetsmål, där en utomstående som lider förfång väcker talan om patentets ogil- tighet. Det förekommer ofta att den som väcker ogiltighetstalan gör det sedan han eller hon själv blivit föremål för en intrångs- talan från patenthavarens sida.

Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i det stora flertalet patentmål i allmän domstol (65 § PL), däribland mål om intrång och ogiltighet. Svea hovrätt är då överinstans. Vissa typer av patentmål, t.ex. mål om licensavtal, handläggs enligt vanliga forumregler, vilket innebär att de kan komma under samtliga tingsrätters prövning. Hovrättens avgöranden i patentmål kan överklagas till Högsta domstolen.

Stockholms tingsrätt är exklusivt forum även för mål enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (9 § lagen [1949:345] om rätten till arbetstagares uppfinningar) och mål om ersättning enligt lagen om försvarsuppfinningar (22 § lagen [1971:1078] om försvarsuppfinningar). Tvister som rör kollektivavtal på dessa områden handläggs av Arbetsdomstolen.

Ett enhetligt patentskydd och en enhetlig patentdomstol

Nyligen har två EU-förordningar om ett enhetligt patentskydd inom EU antagits och ett avtal om en enhetlig patentdomstol träffats mellan flertalet av EU:s medlemsstater. Europeiska patent som beviljats enligt den europeiska patentkonventionen ska med stöd av förordningarna kunna få enhetlig verkan i nästan hela EU. Den enhetliga patentdomstolen blir behörig domstol för såväl det enhetliga patentskyddet som de befintliga euro-

128

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

peiska patenten. Under en övergångsperiod kommer dock, under vissa förutsättningar, de nationella domstolarna att fortsatt kunna avgöra tvister om de europeiska patent som inte har enhetlig verkan.

Den enhetliga patentdomstolen ska bestå av en förstainstans, en besvärsinstans och en registrator. Domstolens förstainstans ska bestå av lokala eller regionala avdelningar samt en central avdelning. Varje medlemsstat kan själv bestämma om den vill inrätta en lokal avdelning eller delta i en regional avdelning eller endast använda den centrala avdelningen.

Domstolen får behörighet när det gäller mål om de euro- peiska patent som är giltiga i Sverige och där svensk domstol är behörig enligt gällande rätt.

Växtförädlarrätten

Den som har framställt en ny växtsort eller dennes rättsinne- havare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten (växtförädlar- rätt). Växtförädlarrättsligt skydd med verkan i Sverige upp- kommer genom registrering, antingen hos Statens jordbruksverk eller hos EU:s växtsortmyndighet (Community Plant Variety Office). Materiellt krävs det bl.a. att växtsorten är ny, särskiljbar, enhetlig och stabil. Jordbruksverkets beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten, vars beslut kan överklagas till Högsta för- valtningsdomstolen.

Tvistemål och brottmål rörande växtförädlarrätt, t.ex. mål om intrång i en växtförädlarrätt och förbudstalan eller mål om häv- ning av en registrering av en växtsort, handläggs i allmän dom- stol med tillämpning av allmänna forumregler. För vissa mål är Stockholms tingsrätt reservforum om behörigt forum saknas enligt rättegångsbalken (10 kap. 3 § växtförädlarrättslagen [1997:306]). Tingsrättens avgöranden kan överklagas till hovrätt, vars avgöranden i sin tur kan överklagas till Högsta domstolen.

129

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

Mönsterrätten

Mönsterrättsligt skydd av en produkts utseende med verkan i Sverige uppstår genom registrering hos Patent- och registre- ringsverket av ett mönster, registrering hos EU:s byrå för har- monisering av den inre marknaden (OHIM) av en gemenskaps- formgivning eller offentliggörande inom EU av en gemenskaps- formgivning. Materiellt sett krävs det bl.a. att mönstret – eller formgivningen – är nytt och särpräglat.

Patent- och registreringsverket registrerar mönsteransök- ningar efter en formell prövning. Tredje man kan dock framföra invändning mot en registrering och det görs då en materiell prövning. Verkets slutliga beslut kan överklagas till Patent- besvärsrätten, vars beslut kan överklagas till Högsta förvalt- ningsdomstolen.

Mål om intrång i mönsterrätt handläggs av allmän domstol. Huvudsakliga sanktioner är förbud vid vite, skadestånd och straff. Även talan om hävning av mönsterregistrering förs vid allmän domstol (31 § mönsterskyddslagen [1970:485]). Allmänna forumregler gäller. Stockholms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (43 § mönster- skyddslagen). Andra instans är hovrätt och sista instans är Högsta domstolen.

Vid intrång i en gemenskapsformgivning som rör Sverige tillämpas svenska mönsterrättsliga regler om förbud vid vite, skadestånd och straff m.m. Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i sådana mål. Detsamma gäller för mål avseende fast- ställande av om ett sådant intrång föreligger (52 § mönster- skyddslagen). Överklagande sker till Svea hovrätt, vars avgöran- den kan överklagas till Högsta domstolen. Hävning av en sådan rättighet sker dock efter ansökan hos OHIM.

130

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

Varumärkesrätten

Varumärkesrätten ger innehavare av varukännetecken en ensamrätt att använda kännetecknet som symbol för varor eller tjänster som tillhandahålls i dennes näringsverksamhet. Bestämmelser om varukännetecken finns främst i varumärkeslagen (2010:1877), VML. Varumärkesrättsligt skydd med verkan i Sverige kan uppstå genom registrering av ett varumärke antingen hos Patent- och registreringsverket eller hos Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Orga- nization, WIPO) eller genom registrering av ett gemen- skapsvarumärke hos OHIM. Ensamrätt i Sverige till varu- kännetecken kan uppkomma också utan registrering genom inarbetning. Dessutom skyddas enligt svensk rätt firmor och andra näringskännetecken samt namn som naturliga varukänne- tecken, utan krav på vare sig registrering eller inarbetning. Materiellt sett krävs det i stort sett alltid att varumärken och andra varukännetecken har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster de avser.

Varumärkesregistrering vid Patent- och registreringsverket föregås av en materiell prövning. Tredje man har möjlighet att invända mot kungjorda registreringar inom tre månader. En invändning kan leda till att registreringen hävs. Patent- och registreringsverkets beslut kan överklagas till Patentbesvärs- rätten. Dess beslut kan överklagas till Högsta förvaltningsdom- stolen.

Genom 2010 års varumärkeslag har det införts en ordning för administrativ hävning i enklare fall av beviljade registreringar genom beslut av Patent- och registreringsverket. Ärendet kan överlämnas till tingsrätten såväl före som efter det att verket fattat sitt beslut. I förstnämnt fall sker det på begäran av sökan- den efter invändning av rättighetsinnehavaren. I sistnämnt fall sker det efter ansökan om återvinning av rättighetsinnehavaren.

Mål om intrång i en varumärkesrätt handläggs i allmän dom- stol. Sanktionerna är i första hand förbud vid vite, skadestånd och straff. Även mål om hävning av varumärkesregistrering handläggs av allmän domstol, om inte ordningen för administra-

131

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

tiv hävning används. Allmänna forumregler gäller för i Sverige registrerade varumärken. Stockholms tingsrätt är dock reserv- forum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (10 kap. 6 § VML). Överklagande sker till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen.

Talan om intrång i ett gemenskapsvarumärke förs vid natio- nell domstol. I Sverige är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för sådana mål (10 kap. 6 § VML), vilket innebär att målen efter överklagande prövas av Svea hovrätt. Sista instans är Högsta domstolen. Ansökan om hävning av ett gemenskapsvarumärke ska dock ges in till och prövas av OHIM.

Firmarätten

Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av verksamheten bedrivs under särskild benämning, utgör denna bifirma. Om näringsidkaren jämte firman använder annat kännetecken för sin verksamhet, benämns detta sekundärt kännetecken. Firma och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken. Firmarätten ger en en- samrätt att använda ett näringskännetecken som benämning för den näringsverksamhet som innehavaren bedriver. Bestämmelser om firmarättens uppkomst, innehåll och rättsskydd finns i firma- lagen (1974:156), FL. Firmarättsligt skydd kan uppstå genom registrering eller genom inarbetning. En firma registreras i det register till vilket den juridiska personen hör, t.ex. aktiebolags- registret eller föreningsregistret. Registreringsmyndigheter för firmaregister är Bolagsverket, länsstyrelserna och Finansinspek- tionen. Materiellt sett krävs det i stort sett alltid att firmor och andra näringskänntecken har särskiljningsförmåga för den verk- samhet de avser.

Det saknas en ordning för invändningsförfarande inom firma- rätten. Registreringsmyndigheternas beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

132

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

Mål om intrång i firmarätt, hävande av en firmaregistering och fastställelse om ett intrång föreligger, prövas av allmän dom- stol enligt allmänna forumregler. Stockholms tingsrätt är dock reservforum om behörig domstol saknas enligt rättegångsbalken (24 § FL). Överklagande sker till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen. Sedan år 2011 finns en möjlighet till admini- strativ hävning av firmaregistrering i enklare fall på samma sätt som gäller för varumärken.

Geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar

Vid sidan av de immaterialrättsliga skyddsformerna finns det skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar m.m. som används för att ange produkters geografiska ursprung eller som annars är starkt kopplade till vissa produkter, exempel- vis ”Champagne” för vin och ”Feta” för ost. Skyddet grundas på EU-förordningar. Skyddet uppstår som regel genom införande i ett register som administreras av Europeiska kommissionen. Materiellt sett krävs det för att skyddet ska uppkomma bl.a. att det finns en koppling mellan beteckningen och en allmän upp- fattning om produktens kvalitet och äkthet. Skyddet kan säker- ställas genom bl.a. regler i varumärkeslagen om skydds- och säkerhetsåtgärder samt sanktioner av civilrättsligt slag.

3.2Marknadsföringsrätten

Allmänt om marknadsföringsrätten

Marknadsföringsrätten syftar till att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av pro- dukter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Huvudlagen på detta område är marknadsföringslagen (2008:486), MfL. Till marknadsförings- rätten hör även bl.a. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsu-

133

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

mentförhållanden samt de s.k. annexlagarna, exempelvis tobaks- lagen (1993:581) och alkohollagen (1994:1738).

3.2.2Marknadsföringslagen

Marknadsföring ska enligt marknadsföringslagen stämma överens med god marknadsföringssed. Marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar motta- garens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.

En näringsidkare får inte använda sig av aggressiv marknads- föring. Marknadsföringen är att anse som aggressiv om den inne- fattar trakasserier, tvång, eller annat aggressivt påtrycknings- medel. En näringsidkare får inte heller använda sig av marknads- föring som är vilseledande. Detta innebär bl.a. att marknads- föringen ska utformas och presenteras så att det framgår tydligt att det är fråga om marknadsföring och att en näringsidkare inte får använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande. En näringsidkare får heller inte använda sig av vilseledande förpackningsstorlekar eller vilseledande efterbild- ningar, dvs. efterbildningar som lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Aggres- siv eller vilseledande marknadsföring är att anse som otillbörlig om mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut påverkas.

I marknadsföringslagen finns vidare bestämmelser om bl.a. jämförande reklam, obeställd reklam och information om garan- tier.

Åtgärder mot otillbörlig marknadsföring

En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd. En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna

134

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

väsentlig information får åläggas att lämna sådan information, t.ex. i annonser eller genom märkning av varan.

Ett förbud eller åläggande ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. I fall som inte är av större betydelse har Konsumentombudsmannen rätt att meddela förbud i form av ett förbudsföreläggande respektive åläggande i form av ett infor- mationsföreläggande, som ska godkännas av näringsidkaren. Sådant föreläggande ska förenas med vite.

En talan om förbud eller åläggande väcks vid Marknadsdom- stolen av Konsumentombudsmannen, en näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av konsu- menter, näringsidkare eller löntagare. Om det samtidigt väcks en talan om marknadsstörningsavgift eller skadestånd med anled- ning av marknadsföringen ska dock talan om förbud eller åläg- gande väckas vid Stockholms tingsrätt.

En näringsidkare får föreläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om denne bryter mot t.ex. förbuden mot aggressiv respektive vilseledande marknadsföring. Talan om marknadsstörningsavgift väcks vid Stockholms tingsrätt av Kon- sumentombudsmannen. En enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare har subsidiär talerätt.

Den som bryter mot ett förbud eller åläggande eller mot t.ex. bestämmelserna om aggressiv eller vilseledande marknadsföring kan bli skadeståndsskyldig i förhållande till en konsument eller någon annan näringsidkare. Talan om skadestånd väcks vid Stockholms tingsrätt. En sådan talan får dock även väckas vid den tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens forumreg- ler. Talan om utdömande av vite väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens forumregler. En sådan talan får dock alltid väckas vid Stockholms tingsrätt. Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet eller av Konsumentom- budsmannen.

Stockholms tingsrätts avgöranden i mål och ärenden enligt marknadsföringslagen får överklagas hos Marknadsdomstolen som är sista instans. Tingsrättens avgöranden i mål om viten som

135

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

förelagts med stöd av marknadsföringslagen överklagas dock till hovrätt och därefter till Högsta domstolen enligt lagen (1985:206) om viten (jfr även NJA 2010 s. 48).

3.2.3Andra marknadsföringsrättsliga regleringar

Det finns ett antal lagar som innehåller särskilda regler om för- bud mot olika former av reklam eller annan marknadsföring och som när det gäller sanktionssystem och processuell ordning hän- visar till marknadsföringslagen. Hit hör – förutom lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare och lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden som redan nämnts – bland annat lagen (1986:436) om näringsförbud, försäkringsavtalslagen (2005:104) och lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyl- dighet. Marknadsdomstolen är som första och enda instans behörig att handlägga mål och ärenden enligt dessa lagar med förbud vid vite som huvudsaklig sanktion.

Bestämmelserna i marknadsföringslagen om förbud och åläg- gande tillämpas enligt tobakslagen, alkohollagen, lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, prisinformationslagen (2004:347) och distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) även i förhållande till de särskilda bestämmelser om marknadsföringens utformning och innehåll som finns enligt dessa lagar. En näringsidkare som bryter mot dessa bestämmelser kan åläggas att betala marknadsstörningsavgift.

3.3Konkurrensrätten

Allmänt om konkurrensrätten

Konkurrensrätten syftar till att undanröja hinder för en effektiv konkurrens i näringslivet och därigenom skapa en sund marknad. Inom EU avser reglerna dessutom att bidra till skapandet av en gemensam inre marknad. De grundläggande bestämmelserna

136

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

inom EU:s konkurrensrätt återfinns i EUF-fördraget. De cen- trala konkurrensrättsliga bestämmelserna i Sverige finns i kon- kurrenslagen (2008:579), KL. Till konkurrensrätten kan även hänföras frågor om olagligt statsstöd. Till konkurrensrättens närliggande rättsområden kan även hänföras vissa måltyper med konkurrensrättslig anknytning.

3.3.1Konkurrenslagen

Allmänt

Konkurrenslagen bygger på den konkurrensrättsliga förbuds- principen, som innebär att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och ska vara förbjudna. Lagen är tillämplig på alla före- tag i hela näringslivet i fråga om all produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

Förbud mot konkurrensbegränsningar

Konkurrenslagen innehåller förbud mot två typer av kon- kurrensbegränsningar.

Avtal och samordnade förfaranden mellan företag samt beslut om företagssammanslutningar är förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Detta förbud mot konkurrensbegränsande samarbete innebär att företag inte får begränsa konkurrensen genom att samverka om vilka priser de ska ta av kunderna, dela upp marknader mellan sig – t.ex. vid anbudsgivning – eller motverka att nya företag kommer in på marknaden (kartellbildning). Konkurrenslagen anger ett antal undantag från förbudet för vissa typer av avtal. Ett avtal som är förbjudet enligt de konkurrensrättsliga reglerna är även civilrättsligt ogiltigt.

Ett företag som är så ekonomiskt starkt att det kan agera utan att ta hänsyn till sina konkurrenter, kunder och i sista hand

137

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

konsumenterna kan ha en dominerande ställning på marknaden. Sådana företag har ett särskilt ansvar och det uppställs i konkurrenslagen ett förbud att missbruka en dominerande ställning. Missbruket kan bestå i t.ex. underprissättning eller leveransvägran. Det anses följa av allmänna avtalsrättsliga principer att även ett avtal som strider mot förbudet mot missbruk av dominerande ställning, är civilrättsligt ogiltigt.

Konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande sam- arbete och missbruk av dominerande ställning har sin mot- svarighet i artikel 101 och 102 i EUF-fördraget.

Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar

En överträdelse av förbudsbestämmelserna i konkurrenslagen eller i EUF-fördraget kan föranleda olika former av ingripanden. Konkurrensverket beslutar om åläggande vid vite att upphöra med en pågående överträdelse. Konkurrensverkets beslut över- klagas till Marknadsdomstolen. Ett beslut av Konkurrensverket att inte meddela ett åläggande kan däremot inte överklagas. I ett sådant fall får i stället ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan i Marknadsdomstolen om att ett åläggande ska meddelas. Marknadsdomstolens beslut får inte överklagas.

På talan av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt be- sluta om påförande av konkurrensskadeavgift för en redan be- gången överträdelse. Tingsrättens beslut överklagas till Mark- nadsdomstolen. I 2008 års konkurrenslag har det införts en möj- lighet för Konkurrensverket att i stället för att väcka talan om konkurrensskadeavgift förelägga ett företag att betala en sådan avgift (avgiftsföreläggande). Om företaget inte godkänner av- giftsföreläggandet kan talan om konkurrensskadeavgift väckas. Ett godkänt avgiftsföreläggande kan undanröjas genom ett extra- ordinärt förfarande på samma sätt som ett strafföreläggande.

Enligt konkurrenslagen finns ingen möjlighet att vidta straff- rättsliga sanktioner mot konkurrensbegränsande åtgärder. En

138

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

företrädare för ett bolag kan däremot få näringsförbud (se lagen [1986:436] om näringsförbud).

För konkurrensrättsliga mål av rent civilrättslig karaktär gäller en annan domstolsordning. Tvistemål på konkurrensrätts- lig grund, som mål om skadestånd eller om ogiltighet av avtal, handläggs av allmän domstol enligt rättegångsbalkens bestäm- melser. Även rättegångsbalkens forumregler gäller men Stock- holms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd. Talan om utdömande av vite handläggs också i allmän domstol. Även för dessa mål finns dock en särskild forumbestämmelse, enligt vilken Stockholms tingsrätt alltid är behörig. Tingsrättens avgöranden får överklagas till hovrätt och i sista hand Högsta domstolen. Detta gäller dock inte i fall där ett skadeståndsmål har kumulerats med ett mål om konkurrensskadeavgift. I sådana fall överklagas målet till Marknadsdomstolen.

Företagskoncentrationer

En företagskoncentration som är ägnad att påtagligt hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet eller en avsevärd del av det ska förbjudas. Om det är till- räckligt för att undanröja de skadliga effekterna av en företags- koncentration får en part i koncentrationen i stället för ett för- bud åläggas att avyttra ett företag eller en del av ett företag eller att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd. Ett förbud mot en företagskoncentration innebär att en rättshand- ling som utgör en del i koncentrationen eller som har till syfte att genomföra denna blir ogiltig. Stockholms tingsrätt beslutar på talan av Konkurrensverket om förbud eller åläggande vid vite med anledning av företagskoncentrationen. Tingsrättens avgö- rande får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans. Ett förbud eller åläggande får inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.

139

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet

Konkurrenslagen innehåller bestämmelser om att staten, en kommun eller ett landsting kan förbjudas att i en säljverksamhet tillämpa ett visst förfarande om detta snedvrider eller är ägnat att snedvrida förutsättningarna för en effektiv konkurrens på mark- naden eller om detta hämmar eller är ägnat att hämma förekoms- ten eller utvecklingen av sådan konkurrens. En kommun eller ett landsting kan också förbjudas att bedriva en viss verksamhet i sådana fall. Talan om förbud eller omprövning av ett meddelat beslut om förbud prövas av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket eller, såvitt avser omprövning, av det företag som beslutet riktas emot. Tingsrättens avgörande får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans.

Utredning av konkurrensärenden

Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullfölja sina uppgifter enligt konkurrenslagen får verket ålägga t.ex. ett före- tag att tillhandahålla uppgifter eller ålägga någon att inställa sig till förhör.

På ansökan av Konkurrensverket kan Stockholms tingsrätt besluta att verket får genomföra en undersökning, platsundersökning, hos ett företag för att utreda om företaget har överträtt något av förbuden i konkurrenslagen eller EUF- fördraget. En sådan undersökning får även göras på begäran av EU-kommissionen eller en myndighet i en annan medlemsstat. Tingsrättens beslut får överklagas till Marknadsdomstolen som är sista instans.

140

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

3.3.2Andra regleringar

Lagen om elektronisk kommunikation

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) syftar till att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet. Regleringen i LEK har i flera delar konkurrensrättslig karaktär. Det gäller i synnerhet de bestämmelser enligt vilka den behöriga förvaltningsmyndig- heten, Post- och telestyrelsen, fattar beslut om fastställande av marknader, identifiering av företag med betydande mark- nadsinflytande samt åläggande av konkurrensbefrämjande skyldigheter för sådana företag. Beslut enligt lagen kan över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrättens beslut kan i sin tur överklagas till kammarrätten, som numera är slut- instans.

Vid överklagande av beslut enligt LEK som gäller konkur- rensbefrämjande skyldigheter finns det särskilda bestämmelser om handläggningen i förvaltningsdomstolarna. Sådana mål ska handläggas skyndsamt. Det finns vidare regler om begränsningar i rätten att åberopa nya omständigheter eller nya bevis (preklusion). I allmänhet ska ekonomiska experter ingå i rätten när målen avgörs.

Offentlig upphandling

Offentlig upphandling är ett område som står konkurrensrätten nära och där EU-direktiv är i hög grad styrande. I Sverige regle- ras området i huvudsak av lagen (2007:1091) om offentlig upp- handling och parallellagen för försörjningssektorn (lagen [2007:1092] om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster). En ansökan om överprövning av upphandlande myndighets beslut sker hos allmän förvaltnings- domstol. Antalet upphandlingsmål i förvaltningsdomstolarna uppgår till drygt 3 000 mål per år. Konkurrensverket, som är

141

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

tillsynsmyndighet på området, kan hos förvaltningsrätt ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlings- skadeavgift för det fall reglerna om upphandling allvarligt över- trätts i ett upphandlingsförfarande. Mål om skadestånd på grund av felaktig tillämpning av upphandlingslagstiftningen handläggs emellertid av allmän domstol enligt vanliga forumregler.

Statsstöd

Som utgångspunkt är statsstöd förbjudet. Under vissa förut- sättningar får dock sådant stöd lämnas, men det måste då först ha godkänts av EU-kommissionen (det s.k. genomförande- förbudet). Av rättspraxis från EU-domstolen följer att svenska domstolar har en skyldighet att säkerställa förbudets effektiva genomslag. Högsta domstolen har också slagit fast att talan om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statsstöd i av- saknad av annan reglering kan prövas av allmän domstol (NJA 2009 s. 625). Sedan den 1 juli 2013 gäller lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler som närmare reglerar skyldigheten att dels återkräva olagligt statsstöd, dels återbetala olagligt stöd.

3.4Några näraliggande rättsområden

3.4.1Namn och utgivningsbevis för periodisk skrift

Ärenden om byte av personnamn i vissa fall, bl.a. byte till ett nybildat efternamn, handläggs av Patent- och registreringsverket som bl.a. prövar att namnet inte är förväxlingsbart med andra

142

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

efternamn eller kännetecken. Verkets beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten och i sista hand till Högsta förvaltnings- domstolen. Flertalet namnrättsliga ärenden handläggs emellertid av Skatteverket. Dess beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Namnlagskommittén, som haft i uppdrag att se över namnlagen (1982:670), föreslår att Skatteverket ska vara prövningsmyndighet för samtliga namnärenden (SOU 2013:35). Betänkandet har remitterats.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter registreras hos Patent- och registreringsverket enligt lagen (1991:1559) om föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Verkets slutliga beslut i ärenden om utgivningsbevis kan överklagas till Patentbesvärsrätten och därefter till Högsta förvaltningsdomstolen.

3.4.2Företagshemligheter

Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter innehåller regler om straff, skadestånd, vitesförbud och andra åtgärder till motverkande av angrepp på företagshemligheter. Företagshem- ligheter är information om affärs- eller driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Lagen gäller endast obehöriga angrepp på företagshemligheter.

Lagen är en speciallagstiftning i skärningspunkten mellan flera olika rättsområden, bl.a. konkurrensrätten, immaterial- rätten och arbetsrätten. Lagen reglerar förhållanden som redan är reglerade genom annan lagstiftning och tar i de flesta fall över i de situationer då den är tillämplig. Mål om tillämpningen av lagen om skydd för företagshemligheter som är arbetstvister handläggs i särskild ordning; allmän domstol eller i Arbetsdomstolen, om tvisten har samband med en arbetstvist (jfr 1 kap. 1 § och 2 kap. 1–3 §§ lagen [1974:371] om rättegången i arbetstvister).

143

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

3.5Närmare om domstolarna

3.5.1Patentbesvärsrätten

Patentbesvärsrätten inrättades år 1978 genom att den tidigare Besvärsavdelningen vid Patent- och registreringsverket bröts ut från myndigheten och ombildades till en fristående specialför- valtningsdomstol. Patentbesvärsrätten överprövar Patent- och registreringsverkets beslut i ärenden om patent, varumärken och mönster samt efternamn och utgivningsbevis för periodisk skrift. Domstolen överprövar också Statens jordbruksverks beslut i ärenden om växtsortskydd (se avsnitt 3.1.2).

I Patentbesvärsrätten arbetar ca 15 personer, varav fem lagfar- na domare och sex tekniskt kunniga domare. En av de lagfarna ledamöterna är domstolens ordförande (2 § lagen [1977:729] om Patentbesvärsrätten, PBRL). I förordningen (1988:346) med instruktion för Patentbesvärsrätten finns närmare bestämmelser om domstolens organisation, fördelning av mål och handlägg- ning av målen. Ansvaret för domstolens mål fördelas på såväl de lagfarna som de tekniskt kunniga domarna.

Måltillströmningen till Patentbesvärsrätten har minskat kraf- tigt de senaste årtiondena. Antalet inkomna patentmål har mins- kat från drygt 360 mål år 1985 till 38 mål år 2012. När det gäller mönstermål har antalet mål minskat drastiskt från 48 mål år 2002 till att de senaste åren vara färre än tio (ett mål år 2012). Även när det gäller antalet varumärkesmål är trenden vikande. Från år 2002 till år 2011 skedde en minskning från 366 till 222 mål per år. År 2011 och 2012 var antalet inkomna mål ännu lägre; 137 respektive 110 mål. Minskningen år 2011 och 2012 kan möjligen förklaras av att Patent- och registreringsverket lagt ner betydande arbete på att ställa om sin handläggning med hänsyn till den nya varumärkeslagen och att antalet mål om avskrivning av varumärkesansökningar minskat eftersom det sedan den 1 juli 2011 finns en möjlighet till återupptagande av en avskriven ansökan. Övriga målkategorier har länge haft endast marginell omfattning. År 2012 inkom till domstolen tolv namnmål och ett

144

Ds 2014:2 Berörda rättsområden och domstolar

mål om utgivningsbevis. Inga mål om växtförädlarrätt har inkommit de senaste tio åren.

Målutvecklingen i Patentbesvärsrätten har ett tydligt samband med ärendeutvecklingen i Patent- och registreringsverket. År 2000 inkom 4 963 nationella patentansökningar till verket medan det år 2012 inkom endast 2 436 ansökningar. Antalet ingivna mönsteransökningar var 2 340 år 2000 medan endast 563 ansök- ningar inkom år 2012. Antalet varumärkesansökningar har där- emot på senare år hållit sig på en jämnare nivå. År 2000 inkom 9 653 ansökningar och år 2012 inkom 9 329 ansökningar.

3.5.2Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen har sitt ursprung i Näringsfrihetsrådet – som avgjorde ärenden enligt konkurrensbegränsningslagen – och Näringslivets opinionsnämnd – som avgjorde frågor om otillbör- lig reklam och marknadsföringsmetoder. Näringsfrihetsrådet var ett domstolsliknande organ och Näringslivets opinionsnämnd var en självsanerande verksamhet i näringslivets egen regi. År 1971 ersattes dessa två organ av Marknadsrådet. Rådet har sedan år 1973 ställning som specialdomstol under benämningen Mark- nadsdomstolen.

Regler för Marknadsdomstolens verksamhet ges i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m., MDL, samt i de mate- riella lagar som domstolen har att tillämpa. Domstolen prövar framför allt mål och ärenden enligt konkurrenslagen och mark- nadsföringslagen. Marknadsdomstolen är en specialdomstol inom de allmänna domstolarnas sfär. I linje härmed prövar Högsta domstolen ansökningar om resning m.m. av Marknads- domstolens avgöranden.

Marknadsdomstolen hade från början en sammansättning där det ingick intresseledamöter som representerade näringslivs- och löntagarintressen. Sedan tillkomsten av 1993 års konkurrenslag består domstolen i stället av en ordförande, en vice ordförande och fem särskilda ledamöter. Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna ska vara jurist med domarerfaren-

145

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

het. De fyra andra särskilda ledamöterna ska vara ekonomiska experter. Endast ordföranden är anställd i domstolen. För övriga ledamöter är tjänstgöringen ett sidouppdrag. I Marknadsdom- stolen finns totalt nio anställda.

Antalet inkomna mål till Marknadsdomstolen har varierat något mellan åren. År 2009 inkom 57 mål och år 2010 inkom 36 mål. År 2011 inkom totalt 42 mål till domstolen medan det under år 2012 kom in sammanlagt 27 mål. Av dessa var två mål enligt konkurrenslagen (enskild part var kärande eller klagande i båda), 25 mål enligt marknadsföringslagen (enskild part var kärande eller klagande i 23 av dessa). Under perioden 2009–2012 har Marknadsdomstolen inte fått in något mål enligt lagen om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsu- mentorganisationer, lagen om insyn i vissa finansiella för- bindelser m.m., försäkringsavtalslagen, lagen om franchisegivares informationsskyldighet, lagen om lufttransporter, lagen om näringsförbud eller lagen om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden.

3.5.3Allmän domstol

Tingsrätt

Immaterialrättsliga mål

När det gäller immaterialrätten är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i flertalet patentmål, mål om gemenskapsformgivning och gemenskapsvarumärken samt vissa upphovsrättsmål. I övrigt gäller allmänna forumregler, även om Stockholms tingsrätt i flera fall är reservforum. Alla tingsrätter i landet kan alltså, enligt rättegångsbalkens allmänna forumregler, pröva immaterialrätts- liga tvister som rör upphovsrätt, kretsmönster, mönster, varu- märke och firma.

Antalet patentmål vid Stockholms tingsrätt har minskat avse- värt under 2000-talet. År 2003 inkom 44 mål, år 2006 inkom 19

146

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

mål och år 2012 inkom 16 mål. Antalet patentmål vid andra tingsrätter är marginellt.

År 2012 kom det till Stockholms tingsrätt in 46 varumärkes- mål, fem mönstermål, tre firmamål och 25 upphovsrättsliga mål, vilket är mer än det totala antalet mål vid övriga tingsrätter. Av dessa mål var alla utom tre varumärkesmål tvistemål. Under senare år har det inte inkommit några mål om kretsmönster, geografisk ursprungsbeteckning eller växtförädlarrätt.

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

Enligt marknadsföringslagen är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i mål om utdömande av marknadsstörningsavgift och fakultativt forum i mål om skadestånd och utdömande av före- lagt vite. Andra tingsrätter handlägger marknadsföringsmål endast om talan avser enbart skadestånd eller utdömande av vite och Stockholms tingsrätt inte utnyttjas som fakultativt forum.

Enligt konkurrenslagen är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i mål som rör konkurrensskadeavgift, företagskon- centration, konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet samt ärenden om utredning av konkurrensärenden. Alla tings- rätter är enligt rättegångsbalkens allmänna forumregler behöriga att handlägga mål enligt konkurrenslagen om ogiltighet, skade- stånd och utdömande av vite. En talan om skadestånd eller ut- dömande av vite får dock alltid väckas vid Stockholms tingsrätt. Om ett mål innefattar både yrkande om konkurrensskadeavgift och skadestånd är emellertid Stockholms tingsrätt exklusivt forum.

Antalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål i tingsrätterna är mycket litet. Stockholms tingsrätt fick under år 2012 in sex tvistemål enligt marknadsföringslagen och övriga tingsrätter fick in ungefär lika många mål. Under samma period fick Stockholms tingsrätt in tre tvistemål och tre ärenden enligt konkurrenslagen.

147

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

Hovrätt

De immaterialrättsliga målens påtagliga koncentration till Stock- holms tingsrätt leder till en motsvarande koncentration till Svea hovrätt. I Svea hovrätt handläggs de immaterialrättsliga målen på en specialavdelning. År 2012 inkom till Svea hovrätt tre tvistemål och fem ärenden om patent. Samma år inkom åtta tvistemål, ett brottmål och elva ärenden om varumärke, ett ärende om mönster, ett tvistemål om firma samt ett tvistemål, två brottmål och fyra ärenden om upphovsrätt. Antalet mål vid övriga fem hovrätter är litet. Det rör sig om tiotalet mål om året totalt sett.

För marknadsförings- och konkurrensmålen är situationen en annan genom att Stockholms tingsrätts avgöranden i dessa mål i regel överklagas till Marknadsdomstolen. Mål om skadestånd enligt konkurrenslagen som inte handlagts tillsammans med ett mål om konkurrensskadeavgift och mål om ogiltighet enligt konkurrenslagen överklagas dock till hovrätt, liksom mål om utdömande av vite. Antalet sådana mål är obetydligt.

Högsta domstolen

Högsta domstolen är sista instans för samtliga immaterialrätts- liga mål samt för vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga mål.

År 2012 inkom 17 immaterialrättsliga tvistemål och fyra ären- den till domstolen. Tre tvistemål rörde patent, fyra tvistemål rörde upphovsrätt, nio tvistemål och tre ärenden rörde varu- märke och ett tvistemål och ett ärende rörde mönster. Samma år meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i ett upphovs- rättsligt brottmål.

Under 2012 avgjorde Högsta domstolen två marknads- förings- och konkurrensrättliga mål, varav ett avsåg avvisning av ett överklagande av ett av hovrätt meddelat beslut om utdöman- de av vite och ett avsåg avslag av resningsansökan avseende en dom från Marknadsdomstolen.

148

Ds 2014:2

Berörda rättsområden och domstolar

3.5.4Allmän förvaltningsdomstol

Vissa mål som kan hänföras till immaterialrätten och konkur- rensrätten eller som har konkurrensrättsliga inslag handläggs i allmän förvaltningsdomstol. Det gäller bl.a. mål om firmaregist- rering och mål enligt lagen om elektronisk kommunikation. Behörig förvaltningsrätt är den inom vars domkrets ärendet först prövats (14 § andra stycket lagen [1971:289] om allmänna för- valtningsdomstolar). Förvaltningsrättens avgörande får över- klagas till kammarrätten.

Högsta förvaltningsdomstolen är överinstans till Patent- besvärsrätten och kammarrätt, förutom i vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation där kammarrätten är sista instans. År 2012 inkom till domstolen sex patentmål, tolv varu- märkesmål och ett mönstermål.

3.6En nordisk utblick

I Norge kan Patentstyrets beslut i fråga om registrering av rättigheter överklagas till Klagenemnda for industrielle rettigheter. Allmän domstol handlägger mål om ogiltighet eller intrång i immateriella rättigheter. Oslo tingsrätt är exklusivt forum för mål om intrång i patent, varumärke eller design. Konkurrensmyndighetens beslut överklagas till regeringen (Fornyings- og administrasjonsdeparte- mentet). I övrigt sker domstolsprövningen av marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga och ärenden i allmän domstol.

I Danmark kan Patent- og Varemærkestyrelsens beslut över- klagas till Ankenævet for Patenter og Varemærker. Ankenævet for Patenter og Varemærkers beslut kan överklagas till domstol. I såväl immaterialrättsliga (med undantag för upphovsrättsliga) som marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden kan parterna välja mellan att vända sig till allmän dom- stol eller till Sø- og Handelsretten, som är specialiserad på vissa måltyper. Sø- og Handelsretten är exklusivt forum för bl.a. mål om gemenskapsvarumärken. Sø- og Handelsrettens avgöranden

149

Berörda rättsområden och domstolar

Ds 2014:2

kan överklagas till Högsta domstolen (Højesteret). Upphovs- rättsliga mål och ärenden handläggs i allmän domstol.

I Finland finns en fristående specialdomstol, Marknadsdom- stolen, som tidigare handlagt marknadsföringsrättsliga och kon- kurrensrättsliga mål och ärenden, men som från och med den 1 september 2013 handlägger även immaterialrättsliga tvistemål och ärenden, inklusive registreringsärenden (prop. RP 124/2012). Marknadsdomstolens avgöranden får överklagas till Högsta domstolen respektive Högsta förvaltningsdomstolen beroende på vad målet eller ärendet rör. Prövningstillstånd krävs i de högsta domstolarna. De immaterialrättsliga brottmålen omfattas inte av den nya ordningen, utan dessa mål handläggs även fortsättningsvis i allmän domstol.

150

4Tidigare överväganden och reformer

4.1Immaterialrätten

När det gäller immaterialrätten har den nationella processord- ningen varit förhållandevis stabil under lång tid. Flera utred- ningar har dock övervägt förändringar, utan att det lett till lag- stiftning. Olika reformer av de materiella reglerna har dock genomförts, senast en ny varumärkeslag och förändringar i firmalagen.

4.1.11983 års patentprocessutredning

1983 års patentprocessutredning föreslog i betänkandet Patent-

processen	och	sanktionssystemet	inom	patenträtten
(SOU 1983:35) att		Patentbesvärsrätten	skulle upphöra och att

det skulle inrättas en ny domstol – Patentdomstolen – för prövning av såväl överklaganden av Patent- och registrerings- verkets beslut i patentmål som de patentmål som handläggs vid Stockholms tingsrätt. Utredningen föreslog att domstolens beslut inte skulle få överklagas. När det gäller övriga mål som handläggs i Patentbesvärsrätten föreslog utredningen att de skulle föras till kammarrätt. En klar majoritet av remissinstanserna, bl.a. Högsta domstolen, Regeringsrätten, Svea hovrätt, Domstolsverket och Rättegångsutredningen, ställde sig negativa till förslaget om inrättandet av en specialdomstol på sätt utredningen föreslagit. Många ansåg att rättssäkerhetsskäl talade

151

Tidigare överväganden och reformer

Ds 2014:2

mot en sådan domstol som skulle utgöra första och enda instans. Det anfördes också att inrättandet av en specialdomstol inte stod i samklang med den rådande principiella uppfattningen att rättskipningen i landet i största möjliga utsträckning borde hållas samman inom ramen för de allmänna domstolarnas och allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet.

I fråga om utredningens förslag att inrätta en patentdomstol anförde regeringen att förslaget innebar en radikal reformering av patentprocessen som skulle bota många av de brister som på- talats (prop. 1985/86:86). Regeringen konstaterade dock att för- slaget innefattade omfattande förändringar som berörde såväl de allmänna domstolarnas som förvaltningsdomstolarnas organisa- tion och att andra delar av domstolsväsendet var föremål för be- handling som ett led i Rättegångsutredningens arbete, vilket gjorde att regeringen ställde sig tveksam till utredningens för- slag. Remissutfallet visade också enligt regeringen att tiden inte var mogen för så genomgripande organisatoriska förändringar som utredningen hade föreslagit. Syftet med förslaget borde i stället kunna tillgodoses genom förändringar inom det nuva- rande systemets ram. Regeringen underströk dock att den delade utredningens bedömning att patentmålens speciella karaktär och behovet av teknisk sakkunskap ställer särskilda krav på de leda- möter som deltar i handläggningen av sådana mål. För att för- stärka den patenträttsliga och tekniska kompetensen i dom- stolarna föreslog regeringen att ledamöter från Patentbesvärs- rätten i större utsträckning skulle delta i patentmål i tingsrätt och hovrätt. Vidare föreslogs att tekniskt kunniga ledamöter i ökad utsträckning skulle delta i den förberedande handlägg- ningen i domstolarna.

4.1.2Promemorian Specialdomstolarna i framtiden

I departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34) övervägdes om specialdomstolar bör och kan avskaffas som självständiga rättsskipningsorgan och i vilken mån

152

Ds 2014:2

Tidigare överväganden och reformer

deras arbetsuppgifter kan tas över antingen av de allmänna dom- stolarna eller av de allmänna förvaltningsdomstolarna.

I fråga om Patentbesvärsrätten konstaterades i promemorian dels att antalet patentbesvärsmål har minskat successivt under senare år, dels att förfarandet i domstolen i stor utsträckning är detsamma som i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det före- slogs därför att Patentbesvärsrätten avskaffas som fristående domstol och att domstolens uppgifter tas över av de allmänna förvaltningsdomstolarna, som förstärks med särskilda ledamöter vid avgörande av sådana mål. Ett betydande antal remiss- instanser, bl.a. Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket och Sveriges advokatsamfund, tillstyrkte att Patentbesvärsrätten upphör som fristående specialdomstol men hade synpunkter på och invändningar mot de lösningar som föreslogs. Andra remissinstanser, bl.a. Regeringsrätten, Stock- holms tingsrätt, Svea hovrätt, Patentbesvärsrätten och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (då Svenska Föreningen för Indu- striellt Rättsskydd), var kritiska och påtalade att förslaget med- för en förlängd instansordning, vilket skulle innebära att det kommer att ta längre tid att få ett slutgiltigt beslut till stånd, att kvaliteten på avgörandena kommer att sjunka och att sakkunskap skingras. Det framhölls även att den pågående internationella utvecklingen på det industriella rättsskyddets område bör avvaktas.

4.1.31999 års patentprocessutredning

1999 års patentprocessutredning föreslog i betänkandet Patent- processen m.m. (SOU 2001:33) att de mål som handläggs i Patentbesvärsrätten inom det industriella rättsskyddet (patent, varumärken, mönster och växtförädling) i stället ska handläggas i en särskild domstol vid Stockholms tingsrätt; Patendomstolen. Enligt förslaget ska även tvistemål och brottmål om patent och växtförädlarrätt samt tvistemål om arbetstagares uppfinningar och försvarsuppfinningar handläggas i Patentdomstolen. Utred- ningen föreslog att en särskild patentprocesslag ska reglera

153

Tidigare överväganden och reformer

Ds 2014:2

Patentdomstolens organisation samt förfarandet i de mål som ska handläggas där och i högre instans.

Vidare föreslog utredningen att återstående mål som hand- läggs i Patentbesvärsrätten, dvs. mål om namn och utgivnings- bevis för periodiska skrifter, ska föras till allmän förvaltnings- domstol.

Utredningen föreslog dessutom en rad bestämmelser i syfte att effektivisera förfarandet. Bland dessa kan nämnas en möjlig- het att handlägga tvistemål och ärenden som rör patent gemen- samt i Patentdomstolen, ökade möjligheter till skriftlig hand- läggning samt begränsningar i rätten att överklaga. Vidare före- slog utredningen att de tekniskt kunniga ledamöter som tjänst- gör i Patentbesvärsrätten fortsättningsvis ska tjänstgöra vid Patentdomstolen och att hovrätten ska vara hänvisad till annan teknisk expertis.

Av de remissinstanser som yttrade sig över frågorna om patentprocessen och domstolsorganisationen tillstyrkte elva huvudsakligen förslaget medan åtta avstyrkte det. De remiss- instanser som var positiva till förslaget, bl.a. Svea hovrätt, Dom- stolsverket, Statskontoret och Patent- och registreringsverket, instämde i att det finns ett behov av att koncentrera verksamhe- ten på patentprocessens område till en domstolsorganisation och ansåg att den föreslagna sammanföringen medför en önskvärd koncentration av specialistkompetensen. De kritiska remiss- instanserna, bl.a. Stockholms tingsrätt, Patentbesvärsrätten, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv och Svenska Före- ningen för Immaterialrätt, anförde att förslaget inte löser proble- men med resurs- och kompetensfrågor samt att det inte skapas en tillräckligt slagkraftig och kompetent domstolsorganisation för hantering av immaterialrättsliga mål och ärenden. Flera remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten och Svenska Före- ningen för Immaterialrätt, uttryckte farhågor för att kompeten- sen i hovrätt försämras om den inte kan använda de tekniskt kunniga ledamöterna från Patentbesvärsrätten. Ett antal remiss- instanser, bl.a. Patentbesvärsrätten, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Svenskt Näringsliv, Domstolsverket, Patent- och

154

Ds 2014:2

Tidigare överväganden och reformer

registreringsverket och Sveriges advokatsamfund, förde fram tanken på en än mer samlad domstolsorganisation på immaterial- rättens område innefattande också fler immaterialrätter. Flera remissinstanser ansåg att även marknadsföringsrättsliga och kon- kurrensrättsliga mål bör omfattas av reformen.

Vissa remissinstanser ansåg att den internationella utveck- lingen bör avvaktas. Andra däremot ansåg att det är viktigt att redan nu skapa en domstolsorganisation som kan utgöra en byggsten i en framtida europeisk domstolsorganisation.

Förslaget till ny patentprocesslag godtogs i huvudsak av de remissinstanser som yttrade sig i den delen. Remissinstanserna framför dock olika lagtekniska synpunkter.

4.1.4Varumärkeskommittén

Varumärkeskommittén föreslog i betänkandet Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen (SOU 2001:26) inga förändringar av processordningen med undantag för en ny ordning för administ- rativ hävning.

I Varumärkeskommitténs uppdrag ingick inte att överväga en koncentration av varumärkes- och firmarättsliga mål. Ett antal remissinstanser, bl.a. Patentbesvärsrätten, Sveriges advokatsam- fund, Svenskt Näringsliv och Svenska Föreningen för Immate- rialrätt, förde emellertid fram tankar på en koncentration i dom- stol av mål om industriella rättigheter. Flera av dessa ansåg att Stockholms tingsrätt borde vara exklusivt forum för dessa mål- typer (prop. 2009/10:225 s. 235 och 351).

4.1.5Mönsterutredningen

Mönsterutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Förslag till formskyddslag (SOU 2001:68) att handläggningen av allmänna mål om formskydd koncentreras till Stockholms tingsrätt, på sätt som redan gäller för patentmålen. Utredningen menade att övervägande skäl talar för en sådan koncentration och pekade på

155

Tidigare överväganden och reformer

Ds 2014:2

bl.a. att det begränsade antalet mål knappast ger underlag för att skapa och upprätthålla kompetens hos fler än ett fåtal domare.

Av de remissinstanser som yttrade sig om förslaget att kon- centrera mål till Stockholms tingsrätt tillstyrkte alla utom en. Bland annat Svenska Föreningen för Immaterialrätt anförde att en koncentration av målen till Stockholms tingsrätt innebär att domstolen kan dra fördel av den kompetens den har från andra immaterialrättsliga områden. Sveriges konsthantverkare och industriformgivare ansåg att den koncentration av kompetens det blir fråga om uppväger de praktiska ekonomiska olägenheter koncentrationen kan få för den enskilda formgivaren ute i landet. Företagarna avstyrkte förslaget med motiveringen att frågan om exklusiva fora för immaterialrättsliga tvister bör utredas i ett sammanhang. Företagarna nämnde särskilt de processuella olägenheter som kan uppstå när en produkt omfattas av flera olika immaterialrättsskydd.

4.1.6Patentlagsutredningen

Regeringen gav den 4 oktober 2012 en särskild utredare i upp- drag att bl.a. föreslå de författningsändringar som behövs till följd av införandet av det enhetliga patentskyddet och inrättandet av den enhetliga europeiska patentdomstolen (dir. 2012:99).

Utredningen föreslår i ett delbetänkande Patentlagen och det enhetliga europeiska patentsystemet (SOU 2013:48) bl.a. en ny forumregel som innebär att en svensk domstol inte är behörig att ta upp ett mål när den enhetliga patentdomstolen är exklusivt behörig enligt avtalet om en enhetlig patentdomstol. Utred- ningen gör dessutom bedömningen att den enhetliga patentdom- stolens exklusiva behörighet är begränsad till civilrättsområdet och att domstolsavtalet därför inte hindrar att nationella dom- stolar tar upp patenträttsliga brottmål även om prövningen skulle omfatta intrångsfrågor som annars skulle falla under den

156

Ds 2014:2

Tidigare överväganden och reformer

enhetliga patentdomstolens exklusiva behörighet. Betänkandet har remitterats.

4.2Marknadsföringsrätten och konkurrensrätten

På marknadsföringsrättens och konkurrensrättens område har frågan om en förändrad processordning övervägts i olika sammanhang. I flera fall har också förändringar genomförts.

Enligt äldre marknadsförings- och konkurrenslagstiftning var Marknadsdomstolen första och enda domstolsinstans. Genom 1995 års marknadsföringslag och 1993 års konkurrenslag ändra- des instansordningen för mål enligt dessa lagar så att Stockholms tingsrätt skulle vara första instans för alla mål och ärenden (prop. 1992/93:56 respektive 1994/95:123). Genom ändringar i konkur- renslagen som trädde i kraft 1998 skedde, i syfte att få till stånd en snabbare handläggning av målen, en återgång till att Mark- nadsdomstolen som första instans skulle pröva överklagade beslut av Konkurrensverket (prop. 1997/98:130). Stockholms tingsrätt kvarstod dock som första instans för mål om konkur- rensskadeavgift och företagskoncentration. I marknadsförings- lagen genomfördes 1999 motsvarande förändring av instansord- ningen genom att mål om förbud och åläggande åter skulle hand- läggas i Marknadsdomstolen som första instans (prop. 1997/98:188).

I den nya marknadsföringslag som trädde i kraft år 2008 gjor- des inga förändringar av processordningen (prop. 2007/08:115).

Genom införandet av en ny konkurrenslag år 2008 omfattas alla av Stockholms tingsrätt meddelade avgöranden i konkur- rensmål och konkurrensärenden som överklagas till Marknads- domstolen av systemet med prövningstillstånd. Genom 2008 års konkurrenslag har vidare Konkurrensverket getts utökade beslutsbefogenheter genom att verket får meddela avgiftsföre- lägganden. En fakultativ möjlighet för domstolarna att förena mål om skadestånd på konkurrensrättslig grund med mål om konkurrensskadeavgift har också införts (prop. 2007/08:135).

157

Tidigare överväganden och reformer

Ds 2014:2

4.2.1Promemorian Specialdomstolarna i framtiden

Den i avsnitt 4.1.2 omnämnda departementspromemorian Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34) innehåller även över- väganden om Marknadsdomstolen.

I promemorian anfördes att Marknadsdomstolen bör avskaf- fas som en självständig specialdomstol och inordnas som en specialfunktion i Svea hovrätt. Reformen borde enligt promemo- rian inriktas på att mål som prövas av Marknadsdomstolen i första instans i stället ska prövas av tingsrätt i första instans och att målen inte ska kunna överklagas till Högsta domstolen. Bland annat mot bakgrund av att reformen kräver ytterligare över- väganden beträffande forum- och förfaranderegler föreslogs dock inga lagändringar. Remissutfallet för slutsatserna i denna del av promemorian var blandat. En majoritet av dem som yttrade sig, bl.a. Göteborgs tingsrätt, Riksrevisionsverket, Före- tagarnas Riksorganisation och Sveriges advokatsamfund, var positiva till att Marknadsdomstolen inordnas som en special- funktion i Svea hovrätt. Några av remissinstanserna, bl.a. Högsta domstolen och Länsrätten i Norrbottens län, menade att Högsta domstolen bör ha den prejudikatbildande funktionen. Av de remissinstanser som var negativa, bl.a. Marknadsdomstolen, Konkurrensverket och Konsumentverket, framhöll de flesta vikten av snabba avgöranden på marknadsföringsrättens område och att Marknadsdomstolens prejudikatbildande funktion bör behållas. Några av remissinstanserna påpekade också att en del måltyper i Marknadsdomstolen närmast hör hemma i de all- männa förvaltningsdomstolarna.

4.2.2Utredningen om en översyn av konkurrenslagen

I betänkandet En ny konkurrenslag (2006:99) övervägde Utred- ningen om en översyn av konkurrenslagen utformningen av domstolsordningen för de konkurrensrättsliga målen. Flera skäl fördes fram mot att ha ett system med specialdomstol på kon-

158

Ds 2014:2

Tidigare överväganden och reformer

kurrensrättens område. Enligt utredningens uppfattning borde rimliga krav på specialisering även på konkurrensrättens område kunna tillgodoses inom ramen för dömandet i de allmänna dom- stolsslagen. Nuvarande system bygger redan, såvitt avser Stock- holms tingsrätt, på en specialisering i allmän domstol. Vidare an- förde utredningen att en ordning där målen även överprövas inom ramen för en större domstolsorganisation än Marknads- domstolen torde kunna öppna möjligheter för att skapa en orga- nisation som är mer flexibel och mindre sårbar än den nuvarande, främst med avseende på de riktigt stora målen om konkurrens- skadeavgift. Utredningen bedömde att en lämplig förändring av instansordningen för de aktuella målen vore att föra över de mål som enligt nuvarande ordning handläggs i Marknadsdomstolen till prövning i de allmänna domstolarna, med Stockholms tings- rätt som första instans och Svea hovrätt som andra instans – där Marknadsdomstolen skulle inordnas. Utredningen lämnade dock inget förslag om en sådan förändring, eftersom det fick anses ligga utanför utredningens uppdrag. Utredningens bedömning var dock att de förslag om förändringar av det konkurrens- rättsliga regelverket som föreslogs skulle underlätta en framtida förändring av instansordningen.

Frågan om ny ordning för domstolsprövningen berördes även av en del av de remissinstanser som yttrade sig över betänkandet. Svea hovrätt, Domstolsverket och några advokatbyråer delade utredningens uppfattning att det på sikt finns skäl att inordna Marknadsdomstolen i Svea hovrätt, medan Marknadsdomstolen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Svenskt näringsliv och Svensk industriförening inte kunde tillstyrka en sådan förändring.

4.2.3Rapport om Åtgärder för bättre konkurrens

Regeringen gav år 2008 Konkurrensverket i uppdrag att göra en bred översyn av konkurrenssituationen i Sverige och lämna förslag till åtgärder som stärker konkurrensen. Uppdraget redovisades i en tvådelad rapport: Åtgärder för bättre konkurrens – förslag och

159

Tidigare överväganden och reformer

Ds 2014:2

Åtgärder för bättre konkurrens – konkurrensen i Sverige (Kon- kurrensverkets rapportserie 2009:4). I rapportens första del, Åtgärder för bättre konkurrens – förslag, lämnade Konkurrensverket ett stort antal förslag till åtgärder som är ägnade att förbättra förut- sättningarna för fungerande konkurrens till nytta för konsumenterna. Bland förslagen märks förslaget att samla marknadsrelaterade mål i ett och samma domstolsslag för en effektivare handläggning.

4.3Målutredningen

Utredningen

Målutredningen ställer i betänkandet Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) upp ett antal principer för när det kan finnas behov av att vidta åtgärder i organisatoriskt eller processuellt hänseende i syfte att uppnå sär- skild skyndsamhet eller särskild kompetens samt redovisar de verktyg och metoder som bedöms ändamålsenliga för att uppnå sådan skyndsamhet eller kompetens.

Beträffande de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen bedömer utredningen att beho- vet av särskild kompetens i domstolsförfarandet är tydligt. Ut- redningen finner att deltagandet av särskilda ledamöter vid avgö- randet av vissa av dessa mål är en ändamålsenlig åtgärd. Däremot ser utredningen inget behov av särskild skyndsamhet.

Utredningen konstaterar att domstolsprövningen av immate- rialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål är uppdelad mellan allmän domstol, allmän förvaltningsdom- stol och specialdomstol. Enligt utredningens uppfattning bör ut- gångspunkten vara att måltyper som, i likhet med de nu aktuella måltyperna, har många och starka beröringspunkter ska hanteras i ett domstolsslag eftersom det bör leda till samordningsvinster. Nuvarande ordning försämrar enligt utredningen möjligheten att bygga upp och upprätthålla specialistkompetens på de aktuella områdena.

160

Ds 2014:2

Tidigare överväganden och reformer

Utredningen bedömer att en mer samlad domstolsprövning, där målen koncentreras till en domstol, skulle ge upphov till en mer bärkraftig verksamhet. Genom att samla målen i ett dom- stolsslag förbättras också förutsättningarna för en god prejudi- katbildning. En annan fördel med en mer samlad domstolspröv- ning är enligt utredningen att det bör kunna leda till att de sär- skilda ledamöterna används mer effektivt.

Utredningen anser sammantaget att det kan finnas anledning att närmare överväga om det är befogat att inrätta en ny särskild domstol inom ramen för de allmänna domstolarna för att samla de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsförings- rättsliga målen.

Remissutfallet

En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Konkurrensverket och Konsumentverket, är positiva till utredningens överväganden när det gäller de immaterialrätts- liga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen.

Högsta förvaltningsdomstolen instämmer i utredningens be- dömning att det inte är ändamålsenligt att immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål som har sin grund i samma omständigheter ska fördelas på flera dom- stolsslag och instansordningar. Domstolen delar emellertid inte utredningens uppfattning att det bör inrättas en ny särskild domstol. Snarare bör det övervägas att föra in Marknadsdom- stolen under Svea hovrätt.

Svenskt Näringsliv, Patent- och registreringsverket, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Patentbesvärsrätten, Marknads- domstolen, Näringslivets delegation för marknadsrätt, Sveriges Marknadsförbund, Svenska Industrins IP Förening och Företa- garna ställer sig positiva till att samla de immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen. De anser att den närmare avgränsningen av vilka mål som ska samlas och hur domstolslösningen och de processuella reglerna ska se ut bör bli föremål för en utredning. Vissa av dem, bl.a. Svenskt

161

Tidigare överväganden och reformer

Ds 2014:2

Näringsliv, Näringslivets delegation för marknadsrätt och Mark- nadsdomstolen, förordar en specialdomstolslösning.

Åklagarmyndigheten menar att det inte kan vara aktuellt med en ordning där brottmålen på området förs till ett annat dom- stolsslag än allmän domstol. Även Patentbesvärsrätten tar upp brottmålen och anför att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hur dessa mål ska handläggas. Domstolen nämner som ett alter- nativ tillskapandet av en ”nationell tingsrätt” och lyfter fram att en sådan tingsrätt skulle på ett naturligt sätt kunna pröva frågor om brott på aktuella rättsområden.

Post- och telestyrelsen avstyrker att en utredning tillsätts vars uppdrag innefattar målen enligt lagen om elektronisk kommu- nikation med hänvisning till dels att nuvarande prövningsord- ning fungerar väl, dels behovet av stabilitet. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det saknas tillräckliga skäl att göra några förändringar beträffande de immaterialrättsliga mål som för närvarande handläggs i allmän domstol.

162

5 En samlad prövning

5.1Reformbehovet

Bedömning: Förutsättningarna för domstolarna att hand- lägga och avgöra immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden behöver förbättras.

Skälen för bedömningen

Vikten av en ändamålsenlig domstolsprövning

Ett väl fungerande näringsliv är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och en växande välfärd i Sverige. Ett gott företagsklimat främjar företagande, innovation och investeringar. För att uppnå detta är det nödvändigt att immateriella rättigheter kan skyddas. Det är samtidigt nödvändigt att hinder för en effektiv kon- kurrens kan undanröjas och väl fungerande marknader kan skapas och utvecklas. Genom ökad konkurrens stiger effek- tiviteten, produktiviteten och konkurrenskraften hos företagen. Konkurrens stimulerar också innovation. En väl fungerande konkurrens gynnar också konsumenterna genom ökade val- möjligheter, högre kvalitet på produkter och lägre priser. Härigenom stärks den svenska konkurrenskraften. En väl funge- rande konkurrens gynnar också konsumenternas ställning. Av stor betydelse i sammanhanget är att det finns moderna och tyd- liga regelverk inom de immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga områdena.

163

En samlad prövning

Ds 2014:2

Ytterst finns domstolsprövning att tillgå för att upprätthålla dessa regelverk. Det är viktigt att det för de aktuella rättsområ- dena finns en ändamålsenlig domstolsprövning samt en god och enhetlig prejudikatbildning. Domstolsavgörandena kan påverka konkurrensförhållandena mellan företag och därmed dynamiken på marknaden. För företag och konsumenter, liksom för sam- hällsekonomin i stort, är det därför väsentligt att domstolspröv- ningen lever upp till högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. En domstolsprövning som motsvarar dessa krav och i förläng- ningen tydliggör rättsläget kan klargöra under vilka förutsätt- ningar verksamheter får bedrivas och därmed bidra till förbättrad konkurrens.

En förändring är nödvändig

Domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen är splittrad. Den är utspridd på olika allmänna domstolar, allmänna förvaltnings- domstolar och specialdomstolar. Målen tillhör de mest kompli- cerade och omfattande mål som handläggs i domstol. Behovet av särskild kompetens är därför tydligt i flera av dessa mål. Sam- tidigt rör det sig om ett förhållandevis litet antal mål.

Den nuvarande uppdelningen av prövningen på många olika domstolar försämrar möjligheterna att handlägga målen effektivt och med hög kvalitet. Många av de berörda domstolarna har ett mycket begränsat målunderlag, vilket innebär svårigheter att bygga upp och upprätthålla nödvändig specialistkompetens. Er- farenhet av en av de aktuella måltyperna kan i flera fall vara av värde vid handläggning av en annan måltyp där sakfrågan är den- samma eller närliggande. Nuvarande uppdelning på olika domstolsslag innebär att sådant erfarenhetsutnyttjande inte är möjligt. Att det inte går att handlägga mål av nu aktuella slag gemensamt innebär också ett ineffektivt resursutnyttjande till nackdel inte minst för parterna, som kan behöva föra flera separata domstolsprocesser rörande vad som i grunden är samma

164

Ds 2014:2

En samlad prövning

fråga. Att instansordningen är splittrad ökar vidare risken för en oenhetlig praxis på området eftersom samma typ av frågor kan prövas av olika prejudikatinstanser.

Den problematiska situationen är särskilt tydlig i fråga om Patentbesvärsrätten. Domstolens målunderlag har minskat be- tydligt över åren. Den minskande måltillströmningen innebär ett dåligt resursutnyttjande och i förlängningen en risk för att den samlade kompetensen vid domstolen blir lidande på grund av otillräcklig praktisk erfarenhet av de olika där förekommande måltyperna. De senaste årens försämrade resursläge för domsto- len har även fått negativa återverkningar för hanteringen av patentmål i allmän domstol eftersom Patentbesvärsrätten inte kunnat låna ut tekniska ledamöter i en omfattning som mot- svarar de allmänna domstolarnas behov.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att den nuvarande splittringen gör domstolsprövningen svåröverskådlig och före- nad med påtagliga brister. Åtgärder bör därför vidtas för att för- bättra förutsättningarna för domstolarna att pröva immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden effektivt och med hög kvalitet.

5.2En enhetlig och koncentrerad domstolsprövning

Förslag: Domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena ska vara enhetlig och koncentrerad.

Skälen för förslaget: Som anförs ovan bedöms det nödvändigt att förändra domstolsprövningen på immaterialrättens, marknadsföringsrättens och konkurrensrättens områden för att kunna säkerställa en hög kvalitet och effektivitet i dömandet. Det är i och för sig möjligt att genom skilda riktade åtgärder för- söka åstadkomma förbättrade förutsättningar för den dömande verksamheten att handlägga mål på de aktuella rättsområdena.

165

En samlad prövning

Ds 2014:2

Sådana åtgärder skulle t.ex. kunna vara att de aktuella dom- stolarna tillförs ökade resurser. Det skulle också kunna över- vägas att i de olika domstolarna vidta åtgärder för att öka specialiseringsgraden hos domarna eller på annat sätt förbättra kompetensförsörjningen för dessa måltyper. Åtgärder av dessa slag skulle visserligen kunna bidra till enstaka förbättringar av förutsättningarna för den dömande verksamheten, men endast på kort sikt och i begränsad omfattning. Sådana åtgärder innebär inte någon övergripande eller långsiktigt hållbar lösning för domstolsprövningen av de aktuella målen.

Som anges i avsnitt 5.1 är svårigheterna att få till stånd en ändamålsenlig domstolsprövning grundad framför allt i den splittrade domstolsordningen. Det låga mål- och ärendeantalet medför också att vissa av de domstolar eller domstolsenheter som prövar de olika mål- och ärendetyperna är relativt sett små, vilket kan innebära en risk för att verksamheten blir sårbar. De rättsliga och principiella samband som finns mellan de immate- rialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena är tydliga (se avsnitt 5.3) och behovet av gemensam handläggning liksom den kompetensförstärkning som följer av att mål och ärenden rörande samma eller liknande rättsliga frågeställningar prövas samlat kan inte uppnås utan att angripa problemet med den splittrade prövningsordningen. Det är inte en tillfredsställande ordning att mål och ärenden som har ett gemensamt upphov fördelas på flera olika domstolsslag och instansordningar med de negativa konsekvenser som detta medför. Inte minst för Patentbesvärsrätten framstår en oföränd- rad ordning som ett ohållbart alternativ. Även för övriga dom- stolar finns det tydliga vinster med en samordning av mål- och ärendetyperna. Det råder också en bred samsyn om att en samlad prövning av de aktuella målen och ärendena skulle lösa många av de problem som prövningen av dessa mål- och ärendetyper brottas med. Senast har Målutredningen med bifall av en övervägande majoritet av remissinstanserna gjort denna bedöm- ning. Med hänsyn härtill framstår den enda rimliga lösningen

166

Ds 2014:2

En samlad prövning

vara att skapa en mer enhetlig och koncentrerad domstols- ordning.

Ett enhetligt prövningsförfarande skulle komma till rätta med de problem som den nuvarande prövningsordningen lider av. Det skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt, vilket rimligtvis innebär en snabbare och bättre handläggning. De domare som arbetar med målen och ärendena får och kan upprätthålla en hög kompetens inom rättsområdena genom att de ges möjlighet att handlägga flera näraliggande mål- och ärendetyper. Det får anses mindre resurskrävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med målen att sätta sig in i de målspecifika frågeställningarna än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i ett enstaka fall. Problem med undersysselsättning och bristande praktisk erfarenhet kan i högre grad undvikas och den kom- petens som finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre. En samlad domstolsprövning ökar också förutsättningarna för en enhetlig praxis i besläktade frågor.

En samlad domstolsprövning har vidare den fördelen att den blir mer lättöverskådlig för parterna. Den som vill väcka talan i ett immaterialrättsligt, marknadsföringsrättsligt eller konkur- rensrättsligt mål behöver inte fundera på vilken domstol som är behörig. Genom samlingen undviks också att en part behöver föra olika processer i olika domstolar, med de kostnader och olägenheter detta med nödvändighet för med sig. Härigenom erhålls vinster i form av tids- och kostnadsbesparingar för såväl parterna som domstolarna.

En samlad domstolsprövning som innebär att mål och ären- den som enligt nuvarande ordning handläggs i olika domstolar kommer att handläggas i samma domstol innebär förstås en ökad risk för jäv. Frågan huruvida en domare som deltagit i pröv- ningen av ett mål eller ärende är jävig att handlägga ett annat mål eller ärende i samma domstol får bedömas med tillämpning av den s.k. generalklausulen i rättegångsbalken (4 kap. 13 § 10 RB och NJA 2008 s. 893). Den omständigheten att en domare är

167

En samlad prövning

Ds 2014:2

jävig i det enskilda fallet bedöms dock inte ha någon avgörande betydelse för den kvalitetshöjning som en koncentration av domstolsprövningen på området innebär.

Mot den angivna bakgrunden bör en förändring ske som innebär att prövningen av immaterialrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden sker inom ramen för en enhetlig och koncentrerad domstolsordning där måltillströmningen är kontinuerlig och av sådan omfattning att de som arbetar med målen har goda möjligheter att specialisera sig på området.

5.3Mål- och ärendetyper som ska samlas

5.3.1Utgångspunkter för avgränsningen

Immaterialrätten, marknadsföringsrätten och konkurrensrätten i vid bemärkelse rymmer ett stort antal mål- och ärendetyper och vilka av dessa som bör omfattas av reformen är inte helt givet. Det finns med hänsyn härtill behov av att göra en närmare avgränsning av vilka mål- och ärendetyper som bör ingå.

Vad som i första hand bör styra avgränsningen är det rättsliga eller principiella samband som kan finnas mellan olika mål och de fördelar en samling därigenom skulle medföra. Samtidigt behöver även andra aspekter, som t.ex. målantal och kopplingar till andra rättsområden, beaktas vid bedömningen. Som följer av avsnitt 6.1 blir i någon utsträckning även val av domstolsslag och domstol relevant när det gäller vilka mål och ärenden som kan och bör ingå i den samlade domstolsordningen.

Det framstår vidare som nödvändigt att iaktta en viss försik- tighet med att i vart fall inledningsvis tillföra de domstolar som ska pröva målen för många och sinsemellan disparata måltyper. Detta gäller särskilt i de fall där samordningsvinsterna inte är tydliga och det inte heller i övrigt bedöms angeläget att förändra den gällande ordningen. Det finns annars en risk för övergångs-

168

Ds 2014:2

En samlad prövning

och inkörningsproblem som kan motverka att målen handläggs på ett ändamålsenligt sätt.

Det kan därutöver finnas måltyper där en förändring i och för sig framstår som rimlig men där det inte är givet att den ändring som bör ske är att föra målen till den nya domstolsorganisa- tionen.

5.3.2Immaterialrättsliga mål och ärenden

Förslag: Samtliga immaterialrättsliga mål och ärenden som för närvarande handläggs i allmän domstol och Patentbesvärs- rätten ska samlas.

Bedömning: Mål i allmän förvaltningsdomstol rörande firmaregistrering bör inte samlas med övriga immaterialrätts- liga mål och ärenden.

Skälen för förslaget och bedömningen

Patenträttsliga mål

De patenträttsliga målen (ca 50 inkomna registreringsmål och ca 20 inkomna tvistemål per år) är uppdelade på Patentbesvärs- rätten och allmän domstol (se avsnitt 3.1.2). Inom allmän dom- stol handläggs merparten av målen i Stockholms tingsrätt, men vissa mål kan förekomma vid samtliga tingsrätter.

De patenträttsliga registreringsmål som handläggs i Patent- besvärsrätten har starka samband med de patenträttsliga tvistemål som handläggs i allmän domstol. Sakfrågorna är i stor utsträckning desamma i registreringsmålen och tvistemålen om ogiltighet. Det gäller bl.a. nyhetskravet. Bedömningarna av patenterbarhet i registreringsmålen och av skyddsomfång i tvistemålen om intrång har också vissa likheter. Erfarenheter som har vunnits vid handläggning av den ena måltypen är därför av stort värde vid handläggning av den andra måltypen. Dess- utom krävs samma tekniska expertis i de olika måltyperna. Detta visas inte minst av att de tekniskt kunniga patenträttsråden i

169

En samlad prövning

Ds 2014:2

Patentbesvärsrätten regelmässigt tjänstgör som tekniskt sakkun- niga ledamöter i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. En sam- lad prövning av samtliga patentmål skulle leda till ett bättre utnyttjande av den tekniska kompetensen och en mer enhetlig praxis. Härtill kommer de olägenheter som parallella eller successiva domstolsprocesser på detta rättsområde innebär. Som exempel kan nämnas att det samtidigt kan pågå dels ett registreringsmål i Patentbesvärsrätten som rör ett överklagande av ett beslut att avslå en invändning mot ett patent, dels ett mål i allmän domstol som rör intrång och eventuell ogiltighet rörande samma patent mellan patentinnehavaren och invändaren. Trots att frågorna som domstolarna har att bedöma i dessa mål är i princip desamma är det enligt nuvarande ordning inte möjligt att förena dessa mål, vilket kan ha en menlig inverkan på effektiviteten, kompetensen och likformigheten i dömandet samt medföra onödiga kostnader för parterna.

Av nu anförda skäl bör samtliga i allmän domstol förekom- mande tvistemål och samtliga i Patentbesvärsrätten förekom- mande mål rörande patent, arbetstagares uppfinningar och för- svarsuppfinningar handläggas samlat.

Växtförädlarrättsliga mål

De växtförädlarrättsliga målen är uppdelade på Patentbesvärs- rätten och allmän domstol (se avsnitt 3.1.2); under senare år har dock inga mål om växtförädlarrätt förekommit i någon av dom- stolarna. På samma sätt som för patentmålen har de olika växt- förädlarrättsliga målen i de olika domstolarna starka samband med varandra. Mellan mål om växtförädlarrätt och patent råder det sambandet att det i båda fallen finns behov av särskild tek- nisk sakkunskap. Det finns också fall där en rättighetshavare har skyddat vissa aspekter med patent och andra med växtförädlar- rätt. En innehavare av en växtförädlarrätt kan få en tvångslicens att utnyttja en patentskyddad uppfinning och en patenthavare kan få en tvångslicens att utnyttja en växtsort som skyddas av en

170

Ds 2014:2

En samlad prövning

växtförädlarrätt. Det finns vidare ett samband mellan patent- målen och växtförädlarrättsmålen – samt övriga immaterialrätts- liga mål – när det gäller grundläggande värderingar beträffande rättigheternas funktion och innebörd.

Av nu anförda skäl bör såväl de växtförädlarrättsliga tvistemål som handläggs i allmän domstol som de mål som handläggs i Patentbesvärsrätten handläggas samlat med patentmålen.

Varumärkesrättsliga och mönsterrättsliga mål

De varumärkesrättsliga målen (ca 110 inkomna registreringsmål och 60 inkomna tvistemål per år) och de mönsterrättsliga målen (ca tio inkomna registreringsmål och fem inkomna tvistemål per år) är uppdelade på Patentbesvärsrätten och allmän domstol (se avsnitt 3.1.2). Inom allmän domstol kan flertalet mål förekomma vid samtliga tingsrätter. Vissa mål är dock koncentrerade till Stockholms tingsrätt. Liksom för det övriga industriella rättsskyddet – patent och växtförädlarrätt – har de måltyper som handläggs i Patentbesvärsrätten starka samband med de mål som handläggs i allmän domstol. Till exempel kan både Patentbe- svärsrätten och allmän domstol behöva bedöma om ett varu- märke har den särskiljningsförmåga i förhållande till redan registrerade varumärken som krävs för registrering. De skilda immaterialrättsliga lagarna har dessutom i allt högre grad kommit att omfatta samma skyddsobjekt. Det finns också ett samband mellan de olika rättigheterna när det gäller grundläg- gande värderingar beträffande rättigheternas funktion och inne- börd. Det finns därför skäl att hantera varumärkesmålen och mönstermålen tillsammans med patent- och växtförädlarrätts- målen.

Av nu anförda skäl bör samtliga i allmän domstol förekom- mande tvistemål och samtliga i Patentbesvärsrätten förekom- mande mål enligt varumärkeslagen och mönsterskyddslagen handläggas samlat med patentmålen och växtförädlarrättsmålen.

171

En samlad prövning

Ds 2014:2

Firmarättsliga mål

De firmarättsliga målen (ca 70 inkomna registreringsmål och ca tio inkomna tvistemål per år) är uppdelade på allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 3.1.2). I allmän dom- stol handläggs mål om intrång i och ogiltighet av en firmarätt. I allmän förvaltningsdomstol handläggs mål om registrering av firma.

Mellan varumärken och näringskännetecken (främst firma) råder ett särskilt och nära samband. De har likartade funktioner på marknaden och det blir allt vanligare att företag registrerar sin firmadominant (den del av ett företagsnamn som särskiljer före- taget) eller en förkortning av denna som varumärke. Dessutom råder det ett lagreglerat samband mellan dessa rättigheter genom det korsvisa skyddet. I samband med införandet av en ny varumärkeslag år 2011 ändrades firmalagen så att den i så stor utsträckning som möjligt skulle motsvara varumärkesregleringen (prop. 2009/10:225). Reglerna om skydd för näringskännetecken är t.ex. sanktionerade på motsvarande sätt som varukännetecken, vilket bl.a. innebär att prövning av intrång och andra mål i allmän domstol handläggs enligt samma domstolsordning och enligt i huvudsak liknande regler. Med hänsyn till detta samband mellan måltyperna framstår det som rimligt att domstolsprövningen av firmarättsliga tvistemål rörande ogiltighet och intrång även fort- sättningsvis sker samlat med övriga mål rörande det industriella rättsskyddet.

Det ovan redovisade sambandet mellan varu- och närings- kännetecken finns även i fråga om registrering av varumärke och firma. Den omständigheten att överprövningen av varumärkes- registreringen sker i annan domstol än prövningen av firma- registreringen innebär att det finns en risk för att förut- sättningarna för skydd och skyddets omfattning bedöms på olika sätt. Detta talar för att även firmaregistreringsmål bör samlas. Samtidigt är registrering av firmor särpräglad jämfört med regist- rering av övriga rättigheter eftersom den i de allra flesta fall sker i samband med associationsrättsliga registreringsåtgärder. Detta

172

Ds 2014:2

En samlad prövning

har också haft betydelse för utformningen av den nuvarande prövningsordningen för dessa registreringsmål. Registrerings- åtgärder som kan förefalla vara rent associationsrättsliga kan ha sådana känneteckensrättsliga inslag att de bör prövas tillsammans med firmafrågan. Lagstiftaren har i tidigare sammanhang påtalat att det kan finnas skäl till olikartade regleringar för varumärke och firma med hänsyn till firmans associationsrättsliga funktion (se t.ex. prop. 2009/10:225 s. 350). Det är Bolagsverket och vissa andra myndigheter som beslutar om registrering och inte Patent- och registreringsverket som i övriga immaterialrättsliga regist- reringsmål. Det finns vidare inget invändningsförfarande såvitt avser firmaregistering. Bolagsverkets beslut rörande associa- tionsrättsliga registreringsåtgärder överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol på samma sätt som Bolagsverkets övriga beslut om bolagsregistreringsfrågor. Det bedöms inte aktuellt att i detta sammanhang överväga en ändrad prövningsordning för de asso- ciationsrättsliga målen. Om prövningsordningen avseende firma- registrering förändras finns det därmed en risk för parallella processer i olika domstolsslag rörande en juridisk persons regist- rering. Detta talar för att målen om firmaregistrering inte bör omfattas av reformen.

Sammanfattningsvis finns det samband men även skillnader mellan firmaregistreringen och registreringen av övriga immate- riella rättigheter. Den associationsrättsliga kopplingen i firma- registreringsmålen är påtaglig och det finns inte förutsättningar att inom ramen för denna promemoria fullt ut överblicka kon- sekvenserna av en separation av målen rörande firmaregistrering och målen rörande associationsrättsliga registreringsåtgärder. Mot denna bakgrund bör firmaregistreringsmålen inte nu samlas med övriga immaterialrättsliga mål.

Upphovsrättsliga mål m.m.

Flertalet upphovsrättsliga mål (inklusive mål om närstående rättigheter) kan enligt nuvarande ordning förekomma i samtliga tingsrätter (se avsnitt 3.1.2). Vissa mål är dock koncentrerade till

173

En samlad prövning

Ds 2014:2

Stockholms tingsrätt. I hela landet förekommer drygt 50 mål per år, varav något mer än hälften handläggs i Stockholms tingsrätt.

De upphovsrättsliga målen har i flera fall ett nära samband med målen rörande det industriella rättsskyddet. Inte sällan innehåller mål inom det industriella rättskyddet också upphovs- rättsliga frågeställningar och tvärtom (jfr t.ex. NJA 2009 s. 159). Exempelvis kan en åtgärd som innebär ett varumärkesintrång eller ett intrång i ett mönster också utgöra ett intrång i ett upp- hovsrättsligt skyddat verk. Sanktionsbestämmelserna på upp- hovsrättens område är numera i princip identiska med dem på övriga immaterialrättens område. Detsamma gäller reglerna rörande intrångsundersökning. Det finns ett värde i att likartade bestämmelser prövas samlat. Om inte upphovsrättsliga fråge- ställningar kan prövas med övriga immaterialrättsliga frågeställ- ningar uppkommer dessutom en ny splittring av mål med ett rättsligt och principiellt samband. Detta är inte lämpligt.

Av nu anförda skäl bör de upphovsrättsliga tvistemålen prövas i samma ordning som tvistemålen rörande det industriella rättsskyddet. Detsamma bör gälla tvistemål om kretsmönster på grund av det nära sambandet mellan dessa mål och de upphovs- rättsliga målen.

Immaterialrättsliga brottmål

I gruppen immaterialrättsliga mål ingår även brottmål. Enligt nuvarande ordning är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för flertalet patenträttsliga brottmål med den sammansättning som gäller för tvistemål, vilket innebär att tekniskt sakkunniga leda- möter ingår i rätten (se avsnitt 3.1.2 och 9.2). Stockholms tings- rätt är vidare exklusivt forum för samtliga mål, dvs. också brott- mål, rörande gemenskapsvarumärke och gemenskapsformgiv- ning. Flertalet övriga immaterialrättsliga brottmål prövas däre- mot av alla tingsrätter. Totalt rör det sig om ca 20 brottmål per år i hela landet.

174

Ds 2014:2

En samlad prövning

Att domstolsprövningen av vissa brottmål är koncentrerad är inte unikt för immaterialrättsliga mål. Exempelvis handläggs brottmål rörande sjörättsliga frågor enbart av de tingsrätter som är sjörättsdomstolar (21 kap. 8 § sjölagen ([1994:1009]).

Det begränsade målunderlaget i förening med behovet av tek- nisk kompetens gör att de patenträttsliga brottmålen alltjämt bör vara koncentrerade. Dessa mål bör alltså samlas med övriga immaterialrättsliga mål.

För övriga immaterialrättsliga brottmål finns det inte behov av särskild teknisk kompetens, vilket innebär att nämndemän även fortsättningsvis bör delta i prövningen av dessa mål. Detta hindrar dock inte att även dessa mål samlas. De objektiva förut- sättningarna är desamma vid prövningen av ett immaterialrätts- ligt brottmål som vid prövningen av ett immaterialrättsligt tvistemål om intrång. Dessutom är det vanligt förekommande att den skadeståndsrättsliga bedömningen intar en central roll även i brottmålen. Skälen för en samling av de immaterialrättsliga brottmålen är därför desamma som för de immaterialrättsliga tvistemålen. Genom att – på samma sätt som gäller för brottmål rörande patent och gemenskapsrättigheter – samla alla immate- rialrättsliga brottmål skapas förutsättningar för en effektivare domstolsprövning av hög kvalitet.

Vad som skulle kunna tala mot att samla alla brottmål med övriga immaterialrättsliga mål hänger samman med vad som gäller om en tilltalad åtalas även för annan brottslighet. Nuvaran- de ordning innebär att en samlad prövning av blandad brotts- lighet som innefattar brott för vilket en särskild forumregel gäller endast kan ske vid det särskilda forumet (19 kap. 9 § RB). En konsekvens av detta är att det vid det särskilda forumet kan komma att behöva prövas också åtal avseende andra brott. Ett alternativ till att samla målen är att för de immaterialrättsliga brottmålen föreskriva att vanliga forumregler ska gälla men att det även ska vara möjligt att väcka åtal vid det särskilda forumet. Genom att immaterialrättsliga mål i övrigt inte längre kommer att prövas av alla tingsrätter, kommer dock dessa domstolar att ha sämre förutsättningar än för närvarande att handlägga och

175

En samlad prövning

Ds 2014:2

avgöra immaterialrättsliga brottmål. Risken för att det i någon större omfattning blir aktuellt med s.k. blandade åtal av bety- delse får vidare anses liten.

Sammantaget talar övervägande skäl för att samtliga immate- rialrättsliga brottmål samlas med övriga immaterialrättsliga mål.

Immaterialrättsliga domstolsärenden

Enligt nuvarande ordning finns det bara en immaterialrättslig ärendetyp som handläggs enligt ärendelagen i allmän domstol. Det är ärenden angående ansökan om informationsföreläggande där ansökan inte görs i ett pågående mål. För dessa gäller samma forumregler som för mål angående rättigheten i fråga (se t.ex. 57 e § PL). Antalet ärenden om informationsföreläggande har hittills varit mycket litet. Sedan lagstiftningen trädde i kraft den 1 april 2009 och fram till utgången av juni 2012 har endast elva ärenden registrerats vid landets tingsrätter (SOU 2012:51 s. 25).

För att ett informationsföreläggande ska kunna meddelas krävs att det är sannolikt att ett intrång skett i en immateriell rättighet. Dessa ärenden har därmed sådan omedelbar koppling till de immaterialrättsliga målen att de även fortsättningsvis bör handläggas samlat med dessa.

176

Ds 2014:2

En samlad prövning

5.3.3Mål rörande namn och utgivningsbevis

Bedömning: Mål rörande namn och utgivningsbevis för periodisk skrift bör inte samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena.

Skälen för bedömningen: Mål rörande namn och mål rörande utgivningsbevis för periodisk skrift handläggs i Patentbesvärs- rätten efter överklagande av Patent- och registreringsverkets beslut (se avsnitt 3.4.1). Det rör sig om ca 15 namnmål och 5 mål om utgivningsbevis per år.

Namnmålen handlar om byte av personnamn, främst efter- namn. Målen rörande utgivningsbevis för periodisk skrift rör ansökningar om att få ett sådant bevis, vilket krävs av den som vill ge ut en periodisk skrift, samt återkallande av sådana bevis. Dessa två sinsemellan olika måltyper har inget tydligt samband med de frågeställningar som förekommer i de immaterialrättsliga registreringsmål som föreslås samlas. Samma bedömning gjorde 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 80). För namnmålens del finns i stället en koppling till de namnmål som handläggs i allmän förvaltningsdomstol efter överklagande av Skatteverkets beslut och de firmaregistreringsmål som handläggs av allmän förvaltningsdomstol efter överklagande av bl.a. Bolags- verkets beslut. Det finns därför inga egentliga samordningsför- delar av att låta dem omfattas av den samlade domstolspröv- ningen.

Mot den angivna bakgrunden bedöms det inte finnas skäl att samla mål rörande namn och utgivningsbevis med de andra mål som ska omfattas av reformen. Med hänsyn till att alla övriga mål som för närvarande handläggs i Patentbesvärsrätten föreslås bli samlade och målen om namn och utgivningsbevis därför inte kan behålla sin nuvarande prövningsordning behöver en förändring trots allt ske. Detta behandlas i avsnitt 12.

177

En samlad prövning

Ds 2014:2

5.3.4Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden

Förslag: Samtliga marknadsföringsrättsliga mål och ärenden ska samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena.

Skälen för förslaget: De marknadsföringsrättsliga målen och ärendena är spridda på Marknadsdomstolen och allmän domstol (ca 30 mål per år i Marknadsdomstolen och ca tio mål per år i allmän domstol) (se avsnitt 3.2.2). Hur talan är utformad styr var prövningen ska ske. Talan som endast avser förbud mot fortsatt marknadsföring av en vara ska väckas direkt vid Marknads- domstolen. Om talan också gäller skadestånd, ska talan dock väckas i Stockholms tingsrätt. Förs talan om skadestånd separat, kan talan väckas i Stockholms tingsrätt men får också väckas vid annan tingsrätt. Gäller talan marknadsstörningsavgift är Stock- holms tingsrätt exklusivt forum. Tingsrätternas avgöranden i mål och ärenden enligt marknadsföringslagen överklagas till Mark- nadsdomstolen. Det gäller dock inte beslut om utdömande av vite, som i stället överklagas till hovrätt enligt viteslagen. Samma rättsförhållande kan alltså prövas i olika domstolar beroende på hur parterna väljer att utforma sin talan, vilket är olyckligt ur ett kompetens- och brukarperspektiv.

Det finns flera och starka beröringspunkter mellan de imma- terialrättsliga målen och de marknadsföringsrättsliga målen. Till exempel kan sakfrågorna i ett mål om varumärkesrätt eller mönsterrätt i stora delar vara desamma som i ett mål om t.ex. vilseledande efterbildning eller renommésnyltning enligt mark- nadsföringslagen.

Den splittrade domstolsprövningen innebär att det, trots att sakfrågorna i målen är desamma eller närliggande, inte är möjligt att förena en immaterialrättslig tvist i allmän domstol med en tvist enligt marknadsföringslagen i Marknadsdomstolen. Detta innebär att en part inte kan föra talan vid domstol mot en påstådd efterbildning och göra gällande att efterbildningen utgör varumärkesintrång och att efterbildningen ska förbjudas såsom

178

Ds 2014:2

En samlad prövning

vilseledande marknadsföring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning. I stället är parten hänvisad till att föra parallella processer i allmän domstol och i Marknads- domstolen. Denna ordning skiljer sig från vad som gäller i jäm- förbara länder och är även svårförenlig med bl.a. EU-domstolens avgörande i målet L’Oréal v. Bellure (C-487/07). I målet i fråga fann EU-domstolen att en efterbildning av en exklusiv par- fymflaska var såväl varumärkesintrång som otillåten renommé- snyltning. Visserligen har det på senare tid skett en förskjutning av Marknadsdomstolens praxis när det gäller sambandet mellan immaterialrätten och marknadsföringsrätten i och med att den marknadsföringsrättsliga lagstridighetsprincipen ansetts göra det möjligt att förbjuda olika former av immaterialrättsintrång som otillbörlig marknadsföring (MD 2011:29 och 2012:15). Faktum kvarstår dock att det inte i samma mål är möjligt att yrka på såväl immaterialrättsliga som marknadsföringsrättsliga sanktioner. Detta kan inte anses vara en tillfredsställande ordning.

Av nu anförda skäl framstår det som angeläget att de mark- nadsföringsrättsliga målen och ärendena, inklusive målen enligt de s.k. annexlagarna, som enligt nuvarande ordning handläggs i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen samlas med de immaterialrättsliga målen och ärendena. Med hänsyn till att marknadsföringsrättsliga överväganden kan aktualiseras i de mål som enligt nuvarande ordning kan förekomma i samtliga tings- rätter, dvs. mål om skadestånd och om utdömande av vite, bör även dessa omfattas av den samlade domstolsprövningen.

179

En samlad prövning

Ds 2014:2

5.3.5Konkurrensrättsliga mål och ärenden

Förslag: Samtliga konkurrensrättsliga mål och ärendena som nu handläggs i Marknadsdomstolen och allmän domstol ska samlas med de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen och ärendena.

Bedömning: De mål med konkurrensrättsliga inslag som handläggs i allmän förvaltningsdomstol bör inte samlas med övriga konkurrensrättsliga mål.

Skälen för förslaget och bedömningen

Mål och ärenden enligt konkurrenslagen

De konkurrensrättsliga målen och ärendena enligt konkurrens- lagen är utspridda på Marknadsdomstolen och allmän domstol (se avsnitt 3.3.1). I allmän domstol är flertalet mål koncentrerade till Stockholms tingsrätt men vissa mål (talan om ogiltighet, skadestånd och utdömande av vite) kan förekomma i samtliga tingsrätter. Totalt rör det sig om färre än tio mål årligen i Mark- nadsdomstolen respektive allmän domstol. Även om antalet mål således är litet ska framhållas att, i vart fall de mål som handläggs i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, generellt sett är mycket omfattande.

När det gäller splittringen inom konkurrensrätten gäller en likartad ordning och finns en likartad problembild som inom marknadsrätten (se inledningen av avsnitt 5.3.4). Samtliga mål och ärenden enligt konkurrenslagen bör därför handläggas samlat.

Det finns flera beröringspunkter i rättsligt hänseende mellan de immaterialrättsliga och de konkurrensrättsliga målen. Till exempel kan utövandet av en immaterialrätt strida mot konkurrensrättsliga regler. Över huvud taget följer av EU-dom- stolens praxis att konkurrensrättsliga aspekter kan behöva vägas in när en domstol tar ställning till omfattningen och utövandet av immateriella ensamrätter. Som exempel kan nämnas mål som

180

Ds 2014:2

En samlad prövning

gäller möjligheterna till varumärkesrättsligt skydd för formen på en vara. EU-domstolen har dessutom i flera fall tagit ställning till om vägran att upplåta licens av en immateriell rättighet innebär missbruk av dominerande ställning (se bl.a. mål C 238/87 Volvo v. Veng).

Även på det principiella planet har måltyperna ett samband genom att lagstiftningen på de berörda områdena syftar direkt eller indirekt till att säkerställa en effektiv och utvecklingsfräm- jande konkurrens. Detta samband mellan immaterialrätten och konkurrensrätten kommer bl.a. till uttryck i den unionsrättsliga lagstiftningen.

Konkurrensrätten har vidare på flera sätt ett samband med marknadsföringsrätten (se avsnitt 5.3.4). Det är fråga om två del- områden inom marknadsrätten som har till uppgift att normera bedrivandet av näringsverksamhet och företagens handlande på marknaden. Marknadsföringsrätten syftar till att säkerställa att konkurrensen bedrivs med metoder som är tillbörliga med hän- syn till konsumenterna och andra näringsidkare medan konkur- rensrätten syftar till att säkerställa en effektiv konkurrens genom regler om otillåten konkurrensbegränsning. I många mål och ärenden inom båda rättsområdena deltar ekonomiska experter vid domstolens avgörande. Sambandet mellan dessa måltyper är tydligt.

Mot den angivna bakgrunden finns det skäl som tydligt talar för att samla de konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i Stockholms tingsrätt och Mark- nadsdomstolen med de immaterialrättsliga och marknadsförings- rättsliga målen och ärendena. De mål som kan förekomma i samtliga tingsrätter, dvs. mål om ogiltighet, skadestånd eller ut- dömande av vite, har en sådan koppling till de andra mål som föreslås samlas att även dessa bör omfattas av den samlade dom- stolsprövningen.

181

En samlad prövning

Ds 2014:2

Mål med konkurrensrättslig anknytning

Förutom mål enligt konkurrenslagen finns det andra typer av mål som har konkurrensrättsliga inslag, t.ex. vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation (se avsnitt 3.3.2). Dessa mål handläggs i allmän förvaltningsdomstol.

Målsättningen med förslagen i denna promemoria är att komma till rätta med de problem som är förenade med att samma eller varandra närliggande frågor prövas i olika domstolar och med olika prövningsordningar. Ett uttryck för detta är att beroende på hur en part väljer att utforma sin talan kan en och samma rättsfråga komma att prövas antingen i specialdomstol eller i allmän domstol. Mål enligt den sektorsspecifika lagstift- ningen kan visserligen sägas syfta till att värna samma intressen som mål enligt konkurrenslagen. Sambandet är dock inte sådant att det sätt på vilket en part utformar sin talan blir avgörande för vilken domstol som ska handlägga målet. Dessa mål har således beröringspunkter med de konkurrensrättsliga mål som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol och Marknads- domstolen, men de avser inte samma rättsförhållanden. Dessutom finns det inte något tydligt samband mellan dessa mål och de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen. Att dela upp den tänkta samlingen på så sätt att konkurrensrättsliga mål och ärenden av olika slag samlas för sig och immaterialrättsliga- och marknadsrättsliga mål och ärenden samlas för sig är inte lämpligt med hänsyn till sambandet mellan de konkurrens- rättsliga målen och ärendena som handläggs i allmän domstol och i Marknadsdomstolen och de immaterialrättsliga och mark- nadsrättsliga målen och ärendena. Som redovisas i avsnitt 6.1 är det inte heller aktuellt att samla alla måltyper i allmän förvalt- ningsdomstol, vilket innebär att en samling skulle kräva en genomgripande förändring av prövningsordningen för de sektorspecifika målen.

När det gäller upphandlingsmålen är måltypen av en sådan storlek (drygt 3 000 mål per år) att det i sig omöjliggör den koncentration som övervägs i denna promemoria. Frågan om var

182

Ds 2014:2

En samlad prövning

och hur upphandlingsmålen ska prövas är också föremål för andra överväganden. Upphandlingsutredningen 2010 föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 2013:12) bl.a. att upphandlingsmålen ska koncentreras till ett fåtal förvaltningsrätter och en kammarrätt. Den frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Vidare har regeringen nyligen beslutat att tillsätta en utredning för att se över det nuvarande regelverket för överprövningar vid offentliga upphandlingar (dir. 2013:105).

När det gäller mål som rör konkurrensfrämjande åtgärder på marknaden för elektronisk kommunikation är dessa få till antalet (ca 30 mål per år) och de överväganden som behöver göras i vissa av målen uppvisar stora likheter med de som behöver göras vid tvister inom ramen för den allmänna konkurrensrätten. Vidare är den särskilda sakkunskap som krävs i form av ekonomiska experter av samma slag som den i de konkurrensrättsliga målen. I samband med att förändringar av domstolsprövningen för målen enligt lagen om elektronisk kommunikation genomfördes år 2007 förordade Lagrådet att målen skulle handläggas tillsammans med mål enligt konkurrenslagen. Regeringen fann dock inte skäl att då överväga en sådan lösning (prop. 2006/07:119 s. 30 och 78 f., se även SOU 2006:88 s. 293 f.). Post- och telestyrelsen, som är beslutsmyndighet i målen, har därefter i remissyttrande över Målutredningens betänkande ställt sig avvisande till att målen ska ingå i en samlad domstolsprövning av det slag som föreslås i denna promemoria.

Även om kopplingen till konkurrensrätten är tydlig är det fråga om mycket komplicerade, omfattande och säregna mål. Det är vidare långt ifrån alla beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation som har en konkurrensrättslig koppling och som därför skulle vara aktuella att samla. Att dela upp dessa mål är inte helt oproblematiskt (jfr SOU 2006:88 s. 289 f.) och skulle medföra en olycklig splittring av prövningsordningen för dessa. På senare tid har bl.a. Kammarrätten i Stockholm och IT- och Telekomföretagen väckt frågan om inte den mycket tekniska och ekonomiska prövning som ska ske i målen bättre lämpar sig för en särskild nämnd och den efterföljande domstolsprövningen

183

En samlad prövning

Ds 2014:2

kan begränsas till en laglighetsprövning. Mot den angivna bakgrunden framstår det inte lämpligt att nu föreslå en förändrad domstolsordning för dessa mål.

För övriga måltyper med konkurrensrättslig anknytning, t.ex. elmål, finns inga tillkommande skäl av betydelse att beakta. Sammantaget görs därför bedömningen att målen med konkur- rensrättslig anknytning inte bör samlas med de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och de andra konkurrensrätts- liga målen och ärendena.

Statsstöd

Bland EUF-fördragets konkurrensregler finns vissa bestämmel- ser om statligt stöd som har till syfte att förhindra att konkur- rensförhållanden inom unionen snedvrids genom att medlems- staterna otillbörligt gynnar vissa företag eller viss produktion ekonomiskt (artikel 107–109). Av rättspraxis från EU-dom- stolen följer att svenska domstolar har en skyldighet att säkerställa förbudets effektiva genomslag. Högsta domstolen har slagit fast att talan om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statsstöd i avsaknad av annan reglering kan prövas av allmän domstol (NJA 2009 s. 625).

I betänkandet Olagligt statsstöd (SOU 2011:69) föreslog Statsstödsutredningen regler om bl.a. återbetalningsskyldighet för olagligt statsstöd och skadestånd till följd av olagligt stats- stöd. Enligt förslaget ska sådana mål prövas i samma ordning som sådana mål enligt konkurrenslagen som Stockholms tings- rätt prövar som första instans, dvs. tingsrätt – Marknadsdom- stolen. I propositionen med förslag till den lag om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler, som trädde i kraft den 1 juli 2013 (jfr avsnitt 3.3.2) bedömde regeringen i fråga om vilka domstolar som bör handlägga mål om återkrav av olagligt stöd att målen närmast kommer att ha karaktären av sedvanliga fordringsmål och att det därför inte finns något behov av att koncentrera prövningen till vissa domstolar (prop. 2012/13:84

184

Ds 2014:2

En samlad prövning

s. 40). Det finns inte anledning att nu göra en annan bedömning. Mål om återbetalning av olagligt statsstöd bör således inte samlas.

5.3.6Företagshemligheter

Bedömning: Mål rörande företagshemligheter bör inte samlas med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena.

Skälen för bedömningen: Ytterligare ett rättsområde bör näm- nas i detta sammanhang. Det är lagstiftningen till skydd för före- tagshemligheter. Lagen (1990:409) om skydd för företagshem- ligheter är en speciallagstiftning i skärningspunkten mellan flera olika rättsområden. Reglernas överordnande syfte är att ha en konkurrensstimulerande effekt genom att de uppmuntrar till förnyelse, utveckling och investeringar inom näringslivet. Reglerna har till syfte att skydda endast hemligheter hos en näringsidkare som har betydelse för en i samhällelig mening sund konkurrens (Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter

– En kommentar och rättsöversikter, 2 uppl., 2004, s. 33). Mål om tillämpningen av lagen om skydd för företagshemligheter handläggs i allmän domstol eller i Arbetsdomstolen, om tvisten har samband med en arbetstvist (1 kap. 1 § lagen [1974:371] om rättegången i arbetstvister).

Målen om företagshemligheter har alltså beröringspunkter med de konkurrensrättsliga mål som föreslås samlas, men de avser inte samma rättsförhållanden. Vidare finns det särskilda komplikationer till följd av kopplingen till arbetsrätten och då särskilt det förhållandet att när den kopplingen finns ska prövningen ske i Arbetsdomstolen. Med hänsyn till de mål som domstolens behörighet omfattar, får det anses uteslutet att låta Arbetsdomstolen bli den instans som prövar de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen. Att låta en annan domstol pröva de arbetsrättsliga tvister

185

En samlad prövning

Ds 2014:2

som det handlar om är inte heller aktuellt. Valet står därför mellan att behålla nuvarande ordning eller att ta bort möjligheten att pröva frågor om företagshemligheter och arbetsrättstvister samlat. Vid denna bedömning ska beaktas att såvitt framkommit fungerar nuvarande prövningsordning väl. Till detta kommer att lagstiftningen rörande företagshemligheter är föremål för översyn (jfr SOU 2008:63). Sammantaget talar övervägande skäl för att inte samla målen om företagshemligheter med de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga målen och ärendena.

186

6 Patent- och marknadsdomstol

6.1En prövning i allmän domstol

Förslag: Prövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska ske i allmän domstol.

Skälen för förslaget

Inledning

Det finns två allmänna domstolsslag i Sverige; de allmänna domstolarna som i huvudsak handlägger tvistemål, brottmål och ärenden samt de allmänna förvaltningsdomstolarna som främst handlägger mål som rör mellanhavanden mellan det allmänna och enskilda och i huvudsak överklagade beslut av förvaltnings- myndighet. Patentbesvärsrätten är en förvaltningsdomstol, vars beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Marknads- domstolen överprövar Stockholms tingsrätts avgöranden och är en specialdomstol i de allmänna domstolarnas sfär.

I avsnitt 5.3 föreslås att prövningen av merparten av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga målen som för närvarande handläggs i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Patentbesvärsrätten och Marknads- domstolen ska ske samlat. Det rör sig om tvistemål, brottmål, domstolsärenden och förvaltningsmål och innefattar både mål som väcks i domstol och mål som överklagas dit från förvalt- ningsmyndighet. Frågan är var den samlade domstolsprövningen

187

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

ska förläggas. Såväl 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33) som Målutredningen (SOU 2010:44) har gjort bedöm- ningen att en samlad domstolsprövning av alla eller vissa av de nu aktuella måltyperna bör ske i allmän domstol. Även Utredningen om en översyn av konkurrenslagen förordade en sådan lösning (SOU 2006:99 s. 277 f.).

Allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol?

Den första frågan att ta ställning till är om målen bör handläggas av de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdom- stolarna.

En samling av de aktuella måltyperna innebär med nödvändig- het att den ovan angivna kompetensfördelningen mellan domstolsslagen inte fullt ut kan upprätthållas. Det finns emellertid flera exempel på att lagstiftaren låtit allmän domstol pröva mål efter överklagande från förvaltningsmyndighet. Från senare år kan nämnas överföringen år 2010 av mål enligt plan- och bygglagen från allmän förvaltningsdomstol till mark- och miljödomstol, som är särskilda domstolar inom de allmänna domstolarna (prop. 2009/10:215). Vidare har år 2011 ett större antal ärenden, bl.a. på det associationsrättsliga området, överförts från domstol till förvaltningsmyndighet med möjlighet till domstolsprövning efter överklagande i allmän domstol (prop. 2010/11:119). Det motsatta förhållandet, att flytta måltyper som tillhör de allmänna domstolarnas ansvarsområde till de allmänna förvaltningsdomstolarna, är mycket mer sällsynt. I de fall en tvist t.ex. innefattar såväl en överprövning av myndighetsbeslut som skadestånd har lagstiftaren i några fall valt att dela upp pröv- ningen mellan de två domstolsslagen (t.ex. upphandlingsmål).

Avgörande för valet av domstolsslag är vilken domstol som framstår som bäst lämpad att pröva målen med hänsyn till deras karaktär.

För att välja allmän förvaltningsdomstol talar att flera mål börjar hos förvaltningsmyndighet, t.ex. Konkurrensverket eller

188

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

Patent- och registreringsverket, och innefattar en typ av till- stånds- eller registreringsprövning som inte är främmande för dessa domstolar. Inga av de aktuella måltyperna handläggs emel- lertid enligt nuvarande ordning i förvaltningsrätt eller kammar- rätt, vilket bl.a. innebär att den kompetens som målen kräver skulle behöva byggas upp från grunden i dessa domstolar.

En stor del av de aktuella målen handläggs redan i allmän domstol. Den samordning som föreslås i denna promemoria innefattar bl.a. dispositiva tvistemål och brottmål. Enligt vad som uttalats vid flera tidigare tillfällen bör en prövning av mål med straffrättslig- eller civilrättslig karaktär göras av allmän domstol (se t.ex. prop. 2000/01:88 s. 46 f., prop. 2003/04:27 s. 69 och prop. 2010/11:119 s. 37 f.). Att undanta dessa måltyper från reformen i syfte att kunna välja allmän förvaltningsdomstol är inte ett alternativ eftersom det skulle innebära en bibehållen uppdelning av domstolsprövningen. Några principiella eller praktiska invändningar finns inte mot att låta de aktuella målen av förvaltningsrättslig karaktär prövas i allmän domstol. Denna ordning förekommer som anförs ovan redan på t.ex. fastighets- och miljörättens område.

Vid valet mellan allmän förvaltningsdomstol och allmän dom- stol talar sammanfattningsvis övervägande skäl för det senare domstolsslaget.

Allmän domstol eller specialdomstol?

Mot bakgrund av hur nuvarande ordning är utformad finns det anledning att överväga om prövningen helt eller delvis skulle kunna ske i specialdomstol.

Det kan inledningsvis konstateras att det inte är möjligt att ha en ordning där de aktuella måltyperna blir föremål för domstols- prövning endast i specialdomstol. Immaterialrätten, konkurrens- rätten och marknadsföringsrätten innehåller samtliga frågor som av rättssäkerhetsskäl kräver en ordning som innefattar en möjlighet till prövning i minst två domstolsinstanser. Det gäller t.ex. brottmål, skadeståndsmål och mål om utdömande av vite

189

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

och andra frågor som är ingripande för den enskilde. För närva- rande är dessa måltyper undantagna specialdomstolarnas kom- petens på såväl konkurrensrättens som immaterialrättens områ- de. Som redovisas i avsnitt 6.6 bör det inte heller komma ifråga att införa en ordning som innebär att bl.a. centrala civilrättsliga frågor undantas från Högsta domstolens behörighet. En special- domstol skulle därför endast kunna bli en del av instans- ordningen och ersätta tingsrätt eller hovrätt. Ett förslag med den inriktningen har nyligen lagts fram i Finland. Förslaget går ut på att Marknadsdomstolen ersätter tingsrätt och förvaltningsrätt som första domstolsinstans1.

Det finns dock flera skäl mot en ordning där specialdomstol ingår i instanskedjan.

Även om målen samlas i Marknadsdomstolen innebär till- skottet av bl.a. samtliga immaterialrättsliga mål, vilka för övrigt är en för den domstolen helt ny måltyp, att det i praktiken behö- ver byggas upp en helt ny specialdomstol. Det går på tvärs med den utveckling under de senaste årtiondena som har inneburit att flera specialdomstolar och domstolsliknande specialnämnder av- vecklats. Detta har skett som ett led i den allmänna och tydliga inriktningen att den dömande verksamheten så långt som möjligt bör ske i de allmänna domstolsorganisationerna.

En fullständig samordning är med en prövning i specialdom- stol vidare inte möjlig eftersom det är systemfrämmande och olämpligt att låta annan domstol än allmän domstol pröva brott- mål. I det finska förslaget undantas brottmålen från reformen. Detta bör som anförs ovan inte komma i fråga vid den reform som övervägs i denna promemoria.

Målsättningen med reformen är att skapa en domstolspröv- ning som motsvarar högt ställda krav på effektivitet och kvalitet. Detta förutsätter att prövningen sker inom ramen för en organi- satorisk struktur som är robust och långsiktigt hållbar. För att

1 En liknande lösning har föreslagits av Ulf Bernitz i en promemoria om införande av en särskild, sammanhållen domstolsordning för mål angående immaterialrätt och marknadsrätt (Stockholm, 2011).

190

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

kunna garantera en hög kvalitet behöver domstolarna vara dimensionerade på ett sätt som ger möjlighet till specialisering, kompetensutveckling och en väl fungerande beredningsorganisa- tion.

Även vid den samling av mål som nu föreslås blir den domstol som ska handlägga målen i sig relativt liten. En liten fristående domstol är sårbar för t.ex. ledigheter eller vakanser, vilket situa- tionen med Patentbesvärsrätten tydligt visar. För att uppnå den effektivitet som reformen eftersträvar och som innefattar en förmåga att hantera skiftningar i måltillströmning skulle en specialdomstol behöva ha en viss överkapacitet. Detta är inte ekonomiskt försvarbart och innebär dessutom en risk för bl.a. undersysselsättning, vilket kan vara förödande för möjligheterna att rekrytera och behålla kompetent personal.

En prövning inom ramen för en större tingsrättsorganisation innebär däremot en ökad flexibilitet och minskad sårbarhet. Det medför även ett mer rationellt utnyttjande av resurserna. Kopp- lingen till en sådan domstols övriga verksamhet säkerställer vida- re att domarna vid sidan av specialiseringen har en bred generell kompetens, vilket är nödvändigt med tanke på de civil- och straffrättsliga frågor som domstolen ska pröva. Att domstolen förmår erbjuda goda utvecklingsmöjligheter för de anställda ut- gör också en god rekryteringsgrund. Genom att förlägga pröv- ningen till allmän domstol säkerställs också tillgång till de gene- rella moderniseringar som kontinuerligt sker där av t.ex. admini- stration, it och processrättsregler. Det stöd som de allmänna domstolarna och domarna i dessa domstolar får av Domstols- verket och Domstolsakademin kan också säkerställas.

I syfte att få till stånd en långsiktigt hållbar domstolsprövning av samtliga immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden bör mot den angivna bak- grunden prövningen ske i allmän domstol.

191

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

6.2Särskilda domstolar

Förslag: Den samlade domstolsprövningen av de immaterial- rättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska ske i en tingsrätt i första instans och i en hovrätt i andra instans. Dessa domstolar ska utgöra särskilda dom- stolar.

Skälen för förslaget

Antal domstolar

I föregående avsnitt föreslås att den samlade prövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga målen ska ske i allmän domstol.

För att möjliggöra att mål med saksamband kan handläggas gemensamt är det i och för sig tillräckligt att se till att alla mål prövas i samma domstolsslag och att mål sedan i det enskilda fallet genom kumulation kan sammanföras för gemensam hand- läggning. En sådan ordning innebär dock inte ett optimalt resursutnyttjande och med hänsyn till det låga målantalet är en sådan mer begränsad samling inte heller tillräcklig för att säker- ställa kompetensen hos de enskilda domarna. För att uppnå den höga kvalitet och effektivitet i domstolsprövningen som refor- men syftar till bedöms alltså en ytterligare koncentration vara nödvändig.

De mål och ärenden som föreslås bli samlade kommer att uppgå till ca 400 per år, varav mer än hälften är registreringsmål. Av de aktuella målen är bl.a. flertalet patenträttsliga mål liksom flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål redan koncentrerade till en domstol per instans.

Att införa en ordning med fler än en domstol per instans skulle innebära en utmaning när det gäller t.ex. att fördela målen mellan dem och att skapa en långsiktigt hållbar dimensionering av domstolarna. Med hänsyn till det låga målantalet och var målen eller parterna geografiskt hör hemma finns det en tydlig

192

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

risk att fördelningen mellan domstolarna skulle bli mycket ojämn. Den domstol som skulle bli behörig att handlägga mål från Stockholmsregionen riskerar t.ex. att bli helt dominerande, medan en domstol i en annan del av landet får en mycket mer begränsad roll. Att ha en ordning där olika måltyper delas upp mellan två eller flera domstolar går också på tvärs med hela tanken bakom reformen. Även den begränsade tillgången på nödvändig expertis talar med styrka för en ordning med endast en domstol.

För att de eftersträvade effekterna av en samordning ska uppnås bör prövningen alltså koncentreras till en domstol i såväl första som andra instans.

Särskilda domstolar

De domstolar som föreslås bli exklusivt behöriga att pröva de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga målen kan antingen utgöra särskilda domstolar (jfr mark- och miljödomstol), eller vissa utpekade allmänna domsto- lar i särskild sammansättning (jfr sjörättsmål, patentmål och tryckfrihetsmål).

Någon avgörande skillnad i sak mellan dessa två former av koncentration finns inte. Gemensamt för de särskilda domsto- larna är att de är specialiserade på en eller flera måltyper, att de är exklusivt behöriga att pröva dessa måltyper och att de har sär- skilda namn. Dessutom kan ledamöter med särskilda kunskaper vara fast anställda i domstolen som t.ex. tekniska råd. Dessa sär- drag stämmer bra in på vad som bör gälla vid domstolspröv- ningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen.

En förutsättning för att inrätta särskilda domstolar är att det bedöms befogat med hänsyn till målunderlaget. Det är inte rim- ligt att skapa en särskild domstol, om måltypen som ska behand- las inom ramen för den domstolen är alltför sällan före- kommande. Däremot är det fullt möjligt att som i detta fall ett antal mindre vanligt förekommande typer av mål som bör han-

193

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

teras i samma ordning tillsammans når den kritiska massa som behövs för att motivera inrättandet av en särskild domstol (jfr SOU 2010:44 s. 326). Just det förhållandet att den föreslagna domstolen ska pröva flera olika måltyper samlat talar för att välja en ordning med särskild domstol eftersom det tydliggör sam- lingen och därmed domstolens ansvarsområde.

Mot den angivna bakgrunden bör de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolarna utgöra särskilda domstolar i första och andra instans.

6.3Domstolarnas namn

Förslag: De särskilda domstolarna ska benämnas Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöver- domstolen.

Skälen för förslaget: Eftersom domstolarna föreslås utgöra särskilda domstolar bör de ha egna namn.

Det är att föredra om namnet på en särskild domstol är kort och koncist. Samtidigt bör namnet på ett adekvat och rättvisande sätt beskriva den verksamhet som bedrivs vid domstolen. Det bör vidare vara en strävan att undvika namn som riskerar att sammanblandas med andra.

Av de befintliga domstolsnamnen får det anses att Marknads- domstolen är det som bäst speglar det verksamhetsområde som de nya domstolarna ska omfatta. Namnet är också kort och kon- cist. Om domstolen skulle benämnas Marknadsdomstolen skulle det dock finnas en uppenbar risk för sammanblandning med den nuvarande Marknadsdomstolen. Det finns även ett betydande mervärde i att välja ett nytt namn för att tydligt markera att det är fråga om en ny domstol där ett flertal mål är sådana som tidigare har prövats i andra domstolar (jfr motsvarande resonemang angående mark- och miljödomstolarna, prop. 2009/10:215 s. 107 f.). Andra tänkbara enkelnamn såsom

194

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

Patentdomstolen, Innovationsdomstolen och Konkurrensdomstolen

är emellertid väl smala i förhållande till de nya domstolarnas verksamhetsområde.

Vid valet av domstolsnamn är det alternativ som, med beaktande av de inledningsvis redovisade utgångspunkterna, snarast ligger närmast till hands ett namn som består av en kombination av namn som har bäring på de måltyper som ska handläggas i domstolarna. Ett sådant namn lever visserligen inte upp till önskemålet att det bör vara kort. I gengäld kan beskrivningen av verksamheten bli mer rättvisande. Exempel på ett sådant dubbel- namn är Immaterialrätts- och marknadsföringsrättsdomstolen eller Innovations- och konkurrensdomstolen. Båda dessa är dock väl långa och krångliga och det förstnämnda avviker från hur dom- stolsnamn är uppbyggda genom att hänvisa specifikt till rätts- områdena i fråga. Ett ytterligare exempel är Patent- och mark- nadsdomstolen. Namn som bygger på ordet patent används sedan gammalt för att beteckna hela det industriella rättsskyddet, jfr Patentbesvärsrätten och Patent- och registreringsverket. På mot- svarande sätt ingår konkurrensrätten redan som en del av nuvarande Marknadsdomstolen.

Alternativet Patent- och marknadsdomstolen får sammanta- get anses vara det namn som bäst lever upp till kravet på att ge domstolarna ett rättvisande namn utan att samtidigt bli alltför långt. Den särskilda domstolen i första instans (tingsrätt) bör alltså benämnas Patent- och marknadsdomstolen och över- instansen (hovrätt) bör benämnas Patent- och marknadsöver- domstolen.

195

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

6.4Domstolarnas lokalisering

Förslag: Stockholms tingsrätt ska vara Patent- och marknads- domstol.

Svea hovrätt ska vara Patent- och marknadsöverdomstol.

Skälen för förslaget

Val av ort

När det gäller frågan om var de domstolar som ska inhysa Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och mark- nadsöverdomstolen bör vara belägna är det rimligt att beakta betydelsen av att tillvarata den juridiska, tekniska och ekono- miska kompetens som finns vid Patentbesvärsrätten, Marknads- domstolen, Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Särskilt viktigt är detta såvitt avser den mest särpräglade måltypen, dvs. patentmålen. Vidare bör de särskilda domstolarna finnas på en ort med goda kommunikationer eftersom de kommer att hantera mål från hela landet. Många mål har dessutom internationell anknytning.

De fyra domstolar som för närvarande handlägger merparten av de mål som kommer att samlas i Patent- och marknads- domstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen är samtliga belägna i Stockholm, vilket är en ort som uppfyller kravet på goda kommunikationer och dessutom är någorlunda centralt placerad i landet. Stockholm är också den ort som flest mål torde härröra från. Det får sammantaget anses lämpligast att domstolarna placeras i Stockholmsområdet.

Val av domstolar

Den tingsrätt som ska handlägga de aktuella målen måste kunna möta förändringar i tillströmningen av mål. Den ska också ha en organisation som kan vidmakthålla den särskilda erfarenhet och

196

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

kompetens som handläggningen av de aktuella målen kräver. Tingsrätten bör således vara av sådan storlek att den inte blir alltför sårbar från flexibilitetssynpunkt.

Mot bakgrund av att Stockholms tingsrätt för närvarande handlägger många av de aktuella målen ligger det närmast till hands att inhysa Patent- och marknadsdomstolen som en särskild domstol i den tingsrätten.

Tingsrättsorganisationen i Stockholmsområdet förändrades år 2007. I samband därmed gjordes bedömningen att Stockholms tingsrätt skulle behålla sina uppgifter som exklusivt forum i vissa mål av specialkaraktär (skr. 2002/03:126 s. 28 f.). Regeringen pekade på att målen var få till antalet och att det för handlägg- ningen av dem krävs, förutom en inte obetydlig specialisering, erfarenhet av omfattande och komplicerade tvistemål av en karaktär som främst förekom vid Stockholms tingsrätt. Denna bedömning gör sig i viss utsträckning alltjämt gällande även om det som föreslås i denna promemoria är av en annan omfattning än det som avsågs i skrivelsen.

Vidare finns det vid Stockholms tingsrätt en upparbetad kom- petens i fråga om immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål. Dessa mål lottas numera på en sär- skild avdelning vid tingsrätten och det finns där en väl utarbetad rutin att handlägga målen på ett effektivt sätt. Domarna vid Stockholms tingsrätt har ojämförligt störst erfarenhet av imma- terialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål av alla kategorier. Denna kompetens bör tas till vara. Stock- holms tingsrätt har dessutom en storlek som är väl lämpad för att inhysa Patent- och marknadsdomstolen. Mot att domstolen förläggs till Stockholms tingsrätt talar att tingsrättens nuvarande lokalutrymme är begränsat.

Av de andra Stockholmsdomstolarna är Attunda tingsrätt, Södertörns tingsrätt och Nacka tingsrätt alla av en sådan storlek att de i sig skulle kunna inhysa den särskilda domstolen. De upp- fyller också kraven på goda kommunikationer. Som alternativ till Stockholms tingsrätt bedöms Nacka tingsrätt ligga närmast till hands. Den tingsrätten är mark- och miljödomstol och har också

197

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

utsetts att handlägga utsökningsmål inom Stockholmsområdet. Tingsrätten har därmed vana att hantera en mer omfattande specialisering, om än av ett helt annat slag. Den har dessutom en gynnsammare lokalsituation än Stockholms tingsrätt.

Många av de aktuella målen är emellertid såväl omfattande som komplicerade och det är av avgörande betydelse att den nya domstolen redan från början kan handlägga dem effektivt och med hög kvalitet. Att genomföra samlingen av dessa mål i en domstol som för närvarande i det närmaste helt saknar erfarenhet av dem framstår inte som ändamålsenligt. Värdet av att säkerställa kompetensen och upparbetade arbetssätt talar sammantaget för att den särskilda domstolen i första instans bör vara förlagd till Stockholms tingsrätt.

När det gäller vilken hovrätt som ska vara Patent- och mark- nadsöverdomstol innebär redan ovan gjorda överväganden om geografisk placering att Svea hovrätt bör väljas. Den hovrätten har också den ojämförligt största erfarenheten av de aktuella måltyperna och är vidare av en sådan storlek att det finns mycket goda förutsättningar att där möjliggöra den specialisering som målen kräver. Hovrätten har också stor erfarenhet av att vara sär- skild domstol eller ensam överinstans för flera mål. Svea hovrätt bör alltså vara Patent- och marknadsöverdomstol.

6.5En prioriterad målgrupp

Förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska utse vilka av de lagfarna domarna i Stock- holms tingsrätt respektive Svea hovrätt som ska tjänstgöra i de särskilda domstolarna.

Bedömning: Den särskilda domstolen bör inrymmas i en avdelning i tingsrätten respektive hovrätten och att handlägga de aktuella målen bör vara den avdelningens främsta och huvudsakliga uppgift.

198

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

Skälen för förslaget och bedömningen: En synpunkt som fram- förts bl.a. vid remissbehandlingen av Målutredningens betänkan- de är att om målen samlas i allmän domstol riskerar de att priori- teras ned av tingsrätten eller hovrätten med hänsyn till att andra mål behöver handläggas skyndsamt eller av andra skäl bedöms mer angelägna. Det finns anledning att ta denna farhåga på allvar. En sådan utveckling skulle negativt påverka såväl kompetensen som effektiviteten i handläggningen av de aktuella målen. Det skulle med andra ord förfela syftet med den förändrade domstolsordning som föreslås. Det är därför rimligt att de aktuella målen ska vara den särskilda domstolens främsta och huvudsakliga uppgift och att de därför inte ska kunna prioriteras ned till förmån för andra mål.

Det bedöms särskilt viktigt att säkerställa att den särskilda kompetens som behövs vid handläggningen av målen kan byggas upp och upprätthållas över tid. Det är ur det perspektivet nöd- vändigt att de domare som handlägger målen kontinuerligt kan ägna sig i huvudsak och främst åt denna måltyp. Det finns därför ett behov av att i organisatoriskt hänseende avgränsa handlägg- ningen av målgruppen från domstolarnas övriga verksamhet. Detta bör lämpligen åstadkommas genom att målen handläggas samlat på en särskild avdelning i tingsrätten respektive hovrätten (jfr SOU 2010:44 s. 391 f.).

Det anförda innebär inte att det ska vara vattentäta skott mellan den särskilda domstolen och domstolens övriga verksam- het. Det förhållandet att den särskilda domstolen är knuten till en tingsrätt bör tvärtom utnyttjas för att öka flexibiliteten, minska sårbarheten och höja effektiviteten. När det uppstår överkapacitet i den ena verksamhetsgrenen, bör den kunna ut- nyttjas i den andra verksamhetsgrenen. På så sätt kan t.ex. verk- samheten i den särskilda domstolen lättare anpassas till för- ändringar i måltillströmningen och såväl överbelastning som undersysselsättning kan undvikas.

Det bedöms därutöver varken nödvändigt eller ändamålsen- ligt att skapa en ordning med särskilda anslag för patent- och marknadsdomstolarna. En sådan ordning riskerar att försämra

199

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

möjligheterna att fullt ut ta till vara de fördelar som en samling i en större organisation ger; framför allt möjligheterna att förstär- ka den särskilda domstolen vid ökad måltillströmning. Att de särskilda domstolarna och den tingsrätt respektive hovrätt som domstolarna ryms i har gemensamt anslag är också den ordning som gäller för mark- och miljödomstolarna.

Mot den angivna bakgrunden bör det således i tingsrätts- och hovrättsinstruktionen föreskrivas att de aktuella måltyperna ska handläggas på en särskild avdelning och att handläggningen av dessa ska vara dessa avdelningars främsta och huvudsakliga upp- gift. Vidare bör föreskrivas att om andra mål fördelas på den sär- skilda domstolen får det inte göra så att handläggningstiderna för de aktuella måltyperna påverkas negativt. De särskilda domsto- larnas närmare organisation får regleras i respektive värddom- stols arbetsordning. Respektive domstol har vidare inom ramen för sin arbetsordning utrymme att bestämma att vissa mål eller frågor i mål, t.ex. kvarstad eller interimistiska frågor, bör hand- läggas med förtur på avdelningen.

Alla de lagfarna domare som arbetar i de nya domstolarna ska naturligtvis kunna handlägga de aktuella målen. I syfte att tydlig- göra den särskilda domstolens roll och egenart i förhållande till tingsrätten och hovrätten i övrigt och ytterligare säkerställa att domarna där har den kompetens och erfarenhet som är nöd- vändig bör det införas en bestämmelse enligt vilken regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bland de lagfar- na domarna i tingsrätten och hovrätten utser vilka av dessa som ska döma i de särskilda domstolarna. För att skapa den önsk- värda flexibilitet som är förenad med att den särskilda domstolen ingår i en större domstol och för att kunna möta uppkomna för- stärkningsbehov bör den nu föreslagna möjligheten för rege- ringen att delegera sådana beslut tas till vara genom att i tings- rättsinstruktionen respektive hovrättsinstruktionen föreskriva att det är respektive domstol som utser de lagfarna domare som ska tjänstgöra i de särskilda domstolarna. Detta överensstämmer med vad som gäller för mark- och miljödomstolarna (prop. 2009/10:215 s. 123 f.).

200

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

6.6Prejudikatbildning

Förslag: Högsta domstolen ska vara sista instans med ansvar för prejudikatbildningen. Patent- och marknadsöver- domstolens avgöranden i ärenden som inletts genom överklagande till Patent- och marknadsdomstolen, ska dock kunna överklagas till Högsta domstolen endast om Patent- och marknadsöverdomstolen gör bedömningen att ärendet rör frågor av intresse från prejudikatsynpunkt och tillåter det (s.k. ventil).

Skälen för förslaget

Behovet av en god och enhetlig prejudikatbildning

För att förvaltningsmyndigheterna och underrätterna ska kunna utföra sina uppgifter på bästa sätt krävs prejudikat, dvs. avgöranden som är av betydelse för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning. En välfungerande prejudikatbildning har flera positiva effekter. Den gör att rättstillämpningen blir mer enhetlig och likformig. Handläggningen i förvaltningsmyn- digheterna och underrätterna blir också snabbare när det finns vägledande avgöranden, eftersom förekomsten av prejudikat underlättar bedömningen av de rättsliga frågorna. Prejudikat, som innebär att rättsläget blir klart, leder vidare till att behovet av att alls få tvistefrågor prövade vid domstol minskar. Det gör att vissa domstolsprocesser helt kan undvikas. Den nuvarande splittrade ordningen för domstolsprövning av de immate- rialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena innebär bl.a. en risk för oenhetlig praxis på dessa områden i och med att samma typ av frågor för närvarande kan prövas av olika prejudikatinstanser. Genom att koncentrera domstolsprövningen till särskilda domstolar i första och andra instans skapas förutsättningar för en mer enhetlig hantering av dessa mål och ärenden och för en utökad samordning av målen och ärendena. Det finns på de aktuella rättsområdena ett tydligt

201

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

behov av prejudikat. På de aktuella rättsområdena sker viss prejudikatbildning i EU-domstolen. Samtidigt kvarstår behovet av nationell prejudikatbildning. Fråga uppkommer därför hur prejudikatbildningen på de aktuella rättsområdena bäst ska tillgodoses.

Instansordningen i allmän domstol

Sedan lång tid tillbaka har den principiella inställningen varit att instansordningen ska bygga på en funktionsfördelning mellan domstolar på skilda nivåer. För flertalet mål i allmän domstol finns en möjlighet till prövning i tre domstolsinstanser. Det gäller både för mål där handläggningen inleds i domstol och mål där handläggningen inleds hos en förvaltningsmyndighet.

De tre domstolsinstanserna har olika roller och uppgifter. Tyngdpunkten i rättskipningen i domstol ska ligga i första instans, dvs. i tingsrätt. Hovrättens främsta uppgift är att över- pröva tingsrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de avgöran- den som överklagas är riktiga och att rätta eventuella felaktig- heter. Högsta domstolens huvudsakliga uppgift är att skapa väg- ledning för rättstillämpningen genom prejudikatbildning. Med en ordning där varje domstolsinstans har en uppgift som skiljer sig från den uppgift som den tidigare instansen har kan en hög grad av rättssäkerhet uppnås samtidigt som prejudikatbildningen säkerställs. Instansernas olika roller tydliggörs genom att såväl andra som sista instans omfattas av systemet med prövnings- tillstånd, vilket även medför en generellt snabbare handläggning. För den övervägande delen av rättskipningen anses detta som en självklarhet.

Nuvarande instansordning för de aktuella mål- och ärendetyperna

För immaterialrättsliga tviste- och brottmål, liksom vissa mål enligt marknadsförings- och konkurrenslagarna (t.ex. renodlade

202

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

skadeståndsmål) sker prövningen enligt nuvarande ordning i tre instanser. Övriga marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga mål och ärenden handläggs däremot i en eller två instan- ser (se bl.a. prop. 1997/98:130). De patenträttsliga registre- ringsmålen handläggs för närvarande i två instanser. För flera av de måltyper som föreslås ska omfattas av reformen skulle således en ordning med tre instanser innebära en förlängning av instans- kedjan. En utgångspunkt för den föreslagna reformen är att förlängningen av instanskedjan inte ska påverka handläggnings- tiden för de berörda målen och ärendena.

Högsta domstolen bör vara prejudikatinstans

Det är en given utgångspunkt i svensk rätt att den enskilde ska kunna få ett felaktigt avgörande ändrat i högre instans. Av rättssäkerhetsskäl kan därför en ordning som innebär möjlighet till prövning i minst två domstolsinstanser i många fall inte undvaras. Det gäller inte bara immaterialrättsliga brottmål och tvistemål utan även flera av konkurrens- och marknadsförings- målen (jfr prop. 1976/77:96 s. 40, prop. 1992/93:56 s. 36 f. och 46 f., prop. 1994/95:123 s. 123, prop. 2007/08:115 s. 123 f. samt prop. 2007/08:135 s. 81 f.). Patent- och marknadsöverdomsto- lens viktigaste uppgift bör därför vara att kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och att rätta till eventuella felaktigheter.

Enligt 11 kap. 1 § regeringsformen är Högsta domstolen hög- sta allmänna domstol. Högsta domstolen har särskild kompetens för och särskild erfarenhet av prejudikatbildning inom de allmän- na domstolarnas verksamhetsområde. Sammansättnings- och processreglerna är utformade för att domstolen effektivt ska kunna utföra sin uppgift som prejudikatinstans. Högsta domsto- len har genom sin roll en överblick över rättstillämpningen i hela landet. Domstolen har vidare överblick över så gott som alla rättsområden som förekommer inom civil- och straffrätten. Det krävs mycket starka skäl för att göra avsteg från den grund- lagsfästa principen om att Högsta domstolen är landets högsta

203

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

allmänna domstol och undanta t.ex. centrala civilrättsliga frågor från den domstolens behörighet.

Det enda tänkbara alternativet till Högsta domstolen som prejudikatinstans är att låta Patent- och marknadsöverdomstolen vara prejudikatinstans vid sidan av sin roll som ändringsinstans. Fördelen med en sådan lösning skulle vara att målen kan avgöras snabbare.

En utgångspunkt för den allmänna ordningen för domstols- prövningen är att denna ska kunna sörja för att alla mål avgörs inom rimlig tid samt med hög kompetens. Redan genom den samlade prövning av de immaterialrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga målen som nu föreslås skapas förutsättningar för en effektiv handläggning. Den tidsvinst som kan göras med en förkortad instanskedja ska vidare inte över- skattas (år 2009 var medianomloppstiden från det att ett mål inkom till Högsta domstolen till dess att frågan om pröv- ningstillstånd avgjordes 1,5 månader). Det är inte antalet domstolsinstanser i sig som säkerställer en effektiv hand- läggning. I stället är det framför allt utformningen av det processuella regelverket och att detta på ett ändamålsenligt sätt tillämpas av domstolarna och efterlevs av parterna som avgör snabbheten i förfarandet. Som redovisas i avsnitt 8 kommer krav på prövningstillstånd att gälla vid överklagande av domstols- avgörandena, vilket på ett betydande sätt bidrar till en effektiv handläggning. Av de skäl som anförs i avsnitt 11.1 kommer det i den föreslagna domstolsordningen att finnas goda förutsätt- ningar att avgöra de aktuella målen och ärendena med den effektivitet som är nödvändig.

Alternativet med Patent- och marknadsöverdomstolen som prejudikatinstans är också förenat med tydliga nackdelar. Fram- för allt skulle prejudikatbildningen påverkas negativt av att upp- giften ges till en domstol som inte är lika kvalificerad som preju- dikatinstans som Högsta domstolen. En ordning där Patent- och marknadsöverdomstolen har dubbla roller ökar också i sig risken för att prejudikatbildningen blir lidande eftersom domstolen endast får ett begränsat utrymme att fokusera på prejudikatbild-

204

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

ningen. Det är också negativt att målet kommer att ha prövats endast av en instans i stället för av två när prejudikatinstansen ska pröva målet. Genom underrätternas prövning säkerställs att målen är väl genomgångna och rättsfrågorna renodlade när målen prövas av prejudikatinstansen. Denna ordning ger de bästa förut- sättningarna för att skapa bra prejudikat.

Det finns på de aktuella rättsområdena ett tydligt behov av prejudikat. Värdet av den ledning för rättstillämpning som Hög- sta domstolen kan ge i form av kvalificerade prejudikat får anses vida överstiga betydelsen av den begränsade tidsvinst som en förkortad instansordning kan medföra. Högsta domstolen bör därför vara sista instans och ha ett ansvar för prejudikatbild- ningen. Det finns dock anledning att överväga begränsningar i rätten att överklaga vissa avgöranden till Högsta domstolen.

Fullföljdsförbud med ventil för vissa ärenden

För de ärenden som inletts genom myndighetsprövning, dvs. de immaterialrättsliga registreringsärendena och överklaganden av Konkurrensverkets beslut, innebär den föreslagna reformen att domstolsprövningen förlängs med två instanser respektive en instans. Trots de effektiviseringar som en koncentration av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga målen och ärendena för med sig och de särskilda åtgärder som föreslås för att effektivisera handläggningen, bl.a. regler om preklusion, finns det en risk att denna förlängning av instanskedjan leder till längre handläggningstider än enligt nuvarande ordning. Därmed finns det också en risk för att företagens behov av att få snabba besked i frågor som påverkar etableringsvillkor, innovationsverksamhet och investeringar inte kan tillgodoses. Det skulle innebära att den föreslagna reformen fick en icke avsedd effekt. Samtidigt bedöms det även i dessa ärenden finnas ett inte obetydligt prejudikatintresse.

Ett sätt att balansera prejudikatintresset med intresset av skyndsamhet är att införa regler om fullföljdsförbud med möj- lighet för Patent- och marknadsöverdomstolen att under vissa

205

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

förutsättningar tillåta att ett slutligt beslut överklagas, en s.k. ventil. En sådan ordning finns sedan tidigare för bl.a. vissa mål som handläggs i mark- och miljödomstol (prop. 2009/10:215 s. 180 f.). Det är också den lösning som enligt Målutredningen i första hand bör väljas i syfte att åstadkomma en förkortad instanskedja (SOU 2010:44 s. 352 f.).

Om ventillösningen väljs är det Högsta domstolen som får stå för den kvalificerade rättsbildningen samtidigt som de mål som inte är intressanta från prejudikatsynpunkt blir slutligt avgjorda genom Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden. Efter- som endast ett högst begränsat antal mål och ärenden innehåller prejudikatvärda frågor leder överklagandeförbud med ventil i de allra flesta fall till ett snabbare slutligt avgörande (SOU 2010:44 s. 362 f.).

Patent- och marknadsöverdomstolen skulle vid fullföljdsför- bud med ventil ha till uppgift att gallra ut de mål som kan vara lämpade för en dispensprövning i Högsta domstolen. I samband med att ventilsystemet infördes uttalades att fullföljdsrätt ska kunna meddelas därför att hovrätten (dvs. i nu aktuellt fall Patent- och marknadsöverdomstolen) anser att målet har intresse från prejudikatsynpunkt. Däremot behöver domstolen inte vara övertygad om att Högsta domstolen delar denna uppfattning. Den överblick över de olika rättsområden som Högsta domstolen har behövs enligt motiven inte bara för att bedöma själva prejudikatfrågan som sådan. Överblicken är minst lika viktig för att avgöra om det över huvud taget finns något från prejudikatsynpunkt intressant eller inte i det fullföljda målet. Syftet med ventilen är att främja prejudikatbildningen och Högsta domstolens dispensprövning är avsedd att fungera som ett gallringsinstrument (prop. 1988/89:78 s. 34).

Historiskt sett har ventilen använts för mål- och ärendetyper som ansetts vara relativt sett mindre betydelsefulla och där prövningen är rutinbetonad. På senare år har emellertid åtgärden använts också för andra måltyper, bl.a. klander eller ogiltighets- talan avseende en skiljedom och de redan nämnda miljömålen. Målutredningen har också gjort bedömningen att det inte finns

206

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

några principiella begränsningar i möjligheten att använda över- klagandeförbud med ventil av de slag som historiskt gällt (SOU 2010:44 s. 364).

Ett skäl till att ventilen ursprungligen ansågs förbehållen rutinbetonade mål och ärenden var att det skulle vara lätt för hovrätten att ta ställning till frågan om fullföljd. Genom att Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att vara den enda överrätt till vilken de aktuella ärendetyperna överklagas, bör Patent- och marknadsöverdomstolen ha goda förutsättningar att välja ut rättsfrågor av prejudikatintresse. Vidare är det fråga om ärenden som först har prövats av en kvalificerad förvaltnings- myndighet innan de kommer till domstol och därefter av en specialiserad underrätt, varför det även på den grunden bör finnas goda förutsättningar för Patent- och marknadsöverdom- stolen att ta ställning till frågan om fullföljd.

Sammantaget bör ett fullföljdsförbud kombinerat med ventil vara den lösning som bäst tillgodoser prejudikatbildningsbehovet för de beslut som överklagas från Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket samt Statens jordbruksverk samtidigt som behovet av särskild skyndsamhet tillgodoses. Fullföljdsförbud med ventil finns dessutom redan i lagstiftningen och är därmed en beprövad ordning för prejudikatbildning.

Det bör i sammanhanget erinras om att det inte kommer att krävas tillåtelse från Patent- och marknadsöverdomstolen för att överklaga till Högsta domstolen i de fall de aktuella ärendena har kumulerats med ett mål, eftersom i sådant fall de processuella reglerna som gäller för målet i fråga kommer att vara tillämpliga (se närmare avsnitt 11.2).

6.7Konkurrensverkets beslutanderätt

Bedömning: Frågan om att ge Konkurrensverkets beslutan- derätt i fler mål- och ärendetyper bör utredas närmare.

207

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

Skälen för bedömningen: Domstolarnas verksamhet ska i möjli- gaste mån fokuseras på dömande uppgifter. I takt med att dom- stolarnas verksamhet renodlas förbättras förutsättningarna för att bedriva den rättskipande verksamheten på ett mer effektivt sätt och med hög kvalitet. Om ärenden inte är av sådan karaktär att en domstolsprövning är nödvändig bör utgångspunkten vara att de ska flyttas från domstol till förvaltningsmyndighet (se t.ex. prop. 2010/11:119 s. 37). Ärendena kommer i dessa fall att kunna prövas av domstol efter överklagande.

Konkurrensrätten är ett mycket dynamiskt område, inte minst med hänsyn till EU:s roll inom detta rättsområde och den inre marknadens ökade betydelse. I syfte att få till stånd en mer effektiv tillämpning av det konkurrensrättsliga regelverket finns det anledning att kontinuerligt överväga hur tillsynen av markna- den kan förbättras. En fråga i det sammanhanget är möjligheten för Konkurrensverket att själv meddela beslut i fler fall.

Enligt konkurrenslagen beslutar Konkurrensverket i en rad frågor, bl.a. om åläggande vid vite för ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning och åläggande vid vite för ett företag att tillhandahålla uppgifter under utredning. I övrigt är det tingsrätten som prövar frågor enligt lagen, ofta efter ansökan av Konkurrensverket. Det gäller bl.a. frågor om konkurrensskadeavgift, företagskoncentrationer samt om Konkurrensverket ska få genomföra en platsundersökning.

Frågan om att flytta ned prövningen av ärenden till Konkur- rensverket har övervägts vid flera tidigare tillfällen (se bl.a. prop. 2007/08:135 samt SOU 2004:47, SOU 2006:99 och SOU 2007:65). I 2008 års konkurrenslag fick verket behörighet att besluta om konkurrensskadeavgift i ärenden som inte är tvistiga (avgifts- föreläggande).

En förutsättning för att kunna flytta ned prövningen av frågor från domstol som första instans är att det finns en förvalt- ningsmyndighet som har tillräcklig kompetens för att hantera frågorna. Konkurrensverket är tillsynsmyndighet för stora delar

208

Ds 2014:2

Patent- och marknadsdomstol

av konkurrenslagstiftningen i Sverige. Verket ska bedriva till- synen på ett effektivt och rättssäkert sätt och har byggt upp en kompetens och organisation för att på ett kvalificerat sätt utföra tillsynen av regelefterlevnaden på marknaderna.

På konkurrensrättens område är det i flera fall av stor bety- delse att det snabbt går att vidta åtgärder, t.ex. mot en pågående överträdelse av förbud mot konkurrensbegränsande samarbete. Att det finns en ändamålsenligt utformad prövningsordning för sådana frågor är en förutsättning för att få till stånd en effektiv tillämpning av den materiella lagstiftningen på dessa rättsom- råden.

För att säkerställa en mer effektiv och ändamålsenlig tillämp- ning av konkurrensreglerna kan det finnas anledning att på nytt överväga att ge Konkurrensverket utökade möjligheter att be- sluta om t.ex. sanktioner vid överträdelser. En sådan förändring skulle bättre överensstämma med den ordning som gäller i flera andra medlemsstater inom EU, där konkurrensmyndigheterna har egen beslutanderätt i frågor om t.ex. sanktionsavgift och för- bud mot företagskoncentrationer. Möjligheten att fatta tillsynsbeslut, som ibland är kopplade till administrativa sanktionsavgifter, förekommer dessutom på flera andra rättsområden i svensk rätt, t.ex. på finansmarknadsområdet.

Frågan om i vilken utsträckning Konkurrensverket kan ges möjlighet att i ytterligare fall meddela beslut på konkurrens- rättens område är dock inte oproblematisk och det finns, som tidigare utredningar pekat på, flera viktiga aspekter att väga in vid en sådan bedömning – inte minst rättssäkerhetsaspekter. Det finns inte möjligheter att inom ramen för denna promemoria göra sådana överväganden. Frågan bör därför utredas vidare i ett annat sammanhang.

209

Patent- och marknadsdomstol

Ds 2014:2

6.8Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör

Förslag: Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska upphöra.

Skälen för förslaget: Förslagen i denna promemoria innebär att de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning hand- läggs i allmän domstol, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ska bli föremål för en kon- centrerad och enhetlig domstolsprövning i Patent- och mark- nadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Hög- sta domstolen. Vidare ska vissa mål i Patentbesvärsrätten flyttas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 12). Förslagen innebär således att samtliga mål och ärenden i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen kommer att prövas i annan domstol. Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen bör därför upp- höra.

210

7 En ny domstolslag

Förslag: Bestämmelser om den immaterialrättsliga, mark- nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolsorga- nisationen och vissa bestämmelser om förfarandet i immate- rialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden samlas i en särskild lag om patent- och mark- nadsdomstolar.

Lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten och lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. upphävs.

Skälen för förslaget: Förslaget att det ska inrättas en Patent- och marknadsdomstol och en Patent- och marknadsöverdomstol gör att det finns behov av bestämmelser angående domstolarnas organisation och vilka som dömer i domstolarna. Dessa bestäm- melser bör tas in i en särskild lag (jfr t.ex. lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Den nya lagen bör även innehålla bestämmelser om domstolarnas sammansättning i den mån avvikelser görs från rättegångsbalkens och ärendelagens regler (se närmare avsnitt 9). Den bör även innehålla vissa andra generella bestämmelser om förfarandet. De närmare övervägan- dena beträffande vilka processuella bestämmelser som bör finnas i den nya lagen och vilka bestämmelser som bör finnas i de materiella lagarna redovisas i avsnitt 8.

En konsekvens av att Patentbesvärsrätten och Marknads- domstolen upphör med sina respektive verksamheter (se avsnitt 6.8) är att lagen om Patentbesvärsrätten och lagen om marknads- domstol m.m. bör upphävas.

211

212

8 Tillämplig processlag

8.1Handläggningsregler enligt nuvarande ordning

Inledning

Handläggningen i domstolarna styrs av tre olika processlagar; rättegångsbalken, ärendelagen och förvaltningsprocesslagen.

Rättegångsbalken avser den allmänna processen i tvistemål och brottmål. Målen handläggs i allmän domstol (tingsrätt, hov- rätt och Högsta domstolen). Såvitt gäller tvistemål skiljer sig reglerna delvis åt mellan dispositiva och indispositiva tvistemål. I ett dispositivt tvistemål råder i princip frihet för parterna att själva bestämma vad som ska vara föremål för processen och de kan förlikas om det målet rör. I indispositiva tvistemål har rätten ett större ansvar för utredningen i målet, bl.a. med möjlighet att på eget initiativ införskaffa bevisning och grunda sitt avgörande på annat än det som parterna har åberopat, och parterna kan inte förlikas om det målet rör.

Ärendelagen, som även den är tillämplig i allmän domstol, styr handläggningen av sådana ärenden som ska tas upp av en tingsrätt och som inte ska handläggas enligt rättegångsbalken. Förvaltningsprocesslagen styr handläggningen i de allmänna för- valtningsdomstolarna (förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen). Enligt såväl ärendelagen som förvalt- ningsprocesslagen gäller att förfarandet som huvudregel är skriftligt och att domstolen har en skyldighet att se till att målet eller ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.

213

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

Härutöver finns särskilda bestämmelser för vissa domstolar och måltyper som i större eller mindre omfattning kompletterar de allmänna processlagarna.

Handläggningen av immaterialrättsliga mål och ärenden

Immaterialrättsliga tvistemål och brottmål handläggs i allmän domstol. Det handlar bl.a. om mål om fastställelse att intrång gjorts eller inte gjorts i en immaterialrätt, mål om skadestånd eller straff på grund av intrång samt mål om förbud vid vite att fortsätta med ett intrång. För handläggningen av dessa mål gäller rättegångsbalkens regler om tvistemål respektive brottmål.

I de materiella lagarna finns dessutom vissa kompletterande bestämmelser om förfarandet. Där finns t.ex. bestämmelser om olika sätt att säkerställa de immateriella rättigheterna såsom beslag, vitesförbud och intrångsundersökning. När det gäller fastställelsetalan tillämpas i vissa fall rättegångsbalkens regler (varumärke, firma och upphovsrätt) medan det i andra fall finns särregler som gäller i stället för rättegångsbalken i de materiella lagarna (patent, mönster och växtförädlarrätt).

Som huvudregel är de immaterialrättsliga tvistemålen disposi- tiva, men vissa mål kan även innehålla indispositiva inslag, t.ex. frågor om vitesförbud (jfr NJA 2001 s. 435 I och II).

Vissa frågor kan uppkomma såväl fristående som i ett pågåen- de mål. Om en sådan fråga uppkommer utan att det samtidigt pågår ett tvistemål eller brottmål mellan parterna eller i vart fall mellan ena parten och annan gäller olika förfaranderegler beroen- de på vad frågan rör. Exempelvis handläggs ärenden om intrångs- undersökning enligt rättegångsbalkens regler (se t.ex. 59 b § sjätte stycket PL) medan ärenden om informationsföreläggande handläggs enligt ärendelagens regler (se t.ex. 57 e § tredje stycket PL). För mål om utdömande av vite gäller rättegångsbalkens regler om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet (se t.ex. 57 b § sjunde stycket PL).

214

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

I Patentbesvärsrätten handläggs mål om patent, varumärke, mönster och växtförädlarrätt. Målen inleds genom överklagande av beslut som meddelats av Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk och handläggs enligt lagen om Patent- besvärsrätten. Vid handläggningen i Patentbesvärsrätten tilläm- pas framför allt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen, vil- ket innebär att förfarandet i huvudsak överensstämmer med det som gäller för de allmänna förvaltningsdomstolarna (8 § PBRL). Patentbesvärsrättens beslut får överklagas till Högsta förvalt- ningsdomstolen. För handläggningen i den domstolen tillämpas förvaltningsprocesslagen.

Handläggningen av marknadsföringsrättsliga mål och ärenden

Marknadsföringsrättsliga mål och ärenden handläggs dels i tings- rätt som första och Marknadsdomstolen som andra instans, dels i Marknadsdomstolen som enda instans.

I mål om förbud eller åläggande samt mål om marknadsstör- ningsavgift enligt marknadsföringslagen tillämpas rättegångsbal- kens bestämmelser om indispositiva tvistemål. I mål om skade- stånd tillämpas i stället rättegångsbalkens regler om dispositiva tvistemål. I ärenden som avser överklagande av Konsument- ombudsmannens beslut tillämpas ärendelagen. För mål om utdömande av vite gäller för förfarandet rättegångsbalkens regler om bötesbrottmål. I marknadsföringslagen finns vidare vissa kompletterande förfaranderegler om bl.a. kumulation av mål och ärenden samt om rättegångskostnader.

Marknadsdomstolen tillämpar även i andra mål i huvudsak rättegångsbalkens regler om tvistemål (prop. 1970:57 s. 167). I lagen (1970:417) om marknadsdomstol (MDL) finns komplette- rande regler om förfarandet i domstolen. Dessa regler som gäller vid handläggningen av mål och ärenden enligt bl.a. avtalsvillkorslagarna och de s.k. annexlagarna, avser bl.a. offent- lighet och ordning i domstolen, sammanträde och rättegångs- kostnader. Vidare regleras möjligheten för Marknadsdomstolen att införskaffa bevisning eller annan utredning i ett mål.

215

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

Handläggningen av konkurrensrättsliga mål och ärenden

Konkurrensrättsliga mål och ärenden handläggs dels i tingsrätt som första och Marknadsdomstolen som andra instans, dels i Marknadsdomstolen som enda instans. Domstolsförfarandet skiljer sig åt beroende på vilken typ av fråga som prövas. Enligt förfarandebestämmelserna i konkurrenslagen ska vissa frågor handläggas enligt rättegångsbalkens regler för tvistemål (konkur- rensmål) och andra enligt ärendelagen (konkurrensärenden).

I mål där talan väcks vid Stockholms tingsrätt tillämpas rätte- gångsbalkens regler om indispositiva tvistemål. Det handlar bl.a. om mål om konkurrensskadeavgift och mål om företagskoncent- ration. Ett mål om skadestånd enligt konkurrenslagen handläggs med stöd av rättegångsbalkens regler om dispositiva tvistemål. Om ett mål om skadestånd handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift, tillämpas dock reglerna om indispo- sitiva tvistemål för processens yttre förlopp.

När Konkurrensverkets överklagade beslut om åläggande eller förbud prövas av Marknadsdomstolen som första instans tilläm- pas de regler som gäller för tingsrätt enligt ärendelagen.

Mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande hand- läggs enligt reglerna i rättegångsbalken om klagan över godkänt strafföreläggande. För mål om utdömande av vite gäller rätte- gångsbalkens regler om bötesbrottmål (8 kap. 4 § KL).

Konkurrenslagen innehåller vissa kompletterande bestämmel- ser om förfarandet. Där finns bl.a. bestämmelser om gemensam handläggning av mål och ärenden, om Konkurrensverket som part samt om rättegångskostnader.

216

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

8.2Handläggningsregler i patent- och marknadsdomstolarna

8.2.1Mål och ärenden som inleds genom ansökan

Förslag: Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål och brottmål, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.

Vid handläggning av mål om utdömande av vite tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om bötesbrottmål.

Vid handläggning av ärenden som inleds i domstol genom ansökan tillämpas ärendelagens bestämmelser, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.

Skälen för förslagen

Tvistemål och brottmål

Som redovisas ovan handläggs de immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen i domstol enligt rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål. Sådana mål inleds i tingsrätt som första instans genom att en talan väcks genom ansökan om stämning på samma sätt som gäller för andra tviste- och brottmål i allmän domstol.

Rättegångsbalkens grundläggande principer är att förfarandet ska präglas av muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Enligt balken är förfarandet i tingsrätt uppdelat i ett skede för förberedelse och ett skede för avgörande. När rättegångsbalken görs tillämplig har bevisfrågor rörande förflutna händelser ofta stor betydelse, och i många mål åberopas muntlig bevisning.

De aktuella målen rör bl.a. frågor om skadestånd, förbud, konkurrensskadeavgift och straffansvar. Rättegångsbalkens be- stämmelser är väl anpassade för handläggningen av sådana frågor. Att målen genom reformen ska prövas av Patent- och mark- nadsdomstolen som första instans föranleder inte något behov av att ändra vilka regler som i huvudsak ska styra handläggningen. Den föreslagna domstolen ska vara en särskild domstol i allmän

217

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

domstol och målen bör alltså även efter reformen handläggas som tvistemål och brottmål. Det bör mot den bakgrunden i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar föreskrivas att rättegångsbalkens bestämmelser ska tillämpas vid handläggningen av mål i patent- och marknadsdomstolarna, om inte annat anges.

För tvistemålens del är enligt nuvarande ordning olika hand- läggningsregler tillämpliga beroende på om målet är dispositivt eller indispositivt. Någon ändring i detta avseende bör inte ske, vilket t.ex. innebär att de mål som för närvarande handläggs som indispositiva tvistemål ska göra det även i patent- och marknads- domstolarna. Mot bakgrund av att de tvistemål som ska hand- läggas av patent- och marknadsdomstolarna alltså kommer att vara såväl dispositiva som indispositiva till sin karaktär bör hänvisningen i den föreslagna lagen om patent- och marknads- domstolar till rättegångsbalken göras till balkens regler om tvistemål (jfr prop. 2009/10:215 s. 155 f.). I den utsträckning det finns behov av att för en viss måltyp tydliggöra att indispositiva regler ska gälla bör detta även fortsättningsvis anges i den materiella lagstiftningen.

Redan innan en talan väcks kan domstolen behöva ta ställning till processuella frågor rörande ett mål som kan förväntas bli handlagt vid domstolen. Exempel på sådana frågor är kvarstad och intrångsundersökning. Sådana s.k. RB-ärenden registreras som mål (3 § förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän domstol) och handläggs enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångsfrågor oavsett om det sker i ett pågående mål eller i tiden före ett mål inletts. Det finns inte anledning att ändra på denna ordning.

Mål om utdömande av vite

Mål om utdömande av vite som förelagts med stöd av de imma- terialrättsliga, marknadsföringsrättsliga eller konkurrensrättsliga lagarna handläggs genomgående enligt rättegångsbalkens be-

218

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

stämmelser om mål som gäller brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs. I vissa lagar är detta uttryckligen angivet. I andra fall tillämpas motsvarande regler i viteslagen. I syfte att skapa en enhetlig och tydlig ordning och för att möjliggöra kumulation mellan sådana mål och t.ex. mål om föreläggande av nytt vite (se avsnitt 11.2) bör bestämmelser om tillämplig processlag i mål om utdömande av vite tas in i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Ansökningsärenden

Det finns några frågor som inleds genom en ansökan till dom- stolen men där handläggningen sker enligt ärendelagens bestäm- melser. Ett exempel är ärenden om informationsföreläggande. I dessa ärenden framställs normalt ett yrkande om ett sådant före- läggande innan svaranden i en eventuellt kommande rättegång är känd. Motpart kan vara t.ex. en internetleverantör. Rättegångs- balkens bestämmelser passar mindre väl för en sådan process. Genom att ärendelagen tillämpas i dessa ärenden åstadkoms en tydlig reglering med en tydlig partsställning där den som yrkan- det riktas mot kan få ersättning för sina rättegångskostnader (jfr prop. 2008/09:67 s. 155). Ett annat exempel på en ärendetyp som handläggs enligt ärendelagen är ansökan om tillstånd för Kon- kurrensverket att genomföra en platsundersökning. Såvitt fram- kommit fungerar denna ordning väl och det finns därför inte heller för dessa ärenden anledning att göra några förändringar i val av tillämplig processlag.

Det framstår som lämpligt att i de fall en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen ska handläggas enligt ärendelagen bör detta anges i den materiella lagstiftning som reglerar den fråga som ska prövas.

219

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

8.2.2Ärenden som inleds genom överklagade

Förslag: Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande av myndighets beslut ska ärendelagen tillämpas, om inte annat föreskrivs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar eller annan lag.

Skälen för förslaget: Enligt nuvarande ordning tillämpas ärende- lagen vid Marknadsdomstolens prövning av Konkurrensverkets och Konsumentombudsmannens överklagade beslut. Denna ordning fungerar såvitt känt väl och att dessa ärenden genom reformen ska prövas av Patent- och marknadsdomstolen som första domstolsinstans föranleder inte något behov av att ändra vilka regler som i huvudsak ska styra handläggningen. Ärende- lagen bör därför fortsatt tillämpas vid handläggningen i domstol.

De immaterialrättsliga registreringsmålen i Patentbesvärs- rätten handläggs i huvudsak enligt förvaltningsprocesslagen. Den lagen är tillskapad för att användas av förvaltningsdomstolarna. Patent- och marknadsdomstolarna föreslås vara inordnade i den allmänna domstolsorganisationen. Ärendelagen har stora likheter med förvaltningsprocesslagen men är utformad för att tillämpas i de allmänna domstolarna och ansluter i sin uppbyggnad och terminologi till rättegångsbalken. Ärendelagen bygger till skill- nad från rättegångsbalken huvudsakligen på att förfarandet ska vara skriftligt och ger utrymme för ett i det konkreta fallet mindre formbundet förfarande.

Vid tillskapandet av mark- och miljödomstolarna år 2010 föreskrevs att för de mål som inleds i dessa domstolar genom överklagande av förvaltningsmyndighets beslut ska som utgångs- punkt reglerna i ärendelagen tillämpas i fråga om förfarandet (prop. 2009/10:215 s. 162). Även i andra fall när en förvalt- ningsmyndighets beslut överklagas till tingsrätt tillämpas ärende- lagen vid handläggningen i allmän domstol. Detta är naturligt eftersom rättegångsbalken inte är konstruerad för en ordning där

220

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

beslut överklagas till tingsrätt. Som anförs ovan föreslås att ärendelagen även i den nya domstolsordningen ska tillämpas också på överklagade myndighetsbeslut enligt de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga lagarna.

Mot den angivna bakgrunden föreslås att ärendelagen ska gälla vid handläggningen av alla ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom överklagande från förvaltningsmyn- dighet. Detta bör framgå av den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.

8.2.3Särskilda rättsmedel

Förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara behörig domstol för ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid som avser Patent- och marknadsdomstolens slutliga avgöranden. Detsamma ska gälla i fråga om sådana ansökningar som avser beslut av de förvalt- ningsmyndigheter vars beslut kan överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Domstolen ska tillämpa rättegångsbalkens regler om ansökan om särskilt rättsmedel avser ett mål. I annat fall ska reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas.

Skälen för förslaget: Den part som är missnöjd med ett tingsrätts- eller hovrättsavgörande kan i allmänhet genom ett överklagande få avgörandet överprövat av en högre domstol. När ett avgörande inte längre kan överklagas har det fått laga kraft. Samtidigt med den laga kraften inträder för domar och många slags avgöranden en rättskraft. Principerna om laga kraft och rättskraft fyller flera viktiga funktioner. Principerna skulle dock kunna motverka sina egna syften, om det inte fanns möjlighet att under vissa förutsättningar bryta igenom dem. I detta syfte finns bestämmelser om särskilda (extraordinära) rättsmedel. Dessa rättsmedel är resning, återställande av försutten tid och klagan över domvilla.

Av 11 kap. 13 § regeringsformen följer att för de fall där Högsta domstolen är högsta instans beviljas resning och

221

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

återställande av försutten tid av den domstolen om inte annat anges i lag. Sådana lagbestämmelser finns i 58 kap. RB. Av dessa bestämmelser framgår att det är hovrätten som prövar en ansökan om resning eller återställande av försutten tid om ansökan avser ett avgörande av en tingsrätt eller en förvaltningsmyndighet (58 kap. 4, 10 a, 11 och 14 §§ RB). Av rättegångsbalken framgår också att hovrätten är behörig domstol för klagan över domvilla som avser ett avgörande som meddelats av tingsrätt eller förvaltningsmyndighet (59 kap. 2, 4 och 5 §§ RB). Hovrätten är behörig också i de fall ett avgörande i sak överklagas till Marknadsdomstolen (jfr Högsta domstolens avgörande Ö 4245-11). I andra fall, dvs. om ansökan avser hov- rättens eller Marknadsdomstolens avgörande, är Högsta domstolen behörig. Nu redovisade bestämmelser om behörig domstol för ansökningar om särskilda rättsmedel är tillämpliga också i ärenden (42 § ÄL). En resningsansökan som avser Patentbesvärsrättens avgörande prövas av Högsta förvaltningsdomstolen (11 kap. 13 § regeringsformen).

Den ordning som gäller enligt rättegångsbalken för ansökan om extraordinära rättsmedel som avser avgöranden av tingsrätt eller myndighet vars avgöranden överklagas till tingsrätt motsvarar vad som gäller i allmän förvaltningsdomstol (8 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar) och är i linje med instans- ordningens princip. Det är rimligt att Patent- och marknadsöver- domstolen är behörig att pröva ansökningar om extraordinära rättsmedel i de mål och ärenden som omfattas av domstolens behörighet i samma utsträckning som hovrätt är det enligt rätte- gångsbalken och ärendelagen. Detta bör framgå av den nya dom- stolslagen.

222

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

8.2.4Närmare om rättegångsbalkens och ärendelagens tillämplighet

Förslag: I patentlagen införs en bestämmelse om sekretess i patentmål motsvarande den som funnits i lagen om Patent- besvärsrätten. I lagen om avtalsvillkor i konsumentför- hållanden och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare införs bestämmelser om sammanslutningars medverkan i mål enligt dessa lagar som motsvarar de som funnits i lagen om marknadsdomstol m.m. I den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar införs en bestämmelse om Konsu- mentombudsmannen som motsvarar en bestämmelse som funnits i lagen om marknadsdomstol m.m.

Huvuddelen av de bestämmelser i de materiella lagarna som innebär ett avsteg från den ordning som följer av rätte- gångsbalken respektive ärendelagen behålls. Patentlagens be- stämmelser om tid för överklagande av domstols avgörande i registreringsärenden och möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan samt marknadsföringslagens bestämmelser om undantag från kravet på prövningstillstånd upphävs.

En ny bestämmelse om möjlighet att i ärenden hålla förhör med part under sanningsförsäkran införs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.

En utländsk medborgare eller en utländsk juridisk person som vill väcka talan mot en svensk medborgare eller svensk juridisk person i Patent- och marknadsdomstolen ska fortsättningsvis vara skyldig att ställa säkerhet för motpartens rättegångskostnader.

223

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

Skälen för förslaget

Inledning

Som föreslås ovan ska mål och ärenden i patent- och mark- nadsdomstolarna handläggas enligt bestämmelserna i rättegångs- balken respektive ärendelagen. Genom att samma förfarande- regler kommer att gälla i alla mål respektive ärenden skapas förutsättningar för en mer enhetlig hantering i domstolarna. Det kan konstateras att för de flesta målen och ärendena enligt de aktuella lagarna innebär de val av processlag som nu föreslås ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning. För vissa ärendetyper, framför allt de som enligt nuvarande ordning hand- läggs av Patentbesvärsrätten, kommer dock den nya process- ordningen att innebära förändringar.

Särregler i materiell lag

I de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkur- rensrättsliga lagarna finns bestämmelser som innebär avsteg från det förfarande som skulle följa av en ren tillämpning av rättegångsbalken eller ärendelagen. I såväl patent- som mark- nadsförings- och konkurrensrättslagarna finns särskilda bestäm- melser om ersättning för eller fördelning av rättegångskostnader (se t.ex. 57 e § PL, 64 § MfL samt 8 kap. 15–18 §§ KL). Både marknadsföringslagen och konkurrenslagen innehåller vidare bestämmelser som reglerar myndighetens partsställning (65 § MfL och 8 kap. 12 § KL) och konkurrenslagen innehåller därutöver även bestämmelser om yttrande från annan än part och förhör i domstol (8 kap. 13–14 §§ KL).

Nu nämnda bestämmelser har utformats mot bakgrund av de särskilda förhållanden som råder i respektive måltyp. Dessa för- hållanden påverkas inte av att ordningen för domstolsprövningen av målen ändras. I huvudsak bör därför de särregler som finns i de materiella lagarna finnas kvar även i den nya domstolsord- ningen. Eftersom de aktuella bestämmelserna i flertalet fall avser

224

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

endast en eller ett fåtal måltyper bör de även fortsättningsvis finnas i respektive materiell lag. Av den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar bör det framgå att avsteg från rättegångsbalkens eller ärendelagens bestämmelser kan förekom- ma i annan lag.

Mot bakgrund av att det övergripande syftet med reformen är att uppnå en enhetlighet i förfarandet och få till stånd en effektiv och ändamålsenligt handläggning finns det dock anledning att upphäva vissa nu gällande särbestämmelser.

En sådan särbestämmelse, som finns i de immaterialrättsliga lagarna (se t.ex. 75 § andra stycket PL), anger att en överklagan- detid om två månader gäller vid överklagande av Patentbesvärs- rättens beslut. När Patentbesvärsrättens verksamhet förs över till de allmänna domstolarna, där normalt en överklagandetid om tre veckor gäller enligt rättegångsbalken och ärendelagen, bör detta även gälla för registreringsärendena när dessa har avgjorts i dom- stol.

Vidare gäller enligt 60 § MfL ett undantag från kravet på prövningstillstånd för mål som överklagas till Marknadsdomsto- len. Undantaget, som fördes in i samband med att kravet på prövningstillstånd i andra instans utvidgades för de allmänna domstolarna, motiverades med att kravet på prövningstillstånd i Marknadsdomstolen då enbart gällde dispositiva tvistemål där tvisteföremålets värde uppenbart inte översteg ett prisbasbelopp och – då något sådant mål aldrig överklagats till domstolen – ett krav på prövningstillstånd i domstolen saknade betydelse i prak- tiken (prop. 2004/05:131 s. 183). När nu en ny ordning för dom- stolsprövningen av bl.a. de marknadsföringsrättsliga målen och ärendena skapas inom ramen för de allmänna domstolarna saknas anledning till varför just dessa mål och ärenden inte ska omfattas av de processuella principer som gäller för övriga mål i allmän domstol. Av detta följer att även de marknadsföringsrättsliga målen bör omfattas av det krav på prövningstillstånd i Patent- och marknadsöverdomstolen som följer av rättegångsbalken och ärendelagen, som enligt förslaget i denna promemoria ska tillämpas på förfarandet även i de nya särskilda domstolarna.

225

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

I de immaterialrättsliga lagarna finns slutligen bestämmelser som innebär att Patentbesvärsrätten i vissa fall kan pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma (se t.ex. 10 kap. 10 § tredje stycket VML). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i ärendelagen. Möjligheten för Patentbesvärsrätten att i vissa fall pröva en talan trots att invändaren återkallat densamma för- klaras av att det har ansetts finnas ett allmänt intresse av att orik- tiga patent och andra rättigheter inte meddelas (se exempelvis prop. 1966:40 s. 133 f.). Praxis i EPO har dock gått i riktningen mot att inte pröva en talan när invändaren återkallat densamma (Official Journal EPO 1993 s. 346, 1994 s. 887, 2001 s. 381 f., Persson i Festskrift till Ulf Bernitz, NIR 2001 s. 123 f., Straus, NIR 2002 s. 462 f., jfr även SOU 1983:35, s. 67 f.). Det finns inte skäl för att en person som försvarar sitt patent mot en invändare ska behandlas annorlunda – och hårdare – om det rör sig om ett svenskt patent än ett europeiskt. Det finns dessutom ingen motsvarande ordning i de fall där Patent- och registre- ringsverket meddelar ett felaktigt beslut som inte överklagas. Att det råder skillnad mellan det fallet och det fallet att en invändare återkallat sin talan är ologiskt. En tillämpning av ärendelagen innebär att samma ordning kommer att gälla oavsett om frågan uppkommer i ett mål eller ett ärende. Allmänintresset att und- vika oriktiga registreringar är inte så starkt att det mot den angivna bakgrunden finns skäl att avvika från ärendelagens regle- ring. Bestämmelserna i de materiella lagarna som ger domstol en möjlighet att i vissa fall pröva en talan trots att invändaren åter- kallat densamma bör därmed upphävas.

Avslutningsvis kan konstateras att det finns ett antal bestäm- melser i framför allt konkurrenslagen och marknadsföringslagen, som med hänsyn till att mål och ärenden enligt nuvarande ord- ning kan inledas i såväl Stockholms tingsrätt som Marknadsdom- stolen, reglerar både talerätt och behörig domstol. Mot bakgrund av att en enhetlig ordning för domstolsprövningen nu skapas, där ärenden inleds i en och samma domstol, finns anledning att lag- tekniskt renodla dessa bestämmelser till talerättsregler respektive regler om behörig domstol.

226

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

Mål enligt avtalsvillkorslagarna

Lagen om marknadsdomstol m.m., MDL, innehåller ett antal bestämmelser som reglerar handläggningen av mål enligt avtals- villkorslagarna (13–22 §§ MDL). Bland dessa finns bestämmelser om sammanträde, kallelse, dom och rättegångskostnader. Dessa bestämmelser motsvaras av sådana bestämmelser i rättegångsbal- ken och ärendelagen som är tillämpliga på förfarandet i patent- och marknadsdomstolarna. Några nya sådana bestämmelser behövs därför inte.

Därutöver finns i lagen om marknadsdomstol m.m. vissa bestämmelser som reglerar dels möjligheten för en sammanslut- ning av näringsidkare att medverka i mål enligt lagen om avtals- villkor i konsumentförhållanden och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare, dels förfarandet i det fall en sådan sam- manslutning getts rätt att medverka. Av avsnitt 6.8 framgår att som en följd av den nya ordning för domstolsprövning av bl.a. de marknadsföringsrättsliga mål som nu föreslås ska Marknads- domstolen upphöra och av avsnitt 7 framgår att lagen om marknadsdomstol m.m. ska upphävas. De förhållanden som har motiverat nu aktuella bestämmelser påverkas inte av att ord- ningen för domstolsprövningen ändras. Bestämmelser om sammanslutnings medverkan i mål enligt avtalsvillkorslagarna bör därför föras in i respektive avtalsvillkorslag.

Konsumentombudsmannen

Av 11 § MDL följer att det för frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsumentförhållanden ska finnas en konsumentombudsman. Vidare anges att ombudsmannen ska ut- ses av regeringen för viss tid och att han eller hon ska vara jurist. Som anges i avsnitt 7 ska denna lag upphävas i samband med att den nya ordningen för domstolsprövning av bl.a. de marknads- föringsrättsliga målen införs. I den nya ordningen för dom- stolsprövningen ska dock fortfarande Konsumentombuds- mannen ha de uppgifter som följer av den materiella lagstift-

227

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

ningen och bl.a. uppträda som part i patent- och marknads- domstolarna. En bestämmelse om att det ska finnas en konsu- mentombudsman bör därför föras in i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Beslutsmyndighet som part

Att ärendelagen ska tillämpas på patent- och marknadsdomsto- larnas handläggning av överklagade beslut från Patent- och registreringsverket och Statens jordbruksverk innebär att dessa myndigheter i egenskap av beslutsmyndighet blir part i dom- stolen (11 § ÄL). Enligt nuvarande ordning gäller, med undantag från förvaltningsprocesslagens motsvarande bestämmelse om beslutsmyndigheten som part, att registreringsmyndigheterna inte är part i domstolen (8 § PBRL). Däremot har Patent- besvärsrätten möjlighet att om det behövs inhämta yttrande från beslutsmyndigheten (13 § FPL). Något motsvarande undantag från ärendelagens bestämmelse finns inte för Konkurrensverket och Konsumentombudsmannen, utan dessa två myndigheter är i enlighet med huvudregeln part i Marknadsdomstolen när deras beslut överklagas dit (8 kap. 1 § andra stycket KL och 59 § tredje stycket MfL). Konkurrensverket och Konsumentombudsman- nen bör ha ställning som part även när deras respektive beslut överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Tvåpartsprocess är numera en så gott som undantagslös huvudregel i såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna. Att en registreringsmyndighet är part i domstol förekommer i andra fall, t.ex. i allmän förvaltnings- domstol vid överklagande av beslut om registrering av firma. Syftet med tvåpartsprocessen är framför allt att utredningen blir fylligare genom att det uppstår en dialog mellan parterna (jfr t.ex. prop. 1995/96:22 s. 77 f. och prop. 1995/96:115 s. 87 f.). Det tydliggör också domstolens roll som tvistlösningsorgan. De skäl som generellt finns för en tvåpartsprocess kan med samma styrka göras gällande när överklagandet avser t.ex. ett beslut av

228

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

Patent- och registreringsverket att avslå en patentansökan. Dom- stolen behöver dock inte blanda in beslutsmyndigheten om dom- stolen anser att det är onödigt (15, 18 och 22 § ÄL). Ett typ- exempel på när kommunicering med myndigheten kan undvaras är att de i ärendet förekommande intressena redan är parts- representerade genom att det finns en enskild motpart. Även i andra fall där det i ärendet inte förekommer sådana allmänna intressen som beslutsmyndigheten har till uppgift att bevaka bör en kommunicering kunna underlåtas (prop. 1995/96:115 s. 158). Myndigheterna behöver alltså inte uppträda i processen i syfte att bevaka ett enskilt intresse. Genom att domstolen kan välja att inte kommunicera handlingarna med myndigheten behöver den inte involveras i sådana fall. Genom att beslutsmyndigheten blir part ges myndigheten även klagorätt. Denna ordning skapar förutsättningar för att prejudikatbildningen utvecklas. Ärende- lagens bestämmelser om beslutsmyndigheten som part bör såle- des tillämpas i samtliga till Patent- och marknadsdomstolen överklagade ärenden.

Sekretess vid sammanträde i immaterialrättsliga ärenden

Från rättssäkerhetssynpunkt anses det vara av vikt att dom- stolarnas handläggning i så stor utsträckning som möjligt är underkastad offentlig insyn. Enligt 2 kap. 11 § andra stycket RF och 5 kap. 1 § RB (till vilka såväl 10 § PBRL som 21 § ÄL hän- visar) ska förhandling i domstol som huvudregel vara offentlig. Offentligheten anses stärka allmänhetens förtroende för rätt- skipningen. För att en förhandling eller del av en förhandling ska hållas inom stängda dörrar krävs att det kan antas att det vid för- handlingen kommer att läggas fram uppgift, för vilken hos dom- stolen gäller sekretess. I de flesta fall krävs det dessutom att det bedöms vara av synnerlig vikt att den uppgift för vilken sekretess gäller inte röjs. Detta skaderekvisit gäller dock enligt 10 § PBRL inte i Patentbesvärsrätten. I 10 § PBRL föreskrivs vidare att rätten ska förordna om stängda dörrar när rätten prövar en patentansökan som inte är offentlig (tillgänglig för envar).

229

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

När det gäller ärenden om patent framgår av 22 § PL att en patentansökan blir offentlig först efter en viss tid. Utan en bestämmelse motsvarande den i lagen om Patentbesvärsrätten skulle bestämmelsen i 22 § PL inte kunna upprätthållas i de fall det hålls ett sammanträde i ärendet. En sådan ordning är inte godtagbar. En bestämmelse motsvarande den i 10 § sista meningen PBRL bör därför gälla för handläggningen i patent- och marknadsdomstolarna.

När det gäller övriga immaterialrättsliga ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna bedöms behovet av sekretess inte vara större än i andra ärenden som handläggs i allmän domstol. Ärendelagens regler bör därför gälla i denna del. I sammanhanget ska anmärkas att ett samman- träde som hålls med stöd av ärendelagen utgör ett komplement till det skriftliga förfarandet. Det innebär att den omständig- heten att det hålls ett sammanträde i ärendet inte innebär att alla handlingar i målet blir offentliga, utan endast de uppgifter som läggs fram vid förhandlingen.

Bestämmelsen som tar sikte på patentansökningar bör tas in i patentlagen.

Partsförhör under sanningsförsäkran

Enligt 37 kap. RB kan en part i tvistemål i bevissyfte höras under sanningsförsäkran. Under ett sådant förhör talar parten under straffansvar, vilket han eller hon annars inte gör. Varken ärende- lagen, förvaltningsprocesslagen eller lagen om Patentbesvärs- rätten innehåller några motsvarande bestämmelser om partsför- hör under sanningsförsäkran. Patentbesvärsrätten framförde redan till 1999 års patentprocessutredning ett önskemål om att vid ett sammanträde kunna hålla partsförhör under sanningsför- säkran (SOU 2001:33 s. 113). Företrädare för Patent- besvärsrätten har även därefter uttryckt ett sådant önskemål.

Vid införandet av ärendelagen konstaterades att rättegångs- balkens regler om partsförhör under sanningsförsäkran ändrats i

230

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

syfte att så mycket som möjligt begränsa omfattningen av sådana förhör. Vidare anfördes att det med stor säkerhet skulle komma att bli mycket ovanligt att i ett domstolsärende bevisvärdet av partens uppgifter påverkades av att förhöret med en part hölls under sanningsförsäkran. Det fanns en farhåga att en reglering av partsförhöret i den nya ärendelagen skulle leda till att parter helt i onödan skulle komma att begära sammanträden för att bli hörda enligt regleringen (prop. 1995/96:115 s. 111).

Denna hållning kan dock numera tyckas väl restriktiv. Ärendelagens tillämpningsområde har utsträckts alltmer i tiden efter dess tillkomst. Det finns också exempel på ärenden där partsförhör under sanningsförsäkran är möjligt, bl.a. i arrende- ärenden (se 8 kap. 31 c § jordabalken och prop. 2005/06:10 s. 53 f.) och i ärenden om informationsförläggande enligt de immaterialrättsliga lagarna (se t.ex. 53 e § tredje stycket URL). När det gäller de till Patent- och marknadsdomstolen över- klagade ärendena kan det finnas behov av bevismedlet förhör under sanningsförsäkran. Ett exempel på en sådan situation är när en enskild uppfinnare står mot ett invändande företag. I sådant fall kan anställda vid företaget höras som vittnen medan den enskilde uppfinnaren inte kan höras under sannings- försäkran. Motsvarande intresse av partsförhör kan uppkomma exempelvis när det i samband med behandlingen av en patentansökan uppkommer fråga om bättre rätt till en upp- finning (se 17 och 18 §§ PL, jfr RÅ 1982 2:69). I sistnämnt fall bedöms ett sådant behov i och för sig främst föreligga i de fall ett mål och ett ärende kumuleras. I sådant fall finns möjlighet att höra en part under sanningsförsäkran med stöd av rätte- gångsbalkens regler. Det är dock otillfredsställande att möjlig- heten att höra en part under sanningsförsäkran i ett ärende är beroende av om ärendet handläggs tillsammans med ett tvistemål eller inte.

Som anfördes vid införandet av ärendelagen kan en möjlighet till förhör under sanningsförsäkran innebära en risk att parterna begär förhandling i fler fall. Denna risk bör dock inte överdrivas. Det muntliga inslaget i domstolarna har blivit ett allt mer natur-

231

Tillämplig processlag

Ds 2014:2

ligt inslag och rätten till muntlig förhandling är fastslagen i arti- kel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. En part har därför rätt att vid en muntlig förhandling få komma till tals oavsett om det finns möjlighet att göra det under sanningsför- säkran eller inte. Det är rättens ansvar att säkerställa att inget onödigt dras in i ärendet och därmed inte hålla muntlig förhand- ling eller tillåta bevis som är obehövligt.

I syfte att säkerställa att den utredning som ligger till grund för rättens avgörande är fullständig och av hög kvalitet bör det mot den angivna bakgrunden tas in en bestämmelse i den före- slagna lagen om patent- och marknadsdomstolar som möjliggör partsförhör under sanningsförsäkran. Bestämmelsen bör, även om behovet är särskilt tydligt i registreringsärendena, vara tillämplig på samtliga ärenden i patent- och marknadsdom- stolarna, dvs. även i marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga ärenden.

Skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångs- kostnader

I lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader finns bestämmelser om skyldighet för utländska medborgare och utländska juridiska personer att ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han eller hon genom lagakraftägande avgörande kan bli skyldig att betala (1 §). Vid tillämpningen av den lagen likställs den som är medborgare eller har hemvist i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och juridiska personer som har bildats enligt ett sådant lands lagstiftning med svenska med- borgare och svenska juridiska personer (1 § tredje stycket). I vissa fall är dessutom en utländsk kärande befriad från skyldigheten att ställa säkerhet. Detta gäller bl.a. mål i Mark- nadsdomstolen (2 § 5). I förarbetena anfördes som skäl för detta undantag att det i mål och ärenden i Marknadsdomstolen torde vara sällsynt att en part förpliktas att utge ersättning för rätte-

232

Ds 2014:2

Tillämplig processlag

gångskostnader och, att i de fall detta ändå sker, det med hänsyn till arten av de frågor som prövas inte framstår som lämpligt att kräva säkerhet för kostnaderna (prop. 1979/80:78 s. 12 f.).

Det kan konstateras att Marknadsdomstolens behörighet vid tidpunkten för lagens tillkomst var betydligt mer begränsad än den är enligt nuvarande ordning samt att den då gällande kon- kurrenslagen inte innehöll några bestämmelser om rätte- gångskostnader. Numera hänvisar konkurrenslagen i fråga om rättegångskostnader till de bestämmelser i rättegångsbalken som tillämpas i allmän domstol. Det kan med hänsyn till detta ifråga- sättas om utländska kärande ens med nuvarande ordning ska vara undantagna skyldigheten att ställa säkerhet i de mål och ärenden som prövas i Marknadsdomstolen. De aktuella målen i patent- och marknadsdomstolarna kommer att handläggas enligt rätte- gångsbalken respektive ärendelagen och således omfattas av de möjligheter till ersättning för rättegångskostnader som anges där. De skäl som föranledde undantaget för utländska kärande att ställa säkerhet i mål i Marknadsdomstolen framstår mot denna bakgrund inte längre som bärande. En utländsk medbor- gare eller en utländsk juridisk person som vill väcka talan mot en svensk medborgare eller svensk juridisk person i Patent- och marknadsdomstolen bör således omfattas av skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnader.

233

9 Sammansättningsregler

9.1Allmänt om sammansättningsregler

Regler om vilka ledamöter som ska ingå i rätten när domstolen handlägger ett mål kallas sammansättningsregler eller domför- hetsregler. Reglerna kan antingen föreskriva att rätten ska bestå av exempelvis en lagfaren ledamot eller föreskriva att rätten är domför med tre lagfarna ledamöter. I det första fallet är det fråga om en absolut regel; rätten kan inte vara sammansatt med fler och inte heller färre ledamöter. I det andra exemplet är det fråga om en minimiregel; rätten kan inte vara sammansatt med färre ledamöter men däremot med fler. En sådan sammansättnings- regel kompletteras normalt med en regel som föreskriver hur många ledamöter rätten som mest får bestå av.

9.2Rättens sammansättning enligt nuvarande ordning

9.2.1Tingsrätt

Immaterialrättsliga mål och ärenden

För tvistemål och brottmål enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, upphovsrättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter finns bestämmelser om rättens sammansättning i rättegångsbalken. Vid handläggningen ska tingsrätten om inte annat är föreskrivet bestå av en lagfaren domare (1 kap. 3 § RB).

234

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

I tvistemål ska tingsrätten vid huvudförhandling bestå av tre lagfarna domare (1 kap. 3 a § första stycket RB). I vissa fall ska rätten dock bestå av en lagfaren domare. Det gäller dels i s.k. förenklade tvistemål, dvs. dispositiva tvistemål där värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet (1 kap. 3 d § RB), dels i ordinära tvistemål när huvudförhandling hålls i förenklad form (1 kap. 3 a § andra stycket RB). Rätten får även i andra fall bestå av en lagfaren domare vid huvudförhand- ling, om rätten anser att det är tillräckligt att en domare ingår i rätten och parterna samtycker till det eller om målet är av enkel beskaffenhet (1 kap. 3 a § tredje stycket RB).

I brottmål ska tingsrätten vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän (1 kap. 3 b § RB). Om det finns skäl för det, får ytterligare såväl en lagfaren domare som en nämndeman delta (1 kap. 3 b § tredje stycket RB). I mål om brott som inte kan ge högre straff än fängelse sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anled- ning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot (1 kap. 3 b § andra stycket RB).

När tingsrätten avgör ett mål utan huvudförhandling eller prövar en rättegångsfråga ska den bestå av en lagfaren ledamot. Rätten får dock ha den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet (1 kap. 3 c § RB).

För patenträttsliga tvistemål och brottmål där Stockholms tingsrätt är exklusivt forum gäller särskilda regler om tings- rättens sammansättning. Tingsrätten är i dessa mål domför med fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna och två ska vara tekniskt sakkunniga. Fler än tre lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte ingå i rätten (66 § PL). Om ett mål avgörs utan huvudförhandling är tingsrätten dock domför med en lagfaren ledamot. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. I sådana fall får även en tekniskt sakkunnig ledamot ingå i rätten (66 § andra stycket PL). Patentlagens sammansättningsregler gäller också i mål om arbetstagares uppfinningar (9 § lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar) och försvarsuppfinningar (14 § lagen

235

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

om försvarsuppfinningar). I övriga patentmål gäller rättegångs- balkens regler. Ett exempel är mål som rör underlåtenhet av patentsökande eller patenthavare att fullgöra upplysnings- skyldighet enligt 56 § PL. Skälet till detta är att sådana brott oftast har karaktären av ordningsförseelser och att det sällan uppkommer frågor av teknisk natur i dessa mål (se Jacobsson o.a., Patentlagstiftningen, 1980, s. 375).

I immaterialrättsliga domstolsärenden finns bestämmelser om rättens sammansättning i ärendelagen. Enligt dessa ska tings- rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten dock bestå av tre lagfarna ledamöter (3 § ÄL).

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden

I mål enligt marknadsföringslagen och konkurrenslagen är Stockholms tingsrätt vid huvudförhandling domför med fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ska vara ekonomiska experter (54 § första stycket MfL och 8 kap. 8 § första stycket KL). Om huvudförhandling hålls i förenklad form eller om parterna samtycker till det ska tingsrätten i stället bestå av en lagfaren domare. I dessa fall får även en ekonomisk expert delta. Detsamma gäller i marknadsföringsrättsliga mål vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling (54 § tredje stycket MfL) respektive i konkurrensrättsliga mål vid avgörande av mål utan huvudförhandling och när rättegångsfrågor prövas (8 kap. 9 § KL). Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet får dock rätten ha den samman- sättning som gäller för huvudförhandling (55 § MfL och 8 kap. 9 § KL).

I mål som gäller skadestånd enligt konkurrenslagen gäller de särskilda sammansättningsreglerna i konkurrenslagen endast om målet handläggs gemensamt med ett mål om konkurrensskade- avgift. I andra mål om skadestånd enligt konkurrenslagen liksom i mål om ogiltighet enligt samma lag samt i mål om skadestånd

236

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

enligt marknadsföringslagen tillämpas rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning i tvistemål. I mål om utdömande av vite består rätten av en lagfaren domare (8 § lagen om viten).

När tingsrätten handlägger ett marknadsföringsrättsligt ären- de som avser överklagande av Konsumentombudsmannens be- slut om upplysningsskyldighet m.m. ska rätten bestå av en lagfa- ren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffen- het får tingsrätten bestå av två lagfarna domare och två ekono- miska experter (57 § MfL).

Vid handläggning av flertalet konkurrensrättsliga ärenden ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § andra stycket KL). I ären- den relaterade till utredning initierad av Konkurrensverket, EU- kommissionen eller utländsk konkurrensmyndighet ska rätten dock bestå av två lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det är tillräckligt med hänsyn till ärendets beskaffenhet får rätten i stället bestå av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § första stycket KL).

9.2.2Hovrätt

I tvistemål är hovrätten domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats från tingsrätt ska dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare (2 kap. 4 § första stycket RB).

I brottmål är hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra lagfarna domare och tre nämnde- män får inte delta. Om det inte finns anledning att döma till svårare straff än böter och om det i målet inte är fråga om före- tagsbot, är hovrätten domför med tre lagfarna ledamöter. Det- samma gäller vid handläggning som inte sker vid huvudför- handling (2 kap. 4 § andra stycket RB).

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Om frågan är enkel, får dock pröv-

237

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

ningstillstånd som inte är begränsat till del av målet meddelas av en lagfaren domare (2 kap. 4 § tredje stycket RB).

När hovrätten skriver av ett mål är den domför med en lagfa- ren domare. Detsamma gäller när hovrätten beslutar om undan- röjande av tingsrättens avgörande efter det att käromålet åter- kallats (2 kap. 4 § fjärde stycket RB).

För patentmål gäller särskilda regler om hovrättens samman- sättning. Hovrätten är domför med tre lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter, om sakkunnig ledamot deltagit i tings- rätten. Om tre lagfarna ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande, ska dock minst fyra lagfarna ledamöter delta i hov- rättens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniskt sak- kunniga ledamöter får inte ingå i rätten (67 § första stycket PL). Hovrätten är domför utan sakkunniga ledamöter, om den finner att medverkan av sådana ledamöter uppenbarligen inte behövs (67 § andra stycket PL). Vid behandling av frågor om prövnings- tillstånd får en tekniskt sakkunnig ledamot ingå i rätten i stället för en av de tre lagfarna ledamöterna (67 § andra stycket PL).

Vid handläggning av domstolsärenden tillämpas rättegångs- balkens bestämmelser om hovrättens sammansättning i tvistemål (3 § ÄL).

9.2.3Patentbesvärsrätten

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter i mål om registrering av immateriella rättigheter enligt patentlagen, växt- förädlarrättslagen, varumärkeslagen och mönsterskyddslagen. Fler än fyra ledamöter får inte ingå i rätten i annat fall än då rätten avgör målet i plenum (4 § första stycket PBRL). I mål om patent, med undantag för mål om pantsättning av patent eller patentansökningar, och i mål om växtförädlarrätt ska minst två av ledamöterna vara tekniskt kunniga och ska en ledamot vara lagfaren, om inte rätten finner att medverkan av en lagfaren leda- mot är obehövlig. I dessa mål kan alltså rätten bestå av enbart tekniska ledamöter. I övriga mål ska minst två av ledamöterna

238

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

vara lagfarna. I dessa mål kan alltså rätten bestå av enbart lag- farna ledamöter (4 § andra stycket PBRL).

9.2.4Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen är i alla mål och ärenden domför med fyra ledamöter. Domstolens ordförande måste alltid ingå i rätten (9 § MDL). De övriga tre ledamöterna väljs bland vice ordföran- den, som är jurist, och de fem särskilda ledamöterna, av vilka en är jurist och fyra är ekonomiska experter (3 och 4 §§ MDL). Ordföranden får dock ensam avgöra t.ex. frågor om pröv- ningstillstånd i vissa fall (9 § andra stycket 5 MDL).

9.3Rättegångsbalkens och ärendelagens tillämplighet

Förslag: Rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler om sammansättning ska gälla i patent- och marknadsdomstolarna, om inte annat föreskrivs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Med hänsyn till behovet av teknisk och ekonomisk sak- kunskap ska särskilda sammansättningsregler för de patent- rättsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena införas i den före- slagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Skälen för förslaget

Utgångspunkter

Ett huvudsakligt syfte med sammansättningsregler är att säker- ställa att domstolar kan avgöra mål och ärenden effektivt samt med den kompetens som är nödvändig. Reglerna bör dessutom vara förutsebara och tydliga.

239

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

En målsättning vid utformningen av sammansättningsreglerna i patent- och marknadsdomstolarna är att de bör vara flexibla och medge att målen kan handläggas och avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som den mest lämpliga. Rätten bör alltså inte bestå av fler ledamöter eller leda- möter av annat slag än som är sakligt motiverat för en effektiv och rationell handläggning av målet eller ärendet. Det finns dess- utom ett värde i att reglerna i möjligaste mån är enhetliga för de typer av mål och ärenden som är föremål för den samlade dom- stolsprövningen. Det får vidare anses lämpligt att expertkompetensen är densamma i första och andra instans.

Rättegångsbalkens och ärendelagens regler bör tillämpas som huvudregel

I avsnitt 8.2.1 och 8.2.2 föreslås att rättegångsbalken respektive ärendelagen ska reglera förfarandet i patent- och marknads- domstolarna om inte annat anges. Rättegångsbalkens och ären- delagens sammansättningsregler gäller enligt nuvarande ordning vid avgörande av många immaterialrättsliga tvistemål och brott- mål samt vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål. Det har inte framkommit att detta inte skulle vara en fungerande ordning. Att målen genom reformen ska prövas av Patent- och Marknadsdomstolen som första instans föranleder inte något behov av att ändra reglerna om hur rätten som utgångspunkt ska vara sammansatt. Även när det gäller samman- sättningen bör därför utgångspunkten vara att rättegångsbalken respektive ärendelagen ska tillämpas i patent- och mark- nadsdomstolarna.

Ledamöter med särskild sakkunskap

För vissa immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och kon- kurrensrättsliga mål och ärenden föreskrivs enligt nuvarande

240

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

ordning att särskilda ledamöter ska delta i Patentbesvärsrättens, Stockholms tingsrätts, Svea hovrätts och Marknadsdomstolens avgöranden. Sådana särskilda sammansättningsregler syftar till att tillgodose behovet av teknisk respektive ekonomisk kompetens i dessa mål och ärenden.

För all domstolsprövning gäller att det är angeläget att det finns förutsättningar för rätten att förstå och objektivt analysera det av parterna framlagda processmaterialet. I en kontradiktorisk domstolsprocess är det primärt parternas sak att tillföra målet nödvändig utredning och expertis, vilket kan ske genom att använda sakkunnigbevisning. En sådan ordning bedöms dock i detta fall inte på ett adekvat sätt tillgodose det behov som finns av kunskaper i relevanta sakfrågor på ett mer allmänt plan. Inte heller möjliggör det tillgång till särskild sakkunskap under bered- ningen av målen eller under överläggning till dom och dom- skrivning (jfr SOU 1987:13 s. 67 och 82 f., SOU 1993:59 s. 483 f. samt SOU 2010:44 s. 386 f.). En medverkan av särskilda ledamöter underlättar domstolsarbetet och ökar förutsättningar- na för materiellt riktiga domslut i de aktuella målen (bet. JuU 1984/85:39 s. 11 f.). Ett behov av särskild sakkunskap i ett mål eller ärende i patent- och marknadsdomstolarna bör alltså i första hand tillgodoses genom att ledamöter med sådan särskild sakkunskap ingår i rätten och det behöver då införas särskilda bestämmelser om rättens sammansättning för dessa fall.

Patenträttsliga mål och ärenden

När allmän domstol och Patentbesvärsrätten enligt nuvarande ordning handlägger patenträttsliga mål ingår tekniska ledamöter som huvudregel i rätten (se avsnitt 9.2).

Deltagandet av tekniska ledamöter vid handläggning av patentmål går tillbaka till tiden för 1884 års patentförordning. Den tekniska aspekten av patentmålen har sagts ofta vara så dominerande att sakprövningen mycket beror på rent tekniska bedömningar. För domstolen har det därför ansetts nödvändigt

241

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

att den tekniska sakkunskapen finns företrädd bland ledamöter- na (se prop. 1966:40 s. 236 f. och prop. 1985/86:86 s. 24).

Betydelsen av teknisk sakkunskap i de patenträttsliga målen är något som det finns anledning att på nytt understryka. I mål som rör tekniska frågeställningar borgar ledamöter med särskild sakkunskap för en kompetent och effektiv handläggning. Tek- niska ledamöter svarar för bedömningen av de speciella, ofta in- vecklade, tekniska frågor som förekommer i målen och kan för- klara dessa frågor för de lagfarna domarna på ett sätt som gör att dessa kan sätta in dem i sitt sammanhang. Tekniker med patent- rättslig erfarenhet spelar också en betydande roll när det gäller exempelvis bedömning av uppfinningshöjd samt tolkning och formulering av patentkrav. Mot den angivna bakgrunden bör den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar innehålla särskilda regler om rättens sammansättning i patenträttsliga mål och ärenden.

Växtförädlarrättsliga mål och ärenden

När allmän domstol handlägger mål och ärenden enligt växt- förädlarrättslagen är rätten domför med enbart lagfarna ledamöter. När Patentbesvärsrätten prövar mål om registrering av växtför- ädlarrätt däremot deltar som huvudregel tekniska ledamöter i rätten (se avsnitt 9.2).

Deltagandet av tekniska ledamöter i Patentbesvärsrätten har motiverats med att mål enligt växtförädlarrättslagen många gånger kan ställa stora krav på teknisk sakkunskap med inrikt- ning på biologi och genteknik (prop. 1971:40 s. 139). Trots det ingår alltså inte tekniska ledamöter i rätten i allmän domstol. I förarbetena till den äldre växtförädlarrättslagen anfördes att behovet av särskild sakkunskap i sådana mål i erforderlig ut- sträckning borde kunna tillgodoses genom att domstolen har möjlighet att infordra yttrande från dåvarande Statens växtsort- nämnd (a. prop. s. 80 f.).

242

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

För att avgöra växtförädlarrättsliga registreringsmål kommer det även i patent- och marknadsdomstolarna att finnas behov av särskild sakkunskap i rätten. Det finns vidare inte anledning att värdera behovet av teknisk sakkunskap annorlunda i tvistemål och brottmål än i registreringsärenden. Den omständigheten att sakfrågorna är desamma i de olika mål- och ärendekategorierna är ju en av anledningarna till att samla prövningen av dem i en och samma domstol. Tekniska ledamöter bör därför som utgångspunkt delta i dömandet av de växtförädlarrättsliga målen och ärendena i patent- och marknadsdomstolarna. I enlighet med detta bör den föreslagna lagen om patent- och marknads- domstolar innehålla särskilda regler om rättens sammansättning i växtförädlarrättsliga mål och ärenden.

Övriga immaterialrättsliga mål och ärenden

När allmän domstol enligt nuvarande ordning handlägger mål och ärenden enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskydds- lagen, upphovsrättslagen och lagen om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter är rätten domför med enbart lagfarna ledamöter. När Patentbesvärsrätten prövar mål enligt varumär- keslagen, firmalagen och mönsterskyddslagen får däremot tek- niska ledamöter ingå i rätten (se avsnitt 9.2).

Att allmän domstol avgör målen och ärendena utan särskilda ledamöter har såvitt framkommit fungerat väl. Att domförhets- reglerna för Patentbesvärsrätten möjliggör deltagande av tek- niska ledamöter är visserligen naturligt med hänsyn till hur dom- stolen är bemannad; drygt hälften av domarna i Patentbesvärs- rätten är tekniker. I realiteten är emellertid domstolen regel- mässigt sammansatt med tre lagfarna ledamöter när den hand- lägger mål om mönster och varumärke (jfr Patentbesvärsrättens årsredovisning 2011, s. 10). Det bedöms mot den bakgrunden inte finnas något behov av den särskilda sakkunskap som dessa tekniker har för att på ett kompetent sätt kunna avgöra de aktuella målen. Med hänsyn härtill och då rätten inte bör bestå av fler eller andra ledamöter än som är sakligt motiverat för en

243

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

effektiv och rationell handläggning, finns det inte anledning att möjliggöra deltagande av tekniska ledamöter när dessa mål prövas i patent- och marknadsdomstolarna. Rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler bör därmed gälla för mål och ärenden enligt varumärkeslagen, firmalagen, mönster- skyddslagen, upphovsrättslagen och lagen om skydd för krets- mönster för halvledarprodukter.

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden

När allmän domstol handlägger mål och ärenden enligt konkur- renslagen och marknadsföringslagen ska ekonomiska experter i vissa fall ingå i rätten. I Marknadsdomstolen ingår alltid ekono- miska experter i rätten (se avsnitt 9.2).

Att det finns behov av ekonomisk kompetens vid prövning av vissa marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden har framhållits länge (se bl.a. prop. 1992/93:234 s. 8 f.). Framför allt de konkurrensrättsliga målen innehåller i många fall frågor som kräver kvalificerade samhällsekonomiska och före- tagsekonomiska analyser, t.ex. frågor som handlar om att avgrän- sa den relevanta marknaden, bedöma om ett företag har en domi- nerande ställning eller om ett förfarande begränsar konkur- rensen. Det har därför ansetts nödvändigt att det i domstolarna finns teoretisk och praktisk ekonomisk sakkunskap i form av expertledamöter (se bl.a. a. prop. och prop. 1994/95:12 s. 128 f.). De överväganden som har legat till grund för nuvarande ordning gör sig alltjämt gällande. Ekonomiska ledamöter bör därför som utgångspunkt delta vid avgörandet av de konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga målen och ärendena i patent- och marknadsdomstolarna. Det bör därför tas in särskilda regler om rättens sammansättning i sådana mål och ärenden i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.

244

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

9.4Rättens sammansättning i Patent- och marknadsdomstolen

I avsnitt 9.3 föreslås att rättegångsbalkens sammansättnings- regler ska gälla för flertalet immaterialrättsliga mål och ärenden men att det ska införas särskilda sammansättningsregler för de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga målen och ärendena liksom för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena. I följande avsnitt övervägs hur dessa regler ska vara utformade såvitt avser sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen.

9.4.1Sammansättningsregler för mål

Förslag: Patent- och marknadsdomstolen ska vid huvudför- handling i patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ledamöter med teknisk eller ekonomisk sakkunskap beroende på måltyp. Om det finns skäl för det, får ytterligare en lagfaren domare och en teknisk eller ekonomisk ledamot ingå i rätten. Om det inte finns behov av teknisk respektive ekonomisk sakkunskap ska domstolen bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje stycket och 1 kap. 3 d § RB liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap. Detsamma gäller när Patent- och marknadsdomstolen avgör mål utan huvudförhandling. I sist- nämnt fall och vid prövning av rättegångsfrågor får rätten ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling om det finns särskilda skäl.

I övrigt ska rättegångsbalkens sammansättningsregler gälla.

245

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

Skälen för förslaget

Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga tvistemål

I de patentmål där Stockholms tingsrätt enligt nuvarande ord- ning är exklusivt forum är rätten som huvudregel domför med fyra ledamöter, varav två ska vara tekniskt kunniga (66 § PL). Såvitt framkommit är detta en väl fungerande ordning. Den överensstämmer vidare i huvudsak med vad som gäller för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen i allmän domstol, dock med ekonomiska experter i stället för tekniska.

Det finns emellertid behov av flexibilitet i patentmål såvitt av- ser såväl deltagandet av tekniska ledamöter som antalet ledamö- ter. Sammansättningsreglerna bör medge att målen kan hand- läggas och avgöras med den sammansättning som i varje enskilt fall framstår som den mest lämpliga. Reglerna bör utformas på ett sätt som uppnår denna flexibilitet.

Som huvudregel bör Patent- och marknadsdomstolen bestå av två lagfarna och två tekniska ledamöter vid handläggning av patenträttsliga tvistemål.

Även om den tekniska aspekten generellt sett är framträdande i patentmålen finns det fall där den tekniska kompetensen inte är nödvändig för målets avgörande. Det kan röra sig om enbart tolkning av ett licensavtal, den rättsliga innebörden av t.ex. en unionsrättslig reglering eller en fråga om preskription. Med hän- syn till att rätten inte bör bestå av fler eller andra ledamöter än vad som är sakligt motiverat bör tekniker inte ingå i rätten när sådana mål handläggs. Det bör lämpligen komma till uttryck genom att det föreskrivs att rätten ska bestå av enbart lagfarna ledamöter vid handläggning av patenträttsliga mål, om behov av teknisk sakkunskap saknas. Bedömningen av om behov av tek- niska ledamöter finns eller inte bör anförtros domstolen, som har bäst förutsättningar att bedöma den frågan.

När det gäller sammanträde för muntlig förberedelse, pröv- ning av rättegångsfrågor och annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling bör Patent- och marknadsdomstolen, lik-

246

Ds 2014:2 Sammansättningsregler

som enligt gällande rätt (66 § andra stycket PL) och i enlighet med vad som gäller i marknadsföringsrättsliga mål (54 § MfL), kunna bestå av antingen en lagfaren ledamot eller en lagfaren ledamot och en teknisk ledamot. Vid prövning av rättegångs- frågor får rätten enligt rättegångsbalken i stället ha den samman- sättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda

skäl med	hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet
(1 kap. 3 c §	RB). Detsamma gäller i marknadsföringsrättsliga

och konkurrensrättsliga mål. Denna möjlighet finns däremot inte enligt patentlagen. Ett sådant behov kan t.ex. finnas vid prövning av yrkanden om interimistiska förbud med långtgående ekonomiska och andra konsekvenser eller vid interimistiska beslut där det finns behov av två tekniskt kunniga ledamöter med olika inriktning. Det bör därför finnas en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att pröva rättegångsfrågor också med fullsutten rätt, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.

Vidare bör det vara möjligt för Patent- och marknadsdomstolen att avgöra ett patentmål utan huvudförhandling med en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Även om det för att mål ska kunna avgöras utan huvudförhandling normalt förutsätts att avgörandet sker på processuella grunder finns det inte anledning att minska flexibiliteten i den nya prövningsordningen och ta bort möjligheten att låta en teknisk ledamot ingå i rätten. Liksom vid prövningen av rättegångsfrågor bör det i sådant fall i enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken (1 kap. 3 c § RB), konkurrenslagen (8 kap. 8 § KL) och marknadsföringslagen (55 § MfL) vara möjligt för rätten att ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.

I rättegångsbalken finns möjlighet till en mindre sammansätt- ning också i vissa enklare fall. Det framstår som lämpligt att denna möjlighet finns även i patentmål, dock att bestämmelserna bör utformas så att behovet av teknisk kompetens kan säkerställas. Motsvarande gäller för t.ex. marknads- föringsrättsliga, konkurrensrättsliga, fastighetsrättsliga och

247

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

miljörättsliga mål. I enlighet härmed bör det vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i rätten i de fall där rätten enligt rättegångsbalken får bestå av en lagfaren domare, dvs. om rätten tycker att det är tillräckligt att en domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet (1 kap. 3 a § andra och tredje stycket RB). En sådan sammansättningsregel skapar förutsättningar för en mer effektiv handläggning och möjliggör t.ex. att ett mål kan avgöras i samband med muntlig förberedelse eller att i annat fall huvud- förhandling kan hållas tidigare än om domstolen på sätt som gäller enligt nuvarande ordning behöver avgöra målet med fyra ledamöter.

Enligt rättegångsbalken ska rätten vidare bestå av en lagfaren ledamot vid handläggning av s.k. förenklade tvistemål (1 kap. 3 d § RB). Behovet av att möjliggöra deltagande av tekniska ledamöter i sådant fall bedöms ringa, men inte uteslutet. Som exempel kan nämnas ett intrångsmål där det yrkade skadeståndet av en eller annan anledning är lågt. Även i dessa fall bör det därför vara möjligt att låta en teknisk ledamot ingå i rätten.

Slutligen kan noteras att det enligt nuvarande ordning krävs fullsutten rätt vid syn på stället utom huvudförhandling. I tviste- mål i allmän domstol gäller sedan år 1989 att rätten i sådana fall ska bestå av en lagfaren domare (1 kap. 3 § RB). I det lagstift- ningsärende där den ordningen infördes konstaterades att det knappast förekommer i praktiken att tingsrätterna utnyttjar möj- ligheten till kollegial sammansättning vid sådan handläggning (prop. 1988/89:95 s. 69). Med hänsyn härtill och då nuvarande regel innebär en dålig hushållning med domstolens resurser bör det inte i Patent- och marknadsdomstolen krävas fullsutten rätt vid syn på stället utom huvudförhandling. Det som gäller för andra rättegångsfrågor bör alltså gälla i detta fall.

Att det finns en möjlighet för en teknisk ledamot att ensam vidta vissa beredningsåtgärder följer av den allmänna hänvis- ningen till rättegångsbalkens bestämmelser (1 kap. 3 e § RB).

De ovan föreslagna domförhetsreglerna bör gälla även i mål om arbetstagares uppfinningar, i mål om ersättning enligt lagen

248

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

om försvarsuppfinningar samt i mål om växtförädlarrätt (jfr avsnitt 9.3).

Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga brottmål

Enligt nuvarande ordning har tingsrätten i flertalet patenträtts- liga brottmål samma sammansättning som i tvistemål, dvs. två lagfarna och två tekniskt sakkunniga ledamöter.

Behovet av teknisk sakkunskap är lika framträdande i patent- rättsliga brottmål som i tvistemål. Detta behov är ett huvud- sakligt skäl till att brottmålen sedan lång tid tillbaka handläggs i särskild ordning och att nämndemän inte deltar i avgörandena. Det finns inte anledning att ändra den ordningen. Mot denna bakgrund bör samma sammansättningsregler gälla för Patent- och marknadsdomstolen i patenträttsliga brottmål som i patenträttsliga tvistemål. Som anförs ovan lämnar dessa regler utrymme för att avgöra mål utan tekniska ledamöter om det inte finns behov av sådan sakkunskap i ett visst mål. Ett typexempel är ett brottmål som rör underlåtenhet att fullgöra upplysnings- skyldighet enligt 56 § PL.

Domförhetsreglerna i de växtförädlarrättsliga brottmålen bör överensstämma med dem för patentmålen.

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

Enligt nuvarande ordning ska tingsrätten som huvudregel bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter vid hand- läggning av marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål (54 § MfL och 8 kap. 8 § KL). I framför allt mål som bara rör skadestånd får tingsrätten bestå av enbart lagfarna ledamöter (56 § MfL och 8 kap. 8 § KL). För de mål som enligt nuvarande ordning prövas av Marknadsdomstolen som första instans ser domförhetsreglerna något annorlunda ut; det totala antalet leda- möter är dock detsamma (9 § MDL). Nuvarande regler om tingsrättens sammansättning i de aktuella målen har sin förebild i

249

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

reglerna om Stockholms tingsrätts sammansättning i patentmål (prop. 1992/93:234 s. 10, jfr även prop. 1994/95 s. 123 s. 188, prop. 2008/09:115 s. 165 och prop. 2008/09:135 s. 284). Regler av i huvudsak samma innehåll men med ett ökat inslag av flexibilitet föreslås gälla när Patent- och marknadsdomstolen avgör patenträttsliga mål. Med hänsyn härtill och till intresset av enhetliga sammansättningsregler för Patent- och marknadsdom- stolen ligger det nära till hands att utforma sammansätt- ningsreglerna för Patent- och marknadsdomstolen i konkurrens- rättsliga och marknadsföringsrättsliga mål så att de överens- stämmer med dem i patenträttsliga mål.

Mot en sådan utformning av sammansättningsreglerna kan in- vändas att de inte tar tillräcklig hänsyn till att det inte finns behov av särskild sakkunskap i alla mål och att det innebär en opåkallad ökning av antalet mål där ledamöter med ekonomisk sakkunskap deltar. Även för patentmålen finns dock fall då det inte finns behov av särskild sakkunskap och de föreslagna regler- na ger utrymme att beakta detta förhållande. Det är att föredra att reglerna är flexibla och enhetliga än att de är detaljstyrda och splittrade. I mål som exempelvis rör enbart skadestånd, ut- dömande av vite eller där det är aktuellt att genom mellandom avgöra om ett anspråk är preskriberat finns som regel inte behov av ekonomisk sakkunskap och då bör med tillämpning av den föreslagna regeln ekonomiska ledamöter inte ingå i rätten. Domstolen bedöms väl kapabel att göra dessa ställningstagan- den. Domförhetsreglerna för Patent- och marknadsdomstolen i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål bör således överensstämma med de som föreslås gälla i patentmål.

250

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

9.4.2Sammansättningsregler för ärenden

Förslag: Patent- och marknadsdomstolen ska vid handlägg- ning av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknads- föringsrättsliga eller konkurrensrättsliga domstolsärenden bestå av en lagfaren domare och en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap, beroende på ärendetyp.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter. Minst en av dessa ska vara lagfaren.

Om det inte finns behov av teknisk respektive ekonomisk sakkunskap ska rätten bestå av en lagfaren domare eller, om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, tre lagfarna domare.

I övrigt ska ärendelagens sammansättningsregler gälla.

Skälen för förslaget

Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden

Vissa av de ärenden som ska handläggas i Patent- och marknads- domstolen kommer att inledas genom en ansökan till domstolen. Det gäller för närvarande endast ansökan om informationsföre- läggande. Andra ärenden avser från myndighet överklagade beslut; för patentens del från Patent- och registreringsverket överklagade beslut om registrering.

Sammansättningsreglerna i ärendelagen innebär att rätten ska bestå av en lagfaren domare om det inte finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet (3 § ÄL). När regeln infördes konstaterades att regleringen i den äldre ärendelagen inte hade följt med den utveckling som förekommit på rättegångsbalkens område, där utrymmet för endomarkompetensen successivt utvidgats. Vidare anfördes att ärendena i de allra flesta fall är av enkel natur och att det rimliga syntes såvitt gäller tingsrätter vara att i grunden ha en regel om endomarkompetens med möjlighet till en kvalificerad sammansättning i speciella fall (prop. 1995/96:115 s. 98). Regeln i ärendelagen fungerar för de flesta nu

251

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

aktuella ärenden. Den bidrar till ett snabbare och mer resurs- effektivt förfarande. Den möjliggör dessutom en utökad sammansättning vid behov. Därigenom riskerar regeln inte att påverka kompetensen i domstolen negativt. Härtill kommer den kompetenshöjning som samlingen av registreringsmålen och de allmänna målen innebär. Det nu sagda gör sig gällande även i ärenden där tekniska ledamöter deltar, dock att hänsyn måste tas till behovet av teknisk kompetens.

När det gäller registreringsmålen, som är den stora ärende- gruppen, har en kvalificerad prövning gjorts av Patent- och registreringsverket. Vid denna prövning har teknisk expertis del- tagit. Utgångspunkten bör med hänsyn härtill vara att rätten består av en lagfaren och en teknisk ledamot. Detta överens- stämmer med vad som gäller när mark- och miljödomstol över- prövar myndighets beslut (jfr prop. 2009/10:215 s. 131).

Liksom för ärenden där rätten är sammansatt med enbart lag- farna ledamöter bör det finnas en möjlighet för rätten att avgöra ett ärende i utökad sammansättning om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Ett behov av deltagande av fler ledamöter kan exempelvis uppkomma när patentpröv- ningen berör olika tekniska discipliner eller när ärendet rör principiella tekniska överväganden. I sådant fall kan det finnas behov att ha en sammansättning med flera tekniker. I andra fall kan det finnas behov av en ytterligare lagfaren ledamot. Det bör överlåtas åt rätten att med hänsyn till det enskilda ärendets beskaffenhet avgöra vem den tredje ledamoten ska vara.

Patentbesvärsrätten är enligt nuvarande ordning domför med enbart tekniska ledamöter i vissa fall. Det är en ordning som framstår som främmande för processen i allmän domstol och någon sådan möjlighet bör därför inte finnas i Patent- och mark- nadsdomstolen (se avsnitt 9.7).

I vissa ärenden saknas behov av särskild teknisk sakkunskap. Det gäller t.ex. i ärenden om pantsättning av patent eller patent- ansökan. Enligt nuvarande ordning avgörs sådana ärenden i Patentbesvärsrätten av enbart lagfarna ledamöter. Motsvarande bör gälla i Patent- och marknadsdomstolen. Om rätten ska bestå

252

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

av en eller tre lagfarna ledamöter bör även i dessa fall bero på om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet.

När det gäller rättens sammansättning vid avskrivning av ärenden är Patentbesvärsrätten enligt nuvarande ordning domför med en ledamot om avskrivning sker efter återkallelse eller på grund av att föreskriven årsavgift inte betalats (4 § PBRL). Det är dock inget som hindrar att rätten består av tre ledamöter. Regelmässigt kommer sådana beslut inte att ställa krav på de sär- skilda insikter som de tekniskt kunniga ledamöterna har, utan prövningen kommer att vara begränsad till framför allt rätte- gångskostnadsfrågor. Ett fall där det för Patentbesvärsrätten har bedömts kunna vara aktuellt att skriva av målet med tre ledamöter är när fråga om officialprövning uppkommer (prop. 2011/12:88 s. 17). Denna möjlighet till officialprövning föreslås i avsnitt 8.2.4 utgå. Med hänsyn härtill bedöms det vara tillräckligt att rätten består av en ledamot vid avskrivning av ärenden. Ärendelagens regler bör alltså gälla i den delen.

Enligt nuvarande ordning finns det inga särskilda beslutför- hetsregler för de ärenden om patent som handläggs enligt ärendelagen (ärenden om informationsföreläggande). Det inne- bär att tekniska ledamöter inte kan ingå i rätten i dessa ärenden. I det lagstiftningsärende där möjligheten att ansöka om informa- tionsföreläggande infördes berördes inte frågan om rättens sammansättning (prop. 2008/09:67). För att domstolen ska kunna meddela ett informationsföreläggande måste den komma fram till att det är sannolikt att det skett ett intrång i en immate- riell rättighet (se t.ex. 57 c § PL). För att domstolen ska kunna ta ställning till denna fråga i ett ärende som rör patent kan det inte uteslutas att den i vissa fall måste göra tekniska bedömningar. Det har visserligen inte framkommit att nuvarande ordning lett till problem. I syfte att uppnå flexibilitet och säkerställa ett kvali- ficerat avgörande bör dock huvudregeln även i sådana ärenden vara att rätten består av en lagfaren och en teknisk ledamot. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap ska dock teknisk ledamot inte delta.

Sammansättningsreglerna i ärenden om växtförädlarrätt bör överensstämma med dem för patenträttsliga ärenden.

253

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden

Vid handläggning av marknadsföringsrättsliga ärenden består allmän domstol av en lagfaren ledamot eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert (57 § MfL). Domstolen består vid handläggning av vissa konkurrensrättsliga ärenden som huvud- regel av två lagfarna domare och två ekonomiska experter (ären- den enligt 5 kap. KL om utredning av konkurrensärenden) och vid handläggning av andra ärenden av en lagfaren domare eller en lagfaren ledamot och en ekonomisk expert (8 kap. 10 § KL).

I enlighet med vad som anförs i fråga om rättens sammansätt- ning i patentärenden bör reglerna i ärendelagen om rättens sam- mansättning som utgångspunkt gälla vid handläggning av marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden i Patent- och marknadsdomstolen, men reglerna anpassas med hänsyn till behovet av ekonomisk expertis. Rätten bör alltså som huvudregel bestå av en lagfaren ledamot och en ledamot med ekonomisk sakkunskap. Om det saknas behov av ekonomisk sakkunskap bör domstolen bestå av en lagfaren domare. Detta överensstämmer i sak med vad som gäller för flertalet marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden enligt nuvarande ordning. För dessa ärenden finns för närvarande en möjlighet till utökad sammansättning. Denna möjlighet bör på sätt som föreslås för patentärendena finnas även i Patent- och marknadsdomstolen. Det bedöms dock inte sakligt motiverat att i sådant fall utöka sammansättningen till fyra ledamöter utan det är tillräckligt att i enlighet med vad som gäller för andra ärende- typer tre ledamöter ingår i rätten. På samma sätt som föreslås för patentärendena bör det vara upp till rätten att bestämma om två av ledamöterna ska vara lagfarna eller om två av ledamöterna ska vara ledamöter med ekonomisk sakkunskap. En motsvarande ordning gäller för närvarande för Marknadsdomstolen.

254

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

9.5Rättens sammansättning i Patent- och marknadsöverdomstolen

I avsnitt 9.3 föreslås att rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler ska gälla för flertalet immaterialrättsliga mål och ärenden men att det ska införas särskilda samman- sättningsregler för de patenträttsliga och växtförädlarrättsliga målen och ärendena liksom för de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena. I följande avsnitt övervägs hur dessa regler ska vara utformade såvitt avser sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Vid utformningen av sammansättningsreglerna för Patent- och marknadsdomstolen bör utöver vad som anförs i avsnitt 9.3 beaktas att reglerna bör vara anpassade till den uppgift som dom- stolen har som andra domstolsinstans. Antalet lagfarna leda- möter bör, i enlighet med vad som gäller för domstolar i allmän- het, vara större i andra instans än i första instans.

9.5.1Sammansättningsregler för mål

Förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vid av- görande i sak av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål bestå av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare och två ledamöter med teknisk eller ekonomisk sakkunskap, om leda- mot med särskild sakkunskap deltagit i Patent- och mark- nadsdomstolens avgörande. Om det finns skäl för det, får ytterligare en lagfaren domare och en teknisk eller ekonomisk ledamot ingå i rätten.

Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av enbart lag- farna domare eller om det inte finns behov av teknisk eller ekonomisk sakkunskap i Patent- och marknads- överdomstolen, ska Patent- och marknadsöverdomstolen vara domför utan ledamöter med särskild sakkunskap. Patent- och marknadsöverdomstolen ska i sådana fall bestå av tre eller fyra

255

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

lagfarna domare beroende på hur många lagfarna domare som deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande.

I övrigt ska rättegångsbalkens sammansättningsregler gälla.

Skälen för förslaget

Patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål

Reglerna i patentlagen om hovrättens sammansättning innehåller ett större inslag av flexibilitet än reglerna om tingsrättens sammansättning och fungerar såvitt framkommit väl (66 och 67 §§ PL). Sammansättningsreglerna för Patent- och marknads- överdomstolen bör därför ges en i huvudsak motsvarande ut- formning.

Vid avgörande i sak av ett tviste- eller brottmål enligt patent- lagen eller växtförädlarrättslagen bör Patent- och marknadsöver- domstolen liksom enligt nuvarande ordning bestå av fem ledamöter, varav tre lagfarna och två tekniska ledamöter, om teknisk ledamot deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Fler än fem lagfarna och tre tekniska ledamöter bör inte få ingå i rätten.

Även om tekniska ledamöter har deltagit i tingsrättens avgörande är hovrätten enligt nuvarande ordning domför med enbart lagfarna ledamöter, om medverkan av tekniska ledamöter uppenbarligen inte behövs. Det är rimligt att det också för Patent- och marknadsöverdomstolen finns ett utrymme att avgöra mål utan tekniska ledamöter, om det inte finns något behov av deras sakkunskap. Det framstår dock inte som nödvän- digt att bibehålla nuvarande uppenbarhetskrav. Som anförs i avsnitt 9.3 bör reglerna vara flexibla och anpassade till behoven i det enskilda fallet. Domarna vid domstolen bedöms på ett tillfredställande sätt kunna avgöra teknikerbehovet. Mot den bakgrunden framstår det som ändamålsenligt att Patent- och marknadsöverdomstolen i det enskilda fallet får avgöra om det finns behov av teknisk sakkunskap och om så inte bedöms vara

256

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

fallet bör domstolen vara domför med tre lagfarna domare om Patent- och marknadsdomstolen bestått av en lagfaren domare och i annat fall med fyra lagfarna domare. Ett exempel på när det inte finns behov av teknisk sakkunskap är när målet i hovrätten bara rör en fråga om preskription.

I denna promemoria föreslås att Patent- och marknadsdom- stolen i vissa fall ska vara domför med enbart lagfarna domare. Som en anpassning till detta bör gälla att Patent- och marknads- överdomstolen ska vara domför med tre lagfarna domare, om Patent- och marknadsdomstolen bestått av en lagfaren domare. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre lagfarna domare, bör Patent- och marknadsdomstolen – i enlighet med nuvarande ordning – bestå av fyra lagfarna domare.

Enligt nuvarande ordning finns ingen särskild domförhets- regel för hovrätten som tar sikte på avskrivning av mål efter åter- kallelse eller efter det att ett överklagande har förfallit. Det inne- bär att hovrätten avgör sådana frågor med fullsutten rätt. I Patent- och marknadsdomstolen kommer vid avskrivning av mål, liksom i andra fall vid avgörande av mål utan huvudförhandling, teknisk ledamot att kunna ingå i rätten (avsnitt 9.4.1). I enlighet med vad som anförs i avsnitt 9.4.2 om Patent- och marknads- domstolens sammansättning vid avskrivning av ärenden bedöms det dock regelmässigt inte finnas något behov av tekniker- medverkan i sådana fall. Rättegångsbalkens bestämmelser bör därför gälla i den delen, vilket innebär att rätten är domför med en lagfaren domare (2 kap. 4 § fjärde stycket RB).

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

Behovet av ekonomisk expertis i de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen motsvarar i huvudsak behovet av teknisk kompetens i de patenträttsliga målen. Såvitt avser Patent- och marknadsdomstolen föreslås att domförhetsreglerna för patent-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga mål ska vara likartat utformade. Det är därför rimligt att reglerna om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning i mark-

257

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål motsvarar reg- lerna om domstolens sammansättning i patenträttsliga mål. Dessa regler motsvarar i huvuddragen vad som gäller för Mark- nadsdomstolen, men innebär en ökad flexibilitet och möjlighet att ta hänsyn till behovet i det enskilda fallet. Genom den flexibla utformningen kan den skillnad i behovet av medverkan av ledamöter med särskild sakkunskap som kan finnas i det enskilda fallet beaktas, vilket bidrar till ett mer effektivt förfarande.

9.5.2Sammansättningsregler för ärenden

Förslag: Patent- och marknadsöverdomstolen ska vid hand- läggning av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga domstolsärenden bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter, ska dock Patent- och marknadsöver- domstolen bestå av fyra ledamöter. Om ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap deltagit i Patent- och marknads- domstolens avgörande, ska sådan ledamot ingå i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna.

I övrigt ska ärendelagens sammansättningsregler gälla.

Skälen för förslaget: Enligt nuvarande ordning ingår ledamöter med särskild sakkunskap i rätten när Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen handlägger överklagade ärenden men inte när hovrätten gör det (4 § PBRL, 9 § MDL och 3 § ÄL). Behovet av teknisk eller ekonomisk sakkunskap i ärenden om patent och växtförädlarrätt respektive ärenden om konkurrens- och marknadsföringsrätt är detsamma i Patent- och marknadsöver- domstolen som i Patent- och marknadsdomstolen. Som anförs i avsnitt 9.5.1 bör fler lagfarna domare ingå i rätten i den högre instansen än i den lägre. Sammansättningsreglerna i ärenden om patent, växtförädlarrätt, konkurrensrätt och marknadsföringsrätt

258

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

i Patent- och marknadsöverdomstolen bör mot den bakgrunden

– och med ärendelagen som utgångspunkt – utformas på så sätt att när domstolen består av tre eller fyra ledamöter bör en eller två ledamöter med teknisk eller ekonomisk sakkunskap ingå, om sådan expertis har deltagit i Patent- och marknadsdomstolen.

I likhet med vad som gäller enligt nuvarande ordning i fråga om patenträttsliga tvistemål och brottmål och i enlighet med vad som föreslås när det gäller tvistemål och brottmål där ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten bör Patent- och mark- nadsöverdomstolen vara beslutför utan ledamöter med särskild sakkunskap dels när sådana ledamöter inte ingått i rätten i under- rätten, dels när sådan medverkan inte behövs i Patent- och marknadsöverdomstolen, t.ex. på grund av att endast en del av ärendet som inte kräver sådan sakkunskap överklagats.

I enlighet med vad som anförs beträffande ärenden i Patent- och marknadsdomstolen bör ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap inte delta i rätten vid avskrivning av ärenden i Patent- och marknadsöverdomstolen. Ärendelagens regler ska alltså gälla i den delen.

9.5.3Sammansättningsregler för tillståndsprövningen

Förslag: Vid behandling av frågor om prövningstillstånd i Patent- och marknadsöverdomstolen ska rättegångsbalkens respektive ärendelagens sammansättningsregler tillämpas.

I patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden ska dock en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap få ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna ledamöter.

Skälen för förslaget

Nuvarande ordning

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Ett prövningstillstånd som inte är

259

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

begränsat till att gälla en viss del av en dom eller ett slutligt beslut får dock meddelas av en lagfaren domare, om frågan är enkel (2 kap. 4 § tredje stycket RB och 3 § ÄL).

För patentmål finns en möjlighet för hovrätten att vid till- ståndsprövningen ersätta en av de lagfarna ledamöterna med en teknisk sådan (67 § PL). Det finns i dessa mål ingen möjlighet för domstolen att avgöra en fråga om prövningstillstånd med en ledamot. I Marknadsdomstolen ingår ekonomiska experter som huvudregel vid tillståndsprövning i konkurrensmål. Ordföranden får dock ensam meddela prövningstillstånd om frågan är enkel (9 § MDL).

Särskilda ledamöter vid tillståndsprövningen

Som föreslås i avsnitt 9.3 ska Patent- och marknadsöverdomsto- len tillämpa rättegångsbalkens och ärendelagens bestämmelser om sammansättning, om det inte finns behov av särregler med hänsyn till behovet av särskild sakkunskap. Enligt nuvarande ordning har ett sådant behov bedömts föreligga såvitt avser såväl patenträttsliga som konkurrensrättsliga mål.

När beslutförhetsregeln för tillståndsprövningen i patentmål (67 § PL) infördes motiverades den med att det kan vara betydel- sefullt för rätten att ha tillgång till en tekniskt sakkunnig leda- mot vid tillståndsprövningen och att en sådan möjlighet därför borde finnas. Regeringen ansåg dock att det inte borde vara huvudregel att tekniskt sakkunniga ledamöter ska delta i till- ståndsprövningen, med hänvisning till att det i många fall säker- ligen kommer att vara tydligt redan vid en granskning utan med- verkan av teknisk expertis att prövningstillstånd bör meddelas. Regeringen ansåg att det i stället borde finnas en möjlighet för hovrätten att bestämma att en tekniskt sakkunnig ledamot ska ingå i rätten i stället för en av de lagfarna (prop. 2004/05:131 s. 196 f.). För Mark- och miljööverdomstolen finns en motsva- rande bestämmelse. I Marknadsdomstolen ingår som regel exper- ter i rätten vid tillståndsprövningen. När kravet på prövnings-

260

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

tillstånd infördes i konkurrensrättsliga mål och ärenden ansågs det givet att ekonomiska experter som huvudregel skulle ingå i rätten i tillståndsprövningen, liksom i andra fall (prop. 2007/08:135 s. 97).

Behovet av att låta en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap delta i stället för en lagfaren ledamot gör sig gällande med samma styrka i Patent- och marknadsöverdomstolen som i hovrätt och Marknadsdomstolen enligt nuvarande ordning. Behovet föreligger för samtliga mål- och ärendetyper där ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten. Det bör i enlighet härmed införas en bestämmelse i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar som kompletterar rättegångsbalken och ärendelagen i detta hänseende. Bestäm- melsen bör omfatta samtliga mål- och ärendekategorier där ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten.

Sammansättningen när frågan är enkel

För mål och ärenden gäller enligt rättegångsbalken och ärende- lagen att en lagfaren domare ensam kan bevilja prövningstillstånd i vissa fall. Detsamma gäller enligt nuvarande ordning enligt lagen om marknadsdomstol m.m. vid tillståndsprövningen i Marknadsdomstolen och enligt lagen om mark- och miljödom- stolar vid tillståndsprövningen i Mark- och miljööverdomstolen. Någon sådan möjlighet finns dock inte vid tillståndsprövningen i hovrätt i mål och ärenden om patent.

En tillämpning av rättegångsbalkens regler, direkt eller efter hänvisning från ärendelagen, innebär alltså en ändring för patent- målen i detta hänseende. Även om behovet av en sådan regel kan vara mindre i mål och ärenden om patent än i andra mål och ärenden bedöms det ändå finnas fall då en sådan regel vore ändamålsenlig. Det är inte alltid målet eller ärendet i hovrätten rör tekniska frågor och i andra fall kan frågan om prövningstillstånd vara så självklar att en lagfaren domare ensam kan ta ställning till den. En sådan regel bidrar i dessa fall till en mer effektiv handläggning. Rättegångsbalkens och ärendelagens

261

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

regler om att en ensam lagfaren domare får meddela prövningstillstånd om frågan är enkel bör därför gälla för samtliga mål och ärenden som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

9.5.4Sammansättningsregler vid prövning av frågor om särskilda rättsmedel

Förslag: Vid prövning av ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid ska rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning tillämpas.

Om ansökan rör ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende ska dock en ledamot med teknisk eller ekonomisk sakkunskap få ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.

Skälen för förslaget: Hovrätten är vid prövning av frågor om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid domför med tre lagfarna ledamöter (2 kap. 4 § första stycket första meningen RB). Detta gäller även i mål där särskilda ledamöter ingått i rätten i tingsrätten. I avsnitt 9.3 föreslås att Patent- och marknadsöverdomstolen ska tillämpa rättegångsbalkens och ärendelagens sammansättningsregler om det inte finns behov av särregler med hänsyn till behovet av särskild sakkunskap. Sådana särregler föreslås för mål och ären- den rörande patent, växtförädlarrätt, marknadsföringsrätt och konkurrensrätt (se avsnitt 9.5.1 och 9.5.2).

I de flesta fall kommer sannolikt ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid röra enbart juridiska frågor även om målet eller ärendet i Patent- och marknadsdomstolen rört tekniska eller ekonomiska frågeställ- ningar. Patent- och marknadsöverdomstolen bör i dessa fall bestå av tre lagfarna ledamöter enligt huvudregeln. I vissa fall,

262

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

främst när ny bevisning eller nya omständigheter åberopas, kan det dock finnas behov av särskild sakkunskap. I dessa fall bör en särskild ledamot kunna ingå i rätten. Det bör överlämnas till rätten att bedöma om den ska bestå av enbart lagfarna ledamöter eller om en särskild ledamot ska ingå i rätten. Om en särskild ledamot ingår i rätten bör denna ersätta en av de lagfarna ledamöterna på samma sätt som gäller vid tillståndsprövningen (avsnitt 9.5.3). När det gäller ansökningar om extraordinära rättsmedel som rör övriga mål och ärendetyper som omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas behörighet bör rättegångs- balkens regler gälla.

9.5.5Plenum

Bedömning: Det bör inte införas regler om plenum eller för- stärkt sammansättning i Patent- och marknadsöverdom- stolen.

Skälen för bedömningen

Nuvarande ordning

För Patentbesvärsrätten finns en möjlighet att avgöra ett regist- reringsmål av domstolen i dess helhet eller domstolens samtliga lagfarna ledamöter (s.k. plenum), trots att domstolen inte är sista instans (5 § PBRL). För att så ska kunna ske krävs att målet eller viss fråga bedöms vara av särskild betydelse från principiell syn- punkt. När regeln infördes motiverades den med behovet av att kunna åstadkomma en enhetlig bedömning och med Patent- besvärsrättens speciella ställning (prop. 1976/77:96 s. 53 f.). En möjlighet att avgöra mål i plenum finns också för bl.a. Högsta domstolen (3 kap. 6 § RB) men däremot inte för Marknadsdom- stolen.

Migrationsöverdomstolen får avgöra ett mål med förstärkt sammansättning, dvs. fler ledamöter än vad som annars gäller, om domstolen finner att avgörandet kan få stor principiell bety-

263

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

delse (16 kap. 3 § utlänningslagen [2005:716]). I förarbetena motiverades denna möjlighet av domstolens roll som prejudikat- instans och att det därför borde finnas en möjlighet att avgöra ett mål eller en fråga i förstärkt sammansättning i de fall detta är påkallat för att främja en enhetlig praxisbildning (prop. 2004/05:170 s. 123).

Vid införande av mark- och miljödomstolarna ansåg rege- ringen att det inte borde införas en möjlighet till förstärkt sammansättning i Mark- och miljööverdomstolen. Regeringen anförde – mot bakgrund av möjligheten att överklaga dom- stolens avgöranden till Högsta domstolen – att prejudikatvärdet av avgöranden som meddelas i förstärkt sammansättning blir tveksamt. Regeringen anförde också att det kan bli svårigheter när det gäller att värdera olika avgöranden sinsemellan, exempel- vis när Mark- och miljööverdomstolen har dömt i förstärkt sammansättning, men Högsta domstolen i ett efterföljande beslut inte har meddelat prövningstillstånd. Av bl.a. dessa skäl ansåg regeringen att värdet av den förstärkta sammansättningen inte framstod som särskilt stort (prop. 2009/10:215 s. 182 f.).

Överväganden

I denna promemoria föreslås att de mål som enligt nuvarande ordning handläggs i bl.a. Patentbesvärsrätten och Marknadsdom- stolen flyttas till allmän domstol och att Högsta domstolen blir prejudikatinstans.

De skäl som anfördes vid införandet av mark- och miljödom- stolarna mot förstärkt sammansättning gör sig gällande även i fråga om Patent- och marknadsöverdomstolen. Även om Patent- och marknadsöverdomstolen kommer att ha ett visst ansvar för prejudikatbildningen kommer dess viktigaste uppgift vara att överpröva underrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de av- göranden som överklagas är riktiga och rätta eventuella felak- tigheter i dessa avgöranden (se avsnitt 6.6). Högsta domstolen kommer att ha som huvuduppgift att skapa vägledning för rätts-

264

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

tillämpningen på de aktuella rättsområdena liksom på övriga rättsområden inom den domstolens ansvarsområde. Möjligheten att avgöra ett mål i plenum eller med förstärkt sammansättning med hänvisning till att det rör en principiellt viktig fråga bör i enlighet härmed förbehållas den högsta instansen. Det finns där- för inte anledning att införa en sådan möjlighet för Patent- och marknadsöverdomstolen.

9.6Domförhet vid ledamots förhinder

9.6.1Domförhet enligt nuvarande ordning

I rättegångsbalken finns det för såväl tingsrätt som hovrätt bestämmelser om domförhet vid ledamots förhinder.

För tvistemål i tingsrätt gäller att om rätten består av tre lag- farna domare och det inträffar förfall för någon av dessa sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten ändå domför (1 kap. 3 a § RB). I brottmål i tingsrätt gäller att om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän (1 kap. 3 b § RB).

För tvistemål i hovrätt gäller att om en av de lagfarna leda- möterna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför (2 kap. 4 § första stycket RB). I brottmål i hovrätt gäller att om en av de lagfarna domarna eller en av nämn- demännen får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför (2 kap. 4 § andra stycket RB).

Bestämmelserna i rättegångsbalken om domförhet vid förhin- der är genom hänvisning i ärendelagen (3 § ÄL) tillämpliga också vid domstolarnas handläggning av ärenden. Även i mark- nadsföringsrättslagen och konkurrenslagen finns bestämmelser om tingsrättens domförhet vid förhinder för ledamot (54 § MfL respektive 8 kap. 8 § KL). Några motsvarande förhinderregler finns inte för Patentbesvärsrätten eller Marknadsdomstolen.

265

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

9.6.2Ledamots förhinder i patent- och marknadsdom- stolarna

Förslag: Om Patent- och marknadsdomstolen eller Patent- och marknadsöverdomstolen i ett patenträttsligt, växtföräd- larrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende består av fler än två ledamöter och en av leda- möterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller mot- svarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

I övriga mål och ärenden ska rättegångsbalkens respektive ärendelagens regler gälla.

Skälen för förslaget: Bestämmelser om domförhet vid förhinder syftar till att åstadkomma en balans mellan intresset av en kvalificerad sammansättning och intresset av en effektiv hand- läggning.

Utan regler om domförhet vid förhinder kan föredragningar och muntliga förhandlingar behöva tas om i fall någon ledamot blir långvarigt förhindrad att delta i arbetet (jfr RÅ 1997 ref. 10 där Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Patentbesvärsrätten hade förfarit felaktigt när den, efter förhandling, i ny samman- sättning avgjort målet utan att hålla en ny förhandling).

Särskilt en förnyad huvudförhandling kan orsaka olägenheter för både parterna och domstolen. När det gäller mindre långva- riga förhinder för en ledamot kan domstolen skjuta på avgöran- det av målet, men detta är inte en tillfredsställande lösning när det rör sig om längre förhinder. Domstolen kan visserligen för säkerhets skull använda sig av utökad sammansättning. Den möj- ligheten bör dock av resursskäl huvudsakligen utnyttjas för stora och komplicerade mål och ärenden och endast i undantagsfall för att förhindra att problem uppkommer till följd av att någon leda- mot skulle kunna få förhinder under målets eller ärendets hand- läggning. Rätten bör alltså inte bestå av fler ledamöter än som är

266

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

sakligt motiverat för en effektiv och rationell handläggning av målet eller ärendet.

När det gäller processen enligt ärendelagen är frekvensen av muntliga förhandlingar lägre än enligt rättegångsbalken eftersom den processen som huvudregel är skriftlig. I dessa fall blir vinsterna av en förhinderregel därför inte lika stora. Regler som tillåter att handläggningen fortsätter trots att en ledamot får för- hinder bör dock innebära fördelar även i sådana fall, t.ex. vid rent skriftlig handläggning av ärenden som inneburit förberedelse- arbete och tidskrävande föredragningar innan någon av rättens ledamöter får förhinder.

Det bör understrykas att regler om domförhet vid ledamots förhinder inte innebär en skyldighet utan enbart en möjlighet för domstolen att fortsätta handläggningen med en reducerad sammansättning. Domstolen kan välja att skjuta upp handlägg- ningen av målet t.ex. då ledamotens förhinder förutses bli kort- varigt eller då målets eller ärendets omfattning och svårighets- grad talar mot att avgöra det med färre ledamöter än normalt. Som redovisas ovan finns det enligt nuvarande ordning för- hinderregler som är tillämpliga på många av de aktuella målen. Motsvarande gäller för t.ex. mark- och miljödomstolarna.

Mot den angivna bakgrunden bör det, som ett komplement till reglerna i rättegångsbalken och ärendelagen för de mål och ärenden som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen och där tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar införas bestämmelser om domförhet vid förhinder. Bestämmelserna bör gälla om förhinder uppstår sedan huvudförhandling eller motsvarande handläggning inletts (jfr 9 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Därigenom omfattas även föredragning i ett ärende eller mål som avgörs på handlingarna. Det är viktigt att sammansättningen inte blir alltför begränsad på grund av ett inträffat förhinder. Kravet på kvalitet får inte tillåtas ge vika av effektivitetshänsyn. I övrigt bör regeln inte göras beroende av hur många ledamöter som rätten bestod av vid handläggningens

267

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

inledning. En förutsättning för fortsatt domförhet bör dock vara att minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

9.7Rättens ordförande

Förslag: Rättens ordförande ska alltid vara lagfaren domare.

Skälen för förslaget: I allmän domstol är enligt nuvarande ord- ning rättens ordförande alltid en lagfaren domare. Det gäller också i de fall särskilda ledamöter ingår i rätten (66 § PL, 8 kap. 8 § KL och 54 § MfL). Detsamma gäller i Marknadsdomstolen (9 § MDL). Patentbesvärsrätten är däremot i vissa fall domför med enbart tekniska ledamöter och en av dessa är då rättens ord- förande (2–4 §§ PBRL).

I mål och ärenden enligt patentlagen, växtförädlarrättslagen, konkurrenslagen och marknadsföringslagen kommer enligt vad som föreslås i denna promemoria andra ledamöter än lagfarna ledamöter att i de flesta fall delta i Patent- och marknads- domstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. Minst en lagfaren ledamot föreslås dock alltid ingå i rätten. Domstolens primära uppgift är att göra en rättslig prövning av de frågor som överlämnats till domstolen. Ordföranderollen innefattar även att leda förhandlingen och självständigt avgöra t.ex. vissa processrättsliga frågor. Mot denna bakgrund bör rättens ord- förande liksom i alla andra vid allmän domstol förekommande mål och ärenden alltid vara en lagfaren domare. Det bör intas en bestämmelse i den nya domstolslagen av den innebörden.

268

Ds 2014:2

Sammansättningsregler

9.8Omröstning

Förslag: Vid omröstning ska först de lagfarna domarna säga sin mening, därefter ledamöterna med teknisk eller ekonomisk sakkunskap.

Skälen för förslaget: Bestämmelser om omröstning finns i rättegångsbalken. Av 16 kap. 1 § respektive 29 kap. 1 § RB fram- går att om det vid överläggning till avgörande förekommer fler meningar, ska omröstning äga rum. Både i tvistemål (16 kap. 3 § RB) och brottmål (29 kap. 3 § RB) gäller att den mening som omfattas av majoriteten ska gälla. Vid lika röstetal har ordföran- den utslagsröst i tvistemål medan den lindrigaste eller minst in- gripande meningen ska gälla i brottmål, oavsett vilken sida ord- förandens röst tillhör. Vid omröstningen ska den som berett målet (referenten) yttra sig först. Om det inte finns någon som har berett målet ska den yngste i rätten först yttra sig. Därefter ska ledamöterna yttra sig allteftersom de har säte i rätten. Om nämndemän ingår i rätten ska de säga sin mening sist (16 kap. 1 § andra stycket och 29 kap. 1 § andra stycket RB).

Rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning tillämpas även i domstolsärenden (3 § ÄL). Dessa bestämmelser är därmed enligt nuvarande ordning tillämpliga i immaterialrättsliga, mark- nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden i allmän domstol. Detsamma gäller i Patentbesvärsrätten (12 § PBRL) och Marknadsdomstolen. För den senare domstolen föreskrivs att den själv bestämmer i vilken ordning ledamöterna ska säga sin mening (10 § MDL).

Genom föreslagna hänvisningar till rättegångsbalken respek- tive ärendelagen (se avsnitt 8.2) blir omröstningsreglerna i 16 och 29 kap. RB tillämpliga också i patent- och marknadsdom- stolarna. Dessa regler ger dock ingen ledning beträffande om- röstningsordningen när ledamöter med särskild sakkunskap ingår i rätten. Mot den bakgrunden bör det i likhet med vad som gäller i mark- och miljödomstolarna föreskrivas i den nya domstolslagen att de lagfarna domarna ska säga sin mening först

269

Sammansättningsregler

Ds 2014:2

och därefter de tekniska eller ekonomiska ledamöterna beroende på vad målet eller ärendet rör. En sådan tydlig och förutsebar reglering är att föredra i förhållande till den ordning som gäller för Marknadsdomstolen.

270

10Teknisk och ekonomisk kompetens

10.1Behov av kompetens

I syfte att tillgodose behovet av särskild sakkunskap föreslås i av- snitt 9 att särskilda tekniska eller ekonomiska ledamöter som huvudregel ska ingå i patent- och marknadsdomstolarna vid prövningen av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden. En förutsättning för en sådan ordning är naturligtvis att båda instanserna har tillgång till personer med nödvändig kompetens.

Uppgiften för en särskild ledamot (expert) är generellt sett i första hand att hjälpa rättens övriga ledamöter att förstå det av parterna presenterade processmaterialet. Experten kan sägas vara en ”tolk” mellan parterna och rätten. Det innebär att experten kan underlätta rättens materiella processledning och därmed en tillfredsställande utredning av målet. Vidare kan experten förbättra rättens möjligheter att bedöma invecklad bevisning av t.ex. teknisk eller ekonomisk natur och medverka till att rätten lättare kan sätta in processmaterialet i sitt rättsliga sammanhang (jfr SOU 1987:13 s. 87). Detta gäller även för de mål och ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Det ska dock nämnas att de tekniska experterna, som framgår av avsnitt 9.3, har en särskild roll.

271

Teknisk och ekonomisk kompetens

Ds 2014:2

I de följande avsnitten övervägs närmare hur behovet av sär- skilda ledamöter i de båda domstolarna bäst kan tillgodoses och vilka krav som bör ställas på sådana ledamöter.

10.2Ledamöter med teknisk kompetens

10.2.1Tekniska ledamöter enligt nuvarande ordning

Enligt nuvarande ordning deltar tekniskt sakkunniga ledamöter i flertalet fall vid handläggningen av överklagade patentmål i Patentbesvärsrätten. Även i de patentmål där Stockholms tings- rätt är exklusivt forum ska som huvudregel tekniskt sakkunniga ledamöter ingå i rätten. Detsamma gäller för hovrätten i dessa mål (se avsnitt 9.2.2).

I Patentbesvärsrätten är de tekniskt kunniga ledamöterna anställda i domstolen som patenträttsråd (2 § PBRL). I de all- männa domstolarna är de tekniskt sakkunniga ledamöterna för- ordnade av regeringen för viss tid (68 § PL). Tingsrätten respek- tive hovrätten bestämmer vilka av de förordnade ledamöterna som ska delta i det enskilda målet. Samtliga tekniskt kunniga patenträttsråd i Patentbesvärsrätten har förordnande som sak- kunniga ledamöter i allmän domstol. Sedan lång tid tillämpas en ordning som innebär att en av de två tekniskt sakkunniga leda- möter som deltar i handläggningen av patenträttsliga tvistemål och brottmål i allmän domstol normalt är ett patenträttsråd från Patentbesvärsrätten (jfr prop. 1985/86:86 s. 19 och SOU 2001:33 s. 56.). Patenträttsråden värdesätts på grund av att de förutom sina allmänna tekniska kunskaper har en patenträttslig erfarenhet i frågor som rör exempelvis bedömning av uppfinningshöjd samt tolkning och formulering av patentkrav. De har även god känne- dom om patentprocessen.

272

Ds 2014:2

Teknisk och ekonomisk kompetens

10.2.2Tekniska ledamöter i patent- och marknadsdom- stolarna

Förslag: Särskilda ledamöter i Patent- och marknadsdom- stolen och Patent- och marknadsöverdomstolen i patenträtts- liga och växtförädlarrättsliga mål och ärenden ska utgöras av anställda patentråd och av särskilt förordnade tekniska exper- ter.

Regeringen ska utnämna patentråd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska förordna tekniska experter på viss tid.

Skälen för förslaget

Patent- och marknadsdomstolen

I Patent- och marknadsdomstolen ska som huvudregel ingå en teknisk ledamot i registreringsärenden och två tekniska leda- möter i tvistemål och brottmål. År 2012 inkom 38 patentregist- reringsmål till Patentbesvärsrätten och 16 patenträttsliga tviste- mål till Stockholms tingsrätt.

Erfarenheten visar att en ändamålsenlig handläggning av patenträttsliga mål och ärenden förutsätter att ledamöter med särskild sakkunskap tar aktiv del i beredningen av dessa. Det bedöms därför finnas ett behov av att i Patent- och marknads- domstolen ha permanent tillgång till personer med en allmäntek- nisk kompetens och ett patenträttsligt kunnande som kontinuer- ligt kan ta aktiv del i handläggningen av målen och ärendena. En sådan särskild ledamot kan också vägleda de lagfarna leda- möterna när det gäller att identifiera vilken särskild teknisk sak- kunskap som behövs i målet eller ärendet och vilken ytterligare teknisk ledamot som i ett mål bäst svarar mot detta behov och som därför bör ingå i rätten. Med hänsyn härtill och i syfte att få till stånd en effektiv handläggning av hög kvalitet bör det i Patent- och marknadsdomstolen finnas fast anställda tekniska domare. Motsvarande ordning gäller i mark- och miljödomsto- larna.

273

Teknisk och ekonomisk kompetens

Ds 2014:2

Med hänsyn till det förväntade antalet mål och ärenden i domstolarna samt antalet tekniska ledamöter som föreslås ingå i rätten är det inte lämpligt eller ens möjligt med en ordning där samtliga tekniska ledamöter är anställda i domstolen. Den kom- petens som de anställda tekniska ledamöterna har bör alltså även fortsättningsvis paras med extern kompetens. Genom sådana experter kan domstolen tillföras teknisk spetskompetens inom just det teknikområde som målet rör. De två teknikerkate- gorierna kan därigenom komplettera varandra på ett välbehövligt sätt. En sådan ordning hindrar naturligtvis inte att domstolen, om det bedöms lämpligt, avgör t.ex. ett tvistemål med två vid domstolen anställda tekniska ledamöter eller har en samman- sättning med två externa tekniska ledamöter. Det bör över- lämnas åt domstolen att avgöra vilka tekniska ledamöter som i det enskilda målet eller ärenden ska ingå i rätten.

De domförhetsregler som föreslås i avsnitt 9 innebär att något färre ledamöter som huvudregel kommer att delta vid avgörandet av registreringsärenden i Patent- och marknadsdom- stolen än vad som nu gäller i Patentbesvärsrätten. Det är sam- tidigt önskvärt att de anställda tekniska ledamöterna har utrym- me att delta i beredningen och avgörandet av de patenträttsliga tvistemålen och brottmålen i större utsträckning än för närvaran- de. Det är också lämpligt att det finns fast anställda ledamöter i ett sådant antal att de i patentmålen förekommande disciplinerna (mekanik, elektroteknik och kemi - organisk och oorganisk) i möjligaste mån är företrädda. Med hänsyn till att det inte före- kommit något mål om växtförädlarrätt de senaste tio åren bedöms det inte motiverat att ha den specialiteten representerad bland de anställda ledamöterna. Mot den angivna bakgrunden bedöms det finnas ett behov av i vart fall fyra anställda tekniska ledamöter i Patent- och marknadsdomstolen.

Externa ledamöter med patenträttslig kunskap kan hämtas från t.ex. patentombudskåren och industrin. Ledamöter med sär- skilda facktekniska kunskaper bör, i enlighet med nuvarande ordning, företrädesvis vara professorer och andra mycket kvali- ficerade sakkunniga.

274

Ds 2014:2

Teknisk och ekonomisk kompetens

Patent- och marknadsöverdomstolen

För Patent- och marknadsöverdomstolen är situationen i huvud- sak densamma som för underrätten. Domstolen behöver ha till- gång till ledamöter med teknisk sakkunskap för handläggningen och avgörandet av patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål och ärenden. År 2012 inkom sex registreringsärenden till Högsta förvaltningsdomstolen samt åtta tvistemål och ärenden till Svea hovrätt.

Inte minst med hänsyn till att målen och ärendena redan har hanterats i en domstolsinstans är behovet av teknisk kompetens under beredningen inte lika framträdande i Patent- och mark- nadsöverdomstolen. Det förväntat låga målunderlaget i Patent- och marknadsöverdomstolen och den domstolens roll som över- prövande instans medför också att behovet av anställda tekniska domare är betydligt mindre än i underinstansen. Det finns var- ken behov av eller förutsättningar i övrigt att ha fast anställda tekniska ledamöter i Patent- och marknadsöverdomstolen som behärskar samtliga förekommande tekniska discipliner. Det framstår mot den bakgrunden som rimligt att det i Patent- och marknadsöverdomstolen finns i vart fall en anställd teknisk leda- mot som kan delta i beredningen, jämte de lagfarna ledamöterna svara för patenträttsliga bedömningar och utgöra ett allmänt stöd i tekniska frågeställningar av framför allt regist- reringsärendena samt naturligtvis delta i avgörandet av mål och ärenden. Den för det enskilda målet eller ärendet nödvändiga spetskompetensen bör däremot i huvudsak finnas hos de särskilt förordnade tekniska experterna i enlighet med vad som gäller enligt nuvarande ordning.

Närmare om de tekniska ledamöterna

När mark- och miljödomstolarna tillkom år 2011 ändrades be- teckningen på de fast anställda tekniska domarna (tidigare fastig- hetsråd och miljöråd) till tekniska råd, vilket även omfattar domare med särskilda sakkunskaper i plan- och byggfrågor. I

275

Teknisk och ekonomisk kompetens

Ds 2014:2

Patentbesvärsrätten har samtliga domare beteckningen patent- rättsråd. Det framstår som önskvärt att i viss utsträckning sär- skilja de sakkunniga domarna i patent- och marknadsdom- stolarna från motsvarande kategori i mark- och miljödomstolar- na och samtidigt tydliggöra att det inte är fråga om samma leda- möter som för närvarande finns i Patentbesvärsrätten. De an- ställda tekniska domarna bör mot den angivna bakgrunden få be- teckningen patentråd. Patentråden bör, på samma sätt som gäller för tekniska råd, utnämnas med fullmakt av regeringen efter för- slag av Domarnämnden.

Enligt nuvarande ordning benämns de externa ledamöterna i patentmål som tekniskt sakkunniga ledamöter. I bl.a. konkur- rens- och marknadsföringsmål används begreppet experter. I andra sammanhang, bl.a. i fastighets- och miljömål, används be- greppet särskilda ledamöter. Om nuvarande terminologi behålls blir distinktionen mellan de externa ledamöterna och samlings- begreppet tekniska ledamöter oklar. Mot denna bakgrund och i syfte att få en enhetlig terminologi inom patent- och marknads- domstolarna bör de externa ledamöterna i patenträttsliga mål och ärenden benämnas tekniska experter. Dessa bör förordnas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer på viss tid.

10.3Ledamöter med ekonomisk kompetens

10.3.1Ekonomiska experter enligt nuvarande ordning

Enligt nuvarande ordning deltar ekonomiska experter vid huvud- förhandling i Stockholms tingsrätt i mål enligt konkurrenslagen och marknadsföringslagen. En sådan expert får även i vissa andra fall ingå i rätten. I Marknadsdomstolen deltar ekonomiska exper- ter som regel i dömandet (se avsnitt 9.2.4). Experterna i såväl tingsrätt som Marknadsdomstolen förordnas av regeringen för viss tid (8 kap. 11 § KL, 58 § MfL och 6 § lagen om marknads- domstol m.m.).

276

Ds 2014:2

Teknisk och ekonomisk kompetens

10.3.2Ekonomiska experter i patent- och marknadsdom- stolarna

Förslag: Särskilda ledamöter i Patent- och marknadsdomsto- len och Patent- och marknadsöverdomstolen i marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden ska utgöras av särskilt förordnade ekonomiska experter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer ska förordna ekonomiska experter på viss tid.

Skälen för förslaget: I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska som huvudregel ingå en eller två särskilda ekonomiska ledamöter vid handläggningen av marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ären- den. Dessa ledamöter ska framför allt bidra med nationalekono- misk eller företagsekonomisk fackkunskap. I mål enligt mark- nadsföringslagen kan det vidare finnas behov av experter med annan sakkunskap. Det kan exempelvis röra sig om expertis på masskommunikation med kunskap om hur reklam i olika medier uppfattas av mottagaren (jfr SOU 1993:59 s. 486 f.). Ett annat exempel är personer med speciell branschkunskap. År 2012 kom 27 mål in till Marknadsdomstolen, varav 25 mål enligt mark- nadsföringslagen och två mål enligt konkurrenslagen. Samma år inkom till Stockholms tingsrätt sex mål enligt mark- nadsföringslagen och tre mål enligt konkurrenslagen. Till övriga tingsrätter inkom en handfull mål.

Enligt nuvarande ordning deltar externa ekonomiska experter i rätten vid avgörande av de aktuella målen och ärendena i tings- rätt och Marknadsdomstolen. De ekonomiska experterna deltar även vid prövning av frågor under rättegången. Såvitt fram- kommit fungerar denna ordning väl. Den föreslagna nya prövningsordningen förändrar inte nämnvärt domstolens behov av tillgång till ekonomisk sakkunskap såvitt avser antal eller om- fattning. Även om det i vissa fall kan vara lämpligt att förstärka rätten redan under beredningen av komplicerade mål är behovet av särskilda ledamöter under beredningen av de marknads-

277

Teknisk och ekonomisk kompetens

Ds 2014:2

föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärenden är inte lika framträdande som för de patenträttsliga målen och ärenden. Behovet av ekonomiskt kunniga ledamöter i patent- och marknadsdomstolarna kommer i stället att huvudsakligen finnas vid huvudförhandling eller annan motsvarande handläggning för avgörande av de aktuella målen och ärendena. Med hänsyn till detta samt att det kommer att vara fråga om ett förhållandevis litet antal mål och ärenden är det tveksamt om det finns utrymme att heltidssysselsätta ekonomiska ledamöter i domstolarna. Genom att använda externa ekonomiska ledamöter erhålls också en större flexibilitet vid val av ledamot i det enskilda fallet än om ledamöterna är anställda vid domstolarna. De särskilda ekonomiska ledamöterna bör således, liksom enligt nuvarande ordning, vara särskilt förordnade ekonomiska experter.

10.4Kompetenskrav

Förslag: De särskilda ledamöterna (patentråd och tekniska respektive ekonomiska experter) i Patent- och marknadsdom- stolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska ha tek- nisk, ekonomisk eller annan relevant utbildning samt ha erfa- renhet av sådana sakfrågor som domstolarna prövar.

Skälen för förslaget: De teknikområden som patenträtten inne- fattar kan indelas i kemi (organisk och oorganisk), mekanik och elektroteknik. I växtförädlarrättsliga mål uppkommer frågor som fordrar kunskap i biologi och genteknik. I marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden behöver experterna besitta i första hand nationalekonomisk eller företagsekonomisk fackkunskap men även andra kompetens- behov kan finnas (se avsnitt 10.3.2).

När det gäller de tekniskt kunniga patenträttsråden i Patent- besvärsrätten uppställs enligt nuvarande ordning inte annat krav i

278

Ds 2014:2

Teknisk och ekonomisk kompetens

lag än att de ska vara just tekniskt kunniga (2 § PBRL). Motsva- rande gäller för de tekniskt sakkunniga ledamöterna i allmän domstol (68 § PL). När det gäller de ekonomiska experterna finns inte heller något särskilt kompetenskrav (4 § MDL, 58 § MfL och 8 kap. 11 § KL). För de tekniska råden i mark- och miljödomstolarna uppställs däremot i lag ett krav på att leda- möterna ska ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolen prövar. För de särskilda ledamöterna i dessa domstolar finns det inget utbild- ningskrav, men det specificeras vilka frågor ledamöterna ska ha erfarenhet av (2 § lagen om mark- och miljödomstolar).

Det är angeläget att de särskilda ledamöter som ska delta i prövningen i patent- och marknadsdomstolarna har rätt kompe- tens. För att kunna utföra sin uppgift på ett adekvat sätt bör en särskild ledamot ha nödvändiga sakkunskaper och alltså vara väl förtrogen med de tekniska, ekonomiska eller andra frågeställ- ningar som kan uppkomma i målet eller ärendet. För att kunna komma ifråga som särskild ledamot krävs därför normalt att han eller hon genom utbildning och yrkeserfarenhet har förvärvat särskilda kunskaper i det ämne som är aktuellt i det enskilda målet. Vidare krävs naturligtvis att personen bedöms i övrigt lämplig att verka som särskild ledamot. Bland annat bör krävas att personen inte är knuten till någon aktör i målet eller ärendet.

Varje tekniskt eller ekonomiskt kunnig ledamot kan natur- ligtvis inte behärska ett helt sakområde. Det är däremot viktigt att de särskilda ledamöterna sammantaget har en så heltäckande kompetens som möjligt och att de ledamöter som sedan deltar vid handläggningen och avgörandet av ett visst mål eller ärende har den kompetens som efterfrågas i det fallet. Detta måste den myndighet som förordnar experter och den domstol som väljer vilken särskild ledamot som ska delta i det enskilda målet eller ärendet ha i åtanke. Även om detta enligt nuvarande ordning synes ha fungerat väl bedöms det mot bakgrund av den betydelse som specialistkunskaper har i de aktuella mål- och ärendetyperna ändå rimligt att i lag uppställa krav på att de särskilda leda-

279

Teknisk och ekonomisk kompetens

Ds 2014:2

möterna ska ha såväl relevant utbildning som erfarenhet av de frågor som domstolarna prövar.

10.5Ersättning till experter

Bedömning: Ersättningen till de tekniska och ekonomiska experterna i patent- och marknadsdomstolarna bör vara enhetlig. Nivån bör höjas i förhållande till vad som gäller för närvarande.

Skälen för bedömningen: För närvarande utgår ersättning till de tekniskt sakkunniga ledamöterna i patentmål i tingsrätt och hovrätt med 680 kr per sammanträdesdag och 180 kr per förbe- redelsedag. Ersättning för efterarbete under annan dag än sammanträdesdag får utgå med samma belopp som för förbere- delsearbete (2 och 3 §§ förordningen [1982:814] om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstols- väsendet m.m.). Ersättningen till de ekonomiska experterna i tingsrätt i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål uppgår till 1 500 kr per sammanträdesdag och högst detta belopp per förberedelsedag. För särskilt komplicerade mål får domsto- len besluta om högre ersättning. (Ju2001/7917/DOM och Ju2002/2205/DOM). Ersättningen till de ekonomiska experter- na i Marknadsdomstolen uppgår 2 250 kr per sammanträdesdag. Även förlorad arbetsförtjänst är ersättningsgill (4 och 7 §§ för- ordningen [1992:1299] om ersättning för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och råd m.m. samt Fi 2007/9966).

När tekniska och ekonomiska experter ska tjänstgöra i en och samma domstol är det rimligt att deras ersättningsvillkor är en- hetligt reglerade. Det har vidare vid flera tillfällen framförts att ersättningsnivåerna till experterna i allmän domstol är för låga (jfr bl.a. SOU 2001:33).

De experter som deltar i de patenträttsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena har

280

Ds 2014:2

Teknisk och ekonomisk kompetens

en specialistkompetens som är av stort värde för domstolarna. De innehar i allmänhet sådana anställningar att den ersättning som för närvarande utbetalas till dem per sammanträdesdag för deltagande i mål i allmän domstol långt ifrån motsvarar deras lön för den tiden. Detta talar för att ersättningen bör höjas.

Domstolarna har visserligen inte resurser att betala en helt marknadsmässig ersättning, utan måste i viss utsträckning förlita sig på att den som åtar sig uppdraget som expert värdesätter den erfarenhet som uppdraget ger. I de fall experten inte kan utföra uppdraget inom ramen för sin anställning är det dock rimligt att ersättningen i möjligaste mån står i paritet med den förlorade arbetsförtjänsten. I annat fall riskerar kretsen experter att begränsas till men för kvaliteten i dömandet. Sammantaget görs bedömningen att ersättningen till experterna i patent- och mark- nadsdomstolarna bör höjas.

281

282

11 En effektiv handläggning

11.1Betydelsen av en effektiv process

Den föreslagna reformen medför en effektivare handläggning

Den ordning för domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena som föreslås i denna promemoria innebär i sig att hand- läggningen av de aktuella målen och ärendena kan bli effektivare och att domstolarnas avgöranden kan hålla en hög kvalitet.

Konstruktionen med en särskild domstol innebär att pröv- ningen av målen koncentreras till en domstol i varje instans. Genom att domstolsprövningen samlas i en större organisation ges utrymme för en mer robust beredningsorganisation och goda möjligheter att förstärka den särskilda domstolen vid målökning. Härigenom säkerställs att målen inte blir liggande på grund av otillräckliga resurser. Som anförs i avsnitt 6.5 ska vidare de nu aktuella målen vara de särskilda domstolarnas främsta och huvudsakliga uppgift och de ska därför inte kunna prioriteras ned till förmån för andra mål. Även det förhållandet att krav på prövningstillstånd kommer att gälla vid överklagande av av- göranden från patent- och marknadsdomstolarna bidrar till en effektiv handläggning och möjliggör för överrätterna att i större utsträckning snabbt kunna fokusera på de mål och ärenden som är i behov av en fullständig prövning.

Såväl koncentrationen till en domstol i varje instans som en samlad prövning i en större organisation innebär att befintlig kompetens hos de lagfarna ledamöterna bättre kan utnyttjas, lik-

283

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

som även en möjlighet att stärka kompetensen hos dessa leda- möter. Den förstärkning av kompetensen som följer av de åtgär- der som nu föreslås bidrar även det till en ökad snabbhet i förfa- randet.

Ändamålsenliga processregler

Rättegångsreglerna i allmän domstol måste vara moderna och ändamålsenliga. De ska säkerställa att mål och ärenden i domstol kan avgöras inom rimlig tid. Genom ett processuellt regelverk som är flexibelt så att handläggning av det enskilda målet eller ärendet kan anpassas till vad som behövs för prövningen av just det målet eller ärendet kan en effektivare domstolsprövning upp- nås. Detta var också en av grundtankarna bakom reformen En modernare rättegång, som trädde i kraft år 2008 (prop. 2004/05:131). Genom reformen betonas parternas ansvar för att driva processen framåt mot ett avgörande.

Ett antal förändringar av det processuella regelverket har genomförts för att uppnå detta. Vissa av förändringarna tar sikte på vissa måltyper, t.ex. tvistemål, medan andra gäller alla mål och ärenden. Det handlar bl.a. om ändringar av reglerna om sammanträden under förberedelsen samt om att kallelser och påföljder vid utevaro har gjorts mer enhetliga och påföljderna vid utevaro för parter som ska höras i bevissyfte i tvistemål har skärpts. Det har vidare blivit möjligt för parterna att vid huvudförhandling presentera processmaterial genom att hänvisa till skriftliga handlingar eller ljud- och bildupptagningar i målet i stället för att redovisa uppgifterna muntligen. Det har också skapats en möjlighet att i tvistemål under vissa förutsättningar åberopa skriftliga vittnesberättelser som bevis. Dessutom får bevisupptagning ske utom huvudförhandling i större omfattning, bl.a. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvud- förhandling. Därtill kommer att reglerna om upprättande av tids- planer och sammanställningar av parternas ståndpunkter i tviste- mål har skärpts.

284

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

Genom reformen används också modern teknik i större ut- sträckning i domstolarna. Vidare har systemet med prövningstill- stånd i hovrätten utvidgats till att omfatta alla överklagade avgö- randen i tvistemål och ärenden. Även reglerna för bevisupptag- ning i hovrätten har förändrats. Härigenom kan hovrätten i större utsträckning grunda sin bedömning på samma material som tingsrätten har haft. Därmed tydliggörs att tyngdpunkten i rättskipningen ligger i första instans. Det innebär också att för- hörspersoner i mindre utsträckning behöver inställa sig i hov- rätten och lämna sina berättelser ytterligare en gång.

Behov av ytterligare åtgärder

Genom såväl de förändringar som föreslås i denna promemoria som införandet av det mer ändamålsenliga processregelverk som numera gäller för allmän domstol ges alltså förutsättningar för en effektiv handläggning av de aktuella målen och ärendena.

Det är nödvändigt att parterna och domstolarna tar ett ansvar för att driva målen och ärendena framåt mot ett avgörande och utnyttjar de möjligheter som står till buds för att få ett snabbt avslut på handläggningen. Som exempel behöver stor vikt läggas vid att upprätta och kontinuerligt uppdatera tidsplaner och sammanställningar över parternas ståndpunkter. Detta medför en uppstramning och effektivisering av förberedelsen och driver processen framåt mot ett avgörande. Det skapar också bättre förutsättningar för en koncentrerad och effektiv huvudförhand- ling. Att vid huvudförhandling hänvisa till handlingar och bevisning kan också medföra betydande fördelar för effekti- viteten i handläggningen, inte minst i stora och komplicerade mål med omfattande skriftligt material.

För att snabba upp domstolsförfarandet är det också ange- läget att rätten utövar en aktiv processledning. Rätten bör genom frågor och förelägganden utreda eventuella oklarheter och tyd- liggöra i vilka avseenden parterna behöver komplettera sin talan. Även vikten av att vara restriktiv med att både begära och bevilja anstånd bör understrykas i detta sammanhang. Vidare har parter-

285

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

na i dispositiva tvistemål en alltför sällan utnyttjad möjlighet att avtala om att inte överklaga en tingsrätts- eller hovrättsdom, vilket möjliggör en prövning i färre instanser för de parter som anser att detta är särskilt angeläget.

Mot den angivna bakgrunden bedöms patent- och marknads- domstolarna ha goda förutsättningar att avgöra mål och ärenden med den effektivitet som är nödvändig. Det finns dock anled- ning att ändå överväga vissa ytterligare åtgärder för att säkerställa en effektiv handläggning av målen och ärenden.

11.2Kumulation av mål och ärenden

Bestämmelser om förening i en rättegång av mål och ärenden (kumulation) finns i rättegångsbalken, konkurrenslagen, mark- nadsföringslagen och de immaterialrättsliga lagarna. Innebörden av kumulation är att flera mål eller ärenden blir föremål för gemensam handläggning i en rättegång.

Bestämmelser om kumulation av flera tvistemål finns i rätte- gångsbalken. Av 14 kap. 1 § RB framgår att om någon samtidigt väcker flera käromål mot samma svarande, ska de handläggas gemensamt om de stödjer sig på väsentligen samma grund. Det- samma gäller om en kärande samtidigt väcker käromål mot flera svarande eller om flera kärande väcker käromål mot en svarande (14 kap. 2 § RB). Det finns också bestämmelser om förening av mål vid genkäromål, intervention och återgångskrav och liknan- de (14 kap. 3-5 §§ RB). Därutöver finns en kompletterande bestämmelse enligt vilken mål mellan samma eller olika parter även i övrigt får handläggas i en rättegång om det är till fördel för utredningen (14 kap. 6 § RB). I sistnämnda fall får målen skiljas åt, när det finns skäl till det. För att kumulation med stöd av nu nämnda bestämmelser ska vara möjlig krävs dels att målen väckts vid samma domstol och att denna är behörig, dels att samma rättegångsform är tillämplig för målen (14 kap. 7 § RB). Det finns dock en möjlighet för Högsta domstolen att besluta om

286

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

kumulation av mål som väckts vid olika domstolar (14 kap. 7 a § RB).

Rättegångsbalken innehåller även bestämmelser om förening av brottmål. Om åtal väckts mot någon för flera brott eller om åtal väckts mot flera för att ha tagit del i samma brott, ska åtalen handläggas i en rättegång, om inte rätten anser att det är lämpli- gare att de handläggs separat. Om åtal väckts mot flera för skilda brott får de handläggs i en rättegång, om det är till fördel för ut- redningen. För att åtal ska få förenas krävs, liksom för tviste- målens del, att de väckts vid samma domstol och att denna är behörig samt att samma rättegångsform är tillämplig för åtalen. Åtal som förenats får åter särskiljas när det finns skäl till det (45 kap. 3 § RB). När det gäller förening av tvistemål och brottmål finns bestämmelser i 22 kap. RB som möjliggör att en talan om enskilt anspråk i anledning av ett brott förenas med ett åtal för brottet. Det enskilda anspråket kan avskiljas från brottmålet, om en fortsatt gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter (22 kap. 5 § RB).

Även konkurrenslagen innehåller bestämmelser om kumula- tion. Mål och ärenden enligt konkurrenslagen som handläggs av samma domstol får handläggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Handläggningen ska ske enligt reglerna i rätte- gångsbalken för indispositiva tvistemål (8 kap. 6 § KL). Denna möjlighet till kumulation gäller inte för mål om utdömande av vite. Vidare får ett mål om skadestånd endast kumuleras med ett mål om konkurrensskadeavgift. Om en fortsatt gemensam hand- läggning skulle medföra väsentliga olägenheter, får rätten besluta att särskilja målen (8 kap. 7 § KL). Enligt marknadsföringslagen får ett skadeståndsmål endast förenas med ett annat mål enligt den lagen (62 § MfL).

I de immaterialrättsliga lagarna finns bestämmelser om kumu- lation av talan om utdömande av vite med talan om föreläggande av nytt vite (t.ex. 53 b § sjunde stycket och 53 e § fjärde stycket URL). Eftersom en talan om föreläggande av vite handläggs i vissa fall enligt rättegångsbalken (t.ex. 53 b sjätte stycket och 53 e § andra stycket URL) och i andra fall enligt ärendelagen

287

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

(t.ex. 53 e § tredje stycket URL) möjliggörs genom dessa be- stämmelser kumulation såväl av tvistemål och brottmål som av ärenden och brottmål.

11.2.1Ökade möjligheter till kumulation införs

Förslag: En möjlighet för patent- och marknadsdomstolarna att i andra fall än som följer av rättegångsbalken kumulera mål och ärenden i en rättegång införs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Bedömning: Det är inte nödvändigt att i lag reglera frågan vilka handläggningsregler som ska tillämpas vid kumulation.

Skälen för förslaget

Inledning

Genom att samla de immaterialrättsliga, marknadsföringsrätts- liga och konkurrensrättsliga målen och ärendena i en och samma domstol möjliggörs en snabbare och mer kostnadseffektiv hand- läggning där synergieffekter till fördel för kvaliteten kan uppnås, t.ex. genom att domarna får en bredare och djupare kunskap inom de aktuella rättsområdena. För parterna innebär samlingen vidare att de inte behöver initiera flera parallella processer vid olika domstolar.

Genom att möjliggöra att flera mål och ärenden kan förenas i en rättegång skulle fördelarna med reformen kunna bli ännu tyd- ligare. I flera fall innebär nämligen möjligheten att kumulera mål och ärenden vinster för såväl parterna som domstolen. Denna bedömning gjorde också 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 114). I många fall vinner man den fördelen att det processmaterial som är av betydelse för prövning av olika frågor behöver framläggas endast en gång. Dessutom ökar förutsätt- ningarna för att lika saker blir lika avgjorda eller för att samman- hängande frågor blir prövade i ett sammanhang (jfr Fitger m.fl.,

288

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

Rättegångsbalken s. 14:3). Härigenom innebär förening av mål och ärenden i en rättegång en besparing av kostnader och besvär för såväl parterna som domstolen. Fråga är därför vilket utrym- me som bör finnas att kumulera mål och ärenden i patent- och marknadsdomstolarna.

Kumulation av mål

Rättegångsbalkens regler och därigenom reglerna om förening av flera mål i 14, 22 och 45 kap. RB föreslås bli tillämpliga också i patent- och marknadsdomstolarna (se avsnitt 8.2). För att sådan kumulation ska vara möjlig krävs dock normalt att samma rätte- gångsform är tillämplig (14 kap. 7 § och 45 kap. 3 § RB). Det väcker frågan om den omständigheten att det för ett mål gäller särskilda sammansättningsregler innebär att olika rättegångsfor- mer är tillämpliga. Processlagberedningen menade i det hänseen- det att ett mål för vilket rätten var domför endast i en kvalifice- rad sammansättning inte fick sammanföras med ett mål för vilket en enklare sammansättning var tillåten, medan däremot det senare målet kunde sammanföras med det förra (se NJA II 1943 s. 566). Detta uttalande synes grunda sig på uppfattningen att ett mål kumuleras med ett annat och inte två mål med varandra, dvs. det finns ett mål som är huvudmål och ett mål som är bimål. Samma synsätt kommer till uttryck i viss men inte all senare lag- stiftning (se bl.a. 2 kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister respektive 8 kap. 6 § KL). Förening av mål enligt rättegångs- balkens regler torde således inte hindras av att olika domförhets- regler är tillämpliga så länge rätten har en tillräckligt kvalificerad sammansättning för varje mål som bedöms (jfr Fitger m.fl. Rättegångsbalken s. 45:11). Det innebär att ett patentmål som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen med stöd av reglerna i 14 kap. RB kommer att kunna kumuleras med t.ex. ett mönstermål som handläggs i samma domstol eftersom det är fråga om samma rättegångsform.

Kravet på samma rättegångsform hindrar däremot att ett in- dispositivt mål kumuleras med ett dispositivt mål (se bl.a. prop.

289

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

2007/08:135 s. 97). Det innebär att exempelvis ett marknads- föringsrättsligt mål inte med stöd av rättegångsbalkens bestäm- melser kommer att kunna kumuleras med ett varumärkesmål trots att de handläggs i samma domstol. Med hänsyn till det samband som kan finnas mellan dessa typer av mål framstår det som ändamålsenligt att det i patent- och marknadsdomstolarna finns en möjlighet till kumulation även i dessa fall. En sådan möjlighet skulle innebära tydliga fördelar i förhållande till nuvarande ordning och öka genomslaget av den föreslagna reformen. Det bör därför införas en särskild regel om kumulation i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar. Härigenom blir det, trots att det är fråga om olika rättegångsformer, t.ex. möjligt att föra talan mot en påstådd efterbildning och i första hand göra gällande att efterbildningen utgör ett varumärkesintrång och i andra hand att den ska förbjudas såsom vilseledande marknadsföring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommésnyltning.

Det finns enligt rättegångsbalken en möjlighet att förena ett enskilt anspråk, exempelvis en skadeståndstalan eller ett yrkande om vitesförbud, med ett brottmål. Däremot är det inte möjligt enligt rättegångsbalken att i andra fall kumulera ett brottmål och ett tvistemål. I de immaterialrättsliga lagarna finns dock en möjlighet att kumulera en talan om utdömande av vite som handläggs enligt brottmålsreglerna med en tvistemålstalan om föreläggande av nytt vite (t.ex. 53 b § sjunde stycket URL). Denna möjlighet till kumulation bör finnas också i patent- och marknadsdomstolarna. Även om behovet av kumulation av ett tvistemål och ett brottmål bedöms föreligga främst i nu nämnda fall bör bestämmelsen göras allmänt tillämplig på tvistemål och brottmål som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

Det bedöms inte finnas något behov av att i större utsträckning än som följer av 14 kap. 7 a § RB kunna kumulera mål i patent- och marknadsdomstolarna med mål i andra domstolar.

290

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

Kumulation av ärenden

När det gäller möjligheten att förena två eller flera ärenden i en rättegång saknas det särskilda bestämmelser om detta i ärende- lagen. I doktrinen har dock uttalats att kumulation i många fall bör tillåtas ske, om det är lämpligt, och att reglerna i 14 kap. RB i viss utsträckning kan tjänas som vägledning (Fitger, Lagen om domstolsärenden, En kommentar, 2 uppl., s. 51, jfr även NJA 1994 s. 297). Att det finns en sådan möjlighet i patent- och marknadsdomstolarna bedöms angeläget. Det bidrar till en effek- tiv handläggning. I syfte att undanröja eventuella oklarheter om möjligheten att kumulera flera ärenden och tydliggöra villkoren för en sådan handläggning bör regeln om kumulation i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar uttryckligen avse också kumulation av två eller flera ärenden. En sådan reglering har också den fördelen att möjligheterna att förena flera mål och/eller ärenden blir neutrala i förhållande till vilken handläggningsform som är tillämplig.

Kumulation av mål och ärenden

Reformen som sådan innebär inte att det blir möjligt att förena ett mål och ett ärende. Någon sådan möjlighet finns inte heller enligt rättegångsbalken eller ärendelagen. En bestämmelse om gemensam handläggning av mål och ärenden finns däremot i konkurrenslagen (8 kap. 6 § KL). Enligt denna bestämmelse får mål och ärende som handläggs av samma domstol handläggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Exempelvis kan enligt nuvarande ordning ett ärende om åläggande att upp- höra med överträdelser av förbudet enligt konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete handläggas gemensamt med ett mål om konkurrensskadeavgift som avser samma avtal eller förfarande. Den möjligheten bör finnas kvar när målen förs till Patent- och marknadsdomstolen. En bestämmelse om gemensam handläggning av mål och ärenden finns också i de immaterialrättsliga lagarna (t.ex. 53 e § fjärde stycket URL).

291

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

Enligt denna bestämmelse får ett ärende om nytt informations- föreläggande handläggas gemensamt med talan om utdömande av vite p.g.a. tidigare informationsföreläggande. Även denna möjlig- het bör finnas kvar i patent- och marknadsdomstolarna (jfr ovan angående kumulation av mål). Fråga är om det bör införas en generell sådan möjlighet att sammanlägga mål och ärenden. En sådan möjlighet finns i mark- och miljödomstol (21 kap. 3 § miljöbalken).

När det gäller övriga rättsområden är behovet av att kumulera mål och ärenden särskilt tydligt inom immaterialrätten. Ett registreringsärende angående en immateriell rättighet och ett all- mänt mål om intrång i och ogiltighet av en sådan rättighet kommer enligt vad som föreslås i denna promemoria att hand- läggas i Patent- och marknadsdomstolen som första domstols- instans. Det innebär att det samtidigt kan förekomma ett ärende och ett mål angående samma rättighet. Som ett exempel kan nämnas att det i domstolen finns ett ärende som rör ett över- klagande av ett beslut av Patent- och registreringsverket att avslå en invändning mot ett varumärke samtidigt som det pågår ett mål om intrång och eventuell ogiltighet rörande samma varu- märke mellan varumärkesinnehavaren och invändaren. Införan- det av en möjlighet att förena ett mål och ett ärende i bland annat ett sådant fall kan antas medföra betydande tidsvinster och kostnadsbesparingar för parterna. Det sparar också domstolarnas resurser och undanröjer risken för motstridiga avgöranden. Att det ska vara möjligt att kumulera mål och ärenden av det slaget föreslås också av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 114). Det kan inte uteslutas att det också i övrigt kan finnas behov av att handlägga ett mål och ett ärende i en rättegång. Mot den angivna bakgrunden bör en möjlighet till kumulation av tvistemål och ärenden som handläggs i patent- och marknads- domstolarna införas i den föreslagna domstolslagen. Bestämmel- sen bör gälla alla de mål och ärendetyper som kommer att hand- läggas i patent- och marknadsdomstolarna och i såväl första som andra instans.

292

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

Närmare om förutsättningarna för kumulation

Som redovisas ovan innebär möjligheten att kumulera mål och ärenden i flera fall vinster för såväl parterna som domstolen. Förening av mål och ärenden är dock inte alltid till fördel för handläggningen. I vissa fall kan det leda till ett mer omfattande och tungrott förfarande i domstolen och att ett mål eller ärende därigenom inte kan avgöras med den skyndsamhet som är önsk- värd. Det kan i en del fall vara mer näraliggande att vilandeför- klara målet eller ärendet. Den föreslagna bestämmelsen om kumulation bör därför ges en fakultativ utformning. En förut- sättning för att gemensam handläggning ska få ske bör vara att det är till fördel för utredningen (jfr 14 kap. 6 § RB och 8 kap. 6 § KL). Det bör också i övrigt vara lämpligt (jfr 2 kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister). I enlighet med vad som gäller enligt rättegångsbalken bör det vara möjligt att skilja målen och ärendena åt, om det finns skäl för det. Ett alternativ till att sär- skilja målen och ärendena kan i vissa fall vara att meddela deldom (jfr 17 kap. 4 § RB).

Vilken rättegångsform förfarandet bör följa vid kumulation av mål och ärenden där olika rättegångsform är tillämplig bör av- göras med ledning av vad som anses gälla i övriga fall av sådan kumulation. Vid kumulation av ett mål och ett ärende bör rätte- gångsbalkens regler tillämpas (jfr t.ex. 8 kap. 6 § KL). Ingår ett brottmål bör reglerna för brottmål följas (jfr NJA II 1943 s. 289 f.). Ingår inte ett brottmål men ett indispositivt tvistemål bör reglerna för indispositiva tvistemål följas (jfr t.ex. 8 kap. 7 § KL och prop. 2007/08:135 s. 99). Att förfarandet ska följa en viss rättegångsform innebär att den rättegångsformen ska tillämpas beträffande förfarandets yttre förlopp. Vid kumulation av ett dispositivt och ett indispositivt mål blir alltså rättegångsbalkens regler för indipositiva tvistemål tillämpliga beträffande förfaran- dets yttre förlopp. Rättegångsbalkens regler om dispositiva tvistemål blir dock tillämpliga på det dispositiva målet såvitt av- ser t.ex. parternas möjlighet att förfoga över tvisteföremålet (jfr NJA II 1943 s. 290 och prop. 2007/08:135 s. 99). Denna fråga bör i enlighet med vad som gäller för flertalet fall av kumulation

293

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

av mål och ärenden där olika rättegångsform är tillämplig lämnas oreglerad (jfr t.ex. 21 kap. 3 § MB, 8 kap. 7 § KL och 22 kap. 1 RB).

Vissa begränsningar i möjligheten till kumulation

Frågan är vad som ska gälla i fråga om förening av mål och ären- den där det krävs olika sakkunskap, dvs. vad som ska gälla i fråga om kumulation av ett patenträttsligt mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap med ett marknadsföringsrättsligt eller konkurrensrättsligt mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap. Det kan sättas i fråga om det över huvud taget bör vara möjligt att kumulera sådana mål och ärenden. Till att börja med kan det konstateras att behovet att kumulera ett patentmål med t.ex. ett konkurrensrättsligt mål förefaller mycket litet. Visserligen kan det förekomma att det i ett mål rörande patentlicens görs gällande att patentet innebär missbruk av dominerande ställning, men i sådant fall finns det regelmässigt inte behov av teknisk sakkunskap. Det innebär vidare svårigheter att reglera rättens sammansättning i sådana fall. Att inom ramen för de i avsnitt 9 föreslagna sammansättningsreglerna använda både tekniska leda- möter och ekonomiska experter i en rättegång skulle innebära en kvantitativ försämring av den särskilda kompetensen. Dessutom skulle det innebära att rätten kommer att bestå av ledamöter som saknar kunskap om delar av målet eller ärendet. Att för dessa ytterst få mål ha en ordning med utökad sammansättning skulle visserligen innebära en kompetenssäkring för de kumulerade målen och ärendena men skulle alltjämt leda till att de enskilda ledamöternas kompetens inte motsvarar alla de rättsförhållanden som ska prövas. Sammantaget bedöms den eventuella vinst som kan uppnås genom att möjliggöra kumulation av sådana mål och ärenden inte uppväga de nackdelar som är förenade med en sådan möjlighet. Kumulation bör därför inte vara möjlig i dessa fall. Detta hindrar dock inte att sådana mål och ärenden kan hand-

294

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

läggas samtidigt i domstolen enligt respektive rättegångsform (jfr SvJT 1999 s. 688).

11.3Preklusion

11.3.1Preklusion enligt nuvarande ordning

Inledning

Med preklusion menas bestämmelser som begränsar parternas möjligheter att efter en viss tidpunkt åberopa nya omständig- heter eller nytt bevis. Syftet är många gånger att få till stånd en snabbare handläggning och motverka illojalt beteende. Bestäm- melserna syftar även till att säkerställa att tyngdpunkten i rätt- skipningen ligger i första instans genom att förhindra att nytt material tillkommer först i överinstans.

Preklusion enligt rättegångsbalken

I ett dispositivt tvistemål får tingsrätten meddela parterna att förberedelsen ska anses vara avslutad vid en viss senare tidpunkt. Efter denna tidpunkt får en part åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis endast om parten gör sannolikt att han eller hon har haft giltig ursäkt för att inte göra det tidigare eller om målets prövning inte fördröjs i någon väsentlig mån, om åbero- pandet tillåts (42 kap. 15 a § RB).

För dispositiva tvistemål finns vidare en preklusionsbestäm- melse för fall när en part visat prov på en försumlig process- föring. En sådan part får föreläggas att slutligen bestämma sin talan och uppge de bevis han eller hon åberopar – s.k stupstocks- föreläggande. Efter det att tiden för ett sådant föreläggande har gått ut, får parten inte åberopa någon ny omständighet eller nytt bevis, om parten inte gör sannolikt att han eller hon har haft gil- tig ursäkt för sin underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset tidigare (42 kap. 15 § RB).

295

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

Om en part i ett tvistemål under huvudförhandlingen i tings- rätt eller hovrätt ändrar eller gör tillägg till tidigare lämnade upp- gifter eller åberopar omständigheter eller bevis som han eller hon inte har uppgett före förhandlingens början, får det nya materia- let lämnas utan avseende. En förutsättning för detta är dock att det kan antas att parten genom förfarandet försöker förhala rättegången eller överrumpla motparten eller att parten annars handlar i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet (43 kap. 10 § och 50 kap. 17 § RB).

I hovrätten får en part i ett dispositivt tvistemål till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte har lagts fram tidigare endast om parten gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller parten annars haft giltig ursäkt att inte göra det (50 kap. 25 § tredje stycket RB).

I tvistemål får en part i Högsta domstolen till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om parten gör sannolikt att han eller hon inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre rätt eller parten annars har haft giltig ursäkt att inte göra det (55 kap. 13 § RB).

Preklusion i domstolsärenden

Ärendelagen innehåller inga regler om preklusion i tingsrätt och hovrätt, vilket får till följd att det inte finns några begränsningar i möjligheterna för part att åberopa nya omständigheter eller bevis under processen. En särskild preklusionsbestämmelse finns dock för ärenden om felparkeringsavgift. I sådana ärenden får omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndighe- ten åberopas i tingsrätten eller hovrätten endast om parten gör sannolikt att han eller hon har haft giltig ursäkt för sin under- låtenhet att ange omständigheten eller beviset vid polis- myndigheten eller om det av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas (10 § tredje stycket

296

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

lagen [1976:206] om felparkeringsavgift). När det gäller möjlig- heten att åberopa nya omständigheter eller ny bevisning i Högsta domstolen finns en bestämmelse i ärendelagen (41 §) som tar sikte på ärenden som inletts i tingsrätten genom överklagande. I sådana ärenden får omständigheter eller bevis som klaganden åberopar först i Högsta domstolen beaktas endast om det finns särskilda skäl.

Preklusion i förvaltningsprocessen

Förvaltningsprocesslagen innehåller inga regler om preklusion i förvaltningsrätt eller kammarrätt. I Högsta förvaltningsdom- stolen får omständigheter eller bevis som en klagande åberopar först i den domstolen beaktas endast om det föreligger särskilda skäl (37 § FPL).

Det finns i några fall särskilda preklusionsbestämmelser, bl.a. i mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900) och i vissa mål enligt lagen om elektronisk kommunikation. Av preklusionsreglerna i den senare lagen följer att i förvaltningsrätt får nya omständigheter eller ny bevisning åberopas när fyra månader gått från det att tiden för överklagande gått ut, endast om parten gör sannolikt att parten har haft en giltig ursäkt att inte åberopa omständigheten eller beviset tidigare. I kammar- rätten får nya omständigheter eller nya bevis endast åberopas om det finns synnerliga skäl (8 kap. 24 § LEK). Preklusionsreglerna gäller i mål om identifiering av företag med betydande inflytande på en fastställd marknad, mål om fastställande av särskilda skyl- digheter för dessa företag samt tillsyns- och tvistlösningsmål som grundar sig på sådana särskilda skyldigheter.

297

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

11.3.2Utvidgad tillämpning av preklusionsreglerna

Förslag: De preklusionsregler i rättegångsbalken som gäller för dispositiva tvistemål i allmän domstol ska tillämpas även i indispositiva tvistemål och domstolsärenden som handläggs av patent- och marknadsdomstolarna.

Skälen för förslaget

Inledning

En omständighet som riskerar att försena avgörandet i ett mål eller ärende är att en part åberopar nytt processmaterial sent under domstolsförfarandet. Det kan leda till att förhandlingar måste ställas in och förberedelsen återupptas. Vidare kan mot- parten i sin tur se sig tvungen att åberopa t.ex. ny bevisning. Rätten bör naturligtvis genom en väl strukturerad förberedelse och en aktiv processledning verka för att undvika detta och såväl tidsplaner som sammanställningar, som tas fram i samråd med parterna kan bidra till att så sker. Parternas ansvar för att driva processen framåt mot ett avgörande är dock särskilt viktigt i de nu aktuella målen och ärendena. Preklusionsregler är ett effektivt sätt att säkerställa en effektiv process och det finns därför anled- ning att överväga om sådana regler kan införas för fler mål och ärenden.

Preklusionsregler begränsar parternas möjligheter att efter en viss angiven tidpunkt åberopa nya omständigheter och ny bevis- ning. Genom sådana regler skapas förutsättningar att få till stånd en snabb och i övrigt effektiv handläggning, vilket bidrar till att begränsa parternas och samhällets kostnader för förfarandet och möjliggör avgöranden inom rimlig tid. Reglerna lägger ett ansvar på parterna för att processmaterialet blir fullständigt på ett så tidigt stadium som möjligt i domstolsförfarandet.

Samtidigt är preklusion en ingripande åtgärd. Preklusionsreg- ler kan öka risken för materiellt felaktiga avgöranden. Det finns bl.a. risk för att en svagare part inte förmår tillvarata sin rätt i

298

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

domstolsprocessen. Det är därför viktigt att preklusionsregler utformas med omsorg och att det vid tillämpningen av dem kan tas hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. För att syftet med preklusionsregler ska uppnås måste de ha en god preventiv effekt. Det är av den anledningen viktigt att reglerna är tydliga.

De nuvarande preklusionsreglerna i allmän domstol är fram- för allt tillämpliga i dispositiva tvistemål. Det finns dock som anges ovan vissa sådana regler som gäller även för indispositiva tvistemål. Det gäller om en part i ett sent skede under processen åberopar nya omständigheter eller bevis och det kan antas att parten därigenom försöker förhala rättegången eller överrumpla motparten eller att parten annars handlar i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet (43 kap. 10 § och 50 kap. 17 § RB). Vidare gäller preklusionsregeln i Högsta domstolen för alla tvistemål (55 kap. 13 § RB). Dessa bestämmelser blir tillämpliga också i patent- och marknadsdomstolarna (jfr avsnitt 8.2)

Dispositiva tvistemål

I dispositiva tvistemål disponerar parterna i princip helt över processföremålet och utredningen. Rätten har ett förhållandevis begränsat ansvar för att avgörandet blir materiellt riktigt.

När det gäller de dispositiva tvistemål som kommer att hand- läggas av patent- och marknadsdomstolarna, t.ex. skadestånds- mål, bedöms de nuvarande reglerna ge domstolarna de verktyg som de kan behöva för att parterna ska ta sitt ansvar för att se till att processmaterialet blir så fullständigt som möjligt på ett så tidigt stadium som möjligt. Av betydelse i det sammanhanget är naturligtvis att domstolarna i realiteten använder sig av dessa verktyg. Här kan inte minst tidsplaner och sammanställningar över parternas ståndpunkter vara en hjälp för domstolarna. Det är också viktigt att det inom domstolarna råder en enhetlig syn beträffande tillämpningen av dessa verktyg liksom i fråga om be- viljande av anstånd och andra handläggningsrutiner som hänger nära samman med bestämmelserna om preklusion. Genom

299

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

enhetliga rutiner finns också bättre förutsättningar för preventivt genomslag av reglerna.

Indispositiva tvistemål

Målutredningen gör bedömningen att det även för indispositiva tvistemål finns visst utrymme att införa preklusionsregler i syfte att uppnå en snabbare handläggning (SOU 2010:44 s. 371 f.). Målutredningens betänkande har i den delen fått ett positivt remissutfall.

I patent- och marknadsdomstolarna kommer ett antal imma- terialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga måltyper att vara indispostiva tvistemål eller mål med indisposi- tiva inslag. Dessa måltyper skiljer sig i några avseenden från fler- talet övriga indispositiva tvistemål, t.ex. familjemål. De enskilda parterna, normalt företag, är förhållandevis resursstarka och företräds vanligen av erfarna juridiska ombud. Styrkeförhållandet mellan dessa parter och deras motpart är normalt förhållandevis jämnt. Det indispositiva inslaget bör inte utesluta användningen av preklusionsregler. Det bör därför vara möjligt att i dessa tvis- ter lägga ett större ansvar på parterna för utredningen av målet. Detta har även i tidigare sammanhang påpekats av Marknads- domstolen (prop. 2007/08:115 s. 124) och överensstämmer med vad som gäller i vissa mål enligt lagen om elektronisk kommuni- kation (8 kap. 24 § LEK). I förarbetena till denna bestämmelse anförde regeringen att styrkeförhållandena i mål mellan kommersiella operatörer och Post- och telestyrelsen inte motiverar nästan obegränsade möjligheter för en enskild part att åberopa ny bevisning och nya omständigheter. Enligt rege- ringens mening hade erfarenheterna visat att det fanns skäl att inte fullt ut tillämpa officialprincipen i mål enligt lagen om elektronisk kommunikation. Regeringen ansåg att det behövdes nya lösningar när det gäller att förbättra parternas processföring i dessa mål. Regeringen ansåg att det i de mål det är fråga om fanns anledning att mer betona det privaträttsliga intresset i

300

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

processen och låta parterna i högre grad sörja för utredningen. Regeringen påpekade också att om preklusionsregler framgår direkt av lag får de processförutsättningar som sådana regler innebär förutsättas vara kända för parterna som därför får förut- sättas anpassa sin processföring efter de nya förutsättningarna (prop. 2006/07:119 s. 33 f).

Det är för närvarande inte ovanligt att parterna i de mål som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna först i ett sent av processen kommer in med nytt material. Detta leder inte sällan till att förhandlingar måste ställas in och att ett avgörande skjuts på framtiden. En sådan ordning är ur ett processekonomiskt perspektiv inte försvarbar. I dessa fall kan preklusionsregler ge parterna ett incitament att medverka mer aktivt tidigt under domstolsförfarandet. Detta bör kunna på- skynda handläggningen och bespara parterna och domstolen både arbete och pengar.

Vad som skulle kunna tala emot att införa preklusionsregler i de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och kon- kurrensrättsliga målen är risken för att domstolens avgörande blir materiellt felaktigt. Risken för att regler om preklusion leder till materiellt felaktiga avgöranden minskar dock om det överlämnas till rätten att i varje enskilt fall avgöra dels om någon preklusionsverkan behövs, dels när preklusionstidpunkten ska inträda. En sådan ordning gör det möjligt att beakta det enskilda målets art, inklusive det allmänintresse som grundar målets indispositva karaktär, och partsställningen i det enskilda fallet. På så sätt möjliggörs en balanserad avvägning mellan intresset av skyndsamhet och intresset av ett materiellt riktigt avgörande. Reglerna bör alltså vara fakultativa och det bör överlämnas till rätten att bedöma när utredningen i målet kan anses fullständig och det därmed är lämpligt att utfärda ett preklusionsföre- läggande. Sådana regler är att föredra framför regler som, liksom bestämmelserna i 8 kap. 24 § LEK, innebär att preklusions- tidpunkten infaller automatiskt viss tid efter det att förfarandet i första domstolsinstans har inletts. Sammanfattningsvis bedöms reglerna om preklusion i rättegångsbalken väl motsvara mot de

301

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

behov som finns i de indispositiva mål som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Rättegångs- balkens regler om preklusion bör därför göras tillämpliga i dessa mål.

Domstolsärenden

Från Patentbesvärsrätten har inhämtats att det är vanligt förekommande att parterna i registreringsmål åberopar nya omständigheter eller ny bevisning i ett sent skede, t.ex. efter det att muntlig förhandling har hållits i målet. Dessa mål kommer i patent- och marknadsdomstolarna att handläggas enligt ärende- lagen. För dessa ärenden, liksom övriga ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna, gör sig samma överväganden gällande som för de indispositiva målen när det gäller behovet av preklusionsregler. Rättegångsbalkens regler om preklusion bör därför göras tillämpliga också i de ärenden som kommer att handläggas i patent- och marknadsdomstolarna. Det innebär att de regler som gäller för tingsrätt tillämpas i Patent- och marknadsdomstolen oavsett om ärendet inleds där eller överklagas dit och att de regler som gäller för hovrätt tillämpas i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Brottmål

I brottmål har domstolen en långtgående utredningsskyldighet. Domstolen har också, mot bakgrund av lagstiftningens bakom- liggande syften, ett större ansvar för att avgörandet blir mate- riellt riktigt. Styrkeförhållandet mellan parterna i ett brottmål är ofta mycket ojämnt. Straffprocessutredningen har i sitt betänkande (SOU 2013:17) lämnat förslag som syftar till att öka parternas inflytande och medverkan i processen. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Mot den bakgrunden

302

Ds 2014:2

En effektiv handläggning

finns det inte anledning att föreslå regler om preklusion för de immaterialrättsliga brottmålen.

11.4Möjligheten att ändra patentkraven i högsta instans

Förslag: I mål om registrering av patent ska det inte vara möjligt att ändra patentkraven i Högsta domstolen.

Skälen för förslaget: Enligt 27 § andra stycket andra meningen PL får ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen av ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten i ett patentmål inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet. Denna bestämmelse infördes i patentlagen i samband med att krav på prövningstillstånd infördes. Det ansågs naturligt att prejudikatinstansen inte skulle behöva ställas inför frågor som inte har bedömts av tidigare instans. Det påpekades att detta skulle gälla också en inskränkning av patentkraven. I den frågan anfördes att en inskränkning av detta slag inte kan anses jämförlig med en sådan inskränkning av talan som medges enligt 13 kap. 3 § RB. En sådan ändring innebär nämligen i många fall att målet måste prövas från helt nya utgångspunkter i fråga om patenterbarheten (prop. 1985/86:86 s. 36). Också i ett tidigare lagstiftningsärende påpekas att en ändring av patentkraven inte är att jämställa med en ändring av talan (prop. 1976/77:96 s. 44).

1999 års patentprocessutredning gjorde bedömningen att denna bestämmelse skulle utgå. Utredningens förslag innebar dock en annan lösning än den som föreslås i denna promemoria och innebar bl.a. att tekniker skulle döma i sista instans (jfr SOU 2001:33 s. 108).

Med hänsyn till den särställning som en ändring av patentkraven innebär i processrättsligt hänseende och då ett slopande av förbudet att ändra patentkraven i högsta instans skulle innebära utvidgade möjligheter att ändra talan i högsta instans, vilket inte är i linje med de förslag som i övrigt läggs i denna promemoria, bör förbudet finnas

303

En effektiv handläggning

Ds 2014:2

kvar i den nya domstolsorganisationen och tillämpas i Högsta domstolen.

304

12Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift

12.1Prövningen enligt nuvarande ordning

Målen rörande namn och utgivningsbevis för periodisk skrift handläggs i Patentbesvärsrätten efter överklagande av Patent- och registreringsverkets beslut. Namnmålen handlar om byte av personnamn, främst efternamn. Målen rörande utgivningsbevis för periodisk skrift rör ansökningar om att få ett sådant bevis, vilket krävs av den som vill ge ut en periodisk skrift, samt åter- kallande av sådana bevis.

12.2Överklagande till allmän förvaltningsdomstol

Förslag: Mål rörande namn och utgivningsbevis för periodisk skrift ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Behörig domstol för namnmål ska vara den domstol där sökanden var folkbokförd vid tidpunkten för Patent- och registreringsverkets beslut. Förvaltningsrätten i Stockholm ska vara reservforum. Behörig domstol för mål rörande utgivningsbevis ska vara den domstol inom vars domkrets ärendet först prövats.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammar- rätten.

305

Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift

Ds 2014:2

Skälen för förslaget: I avsnitt 5.3.3 görs bedömningen att mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift inte har ett sådant samband med övriga aktuella måltyper att de bör ingå i den samlade domstolsprövning som föreslås. Mot bakgrund av att alla övriga mål som för närvarande handläggs i Patentbesvärs- rätten föreslås bli samlade och målen därför inte kan behålla sin nuvarande prövningsordning behöver en förändring ändå ske.

Frågor om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift prö- vas av Patent- och registreringsverket. Som utgångspunkt ska be- slut av förvaltningsmyndighet överklagas till allmän förvaltnings- domstol (se avsnitt 6.1). De aktuella målen innefattar inte civil- rättsliga eller straffrättsliga aspekter utan är av förvaltningsrätts- lig karaktär. Målen kräver inte heller några ingående specialist- kunskaper. Till detta kommer att namnfrågor som handläggs av Skatteverket överklagas till förvaltningsrätt. Det bedöms sammantaget som naturligt att även de nu aktuella frågorna handläggs av förvaltningsdomstolarna. Beslut av Patent- och registreringsverket rörande namn och utgivningsbevis för periodisk skrift bör alltså överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Detta överensstämmer med bedömningen av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33 s. 80). Såvitt avser namnfrågorna banar det även väg för genomförande av Namnlagskommitténs förslag som innebär att samtliga namnärenden ska prövas av Skatteverket (SOU 2013:35).

Frågan är då vilken eller vilka förvaltningsrätter som ska vara behöriga att pröva dessa mål. En uttalad målsättning vid utformningen av forumregler har länge varit att forumreglerna i allmän förvaltningsdomstol bör anknyta till var den enskilde finns och inte var den beslutande myndigheten är belägen. Reglerna bör också utformas så att de leder till en jämn och förutsebar måltillströmning till samtliga förvaltningsrätter. Det är vidare viktigt att reglerna om behörig domstol är enkla, klara och tydliga (prop. 2008/09:165 s. 110 och prop. 2012/13:45 s. 86). För de namnärenden som handläggs av Skatteverket och överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller i enlighet härmed att domstolens behörighet avgörs utifrån var sökanden

306

Ds 2014:2

Mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift

är folkbokförd. Om det inte finns någon sådan behörig domstol ska överklagande ske till Förvaltningsrätten i Stockholm (37 § namnlagen). Namnlagskommittén föreslår ingen ändring i det hänseendet (SOU 2013:35 s. 511). Mot den bakgrunden bör forumregeln för de namnärenden som, i vart fall än så länge, prövas av Patent- och registreringsverket utformas med forumregeln i 37 § namnlagen som förebild. Avgörande för domstolens behörighet bör alltså vara sökandens folkbokföringsort. Förvaltningsrätten i Stockholm bör vara reservforum. När det gäller frågor om utgivningsbevis för periodisk skrift bedöms en tillämpning av forumregeln i 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ge ett ändamålsenligt resultat. Det innebär att Patent- och registreringsverkets beslut kommer att kunna överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats.

Vid överklagande av förvaltningsrättens avgörande till kam- marrätten gäller som huvudregel krav på prövningstillstånd. Det saknas skäl att för de nu aktuella målen göra undantag från denna ordning.

För processen i allmän förvaltningsdomstol gäller lagen (1971:289) om allmän förvaltningsdomstol och förvaltningspro- cesslagen. Förfarandet i Patentbesvärsrätten är i stort detsamma som i de allmänna förvaltningsdomstolarna genom hänvisning i lagen om Patentbesvärsrätten till förvaltningsprocesslagen (8 § PBRL). De särregler som finns, t.ex. när det gäller domstolens sammansättning, är motiverade av den domstolens särskilda ställning och det bedöms inte finnas anledning att behålla dem när prövningen förs över till allmän förvaltningsdomstol. Inte heller i övrigt finns det behov av några särregler för prövningen av de aktuella målen.

307

308

13Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Förslag: De nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2015. Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska upphöra vid samma tidpunkt.

Immaterialrättsliga mål och ärenden där handläggning pågår i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraft- trädandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och hand- läggas enligt de nya reglerna.

Övriga immaterialrättsliga mål och ärenden i allmän domstol där handläggning pågår vid ikraftträdandet ska fortsatt handläggas enligt äldre bestämmelser.

Immaterialrättsliga och andra mål i Patentbesvärsrätten där handläggning pågår vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen, såvitt avser mål inom det industriella rättsskyddet, och till allmän förvaltningsdomstol, såvitt avser mål om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift. Mål som avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet ska fortsatt överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen och handläggas där enligt äldre bestämmelser.

Marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden i allmän domstol och Marknadsdomstolen där handläggning pågår vid ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och

309

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Ds 2014:2

marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reglerna.

I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla.

Skälen för förslaget

Ikraftträdande

Förslagen i denna promemoria innebär att de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltningsdomstolen ska bli föremål för en koncentrerad och enhetlig domstolsprövning i Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen. Vidare ska vissa mål i Patentbesvärsrätten flyttas till allmän för- valtningsdomstol. Förslagen innebär således att samtliga mål och ärenden i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen kommer att prövas i annan domstol och en konsekvens av förslagen blir därför att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen upphör med sina verksamheter och ska avvecklas.

Den nya ordningen innebär en stor omställning för flera av de berörda domstolarna. Det är viktigt att verksamheten ändå kan bedrivas med fortsatt hög kvalitet och effektivitet inför, under och efter ikraftträdandet. En rad åtgärder behöver vidtas för att den nya ordningen ska kunna fungera effektivt från den dag den införs, bl.a. rörande lokaler och personal. Domstolsverket bör få i uppdrag att tillsammans med berörda domstolar vidta nödvän- diga åtgärder för att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomsto- len ska kunna avvecklas och den nya instans- och processord- ningen kunna införas. Genom förslaget att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ska upphöra med sina verksamheter skapas samtidigt en situation som skulle kunna försvåra möjlig- heten för dessa domstolar att t.ex. rekrytera och behålla personal

310

Ds 2014:2

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

samt i övrigt bedriva en effektiv verksamhet av hög kvalitet. Det är mot den bakgrunden angeläget att förändringarna sker så snabbt som möjligt. Den föreslagna nya domstolsordningen bör därför träda ikraft den 1 juli 2015.

Övergångsbestämmelser – utgångspunkter

Fråga är hur pågående mål och ärenden i allmän domstol, Mark- nadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Högsta förvaltnings- domstolen ska hanteras vid ikraftträdandet. Utgångspunkten när det gäller processrättslig lagstiftning är att nya regler bör tilläm- pas genast efter ikraftträdandet men att en domstol inte förlorar sin behörighet till följd av att nya behörighetsregler träder i kraft under handläggningen av ett mål. Det framstår samtidigt som lämpligt att i detta fall låta frågan avgöras av huruvida målen och ärendena som pågår vid ikraftträdandet bör överlämnas till de nya domstolarna eller slutföras enligt den nuvarande dom- stolsordning som gäller för respektive mål och ärende.

Det är angeläget att reformen i sin helhet får ett snabbt ge- nomslag. Övergångsbestämmelserna bör därför vara utformade så att de medverkar till att göra detta möjligt. Det är dock även viktigt att patent- och marknadsdomstolarna ges rimliga förut- sättningar att fokusera på att bygga upp verksamheten och hitta sina arbetsformer utan att detta påverkar handläggningstiderna negativt. Möjligheterna till detta kan försvåras om alltför många mål och ärenden överlämnas dit redan vid ikraftträdandet.

Mål och ärenden i Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten

Även om Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten genom- för en effektiv avveckling av verksamheten och planerar hand- läggningen utifrån detta är det oundvikligt att det vid ikraftträ- dandet kommer att finnas ett antal mål och ärenden som inte har hunnit avgöras.

311

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Ds 2014:2

Att låta Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten kvarstå som egna myndigheter och avverka kvarvarande mål efter ikraft- trädandet innebär att organisationerna behöver avvecklas succes- sivt. Detta borgar inte för att målen och ärendena kan handläggas effektivt och med hög kvalitet. Att t.ex. Marknadsdomstolen under en övergångsperiod har ett fåtal omfattande och komplice- rade mål kvar som under flera månader ska bära en hel organisa- tion synes inte heller främja en godtagbar arbetsmiljö eller ett effektivt resursutnyttjande.

Mot den angivna bakgrunden bedöms det lämpligt att verk- samheten vid Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten upp- hör samtidigt som den nya instans- och processordningen träder i kraft och att inneliggande mål och ärenden vid dessa domstolar då flyttas över. Mål om det industriella rättsskyddet bör efter ikraftträdandet slutföras av Patent- och marknadsdomstolen och mål om namn och utgivningsbevis av allmän förvaltningsdomstol (Förvaltningsrätten i Falun enligt 14 § lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar). Marknadsdomstolen är enligt nuvarande ordning antingen första och enda domstolsinstans eller andra och sista instans. Om samtliga mål överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt skulle vissa mål återvända dit, vilket naturligtvis inte är lämpligt. Mot den bakgrunden bör de mål där Marknadsdomstolen är första instans överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen och de mål där Marknadsdomstolen är andra instans överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen.

I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av tingsrättsavgöranden som har meddelats före ikraftträdandet bör, på samma sätt som vid tidigare reformer angående pröv- ningstillstånd, äldre regler gälla (se t.ex. prop. 2004/05:131 s. 219 f.). Detta innebär att något sådant krav inte kommer att gälla för de vid ikraftträdandet pågående marknadsföringsmålen som överlämnas till Patent- och marknadsöverdomstolen eller överklagas dit.

312

Ds 2014:2

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Mål och ärenden i Högsta förvaltningsdomstolen

När det gäller överklagande av mål som vid ikraftträdandet har avgjorts av Patentbesvärsrätten står valet mellan att låta äldre be- stämmelser gälla, vilket innebär att de får överklagas till och handläggas av Högsta förvaltningsdomstolen, och att låta de nya reglerna gälla, vilket för de immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen innebär att de får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen alternativt till Högsta domstolen samt för målen om namn och utgivningsbevis för periodisk skrift innebär att de får överklagas till kammarrätt alternativt till Högsta förvaltningsdomstolen. Det är sannolikt fråga om ett begränsat antal mål. Med hänsyn härtill och då reformen även innebär att överklagandetiden förkortas för dessa mål framstår det som rimligt att målen får hanteras enligt äldre bestämmelser. I enlighet härmed bör de mål som vid ikraftträdandet handläggs i Högsta förvaltningsdomsto- len slutföras där.

Mål och ärenden i allmän domstol

Vissa immaterialrättsliga (framför allt patent) och flertalet mark- nadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden handläggs enligt nuvarande ordning av Stockholms tingsrätt som exklusivt forum. I dessa mål ingår regelmässigt tekniska eller ekonomiska experter. De immaterialrättsliga målen överklagas till Svea hovrätt medan flertalet övriga mål överklagas till Mark- nadsdomstolen. Det framstår inte som rimligt att i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt fortsätta tillämpa äldre bestämmelser eftersom just dessa domstolar samtidigt, om än organisatoriskt i annan form, ska tillämpa de nya reglerna på mål och ärenden som inleds i patent- och marknadsdomstolarna efter ikraftträdandet. För de ovan angivna mål och ärenden som vid ikraftträdandet pågår i dessa domstolar bör därför den fortsatta handläggningen ske vid Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen enligt de nya reglerna.

313

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Ds 2014:2

Andra mål och ärenden inom konkurrensrättens och marknadsföringsrättens område handläggs även vid andra tings- rätter (t.ex. skadestånd och utdömande av vite) och som regel deltar inte experter vid avgörandet. Vissa av dessa avgöranden överklagas till Marknadsdomstolen och handläggningen i tingsrätt av sådana mål och ärenden bör därför redan vid ikraftträdandet övertas av Patent- och marknadsdomstolen. Övriga mål och ärenden överklagas till hovrätt och Högsta domstolen. Det skulle visserligen kunna övervägas att låta dessa slutföras i allmän domstol enligt äldre regler. Inte minst med hänsyn till att Stockholms tingsrätt även i dessa mål är fakultativt forum och att den domstolen i sådana fall parallellt skulle behöva handlägga mål och ärenden i olika skepnad, även om det endast är under en övergångsperiod, framstår detta som mindre lämpligt. Det är fråga om ett mycket litet antal mål och ärenden. Patent- och marknadsdomstolarna bör därför kunna hantera den belastning som ett överlämnande redan vid ikraftträdandet innebär.

På motsvarande sätt gäller för de immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt att om de skulle handläggas enligt äldre bestämmelser skulle dessa domstolar parallellt behöva handlägga mål och ärenden av samma slag enligt olika regler. Även om detta endast gäller under en övergångsperiod framstår det som mindre lämpligt. Samtliga immaterialrättsliga mål och ärenden som handläggs i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt vid ikraftträdandet bör därför över- lämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och handläggas enligt de nya reg- lerna.

Därutöver finns det ett inte obetydligt antal immaterial- rättsliga mål och ärenden som handläggs i andra tingsrätter och hovrätter. Det gäller framför allt tvistemål och brottmål om varumärke, mönster och upphovsrätt. I dessa mål och ärenden ingår sakkunniga ledamöter inte i rätten. Det kan vara fråga om omfattande mål. Av inte minst praktiska skäl men även för att inte belasta de nya domstolarna med alltför många mål och ären-

314

Ds 2014:2

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

den redan vid ikraftträdandet framstår det som ändamålsenligt att de allmänna domstolarna får slutföra handläggningen av dessa. Det innebär att ett immaterialrättsligt mål eller ärende som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid annan tingsrätt än Stockholms tingsrätt kommer att kunna överklagas till hovrätt och Högsta domstolen och handläggas enligt äldre be- stämmelser.

315

316

14 Konsekvenser

Bedömning: En samlad domstolsprövning av de immate- rialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrens- rättsliga målen skapar en mer bärkraftig dömande verk- samhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt.

De permanenta kostnadsökningar som uppkommer hos Sveriges Domstolar till följd av att den verksamhet som enligt nuvarande ordning bedrivs i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen förs över till patent- och marknads- domstolarna bör täckas genom att Sveriges Domstolars anslag ökas med resurser motsvarande Patentbesvärsrättens och Marknadsdomstolens respektive nuvarande anslag. De omställningskostnader som uppkommer bedöms rymmas inom befintliga ramar.

Kostnadsökningar för Sveriges Domstolar på grund av en höjning av nivån på ersättningen till de tekniska och ekonomiska experterna ryms inom befintliga ramar. Det finns dock anledning att följa frågan vidare.

Förslagen i promemorian kan komma att medföra visst merarbete för Patent- och registreringsverket och Konkur- rensverket. De kostnadsökningar som därigenom kan uppkomma bedöms rymmas inom befintliga anslagsramar.

Förslagen i promemorian bedöms inte påverka villkoren för företagande eller konkurrensförhållanden. Konsekven- serna av reformen för företagen bör följas upp efter viss tid.

317

Konsekvenser

Ds 2014:2

Skälen för bedömningen: Promemorians förslag innebär att domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs i allmän domstol, Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen samlas i en särskild domstol inom ramen för de allmänna domstolarna. Som en följd av förslaget avvecklas verksamheterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen. En närmare redogörelse för reformbehovet finns i avsnitt 5 och valet av domstolslösning diskuteras i avsnitt 6.

Effekter för domstolsprövningen

Det enhetliga prövningsförfarandet skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompe- tens kan användas mer effektivt, vilket bör leda till en snabbare och bättre handläggning. De immaterialrättsliga, marknads- föringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen ska vara patent- och marknadsdomstolarnas huvudsakliga uppgift (jfr avsnitt 6.5). De domare som arbetar med målen och ärendena får och kan upprätthålla en hög kompetens inom rättsområdena genom att de ges möjlighet att handlägga flera näraliggande mål- och ärendetyper. Det får även anses mindre resurskrävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med målen att sätta sig in i de målspecifika frågeställningarna än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i ett enstaka fall. Dessutom kan problem med bristande praktisk erfarenhet i högre grad undvikas vid en samlad prövning och den kompetens som finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre. Förutsättningarna ökar också för en enhetlig praxis i besläktade frågor.

En samlad domstolsprövning blir vidare mer lättöverskådlig för parterna i och med att det blir tydligt vilken domstol som är behörig. Dessutom innebär den samlade domstolsprövningen att parterna inte behöver föra processer i olika domstolar, med de

318

Ds 2014:2

Konsekvenser

kostnader och olägenheter detta med nödvändighet för med sig. Detta medför tids- och kostnadsbesparingar för såväl parterna som domstolarna.

Genom att den särskilda domstolen inordnas i den in- stansordning som generellt gäller för allmän domstol (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen) kommer prövningen av en del av de mål och ärenden som berörs av reformen att ske i fler instanser än enligt nuvarande ordning. Detta kan i sig innebära ökade kostnader för domstolsprövningen av de berörda målgrup- perna. På sikt bedöms dock reformen medföra en mer rationell och effektiv hantering av de berörda målen och ärendena, vilket i sin tur bör kunna leda till totalt sett minskade kostnader för verksamheten.

Konsekvenser för domstolarna

När det gäller frågan om de ekonomiska konsekvenserna för domstolarna av den föreslagna reformen är det i detta skede svårt att göra någon närmare bedömning av såväl resursbehovet för patent- och marknadsdomstolarna som kostnaderna för genomförandet av reformen.

Det kan konstateras att reformen huvudsakligen är av organisatorisk natur. Överföringen av verksamheterna från Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen till Sveriges Domstolar är sannolikt att bedöma som övergång av verksamhet enligt 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Med hänsyn därtill kan därför kostnaden för personal i patent- och marknadsdomstolarna, i vart fall inledningsvis, i stort sett antas motsvara kostnaden för personalen i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen. Vissa personalkostnader kan tänkas tillkomma, bl.a. till följd av att patent- och marknadsdom- stolarna kan komma att behöva tillföras domarresurser i stället för de ledamöter i Marknadsdomstolen som enligt nuvarande ordning förordnas av regeringen. Å andra sidan bör det på sikt finnas en effektiviseringspotential i framför allt den administra- tiva verksamheten samt möjligtvis även på ledamotssidan.

319

Konsekvenser

Ds 2014:2

När det gäller kostnader för lokaler för patent- och mark- nadsdomstolarna kan konstateras att Stockholms tingsrätts nuvarande lokalutrymme är begränsat (jfr avsnitt 6.4). Det är därför troligt att nya lokaler behöver anskaffas för Patent- och marknadsdomstolens verksamhet. Dessa bör ligga i anslutning till Stockholms tingsrätts nuvarande lokaler, bl.a. för att Patent- och marknadsdomstolen ska kunna utnyttja förhandlingssalarna där. Mot bakgrund av att dessa lokaler, liksom nuvarande lokaler för Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen, kommer att vara belägna i centrala Stockholm, kan det som utgångspunkt antas att kostnaden för Patent- och marknadsdomstolens lokaler inte kommer att överstiga kostnaden för de lokaler som Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen för närvarande disponerar. Till detta kan komma vissa ökade kostnader för lokaler för Patent- och marknadsöverdomstolen mot bakgrund av att personalstyrkan i förhållande till nuvarande avdelning i Svea hovrätt kan behöva utökas när verksamhetens omfattning växer. Vad gäller övriga verksamhetskostnader får dessa antas motsvara kostnaderna i Patentbesvärsrätten respektive Marknadsdomstolen.

Sammantaget kan konstateras att reformen kommer att medföra permanenta kostnadsökningar för Sveriges Domstolar hänförliga i första hand till kostnader för personal och för lokaler. Utgångspunkten är att omfattningen av dessa kostnadsökningar kommer att motsvara kostnaderna för nuvarande verksamheter i Patentbesvärsrätten respektive Mark- nadsdomstolen. Anslaget för Sveriges Domstolar bör därför, i samband med att verksamheterna i Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen förs över dit, ökas med resurser motsvarande befintliga anslag för dessa domstolar.68

68 Ramanslaget till Patentbesvärsrätten uppgick 2012 till 18,5 mkr. Verksamhetens kostnader uppgick till 17,2 mkr, varav 12,9 mkr avsåg kostnader för personal. Marknads- domstolens ramanslag uppgick samma år till 10,4 mkr. Verksamhetens kostnader uppgick till 11 mkr, varav 7,7 mkr avsåg kostnader för personal.

320

Ds 2014:2

Konsekvenser

Reformen kan därutöver antas medföra vissa omställnings- kostnader för Sveriges Domstolar för bl.a. förstärkningsperso- nal, utbildning, information, flyttkostnader och kostnader för nedlagd tid i organisationsprojektet, såväl vid Stockholms tings- rätt och Svea hovrätt som i Domstolsverket. Under förutsätt- ning att reformen bedöms som övergång av verksamhet kommer sannolikt omställningskostnaderna att bli begränsade. Till dessa kostnader tillkommer eventuella kostnader för avveckling av verksamheterna vid Patentbesvärsrätten och Marknadsdomsto- len., inklusive kostnader för dubbel hyra uppstå under en period. Omställningskostnaderna i samband med reformens genomförande bedöms rymmas inom befintliga anslag.

Om nivån på ersättningen till de tekniska och ekonomiska ex- perterna höjs i enlighet med den bedömning som görs i avsnitt 10.5 tillkommer ytterligare kostnader för Sveriges Domstolar. Som utgångspunkt bör gälla att kostnadsökningen inte blir så stor att den inte ryms inom befintliga anslag för Sveriges Domstolar. Det finns dock anledning att följa frågan vidare.

Konsekvenser för myndigheterna

Genom förslaget blir Patent- och registreringsverket, på motsva- rande sätt som redan gäller för Konkurrensverket och Konsu- mentombudsmannen, part i de ärenden som överklagas från myndigheten. Att även Patent- och registreringsverket däri- genom ges klagorätt kan bidra till en bättre prejudikatbildning. Att de ärenden där beslutsmyndigheterna är part enligt förslaget kan bli föremål för prövning i tre instanser kan komma att med- föra merarbete för de berörda myndigheterna i förhållande till nuvarande ordning; för dessa ärenden kommer dock att gälla att det krävs att Patent- och marknadsöverdomstolen ger tillstånd för att överklagande ska få ske till Högsta domstolen. Dessutom krävs prövningstillstånd redan i Patent- och marknadsöverdom- stolen. Om den förändrade instansordningen i sin tur medför ökade kostnader för myndigheterna beror bl.a. på i vilken utsträckning prövningstillstånd respektive ventil till Högsta

321

Konsekvenser

Ds 2014:2

domstolen kommer att meddelas och i vilken omfattning dom- stolarna involverar myndigheterna i processen. Utgångspunkten är att eventuella kostnadsökningar som detta kan komma att medföra i vart fall inte blir så stora att de inte ryms inom befint- liga ramar.

Konsekvenser för företagen

De rättsområden som berörs av förslagen i promemorian har betydelse för både stora och små företag. Förslagen innebär ingen ändring av de materiella reglerna och påverkar således inte hur företagen har att förhålla sig till lagstiftningen. Därmed påverkar förslagen inte villkoren för företagande eller konkurrensförhållandena för företagen på annat sätt än att de innebär att ordningen för domstolsprövningen på de aktuella rättsområdena ändras. Den samlade domstolsprövningen kommer att göra det enklare för företagen att identifiera vid vilken domstol deras mål och ärenden ska prövas. Att instansordningen i vissa fall förlängs kan komma att medföra en viss förlängning av handläggningstiden i det enskilda fallet. Denna effekt ska dock inte överdrivas. För det första är det fråga om ett begränsat antal mål som föreslås få en förlängd instanskedja. År 2012 överklagades sex patentmål, tolv varumärkesmål och ett mönstermål från Patentbesvärsrätten till Högsta förvaltningsdomstolen. Till Marknadsdomstolen inkom samma år 25 marknadsföringsrättsliga och två konkurrens- rättsliga mål, varav en okänd andel kommer att överklagas när den möjligheten ges. För det andra kommer ett generellt krav på prövningstillstånd att gälla redan i andra instans. Vidare kommer, förutom k rav på prövningstillstånd, krävas att Patent- och marknadsöverdomstolen ger sitt tillstånd för att överklagande ska få ske till Högsta domstolen i de fall handläggningen har inletts i förvaltningsmyndighet. Dessutom ger den samlade domstolsprövningen i sig möjligheter till ett bättre resursutnyttjande inte bara i domstolen utan även hos företagen.

322

Ds 2014:2

Konsekvenser

Till detta kommer att den nya domstolsordningen skapar förutsättningar för en bättre prejudikatbildning.

Att reformen på sikt bedöms skapa en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebära att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt torde vara av betydelse även för företagen. I syfte att löpande följa upp konsekvenserna för företagen bör reformen följas upp efter två, tre och fem år såvitt avser dess effekt på handläggningstider och kvalitet i dömandet. Denna uppföljning bör utgå från en nuvärdesanalys.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte leda till några konsekvenser för lands- tingen, det kommunala självstyret, jämställdheten, brottslig- heten, sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

323

324

15 Författningskommentar

15.1Förslag till lag om patent- och marknadsdomstolar

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen samt sådan handläggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag.

Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5 och 6.

Av paragrafen framgår att bestämmelserna i lagen gäller den handläggning som sker i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. Den gäller också sådan hand- läggning i Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag. Sådana bestämmelser finns i 3 kap. 3, 4 och 7 §§.

2 §

Patent- och marknadsdomstol är Stockholms tingsrätt. Patent- och marknadsöverdomstol är Svea hovrätt.

I paragrafen anges vilka domstolar som är patent- och marknads- domstolar. Övervägandena finns i avsnitt 6.

325

Författningskommentar

Ds 2014:2

I första stycket anges att det är Stockholms tingsrätt som är Patent- och marknadsdomstol. Patent- och marknadsdomstolen är första domstolsinstans, jfr 3 §.

I andra stycket anges att det är Svea hovrätt som är Patent- och marknadsöverdomstol. Patent- och marknadsöverdomstolen är andra domstolsinstans, jfr 3 §.

Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknads- överdomstolen utgör särskilda domstolar i den mening som avses i 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken (RB). Det innebär att en talan som skulle ha väckts vid Patent- och mark- nadsdomstolen men som väcks vid en tingsrätt i princip ska avvi- sas utan foruminvändning och att högre rätt har att självmant beakta forumfrågan (10 kap. 17 § första stycket 1 och 19 § RB). I 10 kap. 20 a § RB ges en möjlighet att lämna över en stämnings- ansökan till behörig domstol.

3 §

Patent- och marknadsdomstolens domar och beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.

Patent- och marknadsöverdomstolens domar och beslut får överkla- gas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om instansordningen. Över- vägandena finns i avsnitt 6.

Enligt första stycket överklagas Patent- och marknadsdomsto- lens domar och beslut till Patent- och marknadsöverdomstolen.

Av andra stycket framgår att Patent- och marknadsöverdom- stolens domar och beslut överklagas till Högsta domstolen om inte annat är föreskrivet. Sådana föreskrifter finns i 3 kap. 3 §.

4 §

Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar och växtförädlar- rättslagen (1997:306),

326

Ds 2014:2

Författningskommentar

2.lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), firmalagen (1974:156), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och varumärkeslagen (2010:1877), samt

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1986:436) om näringsförbud, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländ- ska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäk- ringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finan- siella förbindelser, lagen (2006:484) om franchisegivares informations- skyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter och lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållan- den.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknads- domstolens verksamhetsområde. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Vilka mål och ärenden som ska handläggas i Patent- och marknadsdomstolen framgår av bestämmelser i flera olika för- fattningar. Dessa författningar räknas upp i paragrafen. I första punkten räknas de immaterialrättsliga författningar upp där sär- skilda sammansättningsregler gäller (jfr 4 och 5 kap.). I andra punkten räknas övriga immaterialrättsliga författningar upp. I tredje punkten räknas de konkurrensrättsliga och marknads- föringsrättsliga författningarna upp.

Patent- och marknadsdomstolens exklusiva behörighet om- fattar samtliga förekommande tvistemål, brottmål och ärenden – såväl ansökningsärenden som ärenden som inleds genom över- klagande av myndighetsbeslut – enligt de uppräknade lagarna. Såvitt avser tvistemål och brottmål är det den åberopade grunden för talan som är styrande för bedömningen om domstolen är behörig eller inte. För att det ska vara en talan enligt en immate- rialrättslig lag måste frågan vara reglerad i den tillämpliga lagen. Motsvarande gäller på konkurrensrättens och marknadsförings- rättens område.

327

Författningskommentar

Ds 2014:2

5 §

Patent- och marknadsöverdomstolen prövar ansökningar om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseende dom eller beslut av Patent- och marknadsdomstolen eller avseende avgöran- de av förvaltningsmyndighet, om avgörandet skulle ha överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Vid handläggningen tillämpas rätte- gångsbalken om ansökan avser en dom och annars lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda (extraordinära) rättsmedel i mål och ärenden som omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas behörighet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Av första meningen framgår att Patent- och marknadsöver- domstolen är behörig att pröva en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid som avser ett slutligt avgörande av Patent- och marknadsdomstolen eller av en sådan myndighet vars beslut kan överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Av andra meningen framgår vilka bestämmelser som är tillämpliga vid domstolens handläggning. Om ansökan rör en dom i ett mål tillämpas rättegångsbalkens regler och om ansökan rör ett beslut i ett ärende tillämpas reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lagen om domstolsärenden tillämpas även när ansökan rör ett myndighetsbeslut. Att Högsta domstolen är behörig domstol när ansökan avser ett avgörande av Patent- och marknadsöverdomstolen följer av 1 kap. 1 §.

6 §

För frågor om marknadsföring och frågor om avtalsvillkor i konsu- mentförhållanden finns en konsumentombudsman.

Konsumentombudsmannen utses av regeringen för viss tid och ska vara jurist.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Konsumentombuds- mannen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

328

Ds 2014:2

Författningskommentar

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar nuvarande 11 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. (MDL).

2 kap. Ledamöter

1 §

I Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöver- domstolen ska det finnas lagfarna domare och patentråd.

I domstolarna dömer också tekniska och ekonomiska experter samt nämndemän.

Patentråd och tekniska experter benämns i denna lag tekniska ledamöter.

Rättens ordförande ska alltid vara en lagfaren domare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om patent- och marknads- domstolarnas ledamöter. Övervägandena finns i avsnitt 9.7, 10.2 och 10.3.

Av första stycket framgår att det i Patent- och marknadsdom- stolen och Patent- och marknadsöverdomstolen ska finnas lag- farna domare och patentråd. Att patentråd är ordinarie domare framgår av 3 § första stycket.

I andra stycket anges att också tekniska och ekonomiska ex- perter samt nämndemän dömer i patent- och marknadsdomsto- larna.

Av tredje stycket framgår att med teknisk ledamot avses i denna lag såväl patentråd som teknisk expert, se särskilt. Bestäm- melserna i 4 och 5 kap. om rättens sammansättning.

I fjärde stycket anges att rättens ordförande alltid ska vara en lagfaren domare.

Närmare bestämmelser om patentråd samt tekniska och eko- nomiska experter finns i 3 och 4 §§. I vilka situationer sådana särskilda ledamöter ska eller kan ingå i rätten följer av bestäm- melserna i 4 och 5 kap. De tekniska experterna motsvaras av de ledamöter som i patentlagen enligt hittillsvarande ordning har benämnts tekniskt sakkunniga ledamöter.

329

Författningskommentar

Ds 2014:2

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.

I paragrafen finns bestämmelser om utseende av de lagfarna ledamöter som ska ingå i rätten i patent- och marknadsdom- stolarna. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Patent- och marknadsdomstolen är en del av Stockholms tingsrätt och Patent- och marknadsöverdomstolen är en del av Svea hovrätt. I paragrafen anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska utse vilka av de lagfarna domarna i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt, som ska tjänstgöra i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Bestämmelserna gäller alla lagfarna domare i patent- och marknadsdomstolarna, oberoende av om de i en viss sammansättning ska vara ordförande eller inte.

3 §

I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av patentråd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer vikarie för patentråd samt förordnar tekniska och ekonomiska experter i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknads- överdomstolen.

Tekniska och ekonomiska experter förordnas för viss tid. Om det medan en teknisk eller ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses gälla i det pågående målet eller ärendet.

Tekniska och ekonomiska experter ska vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

330

Ds 2014:2

Författningskommentar

Paragrafen innehåller bestämmelser om de tekniska ledamöter och ekonomiska experter som ska finnas i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 10.2 och 10.3.

I första stycket görs när det gäller utnämning av patentråden en hänvisning till bestämmelserna i lagen (2010:1390) om utnäm- ning av ordinarie domare. Av dessa bestämmelser framgår att patentråden på samma sätt som de tekniska råden i mark- och miljödomstolarna utnämns genom fullmakt av regeringen. Regeringen kan inte delegera denna möjlighet.

När det gäller anställningar av vikarier för patentråd finns det dock en möjlighet för regeringen att delegera sådana beslut till en annan myndighet. Det framgår av andra stycket. Av stycket följer också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska förordna tekniska och ekonomiska experter.

Tredje stycket innehåller bestämmelser om förordnandet, behörighetskrav och vad som händer när ett förordnade upphör. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 68 § patentlagen (1967:837) (PL), 8 kap. 11 § konkurrenslagen (2008:579) (KL) och 58 § marknadsföringslagen (2008:579) (MfL).

4 §

En teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknads- domstolarna.

En ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som handläggs i patent- och marknadsdomstolarna.

I paragrafen anges vilken utbildning och erfarenhet de tekniska ledamöterna och de ekonomiska experterna ska ha. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

Av första stycket framgår att en teknisk ledamot ska ha teknisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sak- frågor som Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen handlägger. Annan relevant utbildning

331

Författningskommentar

Ds 2014:2

kan vara naturvetenskaplig utbildning. Styrande för utbildnings- och erfarenhetskravet är behovet hos den domstol där den tek- niska ledamoten ska tjänstgöra.

Av andra stycket framgår att en ekonomisk expert ska ha ekonomisk eller annan relevant utbildning och erfarenhet av sådana sakfrågor som patent- och marknadsdomstolarna handlägger. Annan relevant utbildning kan vara samhällsveten- skaplig utbildning. Styrande för utbildnings- och erfarenhets- behovet är liksom för de tekniska ledamöterna behovet hos den domstol där experten ska tjänstgöra.

5 §

En nämndeman i Patent- och marknadsdomstolen ska vara nämndeman i Stockholms tingsrätt.

En nämndeman i Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara nämndeman i Svea hovrätt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka nämndemän som ska tjänstgöra i patent- och marknadsdomstolarna.

Av paragrafen följer att de nämndemän som ska medverka i Patent- och marknadsdomstolens respektive Patent- och mark- nadsöverdomstolens avgöranden tas från den grupp av nämnde- män som utsetts till nämndemän i den tingsrätt respektive hov- rätt som är Patent- och marknadsdomstol respektive Patent- och marknadsöverdomstol, dvs. Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt, jfr 1 kap. 2 §. Av den allmänna hänvisningen i 3 kap. 1 § följer att vad som föreskrivs om nämndemän i rättegångsbalken t.ex. i fråga om jäv gäller även för nämndemän i patent- och marknadsdomstolarna.

332

Ds 2014:2

Författningskommentar

3 kap. Förfarandet

Handläggning av mål

1 §

Vid handläggning av mål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål eller brottmål, om inte annat föreskrivs i denna lag eller annan lag.

I paragrafen finns bestämmelser om handläggningen av mål i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Av paragrafen framgår att rättegångsbalkens regler för tviste- mål respektive brottmål ska tillämpas i de mål där Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol. Detta gäller oavsett vilken materiell lagstiftning som är tillämplig i målet. I denna eller annan lag kan det dock finnas särbestämmelser. Sådana bestämmelser finns t.ex. i 4 § om kumulation, 5 § om omröst- ning, 6 § om preklusion samt 4 kap. 1-4, 7 och 8 §§, 5 kap. 1, 3 och 4 §§ om rättens sammansättning. Sådana bestämmelser finns också i såväl de immaterialrättsliga som de marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga lagarna. Exempelvis finns det i vissa immaterialrättsliga lagar särskilda bestämmelser om fast- ställelsetalan (se t.ex. 63 § första och andra stycket PL). Vidare finns det bestämmelser om obligatorisk vilandeförklaring av ett intrångsmål i avvaktan på att en fråga om hävning eller ogiltighet avgörs och regler om föreläggande till den som i intrångsmål gör gällande att rättigheten ska hävas att väcka talan om ogiltighet inom viss tid (se t.ex. 39 § andra stycket och 41 § tredje stycket mönsterskyddslagen [1970:485]). I varumärkeslagen och firma- lagen finns inga bestämmelser om obligatorisk vilandeförklaring men väl bestämmelser om föreläggande att väcka talan om ogiltighet inom viss tid (se 10 kap. 2 § varumärkeslagen [2010:1877] [VML] och 22 § firmalagen [1974:156] [FL]). I konkurrenslagen finns särskilda bestämmelser om bl.a. Konkur- rensverket som part, om åberopande av förhörsuppgifter från Konkurrensverket vid förhör i domstol och om rättegångskost-

333

Författningskommentar

Ds 2014:2

nader (8 kap. 12–13 och 15–18 §§ KL). Även i marknads- föringslagen finns särskilda bestämmelser om rättegångskost- nader och om Konsumentombudsmannen som part (64–65 §§ MfL). I konkurrenslagen och marknadsföringslagen anges dess- utom särskilt att vissa mål ska handläggas som indispositiva tvistemål.

Rättegångsbalkens regler är tillämpliga också vid handlägg- ningen av rättegångsbalksärenden, jfr 3 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol (mål- och ärendeförordningen).

Handläggning av ärenden

2 §

Vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknads- domstolen genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna eller annan lag.

Att lagen om domstolsärenden i vissa fall är tillämplig även vid handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan är särskilt reglerat.

I paragrafen finns bestämmelser om handläggningen av ärenden i patent- och marknadsdomstolarna. Övervägandena finns i avsnitt 7 och 8.

Av första stycket framgår att lagen (1996:242) om domstolsärenden ska tillämpas vid domstolarnas handläggning av ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom över- klagande av en förvaltningsmyndighets beslut. I denna eller annan lag kan dock finnas särbestämmelser. Sådana bestämmelser finns t.ex. i 4 § om kumulation, 5 § om omröstning, 6 § om preklusion, 7 § om förhör under sanningsförsäkran samt 4 kap. 5-8 §§ och 5 kap. 2-4 §§ om rättens sammansättning. Sådana bestämmelser finns också i såväl de immaterialrättsliga som de marknadsföringsrättsliga och kon- kurrensrättsliga lagarna. Exempelvis finns i patentlagen bestämmelser

334

Ds 2014:2

Författningskommentar

om utlämnande av handling som innehåller företagshemligheter och om handläggning inom stängda dörrar (66 § PL). I konkurrenslagen finns särskilda bestämmelser om rättegångskostnadsansvar som gäller även för ärenden (8 kap. 15 § KL). Vidare gäller bestämmelsen i marknadsföringslagen om Konsumentombudsmannen som part även för ärenden (65 § MfL).

Andra stycket innehåller en upplysning om att det följer av bestämmelser i andra lagar att ärendelagen är tillämplig i vissa ärenden som inleds i Patent- och marknadsdomstolen genom ansökan. Exempelvis framgår det av de immaterialrättsliga lagarna att ärendelagen är tillämplig vid ansökan om informationsföreläggande som inte görs i ett mål om intrång (se t.ex. 57 e § PL). Ärendelagen är också tillämplig vid t.ex. ansökan av Konkurrensverket att genomföra en platsundersökning (5 kap. 3 § KL). I sådana fall kan det också finnas särbestämmelser om förfarandet i de materiella lagarna. Exempelvis finns det i de immaterialrättsliga lagarna bestämmelser om fördelning av rättegångskostnader vid ansökan om informationsföreläggande (se t.ex. 57 e § tredje stycket lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk [URL]).

3 §

Ett beslut av Patent- och marknadsöverdomstolen i ett ärende som har överklagats till Patent- och marknadsdomstolen får inte överklagas. Patent- och marknadsöverdomstolen får dock tillåta att ett beslut överklagas till Högsta domstolen om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagbarheten av Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden i ärenden som har överklagats till Patent- och marknadsdomstolen. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.

I paragrafens första mening anges som huvudregel att Patent- och marknadsöverdomstolens beslut i nu aktuella ärenden inte får överklagas. Av andra meningen framgår dock att det finns en möjlighet för Patent- och marknadsöverdomstolen att, när

335

Författningskommentar

Ds 2014:2

domstolen anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen, tillåta överklagande till Högsta domstolen. Det bör anmärkas att, även om Patent- och marknadsöverdomstolen meddelat ett beslut om att tillåta ett överklagande, vanliga regler om prövningstillstånd gäller i Högsta domstolen.

Handläggning av mål om utdömande av vite

4 §

Mål om utdömande av vite ska handläggas enligt reglerna i rätte- gångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillämpliga förfarande- regler när talan förs om utdömande av vite.

Enligt paragrafen ska sådan talan handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. Bestämmelsen ersätter motsvarande bestämmelser i de immaterialrättsliga lagarna och konkurrens- lagen (53 b § sjunde stycket URL och 53 e § fjärde stycket URL och motsvarande lagrum i övriga immaterialrättsliga lagar samt 8 kap. 4 § KL). Enligt nuvarande ordning handläggs en talan enligt marknadsföringslagen enligt lagen (1985:206) om viten. Även dessa mål kommer i patent- och marknadsdomstolarna att omfattas av nu aktuell bestämmelse.

Att det finns möjlighet att kumulera en talan eller ansökan om föreläggande av nytt vite med en talan om vitets utdömande följer av 4 §.

336

Ds 2014:2

Författningskommentar

Förening av mål och ärende

5 §

Även i annat fall än som regleras i rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna lag med den begränsning som framgår av andra stycket handläggas i en rättegång, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner det lämpligt. Mål och ärende som har förenats kan åter särskiljas, om det finns skäl för det.

Mål eller ärende där det finns behov av teknisk sakkunskap får inte handläggas i samma rättegång som mål eller ärende där det finns behov av ekonomisk sakkunskap.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kumulation. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

I första stycket anges under vilka förutsättningar det är möjligt att förena flera mål eller ärenden eller ett mål och ett ärende. Det krav som ställs upp för kumulation i första meningen är att det ska vara till fördel för utredningen och också i övrigt lämpligt. Om ett mål och ett ärende har förenats med stöd av denna para- graf kan de när som helst särskiljas. Det framgår av andra meningen.

Kumulation av ett tvistemål och ett ärende kan bli aktuell i t.ex. följande situation. I Patent- och marknadsdomstolen pågår ett mål om patentintrång. Samtidigt har den som är svarande i det målet (och som möjligen genstämt och yrkat ogiltighet av patentet) till domstolen överklagat ett beslut varigenom Patent- och registreringsverket har avslagit en invändning mot det aktuella patentet. Genom möjligheten att kumulera ett indispositivt och ett dispositivt tvistemål blir det möjligt att föra talan mot en påstådd efterbildning och i första hand göra gällande att efterbildningen utgör ett varumärkesintrång och i andra hand att den ska förbjudas såsom vilseledande marknads- föring eller marknadsföringsrättsligt otillåten renommé- snyltning. Det blir också möjligt med gemensam handläggning av ett mål om vitesförbud och ett mål om skadestånd.

Kumulation av ett brottmål och ett tvistemål kan bli aktuellt när det i samband med talan om utdömande av vite förs talan om

337

Författningskommentar

Ds 2014:2

föreläggande av nytt vite och när det i samband med att det yrkas ansvar för brott mot t.ex. upphovsrättslagen framställs ett enskilt anspråk (jfr även 22 kap. 1 § RB).

Av andra stycket framgår att kumulation inte kan avse mål eller ärende där det finns behov av såväl teknisk som ekonomisk sakkunskap. Det är alltså inte möjligt att exempelvis förena ett patenträttsligt ärende med ett konkurrensrättsligt ärende eller ett patenträttsligt mål med ett marknadsföringsrättsligt mål, om det finns behov av särskild sakkunskap i båda målen eller ärendena.

Om det är fråga om flera mål och är samma rättegångsform tillämplig gäller 14 kap. 1-7 §§ RB respektive 45 kap. 3 § RB. Med stöd av dessa bestämmelser blir det t.ex. möjligt att kumulera ett varumärkesrättsligt tvistemål med ett firmarättsligt tvistemål.

Omröstning

6 §

Om både lagfarna ledamöter och tekniska ledamöter eller ekonomiska experter ingår i rätten, ska vid omröstning först de lagfarna leda- möterna säga sin mening och därefter de tekniska ledamöterna eller ekonomiska experterna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om röstordningen vid om- röstning. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Av paragrafen framgår att när omröstning ska ske, ska först de lagfarna domarna och därefter de tekniska ledamöterna eller de ekonomiska experterna säga sin mening. Hur de olika meningarna ska vägas mot varandra avgörs med stöd av om- röstningsreglerna i rättegångsbalken för tvistemål respektive brottmål beroende av vad saken rör. Dessa bestämmelser finns i 16 respektive 29 kap. RB. För mål om utdömande av vite innebär det att reglerna i 29 kap. RB ska tillämpas, jfr 3 §.

338

Ds 2014:2

Författningskommentar

Preklusion

7 §

Bestämmelserna i 42 kap. 15 och 15 a §§ samt 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken ska tillämpas även i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i ärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om preklusion i indispositiva mål och domstolsärenden. Övervägandena finns i avsnitt 11.3

Av paragrafen framgår att vissa av rättegångbalkens bestämmelser om preklusion i dispositiva tvistemål ska tillämpas även i indispositiva mål och ärenden i Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknads- överdomstolen. Bestämmelserna för tingsrätt i 42 kap. RB tillämpas i Patent- och marknadsdomstolen och bestämmelserna för hovrätt i 50 kap. RB tillämpas i Patent- och marknadsöverdomstolen. Gemensamt för de paragrafer som det hänvisas till är att de har en fakultativ utformning. Det allmänintresse som ligger bakom att en måltyp anses indispositiv är en omständighet som kan beaktas när rätten tar ställning till om ett preklusionsföreläggande ska utfärdas eller inte.

Liksom de paragrafer som paragrafen hänvisar till tillskapar paragrafen aldrig en rätt att framställa nya grunder eller att komma med ny bevisning utan prekluderar endast en sådan rätt. Rätten att framställa nya yrkanden eller nya grunder kan vara utesluten till följd av t.ex. reglerna i 13 kap. 3 § RB. En part som fått ett preklusionsföreläggande kan inte kringgå preklusionen genom att framställa ett nytt yrkande i en tilläggsstämning (se 13 kap. 6 § RB).

Förhör med part under sanningsförsäkran

8 §

I ett ärende får det hållas förhör med en part under sanningsförsäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

339

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen innehåller en bestämmelse om partsförhör under sanningsförsäkran. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

I paragrafen anges att vid handläggning i domstolsärenden i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöver- domstolen får förhör med part under sanningsförsäkran hållas. I ärendelagen finns bestämmelser om förhör med vittne och sak- kunnig. Paragrafen kompletterar dessa regler i ärenden enligt denna lag.

4 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen

Mål

1 §

Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter. Om det inte finns behov av teknisk sak- kunskap får rätten bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknads- domstolens sammansättning i patenträttsliga och växtförädlar- rättsliga mål där det finns behov av teknisk sakkunskap. Över- vägandena finns i avsnitt 9.4.1.

I första stycket finns bestämmelser om huvudreglerna för rättens sammansättning vid huvudförhandling i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga mål. Rätten ska enligt första meningen vid huvudförhandling bestå av fyra ledamöter, varav två ska vara lagfarna domare och två ska vara tekniska ledamöter. Med teknisk ledamot avses såväl ett patentråd som en teknisk expert (se 2 kap. 1 §). Vilken teknisk ledamot som bör ingå i rätten

340

Ds 2014:2

Författningskommentar

regleras i 4 §. Om det finns skäl för det får rätten enligt andra och tredje meningarna utökas med antingen en lagfaren ledamot eller en teknisk ledamot eller både och. Möjligheten till utökad sammansättning är i första hand avsedd för mer omfattande mål där huvudförhandlingen förväntas pågå en längre tid samt för särskilt komplicerade mål. Om rätten i sistnämnda fall ska förstärkas med en lagfaren domare eller med en teknisk ledamot beror på vad målet rör, dvs. om målet rör komplicerade rättsliga frågor eller om det rör komplicerade tekniska frågor. Av fjärde meningen framgår att om domstolen anser att det inte finns behov av särskild sakkunskap, får den istället bestå av tre lagfarna domare. Det kan t.ex. handla om att genom deldom avgöra om ett anspråk är preskriberat.

Enligt andra stycket ska rätten bestå av antingen en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot när domstolen med tillämpning av 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena RB håller huvudförhandling i förenklad form eller när rätten i annat fall anser att det är tillräckligt med en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot vid huvudförhandling och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet. Detsamma gäller i mål om mindre värden (1 kap. 3 d § RB). Om en teknisk ledamot ska ingå i rätten eller inte beror alltså på, förutom vad målet rör, parternas och rättens inställning till frågan.

Av paragrafen jämförd med 3 kap. 1 § följer att 1 kap. 3 e § RB är tillämplig också i sådana mål som omfattas av paragrafen. Beredningsåtgärder som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, får alltså utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.

Av hänvisningen i 3 kap. 1 § följer även att rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning är tillämpliga för övriga mål- typer som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen. Det innebär att rätten enligt 1 kap. 3-3 e §§ RB ska bestå av en eller tre lagfarna ledamöter om det är fråga om ett tvistemål och som huvudregel av en lagfaren ledamot och tre nämndemän om det är fråga om ett brottmål.

341

Författningskommentar

Ds 2014:2

2 §

I mål som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i mål där det finns behov av teknisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Huvudregeln, som kommer till uttryck i första meningen, är att domstolen vid handläggning som inte äger rum vid huvud- förhandling i mål där det finns behov av teknisk sakkunskap ska bestå antingen av en lagfaren domare eller av en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Till skillnad från vad som enligt nuvarande ordning gäller enligt patentlagen, gäller detta även vid syn på stället.

Av andra meningen framgår att rätten vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av rättegångsfrågor alternativt kan ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 3 c § RB. Ett behov av fullsutten rätt kan finnas exempelvis vid prövning av vissa frågor rörande interimistiska beslut. Exempel på sådana beslut kan vara interimistiska beslut med långtgående ekonomiska konsekvenser eller interimistiska beslut där det finns behov av två tekniska ledamöter med olika inriktning. Möjligheten att avgöra ett mål utan huvudförhandling med tre lagfarna ledamöter kan exempelvis utnyttjas när det är fråga om komplicerade rättsliga frågor eller mål med stora värden.

342

Ds 2014:2

Författningskommentar

3 §

Vid huvudförhandling i ett mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av fyra ledamöter, av vilka två ska vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet ekonomiska experter. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får domstolen bestå av tre lagfarna domare.

I de fall som anges i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena och 1 kap. 3 d § rättegångsbalken ska rätten bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknads- domstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och kon- kurrensrättsliga mål där det finns behov av ekonomisk sak- kunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen motsvarar 1 § med den skillnaden att den behandlar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se kommentaren till den paragrafen.

4 §

I mål som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling bestå av en lagfaren domare eller en lagfaren domare och en ekonomisk expert. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet, får dock rätten ha den sammansättning som anges i 1 § första stycket vid avgörande av ett mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången.

Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål där det finns behov av ekonomisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Paragrafen motsvarar 2 § med den skillnaden att den behand- lar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska leda- möter, se kommentaren till den paragrafen.

343

Författningskommentar

Ds 2014:2

Ärenden

5 §

Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara teknisk ledamot. Om det inte finns behov av teknisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknads- domstolens sammansättning i patenträttsliga och växtföräd- larrättsliga ärenden där det finns behov av teknisk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.

Av paragrafen framgår att domstolen i patenträttsliga och växtförädlarrättsliga ärenden som huvudregel ska bestå av en lagfaren domare och en teknisk ledamot. Rätten kan dock bestå av enbart en lagfaren ledamot om det inte finns behov av teknisk sakkunskap. Ett exempel på när det kan komma i fråga att pröva ett ärende utan teknisk ledamot är när ärendet rör pantsättning av patent eller patentansökan. På motsvarande sätt som gäller enligt ärendelagen finns en möjlighet för Patent- och marknadsdomstolen att bestå av tre ledamöter om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet. I sådant fall kan rätten välja om en eller två ledamöter ska vara tekniska, beroende på vad ärendet kräver. Ett behov av deltagande av flera tekniska ledamöter kan exempelvis uppkomma när patentprövningen berör olika tekniska discipliner eller när ärendet rör principiella tekniska överväganden.

Av hänvisningen i 3 kap. 2 § följer att ärendelagens regler om rättens sammansättning är tillämpliga såväl i övriga fall för ovan angivna måltyper som för övriga ärendetyper som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen. Det innebär att rätten består av en eller tre lagfarna domare enligt vad som närmare framgår av 3 § ÄL.

344

Ds 2014:2

Författningskommentar

6 §

Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 ska Patent- och marknadsdomstolen bestå av två ledamöter, av vilka en ska vara ekonomisk expert. Om det inte finns behov av ekonomisk sakkunskap får rätten bestå av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får Patent- och marknadsdomstolen bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden där det finns behov av ekono- misk sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.

Paragrafen motsvarar 5 § med den skillnaden att den behandlar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se kommentaren till den paragrafen. Exempel på när det kan vara aktuellt att pröva ett ärende utan ekonomisk expert är när ärendet rör tillstånd för Kon- kurrensverket att genomföra en platsundersökning (jfr 5 kap. 3 § KL) eller överklagande av Konsumentombudsmannens beslut att anmana en näringsidkare att tillhandahålla handlingar (jfr 51 § MfL).

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

7 §

Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ordförande med beaktande av vilken sakkunskap som behövs och övriga förhållanden i målet eller ärendet vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.

Paragrafen reglerar vilka tekniska ledamöter eller ekonomiska experter som ska ingå i rätten.

Av paragrafen framgår att det är upp till rättens ordförande att utifrån vad som ska prövas i målet avgöra vilken kompetens den särskilda ledamoten ska ha.

345

Författningskommentar

Ds 2014:2

Förhinder för ledamot

8 §

Om Patent- och marknadsdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

Paragrafen innehåller regler om domförhet vid ledamots för- hinder i mål där det krävs särskild sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.

Om rätten i ett patenträttsligt, växtförädlarrättsligt, konkurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende består av fler än två ledamöter och hinder inträffar för en av ledamöterna sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, framgår av paragrafen att rätten ändå är domför med de ledamöter som återstår. Med uttrycket motsvarande handläggning avses t.ex. sammanträde eller föredragning av målet inför rättens ledamöter (jfr 17 § första stycket lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar och 9 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar). Av 2 kap. 1 § framgår att rättens ordförande alltid måste vara lagfaren. En förutsättning för domförhet trots inträffat förhinder är därför att minst en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren.

Av hänvisningarna i 3 kap. 1 och 2 §§ till rättegångsbalken respektive ärendelagen följer att för övriga mål och ärenden som handläggs i Patent- och marknadsdomstolen är rättegångsbal- kens respektive ärendelagens regler om rättens sammansättning vid förhinder tillämpliga.

346

Ds 2014:2

Författningskommentar

5 kap. Sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen

Mål

1 §

Vid prövning i sak av ett mål som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare och två tekniska ledamöter eller ekonomiska experter, om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i Patent- och marknadsdomstolens avgörande. Om det finns skäl för det får antalet lagfarna domare utökas med en. Detsamma gäller i fråga om antalet tekniska ledamöter eller ekonomiska experter.

Patent- och marknadsöverdomstolen är domför utan tekniska ledamöter eller ekonomiska experter om medverkan av sådana ledamöter inte behövs.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknads- överdomstolens sammansättning i mål där det finns behov av särskild sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.2 och 9.5.4.

Av första stycket framgår att Patent- och marknadsöverdom- stolen i patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsförings- rättsliga och konkurrensrättsliga mål som har överklagats till domstolen som huvudregel ska bestå av tre lagfarna domare och två ledamöter med särskild sakkunskap (tekniska ledamöter eller ekonomiska experter), om särskild ledamot deltagit i Patent- och marknadsdomstolen. Bestämmelsen gäller när rätten avgör målet i sak. Vad som sägs i första stycket motsvarar i huvudsak vad som hittills har gällt enligt 67 § PL. Av styckets sista mening framgår att det är möjligt att utöka rättens sammansättning med som mest två lagfarna domare och en teknisk ledamot eller ekonomisk expert. Den bestämmelsen är avsedd främst för de mål som innehåller komplicerade frågeställningar eller där huvudförhandlingen förväntas pågå under en längre tid.

347

Författningskommentar

Ds 2014:2

Av andra stycket framgår att rätten är domför utan tekniska eller ekonomiska ledamöter, om medverkan av sådana ledamöter inte behövs. Ett sådant fall kan vara när Patent- och marknads- domstolen – rätteligen – bestått av enbart lagfarna ledamöter. Ett annat fall kan vara när målet i Patent- och marknadsdomstolen rört tekniska eller ekonomiska frågeställningar, men med hänsyn till hur parterna utformat sin talan i överdomstolen de frågor som är uppe till prövning där är av rättslig karaktär.

Tredje stycket innehåller en bestämmelse om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning vid behandling av frågor om prövningstillstånd. Bestämmelsen kompletterar bestäm- melserna i 2 kap. 4 § tredje stycket RB. Bestämmelsen motsvarar delvis vad som hittills har gällt enligt 67 § tredje stycket PL. Av bestämmelsen framgår att rätten kan bestå av två lagfarna och en annan ledamot vid tillståndsprövningen.

Av hänvisningen i 3 kap. 1 § till rättegångsbalken framgår att bestämmelserna i 2 kap. 4 § femte och sjätte stycket RB om beredningsåtgärder är tillämplig också i de patenträttsliga, växt- förädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrätts- liga målen. Av denna hänvisning framgår också att bestämmel- serna i 2 kap. 4 § RB i sin helhet är tillämpliga på övriga mål som handläggs i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det innebär att rätten som huvudregel är domför med tre eller fyra lagfarna ledamöter om det är fråga om ett tvistemål och tre lagfarna ledamöter och två nämndemän om det är fråga om ett brottmål.

Ärenden

2 §

Vid avgörande i sak av ett ärende som anges i 1 kap. 4 § 1och 3 ska Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av tre ledamöter. Om Patent- och marknadsdomstolen bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsöverdomstolen bestå av fyra ledamöter.

Om teknisk ledamot eller ekonomisk expert deltagit i rätten i Patent- och marknadsdomstolen ska teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i

348

Ds 2014:2

Författningskommentar

Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Minst två ledamöter ska vara lagfarna domare.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd får en teknisk ledamot eller ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en av flera lagfarna domare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknads- överdomstolens sammansättning i ärenden där det finns behov av särskild sakkunskap. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.3 och 9.5.4.

Av första stycket framgår att Patent- och marknadsöverdom- stolen vid prövning i sak av patenträttsliga, växtförädlarrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga ärenden som huvudregel ska bestå av tre ledamöter. Har Patent- och mark- nadsdomstolen bestått av tre ledamöter ska dock Patent- och marknadsdomstolen bestå av minst fyra ledamöter.

I andra stycket finns bestämmelser om deltagande av leda- möter med särskild sakkunskap (tekniska ledamöter eller ekono- miska experter). Om särskild ledamot deltagit i Patent- och marknadsdomstolen ska minst en sådan ledamot delta i Patent- och marknadsöverdomstolen, om det inte är obehövligt. Se kommentaren till 3 kap. 1 § andra stycket angående när sådan medverkan ska anses obehövlig. Minst två ledamöter ska vara lagfarna. Även i detta fall gäller vad som sägs i första stycket om att rätten som mest kan bestå av fyra ledamöter. När särskilda ledamöter deltar kan rätten alltså bestå av som mest två lagfarna och två särskilda ledamöter eller tre lagfarna ledamöter och en teknisk ledamot.

Av hänvisningen i 3 kap. 2 § till ärendelagen följer att bestäm- melserna i 2 kap. 4 § RB i sin helhet är tillämpliga på övriga ären- den som handläggs i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det innebär att rätten som huvudregel är beslutför med tre eller fyra lagfarna ledamöter.

Tredje stycket innehåller en bestämmelse om Patent- och marknadsöverdomstolens sammansättning vid behandling av frågor om prövningstillstånd. Se kommentaren till 5 kap. 1 § tredje stycket.

349

Författningskommentar

Ds 2014:2

Särskilda rättsmedel

3 §

Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseen- de ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 får en teknisk ledamot ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.

Vid Patent- och marknadsdomstolens prövning av en ansökan om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid avseen- de ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 3 får en ekonomisk expert ingå i rätten i stället för en lagfaren ledamot.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknads- överdomstolens sammansättning vid handläggning av mål rörande särskilda (extraordinära) rättsmedel. Bestämmelserna i paragrafen kompletterar bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket första meningen RB. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.4.

Första stycket reglerar rättens sammansättning vid prövning av en ansökan om ett extraordinärt rättsmedel som avser ett avgörande i ett patenträttsligt eller växtförädlarrättsligt mål eller ärende. Rätten avgör i sådant fall om den ska bestå av enbart lagfarna ledamöter eller om en av de lagfarna ledamöterna ska ersättas med en teknisk ledamot. Ett behov av teknisk sakkun- skap kan föreligga exempelvis om resning söks under åberopande av nya omständigheter eller ny bevisning.

Andra stycket reglerar rättens sammansättning vid prövning av en ansökan om ett extraordinärt rättsmedel som avser ett kon- kurrensrättsligt eller marknadsföringsrättsligt mål eller ärende. Bestämmelsen motsvarar den i första stycket med den skillnaden att den behandlar deltagande av ekonomiska experter i stället för tekniska ledamöter, se kommentaren till första stycket.

Av paragrafen jämförd med 3 kap. 1 och 2 §§ följer att rätte- gångsbalkens regler om rättens sammansättning är tillämpliga för övriga mål och ärenden där talan om extraordinära rättsmedel förs i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det innebär att

350

Ds 2014:2

Författningskommentar

rätten består av tre lagfarna ledamöter vid prövning av en sådan ansökan.

Teknisk eller ekonomisk sakkunskap

4 §

Se författningskommentaren till 4 kap. 4 §.

Förhinder för ledamot

5 §

Om Patent- och marknadsöverdomstolen i ett mål eller ärende som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 består av fler än två ledamöter och en av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen eller motsvarande handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande ledamöterna är lagfaren domare.

Se författningskommentaren till 4 kap. 5 §.

15.2Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

9 §

I mål om tillämpningen av denna lag är Patent- och marknadsdomstolen rätt domstol.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.

351

Författningskommentar

Ds 2014:2

Ändringen i paragrafen innebär att Patent- och marknads- domstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen.

15.3Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

53 b §

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i

352

Ds 2014:2

Författningskommentar

fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vitesförbud. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Ändringarna i sjunde stycket innebär att bestämmelserna om tillämplig lag vid talan om utdömande av vite och om kumulation av talan om utdömande av vite och talan om föreläggande av nytt vite upphävs. Dessa frågor regleras i stället i lagen (2014:000) om patent- och marknadsdomstolar. Se 3 kap. 3 och 4 §§ den lagen. Stycket ändras också språkligt.

53 e §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av ett beslut om informationsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 8.2.3.

Ändringarna i paragrafen innebär att det som tidigare var första stycket upphävs och att andra, tredje och fjärde stycket blir första, andra och tredje stycket

Första stycket ändras enbart språkligt.

I andra stycket ersätts hänvisningen till andra stycket med en hänvisning till första stycket. Vidare flyttas bestämmelsen om

353

Författningskommentar

Ds 2014:2

partsförhör under sanningsförsäkran till 3 kap. 7 § lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Tredje stycket ändras på motsvarande sätt som 53 b § sjunde stycket, se författningskommentaren till den paragrafen.

Frågan om behörig domstol och om möjligheten för domstol att pröva en fråga om informationsföreläggande trots att parterna ingått skiljeavtal regleras i 58 §.

56 b §

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

Paragrafen innehåller regler om handläggningen av en fråga om intrångsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen innebär att det som tidigare var första stycket upphävs. Frågan om behörig domstol för ansökan om intrångs- undersökning regleras i 58 §.

58 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsundersökning.

354

Ds 2014:2

Författningskommentar

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Över- vägandena finns i avsnitt 6.

Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och mark- nadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen, t.ex. fråga om intrångs- undersökning. Dessutom framgår att Patent- och marknads- domstolen är behörig domstol för ansökan om informations- föreläggande som handläggs enligt ärendelagen.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och mark- nadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföre- läggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak de hittills gällande 53 e § första stycket andra meningen och 56 b § första stycket andra meningen.

15.4Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

4 §

Vad som i denna lag sägs om böter ska gälla även utdömda viten, som

1.har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,

2.i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkur- rensverket eller domstol i mål eller ärende enligt 1 kap. 4 § 3–5 lagen (2014:000) om patent- och marknadsdomstolar, och

3.i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.

Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.

355

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av utdöm- da viten inom Norden. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i första stycket 2 innebär att möjligheten till verkställighet i annat nordiskt land inte längre omfattar utdömda viten som förelagts av Stockholms tingsrätt och Marknadsdom- stolen utan i stället utdömda viten som har förelagts av Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen (jfr 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar).

15.5Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

26 §

Ett beslut, genom vilket ett yrkande om förordnande enligt 22 § femte stycket har avslagits, får överklagas av den som har framställt yrkandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av patent- myndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Ändringarna i första stycket innebär att möjligheten för dom- stolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort. Av 22 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det gått klaganden emot. Att denna förutsättning i paragrafen tas bort innebär alltså inte någon förändring i sak.

356

Ds 2014:2

Författningskommentar

Fjärde stycket, som anger att bestämmelser om överklagande av beslut enligt vissa paragrafer finns i 75 §, tas bort. Att patent- myndighetens beslut får överklagas till Patent- och mark- nadsdomstolen regleras fortsättningsvis i 66 §.

36 §

Om en del av en internationell patentansökan inte har varit föremål för internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har betalat tilläggsavgift enligt konventionen om patentsamarbete, ska patentmyndigheten pröva om bedömningen var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var riktig, ska den del av ansökningen som inte har varit föremål för sådan granskning eller prövning anses återkallad hos patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det att myndigheten sände en underrättelse till honom eller henne om sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att bedömningen inte var riktig, ska myndigheten fortsätta handläggningen av ansökningen i dess helhet.

Ett beslut enligt första stycket, genom vilket patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av varandra oberoende uppfinningar, får överklagas av sökanden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om patentmyndighetens prövning av en internationell patentansökan.

Ändringen innebär att hänvisningen i andra stycket till 27 § första och andra stycket ifråga om överklagande tas bort till följd av att frågan om till vilken domstol patentmyndighetens beslut får överklagas regleras i 66 §.

Övriga ändringar är endast språkliga.

357

Författningskommentar

Ds 2014:2

57 b §

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångs- balkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rätte- gångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

57 e §

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

358

Ds 2014:2

Författningskommentar

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

59 b §

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

65 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörig- het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.

359

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Över- vägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.

Av andra stycket, som är nytt, anges, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal.

66 §

Slutliga beslut av patentmyndigheten samt beslut enligt 26 § andra och tredje stycket, 36 §, 42, 72 eller 73 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Bestämmelserna i 22 § femte stycket tillämpas på handling som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknads- överdomstolen eller Högsta domstolen.

Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Överklagande till Högsta domstolen av Patent- och marknadsdom- stolens avgörande får inte avse andra patentkrav än sådana som har prövats genom det överklagade beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av patentmyndighetens beslut m.m. Övervägandena finns i avsnitt 6, 8.2.3 och 11.4.

Av första stycket, som fått nytt innehåll, framgår att överklagbara beslut överklagas till Patent- och marknadsdom- stolen inom två månader från beslutets dag. Bestämmelserna om överklagande av patentmyndighetens beslut motsvarar nuvarande 27, 36 § andra stycket andra meningen och 75 §§.

360

Ds 2014:2

Författningskommentar

I andra stycket, som fått nytt innehåll, finns en bestämmelse om utlämnande av handling som innehåller en företagshem- lighet. Den motsvarar i sak den nuvarande 27 § tredje stycket.

Tredje stycket, som är nytt, innehåller en bestämmelse om att rätten i ärende som rör patentansökan som inte är tillgänglig för var och en enligt 22 § är skyldig att förordna om handläggning inom stängda dörrar. Den motsvarar 10 § tredje meningen lagen om Patentbesvärsrätten.

Paragrafens hittills gällande första och andra stycke om rättens sammansättning flyttas till 4 och 5 kap. lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Fjärde stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande 27 § andra stycket andra meningen PL.

15.6Förslag till lag om upphävande av lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknads- domstolen och som har inletts genom ett överklagande av dom eller beslut av Stockholms tingsrätt ska lämnas över till Patent- och mark- nadsöverdomstolen. Övriga mål och ärenden som vid ikraftträdandet handläggs i Marknadsdomstolen ska lämnas över till Patent- och marknadsdomstolen.

3.Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Lagen om marknadsdomstol m.m. innehåller bestämmelser om Marknadsdomstolens organisation och verksamhet. Övervägan- dena finns i avsnitt 6 och 13.

361

Författningskommentar

Ds 2014:2

Lagen upphävs den 1 juli 2015 till följd av att Marknads- domstolen upphör och dess verksamhet överförs till Patent- och marknadsdomstolen och att regler i lagen om patent- och marknadsdomstolar och i de konkurrens- och marknadsförings- rättsliga lagarna i stället kommer att tillämpas på verksamheten.

De mål och ärenden som vid Marknadsdomstolens upphöran- de inte är avgjorda ska överlämnas till Patent- och marknads- domstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen för fortsatt handläggning. Detta innebär t.ex. att mål om åläggande med anledning av konkurrensbegränsande samarbete eller miss- bruk av dominerande ställning som vid ikraftträdandet handläggs av Marknadsdomstolen ska överlämnas till Patent- och mark- nadsdomstolen, medan mål om konkurrensskadeavgift eller skadestånd ska överlämnas till Patent- och marknadsöver- domstolen.

I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av ett avgörande som har meddelats före ikraftträdandet föreskrivs, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövnings- tillstånd, att äldre regler ska gälla. Domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer därmed inte att omfattas av krav på prövningstillstånd om något sådant krav inte gäller enligt de äldre reglerna. De domar och beslut som meddelats och överklagats till Marknads- domstolen före ikraftträdandet, men där frågan om prövnings- tillstånd inte prövats vid ikraftträdandet, omfattas således av det undantag från kravet på prövningstillstånd som hittills gällt för dessa mål.

15.7Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

21 §

Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får överklagas av sökanden. Ett

362

Ds 2014:2

Författningskommentar

slutligt beslut med anledning av en invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren och invändaren.

Ett beslut, genom vilket en begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket avslagits eller ett yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får överklagas av sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 26 § PL, se författ- ningskommentaren till den paragrafen

Övriga ändringar är endast språkliga.

22 §

Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får över- klagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registre- ringsmyndighetens slutliga beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i paragrafen innebär att ett slutligt beslut om mönsterregistrering inte längre ska överklagas till Patentbesvärs- rätten utan till Patent- och marknadsdomstolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

31 §

Domstolen ska på yrkande häva en registrering av ett mönster helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1-4 §§ och hindret fortfarande består eller om registrering har skett i strid med 13 § andra stycket.

Registreringen får inte hävas på den grunden att den som fått registreringen endast varit berättigad till viss andel i mönsterrätten.

När domen har vunnit laga kraft ska den sändas till registrerings- myndigheten för anteckning i mönsterregistret.

363

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen innehåller bestämmelser om hävande av mönster- registrering. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ”tingsrätten” ersätts med ”domstolen”. Vilken domstol som är behörig framgår av 43 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

31 b §

En mönsterrätt får förklaras ogiltig av domstol även efter det att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om sådan talan ska bestämmelserna i 31 a § tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ogiltigförklaring av mönsterregistering. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att det inte anges vilken domstol som får förklara en mönsterrätt ogiltig. Vilken domstol som är behörig framgår av 43 §, se författnings- kommentaren till den paragrafen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

35 b §

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

364

Ds 2014:2

Författningskommentar

befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har medde- lats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

35 e §

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rätte- gång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informations- föreläggande får överklagas särskilt.

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

37 b §

365

Författningskommentar

Ds 2014:2

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

43 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag och i mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. Detsamma gäller i ärenden om informa- tionsföreläggande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen och enligt EG-förordningen om gemenskapsformgivning. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak de hittills

366

Ds 2014:2

Författningskommentar

gällande 35 e § första stycket andra meningen och 37 b § första stycket andra meningen.

15.8Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar

14 §

Meddelas förordnande att uppfinning ska hållas hemlig, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den skada som uppkommer genom förordnandet.

Meddelas förordnande enligt 13 §, utgår skälig ersättning av allmänna medel för den rätt till uppfinningen som förordnandet avser och för den ytterligare skada som förordnandet medför.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning till följd av ett förordnande att en uppfinning ska hållas hemlig.

Ändringen innebär att tredje stycket om behörig domstol och domförhet upphävs. Frågan om behörig domstol regleras i stället i 24 § och frågan om rättens sammansättning regleras i lagen om patent- och marknadsdomstolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

24 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol i mål enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.

I paragrafen föreskrivs att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen.

367

Författningskommentar

Ds 2014:2

15.9Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

15 §

På yrkande av den som har lidit firmaintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller medver- kan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, för- ringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaran- den ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaran- den. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domsto- len, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har medde- lats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbal- kens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rätte- gångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

368

Ds 2014:2

Författningskommentar

16 j §

Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registrerings- myndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registrerings- myndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestri- dandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de om- ständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registre- ringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas.

Paragrafen innehåller bestämmelser överlämnande av bestridda ansökningar om administrativ hävning av en firmaregistrering till domstol.

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ”tingsrätt” ersätts med ”domstol”. Vilken domstol som är behörig framgår av 24 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

16 m §

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 16 l § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registreringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska registreringsmyndigheten avvisa ansökan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om återvinning.

Ändringen i paragrafens andra stycke innebär att det i paragrafen endast anges att ärendet ska överlämnas till domstolen. Vilken domstol som är behörig framgår av 24 §, se författningskommen-

369

Författningskommentar

Ds 2014:2

taren till den paragrafen. I övrigt ändras paragrafen endast språk- ligt.

16 p §

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen vid domstol efter ett överlämnande av ett ärende om hävning.

Ändringen i paragrafen innebär att ”en tingsrätt” ersätts med ”domstolen”. Vilken domstol som är behörig framgår av 24 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Övriga ändringar är endast språkliga.

18 d §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om dom- stolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

20 b §

370

Ds 2014:2

Författningskommentar

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

24 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas ifråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsundersökning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol i mål enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål som rör lagen. Som mål räknas också s.k. RB- ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.

371

Författningskommentar

Ds 2014:2

28 §

Ett beslut enligt 16 l § om administrativ hävning av en registrering av en firma får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 16 j § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av registrering som får överklagas. Övervägandena finns i avsnitt 6.

I paragrafens bestämmelser ersätts hänvisningar till tingsrätt med hänvisningar till Patent- och marknadsdomstolen. Övriga ändringar är endast språkliga.

15.10Förslag till lag om upphävande av lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten ska upphöra att gälla.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

2.Mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patentbesvärsrätten och som rör överklagande av beslut av Patent- och registreringsverket enligt namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.

3.Övriga mål som vid ikraftträdandet handläggs i Patent- besvärsrätten ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen. Lagen om patentbesvärsrätten innehåller bestämmelser om domstolens organisation och verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 13.

372

Ds 2014:2

Författningskommentar

Lagen upphävs den 1 juli 2015 till följd av att Patentbesvärsrätten upphör och dess verksamhet överförs till Patent- och marknadsdomstolen och allmän förvaltningsdomstol och att regler i lagen om patent- och marknadsdomstolar och i de immaterialrättsliga lagarna i stället kommer att tillämpas på denna verksamhet.

Av övergångsbestämmelserna framgår att de mål i Patentbesvärsrätten som inte är avgjorda vid ikraftträdandet ska överlämnas till allmän förvaltningsdomstol respektive Patent- och marknadsdomstolen för fortsatt handläggning. Mål enligt namnlagen och lagen med föreskrifter på tryckfrihets- förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden över- lämnas till allmän förvaltningsdomstol medan övriga mål överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen. Mål som redan avgjorts överklagas enligt äldre regler, vilket innebär att de överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. För de mål som handläggs där vid ikraftträdandet fortsätter handläggningen i den domstolen. Om domstolen vid ikraftträdandet meddelat mellan- dom i t.ex. ett patentregistreringsmål ska den domen överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen enligt äldre regler. Det återstående målet överlämnas dock till Patent- och marknads- domstolen.

15.11Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

2 §

Säkerhet behöver inte ställas i

1.mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

2.mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt

–jordabalken,

373

Författningskommentar

Ds 2014:2

–21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller 21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna,

–lagen (1933:269) om ägofred,

–lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.,

–fastighetsbildningslagen (1970:988),

–rennäringslagen (1971:437),

–väglagen (1971:948),

–lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

–lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,

–expropriationslagen (1972:719),

–lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

–ledningsrättslagen (1973:1144),

–anläggningslagen (1973:1149),

–lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

–bostadsförvaltningslagen (1977:792),

–lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

–jordförvärvslagen (1979:230),

–skogsvårdslagen (1979:429),

–lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

–lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

–lagen (1987:11) om exploateringssamverkan,

–kulturmiljölagen (1988:950),

–minerallagen (1991:45),

–bostadsrättslagen (1991:614),

–lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

–ellagen (1997:857),

–lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anlägg- ningar,

–naturgaslagen (2005:403), och

–plan- och bygglagen (2010:900),

3.växelmål och checkmål,

4.mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

5.mål vid förvaltningsdomstol.

374

Ds 2014:2

Författningskommentar

Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.

Paragrafen reglerar i vilka mål en utländsk kärande är befriad från skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnader i mål och ärenden i svensk domstol. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Ändringen i första stycket 5 innebär att undantaget från skyldigheten för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader i mål i Marknadsdomstolen upphävs. De mål och ärenden som hittills har handlagts där kommer fortsätt- ningsvis att handläggas i allmän domstol (patent- och marknads- domstolarna och Högsta domstolen). I och med att det aktuella undantaget från skyldigheten för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader tas bort ska huvudregeln i 1 § tillämpas.

15.12Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

42 §

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning har framställts, får överklagas av den som har gjort invänd- ningen.

Beslut som avses i första stycket får överklagas till den förvaltnings- rätt inom vars domkrets klaganden vid tidpunkten för beslutet var folk- bokförd.

Om det inte finns någon domstol som är behörig enligt andra stycket, överklagas Patent- och registreringsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Patent- och registreringsverkets beslut. Övervägandena finns i avsnitt 12.2, 5.3.3 och 8.2.3.

375

Författningskommentar

Ds 2014:2

Ändringarna i första stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort. Av 22 § förvaltningslagen framgår att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det gått klaganden emot. Att denna förutsättning i paragrafen tas bort innebär alltså inte någon förändring i sak.

Ändringen i andra stycket innebär att registeringsmyndighetens beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till allmän förvaltningsdomstol. Vilken domstol som är behörig styrs av var klaganden var folkbokförd vid tidpunkten för Patent- och registreringsverkets beslut.

Om det inte finns någon behörig domstol enligt andra stycket framgår av tredje stycket, som är nytt, att Förvaltnings- rätten i Stockholm är behörig domstol.

Av det nya fjärde stycket framgår att det krävs prövnings- tillstånd vid överklagande till kammarrätten.

15.13Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare

1 §

Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på hans eller hennes vägnar.

Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en näringsidkare enligt vilket han eller hon ska tillhandahålla varor eller tjänster mot betalning.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förbjuda använd- ningen av vissa avtalsvillkor mellan näringsidkare. Övervägan- dena finns i avsnitt 6.

376

Ds 2014:2

Författningskommentar

Ändringen i första stycket innebär att en talan om förbud inte längre ska prövas av Marknadsdomstolen utan av Patent- och marknadsdomstolen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

3 a §

Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstol efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om medverkan av en sammanslutning av näringsidkare i mål enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 13 a § andra–fjärde styckena MDL.

3 b §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om föreläggande att tillhandahålla viss utredning. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 18 § andra stycket MDL.

377

Författningskommentar

Ds 2014:2

5 §

Förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Talan om utdömande av vite förs i Patent- och marknadsdomstolen

av den som ansökt om förbudet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol och talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i andra stycket innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska föras vid allmän domstol utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.

5 a §

Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföreläggande enligt denna lag får inte ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932), om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om delgivning av domar och beslut om vitesföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 20 § andra stycket MDL.

15.14Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

8 c §

I fall som avses i 8 a § görs ansökan hos tingsrätten i den ort där näringsidkaren har sitt hemvist. Om näringsidkaren inte har hemvist i Sverige, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.

Om ärendet gäller näringsförbud med stöd av 2 §, är även den tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen behörig att pröva ärendet.

378

Ds 2014:2

Författningskommentar

I fall som avses i 8 b § andra stycket görs ansökan till Patent- och marknadsdomstolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i tredje stycket innebär att ansökan om närings- förbud enligt 8 b § andra stycket inte längre ska göras till Stock- holms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.

8 d §

I ärenden som gäller näringsförbud ska tingsrätten eller Patent- och marknadsdomstolen hålla sammanträde, om detta inte är uppenbart obehövligt.

Om ett sammanträde hålls ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Ärendet ska avgöras av samma domare. I 4 kap. 3 § lagen (2014:000) om patent- och marknadsdomstolar finns be- stämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning.

Vid omröstning gäller reglerna i 29 kap. rättegångsbalken.

Utöver vad som följer av lagen (1996:242) om domstolsärenden får rätten förelägga nytt vite eller förordna om hämtning till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag, om den som ansökan riktas mot trots föreläggande om personlig inställelse inte inställer sig till sammanträdet eller inställer sig genom ombud.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sammanträde och rättens sammansättning. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Genom ändringen i första stycket tydliggörs att bestämmelsen omfattar ärenden om näringsförbud i såväl tingsrätt som Patent- och marknadsdomstolen.

I andra stycket införs en upplysning om att bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens sammansättning i ett sådant ärende finns i lagen om patent- och marknadsdomstolar.

379

Författningskommentar

Ds 2014:2

17 §

Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud får upphävas på ansökan av den som förbudet avser, om det senare kommer fram att han eller hon inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet.

För ärenden om upphävande av förbud gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 8 a §, 8 c § tredje stycket samt 8 d § andra och tredje styckena. Ett sådant ärende tas upp av den domstol som tidigare hand- lagt målet eller ärendet om näringsförbud. Om ärendet inte rör upp- hävande av ett förbud som meddelats med stöd av 2 a §, får det tas upp även av rätten i den ort där sökanden har sitt hemvist, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. I ärendet är den myndighet som yrkat näringsför- bud eller myndigheten i den ort där sökanden har sitt hemvist motpart till sökanden.

Ett ärende om upphävande av förbud får göras utan sammanträde, om saken ändå kan utredas tillfredsställande.

Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud ska gälla omedel- bart.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ärenden om upphävande av näringsförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.

I andra stycket ersätts ”tingsrätt” med ”domstol”. Att behörig domstol för att pröva en ansökan om näringsförbud på konkurrensrättslig grund är Patent- och marknadsdomstolen framgår av 8 c § tredje stycket.

380

Ds 2014:2

Författningskommentar

15.15Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

2 kap. 5 §

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registreringsmyndighetens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 12.2 och 8.2.3.

Ändringen i första stycket innebär att Patent- och registerings- verkets beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till allmän förvaltningsdomstol.

Av andra stycket framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

Övriga ändringar är endast språkliga.

15.16Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

9 b §

381

Författningskommentar

Ds 2014:2

har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångs- balkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

9 e §

Om yrkandet om informationsföreläggandet riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

382

Ds 2014:2

Författningskommentar

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

12 b §

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

14 a §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörig- het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Av första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom anges att Patent- och marknads- domstolen är behörig domstol för ansökan om informations- föreläggande som handläggs enligt ärendelagen.

383

Författningskommentar

Ds 2014:2

Av andra stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 e § första stycket andra meningen och 12 b § första stycket andra meningen.

15.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

3 §

Om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får Patent- och mark- nadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkur- renternas intresse.

Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på hans eller hennes vägnar.

En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommen- derar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i fram- tiden använda eller rekommendera villkoret.

Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förbjuda använd- ningen av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Över- vägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i första stycket innebär att en talan om förbud inte längre ska prövas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och mark- nadsdomstolen.

Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

384

Ds 2014:2

Författningskommentar

4 §

En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen. Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i fråga om förbud enligt 3 §.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse innehåller även en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol i första instans framgår av 3 §.

Övriga ändringar är endast språkliga.

4 a§

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om medverkan av en sammanslutning av näringsidkare i mål enligt den aktuella lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 13 a § andra–fjärde styckena MDL.

4 b §

Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag även om han eller hon inte är sökande.

385

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om kallelse till förhandling. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar vad som i 14 § andra stycket lagen MDL anges om Konsumentombudsmannen. Vilka som i övrigt ska kallas till förhandling följer av rättegångsbalkens bestämmelser.

4 c §

En part eller en sådan sammanslutning som medverkar enligt 4 a § får föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen en handling, ett varuprov eller liknande som kan ha betydelse för målet. Detta innebär dock inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om föreläggande att tillhandahålla viss utredning. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 18 § andra stycket MDL.

7 §

En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor föreläggs förbud till godkännande omedelbart eller inom viss tid (förbudsföreläggande).

Om ett förbudsföreläggande har godkänts, gäller det som ett förbud av domstol. Ett godkännande efter den i föreläggandet angivna tiden gäller dock inte.

Närmare bestämmelser om förbudsföreläggande meddelas av regeringen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förbudsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Genom ändringen i andra stycket, som innebär att ”Marknads- domstolen” ersätts med ”domstol” gäller ett godkänt förbuds- föreläggande som ett förbud av Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och Marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen

386

Ds 2014:2

Författningskommentar

(jfr 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar). Stycket ändras också språkligt.

8 c §

Konsumentombudsmannens beslut enligt 8 § och 8 a § samt om vites- föreläggande enligt 8 b § får överklagas till Patent- och marknads- domstolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konsu- mentombudsmannens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen innebär att Konsumentombuds- mannens beslut inte längre överklagas till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen. Paragrafen ändras även språkligt.

9 §

En talan om utdömande av vite förs i Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan, får talan om utdömande av vitet föras av honom eller henne.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol och talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska föras vid allmän domstol utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.

9 a §

Delgivning av domar och beslut som innefattar vitesföreläggande enligt denna lag får inte ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932), om det inte med beaktande av vad som har förekommit i det enskilda delgiv- ningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

387

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om delgivning av domar och beslut om vitesföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 20 § andra stycket MDL.

15.18Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

16 §

När rättshjälp har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol och Arbetsdomstolen. Om inte annat följer av lag eller föreskrifter som lämnats med stöd av denna lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnaden för bevisning när rättshjälp har beviljats. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Paragrafen ändras med anledning av att domstolsprövningen av de marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen förs över från Marknadsdomstolen till Patent- och marknads- domstolen. Precis som mark- och miljödomstolarna är patent- och marknadsdomstolarna allmän domstol och omfattas således av paragrafen.

15.19Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

9 kap. 2 §

På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

388

Ds 2014:2

Författningskommentar

Paragrafen innehåller bestämmelser om vitesförbud. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i första stycket innebär att ”allmän domstol” ersätts med ”domstolen”. Vilken domstol som är behörig framgår av 10 kap. 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen.

9 kap. 5 §

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

9 kap. 5 c §

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

9 kap. 7 b §

389

Författningskommentar

Ds 2014:2

risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

10 kap. 3 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål enligt denna lag. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Över- vägandena finns i avsnitt 6.

Av ändringen i första stycket framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom anges att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informations- föreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 kap. 5 c § första stycket andra meningen och 7 b § första stycket andra meningen.

10 kap. 5 §

Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av den som beslutet angår.

390

Ds 2014:2

Författningskommentar

Ett beslut genom vilket en ansökan om registrering bifalls får dock överklagas endast av den som i behörig ordning har framställt en invändning mot ansökan.

Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5 kap. 8 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som har framställt yrkande om överföring får överklaga ett beslut genom vilket yrkandet avslagits.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Statens jordbruksverks slutliga beslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Av 22 § förvaltningslagen framgår att en förutsättning för att överklaga ett beslut är att det gått klaganden emot. Ändringen i första stycket innebär att denna förutsättning i den nu aktuella paragrafen tas bort.

Ändringen i andra stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort. Stycket ändras också språkligt.

10 kap. 6 §

Ett beslut av Statens jordbruksverk överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol för överklagade beslut av Statens jordbruksverk. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen innebär att Statens jordbruksverks beslut inte längre ska överklagas till Patentbesvärsrätten utan till Patent- och marknadsdomstolen.

I övrigt ändras paragrafen endast språkligt.

391

Författningskommentar

Ds 2014:2

15.20Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer

5 §

Talan ska väckas vid

1.Patent- och marknadsdomstolen i fråga om förbud och ålägganden som avses i marknadsföringslagen (2008:486), i fråga om förbud enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt i fråga om utdömande av vite, och

2.Förvaltningsrätten i Stockholm i fråga om sådan särskild avgift som avses i radio- och tv-lagen (2010:696).

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Över- vägandena finns i avsnitt 6.

Genom ändringar i första punkten framgår att talan om förbud och åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och marknadsdomstolen.

Genom att den tidigare tredje punkten förs till den första punkten framgår att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan i Patent- och marknadsdomstolen.

15.21Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)

8 kap. 3 §

En talan om åläggande enligt 2 § väcks vid Patent- och marknads- domstolen.

En sådan talan får väckas

1.i fråga om information som avses i 2 kap. 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 2 kap. 4-7 §§, av den närings- idkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

392

Ds 2014:2

Författningskommentar

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 2 § gäller i övrigt de bestämmelser i mark- nadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläg- gande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna information om företagsförsäkring. Genom hänvisningar i 17 kap. 8 § och 18 kap. 6 § kan paragrafen vara tillämplig även vid gruppskadeförsäkring och kollektivavtalsgrundad skadeförsäk- ring. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i första stycket innebär talan om åläggande enligt paragrafen inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.

10 kap. 12 §

En talan om åläggande enligt 11 § väcks vid Patent- och marknads- domstolen.

En sådan talan får väckas

1.i fråga om information som avses i 2 §, av näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

2.i fråga om information som avses i 4-8 §§, av den näringsidkare som har ingått avtal om försäkring med försäkringsbolaget.

Talan får också väckas av en sammanslutning av näringsidkare.

I mål om åläggande enligt 11 § gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna information om individuell personförsäkring till annan än konsument eller dödsbo. Genom hänvisningar i 19 kap. 8 § och 20 kap. 6 § är paragrafen tillämplig även vid gruppersonförsäk- ring och kollektivavtalsgrundad personförsäkring. Övervägan- dena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i första stycket innebär talan om åläggande enligt paragrafen inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan

393

Författningskommentar

Ds 2014:2

vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.

15.22Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.

15 §

Ett åläggande enligt 11 § får förenas med vite. En talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konkurrensverket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5.

Ändringarna i paragrafen innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Paragrafen ändras också språkligt.

16 §

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 11 § får överklagas till

Patent- och marknadsdomstolen. I fråga om rättegångskostnader ska gälla vad som föreskrivs i 31 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konkurrensverkets beslut om åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i paragrafen innebär att Konkurrensverkets beslut om åläggande inte längre överklagas till Marknadsdom- stolen utan till Patent- och marknadsdomstolen. Upplysningen om att ärendelagen ska tillämpas vid handläggningen i Marknads- domstolen tas bort. Att ärendelagen är tillämplig på Patent- och marknadsdomstolens handläggning av ett från Konkurrensverket överklagat beslut framgår av 3 kap. 2 § första stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar. Paragrafen ändras även språkligt.

394

Ds 2014:2

Författningskommentar

15.23Förslag till lag om ändring i lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet

5 §

En talan om åläggande enligt 4 § väcks vid Patent- och marknads- domstolen.

En sådan talan får väckas av

1.en franchisetagare i ett sådant avtal som avses i 4 §,

2.en sammanslutning av näringsidkare, eller

3.en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att före- träda näringsidkare.

Den som har talerätt enligt andra stycket har rätt att delta i rätte- gången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

I mål om åläggande enligt 4 § gäller i övrigt de bestämmelser i mark- nadsföringslagen (2008:486) som reglerar förfarandet och fördelning av rättegångskostnader i mål om åläggande att lämna information enligt 24 § den lagen. Bestämmelserna i 28, 42–46 och 61 §§ om Konsument- ombudsmannen ska dock inte tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talan om åläggande att lämna information till en franchisetagare. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i första stycket innebär att talan om åläggande inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.

6 §

Ett åläggande enligt 4 § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

En talan om utdömande av vite väcks vid Patent- och marknadsdom- stolen.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 6.

395

Författningskommentar

Ds 2014:2

Ändringarna i andra stycket innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid Marknadsdomstolen utan vid Patent- och marknadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.

15.24Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

36 §

För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får rätten besluta om kvarstad.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad för att säker- ställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse innehåller en hänvisning till 15 kap. rättegångsbalken, ändras så att den enbart reglerar möjligheten till kvarstad. Att rättegångsbalkens regler om kvarstad är tillämpliga följer av 3 kap. 1 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen).

47 §

En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller

3.en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntaga-

re.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om förbud och åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen). Paragrafen ändras också språkligt.

396

Ds 2014:2

Författningskommentar

48 §

En talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks av Konsument- ombudsmannen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om mark- nadsstörningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 52 § (se kommentaren till den paragrafen). Stycket ändras även språkligt.

Tredje stycket med bestämmelser om behörig domstol i fråga om ansökan om kvarstad tas bort. Den regleringen finns numera i 36 §.

49 §

En talan om utdömande av vite får väckas av den som begärt vites- föreläggandet och av Konsumentombudsmannen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

51 §

Konsumentombudsmannens beslut enligt 42–44 §§ samt om vites- föreläggande efter en sådan uppmaning överklagas till Patent- och mark- nadsdomstolen.

397

Författningskommentar

Ds 2014:2

Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt före- skrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Kon- sumentombudsmannens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i paragrafen innebär att ett överklagande inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknadsdomstolen.

52 §

En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är också rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 36 § görs innan talan om marknadsstörningsavgift har väckts.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i

Patent- och marknadsöverdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol samt om handläggningen av vissa beslut.

Första stycket, som är nytt, anger att Patent- och marknads- domstolen är behörig domstol i första instans. Vidare anges att det är Patent- och marknadsdomstolen som ska pröva en ansökan om kvarstad enligt 36 § som görs innan talan om marknadsstörningsavgift har väckts. Bestämmelserna i stycket motsvarar regleringen av behörig domstol i hittills gällande 47 § första stycket, 48 § första och tredje styckena, 49 § första stycket samt 66 § tredje stycket. Det hittills gällande första stycket, som innehåller bestämmelser om överklagande av tingsrätts domar och beslut, utgår. Hur Patent- och marknadsdomstolens beslut får överklagas anges i 1 kap. 3 § i lagen om patent- och mark- nadsdomstolar.

Ändringen i andra stycket innebär att ”Marknadsdomstolen” ersätts med ”Patent- och marknadsöverdomstolen”.

398

Ds 2014:2

Författningskommentar

59 §

Föreskrifterna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig processlag i mål enligt marknadsföringslagen med undantag för mål om skadestånd. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Ändringen i första stycket innebär att det numera utan undan- tag framgår av paragrafen i vilka mål rättegångsbalkens bestäm- melser om indispositiva tvistemål ska tillämpas.

Andra och tredje styckena, som innehåller bestämmelser om tillämplig processlag i mål om skadestånd och i ärenden, tas bort. Vilka processuella regler som ska tillämpas i dessa fall framgår numera direkt av 3 kap. 1 och 3 §§ i lagen om patent- och mark- nadsdomstolar.

61 §

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsu- mentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rätte- gången.

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse till Konsu- mentombudsmannen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Andra stycket om att tingsrätten ska underrätta Marknadsdomstolen om att ett mål om marknadsstörningsavgift eller skadestånd har väckts tas bort.

66 §

Regeringen får med avseende på främmande stat bestämma att följande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen

399

Författningskommentar

Ds 2014:2

enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.

En talan om en åtgärd enligt andra stycket väcks av Konsumentom- budsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara talan avser.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder mot vara som är frambragd eller tillverkad i främmande stat. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i tredje stycket innebär att bestämmelsen om behörig domstol tas bort. Vilken domstol som är behörig framgår numera av 52 § (se kommentaren till den paragrafen).

Övriga ändringar är enbart språkliga.

15.25Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)

3 kap. 2 §

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande enligt 1 §, får ett företag som berörs av överträdelsen väcka talan om ett sådant åläggande. En sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

Paragrafen reglerar den subsidiära talerätten för åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Paragrafen, som enligt hittills gällande nuvarande lydelse även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).

400

Ds 2014:2

Författningskommentar

3 kap. 3 §

Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Rätten får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.

Paragrafen anger förutsättningarna för att besluta om ett interimistiskt åläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen innebär att beslut om interimistiskt åläggande inte längre ska fattas av Marknadsdomstolen utan av den domstol som vid tidpunkten för det interimistiska beslutet handlägger målet.

3 kap. 5 §

Konkurrensverket får väcka talan om att ett företag ska betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller artikel 101 eller 102 EUF-fördraget.

Avgiften tillfaller staten.

Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om konkurrensskadeavgift. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den para- grafen).

3 kap. 15 §

På ansökan av ett företag som anmäler en överträdelse av förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget ska Konkurrensverket i ett beslut förklara om förutsättningarna för eftergift enligt 12 § första stycket är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för verket samt för domstol.

401

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen innehåller bestämmelser om eftergift av konkurrens- skadeavgift. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen av paragrafen innebär att ”Stockholms tingsrätt” och ”Marknadsdomstolen” ersätts med ”domstol”. Genom änd- ringen blir Konkurrensverkets beslut i fråga om att förutsätt- ningarna för eftergift är uppfyllda bindande för Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen (jfr 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar).

3 kap. 19 §

Ett avgiftsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Vad som där sägs om strafföreläggande och den misstänkte gäller då i stället avgiftsföreläggande respektive företag.

Den som vill klaga ska göra det skriftligen till Patent- och marknads- domstolen inom ett år från det att föreläggandet godkändes. I mål om klagan på ett avgiftsföreläggande är Konkurrensverket motpart.

Om ett avgiftsföreläggande har undanröjts, får företaget därefter in- te åläggas en skyldighet att betala en högre konkurrensskadeavgift för samma överträdelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i andra stycket innebär att klagan inte längre ska göras till Stockholms tingsrätt utan till Patent- och marknads- domstolen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

3 kap. 21 §

För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får rätten besluta om kvarstad.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad. Övervägandena finns i avsnitt 6.

402

Ds 2014:2

Författningskommentar

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse innehåller en bestämmelse om behörig domstol att pröva en ansökan om kvarstad som görs innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts samt en hänvisning till 15 kap. rättegångsbalken, ändras så att den endast reglerar möjligheten till kvarstad.

Rätt domstol för att pröva en ansökan om kvarstad innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den bestämmelsen). Att rättegångsbalkens regler om kvarstad är tillämpliga följer av 3 kap. 1 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar.

Paragrafen ändras också språkligt.

3 kap. 32 §

Konkurrensverket får väcka talan om förbud enligt 27 § eller omprövning enligt 31 § andra stycket. En talan om omprövning av ett meddelat förbud får också väckas av den som förbudet riktar sig mot.

Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte väcka en talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett företag som berörs av förfarandet eller av verksamheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om kon- kurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den para- grafen). Stycket ändras även språkligt.

4 kap. 13 § Om Konkurrensverket inom den i 11 § angivna fristen har beslutat om särskild undersökning, får verket väcka talan om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §.

Talan ska väckas inom tre månader från ett beslut om särskild undersökning. Innan Konkurrensverket väcker talan, ska den som avses med talan ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stämningsansökan.

403

Författningskommentar

Ds 2014:2

Om Konkurrensverket har beslutat att lämna en företagskon- centration utan åtgärd, får talan enligt första stycket väckas endast om verkets beslut har grundat sig på oriktig uppgift som lämnas av part eller annan medverkande i koncentrationen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Konkurrensverkets talan om förbud eller åläggande mot en företagskoncentration.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse i första stycket även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig domstol framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).

Övriga ändringar är endast språkliga.

4 kap. 14 §

På begäran av Konkurrensverket får Patent- och marknadsdomstolen förlänga fristen i 13 § andra stycket med högst en månad i sänder, om parterna i koncentrationen samtycker. I de fall annan medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke tillräckligt.

Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan sådant samtycke som anges i första stycket.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för förlängning av den frist inom vilken Konkurrensverket ska väcka talan mot en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen innebär att en begäran om förlängning av fristen inte längre ska göras vid Stockholms tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen.

4 kap. 15 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte meddelas senare än sex månader efter det att talan väckts

Den i första stycket angivna fristen får förlängas under samma förutsättningar som anges i 14 §. Ett förbud enligt 1 § eller ett

404

Ds 2014:2

Författningskommentar

åläggande enligt 2 § får dock inte meddelas senare än två år efter det att företagskoncentrationen uppkom.

Paragrafen anger inom vilken tid första instans ska meddela dom i ett mål om förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration.

Ändringen i första stycket innebär att paragrafen inte längre anger vid vilken domstol talan om förbud eller åläggande ska väckas. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).

4 kap. 16 §

Om Patent- och marknadsdomstolens dom överklagas, ska Patent- och marknadsöverdomstolen avgöra målet inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut. Bestämmelserna i 15 § andra stycket gäller också för Patent- och marknadsöverdomstolens prövning.

Paragrafen anger inom vilken tid andra instans ska meddela dom i ett mål om förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringarna i paragrafen innebär att tidsfristerna och de övriga bestämmelserna i paragrafen inte längre gäller Marknads- domstolen utan i stället Patent- och marknadsöverdomstolen. Att Patent- och marknadsdomstolens dom får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen följer av 1 kap. 3 § första stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar.

4 kap. 21 §

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får omprövas, om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är lämpligt.

En talan om omprövning ska väckas av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.

405

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen innehåller bestämmelse om omprövning av ett förbud eller åläggande med anledning av en företagskoncentration. Överväganden finns i avsnitt 8.2.3.

Ändringen i andra stycket innebär att paragrafen inte längre anger vid vilken domstol talan om omprövning ska väckas. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen). Stycket ändras också språkligt.

5 kap. 3 §

Patent- och marknadsdomstolen får på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får göra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om

1.det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,

2.företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3.vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för Konkur- rensverket att genomföra en platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i första stycket innebär att frågan om tillstånd för en platsundersökning inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.

5 kap. 11 §

Åtgärder enligt 1 eller 6 § får inte avse en skriftlig handling

1.vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advo- kats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och

2.som innehas av advokaten eller biträdet eller av den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.

Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att handlingen är

406

Ds 2014:2

Författningskommentar

skyddad enligt första stycket, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen av Kon- kurrensverket.

Domstolen ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av Konkurrensverkets undersökning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handlingar som inte får ingå i Konkurrensverkets undersökningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i andra stycket innebär att frågan om en handling ska undantas Konkurrensverkets undersökning inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknads- domstolen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

5 kap. 18 §

Ett ärende om förhandsgodkännande enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Patent- och marknadsdomstolen på ansökan av Konkurrensverket.

Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.

Paragrafen reglerar domstols prövning av frågor om förhands- godkännande. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i första stycket innebär att frågor om förhands- godkännande inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.

5 kap. 20 §

Efter begäran av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Patent- och marknadsdomstolen på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag eller någon annan för at bistå en den andra staten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om

1. det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och

407

Författningskommentar

Ds 2014:2

2. det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha inne- fattat en överträdelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om domstols prövning av tillstånd för Konkurrensverket att bistå annan stat med genom- förande av en platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i första stycket innebär att frågan om tillstånd för Konkurrensverket enligt paragrafen inte längre ska prövas av Stockholms tingsrätt utan av Patent- och marknadsdomstolen.

6 kap. 2 §

En talan om att döma ut vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket. I fråga om vite som har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma ut vitet föras även av det företaget.

Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Paragrafen, som enligt hittills gällande lydelse även innehåller en bestämmelse om behörig domstol, ändras så att den endast reglerar frågan om talerätt. Vilken domstol som är behörig framgår av 8 kap. 1 § (se kommentaren till den paragrafen).

Andra stycket som anger att Stockholms tingsrätt alltid är be- hörig att pröva en talan om utdömande av vite tas bort, eftersom Patent- och marknadsdomstolen är ensam behörig att pröva en sådan talan.

Paragrafen ändras också språkligt.

7 kap. 1 §

Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen:

1. åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket,

408

Ds 2014:2

Författningskommentar

2.ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 3 §,

3.beslut enligt 3 kap. 4 § andra stycket,

4.förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket,

5.ålägganden enligt 5 kap. 1 §, och återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) 1/2003.

Paragrafen anger vilka av Konkurrensverkets beslut som får överklagas till domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i första stycket innebär att Konkurrensverkets beslut inte längre ska överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknadsdomstolen.

7 kap. 2 §

Beslut av Patent- och marknadsdomstolen i frågor som avses i 3 kap. 30 § och 4 kap. 17 § får överklagas särskilt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka beslut av Patent- och marknadsdomstolen som får överklagas särskilt. Över- vägandena finns i avsnitt 6.

Genom ändringen i paragrafen anges vilka beslut av Patent- och marknadsdomstolen som får överklagas särskilt.

Första stycket om överklagande av Stockholms tingsrätts domar och beslut till Marknadsdomstolen tas bort. Hur Patent- och marknadsdomstolens beslut får överklagas framgår av 1 kap. 3 § i lagen om patent- och marknadsdomstolar.

8 kap. 1 §

En talan enligt denna lag väcks vid Patent- och marknadsdomstolen. Patent- och marknadsdomstolen är även rätt domstol om en ansökan om kvarstad enligt 3 kap. 21 § görs innan talan om konkurrensskadeavgift har väckts.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Över- vägandena finns i avsnitt 8.2.3.

409

Författningskommentar

Ds 2014:2

Paragrafen, som är ny, anger att Patent- och marknadsdom- stolen är behörig domstol i första instans. Vidare anges att det är Patent- och marknadsdomstolen som ska pröva en ansökan om kvarstad enligt 3 kap. 21 § som görs innan talan om konkur- rensskadeavgift har väckts. Bestämmelserna motsvarar regle- ringen av behörig domstol i hittills gällande 3 kap. 2, 5 och 21 §§, 4 kap. 13 och 21 §§ samt 6 kap. 2 §.

Det hittills gällande första stycket, som innehåller en övergri- pande bestämmelse om tillämplig processlag, tas bort. Grundläg- gande bestämmelser om tillämplig processlag i konkurrens- rättsliga mål finns i 3 kap. i lagen om patent- och marknadsdom- stolar, vilka kompletteras av 8 kap. 2 § KL.

Även bestämmelsen i andra stycket om ärendelagens tillämp- ning tas bort. Att ärendelagen är tillämplig på de beslut av Kon- kurrensverket som överklagas till Patent- och marknadsdom- stolen framgår av 3 kap. 2 § första stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar. När det gäller konkurrensärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdomstolen se 8 kap. 2 § KL.

8 kap. 2 §

Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses i

-3 kap. 2, 5, 27 och 31 §§ samt 32 § andra stycket,

-3 kap. 21 § och 4 kap. 17 §, även om någon talan inte väckts, och

-4 kap. 13 och 20 §§ samt 21 § andra stycket.

Bestämmelserna i lagen (1996:242)om domstolsärenden tillämpas i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och marknadsdom- stolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig processlag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Andra stycket, som är nytt, innehåller bestämmelser om att ärendelagen ska tillämpas på ärenden som inleds genom en an- sökan till Patent- och marknadsdomstolen, jfr 3 kap. 2 § andra stycket i lagen om patent- och marknadsdomstolar.

410

Ds 2014:2

Författningskommentar

8 kap. 3 §

I mål om undanröjande av godkänt avgiftsföreläggande enligt 3 kap. 19 § tillämpas följande bestämmelser.

Vid handläggningen i Patent- och marknadsdomstolen tillämpas 52 kap. 2, 3 och 5–12 §§ rättegångsbalken. Bestämmelserna som avser hovrätt gäller därvid i stället för den domstolen.

I fråga om överklagande av Patent- och marknadsdomstolens beslut med anledning av klagan på avgiftsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångsbalken. Det som där sägs om hovrätten gäller i stället Patent- och marknadsöverdomstolen.

Rätten får besluta att ett avgiftsföreläggande tills vidare inte får verkställas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid talan om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande. Övervägan- dena finns i avsnitt 6.

Genom ändringen i första stycket anges vilka bestämmelser i rättegångsbalken som ska tillämpas vid Patent- och marknads- domstolens handläggning av en talan om undanröjande av ett godkänt avgiftsföreläggande.

På motsvarande sätt innebär ändringen i andra stycket att det av paragrafen framgår vilka bestämmelser som ska tillämpas vid Patent- och marknadsöverdomstolens prövning.

Övriga ändringar är endast språkliga.

15.26Förslag till lag om ändring i lagen (2010:510) om lufttransporter

15 §

Ett åläggande att lämna föreskriven information får meddelas

1.ett lufttrafikföretag som inte lämnar information enligt artikel 14

iförordning (EG) nr 261/2004,

2.ett lufttrafikföretag, en researrangör eller en biljettförsäljare som inte lämnar information till passagerare enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 2111/2005, och

411

Författningskommentar

Ds 2014:2

3. ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som inte lämnar information enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2006.

En talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Patent-och marknadsdomstolen.

En sådan talan får väckas av

1.Konsumentombudsmannen,

2.en näringsidkare som har ingått ett avtal som rör transport med lufttrafikföretaget, dess agent, researrangören eller biljettförsäljaren, och

3.en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare.

I ett sådant mål gäller i övrigt de bestämmelser i marknadsförings- lagen (2008:486) som är tillämpliga i mål om åläggande att lämna infor- mation enligt 24 § den lagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åläggande för bl.a. luft- trafikföretag att lämna föreskriven information. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i andra stycket innebär att talan om åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och mark- nadsdomstolen. Stycket ändras också språkligt.

16 §

En talan om åläggande enligt första stycket väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åläggande för bl.a. luft- trafikföretag att erbjuda transporter för personer med funktions- hinder eller nedsatt rörlighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i andra stycket innebär att talan om åläggande inte längre ska väckas i Marknadsdomstolen utan i Patent- och mark- nadsdomstolen. Stycket ändras även språkligt.

412

Ds 2014:2

Författningskommentar

15.27Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden

4 §

Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphand- lande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säker- hetsområdet.

Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid Patent- och marknadsdomstolen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5.

Av ändringen i andra stycket innebär att talan om utdömande av vite inte längre ska väckas vid tingsrätt utan vid Patent- och marknadsdomstolen.

5 §

Beslut av Konkurrensverket om åläggande enligt 1 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. I fråga om rättegångskostnader tillämpas 31 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen innebär att Konkurrensverkets beslut inte längre överklagas till Marknadsdomstolen utan till Patent- och marknadsdomstolen. Paragrafen ändras även språkligt.

413

Författningskommentar

Ds 2014:2

15.28Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1390) om utnämning av domare

1 §

Denna lag avser utnämning av ordinarie domare. Dessa är

1.justitieråd tillika ordförande, justitieråd tillika avdelnings- ordförande och övriga justitieråd i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen,

2.president, lagman samt råd tillika vice ordförande på avdelning och övriga råd i hovrätt och kammarrätt,

3.lagman, chefsrådman och rådman i tingsrätt och förvaltningsrätt,

4.tekniska råd,

5.patentråd

6. ordförande tillika chef och övriga ordförande i Arbetsdomstolen, 7. ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen.

Paragrafen innehåller en uppräkning av de olika slag av ordinarie domare som finns. Ändringen innebär att vissa domarbefatt- ningar (punkten 5 och 7) tas bort till följd av Marknads- domstolens och Patentbesvärsrättens avveckling och en ny domarbefattning (patentråd) tillkommer till följd av patent- och marknadsdomstolarnas tillkomst.

15.29Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

3 kap. 13 §

Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet endast avser en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska överlämnas till domstol.

414

Ds 2014:2 Författningskommentar

omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis.

Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas i den del det är bestritt.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 j § FL, se författningskommentaren till den paragrafen.

3 kap. 16 §

Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för beslutet.

Har innehavaren ansökt om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till Patent- och marknadsdomstolen. I annat fall ska verket avvisa ansökan.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 m § FL, se författningskommentaren till den paragrafen.

3 kap. 19 §

Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till Patent- och registre- ringsverket. De handlingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 16 p § FL, se författningskommentaren till den paragrafen.

8 kap. 3 §

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6–8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken,

415

Författningskommentar

Ds 2014:2

får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varu- märkesintrång att fortsätta med det.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

9 kap. 3 §

Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

416

Ds 2014:2

Författningskommentar

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 53 e § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

9 kap. 6 §

Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång.

Paragrafen ändras på motsvarande sätt som 56 b § URL, se författningskommentaren till den paragrafen.

Första stycket ändras även redaktionellt.

10 kap. 6 §

Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärende enligt denna lag och i mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Detsamma gäller i ärenden om informationsföreläggande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 6.

417

Författningskommentar

Ds 2014:2

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att som första domstol handlägga samtliga mål enligt lagen och enligt EG-förordningen om gemenskapsvarumärken. Som mål räknas också s.k. RB-ärenden, jfr 3 § mål- och ärendeförordningen. Dessutom framgår att Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för ansökan om informationsföreläggande som handläggs enligt ärendelagen.

Av andra stycket, som är nytt, framgår att Patent- och mark- nadsdomstolen är behörig att pröva fråga om informations- föreläggande eller intrångsundersökning även om parterna har ingått skiljeavtal. Stycket motsvarar i sak hittills gällande 9 kap. 3 § första stycket andra meningen och 6 § första stycket andra meningen.

10 kap. 10 §

Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får överklagas till

Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.

Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av regist- reringsmyndighetens slutliga beslut i ärenden om såväl nationell som internationell varumärkesregistrering. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 8.2.3.

418

Ds 2014:2

Författningskommentar

Av ändringen i första stycket framgår att slutliga beslut överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Ändringarna i tredje stycket innebär att möjligheten för domstolen att pröva en talan trots att invändaren återkallat sin talan tas bort.

Att Patent- och marknadsdomstolens beslut får överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen regleras i lagen om patent- och marknadsdomstolar. Se 1 kap. 3 § den lagen. Fjärde stycket om överklagande upphävs därför.

10 kap. 11 §

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får över- klagas till domstol inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av registrering som får överklagas och hur överklagande ska gå till. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ändringen i paragrafen innebär att ”tingsrätt” ersätts med ”domstol”. Vilken domstol som är behörig framgår av 10 kap. 6 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Övriga ändringar är endast språkliga.

419

Departementsserien 2014

Kronologisk förteckning

1.Gröna boken

– Riktlinjer för författningsskrivning. SB.

2.Patent- och marknadsdomstol. Ju.

Departementsserien 2014

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Gröna boken

– Riktlinjer för författningsskrivning. [1]

Justitiedepartementet

Patent- och marknadsdomstol. [2]