Anpassning av svensk rätt till den reviderade VIS-förordningen

Departementsserien 2023:30

ds 2023 30

Ds 2023:30

Anpassning av svensk rätt till den reviderade VIS-förordningen

Ds 2023:30

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Omslag: Regeringskansliets standard

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2023

ISBN 978-91-525-0740-7 (tryck)

ISBN 978-91-525-0741-4 (pdf)

ISSN 0284-6012

Innehåll

Innehåll ..............................................................................		1
Förkortningar.......................................................................		7
1	Sammanfattning........................................................	15
2	Författningsförslag.....................................................	17
2.1	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) .....	17

2.2Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen

(2016:27) .................................................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2017:496) om

internationellt polisiärt samarbete .........................................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom

brottsdatalagens område.........................................................

2.5Förslag till förordning om ändring i

utlänningsförordningen (2006:97).........................................

2.6Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:975) med instruktion för

Integritetsskyddsmyndigheten ..............................................

2.7Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2017:504) om internationellt polisiärt samarbete................

2.8Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2019:502) med instruktion för Migrationsverket................

Innehåll

Ds 2023:30

2.9Förslag till förordning om ändring i förordningen

	(2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten............		37
3	Ärendet	....................................................................	43
4	Ett uppdaterat informationssystem för viseringar...........		45
4.1	Schengensamarbetet ...............................................................		45
4.2	Informationssystemet för viseringar.....................................		46
4.3	Ändringsförordningen ...........................................................		47
	4.3.1	Ett reformerat VIS ..................................................	47
	4.3.2	Andra rättsakter som ändras ..................................	49

4.4Ändringar i VIS-förordningen genom andra

	unionsrättsakter......................................................................	49
4.5	Det finns ett behov av kompletterande bestämmelser.........	50
5	Åtkomst till VIS .........................................................	53
5.1	Behöriga myndigheters åtkomst till VIS...............................	53
6	Uppgifter som ska läggas in i VIS ................................	63

6.1Utgångspunkter för upptagningen av biometriska

uppgifter..................................................................................

6.2Fler uppgifter om Schengenviseringar ska läggas in i

VIS...........................................................................................

6.3Uppgifter om viseringar för längre vistelse och

uppehållstillstånd ska läggas in i VIS.....................................

6.4Fotografering och upptagande av fingeravtryck i

	ärenden om nationell visering................................................	75
7	Automatiska sökningar i informationssystem och
	databaser..................................................................	83
7.1	Automatiska sökningar ..........................................................	83
7.2	Manuell verifiering av träffar och uppföljningsåtgärder ......	86

Ds 2023:30		Innehåll
7.3	Gemensamma bestämmelser om genomförande ..................	93
7.4	Polismyndigheten ska vara utsedd VIS-myndighet..............	94
8	Användning av uppgifter i VIS.....................................	97
8.1	Prövning av ansökningar om Schengenvisering....................	98

8.2Skapandet av personakter enligt in- och

	utreseförordningen och gränskontroll ................................	101
8.3	Inre utlänningskontroll ........................................................	110
8.4	Prövning av ansökningar om internationellt skydd............	115
8.5	Rapportering och statistik....................................................	117
8.6	Transportörer........................................................................	118
9	Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål .........	121
9.1	VIS-rådsbeslutet....................................................................	121

9.2VIS-rådsbeslutet integreras i VIS-förordningen och de

brottsbekämpande myndigheternas åtkomst förbättras .... 122

9.3Anpassning av svensk rätt till bestämmelserna om

	åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål................		124
	9.3.1	De bestämmelser som genomför VIS-
		rådsbeslutet i svensk rätt ska upphävas................	124
	9.3.2	Behovet av kompletterande bestämmelser om
		förfarande och villkor för åtkomst till VIS för
		brottsbekämpande ändamål ..................................	125
10	Dataskydd ..............................................................		133
10.1	VIS-förordningens förhållande till den allmänna
	dataskyddsregleringen ..........................................................		133
10.2	Efterföljande behandling av biometriska uppgifter som
	tagits upp vid gränskontroll .................................................		136
10.3	Efterföljande behandling av biometriska uppgifter som
	tagits upp vid inre utlänningskontroll .................................		141

Innehåll

Ds 2023:30

10.4	Efterföljande behandling av biometriska uppgifter som
	tagits upp i ett ärende om nationell visering.......................	144
10.5	Personuppgiftsansvar ...........................................................	147
10.6	Datasäkerhet och säkerhetsincidenter ................................	149
10.7	Skadestånd.............................................................................	150
10.8	Sanktioner .............................................................................	153
10.9	Loggning ...............................................................................	155
10.10	Ändring och radering av uppgifter i förtid .........................	159
10.11	Överföring av personuppgifter till tredjeland ....................	160
10.12	Enskildas rättigheter.............................................................	160
11	Sekretess................................................................	167
12	Ändringar av andra unionsinstrument.........................	173
12.1	Ändringar av viseringskodexen............................................	174
12.2	Ändringar av gränskodexen .................................................	177
12.3	Övriga ändringar genom ändringsförordningen.................	179
12.4	Ändringar genom förordning (EU) 2021/1133..................	184
13	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............	185
14	Konsekvenser ..........................................................	187
15	Författningskommentar ............................................	193
15.1	Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
	(2005:716) .............................................................................	193
15.2	Förslaget till lag om ändring i utlänningsdatalagen
	(2016:27)...............................................................................	198
15.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:496) om
	internationellt polisiärt samarbete.......................................	199

Ds 2023:30

Innehåll

15.4Förslaget till lag om ändring lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom

brottsdatalagens område.......................................................		200
Bilaga 1	Förordning (EU) 2021/1134 .......................................	203
Bilaga 2	Förordning (EU) 2021/1133 .......................................	281

Förkortningar

I denna promemoria används bl.a. följande förkortningar:

Barnkonventionen	FN:s konvention om barnets
	rättigheter
CIR	Common Identity Repository
Dataskyddsdirektivet, EU:s data-	Europaparlamentets och rådets
skyddsdirektiv	direktiv (EU) 2016/680 av den
	27 april 2016 om skydd för
	fysiska personer med avseende
	på	behöriga		myndigheters
	behandling av personuppgifter
	för att		förebygga,		förhindra,
	utreda,		avslöja	eller lagföra
	brott eller verkställa straff-
	rättsliga påföljder, och det fria
	flödet av sådana uppgifter och
	om	upphävande			av	rådets
	rambeslut 2008/977/RIF
Dataskyddslagen	lagen (2018:218) med kom-
	pletterande bestämmelser till
	EU:s dataskyddsförordning
Etias-förordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning 2018/1240 av den
	12 september 2018 om inrät-
	tande av ett EU-system för
	reseuppgifter och resetillstånd
	(Etias) och om ändring av
	förordningarna			(EU)		nr
	1077/2011, (EU) nr 515/2014,
	(EU)		2016/399,			(EU)
						7

Förkortningar

Ds 2023:30


	2016/1624			och	(EU)
	2017/2226
eu-Lisa	Europeiska byrån				för	den
	operativa		förvaltningen			av
	stora it-system inom området
	frihet, säkerhet och rättvisa
Eurodac-förordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) nr 603/2013
	av den 26 juni 2013 om inrät-
	tande av Eurodac för jäm-
	förelse av fingeravtryck för en
	effektiv tillämpning av för-
	ordning (EU) nr 604/2013 om
	kriterier		och	mekanismer		för
	att avgöra vilken medlemsstat
	som är ansvarig för att pröva en
	ansökan		om	internationellt
	skydd som en tredjelandsmed-
	borgare eller en statslös person
	har lämnat in i någon medlems-
	stat och för när medlems-
	staternas		brottsbekämpande
	myndigheter begär jämförelser
	med	Eurodacuppgifter				för
	brottsbekämpande				ändamål,
	samt om ändring av förordning
	(EU)	nr 1077/2011			om	in-
	rättande av en Europeisk byrå
	för den operativa förvaltningen
	av stora it-system inom
	området		frihet, säkerhet			och
	rättvisa (omarbetning)
EU:s dataskyddsförordning	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) 2016/679 av
	den 27 april 2016 om skydd för

fysiska personer med avseende på behandling av personupp- gifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upp-

Ds 2023:30Förkortningar


	hävande av direktiv 95/46/EG
	(allmän dataskyddsförordning)
Frontex	Europeiska gräns- och kust-
	bevakningsbyrån
Frontex-förordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) 2019/1896 av
	den 13 november 2019 om den
	europeiska gräns- och kust-
	bevakningen och om upp-
	hävande		av	förordningarna
	(EU) nr 1052/2013 och (EU)
	2016/1624
Förordningen om ändring	i Europaparlamentets och rådets
gränskodexen	förordning (EU) 2017/2225 av
	den 30 november 2017 om
	ändring		av förordning (EU)
	2016/399 vad gäller använd-
	ningen av in- och utrese-
	systemet
Gränskodexen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) 2016/399 av
	den 9 mars 2016 om en
	unionskodex om gränspassage
	för	personer		(kodex	om
	Schengengränserna)
In- och utreseförordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) 2017/2226 av
	den 30 november 2017 om
	inrättande av ett in- och utrese-
	system för registrering av in-
	och	utreseuppgifter och			av
	uppgifter om nekad inresa för
	tredjelandsmedborgare				som
	passerar		medlemsstaternas
	yttre gränser, om fastställande
	av villkoren för åtkomst till in-
	och utresesystemet för brotts-
	bekämpande ändamål och om
	ändring		av konventionen		om

Förkortningar

Ds 2023:30

	tillämpning av Schengenavtalet
	och	förordningarna				(EG)
	nr 767/2008			och	(EU) nr
	1077/2011
IO-förordningen på	området Europaparlamentets och rådets
gränser och viseringar	förordning (EU) 2019/817 av
	den 20 maj 2019 om inrättande
	av en ram för interoperabilitet
	mellan EU-informationssys-
	tem på området gränser och
	viseringar, och om ändring av
	Europaparlamentets och rådets
	förordningar			(EG)		nr
	767/2008,		(EU)		2016/399,
	(EU)	2017/2226,				(EU)
	2018/1240,		(EU)		2018/1726
	och	(EU)	2018/1861			samt
	rådets beslut 2004/512/EG och
	2008/633/RIF
Kommissionen	Europeiska kommissionen
OSL	offentlighets-			och	sekretess-
	lagen (2009:400)
Polisens brottsdatalag	lagen (2018:1693) om polisens
	behandling av personuppgifter
	inom brottsdatalagens område
Rörlighetsdirektivet	Europaparlamentets och rådets
	direktiv 2004/38/EG av den 29
	april 2004 om unionsmed-
	borgares och deras familjemed-
	lemmars rätt att fritt röra sig
	och uppehålla sig inom med-
	lemsstaternas			territorier		och
	om	ändring		av	förordning
	(EEG) nr 1612/68 och om
	upphävande			av	direktiven
	64/221/EEG,			68/360/EEG,
	72/194/EEG,			73/148/EEG,
	75/34/EEG,			75/35/EEG,

Ds 2023:30Förkortningar

	90/364/EEG, 90/365/EEG och
	93/96/EEG
Schengenkonventionen	Konventionen om tillämpning
	av Schengenavtalet av den 14
	juni 1985 mellan regeringarna i
	Beneluxstaterna,		Förbunds-
	republiken	Tyskland		och
	Franska republiken om gradvis
	avskaffande	av kontroller		vid
	de gemensamma gränserna
SIS	Schengens informationssystem
SIS-gränsförordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) 2018/1861 av
	den 28 november 2018 om
	inrättande, drift och använd-
	ning av Schengens informa-
	tionssystem (SIS) på området
	in- och utresekontroller, om
	ändring av	konventionen		om
	tillämpning av Schengenavtalet
	och om ändring och upp-
	hävande av förordning (EG) nr
	1987/2006
SIS-polisförordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) 2018/1862 av
	den 28 november 2018 om
	inrättande, drift och använd-
	ning av Schengens informa-
	tionssystem (SIS) på området
	polissamarbete och straffrätts-
	ligt samarbete, om ändring och
	upphävande	av	rådets beslut
	2007/533/RIF och om upp-
	hävande av	Europaparlament-
	ets och rådets förordning (EG)
	nr 1986/2006 och kommis-
	sionens beslut 2010/261/EU
SIS-återvändandeförordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) 2018/1860 av

Förkortningar

Ds 2023:30

	den 28 november 2018 om
	användning		av	Schengens
	informationssystem			för	åter-
	vändande av tredjelands-med-
	borgare som vistas olagligt i
	medlemsstaterna
SLTD	Stolen	and	Lost		Travel
	Documents database
TDAWN	Travel Documents Associated
	with Notices database
UtlL	utlänningslagen (2005:716)
UtlF	utlänningsförordningen
	(2006:97)
VIS	informationssystemet					för
	viseringar
Viseringskodexen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EG) nr 810/2009
	av den 13 juli 2009 om
	införande av en gemenskaps-
	kodex om viseringar (viserings-
	kodex)
VIS-förordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EG) nr 767/2008
	av den 9 juli 2008 om
	Informationssystemet					för
	viseringar (VIS) och utbytet av
	information mellan			medlems-
	staterna	om	viseringar			för
	kortare vistelse, viseringar					för
	längre vistelse och uppehålls-
	tillstånd (VIS-förordningen)
Ändringsförordningen	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) 2021/1134 av
	den 7 juli 2021 om ändring av
	Europaparlamentets och rådets
	förordningar		(EG)			nr
	767/2008, (EG) nr 810/2009,
	(EU)	2016/399,			(EU)
	2017/2226, (EU)			2018/1240,

Ds 2023:30

Förkortningar

(EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upp- hävande av rådets beslut

2004/512/EG och 2008/633/RIF, i syfte att

reformera Informations- systemet för viseringar

1 Sammanfattning

Informationssystemet för viseringar (VIS) är ett EU-gemensamt informationssystem för utbyte av information mellan medlems- staterna om viseringar för kortare vistelse, som också brukar benämnas Schengenviseringar. Systemet regleras av VIS- förordningen som kompletteras av ett rådsbeslut om åtkomst till systemet för brottsbekämpande ändamål (VIS-rådsbeslutet).

I juli 2021 antogs en EU-förordning i syfte att reformera VIS. Förordningen innebär omfattande ändringar av VIS-förordningen. Ändringarna innebär bl.a. att VIS också ska innehålla uppgifter om viseringar för längre vistelse, som i svensk rätt benämns nationella viseringar, och om uppehållstillstånd. VIS kommer även att nyttja den möjlighet till kommunikation mellan EU-gemensamma informationssystem som för närvarande tas fram inom unionen och utföra automatiska jämförelser mellan uppgifterna i en ansökan och uppgifter i flera andra informationssystem. Vidare integreras VIS- rådsbeslutet i förordningen och åtkomsten till VIS för brotts- bekämpande myndigheter förbättras.

Förordningen som reformerar VIS är direkt tillämplig och ska tillämpas av nationella myndigheter på samma sätt som lagar och andra nationella föreskrifter. För att tillämpningen av dess bestämmelser ska fungera på ett ändamålsenligt sätt och för att anpassa svensk rätt till dessa föreslås det i den här promemorian vissa författningsändringar. Förslagen innebär bl.a. att Polismyndigheten ska utses till utsedd VIS-myndighet med ansvar för att hantera vissa träffar mot andra informationssystem. Förslagen innebär vidare att det tydliggörs i vilka situationer en utlänning är skyldig att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas för att en kontroll mot VIS ska kunna genomföras och att en sådan skyldighet ska införas i ärenden om nationell visering. Det lämnas också förslag om åtkomst

Sammanfattning

Ds 2023:30

till VIS för brottsbekämpande ändamål med anledning av att VIS- rådsbeslutet integreras i VIS-förordningen.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den dag som den reviderade VIS-förordningen börjar tillämpas fullt ut. Eftersom detta datum ännu inte är fastställt föreslås lagändringarna träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 Författningsförslag

2.1Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 9 kap. 8 d och 8 h §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 4 g § och 9 kap. 8 j och 18 §§, och närmast före 1 kap. 4 g § och 9 kap. 18 § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

VIS-förordningen

4 g §

Med VIS-förordningen avses i denna lag Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om

Informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet av information mellan medlems- staterna om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen).

Författningsförslag

Ds 2023:30

Lydelse enligt SFS 2022:242							Föreslagen lydelse
						9 kap.
						8 d §
Vid en in- eller utresekontroll							Vid en in- eller utresekontroll
enligt artikel 8.3 i i kodexen om							enligt artikel 8.3 i i kodexen om
Schengengränserna är en ut-							Schengengränserna är en ut-
länning skyldig att låta en polis-							länning skyldig att låta en polis-
man, en särskilt förordnad pass-							man, en särskilt förordnad pass-
kontrollant eller en					tjänsteman		kontrollant eller en tjänsteman
vid Tullverket, Kustbevakningen							vid Tullverket, Kustbevakningen
eller	Migrationsverket ta					hans	eller	Migrationsverket			foto-
eller	hennes fingeravtryck					för	grafera honom eller henne och ta
kontroll i enlighet med artikel 20							hans eller hennes fingeravtryck
i Europaparlamentets och rådets							för kontroll i enlighet med
förordning (EG) nr 767/2008 av							artikel 20 i VIS-förordningen och
den 9 juli 2008 om informations-							kontroll i enlighet med artikel 27
systemet för viseringar (VIS) och							i in- och utreseförordningen.
utbytet		mellan		medlemsstaterna			Samma skyldighet gäller vid en
av uppgifter om viseringar för							in- eller utresekontroll enligt
kortare			vistelse		(VIS-för-		artikel	8.3 bb	i	kodexen	om
ordningen) och kontroll i enlig-							Schengengränserna för kontroll i
het med artikel 27 i in- och							enlighet med artikel 22g i VIS-
utreseförordningen.					Vid	en	förordningen.
sådan in- eller utresekontroll är
utlänningen även skyldig att låta
sig bli fotograferad för kontroll i
enlighet med artikel 27 i in- och
utreseförordningen.
Skyldigheten att låta en myn-							Skyldigheten att låta en myn-
dighet		ta	fingeravtryck gäller				dighet ta fingeravtryck för kontroll
inte om utlänningen är under							i enlighet med VIS-förordningen
tolv år eller om det är fysiskt							gäller inte om utlänningen är
omöjligt			för	utlänningen		att	under sex år. Skyldigheten att
lämna fingeravtryck.							låta	en	myndighet		ta
							fingeravtryck		för	kontroll i
							enlighet	med		in-	och

Ds 2023:30Författningsförslag

	utreseförordningen gäller inte om
	utlänningen är under tolv år.
	Skyldigheten gäller inte heller om
	det är fysiskt omöjligt för
	utlänningen	att	lämna
	fingeravtryck.
När en sådan in- eller utrese-	När en sådan in- eller utrese-
kontroll som avses i första	kontroll som avses i första
stycket har genomförts för	stycket har	genomförts för
kontroll i enlighet med artikel 20	kontroll i enlighet med artikel 20

iVIS-förordningen, ska de i VIS-förordningen, ska det fingeravtryck som tagits för fotografi och de fingeravtryck

kontrollen omedelbart förstöras.					som	tagits	för	kontrollen
Det gäller också de biometriska					omedelbart förstöras. Det gäller
data som tagits fram i samband					också de biometriska data som
med kontrollen.					tagits fram i samband med
					kontrollen.
				8 h §
En utlänning är vid en kontroll					En utlänning är vid en kontroll
enligt 9 §	skyldig	att	låta	en	enligt	9 § skyldig		att	låta	en
polisman, eller en tjänsteman vid					polisman, eller en tjänsteman vid
Kustbevakningen		eller	Migra-		Kustbevakningen eller				Migra-
tionsverket, fotografera honom					tionsverket, fotografera honom
eller henne och ta hans eller					eller henne och ta hans eller
hennes fingeravtryck för kon-					hennes fingeravtryck för kon-
troll i enlighet med artiklarna 26					troll i enlighet med artiklarna 19,
och 27 i in- och utreseförord-					20, 22h och 22i i VIS-förord-
ningen.					ningen och artiklarna 26 och 27 i
					in- och utreseförordningen.
Skyldigheten att låta en myn-					Skyldigheten att låta en myn-
dighet ta	fingeravtryck gäller				dighet ta fingeravtryck för kontroll
inte om utlänningen är under					i enlighet med VIS-förordningen
tolv år eller om det är fysiskt					gäller inte om utlänningen är
omöjligt	för utlänningen			att	under sex år. Skyldigheten att
lämna fingeravtryck.					låta	en	myndighet			ta
					fingeravtryck		för	kontroll		i
					enlighet med in- och utrese-
					förordningen		gäller	inte		om

Författningsförslag

Ds 2023:30

utlänningen är under tolv år. Skyldigheten gäller inte heller om det är fysiskt omöjligt för

utlänningen att lämna fingeravtryck.

När en kontroll enligt första stycket har genomförts ska det fotografi och de fingeravtryck som har tagits för kontrollen omedelbart förstöras om det framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 j §
	En utlänning som ansöker om
	nationell visering är skyldig att
	låta Migrationsverket, en utlands-
	myndighet eller Regeringskansliet
	fotografera honom eller henne och
	ta hans eller hennes fingeravtryck.
	Skyldigheten att låta en mynd-
	ighet ta fingeravtryck gäller inte
	om utlänningen är under sex år
	eller om det är fysiskt omöjligt för
	utlänningen att lämna fingerav-
	tryck.
	Bemyndigande
	18 §
	Regeringen	eller	den myndighet
	som regeringen		bestämmer	får
	meddela	föreskrifter		om
	ytterligare	undantag från kravet
	att lämna fingeravtryck och låta
	sig fotograferas enligt 8 j §.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Ds 2023:30

Författningsförslag

2.2Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

Härigenom föreskrivs att 6 och 15 §§ utlänningsdatalagen (2016:27) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		6 §1
När personuppgifter	behandlas		Denna lag är inte tillämplig när
med stöd av Europaparlamentets			personuppgifter behandlas med
och rådets förordning (EG) nr			stöd av Europaparlamentets och
767/2008 av den 9 juli 2008 om			rådets	förordning		(EG) nr
informationssystemet		för	767/2008 av den 9 juli 2008 om
viseringar (VIS) och utbytet			Informationssystemet				för
mellan medlemsstaterna av upp-			viseringar (VIS) och utbytet av
gifter om viseringar för kortare			information		mellan	medlems-
vistelse (VIS-förordningen) ska			staterna om viseringar för kortare
bestämmelserna om	rätten	till	vistelse,	viseringar		för	längre
ersättning i artikel 82 i EU:s			vistelse	och	uppehållstillstånd
dataskyddsförordning	tillämpas		(VIS-förordningen).
om inte något annat följer av VIS-
förordningen. I övrigt är denna
lag inte tillämplig när person-
uppgifter behandlas med stöd av
VIS-förordningen.
Lydelse enligt SFS 2022:243			Föreslagen lydelse
		15 §
Migrationsverket	får	föra	Migrationsverket			får	föra
separata register över finger-			separata register över finger-
avtryck och fotografier som tas			avtryck och fotografier som tas
med stöd av 9 kap. 8 och 8 h §§			med stöd av 9 kap. 8, 8 h och 8 j
utlänningslagen (2005:716).			§§ utlänningslagen (2005:716).

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och

13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

1Senaste lydelse 2018:1611.

Författningsförslag

Ds 2023:30

1.vid prövning av ansökningar om uppehållstillstånd där skäl som anges i 4 kap. 1–2 a §§ utlänningslagen åberopas,

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

5.om det behövs för att Migrationsverket ska kunna kontrollera ett fingeravtryck mot fingeravtrycks- och signalementsregister som Polismyndigheten för enligt 5 kap. 11 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, eller

6.vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas

iregistren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Ds 2023:30

Författningsförslag

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete1

dels att 9 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 3 §2

I lagen avses med

–Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985,

–avtalet med Danmark: avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen,

–Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund som den definieras i artikel 2 i avtalet med Danmark,

–Prümrådsbeslutet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

–Atlasrådsbeslutet: rådets beslut 2008/617/RIF av den 23 juni 2008 om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper,

–avtalet med Norge: avtalet av den 4 september 2018 mellan Sveriges regering och Norges regering om ömsesidigt bistånd mellan polisens särskilda insatsgrupper i krissituationer,

–referensuppgifter: registeruppgifter som inte röjer identiteten på en person, antingen i form av en sifferbeteckning och ett fingeravtryck eller en sifferbeteckning och en dna-profil från den ickekodifierande delen av personens dna,

– CBE-direktivet: Europa-	– CBE-direktivet: Europa-
parlamentets och rådets direktiv	parlamentets och rådets direktiv
(EU) 2015/413 av den 11 mars	(EU) 2015/413 av den 11 mars

1Senaste lydelse av

9kap. 4 § 2018:1714.

9kap. 5 § 2018:1714.

2Senaste lydelse 2020:80.

Författningsförslag

Ds 2023:30

2015 om underlättande av gräns-	2015 om underlättande av gräns-
överskridande informationsut-	överskridande informationsut-
byte om trafiksäkerhetsrela-	byte om trafiksäkerhetsrela-
terade brott, i den ursprungliga	terade brott, i den ursprungliga
lydelsen,	lydelsen, och

–VIS-rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till infor- mationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlems- staternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott, och

–avtalet med USA: avtalet av den 16 december 2011 mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering om ett förstärkt samarbete för att förebygga och bekämpa brottslighet.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Ds 2023:30

Författningsförslag

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2023:339

Föreslagen lydelse

1kap. 2 §

Denna lag gäller inte vid behandling av personuppgifter enligt

1.vapenlagen (1996:67),

2.lagen (1998:620) om belastningsregister,

3.lagen (1998:621) om misstankeregister,

4.lagen (2006:444) om passagerarregister,

5.lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas,

6.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna,

7.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utrese- kontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

8.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU,

9.lagen (2021:1187) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen,

Författningsförslag

Ds 2023:30

10. Europaparlamentets

och

10. Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

rådets

förordning

(EU)

2017/2226 av den 30 november

2017 om inrättande av ett in- och

utresesystem för registrering av

in- och utreseuppgifter och av

uppgifter om nekad inresa för

tredjelandsmedborgare

som

tredjelandsmedborgare

som

passerar medlemsstaternas yttre

gränser, om fastställande av vill-

koren för åtkomst till in- och

utresesystemet

för

brotts-

utresesystemet

för

brotts-

bekämpande

ändamål

och

bekämpande

ändamål

och

ändring

konventionen

ändring

konventionen

tillämpning

av Schengenavtalet

tillämpning

Schengenavtalet

och

förordningarna

(EG) nr

och

förordningarna

(EG) nr

767/2008

och

(EU)

767/2008

och

(EU)

1077/2011, eller

1077/2011,

11. Europaparlamentets

och

11. Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

rådets

förordning

(EU)

2018/1240 av den 12 september

2018 om inrättande av ett EU-

system

för

reseuppgifter

och

system

för

reseuppgifter

och

resetillstånd

(Etias)

och

resetillstånd

(Etias)

och

ändring av förordningarna (EU)

1077/2011,

(EU)

1077/2011,

(EU)

515/2014, (EU) 2016/399, (EU)

2016/1624 och (EU) 2017/2226.

2016/1624 och (EU) 2017/2226,

eller

12. Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EG)

767/2008 av den 9 juli 2008 om

Informationssystemet för visering-

ar (VIS) och utbytet av

information

mellan

medlems-

staterna om viseringar för kortare

vistelse,

viseringar

för längre

vistelse

och

uppehållstillstånd

(VIS-förordningen).

Ds 2023:30

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Författningsförslag

Ds 2023:30

2.5Förslag till förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 21 § utlänningsförordningen (2006:97) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7kap. 21 §1

De myndigheter som behandlar			De myndigheter som behandlar
personuppgifter i informations-			personuppgifter i informations-
systemet	för viseringar	(VIS)	systemet	för	viseringar		(VIS)
med stöd av Europaparlamentets			med stöd av Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr			och rådets förordning (EG) nr
767/2008 av den 9 juli 2008 om			767/2008 av den 9 juli 2008 om
informationssystemet		för	Informationssystemet				för
viseringar	(VIS) och	utbytet	viseringar (VIS) och utbytet av
mellan medlemsstaterna av upp-			information		mellan	medlems-
gifter om viseringar för kortare			staterna om viseringar för kortare
vistelse (VIS-förordningen), ska			vistelse,	viseringar		för	längre
lämna de uppgifter till Migra-			vistelse	och	uppehållstillstånd
tionsverket som verket behöver			(VIS-förordningen), ska lämna
för att fullgöra uppgiften enligt			de uppgifter till Migrations-
11 § 4 förordningen (2019:502)			verket som verket behöver för
med instruktion för Migrations-			att fullgöra uppgiften enligt 11 §
verket att föra register över all			4 förordningen (2019:502) med
behandling av personuppgifter i			instruktion		för Migrations-
VIS och över de personer som är			verket att föra logg över all
behöriga att föra in eller använda			behandling av personuppgifter i
uppgifter i VIS.			VIS och över de personer som är
			behöriga att föra in eller använda
			uppgifter i VIS.

Denna förordning träder i kraft den xx.

1Senaste lydelse 2019:1178.

Ds 2023:30

Författningsförslag

2.6Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:975) med instruktion för Integritetsskyddsmyndigheten

Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (2007:975)1 med instruktion för Integritetsskyddsmyndigheten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§2

Myndigheten är nationell tillsynsmyndighet enligt

–artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna,

–artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

–artikel 69 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU,

–artikel 24 i rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informationsteknik för tulländamål (TIS- rådsbeslutet),

–artikel 37 i rådets förordning (EG) 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslags- tiftningen (förordning 515/97),

1Senaste lydelse av förordningens rubrik 2020:1123.

2Senaste lydelse 2023:61.

Författningsförslag

Ds 2023:30

–artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF,

–artikel 30.5 i rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümrådsbeslutet),

– artikel		41 i Europaparla-			– artikel		41 i Europaparla-
mentets och		rådets	förordning		mentets	och	rådets	förordning
(EG) nr 767/2008 av den 9 juli					(EG) nr 767/2008 av den 9 juli
2008 om informationssystemet för					2008 om Informationssystemet för
viseringar	(VIS)		och utbytet		viseringar (VIS) och utbytet av
mellan	medlemsstaterna			av	information		mellan	medlems-
uppgifter om viseringar för kortare					staterna om viseringar för kortare
vistelse (VIS-förordningen),					vistelse,	viseringar		för längre
					vistelse	och	uppehållstillstånd
					(VIS-förordningen),

–artikel 7.1 och 7.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gräns- överskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (CBE-direktivet), i den ursprungliga lydelsen,

–artikel 8.5 i rådets beslut

2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informa- tionssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlems- staternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (VIS- rådsbeslutet),

–artiklarna 30 och 33.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare

Ds 2023:30

Författningsförslag

eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (omarbetning), och

–artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/1727 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF.

Denna förordning träder i kraft den xx.

Författningsförslag

Ds 2023:30

2.7Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete1

dels att 7 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna förordning finns bestämmelser om polisiärt samarbete mellan Sverige och andra stater.

Bestämmelserna i 2–8 kap. Bestämmelserna i 2–6 och ansluter till lagen (2017:496) om 8 kap. ansluter till lagen internationellt polisiärt samar- (2017:496) om internationellt bete. Bestämmelserna i 9 kap. polisiärt samarbete.

kompletterar Eurodac- förordningen.

2 §2

I förordningen avses med

–Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985,

–avtalet med Danmark: avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen,

–Prümrådsbeslutet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

1Senaste lydelse av

7 kap. 10 § 2018:1995. rubriken närmast före 7 kap. 10 § 2018:1995. 7 kap. 11 § 2018:1995.

7 kap. 12 § 2020:1139.

2Senaste lydelse 2020:82.

Ds 2023:30

Författningsförslag

–Atlasrådsbeslutet: rådets beslut 2008/617/RIF av den 23 juni 2008 om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper,

–avtalet med Norge: avtalet av den 4 september 2018 mellan Sveriges regering och Norges regering om ömsesidigt bistånd mellan polisens särskilda insatsgrupper i krissituationer,

–CBE-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gräns- överskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, i den ursprungliga lydelsen,

– VIS-rådsbeslutet:	rådets	– VIS-förordningen:		Euro-
beslut 2008/633/RIF av den 23		paparlamentets och rådets för-
juni 2008 om åtkomst till infor-		ordning (EG) nr 767/2008 av
mationssystemet för	viseringar	den 9 juli 2008 om informa-
(VIS) för sökningar för medlems-		tionssystemet	för viseringar
staternas utsedda myndigheter och		(VIS) och utbytet av informa-
för Europol i syfte att förhindra,		tion mellan medlemsstaterna om
upptäcka och utreda terroristbrott		viseringar för	kortare	vistelse,
och andra grova brott,		viseringar för längre vistelse och
		uppehållstillstånd		(VIS-
		förordningen),

–Eurodacförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it- system inom området frihet, säkerhet och rättvisa, i den ursprungliga lydelsen.

Författningsförslag

Ds 2023:30

7 kap. Uppgiftsutbyte enligt VIS-förordningen

Sökning

1 §

Myndigheter som är behöriga att begära sökningar enligt VIS-för- ordningen för brottsbekämpande ändamål är Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyn- digheten i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Skatteverket, Tullverket, Kust- bevakningen och Försvars- makten.

Polismyndigheten är central åtkomstpunkt enligt VIS- förordningen.

Endast en eller flera särskilt utsedda enheter vid de myndig- heter som anges i första stycket är behöriga att framställa en begäran om sökning.

Den centrala åtkomstpunkten ska löpande föra en förteckning över enheterna.

Ytterligare föreskrifter

2 §

Polismyndigheten får meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i VIS-förord- ningen om tillgång till uppgifter i VIS för brottsbekämpande ända- mål.

Denna förordning träder i kraft den xx.

Ds 2023:30

Författningsförslag

2.8Förslag till förordning om ändring i förordningen (2019:502) med instruktion för Migrationsverket

Härigenom föreskrivs att 11 § förordningen (2019:502) med instruktion för Migrationsverket ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §1

Myndigheten ska vidare

1.ansvara för den nationella åtkomstpunkten för kommunika- tionen med den centrala databasen för fingeravtryck enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av finger- avtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brotts- bekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (Eurodacförordningen),

2.ha åtkomst till uppgifter i den centrala databasen för fingeravtryck enligt artikel 27.1 i Eurodacförordningen och föra en förteckning över enheter inom myndigheten som ska ha sådan åtkomst,

3. ansvara	för	Sveriges	3. ansvara	för	Sveriges
behandling av personuppgifter i			behandling av personuppgifter i
informationssystemet		för	informationssystemet		för
viseringar enligt artikel 41.4 i			viseringar enligt artikel 29.4 i
Europaparlamentets och rådets			Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 767/2008 av			förordning (EG) nr 767/2008 av
den 9 juli 2008 om informa-			den 9 juli 2008 om Informa-
tionssystemet för viseringar (VIS)			tionssystemet för viseringar (VIS)
och utbytet	mellan	medlems-	och utbytet av information mellan

1Senaste lydelse 2019:1177.

Författningsförslag

Ds 2023:30

staterna	av	uppgifter		om	medlemsstaterna om	viseringar
viseringar	för	kortare	vistelse		för kortare vistelse, viseringar för
(VIS-förordningen),					längre vistelse och uppehålls-
					tillstånd (VIS-förordningen),
4. föra	register enligt			artikel	4. föra logg enligt artikel 34 i
34 i VIS-förordningen över all					VIS-förordningen	över	all
behandling av personuppgifter i					behandling av personuppgifter i
VIS och över de personer som är					VIS och över de personer som är
behöriga att föra in eller använda					behöriga att föra in eller använda
uppgifter i VIS,					uppgifter i VIS,

5.vara den myndighet som ger övriga behöriga svenska myndigheter åtkomst till VIS enligt artikel 28.2 i VIS- förordningen, och

6.vara behörig myndighet enligt lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeri- bekämpning, vid kontroller och inspektioner av det nationella programmet för asyl-, migrations- och integrationsfonden.

Denna förordning träder i kraft den xx.

Ds 2023:30

Författningsförslag

2.9Förslag till förordning om ändring i förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten

Härigenom föreskrivs att bilagan till förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten ska ha följande lydelse.

Denna förordning träder i kraft den xx.

Bilaga1

Polismyndigheten ska 1 vara

a)nationell enhet för den internationella kriminalpolis- organisationen Interpol och för den Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol),

b)centralmyndighet vid utbyte av uppgifter ur kriminalregister enligt del 3, avdelning IX, i avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemen- skapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan,

c)sådan centralbyrå när det gäller penningförfalskning som föreskrivs i den internationella konventionen för bekämpande av penningförfalskning av den 20 april 1929 (SÖ 2001:6),

d)nationellt kontor för återvinning av tillgångar enligt rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott,

e)central åtkomstpunkt enligt e) utsedd VIS-myndighet och

artikel 3.3 i rådets beslut	central åtkomstpunkt enligt
2008/633/RIF av den 23 juni	artikel 9d.1 och 22l.3 i
2008 om åtkomst till informa-	Europaparlamentets	och
tionssystemet för viseringar	rådets förordning (EG)	nr
(VIS) för sökningar för med-	767/2008 av den 9 juli 2008
lemsstaternas utsedda myndig-	om Informationssystemet för
heter och för Europol i syfte att	viseringar (VIS) och utbytet

1Senaste lydelse 2023:60.

Författningsförslag

Ds 2023:30

förhindra, upptäcka och utreda	av information mellan med-
terroristbrott och andra grova	lemsstaterna om	viseringar
brott,	för kortare vistelse, viseringar
	för längre vistelse och uppe-
	hållstillstånd	(VIS-
	förordningen),

f)nationellt kontaktställe för förmedling av uppgifter enligt rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümråds- beslutet), utom när det gäller att automatiskt besvara för- frågningar till vägtrafikregistret från utländska kontaktställen,

g)centralmyndighet vid sådant utbyte av uppgifter ur kriminal- register som avses i rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll,

h)nationell rapportör i frågor som rör människohandel enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF,

i)nationellt kontaktställe för förmedling av uppgifter enligt avtalet av den 16 december 2011 mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering om ett förstärkt samarbete för att förebygga och bekämpa brottslighet,

j)kontrollmyndighet enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it- system inom området frihet, säkerhet och rättvisa,

Ds 2023:30

Författningsförslag

k)nationellt kontaktställe för förmedling av uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (CBE- direktivet), i den ursprungliga lydelsen, utom när det gäller att automatiskt besvara förfrågningar till vägtrafikregistret från utländska kontaktställen,

l)nationell enhet för Cepol enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2219 av den 25 november 2015 om Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2005/681/RIF,

m)behörig myndighet enligt lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeri- bekämpning, vid kontroller och inspektioner avseende fonden för inre säkerhet och instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik,

n)central åtkomstpunkt enligt artikel 29.3 och nationell myndighet för att tillhandahålla övriga behöriga myndigheter åtkomst till in- och utresesystemet enligt artikel 38.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlems- staternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011,

o)behörig myndighet enligt artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online, och

p)förvaltande myndighet för fonden för inre säkerhet och instrumentet för gränsförvaltning och viseringar i enlighet med förordningen (2021:846) om förvaltning av fonden för inre

säkerhet och instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik,

2 vara nationell kontaktpunkt

Författningsförslag

Ds 2023:30

a)för framställningar om inrättande av gemensamma patruller eller genomförande av andra gemensamma insatser enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet,

b)för EU:s krisprotokoll rörande gemensamma åtgärder mot viral spridning online av terrorism- och våldsbejakande extremistiskt innehåll (EU Crisis Protocol),

c)för säkerställande av omedelbar hjälp enligt artikel 35 i Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet (ETS 185),

d)enligt artikel 8.1 i avtalet om utbyte av information mellan United Nations Investigative Team to Promote Accountability for Crimes Committed by Da'esh/Islamic State in Iraq and the Levant (UNITAD) och Sverige,

e)enligt artikel 7.1 i avtalet om utbyte av information och bevisning mellan International, Impartial and Independent Mechanism to assist in the investigation and prosecution of persons responsible for the most serious crimes under International Law committed in the Syrian Arab Republic since March 2011 (IIIM) och Sverige,

f)för att ta emot och besvara framställningar om hjälp enligt artikel 8 bis 4 i Förenta nationernas konvention den 10 mars 1988 för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet med dess protokoll den 14 oktober 2005,

g)enligt Förenta nationernas resolution 55/255, antagen den 31 maj 2001 av generalförsamlingen, tilläggsprotokoll mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar och komponenter och ammunition till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

h)för att skicka och ta emot sådan information som avses i artikel 7 i Förenta nationernas konvention den 13 april 2005 för bekämpande av nukleär terrorism,

i)i brådskande fall för framställningar enligt rådets beslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brotts- bekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater,

j)för Schengens informationssystem (SIS) genom Sirenekontoret och ansvarig för den nationella delen av SIS enligt Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28

Ds 2023:30

Författningsförslag

november 2018 om användning av Schengens informations- system för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informations- system (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissam- arbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU, enligt artikel 54 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843,

k)enligt artikel 54 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843,

l)för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån enligt artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kust- bevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG, och

Författningsförslag

Ds 2023:30

m)vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 av den 20 juni 2019 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet,

3 vara operativ nationell kontaktpunkt

a)enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013 om angrepp mot informationssystem och om ersättande av rådets rambeslut 2005/222/RIF, och

b)enligt artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/713 av den 17 april 2019 om bekämpande av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter och om ersättande av rådets rambeslut 2001/413/RIF, i den ursprungliga lydelsen.

3 Ärendet

I juni 2004 beslutade rådet att inrätta informationssystemet för viseringar (VIS) som är ett system för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna. I juli 2008 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse. Förordningen kompletteras av rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (VIS-rådsbeslutet). Efter att VIS- förordningen antagits gjordes vissa förordningsändringar i svensk rätt (Ds 2009:5). VIS-rådsbeslutet har genomförts i svensk rätt främst genom bestämmelser i lagen (2017:496) och förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete (prop. 2014/15:82).

I viseringskodexen, som antogs i juli 2009, finns bland annat regler för upptagning av biometriska kännetecken som ska registreras i VIS, och i gränskodexen finns bestämmelser om kontroller mot VIS vid in- och utresekontroll.

I juli 2021 antogs förordning (EU) 2021/1134 i syfte att reformera VIS. Förordningen benämns i den här promemorian ändringsförordningen och finns i bilaga 1. Ändringsförordningen innebär att nästan alla artiklar i VIS-förordningen antingen ändras eller tas bort. Vidare införs två nya kapitel och därutöver ett antal nya artiklar. Genom ändringsförordningen upphävs även VIS- rådsbeslutet och bestämmelserna i det integreras i förordningen. Genom ändringsförordningen görs även ändringar i bl.a. viseringskodexen och gränskodexen. När det i promemorian hänvisas till VIS-förordningen menas förordningen i sin lydelse efter

Ärendet

Ds 2023:30

ändringarna enligt ändringsförordningen. När lydelsen före ändringarna åsyftas skrivs detta ut.

Ändringsförordningen trädde i kraft den 2 augusti 2021. Vissa av bestämmelserna tillämpas från det datumet. Vissa andra bestämmelser tillämpas från den 3 augusti 2022. Kommissionen ska senast den 31 december 2023 fatta beslut om när det uppdaterade VIS ska tas i drift och merparten av bestämmelserna ska tillämpas från det datum som kommissionen fastställer.

Tillsammans med ändringsförordningen antogs även förordning (EU) 2021/1133. Förordningen reglerar den tekniska samman- kopplingen mellan VIS och andra EU-informationssystem. Förordningen finns i bilaga 2.

Samma dag som förordningarna antogs, antogs även förordning (EU) 2021/1152 gällande åtkomsten till andra EU-informations- system för syften med anknytning till EU-systemet för rese- uppgifter och resetillstånd (Etias). Även den förordningen med- förde vissa ändringar i VIS-förordningen.

I promemorian föreslås nödvändiga anpassningar av svensk rätt till VIS-förordningen och ändringarna i övriga EU-förordningar med anledning av VIS-reformen.

Migrationsverket har lämnat in en hemställan till regeringen om att biometriska uppgifter ska få tas upp i ärenden om nationell visering (dnr Ju2018/01106). I promemorian lämnas författnings- förslag för att göra det möjligt.

4Ett uppdaterat informations- system för viseringar

Informationssystemet för viseringar (VIS) inrättades år 2004 för att underlätta utbyte av uppgifter om viseringar mellan medlems- staterna i det s.k. Schengensamarbetet. I det här avsnittet lämnas en kort redogörelse för Schengensamarbetet och VIS.

År 2021 antogs ändringsförordningen för att reformera VIS. Även den, liksom vissa andra ändringar i VIS-förordningen genom andra rättsakter, presenteras i det här avsnittet. Det konstateras också att det kommer att krävas anpassning av svensk rätt med anledning av de ändringar som görs, och utgångspunkter för promemorians innehåll redovisas. Tillsammans med ändrings- förordningen antogs förordning 2021/1133 som rör den tekniska sammankopplingen mellan VIS och andra EU-informationssystem. Den behandlas i avsnitt 12.4.

4.1Schengensamarbetet

Inom EU råder fri rörlighet för personer. Det ska därför inte utföras några personkontroller vid gränserna mellan de stater som ingår i Schengensamarbetet. De flesta av EU:s medlemsländer deltar i samarbetet. Irland, Bulgarien, Cypern och Rumänien är de enda EU- länder som inte deltar. Fyra länder utanför EU – Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein – har också anslutit sig.

För att de avskaffade gränskontrollerna inte ska leda till ökad internationell brottslighet och olaglig invandring innefattar Schengensamarbetet ett antal åtgärder som ska kompensera för den minskade kontrollen. Exempel på sådana åtgärder är gränskontroller vid de yttre gränserna och en gemensam viseringspolitik.

Ett uppdaterat informationssystem för viseringar

Ds 2023:30

Det gemensamma regelverket för passage av de yttre och inre gränserna finns i gränskodexen. För att tredjelandsmedborgare ska få resa in i Schengenområdet, dvs. passera en yttre gräns, ställs ett flertal krav upp. Ett krav är att medborgare i vissa länder ska ha en visering för kortare vistelse – en Schengenvisering – om de inte har ett uppehållstånd eller en visering för längre vistelse (artikel 6.1 b). Över etthundra länder omfattas av kravet på Schengenvisering. Det gemensamma regelverket för utfärdande av Schengenviseringar finns i viseringskodexen.

4.2Informationssystemet för viseringar

VIS inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG. VIS är en teknisk lösning för utbyte av uppgifter, och ett av målen med systemet är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken. Den närmare regleringen av VIS finns i VIS-förordningen. VIS-för- ordningen i sin ursprungliga lydelse trädde i kraft den 2 september 2008 och tillämpas från den 11 oktober 2011 då VIS togs i drift (se departementspromemorian Författningsändringar med anledning av VIS-förordningen, Ds 2009:5).

VIS-förordningen kompletteras av rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myn- digheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (VIS-rådsbeslutet). VIS- rådsbeslutet har genomförts i svensk rätt främst genom bestämmelser i lagen om internationellt polisiärt samarbete och förordningen om internationellt polisiärt samarbete (se prop. 2014/15:82).

VIS innehåller uppgifter om ansökningar om Schengenvisering och de beslut som medlemsstaterna har fattat med anledning av sådana. Systemet innehåller bland annat personuppgifter om de personer som har lämnat in en ansökan, inklusive fotografier och fingeravtryck, och vilka beslut som har fattats i varje enskilt ärende. De myndigheter som ansvarar för att fatta beslut om viseringar har åtkomst till systemet både för att ändra innehållet, dvs. lägga in och ta bort uppgifter, och för att ta del av uppgifter för särskilt angivna syften, till exempel för att pröva viseringsansökningar. Därutöver

Ds 2023:30

Ett uppdaterat informationssystem för viseringar

har vissa myndigheter i varje medlemsstat åtkomst endast för att ta del av uppgifter för särskilt angivna syften, till exempel gräns- kontroll. VIS-förordningen innehåller även bestämmelser som tar sikte på att skydda uppgifterna i VIS från felaktig behandling, exempelvis bestämmelser om datasäkerhet (artikel 32).

4.3Ändringsförordningen

4.3.1Ett reformerat VIS

Sedan år 2016 har EU:s institutioner identifierat behov av att se över de rättsliga ramarna för VIS. Detta av flera skäl. Ett skäl har varit att det finns ett behov av att förbättra handläggningen av viseringsansökningar, bland annat när det gäller uppgiftsskydd och tillgång till uppgifter för brottsbekämpande myndigheter. Vidare har det funnits ett behov av att ytterligare utöka användningen av VIS för nya datakategorier och nya användningsområden för data. Ändringar har också ansetts nödvändiga för att fullständigt kunna nyttja instrumenten för interoperabilitet mellan EU:s olika gemensamma informationssystem (dvs. att de olika systemen kan utbyta uppgifter och dela information med varandra) (ändringsförordningen, skäl 5).

I syfte att genomföra en sådan större reformering av VIS antogs därför ändringsförordningen. Ändringsförordningen trädde i kraft den 2 augusti 2021. Kommissionen ska senast den 31 december 2023 fatta beslut om när det uppdaterade VIS ska tas i drift och merparten av bestämmelserna ska tillämpas från det datum som kommissionen fastställer (artiklarna 11 och 12 i ändringsförordningen).

Artikel 1 i ändringsförordningen innebär att nästan alla artiklar i VIS-förordningen ändras eller tas bort. Vidare införs två nya kapitel och därutöver ett antal nya artiklar i VIS-förordningen. Ändringarna behandlas i de efterföljande kapitlen i promemorian enligt de utgångspunkter som presenteras i avsnitt 4.5. Det rör sig huvudsakligen om tre stora förändringar.

Ett uppdaterat informationssystem för viseringar

Ds 2023:30

Nya uppgiftskategorier ska läggas in i VIS

En av de större nyheterna är att uppgifter om uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse ska läggas in, och lagras, i VIS. Uppgifter om sådana tillstånd finns inte i systemet i dag utan VIS innehåller endast uppgifter om Schengenviseringar. Ändringarna innebär att ett helt nytt kapitel införs i VIS-förordningen, kapitel IIIa (artikel 1.26 i ändringsförordningen).

Åtkomst för brottsbekämpande ändamål ska regleras i förordningen

En annan större förändring är att VIS-rådsbeslutet som tidigare reglerade brottsbekämpande myndigheters åtkomst till VIS-upp- gifter för brottsbekämpande ändamål integreras i VIS-förordningen. Även detta innebär att ett helt nytt kapitel införs, kapitel IIIb (artikel 1.26 i ändringsförordningen). Rådsbeslutet om att inrätta VIS integreras också i VIS-förordningen. Hänvisningar till besluten ska anses som hänvisningar till VIS-förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilaga 1 och 2 till ändringsförordningen (artikel 10 i ändringsförordningen).

Kontrollerna ska utökas vid handläggningen av ansökningar

Flera bestämmelser som införs i VIS-förordningen innebär nya moment i handläggningen av ansökningar om visering och uppehållstillstånd. Det handlar om att VIS vid upprättandet av en ansökningsakt ska utföra automatiska sökningar mot flera andra gemensamma informationssystem för att jämföra de uppgifter som sökanden har lämnat, och hur eventuella träffar ska behandlas. Träffarna ska behandlas manuellt. Vilken aktör som ska verifiera träffen och vidta eventuella uppföljningsåtgärder beror på vilket system som träffen har skett mot. För att behandla vissa träffar ska en eller flera myndigheter i varje medlemsstat utpekas till särskild utsedd VIS-myndighet (bl.a. artiklarna 9b–9g och 22b i VIS- förordningen som införs genom artiklarna 1.11 och 1.26 i ändringsförordningen). Vidare ska det vara möjligt att göra sökningar med hjälp av en persons ansiktsbild (bl.a. artiklarna 19, 20,

Ds 2023:30

Ett uppdaterat informationssystem för viseringar

22h och 22i i VIS-förordningen som införs genom artiklarna 1.22, 1.24 och 1.26 i ändringsförordningen).

4.3.2Andra rättsakter som ändras

Genom artiklarna 2–9 i ändringsförordningen görs även ändringar i flera andra EU-rättsakter. Det gäller

•viseringskodexen

•gränskodexen

•in- och utreseförordningen

•Etias-förordningen

•SIS-återvändandeförordningen

•SIS-gränsförordningen

•IO-förordningen på området gränser och viseringar

•Frontex-förordningen.

Dessa ändringar behandlas i avsnitt 12.

4.4Ändringar i VIS-förordningen genom andra unionsrättsakter

Inom ramen för EU:s arbete med att effektivisera informations- utbytet mellan medlemsstaterna på områdena gränskontroll, migrationshantering och brottsbekämpning har det gjorts ändringar i system som redan är i drift, och dessutom har flera nya gemen- samma informationssystem utvecklats. Innan ändringsförordningen antogs infördes ändringar i VIS-förordningen med anledning av två av de nya systemen – in- och utresesystemet (EES) och systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias).

Förutom att ta fram nya och uppdaterade informationssystem har två förordningar för att möjliggöra att systemen kan utbyta uppgifter och dela information med varandra antagits (interopera- bilitet). En av de förordningarna, IO-förordningen på området

Ett uppdaterat informationssystem för viseringar

Ds 2023:30

gränser och viseringar, har också inneburit ändringar i VIS- förordningen.

Vad gäller de ändringar som har gjorts i VIS-förordningen genom in- och utreseförordningen samt IO-förordningen på området gränser och viseringar, har behovet av författningsändringar analyserats i prop. 2021/22:81, respektive Ds 2022:21, Anpassningar av svensk rätt till EU:s förordningar om interoperabilitet.

Vad gäller Etias har ändringar i VIS-förordningen införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1152 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861 och (EU) 2019/817 avseende fastställandet av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för syften med anknytning till EU- systemet för reseuppgifter och resetillstånd. Förordningen trädde i kraft den 3 augusti 2021 och tillämpas också från det datumet.

Ändringarna genom förordning (EU) 2021/1152 har inneburit att artikel 6.2 ändrats och att fyra nya artiklar har införts – artiklarna 18b–18d och 34a. Vidare har en bilaga II lagts till.

4.5Det finns ett behov av kompletterande bestämmelser

Nödvändiga författningsändringar ska göras

En EU-förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Det betyder att en förordning ska tillämpas direkt av nationella myndigheter på samma sätt som lagar och andra nationella föreskrifter. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att det inte finns nationella bestämmelser som står i strid med en EU- förordning. En fråga som är reglerad i en EU-förordning får som huvudregel inte heller regleras nationellt. Bestämmelserna får dock återges om det är nödvändigt för att den nationella regleringen ska bli begriplig eller sammanhållen. En EU-förordning kan även leda till behov av kompletterande bestämmelser i nationell rätt.

VIS är ett system som har varit i drift sedan tidigare och saknar svensk motsvarighet. Behovet av författningsändringar med anledning av att VIS-förordningen skulle börja tillämpas övervägdes

Ds 2023:30

Ett uppdaterat informationssystem för viseringar

i Ds 2009:5. De ändringar som införs i VIS-förordningen och andra EU-förordningar genom ändringsförordningen och andra rättsakter gäller som lag i Sverige och ska följas av svenska myndigheter. I den här promemorian övervägs behovet av kompletterande bestämmelser med anledning av dessa ändringar. Vidare lämnas de förslag till författningsändringar som bedöms nödvändiga.

I promemorian behandlas som utgångspunkt endast artiklar som kräver nationella författningsändringar

Eftersom promemorian ska behandla behovet av författnings- ändringar med anledning av VIS-reformen kommer ett antal av de nya eller ändrade artiklarna i de olika förordningarna inte att behandlas om det är uppenbart att de inte kräver författnings- ändringar. Det kan vara på grund av bl.a. att bestämmelsen riktar sig till en unionsinstitution, att den endast reglerar tekniska aspekter eller där ändringen endast är av rent språklig karaktär. Utgångs- punkten är att inte heller i övrigt behandla bestämmelser om de inte motiverar några författningsändringar. Ett flertal bestämmelser behandlas dock för att ge en förståelse för hur systemet ska fungera eller för att de har betydelse för den praktiska tillämpningen av förordningarna nationellt.

Vidare tillämpas vissa nya bestämmelser i VIS-förordningen redan och kräver inte någon vidare analys av behovet av författningsändringar. Ändringar i artiklarna 45, 48a, 49 och delvis artikel 50 i VIS-förordningen tillämpas från den 2 augusti 2021 och i artiklarna 37–43 från den 3 augusti 2022. Det handlar dels om bestämmelser som riktar sig till kommissionen, dels om bestämmel- ser om enskildas rättigheter gällande behandling av personuppgifter och skydd för sådana uppgifter. Inte heller dessa kommer som utgångspunkt att behandlas i promemorian. Artiklarna 38–40 behandlas dock i avsnitt 10.12. De nya bestämmelserna i artiklarna 45e och 45f ska tillämpas från den 3 augusti 2023 och gäller euro- peiska gräns- och kustbevakningsenheters åtkomst till VIS- uppgifter. Inte heller dessa kommer att behandlas i promemorian. Slutligen kommer merparten av de artiklar som tas bort – artiklarna 11, 17, 27, 44 och 46–48 – inte att behandlas i promemorian eftersom de inte föranledde några författningsändringar när de infördes.

Ett uppdaterat informationssystem för viseringar

Ds 2023:30

Ändringarna i VIS-förordningen genom förordning (EU) 2021/1152 är i huvudsak antingen av teknisk karaktär eller riktar sig till Etias centralenhet respektive de nationella Etias-enheterna. Artikel 34a om förande av loggar behandlas i avsnitt 10.9. Bestämmelserna kommer i övrigt inte att behandlas i promemorian.

5 Åtkomst till VIS

5.1Behöriga myndigheters åtkomst till VIS

Bedömning: Bestämmelserna om åtkomst i artikel 6 i VIS- förordningen kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen

Allmänt om åtkomst till VIS

Artikel 6 i VIS-förordningen sätter ramen för hur personuppgifter i VIS får behandlas. I artikeln anges vilka myndigheter som ska få åtkomst till uppgifter i systemet, för vilka ändamål och syften som behandling av uppgifterna får ske och vissa begränsningar för behandlingen. Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter som ska ha åtkomst till VIS och skicka en förteckning över dessa till kommissionen (artiklarna 6.3, 45b.2 och 45b.3).

Artikel 6 får en ny lydelse genom artikel 1.6 i ändringsförordningen. Liksom tidigare ser åtkomsten olika ut beroende på vilken myndighet det är fråga om. Vissa myndigheter ges åtkomst för att påverka innehållet i systemet och andra myndigheter har endast åtkomst för att ta del av innehållet.

Det införs dock särskilda begränsningar för användning av barns fingeravtrycksuppgifter och ansiktsbilder (artikel 6.2a). Undantag görs i förhållande till vad som annars gäller för användning av upp- gifter enligt kapitlen II, III och IIIa. Undantagen omfattar alltså såväl viseringsmyndigheternas som andra myndigheters användning av VIS.

Åtkomst till VIS

Ds 2023:30

Barns fingeravtrycksuppgifter och ansiktsbilder får endast användas för sökningar i VIS och endast ges åtkomst till för att verifiera barnets identitet i vissa situationer. Verifiering av identiteten innebär att uppgifterna används för att kontrollera om redan förekommande uppgifter om identiteten stämmer. Uppgifterna får användas inom ramen för viseringsansöknings- förfarandet (artikel 15) eller vid de yttre gränserna eller inom medlemsstaternas territorium i enlighet med artiklarna 18, 19, 22g eller 22h – artiklar som alla i första hand reglerar användning av uppgifter för just verifiering. Det finns även en möjlighet att använda barns fingeravtrycksuppgifter inom ramen för ett asylförfarande om barnet inte har någon resehandling (artiklarna 21, 22, 22j eller 22k). Barns fingeravtrycksuppgifter och ansiktsbilder ska dock även få användas för sökning enligt artiklarna 20 och 22i som reglerar sökning för identifiering. Till skillnad från verifiering innebär identifiering att en sökning görs mot alla uppgifter i systemet för att se om personen förekommer där. Det finns alltså en viss oklarhet i förordningen om hur bestämmelsen om begränsning av användningen av barns fingeravtrycksuppgifter och ansiktsbilder ska förstås. Det ligger dock närmast till hands att tolka förordningen så att uppgifterna även får användas för identifiering med hänsyn till den uttryckliga hänvisningen till artiklarna 20 och 22i.

Bestämmelserna om hur barns fingeravtryck och ansiktsbilder får användas är direkt tillämpliga och kräver i sig inte några författningsändringar. I avsnitt 8.2 och 8.3 lämnas dock förslag som innebär att utlänningar ska vara skyldiga att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas för kontroll mot VIS enligt artiklarna 20 och 22i, dvs. för identifiering. Skyldigheten omfattar även barn. För lämnande av fingeravtryck föreslås skyldigheten gälla från sex års ålder. Givet bedömningen att barns fingeravtryck får användas för sökningar enligt artikel 20 och 22i är förslagen förenliga med begränsningen av användningen av barns fingeravtryck enligt artikel 6.2a. Hur förordningen ska tolkas är dock slutligt en fråga för EU- domstolen.

Genom ändringsförordningen införs även särskilda begränsningar för användning av uppgifter om personer som under minst tio år oavbrutet har innehavt giltiga uppehållstillstånd, som har registrerats i VIS. Begränsningarna gäller vilka uppgifter som myndigheterna får åtkomst till vid inre utlänningskontroller och vid

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS

användande av VIS för identifiering. Vidare får de behöriga myndigheterna inte åtkomst alls till uppgifter i VIS om sådana personer i asylärenden, för brottsbekämpande ändamål eller för de syften som Frontex får använda VIS (artikel 6.2b–6.2f i VIS- förordningen). Bestämmelserna är direkt tillämpliga och kräver inte några författningsändringar.

Viseringsmyndigheternas och behöriga myndigheters åtkomst till VIS

Precis som tidigare ska vederbörligen bemyndigad personal vid viseringsmyndigheterna ha åtkomst för att påverka innehållet i VIS. Åtkomsten omfattar då att föra in, ändra eller radera de uppgifter som ska registreras i VIS enligt artikel 5.1 i VIS-förordningen. Enligt den nya lydelsen ska även vederbörligen bemyndigad personal vid de myndigheter som är behöriga att uppta eller besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd ges sådan åtkomst. Antalet bemyndigade bland personalen ska begränsas till dem som behöver åtkomsten i sin tjänsteutövning (artikel 6.1 i VIS- förordningen).

Åtkomst för att ta del av innehållet i VIS ska endast ges till vederbörligen bemyndigad personal vid de myndigheter som är behöriga för de ändamål som anges i artiklarna 15–22, 22g–22m och 45e i VIS-förordningen, samt för de syften som anges i artiklarna 20 och 21 i IO-förordningen på området gränser och viseringar. Åtkomst får endast ges för dessa ändamål i den utsträckning det är nödvändigt för utförandet av myndigheternas, och i förekommande fall unionsbyråernas, arbetsuppgifter och ska stå i proportion till de mål som eftersträvas med åtkomsten (artikel 6.2).

Vad gäller nationella myndigheter omfattar åtkomst för att ta del av innehållet enligt artiklarna 15–22 och 22g–22k – förutom viseringsmyndigheter – myndigheter som ansvarar för

•gränskontroller vid yttre gräns enligt gränskodexen eller där in- och utresesystemet har tagits i drift

•myndigheter som ansvarar för kontroller inom medlemsstaternas territorium av om villkoren för inresa, vistelse eller bosättning är uppfyllda

•behöriga asylmyndigheter.

Åtkomst till VIS

Ds 2023:30

Rätten till åtkomst enligt artiklarna 22l och 22m omfattar utsedda myndigheter för att inhämta uppgifter för brottsbekämpande ändamål och centrala åtkomstpunkter för detta. Vilka myndigheter som utses i de här avseendena och behovet av författningsändringar med anledning av det behandlas i avsnitt 9.3.2.

Vilka myndigheter som är behöriga för de syften som anges i artiklarna 20 och 21 i IO-förordningen på området gränser och viseringar behandlas i Ds 2022:21, Anpassningar av svensk rätt till EU:s förordningar om interoperabilitet, och kommer inte att beröras närmare i den här promemorian.

Viseringsmyndigheter

Viseringsmyndighet definieras i artikel 4 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen som de myndigheter som i varje medlemsstat är ansvariga för att behandla och fatta beslut om viseringsansökningar eller för beslut om huruvida viseringar ska upphävas, återkallas eller förlängas. Detta inbegriper de centrala viseringsmyndigheterna och de myndigheter som ansvarar för att utfärda viseringar vid gränsen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 415/2003 av den 27 februari om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit (artikel 4.3). Med visering avses enhetlig visering, visering för flygplatstransitering och visering med territoriellt begränsad giltighet – som alla utfärdas enligt viseringskodexen (artikel 4.1). Med visering avses alltså inte nationella viseringar.

När det övervägdes vilka författningsändringar som krävdes på grund av den ursprungliga VIS-förordningen ansågs det inte krävas några nationella bestämmelser för att särskilt ange vilka myndigheter som omfattades av rätten till åtkomst till VIS. Det bedömdes tillräckligt att förordningen tydligt pekade ut vilka slags myndigheter det rörde sig om. Det bedömdes då att Migrationsverket, Regeringskansliet, polismyndigheten vid gränsen samt de svenska beskickningar och konsulat som getts rätt att besluta i ärenden om viseringar var att anse som viseringsmyndigheter. Detsamma ansågs gälla för Sveriges exportråds kontor i Taiwan (Ds 2009:5 s. 50 och 51).

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS

Genom ändringsförordningen görs vissa språkliga justeringar av definitionen av viseringsmyndighet i artikel 4.3 i VIS-förordningen. Vidare tas hänvisningen till förordning (EG) nr 514/2003, som upphävdes genom viseringskodexen, bort. Numera regleras viseringar som utfärdas vid de yttre gränserna i artiklarna 35 och 36 i viseringskodexen (artikel 56.3 och bilaga XIII till viserings- kodexen). Trots att ingen ändring görs i sak finns det anledning att här beröra vilka myndigheter som omfattas av definitionen av viseringsmyndighet eftersom det har skett vissa förändringar av regelverket sedan frågan analyserades med anledning av VIS- förordningens införande.

Bestämmelser om vilka nationella myndigheter som är ansvariga för viseringsbeslut finns både i viseringskodexen och i nationell rätt. Vilka myndigheter som ska anses vara viseringsmyndigheter enligt definitionen i VIS-förordningen bedömdes nyligen i lagstiftnings- ärendet om anpassning av svensk rätt till in- och utresesystemet eftersom in- och utreseförordningen hänvisar till VIS-förordningens definition (se prop. 2021/22:81 s. 25 och 26). Det finns inte skäl att göra en annan bedömning än den som regeringen gjorde i det lag- stiftningsärendet. Enligt vad som närmare redovisas i propositionen bedöms därför de konsulat som utfärdar viseringar och Polis- myndigheten – som är den myndighet som utfärdar viseringar vid yttre gräns – omfattas av definitionen av viseringsmyndighet. Vidare bedöms Migrationsverket omfattas av definitionen, liksom de myndigheter som Migrationsverket föreskriver ska ha rätt att besluta om visering (om Migrationsverket skulle utnyttja sin föreskriftsrätt). Dessutom har regeringen möjlighet att föreskriva att ett organ som är knutet till Sveriges exportråd ska ha rätt att bevilja visering. För det fall bemyndigandet skulle nyttjas bedöms även ett sådant organ omfattas av definitionen av viseringsmyndighet. De myndigheter som har rätt att meddela beslut om nationell visering anses dock inte som viserings- myndigheter eftersom en sådan visering inte omfattas av definitionen av visering enligt VIS-förordningen.

Eftersom det följer av VIS-förordningen, andra EU-rättsakter och nationell rätt vilka myndigheter som är att anse som viseringsmyndigheter finns det inte något behov av att särskilt ange detta i respektive myndighets instruktion.

Åtkomst till VIS

Ds 2023:30

Myndigheter som är behöriga att uppta eller besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd

Myndigheter som är behöriga att uppta eller besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd ska ha åtkomst till VIS för att kunna föra in, ändra eller radera de uppgifter som ska registreras i systemet (artikel 6.1 i VIS-förordningen). Det finns inte någon definition av sådana myndigheter i förordningen. Det i förordningen använda uttrycket ”behöriga att uppta” bör för svenskt vidkommande ta sikte på myndigheter som är behöriga att handlägga en ansökan. En myndighet som är behörig att handlägga en ansökan är som regel även behörig att fatta beslut i ärendet.

Beslut om visering för längre vistelse, vilket i svensk rätt kallas nationell visering, får fattas av Migrationsverket och Regerings- kansliet (3 kap. 5 § UtlL). Vidare får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Migrationsverket meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om visering. Regeringen får även meddela föreskrifter om att ett organ som är knutet till Sveriges exportråd har rätt att bevilja visering (3 kap. 6 § första och andra stycket UtlL). Migrationsverket har, efter bemyndigande från regeringen, fått rätt att ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta om nationella viseringar. Även Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att bevilja nationella viseringar inom departementets ansvarsområde (3 kap. 12 § utlänningsförordningen, 2006:27, UtlF). Det är alltså Migrations- verket, Regeringskansliet och de ytterligare myndigheter och organ som fått rätt att meddela beslut om nationella viseringar som ska ha åtkomst till VIS.

Beslut om uppehållstillstånd fattas främst av Migrationsverket (5 kap. 20 § första stycket UtlL). Beslut om uppehållstillstånd får dock även meddelas av Regeringskansliet (5 kap. 20 § tredje stycket UtlL). Vidare får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Migrationsverket meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om uppehållstillstånd (5 kap. 22 § UtlL). Migrationsverket, Regeringskansliet och de ytterligare myndigheter som har fått rätt att meddela beslut om uppehållstillstånd ska därför ha rätt till åtkomst till VIS.

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS

En migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen får besluta om uppehållstillstånd i överklagade ärenden (se t.ex. 14 kap. 3 § och 16 kap. 9 § första stycket UtlL). I vissa fall får domstolarna även fatta beslut om uppehållstillstånd som första instans (se t.ex. 12 kap. 16 b

§UtlL). Dessa domstolar är därmed också sådana myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om uppehållstillstånd och ha rätt till åtkomst till VIS i den egenskapen (se även prop. 2021/22:81 s. 23).

Eftersom det följer av nationell rätt vilka myndigheter som är behöriga att ta upp och fatta beslut om ansökningar om nationella viseringar och uppehållstillstånd krävs det inte att detta anges särskilt i respektive myndighets instruktion.

Gränskontrollerande myndigheter

Det finns inte någon definition av gränskontrollerande myndighet i VIS-förordningen. I stället framgår av respektive artikel som reglerar sådana myndigheters åtkomst till, och användning av, VIS vilken behörighet myndigheten ska ha för att omfattas av artikelns tillämpningsområde. Det handlar om myndigheter som ansvarar för gränskontroller vid yttre gräns enligt gränskodexen respektive vid de gränsövergångsställen där in- och utresesystemet har tagits i drift (när så sker enligt in- och utreseförordningen).

Bestämmelser om vilken myndighet som ansvarar för in- och utresekontroller enligt gränskodexen finns i 9 kap. 1 § UtlL. Enligt paragrafen ansvarar Polismyndigheten för kontroll av personer enligt gränskodexen. Tullverket och Kustbevakningen är skyldiga att hjälpa Polismyndigheten vid en sådan kontroll och även Migrationsverket får hjälpa till efter överenskommelse med Polismyndigheten.

Reglerna om vilka myndigheter som är ansvariga för gränskontrollen var desamma när VIS-förordningen infördes och det bedömdes då att de här myndigheterna kommer att fungera som behöriga gränsmyndigheter enligt VIS-förordningen (Ds 2009:5 s. 50 och 51). Av samma skäl som gällande behöriga viserings- myndigheter ansågs det inte krävas att detta skulle anges särskilt i myndigheternas respektive instruktion. Det finns inte skäl att göra en annan bedömning nu.

Åtkomst till VIS

Ds 2023:30

I lagstiftningsärendet där svensk rätt anpassas till in- och utreseförordningen föreslås det inte några författningsändringar gällande vilka myndigheter som ska vara behöriga att utföra gränskontroll vid de gränser där in- och utresesystemet tas i drift (prop. 2021/22:81). Det kommer alltså att vara samma myndigheter som är behöriga för kontroller vid de gränsövergångsställena som för gränskontroller enligt gränskodexen.

Behöriga myndigheter för kontroll inom medlemsstaternas territorium

Myndigheter som ansvarar för kontroller inom medlemsstaternas territorium av om villkoren för inresa, vistelse eller bosättning är uppfyllda ska ha åtkomst till VIS för att ta del av uppgifter i systemet. Det finns inte någon definition av sådana myndigheter i VIS-förordningen. Utifrån det föreskrivna ansvarsområdet omfattar detta dock de myndigheter som ansvarar för inre utlännings- kontroller.

Bestämmelser om sådana kontroller finns i 9 kap. 9 och 10 §§ UtlL. Regleringen innebär att det är Polismyndigheten som i regel utför olika typer av kontroller under en utlännings vistelse i Sverige. Även Säkerhetspolisen får i vissa avseenden genomföra sådana kontroller. En utlänning är också skyldig att efter kallelse komma till Migrationsverket och lämna uppgifter om sin vistelse här i landet. Därutöver ska Kustbevakningen medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken och får även i annat fall biträda Polismyndigheten. Dessa myndigheter är alltså behöriga myndigheter för kontroll inom medlemsstaternas territorium och ska ha åtkomst till VIS i denna egenskap (jfr Ds 2009:5 s. 50 och 51). Av samma skäl som anges för viserings- och gränsmyndigheter behöver detta inte anges särskilt i myndigheternas instruktioner.

Asylmyndigheter

Behöriga asylmyndigheter ska ha åtkomst till VIS för att pröva vilken medlemsstat som är behörig att pröva en asylansökan samt för att själva kunna pröva denna. Det finns inte någon definition av behörig asylmyndighet i VIS-förordningen.

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS

I Sverige är det Migrationsverket som i första hand fattar beslut om asylansökningar (4 kap. 6 § UtlL). Vid VIS-förordningens införande bedömdes därför Migrationsverket, men även migrations- domstolarna och Migrationsöverdomstolen som prövar överklagan- den av Migrationsverkets beslut, vara asylmyndigheter. Det ansågs inte finnas något behov av att ange detta i respektive myndighets instruktion (Ds 2009:5 s. 51).

För behöriga asylmyndigheter begränsas åtkomsten till de myndigheter som utsetts att dela information enligt Dublin- förordningen (artiklarna 21.3, 22.3, 22j.3 och 22k.3 i VIS- förordningen). Sverige har utsett Migrationsverket och dåvarande Rikspolisstyrelsen till behöriga myndigheter i det här avseendet (se EUT C 55, 14.2.2015, s. 5–9). Det mesta av verksamheten vid Rikspolisstyrelsen ingår nu i Polismyndigheten. Polismyndigheten fattar dock inte beslut om asylansökningar och bör därför inte anses vara behörig asylmyndighet för åtkomst och användning av VIS enligt VIS-förordningen. Det är därmed endast Migrationsverket som bör anses vara behörig asylmyndighet i det avseendet. Liksom enligt tidigare bedömning finns det inte något behov av att ange detta i Migrationsverkets instruktion.

6 Uppgifter som ska läggas in i VIS

VIS innehåller uppgifter om viseringar för kortare vistelse, Schengenviseringar. Systemet innehåller uppgifter om sökanden och om beslut som fattas. Det är såväl alfanumeriska uppgifter, dvs. uppgifter som återges med bokstäver och siffror eller andra tecken, som biometriska uppgifter i form av fingeravtryck. I VIS- förordningen har vissa ändringar gjorts av vilka uppgifter om Schengenviseringar som ska läggas in i systemet. Vilka uppgifter som ska läggas in i VIS har även samband med ändringar i viserings- kodexen om ansökningsförfarandet. Den centrala förändringen är att sökanden ska inställa sig personligen vid ansökningstillfället för att en ansiktsbild, som är en biometrisk uppgift, ska kunna tas på plats och sedan registreras i VIS.

En av de stora nyheterna i VIS-förordningen är att systemet också ska innehålla uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd. Även för de här tillståndskategorierna kan systemet komma att innehålla såväl alfanumeriska som biometriska uppgifter i form av fingeravtryck och ansiktsbild.

I det här avsnittet redogörs för de bestämmelser i VIS- förordningen som reglerar vilka uppgifter som VIS ska innehålla. Det görs en analys av om dessa bestämmelser kräver författnings- ändringar och lämnas författningsförslag.

6.1Utgångspunkter för upptagningen av biometriska uppgifter

Att VIS ska innehålla fler biometriska uppgifter och av en annan typ än tidigare förutsätter att uppgifterna tas upp från den person som ansöker om Schengenvisering, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd (i promemorian används termen biometriska

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

uppgifter för uppgifter om fingeravtryck och ansiktsbild i enlighet med definitionen i skäl 13 i ändringsförordningen).

Enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen är var och en skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmännas sida. Fotografering räknas inte som ett kroppsligt ingrepp (prop. 2017/18:35 s. 12). Det gör däremot fingeravtryckstagning. Var och en har alltså ett skydd mot att behöva lämna fingeravtryck. Skyddet enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är inte absolut. Det får begränsas genom lag, bl.a. enligt 2 kap. 25 § regeringsformen som reglerar skyddet för utländska medborgares fri- och rättigheter.

Ett skydd mot integritetsintrång av olika slag följer även av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt artikel 8.1 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Det inbegriper i vissa fall en rätt till skydd mot att bli fotograferad (Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 6 uppl. 2023, s. 460). Likaså får det antas att fingeravtryckstagning omfattas av skyddet (prop. 2014/15:32 s. 26). Inskränkningar i skyddet godtas bara om de har stöd i lag och är nödvändiga med hänsyn till vissa uppräknade ändamål, däribland statens säkerhet, den allmänna säkerheten eller förebyggande av oordning och brott (artikel 8.2). Europa- konventionen gäller som lag i Sverige. Enligt 2 kap. 19 § regeringsformen gäller att lagar eller andra föreskrifter inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.

I sammanhanget bör även barnkonventionen nämnas. Barnkonventionen inkorporerades i svensk rätt den 1 januari 2020 och gäller därmed som lag i Sverige. Av konventionen följer bland annat att barnets bästa är det som i första hand ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn och att barn ska skyddas från godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv (artiklarna 3 och 16). Åtgärder som rör barn ska genomföras på ett barnvänligt och barnanpassat sätt.

Bestämmelser om myndigheters möjlighet att ta fotografier och fingeravtryck i utlänningsärenden finns i 9 kap. UtlL. Inom det migrationsrättsliga området har det på senare tid också antagits ett antal unionsrättsliga akter som innebär att enskilda ska lämna bio- metriska uppgifter i olika sammanhang. VIS-förordningen, viseringskodexen och gränskodexen är exempel på sådana rättsakter.

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

De unionsrättsliga bestämmelserna om biometriska uppgifter har olika syften och är utformade på olika sätt. Vissa bestämmelser är förhållandevis detaljerade medan andra är mer allmänt hållna. Det har införts kompletterande bestämmelser i 9 kap. UtlL för vissa av rättsakterna men inte för andra. Som skäl för att införa nationella bestämmelser har det anförts bland annat att bestämmelserna i EU- förordningarna har varit alltför allmänt utformade och inte utgjort tillräckligt stöd för att det ska finnas en skyldighet att lämna de biometriska uppgifterna, men även att det har behövts för att skapa tydlighet och enhetlighet i regelverket. Regeringen har nyligen bedömt att det finns skäl att undvika kompletterande nationella bestämmelser om bestämmelserna i EU-regelverket ger ett tillräckligt tydligt stöd för en sådan skyldighet (prop. 2021/22:81 s. 27, 28 och 33). Det är också utgångspunkten för bedömningen i den här promemorian.

6.2Fler uppgifter om Schengenviseringar ska läggas in i VIS

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om vilka uppgifter om Schengenviseringar som ska läggas in i VIS kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen

Uppgifter som ska läggas till i samband med ansökan

Enligt artikel 5 i VIS-förordningen i dess lydelse före ändrings- förordningen ska uppgifter som lämnas vid ansökan om Schengen- visering registreras i VIS i enlighet med artikel 9. När en ansökan om Schengenvisering kan tas upp till prövning enligt viseringskodexen ska viseringsmyndigheten upprätta en ansökningsakt och registrera de uppgifter som räknas upp i artikel 9, i den mån sökanden måste lämna dessa uppgifter (artikel 8 i VIS-förordningen i dess lydelse före ändringsförordningen). Vilka uppgifter som sökanden måste lämna regleras i viseringskodexen.

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

De ändringar som görs i artikel 9 innebär att ett antal nya uppgifter ska registreras i VIS (artikel 1.10 i ändringsförordningen). Det omfattar uppgifter om ifall sökanden ansöker i egenskap av familjemedlem till en person som omfattas av fri rörlighet och en skannad kopia av sidan med personuppgifter i resehandlingen. Vidare ska en ansiktsbild av sökanden, som tas i enlighet med den nya lydelsen av artikel 13 i viseringskodexen, registreras med angivande av om den tagits på plats vid inlämnande av ansökan.

Den ansiktsbild som ska registreras ska tas på plats och vara av tillräckligt hög kvalitet för att användas för automatiserad biometrisk matchning. Även tidigare behövde sökanden vid ansökan lämna in ett fotografi som uppfyllde en viss kvalitetsstandard. Detta är dock att skilja från det krav som den nya lydelsen av viseringskodexen ställer på att en ansiktsbild ska tas. Ansiktsbilden utgör en biometrisk uppgift på samma sätt som fingeravtryck (skäl

13i ändringsförordningen).

Ändringarna i artikel 13 i viseringskodexen innebär också att en

ny begränsning införs om vilka uppgifter som ska registreras i VIS. Det införs bland annat nya åldersgränser för upptagande av fingeravtryck. Tidigare har barn under 12 år undantagits från kravet på att lämna fingeravtryck. Enligt den nya lydelsen ska barn under sex år inte lämna fingeravtryck och det införs en övre åldersgräns så att inte heller personer över 75 år ska lämna fingeravtryck.

Registrering av uppgifterna ska göras inom tre arbetsdagar till skillnad från det tidigare kravet att det skulle göras utan dröjsmål (artikel 8.1 i VIS-förordningen, som införs genom artikel 1.9 i ändringsförordningen).

Uppgifter som ska läggas till vid beslut

Vilka uppgifter som ska läggas till i ansökningsakten i VIS när olika beslut om Schengenvisering fattas anges i artiklarna 10 och 12–14 i VIS-förordningen (artikel 11 upphävs). Det handlar om uppgifter om själva beslutet. När visering utfärdas ska till exempel uppgifter om ort och datum för beslutet, utfärdande myndighet, viseringens giltighetstid och antalet tillåtna inresor läggas till. De ändringar som görs gäller uppgifter om beslut om utfärdande, återkallelse och upphävande av Schengenvisering samt beslut om att avslå en ansökan

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

om Schengenvisering. Ändringarna är få och av mindre omfattning. Av dessa kan lyftas fram att det införs krav på att uppgifter ska läggas in om en ytterligare grund för avslag – att sökanden inte kan styrka ändamålet och villkoren för den planerade flygplatstransiteringen (artikel 12.2 a i VIS-förordningen, som införs genom artikel 1.14 i ändringsförordningen). Vidare ska VIS automatiskt skicka en underrättelse om en upphävd eller återkallad visering till den medlemsstat som utfärdade viseringen (artikel 13.4 i VIS-förord- ningen, som införs genom artikel 1.15 i ändringsförordningen).

Det behövs inte några kompletterande nationella bestämmelser

VIS-förordningen innehåller en uttömmande reglering om vilka uppgifter om Schengenviseringar som ska läggas in i VIS. Reglerna är direkt tillämpliga. Det krävs därför inte några författnings- ändringar för att ytterligare uppgifter om Schengenviseringar ska kunna registreras i VIS.

För att en ansiktsbild som har tagits på plats vid inlämnande av ansökan ska kunna registreras i VIS måste sökanden låta sig fotograferas vid ansökningstillfället. Skyldigheten att inställa sig personligen och låta sig bli fotograferad framgår tydligt i artikel 13 i viseringskodexen. Det krävs därför inte några kompletterande nationella föreskrifter för att ansiktsbilder ska kunna registreras i VIS.

Ändringen i viseringskodexen gällande åldersgränsen för upptagande av fingeravtryck är direkt tillämplig och innebär inte i sig att det finns ett behov av författningsändringar (se avsnitt 12.1). De nya åldersgränserna behandlas dock i avsnitt 8.2 och 8.3 om vilka personer som fingeravtryck ska få tas upp från för kontroller mot uppgifter i VIS.

6.3Uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd ska läggas in i VIS

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om att uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd ska registreras i VIS kräver inte några författningsändringar.

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

Skälen för bedömningen

VIS ska innehålla uppgifter om viseringar för längre vistelser och om uppehållstillstånd

Genom artikel 1.26 i ändringsförordningen införs ett nytt kapitel i VIS-förordningen (kapitel IIIa). Kapitlet innehåller bestämmelser om införande och användning av uppgifter i VIS om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd. Den myndighet som är ansvarig för att ta upp eller pröva en ansökan om sådana tillstånd ska upprätta en ansökningsakt i VIS och föra in uppgifter om sökanden och om ärendet. När beslut fattas ska ansökningsakten kompletteras med uppgifter om beslutet. Bestämmelserna motsvarar i stort bestämmelserna om införande och användning av uppgifter om Schengenviseringar.

Idetta avsnitt behandlas bestämmelserna i VIS-förordningen om att uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd ska läggas in i VIS (artiklarna 22a och 22c–22f). Bestämmelserna i artikel 22b om automatisk sökning behandlas i avsnitt 7.1 och bestämmelserna i artiklarna 22g–22k om användning av uppgifterna behandlas i avsnitt 8.

Vilka tillstånd omfattas?

Enligt artikel 4.18 i VIS-förordningen (som införs genom artikel

1.5b i ändringsförordningen) definieras uppehållstillstånd som ett uppehållstillstånd som utfärdas av en medlemsstat i enlighet med den enhetliga utformning som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland, och en handling som avses i artikel 2.16 b i gränskodexen.

I artikel 1.2 a i förordning (EG) 1030/2002 definieras uppehålls- tillstånd som varje tillstånd som utfärdas av en medlemsstat och som ger en medborgare i tredjeland rätt att lagligen vistas på dess territorium, med undantag av

•viseringar

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

•tillstånd utfärdade i avvaktan på att en asylansökan, en ansökan om uppehållstillstånd eller en ansökan om förlängning av detta behandlas

•tillstånd utfärdade under exceptionella omständigheter för en förlängning av den tillåtna vistelsen med högst en månad

•tillstånd utfärdade för en vistelse som inte överstiger sex månader, av medlemsstater som inte tillämpar artikel 21 i Schengenkonventionen.

Enligt artikel 1.2 b är medborgare i tredjeland alla som inte är unionsmedborgare enligt artikel 17.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (efter ändringar som infördes genom Lissabonfördraget är detta numera artikel 20.1 och fördragets titel är Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Regeringen har i ett tidigare lagstiftningsärende bedömt att schweiziska medborgare som har rätt till fri rörlighet inte utgör medborgare i tredjeland enligt den nu nämnda definitionen och att förordningen (EG) nr 1030/2002 därför inte gäller för dessa personer (prop. 2017/18:108 s. 105 f.). Uppehållstillstånd som utfärdas till sådana utlänningar omfattas därför inte heller av definitionen av uppehållstillstånd enligt VIS-förordningen och uppgifter om sådana tillstånd ska inte läggas in i VIS.

Med handling enligt artikel 2.16 b i gränskodexen avses alla övriga handlingar, utöver de som utfärdats enligt förordning (EG) 1030/2002, som utfärdas av en medlemsstat till tredjelandsmed- borgare och som ger tillstånd till vistelse på dess territorium under förutsättning att handlingarna har anmälts och offentliggjorts enligt artikel 39 i gränskodexen. Detta dock med undantag av sådana tillfälliga tillstånd i avvaktan på beslut som anges i förordning (EG) nr 1030/2002 och viseringar för kortare vistelse samt transit. Sverige har inte anmält några övriga handlingar enligt 2.16 b i gränskodexen utan endast uppehållstillstånd som omfattas av förordning (EG) 1030/2002 (senast uppdaterade förteckningen finns i EUT C 126, 12.4.2021). För svenskt vidkommande omfattar termen uppehålls- tillstånd i VIS-förordningen alltså alla uppehållstillstånd som utfärdas med den enhetliga utformning som anges i förordning (EG) nr 1030/2002. Detta omfattar alla uppehållstillstånd som utfärdas enligt utlänningslagen.

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

Enligt artikel 4.19 VIS-förordningen definieras visering för längre vistelse som ett tillstånd som utfärdas av en medlemsstat i enlighet med artikel 18 i Schengenkonventionen. I svensk rätt benämns sådana tillstånd nationell visering (3 kap. 4 § UtlL). De brukar också benämnas D-viseringar.

Vilka myndigheter kommer att ansvara för att lägga in uppgifter?

De myndigheter som är ansvariga för att ta upp ansökan, respektive behöriga att fatta beslut i ärenden, om uppehållstillstånd och nationella viseringar kommer även att vara ansvariga för att registrera uppgifter i VIS i enlighet med artiklarna 22a och 22c–22f. I artikel 22a i VIS-förordningen finns bestämmelser om vilka uppgifter som ska läggas in i VIS i samband med att en myndighet tar emot en ansökan om uppehållstillstånd eller visering för längre vistelse. I artiklarna 22c–22f finns bestämmelser om vilka uppgifter som ska läggas in i VIS när en myndighet fattar olika beslut i sådana ärenden, bl.a. i fråga om tillstånd ska utfärdas eller om ett tillstånd ska återtas, återkallas eller upphävas.

En ansökan om uppehållstillstånd ska göras före inresa till Sverige (5 kap. 18 § första stycket UtlL). Från det här kravet finns vissa undantag (18 § andra stycket samt 18 a och 19 §§). En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt. En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket (4 kap. 20 § UtlF).

Behöriga att pröva ansökan om uppehållstillstånd, dvs. fatta beslut i ett ärende, är Migrationsverket och Regeringskansliet samt, då en utlänning har utvisats på grund av brott, migrations- domstolarna (5 kap. 20 § UtlL). Beslut om uppehållstillstånd kan också fattas av antingen Migrationsverket eller migrations- domstolarna efter överklagande (se bl.a. 8 kap. 27 § samt 14 kap. 2 och 3 §§ UtlL). Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Migrationsverket får meddela föreskrifter om att även andra myndigheter har rätt att besluta om uppehållstillstånd (5 kap. 22 § UtlL). Migrationsverket får efter att ha hört Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) meddela föreskrifter om att en svensk

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja uppehållstillstånd (4 kap. 25 § UtlF). En sådan föreskrift finns för vissa utlandsmyndigheter att bevilja uppehållstillstånd för besök (MIGRFS 14/2010). Det är alltså Migrationsverket, Regerings- kansliet, svenska beskickningar och konsulat samt migrations- domstolarna som kan komma att behöva skapa en ansökningsakt och föra in uppgifter om uppehållstillståndsärenden i VIS.

Det är Migrationsverket och Regeringskansliet som fattar beslut om nationella viseringar (3 kap. 5 § UtlL). Inom Regeringskansliet är det Utrikesdepartementet som fattar sådana beslut. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Migrationsverket får därtill meddela föreskrifter om att andra myndigheter har rätt att besluta om visering (3 kap. 6 § första stycket UtlL). En sådan föreskrift finns i utlänningsförordningen. Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta om nationella viseringar. Även Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att bevilja nationella viseringar, inom departementets ansvarsområde (3 kap. 12 § UtlF). Enligt Migrationsverkets föreskrifter om handläggning av vissa viseringsärenden får de utlandsmyndigheter som Utrikes- departementet bestämmer fatta beslut om nationella viseringar (1 § MIGRFS 05/2011). Regeringen får även meddela föreskrifter om att ett organ som är knutet till Sveriges exportråd har rätt att bevilja visering (3 kap. 6 § andra stycket UtlL). Någon sådan föreskrift finns dock inte. Det är alltså Migrationsverket, Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) och svenska beskickningar och konsulat som kan komma att behöva skapa en ansökningsakt och registrera uppgifter om viseringar för längre vistelse i VIS.

Uppgifter som ska läggas till vid ansökan

Vilka uppgifter som ska registreras i VIS vid en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd följer av artikel 22a i VIS- förordningen. Det gäller bl.a. uppgifter om ansökans nummer, statusinformation som anger att ett tillstånd har begärts samt uppgifter om den myndighet som har tagit emot ansökan och var myndigheten är belägen (artikel 22a.1 a–c). Vidare gäller det uppgifter om sökandens person – förnamn, efternamn, födelsetid,

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

kön och födelseort – och om resehandlingen (artikel 22a.1 d–h). Därtill ska en ansiktsbild av sökanden med angivande av om den har tagits på plats och sökandens fingeravtryck läggas in (artikel 22a.1 j och k). För underåriga gäller särskilda begränsningar och villkor. Om sökanden är underårig ska dennes vårdnadshavares eller förmyndares efternamn och förnamn registreras (artikel 22a.1 i). Vidare får fingeravtryck från barn under sex år inte föras in i VIS. Personalen som tar upp fingeravtryck och ansiktsbilder på underåriga måste ha särskild utbildning. Vidare ska underåriga åtföljas av en vuxen familjemedlem eller en förmyndare när fingeravtryck och ansiktsbild tas och inget tvång får användas (artikel 22a.2).

Även för de här tillstånden gäller att endast sådana uppgifter ska registreras som sökanden måste lämna. I de här fallen ska sådana uppgifter registreras som sökanden måste tillhandahålla antingen enligt unionsrätt eller nationell rätt.

Vilka uppgifter måste sökanden tillhandahålla vid ansökan?

De uppgifter som räknas upp i artikel 22a.1 d–k i VIS-förordningen är sådana att de tillhandahålls av sökanden. Övriga uppgifter som räknas upp i artikeln är uppgifter om ärendet som den handläggande myndigheten skapar och uppgifter om den egna myndigheten (artikel 22a.1 a–c). Den myndighet som ska registrera uppgifter i VIS vid ansökan har tillgång till och kan registrera dessa uppgifter.

En förutsättning för att uppgifter som tillhandahålls av sökanden ska föras in i VIS är att sökanden enligt relevant unionsrätt eller nationell rätt måste tillhandahålla dem. I det följande bedöms i vilken utsträckning en sådan skyldighet finns beträffande de uppgifter som anges i artikel 22a.1.

När det gäller uppgifter om sökandens person i ärenden om uppehållstillstånd framgår det av bilagan till förordning (EG) nr 1030/2002 vilka uppgifter som ska anges på uppehållstillstånds- kortet och som därmed måste lämnas av sökanden. Det är bland annat fullständigt namn, kön, medborgarskap, födelsedatum och födelseort. Uppgifterna ska därmed också registreras i VIS (artikel 22a.1 d i VIS-förordningen). Även vid ansökan om nationell visering ska sökanden lämna uppgift om fullständigt namn, födelsetid, kön

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

och födelseort. I såväl ärenden om uppehållstillstånd som ärenden om nationell visering måste sökanden visa upp ett pass i original eller annan resehandling som godtas som pass enligt vad som redogörs för nedan. Av pass och motsvarande resehandlingar framgår normalt namn, födelsetid, medborgarskap, kön och födelseort. Uppgifterna kan därmed registreras i VIS även i ärenden om nationell visering. Även uppgift om vårdnadshavares eller förmyndares namn tillhandahålls i tillämpliga fall såväl i ärenden om uppehållstillstånd som i ärenden om nationell visering, bland annat eftersom deras underskrifter krävs.

Uppgifter om resehandlingen ska tillhandahållas av sökanden i de flesta ärenden om uppehållstillstånd och i ärenden om nationell visering. För inresa till och vistelse i Sverige krävs pass (2 kap. 1 § UtlL). En grundläggande förutsättning för att beviljas uppehålls- tillstånd eller nationell visering, som båda är ett tillstånd för vistelse i landet, är därför att sökanden har ett pass. Undantag från kravet finns i utlänningsförordningen (2 kap. 1 och 2 §§). Till exempel är personer som kan beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande undantagna. När passkrav råder måste sökanden visa upp detta för den handläggande myndigheten som kan lägga in uppgifter om resehandlingen i VIS (artikel 22a.1 e–h i VIS-förordningen).

Även i ärenden där passkravet inte gäller förekommer att sökanden visar upp ett pass eller annan resehandling eftersom ett hemlandspass i original eller motsvarande resehandling som utgångspunkt innebär att identiteten är styrkt. I ärenden om uppehållstillstånd ska sökanden som huvudregel styrka sin identitet (prop. 1997/98:178 s. 10). I vissa ärendetyper, till exempel asyl- ärenden, finns en bevislättnad och sökanden ska då göra sin identitet sannolik (MIG 2007:12). Utifrån hur artikel 22a i VIS-förordningen är formulerad är det dock inte en given tolkning att uppgifter om passet eller resehandlingen ska läggas in i VIS i det här fallet. Vid en tolkning av ordalydelsen kan det ifrågasättas om ingivande av ett bevismedel, när det inte råder ett krav på att ge in detta, omfattas av rekvisitet ”måste tillhandahålla”. Utifrån syftet med bestämmelsen, att åtgärda den brist på gemensam information som i dag finns om de här tillståndstyperna, är det dock en rimlig tolkning att uppgifter om pass och andra resehandlingar som ges in för att uppfylla

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

sökandens bevisbörda också ska läggas in i VIS. Ytterst är det dock EU-domstolen som avgör hur förordningen ska tolkas.

De biometriska uppgifter som räknas upp i artikel 22a är fingeravtryck och ansiktsbild. Vid ansökan om uppehållstillstånd måste sökanden lämna fingeravtryck och låta sig bli fotograferad (9 kap. 8 a § UtlL, prop. 2010/11:123 s. 14). Sökanden måste dock inte lämna fingeravtryck om han eller hon är under sex år eller fysiskt förhindrad att lämna fingeravtryck. Det gäller inte heller om sökanden omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer (som redogjorts för ska uppgifter om sådana uppehållstillstånd inte heller läggas in i VIS). Skyldighet att lämna fingeravtryck och att bli fotograferad i ärenden om uppehålls- tillstånd på grund av skyddsskäl följer av 9 kap. 8 § UtlL. I sådana ärenden ska fingeravtryck tas om sökanden har fyllt 14 år. För foto- grafering finns ingen åldersgräns. Uppgifterna om fingeravtryck och fotografiet samlas in under handläggningen och att de ska läggas in i VIS framgår av artikel 22a.1 j–k i VIS-förordningen. Det ankommer på den handläggande myndigheten att iaktta de begränsningar för registrering av underårigas uppgifter om ansiktsbild och finger- avtryck som följer av artikel 22a.2.

I ärenden om nationell visering finns ingen lagstadgad skyldighet att lämna biometriska uppgifter i form av fingeravtryck eller genom att låta sig fotograferas vid ansökningstillfället. Utan uttryckligt stöd för att ta upp sådana uppgifter kan de alltså inte registreras i VIS.

Uppgifter som ska läggas till vid beslut

När en myndighet fattar beslut om utfärdande av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd, avslag på en ansökan om en sådan visering eller uppehållstillstånd samt om återtagande, återkallelse eller upphävande av en sådan visering eller uppehållstillstånd, eller om en myndighet förlänger eller förnyar en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd, ska ansökningsakten kom- pletteras med uppgifter i enlighet med artiklarna 22c–22f i VIS- förordningen. Det gäller uppgifter om vilket beslut som har fattats, myndigheten som har fattat beslutet, i vissa fall skälen för beslutet,

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

när och var beslutet togs och, i förekommande fall, vissa uppgifter om det utfärdade tillståndet. Om beslutet innebär att visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd utfärdas ska de uppgifter som anges i artikel 22a.1 föras in i VIS om de är tillgängliga och inte fördes in i ansökningsakten i samband med ansökan (artikel 22c g). Uppgifterna ska endast läggas in om de samlas in i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. Vidare ska ansökningsakten raderas från VIS om beslut om avslag meddelas på vissa grunder (artikel 22d.2).

De uppgifter som anges i artiklarna 22c–22f, som ska läggas in i ansökningsakten vid beslut om visering för längre vistelse och uppehållstillstånd, antingen skapas av den behöriga myndigheten under handläggningen, eller är uppgifter om den egna myndigheten. Det får därmed anses att de samlas in enligt nationell rätt.

Behovet av kompletterande nationella bestämmelser

Förordningsbestämmelserna om vilka uppgifter som ska föras in i VIS, i den mån det krävs enligt unionsrätt eller nationell rätt, har i stort sett motsvarigheter i svensk rätt och unionsrätten enligt vad som redovisas ovan. Några författningsändringar bedöms inte vara nödvändiga. Förslag till bestämmelser om en skyldighet för sökanden att lämna biometriska uppgifter i ärenden om nationell visering lämnas i avsnitt 6.4.

6.4Fotografering och upptagande av fingeravtryck i ärenden om nationell visering

Förslag: En utlänning som ansöker om nationell visering ska vara skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet ta hans eller hennes fingeravtryck och foto- grafera honom eller henne. Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck ska inte gälla om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna finger- avtryck.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från kravet att lämna

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

fingeravtryck och låta sig fotograferas i ärenden om nationell visering.

Skälen för förslagen

Förfarandet för att pröva ansökningar om nationella viseringar regleras i svensk rätt

Av artikel 18 i Schengenkonventionen framgår att viseringar för längre vistelse ska vara nationella viseringar utfärdade av någon av medlemsstaterna i enlighet med dess nationella lagstiftning eller unionslagstiftningen. Det framgår vidare att de får ha en giltighetstid om högst ett år. Förutsättningarna för beviljande av nationella viseringar är alltså varje medlemsstats nationella angelägenhet i den mån det inte införs EU-gemensamma bestämmelser.

Enligt 3 kap. 4 § UtlL får en nationell visering beviljas om det finns särskilda skäl. Viseringen får endast beviljas för längre tid än tre månader, men högst för ett år. En sådan visering ger tillstånd att resa in i och vistas i Sverige. Vid införandet av bestämmelsen anfördes att särskilda skäl kan vara att det rör sig om nära släktingar som önskar vistas här i landet för släktbesök längre tid än tre månader eller affärsbesök (prop. 2010/11:121 s. 36). I sådana fall ansöker dock utlänningen ofta i stället om uppehållstillstånd för besök. I praktiken används den nationella viseringen i stor utsträck- ning för att utlänningar i vissa situationer ska kunna resa in i Sverige och beviljas ett uppehållstillstånd på plats i landet.

I de ärenden som handläggs av Migrationsverket kan ett exempel på en sådan situation vara att det finns brådskande och ömmande skäl så att sökanden inte kan invänta att ett uppehållstillståndskort skickas till honom eller henne. Vidare kan det röra sig om att det finns praktiska hinder som gör att det inte är möjligt att utfärda ett uppehållstillstånd. En sådan situation kan uppstå vid uttagning av så kallade kvotflyktingar. Det sker ofta ute i fält och det förekommer att det saknas tillgång till den teknik som krävs för att ta upp fingeravtryck. Migrationsverket beslutar då om en nationell visering så att personen kan komma till myndigheten och lämna biometri efter ankomst till Sverige.

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

I Utrikesdepartementets viseringsärenden är sökandena diplomater och annan konsulär personal som ansöker om nationell visering för inresan. Väl på plats i Sverige beviljas de ett uppehållstånd för tjänstgöringstiden.

De senaste fem åren har det utfärdats omkring 4 000–6 000 nationella viseringar till Sverige per år.

Det finns skäl att kräva att sökanden ska lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas vid ansökan

Anledningen till att uppgifter om nationella viseringar ska läggas in i VIS är att innehavare av nationella viseringar numera har rätt till fri rörlighet inom medlemsstaternas territorium. Detta följer av artikel 21 i Schengenkonventionen (efter ändring som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 265/2010 om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning [EG] nr 562/2006 vad gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse). Det finns därför ett intresse av att bl.a. kunna kontrollera om innehavare av sådana tillstånd kan utgöra ett hot mot säkerheten i andra medlemsstater än den som handlagt ansökan samt att ha information om sådana tillståndshavare för att förbättra gränskontrollerna och kontroller inom medlemsstaterna (skäl 7 i ändringsförordningen).

Biometriska uppgifter är unika och därför mer tillförlitliga än alfanumeriska uppgifter när det gäller att identifiera en person (vilket även framhålls i skäl 13 i ändringsförordningen). Migrations- verket påtalar i en hemställan till regeringen den 30 november 2020 (dnr Ju2018/01106-3) ett behov av författningsändringar för att biometriska uppgifter ska få tas upp i ärenden om nationell visering och kunna läggas in i VIS enligt VIS-förordningen. Migrationsverket anför också i hemställan att verket genom en förfrågan i European Migration Network har fått information om att en majoritet av medlemsstaterna har infört eller avser att införa ett nationellt krav på biometriska uppgifter för nationella viseringar.

Som framgår ovan är sökanden i ett ärende om Schengenvisering skyldig att lämna biometriska uppgifter vid ansökan. Vid anpassning av svensk rätt till gränskodexen infördes även en skyldighet för innehavare av Schengenviseringar att lämna fingeravtryck vid gränskontroll för kontroll av identiteten och viseringens äkthet mot

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

VIS (bestämmelsen som finns i 9 kap. 8 d § första stycket UtlL upphävs den dag regeringen bestämmer eftersom en sådan skyldighet införs i gränskodexen, se SFS 2022:242 och prop. 2021/22:81 s. 41). I samband med detta uttalade regeringen att den avsåg följa frågan om det finns behov av att införa en sådan skyldighet även beträffande nationella viseringar (prop. 2014/15:32 s. 25 f.).

Om biometriska uppgifter från sökanden av en nationell visering läggs in i VIS kommer det även att vara möjligt att med hjälp av biometriska uppgifter kontrollera sådana viseringars äkthet och innehavarens identitet vid gränskontroller och inre utlännings- kontroller genom sökning mot VIS (artiklarna 22g–22i i VIS- förordningen som behandlas i avsnitt 8.2 och 8.3). En sådan möjlighet skulle motsvara vad som gäller i fråga om Schengenviseringar. Vid driftsättning av reviderade VIS kommer syftet med att ta upp biometriska uppgifter i ärenden om nationell visering alltså vara detsamma som för Schengenviseringar vad gäller möjlighet till kontroll av innehavarens identitet och viseringens äkthet.

Ett starkt skäl för att införa en skyldighet att lämna biometriska uppgifter i ärenden om nationella viseringar är att det skulle möjliggöra en kontroll av om sökanden utgör ett hot mot säkerheten i någon av Schengenmedlemsstaterna. Det är vidare viktigt att minska risken för att en och samma person söker och beviljas tillstånd för inresa och vistelse under olika identiteter. Jämförelsen med uppgifter i andra EU-gemensamma informationssystem och den riskbedömning som träffresultatet möjliggör bör därför vara så tillförlitlig som möjligt. Mot en sådan ordning kan anföras att sökandens biometriska uppgifter kommer att läggas in i VIS under handläggningen av det uppehållstillståndsärende som ofta följer efter inresan. Ur säkerhetssynpunkt är det dock att föredra att en tillförlitlig riskbedömning kan göras innan ankomst till Schengen- området.

Även om det finns starka skäl som talar för att sökanden ska lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas i ärenden om nationell visering utgör en sådan skyldighet ett intrång i den personliga integriteten. Att lämna fingeravtryck utgör därtill ett påtvingat kroppsligt ingrepp som var och en som utgångspunkt är skyddad mot enligt regeringsformen men som för andra än svenska

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

medborgare får begränsas genom lag utan särskilda begränsningar. Som nämnts är var och en även enligt Europakonventionen skyddad mot bl.a. att lämna fingeravtryck. Inskränkningar i skyddet godtas bara om de har stöd i lag och är nödvändiga med hänsyn till vissa uppräknade ändamål, däribland statens säkerhet, den allmänna säkerheten eller förebyggande av oordning eller brott (se avsnitt 6.1). Att inskränkningen ska anses vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle har Europadomstolen ansett innebära att det måste finnas ett angeläget samhälleligt behov och att inskränkningen måste stå i rimlig proportion till det syfte som ska tillgodoses genom inskränkningen. En bedömning måste därför göras av om ett införande av sådana skyldigheter innebär mer långtgående inskränk- ningar i den personliga och kroppsliga integriteten än vad som är nödvändigt och proportionerligt i förhållande till ändamålen.

Användningen av biometri för kontroll av identitet och resehandlingar samt olika former av tillstånd för inresa och vistelse har utökats genom flera rättsakter på EU-nivå samt nationellt under senare år. Syftet med det är i huvudsak att öka säkerheten inom Schengenområdet och att motverka irreguljär migration. Det krävs i regel av en sökande att denne lämnar biometriska uppgifter för inresa till Schengenområdet. Lämnande av biometriska uppgifter i ärenden om nationell visering kan inte anses utgöra ett större ingrepp i den personliga integriteten än i andra tillståndsärenden. Det finns inte heller några principiella skäl för att göra skillnad på nationella viseringar och andra tillstånd i det här avseendet. Att det inte ska förekomma tillstånd med lägre säkerhetsnivå än andra är ett viktigt ändamål och ett av syftena med att registrera uppgifter om nationella viseringar i VIS. Att också biometriska uppgifter tas upp och registreras i systemet är en del i att detta kan uppnås.

Det finns även anledning att lyfta fram att behandlingen av personuppgifter, inklusive biometriska uppgifter, omgärdas av omfattande och detaljerade bestämmelser till skydd för den enskilde. Förutom de särskilda bestämmelser om personuppgiftsbehandling, som finns i t.ex. VIS-förordningen, finns generella bestämmelser i EU:s dataskyddsförordning. Vidare finns regler i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) och i brottsdatalagen (2018:1177). Biometriska uppgifter räknas som känsliga personuppgifter om de behandlas i syfte att entydigt identifiera en person och användningen är därför

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

särskilt strängt reglerad (artiklarna 4.14 och 9 i dataskydds- förordningen, se även avsnitt 10.1).

Sammantaget bedöms det innebära en godtagbar inskränkning i den enskildes rättigheter och friheter att sökanden ska lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas i ärenden om nationella viseringar.

Det är Migrationsverket, utlandsmyndigheterna och Regerings- kansliet som handlägger ärenden om nationell visering. Det är alltså de myndigheterna som har ett behov av att ta upp biometriska uppgifter i sådana ärenden.

Vidare kan konstateras att uttrycket ansiktsbild används i VIS- förordningen för en digital bild av ansiktet (artikel 4.15 som införs genom artikel 1.5 b i ändringsförordningen). I utlänningslagen används dock genomgående fotografi eller fotograferas. Syftet är att skapa enhetlighet inom utlänningslagen (prop. 2010/11:123 s. 13). Motsvarande uttryck bör därför användas även i detta sammanhang.

Det bör därför införas en skyldighet i utlänningslagen för en utlänning som ansöker om nationell visering att låta Migration- sverket, utlandsmyndigheterna och Regeringskansliet ta hans eller hennes fingeravtryck och fotografera honom eller henne.

Det bör införas vissa undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas

De skäl som anges i föregående avsnitt för att vuxna ska lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas i ärenden om nationella viseringar gör sig i huvudsak även gällande för upptagning av sådana uppgifter från barn. Enligt artikel 22a.2 i VIS-förordningen får dock fingeravtryck från personer under sex år inte läggas in i VIS. Vilken, om någon, åldersgräns som ska gälla för upptagning av fingeravtrycken och ansiktsbilden måste dock regleras nationellt.

Som framgår ovan sänks åldersgränsen för upptagande av fingeravtryck i ärenden om Schengenvisering till sex år genom ändringsförordningen. Vidare införs en övre åldersgräns om 75 år i ärenden om Schengenvisering (artikel 2.2 c i). De nya ålders- gränserna har föregåtts av tre studier som genomförts mellan år 2013 och 2018. I de två första studierna konstaterades att fingeravtryck från barn mellan 6 och 12 år kan användas för igenkänning. Den senaste studien visade att en sänkning av åldersgränsen skulle bidra

Ds 2023:30

Uppgifter som ska läggas in i VIS

till att målen för VIS skulle uppnås på ett bättre sätt, särskilt när det gäller att underlätta kampen mot identitetsbedrägerier och underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna. Den visade också att en sänkning av åldersgränsen kan stärka förebyggandet av och kampen mot kränkningar av barns rättigheter, särskilt genom att möjliggöra identifiering eller verifiering av identiteten på barn som befinner sig i en situation där deras rättigheter har kränkts eller kan kränkas, till exempel på grund av att de är barn som är offer för människohandel, försvunna barn eller barn som söker asyl utan att medföljas av en vuxen (skäl 10 i ändringsförordningen). Åldersgränsen sex år för registrering av fingeravtrycken i VIS är vidare densamma som gäller för upptagning av fingeravtryck i ärenden om uppehållstillstånd där skyddsskäl inte har åberopats. Det är därför lämpligt att åldersgränsen för upptagande av fingeravtryck i ärenden om nationella viseringar motsvarar den som gäller för de ärendetyperna och för ansökan om Schengenvisering. Av motsvarande skäl som anges i föregående avsnitt om vuxna bedöms det ingrepp i barnets privatliv som en skyldighet för barn att lämna fingeravtryck från sex års ålder skulle innebära, vara en godtagbar inskränkning i barnets rättigheter och friheter i enlighet med Europakonventionen och barnkonventionen. Skyldigheten att lämna fingeravtryck i ärenden om nationell visering ska därför inte gälla om sökanden är under sex år.

Vad gäller den övre åldersgränsen som genom ändrings- förordningen införs vid ansökan om Schengenvisering framgår i en av de nämnda studierna att äldre personers fingeravtryck är av sämre kvalitet och att precisionen är medelgod. Detta innebär dock inte att det helt saknar värde att möjliggöra användning av fingeravtryck från denna ålderskategori. Det finns inte heller någon övre åldersgräns för registrering i VIS av fingeravtryck som har tagits upp i ärenden om nationell visering. Upptagning och registrering av fingeravtryck i sådana ärenden utan övre åldersgräns skulle alltså bidra till att syftet med bestämmelsen kan uppnås fullt ut. Därtill saknas det en övre åldersgräns i utlänningslagens bestämmelser om upptagande av fingeravtryck, såväl i ansökningsärenden som vid kontroll av identitet och handlingars äkthet inom ramen för inre utlännings- kontroller. En bestämmelse om en övre åldersgräns i nu aktuellt avseende skulle alltså avvika från vad som i allmänhet gäller.

Uppgifter som ska läggas in i VIS

Ds 2023:30

Sammantaget bör det inte införas en övre åldersgräns för upptagande av fingeravtryck vid ansökningar om nationell visering.

När det gäller skyldigheten att låta sig fotograferas finns inga åldersgränser för vilka ansiktsbilder som får registreras i VIS i ärenden om nationell visering. Vidare saknas det åldersgräns i andra ärendetyper och när fotografering sker för kontroll av identitet och handlingars äkthet. En reglerad skyldighet att låta sig fotograferas, utan nedre åldersgräns, bedöms även vara förenlig med grundläggande rättigheter i enlighet med Europakonventionen och barnkonventionen. Det bör därför inte heller införas någon åldersgräns för fotografering i ärenden om nationell visering.

Liksom i ärenden om uppehållstillstånd ankommer det på den handläggande myndigheten att endast registrera sådana uppgifter om ansiktsbild och fingeravtryck från barn i VIS som uppfyller de krav som ställs i artikel 22a.2. Vidare ska barnkonventionens krav respekteras på att vid alla åtgärder som rör barn i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa, och åtgärder ska genomföras på ett barnvänligt och barnanpassat sätt.

Det bör även införas ett undantag för personer som är fysiskt förhindrade att lämna fingeravtryck på motsvarande sätt som gäller i ärenden om uppehållstillstånd och Schengenviseringar (jfr artikel 22a.5).

En skyldighet att lämna biometriska uppgifter kan omöjliggöra beslut om nationell visering i vissa ärenden hos Migrationsverket där det finns praktiska hinder, t.ex. vid uttagning av s.k. kvotflyktingar. En sådan skyldighet kan också vara olämplig i ärenden hos Utrikesdepartementet där sökanden omfattas av särskilda privilegier på grund av sitt diplomatiska uppdrag, uppdrag för en internationell organisation eller anknytning till sådana uppdrag. Eftersom behovet av undantag kan variera över tid regleras detta lämpligast i förordning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas i ärenden om nationell visering.

Efterföljande behandling av de biometriska uppgifter som tagits upp i ett ärende om nationell visering behandlas i avsnitt 10.4.

7Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

Enligt VIS-förordningen ska fler kontroller än tidigare göras vid ansökningar om Schengenviseringar. Sådana utökade kontroller ska nu dessutom omfatta ansökningar om nationella viseringar och uppehållstillstånd (artiklarna 9a–9l och 22b i VIS-förordningen som införs genom artiklarna 11 och 26 i ändringsförordningen). Det handlar dels om att VIS ska utföra automatiska sökningar mot nya uppgifter i det egna systemet och mot andra EU-gemensamma informationssystem, dels om att vissa myndigheter kommer att vara ansvariga för att manuellt verifiera träffar efter dessa sökningar och vidta uppföljningsåtgärder. Varje medlemsstat ska vidare utse en eller flera myndigheter till särskilt utsedd VIS-myndighet för att hantera vissa träffar. I det här avsnittet behandlas behovet av författningsändringar med anledning av de nya bestämmelserna om automatiska sökningar, verifiering och uppföljningsåtgärder samt om att utse särskilt utsedd VIS-myndighet.

7.1Automatiska sökningar

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om att VIS ska utföra automatiska sökningar dels i det egna systemet, dels i andra informationssystem och databaser, kräver inte några författningsändringar. Inte heller bestämmelserna om särskilda riskindikatorer eller inrättande av VIS-granskningsnämnden eller VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter kräver några författningsändringar.

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

Ds 2023:30

Skälen för bedömningen

Ärenden om visering för kortare vistelse

Artikel 9a i VIS-förordningen reglerar de automatiska sökningar som VIS ska göra med uppgifter från ansökningar om visering för kortare vistelse. Enligt artikel 9a.1 ska ansökningsakterna behandlas automatiskt av VIS för att identifiera träffar mot andra informa- tionssystem och databaser och, till viss del, det egna systemet. Varje ansökningsakt ska behandlas individuellt. Artikeln innehåller vidare bestämmelser om vilken information som ska jämföras och vilka träffar som ska genereras och registreras i VIS (artikel 9a.2–9a.4, 9a.8, 9a.9 och 9a.11–9a.13). Det anges vidare villkor för vissa sökningar och vilka meddelanden som VIS ska skicka till olika aktörer vid träff i vissa fall (artikel 9a.5–9a.7 och 9a.10).

Vad gäller sökningar mot uppgifter i det egna systemet ska den resehandling som är kopplad till ansökan jämföras mot den förteckning över erkända resehandlingar, som integreras i VIS enligt artikel 5a i VIS-förordningen (artikel 9a.2 i VIS-förordningen). Sökning ska också ske med vissa uppgifter som hämtas från ansökningsformuläret mot särskilda riskindikatorer som ska tas fram enligt artikel 9j (artikel 9a.13). De särskilda riskindikatorerna ska fastställas av Etias centralenhet vid Frontex (Etias centralenhet fastställer även särskilda riskindikatorer för ansökningar om resetillstånd enligt Etias-förordningen). Det handlar om indikatorer som tyder på säkerhetsrisker, risk för olaglig invandring eller höga epidemirisker och de ska bestå av en kombination av en eller flera uppgifter. För VIS vidkommande inbegriper dessa uppgifter bl.a. kön, ålder, medborgarskap och bosättningsort (artikel 9j.1 och 9j.4).

Kontrollförfarandet inbegriper att Etias centralenhet ska rådgöra med VIS-granskningsnämnden som ska inrättas för att ha en rådgivande funktion om de särskilda riskindikatorerna (som inrättas genom artikel 9k). VIS-granskningsnämnden ska bl.a. bestå av en företrädare från den centrala viseringsmyndigheten i varje medlemsstat. I Sverige är det Migrationsverket som är central viseringsmyndighet och som alltså kommer att behöva utse en medarbetare som ska ingå i VIS-granskningsnämnden. För att bidra till säkerställandet av respekten för de grundläggande rättigheterna vid framtagande och användning av de särskilda riskindikatorerna

Ds 2023:30

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

ska även en oberoende VIS-rådgivningsnämnd för grundläggande rättigheter inrättas, som ska utvärdera och stödja VIS- granskningsnämnden (artikel 9l och skäl 24).

När det gäller sökningar mot uppgifter i andra informationssystem och databaser ska sökning göras mot SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac, Ecris-TCN, Europoluppgifter, Interpols databas över stulna och förkomna handlingar (Interpol SLTD), och Interpols databas för resehandlingar som är föremål för meddelande (Interpol TDAWN). Sökningarna ska göras för att utföra kontroller av vissa inresevillkor och den riskbedömning som ska göras vid prövningen av ansökningar om enhetlig visering enligt viserings- kodexen (visering som gäller inom medlemsstaternas hela territorium) samt för att stödja målet med SIS. Jämförelse ska göras med både alfanumeriska och biometriska uppgifter om det system som sökningen görs mot innehåller båda dessa typer av uppgifter (artikel 9a.3 i VIS-förordningen). VIS ska särskilt verifiera om uppgifterna i ansökningsakten motsvarar vissa uppräknade uppgifter i de olika systemen. VIS ska till exempel verifiera om sökanden är föremål för en registrering om återvändande i SIS eller har registrerats som en person som har nekats inresa i in- och utrese- systemet (artikel 9a.4). För sökningar om vissa SIS-registreringar, Interpol- och Europol-uppgifter gäller särskilda bestämmelser (artikel 9a.5–9a.7).

Om sökanden är en tredjelandsmedborgare som är familje- medlem till en person om åtnjuter fri rörlighet ska de automatiska sökningarna endast göras i syfte att fastställa om personens närvaro på medlemsstaternas territorium kan utgöra en säkerhetsrisk eller en hög epidemirisk i enlighet med rörlighetsdirektivet. Det finns därför vissa begränsningar av vilka jämförelser som ska göras vid de automatiska sökningarna (artikel 9b i VIS-förordningen).

Ärenden om visering för längre vistelse och uppehållstillstånd

Enligt artikel 22b.1 i VIS-förordningen ska automatiska sökningar även göras med uppgifter från ansökningar om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd. Varje ansökningsakt ska behandlas individuellt. Sökning ska göras mot det egna systemet och SIS, in- och utresesystemet, Etias, Ecris-TCN, Europoluppgifter, Interpol

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

Ds 2023:30

SLTD samt Interpol TDAWN. Sökningarna ska göras för att bedöma om en person kan utgöra ett hot mot medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet eller folkhälsa och för att bistå vid identifiering av personer under särskilda omständigheter, bl.a. offer för människohandel. Jämförelse ska göras med både alfanumeriska och biometriska uppgifter om det system som sökningen görs mot innehåller båda dessa typer av uppgifter (artikel 22b.2 i VIS- förordningen). På motsvarande sätt som vid sökningar med uppgifter från ansökningar om visering för kortare vistelse uppställs detaljerade regler för vilken information som ska jämföras och vilka träffar som ska genereras och registreras i VIS (artikel 22b.3 och 22b.7–22b.11). Det ställs också upp villkor för vissa sökningar och det anges vilka meddelanden som VIS ska skicka till olika aktörer vid träff i vissa fall (artikel 22b.4–22b.6 och 22b.9).

Det krävs inte några författningsändringar

Sökningarna enligt artiklarna 9a och 9b samt 22b i VIS-förordningen utgör ett automatiskt förfarande för databehandling och innebär inte att några nya uppgifter tas upp. Bestämmelserna riktar sig inte till medlemsstaterna utan är regler för det tekniska förfarandet. De kräver inte några författningsändringar. Inte heller artikel 9j om särskilda riskindikatorer eller artiklarna 9k och 9l om inrättande av VIS-granskningsnämnden respektive VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter kräver några författningsändringar.

7.2Manuell verifiering av träffar och uppföljnings- åtgärder

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om behöriga viseringsmyndigheters, den utsedda VIS-myndighetens, den nationella Etias-enhetens och Sirenekontorets manuella verifiering av träffar och uppföljningsåtgärder avseende sådana träffar kräver inte några författningsändringar.

Ds 2023:30

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

Skälen för bedömningen

Träffar ska verifieras manuellt och följas upp

De automatiska sökningar som ska göras vid en ansökan om visering för kortare eller längre vistelse eller om uppehållstillstånd kan generera träffar. En träff genereras om alla eller vissa av person- uppgifterna i en ansökningsakt i VIS helt eller delvis motsvarar de uppgifter som finns registrerade i det egna informationssystemet eller de övriga EU-gemensamma informationssystemen eller databaserna (artiklarna 9a.8 och 22b.7 i VIS-förordningen). En träff ska verifieras manuellt. Det innebär att vissa utpekade myndigheter ska kontrollera om uppgifterna i ansökningsakten motsvarar de uppgifter som finns registrerade i det informationssystem eller den databas som träff uppstått mot. I flera fall ska det verifieras om sökandens identitet, så som den registrerats i VIS, motsvarar uppgifterna i något av dessa system eller databaser (artiklarna 9c.3, 9d.3, 9e.2 och 22b.12–22b.14). Om träffen är korrekt, dvs. om det rör sig om samma uppgifter, ska myndigheten vidta vissa särskilt angivna uppföljningsåtgärder. Kommissionen ska anta en delegerad akt för att i en manual fastställa de förfaranden och regler som är nödvändiga för bl.a. verifieringar (artikel 9h.2).

Vilken myndighet som ansvarar för den manuella verifieringen och uppföljningsåtgärderna beror på vilket system eller vilken databas som träffen uppstått mot och vilken typ av information det rör sig om. Detta regleras i artiklarna 9c–9g och 22b.12–22b.16 i VIS- förordningen. Nedan följer en beskrivning av de olika myndigheter- nas uppgifter i det här avseendet.

Behöriga viseringsmyndigheters manuella verifiering och uppföljnings- åtgärder

Den behöriga viseringsmyndigheten i den medlemsstat som handlägger en ansökan om visering för kortare vistelse ska, något förenklat, verifiera träffar mot uppgifter som behandlas i gräns- kontrollerande syfte. Detta innebär att den behöriga viserings- myndigheten ska verifiera samtliga träffar mot in- och utrese- systemet och Eurodac. Vidare ska myndigheten verifiera vissa träffar

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

Ds 2023:30

mot SIS, Etias och Interpol-databaserna. När det gäller SIS ska verifiering ske om träffen avser att resehandlingen som använts för ansökan motsvarar en förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltigförklarad resehandling, att sökanden är föremål för en registrering om nekad inresa och vistelse, eller att sökanden är föremål för en registrering om återvändande. När det gäller Etias ska verifiering ske om träffen avser att sökanden har ett beslut om resetillstånd registrerat eller att sökandens resehandling finns registrerad i ett ärende där beslut om resetillstånd har fattats När det gäller Interpols databaser ska den behöriga viseringsmyndigheten verifiera träffen om den skett mot Interpol SLTD (artikel 9c.1 i VIS- förordningen).

För träffar som uppstått vid handläggning av en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd gäller i huvudsak samma förfarande. En skillnad är dock att myndigheten då även ska verifiera träffar mot VIS samt att det för träffar mot in- och utresesystemet och Etias begränsas till träffar där beslutet fattats av vissa skäl. Någon automatisk sökning mot Eurodac görs inte i de här ärendena (artikel 22b.12 där hänvisningen till artikel 22b.6 rätteligen ska avse artikel 22b.8).

Om träffen är korrekt ska den beaktas vid prövningen av ansökan. I ett ärende om visering för kortare vistelse ska detta ske enligt artikel 21 i viseringskodexen. En träff mot de särskilda riskindikatorerna får inte automatiskt leda till ett beslut utan en individuell bedömning ska göras av säkerhetsrisken, risken för olaglig invandring och den höga epidemirisken (artikel 9c.4 och 9c.6

iVIS-förordningen). I ett ärende om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd ska träffen beaktas i prövningen av om sökanden kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan i de medlemsstater som behandlar ansökan. Om träffen avser en person som är föremål för registrering i SIS om nekad inresa och vistelse eller återvändande som förts in av en annan medlemsstat, ska samråd ske enligt SIS-gränsförordningen och SIS- återvändandeförordningen (artikel 22b.12). Om en träff är felaktig ska den raderas (artiklarna 9c.5 och 22b.12).

Den behöriga viseringsmyndigheten ska ha åtkomst till ansökningsakten och länkade ansökningsakter i VIS samt tillfälligt få åtkomst till nödvändiga uppgifter i de övriga gemensamma

Ds 2023:30

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

informationssystemen och databaserna (artiklarna 9c.2 och 22b.12 i VIS-förordningen).

Den utsedda VIS-myndighetens manuella verifiering och uppföljningsåtgärder

Varje medlemsstat ska utse en eller flera myndigheter till utsedd VIS-myndighet för att manuellt verifiera och följa upp vissa träffar som uppstår vid de automatiska sökningarna i samband med ansökningar om visering för kortare vistelse (artiklarna 4.3b och 9d.1 i VIS-förordningen). Reglerna gäller på motsvarande sätt för träffar som uppstår i ärenden om visering för längre vistelse och uppehållstillstånd (se artikel 22b.13 och 22b.16).

Manuell verifiering ska ske för träffar mot Ecris-TCN och Europoluppgifter samt träffar mot en registrering i Interpol TDAWN och vissa träffar mot SIS. Träffarna mot SIS gäller registreringar om

•personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas

•försvunna personer eller sårbara personer som behöver hindras från att resa

•personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande

•personer eller föremål som omfattas av diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller.

VIS ska skicka en underrättelse till den utsedda VIS-myndigheten om träff uppstår mot uppgifter i Ecris-TCN, hos Europol, mot Interpol TDAWN eller i SIS om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas (artikel 9a.10 i VIS-förordningen). Den utsedda VIS-myndigheten ska verifiera att sökandens identitet som registrerats i ansökningsakten motsvarar uppgifterna som genererat träffen inom två arbetsdagar från att underrättelsen skickades (artikel 9d.3).

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

Ds 2023:30

Om träffen är felaktig ska den utsedda VIS-myndigheten radera noteringen i ansökningsakten om att ytterligare verifiering krävs (artikel 9d.4 i VIS-förordningen).

Myndigheten ska få tillfällig åtkomst till nödvändiga uppgifter i de berörda systemen under den tid som verifieringen sker och uppföljningsåtgärderna vidtas (artikel 9d.2 i VIS-förordningen).

Den utsedda VIS-myndigheten ansvarar för att vidta uppföljningsåtgärder avseende de träffar som myndigheten har verifierat med undantag för vissa träffar mot SIS (se nedan). Vid träffar mot Ecris-TCN, Europoluppgifter eller Interpol TDAWN ska lämpliga åtgärder vidtas om det krävs. När det är lämpligt ska den utsedda VIS-myndigheten samråda med Interpols nationella centralbyrå i den medlemsstat som handlägger ansökan, Europol eller centralmyndigheten i den dömande medlemsstaten enligt rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll (artikel 9g.1 i VIS- förordningen).

Den utsedda VIS-myndigheten ska vidare tillhandahålla ett motiverat yttrande om huruvida sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten, vilket ska beaktas vid prövningen av ansökan. Yttrandet ska tillhandahållas den centrala viseringsmyndigheten, eller den myndighet som är behörig i ärenden om viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd, i den medlemsstat som handlägger ansökan inom vissa tidsfrister (artikel 9g.2 och 9g.7). Som nämnts ovan är detta för svenskt vidkommande Migrations- verket eller den utlandsmyndighet som handlägger ansökan.

För träffar mot Ecris-TCN gäller vissa begränsningar av vilka uppgifter som ska beaktas i det motiverade yttrandet (artikel 9g.3 i VIS-förordningen).

Vid träff mot Europoluppgifter ska ett yttrande från Europol inhämtas innan det motiverade yttrandet tillhandahålls (artikel 9g.4 i VIS-förordningen).

För träffar mot SIS ska uppföljningsåtgärder endast vidtas när träffen avser en registrering om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas (artiklarna 9g.1 och 9g.5 i VIS-förordningen). För övriga träffar mot SIS finns som

Ds 2023:30

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

nämnts ovan bestämmelser om uppföljningsåtgärder av andra myndigheter.

Vid träff mot SIS ska den utsedda VIS-myndigheten först samråda med Sirenekontoret i den medlemsstat som gjort registreringen innan ett motiverat yttrande tillhandahålls den centrala viseringsmyndigheten. Yttrandet ska avse om sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten, vilket ska beaktas vid prövningen av ansökan (artikel 9g.5 i VIS-förordningen).

Det motiverade yttrandet ska registreras i ansökningsakten på ett sådant sätt att det endast är åtkomligt för den utsedda VIS- myndigheten i medlemsstaten som handlägger ansökan och den centrala viseringsmyndigheten eller den myndighet som är behörig i ärenden om viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd i samma medlemsstat (artikel 9g.6 i VIS-förordningen).

Den nationella Etias-enhetens manuella verifiering och uppföljnings- åtgärder

Etias bevakningslista är en del av Etias centrala system. Listan ska upprättas på grundval av information som är relaterad till terrorist- brott eller andra grova brott (artikel 34 i Etias-förordningen). Om det i ett ärende om visering för kortare vistelse uppstår en träff mot Etias bevakningslista vid den automatiska sökningen från VIS ska den verifieras och följas upp av en nationell Etias-enhet. Som utgångspunkt är det den nationella Etias-enhet som registrerade uppgifterna på listan som ansvarar för verifiering och uppföljning. Om uppgifterna registrerades av Europol är det den nationella Etias- enheten i den medlemsstat som handlägger ansökan som är ansvarig för verifieringen (artikel 9e.1 i VIS-förordningen).

Om det uppstår en träff mot Etias bevakningslista ska VIS skicka en automatisk underrättelse till den berörda nationella Etias-enheten (artikel 9a.10 i VIS-förordningen). Verifieringen ska ske inom två arbetsdagar från att underrättelsen mottagits (artikel 9e.2).

Om träffen är korrekt ska den nationella Etias-enheten skicka ett motiverat yttrande inom en viss angiven tid till den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som handlägger ansökan. Yttrandet ska avse om sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten och ska beaktas vid prövningen av ansökan (artikel 9e.3 och 9e.5 i VIS-förordningen). Det ska registreras i ansökningsakten

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

Ds 2023:30

på ett sådant sätt att endast den berörda myndigheten har åtkomst till det (artikel 9e.6). Om det var Europol som förde in uppgifterna på bevakningslistan ska den nationella Etias-enheten begära ett yttrande från Europol innan det motiverade yttrandet avges (artikel 9e.4).

Om träffen inte är korrekt ska den nationella Etias-enheten informera den berörda centrala viseringsmyndigheten om detta och den ska i sin tur ta bort den notering om träffen som förts in i akten (artikel 9e.7 och 9a.10 i VIS-förordningen).

Den nu beskrivna processen för den nationella Etias-enhetens manuella verifiering och uppföljningsåtgärder för viseringar för kortare vistelse gäller på motsvarande sätt för viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd. Hänvisningar till den centrala viseringsmyndigheten ska dock förstås som en hänvisning till den viserings- eller invandringsmyndighet som är behörig för viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd (se artikel 22b.14 i VIS- förordningen).

Sirenekontorets uppföljningsåtgärder

Efter att en behörig viseringsmyndighet eller en utsedd VIS- myndighet i enlighet med artiklarna 9c, 9d och 22b.13 i VIS- förordningen har verifierat en träff mot SIS gällande personer som är föremål för vissa registreringar ska en underrättelse skickas till Sirenekontoret i den medlemsstat som handlägger ansökan (artiklarna 9f.1 och 22b.15 i VIS-förordningen). Om det vid en ansökan om visering för kortare vistelse uppstår en träff om att personen är föremål för en registrering om återvändande ska Sirenekontoret informera den medlemsstat som har lagt in uppgifterna i SIS. Medlemsstaten ska i sin tur vidta olika åtgärder beroende på om beslutet om återvändande åtföljs av ett inreseförbud eller inte (artikel 9f.2). För övriga träffar, i såväl ärenden om visering för kortare och längre vistelse som ärenden om uppehållstillstånd, ska Sirenekontoret i den medlemsstat som handlägger ansökan vidta lämpliga åtgärder i enlighet med SIS-polisförordningen. Det handlar om träffar bl.a. om personer som är föremål för en registrering om försvunna eller sårbara personer som behöver hindras från att resa

Ds 2023:30

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

och om personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande (artiklarna 9f.3 och 22b.15).

Det krävs inte några författningsändringar

Bestämmelserna i VIS-förordningen om behöriga viserings- myndigheters, den utsedda VIS-myndighetens, den nationella Etias- enhetens och Sirenekontorets manuella verifiering och uppfölj- ningsåtgärder är direkt tillämpliga och tydliga. De kräver inte några författningsändringar.

Det framgår redan av lag och förordning att det är Migrations- verket och utlandsmyndigheterna som handlägger viseringsärenden och ärenden om uppehållstillstånd (se avsnitt 5.1) samt att Polismyndigheten är Sirenekontor i Sverige. Vidare föreslås att Polismyndigheten ska vara nationell Etias-enhet (Ds 2021:19 s. 49). Att dessa myndigheter ska ansvara för de olika uppföljnings- åtgärderna kräver alltså inte några författningsändringar. Frågan om vilken myndighet som ska vara utsedd VIS-myndighet behandlas i avsnitt 7.4.

7.3Gemensamma bestämmelser om genomförande

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om genom- förande av de automatiska sökningarna och om upprättande av interoperabilitet för att möjliggöra de sökningarna kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen: Vid genomförandet av artiklarna 9a–9g och 22b i VIS-förordningen ska eu-Lisa i samarbete med medlems- staterna och Europol upprätta lämpliga kanaler för de underrättelser och det informationsutbyte som krävs enligt artiklarna (artiklarna 9h och 22b.17 i VIS-förordningen). De sökningar som ska ske enligt artiklarna 9a, 9b och 22b i VIS-förordningen ska vidare möjliggöras genom att interoperabilitet upprättas mellan informationssystemen (artikel 27a). Bestämmelserna kräver inte några författnings- ändringar.

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

Ds 2023:30

7.4Polismyndigheten ska vara utsedd VIS- myndighet

Förslag: Polismyndigheten ska vara utsedd VIS-myndighet. För- ordningen med instruktion för Polismyndigheten ska ändras så att detta framgår.

Skälen för förslaget

Polismyndigheten bör utses till VIS-myndighet i Sverige

Varje medlemsstat ska utse en eller flera myndigheter till utsedd VIS-myndighet. Den utsedda VIS-myndighetens uppgift är att manuellt verifiera träffar som uppstår vid de automatiska sökningarna som VIS ska göra och följa upp dessa enligt vad som beskrivits i avsnitt 7.2. Av stor betydelse för bedömningen av vilken eller vilka myndigheter i Sverige som bör utses till sådan myndighet, är vilken typ av information som de aktuella träffarna omfattar och vilken kompetens som uppföljningsåtgärderna kräver. Det finns flera faktorer som talar för att Polismyndigheten är den bäst lämpade myndigheten för uppdraget.

De träffar som den utsedda VIS-myndigheten ska verifiera och följa upp avser information som behandlas i huvudsak i syfte att förebygga, bekämpa eller beivra brott eller som behandlas i säkerhetsfrämjande syfte. Europol är en byrå för samarbete inom brottsbekämpning och behandlar uppgifter relaterade till det uppdraget. Även Interpols databaser innehåller uppgifter relaterade till brott och brottsbekämpning. Ecris-TCN är ett informations- system för utbyte av uppgifter om brottmålsdomar mellan EU-med- lemsstaterna. Även de uppgifter i SIS som den utsedda VIS- myndigheten ansvarar för att verifiera, och delvis följa upp, behandlas i de ovan angivna syftena.

Polismyndigheten har bl.a. ett brottsbekämpande och trygghets- skapande uppdrag. Myndigheten ansvarar för ett stort antal uppgifter och har som nämnts utsetts att vara bl.a. Sirenekontor enligt SIS-förordningarna samt har föreslagits att vara nationell Etias-enhet. Polismyndigheten har genom sina uppdrag redan

Ds 2023:30

Automatiska sökningar i informationssystem och databaser

åtkomst till de system och databaser som den utsedda VIS- myndigheten ska få åtkomst till, dvs. SIS, Ecris-TCN, Europol- uppgifter och Interpol TDAWN. Polismyndigheten har alltså erfarenhet av att behandla sådan information som den utsedda VIS- myndigheten ska verifiera och följa upp. Uppgifter relaterade till brott eller säkerhet kan vidare vara av känslig karaktär. Det är en fördel om sådan information behandlas av en aktör med vana och rutiner för uppgiften. Att Polismyndigheten redan använder de aktuella systemen och databaserna innebär vidare att de tekniska förutsättningarna för åtkomst enligt VIS-förordningen redan finns på plats.

En central uppgift för den utsedda VIS-myndigheten är att, när en verifierad träff uppstått, avge motiverade yttranden som ska beaktas vid prövningen av ansökningar om visering för kortare eller längre vistelse eller om uppehållstillstånd. Yttrandet ska som framgår ovan innehålla en bedömning av om sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten. Polismyndigheten har inom sin organisation erfarenhet och kompetens för den typen av bedömningar. Den utsedda VIS-myndighetens uppföljning av träffar förutsätter vidare i vissa fall att samråd ska ske, eller att andra former av kontakter ska tas, med aktörer såsom Europol, Interpol samt Sirenekontor och nationella Etias-enheter. Även i det här avseendet finns det fördelar med att verksamheterna har liknande inriktning och att Polismyndigheten har erfarenhet av sådana kontakter.

Sammantaget är det mest lämpligt att Polismyndigheten utses att vara utsedd VIS-myndighet i Sverige. Att Polismyndigheten har den här uppgiften bör anges i myndighetens instruktion.

8 Användning av uppgifter i VIS

Artiklarna 15 och 16, 19–22 samt 22g–22k i VIS-förordningen reglerar olika myndigheters möjlighet att söka i VIS, och i vissa fall i in- och utresesystemet, i vilka syften och med vilka uppgifter så får ske samt vilka uppgifter myndigheterna ska få åtkomst till i systemen. Sökningar får enligt artiklarna göras vid prövning av ansökningar om Schengenvisering, vid gränskontroll, vid skapandet av en personakt i in- och utresesystemet, vid prövning av ansökningar om internationellt skydd inklusive vilken medlemsstat som ska vara ansvarig för att pröva ansökan, och vid inre utlänningskontroller. Vilka svenska myndigheter som omfattas av artiklarnas bestämmelser om åtkomst till och användning av VIS behandlas i avsnitt 5.1.

Bestämmelserna gäller direkt och det krävs därför inte några författningsändringar för att myndigheterna ska få använda VIS respektive in- och utresesystemet på det sätt som föreskrivs. För att myndigheterna ska kunna göra sådana sökningar krävs dock rent praktiskt att de också har tillgång till uppgifterna. Åtkomsten som artiklarna medger förutsätter i vissa fall t.ex. att behöriga myndigheter kan ta upp fingeravtryck från och fotografera personer som ansöker om Schengenvisering eller som blir föremål för gränskontroll eller inre utlänningskontroll.

Som redogörs för i avsnitt 6.1 krävs stöd i lag för att kräva att en utlänning ska lämna fingeravtryck eller låta sig fotograferas. En EU- förordning gäller som lag i Sverige. I det avsnittet redogörs även för att regeringen nyligen har bedömt att det finns skäl att undvika kompletterande nationella bestämmelser om bestämmelserna i EU- regelverket ger ett tillräckligt tydligt stöd för en skyldighet att lämna biometriska uppgifter (prop. 2021/22:81 s. 27, 28 och 33). Detta är också utgångpunkten i den här promemorian.

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

Bedömningen aktualiserar frågan om det finns tillräckligt stöd för att ta upp biometriska uppgifter i den omfattning som bestämmelserna om användning av VIS i flera fall förutsätter, antingen i unionsrätten eller enligt nationell rätt – eller om det krävs kompletterande bestämmelser om detta i svensk rätt. Detta behandlas i det här avsnittet.

Vidare ska transportörer använda VIS för kontroll av passagerare i vissa fall enligt artiklarna 45c och 45d och systemet får även användas för rapportering och statistik enligt artikel 45a.1. Även dessa bestämmelser behandlas i det här avsnittet.

Utöver de nu nämnda situationerna får åtkomst till VIS även ges för brottsbekämpande ändamål. Detta regleras i kapitel IIIb i VIS- förordningen och behandlas i avsnitt 9 i promemorian.

8.1Prövning av ansökningar om Schengenvisering

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om användning av VIS för prövning av ansökningar om Schengen- viseringar och vid beslut om huruvida sådana viseringar ska ogiltigförklaras, återkallas eller få ändrad giltighetstid kräver inte några författningsändringar. Inte heller bestämmelserna om användning av VIS för samråd och framställningar om handlingar kräver några författningsändringar.

Skälen för bedömningen

Fler uppgifter får användas vid sökningar i VIS

Enligt artikel 15 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändrings- förordningen ska den behöriga viseringsmyndighet som handlägger en ansökan om Schengenvisering söka i VIS för att pröva och fatta beslut om ansökan. Sökning i VIS ska också göras när myndigheten ska fatta beslut i fråga om huruvida en visering ska upphävas eller återkallas, eller dess giltighetstid förlängas.

Artikel 15 ändras genom artikel 1.16 i ändringsförordningen. Ändringen innebär att sökningen även ska fastställa om sökanden

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

tidigare har fått ett beslut om visering för kortare eller längre vistelse eller om uppehållstillstånd (artikel 15.1 i VIS-förordningen).

Liksom enligt den nuvarande lydelsen ska den behöriga viserings- myndigheten få åtkomst till VIS för att kunna genomföra sökningarna med vissa särskilt angivna uppgifter. Det handlar om personuppgifter, uppgifter om ansökan, om resehandlingen och om eventuella tidigare viseringar. Genom ändringsförordningen läggs vissa ytterligare uppgifter om resehandlingen till, och myndigheten får även söka på uppgifter om tidigare utfärdade viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd. Vidare läggs ansiktsbild till i bestämmelsen (artikel 15.2 c, 15.2 ea och 15.2 f i VIS-förordningen som införs genom artikel 1.16 b i ändringsförordningen). Det införs dock en begränsning på så sätt att ansiktsbilden inte får vara det enda sökkriteriet (artikel 15.2a i VIS-förordningen som införs genom artikel 1.16 c i ändringsförordningen). Ansiktsbilder är digitala bilder av ansiktet och biometriska uppgifter (artikel 4.15 i VIS- förordningen som införs genom artikel 1.5 b i ändrings- förordningen, se även skäl 13 i ändringsförordningen).

Om sökanden förekommer i VIS ska de behöriga viserings- myndigheterna få åtkomst till samtliga ansökningsakter och länkade ansökningsakter på samma sätt som nu Åtkomsten ges för ända- målet att kunna pröva ansökan eller om en visering ska upphävas, återkallas eller förlängas i enlighet med artikel 15.1. Åtkomst ges även till länkade ansökningsakter gällande visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd (artikel 15.3 i VIS-förordningen som ändras genom artikel 1.16 d i ändringsförordningen).

Om sökanden inte förekommer i VIS, eller om det råder oklarhet om dennes identitet, ska de behöriga viseringsmyndigheterna ha åtkomst till uppgifter för identifiering i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen (artikel 15.5 i VIS-förordningen som införs genom artikel 61.4 i in- och utreseförordningen, som ska börja tillämpas när kommissionen bestämmer).

Behöriga myndigheter får också söka i in- och utresesystemet direkt från VIS. Sökningar ska göras för att pröva och fatta beslut om viseringsansökningar i enlighet med artikel 24 i in- och utreseförordningen (artikel 15.4 i VIS-förordningen, som införs genom artikel 61.4 i in- och utreseförordningen, som ska börja tillämpas när kommissionen bestämmer). Viseringsmyndigheten

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

kan då söka bl.a. med fingeravtryck eller fingeravtryck i kombination med ansiktsbild (artikel 24.2 i in- och utreseförordningen).

VISMail ska användas vid samråd och framställningar om handlingar

VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen innehåller även bestämmelser om att VIS ska användas när samråd sker mellan de centrala viseringsmyndigheterna under prövningen av en ansökan samt för översändande av vissa meddelanden och handlingar vid konsulärt samarbete (artikel 16). Artikeln får en ny lydelse genom ändringsförordningen (artikel 1.17). Artikeln reglerar fortfarande hur VIS ska användas vid samråd och överförande av information. Centrala förändringar är att en teknisk lösning som kallas VISMail ska användas och att mer information än tidigare ska skickas via VIS. VISMail är en mekanism för samråd om ansökningar och utbyte av information mellan viseringsmyndigheter (artikel 2a.1 g i VIS- förordningen som införs genom artikel 1.3 i ändringsförordningen).

Det finns inte ett behov av kompletterande bestämmelser

I Sverige är det de konsulat som utfärdar viseringar, Migrations- verket och Polismyndigheten som är viseringsmyndigheter enligt definitionen i VIS-förordningen (se avsnitt 5.1).

Viseringsmyndigheterna har möjlighet att enligt artikel 15 söka i VIS med fingeravtrycksuppgifter och sökanden är skyldig att lämna fingeravtrycksuppgifter vid ansökan om Schengenvisering enligt bestämmelser i viseringskodexen (artiklarna 10.3 d och 13). Vid införandet av VIS-förordningen bedömdes att det inte fanns något behov av författningsändringar med anledning av artikel 15 (se Ds 2009:9 s. 49).

Enligt de ändringar som görs i VIS-förordningen ska myndigheterna även ha möjlighet att använda sökandens ansiktsbild för sökningar i VIS. Enligt ändringar som införs i viseringskodexen genom ändringsförordningen ska sökanden även vara skyldig att tillåta att hans eller hennes ansiktsbild tas på plats vid ansökan (se avsnitt 12.1). Att sökanden ska låta sig fotograferas kommer alltså att följa direkt av viseringskodexen. Det finns därmed inte något behov av att införa bestämmelser i svensk rätt som reglerar

100

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

skyldigheten att låta sig fotograferas för sökningar i VIS enligt artikel 15. Artikel 15.1–15.3 och 15.5 kräver inte heller i övrigt några författningsändringar.

I lagstiftningsarbetet med anledning av införandet av in- och utresesystemet har regeringen bedömt att det inte krävs några författningsändringar med anledning av möjligheten att söka direkt i in- och utresesystemet enligt artikel 15.4 (se prop. 2021/22:81 s. 44). Det finns inte skäl att göra en annan bedömning nu.

Bestämmelserna om översändande av information och handlingar via VISMail reglerar handläggningen av ärenden och är direkt tillämpliga och tydliga. De kräver inte några författningsändringar.

8.2Skapandet av personakter enligt in- och utreseförordningen och gränskontroll

Förslag: Vid en in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 bb i kodexen om Schengengränserna ska en utlänning vara skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrations- verket fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll i enlighet med artikel 22g i VIS- förordningen. Skyldigheten att låta en myndighet ta finger- avtryck ska inte gälla om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

Vid en in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 i i kodexen om Schengengränserna ska en utlänning vara skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänste- man vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket fotografera honom eller henne för kontroll i enlighet med artikel

20i VIS-förordningen.

Åldersgränsen för när utlänningen inte är skyldig att vid en

sådan kontroll låta en myndighet ta fingeravtryck för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen ska sänkas från tolv till sex år.

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om användning av VIS när en personakt ska skapas i in- och utresesystemet kräver inte några författningsändringar.

101

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

Skälen för förslagen och bedömningen

Skapande av personakt i in- och utresesystemet

Inom EU ska det inrättas ett gemensamt system för elektronisk registrering av de tredjelandsmedborgare som passerar de yttre gränserna för kortare vistelser eller som nekas inresa – in- och utresesystemet. Uppgifterna ska registreras i personakter. Systemet införs genom in- och utreseförordningen.

När in- och utresesystemet sätts i drift ska de behöriga myndigheter som ansvarar för kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna söka i VIS innan en personakt skapas i in- och utresesystemet (artikel 17 i in- och utreseförordningen). Detta gäller när en personakt ska skapas för en tredjelandsmedborgare som är undantagen från viseringskravet. Sökningen ska göras för att kontrollera om personen tidigare har registrerats i VIS (artikel 19a.1

iVIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). Sökningen i VIS ska göras om den behöriga myndigheten inte har

hittat några uppgifter i in- och utresesystemet vid en sökning enligt artikel 27 i in- och utreseförordningen, dvs. att en sökning har gjorts mot hela in- och utresesystemet med hjälp av tredjelands- medborgarens fingeravtryck eller fingeravtryck i kombination med ansiktsbild för identifiering. Den behöriga myndigheten ska då få åtkomst för sökning i VIS med alfanumeriska uppgifter såsom t.ex. namn och medborgarskap (artikel 19a.2 i VIS-förordningen). Sökningen i VIS får göras direkt från in- och utresesystemet (artikel 19a.3). Om sökningen visar att det finns uppgifter om personen i VIS ska personens fingeravtryck verifieras med hjälp av de fingeravtryck som har registrerats i VIS (artikel 19a.4). Verifiering är förenklat en slags bekräftande kontroll. Om sökningen och verifieringen visar att det finns uppgifter om personen i VIS ska åtkomst ges till vissa uppgifter i ansökningsakten och länkade ansökningsakter (artikel 19a.5).

Om verifieringen inte lyckas eller om det råder oklarhet om personens identitet eller resehandlingens äkthet ska åtkomst ges för identifiering (artikel 19a.6). Med identifiering avses sökning mot samtliga uppgifter i systemet för att identifiera om personen tidigare har registrerats i VIS eller om han eller hon inte uppfyller eller inte

102

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

längre uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium (artikel 20.1 och 20.2).

Genom ändringsförordningen görs en ändring i artikel 19a i VIS- förordningen. Ändringen innebär att även uppgift om ansiktsbild får användas vid verifieringen enligt artikel 19a.4 (artikel 1.23 i ändringsförordningen).

Det behövs inte några kompletterande bestämmelser om skyldigheten att lämna biometriska uppgifter vid skapandet av en personakt

Artikel 19a i VIS-förordningen, och därmed skyldigheten för gränsmyndigheterna att söka i VIS innan en personakt skapas i in- och utresesystemet, infördes genom in- och utreseförordningen. Enligt artikeln ska verifiering av tredjelandsmedborgarens finger- avtryck ske mot de fingeravtrycksuppgifter som finns registrerade i VIS. Införandet av artikeln ansågs inte medföra något behov av kompletterande bestämmelser i svensk rätt bl.a. med hänvisning till att tredjelandsmedborgare enligt artikel 6.1 f i gränskodexen ska lämna biometriska uppgifter om det krävs för skapandet av personakten i enlighet med artiklarna 16 och 17 i in- och utrese- förordningen (prop. 2021/22:81 s. 28–33).

Den ändring i artikeln som görs innebär att verifiering också får ske med ansiktsbild, som är en biometrisk uppgift. Ändringen innebär inte att det finns skäl att göra en annan bedömning än vad som gjorts i det tidigare lagstiftningsärendet. Det bedöms därför inte krävas någon kompletterande nationell bestämmelse med anledning av att sökning ska få göras i VIS med ansiktsbild innan en personakt skapas.

Gränskontroll

Vid en gränskontroll ska de gränskontrollerande myndigheterna söka i VIS för att kontrollera resenärers identitet och giltigheten av de eventuella tillstånd som resenärerna har för inresa. Dessa myndigheter ska ges åtkomst till VIS för sådana sökningar. Detta följer av bestämmelser i gränskodexen, in- och utreseförordningen och VIS-förordningen.

103

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

Enligt gällande ordning ska sådana kontroller göras av viserings- innehavare, dvs. innehavare av viseringar för kortare vistelse (artiklarna 8.3 b och 8.3 i i gränskodexen, artikel 23.2 och 23.4 i in- och utreseförordningen samt artiklarna 18 och 20 i VIS-för- ordningen). I första hand ska den gränskontrollerande myndigheten genomföra en verifiering av identiteten och tillståndet samt av om villkoren för inresa enligt gränskodexen är uppfyllda. En sådan kontroll görs genom sökning på uppgifter såsom namn, kön och medborgarskap (artikel 8.3 b i gränskodexen, artikel 23.2 och 23.4 i in- och utreseförordningen samt artikel 18.1 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). Om sökningen visar att det finns uppgifter om personen i VIS ges åtkomst till olika uppgifter beroende på om sökningen visat att det finns uppgifter registrerade om en giltig visering eller inte (artikel 18.4 och 18.5 i VIS- förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). Under vissa förutsättningar ska även personens identitet verifieras genom en sökning mot VIS med personens fingeravtryck (artikel 18.6). Sökningarna i VIS kan i vissa fall ske direkt från in- och utresesystemet (artikel 18.2, 18.3 och 18.7).

Om verifieringen av identiteten eller tillståndet inte lyckas, eller om det råder oklarhet om identiteten eller om tillståndets eller resehandlingens äkthet, kan sökning göras för identifiering (artikel

8.3i i gränskodexen, artikel 23.4 i in- och utreseförordningen samt artiklarna 18.8 och 20 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). Detta innebär att gränsmyndigheterna får söka i VIS med en persons fingeravtryck för att identifiera personer som tidigare kan ha registrerats i VIS eller som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren inresa och vistelse eller bosättning. Sökning görs då mot alla uppgifter i systemet, till skillnad mot verifiering då kontroll görs mot en redan uppkommen träff eller uppvisade handlingar för att avgöra om de är korrekta. Om personens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen inte lyckas ska sökning göras med bl.a. namn, födelsedatum och eller uppgift om resehandlingens sista giltighetsdag (artikel 20.1 i VIS- förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). Om sökningen visar att det finns uppgifter om personen i VIS ska åtkomst ges till vissa särskilt angivna uppgifter i ansökningsakten och länkade ansökningsakter (artikel 20.2).

104

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

Genom ändringsförordningen görs ändringar i artiklarna 18 och

20i VIS-förordningen. I huvudsak gäller ändringarna att ansiktsbild kan användas för att söka i VIS vid såväl verifiering som identifiering. Vid identifiering får dock ansiktsbilden inte vara det enda sökkriteriet (artikel 1.21 och 1.24 i ändringsförordningen).

En av de större nyheterna i den reviderade VIS-förordningen är att uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd ska läggas in i VIS (se avsnitt 6.3). Enligt bestämmelser som införs i gränskodexen och i VIS-förordningen genom ändringsförord- ningen, ska kontroller i form av verifiering och identifiering även göras av innehavare av viseringar för längre vistelse och uppehålls- tillstånd (artikel 8.3 bb i gränskodexen som införs genom artikel 3.1 i ändringsförordningen och artiklarna 22g och 22i i VIS- förordningen som införs genom artikel 1.26 i ändrings- förordningen). Bestämmelserna i VIS-förordningen motsvarar i tillämpliga delar i huvudsak vad som gäller för verifiering och identifiering av innehavare av viseringar för kortare vistelse enligt artiklarna 18 och 20 i samma förordning.

Det behövs kompletterande bestämmelser om skyldigheten att lämna biometriska uppgifter för verifiering vid gränskontroll

I Sverige är det Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket som är gränskontrollerande myndigheter (se avsnitt 5.1).

Enligt artikel 18 i VIS-förordningen får gränsmyndigheterna söka med en persons fingeravtryck för att verifiera bl.a. identiteten hos en innehavare av en visering för kortare vistelse. Enligt de ändringar som enligt ändringsförordningen görs i artikeln får verifiering även ske med hjälp av ansiktsbild. Sökningarna som artikeln reglerar förutsätter alltså såväl att fingeravtryck tas upp från den som ska kontrolleras som att denne fotograferas.

Det infördes en ny lydelse av artikel 18 i VIS-förordningen genom in- och utreseförordningen. Vidare infördes nya villkor för inresa för tredjelandsmedborgare i artikel 6.1 f i gränskodexen. De innebär bl.a. att tredjelandsmedborgare ska lämna biometriska uppgifter för utförandet av in- och utresekontroller. Detta gäller även för kontroll i enlighet med artikel 18 i VIS-förordningen, i tillämpliga fall (artikel 6.1 f ii). Det finns alltså en skyldighet enligt

105

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

gränskodexen att både lämna fingeravtryck och att låta sig fotograferas för att sökningar i enlighet med artikel 18 i VIS- förordningen ska kunna göras vid en gränskontroll (prop. 2021/22:81 s. 41). Eftersom den aktuella bestämmelsen i gränskodexen ger stöd för att även fotografera personer behövs det inte några författningsändringar med anledning av att ansiktsbild får användas för verifiering enligt artikel 18 i VIS-förordningen.

Nästa fråga är om det bör införas en skyldighet att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas för kontroll enligt artikel 22g

iVIS-förordningen. Enligt artikeln ska de gränskontrollerande myndigheterna ha åtkomst för verifiering av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd samt identiteten på innehavare av sådana tillstånd. Kontrollen motsvarar den som gäller för viseringar för kortare vistelse enligt artikel 18. Även i det här fallet förutsätter sökningarna att fingeravtryck tas upp från den som ska kontrolleras och att denne fotograferas.

Genom ändringsförordningen införs en artikel 8.3 bb i gränskodexen (artikel 3.1 a i ändringsförordningen, se även avsnitt 12.2). Enligt bestämmelsen ska myndigheterna i samband med en noggrann gränskontroll söka i VIS enligt artikel 22g i VIS- förordningen. Sökningen ska göras för att verifiera att en tredjelandsmedborgares visering för längre vistelse är äkta och giltig samt verifiera tredjelandsmedborgarens identitet.

Bestämmelsen i artikel 8.3 bb i gränskodexen innehåller inte någon uttrycklig föreskrift som tar sikte på lämnande av biometriska uppgifter. Den tar, liksom artikel 22g i VIS-förordningen, snarare sikte på myndigheternas möjlighet att söka i VIS. Det finns inte heller någon koppling mellan de nu nämnda bestämmelserna och den uttryckliga föreskrift att lämna biometriska uppgifter som föreskrivs

iartikel 6.1 f i gränskodexen. Det finns därför behov av en kompletterande bestämmelse om när en tredjelandsmedborgare är skyldig att lämna biometriska uppgifter för kontroll mot VIS enligt artikel 8.3 bb i gränskodexen och artikel 22g i VIS-förordningen.

Gällande skyldigheten att låta sig fotograferas för att uppgift om ansiktsbild ska kunna användas bör, som anges i avsnitt 6.4, uttrycket fotografi användas, i stället för det i förordningen förekommande uttrycket ansiktsbild.

Det bör sammanfattningsvis införas en reglering i 9 kap. UtlL som innebär att vid en in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 bb i

106

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

gränskodexen ska en utlänning vara skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll i enlighet med artikel 22g i VIS-förordningen. Hänvisningen ger lagbestämmelsen materiellt innehåll. För att minska risken för framtida oklarheter eller brister i lagstiftningen och säkerställa att eventuella ändringar av VIS-förordningen får omedelbart genomslag bör hänvisningen till VIS-förordningen vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningen kommer då att omfatta eventuella ändringar i förordningen. Detta gäller samtliga förslag som lämnas i promemorian där hänvisning görs till bestämmelser i VIS- förordningen.

Skyldigheten att lämna fingeravtryck för kontroll mot VIS bör endast gälla i den utsträckning det finns ett behov av det. I vilken mån det finns ett behov av att ta upp fingeravtryck för kontroll beror på vilka uppgifter som systemet innehåller och som sökningen därmed kan ge träff mot. Om sökningen inte kan ge någon träff saknas behov av att ta upp fingeravtryck för kontroll (jfr prop. 2021/22:81 s. 39). Enligt artikel 22a.2 i VIS-förordningen får fingeravtryck som tagits upp vid en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd inte föras in i VIS om de tagits upp från barn under sex år. Vid en gränskontroll, där verifiering ska ske av identiteten på innehavaren av ett sådant tillstånd och tillståndets äkthet m.m., finns det alltså inget behov av att ta fingeravtryck om utlänningen som ska kontrolleras är under sex år. Det bör därför införas en reglering som innebär att skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck inte gäller om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

Bestämmelserna om användning av VIS vid gränskontroll för verifiering enligt artiklarna 18 och 22g kräver inte några författningsändringar i övrigt.

Frågan om efterföljande behandling av de biometriska uppgifter som tagits upp för kontrollen behandlas i avsnitt 10.2.

107

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

Det behövs kompletterande bestämmelser om skyldigheten att lämna biometriska uppgifter för identifiering vid gränskontroll

Som redogjorts för är det vid en in- och utresekontroll av tredjelandsmedborgare som innehar en visering för kortare vistelse möjligt för de gränskontrollerande myndigheterna att söka i VIS för att identifiera personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse i eller bosättning på medlemsstaternas territorium, i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen (artikel 8.3

ii gränskodexen samt artiklarna 18.8 och 19a.6 i VIS-förordningen). En skyldighet att lämna fingeravtryck i det här syftet har föreskrivits

i9 kap. 8 d § andra stycket UtlL i sin nuvarande lydelse. Vid införandet av bestämmelsen anfördes att det som föreskrivs i gränskodexen inte kan anses utgöra ett tillräckligt stöd för tagande av fingeravtryck. Det ansågs därför krävas ytterligare precisering i lag (prop. 2014/15:32 s. 25–28).

De ändringar som görs i artikel 20 i VIS-förordningen genom ändringsförordningen innebär att åtkomst även ska ges för sökning

isystemet med ansiktsbild. Det saknas dock en skyldighet i 9 kap.

8 d § UtlL för utlänningen att låta sig fotograferas för kontrollen enligt artikel 20. Det bör därför införas en skyldighet i 9 kap. 8 d § UtlL för en utlänning att vid en kontroll enligt 8.3 i i gränskodexen låta sig fotograferas för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS- förordningen.

En annan fråga är vilken åldersgräns som ska gälla för skyldigheten att lämna fingeravtryck enligt 9 kap. 8 d § UtlL. Vid anpassningen av svensk rätt till in- och utreseförordningen har ändringar gjorts i 8 d § som ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer (SFS 2022:242). Ändringarna innebär, såvitt avser kontroll enligt artikel 20 i VIS-förordningen, att det införs en åldersgräns på 12 år för upptagande av fingeravtryck samt att fingeravtryck inte heller ska lämnas om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att göra det. Som angetts om åldersgränsen för verifiering enligt artikel 22g i VIS-förordningen beror behovet av att ta upp fingeravtryck för kontroll på vilka uppgifter som systemet innehåller och som sökningen därmed kan ge träff mot (jfr prop. 2021/22:81 s. 39).

Vid en kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen görs en sökning mot samtliga uppgifter i systemet. Enligt ändringar som

108

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

görs i viseringskodexen och i VIS-förordningen genom ändrings- förordningen ska fingeravtrycksuppgifter registreras i VIS från personer som ansökt om visering för kortare vistelse från sex års ålder, och det finns en möjlighet för medlemsstaterna att registrera sådana uppgifter från personer som ansökt om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd från samma ålder (se avsnitt 6.2 och

6.3samt artikel 13 i viseringskodexen som ändras genom artikel 2.2 c i ändringsförordningen samt artikel 22a.2 i VIS-förordningen). Enligt svensk rätt och unionsrätt ska fingeravtryck tas från sex års ålder i ärenden om uppehållstillstånd (9 kap. 8 a § UtlL och artikel 4b i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land). I ärenden om nationell visering regleras frågan om åldersgräns för upptagning nationellt. Enligt förslag som lämnas i den här promemorian ska åldersgränsen enligt svensk rätt vara sex år även i sådana ärenden (se avsnitt 6.4).

Eftersom VIS kommer att innehålla uppgifter om fingeravtryck som tagits upp från personer från sex års ålder finns det skäl att ändra den åldersgräns som stadgas i 9 kap. 8 d § andra stycket UtlL (i dess lydelse enligt SFS 2022:242). Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS- förordningen bör inte gälla om utlänningen är under sex år i stället för under tolv år.

Åldersgränsen för skyldigheten att lämna fingeravtryck för kontroll mot in- och utreseförordningen, som också stadgas i 9 kap. 8 d § andra stycket UtlL, ska inte ändras. Den ska fortsatt vara tolv år.

Bestämmelserna om användning av VIS vid gränskontroll för identifiering enligt artikel 20 kräver inte några författningsändringar i övrigt.

Frågan om efterföljande behandling av de biometriska uppgifter som tagits upp för kontrollen behandlas i avsnitt 10.2.

Nästa fråga är om det bör införas en skyldighet att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas även för kontroll enligt artikel 22i i VIS-förordningen. Artikeln reglerar en motsvarande möjlighet att söka i VIS för identifiering vid gränskontroll som artikel 20, med den skillnaden att vid träff får myndigheten åtkomst till uppgifter om ärenden om uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse

109

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

(vid träff enligt artikel 20 ska åtkomst ges till uppgifter om ärenden om viseringar för kortare vistelse).

Eftersom de gränskontrollerande myndigheterna ges möjlighet att vid gränskontroll söka i VIS enligt artikel 22i framstår det som att syftet är att en sådan kontroll också ska genomföras. Till skillnad från vad som gäller för artikel 20 finns det dock ingen bestämmelse i gränskodexen som anger att en sökning enligt artikel 22i ska eller får göras som en del av gränskontrollen. I artikel 8.3 i i gränskodexen anges nämligen att sökning får göras för identifiering enligt artikel

20i VIS-förordningen och artikel 27 i in- och utreseförordningen. Bestämmelsen ändras inte genom ändringsförordningen och kommer därmed inte att omfatta sökning enligt artikel 22i i VIS- förordningen. Inte heller artikel 8.3 bb i gränskodexen, som införs genom ändringsförordningen, anger att en sådan sökning ska eller får göras, utan reglerar endast kontroll genom verifiering enligt artikel 22g.

Avsaknaden av en bestämmelse som anger att gräns- kontrollerande myndigheter vid gränskontroll ska eller får söka mot VIS för identifiering i enlighet med artikel 22i synes innebära att det inte finns något klart behov för myndigheterna att ta upp biometriska uppgifter för det ändamålet. Det finns därför inte skäl att nu lämna förslag om att en motsvarande skyldighet för utlänningar att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas ska införas i utlänningslagen.

För det fall det exempelvis skulle införas en bestämmelse i gränskodexen med innebörden att kontroll får ske i enlighet med artikel 22i vid en gränskontroll, skulle ett tillägg kunna göras i 9 kap. UtlL med innebörden att en utlänning vid in- eller utresekontroll ska vara skyldig att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas för kontroll i enlighet med artikel 22i i VIS-förordningen. En sådan bestämmelse skulle då kompletteras med en bestämmelse om att skyldigheten inte bör gälla om utlänningen är under sex år eller fysiskt förhindrad att lämna fingeravtryck.

8.3Inre utlänningskontroll

Förslag: En utlänning ska vid en inre utlänningskontroll vara skyldig att låta en polisman, eller en tjänsteman vid Kust-

110

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

bevakningen eller Migrationsverket, fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll i enlighet med artiklarna 19, 20, 22h och 22i i VIS-förordningen. Skyldigheten att lämna fingeravtryck ska inte gälla om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

Skälen för förslaget

Åtkomst till uppgifter i VIS för verifiering

De behöriga myndigheter som ansvarar för kontrollen inom medlemsstaterna av om villkoren för inresa till, vistelse eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda har möjlighet att söka i VIS för kontroll av innehavare av viseringar för kortare vistelses identitet, viseringens äkthet och om villkoren för inresa, vistelse eller bosättning är uppfyllda. Sökning får göras på viseringsmärkets nummer i kombination med verifiering av viseringsinnehavarens fingeravtryck eller viseringsmärkets nummer. Om viseringsinnehavarens fingeravtryck inte kan användas ska sökningen göras med bara viseringsmärkets nummer (artikel 19.1 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). Om sökningen visar att det finns uppgifter om viseringsinnehavaren i VIS ska åtkomst ges till vissa uppgifter i ansökningsakten och länkade ansökningsakter (artikel 19.2). Om verifieringen inte lyckas eller om det råder oklarhet om innehavarens identitet eller viseringens eller resehandlingens äkthet ska åtkomst ges för identifiering till de uppgifter som anges i artikel 20.1 och 20.2.

Genom ändringsförordningen görs mindre ändringar i artikel 19. Ändringarna innebär att ansiktsbild får användas för verifiering, i stället för viseringsmärkets nummer, om fingeravtryck inte kan användas (artikel 19.1 i VIS-förordningen som ändras genom artikel 1.22 i ändringsförordningen).

Genom ändringsförordningen införs också en ny artikel, artikel 22h, i VIS-förordningen. Artikeln reglerar en motsvarande möjlighet att söka i VIS för verifiering av innehavare av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånds identitet, sådana tillstånds äkthet och

111

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

giltighet samt att villkoren för inresa, vistelse eller bosättning är uppfyllda. Det införs även möjlighet att gå vidare och få åtkomst till uppgifter för identifiering i enlighet med artikel 22i.1 och 22i.2 (artikel 1.26 i ändringsförordningen).

Åtkomst till uppgifter i VIS för identifiering

Liksom de gränskontrollerande myndigheterna har även myndigheter som ansvarar för kontroll inom medlemsstaternas territorium möjlighet att använda VIS för identifiering enligt artikel

20i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen. Artikeln behandlas i avsnitt 8.2 om gränskontroll.

Som redogörs för i avsnitt 8.2 innebär en sökning enligt artikel

20att den behöriga myndigheten får söka i VIS med en persons fingeravtryck för att identifiera personer som tidigare kan ha registrerats i VIS eller som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa och vistelse eller bosättning. Sökning görs då mot alla uppgifter i systemet, till skillnad mot vid verifiering då kontroll görs mot en redan uppkommen träff eller uppvisade handlingar för att avgöra om de är korrekta. Om personens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen inte lyckas ska sökning göras med bl.a. namn, födelsedatum och eller uppgift om resehandlingens sista giltighetsdag (artikel 20.1 i VIS-förordningen

isin lydelse före ändringsförordningen). Om sökningen visar att det finns uppgifter om personen i VIS ska åtkomst ges till vissa uppgifter

iansökningsakten och länkade ansökningsakter som omfattar uppgifter om viseringar för kortare vistelse och fotografi (artikel 20.2). Om personen innehar en visering för kortare vistelse ska i första hand verifiering ske enligt artiklarna 18 och 19 (artikel 20.3).

Genom ändringsförordningen görs vissa ändringar i artikel 20. Den centrala ändringen är att ansiktsbild får användas för sökning om sökningen med fingeravtryck inte lyckas eller om fingeravtryck inte kan användas. Ansiktsbilden får dock inte vara det enda sökkriteriet (artikel 20.1 som ändras genom artikel 1.24 i ändringsförordningen).

Enligt artikel 22i, som införs genom artikel 1.26 i ändringsförordningen, finns en motsvarande möjlighet som i artikel

20att söka i VIS. På samma sätt som enligt artikel 20 får sökning ske

112

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

med en persons fingeravtryck för att identifiera personer som tidigare kan ha registrerats i VIS eller som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa och vistelse eller bosättning. Om fingeravtrycken inte kan användas eller om sökningen på fingeravtrycken inte lyckas får sökning göras med uppgifter såsom namn och uppgifter om resehandlingen samt ansiktsbild. Inte heller vid identifiering enligt den här artikeln får dock ansiktsbilden vara det enda sökkriteriet (artikel 22i.1). Om sökningen visar att det finns uppgifter om personen registrerade i VIS ska åtkomst ges till vissa uppgifter i ansökningsakten och länkade ansökningsakter, men som i det här fallet omfattar uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (artikel 22i.2). Om personen innehar en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd ska i första hand verifiering ske enligt artiklarna 22h och 22i (artikel 22i.3).

Det behövs kompletterande bestämmelser om skyldigheten att lämna biometriska uppgifter vid inre utlänningskontroll

Åtkomst till VIS för kontroller inom medlemsstaternas territorium aktualiserar frågor om lämnande av biometriska uppgifter vid inre utlänningskontroller. I Sverige är det Polismyndigheten, Migrationsverket och Kustbevakningen som är behöriga att utföra sådana kontroller. Även en polisman vid Säkerhetspolisen får utföra en sådan kontroll (se avsnitt 5.1). Liksom vid användning av VIS för gränskontroll förutsätter verifiering enligt artiklarna 19 och 22h samt identifiering enligt artiklarna 20 och 22i att utlänningen låter sig fotograferas och lämnar fingeravtryck.

Artiklarna 19, 20 22h och 22i innehåller inte någon uttrycklig föreskrift som tar sikte på lämnande av biometriska uppgifter. Det finns inte heller någon annan bestämmelse som reglerar lämnande av biometriska uppgifter vid inre utlänningskontroller för kontroll mot VIS.

Möjligheten att söka i VIS vid inre utlänningskontroll enligt artikel 19 har funnits sedan förordningen infördes. Vid anpassningen av svensk rätt till förordningens ursprungliga lydelse bedömdes det inte krävas några författningsändringar med anledning av bestämmelserna i artikel 19 (Ds 2009:5 s. 49–51). Sedan VIS- förordningen infördes har det dock antagits ett nytt dataskydds- regelverk inom EU (för närmare beskrivning av detta se avsnitt 10).

113

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

Vidare har det, vilket beskrivs närmare i avsnitt 6.1, på senare tid antagits ett antal EU-förordningar på det migrationsrättsliga området som innebär att enskilda ska lämna biometriska uppgifter i olika sammanhang. Som närmare utvecklas i det avsnittet har lagstiftaren ansett att det saknas behov av kompletterande bestämmelser i svensk rätt för vissa av dessa medan det för andra har bedömts att det krävs kompletterande bestämmelser. Som skäl för att införa nationella bestämmelser har det framhållits bland annat att bestämmelserna i EU-förordningarna har varit alltför allmänt utformade och inte utgjort tillräckligt stöd för att det ska finnas en skyldighet att ta de biometriska uppgifterna, men även att det har behövts för att skapa tydlighet och enhetlighet i regelverket.

In- och utreseförordningen innehåller också bestämmelser om användande av biometriska uppgifter för verifiering och identifiering vid inre utlänningskontroller – som förutsätter att den kontrollerade lämnar fingeravtryck och låter sig fotograferas (artiklarna 26 och 27). I lagstiftningsärendet om anpassning av svensk rätt till in- och utreseförordningen bedömde regeringen att det fanns ett behov av kompletterande bestämmelser som klargör när en tredjelands- medborgare är skyldig att lämna biometriska uppgifter vid inre utlänningskontroll för att kontroller enligt artiklarna 26 och 27 i in- och utreseförordningen ska kunna genomföras (prop. 2021/22:81 s. 39). En sådan kompletterande bestämmelse infördes i 9 kap. 8 h § UtlL (SFS 2022:242, som ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer).

De nu nämnda artiklarna i in- och utreseförordningen samt artiklarna 19, 20, 22h och 22i i VIS-förordningen reglerar samtliga en möjlighet att använda biometriska uppgifter för att kontrollera personers identitet mot uppgifter i EU-gemensamma informations- system vid inre utlänningskontroller. Vidare förutsätter de att personen som kontrolleras lämnar fingeravtryck och låter sig fotograferas. En kontroll enligt artiklarna 26 och 27 i in- och utreseförordningen innebär i vissa fall att en sökning även ska göras mot VIS enligt artiklarna 19 och 20 i VIS-förordningen. Om det saknas en nationell bestämmelse som ger stöd för att ta upp fingeravtryck och fotografera personer vid inre utlänningskontroll för kontroll mot VIS – trots att en sådan skyldighet finns vid en inre utlänningskontroll för kontroll mot in- och utresesystemet – riskerar regelverket att bli otydligt och det kan väcka frågor hos

114

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

rättstillämparen. För att regelverket ska bli så enhetligt och tydligt som möjligt bör det införas en kompletterande bestämmelse som anger att en utlänning är skyldig att låta en polisman, eller en tjänsteman vid Kustbevakningen eller Migrationsverket, fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck vid inre utlänningskontroll för kontroll i enlighet med artiklarna 19, 20 22h och 22i i VIS-förordningen. Bestämmelsen bör placeras i den nya paragrafen 9 kap. 8 h § UtlL.

Som redogörs för i avsnitt 8.2 om gränskontroller kommer VIS inte att innehålla fingeravtryck från personer under sex år. Av samma skäl som anges där bör det införas en bestämmelse om att skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck inte gäller om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

Bestämmelserna om användning av VIS vid inre utlännings- kontroll för verifiering och identifiering i enlighet med artiklarna 19, 20, 22h och 22i i VIS-förordningen kräver inte några författnings- ändringar i övrigt.

Frågan om efterföljande behandling av de biometriska uppgifter som tagits upp för kontrollen behandlas i avsnitt 10.3.

8.4Prövning av ansökningar om internationellt skydd

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om användning av VIS för prövning av ansvarig medlemsstat enligt Dublinförordningen och ansökningar om internationellt skydd kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen

Åtkomst till VIS för att fastställa ansvarig medlemsstat enligt Dublinförordningen och pröva en asylansökan

De behöriga asylmyndigheter som är utsedda att dela information om asylsökande enligt Dublinförordningen har i dag åtkomst för att

115

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

söka i VIS med fingeravtryck från en person som ansöker om internationellt skydd, för att fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av ansökan. Myndigheterna får även söka med hjälp av fingeravtrycken för att pröva ansökan. Om fingeravtrycken inte kan användas eller om sökningen inte lyckas, får myndigheten söka med vissa särskilt angivna uppgifter. Om sökningen i syfte att fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen visar att det finns en utfärdad visering för kortare vistelse med viss återstående kortare giltighetstid ska myndigheten också få åtkomst till vissa särskilt angivna uppgifter i ansökningsakten och i länkade ansökningsakter. På motsvarande sätt ska myndigheten få åtkomst till vissa uppgifter vid prövning av en ansökan om internationellt skydd, om det visar sig att det finns uppgifter registrerade om personen i VIS (artiklarna 21 och 22 i VIS- förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen).

Bestämmelserna i artiklarna 21 och 22 i VIS-förordningen får en ny lydelse genom artikel 1.25 i ändringsförordningen. De nya bestämmelserna motsvarar dock de gamla till största delen. Samma myndigheter som tidigare ska kunna söka men med vissa ytterligare personuppgifter och ansiktsbild om fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen inte lyckas. Ansiktsbilden får dock inte användas som enda sökkriterium. Vissa ändringar görs även i fråga om vilka uppgifter som myndigheten får åtkomst till vid träff.

Genom artikel 1.26 i ändringsförordningen införs vidare bl.a. två nya artiklar i VIS-förordningen, artiklarna 22j och 22k, som också avser behöriga asylmyndigheters användning av VIS i syfte att fastställa ansvarig medlemsstat enligt Dublinförordningen och vid prövning av en ansökan om internationellt skydd. Artiklarna är i huvudsak likalydande som artiklarna 21 och 22. Den centrala skillnaden är att det vid sökning med t.ex. sökandens fingeravtryck eller ansiktsbild kan uppstå träff mot uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd och att myndigheten då får åtkomst till uppgifter om sådana tillstånd.

Det krävs inte några författningsändringar

I Sverige är det Migrationsverket som är behörig asylmyndighet enligt VIS-förordningen (se avsnitt 5.1). Enligt 9 kap. 8 § UtlL får

116

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

Migrationsverket fotografera en utlänning och, om utlänningen har fyllt 14 år, ta hans eller hennes fingeravtryck om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Fingeravtryck och fotografier som tas enligt 9 kap. 8 § UtlL får sparas i Migrationsverkets register och får användas vid prövning av ansökningar om uppehållstillstånd av skyddsskäl (15 § första och andra stycket utlänningsdatalagen [2016:27]). Under handlägg- ningen av sådana ansökningar kan uppgifterna därmed användas för att söka mot VIS enligt artiklarna 21 och 22 i VIS-förordningen. Möjligheten att söka i VIS med fingeravtrycken för att fastställa ansvarig medlemsstat enligt Dublinförordningen och för att pröva en ansökan om internationellt skydd har inte tidigare bedömts kräva några kompletterande bestämmelser i svensk rätt (se Ds 2009:5, s. 49–51).

De fingeravtryck som tas upp och de fotografier som tas vid asylansökningar kan även användas för sökning enligt artiklarna 22j och 22k i VIS-förordningen. Det behövs därmed inte några ytterligare nationella bestämmelser för att anpassa svensk rätt till dessa artiklar.

Sammanfattningsvis krävs det inte några författningsändringar med anledning av myndigheternas möjligheter att söka i VIS för att avgöra ansvarig medlemsstat enligt Dublinförordningen och pröva ansökningar om internationellt skydd.

8.5Rapportering och statistik

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om användning av uppgifter i VIS för rapportering och statistik kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen: Genom artikel 1.44 i ändrings- förordningen införs artikel 45a i VIS-förordningen. Artikeln reglerar de behöriga nationella myndigheternas och unionsbyråernas åtkomst till VIS-uppgifter för rapporterings- och statistikändamål. Det handlar om en möjlighet att inhämta uppgifter utan att det är möjligt att identifiera enskilda personer. Vilka uppgifter som får

117

Användning av uppgifter i VIS

Ds 2023:30

inhämtas framgår direkt av artikeln. Det krävs inte några författningsändringar.

8.6Transportörer

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om transport- örers åtkomst till VIS kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen: Genom artikel 1.44 i ändrings- förordningen införs artiklarna 45c och 45d i VIS-förordningen. Artiklarna behandlar transportörers åtkomst till uppgifter och vad som gäller om sådan åtkomst under en tid är tekniskt omöjligt.

Regleringen innebär att lufttrafikföretag, sjötransportörer och inter- nationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss ska kontrollera att resenärer som omfattas av viseringskrav eller krav på visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd har en giltig visering eller ett annat giltigt tillstånd. Transportören ska kontrollera detta genom att sända en förfrågan till VIS. Åtkomsten ska möjliggöra att kontrollen görs innan passageraren går ombord genom en nätportal för transportörer. Transportören ska söka med uppgifter från resehandlingen om bl.a. namn, kön, medborgarskap och resehandlingens typ och nummer. Transportören ska också ange den medlemsstat där den första inresan äger rum. VIS ska ge transportörerna svar i form av OK/NOT OK. Svaret ska ta hänsyn till om ett resetillstånd med begränsad territoriell giltighet har utfärdats. Transportörer får lagra den skickade informationen och svaret i enlighet med tillämplig rätt. Svaret får inte betraktas som ett beslut om att tillåta eller neka inresa enligt gränskodexen. För flygplatstransitering finns särskilda bestämmelser (artikel 45c.1–3).

Transportören ska vidare ge resenären viss information om denne nekas ombordstigning. Det finns även vissa tekniska bestämmelser i VIS-förordningen (artikel 45c.4–6 och 45c.8). För transportörer som ansvarar för transporter med buss är kontrollen frivillig under de första 18 månaderna efter att VIS tagits i drift enligt ändringsförordningen (artikel 45c.7). Det finns även bestämmelser om att transportörerna inte är skyldiga att genomföra kontrollen om det är tekniskt omöjligt på grund av fel på VIS (artikel 45d.1 och 45d.2).

118

Ds 2023:30

Användning av uppgifter i VIS

Kontrollen ska utföras av transportören för att denne ska fullgöra sin skyldighet enligt artikel 26.1 b i Schengenkonventionen (artikel 45c.1). Enligt bestämmelsen i Schengenkonventionen ska de fördragsslutande parterna införa regler i sin lagstiftning som innebär att en transportör är skyldig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att en utlänning, som transporteras luft- eller sjövägen, är innehavare av de dokument som krävs för inresa till de avtalsslutande parternas territorium.

Bestämmelser som transportörers kontrollskyldighet finns i svensk rätt i 9 kap. 3 § UtlL. Kontrollskyldigheten omfattar bl.a. att utlänningar som transportören transporterar till Sverige direkt från en stat som inte omfattas av Schengenkonventionen har pass och de tillstånd som krävs för inresan. Detta omfattar alltså viseringar, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd i tillämpliga fall. Sveriges geografiska förhållanden gör att det bara är via luft- eller sjövägen som Sverige utgör första Schengenstat för transporter. Även vid bussförbindelser med färjeöverfart är det rederiet som står för transporten till yttre gräns. Kontrollansvaret i utlänningslagen är därmed kopplat till luft- och sjötrafik (jfr prop. 2003/04:50 s. 57).

Bestämmelserna i VIS-förordningen om transportörers användning av VIS riktar sig inte till medlemsstaterna. Hur transportörerna ska använda systemet framgår direkt av förordningen. Medlemsstaterna är inte heller skyldiga att peka ut någon eller några aktörer som ska ha åtkomst. Bestämmelserna om transportörernas åtkomst till uppgifter kräver därför inte några författningsändringar.

119

9Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

9.1VIS-rådsbeslutet

Den 23 juni 2008 antogs rådets beslut 2008/633/RIF om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (VIS-rådsbeslutet). VIS-rådsbeslutet gäller i likhet med VIS- förordningen de stater som deltar fullt ut i Schengensamarbetet och fastställer de villkor som ska gälla för att utsedda brottsbekämpande myndigheter och Europol ska få tillgång till uppgifter i VIS. För en närmare redogörelse av innehållet i VIS-rådsbeslutet hänvisas till promemorian Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS) (Ds 2011:27).

Innan VIS-rådsbeslutet antogs redovisade regeringen i en proposition vilka lagändringar som kunde bli nödvändiga med anledning av rådsbeslutet (prop. 2007/08:132). Riksdagen godkände utkastet till rådsbeslut (bet. 2007/08:JuU27, rskr. 2007/08:250). Regeringen beslutade därefter att Polismyndigheten, Säkerhets- polisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen ska vara behöriga att begära sökningar i VIS. Vidare anmälde regeringen till Europeiska kommissionen och rådets general- sekretariat Polismyndigheten som Sveriges centrala åtkomstpunkt för åtkomst till VIS.

Även när VIS-rådsbeslutet införlivades i svensk rätt fanns bestämmelser om det internationella polisiära samarbetet mellan Sverige och andra europeiska stater fanns i lagen (2000:343) och förordningen (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete. I förarbetena hade uttalats att det är lämpligt att i så stor utsträckning som möjligt samla regler om internationellt polisärt samarbete där

121

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Ds 2023:30

(prop. 1999/2000:64 s. 79). Den anpassning av författnings- regleringen som krävdes för att genomföra VIS-rådsbeslutet gjordes därför i huvudsak i denna lag och förordning (se prop. 2014/15:82). Bestämmelser om den centrala åtkomstpunktens direktåtkomst till VIS, vilka sökbegrepp som får användas vid sökning, begränsningar i användningen av hämtade uppgifter samt rättelse och skadestånd infördes i lagen. Regleringen av förfarandet, inklusive vilka myndigheter som är behöriga att begära sökningar i VIS, infördes på förordningsnivå. I ett parallellt lagstiftningsarbete infördes också en ny sekretessbestämmelse i syfte att skydda sådana uppgifter i en utländsk databas som genom direktåtkomst är elektroniskt tillgängliga för en svensk myndighet, men som myndigheten på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av Sverige eller EU ingånget avtal med en annan stat eller en mellanfolklig organisation inte får behandla (se 15 kap. 1 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, och prop. 2011/12:157).

Bestämmelserna avseende VIS-rådsbeslutet överfördes senare till den nya lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete och förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete.

9.2VIS-rådsbeslutet integreras i VIS-förordningen och de brottsbekämpande myndigheternas åtkomst förbättras

I samband med att ändringarna i VIS-förordningen börjar tillämpas kommer VIS-rådsbeslutet att upphävas. De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till VIS kommer då i stället att följa direkt av VIS-förordningen.

De brottsbekämpande myndigheterna och Europol får då förbättrad tillgång till VIS för att upptäcka, förhindra eller utreda terrorbrott eller andra allvarliga brott, på strikta villkor och i enlighet med EU:s dataskyddsregler. Till skillnad från i dag kommer det bland annat vara möjligt att söka i VIS med ansiktsbilder. För sökningar och träffar avseende barn under 14 år finns dock särskilda bestämmelser som innebär att uppgifter om fingeravtryck, fingeravtrycksspår och ansiktsbild endast får användas för sökning i VIS och endast ge åtkomst till en träff under vissa angivna omständigheter.

122

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Europols nuvarande åtkomst till VIS kodifieras och rationaliseras samtidigt som den rättsliga ramens senaste utveckling beaktas, till exempel den nya Europolförordningen (rådets förordning [EU] 2016/794).

I skäl 34 till VIS-förordningen konstateras att åtkomsten till VIS- uppgifter för brottsbekämpande ändamål har visat sig vara värdefull för att identifiera personer som har dött under våldsamma omständigheter eller för att hjälpa utredare att göra betydande framsteg i ärenden som rör människohandel, terrorism och narkotikahandel. Enligt samma skäl bör därför VIS-uppgifter om längre vistelse också vara tillgängliga för Europol och för medlems- staternas utsedda myndigheter. Vidare får brottsbekämpande myndigheter utökade möjligheter att identifiera en person i personens eget intresse. Så kan vara fallet när en försvunnen eller bortförd person eller ett offer för människohandel hittas. De brottsbekämpande myndigheterna får i ett sådant fall snabb åtkomst till VIS-uppgifter för att skyndsamt och på ett tillförlitligt sätt identifiera personen utan att behöva uppfylla alla villkor och ytterligare säkerhetsåtgärder för åtkomst för brottsbekämpande myndigheter (skäl 37).

Åtkomst till VIS i brottsbekämpande syfte utgör ett ingrepp i de grundläggande rättigheterna till respekt för privatlivet och familje- livet och till skydd för personuppgifter för personer vars uppgifter behandlas i VIS. Förfarande och villkor för åtkomsten till VIS för detta ändamål är därför strikt reglerad. All åtkomst ska göras genom en central åtkomstpunkt och endast vederbörligen bemyndigad personal ska ha behörighet att få åtkomst. Medlemsstaterna ska också föra en förteckning över vilka myndigheter som har rätt att inhämta uppgifter från VIS och vilka operativa enheter inom dessa som är behöriga att begära sådan åtkomst. VIS-förordningen innehåller också särskilda regler för loggning avseende begäran att inhämta uppgifter för brottsbekämpande ändamål.

123

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Ds 2023:30

9.3Anpassning av svensk rätt till bestämmelserna om åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

VIS-rådsbeslutet kommer att upphävas i samband med att ändringarna i VIS-förordningen börjar tillämpas. De anpassningar i svensk rätt som gjordes med anledning av VIS-rådsbeslutet behöver därför ses över.

Den närmare regleringen av de brottsbekämpande myndig- heternas åtkomst till VIS följer direkt av VIS-förordningen (kapitel IIIb, artiklarna 22l–22t). Att de brottsbekämpande myndigheternas åtkomst till VIS-uppgifter följer av förordning innebär att bestämmelserna blir direkt tillämpliga och gäller som lag i Sverige. För att säkerställa att det inte finns motstridigheter mellan svensk rätt och VIS-förordningen behöver vissa bestämmelser i svensk rätt ses över. I avsnitten nedan övervägs behovet av svenska författningsändringar.

9.3.1De bestämmelser som genomför VIS-rådsbeslutet i svensk rätt ska upphävas

Förslag: Bestämmelser om uppgiftsutbyte enligt VIS- rådsbeslutet i lagen om internationellt polisiärt samarbete och i förordningen om internationellt polisiärt samarbete ska upphävas. Detsamma gäller bestämmelser som hänvisar till rådsbeslutet i förordningen med instruktion för Integritetsskyddsmyndigheten och förordningen med instruktion för Polismyndigheten.

Skälen för förslaget: VIS-rådsbeslutet har i huvudsak genomförts genom bestämmelser i lagen och förordningen om internationellt polisiärt samarbete. I 9 kap. lagen regleras villkoren för åtkomst till VIS-uppgifter (1 §), vilka sökbegrepp som får användas (2 §), vilka ändamål inhämtade personuppgifter får behandlas för (3 §), de begränsningar som finns för att överföra eller tillgängliggöra inhämtade uppgifter för tredjeland eller en internationell organisation (4 §) och vad som gäller beträffande skadestånd vid behandling av personuppgifter i strid med kapitlet (5 §). I 7 kap.

124

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

förordningen pekas ut vilka myndigheter som är behöriga att begära sökning, anges att Polismyndigheten är central åtkomstpunkt och framgår att endast särskilt utsedda enheter vid de behöriga myndigheterna är behöriga att framställa en begäran (1 §). Där finns också bestämmelser om förfarandet för åtkomst (2 §), utländska myndigheters rätt att begära sökningar i VIS (3 §), förteckningar över behöriga tjänstemän (4 §), underrättelse- och informationsskyldighet (5–8 §§), registreringsskyldighet (9 §), längsta tid för behandling av uppgifter (10 och 11 §§), tillsyn (12 §) och rätten för Polismyndigheten att meddela ytterligare föreskrifter (13 §).

Nämnda bestämmelser grundar sig på VIS-rådsbeslutet som kommer att upphävas. De svenska bestämmelserna behöver därför också upphävas. Det gäller även bestämmelser som hänvisar till rådsbeslutet i förordningen (2007:975) med instruktion för Integritetsskyddsmyndigheten och förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten. Behovet av anpassningar till VIS- förordningen i svensk rätt redogörs för i det följande.

9.3.2Behovet av kompletterande bestämmelser om förfarande och villkor för åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Förslag: Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyn- digheten (i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten), Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Försvarsmakten ska vara behöriga att inhämta VIS-uppgifter genom den centrala åtkomstpunkten. Endast en eller flera särskilt utsedda enheter vid dessa myndigheter ska vara behöriga att begära åtkomst till VIS- uppgifter.

Polismyndigheten ska vara central åtkomstpunkt och föra en förteckning över de operativa enheter inom de utsedda myndig- heterna som är behöriga att begära åtkomst till VIS-uppgifter.

Polismyndigheten ska ha möjlighet att meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i VIS-förordningen om tillgång till uppgifter i VIS för brottsbekämpande ändamål.

125

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Ds 2023:30

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om förfarande och villkor för åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål kräver i övrigt inte några författningsändringar.

Skälen för förslagen och bedömningen

Förfarande och villkor för åtkomst till VIS för brottsbekämpande myndigheter följer direkt av VIS-förordningen

De av medlemsstaterna utsedda myndigheterna ska ha åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål om samtliga av de villkor som räknas upp i VIS-förordningen är uppfyllda (artikel 22o.1). De villkor som ska vara uppfyllda är att sökningen är nödvändig och proportionerlig för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda ett terroristbrott eller ett annat grovt brott (a), att sökningen är nödvändig och proportionerlig i ett särskilt fall (b), att det finns rimliga skäl att anta att inhämtande av VIS-uppgifter väsentligen kommer att bidra till att brotten i fråga förebyggs, förhindras, upptäcks eller utreds, särskilt om det finns välgrundade misstankar om att den person som misstänks för, har begått eller utsatts för ett terroristbrott eller ett annat grovt brott omfattas av en kategori i förordningen (c) och att en sökning i CIR har inletts i enlighet med artikel 22 i IO-förordningen på området gränser och viseringar och det svar som mottagits enligt punkt 2 i den artikeln visar att det finns uppgifter lagrade i VIS (d). Att det inletts en sökning i CIR krävs dock inte i situationer där åtkomst till VIS behövs som ett verktyg för att kontrollera viseringshistoriken eller perioder av tillåten vistelse på medlemsstatens territorium för en person som har misstänkts för, har begått eller misstänks ha utsatts för ett terroristbrott eller ett annat grovt brott, eller den uppgiftskategori med vilken sökningen genomförts inte lagras i CIR (artikel 22o.2). I artikeln regleras också vilka sökbegrepp som får användas och vilka uppgifter som det ges åtkomst till vid träff (22o.3–5). En nyhet i förhållande till VIS-rådsbeslutet är att brottsbekämpande myndigheter får möjlighet att söka med ansiktsbild. Särskilda bestämmelser gäller för uppgifter som tillhör barn under 14 år (22o.6).

126

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

De operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har tillstånd att begära åtkomst till VIS ska lämna en motiverad elektronisk eller skriftlig begäran till den centrala åtkomstpunkten för åtkomst till VIS-uppgifter. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska den centrala åtkomstpunkten kontrollera om villkoren för åtkomst är uppfyllda och om så är fallet, behandla begäran. VIS- uppgifterna ska sedan överföras till den operativa enheten på ett sådant sätt att uppgifternas säkerhet inte äventyras (22n1–3).

Förordningens bestämmelser är direkt tillämpliga. Eftersom förfarandet och villkoren för åtkomst till VIS-uppgifter för de brottsbekämpande myndigheterna regleras i förordningen, behöver det inte införas några motsvarande nationella bestämmelser.

Behöriga myndigheter ska även fortsättningsvis utses i förordning

I likhet med vad som anges i VIS-rådsbeslutet ska medlemsstaterna utse de myndigheter som har rätt att inhämta VIS-uppgifter i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott (artikel 22l.1 i VIS-förordningen). Med utsedd myndighet avses i förordningen en myndighet som har utsetts av en medlemsstat enligt artikel 22l.1 som ansvarig för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott (artikel 4.3a.). Med terroristbrott avses brott som motsvarar eller är likvärdiga med ett av de brott som avses i direktiv (EU) 2017/541 (artikel 4.22.). Begreppet grova brott definieras som brott som motsvarar eller är likvärdiga med ett av de brott som avses i artikel

2.2i rambeslut 2002/584/RIF, om de enligt nationell rätt kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal tidsperiod på minst tre år (artikel 4.23.).

Varje medlemsstat ska föra en förteckning över sina utsedda myndigheter och översända den förteckningen till kommissionen och eu-Lisa (artikel 22l.2). På nationell nivå ska varje medlemsstat också föra en förteckning över de operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har tillstånd att begära åtkomst till VIS- uppgifter genom den centrala åtkomstpunkten (artikel 22l p. 5).

Av förordningen om internationellt polisiärt samarbete framgår i dag vilka myndigheter som är behöriga att begära sökningar och att endast en eller flera särskilt utsedda enheter vid dessa myndigheter

127

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Ds 2023:30

får framställa en begäran om sökning (7 kap. 1 §). Vilka myndigheter som har rätt att inhämta VIS-uppgifter i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott bör fortsatt framgå av författning på förordningsnivå. Det är lämpligt att detta också fortsättningsvis görs i förordningen om internationellt polisiärt samarbete. I dag har Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket och Kustbevakningen sådan rätt. Samtliga dessa myndigheter har uppdrag i vilka det ingår att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott och bör därför fortsatt ha rätt att begära uppgifter i VIS för brottsbekämpande ändamål. Frågan är om denna krets bör utökas.

Vid framtagande av förslag till anpassningar av svensk rätt till in- och utreseförordningen och Etias-förordningen uppmärksammades att också Skatteverket har ett brottsbekämpande uppdrag (Ds 2021:9, s. 79–83 och Ds 2021:19, s. 90–93). Vidare konstaterades att Försvarsmakten har i uppgift att följa upp säkerhetshotande verksamhet som i sig är brottslig, till exempel terrorism, spionage och sabotage som är kopplad till att människor reser, även om det inte är i brottsutredande syfte. Bedömningen gjordes därför att båda dessa myndigheter bör utses som behörig att framställa begäran om åtkomst till in- och utresesystemet och Etias. Det saknas skäl att göra en annan bedömning när det gäller VIS-förordningen. Även Skatteverket och Försvarsmakten bör därför ges rätt att inhämta VIS-uppgifter i brottsbekämpande syfte.

I förordningen om internationellt polisiärt samarbete bör också anges att endast en eller flera särskilt utsedda enheter vid de utsedda myndigheterna är behöriga att framställa en begäran om sökning och att den centrala åtkomstpunkten är ansvarig för att löpande föra en förteckning över dessa enheter. Uppgiften att utse en eller flera operativa enheter ankommer dock på varje behörig myndighet och kräver inga författningsändringar.

Enligt förordningen finns också en skyldighet för den centrala åtkomstpunkten och de myndigheter som har rätt att inhämta VIS- uppgifter att föra förteckningar över de tjänstemän som är behöriga att göra sökningar eller begära att sökningar görs (4 § första och tredje styckena). Några sådana krav följer emellertid inte av VIS- förordningen. I sammanhanget noteras att det i stället framgår direkt

128

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

av VIS-förordningen att endast vederbörligen bemyndigad personal vid den centrala åtkomstpunkten ska ha behörighet att få åtkomst till VIS-uppgifter (artikel 22l.6). Bestämmelsen är direkt tillämplig och det åligger den centrala åtkomstpunkten att tillse att åtkomst endast ges till bemyndigad personal. Det saknas därmed skäl att fortsatt författningsreglera att det ska föras förteckningar över behöriga tjänstemän.

Polismyndigheten ska fortsatt vara central åtkomstpunkt och ha rätt att meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten

Varje medlemsstat ska utse en central åtkomstpunkt som ska ha åtkomst till VIS och kontrollera att de villkor för åtkomst till VIS- uppgifter i brottsbekämpande syfte är uppfyllda (artikel 22l p. 3). Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om sin centrala åtkomstpunkt och får när som helst ändra eller ersätta sin underrättelse (22l.4).

De utsedda myndigheterna och den centrala åtkomstpunkten får ingå i samma organisation om detta tillåts enligt nationell rätt, men den centrala åtkomstpunkten ska agera helt oberoende av de utsedda myndigheterna när den fullgör sina uppgifter enligt denna förordning. Den centrala åtkomstpunkten ska vara åtskild från de utsedda enheterna och får inte ta emot instruktioner från dessa vad avser resultat av kontrollen, som den ska utföra självständigt.

Kravet om att utse en central åtkomstpunkt fanns också i VIS- rådsbeslutet och i dag är Polismyndigheten utpekad myndighet. Myndigheten är fortsatt lämplig att ha detta uppdrag och något skäl att ändra gällande ordning finns alltså inte. Att Polismyndigheten har denna uppgift bör fortsatt framgå av förordning. I förordning bör också fortsatt anges att Polismyndigheten får meddela före- skrifter om verkställigheten av bestämmelserna i VIS-förordningen om tillgång till uppgifter i VIS för brottsbekämpande ändamål.

Åtkomst till VIS-uppgifter för att identifiera personer under särskilda omständigheter

Iingressen till VIS-förordningen uppmärksammas att det kan finnas särskilda omständigheter där det är nödvändigt att identifiera en

129

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

Ds 2023:30

person i den personens eget intresse. Sådana fall inbegriper situationer där en försvunnen eller bortförd person eller ett offer för människohandel hittas. Brottsbekämpande myndigheter bör då ges snabb åtkomst till VIS-uppgifter för att det ska vara möjligt att skyndsamt och på ett tillförlitligt sätt identifiera personen utan att behöva uppfylla alla villkor och ytterligare säkerhetsåtgärder för åtkomst för brottsbekämpande ändamål.

I artikel 22p. har därför de utsedda myndigheterna givits behörighet till VIS-uppgifter utan att villkoren för åtkomst är uppfyllda. Sådan åtkomst får ske i syfte att identifiera personer som har försvunnit, förts bort eller identifierats som offer för människohandel om det finns rimliga skäl att anse att inhämtande av VIS-uppgifter om dem kommer att stödja deras identifiering eller bidra till att utreda specifika fall av människohandel. Under sådana omständigheter får de utsedda myndigheterna söka i VIS med de personernas fingeravtryck. Om fingeravtryck inte kan användas eller sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska sökningen göras med hjälp av vissa alfanumeriska uppgifter. I bestämmelsen finns också angivet vilken åtkomst som ska ges i händelse av träff.

Möjligheten för de brottsbekämpande myndigheterna att söka på detta sätt följer direkt av VIS-förordningen. Det saknas därför behov av svenska författningsändringar.

Användning av VIS-uppgifter för införande av registreringar i SIS

Enligt artikel 22q får VIS-uppgifter föras in i SIS av en registrering om försvunna personer eller sårbara personer som behöver hindras från att resa i enlighet med artikel 32 i SIS-polisförordningen. I dessa fall ska den centrala åtkomstpunkten säkerställa översändandet av uppgifter via en säker kommunikationskanal.

Vid träff mot en SIS-registrering genom användning av VIS- uppgifter får barnskyddsmyndigheter och nationella rättsliga myndigheter begära att en myndighet som har åtkomst till VIS ger dem åtkomst till dessa uppgifter för utförandet av deras arbets- uppgifter. Sådana nationella rättsliga myndigheter ska inbegripa de myndigheter som är ansvariga för att väcka allmänt åtal inom ramen för brottmålsförfaranden och för rättsliga utredningar som föregår åtal mot en person samt deras samordningsmyndigheter enligt

130

Ds 2023:30

Åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål

artikel 44.3 i SIS-polisförordningen. De villkor som fastställs i unionsrätten och nationell rätt ska gälla.

Bestämmelsen gäller direkt i Sverige. Med hänsyn till att det är den nationella rätten som styr villkoren för åtkomst behöver detta inte regleras särskilt. Bestämmelserna i 22q behöver sammantaget inte kompletteras med någon nationell bestämmelse.

131

10 Dataskydd

10.1VIS-förordningens förhållande till den allmänna dataskyddsregleringen

Förslag: VIS-förordningen ska undantas från tillämpnings- området för lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

Bedömning: VIS-förordningens förhållande till utlännings- datalagen kräver inte några författningsändringar utöver förslaget om att ta bort hänvisningen till bestämmelserna om rätt till ersättning i EU:s dataskyddsförordning.

Skälen för förslaget och bedömningen

Det allmänna dataskyddsrättsliga regelverket

EU:s dataskyddsförordning utgör den generella regleringen för behandling av personuppgifter inom EU. Dataskyddsförordningen kompletteras på generell nivå av dataskyddslagen. Dataskyddsförordningen är dock inte tillämplig på den behandling av personuppgifter som myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder (artikel 2.2 d). För personuppgifts- behandling inom detta område gäller i stället dataskyddsdirektivet, som har genomförts i svensk rätt genom brottsdatalagen.

Brottsdatalagen gäller vid behandling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder. Den gäller också vid behandling

133

Dataskydd

Ds 2023:30

av personuppgifter som en behörig myndighet utför i syfte att upprätthålla allmän ordning och säkerhet (1 kap. 2 §).

VIS-förordningens förhållande till de allmänna dataskyddsreglerna

Genom ändringsförordningen införs artikel 36a i VIS-förordningen (artikel 1.40). Där anges att EU:s dataskyddsförordning ska vara tillämplig på de nationella myndigheternas (viseringsmyndigheter, gränsmyndigheter, asylmyndigheter och immigrationsmyndigheter) behandling av personuppgifter när de fullgör sina uppgifter enligt VIS-förordningen (artikel 36a.2).

EU:s dataskyddsförordning är direkt tillämplig vid de nationella myndigheternas behandling av personuppgifter enligt VIS- förordningen. Dataskyddslagen innehåller bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen på nationell nivå. Det bedöms inte krävas några ändringar i nationell rätt för att dataskyddslagen ska vara tillämplig även vid behandling av personuppgifter enligt VIS-förordningen.

När de utsedda VIS-myndigheterna behandlar personuppgifter i VIS för brottsbekämpande ändamål med stöd av bestämmelserna i kapitel IIIb är dataskyddsdirektivet – som har genomförts i svensk rätt genom brottsdatalagen – tillämpligt i stället för EU:s dataskyddsförordning (artikel 36a.3). Ett första krav för att brottsdatalagen ska vara tillämplig är att behandlingen av personuppgifter utförs av en myndighet som fullgör uppgifter inom brottsdatalagens tillämpningsområde eller annars anförtrotts myndighetsutövning i samma syften. Därutöver krävs att behandlingen av personuppgifter i det enskilda fallet sker antingen i ett brottsbekämpande syfte eller i syfte att upprätthålla allmän ordning och säkerhet (1 kap. 2 och 6 §§ brottsdatalagen). För en mer utförlig redogörelse kring vilka principer som ska tillämpas för att bedöma om brottsdatalagen är tillämplig eller inte hänvisas till propositionen Brottsdatalag (prop. 2017/18:232 s. 111–113). Det är Polismyndigheten som kommer att behandla personuppgifter i egenskap av utsedd VIS-myndighet för brottsbekämpande ändamål. Det bedöms inte krävas några författningsändringar för att brottsdatalagen ska vara tillämplig i de fall då sådan behandling sker.

134

Ds 2023:30

Dataskydd

VIS-förordningens förhållande till utlänningsdatalagen och polisens brottsdatalag

Utöver dataskyddslagen finns sektorspecifika registerlagar som också utgör kompletterande regleringar till EU:s dataskydds- förordning. Utlänningsdatalagen är en sådan sektorspecifik registerlag som gäller vid behandling av personuppgifter i Migrationsverkets, Polismyndighetens och utlandsmyndigheternas verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen (1 § utlänningsdatalagen). Bestämmelserna i utlänningsdatalagen har sin grund i de särskilda behov som dessa myndigheter har av att behandla personuppgifter för sin verksamhet.

För den brottsbekämpande verksamheten finns ett antal registerförfattningar som kompletterar brottsdatalagen. Lag (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag) är en sådan författning. Lagen gäller utöver brottsdatalagen vid behandling av personuppgifter i brottsbekämpande verksamhet vid bl.a. Polis- myndigheten (1 kap. 1 § polisens brottsdatalag).

Det finns särskilda regler om personuppgiftsbehandling i VIS- förordningen, i utlänningsdatalagen och i polisens brottsdatalag. För att undvika dubbelreglering och för att säkerställa att det inte införs en reglering som står i strid med andra regelverk har det i liknande situationer gjorts undantag från tillämpningsområdet i utlännings- datalagen för behandling av personuppgifter som sker med stöd av andra lagar och EU-förordningar (se bl.a. 5 § utlänningsdatalagen och prop. 2017/18:254 s. 25). Vidare har det inte ansetts möjligt att reglera all Polismyndighetens personuppgiftsbehandling i polisens brottsdatalag prop. 2017/18:269 s. 147 f.) I 1 kap. 2 § polisens brottsdatalag undantas därför ett antal lagar och EU-förordningar också från den lagens tillämpningsområde.

Personuppgiftsbehandling med stöd av VIS-förordningen är sedan tidigare undantagen från utlänningsdatalagens tillämpnings- område (6 § utlänningsdatalagen). Av de skäl som anges ovan bör det vara så även fortsättningsvis. Undantaget är dock inte absolut. Enligt 6 § ska bestämmelserna om rätten till ersättning i artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning tillämpas när personuppgifter behandlas med stöd av VIS-förordningen, om inte något annat följer av VIS- förordningen. Enligt vad som närmare framgår i avsnitt 10.7 föreslås

135

Dataskydd

Ds 2023:30

att hänvisningen till rätten till ersättning enligt EU:s dataskydds- förordning ska tas bort. Detta innebär att utlänningsdatalagen alltså inte bör vara tillämplig alls när personuppgiftsbehandling sker med stöd av VIS-förordningen. Det krävs inte några författnings- ändringar i övrigt med anledning av VIS-förordningens förhållande till utlänningsdatalagen.

Det finns inget undantag i polisens brottsdatalag för person- uppgiftsbehandling som sker med stöd av VIS-förordningen. Av de skäl som anförts ovan bör det därför införas en bestämmelse i polisens brottsdatalag om att sådan personuppgiftsbehandling som sker med stöd av VIS-förordningen undantas från lagens tillämpningsområde.

10.2Efterföljande behandling av biometriska uppgifter som tagits upp vid gränskontroll

Förslag: Det fotografi som tagits upp vid en gränskontroll för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen ska omedelbart förstöras när sökningen har genomförts.

Bedömning: Det krävs i övrigt inte några författningsändringar i fråga om den efterföljande behandlingen av de biometriska uppgifter som tagits vid gränskontroll.

Skälen för förslaget och bedömningen

Biometriska uppgifter kommer att tas för ett nytt ändamål

I avsnitt 8.2 föreslås två bestämmelser om skyldighet för en utlänning att vid en gränskontroll lämna biometriska uppgifter för kontroll mot VIS. Den ena bestämmelsen gäller att en utlänning ska vara skyldig att låta sig fotograferas för kontroll i enlighet med artikel 20, dvs. för kontroll av om personen tidigare har registrerats i VIS eller om han eller hon inte uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium. Den andra gäller att en utlänning ska vara skyldig att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas för kontroll i enlighet med artikel 22g, dvs.

136

Ds 2023:30

Dataskydd

för kontroll av identiteten hos en innehavare av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd och att tillståndet är äkta och giltigt samt om villkoren för inresa är uppfyllda.

Uppgifter som har samlats in för att en sökning ska kunna genomföras finns, när sökningen är klar, fortfarande kvar. Det finns inga bestämmelser i VIS-förordningen om hur de biometriska uppgifter som tas för att genomföra en sökning i VIS ska hanteras efter det att sökningen har genomförts. VIS-förordningen innehåller visserligen bestämmelser om lagring av uppgifter från VIS i nationella register (artikel 30). Artikeln reglerar dock lagring i nationella informationssystem av uppgifter från ett EU-system (VIS). Artikeln är alltså inte tillämplig när det gäller lagring av biometriska uppgifter som tagits av svenska myndigheter i syfte att genomföra en kontroll mot VIS. Eventuell fortsatt behandling av uppgifterna efter kontrollen sker därmed inte med stöd av VIS- förordningen. Frågan är om de föreslagna bestämmelserna bör kompletteras med en bestämmelse om efterföljande behandling av de biometriska uppgifter som har tagits upp för sökningar enligt de föreslagna bestämmelserna, dvs. om hur sådana uppgifter ska behandlas efter sökningen.

De allmänna dataskyddsrättsliga bestämmelserna

Bestämmelser om behandling av personuppgifter – såsom fotografier och fingeravtryck – finns i EU:s dataskyddsförordning, som gäller bl.a. vid gränskontroll i den mån verksamheten inte bedrivs i brottsbekämpande syfte. Dataskyddsförordningen innehåller allmänna bestämmelser som gäller för all personuppgiftsbehandling som faller inom tillämpningsområdet. Bestämmelserna innebär bl.a. att personuppgifter inte får behandlas på ett sätt som är oförenligt med de ändamål för vilka de samlades in och inte får förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas (artikel 5.1 b och 5.1 e). Biometriska uppgifter räknas som känsliga personuppgifter om de behandlas i syfte att entydigt identifiera en person. Det är som utgångspunkt förbjudet att behandla sådana personuppgifter.

137

Dataskydd

Ds 2023:30

Behandling är dock tillåten under vissa särskilt angivna omständigheter (artiklarna 4.14 och 9).

I svensk rätt kompletteras EU:s dataskyddsförordning av bl.a. utlänningsdatalagen, som är en sektorspecifik registerlag. Den gäller inom bl.a. Polismyndighetens och Migrationsverkets gränskontrol- lerande verksamhet och vid utlänningskontroll i den mån verksam- heten inte bedrivs i brottsbekämpande syfte (2, 3 och 4 c §§ utlänningsdatalagen och prop. 2017/18:232 s. 113). I 14 § utlänningsdatalagen finns särskilda bestämmelser som rör behandling av sådana känsliga personuppgifter som avses i artikel

9.1.i dataskyddsförordningen. Sådana uppgifter får behandlas endast för de ändamål som anges i 11 och 13 §§ utlänningsdatalagen, dvs. om det behövs för bl.a. kontroll av en utlänning i samband med in- eller utresa samt kontroll under vistelsen i Sverige, och endast om uppgifterna är absolut nödvändiga för syftet med behandlingen. I 15 § utlänningsdatalagen finns också särskilda bestämmelser som rör Migrationsverkets möjlighet att föra separata register över de fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8 § UtlL. I och med anpassningarna till in- och utresesystemet har en ny möjlighet att ta upp fingeravtryck och fotografi för kontroll enligt in- och utreseförordningen förts in i en ny paragraf, 9 kap. 8 h § UtlL. Samtidigt har 15 § första stycket utlänningsdatalagen ändrats så att även uppgifter som tas med stöd av 9 kap. 8 h § UtlL ska få lagras i registret. Ändringarna träder i kraft den dag som regeringen bestämmer (se prop. 2021/22:81).

Utöver Migrationsverket kan även Tullverket och Kust- bevakningen bistå Polismyndigheten vid in- och utresekontroller (9 kap. 1 § UtlL). Bestämmelser som rör Tullverkets hantering av personuppgifter i detta avseende finns – utöver i EU:s dataskydds- förordning – bl.a. i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet. Motsvarande bestämmelser som rör Kust- bevakningen finns bl.a. i kustbevakningsdatalagen (2019:429). Även dessa författningar har setts över och anpassats till dataskydds- förordningen, bl.a. i fråga om hur känsliga personuppgifter får behandlas (prop. 2017/18:95 s. 63 och 64 och prop. 2018/19:65 s. 79 och 80).

138

Ds 2023:30

Dataskydd

Det behövs som utgångspunkt inte några kompletterande bestämmelser för efterföljande behandling av uppgifter som tas vid gränskontroll

För de biometriska uppgifter som tas vid en gränskontroll finns det, som framgår ovan, ett befintligt dataskyddsrättsligt regelverk som skulle reglera hur dessa uppgifter får behandlas efter genomförda sökningar, om det inte införs några särskilda bestämmelser. Det befintliga regelverk som det skulle handla om är främst antingen reglerna i EU:s dataskyddsförordning och utlänningsdatalagen eller Tullverkets och Kustbevakningens registerlagar. Utrymmet för att lagra biometriska uppgifter i enlighet med dessa regler får bedömas som begränsat. I många fall innebär regelverket att uppgifterna måste förstöras efter att sökningen har genomförts.

Den begränsade möjlighet till fortsatt behandling som det dataskyddsrättsliga regelverket i vissa fall kan ge utrymme för – om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen och för särskilt angivna ändamål – bedöms vara proportionell i förhållande till det behov av fortsatt behandling som kan finnas och skyddet för den personliga integriteten. Frågan är då om det finns något annat skäl för att införa kompletterande nationella regler.

Ett skäl för att införa kompletterande bestämmelser kan vara vikten av enhetlighet och överskådlighet i regelverket (se t.ex. prop. 2021/22:81 s. 27). Det finns flera bestämmelser i 9 kap. UtlL om efterföljande behandling som anger att biometriska uppgifter ska förstöras omedelbart efter genomförd kontroll (se t.ex. 9 kap. 8 b, 8 c och 8 f §§).

I fråga om regleringen av efterföljande behandling inom EU:s dataskyddsförordnings tillämpningsområde är det visserligen tillåtet att återge bestämmelser i EU-förordningar om det är nödvändigt för att den nationella regleringen ska bli begriplig och sammanhållen. Under senare tid har det antagits allt fler unionsrättsliga rättsakter som direkt eller indirekt innebär att enskilda behöver lämna biometriska uppgifter i olika sammanhang. Detta är en utveckling som kan antas fortsätta, bl.a. med hänsyn till de möjligheter som utvecklingen av ny teknik innebär. När det tillkommer bestämmelser om upptagning av biometriska uppgifter kan det också medföra att nya bestämmelser om förstörande av uppgifter införs. Att även fortsättningsvis reglera den efterföljande behandlingen i svensk rätt, trots att det redan finns reglering på EU-nivå, kan på

139

Dataskydd

Ds 2023:30

sikt riskera att leda till ett komplext och svåröverskådligt regelverk snarare än att skapa enhetlighet och tydlighet. Huvudregeln är dessutom att bestämmelser i EU-förordningar inte ska återges i nationell rätt. De bestämmelser i utlänningslagen som uttryckligen reglerar att uppgifter ska förstöras efter att en kontroll har genomförts har dessutom i huvudsak genomförts i tiden innan dataskyddsförordningen började tillämpas. Det finns mot denna bakgrund inte skäl att regelmässigt införa bestämmelser om efterföljande behandling när nya bestämmelser om upptagning av biometriska uppgifter införs.

I linje med dessa överväganden infördes i lagstiftningsärendet om anpassningar till in- och utresesystemet bestämmelser om upptagning av biometriska uppgifter i 9 kap. 8 d § första stycket – för kontroll i enligt med artikel 27 i in- och utreseförordningen – och 9 kap. 8 i § UtlL, utan någon särskild reglering om efterföljande behandling (se även prop. 2021/22:81 s. 45–50 och Ds 2022:21, Anpassningar av svensk rätt till EU:s förordningar om interoperabilitet, s. 142–147).

Efter synpunkter från Lagrådet valde regeringen dock att inte föreslå att ta bort bestämmelsen om att de fingeravtryck som tas upp enligt 9 kap. 8 d § första stycket UtlL – för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen – ska förstöras efter kontrollen (prop. 2021/22:81 s. 49 och 50). Det finns alltså en nationell bestämmelse om hur fingeravtrycken ska behandlas efter genomförd kontroll i enlighet med artikel 20. Om det inte införs en motsvarande bestämmelse för de fotografier som enligt förslag i den här promemorian också ska tas för samma kontroll skulle rättsläget framstå som otydligt och riskerar att leda till frågor hos rättstillämparen. Det bör därför införas en bestämmelse om att dessa fotografier ska förstöras efter att kontrollen har genomförts.

Det finns inte några bestämmelser om att en utlänning ska vara skyldig att lämna biometriska uppgifter för kontroll i enlighet med artikel 22g. Det finns i linje med de överväganden som redovisas ovan inte skäl att införa särskilda bestämmelser om den efterföljande behandlingen av de uppgifterna.

140

Ds 2023:30

Dataskydd

10.3Efterföljande behandling av biometriska uppgifter som tagits upp vid inre utlänningskontroll

Förslag: Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits vid en inre utlänningskontroll för sökning i VIS ska omedelbart förstöras när kontrollen har genomförts om det framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige. De biometriska uppgifter som tagits för detta syfte och som inte ska förstöras ska få lagras i Migrationsverkets register över fotografier och fingeravtryck.

Skälen för förslaget

Biometriska uppgifter som tas vid en inre utlänningskontroll bör omedelbart förstöras om utlänningen har rätt att vistas i Sverige

I avsnitt 8.3 föreslås en bestämmelse om skyldighet för en utlänning att vid en inre utlänningskontroll lämna biometriska uppgifter för kontroll mot VIS i enlighet med artiklarna 19, 20, 22 h och 22 i i VIS- förordningen. Artiklarna reglerar de kontroller som får göras av identiteten hos någon som innehar en visering för kortare vistelse, för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd samt av sådana tillstånds äkthet och giltighet. Det finns inga bestämmelser i VIS- förordningen om hur de biometriska uppgifter som tas för att genomföra en sökning i VIS ska hanteras efter det att sökningen har genomförts. Som redovisas i avsnitt 10.2 finns det dock ett allmänt dataskyddsrättsligt regelverk som gäller för sådan efterföljande behandling. Frågan är om bestämmelsen som föreslås i avsnitt 8.3 ändå bör kompletteras med en bestämmelse om efterföljande behandling av de biometriska uppgifterna.

Om det vid kontrollen framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige, saknas det skäl att spara de biometriska uppgifter som har tagits. I sådana fall bör uppgifterna inte få sparas utan i stället förstöras, inte minst med hänsyn till integritetsaspekter. Samtidigt bedöms det, som utvecklas nedan, vara motiverat att spara uppgifterna om det visar sig att personen inte har rätt att vistas i Sverige. En sådan ordning kan inte åstadkommas genom att falla

141

Dataskydd

Ds 2023:30

tillbaka på den allmänna dataskyddsrättsliga regleringen, eftersom den inte innehåller någon sådan regel. Detta talar för att det i fråga om inre utlänningskontroll är motiverat med en särskild regel om förstörande.

Vidare har i utlänningslagen nyligen införts två olika bestämmel- ser om skyldighet för en utlänning att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas vid en inre utlänningskontroll. I båda bestämmel- serna anges att det fotografi och de fingeravtryck som har tagits omedelbart ska förstöras om det framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige (9 kap. 8 och 8 h §§ UtlL, varav den senare träder i kraft den dag som regeringen bestämmer). Det bör undvikas att det i två paragrafer om inre utlänningskontroll finns bestämmel- ser om efterföljande behandling av personuppgifter medan sådana bestämmelser saknas i en annan paragraf om inre utlänningskontroll (jfr prop. 2021/22:81 s. 51).

Det bör därför införas en bestämmelse som anger att de biometriska uppgifter som har tagits i nu aktuell situation omedelbart ska förstöras om det framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige. 9 kap. 8 h § tredje stycket innehåller redan en sådan bestämmelse som hänvisar till uppgifter som har tagits upp enligt första stycket. Bestämmelsen om en skyldighet att lämna biometriska uppgifter vid en inre utlänningskontroll för kontroll mot VIS föreslås föras in i 8 h § första stycket UtlL. Med den föreslagna lydelsen av 8 h § UtlL krävs ingen ytterligare ändring av paragrafen i det här avseendet.

Biometriska uppgifter som inte ska förstöras bör få lagras i

Migrationsverkets register

Om det vid en inre utlänningskontroll i stället framkommer att utlänningen saknar rätt att vistas i landet är situationen annorlunda. Möjligheten att spara och jämföra sådana biometriska uppgifter är ett viktigt verktyg för att motverka att personer som inte har rätt att vistas i Sverige ändå fortsätter att uppehålla sig här, vilket är angeläget för upprätthållandet av den inre säkerheten. Det ligger också i linje med VIS-förordningens syften. Jämförelser av biometriska uppgifter är även avgörande för att kunna upptäcka personer som uppträder under olika identiteter.

142

Ds 2023:30

Dataskydd

Enligt gällande ordning har Migrationsverket rätt att föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8 § UtlL, som bl.a. gäller asylärenden eller när varken utlänningens identitet eller rätt att vistas i Sverige har kunnat klarläggas vid en inre utlänningskontroll (15 § utlänningsdatalagen). Detta kommer även att gälla biometriska uppgifter som tagits med stöd av 9 kap. 8 h § UtlL för kontroll enligt in- och utreseförordningen, när in- och utresesystemet sätts i drift (se ovan och även förslag i Ds 2022:21, s. 147). Förutom fingeravtryck och fotografier får registren innehålla uppgift om bl.a. namn och andra identitetsuppgifter (2 § utlänningsdataförordningen [2016:30]).

För att det ska vara möjligt att spara de biometriska uppgifter som tas vid en inre utlänningskontroll för kontroll enligt ovan nämnda artiklar i VIS-förordningen, i de fall utlänningen saknar rätt att vistas i Sverige, behöver uppgifterna i dessa fall kunna föras in i Migrationsverkets register över fotografier och fingeravtryck. Någon sådan möjlighet finns alltså inte enligt 15 § utlänningsdatalagen. Regeringen har i andra lagstiftningsärenden konstaterat att den rättsliga grunden för den personuppgifts- behandling som får utföras enligt utlänningsdatalagen är fastställd i den nationella rätten på ett sådant sätt som krävs enligt EU:s dataskyddsförordning (se prop. 2017/18:254 s. 15 och 16 och prop. 2021/22:81 s. 52). Biometriska uppgifter räknas som känsliga personuppgifter om de behandlas i syfte att entydigt identifiera en person och de omgärdas därför av särskilda, mer restriktiva bestämmelser för behandlingen (artiklarna 4.14 och 9.1 i dataskyddsförordningen). I andra lagstiftningsärenden har regeringen gjort bedömningen att personuppgiftsbehandlingen enligt 15 § utlänningsdatalagen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och att förutsättningarna även i övrigt för att tillämpa undantaget i artikel 9.2 g är uppfyllda (se om den bedömningen prop. 2017/18:254 s. 35 och prop. 2021/22:81 s. 52; jfr även prop. 2020/21:159 s. 22). I promemorian görs samma bedöm- ning för den nu aktuella personuppgiftsbehandlingen.

Migrationsverket bör därför få föra separata register över de fingeravtryck och fotografier som tas vid en inre utlänningskontroll för att genomföra en sökning i VIS, och som inte ska förstöras omedelbart efter kontrollen. Det bör regleras i 15 § första stycket utlänningsdatalagen. Eftersom bestämmelsen om en skyldighet att

143

Dataskydd

Ds 2023:30

lämna biometriska uppgifter vid en gränskontroll för kontroll mot VIS föreslås föras in i 8 h § första stycket UtlL, vartill 15 § första stycket utlänningsdatalagen enligt gällande lydelse redan hänvisar, krävs ingen ytterligare ändring av paragrafen i det här avseendet.

I utlänningsdataförordningen finns bestämmelser om gallring av uppgifter i registret. Som huvudregel gäller att en uppgift ska gallras tio år efter att uppgiften registrerades (3 §). Motsvarande bör gälla för gallring av de nu aktuella uppgifterna. Det krävs ingen författningsändring för att de aktuella uppgifterna ska omfattas av huvudregeln i 3 § utlänningsdataförordningen.

10.4Efterföljande behandling av biometriska uppgifter som tagits upp i ett ärende om nationell visering

Förslag: Det fotografi och de fingeravtryck som har tagits upp i ett ärende om nationell visering ska få lagras i Migrationsverkets register över fotografier och fingeravtryck.

Skälen för förslaget

Biometriska uppgifter som tas i ärenden om nationell visering bör få lagras i Migrationsverkets register

I avsnitt 6.4 föreslås en bestämmelse om skyldighet för en utlänning att lämna biometriska uppgifter vid en ansökan om nationell visering. Uppgifterna ska registreras i VIS enligt artikel 22a.1 i VIS- förordningen. De uppgifter som har tagits upp vid ansökan finns dock kvar hos den handläggande myndigheten även efter att de har registrerats i VIS. Det finns inga bestämmelser i VIS-förordningen om hur uppgifterna då ska hanteras.

Enligt artikel 30.2 i VIS-förordningen är det tillåtet för medlemsstaterna att lagra uppgifter som de själva har fört in i VIS. För behandling av uppgifterna hos den handläggande myndigheten, som i det här fallet behandlar uppgifterna i ett icke brottsbekämpande syfte, finns det bestämmelser i EU:s dataskydds-

144

Ds 2023:30

Dataskydd

förordning. Vidare är dataskyddslagen och utlänningsdatalagen tillämpliga.

Migrationsverket får föra register över fingeravtryck och fotografier som tagits med stöd av 9 kap. 8 § UtlL, dvs. för att en person som kommit till Sverige inte har kunnat styrka sin identitet, har sökt asyl eller har varit föremål för inre utlänningskontroll där varken identiteten eller rätten att vistas i Sverige har kunnat klarläggas (15 § första stycket utlänningsdatalagen). Det har nyligen beslutats om en ändring i 15 § som innebär att ytterligare uppgifter ska få lagras i registren. Det gäller fingeravtryck och fotografier som tagits vid en inre utlänningskontroll för att en kontroll enligt vissa bestämmelser i in- och utreseförordningen ska kunna genomföras (prop. 2021/22:81 s. 51 och 52 och SFS 2022:243 som träder i kraft den dag som regeringen bestämmer). I avsnitt 10.3 lämnas också förslag som innebär att ytterligare uppgifter ska få sparas. Detta väcker frågan om det finns ett behov av och är lämpligt att även fingeravtryck och fotografier som tagits i samband med ansökningar om nationell visering ska få sparas i Migrationsverkets register.

Det kan till en början konstateras att fingeravtryck och fotografier som har lämnats vid ansökan om Schengenvisering vid svenska myndigheter inte lagras nationellt. Nationella viseringar är dock på grund av sin giltighetstid, som kan uppgå till ett år, och användningsområde närmast att jämföra med uppehållstillstånd för besök eller andra tillfälliga uppehållstillstånd med kort giltighetstid. En möjlighet att spara och jämföra biometriska uppgifter skulle minska risken för att den som ansöker om nationell visering, eller något annat tillstånd för inresa och vistelse, kan göra det under fler än en identitet. Behovet av nationell lagring av uppgifter beror dock givetvis på i vilken utsträckning som samma uppgifter lagras i VIS och kan användas av svenska myndigheter för de syften som bedöms angelägna från det allmännas synpunkt.

Om fingeravtryck och fotografier i ärenden om nationell visering får lagras i Migrationsverkets register skulle de sparas i 10 år (om inte sökande blir svensk medborgare dessförinnan), dvs. en väsentligt längre tid än uppgifterna i VIS (3 § utlänningsdata- förordningen). Enligt artikel 23 i VIS-förordningen ska varje ansökningsakt lagras i VIS i högst fem år. Om sökanden erhåller medborgarskap i en medlemsstat innan den tiden har löpt ut ska ansökningsakten raderas. Fingeravtryck från och ansiktsbilder av

145

Dataskydd

Ds 2023:30

barn under 12 år ska raderas när viseringen, viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet löper ut samt, när det gäller viseringar, när barnet har rest ut över en yttre gräns.

Även när det gäller på vilket sätt som uppgifterna får användas finns skillnader mellan VIS-förordningen och utlänningsdatalagen. Vad beträffar svenska myndigheter får uppgifterna i VIS, såvitt nu är av intresse, användas vid prövning av ansökningar om Schengen- visering och internationellt skydd (asyl) samt för att kontrollera identitet och tillståndens äkthet vid gränskontroll och vid inre utlänningskontroll (artiklarna 15, 18, 19, 20, 21, 22, 22g–22k i VIS- förordningen). Uppgifterna i Migrationsverkets register får också användas vid prövning av ansökningar om asyl och vid inre utlänningskontroll men får även t.ex. användas i ärenden om avvisning och utvisning, om det behövs för att kontrollera identi- teten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrations- verket och om det behövs för att Migrationsverket ska kunna kontrollera ett fingeravtryck mot det fingeravtrycks- och signale- mentsregister som Polismyndigheten för (15 § andra stycket 1, 2, och 4–6 utlänningsdatalagen).

Sammanfattningsvis ger utlänningsdatalagens bestämmelser om lagringstid och användning av uppgifterna svenska myndigheter större möjligheter till att identifiera personer i olika ärenden, och motverka användandet av falska identiteter, än vad som följer av enbart VIS-förordningen. Detta talar för att uppgifterna ska få föras in i Migrationsverkets register över fotografier och fingeravtryck. Med beaktande av det antal ärenden om nationell visering som handläggs årligen skulle en nationell lagring inte heller innebära att en orimlig mängd uppgifter sparas. Uppgifterna bör därför få föras in i Migrationsverkets register över fotografier och fingeravtryck. I andra lagstiftningsärenden har regeringen gjort bedömningen att personuppgiftsbehandlingen enligt 15 § utlänningsdatalagen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och att förutsättningarna även i övrigt för att tillämpa undantaget i artikel

9.2g är uppfyllda (se om den bedömningen prop. 2017/18:254 s. 35 och prop. 2021/22:81 s. 52; jfr även prop. 2020/21:159 s. 22). I promemorian görs samma bedömning för den nu aktuella personuppgiftsbehandlingen. Ett tillägg bör därför göras i 15 § första stycket utlänningsdatalagen med innebörden att Migrationsverket

146

Ds 2023:30

Dataskydd

får föra separata register över de fingeravtryck och fotografier som tas i samband med en ansökan om nationell visering.

10.5Personuppgiftsansvar

Förslag: Migrationsverket ska ansvara för Sveriges behandling av personuppgifter i informationssystemet för viseringar enligt artikel 29.4 i VIS-förordningen.

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om ansvaret för användningen av uppgifter och uppgifternas kvalitet kräver inte några författningsändringar i övrigt. Inte heller bestämmelserna om Migrationsverkets ansvar för att ge övriga behöriga svenska myndigheter åtkomst till VIS kräver några författningsändringar.

Skälen för förslaget och bedömningen

Migrationsverket ska fortsatt vara ansvarig myndighet för behandling av personuppgifter i VIS

I enlighet med VIS-förordningen i sin lydelse före ändrings- förordningen har Sverige utsett en s.k. registeransvarig myndighet som har centralt ansvar för uppgiftsbehandlingen i VIS (artikel 41.4). Det är Migrationsverket som har utsetts till registeransvarig myndighet (11 § 3 förordning [2019:502] med instruktion för Migrationsverket). Registeransvarig myndighet definierades i direktiv 95/46/EG, dataskyddsdirektivet, som har ersatts av EU:s dataskyddsförordning (artikel 2 d). Det tidigare registeransvaret motsvarar det som nu benämns personuppgiftsansvar.

147

Dataskydd

Ds 2023:30

I EU:s dataskyddsförordning definieras personuppgiftsansvarig som bl.a. en fysisk person eller juridisk person, eller en offentlig myndighet som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen för och medlen för behandlingen av personuppgifter. Den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denna ska utses kan också föreskrivas i medlemsstaternas nationella rätt, om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt (artikel 4.7).

Artikel 41 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändrings- förordningen ändras och den nya lydelsen reglerar de nationella tillsynsmyndigheternas tillsyn av personuppgiftsbehandlingen i VIS (1.42 i ändringsförordningen). Det tidigare registeransvaret regleras i stället i artikel 29.4 i VIS-förordningen (som ändras genom artikel

1.34i ändringsförordningen). Varje medlemsstat ska enligt bestämmelsen utse den myndighet som ska anses vara person- uppgiftsansvarig i enlighet med artikel 4.7 i EU:s dataskyddsförordning och som ska ha centralt ansvar för den medlemsstatens behandling av uppgifter. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilken myndighet som har utsetts (se även artikel 45b.1 i VIS-förordningen om underrättelser till kommissionen).

Det finns inte skäl att utse någon annan myndighet än Migra- tionsverket till personuppgiftsansvarig myndighet. Bestämmelsen i Migrationsverkets instruktion bör därför ändras så att hänvisningen avser artikel 29.4 i VIS-förordningen i stället för artikel 41.4 i VIS- förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen.

I det här sammanhanget kan också nämnas att Migrationsverket är den myndighet som ger övriga svenska behöriga myndigheter åtkomst till VIS enligt artikel 28.2 i VIS-förordningen i dess lydelse före ändringsförordningen. En bestämmelse om detta finns i 11 § 5 förordningen (2019:502) med instruktion för Migrationsverket (dynamisk hänvisning). Artikel 28.2 ändras endast språkligt. Det finns därför inte heller skäl att ändra bestämmelsen om Migrationsverkets ansvar enligt artikeln.

148

Ds 2023:30

Dataskydd

Vissa bestämmelser om ansvar för uppgifternas kvalitet

Enligt artikel 29.1 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändrings- förordningen ska medlemsstaterna se till att uppgifterna i VIS behandlas på ett lagligt sätt och särskilt att endast vederbörligen bemyndigad personal har åtkomst till uppgifterna för utförande av arbetsuppgifter i enlighet med förordningen. Den ansvariga medlemsstaten ska särskilt se till att uppgifterna samlas in och överförs till VIS på ett lagligt sätt och att uppgifterna är korrekta och aktuella när de överförs till VIS. Bestämmelserna föranledde inte några författningsändringar i svensk rätt vid VIS-förordningens införande (se Ds 2009:5 s. 60).

Genom ändringsförordningen görs ett tillägg i artikeln om att uppgifterna även ska vara av en lämplig kvalitet och fullständighet när de överförs till VIS (artikel 1.34 i ändringsförordningen). Det införs även en ny artikel, artikel 29a, om att de ansvariga nationella myndigheterna ska utföra en kvalitetskontroll av uppgifter som förs in i VIS (artikel 29a.1). Även VIS ska utföra vissa kvalitetskontroller innan uppgifterna behandlas av systemet och underrätta de ansvariga myndigheterna om uppgifterna inte uppfyller den angivna standarden (artikel 29a.2). Standarden ska fastställas av kommissionen (artikel 29a.3). Bestämmelserna i artiklarna 29.1 och 29a i VIS-förordningen är direkt tillämpliga och kräver inte några författningsändringar.

10.6Datasäkerhet och säkerhetsincidenter

Bedömning: VIS-förordningens bestämmelser om datasäkerhet och säkerhetsincidenter kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen: Enligt artikel 32 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen har medlemsstaterna ett visst ansvar för datasäkerheten för uppgifterna i VIS. Medlemsstaterna ska bl.a. anta en dataskyddsplan och vidta en rad andra åtgärder för det här syftet. Vid införandet av VIS-förordningen bedömdes bestämmelserna i artikel 32 inte kräva några författningsändringar (Ds 2009:5 s. 61 och 62). Genom ändringsförordningen läggs ett antal åtgärder till i listan över vilka åtgärder medlemsstaterna ska

149

Dataskydd

Ds 2023:30

vidta i syfte att uppnå datasäkerhet (artikel 1.36 i ändrings- förordningen). Bl.a. ska medlemsstaterna också säkerställa att installerade system i händelse av driftavbrott kan återställas till normal drift. Bestämmelserna är direkt tillämpliga och kräver inte några författningsändringar.

Genom ändringsförordningen införs artikel 32a i VIS- förordningen (artikel 1.37 i ändringsförordningen). Bestämmelserna i artikeln innebär att medlemsstaterna har ett ansvar för att underrätta kommissionen, eu-Lisa och Europeiska datatillsyns- mannen om säkerhetsincidenter. Det ansvaret ska inte påverka skyldigheten att anmäla och lämna information om personuppgifts- incidenter enligt EU:s dataskyddsförordning och dataskyddsdirektivet. Även medlemsstaterna ska få information om vissa säkerhetsincidenter. Som säkerhetsincident räknas varje händelse som har eller kan ha inverkan på VIS säkerhet och som kan orsaka skada på eller förlust av VIS-uppgifter – särskilt om obehörig åtkomst till uppgifter kan ha inträffat eller uppgifters tillgänglighet, integritet och konfidentialitet har äventyrats eller kan ha äventyrats. Medlemsstaterna ska samarbeta med Frontex, eu-Lisa och Europol om en säkerhetsincident inträffar. Bestämmelserna om säkerhets- incidenter är direkt tillämpliga. Det är upp till varje myndighet som behandlar uppgifter i VIS att följa bestämmelserna. De kräver inte några författningsändringar.

10.7Skadestånd

Förslag: Hänvisningen i utlänningsdatalagen till bestämmelserna om rätt till ersättning enligt artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning ska tas bort.

Bedömning: VIS-förordningens bestämmelser om skade- stånd kräver inte några författningsändringar i övrigt.

150

Ds 2023:30

Dataskydd

Skälen för förslaget och bedömningen

Bestämmelserna om skadestånd i VIS-förordningen

Enligt artikel 33 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändrings- förordningen har varje medlemsstat ett skadeståndsansvar för skada som orsakats en person eller en annan medlemsstat. Ansvaret gäller skador till följd av en otillåten behandling eller av något annat handlande som är oförenligt med bestämmelserna i förordningen. Medlemsstaten är även ansvarig för skador på VIS som orsakats av att medlemsstaten underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen. Under vissa förutsättningar kan medlemsstaten helt eller delvis befrias från sitt ansvar (artikel 33.1 och 33.2). Skadeståndsanspråk mot en medlemsstat ska regleras av svarandemedlemsstatens nationella rätt (artikel 33.3).

Genom ändringsförordningen får artikel 33 en ny lydelse (artikel

1.38i ändringsförordningen). Såvitt avser medlemsstaters skadeståndsansvar är bestämmelsernas innebörd i huvudsak densamma som enligt den gamla lydelsen. Det anges dock även att rätten till ersättning för personer och andra medlemsstater omfattar såväl materiell som immateriell skada och det stadgas att skadeståndsansvaret inte ska påverka rätten till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, eller deras skadeståndsskyldighet enligt EU:s dataskyddsförordning och data- skyddsdirektivet. Det anges också att enskilda och medlemsstater har rätt till ersättning av unionens institutioner för såväl materiell som immateriell skada som orsakats av en åtgärd som är oförenlig med VIS-förordningen (artikel 33.1 b). Skadeståndsanspråket ska omfattas av de villkor som föreskrivs i fördragen (artikel 33.3).

Hänvisningen i utlänningsdatalagen till rätten till ersättning enligt EU:s dataskyddsförordning bör tas bort

Det framgår direkt av artikel 33.1 och 33.2 i VIS-förordningen vilka skador som omfattas av medlemsstaternas skadeståndsansvar enligt förordningen. Bestämmelserna är direkt tillämpliga. Hänvisningen i artikel 33.3 till att skadeståndsanspråk mot en medlemsstat ska regleras av den medlemsstatens nationella rätt innebär dock att det

151

Dataskydd

Ds 2023:30

ska finnas processuella bestämmelser i den nationella rätten som möjliggör och reglerar en sådan talan. Det får även anses finnas utrymme för kompletterande materiella bestämmelser på nationell nivå.

Rättegången i tvistemål i Sverige regleras i rättegångsbalken. Denna innehåller bl.a. bestämmelser om väckande av talan och om bevisning. Av 10 kap. 2 § framgår att en talan mot staten får väckas där den myndighet som ska föra statens talan i målet har sitt säte. Om ett anspråk på ersättning från staten grundas på ett påstående om överträdelse av unionsrätten handläggs det som regel av Justitiekanslern (3 § andra stycket förordningen [1995:1301] om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten). Justitiekanslern för då också statens talan inför domstol. Justitiekanslern har även möjlighet att förhandla med den som kräver ersättning och besluta om skadestånd för statens räkning (6 §). Det finns alltså bestämmelser i svensk rätt som möjliggör och reglerar förfarandet för en talan om skadestånd enligt artikel 33 i VIS-förordningen. Något behov av utfyllande processuella regler finns inte.

Allmänna materiella bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (1972:207). Den lagen är tillämplig om inte något annat är föreskrivet (1 §). Om en ersättningsfråga inte regleras i VIS- förordningen, och inte annat följer av EU-rätten i övrigt, tillämpas alltså de allmänna bestämmelserna i skadeståndslagen. Så kan vara fallet t.ex. i fråga om hur ersättningen för en skada ska beräknas. Även frågan om huruvida det finns kausalitet mellan en skada och den påstådda skadeorsaken får bedömas med utgångspunkt i nationell rätt.

När det gäller möjligheten att föra skadeståndstalan mot EU:s institutioner kan en sådan talan föras vid EU-domstolen av såväl enskilda som andra medlemsstater (se artiklarna 268 och 340.2 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

Som nämns ovan finns det en hänvisning i 6 § utlänningsdatalagen till bestämmelserna om rätt till ersättning enligt artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning och att dessa tillämpas när personuppgifter behandlas med stöd av VIS-förordningen. Bestämmelsen i utlänningsdatalagen infördes med anledning av hänvisningen i artikel 33 i VIS-förordningen till att skadeståndsanspråk mot en medlemsstat ska regleras av den medlemsstatens nationella rätt (se prop. 2015/16:65 s. 43–45 och prop. 2017/18:254 s. 26).

152

Ds 2023:30

Dataskydd

I artikel 33 i VIS-förordningen anges att rätten till skadestånd enligt förordningen inte ska påverka rätten till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller registerföraren, eller deras skade- ståndsansvar enligt bl.a. EU:s dataskyddsförordning. Det har även införts en uttrycklig bestämmelse i VIS-förordningen om att dataskyddsförordningen är tillämplig vid behandling av person- uppgifter enligt VIS-förordningen (artikel 36a.2 i VIS-för- ordningen). Det saknas därför behov av en hänvisning i utlännings- datalagen till dataskyddsförordningens bestämmelser om rätt till ersättning. Hänvisningen i 6 § utlänningsdatalagen till artikel 82 i dataskyddförordningen bör därför tas bort. Bestämmelserna om skadestånd i VIS-förordningen kräver i övrigt inte några författningsändringar.

10.8Sanktioner

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om sanktioner kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen: Om uppgifter som har lagts in i VIS används på ett otillbörligt sätt ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att sanktioner utdöms enligt nationell lagstiftning. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 36 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). Vid VIS-förordningens införande ansågs kravet på sanktioner i nationell rätt inte kräva några författnings- ändringar. Detta med hänvisning till att det vid felaktig behandling av uppgifterna i VIS kan utdömas straffrättsligt ansvar för t.ex. tjänstefel, dataintrång och brott mot tystnadsplikt (Ds 2009:5 s. 64 och 65).

Artikel 36 ändras genom ändringsförordningen. Enligt den nya lydelsen ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av EU:s dataskyddsförordning och dataskyddsdirektivet, fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i förordningen, inbegripet behandling av personuppgifter som sker i strid med förordningens bestämmelser. Medlemsstaterna ska också vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna tillämpas. Sanktionerna ska även enligt den nya lydelsen vara

153

Dataskydd

Ds 2023:30

effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 1.39 i ändrings- förordningen).

Bestämmelserna i VIS-förordningen reglerar införandet, driften, användningen av och åtkomst till uppgifterna i ett EU-gemensamt informationssystem. Detta talar för att de sanktioner för över- trädelse av förordningens bestämmelser som ska finnas i nationell rätt ska gälla överträdelser av förordningens dataskyddsrättsliga regler. I samma riktning talar att de nationella reglerna om sanktioner inte ska påverka tillämpningen av EU:s dataskydds- förordning och dataskyddsdirektivet. Vidare finns det liknande bestämmelser i andra förordningar som reglerar EU-gemensamma informationssystem. I lagstiftningsärenden om anpassning av svensk rätt till dessa har bedömningen gjorts att sanktionerna ska gälla överträdelser av dataskyddsreglerna i respektive förordning (se t.ex. Ds 2021:19, Anpassning av svensk rätt till EU:s nya system för reseuppgifter och resetillstånd s. 120–122). Sammantaget bör även bestämmelsen i VIS-förordningen tolkas så att sanktionerna ska gälla överträdelser av förordningens dataskyddsrättsliga regler.

EU:s dataskyddsförordning är direkt tillämplig på myndigheternas behandling av personuppgifter enligt VIS- förordningen förutom när de utsedda VIS-myndigheterna behandlar personuppgifter i VIS för brottsbekämpande ändamål med stöd av bestämmelserna i kapitel IIIb. Då är dataskyddsdirektivet, som genomförts i svensk rätt genom brottsdatalagen, tillämpligt (se avsnitt 10.1).

Detta innebär att EU:s dataskyddsförordnings bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter är tillämpliga. I Sverige har det införts bestämmelser som innebär att tillsynsmyndigheten får ta ut en sanktionsavgift av en myndighet vid överträdelser som avses i artikel 83.4–83.6 i dataskyddsförordningen (6 kap. 2 § dataskydds- lagen). Eftersom dataskyddslagen gäller vid personuppgifts- behandling enligt VIS-förordningen, så länge brottsdatalagen inte är tillämplig, krävs det inte någon särskild reglering för att dataskydds- lagens bestämmelser om sanktionsavgifter för myndigheter ska bli tillämpliga. Det innebär att de myndigheter som ska ha åtkomst till och därmed behandla personuppgifter i VIS enligt VIS-förordningen kan påföras administrativa sanktionsavgifter i enlighet med 6 kap. 2 § dataskyddslagen.

154

Ds 2023:30

Dataskydd

Enligt EU:s dataskyddsförordning ska medlemsstaterna även fastställa regler om andra sanktioner för överträdelser av den för- ordningen (artikel 84). Sådana sanktioner ska särskilt fastställas för överträdelser som inte är föremål för administrativa sanktionsav- gifter. I dataskyddslagen finns bestämmelser om sanktionsavgifter. Tillsynsmyndigheten får enligt de bestämmelserna ta ut en sank- tionsavgift även vid överträdelse av förordningens bestämmelser om behandling av personuppgifter som rör lagöverträdelser (6 kap. 3 § dataskyddslagen). Även denna reglering kommer att vara tillämplig vid behandling av personuppgifter enligt VIS-förordningen.

Liksom vid införandet av VIS kan personuppgiftsbehandling i strid med VIS-förordningen aktualisera straffansvar enligt svenska bestämmelser för dataintrång (4 kap. 9 c § brottsbalken [BrB]), tjänstefel (20 kap. 1 § BrB) och brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § BrB). Det kan därtill bli aktuellt med disciplinansvar i form av varning och löneavdrag enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning. Ytterst kan avskedande eller uppsägning komma i fråga.

När det gäller administrativa sanktioner inom dataskydds- direktivets tillämpningsområde görs följande bedömning. I 2 kap. brottsdatalagen finns det bestämmelser om grundläggande krav på behandling av uppgifter som kommer att vara tillämpliga vid behandling av personuppgifter enligt VIS-förordningen för brotts- bekämpande ändamål. Kraven gäller även generellt för brotts- bekämpande myndigheters behandling av uppgifterna i ett senare skede. Skulle behandling av personuppgifter ske i strid med dessa bestämmelser kan sanktioner komma i fråga enligt 6 kap. brotts- datalagen.

Sammanfattningsvis bedöms det finnas sanktioner i svensk rätt som motsvarar kraven i VIS-förordningen. Det är upp till Integritetsskyddsmyndigheten och rättsvårdande myndigheter att se till att dessa tillämpas. Det behövs därför inte några kompletterande bestämmelser med anledning av artikel 36 i VIS- förordningen.

10.9Loggning

Förslag: Migrationsverket ska föra logg enligt artikel 34 i VIS- förordningen över all behandling av personuppgifter i

155

Dataskydd

Ds 2023:30

informationssystemet för viseringar (VIS) och över de personer som är behöriga att föra in eller använda uppgifter i VIS. De myndigheter som behandlar personuppgifter i VIS med stöd av VIS-förordningen ska lämna de uppgifter till Migrationsverket som verket behöver för att fullgöra uppgiften att föra sådan logg.

Skälen för förslaget

Logg ska föras över all uppgiftsbehandling inom VIS

Enligt artikel 34 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändrings- förordningen ska varje medlemsstat föra register över all uppgifts- behandling i VIS och över den personal som är bemyndigad att föra in eller hämta uppgifterna. I artikeln anges vidare vilken information som ska framgå av registret (artikel 34.1). Med anledning av interoperabiliteten med in- och utresesystemet infördes en bestämmelse om att register ska föras över all uppgiftsbehandling i VIS och in- och utresesystemet i enlighet med respektive förordnings bestämmelser om detta (artikel 34.1a som infördes genom artikel 61.11 b i in- och utreseförordningen). Detsamma gäller med anledning av interoperabiliteten med Etias, se artikel 34a som infördes genom artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1152 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861 och (EU) 2018/817 avseende fastställande av villkoren för åtkomst till andra EU- informationssystem för syften med anknytning till EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd. Registret ska på ett lämpligt sätt skyddas mot otillbörlig åtkomst och ska raderas efter ett år från det att lagringsperioden enligt artikel 23.1 har löpt ut, om inte registret behövs för ett övervakningsförfarande som redan pågår (artikel 34.2).

Vid införandet av VIS-förordningen bedömdes det krävas vissa författningsändringar med anledning av medlemsstaternas ansvar för att föra register över uppgiftsbehandlingen. Detta eftersom det inte framgår av bestämmelserna vilken nationell myndighet som ska föra registret. Migrationsverket tilldelades det ansvaret med hänvisning

156

Ds 2023:30

Dataskydd

till att myndigheten också bl.a. skulle vara registeransvarig myndig- het och ha centralt ansvar för Sveriges behandling av uppgifter i VIS (Ds 2009:5 s. 54 och 55). Migrationsverkets instruktion kom- pletterades med en bestämmelse i enlighet med detta (11 § fjärde punkten i förordning [2019:502] med instruktion för Migrations- verket). Eftersom flera myndigheter utöver Migrationsverket skulle behandla uppgifter i VIS med stöd av VIS-förordningen infördes även en uppgiftsskyldighet i utlänningsförordningen för att bryta eventuell sekretess. Enligt 7 kap. 21 § UtlF ska således de myndigheter som behandlar personuppgifter med stöd av VIS- förordningen lämna de uppgifter som Migrationsverket behöver för att uppfylla sitt ansvar att föra registret. Skyldigheten omfattar såväl de uppgifter som behövs för att föra register över personuppgifts- behandlingen som de personer som är behöriga att föra in eller använda uppgifter i VIS.

Genom ändringsförordningen får artikel 34 en ny lydelse (artikel

1.38i ändringsförordningen). Ansvaret för att föra register ändras till att i stället avse ett ansvar att föra logg. Detta ska alltjämt göras över all uppgiftsbehandling i VIS och över den personal som är bemyndigad att föra in eller hämta uppgifter i VIS. Ändringen innebär ingen förändring vad gäller vilken typ av information som ska framgå. Loggarna får bara användas för vissa syften och ska skyddas mot obehörig åtkomst. Lagringsperioden är också densamma (artikel 34.1 och 34.4 i VIS-förordningen). Det införs dock två nya bestämmelser som innebär att logg också ska föras över all uppgiftsbehandling i de system som sökningar görs mot vid bl.a. den automatiska sökningen enligt artiklarna 9a och 22b. Detta ska göras i enlighet med bestämmelserna om loggning i de förordningar som reglerar respektive system (artikel 34.2). Logg ska också föras över den uppgiftsbehandling som sker i in- och utresesystemet i enlighet med bestämmelser om loggning i in- och utrese- förordningen med anledning av transportörernas sökningar enligt artikel 45c i VIS-förordningen (artikel 34.3).

Det är alltjämt Migrationsverket som bör ha ansvaret för att föra logg över uppgiftsbehandlingen i VIS. Den tillkommande uppgiftsbehandlingen i VIS som avses i artikel 34.2 och 34.3 omfattas av den nuvarande utformningen av bestämmelserna i Migrationsverkets instruktion och i utlänningsförordningen. Ansvar för loggning av uppgiftsbehandlingen i de system som sökning sker

157

Dataskydd

Ds 2023:30

mot följer av den förordning som reglerar respektive system. Migrationsverkets instruktion bör därför endast ändras på så sätt att ansvaret avser att föra logg i stället för den tidigare använda termen register. Även uppgiftsskyldigheten i utlänningsförordningen bör ändras på samma sätt. Bestämmelserna om förande av loggar kräver i övrigt inte några författningsändringar.

Särskilt om förande av loggar om begäran om inhämtande av VIS- uppgifter i brottsbekämpande syfte

Även artikel 22s i VIS-förordningen innehåller bestämmelser om eu- Lisas och medlemsstaternas, samt även Europols, loggning av den uppgiftsbehandling som sker i VIS. Bestämmelserna innebär att eu- Lisa ska föra logg över all uppgiftsbehandling i VIS som innebär åtkomst för de centrala åtkomstpunkterna för brottsbekämpande ändamål. Vidare ska varje medlemsstat och Europol föra logg över all uppgiftsbehandling i VIS som sker till följd av begäran om inhämtande av VIS-uppgifter eller åtkomst till VIS-uppgifter för samma ändamål. De behöriga nationella tillsynsmyndigheterna och den myndighet som ansvarar för att kontrollera om begäran är prövningsbar ska ha åtkomst till loggarna. Av bestämmelserna framgår även vad loggarna ska visa, hur de får användas och hur länge de får lagras.

Också VIS-rådsbeslutet innehöll en skyldighet för varje medlemsstat och Europol att säkerställa att all uppgiftsbehandling som härrör från åtkomst till VIS i brottsbekämpande syfte registreras. I förarbetena konstateras att det av rådsbeslutet inte framgår vem som ska ansvara för att registreringsskyldigheten uppfylls men att det är naturligt att denna uppgift läggs på den centrala åtkomstpunkten (prop. 2007/08:132 s. 16 och Ds 2011:27 s. 100). I den bestämmelse om registersskyldighet som infördes i förordningen om internationellt polisiärt samarbete är därför den centrala åtkomstpunkten utpekad som ansvarig (7 kap. 9 §). Inte heller av VIS-förordningen framgår vilken myndighet som ska ansvara för förandet av loggning av åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål. Det bör dock fortsatt åligga Polismyndigheten i egenskap av central åtkomstpunkt att säkerställa att det förs loggar på det sätt som krävs av Sverige enligt artikel 22s. Något särskilt utpekande i nationell rätt är inte nödvändigt.

158

Ds 2023:30

Dataskydd

Bestämmelserna om loggning av begäran om inhämtande av VIS- uppgifter i brottsbekämpande syfte är direkt tillämpliga och kräver därför inte heller några författningsändringar.

10.10 Ändring och radering av uppgifter i förtid

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om ändring och radering av uppgifter i förtid kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen: I artiklarna 24 och 25 i VIS-förordningen i dess lydelse före ändringsförordningen finns bestämmelser om ändring av uppgifter i VIS genom att de rättas eller raderas och om radering av uppgifter i förtid. Bestämmelserna innebär att den medlemsstat som har fört in uppgifter i VIS också är den som har rätt att ändra eller radera uppgifter i förtid. Det finns även bestämmelser om hur andra medlemsstater ska informera den ansvariga medlemsstaten om felaktiga eller felaktigt behandlade uppgifter och om tidsfrister för ändring och radering. För det fall en sökande har blivit medborgare i en medlemsstat före utgången av lagringsperioden för uppgifter om denne ska de raderas. Den medlemsstat som har beviljat medborgarskapet ska informera den ansvariga medlemsstaten. Det finns även bestämmelser om radering av uppgifter om avslag på en viseringsansökan om avslagsbeslutet har upphävts. Artiklarna ändras genom ändringsförordningen (artikel

1.28och 1.29). Den nya lydelsen motsvarar i stort lydelsen före ändringsförordningen. Ändringarna innebär bl.a. att vissa ytterligare tidsfrister för radering av uppgifter införs. Bestämmelserna om ändring av uppgifter och radering av uppgifter i förtid är direkt tillämpliga. De ändringar som görs kräver inte några författningsändringar.

159

Dataskydd

Ds 2023:30

10.11 Överföring av personuppgifter till tredjeland

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen: Uppgifter som behandlas i VIS i enlighet med VIS-förordningen får enligt artikel 31.1 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen som huvudregel inte överföras till eller göras tillgängliga för ett tredje land eller en internationell organisation. Undantag görs för vissa uppgifter för det fall över- föringen i enskilda fall är nödvändig för att bevisa en tredjelands- medborgares identitet, inbegripet för återsändande, och endast om vissa villkor är uppfyllda (artikel 31.2). Överföringen ska inte påverka rättigheterna för flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om non- refoulement (artikel 31.3).

Artikel 31 får en ny lydelse genom ändringsförordningen (artikel

1.35i ändringsförordningen). Den nya lydelsen motsvarar i stort lydelsen före ändringsförordningen. Vissa ändringar görs dock av vilka undantag som finns från förbudet och det läggs till att även uppgifter som har erhållits från VIS för brottsbekämpande ändamål som huvudregel inte får föras över eller göras tillgängliga för tredjeländer, internationella organisationer eller privata enheter som är etablerade i eller utanför unionen. Förbudet gäller även vid vidarebehandling av uppgifterna på nationell nivå eller mellan medlemsstater (artikel 31.1, 31.2 och 31.4). Sådana uppgifter får dock överföras till tredjeland under vissa förutsättningar (artikel 31.5).

Bestämmelserna om överföring av uppgifter som behandlas i VIS enligt VIS-förordningen är direkt tillämpliga och kräver inte några författningsändringar.

10.12 Enskildas rättigheter

Bedömning: Bestämmelserna i VIS-förordningen om enskildas rätt till åtkomst till, rättelse, komplettering och radering samt begränsning av behandlingen av personuppgifter kräver inte

160

Ds 2023:30

Dataskydd

några författningsändringar. Detsamma gäller bestämmelserna om rättsmedel och om samarbete för att säkerställa rätten till dataskydd.

Skälen för bedömningen

Rätt till åtkomst till, rättelse, komplettering och radering samt begränsning av behandlingen av personuppgifter

Sedan tidigare finns bestämmelser i VIS-förordningen om enskildas rätt till åtkomst till, korrigering och radering av uppgifter i VIS (artikel 38 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändrings- förordningen). Bestämmelserna innebär i korthet att var och en har rätt att få ta del av uppgifter som registrerats i VIS om honom eller henne och om vilken medlemsstat som har fört in uppgifterna i systemet. Den enskilde har även rätt att begära att uppgifter korrigeras eller raderas. Det finns även bestämmelser om hur den medlemsstat som tar emot begäran och den ansvariga medlemsstaten ska agera efter en sådan begäran, under vilka förutsättningar som uppgifter ska korrigeras respektive raderas samt om förfarandet när medlemsstaten bedömer att uppgifterna inte ska korrigeras eller raderas.

Artikel 38 får en ny lydelse genom ändringsförordningen (artikel

1.42i ändringsförordningen). Artikeln reglerar rätt till åtkomst till, rättelse, komplettering och radering samt begränsning av behandlingen av personuppgifter. Hänvisning görs till att en begäran om detta kan framställas i syfte för den enskilde att utöva sina rättigheter enligt artiklarna 15–18 i EU:s dataskyddsförordning. Bestämmelserna reglerar fortfarande förfarandet för att framställa en sådan begäran, vad de berörda myndigheterna ska vidta för åtgärder med anledning av denna och inom vilka tidsfrister så ska ske. Några förändringar bör dock nämnas särskilt.

Tidigare gällde att en medlemsstat som inte ansåg sig beredd att korrigera eller radera uppgifter, trots begäran om detta, skulle lämna en skriftlig förklaring till den berörda personen (artikel 38.5 i VIS- förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). I den nya lydelsen anges uttryckligen att medlemsstaten ska anta ett

161

Dataskydd

Ds 2023:30

administrativt beslut, som ska innehålla en skriftlig förklaring. Beslutet ska även innehålla information om möjligheten att invända mot beslutet, och vid behov information om hur överklagande eller klagomål kan inges till behöriga myndigheter eller domstolar, samt information om möjligheterna till bistånd – även från behöriga tillsynsmyndigheter.

En annan skillnad i förhållande till tidigare är att en medlemsstat får vägra utlämnande av information på annan grund än att den inte anser att uppgifterna är inkorrekta eller har behandlats på felaktigt sätt (artikel 38.7). Det handlar om att medlemsstaterna kan vägra utlämnande av vissa uppgifter i de motiverade yttranden som ska registreras i VIS gällande träffar mot Etias bevakningslista och vissa träffar mot SIS.

En vägran att lämna ut information kan avse uppgifterna i sin helhet eller endast delvis men får endast göras under vissa förutsättningar. Att vägra att lämna ut uppgifter ska för det första ske i enlighet med nationell rätt eller unionsrätt. Vägran får vidare endast ske i den utsträckning en sådan begränsning är en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle med veder- börlig hänsyn till den berörda personens grundläggande rättigheter och berättigade intressen. Begränsningen ska också beslutas i något av ett antal uppräknade syften. Uppgifter kan vägras att lämnas ut för att inte försvåra officiella eller rättsliga utredningar, undersökningar eller förfaranden; undvika menlig inverkan på förebyggande, förhindrande, upptäckt, utredning eller lagföring av brott eller på verkställighet av straffrättsliga påföljder; skydda den allmänna säkerheten; skydda den nationella säkerheten, eller skydda andra personers rättigheter och friheter.

Den beslutande myndigheten är även skyldig att utan onödigt dröjsmål informera den enskilde om vägran att lämna ut uppgifter. Dock behöver sådan information inte lämnas om det skulle undergräva något av skälen till att uppgifterna inte lämnades ut. De sakliga och rättsliga grunderna för att inte lämna ut information till den enskilde ska dokumenteras och göras tillgängliga för tillsynsmyndigheterna. I sådana fall ska den berörda personen kunna utöva sina rättigheter genom de berörda tillsynsmyndigheterna.

Bestämmelserna om enskildas rättigheter gällande uppgifter i VIS är direkt tillämpliga och kräver inte några författningsändringar. En vägran att lämna ut uppgifter enligt artikel 38.7 bör i första hand bli

162

Ds 2023:30

Dataskydd

aktuell då sekretess gäller för uppgiften enligt någon av bestämmelserna i OSL, t.ex. förundersökningssekretess enligt 18 kap. 1 §. Om myndigheten bedömer att en uppgift inte ska lämnas ut till den enskilde på grund av att den omfattas av sekretess får också de övriga kraven i artikel 38.7 – om att begränsningen ska vara en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle med vederbörlig hänsyn till den berörda personens grundläggande rättigheter och berättigade intressen – i regel anses uppfyllda.

Frågan om möjligheter för enskilda att klaga på administrativa beslut gällande utlämnande av uppgifter behandlas nedan.

Rättsmedel

Det ska vara möjligt att föra talan mot, eller lämna in klagomål på, ett beslut om avslag på en begäran om korrigering eller radering av uppgifter till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat där beslutet fattats. Vidare ska bistånd från tillsynsmyndigheterna finnas tillgängligt under hela förfarandet (artikel 40 i VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen). Enligt de ändringar av artikel 40 som görs genom ändringsförordningen avser rätten att väcka en sådan talan eller lämna ett sådant klagomål de rättigheter som följer av artikel

38.Vidare ska rätten att klaga också gälla om begäran inte besvarades inom de tidsfrister som anges i artikeln eller aldrig behandlades av den personuppgiftsansvarige. Det anges även att rätten att väcka talan eller lämna in klagomål inte ska påverka rätten att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet och rätten till effektivt rättsmedel mot en tillsynsmyndighets beslut enligt EU:s dataskyddsförordning (artikel 1.42 i ändringsförordningen).

Artikel 38 i VIS-förordningen avser rätten att ta del av uppgifter och få uppgifter ändrade, kompletterade, raderade, eller behand- lingen av dem begränsad i enlighet med artiklarna 15–18 i data- skyddsförordringen. Enligt de artiklarna ska framställan göras hos den personuppgiftsansvarige. Beslut enligt bl.a. artiklarna 15–18 i EU:s dataskyddsförordning får överklagas till allmän förvaltnings- domstol om beslutet har meddelats av en myndighet i egenskap av personuppgiftsansvarig (7 kap. 2 § dataskyddslagen). Migrations- verket föreslås vara fortsatt personuppgiftsansvarig myndighet för

163

Dataskydd

Ds 2023:30

behandlingen av uppgifter i VIS (se avsnitt 10.5). Beslut som meddelats av Migrationsverket enligt artikel 38 får alltså överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Vad gäller att det ska vara möjligt att klaga på att den person- uppgiftsansvarige inte besvarade begäran inom givna tidsfrister eller aldrig behandlade denna kan flera olika åtgärder vidtas av den enskilde. Han eller hon kan bl.a. vända sig till Riksdagens ombuds- män och göra en anmälan om brister i handläggningen hos Migra- tionsverket. Riksdagens ombudsmän har också befogenhet att väcka åtal om tjänstefel. Om den enskilde anser att dröjsmålet med att behandla begäran lett till skada kan denne också begära skadestånd enligt skadeståndslagen, antingen genom att väcka talan i allmän domstol eller genom att framställa kravet direkt till myndigheten. Enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av skadestånds- anspråk mot staten är Justitiekanslern handläggande myndighet för vissa skadeståndskrav med anledning av att en myndighet underlåtit att fatta beslut och har även möjlighet att förhandla med den som kräver ersättning samt besluta om ersättning för statens räkning (4 och 6 §§). Vidare kan den enskilde vända till Integritetsskydds- myndigheten med klagomål på personuppgiftsbehandling som strider mot EU:s dataskyddsförordning. Integritetsskyddsmyndig- heten är också nationell tillsynsmyndighet enligt VIS-förordningen.

Sammanfattningsvis bedöms att det i svensk rätt redan finns regler och förfaranden som uppfyller kraven i artikel 40 i VIS- förordningen. Det krävs därför inte några författningsändringar med anledning av bestämmelserna om rättsmedel.

Bistånd från tillsynsmyndigheten

I det här sammanhanget kan också nämnas att den tillsynsmyndighet som utsetts enligt EU:s dataskyddsförordning i varje medlemsstat ska bistå och ge råd till registrerade om hur de ska utöva sin rätt att rätta, komplettera eller radera personuppgifter som rör dem, eller begränsa behandlingen av sådana uppgifter i enlighet med dataskyddsförordningen (artikel 39.2 i VIS-förordningen, som införs genom artikel 1.42 i ändringsförordningen). Vidare ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna samarbeta för att se till att de rättigheter som fastställs enligt artikel 38 kan utövas och även

164

Ds 2023:30

Dataskydd

tillsynsmyndigheterna i berörda medlemsstater ska samarbeta gällande en begäran (artikel 39.1 och 39.2). I Sverige är det Integritetsskyddsmyndigheten som är tillsynsmyndighet. Bestämmelserna i artikel 39 överensstämmer med vad som tidigare gällt. De kräver inte några författningsändringar.

165

11 Sekretess

Bedömning: VIS-förordningen kräver inte några författnings- ändringar i fråga om sekretess.

Skälen för bedömningen

VIS kommer att innehålla fler uppgiftskategorier än tidigare och fler myndigheter kommer att ha åtkomst till uppgifter i systemet

Uppgifter i utländska databaser, som genom direktåtkomst görs elektroniskt tillgängliga för en svensk myndighet, är allmänna hand- lingar hos den svenska myndigheten om uppgifterna ingår i en s.k. färdig elektronisk handling eller om de kan sammanställas med rutinbetonade åtgärder och utan användning av förbjudna sök- begrepp (se prop. 2011/12:157 s. 8). Vem som helst kan då begära att få ta del av uppgifterna – t.ex. uppgifter som lagras i VIS. Aktuella uppgifter kan dock vara känsliga och det kan därmed finnas ett behov av att kunna skydda uppgifterna.

Enligt VIS-förordningen har medlemsstaterna en skyldighet att vidta åtgärder för att skydda personuppgifter som behandlas enligt förordningarna (artikel 32). Medlemsstaterna ska bl.a. hindra obehöriga från att läsa, kopiera, ändra eller avlägsna datamedier. Någon särskild bestämmelse om sekretess för uppgifter som lagras i VIS finns dock inte i VIS-förordningen. Det får emellertid anses underförstått att medlemsstaterna också ska säkerställa att känslig information inte lämnas ut på begäran från allmänheten om detta skulle skada ett allmänt eller enskilt intresse.

Enligt VIS-förordningen i sin lydelse före ändringsförordningen innehåller VIS främst uppgifter om sökanden, ansökningar och

167

Sekretess

Ds 2023:30

beslut i ärenden om visering för kortare vistelse. Vid VIS-för- ordningens införande bedömdes det inte krävas några författnings- ändringar i fråga om sekretess utöver den uppgiftsskyldighet gentemot Migrationsverket för de myndigheter som behandlar personuppgifter med stöd av VIS-förordningen som infördes i utlänningsförordningen. Uppgiftsskyldigheten infördes för att Migrationsverket ska kunna fullgöra sin skyldighet att föra register över uppgiftsbehandlingen i VIS (se 7 kap. 21 § UtlF och Ds 2009:5 s. 55). Genom ändringsförordningen införs bestämmelser som har betydelse för bedömningen av behovet av sekretessbestämmelser. Dels innebär ändringarna att VIS kommer att innehålla fler uppgifter än tidigare, dels att fler myndigheter kommer att ha åtkomst till uppgifterna i systemet, vilket har betydelse för vilka sekretessbestämmelser som skulle kunna bli tillämpliga.

Enligt VIS-förordningen kommer VIS – utöver vad som gäller sedan tidigare – att innehålla uppgifter om sökanden, ansökningar och beslut i ärenden om uppehållstillstånd och nationella viseringar (artiklarna 22a och 22c–22f). Systemet kommer också att innehålla uppgifter om träffar som uppstår vid de automatiska sökningarna mot andra informationssystem som kommer att göras i samband med att en ansökan registreras samt de motiverade yttranden som ska lämnas när sådana träffar följs upp (artiklarna 9a, 9e, 9g och 22b). Det handlar om träffar mot bl.a. SIS, in- och utresesystemet, Etias och Europoluppgifter. De motiverade yttrandena ska lämnas av den utsedda VIS-myndigheten respektive den nationella Etias-enheten när vissa träffar har uppstått och innehålla bedömningar av om sökanden i det enskilda fallet kan utgöra en risk för den allmänna säkerheten.

Ett antal myndigheter kommer att ha rätt till åtkomst till uppgifter i VIS i syfte att ta del av och ändra uppgifter om uppehållstillstånd och nationella viseringar. Det handlar om Migrationsverket, Regeringskansliet, migrationsdomstolarna, Migrationsöverdomstolen och i förekommande fall andra myndigheter eller organ som bemyndigats av regeringen eller Migrationsverket att fatta beslut i sådana ärenden.

Att träffar mot andra informationssystem ska verifieras och följas upp innebär också att – förutom viseringsmyndigheterna – den nationella Etias-enheten, Sirenekontoret och den utsedda VIS- myndigheten får åtkomst till uppgifter i VIS (som alla ligger inom

168

Ds 2023:30

Sekretess

eller föreslås ligga inom Polismyndigheten, se bilagan till förordning [2022:1718] med instruktion för Polismyndigheten, Ds 2021:19 och avsnitt 7.4 i den här promemorian). Vidare kommer ett flertal myndigheter att kunna begära åtkomst till uppgifter ur VIS för brottsbekämpande ändamål i enlighet med kapitel IIIb som införs genom ändringsförordningen. Enligt förslag som lämnas i den här promemorian ska Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrotts- myndigheten (i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten), Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Försvarsmakten vara behöriga att inhämta VIS-uppgifter för det här ändamålet via den centrala åtkomstpunkten. Polismyndigheten föreslås vara central åtkomstpunkt (se avsnitt 9.3.2).

Tillämpliga sekretessbestämmelser

VIS kommer främst att innehålla uppgifter som rör tredjelands- medborgare. Bestämmelser om sekretess avseende utlänningar finns i 21 kap. 5 § och 37 kap. OSL). Sekretess gäller t.ex. för en uppgift som rör en utlänning, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller lider annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och en utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlänningar (21 kap. 5 §). Sekretess gäller dessutom i verksamhet för kontroll över utlänningar för en uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men (37 kap. 1 § första stycket). Med verksamhet för kontroll över utlänningar avses inte bara förvaltningsärenden om t.ex. visering, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, avvisning eller utvisning utan också kontrollåtgärder eller annan löpande tillsyn (se prop. 1979/80:2 Del A s. 210). Sådan sekretess gäller också hos en myndighet som lämnar biträde i verksamhet för kontroll över utlänningar (37 kap. 1 § fjärde stycket).

I 18 kap. OSL finns det bestämmelser till skydd för intresset av att förebygga eller beivra brott. Enligt 1 § gäller sekretess bl.a. för en uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder kan motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften

169

Sekretess

Ds 2023:30

röjs. Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar bl.a. för en uppgift som hänför sig till annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatte- verket, Tullverket eller Kustbevakningen. Utöver bestämmelserna i 18 kap. OSL finns det bestämmelser i 35 kap. OSL om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott m.m. Enligt 35 kap. 1 § OSL gäller sekretess för en uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men bl.a. då uppgiften förekommer i en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål.

För uppgifter som förekommer i Schengens informationssystem finns särskilda sekretessbestämmelser i 18 kap. 17 § och 37 kap. 6 § OSL. Sekretessen tar sikte på vissa typer av registreringar i SIS och gäller hos de myndigheter som räknas upp i bestämmelserna. SIS består av ett centralt system samt nationella register som i Sverige förs av Polismyndigheten. Eftersom vissa andra myndigheter kan få direktåtkomst till registret, aktualiseras även bestämmelserna om överföring av sekretess i 11 kap. 4 § OSL. Med anledning av att det har antagits nya EU-förordningar om SIS har vissa ändringar gjorts i 18 kap. 17 § och 37 kap. 6 § OSL. Ändringarna innebär att sekretessbestämmelserna omfattar fler registreringskategorier och ska vara direkt tillämpliga hos fler myndigheter än i dag (se prop. 2020/21:222 s. 71–74).

Vidare finns det tillämpliga bestämmelser om sekretess bl.a. i 15 kap. OSL. Enligt 15 kap. 1 § OSL gäller s.k. utrikessekretess för en uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i annan stat eller statslös, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Enligt 1 a § gäller sekretess för en uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs. Av förarbetena framgår att myndigheterna måste beakta om, och i så fall på vilket sätt, frågan om sekretess regleras i rättsakten vid bedömningen av vilka

170

Ds 2023:30

Sekretess

konsekvenser ett röjande kan antas få för det fortsatta samarbetet (prop. 2012/13:192 s. 44). I 15 kap. 1 b § OSL anges vidare att sekretess gäller för en uppgift som en myndighet har elektronisk tillgång till i en upptagning för automatiserad behandling hos en annan stat eller mellanfolklig organisation, om myndigheten inte får behandla uppgiften enligt en bindande EU-rättsakt. Syftet med bestämmelsen är att en myndighet, som på grund av ändamåls- begränsningar eller villkorade sökbegränsningar inte får behandla uppgifter i en utländsk databas, inte ska behöva söka fram sådana uppgifter som inte omfattas av överenskommelsen om informa- tionsutbyte för att kunna avgöra sekretessfrågan om uppgifterna begärs ut (se prop. 2011/12:157 s. 17). Sekretessen enligt den sistnämnda bestämmelsen är absolut. Om uppgifter som omfattas av bestämmelsen begärs ut ska de alltså hemlighållas utan att någon skadeprövning görs.

Det behövs inga författningsändringar om sekretess

Det finns alltså en förhållandevis omfattande sekretessreglering som kan tillämpas på uppgifterna som kommer att förvaras hos myndigheterna med anledning av VIS-förordningen. Det kan i det här sammanhanget också konstateras att det i svenska lagstiftnings- ärenden har gjorts överväganden om sekretesskydd för den informa- tion som lagras i system som VIS kommer att utföra automatiska sökningar mot (se bl.a. Ds 2021:9 s. 144 och 145 och Ds 2021:19 s. 95–98). Det har inte bedömts krävas några författningsändringar i fråga om sekretess avseende de uppgifterna. Sammanfattningsvis bedöms det inte finnas något behov av nya bestämmelser om sekretess med anledning av VIS-förordningen.

171

12Ändringar av andra unionsinstrument

Enligt den reviderade VIS-förordningen ska fler uppgifter än tidigare läggas in i systemet. Uppgifterna kommer också att behandlas på fler sätt under handläggningen av en ansökan om visering och viseringsmyndigheterna kommer att ha mer information att ta ställning till när de ska fatta beslut. Ändringar görs därför i viseringskodexen gällande handläggningen av en viseringsansökan.

Eftersom VIS enligt den reviderade VIS-förordningen ska innehålla uppgifter om uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse införs ändringar i gränskodexen gällande gränskontrollen för tredjelandsmedborgare som innehar sådana tillstånd.

Ändringarna i VIS-förordningen innebär också att VIS ska kom- municera med de andra EU-gemensamma informationssystemen (in- och utresesystemet, Etias, SIS, Eurodac och Ecris-TCN) samt Europol- och Interpol-uppgifter. Vidare är det nödvändigt att myndigheter får behandla uppgifter i de andra systemen för att t.ex. manuellt verifiera träffar efter den automatiska sökningen från VIS. För att detta ska vara möjligt görs även ändringar i förordningarna som reglerar dessa system dels genom ändringsförordningen, dels genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1133 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) nr 603/2013, (EU) 2016/794, (EU) 2018/1862, (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 vad gäller fastställandet av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Informations- systemet för viseringar.

Slutligen görs vissa ändringar i förordningarna som reglerar Europol och Frontex eftersom byråerna får nya uppgifter i och med den reviderade VIS-förordningen.

173

Ändringar av andra unionsinstrument

Ds 2023:30

Nedan redogörs i korthet för de här ändringarna och övervägs om de kräver nationella författningsändringar.

12.1Ändringar av viseringskodexen

Bedömning: Ändringarna i viseringskodexen kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen

Ändrade bestämmelser om biometriska uppgifter i samband med en ansökan om visering

Artikel 13 i viseringskodexen innehåller bestämmelser om biometriska uppgifter och reglerar sökandens skyldighet att lämna sådana uppgifter i samband med en ansökan om visering. Kravet på att lämna biometriska uppgifter innebär att sökanden ska infinna sig personligen för att lämna tio platta fingeravtryck och att ett fotografi antingen ska tas på plats eller lämnas in under förutsättning att det uppfyller en viss angiven kvalitetsstandard. (I artikel 13 i viserings- kodexen används termen biometriska kännetecken för fingeravtryck och fotografi/ansiktsbild. I promemorian används dock termen biometriska uppgifter för uppgifter om fingeravtryck och ansikts- bild i enlighet med definitionen i skäl 13 i ändringsförordningen). Genom ändringsförordningen ändras kravet på fotografi. Sökanden ska som huvudregel lämna biometrisk uppgift i form av en ansiktsbild som tas på plats och som är av tillräckligt hög kvalitet för att användas för automatiserad biometrisk matchning (enligt de nya lydelserna av artikel 13.1, 13.2, 13.3 och 13.4 i viseringskodexen som införs genom artikel 2.2 a i ändringsförordningen). Endast i undantagsfall får ansiktsbilden tas fram från chippet i en resehandling. Det införs dock undantag från kravet på att ansikts- bilden ska tas på plats för vissa personkategorier (artikel 13.7a och b i viseringskodexen, som införs genom artikel 2.2 d i ändrings- förordningen). Artikel 10, som innehåller allmänna bestämmelser om inlämnande av en viseringsansökan, ändras i konsekvens med detta. Enligt den nya lydelsen ska sökande när de lämnar in en

174

Ds 2023:30

Ändringar av andra unionsinstrument

ansökan, om så krävs i enlighet med artikel 13, infinna sig personligen för att lämna fingeravtryck eller ansiktsbilder. Vidare ska sökanden tillåta att hans eller hennes ansiktsbild tas på plats eller ge in ett fotografi, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 13. Varje medlemsstat får även kräva att sökanden vid varje ansökan också lämnar in ett fotografi (artikel 2.1 i ändringsförordningen).

Artikel 13 ändras också vad gäller vilka som omfattas av kravet på att lämna biometriska uppgifter. Artikel 13.7 reglerar vilka som undantas från kravet på att lämna fingeravtryck. Enligt den artikeln undantas barn under 12 år. Åldersgränsen ändras så att barn under sex år inte ska lämna fingeravtryck och inte heller personer över 75 år. Det införs även ett undantag för personer som ska vittna vid internationella domstolar och tribunaler (artikel 2.2 c i ändrings- förordningen).

Det införs vidare krav vid insamling av biometri från underåriga, bland annat att personalen ska vara särskilt utbildad för detta (artikel 13.6a i viseringskodexen, som införs genom artikel 2.2 b i ändringsförordningen).

En användarbegränsning införs också på så sätt att de biometriska uppgifterna endast får samlas in för registrering i VIS och de nationella systemen för handläggning av en asylansökan (artikel 13.2a i viseringskodexen, som införs genom artikel 2.2 a i ändringsförordningen).

Artikel 13 i viseringskodexen innehåller direkt tillämpliga och tydliga bestämmelser om de biometriska uppgifter som ska tas upp vid ansökan om visering. Artikeln utgör den rättsliga grunden för upptagande av biometriska uppgifter vid ansökan om visering, också för att läggas in i VIS enligt VIS-förordningen. I det lagstiftningsärende där svensk rätt anpassades till viseringskodexen bedömdes att upptagande av biometri regleras uttömmande i viseringskodexen och att någon kompletterande lagstiftning inte var nödvändig (SOU 2009:77 s. 177 och prop. 2010/11:121). De ändringar som görs innebär inte att det finns ett behov av författningsändring (jfr avsnitt 6.1). Den förändrade åldersgränsen för upptagande av biometri i samband med ansökan har dock betydelse för vissa bestämmelser om upptagande av biometri för kontroll mot uppgifter i VIS, och behandlas i det avseendet i avsnitt 8.2 och 8.3.

175

Ändringar av andra unionsinstrument

Ds 2023:30

Kontroller vid prövningen av en viseringsansökan

Enligt artikel 21 i viseringskodexen ska vissa kontroller göras vid prövningen av en viseringsansökan. Flera kontroller läggs till som en konsekvens av den automatiska sökning från VIS som ska göras i samband med ansökan enligt den reviderade VIS-förordningen. Bland annat ska resultatet av verifieringen av träffar enligt artikel 9c eller ett motiverat yttrande från den utsedda VIS-myndigheten eller den nationella Etias-enheten enligt artiklarna 9e och 9g i VIS- förordningen beaktas vid prövningen. Vidare ska röda länkar som skapas enligt IO-förordningen, träffar mot de särskilda riskindikatorerna som avses i artikel 9j i VIS-förordningen och uppgifter från in- och utresesystemet beaktas vid prövningen (artikel 21.3a–21.4 i viseringskodexen, som införs genom artikel 2.3 a och b i ändringsförordningen). Konsulaten ska också lägga särskild vikt vid att verifiera underårigas identitet och kopplingen till den person som är vårdnadshavare eller förmyndare i syfte att förhindra barnhandel (artikel 21.8a i viseringskodexen, som införs genom artikel 2.3 c i ändringsförordningen).

Bestämmelserna i viseringskodexen om de kontroller som ska göras vid prövningen av en ansökan är direkt tillämpliga och tydliga. Det krävs alltså inte några författningsändringar på grund av de utökade kontroller som ska göras.

Om ett motiverat yttrande har lämnats av antingen den utsedda VIS-myndigheten eller av den nationella Etias-enheten ska den centrala myndigheten ha befogenhet att själv fatta beslut om ansökan eller underrätta det handläggande konsulatet om att myndigheten motsätter sig att en visering utfärdas (artikel 21.3a andra stycket som införs genom artikel 2.3 a i ändrings- förordningen). Befogenheten för den centrala myndigheten att fatta beslut om ansökningar där ett motiverat yttrande har lämnats gäller för svenskt vidkommande Migrationsverket. Enligt 3 kap. 5 § UtlL får Migrationsverket fatta beslut om Schengenvisering. Det finns alltså redan en möjlighet enligt utlänningslagen för Migrationsverket att fatta beslut om en ansökan där ett motiverat yttrande har lämnats. Det motiverade yttrandet ska tillhandahållas den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar ansökan (artiklarna 9e.6 och 9g.5 i VIS-förordningen). Migrationsverket kommer alltså att få information om ärenden där motiverat yttrande

176

Ds 2023:30

Ändringar av andra unionsinstrument

har lämnats och därmed också möjlighet att i samråd med det berörda konsulatet fatta beslut om den fortsatta handläggningen. Det krävs därmed inte heller några författningsändringar för att möjliggöra den handläggning som den nya bestämmelsen i viseringskodexen föreskriver.

Övriga ändringar

Det görs även ändringar i ett antal andra artiklar i viseringskodexen. Det handlar bl.a. om en ny grund för utfärdande av visering med territoriellt begränsad giltighet, en ny bestämmelse om förutsätt- ningar för utfärdande av visering vid yttre gräns när verifieringen av träffar efter den automatiska sökningen från VIS inte är slutförd, ändringar i bestämmelserna om uppförande för personalen vid konsulaten där bl.a. beaktande av barnets bästa framhålls särskilt och ändringar i en bestämmelse om kommissionens utvärdering av hur förordningen har tillämpats (artiklarna 25.1 a iv, 35.5a, 36.3, 39.2 och

39.3samt 57.1 i viseringskodexen, som införs genom artikel 2.4–2.7 och 2.9 i ändringsförordningen).

Vidare tas artikel 46 och bilaga XII bort från viseringskodexen, vilka angav en skyldighet för medlemsstaterna att årligen sammanställa statistik och lämna uppgifter till kommissionen över ansökningar om och utfärdande av viseringar (artikel 2.8 och 2.11 i ändringsförordningen).

I den mån bestämmelserna berör medlemsstaterna är de direkt tillämpliga och kräver inte några författningsändringar.

12.2Ändringar av gränskodexen

Bedömning: Ändringarna i gränskodexen kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen

177

Ändringar av andra unionsinstrument

Ds 2023:30

Inresekontroll av tredjelandsmedborgare med visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd

Artikel 8 i gränskodexen reglerar in- och utresekontroller vid de yttre gränserna. Artikel 8.3 gäller kontrollerna av tredjelands- medborgare. Genom artikel 3.1 i ändringsförordningen införs i artikel 8.3 bb i gränskodexen en ny bestämmelse om kontroll av tredjelandsmedborgare som innehar en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd. Kontrollen vid inresa ska då omfatta verifiering av identiteten på den som innehar viseringen eller uppehållstillståndet och av viseringens eller uppehållstillståndets äkthet och giltighet. Detta ska ske genom en sökning i VIS i enlighet med artikel 22g i VIS-förordningen. Skulle verifieringen misslyckas eller tvivel råda om personens identitet eller om viseringens, uppehållstillståndets eller resehandlingens giltighet, ska personalen gå vidare och verifiera chippet i handlingen.

Vilka kontroller som ska ske vid de yttre gränserna regleras av gränskodexen, som är direkt tillämplig. Även den nya bestämmelsen i 8.3 bb är direkt tillämplig och kräver i sig inte några kompletterande nationella bestämmelser. Bestämmelsen, och artikel 22g i VIS- förordningen, förutsätter dock att biometriska uppgifter tas upp. Detta behandlas i avsnitt 8.2.

Särskilda regler för kontroll av underåriga

Enligt artikel 20 i gränskodexen ska de särskilda bestämmelser som anges i bilaga VII tillämpas vid kontroller av vissa personkategorier, bl.a. underåriga. Genom artikel 3.2 i ändringsförordningen görs ändringar i bilaga VII såvitt avser underåriga. Ändringarna innebär bl.a. att gränskontrolltjänstemän som verifierar barns biometriska kännetecken eller använder dem för identifiering ska ha utbildats särskilt för att göra det på ett barnvänligt och barnanpassat sätt. Om barnet reser med en förälder eller förmyndare ska denne följa med barnet när biometriska kännetecken verifieras eller används för identifiering. Om det krävs ska även infrastrukturen för användning av biometrin anpassas.

Bestämmelserna är direkt tillämpliga och tydliga. De innebär i och för sig att de gränskontrollerande myndigheterna kan behöva

178

Ds 2023:30

Ändringar av andra unionsinstrument

utbilda personal och anpassa sin infrastruktur vid gränsövergångs- ställen. Detta kräver dock inte författningsändringar.

12.3Övriga ändringar genom ändringsförordningen

Bedömning: De ändringar som införs genom ändrings- förordningen i andra förordningar än viseringskodexen och gränskodexen kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen

Det görs ändringar i flera andra förordningar

I artiklarna 4–9 i ändringsförordningen finns bestämmelser om ändringar i in- och utreseförordningen, Etias-förordningen, SIS- återvändandeförordningen, SIS-gränsförordningen, IO-förordning- en på området gränser och viseringar och Frontex-förordningen. Vad gäller Frontex-förordningen införs endast en skyldighet för Frontex att fullgöra de uppgifter som följer av VIS-förordningen. Detta kommer inte att beröras närmare.

In- och utreseförordningen

Ändringarna i in- och utreseförordningen har till stor del att göra med den förändring i VIS-förordningen som gäller att den ansikts- bild som ska läggas in i systemet ska kunna användas för automatisk biometrisk matchning. Det ska bl.a. vara möjligt att vid gränskontroll söka direkt i VIS för verifiering av en viserings- innehavares identitet genom jämförelse av ansiktsbild (artikel 8 i in- och utreseförordningen, som ändras genom artikel 4.1 i ändrings- förordningen). En ansiktsbild ska inte läggas in i eller lagras i in- och utresesystemet om det i VIS finns en ansiktsbild av samma person som tagits på plats vid inlämnande av viseringsansökan (artiklarna 15.1, 16.1 och 16.1a i in- och utreseförordningen, som ändras respektive införs genom artikel 4.4 och 4.5 i ändringsförordningen). Detta gäller dock inte om viseringsinnehavaren nekas inresa på

179

Ändringar av andra unionsinstrument

Ds 2023:30

grund av att han eller hon innehar förfalskade resehandlingar, visering eller uppehållstillstånd och det råder tvivel om att ansiktsbilden som lagras i VIS är äkta. I sådana fall ska en ansiktsbild tas på plats och föras in i personakten (artikel 18.2 i in- och utreseförordningen, som ändras genom artikel 4.6 i ändrings- förordningen). Vid en gränskontroll ska också viseringsinne- havarens identitet kontrolleras genom en jämförelse med ansikts- bilden som finns lagrad i in- och utresesystemet eller i VIS (artikel

23.2i in- och utreseförordningen, som ändras genom artikel 4.7 i ändringsförordningen).

Det görs även ändringar vad gäller användningen av in- och utresesystemet för att pröva och fatta beslut om viseringar. Åtkomst ges även till de myndigheter som ska utföra den manuella verifieringen av träffar efter den automatiska sökningen från VIS som ska göras i samband med en viseringsansökan. Åtkomsten gäller även för att fatta beslut om sådana ansökningar där träff uppstått (artikel 24.5 i in- och utreseförordningen, som införs genom artikel

4.8i ändringsförordningen).

Ändringar införs också gällande transportörers skyldigheter. Transportörerna ska även kontrollera att den maximala längden på den tillåtna vistelsen enligt viseringen inte överskrids. Detta kommer att ske genom att den webbtjänst som transportörerna använder svarar i form av OK/NOT OK. Vidare ska transportörerna lämna viss ytterligare information till en resenär som nekas att resa (artikel 13.3 i in- och utreseförordningen, som ändras genom artikel

4.3i ändringsförordningen).

Vissa mindre ändringar görs även i bestämmelsen om ändring och radering av uppgifter i in- och utresesystemet (artikel 35.4 i in- och utreseförordningen, som ändras genom artikel 4.9 i ändrings- förordningen).

Den tekniska möjligheten att söka i VIS riktar sig inte till medlemsstaterna och kräver inte några författningsändringar. Bestämmelserna om transportörernas skyldigheter, åtkomsten till systemet och om ändring och radering av uppgifter är tydliga och kräver inte heller några författningsändringar. Vilka myndigheter som omfattas av bestämmelserna om åtkomst till in- och utrese- systemet för manuell verifiering av träffar behandlas i avsnitt 7.2.

När det gäller de ändringar som har att göra med behandling av biometriska uppgifter i form av en ansiktsbild förutsätter dessa i

180

Ds 2023:30

Ändringar av andra unionsinstrument

vissa fall att en ansiktsbild ska tas. Det gäller artiklarna 18.2, 23.2 och

23.4i in- och utreseförordningen. I lagstiftningsärendet om behovet av författningsändringar med anledning av införandet av in- och utresesystemet bedömde regeringen att bestämmelserna om insamling av biometriska uppgifter i artikel 18 utgör tillräckligt stöd för gränsmyndigheterna att fotografera och ta fingeravtryck från en utlänning i den situationen (prop. 2021/22:81 s. 32). Det finns alltså stöd för att ta en ansiktsbild även om en sådan redan finns registrerad i VIS. De nya lydelserna av artiklarna 18.2, 23.2 och 23.4 kräver därmed inte några författningsändringar. Vidare finns stöd för upptagning av biometri vid gränskontroll enligt artikel 23.2 och 23.4 i artikel 6.1 f i gränskodexen (som införs genom artikel 1.2 i förordningen om ändring i gränskodexen). Inte heller för detta krävs alltså några författningsändringar.

Etias-förordningen

I artikel 5 i ändringsförordningen finns bestämmelser om ändringar i Etias-förordningen. Genom en ny bestämmelse ges åtkomst till Etias centrala system och CIR till de myndigheter som ska utföra verifieringen av träffar enligt artiklarna 9c och 22b i VIS- förordningen (artikel 49a i Etias-förordningen, som införs genom artikel 5.6 i ändringsförordningen). Vidare begränsas åtkomsten för viseringsmyndigheter och andra myndigheter som är behöriga att pröva en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd, enligt artikel 9a och 22b i VIS-förordningen, till verifiering av om sökanden av visering, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd eller dennes resehandling motsvarar ett beslut om resetillstånd samt kontroll av skälen för beslutet (artikel 13.4b i Etias-förordningen, som införs genom artikel 5.5 i ändringsförordningen).

De nationella Etias-enheterna får en ny uppgift i att ansvara för att verifiera träffar mot bevakningslistan och vidta uppföljnings- åtgärder enligt artikel 9e i VIS-förordningen (artikel 8.2 i Etias- förordningen, som ändras genom artikel 5.3 i ändrings- förordningen).

Det införs även bl.a. bestämmelser vari anges att ett syfte med Etias är att stödja målen med VIS samt görs ändringar gällande Etias

181

Ändringar av andra unionsinstrument

Ds 2023:30

centralenhets och Frontex uppgifter (artiklarna 4, 7.2, 7.3 och 75.1 i Etias-förordningen, som införs genom artiklarna 5.1, 5.2 och 5.8 i ändringsförordningen).

Vilka myndigheter som omfattas av bestämmelserna om åtkomst till Etias för manuell verifiering av träffar behandlas i avsnitt 7.2. Åtkomsten följer direkt av förordningen och kräver inte några kom- pletterande nationella föreskrifter. Även de övriga bestämmelserna om ändring i Etias-förordningen är tydliga och bedöms inte kräva några författningsändringar.

SIS-återvändandeförordningen och SIS-gränsförordningen

I artiklarna 6 och 7 i ändringsförordningen finns bestämmelser om ändringar i SIS-återvändandeförordningen respektive SIS- gränsförordningen. Det görs endast en mindre ändring om att logg ska föras över all uppgiftsbehandling i SIS och VIS (artikel 18 a i SIS- gränsförordningen, som införs genom artikel 7.1 i ändrings- förordningen). Vidare ska centrala SIS vara anslutet till ESP samma dag som reviderade VIS tas i drift (artikel 19 i SIS-återvändande- förordningen, som ändras genom artikel 6 i ändringsförordningen, och artikel 36a i SIS-gränsförordningen, som införs genom artikel 7.2 i ändringsförordningen).

Det är eu-Lisa som ansvarar för loggning av uppgifts- användningen i SIS. För VIS ansvarar Migrationsverket enligt artikel 34 i VIS-förordningen. Ändringen i övrigt är av teknisk karaktär. Det bedöms inte krävas några kompletterande nationella författningsändringar.

IO-förordningen på området gränser och viseringar

I artikel 8 i ändringsförordningen finns bestämmelser om ändringar

iIO-förordningen på området gränser och viseringar. Ändringar görs av vilka uppgifter som ska lagras i de olika IO-komponenterna, vilka uppgifter från VIS som ska användas vid spårning av multipla identiteter, vilka uppgifter från VIS som ska finnas i den centrala databasen för rapporter och statistik och driftstart för ESP (artiklarna 13.1 b, 18.1 b, 27.3 b, 39.2 och 72.1 a, som ändras och införs genom artiklarna 8.2, 8.3, 8.5, 8.7 och 8.9 i IO-förordningen

182

Ds 2023:30

Ändringar av andra unionsinstrument

på området gränser och viseringar). Bestämmelserna riktar sig inte till medlemsstaterna och kräver inte några författningsändringar.

Vidare görs ändringar gällande åtkomsten till detektorn för multipla identiteter (MID). Ändringen innebär att även de myndigheter som fattar beslut om uppehållstillstånd och visering för längre vistelse ska ha åtkomst till MID när de upprättar eller upp- daterar en ansökningsakt i VIS. Även de utsedda VIS-myndigheterna ska ha åtkomst när de manuellt verifierar träffar efter den automatiska sökningen från VIS i Ecris-TCN (artikel 26.1 b och ba, som införs genom artikel 8.4 i IO-förordningen på området gränser och viseringar).

Det införs även en ändring gällande vilka myndigheter som ansvarar för manuell verifiering av länkar som uppstår vid spårning av olika identiteter. Ändringen innebär att det är de myndigheter som ansvarar för att fatta beslut om uppehållstillstånd och visering för längre vistelse som ska ansvara för verifieringen när träffar uppstår när de upprättar eller uppdaterar en ansökningsakt i VIS. Det görs dock undantag för när gula länkar skapas mellan uppgifter

iVIS och Ecris-TCN. Då ska den utsedda VIS-myndigheten ansvara för den manuella verifieringen (artikel 29.1 b och ba i IO- förordningen på området gränser och viseringar, som införs genom artikel 8.6 i ändringsförordningen).

Det är Migrationsverket, Regeringskansliet, migrationsdom- stolarna, Migrationsöverdomstolen och andra myndigheter som bemyndigats som ansvarar för att fatta beslut om uppehållstillstånd och visering för längre vistelse (se avsnitt 5.1). Det är alltså de myndigheterna som kommer att ansvara för manuell verifiering av länkar som uppstår när de skapar eller uppdaterar en ansökningsakt

iVIS. Utsedd VIS-myndighet, och ansvarig för de gula länkarna till Ecris-TCN, föreslås vara Polismyndigheten (se avsnitt 7.4). Med ”verifiering” avses förfarandet att jämföra en uppsättning uppgifter med en annan för att fastställa om en påstådd identitet är riktig, s.k. one-to-one-check. Bestämmelser om åtkomst till MID och ansvaret för den manuella verifieringen av länkar har tidigare bedömts inte kräva några författningsändringar (se Ds 2022:21 s. 121 och 122). Av samma skäl bedöms att de ändringar som görs i det här avseendet inte heller kräver några författningsändringar.

183

Ändringar av andra unionsinstrument

Ds 2023:30

12.4Ändringar genom förordning (EU) 2021/1133

Bedömning: De ändringar som införs genom förordning (EU) 2021/1133 kräver inte några författningsändringar.

Skälen för bedömningen: Enligt artiklarna 9a och 22b i VIS- förordningen ska automatiska sökningar ske i andra informationssystem genom VIS när en ansökningsakt upprättas. I förordning (EU) 2021/1133 görs de ändringar som krävs i vissa andra förordningar för att de sökningarna tekniskt ska kunna genomföras. Ändringar görs för att ansluta VIS till Eurodac (artikel 1), SIS-polisförordningen (artikel 3) och Ecris-TCN (artikel 4) samt Europoluppgifter (artikel 2). Genom ändringarna införs vidare villkor som gäller för åtkomst till uppgifter i systemen. Till exempel att det är de behöriga viseringsmyndigheterna eller de utsedda VIS- myndigheterna som behöver åtkomst för att genomföra den manuella verifieringen av träffar.

Vissa ändringar görs även för att Europol ska kunna genomföra de nya uppgifter som åläggs byrån i den reviderade VIS- förordningen, såsom att avge yttranden med anledning av begäranden om samråd från utsedda VIS-myndigheter (skäl 9 och artikel 2 i förordning (EU) 2021/1133).

Vad gäller Ecris-TCN införs också en möjlighet för VIS att jämföra uppgifter i ansökningsakten med Ecris-TCN-uppgifter om vilka medlemsstater som innehar information om tredjelands- medborgare och statslösa personer om fällande domar för ett terroristbrott eller något annat brott som förtecknas i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 om det kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal tidsperiod på minst tre år enligt nationell rätt (artikel 4 i förordning (EU) 2021/1133).

Ändringarna gäller främst tekniska aspekter och, för medlems- staternas vidkommande, åtkomst till systemen. Bestämmelserna är tydligt utformade och bedöms inte kräva några kompletterande nationella föreskrifter.

184

13Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Övriga författningsförslag ska träda i kraft den dag som VIS-förordningen börjar tillämpas fullt ut.

Bedömning: Det krävs inte några övergångsbestämmelser.

Skälen för förslaget och bedömningen: Ändringsförordningen trädde i kraft den 2 augusti 2021. Enligt artikel 12 ska vissa bestämmelser i VIS-förordningen tillämpas från och med detta datum. Det är regler om kommissionens antagande av genom- förandeakter och delegerade akter samt om att kommissionen ska biträdas av en kommitté vid utövandet av sina genomförande- befogenheter. Vissa andra bestämmelser ska tillämpas från den 3 augusti 2022. Det handlar om regler om dataskydd och om Frontex åtkomst till VIS-uppgifter. Merparten av bestämmelserna ska dock börja tillämpas först när VIS tas i drift enligt ändringsförordningen, vilket ska ske det datum som kommissionen bestämmer. Kommissionen ska besluta om vilket datum det blir senast den 31 december 2023 (artikel 11 i ändringsförordningen). Enligt den nuvarande tidsplanen, som är osäker, ska systemet tas i drift under år 2026.

En stor del av förordningens tillämplighet är alltså beroende av kommissionens beslut. Eftersom det ännu är okänt vilken tidpunkt för driftsättning som kommissionen kommer att välja, bör det över- lämnas åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdande av de föreslagna lagändringarna. De föreslagna förordningsändringarna bör träda i kraft det datum som systemet tas i drift. Om tidpunkten för driftsättning fastställs innan lagstiftningsprocessen är slutförd

185

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ds 2023:30

kan det övervägas att låta även lagändringarna träda i kraft det datumet.

Bestämmelserna bör tillämpas från den dag de träder i kraft. Det bedöms därför inte vara nödvändigt med några övergångs- bestämmelser.

186

14 Konsekvenser

Bedömning: Den nya regleringen förväntas leda till en effektivare gräns- och utlänningskontroll samt en mer effektiv brottsbekämpning.

Kostnader som kan antas uppkomma för myndigheterna bör rymmas inom befintliga ramar.

Skälen för bedömningen

Konsekvenser för gräns- och utlänningskontrollen samt för brottsbekämpningen

Ändringarna som görs i VIS-förordningen genom ändrings- förordningen och de kompletterande nationella bestämmelser som föreslås i den här promemorian medför en utökad reglering som får konsekvenser för såväl det allmänna som för enskilda. Det är dock främst innehållet i den direkt tillämpliga EU-förordningen och inte de förslag som lämnas i promemorian som innebär att dessa konsekvenser uppkommer.

De tre största nyheterna som införs genom ändringsförord- ningen är att uppgifter om uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse ska läggas in och lagras i VIS, att utökade kontroller ska ske vid handläggningen av ansökningar genom att VIS automa- tiskt söker mot uppgifter i andra EU-gemensamma informations- system när en ansökan registreras och att åtkomst för brotts- bekämpande ändamål regleras i VIS-förordningen. Detta bedöms leda till positiva effekter för såväl gräns- och utlänningskontrollen som brottsbekämpningen.

187

Konsekvenser

Ds 2023:30

Att uppgifter om uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse ska registreras i VIS bidrar till att ytterligare förbättra effektiviteten i gränskontrollen och vid inre utlänningskontroller. Det innebär också att det blir möjligt att kontrollera om en sökande eller innehavare av sådana tillstånd kan utgöra ett hot mot säker- heten i andra medlemsstater än den medlemsstat där ansökan behandlas. Enligt förslag i promemorian ska den som ansöker om nationell visering vara skyldig att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas vilket är en förutsättning för att syftet med registrering av sådana uppgifter i VIS ska kunna uppnås. Sådana uppgifter ska enligt förslaget också få lagras i Migrationsverkets register. Sammantaget bidrar detta även till att hindra att en och samma person kan söka tillstånd under olika identiteter, vilket i sig främjar den inre säkerheten och kan förebygga brottslig verksamhet. Att fler uppgifter lagras i VIS innebär också att det finns ett större underlag för de brottsbekämpande myndigheterna att söka mot när åtkomst medges i brottsbekämpande syfte.

Samma positiva effekter kan väntas av att VIS automatiskt kommer att jämföra uppgifterna i en ansökan om Schengenvisering, nationell visering och uppehållstillstånd mot uppgifter i flera andra EU-gemensamma informationssystem. Interoperabiliteten med de övriga systemen innebär t.ex. att det kan upptäckas om uppgifterna i en ansökan motsvarar uppgifter på Etias bevakningslista, som innehåller uppgifter om personer som misstänks ha begått eller deltagit i terroristbrott eller andra grova brott, eller uppgifter i SIS om personer som är efterlysta för att gripas eller som är föremål för en registrering om återvändande. Detta kan dessutom hindra att samma person beviljas tillstånd i flera identiteter, vilket som nämnts i sig förbättrar den inre säkerheten och kan förebygga brottslig verksamhet.

Vidare innebär integreringen i VIS-förordningen av VIS-råds- beslutet om åtkomst till VIS i brottsbekämpande syfte att de brotts- bekämpande myndigheterna får förbättrad tillgång till VIS för att upptäcka, förhindra eller utreda terrorbrott eller andra allvarliga brott. Förslagen i promemorian innebär även att kretsen av svenska myndigheter som kan begära åtkomst till uppgifter i de här syftena utökas. Även Skatteverket och Försvarsmakten ges enligt förslaget rätt att inhämta VIS-uppgifter i brottsbekämpande syfte. Även detta

188

Ds 2023:30Konsekvenser

förväntas leda till förbättrade förutsättningar för en effektiv brottsbekämpning.

En annan förändring som bör nämnas är att åldersgränsen för fingeravtryckstagning i viseringsförfarandet ändras till sex år i stället för tidigare tolv år. Enligt förslag i promemorian ska åldersgränsen för fingeravtryckstagning i ärenden om nationell visering också vara sex år. Även detta innebär att förutsättningarna för en effektiv gräns- kontroll förbättras och att identitetsbedrägerier kan hindras. Sänkningen av åldersgränsen kan också bidra till att barn skyddas genom att barn som är i utsatta situationer, t.ex. offer för människohandel, försvunna barn eller barn som söker asyl utan medföljande vuxen, kan identifieras.

Slutligen bör det lyftas fram att ansiktsbilder som tas på plats vid en ansökan om t.ex. Schengenvisering kommer att läggas in i VIS och kunna användas för sökning. Förutom att förbättra möjligheter- na till korrekta träffar förväntas detta bl.a. leda till att biometriska svagheter åtgärdas, såsom ansiktsförvrängning vilket används för identitetsbedrägeri. Även de brottsbekämpande myndigheterna kommer att ha möjlighet att söka i VIS med ansiktsbild.

Ekonomiska konsekvenser

Ansvaret för att verifiera och följa upp träffar som uppstår vid de automatiska sökningar som VIS kommer att utföra innebär nya arbetsuppgifter för svenska myndigheter. Detta gäller inte minst Polismyndigheten som redan har funktion som Sirenekontor, sedan tidigare föreslås bli nationell Etias-enhet och föreslås bli utsedd VIS- myndighet. Men även utlandsmyndigheterna och Migrationsverket kommer att ansvara för verifiering och uppföljning.

Det är svårt att uppskatta hur stora resurser som arbetet kommer att ta i anspråk för var och en av myndigheterna. Det kommer i vart fall att leda till vissa merkostnader. I någon mån gäller detta även den ytterligare handläggningsåtgärd som registreringen i VIS av ansök- ningar om nationella viseringar och uppehållstillstånd innebär. VIS är i övrigt ett system som redan är i drift och det är samma myndig- heter som tidigare som kommer att ha direkt åtkomst till systemet samt ansvara för tillsyn och andra funktioner enligt förordningen. Integritetsskyddsmyndigheten ansvarar redan för tillsyn av

189

Konsekvenser

Ds 2023:30

personuppgiftsbehandlingen enligt förordningen och de ändringar som görs av denna kan inte förväntas medföra några betydande kostnadsökningar för den uppgiften. Polismyndigheten är också redan central åtkomstpunkt för åtkomst till VIS för brotts- bekämpande ändamål. Den uppgiften förväntas inte heller förändras på något betydande sätt.

De nya tekniska krav för användning av biometriska uppgifter som förordningen innebär kan eventuellt innebära merkostnader för de myndigheter som ska registrera uppgifter och söka i VIS, i form av uppdatering av utrustning eller mjukvara. Det är dock inte känt ännu om någon sådan uppdatering behöver ske. Kommissionen ska fastställa de tekniska specifikationer som ska gälla för kvalitet, bildupplösning och användning av fingeravtryck och ansiktsbild för biometrisk verifiering och identifiering i VIS (artikel 45.3). För närvarande bedöms de tekniska kraven därför inte innebära några merkostnader.

Den nya regleringen kan sammantaget inte antas medföra någon omfattande kostnadsökning för de berörda myndigheterna. I den utsträckning kostnadsökningar uppkommer bedöms dessa inte vara större än att de ryms inom myndigheternas befintliga anslag. Den nya regleringen förväntas också leda till en mer effektiv gräns- kontroll och brottsbekämpning vilket på sikt kan antas medföra kostnadsbesparingar för t.ex. Polismyndigheten och Migrations- verket.

Slutligen kan det antas att de ändringar som görs i VIS- förordningen genom ändringsförordningen kommer att innebära i viss mån ökade kostnader för de transportföretag som omfattas av kraven på kontroll av att deras resenärer har ett giltigt tillstånd när så krävs. Dessa kostnader kommer sannolikt att slutligt belasta resenärskollektivet.

Konsekvenser för den personliga integriteten och barnets rättigheter

Ändringarna som görs i VIS-förordningen genom ändrings- förordningen innebär att personuppgifter kommer att behandlas, även barns personuppgifter. Av de nya bestämmelserna följer också att fotografier och fingeravtryck ska tas i fler fall – eller i vart fall för fler syften – än vad som är fallet i dag. Detta gäller också för barn,

190

Ds 2023:30

Konsekvenser

även om vissa åldersgränser föreskrivs när det handlar om finger- avtryck. I promemorian föreslås vissa kompletterande bestämmelser om fotografering- och fingeravtryckstagning i dessa situationer och för dessa syften. De kompletterande bestämmelserna utgör dock i huvudsak endast förtydliganden av den skyldighet att lämna biometriska uppgifter som följer av förordningen. Regleringen innebär ett visst intrång i den personliga integriteten för de enskilda som berörs.

Det kan dock konstateras att det är noga reglerat i VIS- förordningen på vilket sätt och hur länge uppgifterna får behandlas. Enligt artikel 7 i VIS-förordningen ska all användning av VIS vara proportionell och icke diskriminerande. Vidare ska behandlingen fullt ut respektera människovärdet och principerna i EU-stadgan om de mänskliga rättigheterna och barnets rättigheter ska respekteras och säkerställas i enlighet med barnkonventionen. Genom ändringsförordningen inrättas därtill en granskningsnämnd och en rådgivningsnämnd för grundläggande rättigheter. Dessa har en rådgivande och utvärderande funktion gällande tillämpningen av VIS-förordningens bestämmelser, särskilt när det gäller rätten till privatliv, skydd av personuppgifter och icke-diskriminering (artiklarna 9k och 9l).

Förordningen innehåller även andra bestämmelser som syftar till att skydda personuppgifterna som behandlas. För behandling av barns biometriska uppgifter gäller dessutom särskilt stränga skydds- åtgärder och användningen av sådana uppgifter begränsas i för- hållande till vad som gäller för vuxna (artiklarna 6.2a och 22a.2). För biometriska uppgifter från barn under 12 år gäller även viss kortare lagringstid (artikel 23.3). Vidare omfattas personuppgiftsbehand- lingen av det allmänna dataskyddsrättsliga regelverket på området.

EU vilar på respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Som ett led i detta ska EU och medlemsstaterna respektera EU:s rättighets- stadga vid tillämpningen av unionsrätten. I skäl 58 i ändringsför- ordningen konstateras att reglerna om åtkomst till VIS och skydds- åtgärder för personuppgiftsbehandlingen samt enskilda personers rätt till åtkomst, rättelse, radering och korrigerande åtgärder – särskilt rätten till rättsmedel och oberoende myndigheters tillsyn – innebär att förordningen är förenlig med de grundläggande rättig-

191

Konsekvenser

Ds 2023:30

heter och principer som erkänns i stadgan. Detta gäller särskilt rätten till människans värdighet, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till asyl och skyddet av principen om non-refoulement och skyddet vid avlägsnande, utvisning och utlämning, rätten till icke-diskri- minering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel. Även de bestämmelser som föreslås komplettera VIS-förordningen står i överensstämmelse med stadgan.

Även förslagen om en skyldighet att låta sig fotograferas och lämna fingeravtryck är omgärdade av bestämmelser som syftar till att skydda den enskildes integritet. Det kan i sammanhanget kon- stateras att det är noga reglerat när fotografier och fingeravtryck får tas. Bestämmelserna om fotografering och fingeravtryckstagning bygger på bestämmelserna i VIS-förordningen, som ska vara fören- liga med EU:s rättighetsstadga. De bedöms också vara förenliga med de rättigheter och principer som fastställs i regeringsformen, Europakonventionen och barnkonventionen. Den föreslagna regleringen innebär även i detta avseende sammanfattningsvis inte mer långtgående inskränkningar i den kroppsliga eller personliga integriteten än vad som är nödvändigt och godtagbart med hänsyn till ändamålen.

Principen om barnets bästa är central vid alla åtgärder som rör barn och åtgärder enligt de föreslagna bestämmelserna ska genomföras utifrån en bedömning av barnets bästa och på ett barnvänligt och barnanpassat sätt.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte ha några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen eller för sysselsättning eller offentlig service i olika delar av landet. De bedöms inte heller ha betydelse för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags. Förslagen bedöms slutligen inte ha någon betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

192

15 Författningskommentar

15.1Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

1 kap.

VIS-förordningen

4 g § Med VIS-förordningen avses i denna lag Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om Informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet av information mellan medlemsstaterna om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen).

Paragrafen, som är ny, anger vad som i lagen avses med VIS- förordningen.

9 kap.

8 d § Vid en in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 i i kodexen om Schengengränserna är en utlänning skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen och kontroll i enlighet med artikel 27 i in- och utreseförordningen. Samma skyldighet gäller vid en in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 bb i kodexen om Schengengränserna för kontroll i enlighet med artikel 22g i VIS-förordningen.

Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck för kontroll i enlighet med VIS-förordningen gäller inte om utlänningen är under sex år. Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck för kontroll i enlighet med in- och utreseförordningen gäller inte om utlänningen är under tolv år.

193

Författningskommentar

Ds 2023:30

Skyldigheten gäller inte heller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

När en sådan in- eller utresekontroll som avses i första stycket har genomförts för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen, ska det fotografi och de fingeravtryck som tagits för kontrollen omedelbart förstöras. Det gäller också de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att fotografera och ta fingeravtryck vid in- och utresekontroll när utlänningen får kontrolleras i identifieringssyfte i enlighet med bestämmelser i VIS- förordningen och i in- och utreseförordningen. Paragrafen innehåller även bestämmelser om förstörande av uppgifter som tagits upp vid kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 10.2.

Enligt första stycket första meningen är en utlänning vid en in- eller utresekontroll enligt 8.3 i i kodexen om Schengengränserna skyldig att lämna fingeravtryck för kontroll enligt art 20 i VIS-förordningen och för kontroll enligt artikel 27 i in- och utreseförordningen. Vid kontrollen enligt sistnämnda förordning är utlänningen även skyldig att låta sig fotograferas. Första stycket första meningen ändras så att skyldigheten för en utlänning att låta sig fotograferas vid en in- och utresekontroll enligt 8.3 i i kodexen om Schengengränserna även omfattar syftet att utföra en kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS- förordningen. Syftet med åtgärden är att kunna göra en sökning i VIS för att identifiera personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse på eller bosättning inom medlemsstaternas territorium, se artikel 8.3 i i kodexen om Schengengränserna. I artikel 20 i VIS-förordningen finns närmare bestämmelser om den kontroll som ska göras mot VIS. Bestämmelserna innebär numera att sökning även får göras genom att fingeravtryck i kombination med ansiktsbild används. Vid den kontroll som sker i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen ska utlänningen alltså även vara skyldig att låta sig fotograferas. Termen fotografi motsvarar den i VIS-förordningen använda termen ansiktsbild.

Av första stycket andra meningen, som är ny, framgår att en utlänning vid en in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 bb i kodexen om Schengengränserna är skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket fotografera

194

Ds 2023:30

Författningskommentar

honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll i enlighet med artikel 22g i VIS-förordningen. Vad som avses med VIS-förordningen framgår av 1 kap. 4 g §.

Syftet med åtgärden är att verifiera identiteten på innehavare av viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd samt äktheten och giltigheten för viseringen eller tillståndet. Vidare görs sökningen för att kontrollera att villkoren för inresa och vistelse enligt kodexen om Schengengränserna är uppfyllda. I artikel 22g i VIS-förordningen finns närmare bestämmelser om den kontroll som ska göras mot VIS. Bestämmelserna innebär bl.a. att en sökning ska genomföras genom att uppgifter om ansiktsbilder och fingeravtryck används. Vid den kontroll som sker i enlighet med artikeln ska utlänningen alltså vara skyldig att låta sig fotograferas och lämna fingeravtryck.

Ändringarna i andra stycket innebär att skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen inte gäller om utlänningen är under sex år i stället för tidigare under tolv år. Den nya åldersgränsen gäller även för den nya bestämmelsen i första stycket andra meningen om kontroll enligt artikel 8.3 bb i kodexen om Schengengränserna för kontroll i enlighet med artikel 22g i VIS-förordningen. Åldersgränsen för lämnande av fingeravtryck för kontroll i enlighet med in- och utreseförordningen ändras inte. Bestämmelsen om undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck om det är omöjligt för utlänningen gäller även för den nya bestämmelsen i första stycket andra meningen.

Enligt tredje stycket ska de fingeravtryck som tagits upp för kontroll enligt artikel 20 i VIS-förordningen förstöras omedelbart efter kontrollen. Ändringen innebär att även det fotografi som tagits för kontroll i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen ska förstöras omedelbart efter att kontrollen genomförts.

Hänvisningen till VIS-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid var tid gällande lydelsen.

8 h § En utlänning är vid en kontroll enligt 9 § skyldig att låta en polisman, eller en tjänsteman vid Kustbevakningen eller Migrationsverket, fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll i enlighet med artiklarna 19, 20, 22h och 22i i VIS-förordningen och artiklarna 26 och 27 i in- och utreseförordningen.

Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck för kontroll i enlighet med VIS-förordningen gäller inte om utlänningen är under sex år.

195

Författningskommentar

Ds 2023:30

Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck för kontroll i enlighet med in- och utreseförordningen gäller inte om utlänningen är under tolv år. Skyldigheten gäller inte heller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att fotografera och ta fingeravtryck vid inre utlänningskontroll. Paragrafen innehåller även bestämmelser om förstörande av uppgifter som tagits upp vid kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 8.3 och 10.3.

Första stycket ändras så att skyldigheten för en utlänning att låta sig fotograferas och lämna fingeravtryck vid en inre utlännings- kontroll även omfattar syftet att utföra en kontroll i enlighet med artiklarna 19, 20, 22h och 22i i VIS-förordningen. Vad som avses med VIS-förordningen framgår av 1 kap. 4 g §. I artiklarna 19, 20, 22h och 22i i VIS-förordningen finns närmare bestämmelser om den kontroll som ska göras mot VIS.

I andra stycket införs en ny bestämmelse som innebär att skyldigheten enligt den nya bestämmelsen i första stycket om att låta en myndighet ta fingeravtryck för kontroll i enlighet med VIS- förordningen inte gäller om utlänningen är under sex år. Åldersgränsen för lämnande av fingeravtryck för kontroll i enlighet med in- och utreseförordningen ändras inte. Bestämmelsen om undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck om det är omöjligt för utlänningen gäller även för den nya bestämmelsen i första stycket.

Av tredje stycket, som inte ändras, framgår att när en kontroll enligt första stycket har genomförts, ska det fotografi och de fingeravtryck som har tagits för kontrollen omedelbart förstöras. Detta omfattar alltså även de fotografier och fingeravtryck som tagits upp för kontroll mot VIS. Det gäller dock endast om det framkommer att utlänningen har rätt att vistas i Sverige. Om den utlänning vars uppgifter har tagits upp vid kontrollen däremot inte har rätt att vistas i Sverige behöver alltså uppgifterna inte förstöras. Av 15 § första stycket utlänningsdatalagen (2016:27) följer att Migrationsverket får föra separata register över bl.a. de uppgifter som tas upp med stöd av denna paragraf.

196

Ds 2023:30

Författningskommentar

Hänvisningen till VIS-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid var tid gällande lydelsen.

8 j § En utlänning som ansöker om nationell visering är skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck.

Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller inte om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att fotografera och ta fingeravtryck i ett ärende om nationell visering. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Av första stycket framgår att en utlänning som ansöker om nationell visering är skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet, dvs. den handläggande myndigheten, fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck. I 15 § första stycket utlänningsdatalagen (2016:27) anges att Migrationsverket får föra separata register över bl.a. de uppgifter som tas upp med stöd av denna paragraf. I VIS- förordningen finns därtill bestämmelser om att fingeravtryck och fotografier som en sökande måste lämna enligt nationell rätt i ett ärende om nationell visering ska registreras i VIS. Termen fotografi motsvarar den i förordningen använda termen ansiktsbild.

Av andra stycket framgår att skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck inte gäller om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

Bemyndigande

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från kravet att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas enligt 8 j §.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från kravet att lämna fingeravtryck och låta sig fotograferas vid en ansökan om nationell visering. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

197

Författningskommentar

Ds 2023:30

Enligt 9 kap. 8 j § är en utlänning som ansöker om nationell visering skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck. Bestämmelsen i förevarande paragraf ger rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva undantag från den skyldigheten. Genom bemyndigandet ges en möjlighet till undantag som kan vara motiverade när Utrikesdepartementet handlägger ärenden om nationella viseringar för konsulär personal eller när de praktiska möjligheterna till upptagning av biometriska uppgifter är begränsade i ärenden hos Migrationsverket där nationella viseringar utfärdas, t.ex. vid uttagning av s.k. kvotflyktingar.

15.2Förslaget till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

6 § Denna lag är inte tillämplig när personuppgifter behandlas med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om Informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet av information mellan medlemsstaterna om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen).

Paragrafen innehåller en bestämmelse om undantag från lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 10.7.

Paragrafen ändras genom att hänvisningen till att bestämmelserna om rätten till ersättning i artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning ska tillämpas när personuppgifter behandlas med stöd av VIS- förordningen tas bort. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Hänvisningen till VIS-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

15 § Migrationsverket får föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8, 8 h och 8 j §§ utlänningslagen (2005:716).

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och 13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

1.vid prövning av ansökningar om uppehållstillstånd där skäl som anges

i4 kap. 1–2 a §§ utlänningslagen åberopas,

198

Ds 2023:30

Författningskommentar

2.i ärenden om avvisning och utvisning,

3.i testverksamhet,

4.om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

6.vid kontroll av utlänningar under vistelsen i Sverige.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Migrationsverkets behandling av fingeravtryck och fotografier. Övervägandena finns i avsnitt 10.3 och 10.4.

Enligt paragrafens första stycke får Migrationsverket föra separata register över fingeravtryck och fotografier som ta med stöd av 9 kap. 8 och 8 h §§ utlänningslagen (2005:716). Eftersom 8 h § utvidgas till att avse även uppgifter för kontroll i enlighet med artiklarna 19, 20, 22 h och 22 i i VIS-förordningen, har Migrationsverket rätt att föra register över även dessa uppgifter (se kommentaren till 9 kap. 8 h § utlänningslagen). Vidare ändras paragrafen på så sätt att Migrationsverket får föra separata register även över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8 j § utlänningslagen. Det innebär att fingeravtryck och fotografier som tas i ett ärende om nationell visering får föras in i de separata registren. Att uppgifterna i registren endast får användas för vissa särskilt angivna ändamål framgår av andra stycket.

15.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete

1 kap.

3 § I lagen avses med

–Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985,

199

Författningskommentar

Ds 2023:30

–avtalet med Danmark: avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen,

–Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund som den definieras i artikel 2 i avtalet med Danmark,

–Prümrådsbeslutet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

–Atlasrådsbeslutet: rådets beslut 2008/617/RIF av den 23 juni 2008 om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper,

–avtalet med Norge: avtalet av den 4 september 2018 mellan Sveriges regering och Norges regering om ömsesidigt bistånd mellan polisens särskilda insatsgrupper i krissituationer,

–CBE-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, i den ursprungliga lydelsen, och

I paragrafen anges vad som avses med vissa uttryck som används i lagen. Ändringen innebär att stycket om VIS-rådsbeslutet tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.1.

15.4Förslaget till lag om ändring lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

1kap.

2§ Denna lag gäller inte vid behandling av personuppgifter enligt

1.vapenlagen (1996:67),

2.lagen (1998:620) om belastningsregister,

3.lagen (1998:621) om misstankeregister,

4.lagen (2006:444) om passagerarregister,

200

Ds 2023:30

Författningskommentar

5.lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas,

7.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006,

9.lagen (2021:1187) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen,

10.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011,

11.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226, eller

12.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om Informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet av information mellan medlemsstaterna om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen).

Paragrafen innehåller vissa undantag från lagens tillämpnings- område. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

I paragrafen föreskrivs att lagen inte gäller vid behandling av personuppgifter enligt ett antal uppräknade författningar (se prop. 2017/18:269 s. 292). Dessa författningar innehåller särregler inom

201

Författningskommentar

Ds 2023:30

brottsdatalagens tillämpningsområde. I punkt 12, som är ny, hänvisas till VIS-förordningen. Ändringen innebär att lagen inte heller är tillämplig vid behandling av personuppgifter enligt VIS- förordningen.

Hänvisningen till VIS-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

202

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/11

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/1134

av den 7 juli 2021

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF, i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 77.2 a, b, d och e samt 87.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Informationssystemet för viseringar (VIS) inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG (3) för att tjäna som teknisk lösning för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (4) fastställdes ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för VIS samt villkor och förfaranden för utbyte mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse i syfte att underlätta prövningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse och tillhörande beslut. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (5) anges reglerna för registrering av biometriska kännetecken i VIS. I rådets beslut 2008/633/RIF (6) fastställdes de villkor enligt vilka utsedda myndigheter i medlemsstaterna och Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) kan få åtkomst för sökningar i VIS i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. VIS togs i drift den 11 oktober 2011 och infördes stegvis vid samtliga medlemsstaters konsulat mellan oktober 2011 och februari 2016.

(2)Målen för VIS är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken, det konsulära samarbetet och samråd mellan centrala viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om ansökningar och de beslut som fattas om dessa, i syfte att: underlätta viseringsansökningsförfarandet, förebygga viseringsshopping, underlätta kampen mot identitetsbedrägerier, underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium, bistå vid identifiering av personer som inte, eller inte

(1)	EUT C 440, 6.12.2018, s. 154.
(2)	Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019 (EUT C 23, 21.1.2021, s. 286) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av
(3)	den 27 maj 2021 (EUT C 235, 17.6.2021, s. 1). Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 juli 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT).
(3)	Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004,
	s. 5).
(4)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och
	utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).
(5)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar
	(viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).
(6)	Rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för
	medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott
	(EUT L 218, 13.8.2008, s. 129).

203

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/12	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium, underlätta avgörandet av vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (7) och bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet.

(3)I sitt meddelande av den 6 april 2016 med titeln Starkare och smartare informationssystem för gränser och säkerhet beskrev kommissionen unionens behov av att stärka och förbättra sina informationssystem, sin dataarkitektur och sitt informationsutbyte när det gäller gränsförvaltning, brottsbekämpning och terrorismbekämpning, och betonade behovet av att förbättra interoperabiliteten mellan informationssystemen. I meddelandet konstaterades också ett behov av att ta itu med informationsluckor, inbegripet vad gäller tredjelandsmedborgare som innehar en visering för längre vistelse.

(4)I 2016 års färdplan för förbättring av informationsutbytet och informationshanteringen och i rådets slutsatser av den 8 juni 2017 om vägen till ett förbättrat informationsutbyte och säkerställande av interoperabiliteten mellan EU-informationssystem uppmanade rådet kommissionen att företa en genomförbarhetsstudie om inrättandet av en central EU-databas med information om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd. På grundval av detta genomförde kommissionen två studier i vilka det slogs fast att det är tekniskt genomförbart att utveckla en databas och att den bästa tekniska lösningen skulle vara att återanvända strukturen för VIS samt att det skulle vara nödvändigt och proportionellt att utvidga tillämpningsområdet för VIS till att omfatta information om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd.

(5)I sitt meddelande av den 27 september 2017 med titeln Resultat som uppnåtts genom den europeiska migrationsagendan slog kommissionen fast att EU:s gemensamma viseringspolitik är ett viktigt verktyg för att underlätta för turism och näringsliv men också ett centralt verktyg för att förebygga säkerhetsrisker och risker för irreguljär migration till EU. I det meddelandet konstaterade kommissionen att den gemensamma viseringspolitiken måste anpassas ytterligare till de aktuella utmaningarna genom att beakta nya it-lösningar och jämka samman fördelarna med att viseringsfria resor underlättas med att migrationshanteringen och säkerhets- och gränsförvaltningen blir bättre. Kommissionen slog i det meddelandet fast att den rättsliga ramen för VIS skulle ses över i syfte att ytterligare förbättra handläggningen av viseringsansökningar, bland annat när det gäller de aspekter som rör uppgiftsskydd och tillgång för brottsbekämpande myndigheter, för att ytterligare utöka användningen av VIS för nya datakategorier och nya användningsområden för data och fullständigt utnyttja instrumenten för interoperabilitet.

(6)I sitt meddelande av den 14 mars 2018 om anpassning av den gemensamma viseringspolitiken till nya utmaningar bekräftade kommissionen att den rättsliga ramen för VIS skulle ses över som en del av en bredare reflektionsprocess avseende interoperabilitet mellan informationssystem.

(7)I artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (8) (Schengenkonventionen) föreskrivs en rätt för innehavare av giltiga uppehållstillstånd eller viseringar för längre vistelse att röra sig fritt på de avtalsslutande parternas territorium under en period som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod, genom införande av ömsesidigt erkännande av uppehålls tillstånd och viseringar för längre vistelse som utfärdats av dessa avtalsslutande parter. Det är för närvarande omöjligt att kontrollera huruvida sökande eller innehavare av sådana uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse kan utgöra ett hot mot säkerheten i andra medlemsstater än den medlemsstat där ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd behandlas. För att den befintliga informationsluckan ska kunna åtgärdas bör information om sökande och innehavare av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd lagras i VIS. Vad dessa handlingar beträffar bör syftet med VIS vara att stödja en hög säkerhetsnivå, vilket är särskilt viktigt för Schengenområdet då det är ett område utan inre gränskontroller, genom att bidra till bedömningen av huruvida en sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan. VIS bör också syfta till att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten i kontroller vid de yttre gränserna och i kontroller inom

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

(8) Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 22.9.2000, s. 19).

204

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/13

medlemsstaternas territorium, som utförs i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. VIS bör också bistå vid identifiering, särskilt i syfte att underlätta återvändande av personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium. VIS bör även bidra till att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott, säkerställa en korrekt identifiering av personer, underlätta tillämpningen av förordning (EU) nr 604/2013 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/ EU (9) samt stödja målen för Schengens informationssystem (SIS).

(8)Beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF bör integreras i förordning (EG) nr 767/2008 så att reglerna om inrättandet och användningen av VIS samlas i en enda förordning.

(9)Förordning (EG) nr 767/2008 bör även fastställa VIS struktur. Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa) bör ha ansvaret för den tekniska utvecklingen och den operativa förvaltningen av VIS och dess komponenter. Om eu-Lisa samarbetar med externa entreprenörer i samband med VIS-relaterade arbetsuppgifter, bör byrån noga övervaka entreprenörens verksamhet för att säkerställa att förordning (EG) nr 767/2008 följs, särskilt de bestämmelser som rör säkerhet, konfidentialitet och uppgiftsskydd. Den operativa förvaltningen av VIS bör inte anförtros privata företag eller privata organisationer.

(10)Vid antagandet av förordning (EG) nr 810/2009 konstaterades att frågan om tillräcklig tillförlitlighet avseende fingeravtryck från barn under 12 år när det gäller identifiering och kontroll, särskilt hur fingeravtryck utvecklas med åldern, skulle behöva behandlas senare på grundval av resultaten av en studie som genomförts under kommissionens ansvar. I en studie med titeln Fingerprint Recognition for Children som genomfördes 2013 av det gemensamma forskningscentrumet fastslogs att igenkänning av fingeravtryck från barn mellan 6 och 12 års ålder på vissa villkor kan uppnås med en tillfredsställande precision. I en andra studie med titeln Automatic fingerprint recognition: from children to elderly i december 2017 bekräftades detta resultat och det tillhandahölls en ytterligare inblick i hur åldrandet påverkar fingeravtryckskvaliteten. På grundval av detta genomförde kommissionen 2017 ytterligare en studie med titeln Feasibility and implications of lowering the fingerprinting age for children and on storing a scanned copy of the visa applicant's travel document in the Visa Information System (VIS) (Genomförbarhet för och konsekvenser av att sänka åldersgränsen för tagning av fingeravtryck på barn och av att lagra en skannad kopia av viseringssökandens resehandling i Informationssystemet för viseringar (VIS)), som avslutades 2018 och undersökte nödvändigheten och proportionaliteten av att sänka åldersgränsen för tagning av fingeravtryck i viseringsförfarandet för barn till 6 år. Den studien visade att en sänkning av åldersgränsen för fingeravtryckstagning skulle bidra till att målen för VIS skulle uppnås på ett bättre sätt, särskilt när det gäller att underlätta kampen mot identitetsbedrägerier och underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna. Den visade också att en sänkning av åldersgränsen för fingeravtryckstagning kan ge ytterligare fördelar genom att stärka förebyggandet av och kampen mot kränkningar av barns rättigheter, särskilt genom att möjliggöra identifiering eller verifiering av identiteten på barn som är tredjelandsmedborgare inom Schengenområdet och som befinner sig i en situation där deras rättigheter har kränkts eller kan kränkas, till exempel på grund av att de är barn som är offer för människohandel, försvunna barn eller underåriga utan medföljande vuxen som ansöker om asyl. Samtidigt tillhör barn en särskilt utsatt grupp, och upptagandet av deras biometriska uppgifter bör vara föremål för strängare skyddsåtgärder, inbegripet en begränsning av lagringstiden för datalagring, och de ändamål för vilka dessa uppgifter får användas bör begränsas till situationer då detta är för barnets bästa. Av den andra studien, som avslutades 2018, framgick även att äldre personers fingeravtryck är av sämre kvalitet och att precisionen är medelgod, och man rekommenderade åtgärder för hur man kan komma till rätta med dessa brister. Medlemsstaterna bör följa studiens rekommendationer i syfte att förbättra kvaliteten på fingeravtryck och biometrisk matchning.

(11)Medlemsstaterna sätter barnets bästa i främsta rummet vid alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Barnets välfärd, trygghet och säkerhet och barnets åsikter ska beaktas och tillmätas vederbörlig betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. VIS är särskilt relevant när det finns en risk för att barnet är ett offer för människohandel.

(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

205

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/14	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

(12)Viseringsförfarandet och VIS bör dra nytta av den tekniska utvecklingen på området för ansiktsigenkänning. Att ansiktsbilder tas på plats när ansökan lämnas in bör vara regel när sökandes ansiktsbilder registreras i VIS, även vid behandling av ansökningar om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, om så tillåts enligt nationell rätt. Att ansiktsbilder tas på plats när ansökningar lämnas in kommer också att bidra till att åtgärda biometriska svagheter, såsom sådan ansiktsmorfning (ansiktsförvrängning) som används för identitetsbedrägeri. För biometrisk matchning bör endast ansiktsbilder som tas på plats användas.

(13)Biometriska uppgifter – vilket i denna förordning innebär fingeravtryck och ansiktsbilder – är unika och därför mycket mer tillförlitliga än alfanumeriska uppgifter när det gäller att identifiera en person. Biometriska uppgifter utgör emellertid känsliga personuppgifter. I denna förordning fastställs grunden och skyddsåtgärderna för behandling av sådana uppgifter i syfte att identifiera berörda personer.

(14)De personuppgifter som tillhandahålls av sökanden av visering för kortare vistelse bör behandlas av VIS i syfte att bedöma om sökandens inresa till medlemsstaternas territorium kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan och att bedöma om sökanden utgör en risk för irreguljär migration. Vad gäller sökande av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd bör sådana bedömningar begränsas till en bedömning av huruvida tredjelandsmedborgaren kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan.

(15)En bedömning av sådana risker kan inte utföras utan behandling av personuppgifter som rör den berörda personens identitet, resehandling och andra relevanta uppgifter. Varje personuppgift i en ansökan bör jämföras med de uppgifter som finns i en post, akt eller registrering i följande informationssystem och databaser: VIS, SIS, in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), Eurodac, det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN) såvitt avser fällande domar för terroristbrott eller andra grova brott, Europoluppgifterna, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (Interpol SLTD), Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN), Etias bevakningslista som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (10) och med särskilda riskindikatorer. De kategorier av personuppgifter som bör användas för jämförelser bör begränsas till de uppgiftskategorier som förekommer i de informationssystem och databaser där sökningar görs, i Etias bevakningslista eller i de särskilda riskindikatorerna.

(16)Interoperabilitet mellan vissa EU-informationssystem inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/817 (11) och (EU) 2019/818 (12), så att de systemen och uppgifterna i dem kompletterar varandra i syfte att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten i gränskontroller vid unionens yttre gränser, bidra till att förebygga och bekämpa olaglig invandring och bidra till en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, inbegripet för att upprätthålla den allmänna säkerheten och den allmänna ordningen och trygga säkerheten inom medlemsstaternas territorier.

(17)Interoperabilitet mellan EU-informationssystem möjliggör för dessa system att komplettera varandra för att underlätta korrekt identifiering av personer, bidra till att bekämpa identitetsbedrägeri, förbättra och harmonisera kraven på uppgiftskvalitet i de relevanta EU-informationssystemen, underlätta medlemsstaternas tekniska och operativa genomförande av befintliga och framtida EU-informationssystem, stärka och förenkla de skyddsåtgärder för datasäkerhet och dataskydd som reglerar de relevanta EU-informationssystemen, rationalisera åtkomst för brottsbekämpande ändamål till VIS, in- och utresesystemet, Etias och Eurodac samt stödja syftena med VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och Ecris-TCN.

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF (EUT L 135, 22.5.2019, s. 27).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816 (EUT L 135, 22.5.2019, s. 85).

206

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/15

(18)Interoperabilitetskomponenterna omfattar VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och Ecris-TCN samt Europoluppgifter i syfte att möjliggöra en sökning i Europoluppgifter samtidigt som i dessa EU-informationssystem. Det är därför lämpligt att använda dessa interoperabilitetskomponenter för att utföra automatiska sökningar och vid åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål. Den europeiska sökportal (ESP) som inrättats genom förordning (EU) 2019/817 bör användas för att medlemsstaternas myndigheter, i enlighet med sina åtkomsträttigheter, ska få snabb, oavbruten, effektiv, systematisk och kontrollerad åtkomst till de EU-informationssystem, Europoluppgifter och Interpoldatabaser som de behöver för att utföra sina uppgifter, och för att stödja målen för VIS.

(19)ESP kommer att möjliggöra parallella sökningar i de uppgifter som lagras i VIS och de uppgifter som lagras i de andra berörda EU-informationssystemen.

(20)Jämförelsen av uppgifter som lagras i VIS med uppgifter som lagras i andra informationssystem och databaser bör vara automatisk. Om en sådan jämförelse visar att det föreligger en motsvarighet, vilket kallas en träff, mellan någon av personuppgifterna eller en kombination av dessa i en ansökan och en post, akt eller registrering i dessa andra informationssystem eller databaser, eller med personuppgifter i Etias bevakningslista, bör ansökan kontrolleras manuellt av en användare vid den behöriga myndigheten. Beroende på vilken typ av uppgifter som har gett upphov till träffen bör denna verifieras manuellt och bedömas av den behöriga viserings- eller invandringsmyndigheten, av den nationella Etias-enhet som avses i förordning (EU) 2018/1240 eller av en central myndighet som utsetts av medlemsstaten (utsedd VIS-myndighet). Eftersom träffar som genereras av system eller databaser hos brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter i allmänhet är av känsligare karaktär, bör de inte verifieras och bedömas av konsulat utan snarare av utsedda VIS-myndigheter eller de nationella Etias-enheterna. Medlemsstaterna bör kunna utse fler än en myndighet till utsedd VIS-myndighet. Sirenekontoret bör utses till utsedd VIS-myndighet endast om det i tillräcklig omfattning tilldelas ytterligare resurser för att kunna fullgöra den uppgiften. Den av den behöriga myndigheten utförda bedömningen av träffarna bör beaktas vid beslutet om huruvida en visering för kortare vistelse ska utfärdas eller vid bedömningen av huruvida sökanden av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan i medlemsstaterna.

(21)Eftersom VIS kommer att utgöra en del av den gemensamma interoperabilitetsramen måste de nya funktioner och processer som utvecklas överensstämma fullständigt med funktionerna och processerna i de övriga EU-informa tionssystem som ingår i den ramen. De automatiska sökningar som kommer att göras genom VIS i syfte att ta reda på om information om personer som ansöker om visering eller uppehållstillstånd är känd i andra EU-informa tionssystem kommer att resultera i träffar mot dessa andra EU-informationssystem. Ett liknande söksystem finns för närvarande i endast ett annat system, nämligen Etias, samtidigt som systemet med träffar också återfinns i in- och utresesystemet, inbegripet när det gäller interoperabiliteten mellan in- och utresesystemet och VIS, och i SIS.

(22)Ett avslag på en ansökan om visering för kortare vistelse bör inte grundas endast på den automatiska behandlingen av personuppgifter i ansökningarna om visering.

(23)Sökande som har nekats en visering för kortare vistelse på grundval av information som följer av behandling i VIS bör ha rätt att överklaga. Överklaganden bör ges in i den medlemsstat som fattade beslut om ansökan och i enlighet med den medlemsstatens nationella rätt. Befintliga skyddsåtgärder och regler om överklagande enligt förordning (EG) nr 810/2009 är tillämpliga.

(24)Användningen av särskilda riskindikatorer som motsvarar en tidigare fastställd risk för säkerheten, irreguljär migration eller en stor epidemirisk bör bidra till analysen av ansökan om visering för kortare vistelse. De kriterier som används för att fastställa de särskilda riskindikatorerna bör under inga omständigheter grundas enbart på sökandens kön eller ålder. De får under inga omständigheter grundas på information som avslöjar sökandens ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, politiska eller andra åsikter, religion eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning eller sexuella läggning. I den mån som det är möjligt och när så är relevant bör reglerna, förfarandena och styrnings strukturen för de särskilda riskindikatorerna anpassas till vad som gäller för Etias sökregler, såsom anges i artiklarna 9, 10 och 33 i förordning (EU) 2018/1240. De särskilda riskindikatorerna bör definieras, fastställas, bedömas på förhand, genomföras, utvärderas i efterhand, ses över och raderas av Etias centralenhet som avses i förordning (EU) 2018/1240 efter det att en VIS-granskningsnämnd som består av företrädare för de berörda centrala

207

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/16	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

viseringsmyndigheterna och byråerna har hörts. För att bidra till säkerställandet av respekten för de grundläggande rättigheterna vid genomförandet av de särskilda riskindikatorerna bör det inrättas en VIS-rådgivningsnämnd för grundläggande rättigheter. Sekretariatet för dess möten bör tillhandahållas av Europeiska gräns- och kustbevak ningsbyråns ombud för grundläggande rättigheter.

(25)Nya säkerhetsrisker som fortsätter att växa fram, nya mönster för den irreguljära migrationen och stora epidemirisker kräver en effektiv respons och måste motverkas med moderna metoder. Eftersom moderna metoder innebär att stora mängder personuppgifter behandlas, bör lämpliga skyddsåtgärder införas för att se till att intrånget i rättigheterna till respekt för privatlivet och familjelivet och till skydd av personuppgifter begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt i ett demokratiskt samhälle.

(26)Det bör säkerställas att åtminstone en likvärdig nivå av kontroller tillämpas för sökande av visering för kortare vistelse, eller tredjelandsmedborgare som ansöker om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd, som för tredjelandsmedborgare som ansöker om ett resetillstånd i enlighet med förordning (EU) 2018/1240. För det ändamålet bör Etias bevakningslista – som består av uppgifter om personer som misstänks ha begått eller deltagit i terroristbrott eller annat grovt brott eller personer för vilka det finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl att anta att de kommer att begå ett terroristbrott eller annat grovt brott – användas för kontroll även av dessa kategorier av tredjelandsmedborgare.

(27)I syfte att fullgöra sin skyldighet enligt Schengenkonventionen bör internationella transportörer kontrollera huruvida tredjelandsmedborgare som omfattas av kravet på visering för kortare vistelse, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd innehar en giltig visering för kortare vistelse, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd genom att sända en förfrågan till VIS. Denna kontroll bör göras möjlig genom en daglig extraktion av VIS-uppgifter till en separat skrivskyddad databas som möjliggör extraktion av minsta nödvändiga delmängd uppgifter för att möjliggöra en sökning som leder till ett OK/NOT OK-svar. De internationella transportörerna bör inte ha åtkomst till själva ansökningsakten. De tekniska specifikationerna för åtkomst till VIS via nätportalen för transportörer bör i den mån det är möjligt begränsa inverkan på passagerartrafik och internationella transportörer. För det ändamålet bör en integrering med in- och utresesystemets och Etias nätportaler för transportörer övervägas.

(28)För att begränsa inverkan av de skyldigheter som anges i denna förordning på internationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss bör användarvänliga mobila lösningar göras tillgängliga.

(29)Den bedömning av lämpligheten, förenligheten och samstämmigheten vad gäller de bestämmelser som avses i artikel 26 i Schengenkonventionen, som det hänvisas till i ingressen till förordning (EU) 2018/1240 med avseende på Etias vad gäller bestämmelserna om transporter med buss, bör utvidgas till att även omfatta de relevanta bestämmelserna i den här förordningen.

(30)I förordning (EG) nr 767/2008 bör det anges vilka myndigheter i medlemsstaterna som har behörighet att få åtkomst till VIS för att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter om ansökningar och beslut om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd för de specifika ändamål som anges i den förordningen och, i den utsträckning som det är nödvändigt, för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

(31)All behandling av VIS-uppgifter avseende viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd bör stå i proportion till de mål som eftersträvas och vara nödvändig för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter. Vissa behöriga myndigheters åtkomst till uppgifter avseende personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS bör därför begränsas.

(32)När de behöriga myndigheterna använder VIS bör de säkerställa respekten för människans värdighet och integriteten avseende de personer vars uppgifter inhämtas och att de inte diskriminerar sådana personer på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åsikter, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

208

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/17

(33)Det är av avgörande betydelse att brottsbekämpande myndigheter har tillgång till så aktuell information som möjligt för att kunna utföra sina arbetsuppgifter i kampen mot terrorism och andra allvarliga former av brottslighet. Åtkomst till VIS för medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och för Europol fastställdes genom beslut 2008/633/RIF. Det beslutet bör integreras i förordning (EG) nr 767/2008 för att anpassa den till den nuvarande fördragsramen.

(34)Åtkomsten till VIS-uppgifter för brottsbekämpande ändamål har redan visat sig vara värdefull för att identifiera personer som har dött under våldsamma omständigheter eller för att hjälpa utredare att göra betydande framsteg i ärenden som rör människohandel, terrorism eller narkotikahandel. VIS-uppgifter om längre vistelser bör därför också vara tillgängliga för medlemsstaternas utsedda myndigheter och Europol på de villkor som fastställs i denna förordning.

(35)Eftersom Europol har en central roll i samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter när det gäller gränsöver skridande brottsutredningar genom att stödja brottsförebyggande verksamhet, analyser och utredningar i hela unionen, bör Europols nuvarande åtkomst till VIS inom ramen för dess uppgifter kodifieras och rationaliseras, samtidigt som den rättsliga ramens senaste utveckling beaktas, till exempel Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 (13).

(36)Åtkomst till VIS i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott utgör ett ingrepp i de grundläggande rättigheterna till respekt för privatlivet och familjelivet och till skydd av personuppgifter för personer vars personuppgifter behandlas i VIS. Sådana ingrepp måste vara förenliga med lagen, som måste vara formulerad med tillräcklig precision för att enskilda personer ska kunna anpassa sitt beteende, och som måste skydda dem mot godtycke och tillräckligt tydligt ange de behöriga myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning och hur den får utövas. Sådana ingrepp i de grundläggande rättigheterna är endast möjliga om de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för att skydda ett legitimt och proportionellt intresse och om de står i proportion till det legitima mål som eftersträvas.

(37)I förordning (EU) 2019/817 föreskrivs en möjlighet för en medlemsstats polismyndighet, som har bemyndigats därtill genom nationell lagstiftning, att identifiera en person med hjälp av personens biometriska uppgifter som tagits under en identitetskontroll. Det kan dock föreligga särskilda omständigheter där det är nödvändigt att identifiera en person i den personens eget intresse. Sådana fall inbegriper situationer där en försvunnen eller bortförd person eller ett offer för människohandel hittas. I sådana fall bör brottsbekämpande myndigheter ges snabb åtkomst till VIS-uppgifter för att det ska vara möjligt att skyndsamt och på ett tillförlitligt sätt identifiera personen utan att behöva uppfylla alla villkor och ytterligare säkerhetsåtgärder för åtkomst för brottsbekämpande ändamål.

(38)Jämförelsen av uppgifter på grundval av ett fingeravtrycksspår, som är ett daktyloskopiskt spår som kan hittas på en brottsplats, är grundläggande för polissamarbete. Möjligheten att jämföra ett fingeravtrycksspår med fingeravtrycks uppgifter som är lagrade i VIS när det finns rimliga skäl att förmoda att förövaren eller offret är registrerade i VIS, bör ge brottsbekämpande myndigheter ett mycket värdefullt verktyg i arbetet med att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott, exempelvis när den enda bevisning som finns på en brottsplats är fingeravtrycksspår.

(39)Det är nödvändigt att utse medlemsstaternas behöriga myndigheter samt den centrala åtkomstpunkt genom vilken begäranden om åtkomst till VIS-uppgifter görs och att föra en förteckning över vilka operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har behörighet att begära sådan åtkomst för de särskilda ändamålen att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott.

(40)Begäranden om åtkomst till uppgifter som lagras i VIS centrala system bör lämnas av operativa enheter inom de utsedda myndigheterna till den centrala åtkomstpunkten och bör motiveras. De operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som är behöriga att begära åtkomst till VIS-uppgifter bör inte fungera som kontrollmyndighet. De centrala åtkomstpunkterna bör agera oberoende av de utsedda myndigheterna och vara ansvariga för att på ett oberoende sätt säkerställa att villkoren för åtkomst i enlighet med vad som fastställs i denna förordning strikt

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

209

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/18	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

iakttas. I brådskande undantagsfall där det är nödvändigt att redan i ett tidigt skede få åtkomst för att bemöta ett specifikt och verkligt hot med anknytning till terroristbrott eller andra grova brott bör den centrala åtkomstpunkten behandla begäran om åtkomst omedelbart och utföra kontrollen först i efterhand.

(41)För att skydda personuppgifter och för att utesluta möjligheten till systematiska sökningar av brottsbekämpande myndigheter bör behandling av VIS-uppgifter äga rum endast i specifika fall och när det är nödvändigt i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott. De utsedda myndigheterna och Europol bör begära åtkomst till VIS endast om de har rimliga skäl att anta att sådan åtkomst kommer att ge dem information som på ett avgörande sätt hjälper dem att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda ett terroristbrott eller ett annat grovt brott.

(42)De personuppgifter som lagras i VIS bör inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för ändamålen med VIS. Det är lämpligt att lagra uppgifter om tredjelandsmedborgare under fem års tid för att uppgifterna ska kunna beaktas vid bedömningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse, göra det möjligt att upptäcka personer som överskridit den tillåtna vistelsen och i syfte att genomföra säkerhetsbedömningar av tredjelandsmedborgare som erhållit dem. Uppgifter om tidigare användning av en handling skulle kunna förenkla utfärdandet av framtida viseringar för kortare vistelse. En kortare lagringsperiod skulle inte vara tillräcklig för att säkerställa de angivna ändamålen. Uppgifterna bör raderas efter en period på fem år, om det inte finns skäl att radera dem tidigare.

(43)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (14) är tillämplig på den behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstaterna i enlighet med förordning (EG) nr 767/2008. Brottsbekämpande myndigheters behandling av personuppgifter i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (15).

(44)Medlemmarna i den europeiska gräns- och kustbevakningens enheter samt de personalenheter som har återvändan derelaterade arbetsuppgifter har genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 (16) rätt att söka i EU-informationssystem och EU-databaser om det är nödvändigt för att de ska kunna utföra de operativa uppgifter som anges i den operativa planen för gränskontroller, gränsövervakning och återvändande, under ledning av värdmedlemsstaten. I syfte att underlätta dessa sökningar och ge enheterna en effektiv åtkomst till VIS-uppgifter bör de ges åtkomst till VIS. Vid sådan åtkomst bör de villkor och begränsningar för åtkomsten följas som gäller för medlemsstaternas myndigheter som är behöriga för varje specifikt ändamål avseende vilket VIS-uppgifter kan konsulteras.

(45)Återvändande av tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (17) är en viktig del av de övergripande insatserna för att ta itu med irreguljär migration och utgör en viktig orsak av stort allmänintresse.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

210

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/19

(46)I syfte att förbättra tredjeländers samarbete kring återtagande av irreguljära migranter och för att underlätta återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och vars uppgifter kan finnas lagrade i VIS, bör kopior av de sökandes resehandlingar lagras i VIS. I motsats till information som hämtas från VIS är kopior av resehandlingar ett bevis på medborgarskap som mer allmänt erkänns av tredjeländer.

(47)Personuppgifter som lagras i VIS bör inte överföras till eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller en internationell organisation. Som ett undantag från denna regel bör det emellertid vara möjligt att överföra sådana personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation när överföringen omfattas av stränga villkor och är nödvändig i enskilda fall i samband med identifieringen av en tredjelandsmedborgare med avseende på dennes återvändande eller vidarebosättning. I avsaknad av ett beslut om adekvat skyddsnivå genom en genomförandeakt enligt förordning (EU) 2016/679 eller lämpliga skyddsåtgärder för överföringar enligt den förordningen bör det i undantagsfall vara möjligt att överföra VIS-uppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation i samband med återvändande eller vidarebosättning endast om överföringen är nödvändig av viktiga skäl som rör allmänintresset enligt den förordningen.

(48)Det bör även vara möjligt att överföra personuppgifter som har erhållits av medlemsstaterna enligt förordning (EG) nr 767/2008 till ett tredjeland i brådskande undantagsfall då det föreligger en överhängande fara som är kopplad till ett terroristbrott eller då en persons liv är i omedelbar fara och denna fara är kopplad till ett grovt brott. Att en persons liv är i omedelbar fara bör förstås som att det omfattar en fara i samband med ett grovt brott mot den personen, såsom grov misshandel, olaglig handel med mänskliga organ eller vävnader, människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt våldtäkt. Sådana uppgifter bör överföras till ett tredjeland endast om motsvarande tillhandahållande av information om viseringsregister som innehas av det begärande tredjelandet till de medlemsstater som har tagit VIS i drift är säkerställt.

(49)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (18) är tillämplig på verksamheten inom unionens institutioner, organ och byråer när de utför de uppgifter för vilka de ansvarar avseende den operativa förvaltningen av VIS.

(50)Konsultering av den förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, vilken fastställs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU (19), utgör en obligatorisk del av förfarandet för prövning av viseringar för kortare vistelse. Viseringsmyndigheterna bör systematiskt tillämpa denna skyldighet och därför bör den förteckningen införlivas i VIS för att möjliggöra automatisk verifiering av om sökandens resehandling är erkänd.

(51)Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för att de uppgifter som förs in i VIS är korrekta bör eu-Lisa ansvara för att förbättra uppgifternas kvalitet genom att utveckla och upprätthålla ett centralt kontrollverktyg för uppgiftskvalitet och för att regelbundet tillställa medlemsstaterna rapporter.

(52)I syfte att möjliggöra bättre övervakning av användningen av VIS för att analysera tendenser i fråga om migrationstryck och gränsförvaltning bör eu-Lisa kunna utveckla en kapacitet för statistisk rapportering till medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utan att dataintegriteten äventyras. Därför bör eu-Lisa lagra vissa statistiska uppgifter i den centrala databasen för rapporter och statistik i enlighet med förordning (EU) 2019/817. Den statistik som tas fram bör inte innehålla personuppgifter.

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(19) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning (EUT L 287, 4.11.2011, s. 9).

211

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/20	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

(53)Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (20).

(54)Särskilda bestämmelser bör tillämpas på tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav och som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller till en tredjelands medborgare som åtnjuter rätt till fri rörlighet enligt unionsrätten, och som inte innehar ett sådant uppehållskort som avses i direktiv 2004/38/EG. Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och fastställs i de åtgärder som antas för att ge verkan åt dessa begränsningar och villkor. Dessa begränsningar och villkor fastställs i direktiv 2004/38/EG.

(55)Såsom bekräftats av Europeiska unionens domstol har sådana familjemedlemmar inte bara rätt att resa in till medlemsstatens territorium utan också att erhålla en inresevisering för detta ändamål. Medlemsstaterna måste ge dessa personer all den hjälp de behöver för att få nödvändiga viseringar som måste utfärdas gratis så snart som möjligt på grundval av ett påskyndat förfarande.

(56)Rätten att erhålla en visering är inte ovillkorlig eftersom den kan nekas familjemedlemmar av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa enligt direktiv 2004/38/EG. Mot denna bakgrund kan familjemedlemmars personuppgifter endast verifieras om uppgifterna är relaterade till att identifiera dem och fastställa deras status och endast i den mån dessa uppgifter är relevanta för bedömningen av den säkerhetsrisk eller det hot mot folkhälsan som de kan utgöra. Prövningen av sådana familjemedlemmars viseringsansökningar bör göras uteslutande i förhållande till farhågorna avseende säkerheten eller folkhälsan och inte i förhållande till de farhågor som rör migrationsrisker.

(57)Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av att säkerställa genomförandet av en gemensam viseringspolitik, en hög säkerhetsnivå inom området utan kontroller vid de inre gränserna och det stegvisa upprättandet av ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(58)I denna förordning fastställs strikta regler för åtkomst till VIS och nödvändiga skyddsåtgärder. I denna förordning föreskrivs även enskilda personers rätt till åtkomst, rättelse, radering och korrigerande åtgärder, särskilt rätten till rättsmedel och oberoende myndigheters tillsyn av uppgiftsbehandlingen. Ytterligare skyddsåtgärder införs genom denna förordning för att täcka de specifika behoven hos de nya uppgiftskategorier som kommer att behandlas av VIS. Denna förordning är därför förenlig med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till människans värdighet, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till asyl och skyddet av principen om non-refoulement och skyddet vid avlägsnande, utvisning och utlämning, rätten till icke- diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel.

(59)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

212

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/21

(60)Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (21). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(61)När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (22) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B, C och F i rådets beslut 1999/437/EG (23).

(62)När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (24) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B, C och F i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (25) och med artikel 3 i rådets beslut 2008/149/RIF (26).

(63)När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (27) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B, C och F i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (28) och med artikel 3 i rådets beslut 2011/349/EU (29).

(64)När det gäller Cypern, Bulgarien, Rumänien och Kroatien utgör bestämmelserna i denna förordning bestämmelser som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt jämförd med rådets beslut (EU) 2017/1908 (30) samt artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt.

(21) Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(22) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(23) Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(24) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(25) Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(26) Rådets beslut 2008/149/RIF av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 50).

(27) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(28) Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

(29) Rådets beslut 2011/349/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, särskilt om polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 160, 18.6.2011, s. 1).

(30) Rådets beslut (EU) 2017/1908 av den 12 oktober 2017 om inledande av tillämpningen av vissa bestämmelser i Schengenregelverket rörande Informationssystemet för viseringar i Republiken Bulgarien och Rumänien (EUT L 269, 19.10.2017, s. 39).

213

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/22	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

(65)Beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF bör upphöra att gälla. Hänvisningar till de upphävda besluten ska anses som hänvisningar till förordning (EG) nr 767/2008 och läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilaga I respektive bilaga II.

(66)Förordningarna (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 bör ändras.

(67)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (31) och avgav ett yttrande den 12 december 2018 (32).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 767/2008

Förordning (EG) nr 767/2008 ska ändras på följande sätt:

1.Titeln ska ersättas med följande:

”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om Informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet av information mellan medlemsstaterna om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen)”.

2.Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)Första stycket ska ersättas med följande:

”Genom denna förordning inrättas Informationssystemet för viseringar (VIS) och häri anges ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för systemet. I förordningen fastställs villkor och förfaranden för utbyte mellan medlemsstaterna av uppgifter om ansökningar om viseringar för kortare vistelse och beslut som fattats om dessa ansökningar, inbegripet beslut om huruvida viseringen ska upphävas, återkallas eller förlängas, i syfte att underlätta prövningen av sådana ansökningar och beslut om dessa.”

b)Följande stycke ska införas efter första stycket:

”I denna förordning fastställs också förfaranden för utbyte av information mellan medlemsstaterna vad gäller viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, inbegripet vad gäller vissa beslut om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd.”

3.Artikel 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 2

Syftet med VIS

1.Syftet med VIS är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken för kortare vistelser, det konsulära samarbetet och samrådet mellan viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om ansökningar och de beslut som fattas om dessa, för att

a)underlätta viseringsansökningsförfarandet,

b)förebygga kringgående av kriterierna för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva viseringsansökan,

c)underlätta kampen mot bedrägeri,

d)underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium,

(31) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(32) EUT C 50, 8.2.2019, s. 4.

214

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/23

e)bistå vid identifiering och återvändande av personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium,

f)bistå vid identifieringen av personer under särskilda omständigheter enligt artikel 22p,

g)underlätta tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 * och Europapar lamentets och rådets direktiv 2013/32/EU **,

h)bidra till att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott,

i)bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet,

j)bidra till en korrekt identifiering av personer,

k)stödja målen för Schengens informationssystem (SIS) avseende registreringar om tredjelandsmedborgare som har nekats inresa, personer som är efterlysta för att gripas, överlämnas eller utlämnas, försvunna personer eller sårbara personer, personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer som är registrerade för diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller.

2.När det gäller viseringar för längre vistelser och uppehållstillstånd ska VIS ha till syfte att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om ansökningar och beslut om dessa, för att

a)stödja en hög säkerhetsnivå i samtliga medlemsstater genom att bidra till bedömningen av huruvida en sökande eller en innehavare av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan,

b)underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium,

c)bistå vid identifiering och återvändande av personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium,

d)bidra till att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott,

e)bidra till en korrekt identifiering av personer,

f)bistå vid identifiering av personer under särskilda omständigheter enligt artikel 22p,

g)underlätta tillämpningen av förordning (EU) nr 604/2013 och direktiv 2013/32/EU,

h)stödja målen för SIS avseende registreringar om tredjelandsmedborgare som har nekats inresa, personer som är efterlysta för att gripas, överlämnas eller utlämnas, försvunna personer eller sårbara personer, personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer som är registrerade för diskreta kontroller, undersöknings kontroller eller särskilda kontroller.

Artikel 2a

Struktur

1.VIS ska vara baserat på en centraliserad struktur och bestå av

a)den gemensamma databas för identitetsuppgifter (CIR) som inrättats genom artikel 17.1 i förordning (EU) 2019/817,

b)ett centralt informationssystem (VIS centrala system),

c)enhetliga nationella gränssnitt i varje medlemsstat som bygger på gemensamma tekniska specifikationer och är identiska för samtliga medlemsstater samt möjliggör anslutning av VIS centrala system till medlemsstaternas nationella infrastrukturer,

d)en kommunikationsinfrastruktur mellan VIS centrala system och de enhetliga nationella gränssnitten,

e)en säker kommunikationskanal mellan VIS centrala system och in- och utresesystemets centrala system,

215

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/24	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

f)en säker kommunikationsinfrastruktur mellan VIS centrala system och

i)de centrala infrastrukturerna för den europeiska sökportal (ESP) som inrättats genom artikel 6 i förordning (EU) 2019/817,

ii)den gemensamma biometriska matchningstjänst som inrättats genom artikel 12 i förordning (EU) 2019/817,

iii)CIR, och

iv)den detektor för multipla identiteter som inrättats genom artikel 25 i förordning (EU) 2019/817,

g)en mekanism för samråd om ansökningar och utbyte av information mellan viseringsmyndigheter (VISMail),

h)en nätportal för transportörer,

i)en säker webbtjänst som möjliggör kommunikation mellan VIS centrala system, å ena sidan, och nätportalen för transportörer och de internationella systemen (Interpoldatabaser), å andra sidan,

j)en databas med uppgifter för rapporterings- och statistikändamål.

VIS centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten, webbtjänsten, nätportalen för transportörer och VIS kommunikationsinfrastruktur ska dela och så långt det är tekniskt möjligt återanvända maskinvaru- och programvaru komponenterna från in- och utresesystemets centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten för in- och utresesystemet, Etias nätportal för transportörer, in- och utresesystemets webbtjänst respektive in- och utresesystemets kommunikationsinfrastruktur.

2.Det ska finnas minst två enhetliga nationella gränssnitt enligt punkt 1 c för varje medlemsstat, vilka ska utgöra den fysiska förbindelsen mellan medlemsstaterna och VIS fysiska nätverk. Förbindelsen via den kommunikationsinfra struktur som avses i punkt 1 d ska vara krypterad. De enhetliga nationella gränssnitten ska vara belägna i medlemsstaternas lokaler. De enhetliga nationella gränssnitten får endast användas för ändamål som fastställts i unionslagstiftningsakter.

3.VIS centrala system ska stå för teknisk tillsyn och administration och ha en reserv för VIS centrala system, som kan säkerställa alla funktioner i VIS centrala system om det systemet skulle sluta fungera. VIS centrala system ska vara beläget i Strasbourg (Frankrike) och reserven för VIS centrala system ska vara belägen i Sankt Johann im Pongau (Österrike).

4.Kommunikationsinfrastrukturen ska stödja och bidra till att säkerställa oavbruten tillgänglighet för VIS. Den ska inbegripa redundanser för förbindelserna mellan VIS centrala system och reserven för VIS centrala system och redundanser för förbindelserna mellan varje enhetligt nationellt gränssnitt, å ena sidan, och VIS centrala system och reserven för VIS centrala system, å andra sidan. Kommunikationsinfrastrukturen ska tillhandahålla ett krypterat, virtuellt privat nätverk för VIS-uppgifter och för kommunikation mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och eu-Lisa.

5.eu-Lisa ska genomföra tekniska lösningar för att säkerställa oavbruten tillgänglighet för VIS, antingen genom samtidig drift av VIS centrala system och reserven för VIS centrala system – under förutsättning att reserven för VIS centrala system bibehåller kapaciteten att säkerställa driften av VIS om VIS centrala system skulle sluta fungera – eller genom duplicering av systemet eller dess komponenter.

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

**Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).”

216

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/25

4.Artikel 3 ska utgå.

5.Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)Leden 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3. viseringsmyndigheter: de myndigheter i varje medlemsstat som är ansvariga för att behandla och fatta beslut om viseringsansökningar eller för att fatta beslut om huruvida viseringar ska upphävas, återkallas eller förlängas, inbegripet de centrala viseringsmyndigheterna och de myndigheter som ansvarar för att utfärda viseringar vid gränsen.

3a. utsedd myndighet: en myndighet som har utsetts av en medlemsstat enligt artikel 22l.1 som ansvarig för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott.

3b. utsedd VIS-myndighet: en myndighet som har utsetts av en medlemsstat enligt artikel 9d.1 som ansvarig för manuell verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar enligt den punkten.

3c. Etias centralenhet: den enhet som inrättats inom Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 *.

4.ansökningsformulär: det harmoniserade ansökningsformuläret för Schengenvisering i bilaga I till förordning (EG) nr 810/2009.

5.sökande: en person som har lämnat in en ansökan om visering, visering för längre vistelse eller uppehålls tillstånd.

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).”

b)Leden 12, 13 och 14 ska ersättas med följande:

”12. VIS-uppgifter: alla uppgifter som lagras i VIS centrala system och i CIR i enlighet med artiklarna 9–14 och 22a–22f.

13.identitetsuppgifter: de uppgifter som avses i artiklarna 9.4 a och aa samt 22a.1 d.

14.fingeravtrycksuppgifter: VIS-uppgifter om fingeravtryck.

15.ansiktsbild: en digital bild av ansiktet.

16.träff: förekomsten av en motsvarighet som fastställts genom en automatisk jämförelse av personuppgifter som har registrerats i en ansökningsakt i VIS med de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j eller med personuppgifter som finns i en post, akt eller registrering i VIS, ett annat EU-informationssystem som avses i artikel 9a eller 22b (EU-informationssystem), i Europoluppgifter eller i Interpoldatabaser där VIS gör en sökning.

17.Europoluppgifter: personuppgifter som behandlas av Europol för det syfte som avses i artikel 18.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 *.

18.uppehållstillstånd: ett uppehållstillstånd som utfärdas av en medlemsstat i enlighet med den enhetliga utformning som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 ** och en handling som avses i artikel 2.16 b i förordning (EU) 2016/399.

19.visering för längre vistelse: ett tillstånd som utfärdas av en medlemsstat i enlighet med artikel 18 i Schengenkon ventionen.

20.tillsynsmyndigheter: den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 *** samt den tillsynsmyndighet som avses i artikel 41 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 ****.

217

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/26	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

21.brottsbekämpning: förebyggande, förhindrande, upptäckt eller utredning av terroristbrott eller andra grova brott.

22.terroristbrott: något av de brott enligt nationell rätt som avses i artiklarna 3–14 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 ***** eller, för de medlemsstater som inte är bundna av det direktivet, de brott enligt nationell rätt som är likvärdiga med ett av de brotten.

23.grovt brott: ett brott som motsvarar eller är likvärdigt med ett av de brott som avses i artikel 2.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF ****** om det enligt nationell rätt kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal tidsperiod på minst tre år.

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

**Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehålls tillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, 15.6.2002, s. 1).

***Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

****Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

*****Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/

RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

****** Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).”

6.Artiklarna 5 och 6 ska ersättas med följande:

“Artikel 5

Uppgiftskategorier

1.Endast följande uppgiftskategorier ska registreras i VIS:

a)Alfanumeriska uppgifter

i)om viseringssökanden och om begärda, utfärdade, nekade, upphävda, återkallade eller förlängda viseringar enligt artiklarna 9.1–9.4 och 10–14,

ii)om sökanden av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd och om begärda, utfärdade, nekade, återtagna, återkallade, upphävda, förlängda eller förnyade viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd enligt artiklarna 22a och 22c–22f,

iii)om de träffar som avses i artiklarna 9a och 22b samt de motiverade yttranden som avses i artiklarna 9e, 9g och 22b.

b)Ansiktsbilder enligt artiklarna 9.5 och 22a.1 j.

c)Fingeravtrycksuppgifter enligt artiklarna 9.6 och 22a.1 k.

ca) De skannade kopior av sidan med personuppgifter i resehandlingen som avses i artiklarna 9.7 och 22a.1 h.

d) Länkar till andra ansökningar som avses i artiklarna 8.3, 8.4 och 22a.4.

218

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/27

1a. CIR ska innehålla de uppgifter som avses i artiklarna 9.4 a–ca, 9.5 och 9.6 samt 22a.1 d–g, j och k. De återstående VIS-uppgifterna ska lagras i VIS centrala system.

1b. Verifiering och identifiering i VIS med en ansiktsbild ska vara möjliga endast mot ansiktsbilder som finns registrerade i VIS med angivelse om att ansiktsbilden tagits på plats vid inlämning av ansökan i enlighet med artiklarna 9.5 och 22a.1 j.

2.Utan att det påverkar registreringen av uppgiftsbehandling enligt artikel 34 ska de meddelanden som översänds av VISMail i enlighet med artiklarna 16, 24.2 och 25.2 inte registreras i VIS.

Artikel 5a

Förteckning över erkända resehandlingar

1.Den förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, vilken återfinns i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU *, ska integreras i VIS.

2.VIS ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av förteckningen över erkända resehandlingar och av underrättelsen om erkännande eller icke-erkännande av förtecknade resehandlingar enligt artikel 4 i beslut nr 1105/ 2011/EU.

3.Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser om förvaltning av den funktion som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings förfarande som avses i artikel 49.2.

Artikel 6

Åtkomst till systemet för att föra in, ändra, radera och inhämta uppgifter

1.Åtkomst till VIS för att föra in, ändra eller radera de uppgifter som avses i artikel 5.1 ska uteslutande vara förbehållet vederbörligen bemyndigad personal vid viseringsmyndigheterna samt de myndigheter som är behöriga att uppta eller besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd i enlighet med artiklarna 22a–22f. Antalet vederbörligen bemyndigade bland personalen ska vara begränsat till vad som faktiskt är nödvändigt för deras tjänsteutövning.

2.Åtkomst till VIS för att inhämta uppgifter ska uteslutande förbehållas den vederbörligen bemyndigade personal vid de nationella myndigheter i varje medlemsstat och de unionsorgan som är behöriga för de ändamål som anges i artiklarna 15–22, 22g–22m och 45e i denna förordning samt för de syften som anges i artiklarna 20 och 21 i förordning (EU) 2019/817.

Sådan åtkomst ska endast ges i den utsträckning som uppgifterna är nödvändiga för utförandet av dessa myndigheters och unionsorgans arbetsuppgifter i enlighet med dessa ändamål och ska stå i proportion till de mål som eftersträvas.

2a. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i kapitlen II, III och IIIa får barns fingeravtrycksuppgifter och ansiktsbilder endast användas för sökningar i VIS samt, vid en träff, ges åtkomst till endast för att verifiera barnets identitet

a)inom ramen för viseringsansökningsförfarandet i enlighet med artikel 15, eller

b)vid de yttre gränserna eller inom medlemsstaternas territorium i enlighet med artikel 18, 19 eller 20 eller artikel 22g, 22h eller 22i.

Om en sökning med alfanumeriska uppgifter inte kan genomföras på grund av att resehandling saknas, får barns fingeravtrycksuppgifter även användas för sökningar i VIS inom ramen för asylförfarandet i enlighet med artikel 21, 22, 22j eller 22k.

2b. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i artikel 22h ska – när det gäller personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS – de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller inom medlemsstaternas territorium endast ha åtkomst till VIS för inhämtande av de uppgifter som avses i artikel 22c d, e och f samt statusinformation för uppehålls tillståndet.

219

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/28	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

2c. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i artikel 22i ska – när det gäller personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS – de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller inom medlemsstaternas territorium endast ha åtkomst till VIS för inhämtande av de uppgifter som avses i artikel 22c d, e och f samt statusinformation för uppehålls tillståndet. Om personen inte visar upp en giltig resehandling eller det råder tvivel om den uppvisade resehandlingens äkthet eller verifieringen enligt artikel 22h har misslyckats, ska de behöriga myndigheterna även ha åtkomst till VIS för inhämtande av de uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g och i.

2d. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i artiklarna 22j och 22k ska de behöriga asylmyndigheterna inte ha åtkomst till VIS-uppgifter för personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS i enlighet med kapitel IIIa.

2e. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i kapitel IIIb ska medlemsstaternas utsedda myndigheter och Europol inte ha åtkomst till VIS-uppgifter för personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS i enlighet med kapitel IIIa.

2f. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i artiklarna 45e och 45f ska medlemmarna i de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna – med undantag för gränsförvaltningsenheterna – inte ha åtkomst till VIS-uppgifter för personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS i enlighet med kapitel IIIa.

3.Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter vilkas vederbörligen bemyndigade personal ska ha åtkomst till VIS för att föra in, ändra, radera eller inhämta VIS-uppgifter. Varje medlemsstat ska utan dröjsmål översända en förteckning över dessa myndigheter till kommissionen och eu-Lisa i enlighet med artikel 45b. I den förteckningen ska det anges för vilket ändamål varje myndighet får behandla VIS-uppgifter. Varje medlemsstat får när som helst ändra eller ersätta den förteckning som den har översänt och ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om detta.

De myndigheter som har rätt att söka i eller få åtkomst till VIS i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott ska utses i enlighet med kapitel IIIb.

4.Förutom de meddelanden som omnämns i punkt 3 ska varje medlemsstat utan dröjsmål till eu-Lisa översända en förteckning över de operativa enheter hos de nationella behöriga myndigheterna som vid tillämpning av denna förordning har åtkomst till VIS. I förteckningen ska anges för vilket ändamål varje operativ enhet ska ha åtkomst till VIS-uppgifter. VIS ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av dessa förteckningar.

5.Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser om förvaltning av funktionen för centraliserad förvaltning av den förteckning som avses i punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

*Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning (EUT L 287, 4.11.2011, s. 9).”

7.Artikel 7.2 ska ersättas med följande:

”2. Varje behörig myndighet ska säkerställa att behandlingen av personuppgifter i VIS inte leder till att sökande eller innehavare av viseringar, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd diskrimineras på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åsikter, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

220

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/29

Vid behandling av personuppgifter i VIS ska varje behörig myndighet fullt ut respektera människovärdet samt de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter.

Särskild hänsyn ska tas till barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.

3.Medlemsstaterna ska sätta barnets bästa i främsta rummet vid alla förfaranden enligt denna förordning i enlighet med de garantier som anges i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

Hänsyn ska tas till barnets välfärd, trygghet och säkerhet, särskilt om det finns risk för att barnet kan vara offer för människohandel. Hänsyn ska även tas till barnets åsikter, med beaktande i lämplig grad av barnets ålder och mognad.”

8.Titeln på kapitel II ska ersättas med följande:

”VISERINGSMYNDIGHETERNAS INFÖRANDE OCH ANVÄNDNING AV UPPGIFTER OM VISERINGAR”.

9.Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. När ansökan kan tas upp till prövning enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 810/2009 ska viseringsmyn digheten inom tre arbetsdagar upprätta en ansökningsakt genom att i VIS föra in de uppgifter som avses i artikel 9, i den mån sökanden måste lämna dessa uppgifter.”

b)Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Om vissa uppgifter inte måste lämnas av rättsliga skäl eller om de inte kan lämnas, ska de särskilda datafälten markeras som ”inte tillämpliga”. Om det saknas fingeravtryck ska detta anges med ”VIS 0”; systemet ska dessutom tillåta att åtskillnad görs mellan fall enligt artikel 13.7 a–e i förordning (EG) nr 810/2009.

6.Vid upprättande av ansökningsakten i enlighet med de förfaranden som avses i punkterna 1–5 i denna artikel ska VIS automatiskt inleda sökningar enligt artikel 9a och tillhandahålla resultat. Den behöriga viseringsmyn digheten ska söka i VIS för att pröva ansökan i enlighet med artikel 15.”

10.Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i)Leden a–ca ska ersättas med följande:

”a) Efternamn (familjenamn); förnamn; födelsedatum; nuvarande medborgarskap; kön.

aa) Efternamn vid födseln (tidigare efternamn); födelseort och födelseland; medborgarskap vid födseln.

b)Resehandlingens typ och nummer.

c)Resehandlingens sista giltighetsdag.

ca) Det land som utfärdade resehandlingen och dagen för utfärdandet.”

ii)Led l ska ersättas med följande:

”l) Nuvarande sysselsättning (yrkesgrupp) och arbetsgivare; för studerande: utbildningsanstaltens namn.”

221

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/30	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

iii)Följande led ska läggas till:

”n) I förekommande fall, det faktum att sökanden ansöker i egenskap av familjemedlem till en unionsmedborgare som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG * eller till en tredjelandsmedborgare som åtnjuter en rätt till fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredjeland, å andra sidan.

*Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).”

b)Punkterna 5 och 6 ska ersättas med följande:

”5. En ansiktsbild av sökanden i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 810/2009, med angivande av huruvida ansiktsbilden har tagits på plats vid inlämnandet av ansökan.

6.Sökandens fingeravtryck i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 810/2009.

7.En skannad kopia av sidan med personuppgifter i resehandlingen.”

c)Följande stycken ska läggas till:

”Sökanden ska ange sin nuvarande sysselsättning (yrkesgrupp) i en på förhand fastställd förteckning.

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att upprätta denna på förhand fastställda förteckning över sysselsättningar (yrkesgrupper).”

11.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 9a

Sökningar i andra informationssystem och databaser

1.Ansökningsakterna ska behandlas automatiskt av VIS för att identifiera träffar i enlighet med denna artikel. VIS ska pröva varje ansökningsakt individuellt.

2.När en ansökningsakt upprättas ska VIS – genom att utföra en automatisk sökning mot den förteckning över erkända resehandlingar som avses i artikel 5a i denna förordning – kontrollera om den resehandling som är kopplad till ansökan är erkänd i enlighet med beslut nr 1105/2011/EU och tillhandahålla ett resultat. Om sökningen visar att resehandlingen inte är erkänd av en eller flera medlemsstater, ska artikel 25.3 i förordning (EG) nr 810/2009 tillämpas vid utfärdande av visering.

3.För de kontroller som föreskrivs i artikel 21.1, 21.3 a, c och d samt 21.4 i förordning (EG) nr 810/2009 och för det syfte som avses i artikel 2.1 k i den här förordningen ska VIS med hjälp av ESP inleda en sökning för att jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 9.4, 9.5 och 9.6 i den här förordningen med de uppgifter som finns i en post, akt eller registrering i

a)SIS,

b)in- och utresesystemet,

c)EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), inbegripet Etias bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240 (Etias bevakningslista),

d)Eurodac,

e)det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN),

222

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/31

f)Europoluppgifterna,

g)Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (Interpol SLTD), och

h)Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN).

Jämförelsen ska göras med både alfanumeriska och biometriska uppgifter, såvida inte det informationssystem eller den databas där sökning görs innehåller endast en av dessa uppgiftskategorier.

4.VIS ska särskilt verifiera följande:

a)När det gäller SIS, huruvida

i)den resehandling som använts för ansökan motsvarar en förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltigförklarad resehandling,

ii)sökanden är föremål för en registrering om nekad inresa och vistelse,

iii)sökanden är föremål för en registrering om återvändande,

iv)sökanden är föremål för en registrering om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas,

v)sökanden är föremål för en registrering om försvunna personer eller sårbara personer som behöver hindras från att resa,

vi)sökanden är föremål för en registrering om personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande,

vii)sökanden eller resehandlingen är föremål för en registrering om personer eller föremål som omfattas av diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller.

b)När det gäller in- och utresesystemet, huruvida

i)sökanden för närvarande är registrerad som en person som har överskridit den tillåtna vistelsen eller tidigare har registrerats som en person som har överskridit den tillåtna vistelsen i in- och utresesystemet,

ii)sökanden är registrerad som en person som har nekats inresa i in- och utresesystemet,

iii)sökandens planerade vistelse kommer att överskrida den maximalt tillåtna vistelsetiden på medlemsstaternas territorium, oberoende av eventuella vistelser som tillåts genom nationell visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd,

c)När det gäller Etias, huruvida

i)sökanden är en person för vilken ett utfärdat, nekat, ogiltigförklarat eller återkallat resetillstånd är registrerat i Etias eller sökandens resehandling motsvarar ett sådant utfärdat, nekat, ogiltigförklarat eller återkallat resetillstånd,

ii)de uppgifter som ingår i ansökan motsvarar uppgifter som finns i Etias bevakningslista.

d)När det gäller Eurodac, huruvida sökanden är registrerad i den databasen.

e)När det gäller Ecris-TCN, huruvida sökanden motsvarar en person vars uppgifter har registrerats i det systemet under de föregående 25 åren såvitt avser fällande domar för terroristbrott eller under de föregående 15 åren såvitt avser fällande domar för andra grova brott.

f)När det gäller Europoluppgifter, huruvida uppgifterna i ansökan motsvarar uppgifter registrerade i Europoluppgifter.

g)När det gäller Interpoldatabaser, huruvida

i)den resehandling som har använts för ansökan motsvarar en resehandling som har anmälts som förkommen, stulen eller ogiltig i Interpol SLTD,

ii)den resehandling som har använts för ansökan motsvarar en resehandling som har registrerats i en akt i Interpol

TDAWN,

5.Sökningar i SIS-registreringar avseende försvunna personer eller sårbara personer, personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer eller föremål som är registrerade för diskreta kontroller, undersöknings kontroller eller särskilda kontroller ska endast göras i det syfte som avses i artikel 2.1 k.

223

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/32	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

6.När det gäller Interpol SLTD och Interpol TDAWN ska varje sökning eller verifiering göras på ett sådant sätt att ingen information avslöjas för Interpol-registreringens ägare. Om det krav som föreskrivs i denna punkt inte är uppfyllt, ska VIS inte göra några sökningar i Interpoldatabaser.

7.När det gäller Europoluppgifter ska den automatiska behandlingen motta den lämpliga underrättelsen i enlighet med artikel 21.1b andra stycket i förordning (EU) 2016/794.

8.En träff ska genereras om alla eller vissa av uppgifterna i den ansökningsakt som används för sökningen helt eller delvis motsvarar de uppgifter som finns i en post, registrering eller akt i de informationssystem eller databaser som avses i punkt 3. I den manual som avses i artikel 9h.2 ska delvis motsvarighet definieras, inbegripet graden av sannolikhet i syfte att begränsa antalet falska träffar.

9.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 3 ger en träff avseende punkt 4 a i, ii och iii, b, c i, d och g i ska VIS till ansökningsakten foga en hänvisning till en sådan träff och, när så är relevant, de medlemsstater som förde in eller tillhandahöll de uppgifter som gav upphov till träffen.

10.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 3 ger en träff avseende punkt 4 a iv, c ii, e, f och g ii ska VIS i ansökningsakten endast ange att ytterligare verifiering krävs.

I händelser av träffar enligt punkt 4 a iv, e, f och g ii ska VIS skicka en automatisk underrättelse om sådana träffar till den utsedda VIS-myndigheten i den medlemsstat som behandlar ansökan. En sådan automatisk underrättelse ska innehålla de uppgifter som registrerats i ansökningsakten i enlighet med artikel 9.4, 9.5 och 9.6.

I händelse av träffar enligt punkt 4 c ii ska VIS skicka en automatisk underrättelse om sådana träffar till den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som förde in uppgifterna eller – om uppgifterna fördes in av Europol – till den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som behandlar ansökan. Denna automatiska underrättelse ska innehålla de uppgifter som registrerats i ansökningsakten i enlighet med artikel 9.4.

11.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 3 ger en träff avseende punkt 4 a v, vi och vii, ska VIS varken registrera träffen i ansökningsakten eller ange i ansökningsakten att ytterligare verifiering krävs.

12.Det unika referensnumret för den uppgiftspost som har genererat en träff ska bevaras i ansökningsakten med tanke på loggar, rapportering och statistik i enlighet med artiklarna 34 och 45a.

13.VIS ska jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 9.4 a, aa, g, h, j, k och l med de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j.

Artikel 9b

Särskilda bestämmelser för familjemedlemmar till unionsmedborgare eller till andra tredjelandsmedborgare som åtnjuter rätt till fri rörlighet enligt unionsrätten

1.När det gäller en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller till en tredjelandsmedborgare som åtnjuter en rätt till fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredjeland, å andra sidan, ska de automatiska sökningarna enligt artikel 9a.3 utföras enbart i syfte att kontrollera att det inte finns några faktiska indikationer eller rimliga skäl grundade på faktiska indikationer som tyder på att personens närvaro på medlemsstaternas territorium innebär en säkerhetsrisk eller en hög epidemisk risk i enlighet med direktiv 2004/38/EG.

2.VIS ska inte verifiera

a)huruvida sökanden för närvarande har rapporterats vara en person som har överskridit den tillåtna vistelsen eller om det tidigare till följd av en sökning i in- och utresesystemet har rapporterats att sökanden har överskridit den tillåtna vistelsen,

b)huruvida sökanden motsvarar en person vars uppgifter har registrerats i Eurodac.

224

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/33

3.Om den automatiska behandlingen enligt artikel 9a.3 i denna förordning har gett en träff som motsvarar en registrering om nekad inresa och vistelse som avses i artikel 24 i förordning (EU) nr 2018/1861, ska viseringsmyn digheten kontrollera grunden för det beslut som ledde till att denna registrering fördes in i SIS. Om denna grund är kopplad till en risk för olaglig invandring, ska registreringen inte beaktas vid bedömningen av ansökan. Viseringsmyn digheten ska gå vidare i enlighet med artikel 26.2 i förordning (EU) 2018/1861.

4.De särskilda riskindikatorer som grundas på en risk för olaglig invandring och som fastställs enligt artikel 9j ska inte tillämpas.

Artikel 9c

Behöriga viseringsmyndigheters manuella verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar

1.En träff enligt artikel 9a.9 ska verifieras manuellt av den behöriga viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan.

2.I syfte att göra en manuell verifiering enligt punkt 1 i denna artikel ska den behöriga viseringsmyndigheten ha åtkomst till ansökningsakten och eventuella länkade ansökningsakter samt till de träffar som genererats under den automatiska behandlingen enligt artikel 9a.9.

Den behöriga viseringsmyndigheten ska även ha tillfällig åtkomst till de uppgifter i SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac eller Interpol SLTD som gav upphov till träffen så länge de verifieringar som avses i denna artikel och prövningen av viseringsansökan varar samt i händelse av ett överklagandeförfarande. Sådan tillfällig åtkomst ska ske i enlighet med de rättsliga instrument som reglerar SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och Interpol SLTD.

3.Den behöriga viseringsmyndigheten ska verifiera om sökandens identitet som registrerats i ansökningsakten motsvarar uppgifterna i något av de informationssystem eller någon av de databaser där sökning görs.

4.Om personuppgifterna i ansökningsakten motsvarar de uppgifter som lagras i det relevanta informations systemet eller den relevanta databasen ska träffen beaktas vid prövningen av viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009.

5.Om personuppgifterna i ansökningsakten inte motsvarar de uppgifter som lagras i det relevanta informations systemet eller den relevanta databasen ska den behöriga viseringsmyndigheten i ansökningsakten radera den felaktiga träffen.

6.Om den automatiska jämförelsen enligt artikel 9a.13 i denna förordning ger en träff, ska den behöriga viseringsmyndigheten bedöma säkerhetsrisken, risken för olaglig invandring eller den höga epidemirisken och beakta dessa vid prövningen av en viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009. Den behöriga viseringsmyndigheten får under inga omständigheter fatta beslut automatiskt på grundval av en träff baserad på särskilda riskindikatorer. Den behöriga viseringsmyndigheten ska i samtliga fall göra en individuell bedömning av säkerhetsrisken, risken för olaglig invandring och den höga epidemirisken.

Artikel 9d

Manuell verifiering av träffar som görs av utsedda VIS-myndigheter

1.Varje medlemsstat ska utse en myndighet (utsedd VIS-myndighet) för manuell verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar enligt artikel 9a.4 a iv-vii, e, f och g ii. Medlemsstaterna får utse fler än en myndighet till utsedd VIS- myndighet. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om den utsedda VIS-myndigheten.

Om medlemsstaterna väljer att utse Sirenekontoret till utsedd VIS-myndighet, ska de avsätta tillräckliga ytterligare resurser för att Sirenekontoret ska kunna fullgöra de uppgifter som enligt denna förordning anförtros den utsedda VIS-myndigheten.

2.Den utsedda VIS-myndigheten ska vara verksam åtminstone under normal arbetstid. Den ska ha tillfällig åtkomst

– så länge de verifieringar som avses i denna artikel samt artikel 9g varar – till de uppgifter som är registrerade i ansökningsakten och de uppgifter i SIS, Ecris-TCN, Europoluppgifter eller Interpol TDAWN som gav upphov till träffen.

225

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/34	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

3.Den utsedda VIS-myndigheten ska inom två arbetsdagar från den av VIS skickade underrättelsen verifiera huruvida sökandens identitet som registrerats i ansökningsakten motsvarar de uppgifter som finns i ett av de informationssystem eller en av de databaser där sökning görs.

4.Om personuppgifterna i ansökningsakten inte motsvarar de uppgifter som lagras i det relevanta informations systemet eller den relevanta databasen ska den utsedda VIS-myndigheten i ansökningsakten radera noteringen om att ytterligare verifiering krävs.

Artikel 9e

Manuell verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar i Etias bevakningslista

1.Den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som införde uppgifterna i Etias bevakningslista eller – om uppgifterna infördes av Europol – den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som behandlar ansökan ska manuellt verifiera och vidta uppföljningsåtgärder avseende träffar enligt artikel 9a.4 c ii.

2.De relevanta nationella Etias-enheterna ska inom två arbetsdagar från den av VIS skickade underrättelsen verifiera huruvida de uppgifter som registrerats i ansökningsakten motsvarar uppgifterna i Etias bevakningslista.

3.Om uppgifterna i ansökningsakten motsvarar uppgifterna i Etias bevakningslista ska den nationella Etias- enheten tillhandahålla ett motiverat yttrande till den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan om huruvida sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten, vilket ska beaktas vid prövningen av viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009.

4.Om det var Europol som förde in uppgifterna i Etias bevakningslista, ska den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som behandlar ansökan utan dröjsmål begära ett yttrande från Europol för beaktande vid utarbetandet av sitt motiverade yttrande. I detta syfte ska den nationella Etias-enheten skicka de i enlighet med artikel 9.4 i ansökningsakten registrerade uppgifterna till Europol. Europol ska svara inom 60 timmar från dagen för begäran. Om Europol inte svarar inom denna tidsfrist ska det inte anses finnas några skäl att invända mot utfärdandet av viseringen.

5.Den nationella Etias-enheten ska skicka det motiverade yttrandet till den centrala viseringsmyndigheten inom sju kalenderdagar från den underrättelse som skickats av VIS. Om den nationella Etias-enheten inte skickar något motiverat yttrande inom denna tidsfrist ska det inte anses finnas några skäl att invända mot utfärdandet av viseringen.

6.Det motiverade yttrandet ska registreras i ansökningsakten på så sätt att det endast görs åtkomligt för den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan.

7.Om uppgifterna i ansökningsakten inte motsvarar uppgifterna i Etias bevakningslista, ska den nationella Etias- enheten informera den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan om detta, och den myndigheten ska i ansökningsakten radera posten om att ytterligare verifiering krävs.

Artikel 9f

Sirenekontorets uppföljningsåtgärder avseende vissa träffar

1.I händelse av träffar enligt artikel 9a.4 a iii–vii och efter manuell verifiering ska den behöriga viseringsmyn digheten eller den utsedda VIS-myndigheten underrätta Sirenekontoret i den medlemsstat som behandlar ansökan om sådana träffar.

2.I händelse av träffar enligt artikel 9a.4 a iii ska Sirenekontoret i den medlemsstat som behandlar ansökan göra följande:

a)Om beslutet om återvändande åtföljs av ett inreseförbud, omedelbart informera den registrerande medlemsstaten genom utbyte av tilläggsinformation. Den registrerande medlemsstaten ska omedelbart radera registreringen om återvändande och föra in en registrering om nekad inresa och vistelse enligt artikel 24.1 b i förordning (EU) 2018/1861.

b)Om beslutet om återvändande inte åtföljs av ett inreseförbud, omedelbart informera den registrerande medlemsstaten genom utbyte av tilläggsinformation, så att den registrerande medlemsstaten utan dröjsmål kan radera registreringen.

226

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/35

3.I händelse av träffar enligt artikel 9a.4 a iv–vii i denna förordning ska Sirenekontoret i den medlemsstat som behandlar ansökan vidta lämpliga uppföljningsåtgärder i enlighet med förordning (EU) 2018/1862.

Artikel 9g

De utsedda VIS-myndigheternas uppföljningsåtgärder avseende vissa träffar

1.I händelse av verifierade träffar enligt artikel 9a.4 e, f eller g ii ska den utsedda VIS-myndigheten om så krävs vidta lämpliga uppföljningsåtgärder. För det ändamålet ska den när så är lämpligt samråda med Interpols nationella centralbyrå i den medlemsstat som behandlar ansökan, Europol eller den centralmyndighet i den dömande medlemsstaten som utsetts i enlighet med artikel 3.1 i rådets rambeslut 2009/315/RIF *.

2.Den utsedda VIS-myndigheten ska tillhandahålla ett motiverat yttrande till den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan om huruvida sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten, vilket ska beaktas vid prövningen av viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009.

3.I händelse av verifierade träffar enligt artikel 9a.4 e i denna förordning, och om den fällande domen har avkunnats innan Ecris-TCN tas i drift i enlighet med artikel 35.4 i förordning (EU) 2019/816, ska den utsedda VIS- myndigheten i det motiverade yttrande som avses i punkt 2 i den här artikeln inte beakta fällande domar för terroristbrott som avkunnades mer än 25 år före dagen för viseringsansökan eller fällande domar för andra allvarliga brott som avkunnades mer än 15 år före dagen för viseringsansökan.

4.Om en träff som verifierats manuellt av den utsedda VIS-myndigheten avser de Europoluppgifter som avses i artikel 9a.4 f, ska den utsedda VIS-myndigheten utan dröjsmål begära ett yttrande från Europol i syfte att utföra sin uppgift enligt punkt 2 i den här artikeln. För det ändamålet ska den utsedda VIS-myndigheten skicka de i enlighet med artikel 9.4, 9.5 och 9.6 i ansökningsakten registrerade uppgifterna till Europol. Europol ska svara inom 60 timmar från dagen för begäran. Om Europol inte svarar inom denna tidsfrist ska det inte anses finnas några skäl att invända mot utfärdandet av viseringen.

5.I händelse av verifierade träffar enligt artikel 9a.4 a iv i denna förordning och efter samråd med Sirenekontoret i den medlemsstat som gjort registreringen ska den utsedda VIS-myndigheten i den medlemsstat som behandlar ansökan tillhandahålla ett motiverat yttrande till den centrala viseringsmyndighet som behandlar viseringsansökan om huruvida sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten, vilket ska beaktas vid prövningen av viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009.

6.Det motiverade yttrandet ska registreras i ansökningsakten på så sätt att det endast görs åtkomligt för den utsedda VIS-myndighet som avses i artikel 9d i den medlemsstat som behandlar ansökan och för den centrala viseringsmyndigheten i samma medlemsstat.

7.Den utsedda VIS-myndigheten ska skicka det motiverade yttrandet till den centrala viseringsmyndigheten inom sju kalenderdagar från den underrättelse som skickats av VIS. I händelse av verifierade träffar enligt artikel 9a.4 e ska tidsfristen för att skicka det motiverade yttrandet vara tio kalenderdagar. Om den utsedda VIS-myndigheten inte skickar något sådant motiverat yttrande inom denna tidsfrist ska det inte anses finnas några skäl att invända mot utfärdandet av viseringen.

Artikel 9h

Genomförande och manual

1.Vid genomförandet av artiklarna 9a–9g ska eu-Lisa i samarbete med medlemsstaterna och Europol upprätta lämpliga kanaler för de underrättelser och det informationsutbyte som avses i de artiklarna.

2.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 48a för att i en manual fastställa de förfaranden och regler som är nödvändiga för sökningar, verifieringar och bedömningar.

227

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/36	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

Artikel 9i

Europols ansvarsområden

Europol ska anpassa sitt informationssystem för att säkerställa att automatisk behandling av sökningar enligt artiklarna 9a.3 och 22b.2 är möjlig.

Artikel 9j

Särskilda riskindikatorer

1.De särskilda riskindikatorerna ska tillämpas som en algoritm som möjliggör profilering enligt definitionen i artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/679 genom jämförelse i enlighet med artikel 9a.13 i den här förordningen av de registrerade uppgifterna i en ansökningsakt i VIS med särskilda riskindikatorer fastställda av Etias centralenhet enligt punkt 4 i den här artikeln som tyder på säkerhetsrisker, risk för olaglig invandring eller höga epidemirisker. Etias centralenhet ska föra in de särskilda riskindikatorerna i VIS.

2.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 48a för att ytterligare definiera säkerhetsrisker eller risker för olaglig invandring eller höga epidemirisker på grundval av följande:

a)Statistik från in- och utresesystemet som tyder på att onormalt många överskridit den tillåtna vistelsen och att onormalt många inresor nekats för en viss grupp av viseringsinnehavare.

b)Statistik som genererats av VIS i enlighet med artikel 45a och som tyder på att onormalt många viseringsan sökningar har avslagits med hänvisning till en säkerhetsrisk, en risk för olaglig invandring eller en hög epidemirisk i samband med en viss grupp av viseringsinnehavare.

c)Statistik som genererats av VIS i enlighet med artikel 45a samt in- och utresesystemet och som tyder på kopplingar mellan information som samlats in från ansökningsformulär och viseringsinnehavare som överskridit den tillåtna vistelsen eller nekats inresa.

d)Information som styrkts med sakliga och evidensbaserade uppgifter från medlemsstaterna om särskilda säkerhets riskindikatorer eller hot som identifierats av en medlemsstat.

e)Information som styrkts med sakliga och evidensbaserade uppgifter från medlemsstaterna om att onormalt många överskridit den tillåtna vistelsen och att onormalt många inresor nekats för en viss grupp av viseringsinnehavare för en medlemsstat.

f)Information från medlemsstaterna om särskilda höga epidemirisker och information om epidemiologisk övervakning och riskbedömningar från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar samt sjukdomsutbrott som rapporterats av Världshälsoorganisationen.

3.Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att specificera de risker, enligt definitionen i denna förordning och i den delegerade akt som avses i punkt 2 i denna artikel, på vilka de särskilda riskindikatorer som avses i punkt 4 i denna artikel ska vara baserade. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses

iartikel 49.2.

De särskilda risker som avses i första stycket i denna punkt ska ses över minst var sjätte månad, och när så är nödvändigt ska en ny genomförandeakt antas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

4.På grundval av de särskilda risker som fastställts i enlighet med punkt 3 ska Etias centralenhet fastställa en uppsättning särskilda riskindikatorer som består av en kombination av uppgifter som inbegriper en eller flera av följande:

a)Åldersgrupp, kön, medborgarskap.

b)Bosättningsland och bosättningsort.

c)Destinationsmedlemsstater.

d)Första inresemedlemsstat.

e)Ändamålet med resan.

f)Nuvarande sysselsättning (yrkesgrupp).

228

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/37

5.De särskilda riskindikatorerna ska vara riktade och proportionella. De får under inga omständigheter grundas enbart på en persons kön eller ålder eller på information som avslöjar en persons hudfärg, ras, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, politiska eller andra åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i en fackförening, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning eller sexuella läggning.

6.De särskilda riskindikatorerna ska definieras, fastställas, bedömas på förhand, genomföras, utvärderas i efterhand, ses över och raderas av Etias centralenhet efter det att VIS-granskningsnämnden har hörts.

Artikel 9k

VIS-granskningsnämnden

1.En VIS-granskningsnämnd med en rådgivande funktion inrättas härmed inom Europeiska gräns- och kustbevak ningsbyrån. Den ska bestå av en företrädare för den centrala viseringsmyndigheten i varje medlemsstat, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån samt Europol.

2.Etias centralenhet ska samråda med VIS-granskningsnämnden när det gäller definition, fastställande, förhandsbedömning, genomförande, efterhandsutvärdering, översyn och radering av de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j.

3.VIS-granskningsnämnden ska utfärda yttranden, riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis för de ändamål som avses i punkt 2. När VIS-granskningsnämnden utfärdar rekommendationer ska den beakta de rekommendationer som utfärdats av VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter.

4.VIS-granskningsnämnden ska sammanträda närhelst det är nödvändigt och minst två gånger per år. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska stå för kostnader och tjänster i samband med granskningsnämndens möten.

5.VIS-granskningsnämnden får samråda med VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter i särskilda frågor som rör grundläggande rättigheter, särskilt när det gäller rätten till privatliv, skyddet av personuppgifter samt icke-diskriminering.

6.VIS-granskningsnämnden ska anta sin arbetsordning vid sitt första möte med enkel majoritet av nämndens ledamöter.

Artikel 9l

VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter

1.En oberoende VIS-rådgivningsnämnd för grundläggande rättigheter med en rådgivande och utvärderande funktion inrättas härmed. Utan att det påverkar dessas respektive befogenheter och oberoende ska den bestå av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns ombud för grundläggande rättigheter, en företrädare för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns rådgivande forum för grundläggande rättigheter, en företrädare för Europeiska

datatillsynsmannen, en företrädare för Europeiska dataskyddsstyrelsen som inrättades genom förordning (EU) 2016/679 samt en företrädare för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

2.VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter ska göra regelbundna utvärderingar och utfärda rekommendationer till VIS-granskningsnämnden om inverkan på de grundläggande rättigheterna av behandlingen av ansökningar och av genomförandet av artikel 9j, särskilt när det gäller rätten till privatliv, skyddet av personuppgifter samt icke-diskriminering.

VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter ska även stödja VIS- granskningsnämnden vid utförandet av dess uppgifter när den samråder med rådgivningsnämnden i särskilda frågor som rör grundläggande rättigheter, särskilt när det gäller rätten till privatliv, skyddet av personuppgifter samt icke-diskriminering.

VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter ska ha tillgång till de granskningar som avses i artikel 7.2 e i förordning (EU) 2018/1240.

229

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/38	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

3.VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter ska sammanträda närhelst det är nödvändigt och minst två gånger per år. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska stå för kostnader och tjänster i samband med nämndens möten. Mötena ska äga rum i Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns lokaler. Sekretariatet för mötena ska tillhandahållas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter ska anta sin arbetsordning vid sitt första möte med enkel majoritet av nämndens ledamöter.

4.En företrädare för VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter ska inbjudas att delta vid VIS- granskningsnämndens möten i en rådgivande funktion. Ledamöterna i VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter ska ha tillgång till VIS-granskningsnämndens uppgifter och akter.

5.VIS-rådgivningsnämnden för grundläggande rättigheter ska utarbeta en årsrapport. Rapporten ska göras tillgänglig för allmänheten.

*Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23).”

12.I artikel 10.1 ska led f ersättas med följande:

”f) Det territorium inom vilket viseringsinnehavaren har rätt att resa, i enlighet med artiklarna 24 och 25 i förordning (EG) nr 810/2009.”

13.Artikel 11 ska utgå.

14.Artikel 12.2 ska ändras på följande sätt: a) I led a ska följande led införas:

”iia) kan inte styrka ändamålet och villkoren för den planerade flygplatstransiteringen,”. b) Följande stycke ska läggas till:

”Numreringen av skälen för avslag i VIS ska motsvara numreringen av skälen för avslag i standardformuläret vid avslag i bilaga VI till förordning (EG) nr 810/2009.”

15.I artikel 13 ska följande punkt läggas till:

”4. När ansökningsakten har uppdaterats enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel ska VIS skicka en underrättelse till den medlemsstat som utfärdade viseringen med uppgift om beslutet att upphäva eller återkalla viseringen samt skälen till det beslutet. En sådan underrättelse ska genereras automatiskt av VIS centrala system och ska överföras via VISMail i enlighet med artikel 16.”

16.Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Den behöriga viseringsmyndigheten ska söka i VIS för att pröva ansökningar och fatta beslut om sådana ansökningar, inbegripet beslut om huruvida viseringar ska upphävas, återkallas eller förlängas i enlighet med relevanta bestämmelser. Den behöriga viseringsmyndighetens sökning i VIS ska fastställa

a)huruvida sökanden har varit föremål för ett beslut om utfärdande, nekande, upphävande, återkallande eller förlängning av en visering samt

b)huruvida sökanden har varit föremål för ett beslut om utfärdande, nekande, återtagande, återkallande, upphävande, förlängning eller förnyelse av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd.”

b)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)Led c ska ersättas med följande:

”c) Resehandlingens typ och nummer, resehandlingens sista giltighetsdag samt det land som utfärdade resehandlingen och dagen för utfärdandet.”

230

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/39

ii)Led f ska ersättas med följande: ”ea) Ansiktsbild.

f)Viseringsmärkets, viseringen för längre vistelses eller uppehållstillståndets nummer samt dagen för utfärdandet av eventuella tidigare viseringar, viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd.”

c)Följande punkt ska införas:

”2a. Den ansiktsbild som avses i punkt 2 ea får inte vara det enda sökkriteriet.”

d)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Om sökningen på grundval av en eller flera av de uppgifter som förtecknas i punkt 2 i denna artikel visar att det finns uppgifter om sökanden registrerade i VIS, ska den behöriga viseringsmyndigheten ges åtkomst till ansökningsakterna och de länkade ansökningsakterna enligt artiklarna 8.3, 8.4 och 22a.4, endast för de ändamål som avses i punkt 1 i den här artikeln.”

17.Artikel 16 ska ersättas med följande: ”Artikel 16

Användning av VIS för samråd och framställningar om handlingar

1.Vid samråd mellan centrala viseringsmyndigheter om ansökningar i enlighet med artikel 22 i förordning (EG) nr 810/2009 ska begäran om samråd och svaren på denna begäran översändas i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

2.När det upprättas en ansökningsakt i VIS om en medborgare från ett specifikt tredjeland eller som tillhör en specifik kategori av sådana medborgare för vilka föregående samråd begärs enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 810/2009 ska VIS automatiskt översända begäran om samråd via VISMail till den eller de medlemsstater som angetts.

Den eller de medlemsstater som begäran riktar sig till ska översända sitt svar till VIS, som ska vidarebefordra det svaret via VISMail till den medlemsstat som upprättade ansökan.

I händelse av ett negativt svar ska det i svaret anges huruvida sökanden utgör ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten, folkhälsan eller internationella förbindelser.

Uteslutande i syfte att utföra samrådsförfarandet ska förteckningen över de medlemsstater som kräver att andra medlemsstaters centrala myndigheter samråder med deras centrala myndigheter under handläggningen av viseringsan sökningar om enhetliga viseringar som lämnats in av medborgare från specifika tredjeländer eller specifika kategorier av sådana medborgare i enlighet med artikel 22 i förordning (EG) nr 810/2009 integreras i VIS. VIS ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av den förteckningen.

3.Översändandet av information via VISMail ska även gälla följande:

a)Översändandet av information om viseringar som utfärdats till medborgare från specifika tredjeländer eller till specifika kategorier av sådana medborgare (efterhandsunderrättelse) enligt artikel 31 i förordning (EG) nr 810/2009.

b)Översändandet av information om viseringar som utfärdats med territoriellt begränsad giltighet enligt artikel 25.4 i förordning (EG) nr 810/2009.

c)Översändandet av information om beslut att upphäva och återkalla en visering samt skälen till det beslutet enligt artikel 13.4.

d)Översändandet av begäranden om rättelse eller radering av uppgifter enligt artikel 24.2 respektive artikel 25.2 samt kontakter mellan medlemsstaterna enligt artikel 38.2.

e)Alla andra meddelanden med anknytning till konsulärt samarbete som inbegriper överföring av personuppgifter som registrerats i VIS eller som är kopplade till det, översändande av begäranden till behörig viseringsmyndighet om att vidarebefordra kopior av handlingar som ligger till grund för ansökan och översändande av elektroniska kopior av dessa handlingar.

231

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/40	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

3a. Förteckningen över de medlemsstater som enligt artikel 31 i förordning (EG) nr 810/2009 kräver att deras centrala myndigheter underrättas om viseringar som utfärdas av andra medlemsstater till medborgare från specifika tredjeländer eller till specifika kategorier av sådana medborgare ska integreras i VIS. VIS ska stå för den centraliserade förvaltningen av den förteckningen.

3b. Översändandet av information enligt punkt 3 a, b och c ska generas automatiskt av VIS.

3c. De behöriga viseringsmyndigheterna ska besvara begäranden enligt punkt 3 e inom tre arbetsdagar.

4.Personuppgifter som översänds enligt denna artikel ska endast användas för samråd mellan och information till centrala viseringsmyndigheter och konsulärt samarbete.”

18.Artikel 17 ska utgå.

19.Titeln på kapitel III ska ersättas med följande:

”ANDRA MYNDIGHETERS ÅTKOMST TILL UPPGIFTER OM VISERINGAR”.

20.Artikel 17a ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 3 ska led e ersättas med följande:

”e) verifiera en viseringsinnehavares identitet på grundval av fingeravtryck eller, om ansiktsbilden finns registrerad

iVIS med angivelse om att den togs på plats vid inlämnandet av ansökan, med ansiktsbilden mot VIS, i enlighet med artikel 23.2 och 23.4 i förordning (EU) 2017/2226 och artikel 18.6 i den här förordningen, i de fall då en viseringsinnehavares identitet verifieras på grundval av fingeravtryck eller en ansiktsbild.”

b)Följande punkter ska införas:

”3a. Interoperabilitet ska göra det möjligt för VIS att aktivera processen för radering av den ansiktsbild som avses i artikel 16.1 d i förordning (EU) 2017/2226 från personakten i in- och utresesystemet om en ansiktsbild finns registrerad i VIS med angivelse om att den togs på plats vid inlämnandet av ansökan.

3b. Interoperabilitet ska göra det möjligt för in- och utresesystemet att automatiskt underrätta VIS i enlighet med artikel 23.3 i denna förordning om utresan av ett barn under 12 år införs i in- och utreseposten i enlighet med artikel 16.3 i förordning (EU) 2017/2226.”

21.Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 4 ska led b ersättas med följande: ”b) Ansiktsbilder.”

b)I punkt 5 ska led b ersättas med följande: ”b) Ansiktsbilder.”

c)Punkt 6 ska ändras på följande sätt:

i)I första stycket ska led a ii ersättas med följande:

”ii) identiteten verifieras, vid det berörda gränsövergångsstället, på grundval av fingeravtryck eller den ansiktsbild som tagits på plats i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EU) 2017/2226,”.

ii)Andra stycket ska ersättas med följande:

”De behöriga myndigheter som ansvarar för kontroller vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift ska verifiera viseringsinnehavarens fingeravtryck eller ansiktsbild mot de fingeravtryck eller den på plats tagna ansiktsbild som har registrerats i VIS. För viseringsinnehavare vars fingeravtryck eller ansiktsbild inte kan användas ska den sökning som avses i punkt 1 göras på grundval av de alfanumeriska uppgifter som föreskrivs i punkt 1.”

d)Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. För att verifiera fingeravtrycken eller ansiktsbilderna med hjälp av VIS i enlighet med punkt 6 får den behöriga myndigheten göra en sökning i VIS från in- och utresesystemet.”

232

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/41

22.Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Om identiteten för innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet inte kan verifieras med hjälp av fingeravtryck, får de behöriga myndigheterna även använda sig av ansiktsbilden för verifieringen.”

b)I punkt 2 ska led b ersättas med följande: ”b) Ansiktsbilder.”

23.Artikel 19a.4 ska ersättas med följande:

”4. Om sökningen på grundval av de uppgifter som avses i punkt 2 visar att det finns uppgifter registrerade om tredjelandsmedborgaren i VIS ska den behöriga myndighet som ansvarar för kontroller vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift dessutom verifiera tredjelandsmedborgarens fingeravtryck eller ansiktsbild mot de fingeravtryck eller den på plats tagna ansiktsbild som har registrerats i VIS. Myndigheten får utföra denna verifiering från in- och utresesystemet. För tredjelandsmedborgare vars fingeravtryck eller ansiktsbild inte kan användas ska sökningen göras enbart på grundval av de alfanumeriska uppgifter som föreskrivs i punkt 2.”

24.Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. De behöriga myndigheter som ansvarar för kontroller vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift eller inom medlemsstaternas territorium av huruvida villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda ska ha åtkomst till VIS för sökning med hjälp av personens fingeravtryck, dock endast för ändamålet att identifiera varje person som tidigare kan ha registrerats i VIS eller som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium.

Om den personens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, aa, b, c eller ca eller artikel 9.5. Ansiktsbilden får emellertid inte vara det enda sökkriteriet.”

b)I punkt 2 ska leden c och d ersättas med följande: ”c) Ansiktsbilder.

d)Uppgifter om utfärdade, nekade, upphävda, återkallade eller förlängda viseringar, enligt artiklarna 10–14.”

25.Artiklarna 21 och 22 ska ersättas med följande: ”Artikel 21

Åtkomst till VIS-uppgifter för att fastställa vem som ansvarar för ansökningar om internationellt skydd

1.De behöriga asylmyndigheterna ska ha åtkomst till VIS för sökning med hjälp av fingeravtrycken från en person som ansöker om internationellt skydd, dock endast för att fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av en ansökan om internationellt skydd i enlighet med artiklarna 12 och 34 i förordning (EU) nr 604/2013.

Om fingeravtrycken från den person som ansöker om internationellt skydd inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, aa, b, c eller ca eller artikel 9.5. Ansiktsbilden får emellertid inte vara det enda sökkriteriet.

2.Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 i denna artikel visar att det i VIS har registrerats en utfärdad visering vars giltighetstid löper ut högst sex månader innan dagen för ansökan om internationellt skydd eller en visering vars giltighetstid har förlängts så att den löper ut högst sex månader innan dagen för ansökan om internationellt skydd, ska den behöriga asylmyndigheten ha åtkomst till VIS för att inhämta följande uppgifter i ansökningsakten och – i fråga om de uppgifter som förtecknas i led e i den här punkten – uppgifter om make/maka och barn enligt artikel 8.4, dock endast för det ändamål som avses i punkt 1 i den här artikeln:

a)Ansökans nummer och den myndighet som har utfärdat eller förlängt viseringen samt huruvida myndigheten utfärdat viseringen på en annan medlemsstats vägnar.

233

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/42	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

b)De uppgifter i ansökningsformuläret som avses i artikel 9.4 a och aa.

c)Ansiktsbilder.

d)Uppgifter om utfärdade, upphävda, återkallade eller förlängda viseringar, enligt artiklarna 10, 13 och 14.

e)De uppgifter i länkade ansökningsakter beträffande make/maka och barn som avses i artikel 9.4 a och aa.

3.Sökningar i VIS enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel får endast utföras av de utsedda nationella myndigheter som avses i artikel 34.6 i förordning (EU) nr 604/2013.

Artikel 22

Åtkomst till VIS-uppgifter för att pröva ansökan om internationellt skydd

1.De behöriga asylmyndigheterna ska i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) nr 604/2013 ha åtkomst för sökning med hjälp av fingeravtrycken från den person som ansöker om internationellt skydd, dock endast för att pröva en ansökan om internationellt skydd.

2.Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 i denna artikel visar att uppgifter finns registrerade i VIS om den person som ansöker om internationellt skydd, ska den behöriga asylmyndigheten ha åtkomst till VIS för att inhämta följande uppgifter om sökanden och om eventuella länkade ansökningsakter för sökanden enligt artikel 8.3 och – i fråga om de uppgifter som förtecknas i led f i den här punkten – uppgifter om make/maka och barn enligt artikel 8.4, dock endast för det ändamål som avses i punkt 1 i den här artikeln:

a)Ansökans nummer.

b)De uppgifter i ansökningsformulären som avses i artikel 9.4.

c)Ansiktsbilder enligt artikel 9.5.

d)Skannade kopior av sidan med personuppgifter i resehandlingen enligt artikel 9.7.

e)Uppgifter om utfärdade, upphävda, återkallade eller förlängda viseringar, enligt artiklarna 10, 13 och 14.

f)De uppgifter som avses i artikel 9.4 i länkade ansökningsakter beträffande make/maka och barn.

3.Sökningar i VIS enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel får endast utföras av de utsedda nationella myndigheter som avses i artikel 34.6 i förordning (EU) nr 604/2013.”

26.Efter artikel 22 ska följande kapitel införas:

”KAPITEL IIIa

INFÖRANDE OCH ANVÄNDNING AV UPPGIFTER OM VISERINGAR FÖR LÄNGRE VISTELSE OCH UPPEHÅLLS TILLSTÅND

Artikel 22a

Förfaranden för införande av uppgifter vid ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd

1.När den myndighet som är behörig för upptagande eller prövning av ansökan mottar en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd, ska den utan dröjsmål upprätta en ansökningsakt genom att föra in följande uppgifter i VIS i den mån som sökanden i enlighet med relevant unionsrätt eller nationell rätt måste tillhandahålla dessa uppgifter:

a)Ansökans nummer.

234

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/43

b)Statusinformation som anger att en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har begärts.

c)Den myndighet som har tagit emot ansökan, inbegripet var denna är belägen.

d)Efternamn (familjenamn), förnamn, födelsedatum, nuvarande medborgarskap, kön, födelseort.

e)Resehandlingens typ och nummer.

f)Resehandlingens sista giltighetsdag.

g)Det land som utfärdade resehandlingen och dagen för utfärdandet.

h)En skannad kopia av sidan med personuppgifter i resehandlingen.

i)När det gäller underåriga, vårdnadshavarnas eller förmyndarnas efternamn och förnamn.

j)En ansiktsbild av sökanden med angivande av huruvida ansiktsbilden togs på plats vid inlämnandet av ansökan.

k)Sökandens fingeravtryck.

2.När det gäller fingeravtryck enligt punkt 1 k får fingeravtryck från barn under 6 år inte införas i VIS.

När det gäller ansiktsbilder och fingeravtryck enligt punkt 1 j och k får uppgifter om underåriga endast införas i VIS om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Den personal som upptar uppgifter för en underårig har utbildats särskilt för att uppta en underårigs biometriska uppgifter på ett barnvänligt och barnanpassat sätt och med full respekt för barnets bästa samt för de garantier som fastställs i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

b)Varje underårig åtföljs av en vuxen familjemedlem eller en förmyndare då uppgifterna upptas.

c)Inget tvång används då uppgifterna upptas.

3.Vid upprättande av ansökningsakten ska VIS automatiskt inleda sökningar enligt artikel 22b.

4.Om sökanden har ansökt som en del av en grupp eller tillsammans med en familjemedlem, ska myndigheten upprätta en ansökningsakt för varje person i gruppen och länka akterna för de personer som har ansökt tillsammans om viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd.

5.Om vissa uppgifter inte måste lämnas i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt eller om de inte kan lämnas, ska de särskilda datafälten markeras som ”inte tillämpliga”. När det gäller fingeravtryck ska systemet göra det möjligt att skilja mellan fall där fingeravtryck inte måste lämnas i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt och fall där de inte kan lämnas.

Artikel 22b

Sökningar i informationssystem och databaser

1.Ansökningsakterna ska behandlas automatiskt av VIS för att identifiera träffar i enlighet med denna artikel. VIS ska pröva varje ansökningsakt individuellt.

2.För att bedöma huruvida en person kan utgöra ett hot mot medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet eller folkhälsa enligt artikel 6.1 e i förordning (EU) 2016/399 och för det ändamål som avses i artikel 2.2 f i den här förordningen ska VIS med hjälp av ESP inleda en sökning för att jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g, i, j och k i den här förordningen med de uppgifter som finns i en post, akt eller registrering i

a)SIS,

b)in- och utresesystemet,

c)Etias, inbegripet Etias bevakningslista,

d)VIS,

235

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/44	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

e)Ecris-TCN,

f)Europoluppgifterna,

g)Interpol SLTD, och

h)Interpol TDAWN.

3.VIS ska särskilt verifiera följande:

a)När det gäller SIS, huruvida

i)den resehandling som använts för ansökan motsvarar en förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltigförklarad resehandling,

ii)sökanden är föremål för en registrering om nekad inresa och vistelse,

iii)sökanden är föremål för en registrering om återvändande,

v)sökanden är föremål för en registrering om försvunna personer eller sårbara personer som behöver hindras från att resa,

vi)sökanden är föremål för en registrering om personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande,

vii)sökanden eller resehandlingen är föremål för en registrering om personer eller föremål som omfattas av diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller.

b)När det gäller in- och utresesystemet, huruvida det i in- och utresesystemet har registrerats att sökanden har nekats inresa av ett skäl som motsvarar punkterna B, D, H eller I i del B i bilaga V till förordning (EU) 2016/399.

c)När det gäller Etias, huruvida

i)sökanden är en person för vilken ett nekat, ogiltigförklarat eller återkallat resetillstånd är registrerat i Etias av ett skäl som motsvarar artikel 37.1 a, b, d eller e eller artikel 37.2 i förordning (EU) 2018/1240, eller sökandens resehandling motsvarar ett sådant nekat, ogiltigförklarat eller återkallat resetillstånd,

ii)de uppgifter som ingår i ansökan motsvarar uppgifter som finns i Etias bevakningslista,

d)När det gäller VIS, huruvida sökanden motsvarar en person

i)för vilken en nekad, upphävd eller återkallad visering har registrerats i VIS av ett skäl som motsvarar artikel 12.2 a i, v eller vi eller b,

ii)för vilken en nekad, återtagen, återkallad eller upphävd visering för längre vistelse eller ett nekat, återtaget, återkallat eller upphävt uppehållstillstånd har registrerats i VIS av ett skäl som motsvarar artikel 22d.1 a, eller

iii)vars resehandling motsvarar en nekad, återtagen, återkallad eller upphävd visering, visering för längre vistelse eller ett nekat, återtaget, återkallat eller upphävt uppehållstillstånd som avses i led i eller ii.

f)När det gäller Europoluppgifter, huruvida uppgifterna i ansökan motsvarar uppgifter registrerade i Europoluppgifter.

g)När det gäller Interpoldatabaser, huruvida

i)den resehandling som har använts för ansökan motsvarar en resehandling som har anmälts som förkommen, stulen eller ogiltig i Interpol SLTD,

ii)den resehandling som har använts för ansökan motsvarar en resehandling som har registrerats i en akt i Interpol

TDAWN,

236

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/45

4.Sökningar i SIS-registreringar för försvunna personer eller sårbara personer, personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer eller föremål som är registrerade för diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller ska endast göras i det syfte som avses i artikel 2.2 f.

5.När det gäller Interpol SLTD och Interpol TDAWN ska varje sökning eller verifiering genomföras på ett sådant sätt att ingen information avslöjas för Interpol-registreringens ägare.

Om det krav som föreskrivs i denna punkt inte är uppfyllt, ska VIS inte göra några sökningar i Interpoldatabaser.

6.När det gäller Europoluppgifter ska den automatiska behandlingen motta den lämpliga underrättelsen i enlighet med artikel 21.1b i förordning (EU) 2016/794.

7.En träff ska genereras om alla eller vissa av uppgifterna i den ansökningsakt som används för sökningen helt eller delvis motsvarar de uppgifter som finns i en post, registrering eller akt i de informationssystem eller databaser som avses i punkt 2. I den manual som avses i punkt 18 ska delvis motsvarighet definieras, inbegripet graden av sannolikhet, i syfte att begränsa antalet falska träffar.

8.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 2 ger en träff avseende punkt 3 a i, ii och iii, b, c i, d och g i ska VIS till ansökningsakten foga en hänvisning till en sådan träff och, när så är relevant, de medlemsstater som förde in eller tillhandahöll de uppgifter som gav upphov till träffen.

9.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 2 ger en träff avseende punkt 3 a iv, c ii, e, f och g ii ska VIS i ansökningsakten endast ange att ytterligare verifiering krävs.

I händelse av träffar enligt punkt 3 a iv, e, f, och g ii ska VIS skicka en automatisk underrättelse om sådana träffar till den utsedda VIS-myndigheten i den medlemsstat som behandlar ansökan. En sådan automatisk underrättelse ska innehålla de uppgifter som registrerats i ansökningsakten i enlighet med artikel 22a.1 d–g, i, j och k.

I händelse av träffar enligt punkt 3 c ii ska VIS skicka en automatisk underrättelse om sådana träffar till den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som förde in uppgifterna eller – om uppgifterna fördes in av Europol – till den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som behandlar ansökan. Denna automatiska underrättelse ska innehålla de uppgifter som registrerats i ansökningsakten i enlighet med artikel 22a.1 d–g och i.

10.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 2 ger en träff avseende punkt 3 a v, vi och vii, ska VIS varken registrera träffen i ansökningsakten eller ange i ansökningsakten att ytterligare verifiering krävs.

11.Det unika referensnumret för den uppgiftspost som har genererat en träff ska bevaras i ansökningsakten med tanke på loggar, rapportering och statistik i enlighet med artiklarna 34 och 45a.

12.En träff enligt punkt 6 ska verifieras manuellt av den behöriga viserings- eller invandringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd.

För ändamålet att göra den manuella verifieringen enligt första stycket i denna punkt ska den behöriga myndigheten ha åtkomst till ansökningsakten och eventuella länkade ansökningsakter samt till de träffar som genererats under den automatiska behandlingen enligt punkt 6.

Den behöriga myndigheten ska även ha tillfällig åtkomst till de uppgifter i VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, eller Interpol SLTD som gav upphov till träffen så länge de verifieringar som avses i denna artikel och prövningen av ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd varar samt i händelse av ett överklagandeförfarande.

Den behöriga myndigheten ska verifiera huruvida sökandens identitet som registrerats i ansökningsakten motsvarar uppgifterna i något av de informationssystem och databaser där sökning görs.

Om personuppgifterna i ansökningsakten motsvarar de uppgifter som lagras i det relevanta informationssystemet eller den relevanta databasen ska träffen beaktas vid bedömningen av huruvida sökanden av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan i de medlemsstater som behandlar ansökan.

237

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/46	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

Om träffen avser en person för vilken en registrering om nekad inresa och vistelse eller en registrering om återvändande har införts i SIS av en annan medlemsstat, ska föregående samråd enligt artikel 27 i förordning (EU) 2018/1861 eller artikel 9 i förordning (EU) 2018/1860 vara tillämpligt.

Om personuppgifterna i ansökningsakten inte motsvarar de uppgifter som lagras i det relevanta informationssystemet eller den relevanta databasen ska den behöriga myndigheten i ansökningsakten radera den felaktiga träffen.

13.För de utsedda VIS-myndigheternas manuella verifiering av träffar enligt punkt 3 a iv–vii, e, f och g ii i denna artikel ska artikel 9d vara tillämplig i överenstämmelse med detta.

14.För de nationella Etias-myndigheternas manuella verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar i Etias bevakningslista enligt punkt 3 c ii i denna artikel ska artikel 9e vara tillämplig i överensstämmelse med detta. Hänvisningen till den centrala viseringsmyndigheten ska förstås som en hänvisning till den viserings- eller invandrings myndighet som är behörig för viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd.

15.För Sirenekontorens uppföljningsåtgärder avseende träffar i SIS enligt punkt 3 a iv–vii i denna artikel ska artikel 9f vara tillämplig i överenstämmelse med detta.

16.För de utsedda VIS-myndigheternas uppföljningsåtgärder avseende träffar enligt punkt 3 e, f eller g ii i denna artikel ska artikel 9g vara tillämplig i överenstämmelse med detta. Hänvisningen till den centrala viseringsmyndigheten ska förstås som en hänvisning till den viserings- eller invandringsmyndighet som är behörig för viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd.

17.Vid genomförandet av denna artikel ska eu-Lisa i samarbete med medlemsstaterna och Europol upprätta lämpliga kanaler för de underrättelser och det informationsutbyte som avses i denna artikel.

18.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 48a för att i en manual fastställa de förfaranden och regler som är nödvändiga för sökningar, verifieringar och bedömningar.

Artikel 22c

Uppgifter som ska läggas till för en utfärdad visering för längre vistelse eller ett utfärdat uppehållstillstånd

Om en behörig myndighet beslutar att utfärda en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd, ska den lägga till följande uppgifter i ansökningsakten om uppgifterna samlas in i enlighet med relevant unionsrätt och nationell rätt:

a)Statusinformation som anger att en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har utfärdats.

b)Den myndighet som fattade beslutet.

c)Plats och datum för beslutet om utfärdande av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.

d)Typ av handling som utfärdats (visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd).

e)Nummer på den utfärdade viseringen för längre vistelse eller det utfärdade uppehållstillståndet.

f)Datum för inledandet och utgången av giltighetstiden för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.

g)De uppgifter som förtecknas i artikel 22a.1, om de är tillgängliga och inte infördes i ansökningsakten i samband med ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd.

Artikel 22d

Uppgifter som ska läggas till i vissa fall vid avslag på en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd

1.Om en behörig myndighet beslutar att avslå en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd på grund av att sökanden anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan, eller att sökanden har lämnat in handlingar som förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller manipulerats, ska den lägga till följande uppgifter till ansökningsakten, om uppgifterna samlas in i enlighet med relevant unionsrätt och nationell rätt:

a)Statusinformation som anger att ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd har avslagits på grund av att sökanden anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan, eller på grund av att sökanden har lämnat in handlingar som förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller manipulerats.

238

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/47

b)Den myndighet som fattade beslutet.

c)Plats och datum för beslutet.

2.Om ett slutgiltigt beslut har fattats om att på andra grunder än dem som avses i punkt 1 avslå en ansökan om visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd, ska ansökningsakten utan dröjsmål raderas ur VIS.

Artikel 22e

Uppgifter som ska läggas till för en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som har återtagits, återkallats eller upphävts

Om en behörig myndighet beslutar att återta, återkalla eller upphäva en visering för längre vistelse eller ett uppehålls tillstånd, ska den lägga till följande uppgifter i ansökningsakten, om uppgifterna samlas in i enlighet med relevant unionsrätt och nationell rätt:

a)Statusinformation som anger att viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har återtagits, återkallats eller upphävts.

b)Den myndighet som fattade beslutet.

c)Ort och datum för beslutet.

d)I tillämpliga fall, skälen till återtagandet, återkallandet eller upphävandet av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet i enlighet med artikel 22d.

Artikel 22f

Uppgifter som ska läggas till för en visering för längre vistelse som har förlängts eller ett uppehållstillstånd som har förnyats

1.Om en behörig myndighet beslutar att förlänga en visering för längre vistelse, ska den lägga till följande uppgifter

iansökningsakten om uppgifterna samlas in i enlighet med relevant unionsrätt och nationell rätt:

a)Statusinformation som anger att viseringen för längre vistelse har förlängts.

b)Den myndighet som fattade beslutet.

c)Ort och datum för beslutet.

d)Viseringsmärkets nummer.

e)Datum för inledandet och utgången av giltighetstiden för viseringen för längre vistelse.

2.Om en behörig myndighet beslutar att förnya ett uppehållstillstånd är artikel 22c tillämplig.

Artikel 22g

Åtkomst till VIS-uppgifter för verifiering av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna

1.Endast i syfte att verifiera identiteten för innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet eller äktheten och giltigheten för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet samt verifiera huruvida villkoren för inresa till medlemsstaternas territorium i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2016/399 är uppfyllda, ska de behöriga myndigheter som ansvarar för kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna i enlighet med den förordningen ha åtkomst för att göra sökningar i VIS med hjälp av följande uppgifter:

a)Efternamn (familjenamn), förnamn; födelsedatum; medborgarskap; kön; resehandlingens eller resehandlingarnas typ och nummer; en kod på tre bokstäver för det land som utfärdat resehandlingen eller resehandlingarna; samt sista giltighetsdag för resehandlingen eller resehandlingarna.

b)Nummer på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.

2.Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 i denna artikel visar att det finns uppgifter om innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet registrerade i VIS, ska den behöriga gränskontrollmyndigheten ha åtkomst till VIS för att inhämta följande uppgifter i ansökningsakten och länkade ansökningsakter enligt artikel 22a.4, dock endast för de ändamål som avses i punkt 1 i den här artikeln:

a)Statusinformation som anger huruvida viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har utfärdats, återtagits, återkallats, upphävts, förlängts eller förnyats.

b)De uppgifter som avses i artikel 22c d, e och f.

239

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/48	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

c)I tillämpliga fall, de uppgifter som avses i artikel 22f.1 d och e.

d)Ansiktsbilder enligt artikel 22a.1 j.

3.För de ändamål som avses i punkt 1 ska de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller vid gränsöver gångsställen vid de yttre gränserna även ha åtkomst till VIS för att verifiera fingeravtrycken eller ansiktsbilden för innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet mot de fingeravtryck eller den på plats tagna ansiktsbild som är registrerade i VIS.

4.Om verifieringen av innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet inte lyckas, eller om det råder tvivel om innehavarens identitet eller äktheten för viseringen för längre vistelse, uppehållstillståndet eller resehandlingen, ska vederbörligen bemyndigad personal vid de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna ha åtkomst till VIS-uppgifter i enlighet med artikel 22i.1 och 22i.2.

Artikel 22h

Åtkomst till VIS-uppgifter för verifiering inom medlemsstaternas territorium

1.Endast i syfte att verifiera identiteten för innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, eller äktheten och giltigheten för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet eller huruvida villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda ska de myndigheter som är behöriga att inom medlemsstaternas territorium kontrollera om villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda ha åtkomst till VIS för sökning med hjälp av numret på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet tillsammans med verifiering av fingeravtrycken från innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet eller med hjälp av numret för viseringen för längre vistelse eller uppehålls tillståndet.

Om identiteten för innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet inte kan verifieras på grundval av fingeravtryck, får de behöriga myndigheterna även använda sig av ansiktsbilden för verifieringen.

2.Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 i denna artikel visar att det finns uppgifter om innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet registrerade i VIS, ska den behöriga myndigheten ha åtkomst till VIS för att inhämta följande uppgifter i ansökningsakten och länkade ansökningsakter enligt artikel 22a.4, dock endast för de ändamål som avses i punkt 1 i den här artikeln:

a)Statusinformation som anger huruvida viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet har utfärdats, återtagits, återkallats, upphävts, förlängts eller förnyats.

b)De uppgifter som avses i artikel 22c d, e och f.

c)I tillämpliga fall, de uppgifter som avses i artikel 22f.1 d och e.

d)Ansiktsbilder enligt artikel 22a.1 j.

3.Om verifieringen av innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet inte lyckas, eller om det råder tvivel om innehavarens identitet, äktheten för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet eller resehandlingen, ska vederbörligen bemyndigad personal vid de behöriga myndigheterna ha åtkomst till VIS-uppgifter

ienlighet med artikel 22i.1 och 22i.2.

Artikel 22i

Åtkomst till VIS-uppgifter för identifiering

1.De behöriga myndigheter som ansvarar för kontroller vid gränsövergångsställena vid de yttre gränserna i enlighet med förordning (EU) 2016/399 eller inom medlemsstaternas territorium av huruvida villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda ska ha åtkomst till VIS för sökning med hjälp av personens fingeravtryck, dock endast för ändamålet att identifiera varje person som tidigare kan ha registrerats i VIS eller som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium.

Om den personens fingeravtryck inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g eller j. Ansiktsbilden får emellertid inte vara det enda sökkriteriet.

240

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/49

2.Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 i denna artikel visar att det finns uppgifter om sökanden i registrerade VIS, ska den behöriga myndigheten ha åtkomst till VIS för att inhämta följande uppgifter i ansökningsakten och länkade ansökningsakter enligt artikel 22a.4, dock endast för de ändamål som avses i punkt 1 i den här artikeln:

a)Ansökans nummer, statusinformation och den myndighet som har tagit emot ansökan.

b)De uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g och i.

c)Ansiktsbilder enligt artikel 22a.1 j.

d)De uppgifter som har införts för viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd som har utfärdats, nekats, återtagits, återkallats, ogiltigförklarats, förlängts eller förnyats enligt artiklarna 22c–22f.

3.När personen innehar en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd, ska de behöriga myndigheterna ha åtkomst till VIS i enlighet med artikel 22g eller 22h.

Artikel 22j

Åtkomst till VIS-uppgifter för att fastställa vem som ansvarar för ansökningar om internationellt skydd

Om fingeravtrycken från den person som ansöker om internationellt skydd inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g eller j. Ansiktsbilden får emellertid inte vara det enda sökkriteriet.

2.Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 i denna artikel visar att en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har registrerats i VIS, ska den behöriga asylmyndigheten ha åtkomst till VIS för inhämtande av följande uppgifter i ansökningsakten, och, när det gäller de uppgifter som förtecknas i led e i denna punkt, i länkade ansökningsakter beträffande make/maka och barn enligt artikel 22a.4, dock endast för det ändamål som avses i punkt 1 i den här artikeln:

a)Ansökans nummer samt den myndighet som har utfärdat, återkallat, upphävt, förlängt eller förnyat viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.

b)De uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g och i.

c)De uppgifter som har införts för viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd som har utfärdats, återtagits, återkallats, upphävts, förlängts eller förnyats enligt artiklarna 22c, 22e och 22f.

d)Ansiktsbilder enligt artikel 22a.1 j.

e)De uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g i länkade ansökningsakter beträffande make/maka och barn.

3.Sökningar i VIS enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel får endast utföras av de utsedda nationella myndigheter som avses i artikel 34.6 i förordning (EU) nr 604/2013.

Artikel 22k

Åtkomst till VIS-uppgifter för att pröva ansökan om internationellt skydd

1.De behöriga asylmyndigheterna ska i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) nr 604/2013 ha åtkomst till VIS för sökning med hjälp av fingeravtrycken från den person som ansöker om internationellt skydd, dock endast för att pröva en ansökan om internationellt skydd.

Om fingeravtrycken från den person som ansöker om internationellt skydd inte kan användas eller om sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska sökningen göras på grundval av de uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g eller j. Ansiktsbilden får emellertid inte vara det enda sökkriteriet.

241

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/50	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

2.Om en sökning på grundval av de uppgifter som förtecknas i punkt 1 i denna artikel visar att det i VIS finns uppgifter registrerade om den person som ansöker om internationellt skydd, ska den behöriga asylmyndigheten ha åtkomst till VIS för att inhämta följande uppgifter i ansökningsakten och – i fråga om de uppgifter som förtecknas i led f i denna punkt – i makens/makans och barnens länkade ansökningsakter enligt artikel 22a.4, dock endast för det ändamål som avses i punkt 1 i den här artikeln:

a)Ansökans nummer.

b)De uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g och i.

c)Ansiktsbilder enligt artikel 22a.1 j.

d)Skannade kopior av sidan med personuppgifter i resehandlingen enligt artikel 22a.1 h.

e)De uppgifter som har införts för viseringar för längre vistelse eller uppehållstillstånd som har utfärdats, återtagits, återkallats, upphävts, förlängts eller förnyats enligt artiklarna 22c, 22e och 22f.

f)De uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g i länkade ansökningsakter beträffande make/maka och barn.

3.Sökningar i VIS enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel får endast utföras av de utsedda nationella myndigheter som avses i artikel 34.6 i förordning (EU) nr 604/2013.

KAPITEL IIIb

FÖRFARANDE OCH VILLKOR FÖR ÅTKOMST TILL VIS FÖR BROTTSBEKÄMPANDE ÄNDAMÅL

Artikel 22l

Medlemsstaternas utsedda myndigheter

1.Varje medlemsstat ska utse de myndigheter som har rätt att inhämta VIS-uppgifter i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott.

De uppgifter som dessa myndigheter har inhämtat får endast behandlas för det specifika fall för vilket uppgifterna har inhämtats.

2.Varje medlemsstat ska föra en förteckning över sina utsedda myndigheter och ska översända den förteckningen till kommissionen och eu-Lisa. Varje medlemsstat får när som helst ändra eller ersätta den förteckning som den har översänt och ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om detta.

3.Varje medlemsstat ska utse en central åtkomstpunkt som ska ha åtkomst till VIS. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera att de villkor för åtkomst till VIS-uppgifter som anges i artikel 22o är uppfyllda.

De utsedda myndigheterna och den centrala åtkomstpunkten får ingå i samma organisation om detta tillåts enligt nationell rätt, men den centrala åtkomstpunkten ska agera helt oberoende av de utsedda myndigheterna när den fullgör sina uppgifter enligt denna förordning. Den centrala åtkomstpunkten ska vara åtskild från de utsedda myndigheterna och får inte ta emot instruktioner från dessa vad avser resultatet av kontrollen, som den ska utföra självständigt.

Medlemsstaterna får utse fler än en central åtkomstpunkt för att avspegla sin organisatoriska och administrativa struktur vid uppfyllandet av sina konstitutionella eller rättsliga skyldigheter.

4.Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om sin centrala åtkomstpunkt och får när som helst ändra eller ersätta sin underrättelse.

5.På nationell nivå ska varje medlemsstat föra en förteckning över de operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har tillstånd att begära åtkomst till VIS-uppgifter genom den centrala åtkomstpunkten.

6.Endast vederbörligen bemyndigad personal vid den centrala åtkomstpunkten ska ha behörighet att få åtkomst till VIS-uppgifter i enlighet med artiklarna 22n och 22o.

242

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/51

Artikel 22m

Europol

1.Europol ska utse en av sina operativa enheter till Europols utsedda myndighet och ska ge denna behörighet att begära åtkomst till VIS-uppgifter genom den utsedda centrala åtkomstpunkt för VIS som avses i punkt 2, i syfte att stödja och stärka medlemsstaternas åtgärder för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott.

De uppgifter som Europol har inhämtat ska endast behandlas i samband med det specifika fall för vilket uppgifterna har inhämtats.

2.Europol ska utse en specialiserad enhet med vederbörligen bemyndigade Europoltjänstemän som central åtkomstpunkt. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera att de villkor för åtkomst till VIS-uppgifter som anges i artikel 22r är uppfyllda.

Den centrala åtkomstpunkten ska agera oberoende när den fullgör sina uppgifter enligt denna förordning och får inte ta emot instruktioner från Europols utsedda myndighet vad avser resultatet av kontrollen.

Artikel 22n

Förfarande för åtkomst till VIS-uppgifter för brottsbekämpande ändamål

1.De operativa enheter som avses i artikel 22l.5 ska lämna in en motiverad elektronisk eller skriftlig begäran till de centrala åtkomstpunkter som avses i punkt 3 i den artikeln för åtkomst till VIS-uppgifter. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska den centrala åtkomstpunkten kontrollera om villkoren enligt artikel 22o är uppfyllda. Om villkoren är uppfyllda ska den centrala åtkomstpunkten behandla begäran. De VIS-uppgifter till vilka åtkomst ges ska överföras till de operativa enheter som avses i artikel 22l.5 på ett sådant sätt att uppgifternas säkerhet inte äventyras.

2.I ett exceptionellt brådskande fall där det är nödvändigt att avvärja en överhängande fara för en persons liv som är kopplad till ett terroristbrott eller ett annat grovt brott, ska den centrala åtkomstpunkten behandla begäran omedelbart och ska först i efterhand kontrollera att alla villkor som anges i artikel 22o är uppfyllda, däribland om det verkligen var fråga om ett brådskande fall. Efterhandskontrollen ska äga rum utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast sju arbetsdagar efter det att begäran har behandlats.

3.Om det vid efterhandskontrollen framkommer att åtkomsten till VIS-uppgifter inte var motiverad, ska alla myndigheter som har haft åtkomst till sådana uppgifter utan dröjsmål radera de uppgifter som de fått åtkomst till från VIS och informera den centrala åtkomstpunkten om raderingen.

Artikel 22o

Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för medlemsstaternas utsedda myndigheter

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22 i förordning (EU) 2019/817 ska utsedda myndigheter ha åtkomst till VIS för sökningar om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Sökningen är nödvändig och proportionell för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda ett terroristbrott eller ett annat grovt brott.

b)Sökningen är nödvändig och proportionell i ett särskilt fall.

c)Det finns rimliga skäl att anta att inhämtande av VIS-uppgifter väsentligen kommer att bidra till att brotten i fråga förebyggs, förhindras, upptäcks eller utreds, särskilt om det finns välgrundade misstankar om att den person som misstänks för, har begått eller utsatts för ett terroristbrott eller ett annat grovt brott omfattas av en kategori i denna förordning.

d)En sökning i CIR har inletts i enlighet med artikel 22 i förordning (EU) 2019/817 och det svar som mottagits enligt punkt 2 i den artikeln visar att det finns uppgifter lagrade i VIS.

243

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/52	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

2.Uppfyllande av villkoret i punkt 1 d ska inte krävas i situationer där åtkomst till VIS behövs som ett verktyg för att kontrollera viseringshistoriken eller perioder av tillåten vistelse på medlemsstaternas territorium för en person som misstänks för, har begått eller misstänks ha utsatts för ett terroristbrott eller ett annat grovt brott, eller den uppgiftskategori med vilken sökningen genomförs inte lagras i CIR.

3.Sökningarna i VIS ska vara begränsade till sökningar med någon eller några av följande uppgifter i ansökningsakten:

a)Efternamn (familjenamn), förnamn, födelsedatum, medborgarskap och/eller kön.

b)Resehandlingens eller resehandlingarnas typ och nummer, det land som utfärdade resehandlingen samt resehandlingens sista giltighetsdag.

c)Viseringsmärkets nummer eller numret på viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet samt sista giltighetsdag för viseringen, viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, beroende på vad som är tillämpligt.

d)Fingeravtryck, inklusive fingeravtrycksspår.

e)Ansiktsbild.

4.Den ansiktsbild som avses i punkt 3 e får inte vara det enda sökkriteriet.

5.Sökningar i VIS ska, i händelse av en träff, ge åtkomst till de uppgifter som förtecknas i punkt 3 i denna artikel, liksom till eventuella övriga uppgifter ur ansökningsakten, inbegripet uppgifter om en handling som utfärdats, vägrats, ogiltigförklarats, återkallats, dragits tillbaka, förnyats eller förlängts. Åtkomst till de uppgifter som avses i artikel 9.4 l och som registrerats i ansökningsakten ska endast ges om inhämtande av de uppgifterna uttryckligen har begärts i en motiverad begäran och godkänts vid en oberoende kontroll.

6.Genom undantag från punkterna 3 och 5 får de uppgifter som avses i punkt 3 d och e tillhörande barn under 14 år endast användas för sökning i VIS och får endast ges åtkomst till vid träff om

a)det är nödvändigt för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda ett allvarligt brott som dessa barn är offer för samt för att skydda försvunna barn,

b)det är nödvändigt i ett specifikt fall, och

c)användningen av uppgifterna är för barnets bästa.

Artikel 22p

Åtkomst till VIS-uppgifter för att identifiera personer under särskilda omständigheter

1.Genom undantag från artikel 22o.1 ska de utsedda myndigheterna inte vara skyldiga att uppfylla de villkor som anges i den punkten för åtkomst till VIS i syfte att identifiera personer som har försvunnit, förts bort eller identifierats som offer för människohandel om det finns rimliga skäl att anse att inhämtande av VIS-uppgifter om dem kommer att stödja deras identifiering eller bidra till att utreda specifika fall av människohandel. Under sådana omständigheter får de utsedda myndigheterna söka i VIS med de personernas fingeravtryck.

2.Om fingeravtrycken från de personer som avses i punkt 1 inte kan användas eller sökningen på grundval av fingeravtrycken inte lyckas, ska sökningen göras med hjälp av de uppgifter som avses i artikel 9.4 a–ca eller artikel 22a.1 d–g.

3.Sökningar i VIS ska, i händelse av en träff, ge åtkomst till samtliga uppgifter i artiklarna 9 och 22a samt till uppgifterna i länkade ansökningsakter i enlighet med artikel 8.3 och 8.4 eller artikel 22a.4.

Artikel 22q

Användning av VIS-uppgifter för införande av registreringar i SIS om försvunna personer eller sårbara personer som behöver hindras från att resa samt åtkomst till dessa uppgifter

1.VIS-uppgifter får användas för införande i SIS av en registrering om försvunna personer eller sårbara personer som behöver hindras från att resa i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) 2018/1862. I dessa fall ska den centrala åtkomstpunkt som avses i artikel 22l.3 säkerställa översändandet av uppgifter via en säker kommunikationskanal.

244

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/53

2.I händelse av en träff mot en SIS-registrering genom användning av VIS-uppgifter enligt punkt 1 får barnskydds myndigheter och nationella rättsliga myndigheter begära att en myndighet som har åtkomst till VIS ger dem åtkomst till dessa uppgifter för utförandet av deras arbetsuppgifter. Sådana nationella rättsliga myndigheter ska inbegripa de myndigheter som är ansvariga för att väcka allmänt åtal inom ramen för brottmålsförfaranden och för rättsliga utredningar som föregår åtal mot en person samt deras samordningsmyndigheter enligt artikel 44.3 i förordning (EU) 2018/1862. De villkor som fastställs i unionsrätten och nationell rätt ska gälla. Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna överförs på ett säkert sätt.

Artikel 22r

Förfarande och villkor för Europols åtkomst till VIS-uppgifter

1.Europol ska ha åtkomst till VIS för sökning om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Sökningen är nödvändig och proportionell för att stödja och stärka medlemsstaternas åtgärder för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott som omfattas av Europols mandat.

b)Sökningen är nödvändig och proportionell i ett särskilt fall.

d)En sökning i CIR har inletts i enlighet med artikel 22 i förordning (EU) 2019/817 och det svar som mottagits enligt punkt 2 i den artikeln visar att det finns uppgifter lagrade i VIS.

3.Sökningar i VIS ska vara begränsade till sökningar med någon eller några av följande uppgifter i ansökningsakten:

a)Efternamn (familjenamn), förnamn, födelsedatum, medborgarskap och/eller kön.

b)Resehandlingens eller resehandlingarnas typ och nummer, det land som utfärdade resehandlingen samt resehandlingens sista giltighetsdag.

d)Fingeravtryck, inklusive fingeravtrycksspår.

e)Ansiktsbild.

4.Den ansiktsbild som avses i punkt 3 e får inte vara det enda sökkriteriet.

a)det är nödvändigt för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda ett allvarligt brott som dessa barn är offer för samt för att skydda försvunna barn,

b)det är nödvändigt i ett specifikt fall, och

c)användningen av uppgifterna är för barnets bästa.

245

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/54	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

7.Europols utsedda myndighet får till Europols centrala åtkomstpunkt lämna in en motiverad elektronisk begäran om inhämtande av samtliga VIS-uppgifter eller en viss uppsättning VIS-uppgifter. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska Europols centrala åtkomstpunkt kontrollera om villkoren enligt punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Om samtliga villkor är uppfyllda ska den vederbörligen bemyndigade personalen vid den centrala åtkomstpunkten behandla begäran. De VIS-uppgifter till vilka åtkomst ges ska överföras till Europols utsedda myndighet på ett sådant sätt att uppgifternas säkerhet inte äventyras.

8.Behandling av uppgifter som Europol har erhållit genom inhämtande av VIS-uppgifter förutsätter tillstånd från uppgifternas ursprungsmedlemsstat. Detta tillstånd ska inhämtas genom den medlemsstatens nationella Europolenhet.

Artikel 22s

Förande av loggar avseende begäranden om inhämtande av VIS-uppgifter i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott

1.eu-Lisa ska föra logg över all uppgiftsbehandling i VIS som innebär åtkomst för de centrala åtkomstpunkter som avses i artikel 22l.3 för de ändamål som avses i kapitel IIIb. De loggarna ska visa datum och tidpunkt för varje operation, de uppgifter som legat till grund för sökningen, de uppgifter som överförts av VIS och namn på den vederbörligen bemyndigade personal vid de centrala åtkomstpunkterna som fört in och hämtat uppgifterna.

2.Därutöver ska varje medlemsstat och Europol föra logg över all uppgiftsbehandling i VIS som sker till följd av begäranden om inhämtande av VIS-uppgifter eller åtkomst till VIS-uppgifter för de ändamål som avses i kapitel IIIb.

3.Av de loggar som avses i punkt 2 ska följande framgå:

a)Det exakta ändamålet med en begäran om inhämtande av eller åtkomst till VIS-uppgifter, inklusive berört terroristbrott eller annat grovt brott och, för Europols del, det exakta ändamålet med begäran om inhämtande av uppgifter.

b)Det beslut som fattats om huruvida begäran är prövningsbar.

c)Referensnummer för den nationella akten.

d)Datum och exakt klockslag för den centrala åtkomstpunktens begäran om åtkomst till VIS.

e)När så är tillämpligt, användning av det förfarande för brådskande undantagsfall som avses i artikel 22n.2 och resultatet av efterhandskontrollen.

f)Vilka uppgifter eller vilken uppsättning uppgifter enligt artikel 22o.3 som har använts för sökningen.

g)I enlighet med nationella regler eller förordning (EU) 2016/794, beteckningen för den tjänsteman som utförde sökningen och för den tjänsteman som beordrade sökningen eller uppgiftsöverföringen.

4.De loggar som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel får bara användas för att kontrollera att begäran var prövningsbar, övervaka att uppgiftsbehandlingen skett lagligt samt för att säkerställa dataintegriteten och datasäkerheten. Loggarna ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst. De ska raderas ett år efter det att den lagringsperiod som avses i artikel 23 har löpt ut, om loggarna inte behövs för övervakningsförfaranden som redan har inletts. Europeiska datatillsynsmannen och de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna ska ha åtkomst till loggarna på begäran, för att kunna fullgöra sina uppgifter. Den myndighet som ansvarar för att kontrollera om begäran är prövningsbar ska också ha åtkomst till loggarna i samma syfte. Utöver sådana syften ska personuppgifter raderas i alla nationella akter och i Europols akter efter en månad, om inte uppgifterna behövs för den pågående brottsutredning för vilken de begärdes av en medlemsstat eller av Europol. Endast loggar som inte innehåller personuppgifter får användas för den övervakning och utvärdering som avses i artikel 50.

Artikel 22t

Villkor för åtkomst till VIS-uppgifter för utsedda myndigheter i en medlemsstat i vilken denna förordning ännu inte har fått verkan

1.Utsedda myndigheter i en medlemsstat i vilken denna förordning ännu inte har fått verkan ska ha åtkomst till VIS för sökningar om sådan åtkomst

246

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/55

a)omfattas av dessa behöriga myndigheters befogenheter,

b)omfattas av samma villkor som anges i artikel 22o.1,

c)föregås av en vederbörligen motiverad skriftlig eller elektronisk begäran till en utsedd myndighet i en medlemsstat på vilken denna förordning är tillämplig; denna myndighet ska därefter begära att den nationella centrala åtkomstpunkten gör sökningen i VIS.

2.En medlemsstat i vilken denna förordning ännu inte har fått verkan ska göra sina uppgifter om viseringar tillgängliga för medlemsstater på vilka denna förordning är tillämplig, på grundval av en vederbörligen motiverad skriftlig eller elektronisk begäran, förutsatt att de villkor som fastställs i artikel 22o.1 är uppfyllda.”

27.Artikel 23 ska ersättas med följande: ”Artikel 23

Lagringsperiod för uppgifter

1.Varje ansökningsakt ska lagras i VIS i högst fem år, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om radering i artiklarna 24 och 25 eller bestämmelserna om förande av loggar i artikel 34.

Denna period börjar löpa

a)samma dag som viseringen, viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet upphör att gälla, om en visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har utfärdats,

b)den nya sista giltighetsdagen för viseringen, viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, om en visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har förlängts eller förnyats,

c)samma dag som ansökningsakten upprättas i VIS, om ansökan har dragits tillbaka och avskrivits,

d)samma dag som den ansvariga myndighetens beslut fattades, om en visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd har nekats, återtagits, återkallats eller upphävts, beroende på vad som är tillämpligt.

2.Efter utgången av den period som avses i punkt 1 i denna artikel ska VIS automatiskt radera ansökningsakten samt länkarna till den akten enligt artikel 8.3 och 8.4 samt artikel 22a.4.

3.Genom undantag från punkt 1 ska fingeravtryck från och ansiktsbilder av barn under 12 år raderas när viseringen, viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet löper ut samt, med avseende på viseringar, när barnet har gjort en utresa vid de yttre gränserna.

Vid tillämpning av denna radering ska in- och utresesystemet automatiskt underrätta VIS när barnets utresa förs in i in- och utreseposten i enlighet med artikel 16.3 i förordning (EU) 2017/2226.”

28.Artikel 24 ska ersättas med följande: ”Artikel 24

Ändring av uppgifter

1.Endast den ansvariga medlemsstaten ska ha rätt att ändra uppgifter som den har översänt till VIS genom att rätta eller radera sådana uppgifter.

2.Om en medlemsstat har bevis som tyder på att uppgifter som behandlas i VIS är oriktiga eller att uppgifter har behandlats i VIS i strid med denna förordning, ska den omedelbart informera den ansvariga medlemsstaten. Det meddelandet ska översändas via VISMail i enlighet med förfarandet i artikel 16.3.

Om de oriktiga uppgifterna avser länkar som skapats enligt artikel 8.3 eller 8.4 eller artikel 22a.4 eller om en länk saknas, ska den ansvariga medlemsstaten kontrollera de berörda uppgifterna och tillhandahålla ett svar inom tre arbetsdagar samt vid behov korrigera länken. Om inget svar tillhandahålls inom den tidsfristen, ska den begärande medlemsstaten korrigera länken och via VISMail underrätta den ansvariga medlemsstaten om den korrigering som gjorts.

3.Den ansvariga medlemsstaten ska så snart som möjligt kontrollera de berörda uppgifterna och om nödvändigt omedelbart rätta eller radera dem.”

247

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/56	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

29.Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

a)Rubriken ska ersättas med följande: ”Radering av uppgifter i förtid”.

b)Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Om en sökande har erhållit medborgarskap i en medlemsstat före utgången av den period som avses i artikel 23.1, ska de ansökningsakter som upprättats och de länkar som skapats enligt artikel 8.3 och 8.4 eller artikel 22a.4 avseende sökanden utan dröjsmål raderas ur VIS av den medlemsstat som upprättade ansökningsakterna och skapade länkarna.

2. Varje medlemsstat i vilken en sökande har erhållit medborgarskap ska utan dröjsmål informera de ansvariga medlemsstaterna. Det meddelandet ska översändas via VISMail i enlighet med förfarandet i artikel 16.3.”

30.Artikel 26 ska ersättas med följande: ”Artikel 26

Operativ förvaltning

1.eu-Lisa ska ansvara för den tekniska och operativa förvaltningen av VIS och dess komponenter i enlighet med artikel 2a. eu-Lisa ska i samarbete med medlemsstaterna säkerställa att bästa tillgängliga teknik, med förbehåll för en kostnads-nyttoanalys, alltid används för de komponenterna.

2.eu-Lisa ska ansvara för följande uppgifter i samband med kommunikationsinfrastrukturen mellan VIS centrala system och de enhetliga nationella gränssnitten:

a)Övervakning.

b)Säkerhet.

c)Samordningen av förbindelserna mellan medlemsstaterna och leverantören.

d)Uppgifter som gäller genomförandet av budgeten.

e)Förvärv och förnyande.

f)Avtalsfrågor.

3.Den operativa förvaltningen av VIS ska bestå i alla de arbetsuppgifter som krävs för att systemet ska kunna fungera dygnet runt alla dagar i veckan i enlighet med denna förordning. Den ska särskilt inkludera det underhåll och den tekniska utveckling som krävs för att säkerställa att VIS fungerar med tillfredsställande driftskvalitet, särskilt vad gäller svarstiden när sökningar i VIS görs av viseringsmyndigheter, myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd och av gränsmyndigheter. Sådana svarstider ska vara så korta som möjligt.

8a. eu-Lisa får använda anonymiserade verkliga personuppgifter i VIS för teständamål under följande omständigheter:

a)För diagnostik och reparationer när fel upptäcks i VIS centrala system.

b)För tester av ny teknik och nya metoder som är relevanta för att förbättra prestandan för VIS centrala system eller överföringen av uppgifter till det systemet.

I de fall som avses i första stycket b ska säkerhetsåtgärderna, åtkomstkontrollen och loggningsaktiviteterna i testmiljön vara likvärdiga med dem som finns i VIS. Verkliga personuppgifter som används för tester ska anonymiseras på ett sådant sätt att den registrerade inte längre kan identifieras.

9.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna enligt förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 * ska eu-Lisa tillämpa lämpliga regler avseende tystnadsplikt eller motsvarande sekretesskrav som omfattar all personal som arbetar med VIS-uppgifter. Denna skyldighet ska gälla även efter det att sådan personal lämnar sin tjänst eller anställning eller efter det att deras verksamhet har upphört.

10.Om eu-Lisa samarbetar med externa entreprenörer i samband med VIS-relaterade arbetsuppgifter ska eu-Lisa noga övervaka entreprenörens verksamhet för att säkerställa att denna förordning efterlevs, särskilt i fråga om säkerhet, konfidentialitet och dataskydd.

* EGT L 56, 4.3.1968, s. 1”.

248

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/57

31.Artikel 27 ska utgå.

32.Följande artikel ska införas: ”Artikel 27a

Interoperabilitet med andra EU-informationssystem och Europoluppgifter

Interoperabilitet mellan VIS och SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac, Ecris-TCN och Europoluppgifter ska upprättas för att möjliggöra automatisk behandling av sökningar i andra system enligt artiklarna 9a–9g och 22b. Interoperabilitet ska bygga på ESP.”

33.Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. VIS ska vara anslutet till det nationella systemet i varje medlemsstat via de enhetliga nationella gränssnitten i den berörda medlemsstaten.

2. Varje medlemsstat ska utse en nationell myndighet som ska ge de behöriga myndigheter som avses i artikel 6.1 och 6.2 åtkomst till VIS, och ansluta den nationella myndigheten till det enhetliga nationella gränssnittet.”

b)Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i)Led a ska ersättas med följande:

”a) utvecklingen av det nationella systemet och dess anpassning till VIS,”.

ii)Led d ska ersättas med följande:

”d) kostnaderna för det nationella systemet och kostnaderna för att ansluta detta system till det enhetliga nationella gränssnittet, inbegripet investeringar och driftskostnader för kommunikationsinfrastrukturen mellan det enhetliga nationella gränssnittet och det nationella systemet.”

34.Artikel 29 ska ersättas med följande: ”Artikel 29

Ansvaret för användningen av uppgifter och för uppgifternas kvalitet

1.Varje medlemsstat ska se till att uppgifterna behandlas på ett lagligt sätt och särskilt att endast vederbörligen bemyndigad personal har åtkomst till uppgifter som behandlats i VIS för utförande av arbetsuppgifter i enlighet med denna förordning. Den ansvariga medlemsstaten ska särskilt se till att

a)uppgifterna samlas in på lagligt sätt,

b)uppgifterna överförs på lagligt sätt till VIS,

c)uppgifterna är korrekta, aktuella och av en lämplig kvalitet och fullständighet när de överförs till VIS.

2.eu-Lisa ska säkerställa att driften av VIS sker i enlighet med denna förordning och dess genomförandebe stämmelser som avses i artikel 45. I synnerhet ska eu-Lisa

a)vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa säkerheten för VIS centrala system och kommunikationsinfra strukturen mellan VIS centrala system och de enhetliga nationella gränssnitten, utan att detta påverkar det ansvar som åligger varje medlemsstat,

b)säkerställa att endast vederbörligen bemyndigad personal har åtkomst till uppgifter som behandlas i VIS för utförande av eu-Lisas arbetsuppgifter i enlighet med denna förordning.

2a. eu-Lisa ska utveckla och upprätthålla en mekanism och förfaranden för att utföra kvalitetskontroller av uppgifterna i VIS och ska regelbundet rapportera till medlemsstaterna. eu-Lisa ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de problem som konstateras.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa och utveckla mekanismen och förfarandena för kvalitets kontroll samt lämpliga krav för efterlevnad av uppgiftskvaliteten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

3.eu-Lisa ska underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de åtgärder som den vidtar enligt punkt 2.

249

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/58	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

4.När det gäller behandlingen av personuppgifter i VIS ska varje medlemsstat utse den myndighet som ska anses vara personuppgiftsansvarig i enlighet med artikel 4.7 i förordning (EU) 2016/679 och som ska ha centralt ansvar för den medlemsstatens behandling av uppgifter. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilken myndighet som har utsetts.

Artikel 29a

Särskilda regler för införande av uppgifter

1.De uppgifter som avses i artiklarna 6.4, 9–14, 22a och 22c–22f ska endast införas i VIS efter en kvalitetskontroll som utförts av de ansvariga nationella myndigheterna och ska behandlas av VIS efter en kvalitetskontroll som utförts av VIS i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

2.Kvalitetskontroller av de uppgifter som avses i artiklarna 9–14, 22a och 22c–22f ska utföras av VIS i enlighet med denna punkt.

Kvalitetskontrollerna ska inledas när ansökningsakter upprättas eller uppdateras i VIS. Om kvalitetskontrollerna inte uppfyller den fastställda kvalitetsstandarden ska den eller de ansvariga myndigheterna automatiskt underrättas av VIS. De automatiska sökningarna enligt artiklarna 9a.3 och 22b.2 får endast utlösas av VIS efter en godkänd kvalitets kontroll.

Kvalitetskontroller av ansiktsbilder och fingeravtryck ska utföras när ansökningsakter upprättas eller uppdateras i VIS för att säkerställa att minimistandarder för uppgiftskvaliteten uppfylls som möjliggör biometrisk matchning.

Kvalitetskontroller av de uppgifter som avses i artikel 6.4 ska utföras vid lagring av information om de nationella behöriga myndigheterna i VIS.

3.Det ska fastställas kvalitetsstandarder för lagring av de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa specifikationerna för dessa kvalitetsstandarder. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.”

35.Artikel 31 ska ersättas med följande:

”Artikel 31

Överföring av uppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer

1.Uppgifter som behandlats i VIS enligt denna förordning får inte överföras eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller för en internationell organisation, med undantag för överföring till Interpol för genomförande av de sökningar som avses i artikel 9a.4 g och artikel 22b.3 g i denna förordning. Överföringar av personuppgifter till Interpol omfattas av bestämmelserna i kapitel V i förordning (EU) 2018/1725 och kapitel V i förordning (EU) 2016/679.

2.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel får de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, b, ca, k och m, artikel 9.6 och 9.7 eller artikel 22a.1 d–i och k i denna förordning vara åtkomliga för behöriga myndigheter och överföras eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller en internationell organisation som förtecknas i bilagan, under förutsättning att detta i enskilda fall är nödvändigt för att styrka tredjelandsmedborgares identitet i återvändandesyfte i enlighet med direktiv 2008/115/EG eller, när det gäller överföringar till internationella organisationer som förtecknas i bilagan till denna förordning, i vidarebosättningssyfte i enlighet med europeiska eller nationella vidarebosättningssystem, och under förutsättning att ett av följande villkor är uppfyllt:

a)Kommissionen har antagit ett beslut om den adekvata skyddsnivån för personuppgifter i det tredjelandet eller den internationella organisationen i enlighet med artikel 45.3 i förordning (EU) 2016/679.

b)Lämpliga skyddsåtgärder har vidtagits enligt artikel 46 i förordning (EU) 2016/679, till exempel genom ett återtagandeavtal som är i kraft mellan unionen eller en medlemsstat och det aktuella tredjelandet.

c)Artikel 49.1 d i förordning (EU) 2016/679 är tillämplig.

250

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/59

De uppgifter som avses i första stycket får dessutom överföras endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Överföringen av uppgifterna utförs i enlighet med relevanta bestämmelser i unionsrätten, särskilt bestämmelser om dataskydd, återtagandeavtal, och den nationella rätten i den medlemsstat som överför uppgifterna.

b)Den medlemsstat som har infört uppgifterna i VIS har gett sitt godkännande.

c)Tredjelandet eller den internationella organisationen samtycker till att endast behandla uppgifterna för de ändamål som de tillhandahållits för.

Om ett beslut om återvändande som antagits enligt direktiv 2008/115/EG har utfärdats med avseende på en tredjelandsmedborgare ska, med förbehåll för första och andra stycket i denna punkt, de uppgifter som avses i första stycket överföras endast om verkställigheten av beslutet om återvändande inte har skjutits upp och inget överklagande har ingetts som kan leda till att verkställigheten skjuts upp.

3.Överföring av personuppgifter till tredjeländer eller till internationella organisationer enligt punkt 2 ska inte påverka rättigheterna för personer som ansöker om eller har beviljats internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om non-refoulement.

4.Personuppgifter som en medlemsstat eller Europol har erhållit från VIS för brottsbekämpande ändamål får inte överföras eller göras tillgängliga för tredjeländer, internationella organisationer eller privata enheter som är etablerade

ieller utanför unionen. Förbudet ska också gälla om dessa uppgifter behandlas vidare på nationell nivå eller mellan medlemsstater enligt direktiv (EU) 2016/680.

5.Genom undantag från punkt 4 i denna artikel får de uppgifter som avses i artikel 9.4 a–ca och artikel 22a.1 d–g överföras av den utsedda myndigheten till ett tredjeland i enskilda fall endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Det rör sig om ett brådskande undantagsfall och det föreligger

i)en överhängande fara som är kopplad till ett terroristbrott, eller

ii)omedelbar fara för en persons liv och denna fara är kopplad till ett grovt brott.

b)Uppgiftsöverföringen är nödvändig för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda ett terroristbrott eller ett annat grovt brott på medlemsstaternas territorium eller i det berörda tredjelandet.

c)Den utsedda myndigheten har åtkomst till sådana uppgifter i enlighet med det förfarande och de villkor som anges i artiklarna 22n och 22o.

d)Överföringen utförs i enlighet med tillämpliga villkor i direktiv (EU) 2016/680, särskilt kapitel V i det direktivet.

e)En vederbörligen motiverad skriftlig eller elektronisk begäran från tredjelandet har lämnats in.

f)Det har säkerställts att det begärande landet å sin sida kommer att tillhandahålla de medlemsstater som har tagit VIS i drift eventuell information från dess informationssystem för viseringar.

Om en överföring görs enligt första stycket i denna punkt ska den dokumenteras och dokumentationen, inbegripet datum och tidpunkt för överföringen, information om mottagande behörig myndighet, skälen för överföringen samt överförda personuppgifter, ska på begäran göras tillgänglig för den tillsynsmyndighet som avses i artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680.”

36.Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)Följande led ska införas:

”ea) hindra obehöriga från att med hjälp av datakommunikationsutrustning använda automatiserade system för uppgiftsbehandling,”.

251

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/60		SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

	ii) Följande led ska införas:
	”ja)		säkerställa att installerade system i händelse av driftavbrott kan återställas till normal drift,
	jb)		Säkerställa driftsäkerhet genom att se till att eventuella driftfel i systemen rapporteras på korrekt sätt och
			att nödvändiga tekniska åtgärder vidtas för att säkerställa att personuppgifter kan återställas om de skadas
			till följd av att systemen inte fungerar som de ska.”

b)Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. eu-Lisa ska med avseende på driften av VIS vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå de mål som anges i punkt 2, inbegripet antagandet av en dataskyddsplan.”

37.Följande artikel ska införas: ”Artikel 32a

Säkerhetsincidenter

1.Varje händelse som har eller kan ha inverkan på VIS säkerhet och som kan orsaka skada på eller förlust av VIS- uppgifter ska betraktas som en säkerhetsincident, särskilt om obehörig åtkomst till uppgifter kan ha inträffat eller uppgifters tillgänglighet, integritet och konfidentialitet har äventyrats eller kan ha äventyrats.

2.Säkerhetsincidenter ska hanteras på ett sätt som säkerställer snabba, effektiva och välavvägda motåtgärder.

3.Utan att det påverkar anmälan av och information om personuppgiftsincidenter enligt artikel 33 i förordning (EU) 2016/679, artikel 30 i direktiv (EU) 2016/680 eller båda, ska medlemsstaterna underrätta kommissionen, eu-Lisa och Europeiska datatillsynsmannen om säkerhetsincidenter. Om en säkerhetsincident inträffar i VIS centrala system ska eu-Lisa underrätta kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen. Europol och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska underrätta kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen i händelse av en VIS-relaterad säkerhetsincident.

4.Information om en säkerhetsincident som har eller kan ha inverkan på VIS drift eller på VIS-uppgifternas tillgänglighet, integritet och konfidentialitet ska tillhandahållas kommissionen och, om de är berörda, medlemsstaterna, Europol och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Sådana incidenter ska också rapporteras i enlighet med den incidenthanteringsplan som eu-Lisa ska tillhandahålla.

5.Medlemsstaterna, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, eu-Lisa och Europol ska samarbeta om en säkerhetsincident inträffar.

6.Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om allvarliga incidenter och om de åtgärder som vidtagits för att hantera dem. Denna information ska i lämpliga fall ges säkerhetsskyddsklassificeringen EU RESTRICTED/RESTREINT UE i enlighet med tillämpliga säkerhetsbestämmelser.”

38.Artiklarna 33 och 34 ska ersättas med följande: ”Artikel 33

Skadeståndsskyldighet

1.Utan att det påverkar rätten till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, eller deras skadeståndsskyldighet enligt förordning (EU) 2016/679, direktiv (EU) 2016/680 och förordning (EU) 2018/1725, ska följande gälla:

a)Varje person eller medlemsstat som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en otillåten behandling av personuppgifter eller någon annan åtgärd från en medlemsstats sida som är oförenlig med denna förordning ska ha rätt till ersättning från den medlemsstaten.

b)Varje person eller medlemsstat som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en åtgärd från någon av unionens institutioner, organ eller byråer som är oförenlig med denna förordning ska ha rätt till ersättning från institutionen, organet eller byrån i fråga.

Medlemsstaten, unionsinstitutionen, unionsorganet eller unionsbyrån ska helt eller delvis undantas från sitt ansvar enligt första stycket om de bevisar att de inte är ansvariga för den händelse som orsakade skadan.

252

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/61

2.Om en medlemsstats underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning skadar VIS, ska den medlemsstaten hållas ansvarig för denna skada, såvida inte och endast i den mån eu-Lisa eller en annan medlemsstat som deltar i VIS har underlåtit att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skadan eller för att begränsa dess verkningar.

3.Skadeståndsanspråk mot en medlemsstat för sådan skada som avses i punkterna 1 och 2 ska regleras av den medlemsstatens nationella rätt. Skadeståndsanspråk mot en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå för sådan skada som avses i punkterna 1 och 2 ska omfattas av de villkor som föreskrivs i fördragen.

Artikel 34

Förande av loggar

1.Varje medlemsstat, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och eu-Lisa ska föra logg över all sin uppgiftsbe handling inom VIS. Av dessa loggar ska framgå

a)syftet med åtkomsten,

b)datum och tidpunkt,

c)den typ av uppgifter som förts in,

d)den typ av uppgifter som använts för sökningar, och

e)namnet på den myndighet som fört in eller hämtat uppgifterna.

Dessutom ska varje medlemsstat föra logg över den personal som är vederbörligen bemyndigad att föra in eller hämta uppgifter i VIS.

2.Vad gäller de sökningar som avses i artiklarna 9a–9g och 22b ska en logg föras över all uppgiftsbehandling i VIS respektive i in- och utresesystemet, Etias, SIS, Ecris TCN och Eurodac i enlighet med den här artikeln respektive artikel 28a i förordning (EU) nr 603/2013, artikel 46.2 i förordning (EU) 2017/2226, artikel 69 i förordning (EU) 2018/1240, artikel 18a i förordning (EU) 2018/1861, artikel 18a i förordning (EU) 2018/1862 och artikel 31a i förordning (EU) 2019/816.

3.Vad gäller de åtgärder som förtecknas i artikel 45c i denna förordning ska en logg föras över all uppgiftsbe handling i VIS och in- och utresesystemet i enlighet med den artikeln och artikel 46 i förordning (EU) 2017/2226. Vad gäller de åtgärder som förtecknas i artikel 17a i den här förordningen ska en logg föras över all uppgiftsbehandling i VIS och in- och utresesystemet i enlighet med den här artikeln och artikel 46 i förordning (EU) 2017/2226.

4.Loggar som förs enligt denna artikel får enbart användas för att övervaka uppgiftsskyddet med avseende på om behandlingen är tillåten och för att säkerställa uppgifternas säkerhet. Loggarna ska på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst och ändringar och ska raderas ett år efter det att den lagringsperiod som avses i artikel 23 har löpt ut, om de inte behövs för övervakningsförfaranden som redan har inletts.”

39.Artikel 36 ska ersättas med följande: ”Artikel 36

Sanktioner

Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680 ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i den här förordningen, inbegripet för behandling av personuppgifter som sker i strid med den här förordningen, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.”

40.I kapitel VI ska följande artikel införas: ”Artikel 36a

Dataskydd

1.Förordning (EU) 2018/1725 ska vara tillämplig på behandling av personuppgifter som utförs av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån samt eu-Lisa enligt den här förordningen.

253

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/62	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

2.Förordning (EU) 2016/679 ska vara tillämplig på behandling av personuppgifter som utförs av viseringsmyn digheter, gränsmyndigheter, asylmyndigheter samt immigrationsmyndigheter när de fullgör sina uppgifter enligt den här förordningen.

3.Direktiv (EU) 2016/680 ska vara tillämpligt på behandling av personuppgifter lagrade i VIS, inbegripet åtkomst till sådana uppgifter, som utförs för de ändamål som avses i kapitel IIIb i den här förordningen av medlemsstaternas utsedda myndigheter enligt det kapitlet.

4.Förordning (EU) 2016/794 ska vara tillämplig på behandling av personuppgifter som utförs av Europol enligt den här förordningen.”

41.Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”1. Utan att det påverkar den rätt till information som avses i artiklarna 15 och 16 i förordning (EU) 2018/1725, artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) 2016/679 samt artikel 13 i direktiv (EU) 2016/680 ska sökandena och de personer som avses i artikel 9.4 f i den här förordningen erhålla följande information av den ansvariga medlemsstaten:”.

ii)Led a ska ersättas med följande:

”a) Identiteten på den personuppgiftsansvarige som avses i artikel 29.4, inbegripet den personuppgiftsan svariges kontaktuppgifter.”

iii)Led c ska ersättas med följande:

”c) Kategorier av uppgiftsmottagare, inbegripet de myndigheter som avses i artikel 22l samt Europol.

ca) Det faktum att medlemsstaterna och Europol kan få åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål.”

iv)Följande led ska införas:

”ea) Det faktum att personuppgifter som lagras i VIS kan överföras till ett tredjeland eller en internationell organisation i enlighet med artikel 31 i denna förordning och till medlemsstaterna i enlighet med rådets beslut (EU) 2017/1908 *.

*Rådets beslut (EU) 2017/1908 av den 12 oktober 2017 om inledande av tillämpningen av vissa bestämmelser i Schengenregelverket rörande Informationssystemet för viseringar i Republiken Bulgarien och Rumänien (EUT L 269, 19.10.2017, s. 39).”

v)Led f ska ersättas med följande:

”f) Rätten att begära åtkomst till uppgifter som rör dem och begära att oriktiga uppgifter som rör dem rättas, att ofullständiga personuppgifter som rör dem kompletteras eller att olagligt behandlade personuppgifter som rör dem raderas eller att behandlingen av dem begränsas, samt rätten att få information om förfarandena för utövande av dessa rättigheter, inklusive kontaktuppgifter till tillsynsmyndigheterna eller, i tillämpliga fall, Europeiska datatillsynsmannen, som ska pröva klagomål som rör skydd av personuppgifter.”

b)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Den information som avses i punkt 1 i denna artikel ska tillhandahållas sökanden skriftligen i en koncis, klar och tydlig, begriplig och lättillgänglig form med användning av ett klart och tydligt språk när de uppgifter, den ansiktsbild och de fingeravtrycksuppgifter som avses i artiklarna 9 och 22a samlas in. Barn måste informeras på ett åldersanpassat sätt, inbegripet genom användning av visuella verktyg för att förklara förfarandet för att lämna fingeravtryck.”

c)I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”I avsaknad av ett sådant formulär undertecknat av dessa personer, ska denna information lämnas i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2016/679.”

254

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/63

42.Artiklarna 38–43 ska ersättas med följande:

”Artikel 38

Rätt till åtkomst till, rättelse, komplettering och radering samt begränsning av behandlingen av personuppgifter

1.I syfte att utöva sina rättigheter enligt artiklarna 15–18 i förordning (EU) 2016/679 ska var och en ha rätt att få del av uppgifter om honom eller henne i VIS och om vilken medlemsstat som har infört uppgifterna i VIS. Den medlemsstat som tar emot begäran ska pröva och besvara den så snart som möjligt, och senast inom en månad efter att begäran mottagits.

2.Var och en får begära att oriktiga uppgifter om honom eller henne rättas och att uppgifter som registrerats på olagligt sätt raderas.

Om begäran är riktad till den ansvariga medlemsstaten och det konstateras att VIS-uppgifterna är oriktiga i sak eller har registrerats på ett olagligt sätt, ska den ansvariga medlemsstaten i enlighet med artikel 24.3 utan dröjsmål, och senast inom en månad efter att begäran mottagits, rätta eller radera dessa uppgifter i VIS. Den ansvariga medlemsstaten ska omedelbart lämna skriftlig bekräftelse till den berörda personen på att den har vidtagit åtgärder för att rätta eller radera uppgifterna om den personen.

Om begäran är riktad till en annan medlemsstat än den ansvariga medlemsstaten, ska myndigheterna i den medlemsstat som begäran är riktad till inom sju dagar kontakta myndigheterna i den ansvariga medlemsstaten. Den ansvariga medlemsstaten ska agera i enlighet med andra stycket i denna punkt. Den medlemsstat som kontaktade myndigheten i den ansvariga medlemsstaten ska informera den berörda personen om att dennes begäran vidarebefordrats, till vilken medlemsstat detta skedde och om det fortsatta förfarandet.

3.Om den ansvariga medlemsstaten inte instämmer i påståendet att uppgifterna i VIS är oriktiga i sak eller har registrerats på ett olagligt sätt, ska den utan dröjsmål anta ett administrativt beslut med en skriftlig förklaring till den berörda personen om varför den inte har för avsikt att rätta eller radera uppgifter som rör den personen.

4.Det administrativa beslut som avses i punkt 3 ska även ge den berörda personen information om möjligheten att invända mot det beslutet, och vid behov information om hur överklagande eller klagomål kan inges till behöriga myndigheter eller domstolar samt information om möjligheterna till bistånd, även från behöriga tillsynsmyndigheter.

5.En begäran som görs enligt punkt 1 eller 2 ska innehålla den information som behövs för att den berörda personen ska kunna identifieras. Denna information ska uteslutande användas för att de rättigheter som avses i punkt 1 eller 2 ska kunna utövas.

6.Den ansvariga medlemsstaten ska bevara en skriftlig handling om att en begäran som avses i punkt 1 eller 2 har gjorts och vilken åtgärd den ledde till. Den ska utan dröjsmål, och senast sju dagar efter det beslut om att korrigera eller radera de uppgifter som avses i punkt 2 andra stycket eller efter det administrativa beslut som avses i punkt 3, ställa denna handling till förfogande för de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna.

7.Genom undantag från punkterna 1–6 i denna artikel och endast med avseende på uppgifter som ingår i de motiverade yttranden som registreras i VIS i enlighet med artiklarna 9e.6, 9g.6, 22b.14 och 22b.16 som ett resultat av sökningarna enligt artiklarna 9a och 22b ska en medlemsstat besluta att endast delvis eller inte alls lämna ut information till den berörda personen i enlighet med nationell rätt eller unionsrätt, i den mån och så länge som en sådan partiell eller fullständig begränsning utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle med vederbörlig hänsyn till den berörda personens grundläggande rättigheter och berättigade intressen, för att

a)inte försvåra officiella eller rättsliga utredningar, undersökningar eller förfaranden,

b)undvika menlig inverkan på förebyggande, förhindrande, upptäckt, utredning eller lagföring av brott eller på verkställighet av straffrättsliga påföljder,

c)skydda den allmänna säkerheten,

d)skydda den nationella säkerheten, eller

e)skydda andra personers rättigheter och friheter.

255

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/64	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

Medlemsstaten ska i de fall som avses i första stycket utan onödigt dröjsmål skriftligen informera den berörda personen om varje vägran eller begränsning av åtkomst och om skälen för vägran eller begränsningen. Sådan information får utelämnas om tillhandahållandet av den skulle undergräva något av skälen i

leden a–e i första stycket. Medlemsstaten ska informera den berörda personen om möjligheten att lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet eller begära rättslig prövning. Medlemsstaten ska dokumentera de sakliga eller rättsliga grunderna för beslutet att inte lämna ut informationen till den berörda personen. Denna information ska göras tillgänglig för tillsynsmyndigheterna.

I sådana fall ska den berörda personen även kunna utöva sina rättigheter genom de behöriga tillsynsmyndigheterna.

Artikel 39

Samarbete för att säkerställa rätten till dataskydd

1.De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta aktivt för att se till att de rättigheter som fastställs i artikel 38 kan utövas.

2.I varje medlemsstat ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 på begäran bistå och ge råd till registrerade om hur de kan utöva sin rätt att rätta, komplettera eller radera personuppgifter som rör dem eller begränsa behandlingen av sådana uppgifter i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

För att uppnå de mål som avses i första stycket ska tillsynsmyndigheten i den ansvariga medlemsstaten och tillsynsmyndigheten i den medlemsstat till vilken begäran ställts samarbeta med varandra.

Artikel 40

Rättsmedel

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 77 och 79 i förordning (EU) 2016/679 ska varje person ha rätt att väcka talan eller inge klagomål till de behöriga myndigheterna eller domstolarna i den medlemsstat som har vägrat vederbörande den rätt till åtkomst eller den rätt att få uppgifter som rör denne rättade, kompletterade eller raderade som föreskrivs i artiklarna 38 och 39.2 i den här förordningen. Rätten att väcka en sådan talan eller inge klagomål ska också gälla om en begäran om åtkomst, rättelse, komplettering eller radering inte besvarades inom de tidsfrister som anges i artikel 38 eller aldrig behandlades av den personuppgiftsansvarige.

2.Biståndet från den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska finnas tillgängligt under hela förfarandet.

Artikel 41

Nationella tillsynsmyndigheters tillsyn

1.Varje medlemsstat ska säkerställa att den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 på ett oberoende sätt övervakar att den berörda medlemsstaten behandlar personuppgifterna enligt den här förordningen på ett lagligt sätt.

2.Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 41.1 i direktiv (EU) 2016/680 ska övervaka att medlemsstaternas behandling av personuppgifter i enlighet med kapitel IIIb, inbegripet medlemsstaternas åtkomst till personuppgifter och överföringen av dessa till och från VIS, sker på ett lagligt sätt.

3.Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska säkerställa att en granskning av den uppgiftsbehandling som utförs av de ansvariga nationella myndigheterna genomförs i enlighet med relevanta internationella revisionsstandarder minst vart fjärde år. Resultaten av granskningen kan beaktas vid de utvärderingar som utförs inom ramen för den mekanism som inrättats genom rådets förordning (EU) nr 1053/2013 *. Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/679 ska varje år offentliggöra antalet begäranden om rättelse, komplettering, radering eller begränsning av behandling av uppgifter, åtgärder som vidtagits till följd av detta och antalet rättelser, kompletteringar, raderingar och begränsningar av behandling som gjorts till följd av begäranden från berörda personer.

256

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/65

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att deras tillsynsmyndigheter har de resurser som krävs för att fullgöra de uppgifter som de anförtros inom ramen för denna förordning och har tillgång till rådgivning från personer med tillräcklig kunskap om biometriska uppgifter.

5.Medlemsstaterna ska tillhandahålla all information som begärs av tillsynsmyndigheterna och ska särskilt förse dem med information om den verksamhet som bedrivs i enlighet med deras ansvarsområden enligt denna förordning. Medlemsstaterna ska bevilja tillsynsmyndigheterna åtkomst till sina loggar, och de ska när som helst ges tillträde till de lokaler som är relaterade till VIS.

Artikel 42

Europeiska datatillsynsmannens tillsyn

1.Europeiska datatillsynsmannen ska ansvara för att övervaka eu-Lisas, Europols och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns behandling av personuppgifter enligt denna förordning och för att säkerställa att sådan verksamhet utförs i enlighet med denna förordning och förordning (EU) 2018/1725 eller, när det gäller Europol, i enlighet med förordning (EU) 2016/794.

2.Europeiska datatillsynsmannen ska säkerställa att en granskning av eu-Lisas behandling av personuppgifter genomförs i enlighet med internationella revisionsstandarder minst vart fjärde år. En rapport från denna granskning ska sändas till Europaparlamentet, rådet, eu-Lisa, kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna. eu-Lisa ska ges tillfälle att yttra sig innan rapporterna antas.

3.eu-Lisa ska tillhandahålla de upplysningar som begärs av Europeiska datatillsynsmannen, ge Europeiska datatillsynsmannen åtkomst till alla dokument och till de loggar som avses i artiklarna 22s, 34 och 45c samt när som helst bevilja Europeiska datatillsynsmannen tillträde till alla sina lokaler.

Artikel 43

Samarbete mellan tillsynsmyndigheter och Europeiska datatillsynsmannen

1.Tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen ska, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter, aktivt samarbeta inom ramen för sina ansvarsområden för att säkerställa en samordnad tillsyn av VIS och de nationella systemen.

2.Europeiska datatillsynsmannen och tillsynsmyndigheterna ska utbyta relevant information, bistå varandra vid granskningar och inspektioner, utreda eventuella svårigheter med tolkningen eller tillämpningen av denna förordning, bedöma problem i samband med utövandet av oberoende tillsyn eller i utövandet av den registrerades rättigheter, utarbeta harmoniserade förslag till gemensamma lösningar på eventuella problem samt i förekommande fall främja medvetenheten om rättigheterna i fråga om dataskydd.

3.Vid tillämpningen av punkt 2 ska tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen sammanträda minst två gånger om året inom ramen för Europeiska dataskyddsstyrelsen. Europeiska dataskyddsstyrelsen ska organisera och bära kostnaderna för dessa möten. En arbetsordning ska antas vid det första mötet. Ytterligare arbetsmetoder ska, efter behov, utvecklas gemensamt.

4.Europeiska dataskyddsstyrelsen ska vartannat år sända en gemensam rapport om verksamhet som bedrivits enligt denna artikel till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europol, Europeiska gräns- och kustbevak ningsbyrån och eu-Lisa. Denna rapport ska innehålla ett kapitel om varje medlemsstat som utarbetats av den medlemsstatens tillsynsmyndighet.

*Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervaknings mekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkon ventionen (EUT L 295, 6.11.2013, s. 27).”

257

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/66	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

43.Artikel 44 ska utgå.

44.Artikel 45 ska ersättas med följande: ”Artikel 45

Genomförande av kommissionen

1.Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att utveckla VIS centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten i varje medlemsstat och kommunikationsinfrastrukturen mellan VIS centrala system och de enhetliga nationella gränssnitten med avseende på följande:

a)Utformningen av den fysiska strukturen för VIS centrala system, inklusive dess kommunikationsnätverk.

b)Tekniska aspekter som påverkar skyddet av personuppgifter.

c)Tekniska aspekter som har allvarliga finansiella följder för medlemsstaternas budgetar eller allvarliga tekniska konsekvenser för de nationella systemen.

d)Framtagandet av säkerhetskrav, inklusive biometriska aspekter.

2.Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de åtgärder som krävs för det tekniska genomförandet av VIS centrala systems funktioner, i synnerhet för

a)införande av uppgifter och länkning av ansökningar i enlighet med artiklarna 8, 10–14, 22a och 22c–22f,

b)åtkomst till uppgifter i enlighet med artiklarna 15, 18–22, 22g–22k, 22n–22r, 45e och 45f,

c)rättelse, radering och radering i förtid av uppgifter i enlighet med artiklarna 23, 24 och 25,

d)förande av och åtkomst till loggar i enlighet med artikel 34,

e)den samrådsmekanism och de förfaranden som avses i artikel 16,

f)åtkomst till uppgifter för rapporterings- och statistikändamål i enlighet med artikel 45a.

3.Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de tekniska specifikationerna för kvalitet, bildupplösning och användning av fingeravtryck och ansiktsbild för biometrisk verifiering och identifiering i VIS.

4.De genomförandeakter som avses i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

Artikel 45a

Användning av VIS-uppgifter för rapportering och statistik

1.Den vederbörligen bemyndigade personalen vid medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen, eu-Lisa, Europeiska stödkontoret för asylfrågor och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, inbegripet Etias centralenhet i enlighet med artikel 9j, ska ha åtkomst till VIS för att inhämta följande uppgifter endast för rapporterings- och statistikändamål, utan att det är möjligt att identifiera enskilda personer och i enlighet med de garantier rörande icke-diskriminering som avses i artikel 7.2:

a)Statusinformation.

b)Den myndighet som har tagit emot ansökan, inbegripet var denna är belägen.

c)Sökandens kön, ålder och medborgarskap.

d)Sökandens bosättningsland och bosättningsort, endast vad gäller viseringar.

e)Sökandens nuvarande sysselsättning (yrkesgrupp), endast vad gäller viseringar.

f)Medlemsstater som är första inreseland och destination, endast vad gäller viseringar.

g)Datum och ort för ansökan och det beslut som gäller ansökan (om utfärdande, återtagande, nekande, upphävande, återkallelse, förnyande eller förlängning).

h)Typ av handling som ansökts om eller utfärdats, dvs. en visering för flygplatstransitering, en enhetlig visering eller en visering med territoriellt begränsad giltighet, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd.

258

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/67

i)Resehandlingens typ och det land som utfärdat resehandlingen, endast vad gäller viseringar.

j)Beslutet om ansökan och, om det gäller ett beslut om nekande, återtagande, upphävande eller återkallelse, de skäl som anges för det beslutet.

k)Träffar från sökningar i EU-informationssystem, Europoluppgifter eller Interpoldatabaser enligt artikel 9a eller 22b, uppdelade på system eller databas, eller träffar mot de särskilda riskindikatorerna enligt artikel 9j samt träffar där, efter manuell verifiering enligt artikel 9c, 9d, 9e eller 22b, sökandens personuppgifter har bekräftats motsvara de uppgifter som finns i ett av de informationssystem eller en av de databaser där sökning görs.

l)Beslut om att neka en visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd mot bakgrund av en manuellt verifierad och bekräftad träff i ett av de informationssystem eller en av de databaser där sökning görs eller en träff mot de särskilda riskindikatorerna.

m)Behörig myndighet som beslutade om ansökan, inbegripet var myndigheten är belägen, och datum för beslutet, endast vad gäller viseringar.

n)Fall där samma sökande har ansökt om visering vid fler än en viseringsmyndighet, med uppgift om vilka dessa viseringsmyndigheter är, var de är belägna och datum för besluten.

o)Resans huvudsakliga syften, endast vad gäller viseringar.

p)Viseringsansökningar som behandlas via representation enligt artikel 8 i förordning (EG) nr 810/2009.

q)De uppgifter som förts in om varje handling som dragits tillbaka, ogiltigförklarats, återkallats, förnyats eller förlängts, beroende på vad som är tillämpligt.

r)Sista giltighetsdag för viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet.

s)Antal personer som är undantagna från kravet på att lämna fingeravtryck enligt artikel 13.7 i förordning (EG) nr 810/2009.

t)De fall där de uppgifter som avses i artikel 9.6 inte har kunnat lämnas i enlighet med artikel 8.5.

u)De fall där de uppgifter som avses i artikel 9.6 inte har krävts av rättsliga skäl i enlighet med artikel 8.5.

v)De fall där en person som inte kunnat lämna de uppgifter som avses i artikel 9.6 har fått avslag på sin viseringsansökan, i enlighet med artikel 8.5.

w)Länkar till sökandens tidigare ansökningsakt samt länkar till ansökningsakterna för personer som reser tillsammans, endast vad gäller viseringar.

Den vederbörligen bemyndigade personalen vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska ha åtkomst till VIS för inhämtande av de uppgifter som avses i första stycket i denna punkt i syfte att utföra de riskanalyser och sårbarhets analyser som avses i artiklarna 29 och 32 i förordning (EU) 2019/1896.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska eu-Lisa lagra de uppgifter som avses i den punkten i den centrala databas för rapporter och statistik som avses i artikel 39 i förordning (EU) 2019/817. I enlighet med artikel 39.1 i den förordningen ska systemöverskridande statistiska uppgifter och analysrapporter ge de myndigheter som förtecknas i punkt 1 i den här artikeln möjlighet att få anpassade rapporter och statistik, för att stödja genomförandet av de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j i den här förordningen, för att bättre kunna bedöma säkerhetsrisken, risken för olaglig invandring och den höga epidemirisken, för att effektivisera in- och utresekontroller samt för att hjälpa viseringsmyndigheterna att behandla viseringsansökningar.

3.De förfaranden som införs av eu-Lisa i syfte att övervaka VIS verksamhet och som avses i artikel 50.1 ska inbegripa möjligheten att ta fram regelbunden statistik för att säkerställa denna övervakning.

4.Varje kvartal ska eu-Lisa sammanställa statistik på grundval av VIS-uppgifter om viseringar för varje plats där en viseringsansökan har lämnats in och för varje medlemsstat, särskilt om följande:

a)Antalet viseringar för flygplatstransitering (A-viseringar) som det lämnats in ansökningar om; antalet A-viseringar som utfärdats, uppdelat på enstaka flygplatstransitering och flera flygplatstransiteringar; antalet nekade A-viseringar.

259

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/68	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

b)Antalet viseringar för kortare vistelse (C-viseringar) som det lämnats in ansökningar om (uppdelat efter resans huvudsakliga syfte); antalet C-viseringar som utfärdats, uppdelat på sådana som utfärdats för enstaka inresa, två inresor eller flera inresor, de sistnämnda uppdelade efter giltighetstid (sex månader eller mindre, ett år, två år, tre år, fyra år respektive fem år); antalet utfärdade viseringar med territoriellt begränsad giltighet; antalet nekade C-viseringar.

Den dagliga statistiken ska lagras i den centrala databasen för rapporter och statistik i enlighet med artikel 39 i förordning (EU) 2019/817.

5.Varje kvartal ska eu-Lisa sammanställa statistik för varje plats på grundval av VIS-uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, särskilt om följande:

a)Det totala antalet viseringar för längre vistelse som det lämnats in ansökningar om, utfärdats, nekats, återtagits, återkallats, upphävts och förlängts.

b)Det totala antalet uppehållstillstånd som det lämnats in ansökningar om, utfärdats, nekats, återtagits, återkallats, upphävts och förnyats.

6.I slutet av varje år ska statistiska uppgifter sammanställas i form av en årsrapport för det året. Statistiken ska innehålla en uppdelning av uppgifterna för varje plats och varje medlemsstat. Rapporten ska offentliggöras och översändas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska datatillsynsmannen och tillsynsmyndigheterna.

7.På begäran av kommissionen ska eu-Lisa tillhandahålla den statistik om specifika aspekter som rör genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken eller av migrations- och asylpolitiken, inbegripet aspekter enligt tillämpningen av förordning (EU) nr 1053/2013.

Artikel 45b

Underrättelser

1.Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilken myndighet som ska anses vara personuppgift sansvarig enligt artikel 29.4.

2.Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om de behöriga myndigheter som avses i artikel 6.3 och som har åtkomst till VIS för att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter i VIS och om den utsedda VIS- myndighet som avses i artiklarna 9d.1 och 22b.14.

Tre månader efter den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/ 1134 *, ska eu-Lisa offentliggöra en konsoliderad förteckning över de myndigheter som är föremål för underrättelse enligt första stycket i denna punkt i Europeiska unionens officiella tidning.

Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen och eu-Lisa anmäla eventuella ändringar avseende de myndigheter som är föremål för underrättelsen. I händelse av sådana ändringar ska eu-Lisa en gång om året offentliggöra en uppdaterad konsoliderad förteckning i Europeiska unionens officiella tidning. eu-Lisa ska upprätthålla en fortlöpande uppdaterad offentlig webbplats som innehåller den informationen.

3.Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om sina utsedda myndigheter och sina centrala åtkomstpunkter enligt artikel 22l och utan dröjsmål anmäla eventuella förändringar i detta avseende.

4.Kommissionen ska offentliggöra den information som avses i punkterna 1 och 3 i Europeiska unionens officiella tidning. Om informationen ändras ska kommissionen en gång om året offentliggöra en uppdaterad konsoliderad version av denna. Kommissionen ska upprätthålla en fortlöpande uppdaterad offentlig webbplats som innehåller den informationen.

Artikel 45c

Transportörers åtkomst till uppgifter i verifieringssyfte

1.I syfte att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 26.1 b i Schengenkonventionen ska lufttrafikföretag, sjötransportörer och internationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss sända en förfrågan till VIS i syfte att verifiera huruvida tredjelandsmedborgare som omfattas av ett viseringskrav eller ett krav på visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd innehar en giltig visering för kortare vistelse, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd, beroende på vad som är tillämpligt.

260

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/69

2.Säker åtkomst till den nätportal för transportörer som avses i artikel 2a h, med möjlighet att använda mobila tekniska lösningar, ska möjliggöra för transportörerna att göra den sökning som avses i punkt 1 i den här artikeln innan passageraren går ombord.

För detta ändamål, när det gäller viseringar, ska transportören tillhandahålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 a, b och c samt, när det gäller viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, de uppgifter som avses i artikel 22a.1 d, e och f och som ingår i resehandlingen. Transportören ska även ange den medlemsstat där den första inresan äger rum eller, när det gäller flygplatstransitering, transiteringsmedlemsstaten.

Genom undantag från andra stycket i denna punkt ska transportören vid flygplatstransitering inte vara skyldig att sända en förfrågan till VIS, utom om tredjelandsmedborgaren är skyldig att inneha visering för flygplatstransitering i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 810/2009.

3.VIS ska ge transportörerna ett svar i form av OK/NOT OK, med angivande av huruvida personen har en giltig visering, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd, beroende på vad som är tillämpligt.

Om en visering med begränsad territoriell giltighet har utfärdats i enlighet med artikel 25 i förordning (EG) nr 810/2009, ska svaret från VIS ta hänsyn till i vilka medlemsstater viseringen är giltig samt i vilken medlemsstat den första inresan äger rum enligt transportörens uppgift.

Transportörer får lagra den skickade informationen och det mottagna svaret i enlighet med tillämplig rätt. Svaret i form av OK/NOT OK får inte betraktas som ett beslut om att tillåta eller neka inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser om driftsvillkoren för nätportalen för transportörer och de dataskydds- och säkerhetsregler som är tillämpliga. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

4.Om tredjelandsmedborgare nekas ombordstigning till följd av en förfrågan till VIS ska transportören informera dem om att detta nekande har sin grund i information som lagras i VIS och om deras rättigheter vad gäller åtkomst till och rättelse eller radering av personuppgifter i VIS.

5.Ett autentiseringssystem, som enbart förbehålls transportörer, ska inrättas för att ge transportörernas vederbörligen bemyndigade personal åtkomst till nätportalen för transportörer vid tillämpning av denna artikel. Vid inrättandet av autentiseringssystemet ska hänsyn tas till riskhantering avseende informationssäkerhet samt principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att inrätta autentiseringssystemet för transportörer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

6.Nätportalen för transportörer ska använda en separat skrivskyddad databas som uppdateras dagligen via en envägsextraktion av minsta nödvändiga delmängd VIS-uppgifter. eu-Lisa ska ansvara för säkerhetsaspekterna i fråga om nätportalen för transportörer och personuppgifterna i denna och för förfarandet för extrahering av personuppgifter till den separata skrivskyddade databasen.

7.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska, för transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss, den verifiering som avses i punkt 1 vara frivillig under de första 18 månader som följer på den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i förordning (EU) 2021/1134.

8.Vid tillämpning av punkt 1 eller för att lösa eventuella tvister i samband med dess tillämpning ska eu-Lisa föra logg över all uppgiftsbehandling som utförs av transportörer via nätportalen för transportörer. Dessa loggar ska visa datum och tidpunkt för varje behandling, vilka uppgifter som använts för sökning, vilka uppgifter som överförts av nätportalen för transportörer och den berörda transportörens namn.

eu-Lisa ska lagra loggarna under en tvåårsperiod. eu-Lisa ska säkerställa att loggarna på lämpligt sätt skyddas mot obehörig åtkomst.

261

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/70	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

Artikel 45d

Reservförfaranden om det är tekniskt omöjligt för transportörer att få åtkomst till uppgifter

1.Om det är tekniskt omöjligt att göra den förfrågan som avses i artikel 45c.1 på grund av ett fel i någon del av VIS ska transportörerna undantas från skyldigheten att kontrollera innehav av en giltig visering, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd med hjälp av nätportalen för transportörer. Om eu-Lisa upptäcker ett sådant fel ska Etias centralenhet underrätta transportörerna och medlemsstaterna. Den ska också underrätta transportörerna och medlemsstaterna när felet är åtgärdat. Om transportörerna upptäcker ett sådant fel får de underrätta Etias centralenhet. Etias centralenhet ska utan dröjsmål informera medlemsstaterna om underrättelsen från transportörerna.

2.Om det av andra skäl än fel i någon del av VIS under en längre tid är tekniskt omöjligt för en transportör att göra den förfrågan som avses i artikel 45c.1, ska transportören underrätta Etias centralenhet. Etias centralenhet ska utan dröjsmål informera medlemsstaterna om underrättelsen från den transportören.

3.Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa de närmare detaljerna för reservförfarandena i händelse av att det är tekniskt omöjligt för transportörer att få åtkomst till uppgifter. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

Artikel 45e

Europeiska gräns- och kustbevakningsenheters åtkomst till VIS-uppgifter

1.För att utföra de uppgifter och utöva de befogenheter som avses i artikel 82.1 och 82.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 ** ska medlemmarna i de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna samt personalenheter som arbetar med återvändanderelaterade insatser, inom ramen för sitt uppdrag, ha rätt att få åtkomst till och söka i VIS-uppgifter.

2.För att säkerställa den åtkomst som avses i punkt 1 i denna artikel ska Europeiska gräns- och kustbevak ningsbyrån utse en specialiserad enhet med vederbörligen bemyndigade tjänstemän vid den europeiska gräns- och kustbevakningen som central åtkomstpunkt. Den centrala åtkomstpunkten ska kontrollera att de villkor för att begära åtkomst till VIS som anges i artikel 45f är uppfyllda.

Artikel 45f

Villkor och förfarande för europeiska gräns- och kustbevakningsenheters åtkomst till VIS-uppgifter

1.Vad gäller den åtkomst som avses i artikel 45e.1 får en europeisk gräns- och kustbevakningsenhet lämna in en begäran om att söka i alla VIS-uppgifter eller en specifik uppsättning VIS-uppgifter till europeiska gräns- och kustbevakningens centrala åtkomstpunkt som avses i artikel 45e.2. I begäran ska det hänvisas till medlemsstatens operativa plan för in- och utresekontroller, gränsövervakning eller återvändande som ligger till grund för begäran. Vid mottagande av en begäran om åtkomst ska europeiska gräns- och kustbevakningens centrala åtkomstpunkt kontrollera om villkoren för åtkomst enligt punkt 2 i den här artikeln är uppfyllda. Om samtliga villkor för åtkomst är uppfyllda, ska den vederbörligen bemyndigade personalen vid den centrala åtkomstpunkten behandla begäran. De VIS-uppgifter till vilka åtkomst ges ska överföras till enheten på ett sådant sätt att uppgifternas säkerhet inte äventyras.

2.För att åtkomst ska beviljas ska följande villkor gälla:

a)Värdmedlemsstaten ger medlemmarna i den europeiska gräns- och kustbevakningsenheten tillstånd att söka i VIS i syfte att uppfylla de operativa mål som anges i den operativa planen för in- och utresekontroller, gränsövervakning och återvändande.

b)En sökning i VIS är nödvändig för att utföra de särskilda uppgifter som värdmedlemsstaten har anförtrott enheten.

3.I enlighet med artikel 82.4 i förordning (EU) 2019/1896 får medlemmar i europeiska gräns- och kustbevak ningsenheter, liksom de personalenheter som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter agera till följd av information som erhållits från VIS endast enligt instruktioner från och, i allmänhet, i närvaro av gränskontroll tjänstemän eller personal som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter i den värdmedlemsstat där de är verksamma. Värdmedlemsstaten får ge medlemmar i de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna tillstånd att agera för dess räkning.

262

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/71

4.Om det råder tvivel eller om verifieringen av identiteten på viseringsinnehavaren, innehavaren av en visering för längre vistelse eller innehavaren av ett uppehållstillstånd inte lyckas ska medlemmen i den europeiska gräns- och kustbevakningsenheten hänvisa personen till en gränskontrolltjänsteman i värdmedlemsstaten.

5.Sökningar i VIS-uppgifter som görs av enheternas medlemmar ska göras på följande sätt:

a)När medlemmarna i de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna utför arbetsuppgifter avseende in- och utresekontroller enligt förordning (EU) 2016/399 ska de ha åtkomst till VIS-uppgifter för verifiering vid gränsöver gångsställen vid de yttre gränserna i enlighet med artikel 18 respektive 22g i den här förordningen.

b)Vid verifiering av huruvida villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium är uppfyllda, ska enheternas medlemmar ha åtkomst till VIS-uppgifter för verifiering inom territoriet av tredjelandsmedborgare i enlighet med artikel 19 respektive 22h i denna förordning.

c)När enheternas medlemmar identifierar en person som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium ska de ha åtkomst till VIS-uppgifter för identifiering i enlighet med artiklarna 20 och 22i i denna förordning.

6.Om åtkomst och sökningar enligt punkt 5 visar att det finns uppgifter registrerade i VIS, ska värdmedlemsstaten underrättas om detta.

7.Varje logg om uppgiftsbehandling i VIS som görs av en medlem i de europeiska gräns- och kustbevaknings enheterna eller de personalenheter som har återvändanderelaterade arbetsuppgifter ska bevaras av eu-Lisa i enlighet med artikel 34.

8.Varje åtkomst och varje sökning som utförs av de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna ska loggas i enlighet med artikel 34 och varje användning av de uppgifter som de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna fått åtkomst till ska registreras.

9.Vid tillämpningen av artikel 45e och den här artikeln ska inga delar av VIS vara anslutna till något datasystem för insamling och behandling av uppgifter drivet av eller vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, och de VIS- uppgifter som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har åtkomst till ska inte heller överföras till ett sådant system. Ingen del av VIS får laddas ned. Loggning av åtkomst och sökningar ska inte anses utgöra en nedladdning eller kopiering av VIS-uppgifter.

10.Åtgärder för att säkerställa datasäkerhet enligt artikel 32 ska antas och tillämpas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 av den 7 juli 2021 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar (EUT L 248, 13.7.2021, s 11).

**Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).”

45.Artiklarna 46, 47 och 48 ska utgå.

46.Följande artikel ska införas: ”Artikel 48a

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9, 9h.2, 9j.2 och 22b.18 ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 2 augusti 2021. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

263

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/72	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 9, 9h.2, 9j.2 och 22b.18 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artikel 9, 9h.2, 9j.2 eller 22b.18 ska träda i kraft endast om varken Europapar lamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

47.Artiklarna 49 och 50 ska ersättas med följande:

”Artikel 49

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 68.1 i förordning (EU) 2017/2226. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 *.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 49a

Rådgivande grupp

eu-Lisa ska inrätta en rådgivande grupp som ska bistå eu-Lisa med sakkunskap om VIS, särskilt i samband med utarbetandet av dess årliga arbetsprogram och dess årliga verksamhetsrapport.

Artikel 50

Övervakning och utvärdering

1.eu-Lisa ska säkerställa att det finns förfaranden för att övervaka VIS verksamhet i förhållande till målen vad gäller produktivitet, kostnadseffektivitet, säkerhet och tjänsternas kvalitet.

2.eu-Lisa ska ha åtkomst till den information om uppgiftsbehandling i VIS som behövs för det tekniska underhållet.

3.eu-Lisa ska vartannat år rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om hur VIS tekniskt har fungerat, inbegripet ur säkerhets- och kostnadssynpunkt. Rapporten ska även, när tekniken väl har tagits i bruk, innehålla en utvärdering av användningen av ansiktsbilder för identifiering av personer, inklusive en bedömning av eventuella problem som uppstått.

4.Varje medlemsstat och Europol ska, med iakttagande av bestämmelserna i nationell rätt om offentliggörande av känsliga uppgifter, utarbeta årliga rapporter om hur ändamålsenlig åtkomsten till VIS-uppgifter har varit för brottsbekämpande ändamål, vilka ska innehålla information och statistik om

a)det exakta syftet med sökningen, inbegripet typ av terroristbrott eller annat grovt brott,

b)rimliga skäl som angetts avseende en välgrundad misstanke om att den misstänkte, gärningsmannen eller offret omfattas av denna förordning,

264

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/73

c)antalet begäranden om åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål och om åtkomst till uppgifter om barn under 14 års ålder,

d)antal och typ av ärenden där de förfaranden för brådskande undantagsfall som avses i artikel 22n.2 har använts, inklusive fall där brådska inte godtagits som skäl vid den centrala åtkomstpunktens efterhandskontroll,

e)antal och typ av ärenden som har lett till identifieringar.

Medlemsstaternas och Europols årsrapporter ska översändas till kommissionen senast den 30 juni påföljande år.

En teknisk lösning ska göras tillgänglig för medlemsstaterna i syfte att underlätta insamlingen av dessa uppgifter enligt kapitel IIIb i syfte att generera statistik som avses i denna punkt. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta specifikationerna för den tekniska lösningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings förfarande som avses i artikel 49.2.

5.Tre år efter den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i förordning (EU) 2021/1134 och därefter vart fjärde år ska kommissionen utarbeta en övergripande utvärdering av VIS. Den övergripande utvärderingen ska innehålla en granskning av uppnådda resultat i förhållande till målen och kostnader som uppkommit och en bedömning av huruvida de grundläggande förutsättningarna fortfarande är giltiga och hur de påverkar grundläggande rättigheter samt av tillämpningen av den här förordningen när det gäller VIS, säkerheten hos VIS, tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 31 och eventuella konsekvenser för framtida verksamhet. Den ska också innehålla en utförlig analys av de uppgifter som tillhandahålls i de årliga rapporter som föreskrivs i punkt 4 i den här artikeln i syfte att bedöma hur ändamålsenlig åtkomsten till VIS-uppgifter har varit för brottsbekämpande ändamål samt huruvida VIS sökningar i Ecris-TCN har bidragit till att stödja målet om bedömning av huruvida sökanden kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten. Kommissionen ska överlämna utvärderingen till Europaparlamentet och rådet.

6.Medlemsstaterna ska förse eu-Lisa och kommissionen med den information som de behöver för att utarbeta de rapporter som avses i punkterna 3, 4 och 5.

7.eu-Lisa ska förse kommissionen med den information som den behöver för att ta fram de övergripande utvärderingar som avses i punkt 5.

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebe fogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

Artikel 2

Ändringar av förordning (EG) nr 810/2009

Förordning (EG) nr 810/2009 ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Om så krävs i enlighet med artikel 13 ska sökande när de lämnar in en ansökan infinna sig personligen för att lämna fingeravtryck eller ansiktsbilder. Utan att det påverkar tillämpningen av första meningen i denna punkt och artikel 45 får sökande lämna in sina ansökningar elektroniskt när så är möjligt.”

b)Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)Led c ska ersättas med följande:

”c) tillåta att hans eller hennes ansiktsbild tas på plats i enlighet med artikel 13, eller, om de undantag som avses i artikel 13.7a är tillämpliga, ge in ett fotografi i enlighet med standarderna i förordning (EG) nr 1683/95,”

265

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/74	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

ii)Följande stycke ska läggas:

”Utan att det påverkar tillämpningen av led c i denna punkt får medlemsstaterna begära att sökanden vid varje ansökan ger in ett fotografi i enlighet med standarderna i förordning (EG) nr 1683/95.”

2.Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 1–4 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska uppta biometriska kännetecken från sökanden bestående av en ansiktsbild av och tio fingeravtryck från sökanden i enlighet med de garantier som fastställts i Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

2. Vid inlämnandet av den första ansökan – och därefter åtminstone var 59:e månad efter det – är sökanden skyldig att inställa sig personligen. Vid det tillfället ska följande biometriska kännetecken avseende sökanden samlas in:

a)En ansiktsbild som tagits på plats vid ansökningstillfället.

b)Tio platta fingeravtryck som upptas digitalt.

2a. De ansiktsbilder och fingeravtryck som avses i punkt 2 i denna artikel ska samlas in endast för registrering i VIS i enlighet med artikel 9.5 och 9.6 i VIS-förordningen samt i de nationella systemen för handläggning av viseringsansökningar.

3.Om fingeravtryck och en på plats tagen ansiktsbild av tillräckligt bra kvalitet har tagits av sökanden och införts i VIS som en del av en ansökan som lämnades in mindre än 59 månader före dagen för den nya ansökan, ska dessa uppgifter kopieras in i följande ansökan.

Om det råder rimliga tvivel i fråga om sökandens identitet, ska konsulatet emellertid ta sökandens fingeravtryck och ansiktsbild inom den period som anges i första stycket.

Om det när ansökan lämnas in inte omedelbart kan bekräftas att fingeravtrycken har tagits inom den period som anges i första stycket, får sökanden begära att de tas.

4. Den ansiktsbild av tredjelandsmedborgare som avses i punkt 2 ska ha tillräckligt hög bildupplösning och vara av tillräcklig kvalitet för att kunna användas för automatiserad biometrisk matchning. De tekniska kraven för denna ansiktsbild av sökanden som avses i punkt 2 ska överensstämma med de internationella standarder som fastställs i Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) dokument 9303, 8:e upplagan.”

b)Följande punkt ska införas:

”6a.	Vid insamling av underårigas biometriska kännetecken ska samtliga följande villkor vara uppfyllda:

a)Den personal som upptar biometriska kännetecken för en underårig har utbildats särskilt för att uppta en underårigs biometriska uppgifter på ett barnvänligt och barnanpassat sätt och med full respekt för barnets bästa samt för de garantier som fastställs i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

b)Varje underårig åtföljs av en vuxen familjemedlem eller en förmyndare då de biometriska kännetecknen upptas.

c)Inget tvång används för upptagningen av de biometriska kännetecknen.”

c)Punkt 7 ska ändras på följande sätt:

i)Led a ska ersättas med följande:

”a) Barn under 6 år och personer över 75 år.”

266

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/75

ii)Följande led ska läggas till:

”e) Personer som måste framträda som vittnen vid internationella domstolar och tribunaler på medlemsstaternas territorium och vars personliga inställelse för att lämna in en viseringsansökan skulle försätta dem i allvarlig fara.”

d)Följande punkter ska införas:

”7a. Även sökande som avses i punkt 7 c, d och e får undantas från kravet på tagande av ansiktsbilder på plats vid inlämning av ansökan.

7b. I undantagsfall där kvalitets- och bildupplösningsspecifikationerna för registrering av en ansiktsbild som tagits på plats inte kan uppfyllas, får ansiktsbilden tas fram elektroniskt från chippet i de elektroniska maskinläsbara resehandlingarna. Innan uppgifterna tas fram från chippet ska äktheten och integriteten hos uppgifterna i chippet bekräftas med hjälp av en fullständig och giltig certifikatkedja, såvida inte detta är tekniskt omöjligt eller omöjligt på grund av att inga giltiga certifikat finns att tillgå. I sådana fall ska ansiktsbilden endast infogas i ansökningsakten i VIS enligt artikel 9 i VIS-förordningen efter elektronisk verifiering av att den ansiktsbild som är registrerad i chippet i de elektroniska maskinläsbara resehandlingarna motsvarar den ansiktsbild av den berörda tredjelandsmedborgaren som tagits på plats.”

e)Punkt 8 ska utgå.

3.Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a)Följande punkter ska införas:

”3a. Vid bedömning av de inresevillkor som föreskrivs i punkt 3 i denna artikel, ska konsulatet eller de centrala myndigheterna i tillämpliga fall beakta resultatet av verifieringarna av träffar enligt artikel 9c i VIS-förordningen eller det motiverade yttrande som tillhandahålls i enlighet med artiklarna 9e och 9g i den förordningen av den utsedda VIS-myndigheten enligt definitionen i artikel 4.3b i VIS-förordningen eller den nationella Etias-enheten enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 *.

Med avvikelse från artikel 4.1 ska de centrala myndigheterna, när det gäller ansökningar där den utsedda VIS- myndigheten eller den nationella Etias-enheten har tillhandahållit ett motiverat yttrande, antingen ha befogenhet att själva fatta beslut om ansökan eller, efter att ha gjort en bedömning av det motiverade yttrandet, underrätta det konsulat som behandlar ansökan om att de motsätter sig att en visering utfärdas.

3b. I syfte att bedöma de inresevillkor som föreskrivs i punkt 3 i denna artikel ska konsulatet eller de centrala myndigheterna i det fall en röd länk föreligger i enlighet med artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 ** bedöma och ta i beaktande skillnaderna mellan de länkade identiteterna.

3c. Träffar mot de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j i VIS-förordningen enligt artikel 9a.13 i den förordningen ska tas i beaktande vid prövningen av en ansökan. Konsulatet eller de centrala myndigheterna får under inga omständigheter fatta beslut automatiskt på grundval av en träff baserad på särskilda riskindikatorer. Konsulatet eller de centrala myndigheterna ska i samtliga fall göra en individuell bedömning av säkerhetsrisken, risken för olaglig invandring och den höga epidemirisken.

**Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF (EUT L 135, 22.5.2019, s. 27).”

267

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/76	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

b)Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Konsulatet eller de centrala myndigheterna ska, med hjälp av den information som erhållits från in- och utresesystemet och i enlighet med artikel 24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 *, kontrollera att sökanden i och med sin planerade vistelse inte kommer att överskrida den maximalt tillåtna vistelsetiden på medlemsstaternas territorium, oberoende av eventuella vistelser som tillåts genom nationell visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd.

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelands medborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (EUT L 327, 9.12.2017, s. 20).”

c)Följande punkt ska införas:

”8a. I syfte att förhindra barnhandel ska konsulaten lägga särskild vikt vid att korrekt verifiera underårigas identitet och kopplingen till den person som är vårdnadshavare eller förmyndare.”

4.I artikel 25.1 a ska följande led läggas till:

”iv) utfärda en visering av brådskande skäl, även om verifieringen av träffar i enlighet med artiklarna 9a–9g i VIS- förordningen inte har slutförts,”.

5.I artikel 35 ska följande punkt införas:

”5a. En tredjelandsmedborgare för vilken verifieringen av träffar i enlighet med artiklarna 9a–9g i VIS-förordningen inte har slutförts ska som huvudregel inte kunna få en visering utfärdad vid den yttre gränsen.

I enlighet med artikel 25.1 a får dock en visering med territoriellt begränsad giltighet, som gäller för den utfärdande medlemsstatens territorium, i undantagsfall utfärdas vid den yttre gränsen till sådana personer.”

6.Artikel 36.3 ska ersättas med följande:

”3. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av artikel 35.3–35.5a.”

7.Artikel 39.2 och 39.3 ska ersättas med följande:

”2. Personal vid konsulaten och de centrala myndigheterna ska under utförandet av sina arbetsuppgifter visa full respekt för den mänskliga värdigheten och de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Eventuella åtgärder som vidtas ska stå i proportion till de mål som eftersträvas med åtgärderna.

3. Personal vid konsulaten och de centrala myndigheterna får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. De ska ta särskild hänsyn till barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. Barnets bästa ska sättas i främsta rummet.”

8.Artikel 46 ska utgå.

9.Artikel 57 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Två år efter det att alla bestämmelserna i denna förordning har blivit tillämpliga ska kommissionen göra en övergripande utvärdering av tillämpningen. Den övergripande utvärderingen ska innehålla en granskning av de uppnådda resultaten i förhållande till de mål som eftersträvas och av genomförandet av denna förordning.”

b)Punkterna 3 och 4 ska utgå.

10.I punkt C b i bilaga X ska andra strecksatsen ersättas med följande:

”– respekterar sökandenas värdighet och integritet, inte diskriminerar någon på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning,

– respekterar de bestämmelser om upptagning av biometriska kännetecken som fastställs i artikel 13, och”.

11.Bilaga XII ska utgå.

268

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/77

Artikel 3

Ändringar av förordning (EU) 2016/399

Förordning (EU) 2016/399 ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 8.3 ska ändras på följande sätt:

a)Följande led ska införas:

”bb) Om tredjelandsmedborgaren innehar en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd, ska de noggranna kontrollerna vid inresa omfatta verifiering av identiteten på innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet och av äktheten och giltigheten hos viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet, genom sökning i VIS i enlighet med artikel 22g i förordning (EG) nr 767/2008.

I händelse av att verifieringen av identiteten på innehavaren av viseringen för längre vistelse eller uppehålls tillståndet eller av giltigheten hos viseringen för längre vistelse eller uppehållstillståndet inte lyckas eller om det råder tvivel om innehavarens identitet eller giltigheten hos viseringen för längre vistelse, uppehållstillståndet eller resehandlingen, ska vederbörligen bemyndigad personal vid dessa behöriga myndigheter gå vidare med att verifiera chippet i handlingen.”

b)Leden c–f ska utgå.

2.I bilaga VII ska punkt 6 ersättas med följande:

”6. Underåriga

6.1Gränskontrolltjänstemännen ska vara särskilt uppmärksamma på underåriga, oavsett om de åtföljs av vuxna eller inte. Underåriga som passerar en yttre gräns ska underkastas samma kontroller vid inresa och utresa som vuxna i enlighet med denna förordning.

6.2När underåriga åtföljs av vuxna, ska gränskontrolltjänstemännen kontrollera om den medföljande har föräldraansvar för den underårige eller är dennes förmyndare, särskilt i de fall då den underårige endast åtföljs av en vuxen och det finns en grundad anledning att misstänka att den underårige olagligen har förts bort från de personer som har det lagliga föräldraansvaret eller är förmyndare. I det sistnämnda fallet ska gränskontrolltjän stemännen göra ytterligare utredningar i syfte att upptäcka eventuella inkonsekvenser eller motsägelser i den information som lämnats.

6.3Om underåriga reser utan en medföljande vuxen, ska gränskontrolltjänstemännen genom noggranna kontroller av resehandlingar och verifikationer försäkra sig om att de underåriga inte lämnar territoriet mot de föräldraan svarigas eller förmyndarnas vilja.

6.4Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för samråd om underåriga och informera kommissionen om detta. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna en förteckning över dessa nationella kontaktpunkter.

6.5Om det råder tvivel om de förhållanden som anges i punkterna 6.1., 6.2. och 6.3., ska gränskontrolltjänstemännen använda förteckningen över nationella kontaktpunkter för rådgivning om underåriga.

6.6Medlemsstaterna ska säkerställa att gränskontrolltjänstemän som verifierar barns biometriska kännetecken eller använder dem för att identifiera ett barn har utbildats särskilt för att göra detta på ett barnvänligt och barnanpassat sätt och med full respekt för barnets bästa och de garantier som fastställs i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Om barnet åtföljs av en förälder eller förmyndare ska denna person åtfölja barnet när de biometriska kännetecknen verifieras eller används för identifiering. Inget tvång får användas. Medlemsstaterna ska om så krävs säkerställa att infrastrukturen vid gränsövergångsställen anpassas för användning av barns biometriska kännetecken.”

269

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/78	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

Artikel 4

Ändringar av förordning (EU) 2017/2226

Förordning (EU) 2017/2226 ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 2 ska led e ersättas med följande:

”e) vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift verifiera en viseringsinnehavares identitet genom att jämföra viseringshavarens fingeravtryck eller ansiktsbild med fingeravtryck eller på plats tagen ansiktsbild registrerade i VIS, i enlighet med artikel 23.2 och 23.4 i denna förordning och artikel 18.6 i förordning (EG) nr 767/2008 när en viseringsinnehavares identitet verifieras med hjälp av fingeravtryck eller ansiktsbild. Endast ansiktsbilder som har registrerats i VIS med angivande av att de togs på plats vid inlämnandet av viseringsansökan ska användas för den jämförelsen.”

b)Följande punkter ska införas:

”3a. Interoperabilitet ska göra det möjligt att radera den ansiktsbild som avses i artikel 16.1 d från personakten om en ansiktsbild finns registrerad i VIS med angivelse om att den togs på plats vid inlämnandet av viseringsansökan.

3b. Interoperabilitet ska göra det möjligt för in- och utresesystemet att automatiskt underrätta VIS i enlighet med artikel 23.3 i förordning (EG) nr 767/2008 om utresan av ett barn under 12 år införs i in- och utreseposten i enlighet med artikel 16.3 i den här förordningen.”

c)Följande punkt ska läggas till:

”5. Från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 * ska in- och utresesystemet vara anslutet till ESP för att möjliggöra automatisk behandling enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008.

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 av den 7 juli 2021 om ändring av Europapar lamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar (EUT L 248, 13.7.2021, s. 11).”

2.I artikel 9.2 ska följande stycke läggas till:

”In- och utresesystemet ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av denna förteckning. Närmare bestämmelser om förvaltning av denna funktion ska fastställas i genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 68.2.”

3.I artikel 13 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. För att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 b i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska transportörer använda webbtjänsten för att verifiera huruvida en tredjelandsmedborgare som innehar en visering för kortare vistelse som utfärdats för en eller två inresor redan har använt det tillåtna antalet inresor eller om innehavaren av en visering för kortare vistelse har uppnått den maximala längden på den tillåtna vistelsen.

Transportörer ska tillhandahålla de uppgifter som förtecknas i artikel 16.1 a, b och c i denna förordning. På grundval av detta ska webbtjänsten ge transportörer ett svar i form av OK/NOT OK. Transportörer får lagra den skickade informationen och det mottagna svaret i enlighet med tillämplig rätt. Transportörer ska inrätta ett autentiseringssystem för att säkerställa att endast behörig personal får åtkomst till webbtjänsten. Svaret i form av OK/NOT OK får inte betraktas som ett beslut om att tillåta eller neka inresa i enlighet med förordning (EU) 2016/399.

Om tredjelandsmedborgare nekas ombordstigning på grund av svaret från webbtjänsten ska transportören informera dem om att detta nekande har sin grund i information som lagras i in- och utresesystemet och om deras rättigheter vad gäller åtkomst till och rättelse eller radering av personuppgifter i in- och utresesystemet.”

270

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/79

4.Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. När det är nödvändigt att skapa en personakt eller att uppdatera den ansiktsbild som avses i artiklarna 16.1 d och 17.1 b ska ansiktsbilden tas på plats. Detta ska inte gälla tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav, om en ansiktsbild finns registrerad i VIS med angivelse om att den togs på plats vid inlämnandet av ansökan.”

b)Punkt 5 ska utgå.

5.Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska led d ersättas med följande:

”d) den ansiktsbild som avses i artikel 15, såvida inte en ansiktsbild finns registrerad i VIS med angivelse om att den togs på plats vid inlämnandet av ansökan.”

b)Följande punkt ska införas:

”1a. Om, med avseende på en tredjelandsmedborgare vars personakt innehåller en ansiktsbild som avses i punkt 1 d, en ansiktsbild vid ett senare tillfälle registreras i VIS med angivande av att den togs på plats vid inlämnandet av ansökan ska in- och utresesystemet radera ansiktsbilden i personakten.”

6.I artikel 18.2 ska följande stycke läggas till:

”Genom undantag från artiklarna 15.1 och 16.1 d i denna förordning ska den ansiktsbild som avses i led a i denna punkt tas på plats och föras in i personakten oberoende av om någon ansiktsbild finns registrerad i VIS, om tredjelands medborgaren nekas inresa på grundval av ett skäl som motsvarar led B eller D i del B i bilaga V till förordning (EU) 2016/399 och om det råder tvivel om äktheten hos den ansiktsbild som finns registrerad i VIS.”

7.Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Om sökningen i in- och utresesystemet med de uppgifter som anges i första stycket i denna punkt visar att uppgifter om tredjelandsmedborgaren har registrerats i in- och utresesystemet, ska gränsmyndigheterna

a)när det gäller tredjelandsmedborgare som inte omfattas av viseringskrav, jämföra den ansiktsbild som tagits på plats med den ansiktsbild som avses i artikel 17.1 b eller verifiera fingeravtrycken med hjälp av in- och utresesystemet, och

b)när det gäller tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav

i)jämföra den ansiktsbild som tagits på plats med den ansiktsbild som registrerats i in- och utresesystemet och som avses i artikel 16.1 d i denna förordning eller med den ansiktsbild som tagits på plats och som registrerats i VIS i enlighet med artikel 9.5 i förordning (EG) nr 767/2008, eller

ii)verifiera fingeravtrycken direkt mot VIS i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 767/2008.

För verifiering av viseringsinnehavares fingeravtryck eller på plats tagna ansiktsbild med hjälp av VIS får gränsmyndigheterna göra en sökning i VIS direkt från in- och utresesystemet i enlighet med artikel 18.6 i förordning (EG) nr 767/2008.”

b)I punkt 4 andra stycket ska led a ersättas med följande:

”a) En verifiering av fingeravtryck eller den på plats tagna ansiktsbilden med hjälp av VIS ska göras i enlighet med artikel 18.6 i förordning (EG) nr 767/2008 när det gäller tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav, om sökningen i VIS på grundval av de uppgifter som avses i artikel 18.1 i den förordningen visar att uppgifter om tredjelandsmedborgaren finns registrerade i VIS. För detta ändamål får gränsmyndigheten göra en sökning i VIS från in- och utresesystemet i enlighet med artikel 18.7 i förordning (EG) nr 767/2008. Om verifieringen av en tredjelandsmedborgare enligt punkt 2 i den här artikeln inte lyckats ska gränsmyndigheterna söka i VIS- uppgifterna för identifiering i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 767/2008.”

271

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/80	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

8.I artikel 24 ska följande punkt läggas till:

”5. De behöriga viseringsmyndigheterna och de myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd ska ha åtkomst till relevanta uppgifter i in- och utresesystemet för den manuella verifieringen av träffar från sökningar i in- och utresesystemet i enlighet med artiklarna 9c och 22b i förordning (EG) nr 767/2008 samt för prövning av och beslut om dessa ansökningar.”

9.Artikel 35.4 ska ersättas med följande:

”4. Om en medlemsstat har bevis som tyder på att viseringsrelaterade uppgifter som registrerats i in- och utresesystemet är oriktiga i sak eller ofullständiga eller på att sådana uppgifter behandlats i in- och utresesystemet i strid med denna förordning ska den först kontrollera med hjälp av VIS om uppgifterna är korrekta och om så krävs rätta eller komplettera dem i, eller radera dem från, in- och utresesystemet. Om de uppgifter som registrerats i VIS är desamma som de som registrerats i in- och utresesystemet ska den i enlighet med artikel 24.2 i förordning (EG) nr 767/2008 omedelbart informera den medlemsstat som har ansvar för att föra in de uppgifterna i VIS. Den medlemsstat som har ansvar för att föra in uppgifterna i VIS ska kontrollera de uppgifterna och om nödvändigt omedelbart rätta eller komplettera dem i, eller radera dem från, VIS och informera den berörda medlemsstaten, som vid behov utan dröjsmål ska rätta eller komplettera dem i, eller radera dem från, in- och utresesystemet och, i tillämpliga fall, den förteckning över identifierade personer som avses i artikel 12.3.”

Artikel 5

Ändringar av förordning (EU) 2018/1240

Förordning (EU) 2018/1240 ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 4 ska följande led införas:

”da) Stödja syftet med VIS att underlätta viseringsansökningsförfarandet och bidra till att förebygga hot mot medlemsstaternas inre säkerhet genom att möjliggöra sökningar i Etias, inbegripet Etias bevakningslista som avses

iartikel 34.”

2.Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)Följande led ska införas:

”ca) definiera, fastställa, bedöma på förhand, genomföra, utvärdera i efterhand, se över och radera de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j i förordning (EG) nr 767/2008 efter att ha hört VIS granskningsnämnd,”.

ii)Led e ska ersättas med följande:

”e) genomföra regelbunden granskning av hur ansökningarna handläggs och av hur artikel 33 i denna förordning och artikel 9j i förordning (EG) nr 767/2008 tillämpas, bland annat genom att regelbundet utvärdera hur de grundläggande rättigheterna påverkas, särskilt med avseende på rätten till privatliv och skydd av personuppgifter,”.

iii)Led h ska ersättas med följande:

”h) meddela transportörerna vid fel på Etias informationssystem, i enlighet med vad som avses i artikel 46.1 i denna förordning, eller vid fel på VIS i enlighet med vad som avses i artikel 45d.1 i förordning (EG) nr 767/ 2008,”.

b)I punkt 3 ska följande led införas:

”aa) information om funktionssättet vad gäller de särskilda riskindikatorerna för VIS,”.

3.I artikel 8.2 ska följande led läggas till:

”h) manuellt verifiera de träffar i Etias bevakningslista som avses i artikel 34 i denna förordning och som genererats av automatiska sökningar från VIS enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008 samt följa upp dessa träffar i enlighet med artikel 9e i den förordningen.”

272

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/81

4.Följande artikel ska införas: ”Artikel 11a

Interoperabilitet med VIS

Från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 * ska Etias centrala system och CIR vara anslutna till ESP för att möjliggöra automatisk behandling enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008.

s.11).”

5.I artikel 13 ska följande punkt införas:

”4b. Åtkomsten till Etias centrala system i enlighet med artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008 för viseringsmyndigheter och myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd ska vara begränsad till att avse en verifiering av om sökanden av visering, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd, eller dennes resehandling, motsvarar ett utfärdat, nekat, återkallat eller ogiltigförklarat resetillstånd i Etias centrala system, samt en kontroll av skälen till ett sådant utfärdande, nekande, återkallande eller ogiltigförklarande.”

6.Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IXa

ANVÄNDNING AV ETIAS AV VISERINGSMYNDIGHETER OCH MYNDIGHETER SOM ÄR BEHÖRIGA ATT BESLUTA OM EN ANSÖKAN OM VISERING FÖR LÄNGRE VISTELSE ELLER UPPEHÅLLSTILLSTÅND

Artikel 49a

Åtkomst till uppgifter för viseringsmyndigheter och myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd

I syfte att utföra de verifieringar som fastställs i artiklarna 9c och 22b i förordning (EG) nr 767/2008 ska behöriga viseringsmyndigheter och myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd ha rätt att få åtkomst till relevanta uppgifter i Etias centrala system och CIR.”

7.I artikel 69.1 ska följande led läggas till:

”h) de träffar som uppkommit vid automatiska sökningar som VIS utför enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008, de uppgifter som behandlas av behöriga viseringsmyndigheter och myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd i syfte att manuellt verifiera träffarna

ienlighet med artiklarna 9c och 22b i den förordningen, och de uppgifter som behandlas av de nationella Etias- enheterna i enlighet med artikel 9e i den förordningen.”

8.I artikel 75.1 ska följande led läggas till:

”d) de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j i förordning (EG) nr 767/2008.”

Artikel 6

Ändringar av förordning (EU) 2018/1860

I förordning (EU) 2018/1860 ska artikel 19 ersättas med följande:

”Artikel 19

Tillämpning av bestämmelserna i förordning (EU) 2018/1861

I den mån detta inte fastställs i denna förordning ska bestämmelserna om införande, behandling och uppdatering av registreringar och om medlemsstaternas och eu-Lisas ansvarsområden, villkoren för åtkomst till och tidsfrist för översyn av registreringar, databehandling, dataskydd, skadeståndsansvar, övervakning och statistik, som fastställs i artiklarna 6–19,

20.3och 20.4, 21, 23, 32, 33, 34.5, 36a och 38–60 i förordning (EU) 2018/1861 vara tillämpliga på uppgifter som förs in i och behandlas i SIS i enlighet med den här förordningen.”

273

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/82	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

Artikel 7

Ändringar av förordning (EU) 2018/1861

Förordning (EU) 2018/1861 ska ändras på följande sätt:

1.Följande artikel ska införas: ”Artikel 18a

Förande av loggar för interoperabilitet med VIS

I enlighet med artikel 18 i denna förordning och artikel 34 i förordning (EG) nr 767/2008 ska det föras logg över all uppgiftsbehandling som sker inom SIS och VIS enligt artikel 36c i den här förordningen.”

2.Följande artikel ska införas: ”Artikel 36a

Interoperabilitet med VIS

Från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 * ska det centrala SIS vara anslutet till ESP för att möjliggöra automatisk behandling enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008.

Artikel 8

Ändringar av förordning (EU) 2019/817

Förordning (EU) 2019/817 ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 4 ska led 20 ersättas med följande:

”20. utsedda myndigheter: medlemsstaternas utsedda myndigheter enligt definitionen i artikel 3.1.26 i förordning (EU) 2017/2226, artikel 4.3a i förordning (EG) nr 767/2008 och artikel 3.1.21 i förordning (EU) 2018/1240,”.

2.I artikel 13.1 ska led b ersättas med följande:

”b) De uppgifter som avses i artikel 9.5 och 9.6 samt artikel 22a.1 k och j i förordning (EG) nr 767/2008, förutsatt att ansiktsbilden har registrerats i VIS med angivande av att den togs på plats vid inlämnandet av ansökan.”

3.I artikel 18.1 ska led b ersättas med följande:

”b) De uppgifter som avses i artikel 9.4 a–ca, 9.5 och 9.6 samt artikel 22a.1 d–g, j och k i förordning (EG) nr 767/2008.

”

4.I artikel 26.1 ska led b ersättas med följande:

”b) viseringsmyndigheterna och de myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd enligt artikel 6.1 i förordning (EG) nr 767/2008 när de upprättar eller uppdaterar en ansökningsakt i VIS i enlighet med den förordningen,

ba) de utsedda VIS-myndigheter som avses i artiklarna 9d och 22b i förordning (EG) nr 767/2008 när de manuellt verifierar träffar som genererats av automatiska sökningar från VIS i Ecris-TCN i enlighet med den förordningen,”.

5.I artikel 27.3 ska led b ersättas med följande:

”b) Efternamn (familjenamn), förnamn, födelsedatum, födelseort, kön och medborgarskap enligt artikel 9.4 a och aa samt artikel 22a.1 d i förordning (EG) nr 767/2008.”

274

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/83

6.I artikel 29.1 ska led b ersättas med följande:

”b) Viseringsmyndigheterna och de myndigheter som är behöriga att besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd enligt artikel 6.1 i förordning (EG) nr 767/2008 för träffar som uppstår när de upprättar eller uppdaterar en ansökningsakt i VIS i enlighet med den förordningen, med undantag för de fall som avses i led ba i den här punkten.

ba) De utsedda VIS-myndigheter som avses i artiklarna 9d och 22b i förordning (EG) nr 767/2008 endast för gula länkar som skapas mellan uppgifter i VIS och Ecris-TCN när en ansökningsakt upprättas eller uppdateras i VIS i enlighet med den förordningen.”

7.I artikel 39 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. eu-Lisa ska inrätta, implementera och hysa i sina tekniska anläggningar CRRS som innehåller de uppgifter och den statistik som avses i artikel 63 i förordning (EU) 2017/2226, artikel 45a i förordning (EG) nr 767/2008, artikel 84 i förordning (EU) 2018/1240, artikel 60 i förordning (EU) 2018/1861 och artikel 16 i förordning (EU) 2018/1860, logiskt åtskilda per EU-informationssystem. Åtkomst till CRRS ska beviljas via kontrollerad, säkrad åtkomst och specifika användarprofiler, enbart för rapportering och statistik, till de myndigheter som avses i artikel 63 i förordning (EU) 2017/2226, artikel 45a i förordning (EG) nr 767/2008, artikel 84 i förordning (EU) 2018/1240 och artikel 60 i förordning (EU) 2018/1861.”

8.I artikel 72 ska följande punkt införas:

”1a. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska, för ändamål som rör automatisk behandling enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008, ESP tas i drift enbart för dessa ändamål från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 *.

Artikel 9

Ändringar av förordning (EU) 2019/1896

I artikel 10.1 i förordning (EU) 2019/1896 ska följande led införas:

”afa) Fullgöra de uppgifter och skyldigheter som åläggs byrån enligt förordning (EG) nr 767/2008.”

Artikel 10

Upphävande

Besluten 2004/512/EG och 2008/633/RIF ska upphöra att gälla. Hänvisningar till dessa beslut ska anses som hänvisningar till förordning (EG) nr 767/2008 och läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilaga I respektive bilaga II till den här förordningen.

Artikel 11

Driftsstart

1.Senast den 31 december 2023 ska kommissionen genom en genomförandeakt anta ett beslut om fastställande av den dag då VIS ska tas i drift enligt denna förordning. Kommissionen ska anta det beslutet när följande villkor har uppfyllts:

a)De åtgärder som avses i artiklarna 5a.3, 6.5, 9 tredje stycket, 9h.2, 9j.2, 9j.3, 22b.18, 29.2a andra stycket, 29a.3 andra stycket, 45, 45c.3 fjärde stycket, 45c.5 andra stycket, 45d.3 och 50.4 tredje stycket i förordning (EG) nr 767/2008 har antagits.

275

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/84	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

b)eu-Lisa har underrättat kommissionen om att all testverksamhet har slutförts med gott resultat.

c)Medlemsstaterna har underrättat kommissionen om att de har vidtagit de tekniska åtgärder och antagit den lagstiftning som krävs för att de ska kunna behandla uppgifter enligt denna förordning och har lämnat den information som avses i artikel 45b i förordning (EG) nr 767/2008 till kommissionen och eu-Lisa.

2.Kommissionen ska noga övervaka hur de villkor som anges i punkt 1 gradvis uppfylls och ska informera Europapar lamentet och rådet om resultatet av den testverksamhet som avses i led b i den punkten.

3.Senast den 3 augusti 2022 och därefter varje år, till dess att det kommissionsbeslut som avses i punkt 1 har fattats, ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om det aktuella läget i förberedelserna inför ett fullständigt genomförande av denna förordning. Denna rapport ska innehålla detaljerad information om kostnader som uppkommit och uppgifter om eventuella risker som kan påverka de övergripande kostnaderna för VIS, vilka ska belasta unionens allmänna budget.

Om det uppstår förseningar i det fullständiga genomförandet av denna förordning ska kommissionen så snart som möjligt informera Europaparlamentet och rådet om orsakerna till förseningarna och vilka tidsmässiga och kostnadsmässiga konsekvenser de får.

4.Det beslut som avses i punkt 1 ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 12

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den dag som fastställs av kommissionen i enlighet med artikel 11, med undantag för

a)följande bestämmelser som ska tillämpas från och med den 2 augusti 2021:

i)Artikel 1.6 i denna förordning, vad gäller artikel 5a.3 och artikel 6.5 i förordning (EG) nr 767/2008.

ii)Artikel 1.10 c i denna förordning, vad gäller artikel 9 tredje stycket i förordning (EG) nr 767/2008.

iii)Artikel 1.11 i denna förordning, vad gäller artiklarna 9h.2, 9j.2 och 9j.3 i förordning (EG) nr 767/2008.

iv)Artikel 1.26 i denna förordning, vad gäller artikel 22b.18 i förordning (EG) nr 767/2008.

v)Artikel 1.34 i denna förordning, vad gäller artikel 29.2a andra stycket och artikel 29a.3 andra stycket i förordning (EG) nr 767/2008.

vi)Artikel 1.44 i denna förordning, vad gäller artikel 45, artikel 45c.3 fjärde stycket samt artikel 45c.5 andra stycket och artikel 45d.3 i förordning (EG) nr 767/2008.

vii)Artikel 1.46.

viii)Artikel 1.47 i denna förordning, vad gäller artikel 49 och artikel 50.4 tredje stycket i förordning (EG) nr 767/2008.

ix)Artikel 4.2 i denna förordning, vad gäller artikel 9.2 i förordning (EU) 2017/2226.

b)artikel 1.40–1.43, som ska tillämpas från och med den 3 augusti 2022,

c)artikel 1.44 i denna förordning, vad gäller artiklarna 45e och 45f i förordning (EG) nr 767/2008, som ska tillämpas från och med den 3 augusti 2023.

276

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/85

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 7 juli 2021.

På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
D.M. SASSOLI		A. LOGAR
Ordförande		Ordförande

277

Bilaga 1

Ds 2023:30

L 248/86		SV		Europeiska unionens officiella tidning		13.7.2021

				BILAGA I
			JÄMFÖRELSETABELL FÖR BESLUT 2004/512/EG

			Beslut 2004/512/EG		Förordning (EG) nr 767/2008

	Artikel 1.1				Artikel 1
	Artikel 1.2				Artikel 2a
	Artikel 2				–
	Artiklarna 3 och 4				Artikel 45
	Artikel 5				Artikel 49
	Artikel 6				–

278

Ds 2023:30

Bilaga 1

13.7.2021		SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 248/87

				BILAGA II
			JÄMFÖRELSETABELL FÖR BESLUT 2008/633/RIF

			Beslut 2008/633/RIF		Förordning (EG) nr 767/2008

	Artikel 1				Artikel 1
	Artikel 2				Artikel 4
	Artikel 3				Artiklarna 22l och 22m
					Artikel 45b
	Artikel 4				Artikel 22n
	Artikel 5				Artikel 22o
	Artikel 6				Artikel 22t
	Artikel 7				Artikel 22m
					Artikel 22r
	Artikel 8				Artikel 28.5, artikel 31.4 och 31.5 samt
					Kapitel VI
	Artikel 9				Artikel 32
	Artikel 10				Artikel 33
	Artikel 11				Artikel 35
	Artikel 12				Artikel 36
	Artikel 13				Artikel 30
	Artikel 14				Artikel 38
	Artikel 15				–
	Artikel 16				Artikel 22s
	Artikel 17				Artikel 50

279

Ds 2023:30

Bilaga 2

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/1

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/1133

av den 7 juli 2021

om ändring av förordningarna (EU) nr 603/2013, (EU) 2016/794, (EU) 2018/1862, (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 vad gäller fastställandet av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Informationssystemet för viseringar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 78.2 e, 82.1 d, 87.2 a och 88.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Informationssystemet för viseringar (VIS) inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG (3) för att tjäna som teknisk lösning för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (4) fastställdes ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för VIS samt villkor och förfaranden för utbyte mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse i syfte att underlätta prövningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse och tillhörande beslut. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (5) anges reglerna för registrering av biometriska kännetecken i VIS. Åtkomst till VIS för medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) fastställdes genom rådets beslut 2008/633/RIF (6). Det beslutet bör integreras i förordning (EG) nr 767/2008 för att anpassa den till den nuvarande fördragsramen.

(1)	EUT C 440, 6.12.2018, s. 154.
(2)	Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019 (EUT C 23, 21.1.2021, s. 286) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av
	den 27 maj 2021 (EUT C 227, 14.6.2021, s. 20). Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 juli 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT).
(3)	Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004,
(4)	s. 5).
(4)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och
	utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).
(5)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar
(6)	(viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).
(6)	Rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas
	utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (EUT L 218, 13.8.2008, s. 129).

281

Bilaga 2

Ds 2023:30

L 248/2	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

(2)Interoperabilitet mellan vissa EU-informationssystem inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/817 (7) och (EU) 2019/818 (8) så att dessa system och uppgifterna i dem kompletterar varandra i syfte att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten i gränskontroller vid unionens yttre gränser, bidra till att förebygga och bekämpa olaglig invandring och bidra till en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, inbegripet för att upprätthålla den allmänna säkerheten och allmänna ordningen och trygga säkerheten inom medlemsstaternas territorier.

(3)Interoperabilitet mellan EU-informationssystem möjliggör för dessa system att komplettera varandra för att underlätta korrekt identifiering av personer, bidra till att bekämpa identitetsbedrägeri, förbättra och harmonisera kraven på uppgiftskvalitet i de relevanta EU-informationssystemen, underlätta medlemsstaternas tekniska och operativa genomförande av befintliga och framtida EU-informationssystem, stärka och förenkla de skyddsåtgärder för datasäkerhet och dataskydd som reglerar de relevanta EU-informationssystemen, rationalisera åtkomst för brottsbekämpande ändamål till VIS, in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och Eurodac samt stödja syftena med VIS, Schengens informationssystem (SIS), in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN).

(4)Interoperabilitetskomponenterna omfattar VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och Ecris-TCN samt Europoluppgifter i syfte att möjliggöra sökningar i Europoluppgifter samtidigt som i dessa EU-informationssystem. Det är därför lämpligt att använda dessa interoperabilitetskomponenter för att utföra automatiska sökningar och vid åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål. Den europeiska sökportal (ESP) som inrättats genom förordning (EU) 2019/818 bör användas för att medlemsstaternas myndigheter, i enlighet med sina åtkomsträttigheter, ska få snabb, oavbruten, effektiv, systematisk och kontrollerad åtkomst till de EU-informationssystem, Europoluppgifter och Interpoldatabaser som de behöver för att utföra sina uppgifter, och för att stödja målen för VIS.

(5)ESP kommer att möjliggöra parallella sökningar i de uppgifter som lagras i VIS och de uppgifter som lagras i de andra berörda EU-informationssystemen.

(6)Jämförelsen av uppgifter som lagras i VIS med uppgifter som lagras i andra informationssystem och databaser bör vara automatisk. Om en sådan jämförelse visar att det föreligger en motsvarighet, vilket kallas en träff, mellan någon av personuppgifterna eller en kombination av dessa i en ansökan och en post, akt eller registrering i dessa andra informationssystem eller databaser, eller med personuppgifter i Etias bevakningslista, bör ansökan kontrolleras manuellt av en användare vid den behöriga myndigheten. Den av den ansvariga myndigheten utförda bedömningen av träffarna bör beaktas vid beslutet om huruvida en visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd ska utfärdas.

(7)I denna förordning anges det sätt på vilket interoperabiliteten och villkoren för inhämtande av uppgifter som lagras i SIS, Eurodac och Ecris-TCN samt i Europoluppgifter genom VIS automatiserade sökning för att identifiera träffar ska

genomföras. Följaktligen är det nödvändigt att ändra Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 603/2013 (9), (EU) 2016/794 (10), (EU) 2018/1862 (11), (EU) 2019/816 (12) och (EU) 2019/818 i syfte att ansluta VIS till de andra EU-informationssystemen och till Europoluppgifterna.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF (EUT L 135, 22.5.2019, s. 27).

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informa tionssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816 (EUT L 135, 22.5.2019, s. 85).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och Europol begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1).

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU (EUT L 312, 7.12.2018, s. 56).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019 om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 (EUT L 135, 22.5.2019, s. 1).

282

Ds 2023:30

Bilaga 2

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/3

(8)De villkor enligt vilka viseringsmyndigheterna, å ena sidan, kan inhämta uppgifter som lagras i Eurodac och utsedda VIS-myndigheter, å andra sidan, kan inhämta Europoluppgifter, vissa SIS-uppgifter och uppgifter som lagras i Ecris- TCN för ändamål som gäller VIS bör skyddas genom klara och tydliga regler om dessa myndigheters åtkomst till dessa uppgifter, typerna av sökningar och kategorierna av uppgifter, vilka samtliga bör begränsas till vad som är strikt nödvändigt för att dessa myndigheter ska kunna fullgöra sina uppgifter. På samma sätt bör de uppgifter som lagras i VIS-ansökningsakten endast vara synliga för de medlemsstater som driver de underliggande informations systemen i enlighet med arrangemangen för deras deltagande.

(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 (13) tilldelar Europol nya uppgifter, till exempel att avge yttranden med anledning av begäranden om samråd från utsedda VIS-myndigheter och de nationella Etias- enheterna. För att genomföra dessa uppgifter är det därför nödvändigt att ändra förordning (EU) 2016/794 i enlighet med detta.

(10)I syfte att stödja VIS mål om bedömning av huruvida en sökande av visering för kortare vistelse, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten bör VIS kunna kontrollera om det föreligger motsvarigheter mellan uppgifter i VIS-ansökningsakterna och Ecris-TCN- uppgifterna i den gemensamma databas för identitetsuppgifter (CIR) som inrättats genom förordning (EU) 2019/818 vad gäller vilka medlemsstater som innehar information om tredjelandsmedborgare och statslösa personer avseende fällande domar för ett terroristbrott eller något annat brott som förtecknas i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (14) om det kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal tidsperiod på minst tre år enligt nationell rätt.

(11)En träff i Ecris-TCN bör inte i sig uppfattas så att den berörda tredjelandsmedborgaren har dömts i de angivna medlemsstaterna. Förekomsten av tidigare fällande domar bör bekräftas endast på grundval av information från kriminalregistren i de berörda medlemsstaterna.

(12)Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (15).

(13)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning, i den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862, är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om den här förordningen, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(14)I den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862 deltar Irland i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG (16). I den utsträckning som den rör Europol, Eurodac och Ecris-TCN, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 av den 7 juli 2021 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF, i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar (se sidan 11 i detta nummer av EUT).

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

(16) Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

283

Bilaga 2

Ds 2023:30

L 248/4	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

(15)När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (17), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG (18).

(16)När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (19), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/149/RIF (20).

(17)När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenre gelverket (21), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (22).

(18)För att denna förordning ska passa in i den befintliga rättsliga ramen bör förordningarna (EU) nr 603/2013, (EU) 2016/794, (EU) 2018/1862, (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) nr 603/2013

Förordning (EU) nr 603/2013 ska ändras på följande sätt:

1.Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL Via

ÅTKOMST FÖR VISERINGSMYNDIGHETER

Artikel 22a

Behöriga viseringsmyndigheters åtkomst till Eurodac

De behöriga viseringsmyndigheterna ska ha åtkomst till Eurodac för att inhämta uppgifter i skrivskyddat format i syfte att manuellt verifiera träffar som genererats av de automatiska sökningar som VIS utför enligt artikel 9a i Europapar lamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (*) och pröva och besluta om viseringsansökningar i enlighet med artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (**).

(17) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(18) Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(19) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(20) Rådets beslut 2008/149/RIF av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 50).

(21) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(22) Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

284

Ds 2023:30

Bilaga 2

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/5

Artikel 22b

Interoperabilitet med VIS

Från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/ 1134 (***) ska Eurodac vara anslutet till den europeiska sökportal som inrättas genom artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 (****) för att möjliggöra den automatiska behandlingen enligt artikel 9a i förordning (EG) nr 767/2008.

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om Informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet av information mellan medlemsstaterna om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(***)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 av den 7 juli 2021 om ändring av Europapar lamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF, i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar (EUT L

248, 13.7.2021, s. 11).

(****) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816 (EUT L 135, 22.5.2019, s. 85).”

2.Följande artikel ska införas: ”Artikel 28a

Förande av register eller loggar för interoperabilitet med VIS

Vid sökningar i Eurodac enligt artikel 22a i denna förordning ska det i enlighet med artikel 28 i denna förordning och artikel 34 i förordning (EG) nr 767/2008 föras register eller logg över all uppgiftsbehandling som sker i Eurodac och VIS.”

Artikel 2

Ändringar av förordning (EU) 2016/794

Förordning (EU) 2016/794 ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 4.1 ska följande led läggas till:

”q) Avge ett yttrande med anledning av en begäran om samråd som avses i artiklarna 9e.4, 9g.4, 22b.14 och 22b.16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (*).

2.Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a)Rubriken ska ersättas med följande:

”Åtkomst för Eurojust, Olaf och, endast för ändamål som gäller Etias, för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och, endast för ändamål som gäller VIS, för utsedda VIS-myndigheter till uppgifter som lagras av Europol”.

b)Följande punkt ska införas:

”1b. Europol ska vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att utsedda VIS-myndigheter för de ändamål som avses i förordning (EG) nr 767/2008 har indirekt åtkomst, på grundval av ett system med träff/icke träff, till uppgifter som lämnas inom ramen för artikel 18.2 a i den här förordningen, utan att detta påverkar eventuella begränsningar som anges av den medlemsstat, det unionsorgan, det tredjeland eller den internationella organisation som tillhandahåller de berörda uppgifterna i enlighet med artikel 19.2 i den här förordningen.

285

Bilaga 2

Ds 2023:30

L 248/6	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

I händelse av en träff ska Europol inleda det förfarande genom vilket de uppgifter som gav upphov till träffen får lämnas ut, i enlighet med det beslut som har fattats av den som har lämnat uppgifterna till Europol. Sådana uppgifter får endast lämnas ut i den mån de uppgifter som gav upphov till träffen är nödvändiga för att utsedda VIS-myndigheter ska kunna utföra sina uppgifter avseende VIS.

Punkterna 2–7 i denna artikel ska tillämpas i enlighet med detta.”

Artikel 3

Ändringar av förordning (EU) 2018/1862

Förordning (EU) 2018/1862 ska ändras på följande sätt:

1.Följande artikel ska införas:

”Artikel 18a

Förande av loggar för interoperabilitet med VIS

I enlighet med artikel 18 i denna förordning och artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (*) ska det föras logg över all uppgiftsbehandling som sker i SIS och VIS enligt artikel 50a i den här förordningen.

2.I artikel 44.1 ska följande led läggas till:

”g) Manuell verifiering av träffar som genererats av automatiska sökningar från VIS och bedömning av huruvida sökanden av visering, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten i enlighet med artiklarna 9d och 9g eller artikel 22b i förordning (EG) nr 767/2008.”

3.Följande artikel ska införas:

”Artikel 50a

Interoperabilitet med VIS

Från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 (*) ska SIS centrala system vara anslutet till ESP för att möjliggöra den automatiska behandlingen enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008.

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 av den 7 juli 2021 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF, i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar (EUT L 248, 13.7.2021, s. 11).”

286

Ds 2023:30

Bilaga 2

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/7

Artikel 4

Ändringar av förordning (EU) 2019/816

Förordning (EU) 2019/816 ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 1 ska följande led läggas till:

”d) de villkor enligt vilka uppgifter i Ecris-TCN får användas av utsedda VIS-myndigheter enligt artiklarna 9d och 22b.13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (*)i syfte att bedöma huruvida en sökande av visering, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten enligt artikel 2.1 i och 2.2 a i den förordningen.

2.I artikel 2 ska följande stycke läggas till:

”Den här förordningen stöder även VIS mål om bedömning av huruvida sökanden av visering, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i enlighet med förordning (EG) nr 767/2008.”

3.Artikel 3.6 ska ersättas med följande:

”6. behöriga myndigheter: centralmyndigheterna, Eurojust, Europol och Europeiska åklagarmyndigheten samt de utsedda VIS-myndigheter som avses i artiklarna 9d och 22b.13 i förordning (EG) nr 767/2008, som är behöriga att få åtkomst till eller göra sökningar i Ecris-TCN i enlighet med den här förordningen,”.

4.Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska följande led läggas till:

”c) en flaggning som, för de ändamål som avses i förordning (EG) nr 767/2008, anger att den berörda tredjelands medborgaren har dömts för ett terroristbrott eller något annat brott som förtecknas i bilagan till förordning (EU) 2018/1240 om det kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal tidsperiod på minst tre år enligt nationell rätt, inbegripet koden för den dömande medlemsstaten.”

b)Punkt 1a ska ersättas med följande:

”1a. CIR ska innehålla de uppgifter som avses i punkt 1 b och följande uppgifter enligt punkt 1 a: efternamn, förnamn, födelsedatum, födelseort (ort och land), medborgarskap, kön, i tillämpliga fall tidigare namn, om tillgängligt pseudonymer eller alias, om tillgängligt resehandlingens typ och nummer samt utfärdande myndighet.

CIR får innehålla de uppgifter som avses i punkt 3 samt, i de fall som avses i punkt 1 c, koden för den dömande medlemsstaten. Återstående Ecris-TCN-uppgifter ska lagras i det centrala systemet.”

c)Följande punkt ska läggas till:

”7. Om träffar identifieras genom den automatiska behandling som avses i artikel 27a i förordning (EG) nr 767/2008 ska flaggningarna och koden för den dömande medlemsstaten enligt punkt 1 c i den här artikeln vara åtkomliga och sökbara enbart för VIS centrala system för verifieringar enligt artikel 7a i den här förordningen jämförd med artikel 9a.4 e eller 22b.3 e i förordning (EG) nr 767/2008.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket i denna punkt ska flaggningarna och koden för den dömande medlemsstaten enligt punkt 1 c inte vara synliga för någon annan myndighet än den dömande medlemsstatens centralmyndighet som har skapat den flaggade posten.”

287

Bilaga 2

Ds 2023:30

L 248/8	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

5.Artikel 7.7 ska ersättas med följande:

”7. Vid en träff ska det centrala systemet eller CIR automatiskt förse den behöriga myndigheten med information om de medlemsstater som innehar uppgifter i kriminalregister om tredjelandsmedborgaren, tillsammans med de tillhörande referensnummer som avses i artikel 5.1 och eventuella motsvarande identitetsuppgifter. Sådana identitetsuppgifter ska endast användas för att kontrollera den berörda tredjelandsmedborgarens identitet. Resultatet av en sökning i det centrala systemet får endast användas för att

a)göra en ansökan enligt artikel 6 i rambeslut 2009/315/RIF,

b)göra en sådan begäran som avses i artikel 17.3 i denna förordning, eller

c)bedöma huruvida sökanden av visering, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i enlighet med förordning (EG) nr 767/2008.”

6.Följande artikel ska införas:

”Artikel 7a

Användning av Ecris-TCN för VIS-verifieringar

1.Från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/

1134 (*) ska Ecris-TCN vara anslutet till ESP för att möjliggöra den automatiska behandlingen enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008 i syfte att göra sökningar i Ecris-TCN och jämföra de relevanta uppgifterna i VIS med de relevanta Ecris-TCN-uppgifter i CIR som har flaggats enligt artikel 5.1 c i den här förordningen.

2.För att utföra uppgifterna enligt förordning (EG) nr 767/2008 ska de utsedda VIS-myndigheter som avses i artiklarna 9d och 22b.13 i den förordningen ha rätt att få åtkomst endast till de Ecris-TCN-uppgifter i CIR för vilka en flaggning har lagts till enligt artikel 5.1 c i den här förordningen.

7.Artikel 8 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Efter utgången av den lagringsperiod som avses i punkt 1 ska den dömande medlemsstatens centralmyndighet ur det centrala systemet och CIR radera uppgiftsposten, inbegripet eventuella uppgifter om fingeravtryck, ansiktsbilder eller flaggningar som avses i artikel 5.1 c. I fall där uppgifter om en fällande dom för ett terroristbrott eller något annat brott som avses i artikel 5.1 c raderas från det nationella kriminalregistret, men uppgifter om andra domar avseende samma person finns kvar, ska endast den flaggning som avses i artikel 5.1 c avlägsnas från uppgiftsposten. Raderingen ska om möjligt ske automatiskt, och under inga omständigheter senare än en månad efter lagringsperiodens utgång.”

b)Följande punkt ska läggas till:

”3. Genom undantag från punkterna 1 och 2 ska de flaggningar som avses i artikel 5.1 c raderas automatiskt 25 år efter det att flaggningen skapades såvitt avser fällande domar för terroristbrott och 15 år efter det att flaggningen skapades såvitt avser fällande domar för andra brott.”

288

Ds 2023:30

Bilaga 2

13.7.2021	SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 248/9

8.Artikel 24.1 ska ersättas med följande:

”1. De uppgifter som förs in i det centrala systemet och CIR ska endast behandlas för ändamålet att identifiera de medlemsstater som innehar uppgifterna i kriminalregister om tredjelandsmedborgare, eller för att stödja VIS mål om bedömning av huruvida sökanden av visering, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i enlighet med förordning (EG) nr 767/2008. De uppgifter som förs in i CIR ska också behandlas i enlighet med förordning (EU) 2019/818 för att underlätta och bistå med en korrekt identifiering av personer som är registrerade i Ecris-TCN i enlighet med den här förordningen.”

9.Följande artikel ska införas: ”Artikel 31a

Förande av loggar för interoperabilitet med VIS

För de sökningar som avses i artikel 7a i denna förordning ska det i enlighet med artikel 34 i förordning (EG) nr 767/2008 föras logg över all Ecris-TCN-uppgiftsbehandling som sker i CIR och VIS.”

Artikel 5

Ändringar av förordning (EU) 2019/818

Förordning (EU) 2019/818 ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 4 ska led 20 ersättas med följande:

”20. utsedda myndigheter: medlemsstaternas utsedda myndigheter enligt definitionen i artikel 4.3a i förordning (EG)

nr 767/2008, artikel 3.1.26 i förordning (EU) 2017/2226 och artikel 3.1.21 i förordning (EU) 2018/1240,”.

2.I artikel 18 ska följande punkt införas:

”1a. Vid tillämpning av artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008 ska CIR även lagra de uppgifter som avses i artikel 5.1 c i förordning (EU) 2019/816, logiskt åtskilda från de uppgifter som avses i punkt 1 i den här artikeln. De uppgifter som avses i artikel 5.1 c i förordning (EU) 2019/816 ska enbart vara tillgängliga i enlighet med vad som avses i artikel 5.7 i den förordningen.”

3. I artikel 68 ska följande punkt införas:

”1a. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska ESP tas i drift, enbart för ändamål som rör den automatiska behandlingen enligt artiklarna 9a och 22b i förordning (EG) nr 767/2008, från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 (*).

Artikel 6

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den dag då VIS tas i drift enligt artikel 11 i förordning (EU) 2021/1134.

289

Bilaga 2

Ds 2023:30

L 248/10	SV		Europeiska unionens officiella tidning	13.7.2021

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Strasbourg den 7 juli 2021.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
D.M. SASSOLI		A. LOGAR
Ordförande		Ordförande

290

Departementsserien 2023

Kronologisk förteckning

1.Ändringar i regelverket om överläm- nande enligt en europeisk och nordisk arresteringsorder. Ju.

2.Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. KN.

3.Statens ansvar för det svenska flygplatssystemet. För tillgänglighet och beredskap. LI.

4.Frågor om val till Sametinget. Ku.

5.Natura 2000-tillstånd vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen. KN.

6.Genomförande av det nya blåkortsdirektivet. Ju.

7.Tilläggsprotokoll 16 till Europakonventionen – en möjlighet för de högsta domstolarna att begära rådgivande yttrande från Europadomstolen. Ju.

8.Förslag på åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för kliniska prövningar – för en bättre välfärd och en starkare life science-sektor. KN.

9.En säkrare tillgång till vattenrenings- kemikalier. LI.

10.En registerlag för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. S.

11.Skjutvapen och explosiva varor

– skärpta straff för de allvarligare brotten. Ju.

12.Kontrollstation 2023. Fö.

13.En registerlag för Inspektionen för socialförsäkringen. S.

14.En översyn av vissa frågor om offentliga biträden. Ju.

15.Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn. S.

16.Avtal med Finland om polissamarbete i gränsområdet. Ju.

17.Vistelseförbud på allmän plats och vissa andra platser. Ju.

18.Stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor. Ju.

19.Allvarstid. Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023. Fö.

20.Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem. S.

21.En modern lagstiftning för Kriminal- vårdens personuppgiftsbehandling. Ju.

22.Sveriges tillträde till vissa Natoavtal. Fö.

23.Uppdrag att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd. S.

24.Genomförande av EU:s dataförvalt- ningsförordning. Fi.

25.Polisens rätt att skjuta.

En ny reglering om laga befogenhet att använda skjutvapen. Ju.

26.Elektronisk tillgång till barns upp- gifter inom hälso- och sjukvården och tandvården. S.

27.Effektiv och behovsbaserad digital vård. S.

28.Nationell fysisk planering. LI.

29.2018 års ändringar i fördraget om internationell järnvägstrafik. Ju.

30.Anpassning av svensk rätt till den reviderade VIS-förordningen. Ju.

Departementsserien 2023

Systematisk förteckning

Finansdepartementet

Genomförande av EU:s dataförvaltnings- förordning. [24]

Försvarsdepartementet

Kontrollstation 2023. [12]

Allvarstid. Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023. [19]

Sveriges tillträde till vissa Natoavtal. [22]

Justitiedepartementet

Ändringar i regelverket om överlämnande enligt en europeisk och nordisk arresteringsorder. [1]

Genomförande av det

nya blåkortsdirektivet. [6]

Tilläggsprotokoll 16 till Europakonventionen – en möjlighet för de högsta domstolarna att begära rådgivande yttrande från Europadomstolen. [7]

Skjutvapen och explosiva varor – skärpta straff för de allvarligare brotten. [11]

En översyn av vissa frågor om offentliga biträden. [14]

Avtal med Finland om polissamarbete i gränsområdet. [16]

Vistelseförbud på allmän plats och vissa andra platser. [17]

Stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor. [18]

En modern lagstiftning för Kriminal- vårdens personuppgiftsbehandling. [21]

Polisens rätt att skjuta.

En ny reglering om laga befogenhet att använda skjutvapen. [25]

2018 års ändringar i fördraget om internationell järnvägstrafik. [29]

Anpassning av svensk rätt till den reviderade VIS-förordningen. [30]

Klimat- och näringslivsdepartementet

Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. [2]

Natura 2000-tillstånd vid ansökan om bearbetningskoncession enligt minerallagen. [5]

Förslag på åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för kliniska prövningar – för en bättre välfärd och en starkare life science-sektor. [8]

Kulturdepartementet

Frågor om val till Sametinget. [4]

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet

Statens ansvar för det svenska flygplatssystemet. För tillgänglighet och beredskap. [3]

En säkrare tillgång till vattenrenings- kemikalier. [9]

Nationell fysisk planering. [28]

Socialdepartementet

En registerlag för Myndigheten

för vård- och omsorgsanalys. [10]

En registerlag för Inspektionen för socialförsäkringen. [13]

Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn. [15]

Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem. [20]

Uppdrag att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd. [23]

Elektronisk tillgång till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården

och tandvården. [26]

Effektiv och behovsbaserad digital vård. [27]

En departementspromemoria arbetas fram inom Regeringskansliet. Den publiceras i departementsserien, förkortad Ds.

10333 Stockholm Växel 08-405 10 00 www.regeringen.se

ISBN 978-91-525-0740-7 ISSN 0284-6012