Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken

Fru talman! I dag ska vi behandla ett betänkande där arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen i huvudsak ska bifalla regeringens proposition om ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken och därmed också anför en rad förslag till lagändringar. De övergripande förslagen i propositionen är att aktivitetsgarantin ska avskaffas, en jobb- och utvecklingsgaranti införas, vissa regler i arbetslöshetsförsäkringen ändras, skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen avskaffas och Arbetsmarknadsverket ombildas till en sammanhållen myndighetsorganisation, Arbetsförmedlingen. Bakgrunden till förslagen är regeringens bedömning att den enskilt viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken, och därmed även för arbetsmarknadspolitiken, är att öka sysselsättningen och motverka utanförskapet. I och med denna proposition fortsätter det reformarbete som inleddes under hösten 2006. Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare reformer är nödvändiga för att varaktigt öka sysselsättningen och minska det utanförskap som har präglat alltför många människors liv i Sverige under alltför lång tid. I betänkandet behandlas också fyra motioner som väckts med anledning av propositionen. I motionerna föreslås att propositionen avslås helt eller delvis. Utskottet anser att motionerna bör avstyrkas. I betänkandet behandlas också fyra framställningar från Riksrevisionens styrelse angående insatser mot deltidsarbetslösheten, arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen, den offentliga arbetsförmedlingen och anställningsstöd. Det finns också följdmotioner med anledning av RRS:15 och RRS:18. Utskottet sätter stort värde på de granskningar och analyser som ligger till grund för Riksrevisionens styrelses framställningar. Utskottet utgår från att Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer liksom de motiveringar och slutsatser som återfinns i styrelsens framställningar kommer att utgöra ett i många avseenden värdefullt underlag i det fortsatta arbetet. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte är nödvändigt att göra några tillkännagivanden med anledning av framställningarna, utan de avstyrks. Även följdmotionerna avstyrks. Slutligen omfattar ärendet 32 motionsyrkanden om arbetsmarknadspolitiken och de frågor som väcktes under allmänna motionstiden 2006. Motionsyrkandena avstyrks. I ärendet har 21 reservationer och ett särskilt yttrande lämnats av företrädare för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därmed, fru talman, överlämnar jag betänkandet till debatt.

Fru talman! Jag ska inleda mitt inlägg med att yrka bifall till reservationerna 1, 3, 4, 8, 12 och 14. Men från den socialdemokratiska sidan står vi naturligtvis bakom samtliga våra reservationer som finns med i betänkandet. Det handlar mycket om jobb- och utvecklingsgarantin som har debatterats ganska länge. Jag tror att man ska se det i ett vidare begrepp. Åtminstone gör jag det när jag läser betänkandet och hela den politiska inriktning som finns här. Detta är ett led i den moderatledda regeringens arbete med att förflytta positionerna i det svenska samhället. Vi ser det tydligt på olika sätt i skattepolitiken. Det är mer till dem som redan har och mindre till dem som redan har lite. Det följs upp av en arbetsmarknadspolitik som jag fortsätter att kalla för cynisk. Jag såg att arbetsmarknadsministern inte gillade det uttrycket. Det är skillnad på om en person är cynisk eller om politiken är det, vill jag också säga. Jag lägger inga synpunkter på arbetsmarknadsministerns sätt att se på detta. Jag misstror inte regeringens ambition att skapa nya jobb, men konsekvenserna av den förda politiken blir att tusentals människor i det svenska samhället sätts i en situation som är oerhört kränkande för dem. Nu vill regeringen inte ta upp enskilda fall eller diskutera de enskilda personer som jag träffar när jag rör mig ute i landet. En av dessa är Britta i Karlskrona som fick sin arbetsmarknadsutbildning avbruten på grund av att resurserna till Arbetsmarknadsverket har dragits in, och man måste klara andra åtaganden. Hon kunde inte få sin utbildning. Och eftersom utbildningen inte var klar kunde hon inte få det jobb som hon hade blivit lovad av sin arbetsgivare och som hon skulle börja på den 1 juni. Andra personer har fått avbryta sina plusjobb. 63-åringar har varit garanterade att få behålla jobbet tills de är 65 år, men nu får de inte fortsätta. Det finns en rad sådana personliga fall ute i det svenska samhället. De har hamnat i en oerhört utsatt situation. Regeringen och arbetsmarknadsministern vill inte diskutera enskilda fall, utan detta ska ses i ett större sammanhang. Det är bättre att ha jobb än att vara arbetslös är den ständiga kommentaren som arbetsmarknadsministern har haft i debatter och interpellationssvar. Det kan vi hålla med om. Det är bättre att ha jobb än att vara arbetslös. Men man kan inte släppa ansvaret för den som trots en god konjunktur fortfarande inte har jobb. Det är lägre ersättning, kortare perioder och en ovisshet om vad som händer i framtiden. Jobb- och utvecklingsgarantin är inte speciellt tydlig med vad som ska hända. Det finns tre steg. Det ska vara intensivare jobbsökaraktiviteter, program, arbetspraktik, subventionerade anställningar och utbildningsinsatser. De som är kvar i utvecklingsgarantin efter 450 dagar ska vara i varaktig samhällsnyttig sysselsättning. De blir väl parkerade i en åtgärd som de aldrig någonsin tar sig ur. Det är väl det som händer när man har de där arbetena längst bort. Det kan låta bra på sätt och vis. Men jag har hela tiden varit mycket skeptisk till att man parkerar människor någonstans längst bort. Inte kommer någon att ägna sig åt dem efter 450 dagar. Vad det är för samhällsnyttig sysselsättning vet vi inte heller. Det klingar ganska tomt med intensivare jobbsökaraktiviteter. Vad händer på Arbetsmarknadsverket? När generaldirektören var hos oss i arbetsmarknadsutskottet för inte så länge sedan beskrev han det omställningsarbete som pågår just nu. Inte blir det fler som ska jobba med jobbsökaraktiviteter. Sanningen är, Littorin, att på varje arbetsförmedling diskuterar man nu hur man ska klara den nya uppgiften med de resurser som man har fått. De som slutar kan inte ersättas, och kontor kommer att dras in. S-gruppen var nyligen i Skåne och träffade arbetsförmedlingarna där. Man säger att arbetsförmedlingen och verket i framtiden inte kommer att ha närvaro på alla de platser där man finns i dag. Det finns ingen möjlighet med de resurser man har. Då klingar detta ganska falskt. Inte minst i slutet av valrörelsen talades det om en personlig coach. Varje arbetslös skulle ha sin egen coach som skulle coacha detta. Det klingar också falskt när man hör generaldirektören på Arbetsmarknadsverket beskriva vilka resurser man kan sätta in. När det gäller subventionerade anställningar och utbildningsinsatser är det samma sak. Vad är det som har hänt under året? Neddragningen är från 138 000 platser som var i gång - volymen var 150 000 - till 90 000 som ska ned till 65 000. Det har gett det resultat som jag beskrev med människor som har fått sina utbildningar och aktiviteter avbrutna. Människor som är öppet arbetslösa kan inte få praktikplats eftersom verket måste anpassa sina insatser till de pengar man har. Då pratar man om att man ska ha insatser i jobb- och utvecklingsgarantin. Det tillförs inga extra resurser till jobb- och utvecklingsgarantin för 2007 heller. Däremot aviseras resurser för 2008-2009, vad jag kan läsa av budgeten. Det är några miljarder till de båda åren. Det fick till följd att Arbetsmarknadsverket tog timeout. Man sade att man inte kunde göra någonting utan måste se till att man har resurser så att man klarar försörjningen till dem som ska in i jobb- och utvecklingsgarantin. Det var 39 000 personer i den nuvarande aktivitetsgarantin. Regeringen vill nu ta ett vidgat grepp. Det har jag ingen synpunkt på. Det är väl bra att man vill att flera ska omfattas av en bra aktivitet om det kan leda till jobb. Men om det inte finns resurser så att man kan garantera kvaliteten och göra de insatser som är nödvändiga för att de svårast arbetslösa ska komma ut på arbetsmarknaden blir man bekymrad. Det handlar om drygt 100 000 personer som omfattas av den målbeskrivning som jag kan utläsa av propositionen. Ger man dessutom inte Arbetsmarknadsverket några nya resurser måste man fundera på vad det blir för kvalitet i åtgärderna. Den frågan måste man svara på. Det ges inte något besked i jobb- och utvecklingsgarantipropositionen om detta. Det beskrivs mycket vagt vart man vill komma. En sak är vi säkra på. De som berörs av detta kommer att få sina ersättningar sänkta från 80 till 65 procent, med lite olika krumelurer beroende på om man har barn under 18 år och vilka perioder det är. Vi vet att de åtgärder som man får kommer att räknas bort från a-kassedagar. Det kommer att betyda att de 300 dagarna smälter ihop ganska snabbt för dem som är svårt arbetslösa och har stått långt från arbetsmarknaden. Då är man inne i en annan process där man ska ha en samhällsnyttig sysselsättning, som regeringen säger. Vad är samhällsnyttig sysselsättning? Blir man kvar i den? Hur kommer man ur den? Vad finns det för stöd när man har hamnat där? Det är intressanta frågor som det inte finns några svar på i dag. Som jag sade i inledningen av mitt anförande är detta ett led i en cynisk politik som leder till en stark omfördelning. Det är egentligen en nedbrytning av den svenska modellen, trots att regeringen - eller åtminstone arbetsmarknadsministern, de andra i regeringen är inte lika tydliga - säger sig värna den svenska modellen. Alla insatser som har gjorts på arbetsmarknadsområdet från regeringens sida har ju varit riktade till att piska den ena parten och ge morot åt den andra parten. Såväl a-kassefrågorna som ersättningsnivåerna, arbetsmarknadspolitiken och jobb- och utvecklingsgarantin är en tydlig piska på dem som redan har det besvärligt. Jag kan tolka hela politiken som att den signal som regeringen ger till de arbetslösa är tydlig: Det är ditt eget fel att du är arbetslös. Ta dig i kragen och skaffa dig ett jobb. Begriper du inte det med den ersättning du har ser vi till att du får lägre ersättning så att vi svälter ut dig till ett jobb. Det är den signal som regeringen ger i det här läget. Jag tror inte alls att det fungerar så. Men det blir förtvivlade människor som får lägre ersättning och skruvas ändå längre ned i besvärligheter. Det är inte nog med att de inte har jobb, nu får de en ersättning som är besvärlig och ger stora inverkningar på livet. Det är en cynisk politik, arbetsmarknadsministern. Den är hård, tuff och riktad till de personer i samhället som redan har det svårt och redan känner sig utlämnade. Jag ska också säga något om att skyldigheten för arbetsgivare att anmäla lediga platser tas bort. Det är konstigt i den moderata världen. När regler inte fungerar för dem som anses tillhöra den rätta sidan i politiken tar man bort reglerna. Skälet till att man inte ska anmäla längre är att det inte har fungerat. Därför tar man bort regeln. Det kan vi se även när det gäller andra frågor i samhället. När inte den vita marknaden fungerar inom företagandet är det för höga skatter. De borde tas bort, skriver de rosafärgade tidningar som står regeringen ganska nära ideologiskt. Skatterna ska bort. Det är inte fråga om att man ska kontrollera hårdare eller ta i med hårdhandskarna och se till att folk följer reglerna. Jo, det gäller de svaga i samhället. De ska skruvas åt. Det är också ett led i detta. Vad innebär det? Förmodligen att arbetsförmedlarna inte får jobben, utan att man nu ska ut och leta efter de lediga jobben. Jag tror att de som redan är ansträngda på det här området kommer att få ännu mer arbete. Det finns inte något bra alternativ. Det kommer förmodligen att bli så att färre lediga platser kommer att anmälas till arbetsförmedlingarna. Något annat som jag är kritisk till gäller naturligtvis möjligheten att begränsa sökområdet under de första 100 dagarna. Det här är också en undfallenhet. Regeringen säger att det egentligen inte är någon förändring. Varför tar man bort 100 dagar om man inte vill ha en förändring? Det har varit en vits med de 100 dagarna. Under den perioden har man rätt att söka i sitt närområde. Det betyder att man inte behöver flytta utanför pendlingsavstånd. Jag har rätt att söka inom det område där jag har utbildning, där jag har jobbat tidigare och har erfarenhet. Lyckas jag inte inom 100 dagar utökas sökområdet. Det är en ganska bra ordning på arbetsmarknaden skulle jag vilja säga. Om det här utnyttjas maximalt innebär det att man redan från dag ett ska ha Sverige som sökområde. Jag har sett ett uttalande om detta. Jag minns inte om det var arbetsmarknadsministern eller hans statssekreterare som sade att det är Sverige som är sökområde från dag ett. De flesta som får jobb i dag får bara korttidsanställningar, inte tillsvidareanställningar. Det är kortjobb. Man har sett till att öka möjligheten att anställa på kort tid. Det kan i förlängningen innebära att den som är arbetslös får flytta för att ta ett korttidsjobb som kanske varar i sex månader. Han får ta med sig sin familj, skaffa bostad - om det är möjligt där jobben finns. Det är ju inte heller så lätt med den politik som förs. Efter sex månader kanske han får flytta till en annan del av Sverige för att ta ett annat korttidsjobb. Det är väl bättre att ha en rak och tydlig regel för vad som gäller på detta område i stället för att säga: Så bör det inte tillämpas. Men det är faktiskt det som regeln innebär om den ska tolkas på det sätt som regeringen har gjort. Fru talman! Vi yrkar avslag på hela denna proposition av det skälet att vi ser den som ett led i att man sakta bryter ned den svenska modellen på arbetsmarknaden, vilket ger en stor omfördelning i samhället. Mer till dem som redan har och piska till dem som redan har det besvärligt, det är en kort sammanfattning av den politik som regeringen för och som ytterligare verifieras genom det förslag som ligger på kammarens bord i dag. I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg, Patrik Björck, Lars Lilja, Sylvia Lindgren och Jennie Nilsson (alla s).

Fru talman! Om man ser arbetsmarknadspolitiken som vilande på två ben, där krav på de arbetssökande att aktivt söka jobb är det ena benet medan den aktiva arbetsmarknadspolitiken med stöd och rådgivning, utbildning och program är det andra, blir det väldigt tydligt när man läser detta betänkande att den borgerliga politiken haltar eftersom listan på hårdare krav på de arbetssökande är både lång och konkret. Ersättningsperioden från a-kassan och aktivitetsstödet ska kortas, och nivån på ersättningen ska sänkas. De arbetssökande ska från dag ett tvingas flytta till första bästa lediga jobb om det så bara är ett vikariat eller en timanställning på en helt annan ort. Arbetslivserfarenhet och utbildning ska inte längre, som det heter, begränsa den arbetssökande. Och människors helt rimliga önskan att i första hand försöka hitta ett jobb där man bor ska man inte längre ta någon hänsyn till. Detta betyder att till den rädsla som många redan i dag känner inför att bli arbetslösa med allt vad det innebär ska nu också läggas rädslan att arbetslöshet i sin tur kan innebära ett abrupt uppbrott från hela den tillvaro som man har byggt upp. Men lika tydligt som skärpningarna av kraven på de arbetslösa beskrivs i detta betänkande, lika vagt och obestämt beskrivs hur det som är kvar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken egentligen ska utformas. Då tänker jag först och främst på den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin som nu ska ersätta aktivitetsgarantin för långtidsarbetslösa. Enligt regeringens förslag ska betydligt fler än i dag omfattas av detta program. Och det sägs att kvaliteten på insatserna ska bli bättre. Och det är naturligtvis inget fel på dessa ambitioner. Men när man samtidigt har dragit ned något alldeles enormt på Ams resurser blir det lite svårt att se hur det ska kunna uppnås. Sedan en tid har Ams stoppat alla anvisningar till program för att spara resurser till denna aviserade garanti. Det är säkert en klok strategi från deras sida för att se till att detta inte blir ett fullkomligt fiasko från dag ett. Men i längden är det helt kontraproduktivt om hela den aktiva arbetsmarknadspolitiken ska koncentreras till långtidsarbetslösa på bekostnad av tidiga insatser för arbetslösa som faktiskt kan förhindra att människor fastnar i långtidsarbetslöshet. Sedan sägs i princip ingenting konkret om vad denna garanti ska innehålla. Programmet ska indelas i tre faser, står det. Först ska det vara intensifierade jobbsökaraktiviteter. Sedan ska det vara ett utbud av programaktiviteter. Och slutligen i fas tre ska de som ännu inte har fått något jobb anvisas till vad som kallas en varaktig samhällsnyttig sysselsättning. Vad de två första faserna innebär är i och för sig någorlunda begripligt, även om man har lite svårt att se varifrån arbetsförmedlingen ska få de extra resurser som de kommer att kräva. Men det mest obegripliga är ändå vad den tredje fasen, den samhällsnyttiga sysselsättningen, egentligen innebär. I synnerhet med tanke på den föraktfulla beskrivningen av exempelvis plusjobben som de borgerliga partierna har gett uttryck för i den här kammaren flera gånger så undrar man hur denna sysselsättning ska vara utformad. Plusjobben var en insats för långtidsarbetslösa som gav lön i enlighet med Kommunals kollektivavtal. De var avtalade med facket och konkurrerade inte ut reguljära jobb. Och de som var över 60 år kunde anvisas ett plusjobb ända fram till pensionsåldern. Man kan säga att det var fråga om en varaktig samhällsnyttig sysselsättning. Eftersom det inte någonstans i detta betänkande går att hitta någon som helst konkret beskrivning av vilka villkor som ska gälla för denna sysselsättning för långtidsarbetslösa i regeringens modell, skulle det vara väldigt bra om någon av representanterna för regeringspartierna, eller ministern, här i dag ville ge någon liten antydan om vad denna sysselsättning ska bestå i och vilka villkor som ska gälla. Jag utgår nämligen från att även borgerliga ledamöter i denna kammare tycker, precis som jag, att det känns lite märkligt att fatta beslut om saker som man faktiskt inte har en aning om vad de innebär. Sedan måste jag fråga om regeringspartierna verkligen tror på sin egen medicin när det gäller ensidigt hårdare krav på de arbetslösa. Om de tror att kortare ersättningsperioder, sänkt ersättning och den här nya garantin verkligen leder till att människor snabbare får jobb, så känns det väldigt märkligt att föräldrar till barn under 18 år ska ha särskilda regler som innebär att de faktiskt får en högre ersättning och kan välja att vara öppet arbetslösa under en längre period än andra. Som jag ser det är det särskilt viktigt att den som har ansvar för att försörja ett barn väldigt snabbt får ett nytt arbete. Om man då som majoriteten tycker detsamma borde man nästan ställa ännu hårdare krav på föräldrar, om det nu är dessa hårdare tag som gör att man snabbare får jobb. Men kanske finns det någon i Regeringskansliet bland alla abstrakta nationalekonomiska kalkyler som ändå har sett framför sig ett barn som tvingas stanna hemma i stället för att åka på skolresa och som tvingas sluta med fotbollsträningen och gå i syrrans nedtrampade skor därför att mammas a-kassa har sänkts. Kanske bär det trots allt den politiska högern emot att utsätta barn för den förnedring som det innebär att vara fattig, eller kanske är det bara så att man vill undvika en obehaglig och obekväm debatt om hur djupa orättvisor som högerpolitiken skapar ända in på våra skolgårdar. Men oavsett vilket syftet är bakom denna lilla särregel blottar den det cyniska i denna krav- och piskpolitik gentemot de arbetslösa därför att regeringen mycket väl vet att människor kommer att vara arbetslösa också sedan ersättningen har sänkts och kraven har skärpts och att detta kommer att drabba människor otroligt hårt i deras vardag. Fru talman! Det råder en stor politisk enighet om att det är bättre att ha ett arbete än att vara arbetslös. Det är också okontroversiellt att ställa krav på att den som får a-kassa också aktivt ska söka jobb. Men till skillnad från regeringen anser Vänsterpartiet att det går att kombinera krav med en a-kassa som faktiskt ger människor en skälig levnadsnivå. Och till skillnad från regeringen anser vi att arbetsmarknadspolitikens andra ben, det som handlar om samhällets ansvar att rusta människor för att de ska kunna få jobb, är minst lika viktigt som att ställa krav. När den enskilde gör sitt för att söka jobb måste samhället göra sitt för att se till att arbetstillfällen skapas och att människor får tillgång till den utbildning, den arbetslivserfarenhet och det stöd som krävs för att hitta sin plats i arbetslivet. Det måste finnas en helhetssyn i arbetsmarknadspolitiken, där människors behov och förmåga tas till vara, och där de krav som ställs på den enskilde står i rimlig proportion till vad man kan begära av människor. Därför säger vi nej till den här regeringens ensidiga inriktning på hårdare krav och tuffare villkor för de arbetslösa. Vi vill i stället ha en arbetsmarknadspolitik som utgår från att människor faktiskt vill arbeta och som är inriktad på att göra det möjligt. Vi vill satsa mer och inte mindre på arbetsmarknadsutbildningar och anställningsstöd av olika slag. Vi vill satsa mer, inte mindre, på arbetsförmedlingen så att både de arbetssökande och arbetsgivarna kan få tillgång till en bättre service än i dag. Av den anledningen säger vi också nej till att avskaffa lagen om allmän platsanmälan. Regeringen påpekar ju själv vikten av en sammanhållen och nationellt täckande arbetsförmedling när man motiverar den föreslagna omorganisationen av Arbetsmarknadsverket till en enda myndighet. Vänsterpartiet menar att det för att den här myndigheten verkligen ska kunna ge en bra service är nödvändigt att alla lediga platser också finns tillgängliga där. Det är ju väl känt att när jobb tillsätts på informella vägar, vilket har blivit allt vanligare under senare år, missgynnas stora grupper på arbetsmarknaden. Det gäller då framför allt människor från andra länder som kommit hit och som väldigt sällan har sådana här informella kontaktnät. Det handlar också om unga människor som är ute och söker sitt första jobb. Det kan vara oerhört svårt att hitta någonting på informell väg. Dessutom lever vi i ett samhälle där manliga kotterier och nätverk skapar kontakter med varandra och där kvinnor inte släpps in, vilket gör att också kvinnor missgynnas av informell rekrytering. Lagen om allmän platsanmälan är därför viktig för att uppnå effektivitet i arbetsförmedlingens arbete. Den är också helt central för att motverka diskriminering och segregering på arbetsmarknaden. Att majoriteten i betänkandet hänvisar till att många arbetsgivare tycker att det är krångligt att anmäla lediga jobb till arbetsförmedlingen är bara ännu ett uttryck för den ensidiga och skeva kravprofilen i den borgerliga politiken. Den som är arbetslös ska nu vara beredd att lämna hus och hem för ett vikariat i andra ändan av landet. Men en arbetsgivare som söker personal ska inte ens behöva bekväma sig med att skicka ett mejl till arbetsförmedlingen. Det måste väl finnas någon rimlig proportion när det gäller de krav man ställer! Slutligen: Det här är ett väldigt stort och nästan ogripbart betänkande. De flesta vanliga medborgare kommer i efterhand säkert att ha väldigt svårt att reda ut vad vi egentligen beslutat om. Vänsterpartiet har bidragit med ett stort antal förslag i betänkandet - förslag om åtgärder som vi menar skulle förbättra kvaliteten i arbetsmarknadspolitiken och som skulle skapa bättre förutsättningar för invandrare att få jobb och bättre förutsättningar för jämställda villkor i arbetslivet. Det är en politik som vi naturligtvis fortsatt tänker utveckla och kämpa för. Vi anser att allas rätt till arbete på goda villkor och en generös och heltäckande välfärdspolitik är två omistliga delar i ett modernt rättvist samhälle. För att inte uppta alltför lång tid med voteringar här i kammaren väljer jag att endast yrka avslag på propositionen så när som på när det gäller ombildningen av Arbetsmarknadsverket, något som vi faktiskt har bejakat. Jag yrkar därför bifall till reservationerna 1, 3 och 5. I detta anförande instämde Torbjörn Björlund (v).

Fru talman! Det viktigaste och det som jag saknar mest från den nuvarande regeringens sida är detta med att arbetstillfällen skapas. Det är det absolut viktigaste. Om det är något som väljarna begär av oss politiker så är det att vi skapar förutsättningar för fler jobb i samhället. Det är alltså där som jag ser regeringens största misslyckande. Man är mer inriktad på att sänka skatterna för dem som redan har mycket - förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och så vidare - i stället för att skapa förutsättningar för en bättre framtid för oss alla genom att satsa på miljöteknikföretag, på en kollektivtrafikutbyggnad och på en omvandling av till exempel miljonprogrammets bostäder för att få energisnåla hus så att vi kan spara energi. Det absolut bästa sättet att få bukt med klimatförstöringen är att spara energi. I andra hand gäller det att använda miljöbra alternativ. Dessa måste vi utveckla. Det här skapar arbetstillfällen i Sverige. Tyvärr satsar regeringen inte på detta. I fråga om de föreslagna satsningarna på järnvägsutbyggnaden drar man nu ned på utbyggnaden av järnväg i Sverige. I stället borde man ha gjort tvärtom och därmed också skapat arbetstillfällen. Vi behöver också fler personer som jobbar inom den offentliga sektorn. Vi behöver fler vuxna i skolan. Det är väldigt viktigt. Då måste vi skapa arbetstillfällen också i den offentliga sektorn. Också det har regeringen fullständigt blundat för. I stället vill man skära ned i den offentliga sektorn där jag tror att vi i stället måste ha en utbyggnad. Vi måste också ha fler personer som jobbar på vårdhem och som tar hand om våra gamla. Det behövs fler händer i vården, inte färre som regeringen nu är inne på - allt för att sänka skatter för dem som redan har mycket. Jag och Miljöpartiet tror att det är helt fel utveckling. Det finns också människor som i dag inte har arbete. Vi måste ha en arbetsmarknadspolitik för dessa personer. Vi i Miljöpartiet ser a-kassan som en omställningsförsäkring. När man har blivit arbetslös ska man ha en rejäl eller åtminstone en rimlig ersättning tills man hittar ett nytt jobb. Därför fortsätter vi att kräva 80 procents a-kassa och inga sänkningar. Den nya regeringen för en politik med piska. Redan i december förra året togs de första stegen - sänkningen i a-kassan, borttagandet av studerandevillkoret och försämringar för deltidsarbetande. Den politiken vill man nu fortsätta med. Men det finns personer som trots de här piskorna redan i december - det som de flesta förslagen handlade om började gälla den 1 januari - fortfarande inte har fått jobb. Som ledamot i arbetsmarknadsutskottet får man ständigt mejl från personer som har försökt att få jobb och som ser att ersättningen nu minskar samtidigt som de fortfarande inte kan få ett jobb. Vad gör då regeringen? Jo, då är regeringen inne på ännu fler piskor. Jag tycker att Sven Otto Littorin ska byta jobb. Han ska bli miljöminister, för det är där vi behöver piskor. Miljöministern däremot som älskar morötter borde bli arbetsmarknadsminister. Jag anser att dessa två personer, ministrar, har helt rätt inställning men är på fel jobb. Det är i miljöpolitiken som det behövs piskor för att vi ska ändra konsumtionsmönster, medan personer som är arbetslösa behöver morötter för att kunna få ett arbete. Jag utgår från att människor vill arbeta. Det gör inte den här regeringen, utan man utgår från att arbetslösa är lata människor som helst vill sitta hemma och plocka hem pengar. Hur många sådana personer har arbetsmarknadsministern egentligen träffat - i vilken valrörelse, och var skedde regeringens valrörelse? Jag begriper inte detta. Det är ju helt olika människor vi möter. I den här propositionen föreslår regeringen ett borttagande av aktivitetsgarantin. Det är väl ingen som sörjer det särskilt mycket. Aktivitetsgarantin har ständigt varit kritiserad, framför allt därför att väldigt många arbetslösa inte har fått det stöd som de behöver för att kunna hitta ett nytt jobb. Detta är välkänt. Förra mandatperioden satsade vi väldigt mycket tid och energi på att försöka hitta de individuella behov som människor har för att kunna slussas vidare ut på arbetsmarknaden. Det är möjligt att vi inte lyckades tillräckligt. Men vad är då förändringen med den nya jobb- och utvecklingsgarantin? Ja, man byter namn. Det är väl närmast fråga om det. Man satsar på just det som vi i Miljöpartiet förra mandatperioden förde fram, alltså att det ska vara mer individuellt inriktat på hjälpa de här personerna. Problemet med den nya regeringen är att man tar bort pengarna för detta. Vem ska hjälpa de arbetslösa? Inga pengar är ju avsatta i budgeten, om det nu inte kommer en massa extra miljarder i höstbudgeten i september eller oktober - det är möjligt. Men just nu finns det inga pengar. Vem ska alltså hjälpa de arbetslösa? Vi i Miljöpartiet förstår inte detta och bryr oss egentligen inte i om man byter namn. Huvudsaken för oss är att samhället ska hjälpa dem som är arbetslösa med att hitta ett jobb. Det är bekymmersamt att vi i dag ska fatta beslut om den här jobb- och utvecklingsgarantin utan att veta vad den innehåller. Men det är, som sagt, regeringens ansvar, inte ett ansvar för oss i oppositionen. Ännu värre är kanske att man föreslår en ännu mindre ersättning för dem som omfattas av jobb- och utvecklingsgarantin. Nu ska det vara bara 65 procents ersättning - ännu värre och ännu lägre ersättning - för de människor som redan i dag står längst bort från arbetsmarknaden. Det är så att man skulle önska att miljöministern var här och kunde ge de här människorna lite morötter för att kunna ta steget ut i arbete - detta i stället för en piska från Littorin. Det hela är beklagansvärt. Sedan har vi det andra förslaget - det är många förslag, men jag menar det andra som jag vill ta upp - som gäller rätten att söka arbete i närområde. Det verkar inte ha någon betydelse. Då förstår jag inte varför ni tar bort den. Det andra jag där vill säga gäller återigen inställningen att arbetslösa tydligen inte vill ha ett arbete. Jag är helt övertygad om att har man möjlighet söker man ett jobb så fort det går. Men då bortser regeringen från några aspekter i dag. Den första är att det inte finns så många jobb att söka för alla. Det finns flaskhalsar. Det är inte så lätt för alla människor. Den andra är att regeringen tycks tro att alla arbetslösa är ensamstående utan familj, utan släktingar, utan vänner och utan föräldrar. Det finns ganska många som blir arbetslösa som har familj och som ska ta hand om barn till exempel. Vem ska hämta och lämna barnen i den familjen om man ska piskas bort att redan från första dagen söka jobb, och förhoppningsvis också få ett, någon annanstans? Vad ska vi göra åt de här människorna? Det tycks inte bekymra regeringen. Ytterligare en aspekt är att vi har ett könsmönster i samhället som gör att det finns misstanke om att om det är en man som blir arbetslös och flyttar är det kvinnan som får hämta och lämna barn på dagis, och det är kvinnan som får följa efter så småningom. Inte heller här har regeringen gjort någon jämställdhetsanalys över vad det här förslaget egentligen innebär. Det saknas ännu en gång. Jag tror inte att det är bra. Jag tror inte heller att det är bra för företagen att de inte får de personer som har den bästa kompetensen på arbetena utan bara får dem som bäst kan ta jobbet. Ska företag i Sverige överleva på sikt måste de ha rätt kompetens, och så måste de också ha rätt arbetare som gör det jobb som behöver göras. Det tror jag är väldigt viktigt. Det finns flera förslag som vi från Miljöpartiet lyfter fram här som tyvärr blivit lite dåligt behandlade. Jag tycker om arbetsförmedlingen, men jag ser också möjligheter för andra än den offentliga arbetsförmedlingen att göra ett bra jobb. Jag har själv totalt omprövat min inställning till bemanningsföretag. Jag tycker att bemanningsföretag ofta har visat att man har kunnat skaffa fram arbete till personer med utländsk bakgrund, framför allt ungdomar. Jag ser också att facken skulle kunna ha en väldigt viktig roll. Är det någon som vet hur arbetsmarknaden ser ut i närområdet inom en viss bransch är det de fackliga organisationerna. Varför kan vi inte erbjuda dem att hjälpa till med jobbcoachning i stället för bara arbetsförmedlingen? Jag tror att vi behöver fler aktörer på marknaden. Därmed inte sagt att jag vill avskaffa arbetsförmedlingen, absolut inte, men jag kan se att det behövs flera aktörer på denna marknad. Det finns försök från några fackförbund med detta, men jag skulle gärna vilja se att regeringen hjälpte till att utveckla det så att fler fackförbund kan jobba med de här frågorna. Den sista fråga jag vill lyfta fram, fru talman, är sociala företag. Där hoppas jag verkligen att regeringen läser motionerna från Miljöpartiet om att man kan utveckla socialt företagande, inte bara som en näringslivsverksamhet utan också som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Jag hoppas att ni i alla fall i höstbudgeten kommer att lägga fram förslag på detta område, där jag tror att vi har mycket att lära från andra länder i Europa. Det finns väldigt många kreativa människor i Sverige som har goda idéer och som behöver stöd för att utveckla denna verksamhet och framför allt för att ge personer som står långt borta från arbetsmarknaden ett arbete. Det är det som vår politik syftar till. Jag yrkar för tids vinnande bifall bara till reservationerna 1 och 3.

Fru talman! Efter att ha tagit del av oppositionens anföranden tycker jag att det är slående vilken oförmåga till självkritik som har utspelat sig, i synnerhet från Socialdemokraterna. Det skulle kunna sammanfattas i: Låt i all väsentlighet allt vara som det har varit. Det får duga. Men det duger inte. Det är precis den inställningen som har skapat det utanförskap som i dag präglar stora delar av Sverige. I detta betänkande behandlas också fyra framställningar från Riksrevisionen, men i anförandena var det väldigt lite som nämndes av oppositionen om dessa framställningar. Om det beror på att Riksrevisionens framställningar egentligen är ett omfattande underkännande av den tidigare regeringens arbetsmarknadspolitik låter jag vara osagt. Jag måste också erkänna att jag hade förväntat mig lite mer i dag. Vi har haft en regeringskartell som lidit ett valnederlag i en högkonjunktur. Ett av partierna har bytt partiledare. Man hade kanske hoppats på lite nytänkande här i dag på det område som också avgjorde valet, men uppenbarligen pågår inte någon sådan process. Oppositionen väljer i stället att benämna samtliga förslag om avviker från status quo som någon form av jakt på arbetslösa. Men, fru talman, det är nu vi går från jakt till hjälp för arbetssökande. Det stämmer att vi inför regler som bejakar arbetslinjen, men det är nu det samtidigt införs åtgärder för att också hjälpa arbetssökande in på arbetsmarknaden, särskilt dem som står långt borta från arbetsmarknaden. Det är nu vi går från förmedling av åtgärder till förmedling av jobb. Det är nu vi sammantaget får en politik som också förstärker en stark tillväxt i högkonjunktur så att det finns jobb att söka. Utvecklingen är glasklar. Bara under detta år har 390 000 jobb anmälts, 77 000 i april. Till detta ska också sägas att det är färre arbetssökande som anmälts till arbetsförmedlingarna. Det är resultatet av politiken. Det bekräftas också av Konjunkturinstitutet, som menar att regeringens reformer förstärker sysselsättningen. Fru talman! Detta är positivt, men det kommer att behöva göras mer för att långsiktigt bryta utanförskapet. Det har tagits några steg tidigare, några fler tas i och med detta betänkande, men fler kommer att behöva tas under denna mandatperiod och kommande mandatperioder. För alliansregeringen och utskottsmajoriteten står de jobbskapande insatserna högst upp på dagordningen, och det är inte en dag för tidigt för alla dem som i dag inte har ett arbete att gå till, särskilt för dem som har varit i långvarigt utanförskap och vars kompetens och kunskap har gått förlorade och där hopplöshet infunnit sig. Fru talman! Regeringen föreslår nu att den så kallade AGA:n på arbetsmarknaden, aktivitetsgarantin, avskaffas. Den har varit varken tillräckligt effektiv eller individuellt anpassad. Vi inför i stället en jobb- och utvecklingsgaranti som riktar sig till personer som har stått långt utanför arbetsmarknaden. Den ersätter den nuvarande aktivitetsgarantin och är konstruerad så att den täcker upp där aktivitetsgarantin har brustit. Vi öppnar en möjlighet också för de personer som oppositionen inte velat se tidigare, de personer som befinner sig utanför arbetslöshetsförsäkringssystem och ofta går på försörjningsstöd. De befinner sig faktiskt också i ett utanförskap. I jobb- och utvecklingsgarantin kan till exempel individuell coachning ingå, förberedande utbildningar, praktik, särskilt anställningsstöd, nystartsjobb, med mera. Tanken är att insatserna ska komma vid ett tidigt stadium och att de ska vara individuellt anpassade. Jag konstaterar också glädjande att det inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin finns en möjlighet för fristående aktörer att vara med och utveckla lösningar. Det skulle vara oerhört intressant att se vilka lösningar som nu kommer att växa fram över landet. Det har kommit upp en del frågeställningar kring vad som händer med personer som efter 450 dagar i jobb- och utvecklingsgarantin ska få ett samhällsnyttigt jobb. Först och främst blir detta aktuellt först kring 2009, vilket innebär att vi har ganska lång tid kvar att föra en diskussion om detta, och där utgår jag från att departementet återkommer. Men jag tycker att det är en oerhört välkommen och bra signal. Betänk att inom aktivitetsgarantin är genomsnittstiden sju och ett halvt år av passivitet. Fru talman! Vidare föreslås ett antal regelförändringar i arbetslöshetsförsäkringen, som även tidigare aviserats av regeringen. Förändringen, som har som utgångspunkt arbetslinjen, har oppositionen tyvärr valt att medvetet misstolka. Ett exempel är rätten för en sökande att under de 100 första ersättningsdagarna av en ersättningsperiod begränsa sig till yrke och närområde. Vi vet att sannolikheten att hitta ett arbete minskar med arbetslöshetens längd. Det är därför av största vikt att en arbetssökande hittar ett jobb så snabbt som möjligt. Vi anser därför att det inte är rimligt med en särskild regel som begränsar arbetssökandet. Och, fru talman, det bör kanske också påtalas att denna regeländring var gällande regel så sent som fram till år 2001, men om detta hör vi ingenting från oppositionen. Vidare framgår det av reglerna i arbetslöshetsförsäkringen att för att ett arbete ska anses vara lämpligt ska det ha tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet, exempelvis yrkesvana, utbildning, kompetens samt andra personliga förhållanden såsom ålder, hälsa och även familjesituation. Det kommer med andra ord att göras en individuell bedömning där hänsyn tas till alla personers olika förutsättningar. Den bild som oppositionen försöker ge av regelförändringen borde med lite ärligare retorik kunna nyanseras. Vidare föreslås bland annat att möjligheten att förlänga ersättningsperioder tas bort, vilket är i linje med att det är en omställningsförsäkring. Därefter erbjuds jobb- och utvecklingsgarantin. Beräkningen av godkänd bisyssla förändras från sex till tolv månader, vilket är en direkt konsekvens av att beräkningen av normalarbetstid förändras till tolv månader. För att bättre matcha arbetssökande till ett jobb anser vi också att det måste ske en reformering av Ams och Arbetsmarknadsverket. Den starka tillväxten av jobb kräver effektivare matchning. Där är tyvärr inte Ams och de 20 myndigheterna tillräckligt rätt rustade, vilket också Riksrevisionen påpekat i sin framställan. Ams och länsarbetsnämnderna avvecklas för att i stället bilda en ny myndighet, Arbetsförmedlingen, som träder i kraft den 1 januari 2008. Jag hörde att tidigare talare har varit ute och besökt arbetsförmedlingarna. Det har också jag gjort. Trots att bilden inte är entydig skulle jag vilja säga att oerhört mycket redan har hänt. Man kan redan nu se att mycket av arbetet har förändrats, från att förmedla åtgärder till att börja förmedla arbeten, vilket är oerhört glädjande. Givetvis kommer en förbättrad matchning på arbetsmarknaden att kräva fler åtgärder än denna, men det är ändå en mycket bra början. Fru talman! Utskottsmajoriteten delar inte oppositionens kritik att det saknas resurser för att fullfölja planerade åtgärder. Våra nivåer på arbetsmarknadspolitiska åtgärder motsvarar de nivåer som gällde år 2003, vilket är rimligt i den rådande högkonjunkturen. Mer intressant är kanske att Sven-Erik Österberg anser att år 2003 var ett skandalöst år för den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Fru talman! Jag tycker att oppositionen gör det oerhört enkelt för sig. Trots ett omfattande utanförskap väljer de, med socialdemokratin i spetsen, att i huvudsak peka på återställare inom arbetsmarknadspolitiken. De försöker ge en bild av att reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen inte på något sätt kan påverka arbetslinjen. Vidare ska 18 miljarder satsas på a-kassan, vilket i praktiken innebär kraftigt höjda skatter för låginkomsttagare. Det ska med andra ord bli mindre lönsamt att arbeta och mer lönsamt att inte arbeta. Ännu mer förvånande är att de i huvudsak vill ha kvar de arbetsmarknadspolitiska program som visat sig vara misslyckade. Vidare reserverar sig Socialdemokraterna mot den nya myndigheten Arbetsförmedlingen. Det spelar uppenbarligen ingen roll att politiken visat sig vara misslyckad, att Riksrevisionen har kritiserat den eller framför allt att svenska folket valde att rösta bort politiken. Enträget står man kvar vid devisen: Låt i all väsentlighet allt vara som det varit. Det får duga. För alliansen är förändringarna i betänkandet som nu kommer på plats viktiga. Men jag vill samtidigt påminna om att det sker fler reformer än dessa som kommer att ha en positiv inverkan på sysselsättningen. Instegsjobb, nystartscentrum, hushållsnära tjänster, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och paketet av förbättringar för företagen är några exempel. Det är fantastiskt att varje vecka ta del av statistiken över personer som efter lång tid av arbetslöshet eller sjukdom nu får ett fotfäste på arbetsmarknaden tack vare nystartsjobben. Vi är på rätt väg. Jag yrkar bifall till utskottsmajoritetens förslag till beslut i betänkande AU13. (Applåder)

Fru talman! Tomas Tobé säger att enligt oppositionens förslag ska allt vara som det har varit. Då har Tomas uppenbarligen inte läst någon av Miljöpartiets reservationer, där vi mycket kraftfullt har sagt att vi inte tar avstånd från att avskaffa aktivitetsgarantin men ifrågasätter jobb- och utvecklingsgarantins innehåll. Det står nämligen ingenting i propositionen om vad innehållet i jobb- och utvecklingsgarantin ska vara. Man byter bara namn. Framför allt: Var finns pengarna? Det finns ju inga pengar avsatta till individuellt anpassade åtgärder för dem som är arbetslösa. Kommer pengarna i höstbudgeten? Vi saknar också besked om vilka åtgärder regeringen vidtar för att skapa arbetstillfällen. Ni har tagit bort den så populära sänkta arbetsgivaravgiften för småföretagen, vilket gör att småföretagarna nu rasar och ifrågasätter regeringens politik. Det var en av de bästa åtgärder som vi vidtog förra mandatperioden, som jag ser det. I stället ska man nu införa någon sorts sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar, vilket i praktiken bara innebär en konkurrens om ungdomar för företagen och att man ger bidrag till företag som anställer ungdomar. Det jag också vill fråga om gäller utanförskapet. Det är en viktig fråga att föra fram. Det är ingen av oss som vill ha utanförskap. Men kan Tomas förklara hur utanförskapet minskar för de personer som står längst bort från arbetsmarknaden och som nu får ännu mer sänkt a-kassa, från 80 procent ned till 65 procent? Känner inte de ett väldigt stort utanförskap när de ser hur regeringen samtidigt tar bort förmögenhetsskatten och sänker skatten för dem som redan har höga inkomster? Är inte det en grogrund till en politisk utveckling som vi inte vill se i Sverige?

Fru talman! Jo, vi noterar från utskottsmajoriteten att Miljöpartiet närmar sig på ett antal områden, och det är mycket glädjande. Likväl är det på det sättet att Miljöpartiet ingår i en vänsterkartell som i huvudsak domineras av Socialdemokraterna. Jag valde också i mitt anförande att rikta mycket av min kritik mot det stora oppositionspartiet Socialdemokraterna. När det gäller diskussionen om jobb- och utvecklingsgarantin kontra aktivitetsgarantin är en mycket viktig skillnad att det i genomsnitt tar ungefär 2,8 år innan man har kommit in i aktivitetsgarantin, medan vi här säkerställer att man efter 300 dagar ska in i jobb- och utvecklingsgarantin. Just att göra detta på ett tidigare stadium tror jag kommer att vara oerhört viktigt. Jag räknade i anförandet upp ett antal saker som kommer att ingå i jobb- och utvecklingsgarantin. Du behöver inte heller vara orolig när det gäller resurser, Ulf Holm. 9,8 miljarder tillförs år 2008, och det är en ganska omfattande satsning. Under detta år finns det tillräckligt med resurser. När det gäller riktade arbetsgivaravgifter och kritiken mot att regeringen tagit bort sänkningen av arbetsgivaravgiften för småföretagare har vi valt att ta bort den därför att den inte visat sig vara just jobbskapande. När vi fick utvärderingarna valde vi att titta på vilka andra typer av subventioner som bättre kommer att leda till att personer som står långt borta från arbetsmarknaden kan få hjälp in. Nu har vi alla förslagen om nystartsjobben, om sänkning av arbetsgivaravgifter för ungdomar och så vidare.

Fru talman! Jag uppmanar än en gång Tomas Tobé att läsa reservationerna och ta till sig det som vi från Miljöpartiet för fram som en ny politik, som inte innebär en piska utan en morot för människor som är arbetslösa att få ett jobb. Det är det som är den väsentliga skillnaden här i politiken. Ni från Moderaterna med hjälp av era stödpartier i regeringen har piskor till dem som är arbetslösa. Ni vill nu sänka a-kassan ännu mer, sätta en gräns för hur länge man kan få a-kassa och ta bort möjligheten till förlängning. För vad gör man med människor som inte har fått ett arbete efter 300 dagar? Vad hjälper det med sänkta ersättningar? Blir det inte ett större utanförskap för dessa människor när de samtidigt ser att ni tar bort förmögenhetsskatten och fastighetsskatten och sänker skatten för dem som redan har väldigt mycket pengar medan de själva knappt har råd till hyran? Är inte det ett sätt att öka utanförskapet? Från Miljöpartiets sida vill vi i stället med vårt förslag se till att garantera att man från att man blir arbetslös tills man har hittat ett jobb ska få en a-kassa som är väl avvägd och som motsvarar 80 procent. Detta för att personen i fråga inte ska känna utanförskap utan få en morot att söka ett arbete. Vi har från Miljöpartiets sida lagt fram flera förslag på hur man kan skapa arbetstillfällen genom satsningar på miljöteknikföretag, kollektivtrafiken och så vidare. Men ni är enbart intresserade av att sänka skatten för dem som redan har mycket pengar. Det ökar utanförskapet, Tomas Tobé! Det borde du ta ansvar för.

Fru talman! Jag tror att både jag, utskottsmajoriteten och alliansregeringen tar ett ganska stort ansvar. Vi konstaterar att vi har ett omfattande utanförskap i en brinnande högkonjunktur, och vi är medvetna om att det krävs ganska kraftfulla reformer för att långsiktigt bryta denna utveckling. När man tittar på alla de nya förslag som lanseras från Miljöpartiet tycker jag ändå att man ser en ganska stor satsning på friåret. Det vill säga att man fortfarande vill hitta något sätt att få de personer som redan finns inne på arbetsmarknaden att lämna den. Det är den stora satsningen från Miljöpartiet. Vidare är det på det sättet att man kommer in i jobb- och utvecklingsgarantin efter 300 ersättningsdagar i a-kassan. Vi menar att det som klyver Sverige i dag är den omfattande arbetslösheten. Det absolut bästa sättet att minska klyftor i samhället är att lyckas pressa tillbaka arbetslösheten. Det var därför vi kunde se att klyftorna ökade i samhället under den förra regeringen. Det berodde på att man misslyckades med arbetsmarknadspolitiken. När det gäller de skattesänkningar som har gjorts tycker jag att även Ulf Holm med lite ärlighet borde kunna erkänna att det har genomförts ganska kraftiga skattesänkningar för låginkomsttagare. Det är intressant att Miljöpartiet inte samtidigt som man talar om att återställa a-kassan till 80 procent säger att man vill genomföra kraftigt höjda skatter för låginkomsttagare.

Fru talman! När man hör Tomas Tobé låter det nästan som att det är han som sitter i opposition. Han går på här och säger att oppositionen inte har några förslag och så där. Det är ju den här regeringens och er majoritets förslag som vi debatterar! Det är ju inte vi som har lagt fram denna proposition! Sedan vill jag bara säga att det inte alls är så att vi från Vänsterpartiet är nöjda med hur allting har varit. Jag säger som Ulf Holm: Du får väl läsa de motioner och reservationer som vi har skrivit! Dessutom är det väl välkänt att Vänsterpartiet gick till val på en väldigt stor och omfattande jobbsatsning som innebar att vi ville anställa 200 000 nya personer inom välfärdssektorn i kommunerna och landstingen där det behövs personal. Det förhånades ju under valrörelsen som någonting som var helt orimligt och orättvist, och man sade att det skulle bli dyrt. Detta är lite lustigt nu när regeringen redan efter bara två framlagda budgetar har sänkt skatten med dubbelt så mycket som hela denna jobbsatsning på 200 000 nya jobb skulle kosta statskassan. Så att Vänsterpartiet inte skulle ha några förslag på hur man skapar sysselsättning - till skillnad från er som väljer att lägga pengarna på att slopa förmögenhetsskatt och fastighetsskatt för folk i Bromma och Danderyd - faller på sin egen orimlighet. Jag måste få ställa ytterligare en fråga. Jag blir mycket oroad när Tomas Tobé nämner detta med den varaktiga, samhällsnyttiga sysselsättningen i jobb- och utvecklingsgarantin. Han säger: Vi utgår från att regeringen kommer att återkomma med något fiffigt förslag om detta. Ni tycker alltså att det är okej att vi ska sitta och fatta ett beslut om en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som kommer att omfatta en massa människor utan att ha en aning om vilka villkor som ska gälla! Jag skulle gärna vilja ha någon typ av beskrivning från Tomas Tobés sida om det här är en sysselsättning där det är okej att lönerna ligger under kollektivavtalsnivå, om det är en sysselsättning som ska vara livet ut som något slags förvaring eller om tanken är att detta ska föra människor tillbaka till arbetsmarknaden. Någonting har ni väl ändå tänkt?

Fru talman! Jo, det stämmer att Vänsterpartiet har ett flertal förslag. Men jag hade nog ändå förväntat mig att man efter ett valnederlag under en brinnande högkonjunktur - ett direkt underkännande när det gäller arbetsmarknadspolitiken - haft rimligt med tid att börja fundera över om ni kanske kan komma med lite nytänkande. Kanske det kan vara lite nya förslag som kommer upp till debatt. Uppenbarligen pågår ingen sådan process över huvud taget. Jag noterade mycket väl att Vänsterpartiet hade en stor jobbsatsning med 200 000 jobb i offentlig sektor. Det intressanta är att ni aldrig har kunnat leverera detta i den vänsterkartell som ni befann er i. Detta beror på att vi tidigare alltid hört att det ska satsas på vård, skola och omsorg, men så länge man inte lyckats pressa tillbaka arbetslösheten och samtidigt haft höga kostnader i transfereringssystemen har man inte heller haft råd att göra dessa satsningar. När det gäller konstruktionen för samhällsjobb tycker jag att det är en oerhört viktig signal att det inte är så att man kommer in i jobb- och utvecklingsgarantin och sedan händer ingenting mer. Jag tycker att det är ganska bra att det, om man även efter 450 dagar inte har lyckats få en person in på arbetsmarknaden, finns en till hållplats där något ytterligare kommer att ske. Eftersom detta kommer under 2009 tycker jag att den exakta konstruktionen för detta inte behöver meddelas i dag. Vidare tycker jag att det är intressant att när man läser texterna från Josefin Brink och Vänsterpartiet, fru talman, talas det väldigt mycket om att hela denna politik handlar om att skapa en låglönemarknad. Jag tycker att det vore intressant om Josefin Brink kunde tala om vilken låglönemarknad det är vi har sett växa fram nu under avtalsrörelsen. Jag tycker vidare att det skulle vara intressant om Vänsterpartiet och Josefin Brink kunde tala om varför det är så oerhört mycket bättre med plusjobb än med nystartsjobb. Plusjobben omfattas inte heller av de regler som gäller på arbetsmarknaden som Vänsterpartiet annars brukar hylla relativt högljutt.

Fru talman! Att jobbsatsningen på 200 000 jobb i välfärdssektorn inte genomfördes under förra mandatperioden beror ju på att Vänsterpartiet har ägnat sig åt politikutveckling och lanserade detta förslag i valrörelsen som någonting som vi ville genomföra i majoritet efter valet. Nu gick det som det gick, och jag tror att ganska många människor - nu när de får klart för sig hur lurade de har blivit när de fått veta att det var omöjligt att satsa på välfärden men fullt möjligt att satsa på enorma skattesänkningar för de rikaste - kanske börjar dra öronen åt sig och undra om det var så fiffigt att rösta fram denna majoritet. Det visar sig ju också i opinionsmätningar. Det är ju inte direkt oppositionen som har anledning att vara orolig för sin popularitet just nu utan snarare den här regeringen. Jag måste ändå återvända till detta med den varaktiga, samhällsnyttiga sysselsättningen och allt detta. Det handlar ju om huruvida man vill skapa ett slags avstjälpningsplats - en låglönemarknad, ett ställe vid sidan av den reguljära arbetsmarknaden - där människor som enligt regeringen inte riktigt har någon plats på arbetsmarknaden placeras. Tomas Tobé återupprepar sin kritik av plusjobben och säger att de var så dåliga på alla sätt och vis. Som sagt var lönen avtalsenlig. Kommunalarna har sådana löner, ser du! Det var inte några exceptionella löner. Ganska många människor har ungefär 15 000 i månaden i lön. Tomas Tobé kanske inte känner så många sådana, men så är det faktiskt. Plusjobben var tänkta att leda vidare. Man skulle få arbetsmarknadspolitiskt stöd under tiden så att man faktiskt kunde bli återanställd sedan. Det var en konstruktion som var gjord för att människor skulle kunna ta sig ur långtidsarbetslöshet. Om det nu var så dåligt måste rimligtvis det som ni föreslår för långtidsarbetslösa - som är någonting liknande vad jag kan förstå - vara väsentligt bättre. Jag vill veta: Jämfört med plusjobben som riktade sig till långtidsarbetslösa och som var en varaktig, samhällsnyttig sysselsättning med syfte att leda till nya jobb - vad är det som kommer att vara så mycket bättre med era motsvarande åtgärder?

Fru talman! Det stämmer att lanseringen i valrörelsen med 200 000 jobb i offentlig sektor kan vara förhållandevis ny. Men jag kan nog ändå hedra Vänsterpartiet med att säga att ni även tidigare faktiskt talat om att ni vill göra satsningar i offentlig sektor. Vi har kunnat konstatera att under de tolv år då vi hade en vänstermajoritet gjordes inte tillräckligt mycket satsningar på välfärdens kärnområden. Det är klart att man inte klarar av att leverera detta i en tid då man inte lyckas pressa tillbaka arbetslösheten och när man har höga kostnader i transfereringssystemen. Så är det ju, och det tycker jag är viktigt att påtala. När det gäller just satsningar på välfärdens kärnområden kan man till exempel notera att den här regeringen under den kommande tvåårsperioden kommer att leverera 14 miljarder mer till kommuner och landsting. Det är sådant som kommer att säkerställa att det finns tillräckligt med resurser för att man ska kunna anställa fler också inom offentlig sektor. När det gäller diskussionen om de varaktiga, samhällsnyttiga jobben så menar vi, och jag tycker, återigen att det är en viktig signal att säga att man inte bara ska vara inne i denna jobb- och utvecklingsgaranti och sedan finns det så att säga ingen ny punkt där det händer någonting ytterligare. Jag tycker att det är en ganska viktig signal som kommer. När det gäller konstruktionen får jag väl göra dig besviken och säga att du inte kommer att få något svar på den frågan i dag. När det gäller hyllandet av plusjobben från Vänsterpartiet vet du mycket väl att de inte omfattas av LAS, och det brukar normalt vara någonting som Vänsterpartiet väljer att lyfta fram. Jag kan inte förstå ert motstånd mot nystartsjobben, när vi kan se att personer som har varit borta ifrån arbetsmarknaden under väldigt lång tid nu äntligen får en chans att komma in på arbetsmarknaden med ett riktigt arbete. Jag tycker att det är en mycket god politik, fru talman.

Fru talman! Det finns väl några punkter där Tobé kanske skulle ta det lite lugnt, nämligen utanförskapet, Riksrevisionen och skattesänkningen. Är det inte det egentliga utanförskapet man håller på att skapa just nu, med dem som sätts helt utanför arbetsmarknaden? De som kommer in just nu är ju de som står närmast. Den bästa högkonjunkturen på 40 år, Tobé, det är ju det som faktiskt gäller här nu. Och då slår regeringen sig för bröstet och säger: Ja, det blir mycket jobb med nystartsjobben! Ja, 7 000-8 000 har det blivit, trots denna fantastiska marknadsföring. Det är ju det som faktiskt har hänt just nu. Och den vd på Söder som hade 80 000 i månaden och som får nystartsjobb - ja, han var väl knappast den som var aktuell för plusjobb; det kan jag hålla med om. Det handlar om helt skilda saker, Tobé. Du blandar ihop äpplen och päron i den debatten som har varit. Var försiktig med Riksrevisionen. Den kommer att förfölja er majoritet - jag är helt säker. Det har redan börjat med anledning av utförsäljningen av de statliga bolagen. Riksrevisionen är ju inte lika populär hos regeringen just nu, kan man ju säga. När det gäller skattesänkningen: Läs vad RUT har skrivit! 50 procent av de skattesänkningar som går ut i samhället har hamnat hos den tiondel av befolkningen som tjänar mest. För dem som tjänar minst går det ju inte ihop när de ska betala de ökade pålagor - a-kasseavgifter, bortdragning av skattereduktion för fackföreningsavgift, trafikförsäkring och så vidare - som kommer. De går ju med minus i det här. Det är ju sanningen. Det är ju dina väljare som tjänar på det här. Det är ju så det har varit. Var också lite försiktig med hur läget är. Svenska folket har ju liksom inte tagit politiken helt till sitt hjärta, om man tittar på opinionssiffrorna. Opinionssiffror är opinionssiffror, men det verkar som om i alla fall några känner sig lite besvikna på den förda politiken jämfört med vad man sade i valet. Det är det som är sanningen. Aga - ja, man går från aga till misshandel, kan man säga! Jobb- och utvecklingsgarantin såg jag att någon kallade för JUG. Det är kanske det som den egentligen ska kallas för.

Fru talman! Jag tycker att Sven-Erik Österberg kan vara försiktig med att tala om vilka som är "dina väljare". Jag tror att man ganska tydligt kunde se att det var ganska många av dina tidigare väljare som valde att rösta på mitt parti i förra valet. Att ligga bra till i opinionssiffror var tidigare Moderaternas absolut bästa gren, men när det kom till match och valresultat har vi tidigare, historiskt, inte varit särskilt bra på det. 2006 var ett bra år i alla fall, får vi konstatera. När det gäller min kritik mot Riksrevisionen ville jag peka på att jag tyckte att det var lite underligt att man inte i något av anförandena från oppositionen valde att ens kommentera kritiken från Riksrevisionen. Det skulle vara intressant om Sven-Erik Österberg ändå kunde utveckla: Är det så att det finns någonting i den här kritiken mot programmen som man faktiskt kan hålla med om, när han trots allt väljer att stå kvar i dem? Jag tycker också att Sven-Erik Österberg förtjänar att få kommentera en annan sak. Är det på det sättet att du kritiserar väldigt hårt de nivåer som vi har valt på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som ligger i linje med de nivåer som gällde år 2003? Kanske, fru talman, Sven-Erik Österberg skulle kunna svara på om han anser att det var ett skandalöst år 2003 för den socialdemokratiska regeringen? När det gäller skattesänkningar vet man mycket väl att om man tittar på konstruktionen av jobbavdraget så är det framför allt konstruerat så att de som tjänar minst har fått procentuellt störst höjning. Det tycker jag är oerhört viktigt. Där förtjänas också ett svar, när man lovar att gå ut och återställa a-kassan med en kostnad på 18 miljarder. Då är man också förpliktad att berätta hur detta ska finansieras. Vi vet redan att det kommer att innebära kraftigt höjda skatter, som nu sänkts. Detta säger att det ska bli mer lönsamt att inte arbeta framför att arbeta.

Fru talman! Jag ska bemöta det här direkt, till skillnad från nuvarande regering, som aldrig svarar på frågor. Jag ska självrannsaka mig. År 2003 gjorde vi det stora misstaget. Vi drog ned på arbetsmarknadsåtgärderna därför att vi lyssnade på experterna, ekonomerna, som sade att det inte behövdes någonting, för nu kom högkonjunkturen. Arbetsmarknadsåtgärder skulle bara spä på överhettningen, och räntan och inflationen skulle stiga. När man tittar i backspegeln kan man se att det var där misstaget begicks. Vi skulle ha hållit uppe nivåerna för att se till att de som hade det svårast kom ut på arbetsmarknaden. Nu håller den här regeringen på att göra om precis samma misstag i en högkonjunktur. Ni ger inte tillräckligt stöd för dem som står utanför och som får chans att komma in på arbetsmarknaden, när bland annat småföretagarna frågar efter yrkeskvalificerad arbetskraft. Det är ju där man missar just nu. Man skriker på arbetskraftsinvandring samtidigt som nästan 4 procent är öppet arbetslösa. Det är ju det problemet som regeringen har. Det motverkar ni ju inte genom lägre ersättningar och genom att piska dem som redan finns utanför. Det kan ni ju bara möta upp genom att ge dem utbildning och se till att de är kvalificerade för de jobb som erbjuds. Det är ju där ni begår misstaget. Det var vi som gjorde misstaget 2003, som drog ned. Upprepa inte det misstaget! Ni behöver ju inte göra allt som Persson gjort! Det är ju det ni säger hela tiden. Persson gjorde så, och så gör vi också. Gör inte som Persson gjorde 2003! Se till att öka på det där nu, så att vi får ut folk i jobb! Det är ju det stora misstaget som begicks här. Och så gällde det de 100 dagarna. Ja, det var ju det vi insåg var fel. Det var ju det som satte människor i en utsatt situation och som gjorde att man fick sådana här konstigheter, där man på vissa arbetsförmedlingar tvingade iväg människor från dag ett och skulle riva bort barn från skola och dagis. Det var ju därför de 100 dagarna infördes - en period då man har rätt att söka. Det ger en klar och tydlig regel till den som är arbetslös med rimliga villkor för att kunna möta upp det här. Den river ni bort och säger att den har funnits förut. Ja, vi tog bort den för att den inte var bra. Gör inte om det misstaget också då, Tobé! Det är ju det ni håller på och gör nu!

Fru talman! Vi får tacka för det erkännandet och även råden. En sak kan man ändå konstatera om er tidigare partiledare, Göran Persson, och det är att han hade relativt bra koll på ekonomin, det vill säga att han talade om hur han valde att finansiera reformer. Ni har fortfarande inte valt att svara på frågan om hur ni ska finansiera ett återställande av a-kassan, men vi får väl se om svaret kanske kommer lite senare. Vidare har ni inte heller i er reservation valt att finansiera rätt till heltid, er satsning på ungdomar och så vidare. Där kanske ni ändå har lite grann att lära av er tidigare partiledare. Vi får väl se vad som händer. När det gäller beskrivningen av att vi inte gör tillräckligt med satsningar, fru talman, på arbetsmarknadsåtgärder, vill jag ändå säga att vi satsar 9,8 miljarder 2008 på jobb- och utvecklingsgarantin. Vi kommer vidare att satsa 2,8 miljarder på jobbgarantin för unga. Det är omfattande satsningar. Det är möjligt att Sven-Erik Österberg inte tycker att det är fantastiskt med de över 7 000 personer som har gått in i nystartsjobb, men då tror jag att han inte riktigt förstår situationen. Det här är personer som har stått väldigt långt bort från arbetsmarknaden, som tidigare endast har funnits inne i åtgärder och inte har hittat ett riktigt arbete. Nu får de en ordentlig möjlighet till ett jobb som kommer att vara även efter lönesubventionen. Det tycker i alla fall den här utskottsmajoriteten och alliansregeringen är väldigt bra. (Applåder)

Fru talman! Dagens debatt om arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 13, Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken , innebär att Allians för Sverige fortsätter arbetet med att se till att det blir fler jobb och fler i jobb. Vi ser de brister som den förra regeringen envist blundade för, och vi sätter nu segel för att vända arbetsmarknadsskutan, som alltför länge seglat vind för våg. En rad reformer har redan genomförts sedan regeringen tillträdde i höstas, men det krävs ytterligare satsningar för att minska utanförskapet och skapa ett utrymme för en god välfärd, som till exempel en bra skola för alla elever och vård utan köer. Den övergripande inriktningen är att göra det mer lönsamt att arbeta, enklare att anställa och mer attraktivt att starta och driva företag. Därför är det mycket glädjande att se att både arbetskraftsutbudet och jobben nu ökar kraftigt. I april anmälde sig 30 000 nya arbetssökande, vilket är 7 000 färre än förra året. Samtidigt fortsatte antalet lediga jobb att öka, och siffran för antalet varsel var den lägsta på sju år. Antalet sysselsatta ökade alltså med 156 000 personer jämfört med april 2006. Arbetslösheten sjönk, och antalet arbetade timmar ökade. Under första kvartalet 2007 ökade antalet sysselsatta ungdomar i åldern 16-24 år med 44 000 jämfört med samma kvartal förra året. Det var den största sysselsättningsökningen för ungdomar sedan 1987. En så stark utveckling har inte uppmätts för ungdomar på minst 30 år. Allianspartierna gick till val på att bryta det omfattande utanförskapet i vårt samhälle. När vi tillträdde regeringsmakten stod över en miljon människor i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten ökade under förra mandatperioden från 54 000 till 94 000 personer. Arbetslösheten är oacceptabelt hög bland personer med utländsk härkomst och bland dem med funktionshinder av olika slag. Vi vet också att antalet förtidspensioneringar ökade kraftigt. Det var en icke-fungerande arbetsmarknad som den förra regeringen lämnade efter sig - en arbetsmarknad som lämnade många utanför och låste in dem i åtgärder eller jobb som de vantrivdes med men inte vågade lämna. Fru talman! Göran Persson beskrev det hela efter valförlusten i höstas som att Socialdemokraterna lämnar efter sig ett dukat bord. Det dukade bordet bestod av krossat porslin, urskrapade skålar och möjligtvis lite rester på golvet. Dessutom lämnade de en springnota på köpet. Socialdemokraterna har inriktat sig på att kritisera alliansregeringens politik genom att plocka ut enskilda förslag, som de påstår leder till försämringar, i stället för att själva komma med konstruktiva förslag. Det kanske är för mycket begärt att de som blundat för verkliga samhällsproblem i så många år ska förstå att vi för en sammanhållen, strategiskt riktig politik för att bryta utanförskapet. Det vi gör är att med kraft bedriva en politik som vågar attackera samhällsproblem i stället för att dölja dem. Jag har funderat på om det kanske handlar om någon form av förnekelse, för det kan ju inte vara ett speciellt roligt resultat att ta med sig att ha förtidspensionerat så många människor bort från arbetsmarknaden, att nästan ha fördubblat ungdomsarbetslösheten och att ha ökat segregationen, alltså att ha varit med om att öka klyftorna i Sverige. Det skedde under vänsterkartellens styre. För att bryta utanförskapet har alliansregeringen inlett ett omfattande förändringsarbete. Målet måste vara att alla som vill arbeta ska kunna göra det. Vi såg att de stora marginaleffekterna för låg- och medelinkomsttagare var en huvudorsak till att tröskeln in på arbetsmarknaden var så hög. Därför har vi infört jobbskatteavdraget. Det sänker tröskeln in på arbetsmarknaden för dem som står utanför och ökar drivkrafterna för människor att gå upp i arbetstid. Vi vet att sambandet mellan arbete och socialt välbefinnande är starkt. Vi inte bara pratar, utan vi gör satsningar på företagandet. Vi satsar på åtgärder för att minska arbetslösheten totalt sett - det gäller i synnerhet ungdomar, invandrade och funktionshindrade - i både höstens och vårens budgetar. Vi inför nu en jobb- och utvecklingsgaranti för att stödja långtidsarbetslösa på deras väg tillbaka in i arbetslivet. Vi satsar också mer pengar för att kunna möta upp detta. Jobb- och utvecklingsgarantin ersätter aktivitetsgarantin, som mötts av omfattande och skarp kritik för såväl bristande kvalitet som effektivitet. Inriktningen ska nu vara individuellt utformade insatser av hög kvalitet, intensifierade insatser för jobbsökning samt individuell coachning för att därefter erbjuda ett stort inslag av arbetspraktik och arbetsträning i syfte att bereda vägen tillbaka in i arbetslivet. Vi ombildar arbetsförmedlingarna, länsarbetsnämnderna och Arbetsmarknadsverket till en sammanhållen myndighet - arbetsförmedlingen kort och gott - för att få en effektivare operativ enhet som dessutom blir mindre kostsam. Det ger också bättre förutsättningar för en rättssäker verksamhet. För att komplettera och utmana, och ibland spränga gränser, krävs emellertid att det finns utrymme att tänka utanför "boxen". Då är andra aktörer en viktig del, och därför öppnar vi för en mångfald av aktörer som kan vara med i jobb- och utvecklingsgarantin och som kan fylla andra behov, som har andra kontaktytor och annan kompetens och erfarenhet, till exempel folkhögskolor, bemanningsföretag, fackliga organisationer och ekonomiska föreningar såsom Klippan i Dalarna. Fru talman! Det här är en del av de åtgärder som den nya alliansregeringen vidtagit för att bryta utanförskapet, ta itu med samhällsproblemen och skapa fler jobb. Arbetslinjen återupprättas i svensk politik. Till detta arbete ska läggas vår ambition att öppna vägar tillbaka in i arbetslivet för dem som vill och kan men i dag står utanför. Den förra regeringen slog undan benen för många människor. Vi ser till att hjälpa dem upp. (Applåder)

Fru talman! Det finns alltid en orsak till allt. Det finns flera orsaker till att svenska folket valde bort den gamla socialdemokratiska minoritetsregeringen - skolans försämring, energibristen med skyhöga elpriser, stora brister i vård och omsorg, höga pålagor, krångliga regler för våra företag och så vidare. Jag tror dock att den enskilt viktigaste orsaken var vänsterkartellens oförmåga att skapa jobb. Den gamla socialdemokratiska regeringen förmådde inte skapa fler arbeten i en mycket stark och ganska långvarig högkonjunktur. Det resulterade i ett enormt utanförskap. Över en miljon människor stod på olika sätt utanför arbetsmarknaden, vilket var oacceptabelt. Det är därför hela politiken måste reformeras, också arbetsmarknadspolitiken. Fru talman! Kärnan i alliansens arbetsmarknadspolitik är att fler ska slussas in på arbetsmarknaden. Fler ska arbeta, och färre ska lämna arbetsmarknaden i förtid. Det innebär att det måste löna sig att arbeta. Det måste bli mindre kostsamt att anställa och mindre krångel för våra företag. I stället måste det bli mer lönsamt att driva företag och faktiskt skapa arbete åt sig själv och andra. De välståndsbildande krafterna måste återupprättas. Vi reformerar nu myndighetsstrukturen på arbetsmarknadsområdet. Arbetsmarknadsverket reformeras. Ams och länsarbetsnämnden avvecklas som egna myndigheter. Arbetsförmedlingens verksamhet inriktas på att matcha arbetslösa med de jobb som stadigt växer fram, inte på att gömma undan människor i statistik och låsa in dem i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är nu de arbetslösa ska ha jobb. Själva kärnan i det misslyckande som Socialdemokraterna lämnar efter sig är att den gamla s-regeringen inte lyckades styra Ams och arbetsförmedlingens arbete så som man borde ha gjort. Aktivitetsgarantin avskaffas, som vi hört tidigare, och ersätts med jobb- och utvecklingsgarantin. Den består av tre tydliga faser. Den första är en intensiv specialanpassad jobbsökaraktivitet med mycket stöd och hjälp från arbetsförmedlingen. Den andra är utbudet av arbetsmarknadspolitiska program som inkluderar exempelvis arbetsplatspraktik, subventionerade anställningar och kompetenshöjande insatser. Som tredje fas i jobb- och utvecklingsgarantin har vi den varaktigt samhällsnyttiga insatsen, som vi i dag fått mycket kritik för. Tänk då på att detta inte införs nu, utan det kommer först om ett tag. Jag är helt övertygad om att vi i denna tredje fas av jobb- och utvecklingsgarantin kommer att hitta bra åtgärder och uppgifter för människor. Det som gör mig lite bekymrad är framför allt Sven-Erik Österbergs och Socialdemokraternas hånfulla attityd till att vi går ifrån en aktivitetsgaranti som bevisligen låst in människor i ett ekorrhjul som de inte förmått ta sig ur. Den hånfulla kritiken av det som vi försöker göra känns tråkig, fru talman. Till och med Amsdirektören var positiv till våra förslag när han besökte utskottet - vilket också står i betänkandet - eftersom vi med dessa ändrade strukturer nu verkligen sätter fokus på de arbetssökande. Vi ändrar också vissa regler i arbetslöshetsförsäkringen, och skyldigheten att anmäla lediga platser avskaffas, vilket vi redan hört i dag. Fru talman! Arbetsförmedlingen har varit föremål för flera olika rapporter och granskningar från Riksrevisionen. Det gäller till exempel arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen. Granskningen har inriktats på att se om arbetsförmedlingen på ett effektivt sätt arbetar med de kommunala ungdomsprogrammen. Den visar att det finns flera och stora brister i arbetsförmedlingens verksamhet. Bland annat framkom det att arbetsförmedlingen inte stöder ungdomarnas arbetssökande under tiden i programmen, det som den från början var till för. Detta riskerar naturligtvis att påverka ungdomarnas möjligheter att så snabbt som möjligt komma i arbete eller i en reguljär utbildning. En annan brist som framkom var att ungdomarna inte behandlades på ett likvärdigt sätt, utan det hela var mycket ojämlikt beroende på var man hamnade. Riksrevisionen har också publicerat en mycket känd rapport om den offentliga arbetsförmedlingen. I den granskning som gjordes tittade Riksrevisionen på effektiviteten, produktiviteten och själva rollen i matchningsprocessen. Man kan tycka att det är en ganska viktig del, eftersom arbetsförmedlingen är till för att göra just det. En av Riksrevisionens slutsatser var att arbetsförmedlingens sätt att fungera hade mycket stora brister och att det fanns en stor potential för ökad effektivitet. Det är nog årets underdrift, fru talman. Enligt Riksrevisionens bedömning fanns det inte heller någonting som tydde på att matchningsprocessen hade förbättrats under de senaste decennierna. Tvärtom hade den marginaliserats. Den har till och med minskat sedan början av 1990-talet. Huvudparten av matchningarna på arbetsmarknaden sker utan någon som helst inblandning av arbetsförmedlingen. Förmedlingen prioriterar främst arbete med arbetsmarknadspolitiska program. Vi har också tidigare varit mycket kritiska till all den tid som har gått åt för att förmedla till exempel friåret. Riksrevisionens samlade bedömning blev att bristerna är så omfattande att regeringen bör genomföra en övergripande översyn av hela arbetsförmedlingskonceptet. Det är naturligtvis en mycket allvarlig kritik som har riktats mot arbetsförmedlingarnas sätt att arbeta och den gamla regeringens oförmåga att rätta till problemen. Fru talman! Vi måste helt enkelt förbättra träffsäkerheten i arbetsförmedlingens verksamhet. Vi vill ha en individuell handlingsplan för alla arbetslösa inom en månad. Vi vill se arbetsförmedlingen få göra det de faktiskt vill och kan, att matcha och coacha sina arbetssökande. Vi måste också komplettera arbetsförmedlingen med andra arenor och aktörer. Det kan vara branschvisa, som vi har hört här tidigare, privata, bemanningsföretag eller fackföreningar. Det här kommer vi att återkomma till. Vi har också fått höra från arbetsförmedlingen själv att man där tycker att det är skönt med en annan inriktning med den nya regeringens sätt att hantera problemen. Då kommer deras arbetsstolthet och arbetskompetens faktiskt till sin rätt. Och det är precis så det ska vara. Fru talman! Riksrevisionen kritiserar också mycket starkt de bristande insatserna mot deltidsarbetslösheten och mycket annat. Men som en helhet kan man säga att den tidigare regeringens förda arbetsmarknadspolitik, genom arbetsförmedlingarna och hur man har hanterat helheten, får icke godkänt. Fru talman! Den nya regeringen introducerar nystartsjobben som ger en chans till alla dem som har stått långt från arbetsmarknaden väldigt länge. Jag tänker inte räkna upp alla nystartsjobb, men det finns nystartsjobb för långtidsarbetslösa, nystartsjobb för äldre, nystartsjobb för ungdomar och nystartsjobb som också ska omfatta till exempel asylsökande som fått uppehållstillstånd samt kvotflyktingar och deras anhöriga. För de här grupperna ska skattesubventionen gälla under de tre första åren efter det att uppehållstillståndet beviljats. Det här kommer att kunna hjälpa väldigt många av dem, men vi återkommer med fler åtgärder för att påskynda arbetsmarknadsinträdet för personer med utländsk bakgrund, till exempel lärlingsintroduktion och arbetsplatsintroduktion, som ju redan har permanentats, samt de 12 000 ytterligare lärlingsplatser som vi har infört. Sven-Erik Österberg talade väldigt hånfullt även om de 8 000 personer som har fått riktiga jobb tack vare nystartsjobbsreformen. Jag tycker att det är ett tråkigt sätt att se på de arbetslösa och den nya regeringens åtgärder och ansträngningar. Fru talman! Jag ser att min tid löper i väg, men skulle bara vilja nämna att den nya regeringen också gör andra stora och viktiga satsningar, bland annat på lönebidrag, där vi utökar antalet platser, höjer ersättningsnivån och så vidare. Slutligen, fru talman, skulle jag bara vilja säga att politiken är en helhet, där de olika delarna måste samverka för ett bra resultat. Politik är att vilja och att kunna prioritera och göra rätt sak vid rätt tid. Tyvärr är mycket av Socialdemokraternas och Vänsterpartiets lösning att ropa efter mer av den gamla misslyckade politiken, som har fört oss hit där vi är i dag, med en tidigare massarbetslöshet. Väljarna var klokare än så, insåg att vi behövde en förändring och valde en regering med förmåga att blicka framåt i stället för bakåt. Det är nu vi genomför allt det som vi lovade att göra och som Sverige så väl behöver. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. (Applåder)

Fru talman! Vi behandlar i detta betänkande flera olika delar, både regeringens förslag till reformer inom arbetsmarknadspolitiken och Riksrevisionens styrelses framställningar på olika områden som berör vårt utskott. Fru talman! Jag skulle vilja inleda med Riksrevisionens rapporter, som visar på stora brister hos den tidigare regeringen vad avser arbetsmarknadspolitiken. I en av rapporterna menar Riksrevisionen att regeringen skulle ha gjort en genomgripande översyn av den statliga arbetsförmedlingens roll och arbetsformer. Det man menar är att granskningen har visat att det finns omfattande brister i den statliga arbetsförmedlingen. Arbetsgivarkontakter har inte prioriterats av Ams under de senaste fem åren, alltså mellan 2001 och 2006. Man skriver vidare att placeringar i arbetsmarknadspolitiska program tar i anspråk en stor del av arbetsförmedlingens resurser. Man menar vidare att arbetsförmedlingens produktivitet har minskat, att effektiviteten i förmedlingsarbetet är låg och att det finns stora skillnader mellan olika förmedlingskontor. Det är just därför den nya regeringen nu gör genomgripande förändringar i arbetsmarknadspolitiken och i arbetsförmedlingens arbetsformer. Fru talman! Den nya alliansregeringen har på några månader lyckats ta tag i flera av den förra regeringens stora brister inom arbetsmarknadspolitiken. Fokus har nu satts på matchningsfunktionen och på att arbetsförmedlingarna ska få mer tid att jobba med förmedling av jobb, när dessa nu kommer med enormt stor styrka. Det är oerhört viktigt att vi nu kan ge bra stöd till alla de arbetsgivare som snabbt behöver få arbetskraft. Får vi de människorna i arbete kan vi få resurser till att stödja dem som står långt från arbetsmarknaden. Fru talman! I regeringens proposition om reformer inom arbetsmarknadspolitiken har vi fått flera förslag på förändringar som vi hoppas ska kunna bli ett stöd för arbetslösa, ett bättre stöd än dagens system. Detta innefattar bland annat en organisatorisk förändring av arbetsförmedlingen med en sammanhållande myndighet, vilket är bra. Regeringens förslag om en ny jobb- och utvecklingsgaranti för dem som stått utanför arbetsmarknaden under en lång tid välkomnar vi. De erbjuds individuellt utformade åtgärder, så att personen så snabbt som möjligt ska komma tillbaka i arbete. Det kommer att vara en garanti i flera steg, och tanken är att alla ska kunna känna att de får möjlighet till arbete. Vi vet att inte alla klarar de krav som arbetslivet ställer i dag, men det ska finnas någon uppgift för alla. Jag tycker att det är bra att vår nya statsminister i valrörelsen sade att även en person som vill arbeta en timme ska få hjälp att förverkliga sin ambition. Vi ska ha en hög ambitionsnivå på arbetsförmedlingen, och det kommer att kräva mycket kraft och vilja att förverkliga den förändrade arbetsmarknadspolitiken. Vi kristdemokrater tror att vi kommer att behöva ge ett ökat stöd till så kallade sociala företag, vilket också nämns i betänkandet. De ger ofta människor med funktionshinder eller andra arbetshandikapp en chans till ett jobb. Alliansregeringen har avsatt stora resurser till lönebidragsanställningar. De ökar, och det är bra. Det ger nämligen många personer möjlighet att få vara med i arbetsgemenskapen ute i samhället, bland annat genom dessa så kallade sociala företag. Jag har den senaste tiden besökt flera sådana verksamheter, som Erikshjälpen och Hela Människan. Det är två organisationer som bland annat genom second hand-butiker erbjuder arbetsprövning, men även anställning med lönebidrag för dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det kan vara före detta missbrukare som vill starta om. Det kan vara personer med olika funktionshinder och personer med psykiatriska diagnoser. Att de här människorna får komma in i en arbetsgemenskap ger en stor vinst för individen, men också en vinst för samhället. När det gäller de förslag avseende personer med utländsk bakgrund som har kommit upp under den allmänna motionstiden och som behandlas i betänkandet har regeringen redan tagit fram förslag på så kallade instegsjobb, vilka ska vara riktade som stöd till nyanlända. Även andra förslag som regeringen har lagt fram i integrationspaketet kommer att verka i positiv riktning för personer med annan etnisk bakgrund. Fru talman! Förslaget om att slopa rätten att under de första hundra dagarna begränsa jobbsökandet till det egna yrket och närområdet har väckt många frågor. Men lägger man till helger till de hundra dagarna blir det en ganska lång tid som personer har denna möjlighet. Är det rimligt att man som till exempel ung person kan vänta i över fyra månader innan man måste vidga sitt sökområde? Vi vet hur fort det går att hamna i passivitet ju längre tiden går i arbetslöshet. Dessutom finns det ett regelverk - och jag har sett själva regelverket - som ger alla med behov av undantag den möjligheten. För dem som är ensamstående med barn eller har särskilda skäl finns det redan i dag undantagsregler som gör att de inte behöver söka sig från sin hemort under de första hundra dagarna. Det finns redan ett skydd. Det ska tas bort för dem som har möjlighet att söka utanför sitt eget område. Arbetsgivarens skyldighet att anmäla lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen avskaffas. Det är för att minska regelbördan för företagare. Jag tror inte att alla ens i dag använder det. I dag annonseras i stället mycket via Internet eller så går man via privata arbetsförmedlingar. Det alliansen nu gör är att fullfölja inriktningen mot att stärka arbetslinjen och upprätthålla legitimiteten i skatte- och transfereringssystemen genom att ställa höga aktivitetskrav på de arbetssökande och skapa incitament till arbete. Detta borde vi kunna vara överens om över blockgränserna. Dessutom tillför regeringen mer resurser för de program som den också lägger fram. För utgiftsområde 13 innebär det 4,1 miljarder kronor för år 2008 och 3,6 miljarder för år 2009. Tittar man på oppositionens förslag är de ganska kostsamma. Det är heller inget nytänkande, vilket gör att man blir ännu mer beklämd. Vissa partier vill satsa flera miljarder på en politik som folket redan har sagt nej till. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att det just nu är en mycket gynnsam utveckling på arbetsmarknaden. Det som tidigare kallades för jobless growth , det vill säga att vi hade tillväxt men inga nya jobb, har äntligen brutits med den nya regeringen. Konjunkturinstitutet menar att regeringens politik gör att det kommer ännu fler jobb än vad man skulle kunna förvänta sig när regeringens förslag får full effekt. Vi har ett stort behov av arbetskraft ute på företagen, och det är bra. Det ger oss förutsättningar att ge en chans åt alla dem som anses stå allra längst från arbetsmarknaden. Om vi ska klara den utmaningen måste vi naturligtvis se till att arbetsförmedlingen får rätt verktyg. Det är detta dagens betänkande och beslut handlar om. Vi ska göra allt för att bryta utanförskapet. Vi ska se till att ingen hålls tillbaka men inte heller att någon lämnas efter. Jag yrkar bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Det går bra för Sverige, men inte för hela Sverige och inte för alla som bor i Sverige. När vi vann valet i höstas präglades Sverige av det som faktiskt kan kallas massarbetslöshet. Över en miljon människor var beroende av olika ersättningssystem. Över en och en halv miljon människor stod utanför arbetsmarknaden eller arbetade mindre än vad han eller hon skulle vilja. Det är var femte svensk i arbetsför ålder. Ett samhälle med så många i utanförskap är inte ett samhälle för alla. Det är ett samhälle där klyftorna växer. I takt med att utanförskapet har vuxit har också klyftorna mellan dem som har ett arbete och dem som inte har ett arbete blivit allt djupare. Över en halv miljon människor är i dag förtidspensionerade. Men värre är att antalet ungdomar med aktivitetsersättning har blivit alltfler. Därtill är ungdomars arbetslöshet tre gånger så hög som för övriga. Arbetslösheten är mer än dubbelt så hög bland utrikes födda som bland inrikes födda. Socialdemokraterna lämnade efter sig ett samhälle med över 100 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Det gjorde att Sverige var ett av de fem sämsta länderna i Europa när vi tog över när det gäller ungdomsarbetslösheten. Därtill misslyckades Socialdemokraterna med integrationen. Hade vi haft en lika hög förvärvsfrekvens bland utrikes födda som bland infödda svenskar hade vi haft ytterligare 100 000 personer i arbetskraften. Det är det arv som Socialdemokraterna lämnade efter sig, det man förlorade valet på och det femtedelssamhälle som väljarna gav alliansregeringen mandat att bekämpa. Jag noterar att LO i sin valanalys som presenterades nu på morgonen när vi debatterar det här betänkandet säger så här: En viktig orsak till valnederlaget var att väljarna inte uppfattade Socialdemokraterna som tillräckligt offensiva i arbetslöshetsfrågan. Det säger Ulla Lindqvist, LO:s andre ordförande. Det misstaget tänker vi inte göra. Regeringen kommer att göra allt för att utanförskapet ska minska. Allians för Sverige gick till val på ett brett politiskt program med syfte att skapa goda förutsättningar för att få ett Sverige med fler jobb och fler och växande företag. Programmet omfattar bland annat skattesänkningar för först och främst låg- och medelinkomsttagare, förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som uppmuntrar till arbete, nystartsjobb för dem som länge stått utanför arbetsmarknaden och åtgärder som gör det enklare och mer attraktivt att driva företag och anställa. I höstas genomförde vi flera viktiga men också tuffa reformer inom arbetsmarknadspolitiken i syfte att minska utanförskapet och öka sysselsättningen. Det är regeringens utgångspunkt att arbetslöshetsförsäkringen ska vara mer försäkringsmässig och fungera som den omställningsförsäkring mellan två arbeten som var avsikten när den infördes. Regeringen har genom den förhöjda finansieringsavgiften i a-kassan ökat försäkringsmässigheten i systemet. För att återupprätta arbetslinjen i arbetslöshetsförsäkringen har vi också skärpt kvalifikationskraven och genomfört en successiv avtrappning av ersättningsnivåerna. Det finns ett direkt samband mellan arbetslöshetsersättningens nivåer och arbetslösheten i ekonomin. Jag vill samtidigt som så många gånger förut påpeka att höjda premier i a-kassan följs av ett betydligt högre jobbavdrag samt att lägre ersättningsnivåer efter 200 respektive 300 dagars arbetslöshet nu följs av rejäla insatser i jobb- och utvecklingsgarantin som vi föreslår att riksdagen ska införa vid kommande årsskifte. Jag är medveten om att förändringarna i a-kassan innebär tuffa besked. Men jag är samtidigt övertygad om att förändringarna är helt nödvändiga för att få folk tillbaka i arbete. Vi ser nu att regeringens många åtgärder också leder till fler jobb, lägre arbetslöshet och minskat utanförskap. Det handlar om en ökning av den reguljära sysselsättningen på 185 000 personer fram till år 2010. Det handlar om 100 000 färre i arbetslöshet fram till år 2010. Det handlar om 160 000 färre som är beroende av olika sociala ersättningar under mandatperioden. De så kallade obalanstalen sjunker nu för första gången på många år. I dag är 44 000 fler ungdomar i arbete jämfört med läget för ett år sedan. Över 400 000 jobb har hittills i år förmedlats via arbetsförmedlingen. Knappt 80 000 vakanser finns i dag anmälda. Det är den starkaste arbetsmarknaden på kanske 20 år. Vår politik förstärker och förlänger den uppgången. Fler människor kommer att ha ett arbete att gå till. Fler människor kommer därmed att ha arbetskamrater att tala med. Fler människor kommer att ha en möjlighet att växa i arbetslivet och utvecklas tillsammans med sina arbetskamrater. Fler människor får möjligheten att känna stoltheten att de kan leva på sin lön och försörja sig själva. Fru talman! I propositionen om ytterligare reformer i arbetsmarknadspolitiken föreslår regeringen att aktivitetsgarantin avskaffas och ersätts med en jobb- och utvecklingsgaranti. Regeringen väljer att avskaffa aktivitetsgarantin eftersom den har haft brister i både kvalitet och effektivitet, som vi har hört tidigare i debatten. Dessutom fyller den inte sin tänkta funktion, nämligen att bryta rundgången mellan arbetsmarknadspolitiska program och öppen arbetslöshet. Regeringens ambition är att få ut deltagarna på arbetsmarknaden så snart som möjligt. Jobb- och utvecklingsgarantin beräknas omfatta ca 62 000 individer och kosta närmare 10 miljarder brutto. Inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin kommer det att finnas möjligheter till individuell coachning, arbetsträning, arbetspraktik, subventionerade anställningar och kompetenshöjande insatser. En särskild satsning görs också på funktionshindrade, eftersom ytterligare medel tillförs för lönebidrag och anställningar vid Samhall. Jobb- och utvecklingsgarantin har en klart högre ambitionsnivå än nuvarande aktivitetsgaranti. Genom jobb- och utvecklingsgarantin öppnar vi en ny väg tillbaka för långtidsarbetslösa men också för en annan målgrupp, nämligen oförsäkrade. Det är en grupp som tidigare inte beretts plats i aktivitetsgarantin. Men regeringen stannar inte bara vid jobb- och utvecklingsgarantin och nystartsjobben i strävan att få tillbaka dem som står allra längst bort från arbetsmarknaden. I vårpropositionen presenterade regeringen för det första ett ungdomspaket innehållande bland annat en halvering av arbetsgivaravgiften för alla mellan 18 och 24 år. Här plockar jag fram lite morötter åt dig, Ulf Holm! (Applåder) Vi har en jobbgaranti för ungdomar som har varit arbetslösa i mer än tre månader - det är ytterligare en morot. Vi har även en försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning - en tredje morot. Genom halverade arbetsgivaravgifter sänks trösklarna för företagen att anställa unga människor vilket gör att fler unga aktivt söker arbete. I och med att a-kassan blir något stramare och genom att jobbgarantin gäller efter tre månader kommer fler unga att aktivt söka arbete och få värdefulla arbetslivserfarenheter från praktikjobb på den vanliga arbetsmarknaden. Genom den nya lärlingsutbildningen förbättrar vi förutsättningarna för fler, också för dem som vill arbeta i praktiska yrken, att komma i arbete. För det andra satsar vi på ett integrationspaket. Som jag konstaterade i början av mitt anförande står alltför många med utländsk bakgrund utan jobb. Vi vet att tidig kontakt med arbetslivet är en förutsättning för en långsiktigt hållbar integration. Men vi vet också att undervisning i svenska bör ske parallellt med arbete och studier. Trots denna medvetenhet har väldigt lite gjorts tidigare. De grundläggande strukturella problemen måste lösas. Det är därför regeringen har beslutat att se över både flyktingmottagandet och svenska för invandrare - sfi. Men det räcker inte. Även i det korta perspektivet krävs kraftfulla insatser för att inte fler nyanlända ska fastna i ett permanent utanförskap. Regeringens så kallade instegsjobb - det är ytterligare en morot, Ulf Holm - är en konkret och som jag hoppas verkningsfull insats för att komma till rätta med brister i introduktionen. Genom regeringens instegsjobb stärks incitamenten för arbetsgivare att anställa, för kommuner att tidigt erbjuda effektiv sfi och för individer att parallellt med sfi-studierna söka sig ut på arbetsmarknaden. De morötter jag har med mig här i talarstolen lär förresten vara biodynamiskt odlade! För det tredje presenterar vi ett paket för företagare och för att få dem att växa och anställa i Sverige. Här skulle man behöva ett helt morotsland. Det handlar till exempel om avskaffad förmögenhetsskatt. Vi vill att kapitalet ska stanna i Sverige och utnyttjas här för att få företag att växa, produktion att komma till och fler att bli anställda. Det handlar bland annat också om förbättrad förmånsrätt för småföretagen, reformerad konkurslagstiftning, senarelagd momsinbetalning, satsningar på industrinära miljöforskning och tidigareläggning av de viktiga sänkningarna av arbetsgivaravgifterna för många av tjänstejobben. Det är en hel bukett. Genom regeringens företagspaket förbättrar vi och förstärker företagsklimatet. Regeringen satsar för det fjärde också på att sänka tröskeleffekterna i bostadstillägget för förtidspensionärer så att det blir mer lönsamt att gå över i ett arbete - en morot till! För den som går från förtidspension till halvtid stiger inkomsten med 2 400 kronor per månad. Genom att vi slopar den särskilda löneskatten för alla som i dag är äldre än 70 år ökar företagens vilja att anställa och behålla äldre arbetskraft. Genom regeringens jobbpaket blir det alltså lönsammare att arbeta och enklare att bli anställd också som äldre. Vi förstärker arbetsförmedlingens möjligheter att förmedla arbete genom att införa enhetsmyndigheten från den 1 januari 2008. Fru talman! Oppositionen mullrar att vi lämnar de arbetslösa i sticket och utan stöd. Politiken är cynisk, har vi hört Sven-Erik Österberg säga. Att satsa närmare 10 miljarder kronor på jobb- och utvecklingsgarantin och närmare 3 miljarder kronor på jobbgarantin för ungdomar - som vi kommer att diskutera senare - är inte att lämna de arbetslösa utan stöd. Det är att ta ansvar för dem som verkligen behöver insatser från arbetsförmedlingens sida. Trots satsningar på en rad olika former av arbetsmarknadspolitiska program, åtgärder och stöd och trots stora volymer av programplatser i tider av god konjunktur permanentades den höga arbetslösheten under det socialdemokratiska styret samtidigt som utanförskapet, inte minst bland invandrare och ungdomar, växte. För mig är slutsatsen för framtiden tydlig: Om man gör som man har gjort så kommer det också att gå som det har gått. Traditionell socialdemokratisk politik är inte, vilket kan konstateras i LO:s valanalys, någon lösning för de många människor som står utanför arbetsmarknaden eller lever på den ekonomiska marginalen. Fru talman! Genom nystartsjobben ger vi dem som har varit borta länge från arbetsmarknaden en kraftfull möjlighet att komma tillbaka i arbete. Över 8 000 personer har nu gått från utanförskap till arbete hittills. Av dessa drygt 8 000 är det ungefär 40 procent som har varit inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än två år. Nystartsjobben går till långtidsarbetslösa. Genom jobb- och utvecklingsgarantin öppnar vi ytterligare en ny väg tillbaka för långtidsarbetslösa och socialbidragstagare. Genom att förstärka både stödet och kraven vidgas vägen tillbaka till arbete. Genom den sänkta arbetsgivaravgiften för unga sänker vi trösklarna för alla dem som aldrig har fått in en fot på arbetsmarknaden. Genom jobbgarantin för ungdomar öppnar vi ytterligare en ny väg tillbaka för arbetslösa ungdomar. Genom instegsjobben förbättrar vi chanserna för jobb och delaktighet i samhället för nyanlända invandrare. Genom regeringens politik väntas den reguljära sysselsättningen öka med 185 000 personer. Arbetslösheten väntas minska med 100 000 personer och utanförskapet minska med 160 000 personer under mandatperioden. Jag återupprepar dessa siffror därför att de så ofta glöms bort i debatten. Det är en debatt som ofta har kommit att handla om ersättningsnivåer och a-kassa. Regeringen har inte en politik för sänkta ersättningsnivåer. Vi har en politik för att fler ska ha ett jobb att gå till och för att fler ska få uppleva den trygghet och glädje som följer av att ha arbetskamrater och en egen lön. Jobben är och förblir regeringens huvudfråga. Vi har lovat att leverera och vi gör just det. (Applåder)

Fru talman! Arbetsmarknadsministern viftar glatt med sina morötter här och säger att man inte ska glömma bort siffrorna. Därför skulle jag vilja ta upp lite siffror. I vårpropositionen räknar regeringen själv med att ungefär 850 000 personer kommer att befinna sig i det man definierar som utanförskap år 2010. Det är alltså så många människor som enligt regeringens egna beräkningar kommer att vara hänvisade till de sänkta ersättningarna i a-kassa och socialförsäkringar efter fyra år av borgerlig jobbpolitik. Därför måste man fråga sig om arbetsmarknadsministern har tänkt sig att åka runt och mata de här personerna med sina morötter. De kommer ju att få det betydligt mycket svårare att klara sig. Skämt åsido - det viktiga är att få veta om arbetsmarknadsministern är nöjd med att 850 000 personer kommer att befinna sig i utanförskap efter fyra år av er politik. Vänsterpartiet håller med om att Arbetsmarknadsverket och arbetsförmedlingen behöver förbättras och bli mer effektiva. Men när arbetsmarknadsministern står och säger hur mycket man satsar nu på de olika åtgärderna och på Ams glömmer han att säga att det trots allt har skett en stor nettonedskärning av Arbetsmarknadsverkets resurser. Arbetsmarknadsverket anser självt att det här är den största utmaning de står inför - att klara av både en stor omorganisation och införandet av nya program och högre ambitionsnivåer när man har väsentligt mindre resurser. För mig framstår detta som motsägelsefullt. Ambitionerna är det inga som helst fel på, men jag begriper inte hur man ska lyckas nå målen när Arbetsmarknadsverkets resurser samtidigt minskas så kraftigt.

Fru talman! Politiken fungerar och levererar, men är jag nöjd? Svaret är naturligtvis: Nej - det är jag inte. Vårt mål med politiken är full sysselsättning. Alla som vill och kan arbeta ska ha en möjlighet att delta på arbetsmarknaden. Kommer vi att på några år lyckas rätta till det som Socialdemokraterna förstörde under tolv års tid dessförinnan? Svaret är nej. Det kommer vi naturligtvis inte att göra. Vi måste dock fortsätta jobba med just den politik och de åtgärder som visar sig fungera för att fler ska ha denna möjlighet. Som nästa stora utvecklingsområde och det som vi måste titta mer på ser jag till exempel dem som nu befinner sig i olika typer av socialförsäkringssystem men som skulle kunna ha en möjlighet eller vilja att delta på arbetsmarknaden. Vi måste bli bättre på rehabilitering. Vi måste bli bättre på att få våra myndigheter att samarbeta. Jag tänker till exempel på försäkringskassa och arbetsförmedling. Vi noterar att nystartsjobben till huvuddelen går till dem som de från början var tänkta att gå till, det vill säga personer som har varit borta från arbetsmarknaden länge. Men vi har ett problem när det gäller att få personer tillbaka som i dag befinner sig i förtidspension, sjukskrivning och annat. Där måste vi bli bättre. Det tänker jag fortsätta att jobba med. När det gäller Ams resurser är det klart att 9,8 miljarder brutto i jobb- och utvecklingsgarantin, vilket är ett nettotillskott på någon miljard eller så jämfört med i dag, innebär att det kommer att finnas mer resurser för att lösa den stora uppgiften. Vi räknar med - den siffran kvarstår, som jag har sagt tidigare - någonstans mellan 15 och 20 personer i jobb- och utvecklingsgarantin per personlig coach. Den typen av resurser finns.

Fru talman! Det är alltså inte en politik för sänkta ersättningar som den här regeringen för. Men resultatet för åtminstone 850 000 personer är just sänkta ersättningar. Det är bra att arbetsmarknadsministern åtminstone säger att han inte är nöjd med det. Men jag tror faktiskt att det är föga tröst att sätta ett så pass lågt mål med alla de här kraftiga försämringarna och alla de piskor som arbetsmarknadsministern glömde att ta med sig i någon liten påse här. Man sätter ett så lågt mål så att man räknar med att många människor faktiskt kommer att få leva under helt andra ekonomiska omständigheter än tidigare utan att de har ökat sina chanser att få ett jobb. För så ligger det ju till. Ni räknar ju med det själva. Det är det som vi kallar för cyniskt och ingenting annat. Arbetsmarknadsverket har självt begärt att få mera pengar för att klara av de här omläggningarna, och de pengarna har man inte fått. Det tycker vi är väldigt olyckligt. För vi tycker också att det finns något att anmärka på i hur arbetsförmedlingen har fungerat. Vi vill att matchningen ska bli bättre, att det ska ge en bättre service till de arbetslösa att hitta de jobb som är lediga och se till att de tillsätts på ett så bra sätt som möjligt, det som man brukar kalla en bra matchning. Men förutom att man skär ned på resurserna till Arbetsmarknadsverket så minskar ju rimligtvis arbetsförmedlingens tillgång till lediga jobb att förmedla genom att man slopar lagen om allmän platsanmälan. Det gör också att det blir svårare att få jobb för väldigt många arbetssökande, framför allt för invandrade, för unga men också i hög grad för kvinnor. Det är de formella, öppna och transparenta förmedlingsvägarna som garanterar att alla har samma chans att söka och få ett jobb på sina egna meriter. Det framstår som väldigt motsägelsefullt när man vill förbättra matchningen att man drar undan verktygen för arbetsförmedlingen på det här sättet.

Herr talman! Jag skulle vilja anknyta till två saker som Josefin Brink hade i sitt anförande. Det gäller skyldigheten att anmäla ledigt arbete, och det gäller hundradagarsregeln. När det gäller skyldighet att anmäla ledigt arbete ska man komma ihåg att arbetsförmedlingen redan i år har förmedlat ungefär 400 000 jobb. Det är en väldigt hög siffra när man tittar bakåt i tiden och är väldigt glädjande. Samtidigt har andelen jobb som arbetsförmedlingen förmedlar av de nya jobb som tillsätts under ett år under lång tid varit ungefär en tredjedel. Jag är övertygad om att arbetsförmedlingens verksamhet är beroende både av den service man kan erbjuda till den enskilda arbetssökande och till det företag som söker arbete och av att man har en storlek i sitt förmedlingsuppdrag. Det är därför som vi är väldigt tydliga med och konstaterar att arbetsförmedlingen också framgent kommer att ha det nationella ansvaret för arbetsförmedlingar. Däremot, när vi vet att en stor del redan i dag - två tredjedelar av de jobb som tillsätts - tillsätts på andra sätt föreföll den regeln vara onödig och inte fungera. Alltså tar vi bort den och vill i stället fokusera på det vi tror är det bästa, nämligen att öka servicen och se till att vi har en myndighet som är organiserad på ett sätt så att man kan jobba mer effektivt. När det gäller hundradagarsregeln vill jag fortsätta ungefär med det som Tomas Tobé, tror jag, och flera andra var inne på, att det är samma regel som gällde före 2001. Josefin Brink och jag hade ju en interpellationsdebatt delvis om detta i går. Hänsyn ska tas till sådana saker som personliga omständigheter. Det finns i det regelverk som redan finns. Jag vill påminna om att de föreskrifterna bland annat tar hänsyn just till familjesituation, till tolvtimmarsregeln, och så vidare. Men jag har svårt att förstå att om man är arbetslös i Västerås man inte ska kunna anvisas till ett jobb i Enköping från dag 1 bara för att det råkar ligga i nästa kommun. Det är ju så verkligheten ser ut.

Herr talman! Arbetsmarknadsministern vill kanske i stället bli jordbruksminister med tanke på morötterna här. Det är vilket som för mig. Om du är miljöminister och använder piskor, om du är jordbruksminister och använder morötter så tror jag att det är väldigt viktigt. Men arbetsmarknadsminister och piskor går inte ihop. Ministern säger här att han har använt morötter för olika saker. Så tar han upp avskaffandet av förmögenhetsskatten och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar. Men det är ju inte ministerns ansvarsområde. Det är ju andra ministrar som har lagt fram de morötterna. Det enda som arbetsmarknadsministern har använt är piskor. Det är skärpta arbetsvillkor för a-kassorna. Deltidsarbetare får ingen ersättning om de inte kommer upp till minst 20 timmar i veckan. Studerandevillkoret har tagits bort för studerande, vilket gör att om de inte får ett jobb direkt efter att de har tagit examen så har de ingen a-kassa. Det är lägre a-kassa. Nu vill ni sänka den till 65 procent av den tidigare nivån. Tidigare var det 80 procent. Det är bara piskor för dem som redan står utanför arbetsmarknaden i dag, och ni ser till att utanförskapet blir djupare. För det finns ju människor som trots de här första piskorna inte har fått ett jobb som nu känner ännu större utanförskap. Hur tror ni att dessa människor känner sig? Tror ni verkligen att de vill sitta hemma och få in lite pengar? Nej, de vill ha ett arbete. Men det finns flaskhalsar på arbetsmarknaden också. Alla får inte arbete, för det finns inte arbete för alla kategorier. Då undrar jag: Vilka morötter ska ni ha till dessa?

Herr talman! Ulf Holm sade i sitt inledningsanförande att vår viktigaste uppgift är att skapa förutsättningar för nya jobb. Jag delar den uppfattningen totalt. Problemet är bara att den regering som Ulf Holm stödde gjorde något helt annat och permanentade ett femtedelssamhälle, där var femte svensk i arbetsför ålder står utanför. Nu noterar jag att Ulf Holm har lite avvikande uppfattningar jämfört med Socialdemokraterna i betänkandet. Det är glädjande. Politiken är en helhet. Regeringen är kollektivt ansvarig för de insatser och åtgärder som görs. Det vet Ulf Holm mycket väl. På mitt bord ligger att göra ett och annat som är tufft. Det är helt sant. Det kommer jag att göra, för det tillsammans med de andra morötterna kommer att medverka till att fler kommer i arbete. Det är precis det vi nu ser. Låt mig ta tillfället i akt och prata lite grann om jobb- och utvecklingsgarantin som just är en morot som Ulf Holm efterlyser. Det som först händer är att jobb- och utvecklingsgarantin fokuserar på intensifierade jobbsökaraktiviteter med coachning. Det är ju det första. Vi vet av all erfarenhet att just sådan ökad jobbsökaraktivitet är väldigt viktig för att få ett arbete. Här finns det goda exempel redan i dag. Jobbnätet som är ett ESF-rådsfinansierat projekt som har utvecklats under flera års tid, bland annat här i Stockholm, visar just en modell för hur man skulle kunna arbeta med detta. Tyvärr finns det inte särskilt bra begrepp på svenska. Det heter targeting , profiling och coaching , eller vad det nu kan vara. Men det finns goda erfarenheter också inom dagens arbetsförmedling och Ams verksamhet att ta till vara. Det handlar om individuell coachning, coachning i grupp, jobbsökarutbildning, individuellt jobbsökande, starta-eget-kurser, studiebesök. Aktiviteter som ordnas av arbetsförmedlingen bedrivs med samverkansamtal med till exempel kommuner och upphandlas av privata företag, fackliga organisationer eller kompletterande aktörer, precis som Ulf Holm efterlyste i sitt anförande. Det kommer att följas av en andra fas och en tredje fas som jag får återkomma till i nästa replikskifte.

Herr talman! Men vem ska göra alla de här coachningarna? Vem ska hjälpa till med alla de här starta-eget-jobben? Vem ska hjälpa de arbetslösa att få nya arbetstillfällen? Ni avsätter ju inga pengar till jobb- och utvecklingsgarantin. Ni har ju dragit ned med miljard efter miljard. Vem ska då göra jobbet? Jag är ingen påhejare av aktivitetsgarantin. Den hade sina brister, och jag hade många synpunkter på det. Men en sak är viktig. Det är att vi faktiskt avsätter pengar till personer som kan hjälpa de här människorna att komma ut till arbete. Det handlar om en omvandling i arbetsmarknadspolitiken. Men ni avsätter absolut inga pengar för detta, utan det enda som är viktigt för den här regeringen är att sänka skatten för dem som redan har pengar, antingen hög inkomst eller kapital i form av bostäder, aktier eller annat. Det är dem ni sänker skatten för. De som har tillgång till era skattesänkningar är framför allt männen, och det är höginkomsttagare, medan de som har lägre inkomster inte får någonting. För ni höjer ju samtidigt a-kasseavgiften som inte ens alla får del av. Ni höjer saker som gör att det är de med minst marginaler som förlorar mest på det här. Det är där ni använder piskorna. Nu erkänner också arbetsmarknadsministern att han använder piskor som minister. Det är bra att du har kommit till den insikten, men jag skulle önska att du kunde använda morötter inom arbetsmarknadspolitiken för att hjälpa de personer som är arbetslösa att få ett arbete och föra en politik där vi satsar inte bara på att skapa arbetstillfällen utan också på en bättre miljö. Satsa pengar på kollektivtrafiksutbyggnad! Satsa pengar på att bygga energisnåla hus! Satsa på miljöteknikutvecklingen! Det skapar arbetstillfällen i Sverige, och det hjälper oss alla att få en bättre miljö. Gör detta i stället för att använda piskor, arbetsmarknadsministern!

Herr talman! Låt mig påminna Ulf Holm om att jobbavdragets första steg var en inkomstskattesänkning på 37 miljarder. I huvudsak går denna till dem som tjänar lite, just för att sänka marginaleffekterna och ge fler möjlighet att komma tillbaka. Det innebär i grund och botten att man kan tjäna de första 31 800 kronorna under ett år utan att betala skatt. Jobb- och utvecklingsgarantin kostar 9,8 miljarder brutto, ungefär 1,2 miljarder netto i tillskott. Är inte det pengar? Det är precis vad det är. Det är pengar, och det är också åtgärder som fungerar som morötter. I den första fasen pratar vi om individuell coachning. I den andra fasen kommer det att finnas tillgång till ett utbud av arbetsmarknadspolitiska program som inkluderar arbetsträning, arbetspraktik, subventionerade anställningar och kompetenshöjande insatser. Den tredje och sista fasen innebär att alla deltagare som efter 450 ersättningsdagar i jobb- och utvecklingsgarantin inte funnit något arbete anvisas till vad vi kallar varaktig samhällsnyttig sysselsättning motsvarande hela deltagarens arbetsutbud. Detta jobbar vi nu med tillsammans med Ams, tillsammans med parterna på arbetsmarknaden, tillsammans med andra aktörer och inte minst med de sociala företagen, som Ulf Holm mycket klokt tog upp. Jag var på Basta i Nykvarn för bara någon vecka sedan. Man blir rätt imponerad av den arbetsmetodik och det engagemang som finns där, och det finns många liknande företag som arbetar på det sättet. Jag är helt överens med Ulf Holm om att vi bör ta den typen av erfarenheter till vara. Det man konstaterade på Basta var att man inte ville se verksamheten som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan som ett aktivt och engagerat sätt att hjälpa personer med olika typer av hinder och problem att lättare ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Det är möjligt att det är en nyansskillnad, men jag tror att den är ganska viktig. Det man också konstaterade var att svenska sociala företag faktiskt är ledande i Europa inom sina nischer. Jag avser därför att lyfta fram just socialt företagande som en viktig del inför vårt ordförandeskap i EU hösten 2009. Jag ber också att få överlämna några morötter till Ulf Holm! (Applåder)

Herr talman! Efter att ha lyssnat på arbetsmarknadsministerns inledningsanförande måste jag säga att han mer och mer börjar låta som Mauricio Rojas: inledningsvis en eländesbeskrivning och när han sedan kommer till vad som ska åtgärdas rabblas ett välregisserat, skrivet manus som vi har hört sedan regeringstillträdet i höstas upp. Det mesta ligger heller inte inom arbetsmarknadsministerns område, utan det är någon annan som ska verkställa det. Det är intressant att se morötterna. Jag noterade också att arbetsmarknadsministern använde samma morötter om och om igen för att det skulle fungera. Det är väl så det går till i regeringen nu. Jag kan dessutom konstatera att vissa morötter hade fel färg. De var ju inte riktade till de arbetslösa utan till arbetsgivarna - de borde alltså vara blå. För de arbetslösa gäller piskan. Dessutom tycker jag att arbetsmarknadsministern ska skaffa nya glasögon, för han kan ju inte skilja på morot och piska. Om en förtidspensionär får sänkt hyresersättning för att han ska gå ut och jobba och det sedan visar sig att han inte har någon arbetsförmåga alls, är det då en morot? Jag skulle vilja kalla det en piska, arbetsmarknadsministern. Det gäller att skilja på det. Arbetsmarknadsministern är som Joe Labero. Han har piskan i ärmen och tar fram den och skickar iväg den när man minst anar det. Annars är han så trevlig och social, både i kammaren och i andra sammanhang. Jag är faktiskt ganska bekymrad över den här politiken. Vi har också skattefrågan. En lögn blir inte till sanning bara för att den upprepas flera gånger. Läs vad riksdagens utredningstjänst skriver! 50 procent av skattesänkningarna går till den tiondel av befolkningen som tjänar mest. Så ser helheten ut. Så ser regeringens skattepaket ut. Det är riktat till dem som redan har det bra. Det sista jag vill kommentera gäller Västerås och Enköping. Vad är det för dumheter? Hundradagarsregeln gäller väl inom pendelavstånd. Jag har en massa bekanta i Västerås som pendlar till Stockholm varje dag. De kan mycket väl ta ett jobb där med hundradagarsregeln. Det handlar ju inte om det. Det är totalt fel uppfattning.

Herr talman! Sven-Erik Österberg verkar bekymrad över att han har hört samma sak sedan i höstas. Jag kan övertyga Sven-Erik Österberg om att han kommer att få höra samma sak under minst tre och ett halvt år till. Vi har en konsekvent politik. Vi sade samma sak före valet, vi fick väljarnas förtroende, och vi fortsätter att genomföra det vi vann valet på. Jag kommer tillbaka till de grundläggande argument man ändå måste använda sig av. Jag har ju ibland hört Sven-Erik Österberg säga i interpellationsdebatter att det är ett problem att vi har så många som står utanför i en brinnande högkonjunktur. Men om den förra regeringen i tolv års tid drev en politik som ledde till problem på arbetsmarknaden är det klart att vi måste göra något annat än det som inte visat sig lyckosamt. Jag vet att Sven-Erik Österberg blir trött på mig när jag säger det, men jag kommer att säga det om och om igen. Det blir ju inte mindre sant för att jag säger det en gång till: Vår politik bygger för det första på att se till att göra det mer lönsamt att arbeta. Marginaleffekterna framför allt för dem som tjänar lite var väldigt höga. Vi måste se till att sänka dem. Vi måste för det andra se till att det blir billigare och enklare att anställa, så att fler företag vågar förlägga sin produktion i Sverige och öka produktionen här. Det är klart att förmögenhetsskatten kan användas i retoriska knep. Men om vi, som ett av tre fyra länder i Europa, har en skatt som har drivit 500-700 miljarder ur landet vore det väl bättre om detta kapital kunde användas för produktion och nya jobb i Sverige. Jag tycker det. Redan den förra regeringen undantog de allra rikaste, H&M:s huvudägare och andra, från förmögenhetsbeskattning just för att man inte ville att detta kapital skulle fly landet. Vad är det för fel på dem som är lite halvrika? Är inte deras pengar också viktiga att använda i produktionen i Sverige? Jag tycker det. När det gäller jobbavdraget var det 37 miljarder. Dessa pengar hamnade i huvudsak hos dem som tjänar lite, där det bör hamna. Vi vill gå vidare. Folk ska få behålla mer av det de tjänar. Det ska löna sig bättre att arbeta.

Herr talman! Jag kan gärna höra samma sak igen, arbetsmarknadsministern. Jag tycker att det är mest pinsamt för arbetsmarknadsministern som aldrig har något nytt att komma med utan bara har samma manus hela tiden för vad som sägs och för vilka åtgärderna ska vara. Ni i majoriteten ställer krav på att vi ska ha en färdig arbetsmarknadspolitik att leverera. Jag förstår att ni efterfrågar den, eftersom er egen politik är så innehållslös. Ni vill väl ha indikationer på någonting som ni själva inte har lyckats komma på. Det är väl därför ni hela tiden eftersöker det hos oppositionen. Vi måste också, Littorin, rätta till historiebeskrivningen lite. Tolv år av misslyckad arbetsmarknadspolitik, säger du. De första sex åren gick ju faktiskt åt till att röja upp i eländet från 1991-94. 500 000 människor förlorade sina jobb under ett och ett halvt år under regeringen Bildt. Det känner ju även talmannen väl till, eftersom han satt med i den regeringen. Hur gick det till? Det är den sanna historiebeskrivningen vid det tillfället. Den var inte misslyckad, men jag är inte nöjd med den politik vi förde. Vi nådde inte tillräckligt långt. Jag är heller inte nöjd förrän alla som kan jobba och som har möjlighet att ta sig ut på arbetsmarknaden har ett jobb. Där är vi överens, arbetsmarknadsministern. Men det blir inte bättre om man bara hela tiden piskar dem som står längst bort från arbetsmarknaden genom att försämra deras ersättningsnivåer. Nystartsjobben gällde 3 000 långtidsarbetslösa. Arbetsmarknadsministern sade själv i en interpellationsdebatt för någon vecka sedan att undanträngningseffekterna är 70 procent. Det blir inte många kvar efter den effekten. Det finns heller inga begränsningar när det gäller vilka löner man sätter, utan det är väldigt riktat utifrån det. Man strör statsmedel över anställningar som ändå skulle ha blivit av. Det ska bli intressant att se när Riksrevisionen, som du har talat så varmt om tidigare, tittar på nystartsjobben och ser vilka undanträngningseffekter de har. Då ser jag fram emot en intressant debatt här i kammaren. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern är kvar i regeringen då!

Herr talman! Det hade jag nog tänkt vara om jag ska vara ärlig. Det är intressant med den frånvaro av självkritik som Sven-Erik Österberg kännetecknas av. Som jag citerade förut säger LO i sin valanalys i dag: "En viktig orsak till valnederlaget var att väljarna inte uppfattade Socialdemokraterna som tillräckligt offensiva i arbetslöshetsfrågan." Är offensiven då att man ska göra mer av samma sak? Det är ju det beskedet vi har fått hittills av Mona Sahlin och andra. När argumenten sedan tryter kommer 90-talskrisen upp. Jag vill påminna om förspelet till den. Arbetsmarknadsministern hette Mona Sahlin. Hon föreslog strejkstopp och lönestopp. Det skulle vara mig alldeles fjärran att ta till den typen av åtgärder. Det var 1990. Vi kommer ihåg en finansminister som hette Kjell-Olof Feldt som avgick i protest mot den regeringens hantering av den finansiella bubbla som då uppstod. Allan Larsson som var finansminister därefter pratade om vändpunkten. Jag har läst alla finansplanerna från den perioden. Det gjorde jag när jag jobbade på Finansdepartementet under de där åren. Det var ingen rolig läsning. De slog hela tiden åt fel håll, långt före tillträdet 1991. Den historieskrivningen kan vi ta ett långt snack om så småningom. Det är bara att konstatera att vi i höstas stod inför ett problem där var femte stod utanför arbetsmarknaden. Det duger inte. Då kan vi inte ha samma politik som ledde oss dit. Då måste vi ha en politik för fler i arbete. Det var det vi gick till val på. Det är det vi ska genomföra. Det är det jag kommer att säga, precis som jag sade före valet, som jag sade efter valet, och som jag är övertygad om kommer att bli en av de absolut viktigaste frågorna i valet 2010, när väljarna kommer att avgöra vem som hade rätt. (Applåder)

Herr talman! Jag har inte med mig piskor eller morötter i talarstolen. Jag funderade på om det finns några biodynamiska piskor. Det får jag ta reda på om det går att använda i politiken. Som avslutande talare ska jag försöka fatta mig kort och ta upp några specifika punkter som finns med i det här betänkandet. Det är många frågor. Många områden är redan berörda. Ett par specifika saker tycker jag är värda att ändå lyfta fram i debatten när det handlar om arbetsmarknadspolitik. Generellt sett har den här regeringens politik varit rätt hård mot svaga grupper. De förändringar som har genomförts när det gäller arbetsmarknadspolitiken har varit särskilt tuffa mot många svaga grupper. Tuffa krav på arbetslösa och arbetssökande, svårt att få hjälp till ordentlig arbetsmarknadsutbildning och krav på "flexibilitet" är några exempel. Gruppen funktionshindrade är en sådan grupp som behöver särskilt stöd för att kunna få plats på arbetsmarknaden på samma villkor som andra. Stöd till personligt biträde är ett exempel på en åtgärd som på ett bra sätt hjälper dem som har nedsatt arbetsförmåga. Det är en nödvändig utveckling och förstärkning för att se till att den hårda konkurrensen på arbetsmarknaden inte snedvrids utan att anställningsförfarandet blir säkert och rättvist. Den insatsen har stor betydelse till exempel för att synskadade ska kunna vara ute och arbeta enligt uppsatta krav i arbetslivet. I de satsningar som görs för att stimulera småföretagandet borde den här åtgärden också passa. Det är till och med så att stöd till personligt biträde när det gäller småföretagande kan vara ett oundgängligt instrument för att kunna vara delaktig i utvecklingen. Det här bidragets tak har varit oförändrat i ungefär tio år. Det innebär att det har urholkats väldigt kraftigt. Det är inte bra, tycker vi. Därför anser vi att regeringen ska komma med förslag till hur taket kan höjas. I det här avsnittet lyfts också jobb- och utvecklingsgarantins tredje steg fram som en hjälp för de funktionshindrade. Den "varaktiga samhällsnyttiga sysselsättningen" lyfts fram. Jag undrar, som andra har gjort tidigare, vad det egentligen består i. Är det skillnad mellan vad det innebär för en funktionshindrad och en icke funktionshindrad? Det skulle man kanske kunna få ett svar på någonstans ifrån. En annan grupp som är särskilt utsatt är personer med utländsk bakgrund. Många står i dag utanför arbetsmarknaden. År 2005 var 64 procent av dem mellan 20 och 64 år som var födda utomlands sysselsatta, medan motsvarande siffra för de inrikes födda var 81 procent. Det är en rätt bra bild av hur det ser ut. Det här är inget nytt fenomen. Det har funnits med rätt länge. Problemet är vad vi gör åt det och vad vi kan göra för att hjälpa de här människorna. Historiskt sett finns faktiskt en bild av att det har varit lättare för dem som är utlandsfödda att till exempel starta en pizzeria eller något annat eget företag för att över huvud taget ha en sysselsättning. Det har skapat en myt om att det kanske är så att de som kommer från andra länder faktiskt har lättare för att jobba med just sådana saker. Det är naturligtvis inte sant. Utan att på något sätt förringa de entreprenörer som finns bland dem tror jag att många av de utlandsfödda hade valt ett vanligt arbete om de fått chansen att göra det. Ett sätt är att faktiskt genomföra arbetsmarknadspolitiska åtgärder och insatser för dem som inte har fått arbete inom sitt yrke eller det de har examen för. Ett hinder för det är det så kallade systemet för tilläggsutbildning. Aktivitetsstöd kan enligt de reglerna inte ges till personer som har anställning av något slag. Vi menar att de reglerna bör ses över. Det kan till exempel innebära att en utlandsfödd sjuksköterska fortsätter att jobba deltid fast tilläggsutbildningen bedrivs på heltid. Det är naturligtvis ohållbart för ekonomins skull att delta. Herr talman! När det gäller bisyssla finns det en grupp i samhället som definitivt drabbas av de ändringar som görs nu. Vi vill behålla de regler som finns för godkänd bisyssla som i dag innebär att det är minst sex månader. Förlänger man det till minst tolv månader drabbar det väldigt många, framför allt inom kultursektorn. De yrken som finns inom kultursektorn har den möjligheten i dag, och den är viktig för att kunna vara kvar i den branschen. De är redan hårt pressade av ändrade regler i till exempel a-kassan som drabbar dem speciellt hårt. För mig som är intresserad av kultur är det ett område som jag ömmar för lite speciellt. Ur ett helhetsperspektiv är många av de åtgärder som den här regeringen genomdriver just nu förkastliga ur arbetsmiljösynpunkt. Osäkerhet om hur jobb- och utvecklingsgarantin ska fungera, vad den varaktiga samhällsnyttiga insatsen och sysselsättningen ska vara, reglerna runt aktivitetsstöd, förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen kommer att skapa en oro hos många. Det kommer att synas ute i arbetslivet. Människor med tillfälliga anställningar, de som riskerar att bli arbetslösa, bli av med jobbet eller som inte vet om de får tillräcklig hjälp på grund av sitt funktionshinder kommer inte att må bra. Det kommer att synas på många håll i samhället och påverka alla, även när det gäller arbetsmiljön. Herr talman! Jag yrkar inte bifall till någon reservation. Det som har lyfts fram tidigare av mina kamrater räcker. Jag står bakom de reservationer vi har avgett från Vänsterpartiet men de viktigaste har redan lyfts fram. I detta anförande instämde Josefin Brink (v).

Herr talman! Jag ville bara klargöra det som är viktigt att säga när det gäller just stödet till funktionshindrade. Det finns inom utskottet faktiskt en ganska bred politisk enighet för stödet. Vi står fast vid att de så kallade siuskonsulenterna ska finnas kvar, framför allt när det gäller satsningarna på sociala företag. Men, herr talman, en sak som kommer upp i anförandet som ändå är intressant är det faktum som Torbjörn Larsson pekar på, att många personer med utländsk bakgrund inte kommer in på arbetsmarknaden. Det blir lite intressant när man vet att Vänsterpartiet motsätter sig nystartsjobben. Åtminstone en tredjedel av dem har gått just till personer med utländsk bakgrund. När vi nu kommer med vidare satsningar, som instegsjobb och nystartscentrum, motsätter ni er också de satsningarna. Det skulle vara intressant, herr talman, om Torbjörn Larsson kunde utveckla varför Vänsterpartiet så enträget motsätter sig satsningar som innebär att personer med utländsk bakgrund ska få en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag vet inte vilket namn du använde, men Björlund är mitt efternamn. Integrationsdelen i arbetsmarknadspolitiken finns det naturligtvis väldigt mycket att säga om liksom om regeringens politik. Det vi tycker är viktigt är just det som jag lyfte fram. Man måste ha en klar arbetsmarknadspolitisk inriktning för utbildningen. Det finns i dag väldigt många som väljer, och det är inget som på något sätt är nytt utan det finns sedan förut, att ta andra jobb, enklare jobb som inte motsvarar den examen de har eller det yrke de faktiskt är utbildade i. Det är resursslöseri att bortse från det och satsa på nystartsjobb, oavsett vilket jobb det är, i stället för att ta till vara den kompetens som den invandrade har och satsa på att ge de här människorna möjligheter. Det jag lyfter fram specifikt är just tilläggsutbildningen, att ge dem möjlighet att faktiskt ha ett aktivitetsstöd för att kunna gå en utbildning så att de kan vara kvar i sitt yrke eller att den examen de har ska motsvara den kompetens som krävs. Att ta till vara det är egentligen det viktiga. Det finns faktiskt, som andra har sagt tidigare, aspekter på att prata om arbetskraftsinvandring fast det finns människor som i dag, med hjälp av en utbildning, kan komma tillbaka och komma in på sitt rätta yrke. Det är någonting som vi jobbar hårdare för, att hålla kvar en samlad bild av arbetsmarknadsutbildningen för att komma till rätta med det som finns, så att invandrarna får en större chans att komma in i sitt rätta yrke.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för namnmisstaget. Det stämmer mycket väl att vi har ett problem med att ta till vara invandrares kompetens på arbetsmarknaden. Men det finns många andra åtgärder som jag tror kommer att vara viktiga, som bättre validering, att kunna erbjuda en bättre sfi-utbildning och så vidare. Jag får ändå upprepa mig: Varför motsätter man sig, nu när vi äntligen har fått en åtgärd som visar sig fungera just för att ge personer med utländsk bakgrund ett fotfäste på arbetsmarknaden? Om man är engagerad i att få in fler personer med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden kan jag inte förstå motståndet. Instegsjobb och nystartscentrum är satsningar som kommer att få en betydande effekt. Det är äntligen en ny politik för att få in personerna på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet får fram en underlig bild där man vill slå hål på myten om att det finns många invandrare som är intresserade av att starta företag. Det skulle vara ett problem att så många invandrare väljer att starta företag. Jag tror att många av dem som har kommit till vårt land i grunden är starka personer. Visst kan de ha svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, men att många med invandrarbakgrund väljer att starta företag och också anställer fler personer är oerhört viktigt för integrationen. Vi ser i andra länder att just där det finns problem med arbetsgivare som inte anställer personer med utländsk bakgrund har detta varit ett otroligt viktigt steg för att åtminstone komma in på arbetsmarknaden. Varför väljer Vänsterpartiet att tala om att det är viktigt att utländska personer kommer in på arbetsmarknaden men levererar inga åtgärder för att åstadkomma detta och motsätter sig alla ansträngningar från regeringen?

Herr talman! När det gäller frågan om att få fotfäste på arbetsmarknaden har vi sett att den här regeringens politik leder till en låglönesektor. Det finns en stor risk att invandrare fastnar i en låglönesektor som inte motsvarar den bakgrund de har med sig till Sverige. Vi vill satsa på att ta till vara det de redan kan, validera dem och se till att de kommer in på rätt ställe. Det kan vara med hjälp av en genomtänkt arbetsmarknadspolitisk utbildning. Sedan var det frågan om att starta företag. Jag har träffat många invandrare som är nöjda med att jobba på sin pizzeria eller starta företag i andra sektorer. Många andra vill inte göra det, men de har hänvisats till detta eftersom det inte finns något annat. De har inte fått någon annan chans. Det är definitivt inte bra. Man måste kunna välja mellan att inte starta företag och få en vanlig anställning eller att starta företag om man vill. Det finns många duktiga entreprenörer som är invandrare, men att de skulle vara starka personer underblåser myten om att de som kommer till Sverige är starka och vill starta egna företag. Så fungerar det inte. Det är en felaktig bild av vad invandrare är för en grupp. Den generella arbetsmarknadspolitik som regeringen för fram skapar en låglönesektor där de utsatta grupperna kan fastna. Vi vill satsa på att de ska integreras på samma villor som svenskar. Det görs inte på det här sättet. Det görs bara genom att ha en strukturerad arbetsmarknadspolitisk utbildning som motsvarar vad de kan när de kommer hit. Validering är jättebra, och det är kanske den vägen vi ska gå. Men det behövs mycket mer. Exemplet med aktivitetsstöd för tilläggsutbildning är sådant som måste finnas kvar. Den chansen måste utökas eftersom det är det som ger någonting. De får en chans att komma in i samhället på sina villkor.