Vissa verkställighetsfrågor
Betänkande 1993/94:LU13
Lagutskottets betänkande
1993/94:LU13
Vissa verkställighetsfrågor
Innehåll
1993/94 LU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet i proposition 1993/94:50 framlagda förslag till ändringar i utsökningsbalken (avsnitt 18). Förslagen gäller ändringar i bestämmelserna om utmätning, fördelning av influtet belopp och hantering av småbelopp samt ändring i bestämmelserna om forum vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Ändringarna syftar till att i större utsträckning än för närvarande få till stånd utmätning samt i övrigt att rationalisera förfarandet. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. I betänkandet behandlar utskottet också ett motionsyrkande som väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker lagförslagen med den ändringen att ikraftträdandedagen bestäms till den 1 februari 1994. Motionsyrkandet avstyrks.
Propositionen
I proposition 1993/94:50 föreslår regeringen (Finansdepartementet) -- såvitt nu är i fråga -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen (lagförslag 2.24 och 2.25) till
1. lag om ändring i utsökningsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1993:893) om ändring i utsökningsbalken.
Lagförslagen, över vilka Lagrådet yttrat sig, återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
Övriga lagförslag i propositionen behandlas av skatteutskottet i betänkandet 1993/94:SkU15. När det gäller förslag till ny lydelse av 68 § 6 mom. uppbördslagen (1953:272) i lagförslag 2.12 har detta dock överlämnats av skatteutskottet till lagutskottet.
Motionen
1993/94:Sk8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:50.
Utskottet
Allmän bakgrund
Till frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) hör i första hand verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. Om exekutionstiteln avser betalningsskyldighet verkställs den genom utmätning och i fråga om vissa fordringar genom införsel. Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs enligt 1 kap. 6 § UB som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är i huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och får utsökas utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är enskilda.
Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket landets exekutionsväsende. Riksskatteverket har den övergripande ledningen och ansvaret för verksamheten. Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om verkställighet enligt UB och andra författningar. Som verkställande myndighet skall kronofogdemyndigheten verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid. Det finns en kronofogdemyndighet i varje län.
I UB finns regler om vilken kronofogdemyndighet som är behörig att handlägga olika sorters mål. Gemensamt för alla typer av mål är att kronofogdemyndigheten i det län där gäldenären eller svaranden har sitt hemvist alltid är behörig. Enligt alternativa kompetensregler får frågor om bl.a. utmätning av viss egendom prövas av myndigheten i det län där egendomen finns. När det gäller utmätning av fartyg, luftfartyg och fordringar m.m. finns vissa specialregler. Begäran om försäljning av fast egendom får bara göras hos myndigheten i det län där fastigheten finns. UB:s bestämmelser om kronofogdemyndigheternas behörighet kompletteras av regler om att mål i vissa fall får överflyttas från en myndighet till en annan. Har ansökan gjorts hos en behörig myndighet och är även en annan myndighet behörig, får målet överlämnas till den myndigheten om målet inte utan avsevärd olägenhet kan handläggas vid den förra myndigheten eller överlämnande annars uppenbart främjar målets handläggning. Det är inte möjligt att överlämna ett mål till en annan kronofogdemyndighet efter det att en utmätning har gjorts, bortsett från det fallet att viss egendom har utmätts av flera kronofogdemyndigheter.
Enligt 17 kap. 1 § UB får staten i utsökningsmål ta ut ersättning för sina kostnader för förfarandet hos kronofogdemyndigheten i den omfattning som regeringen föreskriver (förrättningskostnader). Bestämmelser om sådan ersättning finns i förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna. I utsökningsmål tas ersättning ut i form av grundavgift, värderingsavgift, försäljningsavgift och särskild avgift (utsökningsavgift). Grundavgift tas som regel ut i varje mål och uppgår i allmänt mål till 500 kr och i enskilt mål till 1 000 kr enligt huvudregeln. Avgiften i allmänna mål gäller fr.o.m. år 1993. Värderingsavgift och försäljningsavgift utgör avgifter vid exekutiv försäljning. Värderingsavgiften utgör 1 % av det belopp som egendomen värderats till. Försäljningsavgiften är i regel 4 % av varje köpeskilling. Särskild avgift tas ut när det uppkommer särskilda kostnader för staten för en åtgärd i målet. Kronofogdemyndigheten får begära att sökanden förskotterar förrättningskostnaderna. Kostnaderna skall om möjligt tas ut av gäldenären i målet. Om försäljning sker av egendom som utmätts till förmån för flera mål blir som regel alla kostnader utom grundavgifterna gemensamma för alla målen.
Enligt nuvarande ordning skall utmätning ske samtidigt i alla mål mot samma gäldenär som är aktuell hos kronofogdemyndigheten. Om pengarna som inflyter inte räcker till full betalning av alla fordringar för vilka utmätning skett, görs en fördelning, varvid medlen först fördelas på förrättningskostnaderna i målen. Därefter fördelas återstoden proportionellt efter fordringsbeloppens storlek. Enligt gällande rätt skall utmätning inte ske om inte samtliga förrättningskostnader i alla inneliggande mål mot samma gäldenär kan beräknas bli betalda och borgenären därutöver kan beräknas få åtminstone någon betalning för själva fordringen i målet. Kronofogdemyndigheten är inte skyldig att betala ut belopp under 10 kr, och sådana belopp tillfaller staten.
Propositionen och utskottets ställningstagande
I propositionen föreslås ändringar i de ovan redovisade bestämmelserna om utmätning, fördelning av influtet belopp och hantering av småbelopp samt ändringar i bestämmelserna om forum vid verkställighet enligt UB. Förslagen härrör från den översyn av UB som Riksskatteverket genomfört på regeringens uppdrag och som presenterats i RSV:s Rapport 1992:1. Rapporten har remissbehandlats.
Förslagen i propositionen innebär att den nuvarande regeln om att utmätning bara skall ske om alla kostnader och någon del av själva fordringen blir betalda avskaffas. I stället skall utmätning ske om resultatet gör åtgärden försvarlig. Som skäl för förslaget anförs i propositionen att en gäldenär med nuvarande regler kan fredas mot utmätning i stor utsträckning därför att grundavgifterna sammantagna kan uppgå till ett inte obetydligt belopp. Nackdelarna med nuvarande regler har blivit ännu tydligare sedan grundavgifter införts även i allmänna mål fr.o.m. år 1993. Som särskilt stötande framhålls det förhållandet att en gäldenär på detta sätt får lättare att undgå utmätning ju fler mål han har dragit på sig. Dagens system får, anförs det vidare, klart otillfredsställande konsekvenser och uppfattas i vida kretsar som orättvist och som ett omotiverat avsteg från tanken att alla skall göra rätt för sig.
Den föreslagna regeln innebär att utmätning i princip kan ske så snart någonting utöver de efter utmätningen uppkommande kostnaderna kan beräknas bli betalt. Däremot behöver varken de redan uppkomna kostnaderna eller resten av fordringsbeloppen beräknas bli fullt betalda. Avgörande blir i stället att så mycket därav blir betalt att utmätningen framstår som försvarlig varvid hänsyn skall tas både till myndighetens arbetsinsats och till olägenheterna för gäldenären. Enligt vad som anförs i propositionen bör utmätning av överskjutande skatt -- en billig åtgärd som inte orsakar någon värdeförstöring -- alltid göras oavsett vilka belopp som gäller.
När det gäller fördelning av influtet belopp innebär förslaget att vid samtidig utmätning i flera mål skall förrättningskostnader som är gemensamma för flera mål på samma sätt som i dag tas ut först. Därefter skall enligt förslaget fördelning ske mellan målen proportionellt efter fordringsbeloppet inklusive övriga i respektive mål uppkomna förrättningskostnader, t.ex. grundavgiften. Inom varje mål skall i första hand förrättningskostnaderna betalas.
Beträffande utbetalning av mindre belopp föreslås i propositionen att beloppsgränsen skall höjas från nuvarande 10 kr till 25 kr. I de fall där det finns flera mål och det belopp som skulle utbetalas i något av dem understiger 100 kr skall beloppet i stället fördelas mellan andra mål där fordringen inte blivit fullbetald, om inte särskilda skäl föranleder något annat.
Förslaget till ändringar i UB:s forumregler innebär att mål om utmätning skall kunna handläggas vid den kronofogdemyndighet som är lämpligast från verkställighetssynpunkt. Ett mål skall också kunna överlämnas från en myndighet till en annan även efter det att utmätning skett eller andra åtgärder vidtagits.
Utskottet har i sak ingen erinran mot de sålunda framlagda förslagen och anser att de bör genomföras. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till motion Sk8 yrkande 1 i denna del.
I propositionen föreslås att ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1994. Propositionen har emellertid inte avlämnats till riksdagen i tid för att riksdagen skall kunna fatta beslut i lagstiftningsärendet vid en sådan tidpunkt att de nya författningarna kan komma ut i Svensk författningssamling inom den tid före det föreslagna ikraftträdandet som normalt bör krävas när det gäller lagstiftning av ifrågavarande slag. Utskottet förordar därför att ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 februari 1994. Med hänsyn härtill skall de i propositionen framlagda lagförslagen som gäller UB sammanföras till ett lagförslag. Även det av skatteutskottet överlämnade förslaget till ändring av 68 § 6 mom. uppbördslagen kräver ett separat lagförslag. På anförda skäl framlägger utskottet därför i bilaga 2 egna lagförslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande verkställighetsfrågor
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sk8 yrkande 1 i denna del antar de av utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen till lag om ändring i utsökningsbalken och lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Stockholm den 7 december 1993
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Lennart Fridén (m), Per Erik Granström (s), Maud Ekendahl (m) och Lars Stjernkvist (s).
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagda lagförslag
Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §, 4 kap. 3 och 8 §§, 13 kap. 6 och 20 a §§, 15 kap. 24 a § och 17 kap. 7 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2 kap.
4 §
Har ansökan gjorts hos en Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som ej kronofogdemyndighet som inte är behörig, skall är behörig, skall målet genast målet genast överlämnas till den överlämnas till en kronofogdemyndighet som enligt kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är vad handlingarna visar är behörig. Ansökan anses behörig. Ansökan anses gjord, när gjord, när den kom in till ansökningshandlingen kom in den första myndigheten till den förra myndigheten eller, i fråga om muntlig eller, i fråga om muntlig ansökan, när sådan ansökan, när sådan ansökan gjordes där. ansökan gjordes där.
Har ansökan gjorts hos en Även om den myndighet
behörig kronofogdemyndighet där ansökan gjorts är
och är även annan behörig, får målet
kronofogdemyndighet överlämnas till en annan
behörig, får målet behörig
överlämnas till den kronofogdemyndighet, om det
myndigheten, om målet ej främjar målets
utan avsevärd olägenhet handläggning. Ett mål
kan handläggas vid den får överlämnas
förra myndigheten eller även efter det att
överlämnande annars utmätning har
uppenbart främjar målets verkställts eller andra
handläggning. åtgärder för
verkställighet har
vidtagits.
4 kap.
3 §
Utmätning skall ske endast
om det belopp som kan
beräknas flyta in, efter
avdrag för kostnader som
uppkommer efter
utmätningen, ger ett
överskott som gör
åtgärden försvarlig.
Av utmätningsbar egendom bör i första hand tagas i anspråk sådan tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären, om ej annat följer av 4--6 §§.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
8 §1
Frågor om utmätning Frågor om utmätning
prövas av prövas av
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det
län där gäldenären län där gäldenären
har sitt hemvist. har sitt hemvist, där
egendom som tillhör
gäldenären finns eller
där verkställighet
annars lämpligen kan ske.
Frågor om utmätning av Frågor om utmätning av egendom som inte finns i det lön eller annan län där gäldenären förmån som avses i 7 har sitt hemvist får kap. prövas, om prövas även av gäldenären inte har kronofogdemyndigheten i det hemvist här i landet, av län där egendomen finns kronofogdemyndigheten i det eller, i fråga om ett län där arbetsgivaren fartyg eller luftfartyg, dit eller någon annan som ger det väntas. Frågor om ut förmånen finns. utmätning av ett fartyg får prövas även av kronofogdemyndigheten i det län där fartyget har sin hemort. Frågor om utmätning av en fordran eller en annan rättighet får prövas också av kronofogdemyndigheten i det län där sekundogäldenären eller någon annan förpliktad finns, även om fordran eller rättigheten skall anses finnas i ett annat län. Frågor om utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. prövas, om gäldenären inte har hemvist här i landet, av kronofogdemyndigheten i det län där arbetsgivaren eller någon annan som ger ut förmånen finns.
Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligt 2 kap. 4 § första stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.
13 kap.
6 §
Fordran som skall beaktas upptas med det belopp till vilket den uppgår på fördelningsdagen. Som fördelningsdag anses härvid den dag till vilken fördelningssammanträde är utsatt, även om hinder möter att då verkställa fördelningen. När sammanträde ej hålls, anses den dag då kronofogdemyndighetens beslut meddelas som fördelningsdag.
Vid fördelning räknas
som fordran i ett mål
även sådan
förrättningskostnad som
avser endast det målet.
Begär borgenär betalning för fordran som ej har anmälts i tid, skall utdelning utgå av överskott, om sådant uppkommer.
1 Senaste lydelse 1993:893.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
20 a §2
Skall influtna medel
fördelas mellan flera
mål och understiger det
belopp som skall betalas ut i
något av dessa 100 kronor,
skall beloppet, om
särskilda skäl inte
föranleder något annat,
i stället fördelas
mellan övriga mål där
fordringen inte fått full
täckning.
Kronofogdemyndigheten är Kronofogdemyndigheten är inte skyldig att betala ut inte skyldig att betala ut belopp som understiger tio belopp som understiger 25 kronor. Om beloppet inte kronor. Om beloppet inte betalas ut, tillfaller det betalas ut, tillfaller det staten. staten.
15 kap.
24 a §3
Kronofogdemyndigheten är Kronofogdemyndigheten är inte skyldig att betala ut inte skyldig att betala ut belopp som understiger tio belopp som understiger 25 kronor. Om beloppet inte kronor. Om beloppet inte betalas ut, tillfaller det betalas ut, tillfaller det staten. staten.
17 kap.
7 §4
Förrättningskostnader i mål om utmätning tas ut ur köpeskillingen för såld egendom, behållen avkastning och andra tillgängliga medel. De får vid behov genast utsökas hos gäldenären.
Förrättningskostnader
som är gemensamma för
flera mål har
företräde framför
kostnader som endast avser ett
mål.
Förrättningskostnad för handräckning enligt 8 kap. 18 § får genast utsökas hos den mot vilken åtgärden har vidtagits.
Förrättningskostnad i mål om införsel får genast tas ut genom införsel hos gäldenären.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. 2 Senaste lydelse 1983:924. 3 Senaste lydelse 1983:924. 4 Senaste lydelse 1992:636.
Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Härigenom föreskrivs att 68 § 6 mom. uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
68 §1
6 mom. Fordran på skatt eller ränta, som skall återbetalas enligt denna lag, må ej överlåtas särskilt, innan beloppet kan lyftas.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får där avsedd fordran utmätas. Fordran på överskjutande skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och ränta på sådan fordran får dock utmätas först i samband med att kronofogdemyndighet vid den årliga debiteringen av slutlig skatt bereds tillfälle att ta sådana fordringar i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. I enskilt mål får fordringar av sistnämnda slag inte utmätas efter ansökan som gjorts senare än den 30 juni under taxeringsåret.
Bestämmelserna i 5 kap. 1--3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av fordran som avses i första stycket.
Utmätning i enskilt mål må icke ske utan att åtgärden kan beräknas inbringa sökanden något utöver vad som fordras för att täcka kostnaderna för utmätningen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. 1 Senaste lydelse 1992:1661.