Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Betänkande 2003/04:NU12

Näringsutskottets betänkande2003/04:NU12

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet   drygt   50
motionsyrkanden   om  olika  utrikeshandelspolitiska
frågor.  Samtliga yrkanden  avstyrks  av  utskottet.
Ställningstagandena från utskottet har föranlett sju
reservationer.

Utskottet  understryker  att frihandel kan vara en
stark   välståndsskapande   kraft   för   såväl   de
utvecklade  länderna  som  för  världens  fattigaste
länder.  Vidare betonar utskottet  att  stabila  och
rättvisa spelregler  för  ett  fritt utbyte av varor
och  tjänster  är  en  avgörande  förutsättning  för
ekonomisk tillväxt och sysselsättning.  I  fråga  om
utvecklingen  mot  en  ökande  mängd  bilaterala och
regionala  handelsavtal  finns  det  flera  positiva
drivkrafter   men   också   en  viss  osäkerhet   om
konsekvenserna för u-länderna, menar utskottet.
Beträffande  frågor om Världshandelsorganisationen
(WTO) stöder utskottet  i  högsta  grad  ett  snabbt
återupptagande  av  WTO-förhandlingarna, vilket inte
minst u-länderna har  mycket  att  vinna  på. Vidare
finns   ett  starkt  stöd  inom  utskottet  för  att
inriktningen  bör  vara  en  ökad öppenhet inom WTO.
Enligt  utskottets  mening  är det  viktigt  att  de
svenska        förhandlingspositionerna         även
fortsättningsvis  redovisas  öppet i riksdagen, inte
minst inför WTO:s ministermöten.  I  en  reservation
(mp)  uttalas att det är nödvändigt att förhandla  i
en  lugnare  takt,  som  tillåter  alla  länder  att
utvärdera   hittillsvarande   verksamhet.   Dessutom
måste,  enligt  reservanten,  fattigdomsbekämpningen
vara i fokus för handelspolitikens utformning liksom
på andra områden.
När  det gäller immaterialrättsliga  frågor  anser
utskottet   att   det   är   mycket   positivt   att
överenskommelser  har  kunnat  göras inom WTO:s ram,
vilka   medger   att   u-länderna  kan   införskaffa
mediciner för att bekämpa nationella hälsokriser som
t.ex. hiv/aidsepidemin.  I  en  reservation  (v, mp)
uttalas att de regler som styr tillgången på viktiga
mediciner  till  rimliga  priser  i  fattiga  länder
endast gäller under mycket särskilda förhållanden.
WTO:s tjänsteavtal (GATS) har, menar utskottet, en
utformning  som  gör  det möjligt för u-länderna att
ansluta sig på ett sätt som överensstämmer med deras
förmåga och möjligheter.  Enligt  utskottet  är  det
viktigt   att  svenska  tjänsteleverantörer,  liksom
övriga leverantörer  från  EU,  skall kunna verka på
andra   länders   tjänstemarknader  utan   att   bli
diskriminerade    på    basis    av    nationalitet.
Reservanterna (v, mp) anser  att avtalet är behäftat
med så stora brister att det inte borde ha införts i
sitt nuvarande skick.
Beträffande  handel,  miljö  och   sociala  frågor
stöder     utskottet     inriktningen    att    WTO-
förhandlingarna skall bidra  till en hållbar, social
och  ekologisk utveckling för jordens  alla  länder.
Det finns flera skäl för att Sverige skall verka för
att en  uppförandekod  av  bindande  natur  på  sikt
inrättas   inom   OECD,   anför   utskottet.   I  en
reservation   (v,   mp)   anförs   att   behovet  av
internationellt  bindande regler för transnationella
företag är oavvisligt.  I  en annan reservation (kd)
görs   bedömningen   att   det   behövs   gemensamma
riktlinjer  inom  EU  för  hur s.k. etiska  koder  i
näringslivet skall fungera och kontrolleras.
När  det  gäller  EU-frågor anser  utskottet  -  i
likhet med motionärerna  -  att  det är önskvärt att
stärka den inre marknaden. Utvecklingen  fortgår  på
detta  område.  Vissa  tjänster  är  det  dock  inte
lämpligt att konkurrensutsätta. I en reservation (m,
fp,   kd,   c)   uttalas   att  den  inre  marknaden
ytterligare bör effektiviseras;  ett  viktigt mål är
att integrera tjänstemarknaderna inom EU.
EU:s   snushandelsförbud   bör   avskaffas   anser
utskottet  enhälligt  och hänvisar till  att  frågan
prövas av EG-domstolen.
Angående exportkreditfrågor ser utskottet positivt
på  Exportkreditnämndens   reviderade   miljöpolicy,
vilken  ytterligare  kommer  att utvecklas.  Det  är
också  positivt  att frågor om etisk  hänsyn,  bl.a.
rörande antikorruption och sociala frågor, utvecklas
vidare. I en reservation  (kd,  v, c, mp) hävdas att
Exportkreditnämndens   nya   miljöpolicy   inte   är
heltäckande  och  att en obligatorisk  miljöprövning
skall föregå alla beslut om statliga exportkrediter.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Frihandel
Riksdagen   avslår    motionerna   2003/04:K419
yrkande 11 och 2003/04: L353 yrkande 7.

2. WTO-frågor

Riksdagen   avslår   motionerna    2003/04:U351
yrkandena 4 och 5, 2003/04: N320 yrkandena  1 och
2 och 2003/04:N340 yrkandena 2-9, 13 och 16.
Reservation 1 (mp)

3. Vissa immaterialrättsliga frågor

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:L284
yrkandena 1 och 7 och 2003/04:So313 yrkande 6.
Reservation 2 (v, mp)

4. Avtal om handel med tjänster

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:So645
yrkande 4 och 2003/04: N320 yrkandena 3-11.
Reservation 3 (v, mp)

5. Handel, miljö och sociala frågor

Riksdagen   avslår    motionerna   2003/04:K416
yrkande 34, 2003/04:U253  yrkande 1, 2003/04:U254
yrkande 18, 2003/04:U351 yrkande  6, 2003/04:U352
yrkande 9, 2003/04:MJ474 yrkande 2,  2003/04:N234
yrkandena 1 och 2, 2003/04:N334 yrkandena  1  och
3,   2003/04:N340   yrkandena   10   och  11  och
2003/04:N414 yrkande 22.
Reservation 4 (v, mp)
Reservation 5 (kd)

6. Vissa EU-frågor

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:K416
yrkandena 30 och 31 och 2003/04:K419 yrkande 10.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

7. EU:s förbud mot försäljning av snus

Riksdagen avslår motion 2003/04:N285.

8. Exportkreditfrågor

Riksdagen   avslår    motionerna   2003/04:U254
yrkande    20,    2003/04:MJ400    yrkande    26,
2003/04:N272, 2003/04:N331 yrkandena 1-3, 5 och 6
och 2003/04:N334 yrkande 4.
Reservation 7 (kd, v, c, mp)

Stockholm den 30 mars 2004

På näringsutskottets vägnar


Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Marie Granlund (s), Ingegerd
Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Sylvia
Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s),
Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren
(m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa
Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s),
Anne-Marie Pålsson (m), Lars Johansson
(s), Reynoldh Furustrand (s), Nyamko
Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Gunilla
Wahlén (v).


Redogörelse för ärendet och bakgrund


Ärendet och dess beredning

I  detta  betänkande  behandlas   20  motioner  från
allmänna         motionstiden        om        vissa
utrikeshandelspolitiska frågor.

Representanter för Närings- och Utrikesdepartementen
har inför utskottet  redovisat  upplysningar  om ett
förslag  till  EU-direktiv  om  tjänster på den inre
marknaden.     Vidare     har    företrädare     för
Kommerskollegium informerat  om kollegiets utredning
om  konsekvenser  för  u-länderna  av  avtalen  inom
Världshandelsorganisationen       (World       Trade
Organization, WTO).


Världshandelsorganisationen (WTO)


De  multilaterala  handelsförhandlingarna inom ramen
för  Allmänna  tull- och  handelsavtalet,  den  s.k.
Uruguayrundan, inleddes  år  1986  och  avslutades i
april 1994. Förhandlingarna resulterade bl.a.  i ett
avtal om upprättande av Världshandelsorganisationen,
vilket trädde i kraft år 1995.

Handelspolitiken   är   gemensam  för  EU,  vilket
innebär  att  enhetliga  regler   gäller  inom  hela
unionen.  Det  handelspolitiska  ramverket   innebär
gemensam   tulltaxa   och   gemensamma   tull-   och
handelsavtal  i  förhållande till länder utanför EU.
Normalt finns det inga nationella särregler inom EU;
sådana  kan  dock finnas  när  det  gäller  sanitära
och/eller hygieniska  krav.  Efter  det  att Sverige
blivit medlem i EU arbetar Sverige framför allt inom
gemenskapens   ram   för  att  påverka  det  globala
handelssystemet. Mål för Sverige är bl.a. att främja
svensk export och import  och  skapa öppnare och mer
tidsenliga regler för den internationella handeln.
De  första reguljära ministerkonferenserna  i  WTO
avhölls  i  Singapore  år 1996 och i Genève år 1998.
Vid den tredje ministerkonferensen i Seattle år 1999
misslyckades medlemsländerna  att  få  till stånd en
överenskommelse  om  att  inleda  en ny multilateral
förhandlingsrunda. Inom ramen för den  s.k. inbyggda
agendan   fortsatte   dock   WTO-diskussionerna   om
jordbruk      och      tjänster.      Den     fjärde
ministerkonferensen i Doha, Qatar, i november  2001,
resulterade  i  en  ministerdeklaration med innebörd
att   en  ny  handelsrunda   skulle   påbörjas   och
förhandlingar  inledas  om handelsliberalisering för
alla varor och om förnyade  regler för världshandeln
på ett flertal områden. Målet är att förhandlingarna
skall vara avslutade till den 1 januari 2005.
Den femte ministerkonferensen  i Cancún, Mexiko, i
september 2003, bröt samman eftersom medlemsländerna
inte kunde komma överens om ett ramavtal  för  några
av  de mest centrala frågorna. Sammanbrottet berodde
på
oenighet  på  många  olika  områden  men  främst  på
jordbruksområdet,   inbegripet   de  rika  ländernas
jordbrukssubventioner. Oenighet fanns  också i fråga
om   de   s.k.   Singaporefrågorna  (förenkling   av
handelsprocedurer,  insyn  i  offentlig upphandling,
investerings-  och  konkurrensfrågor).   Konferensen
lade  i dagen en öppen splittring mellan i-  och  u-
länder. Det uppföljande mötet i WTO:s allmänna råd i
Genève i december 2003 innebar inte något genombrott
men uppfattas  som  ett  arbetsmöte  på  väg mot ett
återupptagande av förhandlingarna.
Mot  den  bakgrunden  synes  ett nytt handelsavtal
till årsskiftet 2004/05 knappast  vara  realistiskt.
Utvecklingen  går  samtidigt  vidare med ett  ökande
antal bilaterala handelsavtal vid sidan av WTO.
Utrikesutskottet har under hösten  2003  behandlat
en   proposition  om  Sveriges  politik  för  global
utveckling  (prop.  2002/03:122,  bet. 2003/04:UU3).
Regeringens syn att målet för den samlade  politiken
för  global utveckling skall vara att bidra till  en
rättvis  och  hållbar  global  utveckling delades av
utrikesutskottet.  När  det  gäller   handels-   och
jordbrukspolitiken     betonade     utrikesutskottet
frihandelns   betydelse   men   också  de  särskilda
förutsättningar som gäller för u-länderna.

Dispositionen  i den fortsatta framställningen  av
detta betänkande har  byggts upp med hänsyn till att
näringsutskottet  har  efterfrågat   att  regeringen
låter utreda konsekvenserna för u-länderna  av  WTO-
avtalen  (se  nedan).  Kommerskollegium  har nyligen
redovisat  en utredningsrapport på detta område  med
rubriken Konsekvenser  för u-länderna av WTO-avtalen
(dnr 100-171-04). I stället  för  att återkomma till
olika  rapportresultat  i  ett antal avsnitt  i  det
följande  presenteras  rapporten   i  sin  helhet  i
avsnittet nedan.

Konsekvenser för u-länderna av WTO-
avtalen


Uppdrag till Kommerskollegium

Utskottet    fann    vid    behandlingen    av    de
utrikeshandelspolitiska  frågorna  våren  2003 (bet.
2002/03:NU5),   att  det  rådde  osäkerhet  angående
utbytet   för   u-länderna    av    det   befintliga
internationella  handelssystemet.  Det  fanns  olika
uppfattningar  om konsekvenserna för  u-länderna  av
WTO-systemets ingående  delar,  regler,  arbetssätt,
förhandlingar och förhandlingsresultat samtidigt som
u-länderna  inte  kunde  uppfattas  som  en  homogen
grupp. Utskottet ansåg därför att det skulle bringas
ökad klarhet i frågan om u-ländernas utbyte av  WTO-
systemet.  I enlighet med detta gjorde riksdagen ett
tillkännagivande om att Kommerskollegium borde ges i
uppgift att  närmare  utreda  konsekvenserna  för u-
länderna av WTO-systemet.

I    juli    2003   uppdrog   så   regeringen   åt
Kommerskollegium  att  utreda konsekvenserna av WTO-
systemet  för  u-länderna.   Uppdraget   gällde  att
sammanställa  och redogöra för den analys som  finns
om WTO-systemets  konsekvenser  för u-länder. Vidare
var   uppgiften   att   fånga   upp  den  viktigaste
akademiska forskningen men även att  beakta  studier
som  gjorts  av  större  enskilda organisationer och
internationella  organisationer.  I  uppdraget  gavs
även  exempel  på  faktorer   som   kollegiet  kunde
studera,  såsom  marknadstillträde, handel,  budget,
BNP,  fattigdomssituation   och   inkomstfördelning,
behov   av   institutionsbyggnad   samt   kostnader,
besparingar  eller  vinster  av  att genomföra  WTO-
avtalen.

Rapporten om konsekvenserna för u-länderna av
WTO-avtalen var färdigställd i slutet på
februari 2004. I det följande redovisas - trots
den stora mängden uppgifter i rapporten - en
summarisk sammanfattning. Inledningsvis i
rapporten ges ett antal avgränsningar och
definitioner, vilka bör uppmärksammas.
Rapporten analyserar inte konsekvenserna för u-
länderna av handel generellt, utan endast
effekterna av de olika WTO-avtalen på u-
ländernas handel. Vidare redovisas svårigheten
att fastställa orsakssamband, dvs. effekter som
har sin grund i WTO-avtalen och inte andra
faktorer som exempelvis regionala
frihandelsavtal.

Generella konsekvenser av WTO-avtalen

Marknadstillträde

Det främsta instrumentet för att säkra ett ökat
marknadstillträde    är   genom   förhandlingar   om
tullsänkningar.  Som ett  resultat  har  i-ländernas
tullar på industrivaror  successivt  reducerats till
genomsnittligt  mycket låga nivåer. Vid  en  närmare
granskning kan dock konstateras att tullsänkningarna
varit  mer begränsade  eller  i  vissa  fall  rentav
obefintliga  för  varor  av särskilt intresse för u-
länderna,  t.ex.  textil och  konfektion  (teko).  I
genomsnitt möter därför  u-länderna  högre tullar än
i-länderna  vid export. Tullarna är också  generellt
sett betydligt  högre  i u-länderna än i i-länderna.
För    u-länderna    är    marknadstillträdet    för
industrivaror därmed mer begränsat  i andra u-länder
än i i-länderna.

Ett  viktigt instrument för att garantera  ett  ökat
marknadstillträde  är den grundläggande principen om
mest   gynnad   nation   (MGN),   dvs.   att   varje
tullsänkning  som  görs automatiskt  utsträcks  till
alla övriga WTO-medlemmar.  Det  är dock möjligt för
WTO-medlemmarna  att göra avsteg från  MGN-principen
genom  att bl.a. sluta  regionala  eller  bilaterala
frihandelsavtal med andra länder för att sinsemellan
kunna  avtala  om  mer  långtgående  tullsänkningar.
Under senare  år  har  dessa  avtal drastiskt ökat i
antal  med  påföljd att MGN-principens  betydelse  i
världshandeln   har   minskat.   Effekten  av  denna
utveckling  slår  olika på olika länder;  för  många
fattigare länder betyder det en relativ försämring.

Minskat godtycke och större disciplin

Utifrån Kommerskollegiets erfarenhet dras slutsatsen att de
s.k.  tillämpningsavtalen  har  lett till ett bättre
och  stabilare marknadstillträde än  om  inga  avtal
alls   hade    funnits    och   att   utrymmet   för
protektionism,   diskriminering   och   godtycke   i
motsvarande     mån     begränsats.     Många     av
tillämpningsavtalen  är  finansiellt  kostsamma  att
genomföra, vilket leder till  att lågt utvecklade u-
länder har svårt att genomföra  alla avtal. Länderna
i  fråga  får därmed svårt att leva  upp  till  sina
skyldigheter  och  att dra nytta av sina rättigheter
enligt avtalen.

Handel

Världshandeln har ökat  kraftigt,  men det är svårt att säga om
denna utveckling kan kopplas till WTO.  Den relativa
betydelsen  av  WTO  minskar  dock enligt rapporten,
medan antalet bilaterala och regionala  handelsavtal
i världen uppvisar en snabb ökning.

Fattigdomssituation och inkomstfördelning

Fattigdomssituation och inkomstfördelning  i  relation till WTO
är svåra att utvärdera, då andra faktorer har större
betydelse  än  handel generellt och WTO i synnerhet.
Generellt  kan  dock  sägas  att  snedvridningar  av
handeln   på   grund    av    tullar,   kvantitativa
restriktioner  etc.  bidrar  till   att  minska  det
globala välståndet genom att världens  resurser inte
används effektivt. En friare handel förväntas därmed
leda  till ett ökat globalt välstånd. Olika  grupper
och  länder   påverkas   dock   på   olika  sätt  av
handelsliberaliseringar.

Tvistlösning

Det  nya  förstärkta  tvistlösningssystemet  i  WTO  förbättrar
möjligheterna   för  u-länder   att   insistera   på
efterlevnad av andra länders WTO-åtaganden. Systemet
är  viktigt  för u-länderna  eftersom  det  ger  dem
möjlighet att  med  andra  medel  än  ekonomisk makt
försvara sina rättigheter.

Kostnader,   besparingar   eller   vinster  av   att
genomföra WTO-avtalen

Vissa WTO-avtal är kostsamma att genomföra  för  resurssvaga u-
länder  med  bristande  administrativ  kapacitet och
outvecklad infrastruktur. Få krav ställs  dock på de
minst utvecklade länderna (MUL), varför det  inte är
dessa   som  drabbas  hårdast  av  kostnaderna  utan
snarare andra lågutvecklade och resurssvaga u-länder
som inte har MUL-status.

Immaterialrätt

Genomförandet av avtalet om handelsrelaterade
aspekter av immaterialrätter (Trade Related
Aspects of Intellectual Property Rights, det
s.k. TRIPs-avtalet), och instanser för att det
skall efterlevas, kan medföra stora
statsfinansiella kostnader för u-länder med
begränsad budget. På kort sikt kan u-länderna
ha en tung börda för att betala
immaterialrättighetsinnehavarna i i-länder. På
längre sikt kan u-länderna få positiva
samhällsekonomiska konsekvenser av att ha ett
effektivt immaterialrättssystem, särskilt när
det gäller överföring av teknik.
Tröskeleffekter tycks dock finnas; de positiva
effekterna materialiseras inte förrän länderna
har uppnått en viss nivå av ekonomisk
utveckling.

Konsekvenser av WTO-avtalen för olika grupper
av länder

Uppdelning av länder

I WTO gäller  självvalsprincipen, vilket innebär att varje land
avgör om det vill  behandlas  som  i-  eller u-land.
Eftersom  u-länderna  inte  är en homogen grupp  har
Kommerskollegium valt att göra  samma klassificering
som   FN:s  utvecklingsorgan,  dvs.  hög,   medelhög
respektive låg utvecklingsnivå.

Hög utvecklingsnivå

I denna  kategori ingår bl.a. Hongkong, Singapore, Sydkorea och
Israel samt  några länder i Central- och Sydamerika,
såsom  Argentina,  Chile,  Costa  Rica,  Mexiko  och
Uruguay.   Dessa   länder  har  redan  en  utvecklad
handelskapacitet    och     gynnas     därmed     av
handelspartners  åtaganden  om marknadstillträde och
tullsänkningar.   De   deltar  dessutom   aktivt   i
förhandlingar och i det löpande WTO-arbetet och har,
enligt   kollegiets   bedömning,    inga   påtagliga
svårigheter att implementera gjorda åtaganden.

Dessa   länder   har  också  gjort  mer  långtgående
åtaganden  om tullsänkningar  för  industrivaror  än
övriga mindre  utvecklade  u-länder.  Även detta har
enligt    vissa   studier   gynnat   dessa   länders
utveckling.  På  både  jordbruks- och tjänsteområdet
väntas   flera   av   u-länderna    med    en    hög
utvecklingsnivå   kunna  dra  nytta  av  ytterligare
liberaliseringar. Dessa  länder  är relativt flitiga
användare av tvistlösningssystemet.

Medelhög utvecklingsnivå

Länder  som  Brasilien,  Egypten, Indien,  Kina  och  Sydafrika
tillhör denna ganska stora  och heterogena kategori.
Här   återfinns   också  Filippinerna,   Indonesien,
Malaysia och Thailand.

Ett   antal   länder   ur    denna    kategori    är
jordbruksexporterande länder med offensiva intressen
som   skulle   kunna   dra   nytta   av   ett   ökat
marknadstillträde på jordbruksområdet. Flera viktiga
textilproducenter, såsom Kina och Indien, väntas bli
gynnade av den avreglering av tekokvoterna som skall
ske vid årsskiftet 2004/05. Andra länder i kategorin
väntas   dock  förlora  på  avtalet  om  textil  och
konfektion. I många länder är det främst kvinnor som
arbetar i  tekoindustrin, vilket betyder att kvinnor
som  grupp  blir  starkt  påverkade  av  den  nämnda
avregleringen.

Låg utvecklingsnivå

Majoriteten av  de  afrikanska  länderna  befinner  sig i denna
kategori.  De  flesta av länderna ingår också i MUL-
gruppen, som beviljas  extra undantag i flera avtal,
utöver den vanliga särbehandlingen  av  u-länder. Få
eller  inga  krav  ställs  på  länder i MUL-gruppen,
vilket  rimligtvis innebär att kostnaderna  för  att
implementera avtalen blir lägre.

De  fattiga  länder  i  denna  kategori  som  inte
tillhör  MUL-gruppen behandlas som övriga u-länder i
WTO. Mot bakgrund  av  att  vissa  avtal  är  mycket
resurskrävande  är  det  för  många  av dessa länder
svårt att genomföra avtalen. Generellt kan sägas att
dessa  länder  deltar i relativt låg utsträckning  i
WTO-arbetet.
Ännu har inget  land inom MUL-gruppen drivit något
fall inom ramen för WTO:s tvistlösningssystem. Detta
kan vara ett tecken  på  att de inte har de resurser
som  krävs  för  att  använda   systemet.  En  annan
förklaring är ländernas låga andel  av världshandeln
och/eller varusammansättningen i deras export. Trots
dessa  länders  låga  deltagande  i WTO-avtalen  gör
Kommerskollegium bedömningen att de  gynnas  av WTO-
medlemskapet  genom  minskad risk för diskriminering
och godtycklighet samt  genom  att  efterlevnaden av
avtalen  säkerställs  genom tvistlösningsmekanismen.
WTO  innebär  därmed  att  även  andra  faktorer  än
ekonomisk makt är av betydelse.

2003/04

NU12

Utskottets överväganden


Frihandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motionsyrkanden
beträffande frihandel med hänvisning till att
motionsönskemålen ligger i linje med pågående
strävanden    för     att    förbättra    det
multilaterala handelssystemet.

Motionerna


Frihandeln måste fungera  och  reformeringen av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik måste  prioriteras, sägs
det  i kommittémotion 2003/04:L353 (m).  Tullhindren
måste  enligt  motionärerna  avskaffas, dels för att
Europas   konsumenter  inte  skall   behöva   betala
överpriser,  dels  för att världens fattigare länder
kan  förbättra  sina  livsvillkor  genom  att  kunna
exportera fritt.

I motion 2003/04:K419 anför Folkpartiet att en
avreglering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
skulle förbättra förutsättningarna dels för u-
ländernas landsbygdsbefolkning, dels för
konsumenterna inom unionen. EU bör omgående ta
initiativ till en omstart av WTO:s
utvecklingsrunda och till avskaffande av
handelshinder för import av jordbruksprodukter
och enklare industrivaror från u-länderna till
i-länderna. Ytterligare åtgärder som önskas av
motionärerna gäller avskaffande av EU:s och
Förenta staternas antidumpningsåtgärder samt
avlägsnande av EU:s exportsubventioner på
jordbruksprodukter. Motionärerna framhåller att
omfattande reformer, liberalisering och
avreglering av unionens jordbrukspolitik krävs
för att EU skall kunna fungera som en motor för
ekonomisk utveckling och välfärd.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

I publikationen "International  trade statistics 2003" från WTO
redovisas  utvecklingen av världshandeln  t.o.m.  år
2002. Under  år  2002  återhämtade sig världshandeln
från  den  djupa  nedgången   under   år  2001.  Den
genomsnittliga  ökningen av varuexporten  i  världen
uppgick till 4 %  under  år 2002, medan ökningen för
EU-länderna  uppgick  till  6   %.   För   de  minst
utvecklade länderna ökade varuexporten med 8 % under
år  2002,  vilket  innebar  en väsentlig förbättring
jämfört med året innan.

För år 2002 beräknas att den totala varuexporten i
världen uppgick till 6 455 miljarder  dollar,  varav
Sverige  stod för 1,3 % (81,1 miljarder dollar).  Av
varuimporten   svarade   Sverige  för  1,0  %  (66,2
miljarder dollar). Såväl den  svenska  exporten  som
importen ökade väsentligt jämfört med år 2001.

Utvecklingen    under   år   2003   innebar   enligt
Statistiska centralbyråns  statistik att den svenska
varuexporten  ökade  med  2  %  (till  819  miljoner
kronor), medan importen under samma period ökade med
3 % (till 673 miljarder kronor).

Frihandel som välståndsskapande kraft

Utrikesutskottet har under hösten  2003  gjort överväganden som
berör handelspolitiken. I betänkande 2003/04:UU3  om
Sveriges  politik  för  global  utveckling  (s.  65)
hänvisar      utrikesutskottet     till     tidigare
ställningstaganden  av  bl.a.  näringsutskottet  och
framhåller   att   en   fri  och  öppen  handel  med
överenskomna spelregler är ett kraftfullt instrument
för att åstadkomma utveckling  och sprida ekonomiska
framsteg. Vidare sägs att det är  ett  i högsta grad
svenskt   intresse   att  värna  om  frihandel   och
förespråka dess principer.

I detta sammanhang kan  redovisas  att statsminister
Göran Persson i sin regeringsförklaring  i september
2003  informerade om att ett metodutvecklingscentrum
skulle  inrättas  i  syfte  att  motverka  hindrande
handelsbyråkrati. Enligt nuvarande planer skall  ett
centrum   etableras   i   Göteborg  med  bidrag  och
medverkan från både statliga  och  privata  aktörer.
Grundtanken      är      att      förenklande     av
handelsprocedurerna      leder      till      bättre
konkurrenskraft för de svenska exportföretagen.  Ett
formellt  beslut  om  inrättandet  kan  väntas under
sommaren 2004.

Frihandel  när  det gäller jordbruksvaror respektive
industrivaror

I  WTO-arbetet  utgör   en   liberalisering   av   handeln   på
jordbruksområdet  en fundamental del av det åtagande
som alla WTO-medlemmar  har  gjort.  Detta innebär i
praktiken  att  handelsstörande internstöd  minskar,
att alla former av  exportstöd på sikt avskaffas och
att det kan skapas betydande  marknadsöppningar  för
jordbruksprodukter.  Regeringen  har  sedan  Sverige
blev  medlem  i  EU drivit linjen att den gemensamma
jordbrukspolitiken måste reformeras. Jordbruksstöden
snedvrider   konkurrensen   och   leder   till   att
produktionsresurser som skulle kunna användas på ett
bättre   sätt  i   samhällsekonomin   låses   in   i
jordbrukssektorn.  Sverige  är ett av de länder inom
EU   som   kraftigast   driver   på  för   fortsatta
handelsliberaliseringar på jordbruksområdet.

I  juni  2003  beslutade  EU om en reform  av  den
gemensamma jordbrukspolitiken. Reformen syftade till
att    i   större   utsträckning   marknadsorientera
produktionen.   Genom   frikoppling  av  stöden  ges
lantbrukarna  ett inkomststöd  utan  några  krav  på
produktion.  Regeringens   linje   är   att   stöden
successivt skall dras ned. Reformen innebär även  en
ökad    marknadsanpassning,   vilket   betyder   att
konsumenterna i större utsträckning kommer att styra
vad  som  produceras.  Några  större  besparingar  i
budgeten räknas inte med.
Regeringen  arbetar  mycket aktivt inom EU-kretsen
för att medlemsländerna  i  WTO  skall  återuppta de
strandade   Dohaförhandlingarna.   Målen  om  ökande
handelsliberalisering rör inte enbart jordbruksvaror
utan  även  industrivaror,  där  sänkta  tullar  och
borttagandet av icke-tariffära handelshinder  är  de
centrala delarna. I detta sammanhang kan noteras att
de  minst utvecklade u-länderna har fått rätt - dock
med vissa övergångsregler - till tullfri export till
EU inom  ramen  för  programmet  "allt  utom  vapen"
(everything but arms).

De  nya  medlemsländerna  i  EU  blir  en  del av en
gemensam  marknad.  Länderna  har  själva förhandlat
fram sina villkor för anslutning till  EU och kommer
att   följa   de   regler   som  gäller  för  övriga
medlemsländer  i  EU.  Både  WTO-avtalet   och  EU:s
interna  lagstiftning  innehåller  bestämmelser  som
under       vissa       förhållanden       möjliggör
antidumpningsåtgärder.   Sådana  åtgärder  kan  vara
antidumpningstullar, vilka  importlandet  tar  ut på
import  av  prisdumpade  varor  när  exportpriset är
lägre än på exportörens hemmamarknad.  Det är endast
när  de  dumpade varorna förorsakar väsentlig  skada
för industrin  på  importmarknaden  som åtgärder får
vidtas.  Regeringen  verkar  för  en begränsning  av
antidumpningsåtgärder.

Frihandel och u-länder

När det gäller u-ländernas utbyte av  WTO-avtalen hänvisas till
Kommerskollegiums  rapport  om konsekvenser  för  u-
länderna av WTO-avtalen, vilken sammanfattats ovan.

Beträffande     "särskild    och    differentierad
behandling"      av      u-länderna      sägs      i
ministerdeklarationen från Doha att detta skall vara
en  integrerad del av förhandlingarna.  Avsikten  är
att  u-länderna   inte   skall   behöva   göra  lika
långtgående  åtaganden som i-länderna. Det kan  röra
sig     om     lägre     tullsänkningar,      längre
övergångsperioder   och   en  möjlighet  att  skydda
särskilt   känsliga   delar   av   sin   produktion.
Regeringen stöder att u-länderna  ges  särskild  och
differentierad behandling.
Ett  initiativ  som  Sverige  ställt sig bakom och
aktivt  verkat för gäller förslag  om  att  avskaffa
alla produktionsrelaterade  stöd och exportstöd till
bomullssektorn   så  att  u-länderna   skall   kunna
konkurrera  på lika  villkor.  Detta  initiativ  har
hittills inte lett till framgång.
Vidare kan  nämnas  att  regeringen har inlett ett
arbete  med  att  inrätta  en  svensk  kontaktpunkt,
syftande  till  att  hjälpa u-länder  att  övervinna
olika  slags handelshinder  som  de  möter  vid  sin
export  till   Sverige.   Bakgrunden   är  bl.a.  en
utredning (med rubriken Open Trade Gate  Sweden,  Ds
2003:48)  om  möjligheten  att i Sverige etablera en
kontaktfunktion, vars främsta uppgift skall vara att
stödja   u-länderna   i  deras  ansträngningar   att
övervinna    administrativa     och     byråkratiska
handelshinder vid export till Sverige och EU. Enligt
betänkandet   skall  kontaktpersonen  företräda   u-
landsexportörer  och  bistå  dem med information och
handledning   samt   förmedla   kontakter.    Vidare
konstateras  att det finns komparativa fördelar  med
att placera funktionen  inom  Kommerskollegium.  Ett
formellt  beslut  om  kontaktfunktionen  kommer  att
fattas under våren 2004.

I regeringens deklaration vid den
utrikespolitiska debatten i riksdagen i
februari 2004 (prot. 2003/04:67) konstaterade
utrikesminister Laila Freivalds att global
tillväxt och utveckling i fattiga länder kräver
att det nuvarande handelssystemet
vidareutvecklas och reformeras. Sverige verkar
därför för att förhandlingarna inom
världshandelsorganisationen WTO skall
återupptas så snart som möjligt. Förtroendet
vill Sverige försöka återskapa genom samarbete
med Brasilien, Indien, Sydafrika och andra
länder i Afrika, och genom bilaterala och
regionala samarbeten. Vidare informerade
utrikesministern om att OECD (Organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling) på
svenskt initiativ skall undersöka hur i-
länderna kan öppna handeln inom hittills
skyddade sektorer.

Utskottets ställningstagande

Liksom  tidigare  vill utskottet framhålla att det i
högsta grad är ett  svenskt  intresse  att  värna om
frihandel   som   princip.   Frihandel   kan  enligt
utskottets    sätt    att    se    vara   en   stark
välståndsskapande  kraft  för  såväl  de  utvecklade
länderna som för världens fattigaste länder.  Vidare
vill  utskottet  betona  att  stabila  och  rättvisa
spelregler   för  ett  fritt  utbyte  av  varor  och
tjänster är en avgörande förutsättning för ekonomisk
tillväxt och sysselsättning.

U-länderna har  en  sämre  utgångsposition,  bl.a.
beroende på att många industriländer, inklusive  EU-
kretsen, fortfarande har betydande hinder för import
av  varor  som  är  viktiga  för u-ländernas export.
Dessa     länder     behöver     tillträde      till
industriländernas  marknader  men  också  en  friare
världshandel  rent generellt för att kunna dra nytta
av  sina komparativa  fördelar.  Som  konstateras  i
Kommerskollegiets  ovan  redovisade rapport möter u-
länderna genomsnittligt högre  tullar  än i-länderna
vid  export,  dels  därför  att i-länderna har  höga
tullar  på  varor  som är av exportintresse  för  u-
länderna,  dels därför  att  u-länderna  själva  har
högre  tullar   än  i-länderna.  I  rapporten  pekas
samtidigt på den  positiva  faktorn att utrymmet för
protektionism,  diskriminering   och   godtycke  har
minskat.
När  det  gäller utvecklingen mot en ökande  mängd
bilaterala  och   regionala   avtal  vill  utskottet
understryka behovet av fortsatt engagemang i frågan.
Med hjälp av sådana avtal är det möjligt att inom en
mer begränsad länderkrets gå före  och dra vinsterna
av  marknadsöppningar men också finna  lösningar  på
handelspolitiska  frågor  som kan skapa modeller för
multilaterala avtal. För att  denna utveckling också
framgent skall vara en positiv  drivkraft krävs dock
att avtalen lever upp till de ramregler som sätts av
WTO.  Det  är  också  viktigt att det  multilaterala
handelsregelverket  utvecklas   parallellt   med  de
bilaterala  överenskommelserna,  så  att  inte  hela
frågekomplex   faller   utanför  de  internationella
reglerna, och på ett sådant  sätt  att de bilaterala
avtalen  påskyndar marknadsöppningar  multilateralt.
Utskottet  känner  viss  osäkerhet när det gäller de
bilaterala och regionala avtalens  konsekvenser  för
u-länderna.  Vidare är det väsentligt att Sverige är
med och bevakar  så  att  de  fattiga  länder som nu
förhandlar om bilaterala avtal med bl.a.  EU får det
stöd de behöver för att på ett effektivt sätt  kunna
driva sina intressen gentemot starkare parter.
Frihandel  medför  också  en  snabb  spridning  av
information,  vilket  kan  bidra  till omvandling av
slutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.
Sverige   bör   enligt   utskottets   mening    även
fortsättningsvis  delta  aktivt  i  arbetet  med att
förbättra   det  multilaterala  handelssystemet  och
samtidigt stärka förtroendet för det. Utskottet vill
även  ånyo  framhålla  att  miljömässig  och  social
hänsyn är viktigt, samtidigt som dessa krav inte får
användas emot  de  länder  som  ännu  inte  -  trots
ansträngningar - kan uppfylla kraven.
Vidare  vill utskottet hävda att många konsumenter
- både enskilda  och  företag  -  kan  gynnas  av de
positiva  effekterna  av  frihandel, som t.ex. lägre
priser,  större  utbud av varor  och  tjänster  samt
bättre kvalitet.
Motionsönskemålen om fortsatt eller ökad frihandel
ligger   väsentligen    i   linje   med   utskottets
inställning. Frihandeln förbättrar förutsättningarna
för tillväxt i hela världsekonomin. I en liten öppen
ekonomi som den svenska finns  det en lång tradition
av  att  hävda den fria handeln eftersom  vårt  land
gynnas av  ett  fritt  utbyte.  Vårt välstånd bygger
till  stor del på specialisering och  handelsutbyte.
Men frihandel  är inte mindre viktig för u-länderna,
under förutsättning att dessa har reella möjligheter
att   åstadkomma   resultat   genom   att   utnyttja
förhandlingsrätten.  Eliminering  eller minskning av
handelshindren   skapar   nya  förutsättningar   för
ekonomisk utveckling även i  dessa  länder  och  kan
göra  det  lättare  att  också  göra andra framsteg,
t.ex. i fråga om mänskliga rättigheter, rättvisa och
social utveckling. Utskottet anser  däremot inte att
frihandel  är en tillräcklig förutsättning  för  att
uppnå  sådana   mål;   det   finns  också  behov  av
politiska,  ekonomiska och institutionella  reformer
hos u-länderna  och  särskilt  de  minst  utvecklade
länderna (MUL) innan dessa länder kan dra full nytta
av frihandelns positiva inverkan.
Med  hänvisning  till  vad som ovan anförts  anser
utskottet  att  det  inte  finns   behov   av  något
initiativ från riksdagens sida med anledning  av  de
här aktuella motionsyrkandena.

WTO-frågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden om WTO-
frågor med hänvisning  till pågående åtgärder
i fråga om ökad öppenhet,  stöd till u-länder
m.m. Jämför reservation 1 (mp).

Motionerna


I      kommittémotion      2003/04:U351      skriver
Kristdemokraterna  att  WTO:s  tvistlösningsmekanism
ytterligare bör stärkas. Förslaget om att inrätta en
permanent tvistlösningspanel skulle stärka systemets
auktoritet   och   göra   det   mer   oberoende   av
"diplomatisk dragkamp". Motionärerna  anser även att
det  är viktigt att underlätta de mindre  utvecklade
ländernas   tillgång   till   tvistlösningssystemet.
Regeringen bör undersöka möjligheterna  till hårdare
sanktionsåtgärder mot de länder som inte efterföljer
tvistlösningspanelens beslut, exempelvis  genom  att
tillåta kollektiva åtgärder, föreslår motionärerna.

Vidare  förordas en ökad öppenhet inom WTO. Enligt
motionärerna kan regeringen initiera bildandet av en
parlamentarisk församling för WTO i syfte att stärka
kopplingen       mellan      de      internationella
organisationerna  och  medborgarna.  Medlemsstaterna
bör  i högre grad föra  en  dialog  med  det  civila
samhällets företrädare inför WTO:s förhandlingar för
att stärka den politiska dialogen.
I  kommittémotion  2003/04:N320  (mp)  begärs  att
regeringen  verkar  för  en  ökad  öppenhet  i  WTO-
förhandlingarna.  Vidare hävdar motionärerna att det
inte är försvarbart  att  utestänga  medborgare  och
folkvalda    från   insyn   i   förhandlingarna   om
tjänsteavtal,    de    s.k.    GATS-förhandlingarna.
Motionärerna   föreslår   att   regeringen    delger
riksdagen  sina  skrivelser  och EU-positioner inför
WTO:s   ministerrådsmöten  så  att   riksdagen   ges
möjlighet   att   diskutera  Sveriges  positioner  i
förväg.
I motion 2003/04:N340 (mp) tas en mängd olika WTO-
frågor upp. Inför mötet  i  Cancún  i september 2003
hade bl.a. föreslagits att mötena skulle  vara öppna
för  alla  medlemsländer,  att det borde framgå  vem
förslagen kom ifrån och att  det  skulle  finnas tid
att   bedöma   förslagen   och  möjlighet  för  alla
medlemsländer  att  delta i samtliga  förhandlingar.
Inget av förslagen tillgodosågs  enligt vad som sägs
i motionen. Då förhandlingarna ofta  sker  i  slutna
rum  och  ofta  är  sekretessbelagda blir varken den
svenska riksdagen eller  allmänheten  informerade om
Sveriges  agerande  inom  WTO.  Enligt  motionärerna
måste   WTO  demokratiseras.  De  anser  också   att
riksdagen  i  större  utsträckning  bör få ta del av
regeringens skrivelser, vilket skulle  möjliggöra en
demokratisk   diskussion.   Vidare   yrkas  på   att
regeringen skall verka för att förhandlingarna skall
föras i en lugnare takt.
En   utveckling   mot   ökad   öppenhet   i   WTO-
förhandlingarna  bör  säkras  bl.a.  genom  att alla
länder får tillträde och möjlighet att delta  i alla
möten och förhandlingar. Det skall framgå vilka  som
står   bakom   förslagen   och   det   skall  finnas
tillräckligt  med  tid  för  att  bedöma  förslagen,
argumenterar    motionärerna.    Även   inom   WTO:s
tvistlösningspanel måste öppenheten öka.
Motionärerna    påpekar    vidare    att     WTO:s
förhandlingar  inte  är  offentliga  och  att  de  i
viktiga  avseenden  är  sekretessbelagda.  Genom att
regeringen sekretessbelägger sina handlingar om WTO-
arbetet   blir   inte   den  svenska  riksdagen  och
allmänheten   tillfredsställande    informerade   om
Sveriges  del  i  de  pågående GATS-förhandlingarna,
enligt motionärerna.
I       motionen       karakteriseras        WTO:s
förhandlingssystem,     bl.a.     i     de     olika
standardsättande   kommittéerna,   som   slutet  och
odemokratiskt. Regeringen bör därför verka  för  att
WTO  skall  offentliggöra  mer  av  innehållet  i de
förhandlingar som i dag sker i slutna rum.
Vidare  föreslås  att  det  skall  införas strikta
regler  i  syfte  att  begränsa lobbyorganisationers
inflytande  över WTO-processen.  Motionärerna  anser
att skyddet av  företagsverksamhet har stärkts medan
företagens ekonomiska  inflytande inte har reglerats
i samma utsträckning, vilket har lett till att WTO:s
avtal främst fungerar till den rika världens fördel.
Motionärerna        efterlyser         förbättrade
utvärderingsmetoder av hur de tidigare WTO-avtalen i
praktiken  fungerat för de fattigaste länderna.  Mot
denna bakgrund  föreslås  att regeringen skall verka
för  att en ordentlig utvärdering  av  framför  allt
Uruguayrundan  görs  innan  nya  förhandlingsområden
aktualiseras.
Vad gäller genomförandet av WTO-beslutet  om  stöd
för  att  avskaffa dumpning genom exportsubventioner
anser motionärerna  att  den  text  som lades fram i
Cancún  år  2003  innehåller  alltför vaga  förslag.
Bland annat saknas en tidsgräns  för  genomförandet.
Enligt motionärernas mening bör regeringen  driva på
hårdare för att stoppa de rika ländernas dumpning av
jordbruksprodukter,   vilket   drabbar   de  fattiga
ländernas export.

Vissa kompletterande uppgifter


Inledning

De  i  motionerna  berörda  frågorna  är  i  stor  utsträckning
upptagna i utskottets betänkande från våren 2003  om
vissa     utrikeshandelspolitiska    frågor    (bet.
2002/03:NU5), till vilket hänvisas. Efter utskottets
ställningstaganden  i  samband med nämnda betänkande
har   utvecklingen   bl.a.   inneburit    att   WTO-
förhandlingarna   i  Cancún  brutit  samman,  vilket
kommer att redovisas i det följande.

Anita Brodén (fp) ställde i november 2003 en fråga
(fr.   2003/04:302)   till    näringsminister   Leif
Pagrotsky om återupptagande av  WTO-förhandlingarna.
Näringsministern  förklarade att Sverige  konsekvent
framfört till kommissionen att EU bör visa vilja att
förhandla  igen  och   att   detta   bör   ske   med
utgångspunkt från de framsteg som trots allt gjordes
i  Cancún.  Vidare klargjordes att Sverige anser att
EU    borde    visa     större    flexibilitet    på
jordbruksområdet och bl.a.  gå  med  på  att fasa ut
exportstöden.  Tyvärr  är Sverige alltför ensamt  om
den hållningen, påpekade näringsministern.

Vidare  ställde  Anita Brodén  (fp)  vid  riksdagens
frågestund  den  29   januari  2004  en  fråga  till
jordbruksminister  Ann-Christin   Nykvist   om   vad
Sverige  gjort  för  att  EU  skall  verka  för  ett
återupptagande  av  WTO-förhandlingarna  i syfte att
lyfta   fram   tredje  världens  möjligheter  (prot.
2003/04:60).  Enligt  jordbruksministerns  svar  har
Sverige intensivt  drivit  de frågor som är centrala
för att lyckas med förhandlingarna,  men  när EU väl
har   fattat  beslut  om  positionen,  inordnar  sig
Sverige i EU-kretsen.

WTO-förhandlingarnas fortskridande

Tidsplanen  i  förhandlingarna  beslutades  gemensamt  av WTO:s
medlemmar  vid  ministermötet  i  Doha  år 2001. Där
sattes  slutdatum  för  förhandlingarna till  den  1
januari 2005 samt delstationer  för förhandlingarnas
olika  områden.  Förhandlingarna har  hittills  inte
hållit den beslutade tidtabellen.

Efter sammanbrottet vid WTO:s femte ministermöte i
Cancún i september  2003  har  följt  en  period  av
intensiva  konsultationer  på  bilateral  nivå och i
olika regionala grupperingar.
Den   svenska   regeringen   har  verkat  för  att
förhandlingarna  snarast  skall återupptas.  Ett  av
skälen är att det ligger i  u-ländernas intresse att
målsättningen för utvecklingsdagordningen  från Doha
kan uppnås.
I enlighet med ministeruttalandet vid WTO-mötet  i
Cancún  hölls  ett  möte  i  WTO:s  allmänna  råd  i
december  2003. Vid mötet konstaterades att tilltron
till det multilaterala  handelssystemet  var utbredd
men  att  det saknades nödvändig politisk vilja  och
flexibilitet   för   att  kunna  överbrygga  sakliga
skillnader och återuppta  förhandlingarna. I januari
2004 tog Förenta Staternas  chefsförhandlare  Robert
Zoellick ett initiativ genom att sända ett brev till
samtliga WTO-medlemmar med uppmaningen att återuppta
Dohaförhandlingarna.   Brevet   innehöll  också  ett
förslag om att hålla nästa ministermöte  i  Hongkong
redan  år  2004. Brevets betydelse ligger i att  det
klart  framgår   att   Förenta   Staterna   har  ett
engagemang   för   förhandlingarna,   vilket  enligt
uppgift     har     skapat     ny    energi    kring
Dohaförhandlingarna. Ställningstagande  i  frågan om
en ministerkonferens i Hongkong år 2004 har skjutits
upp till halvårsskiftet 2004.

Det  framgår av ministerdeklarationen från Doha  att
en liberalisering  av handeln på jordbruksområdet är
en  fundamental  del  av   det  åtagande  alla  WTO-
medlemmar har gjort. En minskning av exportstöden är
en  central  del av dessa förhandlingar.  Regeringen
har   verkat   för    en    snabb    utfasning    av
exportsubventionerna,  vilket  framförts  såväl inom
som   utanför  EU-kretsen.  Detta  är  en  fråga  av
särskild vikt för u-länderna.

EU om WTO-förhandlingarna

Kommissionen  presenterade  i  november  2003  ett förslag till
reviderad  EU-strategi  efter  Cancún. I meddelandet
(KOM/2003/734)  från  kommissionen  till  Europeiska
rådet    och    EU-parlamentet     diskuteras    hur
förhandlingarna    angående    Dohaprogrammet    för
utveckling  åter  kan  ta  fart. Det  konstateras  i
meddelandet  att  grundtanken  i  utvecklingsagendan
från Doha fortfarande  är  giltig  och  att  EU  bör
stödja   ett   snabbt   återupptagande  av  agendan.
Samtliga  WTO-medlemmar  måste   vara   beredda  att
anpassa  eller finjustera sin inställning  på  flera
specifika   områden  om  återupptagandet  skall  bli
framgångsrikt.   När   det  gäller  balansen  mellan
multilaterala   och   bilaterala   eller   regionala
förhandlingar  har  kommissionens  samrådsförfarande
mycket tydligt lett fram  till  ståndpunkten  att EU
även  fortsättningsvis  bör prioritera multilaterala
förhandlingar.   Vidare   redovisas    åsikten   att
förberedelserna  inför  och  genomförandet   av   en
ministerkonferens    kan   förbättras   vad   gäller
effektiviteten och deltagande i systemet.

Kommissionen  visar i  meddelandet  beredskap  att
inta en mer flexibel  inställning  i  olika  frågor,
framför    allt    när    det    gäller    de   fyra
Singaporefrågorna  (förenkling av handelsprocedurer,
insyn  i  offentlig upphandling,  investerings-  och
konkurrensfrågor).  Detta innebär ett ökat gehör för
den svenska linjen att  Singaporefrågorna inte skall
tas som ett paket utan värderas  var  och en utifrån
sina  egna  meriter.  Vidare  diskuteras  frågan  om
differentiering  mellan  u-länderna,  bl.a.  att  de
rikare  och  mer  utvecklade  u-länderna borde kunna
erbjuda tull- och kvotfrihet för de allra fattigaste
u-länderna. Ett realiserande av detta förslag skulle
dock  kräva  att  EU  och andra i-länder  ger  någon
kompensation till de rikare u-länderna, framför allt
på jordbruksområdet. Det bekräftas i meddelandet att
EU fortfarande är berett till betydande åtaganden på
jordbruksområdet förutsatt att andra viktiga aktörer
är redo att visa samma  beslutsamhet  när det gäller
att  nå  en rättvis kompromiss. Vidare föreslås  ett
särskilt initiativ  i fråga om bomull inom ramen för
jordbruksförhandlingarna.  Beträffande  tjänster och
tillträde      till      andra      marknader     än
jordbruksmarknaden, anges det i meddelandet  att  EU
bör  bibehålla  sin höga ambitionsnivå. Det föreslås
även att EU bör försöka  uppnå  ambitiösa resultat i
fråga   om   regler   för  bl.a.  antidumpning   och
subventioner.

Vid sitt sammanträde i  december 2003 behandlade det
allmänna   rådet   kommissionens   ovan   redovisade
meddelande. Rådet välkomnade  ett  återupplivande av
förhandlingarna  om  utvecklingsagendan  från  Doha.
Rådet  ställde sig bakom  kommissionens  analys  och
bekräftade    de    riktlinjer    som   kommissionen
föreslagit,  bl.a.  att  synen på den  multilaterala
handelspolitiken kvarstår oförändrad.

Öppenhet inom WTO

Arbete har pågått sedan ministerrådsmötet i Seattle år 1999 med
att förbättra den inre och  yttre  öppenheten i WTO,
inklusive  deltagandet  i och förberedelserna  inför
ministerkonferenserna. I  Dohadeklarationen (artikel
10) bekräftas medlemmarnas gemensamma ansvar för att
garantera intern öppenhet och  effektivt  deltagande
av   samtliga   medlemsländer   samt  åtagandet  att
förbättra dialogen med allmänheten.

Sverige  verkar  för  ökad transparens  inom  WTO.
Regeringens uppfattning är  att  alla  WTO-medlemmar
skall  ges  full  insyn  i  pågående  arbete i  WTO,
inklusive   fullständig  information  om  informella
samråd och om  generaldirektörens och sekretariatets
aktiviteter. Samtidigt måste - i en organisation med
nästan 150 medlemmar - diskussioner kunna tillåtas i
mindre kretsar.  Då  informella  möten  hålls  i  en
begränsad  krets  är  det  emellertid  centralt  att
deltagarkretsen   är   representativ  och  att  alla
medlemsländer  efter  sådana   möten   ges  tid  och
möjlighet  att  påverka  texten  innan  den tas  upp
formellt.
Nuvarande  arbetssätt  innebär  att  WTO  genomför
särskilda    informationsmöten   för   icke-statliga
organisationer  (NGO:er) och medier om mer betydande
WTO-möten.  Vidare   hålls  en  rad  seminarier  och
"workshopar".   När   det    gäller    den   interna
transparensen  i  organisationen  har  det  mer   än
tidigare blivit en praxis med öppna informella möten
med  delegationscheferna.  Trots  namnet  har  dessa
möten  inte  begränsat  sig till delegationscheferna
utan närvaron från delegationernas  sida  har  varit
bred.  Det  ankommer också på WTO-medlemmarna själva
att  ta  ett  större   ansvar  för  att  säkerställa
öppenhet om sina egna positioner  i framtiden. Flera
delegationer   offentliggör  på  eget  ansvar   sina
förhandlingsinlägg  och gör dem även tillgängliga på
WTO:s och sina egna hemsidor.

Ett nytt parlamentariskt  inslag  i WTO har under de
senaste  åren  vunnit  insteg  genom Internationella
parlamentariska  unionen (IPU). Parlamentarikermöten
har hållits i Genève  och  i  Cancún. Bland de ämnen
som togs upp vid mötet i Cancún i september 2003 var
handel  med  jordbruksprodukter  och   minskning  av
handelssubventioner, intellektuella rättigheter  och
handel  med  tjänster.  Enligt slutdeklarationen bör
parlamenten  få  en  ökad  roll   när   det   gäller
internationella handelsfrågor. Vidare bör frågan  om
större   öppenhet   i   WTO   drivas  på  genom  att
parlamenten kommer närmare WTO-aktiviteterna. Enligt
uppgift  finns det förslag att kalla  denna  typ  av
parlamentariska    möten   i   samband   med   WTO:s
ministermöten "Parlamentariska  konferenser avseende
WTO".

Öppenhet i Sverige och inom EU om WTO-frågor

När det gäller de svenska positionerna  och  förhandlingarna  i
WTO  tillämpas  öppenhet från regeringens sida genom
bl.a.  den  information   som   löpande   ges   till
riksdagen.     Näringsminister     Leif    Pagrotsky
informerade exempelvis om WTO:s femte ministermöte i
Cancún  i kammaren i september 2003.  Riksdagen  var
också representerad  i  regeringens  delegation till
ministermötet liksom NGO-företrädare.

Vidare   hålls  regelbundna  möten  i  regeringens
referensgrupp  för  WTO-frågor  med  företrädare för
fackföreningar,    näringslivsorganisationer     och
enskilda  organisationer.  Gruppen  möts  ungefär en
gång  i  månaden, och rapporterna från mötena  finns
tillgängliga  på  Utrikesdepartementets  hemsida.  I
referensgruppen  kan deltagarna lämna synpunkter som
i sin tur förbättrar  det samlade beslutsunderlaget.
En    särskild    satsning   på    information    om
handelspolitik och  WTO lanserades på hemsidan under
år 2003.

Öppenhet  är  en  viktig   fråga   för   regeringen   även   på
tjänstehandelsområdet.   I  EU-arbetet  argumenterar
Sverige bl.a. för mer intensiva  konsultationer  med
en  bred  krets  intressenter. Svenska påtryckningar
bidrog    till   att   EU-kommissionen    genomförde
konsultationer med frivilligorganisationer och andra
intressenter  i  samband  med  framtagandet  av EU:s
gemensamma  bud.  Även  i  Sverige  gjordes  en bred
konsultation med remissförfarande vid utarbetande av
det svenska budet.

Tvistlösningsmekanismen

Parallellt    med    Doharundan    pågår    förhandlingar    om
tvistlösningssystemet. Slutdatum för förhandlingarna
är  den  31  maj  2004,  och  avsikten är att de nya
reglerna därefter skall träda i  kraft  så snart som
möjligt. Syftet med förhandlingarna är att förbättra
och klargöra tvistlösningssystemet.

Frågan   om   ökad   öppenhet  är  en  av  del  av
förhandlingarna. EU driver  t.ex.  förslag om en mer
öppen    tvistlösningsprocess    samt    förbättrade
möjligheter för allmänheten att inkomma med  inlagor
till panelerna och överprövningsorganet, även  i  de
fall  där  panelen  eller  överprövningsorganet inte
uttryckligen   begärt   detta.  Öppenheten   är   en
prioriterad  fråga  för Sverige,  som  har  deltagit
aktivt i utarbetandet  av  EU:s  förslag  och även i
förhandlingsarbetet.
Vidare  verkar  EU  för  ett system med permanenta
panelmedlemmar,  bättre efterlevnad  av  panelutslag
samt förändringar  så att fler utvecklingsländer och
förhandlingssvaga länder kan driva tvister i WTO.
Sverige har deltagit aktivt i utarbetandet av EU:s
förslag och även i förhandlingsarbetet. Till exempel
har  Sverige  tagit  fram   särskilda   analyser  av
möjligheten att införa ett system med mer permanenta
panelmedlemmar, frågan om ökad öppenhet samt  frågan
om    utvecklingsländers   möjlighet   att   använda
tvistlösningssystemet.  Analyserna  har ingått i det
underlag som EG-kommissionen använt sig  av  för att
ta fram EU:s gemensamma ståndpunkter.
Det  kan  i  detta  sammanhang rapporteras att den
s.k.   stålkonflikten   nyligen    har    avslutats.
Konflikten startade när Förenta staterna i mars 2002
införde  höga skyddstullar mot viss stålimport.  Vid
sidan av egna  skyddsåtgärder  begärde  EU  och  ett
antal  andra länder att en tvistlösningspanel skulle
bedöma om  Förenta staternas åtgärder stred mot WTO-
reglerna. Motåtgärder  från  EU:s  sida  aviserades.
Panelutslaget  innebar emellertid att de amerikanska
åtgärderna inte  var  i  enlighet  med WTO-reglerna,
vilket ledde till att president Bush  meddelade  att
skyddsåtgärderna  omedelbart  skulle  dras tillbaka.
Detta ledde till att även EU och andra  länder  drog
tillbaka sina åtgärder.

En  fortfarande pågående tvist rör Förenta staternas
behandling    i    skattehänseende    av   utländska
försäljningsbolag,   vilken   utgör   en   otillåten
skattesubvention  enligt  WTO-avtalen. EU gavs  rätt
att införa motåtgärder till ett värde av
4   043  miljoner  dollar.  Förenta   staterna   har
deklarerat  sin  avsikt  att efterleva utslaget, men
lagstiftningsprocessen har  dragit  ut  på  tiden. I
december  2003  antog EU:s ministerråd en förordning
om införande av tilläggstullar  på  import  av vissa
produkter  med  ursprung  i Förenta staterna. Den  1
mars 2004 inleddes EU:s motåtgärder  i form av en 5-
procentig   tull   på   vissa   amerikanska   varor.
Strafftullen kommer att höjas med 1 procentenhet per
månad.  Ytterligare  tvister  pågår  angående  bl.a.
amerikanska   antidumpningsåtgärder,  genmodifierade
produkter och hormonkött.

Handelsrelaterat bistånd

Regeringen   stöder    direkt    eller    via   Styrelsen   för
internationellt      utvecklingssamarbete     (Sida)
uppbyggandet    av    u-ländernas    kompetens    på
förhandlingsområdet. Sverige  är  en av grundarna av
"Agency  for  International  Trade  Information  and
Cooperation"   (AITIC),   som  skall  tillhandahålla
landanpassat  stöd  i  WTO-förhandlingarna  till  de
fattigaste länderna och  till  u-länder  som  saknar
representationskontor    i    Genève.   Det   totala
handelsrelaterade biståndet uppgick år 2002 till 163
miljoner kronor, varav Sidas stöd  uppgick  till 128
miljoner   kronor.  Drygt  hälften  av  Sidabeloppet
utgjordes av  handelsfrämjande  insatser (t.ex. stöd
till  handelskammare,  utbildning och  främjande  av
export av ekologiskt odlade  produkter  från Afrika)
och  knappt hälften avsåg handelspolitiska  insatser
(t.ex.  stöd  till  de  minst  utvecklade  ländernas
förhandlingskapacitet).  Sida  har ett uppdrag  från
regeringen  att  alltid  inkludera   en   analys  av
handelsaspekterna  i sammanställningar av land-  och
regionstrategier. Regeringens  "eget"  multilaterala
handelsrelaterade  tekniska bistånd år 2002  uppgick
till  35  miljoner kronor  och  kanaliserades  bl.a.
genom WTO,  Internationella  handelscentrumet  (ITC)
och  Rådgivande  centrum i WTO-rätt (Advisory Centre
for WTO Law, ACWL).


Utskottets ställningstagande


Med anledning av motionsönskemålens inriktning på en
ökad öppenhet inom WTO, vill utskottet inledningsvis
förklara  att  den  svenska   linjen   -   dvs.  att
inriktningen bör vara ökad öppenhet inom WTO - stöds
helhjärtat av utskottet. Alla WTO-medlemmar  bör  ha
full    insyn    i   det   pågående   arbetet   inom
organisationen  och   ha   möjligheter  att  påverka
arbetet.  Öppenhet  och  dialog  ser  utskottet  som
nödvändiga - men inte tillräckliga - förutsättningar
för att resultaten skall bli  bra  och  för  att  de
skall  vinna  legitimitet.  Ovan  har  redovisats de
olika åtgärder som har vidtagits såväl inom  WTO som
inom  Sverige  för  att  förbättra  öppenheten.  Mot
bakgrunden  av dessa åtgärder kan det inte anses att
sekretess råder  beträffande den svenska regeringens
arbete. Samtidigt  är  utskottet medvetet om att det
måste finnas respekt för att enskilda länder i vissa
fall  inte  vill  röja sina  förhandlingspositioner.
Däremot understryker  utskottet  betydelsen  av  att
Sverige  agerar  för  att förmå EU att vara så öppen
som möjligt med sina positioner. Med hänsyn till hur
mycket som står på spel vill utskottet vidare betona
vikten  av  att förhandlingarna  kan  föras  på  ett
förberett, förankrat och effektivt sätt.

Öppenheten bör ytterligare kunna främjas genom att
alla  WTO:s medlemsstater,  i  likhet  med  Sverige,
vinnlägger  sig  om  att  fästa  större  vikt vid en
dialog    med    olika   intressenter   inför   WTO-
förhandlingarna.  Sådana  ansträngningar  har  också
gjorts, bl.a. med teknikens  hjälp.  Utskottet  vill
framhålla     vikten     av     att    de    svenska
förhandlingspositionerna  och  hur   Sverige  driver
dessa  positioner  i EU även fortsättningsvis  öppet
redovisas  i  riksdagen,   inte  minst  inför  WTO:s
ministermöten.  En regelbunden  samlad  rapportering
kring WTO-frågorna  är angelägen för att säkerställa
riksdagens inflytande  och  möjlighet till insyn vad
gäller svensk handelspolitik.
I   princip   kan  utskottet  ställa   sig   bakom
uppfattningen  att   endast   länder   -   och  inte
lobbyorganisationer   -   skall   ha  inflytande  på
processen. Ett parlamentariskt inflytande  i WTO kan
också  vara  en  väg  att  uppmärksamma  behovet  av
öppenhet.
Även  inom tvistlösningsprocessen är öppenheten en
viktig fråga, som bör prioriteras. I denna fråga har
utskottet  ingen  annan uppfattning än motionärerna.
Enligt utskottet är  det positivt att Sverige driver
frågor       om       en      modernisering       av
tvistlösningsmekanismen  vid  utarbetandet  av  EU:s
förslag och i förhandlingsarbetet.
Utskottet   stöder   i   högsta  grad  ett  snabbt
återupptagande  av  WTO-förhandlingarna,  vilket  ju
också är inriktningen  inom  Sverige  och  inom  EU.
Framsteg  i  WTO när det gäller en öppnare handel är
viktigt för att  stimulera en snabbare utveckling av
världsekonomin.   Sveriges    politik   för   global
utveckling   ställer   krav   på   utformandet    av
handelspolitiken.  Sveriges  arbete  med att bekämpa
fattigdom  skall  samordnas så att målet  att  bidra
till  en  rättvis  och   global   utveckling  gäller
samtliga      politikområden.      Därmed     bidrar
handelspolitiken     till    att    uppfylla    FN:s
millennieutvecklingsmål.  Inte  minst u-länderna har
mycket att vinna på detta och på att förhandlingarna
leder framåt, såväl när det gäller marknadstillträde
som i fråga om ökad disciplin och  minskat  godtycke
vid  tillämpningen  av  WTO-avtalen.  När det gäller
jordbruksområdet  -  ett  område  av  särskilt  stor
betydelse för u-länderna - är det givet  att Sverige
skall fortsätta att verka för en snabb utfasning  av
exportsubventionerna  och  en nedmontering av tullar
och kvoter, såväl inom som utanför  EU-kretsen.  EG-
kommissionens  slutsats  att  samtliga WTO-medlemmar
måste  vara beredda att visa större  flexibilitet  i
förhandlingarna    måste   understrykas.   Utskottet
ställer  sig bakom att  Sverige  strävar  efter  att
förmå EU att  visa ledarskap. En fortsatt splittring
mellan i- och u-länder måste motverkas.
Ett ambitiöst  resultat  av förhandlingarna behövs
för  att  förbättra  förutsättningarna  för  hållbar
tillväxt    i    världsekonomin,     motverka    nya
protektionistiska   tendenser,   förbättra   fattiga
länders möjligheter till positiv utveckling,  minska
handelshinder  samt  gynna  konsumenterna. Utskottet
delar    regeringens    syn    att    de    pågående
förhandlingarna   skall   utmynna   i  moderniserade
handelsregler som skapar förutsättning för välstånd,
sysselsättning  och  tillväxt  och  inte  missgynnar
fattiga   länder   och   folkgrupper.   Vidare   bör
handelsreglerna   utgöra  stöd  för  Sveriges   höga
ambitioner på miljöområdet.  Tyvärr  kan konstateras
att   flera  u-länder  motsätter  sig  framsteg   på
exempelvis   miljöområdet   och   i  arbetsrättsliga
frågor. Enligt utskottets sätt att  se är det likväl
positivt att Sverige försöker föra in dessa aspekter
i WTO, även om det är en ambition som  främst kommer
att kunna ge resultat på längre sikt.
Det  är enligt utskottets mening positivt  att  u-
länderna    har    fått    ökad    uppmärksamhet   i
förhandlingsarbetet.    Även    den   av   utskottet
initierade   rapporten   från  Kommerskollegium   om
konsekvenserna för u-länderna  av WTO-avtalen bidrar
till att sätta fokus på u-ländernas  möjligheter att
tillgodogöra   sig   en  regelbaserad  handel.   Via
källförteckningarna till  forskning  och utredningar
som  rapporten hänvisar till finns också  en  ingång
till ett  antal  utvärderingar  som  gjorts av olika
WTO-frågor.
Länder  som  själva  vill  göra utvärderingar  men
saknar resurser att genomföra sådana analyser bör ha
möjligheter att få stöd. Utskottet  utgår  från  att
regeringen   bidrar   till  att  ytterligare  sådana
analyser   blir   genomförda    inom    ramen    för
utvecklingssamarbetet.
Tillvaratagandet   av   u-ländernas  intressen  är
således  centralt för de fortsatta  förhandlingarna.
Samtidigt  krävs  en balanserad uppgörelse, där alla
WTO-medlemmar får intressen  tillgodosedda  för  att
förhandlingarna  skall  kunna  avslutas  och för att
resultatet  skall  bli  ambitiöst.  En särskild  och
differentierad  behandling  av u-länderna  ligger  i
linje därmed. Dock är det viktigt att komma ihåg att
u-länderna i WTO inte är en homogen  grupp med samma
intressen   och  agerande.  Det  gäller  också   att
stimulera  handelsrelationer   med   producenter   i
fattiga  länder  som främjar bra arbetsförhållanden,
bra livsmiljö och  miljö  i övrigt. Industriländerna
måste i större utsträckning  än  tidigare  acceptera
tullsänkningar på varor som är av exportintresse för
u-länderna,  men  u-länderna  måste också underlätta
handeln   sinsemellan.  Utskottet   vill   i   detta
sammanhang  peka  på  betydelsen av handelsrelaterat
tekniskt  bistånd  till utvecklingsländerna  så  att
dessa     kan    utnyttja    det     internationella
handelssystemet på ett mer effektivt sätt.
Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp
i  motionerna   kan   utskottet   sammanfattningsvis
konstatera  att  många  av  de berörda  frågorna  är
uppmärksammade  och  att  förändringsarbete  rörande
dessa  frågor  har  inletts.  En  fortsatt  bedriven
kraftfull politik i enlighet med ovanstående linjer,
bl.a. angående öppenhet, dialog  och  hänsyn till u-
ländernas situation, är vad utskottet förväntar sig.
Med hänvisning till vad som anförts anser  utskottet
att  det  inte  finns behov av något initiativ  från
riksdagens sida med  anledning  av  de  här aktuella
motionsyrkandena.

Vissa immaterialrättsliga frågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå här aktuella yrkanden  om
immaterialrättsliga   frågor  med  hänvisning
till att utvecklingen har  gått  motionärerna
till    mötes   på   detta   område.   Jämför
reservation 2 (v, mp).

Motionerna


I motion  2003/04:So313  (v)  betonas  vikten av att
Sverige inom WTO agerar aktivt för att få till stånd
en lösning på frågan om fattiga länders  tillgång på
läkemedel.  Motionärerna  menar  att  de  fattigaste
länderna   bör  få  möjlighet  att  köpa  nödvändiga
läkemedel  till   lägre  pris  eller  tillverka  dem
själva.

I kommittémotion  2003/04:L284  (mp)  föreslås att
sjukdomsdrabbade    fattiga    länder    skall   ges
möjligheter att lättare än i dag importera generiska
läkemedel  utan  att  behöva tillfråga andra  stater
eller WTO. Genom en WTO-överenskommelse från år 2001
fick  regeringar rätt att  vidta  åtgärder  för  att
skydda  befolkningens hälsa och säkerställa tillgång
till  behandling,   antingen  genom  parallellimport
(dvs. medicinen köps  från  det  land  där priset är
lägst)  eller  genom  tvångslicensiering (produktion
huvudsakligen för eget  behov  tillåts i det fattiga
landet). Problemet är enligt motionärerna  att många
av  de  fattiga länderna varken har kapacitet  eller
teknik att  producera  egna  läkemedel eller råd att
köpa in generiska läkemedel. Den  nytolkning  av  de
s.k.  TRIPs-reglerna  som  beslutades  av WTO hösten
2003  innebar att möjligheterna till parallellimport
utökades.  Reglerna  är  dock  alltför krångliga och
tidskrävande att följa, anser motionärerna.

Vidare framförs åsikten att världens
livsmedelskris inte kommer att lösas så länge
industriländerna och de transnationella
företagen kontrollerar basproduktionen av majs,
vete och ris. Alla länder måste ges rätt att
skydda den lokala livsmedelsförsörjningen,
hävdar motionärerna. TRIPs-avtalets historia är
ett bevis på hur viktigt det är att i grunden
integrera ett utvecklingsperspektiv i WTO:s
avtalsarbete.

Vissa kompletterande uppgifter

I Doha antogs en särskild deklaration  om avtalet om
handelsrelaterade   aspekter   av   immaterialrätter
(Trade  Related  Aspects  of  Intellectual  Property
Rights, TRIPs) och hälsa där det  konstaterades  att
immaterialrätt   är   viktigt   för  att  främja  ny
utveckling av mediciner, samtidigt som TRIPs-avtalet
måste implementeras på ett sätt som  kan öka fattiga
länders tillgång till läkemedel. Det fastslogs också
att TRIPs-avtalet inte skulle kunna användas för att
hindra länder att vidta åtgärder för att  främja den
nationella hälsan.

I  förhållande  till  de minst utvecklade länderna
har       TRIPs-avtalets       bestämmelser       om
teknologiöverföring och tekniskt  bistånd  en viktig
funktion.  I-länderna  har åtagit sig att bidra  med
teknologiöverföring till  dessa  länder.  I februari
2003  beslutade  TRIPs-rådet  att  åtgärder för  att
stimulera  teknologiöverföring skall  rapporteras  i
särskild ordning.  Det kan noteras att TRIPs-avtalet
ger  utrymme för flexibilitet.  De  flesta  u-länder
behöver    inte   erbjuda   produktpatentskydd   för
läkemedel förrän  den  1  januari 2005, och de minst
utvecklade  länderna  har  enligt  Dohadeklarationen
fått    förlängda    övergångstider    att    införa
patentlagstiftning för läkemedel till år 2016.
Inom WTO har arbete  gjorts  i  syfte  att fattiga
länder  skall  kunna få tillgång till livsnödvändiga
läkemedel  till en  låg  kostnad.  I  november  2001
bekräftades    i    Dohadeklarationen   rätten   för
regeringar att vidta  åtgärder  för  att  skydda sin
befolknings  hälsa  och  säkerställa  tillgång  till
behandling  för  alla. Deklarationen klargör  TRIPs-
avtalets flexibilitet  när  det gäller möjligheterna
till tvångslicensiering, huvudsakligen  för  landets
egna behov. I augusti 2003 togs ytterligare ett steg
genom att WTO-medlemmarna slutförde ett uppdrag från
deklarationen.    Därmed    enades    de    om   att
tvångslicenser  under  vissa  förutsättningar  skall
kunna  utfärdas  för  tillverkning  av läkemedel för
export  till  länder  utan egen produktionskapacitet
för läkemedel (eller med en otillräcklig kapacitet).
Det   blir   alltså   -   för  länder   som   saknar
tillverkningskapacitet - enligt WTO-reglerna möjligt
att utan patenthavarens samtycke  importera  billiga
kopior av patentbelagda läkemedel i situationer  med
allmänna  hälsoproblem  ("public  health problems").
TRIPs-avtalet      definierar     inte     "allmänna
hälsoproblem",   men   i   Dohadeklarationen   nämns
hiv/aids, tuberkulos, malaria  och  andra  epidemier
som    exempel.    Sveriges    och    EU:s    tidiga
ställningstagande   till   förmån   för  de  fattiga
länderna  i  världen hade betydelse för  att  bereda
vägen för de två uppgörelserna.
I  december 2003  besvarade  näringsminister  Leif
Pagrotsky  en  interpellation  (ip.  2003/04:150) av
Gunnar  Nordmark  (fp)  i  fråga om möjligheten  att
underlätta svensk produktion  och  export av billiga
läkemedelskopior till fattiga länder  med nationella
hälsorisker. Näringsministern anförde då  bl.a.  att
det för regeringen är viktigt att verka för att WTO-
reglerna  inte  står  i  strid  med ambitionerna att
kraftfullt   och   effektivt   bekämpa    nationella
hälsorisker.    Han    hänvisade    till   de   båda
överenskommelser  som  nåtts  inom  WTO under  2000-
talet.  Vidare  informerades om att regeringen  -  i
enlighet med WTO-överenskommelsen  från augusti 2003
-   avser   att  erbjuda  svenska  läkemedelsföretag
möjligheten  att  producera  billiga  läkemedel  för
export  till  fattiga   länder.   Detta   är  enligt
näringsministern en pusselbit i regeringens ambition
att  få  fram  läkemedel  till  behövande i världens
fattigaste länder. Samtidigt underströks  att  målet
med WTO-överenskommelsen är rent humanitärt. Det får
exempelvis inte bli så att industriländerna försöker
gynna den inhemska industri som producerar kopior av
läkemedel på bekostnad av motsvarande industri i  u-
länder.   Möjligheten   att   producera   kopior  av
läkemedel  i  den  rika  världen  skall  utgöra  ett
komplement  till  sådan  produktion i andra delar av
världen. Det kan inte heller enligt näringsministern
bli fråga om att enskilda  företag  i industriländer
utnyttjar systemet för att slå undan  benen för sina
konkurrenter. Billiga kopior av läkemedel  bör t.ex.
i  första  hand produceras av de företag som innehar
patenten. Samtliga  dessa  aspekter  analyseras inom
Regeringskansliet. Näringsministern räknade  med att
det skall vara möjligt att avlämna en proposition på
detta område under år 2004.
Systemet  innebär  att berörda u-länder dels skall
informera  WTO  om  sina   behov   när   det  gäller
läkemedel, dels skall tillfråga domstol eller  annat
motsvarande  organ  i  det  land  där  patentskyddet
temporärt   skall   upphävas.   I   Sverige  är  det
Stockholms tingsrätt som skall tillfrågas.
Kommissionen    har    aviserat    åtgärder     på
gemenskapsnivå     för     att     genomföra    WTO-
överenskommelsen  från  augusti  2003.   Till  detta
kommer  att  EU  -  som  ett  komplement  till  WTO-
överenskommelsen  - har skapat ett system för billig
export av fler typer  av  läkemedel till en stor del
av u-länderna.
Hälsoproblemen  i världen  kan  dock  inte  enbart
lösas med tillgång  till billiga mediciner. Åtgärder
som forskning, satsning  på  jämställdhet, stärkande
av  de  nationella  hälsosystemen  och  byggande  av
infrastruktur i u-länderna är också väsentliga.
Utrikesutskottet   har   hösten   2003   i   sitt
betänkande  om  Sveriges   politik   för   global
utveckling   (bet.  2003/04:UU3  s.  95)  uttalat
följande:
Utvecklingsländernas    tillgång   till   viktiga
läkemedel  skall  vara en prioriterad  fråga  för
hela    världssamfundet.    I    den    särskilda
deklarationen  från  Doha ges utvecklingsländerna
rätt till tvångslicenser  som avser att garantera
tillgången  till läkemedel i  krissituationer.  I
augusti   2003    nåddes    också    en    viktig
överenskommelse  som  gör  det möjligt för länder
utan egen produktionskapacitet  att  få  hjälp av
andra  länder  med  att  producera  de nödvändiga
läkemedlen  vid  hälsokriser. Utvecklingsländerna
ges även förlängda  övergångstider  till 2016 att
införa  patentlagstiftning  för läkemedel.  Genom
dessa värdefulla överenskommelser har hinder, som
TRIPS-avtalet    kunnat    innebära,    effektivt
undanröjts. Effekterna på själva  tillgången till
läkemedel är dock svår att uppskatta. Många olika
faktorer  har betydelse för läkemedelstillgången,
såsom ländernas  hälsobudgetar, infrastrukturen i
landet och bristen  på  tillgång  till läkarvård.
Ytterligare svårigheter som föreligger  är att de
läkemedel  som  finns  är  dåligt  anpassade till
utvecklingsländernas  behov  och  att det  behövs
forskning   för   att  få  fram  u-landsanpassade
läkemedel.    Utskottet     ser     därför    med
tillfredsställelse   på   det   av   EU  startade
programmet  för  detta även om också bidrag  från
den  privata sektorn  skulle  vara  värdefulla  i
sammanhanget.  Utskottet vill också framhålla att
EU har arbetat fram  en  möjlighet  att  medverka
till  export  av  läkemedel till differentierade,
och  i  detta  sammanhang   lägre,   priser  till
utvecklingsländerna.  Ett stort problem  är  dock
läkemedelsindustrins bristande  intresse  för att
producera  läkemedel  för  användning  primärt  i
utvecklingsländerna.

Regeringens   proposition   (prop.  2003/04:55)   om
gränser  för genpatent m.m. -  genomförande  av  EG-
direktivet   om   rättsligt  skydd  för  biotekniska
uppfinningar - har  nyligen tillsammans med motioner
som väckts med anledning av propositionen behandlats
av      lagutskottet      (bet.       2003/04:LU18).
Regeringsförslagen  syftar  till  att i svensk  rätt
genomföra  Europaparlamentets  och  rådets  direktiv
(98/44/EG)   om   rättsligt  skydd  för  biotekniska
uppfinningar.  Även   motioner   i  ämnet  från  den
allmänna   motionstiden   2002   respektive    2003,
däribland två yrkanden om tvångslicensiering, har  i
detta  sammanhang behandlats av lagutskottet. Enligt
lagutskottet  bör riksdagen avslå dessa yrkanden mot
bakgrund  av  att  berörda  frågor  är  föremål  för
behandling  på såväl  nationell  som  internationell
nivå. Lagutskottet  ser inte anledning att föregripa
resultatet av det arbete  som  nu  pågår genom något
uttalande från riksdagens sida.

Vidare  har lagutskottet i det nämnda  betänkandet
behandlat  patenträttens   och   växtförädlarrättens
inverkan   på   jordbrukares   rättigheter.   Enligt
regeringens förslag skall en ny  bestämmelse om s.k.
jordbruksundantag  tas  in i patentlagen  (1967:837)
för  att genomföra artikel  11  i  EG-direktivet.  I
växtförädlarrättslagen  (1997:306)  finns  redan ett
sådant undantag, vilket innebär att om vegetabiliskt
reproduktionsmaterial  med  patenthavarens  samtycke
överlåtits  till  en jordbrukare för att användas  i
jordbruket får denne under vissa villkor använda sin
skörd för reproduktion och mångfaldigande i det egna
jordbruket.     Ett    motionsyrkande     om     att
växtförädlarrätten  inte  får  minska  jordbrukarnas
rätt att spara, återanvända, byta eller sälja utsäde
från den egna skörden anser lagutskottet  i huvudsak
vara tillgodosett genom regeringens förslag.
När  det  gäller  livsmedelssäkerheten  och TRIPs-
avtalet har EU i ett brev (WT/CTE/W/223) till  WTO i
februari 2003 förklarat sig berett att tolka avtalet
så att det medger att fattiga u-länder kan välja att
tillåta små jordbrukare att spara, återanvända, byta
eller sälja utsäde (till andra små jordbrukare) utan
att  betala  ersättning  till rättighetsinnehavaren.
Bönder  med betydande kommersiella  intressen  skall
följa de mera strikta reglerna.
Det kan härutöver noteras att näringsminister Leif
Pagrotsky   i   januari   2004   beslutade   att  ge
Exportrådet  och  Invest  in  Sweden Agency (ISA)  i
uppdrag att kartlägga möjligheterna till en fortsatt
positiv      utveckling      av      den     svenska
livsmedelsexporten; en av frågorna som skall utredas
gäller  vilka möjligheter för livsmedelssektorn  som
EU:s utvidgning med tio nya medlemsländer erbjuder.

Utskottets ställningstagande


Mot  bakgrund   av  att  lagutskottet  i  mars  2004
behandlat patenträttsliga  frågor  i anslutning till
ett  EG-direktiv  som  skall införas i  svensk  rätt
utgår   utskottets   ställningstagande    i    detta
betänkande  enbart från de motionsyrkanden som skall
behandlas  och   inte   de  vidare  frågor  som  kan
aktualiseras   i   anslutning    till   patenträtten
nationellt och internationellt.

Enligt  utskottets  uppfattning  är   det   mycket
positivt att överenskommelser har kunnat göras  inom
WTO:s  ram,  vilka  hjälper  u-länderna  att  skaffa
mediciner   för   att   kunna   bekämpa   nationella
hälsokriser  som  t.ex. hiv/aids-epidemin orsakar  i
många länder. Överenskommelserna  klargör att länder
utan   patentinnehavarens  samtycke  kan   producera
läkemedel huvudsakligen för landets egna behov eller
-   om  landet   saknar   tillverkningskapacitet   -
importera  billiga kopior av patentbelagda läkemedel
i situationer  där  det råder allmänna hälsoproblem.
För Sveriges del är överenskommelserna  en framgång,
eftersom Sverige har drivit dessa frågor  inom  EU:s
ram.   WTO-överenskommelserna   bör   nu   skyndsamt
omsättas  i  praktiken  genom lagstiftning, bl.a.  i
Sverige, och genom ändringar  i  TRIPs-avtalet.  Som
redovisats  ovan  är  ett  lagförslag på området att
vänta  redan  under  innevarande  år.  Motionärernas
invändningar att systemet  kan vara krångligt och ta
tid bör tas på allvar. Den administrativa  processen
i Sverige - och i EU - bör snabbas upp så mycket som
möjligt.
Enligt utskottets uppfattning är det positivt  att
EU,  med stöd från Sverige, har inrättat ett ramverk
för att göra det möjligt för läkemedelsföretagen att
sälja  läkemedel i u-länder till kraftigt reducerade
priser.     Utskottet     ser    fram    emot    att
läkemedelsföretagen drar nytta av denna möjlighet.
Liksom tidigare anser utskottet  att  det  är  en
prioriterad  fråga  för  såväl  Sverige  som  EU att
avtalet    om    handelsrelaterade    aspekter    av
immaterialrättigheter, TRIPs-avtalet, skall anpassas
till   utvecklingen   på   olika  områden.  Ett  väl
fungerande  internationellt skydd  för  immateriella
rättigheter blir  allt  viktigare  för  att tekniska
innovationer  och  konstnärliga  prestationer  skall
kunna   skyddas   mot  andras  olovliga   tillgrepp.
Utskottet  har  uppfattningen  att  utvecklingen  av
biotekniska produkter  kräver  stora investeringar i
forskning    och    utveckling    och    att     det
immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av
avgörande  betydelse för verksamheten. Därför är det
av stort värde  att  politiska  lösningar har kommit
fram,  som  underlättar  u-ländernas  tillgång  till
läkemedel   utan  att  underminera   patentsystemet.
Samtidigt  som   patentskyddet   genererar   teknisk
utveckling och forskning om framtida mediciner måste
det   finnas  utrymme  för  en  flexibel  och  human
tillämpning  av  reglerna  i  syfte att även fattiga
människor  i  världens fattigaste  länder  skall  ha
tillgång  till  medicin.  Det  bör  dock  åter  igen
framhållas att ländernas hälsoproblem inte löses med
enbart billiga mediciner.  Åtgärder  som  forskning,
satsning på jämställdhet, stärkande av de nationella
hälsosystemen  och  byggande av infrastruktur  i  u-
länderna är också väsentliga. Sverige bör driva på i
det internationella samfundet  så  att uppbyggnad av
nationella hälsosystem ges prioritet inom biståndet.
Sammanfattningsvis     kan     konstateras     att
utvecklingen, vilken har gått och  går  motionärerna
till mötes på detta område, är ett bevis  på att det
är  möjligt att anpassa WTO-avtalen till u-ländernas
behov.
Enligt vad som sägs i motion 2003/04:L284 (mp) får
patenträttigheter och växtförädlarrätten inte minska
jordbrukarnas  rätt  att  spara,  återanvända,  byta
eller  sälja  utsäde  från  sin egen skörd i fattiga
länder. Även utskottet anser  att  TRIPs-avtalet bör
tolkas  så  att  ett undantag från växtförädlarskydd
eller   patentskydd   tillåts   i   fråga   om   små
jordbrukares  traditionella  rättigheter  att  fritt
använda utsäde. Genom denna tolkning, vilken även EU
står   bakom,   försvaras   rätten  för  u-ländernas
småbönder att spara, återanvända,  byta  eller sälja
utsäde  från  sin  egen  skörd.  En  sådan tolkning,
vilken  gynnar  den  lokala livsmedelsförsörjningen,
bör slås fast inom WTO.
Därmed    avstyrks    samtliga     här    aktuella
motionsyrkanden.

Avtal om handel med tjänster


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om  WTO:s
tjänstehandelsavtal  med hänvisning dels till
att  avtalet har en utformning  som  gör  det
möjligt  för u-länderna att ansluta sig, dels
till att varje land självt avgör var det drar
gränsen   mellan   offentliga   och   privata
tjänster. Jämför reservation 3 (v, mp).

Motionerna


I motion 2003/04:So645  (s, fp, kd, v, c, mp) begärs
att  regeringen  skall  verka  för  att  handel  och
tjänster som rör alkoholdrycker  helt skall undantas
från  WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal,  det  s.k.
GATS-avtalet.  Alkoholens skador är viktigare att ta
hänsyn till än fri  konkurrens  och frihandel. GATS-
avtalet  bör  enligt  motionärerna  inte   komma   i
konflikt  med  staternas  önskan att reglera handeln
med alkohol ur ett folkhälsoperspektiv.

Motionärerna   bakom  motion   2003/04:N320   (mp)
kritiserar  att  den   svenska  bindningslistan  (se
nedan) inte finns enkelt tillgänglig på svenska. Den
är  utformad  på ett för lekmannen  obegripligt  och
krypterat fackspråk,  är omdömet. Motionärerna begär
att en svensk, pedagogiskt  utformad och fullständig
version    av    bindningslistan    utarbetas    och
offentliggörs.
I  samma  motion  skriver  motionärerna   att  den
tvingande  inriktningen  mot  en ökad liberalisering
(artikel  XIX)  i GATS-avtalet inte  är  acceptabel.
Vidare bör avtalet  (artikel XXI) ändras, så att det
blir enkelt och ekonomiskt  riskfritt  för  länderna
att göra begränsningar i tidigare åtaganden.
Motionärerna  anser  att  varje  land självt måste
kunna bestämma såväl innehåll och omfattning  av  de
offentliga     tjänsterna     som    reglerna    för
tillhandahållandet  av dem. Företagens  intresse  av
liberalisering   skall    inte    kunna   överordnas
medborgarnas  strävan  efter  en ekologiskt  hållbar
utveckling. Det bör således inte  vara  möjligt  för
WTO:s  interna tvistlösningssystem att avgöra frågor
som berör den offentliga sektorns uppgifter.
Motionärerna   anser   vidare   att  sektorer  som
hälsovård,     grundläggande     utbildning      och
vattenförsörjning skall undantas i avtalet.
Enligt GATS-avtalet är tjänster som tillhandahålls
i  samband  med  myndighetsutövande  undantagna från
GATS.  Detta  gäller  dock endast då den  offentliga
tjänsten   "inte  tillhandahålls   på   kommersiella
grunder eller  i konkurrens med andra". För Sveriges
del innebär detta  att  enbart  militär,  polis  och
folkbokföringstjänster  är  undantagna från avtalet.
All övrig offentlig verksamhet  är  mer eller mindre
konkurrensutsatt och kan komma att omfattas av GATS-
avtalet, menar motionärerna. De föreslår  därför att
den offentliga sektorn inte skall omfattas  av  GATS
och  att  motsvarande  artikel  (I:3c) skall utgå ur
avtalet.
Motionärerna hävdar vidare att  alla WTO-medlemmar
skall  ha möjlighet att införa lagar  som  tar  till
vara intressen  som  social  rättvisa och jämlikhet,
människors och djurs liv och hälsa  och  skyddet  av
natur  och  miljö.  Avtalet  (artikel VI) bör därför
omformuleras.
Vidare erinrar motionärerna  om att bestämmelserna
i   avtalet   (artikel   XIX:3)  innebär   att   nya
förhandlingar  skall  grundas  på  utvärderingar  av
effekterna av medlemsländernas  tidigare  åtaganden.
Den    svenska    utredningen    om    WTO-systemets
konsekvenser  för  u-länderna  är  inte tillräcklig.
Sverige  bör  hävda  att  nämnda  artikel   inte  är
uppfylld   och   medverka   till   att  en  allsidig
utvärdering  av tjänstehandeln, omfattande  sociala,
miljömässiga och  ekonomiska verkningar, kommer till
stånd. Bland annat bör Förenta nationernas fackorgan
och   den   internationella    fackföreningsrörelsen
medverka.

Vissa kompletterande uppgifter


Internationell statistik

Enligt WTO:s statistik växte tjänstehandelsexporten  i  världen
med  6  %  under  år  2002,  snabbare än handeln med
varor.  De  tidigare snabbväxande  tjänstesektorerna
(turismtjänster  och transport) har dock avstannat i
tillväxttakten, främst beroende på osäkerheten efter
den 11 september 2001. De regioner som uppvisade den
mest  dynamiska  utvecklingen   var   Central-   och
Östeuropa  och  Asien. Även EU:s tjänstehandel ökade
starkt, främst till följd av förmånliga växelkurser.

Under år 2003 uppvisade  svensk  tjänstehandel  en
positiv  balans  på drygt 14 miljarder kronor enligt
rapport  från Kommerskollegium  (dnr  190-604-2003).
Den  stora   utflödesposten   är  resevaluta,  medan
transporter,  bygg-  och försäkringstjänster,  data-
och informationstjänster  m.fl.  tjänstesektorer gav
ett positivt inflöde. Tjänsteexporten  utgjorde  för
helåret  2003 knappt 24 % av Sveriges totala export.
Tjänsteimporten  utgjorde  ca  27  %  av  den totala
importen.


Kort beskrivning av GATS

WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (General  Agreement on Trade
in   Services,   GATS)   består  av  en  avtalstext,
landspecifika  s.k.  bindningslistor  samt  bilagor.
Avtalet är ett ramavtal som slår fast vissa allmänna
principer och förpliktelser för WTO:s medlemsstater:
principen   om   mest   gynnad   nation,   nationell
behandling, insyn och öppenhet  i fråga om relevanta
lagar    och    andra   författningar   som    berör
tjänstehandel, undantag  från  avtalsförpliktelserna
samt regler för tvistlösning och  konsultation.  För
varje  specifik  tjänst  och  sätt  att  leverera en
tjänst    (gränsöverskridande   handel,   konsumtion
utomlands,  kommersiell  etablering  och  tillfällig
personrörlighet)   kan   ett  land  välja  att  göra
åtaganden avseende marknadstillträde  för  utländska
tjänsteleverantörer  och/eller  nationell behandling
av    desamma.    Åtagandena    införs   i   landets
bindningslista.  Landet  kan också  ange  eventuella
begränsningar i de åtaganden som görs, t.ex. licens-
eller   bosättningskrav   för   utländska   aktörer.
Bilagorna  behandlar  formerna   för  undantag  från
principen om mest-gynnad-nation m.m.



Avtalets struktur

Avtalets  struktur  innebär  en  positiv   listning,  dvs.  att
länderna   gör  specificerade  åtaganden  för  varje
tjänstetyp,             leveranssätt             och
marknadstillträde/nationell    behandling.    Enligt
uppgift   ansågs  strukturen  krånglig  redan  under
förhandlingarna.

Den svenska  bindningslistan  finns  återgiven  på
svenska   i   proposition   1994/95:35  om  Sveriges
anslutning  till  Världshandelsorganisationen   m.m.
(del   A   s.  420).  Bindningslistorna  anses  vara
svårbegripliga  för en lekman. Enligt uppgift är det
dock  svårt  att  på   ett   korrekt  och  samtidigt
överskådligt  sätt redovisa uppgifterna  annorlunda,
eftersom   det   är    fråga    om   internationellt
överenskomna  avtalstexter.  I syfte  att  förbättra
förståelsen av GATS informerar  Utrikesdepartementet
om  GATS och utvecklingen i förhandlingarna  på  sin
hemsida.

Som  tidigare   nämnts   ger   Utrikesdepartementets
referensgrupp för WTO-frågor tillfälle för deltagare
från  det civila samhället att lämna  synpunkter  på
beslutsunderlaget. Flera särskilda möten har hållits
om  GATS,   där   information   om   EU:s  krav  och
förhandlingsbud samt andra länders krav  på  Sverige
och  EU getts. Därutöver har regeringen kontakt  med
intresserade    organisationer    och   myndigheter.
Sveriges  och EU:s bud är offentliga,  medan  kraven
till och från  andra  länder  inte  är  offentliga i
detalj    då    de    inbegriper    andra    länders
förhandlingspositioner.    Även    på    WTO:s   och
Kommerskollegiums   hemsidor   finns   grundläggande
information om GATS.

Kontinuerlig liberalisering

Artikel XIX i GATS anger att successiva marknadsöppningar skall
ske    genom   återkommande   förhandlingar   mellan
medlemsländerna,   där   förhandlingarna   sker   på
bilateral  basis.  Resultatet  gäller emellertid för
alla   WTO:s   medlemsländer   enligt   mest-gynnad-
nationsprincipen. Varje medlemsland  väljer självt i
vilka  sektorer  det önskar göra åtaganden  och  hur
långtgående dessa  åtaganden skall vara. Ingressen i
GATS-avtalet framhåller  varje medlemslands rätt att
reglera   och   införa  nya  regleringar   på   sina
tjänstemarknader   för   att   uppfylla   nationella
målsättningar   (t.   ex.   konsument-,  hälso-  och
miljöskydd).

EU  lämnade  år  2002 listor med  förhandlingskrav
till 109 WTO-länder.  Kraven  fokuserar  på sektorer
där    EU   är   konkurrenskraftigt:   affärs-   och
yrkestjänster,    telekommunikationer,   post-   och
kurirtjänster,      distribution,      byggtjänster,
finansiella   tjänster,   miljö-,   transport-   och
energitjänster.      Tillfällig      personrörlighet
(identifierat som ett offensivt intresse av flera u-
länder)  framhålls. Ambitionsnivån i kraven  skiljer
sig åt. De  mest  omfattande  kraven är ställda till
andra  OECD-länder och mer utvecklade  u-länder.  De
minst  omfattande  kraven  (främst  bastjänster  som
telekommunikationer,    finansiella   tjänster   och
transporter) är ställda till  mindre u-länder och de
minst utvecklade länderna.
EU har i sin tur mottagit krav  från 36 andra WTO-
medlemmar. Kommissionen presenterade i februari 2003
sitt   förslag  till  bud  i  förhandlingarna.   Det
offentliggjordes  när  det  lämnades  över till WTO.
Innan dess hade den svenska delen beretts nationellt
och   de   svenska   förhandlingspositionerna    och
förhandlingsmaterialet     hade     diskuterats    i
Utrikesdepartementets referensgrupp för  WTO-frågor.
För    Sveriges   del   är   finansiella   tjänster,
telekommunikationstjänster, transport, distribution,
byggtjänster,   yrkestjänster,   miljötjänster   och
utvidgade  åtaganden  för tillfällig personrörlighet
de mest centrala delarna.

Det finns möjligheter att  återta ett gjort åtagande
(artikel XXI). Detta kan ske  efter tre år och efter
notifiering  till WTO. Skälet till  treårsregeln  är
att de reella  effekterna  av ett åtagande kan dröja
en  viss  tid.  Syftet  med  GATS   var   att  skapa
förutsägbarhet för tjänsteleverantörerna och  därmed
önskades  en viss "tröghet" i systemet. Om en medlem
vars förmåner  påverkas av återtagandet begär detta,
skall den ändrande  medlemmen inleda förhandlingar i
syfte   att   komma   överens    om    kompensation.
Kompensation  sker genom nya tjänsteåtaganden  eller
liberaliseringar  i andra sektorer och görs på mest-
gynnad-nationsbasis.  Vidare  pågår förhandlingar om
införandet       av       s.k.      nödfallsåtgärder
(skyddsklausuler)  såsom  tillbakadragande   av  ett
åtagande,  om  t.ex. en oväntad och negativ störning
av  landets  ekonomi   sker   som  ett  resultat  av
åtagandet (artikel X).

Offentligt tillhandahållna tjänster

Utgångspunkten  för  GATS är att  WTO:s  medlemmar  inte  skall
diskriminera mellan privata tjänsteleverantörer från
andra     länder     eller    behandla     utländska
tjänsteleverantörer  sämre   än   de  egna  inom  de
tjänstesektorer  som  länderna  specificerar   i  de
landspecifika bindningslistorna.

Offentliga tjänster ("tjänst som tillhandahålls  i
samband med utövandet av statliga befogenheter avser
varje    tjänst   som   tillhandahålls   varken   på
kommersiella  grunder eller i konkurrens"), undantas
i  avtalstexten   (artikel   1:3).  Definitionen  av
offentliga tjänster är resultatet  av en kompromiss,
eftersom    WTO:s    medlemsstater    hade    skilda
uppfattningar  om  omfattningen och utformningen  av
den   offentliga   sektorn.    Utrikesdepartementets
bedömning  är  att  det  är sannolikt  att  en  ännu
oklarare  formulering  skulle   ersätta   dagens  om
artikeln skulle öppnas för omförhandling. Inget land
har ännu önskat omförhandla artikeln.
Enligt  Utrikesdepartementet  ställer  EU  i  sitt
förhandlingsunderlag  till andra WTO-medlemmar  inga
krav  på att komma in på  marknader  där  det  råder
offentligt  monopol  men  önskar kunna konkurrera på
lika  villkor  i  de sektorer  där  privata  aktörer
tillåts. EU fastslår  att förhandlingskraven inte på
något  sätt syftar till  privatisering  av  statliga
bolag eller nedmontering av offentliga tjänster. Det
har som  tidigare nämnts kommit ett stort antal krav
(36 stycken)  på  EU,  både  från  i-  och u-länder.
Kraven  är  främst  ställda  till  EU generellt  och
inbegriper    en    del   krav   inom   hälso-   och
sjukvårdsområdet.  Alla   kraven  innebär  dock  att
länderna  endast  önskar  liberaliseringar  inom  de
delar som redan är privatiserade.
Tolkningen av GATS-avtalet  utgjorde  hösten  2003
föremål  för  fråga  (fr. 2003/04:212) från Ingegerd
Saarinen (mp) till näringsminister  Leif  Pagrotsky.
Regeringen har inte gjort och avser inte heller  att
göra    åtaganden    om   öppenhet   för   utländska
tjänsteleverantörer     på      utbildnings-     och
sjukvårdsområdet  enligt näringsministern.  Dock  är
den svenska positionen  att  ingen  sektor  a priori
skall uteslutas från GATS-förhandlingarna. Skälet är
att  utformningen av t.ex. utbildnings-, hälso-  och
sjukvårdssektorerna  varierar  mellan  olika länder.
Vissa  länder  har en större andel privata  tjänster
och därmed bör avtalet  möjliggöra marknadsöppningar
i dessa sektorer.

Enligt  näringsministern  var   utgångspunkten   för
avtalet  att  länder skall reducera diskrimineringen
mellan olika privata tjänsteleverantörer på basis av
nationalitet.  Enligt  näringsministern  bör  länder
undvika   -   i   de  fall   då   inhemska   privata
tjänsteleverantörer  agerar på en viss marknad - att
skydda dessa leverantörer  från utländsk konkurrens.
GATS  tar  således  inte sikte  på  balansen  mellan
privat  och offentligt  utan  handlar  om  villkoren
mellan inhemska  och utländska privata konkurrenter.
Vidare redovisade  näringsministern  att  varje land
kan  välja  vilka  av de egna tjänstesektorerna  som
skall vara öppna för  utländsk konkurrens. Slutligen
framhölls att Sverige är  en liten öppen ekonomi som
är  starkt  beroende  av  att  kunna  exportera  och
importera  tjänster.  GATS  är  därför  viktigt  för
Sveriges tillväxt och välfärd. I vilken grad Sverige
bör    tillåta    såväl   inhemska   som   utländska
tjänsteleverantörer  att  konkurrera  på den svenska
marknaden   avgör   Sveriges  riksdag,  konstaterade
näringsministern.

GATS och miljö

GATS bekräftar medlemmarnas  rätt  att  reglera  och införa nya
regleringar     för    att    uppfylla    nationella
målsättningar såsom  att  skydda  människors,  djurs
eller   växters  liv  eller  hälsa  (ingressen  samt
artikel   XIV).   I   artikel   VI   förbinder   sig
medlemsländerna  att,  i  de  sektorer  där de gjort
åtaganden,   administrera   dessa  på  ett  rimligt,
objektivt och opartiskt sätt.  Den  anger  också att
medlemsländerna   skall   utveckla  regler  för  att
säkerställa att olika kvalifikations-, standard- och
licenskrav   inte   utgör   onödiga    hinder    för
tjänstehandeln.  Enligt uppgift pågår för närvarande
förhandlingar om dessa regler.

Genom   bindningslistornas   uppbyggnad   möjliggörs
ytterligare  skydd  i  och med att ett land kan göra
ett åtagande med tillägg  att  vissa miljökrav skall
gälla för utländska tjänsteleverantörer.

Utvärdering av GATS

GATS (artikel XIX:3) stipulerar  att  länderna,  inför varje ny
förhandlingsomgång,   skall  utvärdera  handeln  med
tjänster,  generellt  och   på  sektorsbasis.  WTO:s
sekretariat, flera av WTO:s medlemsländer  och flera
internationella  bransch- och intresseorganisationer
har genomfört analyser.  FN:s  konferens  för handel
och utveckling (UNCTAD), har presenterat studier  av
u-ländernas  intressen i förhandlingarna för miljö-,
flygtransport-,  hälso-,  turism-  och byggtjänster.
UNCTAD   och  OECD  har  tillsammans  arbetat   fram
sektorsanalyser  till  stöd för u-länderna när dessa
arbetar  fram  sina  bud. De  har  även  presenterat
samlade utvärderingar av tjänstehandeln i u-länderna
och deras intressen. Majoriteten  av  dessa  studier
har  diskuterats  i WTO:s tjänstehandelsråd och  var
även föremål för ett  seminarium  våren 2002. Enligt
uppgift  från  Utrikesdepartementet är  det  allmänt
sett svårt att få  fram  statistik om tjänstehandel,
inte minst mellan u-länder.

Alkoholförsäljning enligt GATS-avtalet

Som framgår ovan syftar GATS till att skapa icke-diskriminering
och  förutsägbarhet  på de tjänstemarknader  som  är
privata. Genom avtalet förbinder sig WTO:s medlemmar
att     inte     diskriminera     mellan     privata
tjänsteleverantörer  från  olika länder och att inte
behandla utländska tjänsteleverantörer sämre än sina
egna (se ovan). Förhandlingarna syftar inte till att
avreglera nationella marknader  eller  att  avveckla
monopolstrukturer.  Det  är  således  upp till varje
enskilt land att besluta om marknadsregleringar  och
monopol, t.ex. för att skydda folkhälsan.

Den   tjänstesektor   i   GATS   som   berörs  vid
försäljning av alkohol är distributionssektorn.  Det
står  varje  land  fritt  att undanta försäljning av
alkoholhaltiga  drycker från  avtalet.  Sverige  har
exempelvis  gjort   ett   generellt   undantag   för
detaljistförsäljning  av  alkoholhaltiga  drycker  i
distributionssektorn.
I  de  interna  EU-förhandlingarna  har regeringen
varit tydlig med att några åtaganden inte kommer att
bli   aktuella  för  Sveriges  del  när  det  gäller
försäljning   av   alkoholhaltiga  drycker  och  att
Sverige  inte  stöder   krav   mot   andra   länders
distributionsmarknader  för  alkoholhaltiga drycker.
Vissa   EU-länder  har  starka  exportintressen   av
exempelvis  vin  och  öl. Enligt uppgift har Sverige
där   valt   att  inte  motsätta   sig   att   andra
medlemsstater   verkar  för  att  främja  sina  egna
exportintressen.
Alla EU-företag  skall  -  enligt  EU:s önskemål -
behandlas   på   samma  sätt  som  privata  inhemska
leverantörer   i   andra    länder    enligt   icke-
diskrimineringsprincipen.   Exempelvis   bör    inte
licensförfarandet  vara  mer komplicerat eller kosta
mer för utländska än inhemska  privata leverantörer.
Nationellt tillverkade produkter  bör inte heller ha
lättare   att   bli   auktoriserade   än   utländska
produkter.

Utskottets ställningstagande


Som   har  tagits  upp  i  tidigare  avsnitt  stöder
utskottet  helt  och  fullt en ökad öppenhet när det
gäller WTO-förhandlingarna  i  allmänhet. Inte minst
när det gäller GATS-förhandlingarna  finns  det  ett
självklart  intresse  av att inhämta synpunkter från
samhället i stort. I den ovan nämnda referensgruppen
inom Utrikesdepartementet  har flera särskilda möten
hållits om GATS, vilket har  givit  ett underlag för
regeringens agerande inom EU. Öppenhet  är  en linje
som  Sverige  har  drivit  inom EU och som utskottet
står bakom.

De  svårigheter  att  förstå  bindningslistan  som
bl.a.  påtalats  i  motion  2003/04:N320   (mp)  har
utskottet   förståelse  för.  Med  hänsyn  till  att
bindningslistan   åskådliggör   en   internationellt
överenskommen  avtalstext  är  dock strukturen  inte
något som kan åtgärdas av ett enskilt  land.  Svensk
översättning    är   en   självklarhet;   en   sådan
redovisades också av regeringen (prop. 1994/95:35) i
samband     med     Sveriges     anslutning     till
Världshandelsorganisationen.    Med    hänsyn   till
svårigheterna  förutsätter utskottet att  regeringen
låter  utarbeta  en   mer   pedagogisk   version  av
bindningslistan med svenska åtaganden.
Från  utskottets  synpunkt  är  det  viktigt   att
svenska     tjänsteleverantörer,    liksom    övriga
leverantörer  från  EU,  skall  kunna verka på andra
länders tjänstemarknader utan att bli diskriminerade
på    basis    av    nationalitet.   GATS   erbjuder
förutsägbarhet i detta  avseende  när  länder väljer
att   göra   åtaganden  i  någon  sektor.  Utskottet
poängterar vikten  av  att  GATS  inte skall medföra
några  begränsningar  i medlemsländernas  rätt  till
inhemsk reglering. Vidare  ser utskottet positivt på
att  GATS  ger  länder  rätt  att   ändra   tidigare
åtaganden  även om det inte får ske på ett sätt  som
undergräver själva syftet med avtalet.
En  fri  och   öppen   handel   med   överenskomna
spelregler  inom  tjänstesektorn  kan  effektivisera
ekonomin,  främja utveckling inom många områden  och
motverka  korruption.   När  det  gäller  offentliga
tjänster avser EU:s förhandlingsunderlag  enbart  de
områden  där  privata  aktörer  tillåts;  inga  krav
ställs   således  på  de  marknader  där  det  råder
offentligt  monopol.  Utskottet  är dock medvetet om
att   definitionen   av   offentliga   tjänster   är
resultatet av en kompromiss, vilket har  gett upphov
till diskussioner om den exakta innebörden.
Enligt  utskottets  mening  har GATS en utformning
som  gör  det  möjligt  för utvecklingsländerna  att
ansluta sig på ett sätt som överensstämmer med deras
förmåga och möjligheter.  Många  av  de  problem som
uppstått i u-länder, avseende tjänster, har  ägt rum
inom  sektorer  där få eller inga länder gjort några
åtaganden i GATS,  t.ex.  inom vattendistribution. I
många u-länder utgör den privata  tjänstesektorn  en
betydande    del    av    ekonomin.   Om   nuvarande
utvärderingar  och  analyser  av  GATS-åtaganden,  i
bl.a.  u-länder,  är otillräckliga  kan  ytterligare
insatser behöva göras. Även biståndsfinansiering kan
vara aktuell, t.ex.  när det är fråga om resurssvaga
länder.
Varje  land  måste  självt  avgöra  var  det  drar
gränsen mellan offentliga  och  privata tjänster. De
av    motionärerna    upptagna    hälsovårds-    och
utbildningssektorerna  är  olika utformade  i  olika
länder; i den mån länderna har  privata  tjänster på
dessa   områden   kan   marknadsöppningar  även  för
utländska    tjänsteleverantörer     innebära    att
tjänsterna    kan    tillhandahållas    med   större
effektivitet. För Sveriges del är det inte  aktuellt
att  göra åtaganden om hälsovård och utbildning.  På
samma  sätt  är  det  viktigt  att  respektera andra
länders  önskemål  om  att inte göra åtaganden  inom
sektorer av nationellt intresse. Det gäller särskilt
tjänstesektorer  med såväl  offentliga  som  privata
tjänsteleverantörer.    Utskottet   har   -   liksom
regeringen - åsikten att  varje  medlemsland  självt
måste  kunna  bestämma såväl innehåll och omfattning
av de offentliga tjänsterna som de regler som gäller
för tillhandahållandet av dem.
När  det  gäller   alkoholrelaterade  tjänster  är
utskottet positivt till  att regeringen varit tydlig
med att några åtaganden inte kommer att bli aktuella
för Sveriges del. Folkhälsosynpunkter  väger  enligt
utskottets   uppfattning   mycket  tungt  och  måste
eftersträvas med de politiska  instrument  som finns
tillgängliga.  Från  folkhälsosynpunkt gäller  målet
att få till stånd ett minskat bruk av alkohol.
Mot  bakgrund  av den  utförliga  information  som
redovisats ovan angående  tjänstehandelsavtalet  och
dess  hantering  anser  utskottet  att  samtliga här
upptagna motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.

Handel, miljö och sociala frågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
handel,   miljö   och   sociala  frågor   med
hänvisning till den pågående utvecklingen när
det gäller miljö- och arbetsrättsfrågor  m.m.
Jämför reservationerna 4 (v, mp) och 5 (kd).

Motionerna


Kristdemokraterna  säger  i partimotion 2003/04:K416
att  de  vill  verka  för  en fortsatt  satsning  på
företagens  sociala  ansvar  inom   EU.  Det  behövs
gemensamma  riktlinjer  för  hur  etiska   koder   i
näringslivet   skall   se  ut  och  följas  upp.  En
europeisk dialog om hur  ägarstyrningen  av  företag
skall  bedrivas  bör  initieras.  Inte  minst gäller
detta    institutionella    ägare   som   exempelvis
pensionsfonder.

I  kommittémotion  2003/04:U254  (kd)  begärs  att
Sverige skall verka för att handel med varor som har
framställts i enlighet  med  kraven  om  en  hållbar
utveckling   skall   främjas.   Sedan   toppmötet  i
Johannesburg   år   2002   har   begreppet   hållbar
utveckling   kommit   upp   på  den  internationella
politiska dagordningen. Länderna enades också om att
ett ekologiskt långsiktigt hållbart perspektiv skall
integreras inom handelspolitiken  och generellt inom
den internationella politiken.
Globaliseringen  bidrar till att näringslivet  får
allt  större  inflytande   över  världsutvecklingen;
detta inflytande bör också följas  av  ett moraliskt
ansvar   gällande   miljöförstöring,   kampen    för
mänskliga   rättigheter  och  korruptionsbekämpning,
anser     Kristdemokraterna     i     kommittémotion
2003/04:U351.  Motionärerna  menar  att  den svenska
regeringen  bör  följa  upp FN:s generalsekreterares
förslag om "Global compact" genom ett nära samarbete
med   det  svenska  näringslivet   om   hur   etiska
uppförandekoder  bör  utformas.  En god kontroll och
uppföljning av koderna bör också säkerställas.
I  kommittémotion  2003/04:U352  (kd)  hävdas  att
WTO:s    dagordning    måste    breddas    så    att
handelspolitiken  görs  förenlig  med  bl.a. sociala
villkor   och  mänskliga  rättigheter.  Motionärerna
menar att detta kan uppnås genom att Internationella
arbetsorganisationens    (ILO)    konventioner    om
arbetsvillkor    får   en   starkare   ställning   i
världshandelssystemet.     Det     finns,    påpekar
motionärerna, en risk för att mänskliga  rättigheter
används som svepskäl för fortsatt protektionism från
industriländerna.  Om  mänskliga  rättigheter  skall
inkluderas  i WTO:s agenda måste det  därför  finnas
tydliga regler  som  inte  lämnar  utrymme  för  ett
missbruk.
I motion 2003/04:U253 (v) framhålls att det behövs
bindande  regler för transnationella företag. Enligt
motionären  är  det  ett  naturligt  steg att arbeta
vidare  inom FN med internationellt bindande  regler
för att hålla företag ansvariga vad gäller brott mot
såväl  mänskliga   rättigheter  som  internationella
miljökonventioner. Initiativ  som  riktlinjerna från
OECD, FN:s Global compact eller det  svenska Globalt
ansvar,  vilka  bygger  på frivillighet,  är  enligt
motionären helt otillräckliga.  Internationell  rätt
gäller inte juridiska personer som företag utan bara
stater.  Företagens  struktur  med spridning i flera
länder  gör det samtidigt svårt att  utkräva  ansvar
med ett nationellt rättssystem.
I  kommittémotion  2003/04:N234  (v)  argumenterar
motionärerna  för  att  regeringen  skall  verka för
införande  av en lagligt bindande uppförandekod  för
svenska  företags   verksamhet   och  uppträdande  i
utvecklingsländer.  Denna  uppförandekod   skall  ge
företagen  riktlinjer  när  det  gäller miljöhänsyn,
respekt för mänskliga rättigheter  m.m.  Den svenska
regeringen bör i konsekvensens namn även arbeta  för
ett  införande  av  en  liknande  uppförandekod inom
Europeiska unionen.
I  partimotion  2003/04:MJ474 begär  Centerpartiet
att    regeringen    tillsammans     med     svenska
miljöteknikföretag  utvecklar  en  strategi för ökad
miljöteknikexport.   Motionärerna   föreslår   bl.a.
stimulerande av nätverksbildning mellan  miljödrivna
företag,  myndigheter,  högskolor  och  universitet,
bransch-  och  miljöorganisationer  för  utbyte   av
kompetenser.  I  budgetpropositionen  har regeringen
aviserat en satsning på ett nationellt  centrum  för
miljödriven         näringslivsutveckling        och
miljöteknikexport,   vilket    är    välkommet,   om
satsningen    har   ett   reellt   innehåll,   anser
motionärerna.
I   kommittémotion    2003/04:N334    (mp)   menar
motionärerna att bristen på internationellt bindande
regler   för   företagen   har   bidragit  till  att
användningen av uppförandekoder i  företagen  snabbt
har  ökat. Problemet med uppförandekoderna är enligt
motionärerna  att  koderna  inte är lagligt bindande
utan  frivilliga  åtaganden  och  ofta  mycket  vagt
formulerade.  Det är först när  uppförandekoder  har
omvandlats till  bindande  regler,  med  möjligheter
till sanktioner om reglerna bryts, som de  har  lett
till   eftersträvade  resultat.  Det  finns  därför,
enligt  motionärerna,  behov  av  att  ett  bindande
regelverk för transnationella företag utarbetas.
I samma  motion  skriver motionärerna att det ännu
inte finns några institutioner  som  på  det globala
planet  reglerar  företagens  verksamhet. Regeringen
bör därför driva på för att det  skall  utredas  hur
ett  sådant nationellt och internationellt regelverk
inom FN:s ram skulle kunna se ut.
I motion 2003/04:N340 (mp) hävdar motionärerna att
det finns  många starka skäl till att införa sociala
och miljömässiga  minimikrav  i  handelsavtal. Denna
fråga bör drivas i WTO. FN-organet ILO har utarbetat
förslag   om  sociala  klausuler  på  global   nivå.
Motionärerna  pekar på problemet att inga länder får
införa importrestriktioner  som  särbehandlar  varor
utifrån   hur   de   är   tillverkade   i   den  mån
tillverkningsmetoden  inte påverkar varans kvalitet.
Vidare  föreslås att den  svenska  regeringen  skall
driva på så att WTO följer ILO-konventionerna.
Som   ett   resultat   av   konsumenternas   ökade
medvetenhet om företagens skyldigheter att ta hänsyn
till  bl.a.  miljön,  har  många  företag  utarbetat
principer  för sin verksamhet, s.k. uppförandekoder,
påpekas det  i  kommittémotionen  2003/04:N414 (mp).
FN-organet  ILO har utarbetat uppförandekoder  (Code
of  Practices)   för   ca   tjugo   branscher,   men
motionärerna  anser  att  det  är  problematiskt att
dessa  koder  inte är lagligt bindande  utan  endast
frivilliga  åtaganden.   Riksdagen  bör  besluta  om
ändring så att dessa koder blir lagligt bindande.

Vissa kompletterande uppgifter


Regler för transnationella företag

Internationella   regler   avseende    mänskliga   rättigheter,
grundläggande arbetsvillkor och miljöhänsyn  finns i
dag  genom  mellanstatliga  avtal  och konventioner,
t.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
och   Internationella  arbetsorganisationens   (ILO)
konventioner  inom arbetslivsområdet. Enligt uppgift
kan det dock finnas  problem  då  dessa ramverk inte
beaktas  fullt  ut.  Ett förbättrat genomförande  av
existerande  avtal  och  konventioner  skulle  kunna
säkerställa    att    gemensamma     mål    avseende
fattigdomsbekämpning,    respekt    för    mänskliga
rättigheter och en hållbar utveckling uppnås.

Internationellt   är   Sverige   ett  av  de  mest
pådrivande  länderna  för  att uppnå ökad  fokus  på
frågeställningar    om    företags    sociala    och
miljömässiga ansvar. Regeringen  har  välkomnat  att
ett   ökat   antal   företag  arbetar  med  sociala,
miljömässiga  och människorättsfrågor  på  frivillig
basis.  Frivilliga   initiativ   bör   ses  som  ett
komplement  då  det  legala  systemet  inte fungerar
tillfredsställande. Regeringen prioriterar  på  kort
sikt   genomförande  av  existerande  mellanstatliga
avtal   och    dess    införlivande    i   nationell
lagstiftning.  Det  anses  även angeläget att  skapa
samsyn  kring  riktlinjer  för  företagens  agerande
(t.ex.  OECD:s riktlinjer). På  längre  sikt  kommer
regeringen  enligt  uppgift  också att verka för att
öka möjligheterna att utkräva  företagens  juridiska
ansvar på global nivå, t.ex. att genom FN söka sluta
ett  internationellt  avtal om nationella riktlinjer
för  företag.  Ett sådant  arbete  kommer  även  att
inkludera EU.
Sveriges engagemang  för  dessa  frågor inkluderar
bl.a.:

-  FN:s  Global  compact  och OECD:s riktlinjer  för
multinationella företag,

- ILO m.fl. FN-organ,

- Globalt ansvar, som initierats i Sverige,

-  ett antal initiativ inom  EU:s  respektive  WTO:s
ramar.

FN:s  Global  compact och OECD:s riktlinjer för multinationella
företag är riktlinjer  för  transnationella företags
verksamhet. Dessa bygger i sin  tur  på  existerande
internationella      instrument,     såsom     ILO:s
grundläggande   konventioner.    OECD:s   riktlinjer
innehåller  dessutom  en  uppföljningsmekanism   som
innebär  att brott mot riktlinjerna kan anmälas till
en   nationell    kontaktpunkt.    Den    nationella
kontaktpunkten  är skyldig att undersöka frågan  och
genom diskussion  försöka  förmå företaget att följa
riktlinjerna.  Såväl  Global  compact   som   OECD:s
riktlinjer    för    multinationella   företag   har
beskrivits   utförligt  i   utskottets   betänkanden
2002/03:NU5  respektive   2000/01:NU9,   till  vilka
hänvisas.

FN:s  underkommission  för  mänskliga  rättigheter
består   av   26  experter,  valda  efter  personlig
kapacitet. Deras  uppgift  är  att genomföra studier
och lämna rekommendationer till  FN:s kommission för
mänskliga   rättigheter.   Fem  av  experterna   har
utarbetat  ett  förslag  till normer  för  mänskliga
rättigheter  (MR), avsedda  att  vara  bindande  för
företag.  Enligt  uppgift  reser  förslaget  viktiga
frågeställningar.  Samtidigt  innehåller  det  i sin
nuvarande  form vissa oklarheter. Underkommissionens
förslag om MR-normer för företag kommer att granskas
noga inom Regeringskansliet  inför  nästa  möte  med
FN:s  kommission  för  mänskliga  rättigheter  under
våren 2004.
Globalt  ansvar  (Swedish  partnership  for global
responsibility)  initierades av regeringen i  början
av  år 2002. Initiativet  är  ett  samarbete  mellan
företag,  regering  och  andra  delar av samhället i
syfte   att  bidra  till  främjandet  av   mänskliga
rättigheter,  grundläggande arbetsvillkor, en bättre
miljö  och  korruptionsbekämpning.   Globalt  ansvar
bygger  på  OECD:s  riktlinjer  för  multinationella
företag  och  principerna  i  FN:s  Global  compact.
Verksamheten   är   i   ett   operativt  skede   och
inkluderar:

- externa aktiviteter som seminarier,  föredrag  och
paneldebatter,

- informationsträffar och utbildning i syfte att öka
medvetenheten    inom   Regeringskansliet,   berörda
myndigheter m.fl.,

-   aktivt   deltagande    i   den   internationella
policyutvecklingen.

Globalt ansvar syftar till att  hjälpa  företag  att
hantera  problem  i  olika  delar  av världen, t.ex.
konflikter,  korruption  och  brott  mot   mänskliga
rättigheter. Utgångspunkten är att många företag har
fattat beslut om att ta sig an dessa frågor  men  är
osäkra   på   hur   de  rent  praktiskt  kan  agera.
Arbetsprogrammet   inkluderar    en    hemsida   med
information   om   bl.a.   arbetsmetoder,  månatliga
seminarier,  rapporter  i  olika   delfrågor,  möten
mellan    olika    intressenter,   information    om
situationen i olika länder m.m.

Internationella miljöavtal och relationen till WTO

Målet  om hållbar utveckling  och  skydd  av  miljön
anges i  ingressen  till avtalet om bildande av WTO.
Det finns inget särskilt  WTO-avtal  som  handlar om
miljöfrågor.  Däremot innehåller ett antal WTO-avtal
villkor  som  rör   miljöfrågor.   I   samband   med
tillkomsten  av  WTO inrättades en särskild kommitté
för handel och miljö.

I Doha kom WTO-medlemmarna  överens  om att inleda
förhandlingar om sambandet mellan handel  och  miljö
på fyra områden:

- relationen mellan WTO-reglerna och internationella
miljöavtal (det finns ca 200 sådana avtal),

- utbyte av information mellan WTO och sekretariaten
för de internationella miljöavtalen,

-  observatörsstatus i WTO för andra internationella
organisationer,

- liberalisering av handel med miljörelaterade varor
och tjänster.

I deklarationen  från ministermötet i Doha återfinns
WTO:s mandat att arbeta  för  en  hållbar utveckling
genom  att främja ett öppet och icke-diskriminerande
multilateralt  handelssystem  som  stöder  skydd för
miljön  och  främjar  hållbar  utveckling. Samarbete
mellan   WTO  och  FN:s  miljöprogram   samt   andra
internationella miljöavtal uppmuntras. Skrivningarna
i deklarationen  var  något  av en besvikelse för EU
som  hade  önskat  mer offensiv miljöagenda.  Enligt
uppgift  har  mandatet  från  Doha  visat  sig  vara
svårtolkat.  Diskussionerna   i   WTO   har   främst
inriktats  på  att  definiera  de  olika koncepten i
mandatet  genom  att  gå igenom relevanta  regler  i
fjorton miljöavtal. Förhandlingarna skall vara klara
den 1 januari 2005.

I  en  rapport  från  Kommerskollegium  om  klimat  och  handel
(Climate and Trade Rules  -  harmony  or  conflict?)
från   januari   2004   argumenteras   för   att  en
samexistens     mellan     FN:s     konvention    om
klimatförändringar  och  WTO:s  regelverk  bör  vara
möjlig. Det finns goda möjligheter  för  länder  att
använda sig av handelsrelaterade åtgärder inom WTO:s
regelverk   för   att   uppfylla   åtaganden   under
Kyotoprotokollet.

Handel med varor med beaktande av hållbar utveckling

I  skrivelsen  Johannesburg  - FN:s världstoppmöte  om  hållbar
utveckling (skr. 2002/03:29) redogörs  för  besluten
vid världstoppmötet och insatser i syfte att  nå  de
mål  som ingår i en genomförandeplan. Enligt vad som
står  i   skrivelsen  avser  regeringen  att  aktivt
fortsätta att  verka  för  att hållbara konsumtions-
och produktionsmönster uppnås.

Genomförandeplanen  innebär   att   ett   tioårigt
ramverk för program tas fram. Ramverket skall stödja
regionala  och  nationella  initiativ  för  hållbara
konsumtions-  och  produktionsmönster.  Alla  länder
skall  delta och de industrialiserade länderna skall
gå i täten.  De  utvecklade  länderna  åtar  sig att
mobilisera   ekonomiskt   och   tekniskt  stöd  till
utvecklingsländerna     och    att    bidra     till
kapacitetsuppbyggnad. På svenskt initiativ finns det
även texter om att arbeta  för utökade marknader för
ekologisk produktion bl.a. genom  att  främja import
av ekologiska produkter från u-länder. Insatserna  i
Sverige  skall präglas av ett ökat livscykeltänkande
och av ett  ökat informationsflöde om produkters och
tjänsters miljöpåverkan m.m.
Skrivelsen   behandlades   våren   2003   av   det
sammansatta      utrikes-     och     miljö-     och
jordbruksutskottet    (bet.    2002/03:UMJU1).   Det
sammansatta  utskottet ansåg i fråga  om  förändrade
konsumtions-  och  produktionsmönster  (s.  28)  att
Sverige   bör   fortsätta    miljöanpassningen    av
konsumtion  och  produktion  och  att  Sverige i det
globala perspektivet kan bidra med goda  exempel  på
styrmedel,  kunskapsuppbyggnad och samverkansformer.
Åtgärder som  nämns  i  genomförandeplanen  är bl.a.
övervaknings- och utvärderingsmekanismer, inbegripet
livscykelanalyser och nationella indikatorer för att
mäta framsteg. Utskottet konstaterade att ett  stort
antal    åtgärder    med    den    inriktning    som
genomförandeplanen anger har beslutats i Sverige och
inom   EU.   Vidare   betonades   att   den  globala
konkurrensen   och   den  ekonomiska  och  politiska
utvecklingen i andra delar  av  världen är avgörande
för  vad  som är möjligt att uppnå  i  Sverige  inom
ramen för hållbar  utveckling. Huvudinriktningen bör
därför   vara   att  fortsätta   sträva   efter   en
internationell,  miljöorienterad   produktpolitik  i
syfte   att   nå  enhetliga  regler  och  gemensamma
åtgärder   för   att    minska   produkters   totala
miljöpåverkan.  Märkningssystem   från   miljö-  och
jämställdhetssynpunkt   ansåg  utskottet  vara   ett
viktigt  led i hållbarhetsarbetet.  När  det  gällde
miljöteknik  ansåg det sammansatta utskottet att det
är av stor vikt att erfarenheter och kunskap inom de
områden där svensk  teknik  ligger  långt  framme  i
internationella   jämförelser   tas   till  vara.  I
reservationer   (m;   fp;   kd;   mp)  fördes  olika
uppfattningar   fram   när   det  gällde  förändrade
konsumtions- och produktionsmönster.
Regeringen arbetar enligt uppgift  konkret för att
liberalisering av miljörelaterade produkter,  teknik
och   tjänster  skall  prioriteras  inom  ramen  för
bilaterala  och  multilaterala  förhandlingar. Dessa
frågor  ses  som  en  del i arbetet för  att  nå  en
hållbar  utveckling,  något   som   även  utgör  ett
övergripande  mål för WTO. Sverige eftersträvar  att
EU har en hög profil  i frågan och anser det viktigt
att marknadstillträdet också inkluderar miljövänliga
varor från u-länder. Problemen  i dag består bl.a. i
att det inte finns någon definition  av miljövänliga
varor samt att u-länderna anser att de  miljövänliga
varor som hittills utpekats är sådan miljöteknik som
endast är av exportintresse för i-länder.  Varor som
kan   vara   av   intresse  för  u-länder  är  bl.a.
miljövänliga jordbruksprodukter  som  producerats på
ett ekologiskt sätt.


ILO, arbetsrätt och handel

Sverige  och  EU har länge drivit frågan  att  ILO:s
konventioner    och    rekommendationer    på    det
arbetsrättsliga området skall uppmärksammas mer inom
WTO:s ram. Inför  förhandlingarna i Doha framlade EU
ett förslag om att  inrätta  ett  stående  forum för
diskussion om handel och arbetsrätt i WTO - en fråga
som  Sverige  drivit  på.  Ingen  sådan  arbetsgrupp
inrättades,  men relationen till ILO uppmärksammades
i  mandatet  från   Doha.  Trots  en  relativt  svag
skrivning   innebär   den,   enligt   uppgift   från
Regeringskansliet, att  dörren  står  öppen  för ett
engagemang  så  snart  medlemsländerna  kan  enas om
formerna  för  WTO:s  roll i arbetet med den sociala
dimensionen av globaliseringen.

I  februari 2004 publicerades  slutrapporten  från
den  av   ILO   upprättade   Världskommissionen   om
globaliseringens   sociala   dimension.  En  del  av
rapportens  betydelse  ligger  i   att  den  är  ett
gemensamt  resultat av ett arbete som  bedrivits  av
företrädare  med  olika  bakgrund:  u- och i-länder,
kvinnor  och  män  osv.  I rapportens sammanfattning
återfinns bl.a. följande huvudpunkter  för en vision
om förändring:

- en fokusering på människors behov med  respekt för
mänskliga   rättigheter   och   "anständigt  arbete"
(decent work),

- demokratiska och effektiva stater,

- hållbar utveckling,

-  produktiva  och  rättvisa  marknader   med  sunda
institutioner i en välfungerande marknadsekonomi,

- rättvisa regler och globalisering med solidaritet,

- ett effektivare FN.

Enligt  rapporten  börjar arbetet "hemmavid"  i  den
egna  nationen,  där  strävandena  bl.a.  bör  gälla
demokratiska system, yttrande-  och  föreningsfrihet
och - för att kunna föra en fruktbar social dialog -
byggande av starka representativa organisationer  av
anställda  respektive  arbetsgivare.  På den globala
nivån  bör  klara  och  enhetliga regler finnas  för
migration. Alla länder bör  kunna  dra  nytta  av en
ordnad  migrationsprocess  som balanserar intressena
av  dem  som flyttar, ursprungslandet  och  det  nya
landet.  På   handelsområdet   måste   hindren   för
marknadstillträde  minskas  ordentligt, särskilt när
det gäller textil- och jordbruksvaror där u-länderna
har sin största styrka.

För att underlätta en samordning  inom EU planerar
kommissionen att anordna en informell  diskussion om
rapporten,  vilken  anses  vara mycket relevant  för
EU:s  politik. Därför organiserar  kommissionen  ett
expertmöte    för    nuvarande    och   tillträdande
medlemsländer  i  mars  2004. Rapporten  bereds  för
närvarande inom Regeringskansliet.

I maj 2003 beslutade regeringen  om  en  strategi  för Sveriges
utvecklingssamarbete      med      ILO     2003-2006
(UD2003/27552)  på  grundval  av  en  rapport   från
Styrelsen  för  internationellt utvecklingssamarbete
(Sida). Enligt rapporten  skall Sverige och ILO ingå
ett  samarbetsavtal.  Sveriges   stöd   till   ILO:s
utvecklingssamarbete bör i ökad utsträckning utgå på
programnivå; de fyra program som nämns är Standarder
och  basprinciper  och  rättigheter  i  arbetslivet,
Anställning,   Socialt   skydd  och  Social  dialog.
Arbetsmiljöfrågor  och  rättighetsfrågor  nämns  som
centrala för denna samverkansform.

EU-arbete

Kommissionens  meddelande   från   år   2001   om   att  främja
arbetsrättsliga  och  sociala  mål i en globaliserad
värld (KOM/2001/416) slår fast huvuddragen  för EU:s
målsättningar   om  handel,  arbetsrätt  och  social
utveckling.  Ministerrådets   prioriteringar  lyftes
fram i ett särskilt uttalande i november 2001. Bland
annat     prioriterades    stärkande    av     ILO:s
övervakningsmekanismer.

Kommissionen  är  ordförande  för  ett  europeiskt
forum  om  företags sociala ansvar (European  Multi-
stakeholder     Forum     on     Corporate    Social
Responsibility).     Forumet    samlar    europeiska
representanter  för företag,  arbetstagare  och  det
civila  samhället  till  diskussioner  i  syfte  att
främja transparens  och  konvergens  i  arbetet  med
företags  sociala  ansvar.  Forumet hade sitt första
möte i oktober 2002 och kommer  att arbeta fram till
sommaren    2004,    då    en    slutrapport     med
rekommendationer  för  fortsatt  arbete  kommer  att
tillställas kommissionen.

I  ett  meddelande från maj 2003 (KOM/2003/284) lade
kommissionen  fram  en  handlingsplan  för modernare
bolagsrätt  och  effektivare  företagsstyrning.   De
centrala   mål   som   eftersträvas  är  att  främja
företagens effektivitet  och konkurrenskraft och att
stärka     aktieägarnas     rättigheter.      Enligt
kommissionens  förslag  skall  en  samordning ske av
medlemsstaternas     arbete     på    området    för
företagsstyrning,       bl.a.       uppförandekoder.
Samordningen  bör inte endast gälla utarbetandet  av
dessa nationella  koder utan också metoderna för att
se till att de efterlevs.

Miljöteknikcentrum

För år 2004 ökas de  statliga resurserna för miljöteknikområdet
med  10  miljoner  kronor   (prop.  2003/04:1,  bet.
2003/04:NU1) för att finansiera  dels inrättandet av
ett  centrum  för miljödriven näringslivsutveckling,
dels särskilda  satsningar  inom dessa områden. (För
jämförelsens  skull  skall  nämnas   att  knappt  20
miljoner kronor har använts inom området miljödriven
näringslivsutveckling under år 2003.)

I februari 2004 utsåg näringsminister Leif
Pagrotsky riksdagsman Claes Roxbergh (mp) att
utreda hur ett miljöteknikcentrum skall
organiseras. Syftet med ett sådant centrum är
att samordna statens insatser inom miljödriven
näringslivsutveckling och miljöteknikexport.
Enligt direktiven (dir. 2004:25) för
utredningen skall ett konkret förslag på
organisationsstruktur, ansvarsfördelning,
beslutsformer m.m. lämnas.
Organisationsmodellen skall förankras hos de
viktigaste aktörerna. Som resultat av ett
miljöteknikcentrum emotses att nuvarande
insatser för svenska miljöteknikföretags
produktutveckling, kommersialisering och
marknadsföring på hemmamarknaden och vid export
förstärks och effektiviseras. Uppdraget skall
redovisas i maj 2004 och målsättningen är att
miljöteknikcentrumet på basis av detta underlag
skall kunna inrättas i september 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  ser  positivt på att frågan om  sambandet
mellan handel, miljö  och  sociala  frågor  m.m. har
kommit  upp  i  olika  forum och i olika sammanhang.
Initiativ har tagits på  flera  håll.  Utskottet har
förhoppningen  om  att  dessa initiativ speglar  ett
brett  och  djupt engagemang  såväl  i  Sverige  som
internationellt.

Vidare kan  konstateras  att  en  strategi  och en
organisation   för   ökad  svensk  miljöteknikexport
håller     på    att    utvecklas,     vilket     är
tillfredsställande.
Respekt för  mänskliga  rättigheter,  rättvisa och
social  utveckling  måste  i första hand åstadkommas
nationellt.  Men  WTO-avtalen  bör  understödja  och
främja de bredare utvecklingsmålen.  Förhandlingarna
i  WTO innebär en möjlighet att utveckla  ett  brett
regelverk   som   svarar   mot   de   nya  krav  som
globaliseringen     ställer.     Utskottet    stöder
inriktningen  att  WTO-förhandlingarna  skall  bidra
till  en  hållbar ekonomisk,  social  och  ekologisk
utveckling för jordens alla länder.
Utskottet  är medvetet om att frågan om handel och
miljö    är   känslig    i    förhållandet    mellan
industriländer  och  utvecklingsländer  och  att det
föreligger   svårigheter  att  hitta  en  balanserad
lösning. Många  utvecklingsländer  ser  de  krav som
reses   från   industriländernas   sida  beträffande
miljöhänsyn   mer  som  förtäckta  protektionistiska
strävanden än som  verklig omsorg om miljövärdena. I
de pågående förhandlingarna  i WTO bör slås fast att
handelsreglerna  inte får motverka  FN:s  regler  på
miljöområdet.
ILO:s konventioner  om  arbetsvillkor  måste få en
starkare  ställning  inom världshandelssystemet.  En
förutsättning för att inte industriländernas krav på
respekt  för  grundläggande   arbetsvillkor  även  i
utvecklingsländerna skall upplevas  som  en  form av
protektionism  är  en närmare dialog mellan WTO  och
ILO. Sverige bör fortsätta  att inom EU:s ram stödja
den ovan nämnda utvecklingen i riktning mot ett ökat
samarbete mellan bl.a. WTO och  ILO. Det är värt att
notera  att  konsumentkraven i industriländerna  kan
fungera som ett instrument för att driva fram bättre
arbetsvillkor  i  de multinationella företag som har
verksamhet  i  utvecklingsländerna.   Vidare   anser
utskottet att det är positivt att Sverige är på  väg
att  ingå  ett  samarbetsavtal  med  ILO i syfte att
förstärka organisationen och få till stånd  en  ökad
dialog   mellan   Sverige  och  ILO  angående  bl.a.
kompetens och metoder.
Internationella regelverk på områden som mänskliga
rättigheter, grundläggande rättigheter i arbetslivet
och en hållbar miljö föreligger genom mellanstatliga
avtal och konventioner  såsom  FN:s  deklaration  om
mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner. Enligt
utskottets  sätt  att  se  är  problematiken inte en
fråga om brist på internationella  ramverk  utan  om
brist  på  politisk vilja att tillämpa reglerna inom
vissa länder.
FN:s Global  compact  och  OECD:s  riktlinjer  för
multinationella  företag  är  av  stor  vikt för att
fästa     uppmärksamheten     på     problemen     i
skärningspunkten  mellan handel och miljö respektive
handel och mänskliga  rättigheter.  Liksom  tidigare
ser   utskottet   positivt  på  initiativet  Globalt
ansvar, som innebär nya vägar att angripa problemen.
Angreppssättet betyder  att  frågorna  konkretiseras
ned   på  företagsnivå.  Svenska  företag  kan   som
ambassadörer på ett konkret sätt förmedla till andra
länder  hur Sverige ser på mänskliga rättigheter och
ett gott  arbetsliv.  Utskottet  stöder  regeringens
arbete  med  att förmå fler företag att ansluta  sig
till   Globalt   ansvar.    Även   myndigheter   bör
inkluderas. Genom att enskilda  svenska  företag tar
problemen på allvar och visar att de är socialt  och
etiskt    medvetna   kan   de   också   skaffa   sig
konkurrensfördelar. Företagens egna engagemang är av
stor vikt anser  utskottet.  Detta innebär dock inte
att  frivillighet kan ersätta väl  fungerande  lagar
och regler.
Det  är  rimligt  att  införa en uppförandekod som
innebär   bestämda   riktlinjer   när   det   gäller
miljöhänsyn, arbetsvillkor,  respekt  för  mänskliga
rättigheter m.m. Enligt utskottets uppfattning finns
det  flera skäl för att Sverige skall verka för  att
en uppförandekod  av bindande natur på sikt inrättas
inom OECD. Därigenom  blir det samma regler för alla
OECD-ländernas företag,  oavsett var de är verksamma
i världen. Vidare har OECD  en  lång  tradition  att
upprätta  sådana regler. Konsumenterna har också ett
ansvar att  granska  företagen  och genom sina inköp
styra företagen i önskad riktning.
Med det anförda avstyrker utskottet  samtliga  här
behandlade motionsyrkanden.

Vissa EU-frågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden rörande
vissa EU-frågor med  hänvisning till pågående
arbete  inom  EU  när  det  gäller  den  inre
marknadens funktionssätt.  Jämför reservation
6 (m, fp, kd, c).

Motionerna


I  motion  2003/04:K419  skriver   Folkpartiet   att  den  inre
marknaden   och   den  ekonomiska  integrationen  är
grunden och startpunkten  för  samarbetet  inom  EU.
Skattepolitiken  är  en  viktig del i den ekonomiska
politiken  och  dess  funktion   är  att  finansiera
offentliga   utgifter.  Men  eftersom   EU-ländernas
offentliga sektorer  är  olika både till storlek och
inriktning  anser Folkpartiet  att  det  inte  finns
anledning att  besluta om gemensamma skattesatser på
EU-nivå.  Motionärerna  vill  dock  lyfta  fram  ett
undantag,  nämligen   gemensamma   miniminivåer  för
miljöavgifter, i syfte att minska gränsöverskridande
miljöförstöring.   Regelbundna   uppföljningar   med
mätbara  kriterier  (s.k.  benchmarking)  är  enligt
motionärernas mening en bättre  väg  att  gå  än via
detaljerad lagstiftning.

Integreringen  av  tjänstemarknaderna  inom EU har
hittills  fungerat  dåligt,  sägs  det i partimotion
2003/04:K416 (kd). Sektorn omfattar  ca 70 % av EU:s
bruttonationalprodukt       och      sysselsättning.
Kristdemokraterna vill därför  skapa  ett europeiskt
ramverk  för  tjänstehandeln,  där  alla hinder  för
konkurrens     inom    transport-,    turism-    och
byggnadsmarknaderna    måste    undanröjas.   Vidare
efterlyses  en  handlingsplan  för  de   finansiella
tjänsterna  med syftet att tillgången på riskkapital
skall öka.

Den inre marknaden är långt ifrån förverkligad,
sägs det vidare i motionen. Det är därför
nödvändigt att fortsätta avregleringen av
energi- och transportmarknaderna, vilket kommer
att ge spridningseffekter på hela den
europeiska ekonomin.

Vissa kompletterande uppgifter

Inre marknaden

Den inre marknaden utgör ett av fundamenten i EU-samarbetet. En
effektiv inre marknad är en förutsättning för att EU
skall  kunna  nå  det  strategiska  målet  att  vara
världens  mest  konkurrenskraftiga,   dynamiska  och
kunskapsbaserade ekonomi år 2010 med möjlighet  till
hållbar  ekonomisk  tillväxt  med  fler  och  bättre
arbetstillfällen   och   en  högre  grad  av  social
sammanhållning  (Lissabonmålet).   Inte   minst  med
hänvisning till den förestående utvidgningen  av  EU
är Lissabonstrategin viktig.

Nedan  har  listats  ett antal viktiga punkter för
den inre marknadens utveckling, vilka har anknytning
till motionskraven.

- År 2003 presenterade kommissionen en ny strategi i
syfte att få den inre marknaden att växa och fungera
i   takt  med  utvidgningen   och   möjliggöra   att
Lissabonmålet    uppnås   år   2010.   Bland   annat
uppmärksammas   fri    rörlighet,    reduktion    av
skattehinder,    förbättrande   av   villkoren   för
företagande och förenkling av regelverket.

- Ett nytt nätverk  för  problemlösning  på den inre
marknaden (Effective Problem Solving in the Internal
Market, SOLVIT) startades i juli 2002. SOLVIT  är en
elektronisk och Internetbaserad vidareutveckling  av
ett   äldre   nätverk   för   att   lösa  frågor  om
handelshinder.  SOLVIT  har  under  år  2003   varit
framgångsrikt,  uppges det, och en stor andel av  de
handelshinder som  förts  in  i databasen har kunnat
lösas. Antalet ärenden förväntas öka som en följd av
utvidgningen  och  även på grund  av  att  databasen
kommer att öppnas för andra berörda organisationer.

-   Inom  de  områden  där   harmoniserad   gemensam
lagstiftning  saknas  skall  principen om ömsesidigt
erkännande tillämpas, dvs. en  vara eller tjänst som
lagligt  produceras  i  ett medlemsland  skall  även
godkännas   i  andra  medlemsländer,   såvida   inte
tvingande hänsyn  av  allmänt intresse motiverar att
nationella regler upprätthålls. För att få principen
att fungera har kommissionen  uppmanat nuvarande och
blivande  medlemsstater  att  införa   klausuler  om
ömsesidigt     erkännande    i    sina    nationella
lagstiftningar.

- EU-arbetet har  haft en viktig roll när det gäller
att öppna offentliga  monopol  i medlemsstaterna för
konkurrens,  särskilt  på  energi-,  transport-  och
telekommunikationsmarknaderna.   Sverige  har  varit
drivande i detta arbete och ligger jämfört med andra
medlemsstater  långt framme i avregleringsprocessen,
både  vad gäller  tidpunkten  för  avreglering  samt
omfattningen  av  konkurrensutsättningen. Regeringen
har uppdragit åt Konsumentverket  att  se närmare på
vilka   konsekvenser  de  nyligen  konkurrensutsatta
marknaderna  har  medfört  och  väntas  medföra  för
konsumenterna.  Uppdraget löper från år 2002 till år
2005.   Hittills   har   Konsumentverket   undersökt
elmarknadens respektive  telemarknadens konsekvenser
för konsumenterna.

-  Ett  "paket"  för el och gas  på  inre  marknaden
antogs i juni 2003.  Paketet innehåller två direktiv
och en förordning för  gränsöverskridande handel och
syftar  till  att skapa likvärdiga  konkurrens-  och
marknadsvillkor   inom   el-   och   naturgassektorn
(2002/54/EG),      (2003/55/EG),     (EG/1228/2003).
Förordningen trädde i kraft i augusti 2003 men skall
tillämpas  fr.  o.  m.   juli   2004.   En  utredare
(informationschefen  Sten  Kjellman) har tillkallats
av  regeringen  för  att  analysera   den  fortsatta
utvecklingen  på  el- och naturgasmarknaderna  (dir.
2003:22).  Han  redovisade   i  slutet  av  år  2003
betänkandet El- och naturgasmarknaderna  - europeisk
harmonisering (SOU 2003:113). Där lämnas förslag  på
de     författningsändringar     som     krävs     i
ellagstiftningen respektive i naturgaslagstiftningen
för  att  införliva direktiven i svensk rätt. Vidare
ges i betänkandet  förslag  på hur de rapporteringar
som krävs enligt direktivet skall genomföras.

- När det gäller transportsektorn  har  mål  ställts
upp för användning av förnybara energikällor. Enligt
direktivet (2003/30/EG) om främjande av användningen
av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel  har
en referensnivå på 2 % för år 2005 och 5,75 % för år
2010 antagits avseende energiinnehåll för ersättning
av bensin och dieselolja för transporter.

- Det tredje luftfartspaketet och det s.k. Single
Sky-paketet har nyligen antagits. Det andra
järnvägspaketet (främst godstrafik) behandlas i en
förlikningsprocess. Det tredje järnvägspaketet som
uppges innehålla förslag till marknadsöppningar för
internationell persontrafik skall presenteras i mars
2004. Ett reviderat förslag om upphandling av
kollektivtrafik kommer att presenteras inom kort.
- På området för offentlig upphandling var
regelverket tidigare svåröverskådligt. Rådet antog i
mars 2003 en gemensam ståndpunkt beträffande förslag
till nytt direktiv om offentlig upphandling och ett
nytt direktiv om upphandling inom områdena vatten-,
energi-, transport- och postsektorerna. Efter ett
flertal ändringsförslag från Europaparlamentet har
en förlikningskommitté i december 2003 antagit ett
gemensamt utkast som kommer att överlämnas till
rådet och Europaparlamentet för antagande. Vidare
har kommissionen inlett en översyn av de två
direktiven om rättsmedel vid överträdelse av
reglerna om offentlig upphandling och om upphandling
inom vatten-, energi-, transport- och
telekommunikationssektorn och har för avsikt att
lägga fram förslag till ändrade direktiv under år
2004.

-  Moderniseringen  av gemenskapens konkurrensregler
innebär  att ett nytt  system  kommer  att  införas,
vilket syftar  till att föra ut mer av tillämpningen
av konkurrensreglerna  till  nationell  nivå.  En ny
tillämpningsförordning (EG/1/2003) för artiklarna 81
och 82 i Romfördraget antogs av rådet i slutet av år
2002.    Förordningen,    som    syftar   till   att
effektivisera   och  modernisera  tillämpningen   av
konkurrensreglerna,  träder  i kraft den 1 maj 2004.
För  att  få till stånd en enhetlig  tillämpning  av
reglerna  kommer   kommissionen  och  de  nationella
konkurrensmyndigheterna att samarbeta i ett nätverk.
(Regeringens proposition  2003/04:80 om moderniserad
konkurrensövervakning behandlas  av näringsutskottet
under   våren  2004.)  Vidare  fick  det   nybildade
konkurrenskraftsrådet  vid  Europeiska rådets möte i
mars    2003    ett    horisontellt    ansvar    för
konkurrenskraftsfrågor.     Ambitionen     är    att
konsekvenser  för  näringslivets  konkurrenskraft  i
högre grad skall beaktas inom andra rådsformationer.
En  ny integrerad strategi presenterades  på  rådets
möte  i  november  2003  (KOM/2003/704). Meddelandet
innehåller      olika      förslag      för      att
konkurrenskraftsaspekter skall uppmärksammas mer.

- Frågan om gemenskapspatentet togs senast  upp  vid
möten  med konkurrenskraftsrådet i november 2003 och
i mars 2004.  Medlemsstaterna  har  emellertid  inte
kunnat enas om de utestående frågorna. Det irländska
ordförandeskapet   skall   nu  överväga  hur  frågan
fortsättningsvis skall hanteras.

-  I  takt  med  att den inre marknaden  utvecklas
strävar fler och fler företag efter att etablera sig
på europeisk nivå. Att  driva  företag och ta hänsyn
till    15    (snart    25)    olika   system    för
företagsbeskattning innebär problem  för  företagen.
När    det   gäller   företagsbeskattningen   kommer
kommissionen att föreslå en översyn av direktivet om
moderbolag    och    dotterbolag   med   syfte   att
dubbelbeskattning skall  avskaffas  inom  EU. Vidare
kommer  enligt  uppgift  att föreslås en översyn  av
fusionsdirektivet,  varigenom  omstruktureringen  av
företag understöds och dubbelbeskattning undviks. På
längre  sikt  kommer  kommissionen  att  föreslå  en
gemensam  konsoliderad bolagsskattebas  på  EU-nivå.
När det gäller  moms  kommer  kommissionen att lägga
fram ett meddelande om ytterligare  åtgärder för att
modernisera och förenkla gällande system.

-  För  att utvecklingsländerna skall få  hjälp  att
komma  in  på  EU:s  marknader  har  EG-kommissionen
öppnat en  Internettjänst med information om tullar,
ursprungsregler  och handelsstatistik. EU:s helpdesk
på  området  har tillkommit  på  svenskt  initiativ.
Enligt uppgift  skall  databasen  i ett senare skede
också innehålla uppgifter om andra  krav, exempelvis
hälsokrav, som EU-länderna ställer på en produkt.

Direktivförslag om tjänstehandel

I januari 2004 presenterades kommissionens förslag (KOM/2004/2)
till  direktiv  om  tjänster på den inre  marknaden.
Direktivförslaget är ett led i Lissabonprocessen och
har föregåtts av ett  meddelande  om  strategin  för
tjänster samt en rapport om situationen för tjänster
på den inre marknaden.

I  rapporten från år 2002 konstaterar kommissionen
att  det   är   mottagarna   av   tjänster,   främst
konsumenterna,  som  drabbas  när den inre marknaden
inte fungerar tillräckligt väl. Eftersom tjänster är
integrerade i hela ekonomin, påverkar  hindren  inte
bara  de  drabbade  sektorerna. Hindren är kostsamma
för tjänsteföretagen,  som  inte sällan är små eller
medelstora  företag.  Ofta  påverkar   ett   flertal
regelverk  tjänstens  olika komponenter. Information
om  regelverken  är  inte   sällan  svårtillgänglig.
Ytterligare  ett  problem  är  att   medlemsstaterna
saknar  förtroende  för kvaliteten inom  de  övrigas
rättssystem.
Direktivförslaget utgörs  av  ett  ramdirektiv för
tjänstehandel  på  den  inre  marknaden. Syftet  med
direktivet  är att fastställa en  rättslig  ram  som
undanröjer hinder för etablering för leverantörer av
tjänster och  för  den fria rörligheten för tjänster
samt   att   skapa  rättslig   säkerhet   för   både
leverantörer och  mottagare  av  tjänster. Förslaget
har ett horisontellt angreppssätt och är tillämpligt
på  alla  tjänster  med  undantag  för   finansiella
tjänster,  elektroniska  kommunikationstjänster  och
vissa  transporttjänster.  Direktivet   skall   inte
heller  tillämpas  på skatteområdet med undantag för
diskriminerande skatter.
I      regeringens      faktapromemoria       över
direktivförslaget    (2003/04:FPM60)    sammanfattas
innebörden  av  förslaget och redovisas den  svenska
ståndpunkten.  Regeringens   grundinställning   till
direktivet   är   positiv,  då  ökad  rörlighet  och
integrering av tjänstesektorn  är  av  betydelse för
konkurrenskraften.  Dock  måste  en grundlig  analys
göras        av        tillämpningsområdet       för
ursprungslandsprincipen  och  dess  undantag.  Detta
gäller  bl.a.  tjänster  som  är  förbehållna  vissa
utvalda  leverantörer,  t.ex.  Apoteket  AB  och  AB
Svensk Bilprovning.
Direktivförslaget         presenterades         på
konkurrenskraftsrådets   möte   i   mars  2004.  Vid
rådsmötet    välkomnade    samtliga    medlemsstater
förslaget   och   konstaterade  att  ett  omfattande
nationellt analysarbete kommer att krävas.

På fråga om alkoholpolitiken från Gabriel
Romanus (fp) i riksdagens frågestund (prot.
2003/04:85) svarade statsminister Göran Persson
att en statsrådsgrupp är etablerad för att gå
igenom frågan om tjänstedirektivsförslaget. Det
handlar inte bara om alkohol utan även om
tjänster från Apoteksbolaget, Bilprovningen, AB
Svenska Spel, vatten- och avloppssystem m.m.
sade statsministern och redovisade sin föresats
att få bort idén att allt skall
konkurrensutsättas och betraktas som del av en
marknad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   har   ingen    annan    uppfattning   än
motionärerna  när  det gäller önskvärdheten  av  att
stärka den inre marknaden.  Som redovisas ovan pågår
ett stort antal åtgärder med syfte att effektivisera
regleringen av den inre marknaden. Avreglerings- och
harmoniseringsåtgärder  fortgår   i  syfte  att  öka
konkurrenskraften  inom unionen. Betydande  framsteg
har gjorts inom ramen  för  Lissabonstrategin, bl.a.
skapandet av en gemensam energimarknad  för  hushåll
och företag, uppgörelsen om ett gemensamt europeiskt
luftrum,  vissa beskattningsfrågor m.m. Rådet enades
under    år    2003     om     nya    direktiv    på
upphandlingsområdet,   bl.a.   inom    energi-   och
transportsektorn.  Det  måste  beklagas  att   någon
överenskommelse  om gemenskapspatentet inte kom till
stånd vid konkurrenskraftrådets  möte  i  mars 2004;
detta    är    bakslag    som    kan    inverka   på
Lissabonprocessens  trovärdighet.  När  det   gäller
tjänstehandel    anser   utskottet   att   det   nya
direktivförslaget  måste  prövas noggrant från olika
utgångspunkter. Enligt utskottets  uppfattning finns
det  vissa  tjänster  som  det inte är lämpligt  att
konkurrensutsätta.

Med hänsyn till den utveckling  som  pågår inom EU
rörande den inre marknadens funktionssätt m.m. anser
utskottet   att  det  inte  är  påkallat  med  något
riksdagens uttalande  i  dessa  frågor.  De aktuella
motionsyrkandena avstyrks därmed.

EU:s förbud mot försäljning av snus


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   ett  motionsyrkande
beträffande  EU:s förbud mot  försäljning  av
snus med hänvisning till att frågan prövas av
EG-domstolen.

Motionen


I motion 2003/04:N285 (m) framhålls att det
finns behov av ytterligare åtgärder för att
påskynda avskaffandet av EU:s förbud mot
försäljning utomlands av svenskt snus.
Motionärerna anser att regeringens yttrande
till EG-domstolen, som nu gör en rättslig
prövning av frågan, bör kompletteras med ett
politiskt agerande. Bland annat krävs att
frågan drivs av de svenska företrädarna inom
EU, t.ex. i ministerråd, kommittéer och i
kommissionens arbetsgrupper.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan  om förbud  för  Sverige  att  exportera  snus  inom  EU
behandlades  av  utskottet år 2003 (bet. 2002/03:NU5
s. 33). Inom EG-domstolen  pågick  då en prövning av
frågan   om   snusexport   inom   EG.   En  utförlig
beskrivning av sakförhållandena och målet  återfinns
i det nämnda betänkandet, till vilket hänvisas.

Utskottet  konstaterade att det finns olika aspekter
på det aktuella förbudet om export av snus, nämligen
hälso-,  konkurrens-   och  näringslivsaspekter  men
också frågan om gemenskapsrättens  grunder. Den fria
rörligheten av varor, tjänster, personer och kapital
är av avgörande betydelse för förverkligandet  av en
gemensam   inre  marknad,  ansåg  utskottet.  Därför
menade utskottet  att förbud mot försäljning av snus
över gränserna inom  unionen  inte  är förenligt med
principen  om  den  fria rörligheten av  varor.  Ett
enigt  utskott  hävdade   att  det  är  fullständigt
ologiskt att snusförsäljning  är  förbjuden i övriga
EU,  medan  ett  antal  produkter som är  långt  mer
hälsovådliga  kan  cirkulera   fritt   på  den  inre
marknaden. Enligt utskottets mening borde regeringen
- med utgångspunkt i EU:s fyra friheter - i yttrande
till   EG-domstolen   kraftfullt   argumentera   mot
snushandelsförbudet och även i övrigt  verka för att
EU:s  illa  underbyggda  förbud skyndsamt avskaffas.
Utskottet uttalade förhoppningen  att  domen  i  EG-
domstolen kommer att gå Sverige till mötes.

Utvecklingen  i  fråga  om  förbudet för Sverige att
exportera snus

Utöver det ovan nämnda målet  (C-434/02)  har  ett nytt mål med
ungefärligen  samma frågeställning (C-210/03) kommit
till EG-domstolen  efter  begäran  om förhandsbesked
från  en  domstol  i  Storbritannien.  Den  engelska
domstolen  vill  få  klarhet i dels om förbudet  mot
saluföring   av   snus   (enligt    artikel    8   i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG om
tillnärmning  av  medlemsstaternas  lagar  och andra
författningar  om  tillverkning,  presentation   och
försäljning  av  tobaksvaror) är giltigt, dels om de
nationella  bestämmelserna   i   Storbritannien   är
förenliga med gemenskapsrätten.

Den  svenska  regeringen  har  avgivit  skriftliga
yttranden i bägge målen. Regeringens inställning  är
att  hälsoaspekten  borde  kunna  tillgodoses på ett
mindre      ingripande     sätt,     t.ex.     genom
märkningsbestämmelser    och   informationsinsatser.
Eftersom saluföringsförbudet  inte  är förenligt med
bestämmelserna  om  den fria rörligheten  för  varor
anser regeringen att  varken  gemenskapslagstiftaren
eller andra medlemsstater har rätt  att  vidta en så
ingripande åtgärd som ett saluföringsförbud.
Även  kommissionen,  rådet, Europaparlamentet  och
flera medlemsstater har  avgivit  yttranden  - dessa
yttranden   går  enligt  uppgift  inte  den  svenska
uppfattningen till mötes.
Muntlig förhandling  i  båda  snusmålen  är utsatt
till den 8 juni 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  vidhåller sin uppfattning från föregående
år.  Det finns  ett  antal  olika  aspekter  på  det
nuvarande  förbudet  för  Sverige att exportera snus
inom  EU.  Det  rör sig om hälso-,  konkurrens-  och
näringslivsaspekter  men  också om gemenskapsrättens
grunder. Den fria rörligheten  av  varor,  tjänster,
personer  och kapital är av avgörande betydelse  för
förverkligandet av en gemensam inre marknad. Att den
inre marknaden  fungerar väl är särskilt viktigt för
små och utrikeshandelsberoende  länder.  Ett  förbud
mot  försäljning av snus över gränserna inom unionen
är  inte   förenligt   med  principen  om  den  fria
rörligheten   av   varor.  Det   är   ologiskt   att
snusförsäljning är förbjuden  i övriga EU, medan ett
antal  produkter som är långt mer  hälsovådliga  kan
cirkulera fritt på den inre marknaden.

Även om  det  av folkhälsoskäl kan finnas skäl att
på   gemenskapsnivå   reglera   handeln   med   snus
(åldersgränser,   varningstext,  föreskrifter  etc.)
finns   det  enligt  utskottets   uppfattning   inte
tillräckliga  grunder  för  att  inskränka  den fria
rörligheten.

Utskottet anser i likhet med
regeringen och motionärerna att EU:s
snushandelsförbud bör avskaffas. Med
hänsyn till att frågan prövas av EG-
domstolen och att alla de ingående
aspekterna noggrant kommer att vägas
i ett gemenskapsperspektiv anser
utskottet att något tillkännagivande
till regeringen inte är aktuellt.
Med hänvisning till vad som anförts
avstyrks motionen.

Exportkreditfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
exportkreditfrågor   med   hänvisning    till
Exportkreditnämndens  reviderade  miljöpolicy
och ökade öppenhet. Jämför reservation 7 (kd,
v, c, mp).

Motionerna


I  Kristdemokraternas  kommittémotion   2003/04:U254
förordas    att    verksamheten   i   OECD-ländernas
exportkreditnämnder miljöanpassas. Varje år genomför
u-länderna  med hjälp  av  finansiering  från  OECD-
ländernas exportkreditnämnder  investeringar  i  nya
energi-  och  transportsystem  vilka  i  huvudsak är
fossilbaserade.  Endast  ett  fåtal av OECD-länderna
har  emellertid  ställt  upp  miljökrav   för   sina
exportkreditnämnder.  Motionärerna  anser därför att
gemensamma miljöregler skall utarbetas  och antas av
OECD-ländernas exportkreditnämnder.

I  partimotion  2003/04:MJ400 (kd) begärs  att  en
obligatorisk miljöprövning  skall föregå alla beslut
om     statliga     exportkrediter.     Motionärerna
understryker  att miljöhänsyn borde vara ett  av  de
viktigaste   kriterierna   när   man   beslutar   om
finansiering  av   projekt   i  utvecklingsländerna.
Exportkreditnämnden  (EKN) har  en  miljöpolicy  för
garantigivning, men den  innebär enligt motionärerna
endast   att   det   är   möjligt    att   göra   en
miljögranskning.
I  motion  2003/04:N272  (kd)  föreslås   att   en
obligatorisk  miljöprövning skall föregå alla beslut
om statliga exportkrediter och exportgarantier.
I motion 2003/04:331  (mp)  framhålls  att  det ur
demokratisk    synvinkel    är    oacceptabelt   att
verksamheten  inom  EKN  och AB Svensk  Exportkredit
hemligstämplas. Motionärerna  kräver  ökad  öppenhet
med  undantag för en i vissa skeden ren affärs-  och
konkurrensbetingad       sekretess.       Riksdagen,
folkrörelserna   och   miljöorganisationer  bör   få
tillgång till information  i  förväg  så  att de kan
påverka kreditgivningen innan beslut har fattats.
EKN:s  nuvarande  miljöpolicy  lider av ett  antal
brister.  Enligt  motionärernas uppfattning  är  det
viktigt att införa  en  obligatorisk miljögranskning
för  samtliga  projekt som  kan  antas  få  negativa
miljökonsekvenser,  oavsett  projektets storlek, och
att utarbeta tydliga riktlinjer  för  vilka negativa
miljöeffekter som inte kan accepteras.
Exportkreditnämndens  fordringar  är  de   största
fordringar  som  svenska  staten  har  kvar; fattiga
länders övriga skulder till Sverige är i  stort sett
avskrivna. Motionärerna anser att Sverige bör  finna
former  för  att skriva av även EKN:s fordringar och
att EKN bör se  över  sin kreditgivning, så att inte
de berörda länderna faller tillbaka i en skuldfälla.
Den  svenska  politiken   för   global  utveckling
innebär en tydlig markering av att  handelspolitiken
inte  får  motverka en förbättring av villkoren  för
fattiga  människor   i  andra  länder.  Motionärerna
framhåller därför att  den svenska regeringen bör ge
de  aktuella  svenska  ambassaderna  i  uppdrag  att
intensifiera  samarbetet   med   u-ländernas  lokala
miljö-  och  människorättsorganisationer   för   att
utreda  de förväntade effekterna av de investeringar
som svenska  företag  och intressen planerar i dessa
länder.
Sverige bör enligt motionärerna arbeta aktivt inom
OECD  för att få till stånd  en  bättre  miljö-  och
etikhänsyn   vid  exportkreditgivning.  Ett  flertal
organisationer  i  OECD-länderna har arbetat för att
försöka  påverka  OECD:s  arbete  med  att  ta  fram
gemensamma      riktlinjer       för       ländernas
exportkreditmyndigheter.
I   motion   2003/04:N334   (mp)   sägs   att   en
verkningsfull  åtgärd  vore att förändra reglerna så
att offentlig kredit- och  garantigivning  från  EKN
och  Svensk  Exportkredit  enbart kan accepteras för
bolag som lever upp till en rad grundläggande regler
för exempelvis arbetsrätt, miljökrav  och  mänskliga
rättigheter.

Vissa kompletterande uppgifter


OECD har arbetat med frågan angående miljöhänsyn vid
statsstödd exportfinansiering i flera år. Riktlinjer
på detta område presenterades år 2001 men kunde inte
accepteras  av  alla  OECD-länder.  Flertalet  OECD-
länder,  inklusive  Sverige,  har dock sedan dess på
frivillig       basis      tillämpat      gemensamma
tillvägagångssätt   samt   utbytt   information  och
erfarenheter    inom    OECD:s    arbetsgrupp    för
exportkrediter.    Förhandlingarna    om     skärpta
riktlinjer  slutfördes under år 2003, och i december
samma  år  beslutade   OECD:s   råd   att   anta  en
rekommendation   om   miljöhänsyn   vid   statsstödd
exportfinansiering.  Redan  dessförinnan  har   dock
flertalet av OECD:s medlemsländer rapporterat att de
nationellt   har  infört  miljökrav  vid  statsstödd
exportfinansiering.  EKN  införde miljökrav redan år
2000.

Vidare finns det en överenskommelse  inom  OECD om
att  finansiering  till  skuldtyngda  fattiga länder
endast lämnas för produktiva utgifter.
EKN  gör  en miljöprövning som föregår  beslut  om
statliga exportkreditgarantier sedan år 2000. Som en
följd av OECD:s  rådsbeslut  i  december 2003 kommer
miljöprövningen att anpassas och  utvecklas. Grunden
för  miljöprövningen är att de projekt  som  kan  ha
potentiell      negativ      miljöpåverkan     skall
miljögranskas. Processen inleds med att kategorisera
olika projekt i klasser. Ett projekt som antas kunna
ha stark negativ miljöpåverkan kategoriseras i klass
A. För samtliga projekt som bedömts tillhöra klass A
kräver  EKN  en  miljökonsekvensbeskrivning   enligt
internationell (Världsbankens) standard. Exempel  på
projekt  i  klass A är större dammar och gruvor. Ett
projekt som kan  antas  ge  upphov till något mindre
miljöpåverkan kategoriseras i  klass  B. Projekt och
projektrelaterad export som bedömts tillhöra klass A
och  klass  B  miljögranskas  av  EKN. Om det  finns
särskilda  skäl, kan dock även andra  affärer  eller
projekt   komma   att   miljögranskas,   t.ex.   när
lokaliseringen är känslig.
För att skydda  svenska leverantörers intressen är
affärssekretessen    en    väsentlig    fråga    vid
exportkreditgivning. Samtidigt  är  det  viktigt att
eftersträva   ökad   öppenhet.   Stor  öppenhet  kan
innebära    problem    för   svenska   leverantörers
konkurrensintressen. Det  krävs  således  en lämplig
avvägning av dessa två intressen.
År   2003  genomförde  EKN  senast  en  omfattande
kundundersökning. Svarsfrekvensen var glädjande hög,
och nämnden fick därigenom ett gott underlag för sin
utvecklingsverksamhet.   Kundernas  omdömen  var  på
flertalet  områden  positiva,  och  de  brister  som
påtalades rättas successivt till enligt vad som står
i    årsredovisningen   för    år    2003.    Enligt
regleringsbrevet  till  EKN avseende budgetåret 2004
skall   nämnden  förbättra  informationen   om   sin
verksamhet  till kunderna och satsa på ökad öppenhet
gentemot allmänheten.
Information  om EKN redovisas på nämndens hemsida.
Vidare lämnas i årsredovisningen en bred information
om   verksamheten,    inklusive    en   rapport   om
miljökonsekvenser och sociala konsekvenser  av de A-
och B-projekt som garanterats. EKN kräver också  att
information  om  miljökonsekvenser offentliggörs vid
granskningen av projekt i klass A.
EKN har en policy  att  i sin verksamhet ta hänsyn
till  de  skuldtyngda,  minst  utvecklade  ländernas
situation. Endast produktiva  utgifter skall komma i
fråga för dessa länder. Ansökningar avseende affärer
med dessa länder prövas enligt  särskilda riktlinjer
som EKN utvecklat på uppdrag av regeringen.
Enligt  regleringsbrevet skall EKN  fortsätta  att
utveckla frågor  angående  etisk  hänsyn.  Med etisk
hänsyn    avses    främst    hänsyn    till   miljö,
antikorruption  och  sociala frågor. Det kan  vidare
nämnas att EKN informerar sina kunder om initiativet
med  Globalt  ansvar  och   OECD:s   riktlinjer  för
multinationella företag.
Sverige har inom OECD aktivt bidragit  till att nå
en     överenskommelse     om     miljöhänsyn    vid
exportfinansiering.  Även  andra etiska  regler  som
sociala      frågor,      mänskliga     rättigheter,
antikorruption,  hänsyn  till   fattiga  länder  har
diskuterats inom OECD. Sverige har  bl.a. föreslagit
att  det  vid  bedömningar av miljöhänsyn  i  större
utsträckning än  i dag skall tas hänsyn till sociala
frågor, men fick inte  gehör  för  denna uppfattning
bland övriga medlemsländer i OECD.

Den statsstödda verksamheten inom EKN och AB
Svensk Exportkredit får enligt regler från WTO,
OECD, EU och svensk lagstiftning inte
subventioneras utan den skall bära sina egna
kostnader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   ser   positivt   på   EKN:s   reviderade
miljöpolicy, vilken i sin nya lydelse har tillämpats
från   den   1  juli  2002.  Miljöprövningen  kommer
ytterligare att  utvecklas  med  hänsyn  till OECD:s
rådsbeslut i december 2003. Ovan har beskrivits  hur
miljögranskningen  går  till  vid  exportprojekt med
risk för negativ miljöpåverkan.

Det  är  också  positivt  att  EKN fortsätter  att
utveckla frågor angående etisk hänsyn, bl.a. rörande
antikorruption och sociala frågor.
När det gäller motionskraven om  att all offentlig
kredit-  och garantigivning skall villkoras  så  att
endast företag  som  uppfyller  grundläggande regler
för mänskliga rättigheter, arbetsrätt  och miljö kan
åtnjuta  sådana krediter, vill utskottet  erinra  om
att EKN informerar  sina kunder om OECD:s riktlinjer
för  multinationella  företag   och  om  initiativet
Globalt   ansvar.   Utskottet  anser  att   den   nu
tillämpade policyn bör  prövas  under viss tid innan
ytterligare åtgärder övervägs på detta område.
En eventuell diskussion om frågeställningen  kring
nya  bindande  regler  bör  enligt utskottets mening
föras på internationell nivå,  så att inte enbart de
svenska företagens konkurrenskraft påverkas.
En förbättrad information och  ökad  öppenhet från
EKN:s sida är enligt utskottets uppfattning av stort
värde.   Den   nya   tekniken  kan  bidra  till  att
informationen  lättare   sprids.  Utskottet  noterar
vidare med tillfredsställelse  att EKN har en policy
att ta hänsyn till de skuldtyngda  minst  utvecklade
ländernas situation.
Den av EKN senast genomförda kundundersökningen är
en   grund   för   kundinriktade   åtgärder,   vilka
ytterligare kan förbättra verksamheten.
Därmed avstyrker utskottet samtliga här behandlade
motioner i aktuella delar.

Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. WTO-frågor (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  1.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N320 yrkandena
1 och 2 och 2003/04:N340  yrkandena  2-9,  13 och 16
och avslår motion 2003/04:U351 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Trots  problemen  och splittringen mellan i- och  u-
länder vid WTO-förhandlingarna  i  Cancún  finns det
skäl att försöka få till stånd ett återupptagande av
förhandlingarna. Då bör WTO på allvar rätta  till de
olika    problem    som    har    konstaterats    av
frivilligorganisationerna,      utvecklingsländernas
regeringar m.fl. Kritiken gäller  bl.a.  avsaknad av
politiska, etiska och sociala mål för WTO, bristande
öppenhet  och  avsaknad  av  reellt  inflytande  för
utvecklingsländerna.   Men   framför   allt   gäller
kritiken att WTO inte bör starta förhandlingar  inom
de    s.k.   Singaporefrågorna   -   särskilt   inte
förhandlingar om ett nytt investeringsavtal.

Den  koalition   av  starka  u-länder,  med  bl.a.
Brasilien, Argentina,  Indien,  Sydafrika  och Kina,
som bidrog till sammanbrottet i Cancún visar  att EU
bör ta u-ländernas krav på allvar om förhandlingarna
skall kunna föras vidare.
Sveriges nya politik för global utveckling ställer
också  nya  krav på utformandet av handelspolitiken.
Sveriges arbete  med  att  bekämpa  fattigdom  skall
samordnas så att målet att bidra till en rättvis och
hållbar    global    utveckling    gäller   samtliga
politikområden. Det betyder att det som förut var en
huvuduppgift  för  politikområdet  bistånd  blir  en
huvuduppgift för alla politikområden.
Även handelspolitiken måste alltså utformas så att
den bidrar till en global utveckling  som  utraderar
extrem  fattigdom  och  hunger.  Det  gäller således
också för handelspolitiken att den skall  bidra till
uppfyllandet  av  FN:s  millennieutvecklingsmål  som
Sverige och de flesta andra  länder  har  ställt sig
bakom.
Därför    räcker    det    inte   att   säga   att
handelsreglerna inte skall missgynna  fattiga länder
och folkgrupper. Handelsreglerna skall tvärtom gynna
dessa länder, så att de får möjlighet att utforma en
egen politik för att kunna ta sig ur sin  fattigdom.
De  är  rimligt  att utvecklingsländerna kan behålla
ett visst tullskydd  mot  industriländerna  för  att
värna om en egen framväxande produktion, så länge de
bedömer det nödvändigt.
Vidare  räcker  det  inte  att  konstatera  att u-
länderna   har   fått   ökad  uppmärksamhet.  Enligt
Sveriges  nya  politik  för  global  utveckling  och
uppfyllandet  av FN:s millennieutvecklingsmål  måste
fattigdomsbekämpningen   vara   i   fokus  även  för
handelspolitikens utformning, åtminstone  om  det på
allvar skall kunna påstås att denna runda skall vara
en "utvecklingsrunda".
Även   om   WTO  har  höjd  levnadsstandard,  full
sysselsättning  och  ökad  produktion i samklang med
naturen  som  viktiga  mål, finns  det  i  dag  inte
tillräckligt med instrument  för  att  nå dessa mål.
För att förhandlingsprocessen inte skall  köra  fast
ännu  en  gång  är det nödvändigt att förhandla i en
lugnare takt, som tillåter alla länder att utvärdera
hittillsvarande verksamhet  som  en  grund  för  nya
förslag.
Kommerskollegium  begränsade sin utredning om WTO-
avtalens effekt på u-länderna  till  att  bara se på
effekterna   på   u-ländernas  handel,  inte  på  u-
ländernas utveckling.  Kritiken  mot WTO:s regelverk
blev därmed obesvarad.
Tillvaratagandet  av  u-ländernas   intressen   är
centralt  skriver  utskottets majoritet, men påpekar
samtidigt att det krävs en balanserad uppgörelse där
alla WTO-medlemmar får sina intressen tillgodosedda.
Min uppfattning är att  u-länderna  har  rätt att få
något utan att alltid ge något tillbaka. Annars  kan
inte klyftor minska och orättvisor rättas till.
Enligt  min  mening  bör  det  vara en prioriterad
uppgift för Sverige att arbeta för en ökad öppenhet,
bl.a.     genom     en     direkt     dialog     med
frivilligorganisationer,  såväl  i  syd  som i nord.
Öppenheten bör gälla regeringens agerande  såväl mot
riksdagen  som  mot  EU  men  också i fråga om WTO:s
möten och förhandlingar.
Det  handelsrelaterade  tekniska  biståndet  måste
också    utformas    så    att   inte    u-ländernas
representanter      utsätts     för     otillbörliga
påtryckningar från företag och rika i-länder, vilket
ökar  risken  för  korruption.   Erfarenheter   från
organisationer  som  analyserar  WTO-systemet ur ett
sydperspektiv, som t.ex. Focus on  the  Global South
med representation i Genève och Third World Network,
bör tas till vara.
När  det  gäller jordbruksområdet - ett område  av
särskilt stor betydelse för u-länderna - bör Sverige
med större kraft  fortsätta  att  verka för en snabb
utfasning av exportsubventionerna,  såväl  inom  som
utanför  EU-kretsen.  De tullar som har behållits på
ris,   socker  och  bananer,   de   för   u-länderna
viktigaste exportprodukterna, bör tas bort omgående.
Handelsreglerna  måste  utformas  så  att  fattiga
länder  och folkgrupper gynnas, att människors  rätt
till mat och vatten respekteras, att möjligheter för
fattiga människor att försörja sig inte undermineras
och att en ekologiskt hållbar utveckling blir möjlig
att uppnå.
Riksdagen  bör  ställa  sig  bakom vad som här har
anförts  beträffande WTO-frågor.  Därmed  tillstyrks
motionerna 2003/04:N320 (mp) och 2003/04:N340 (mp) i
berörda delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

2. Vissa immaterialrättsliga frågor (punkt 3)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  2.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L284 yrkandena
1 och 7 och 2003/04:So313 yrkande 6.

Ställningstagande

Det      s.k.      TRIPs-avtalet     innebär     att
utvecklingsländernas             immaterialrättsliga
lagstiftning på kort tid skall anpassas till i stort
sett  västerländsk  standard.  Många  av  de  i  dag
utvecklade ekonomierna införde de  regler  som TRIPs
föreskriver sent i sin utvecklingsprocess. De  avsåg
att låta nya teknologier överföras från utlandet för
att   stärka  den  inhemska  framväxande  industrin.
Strikta patentregler som i TRIPs kan på så vis komma
att  motverka   en   utveckling  av  mer  avancerade
inhemska industrier i dagens utvecklingsländer.

Än allvarligare är det  att  TRIPs-avtalet  i  sin
nuvarande  utformning hotar livsmedelssäkerheten och
tillgången  på   mediciner  i  fattiga  länder.  Den
överenskommelse som  nåddes  hösten 2003 om undantag
från  TRIPs-reglerna  för  att  möjliggöra   fattiga
länders  tillgång  på viktiga mediciner till rimliga
priser anses av många  som  alltför snäv. Länder som
inte  själva  har  en  läkemedelsindustri   kan  ges
tvångslicenser  för  att importera billiga mediciner
bara under mycket särskilda  förhållanden. Detta kan
allvarligt  hota  hälsan  hos  människor  i  fattiga
länder och strider mot Sveriges  målsättningar om en
rättvis och hållbar utveckling där en förbättring av
fattiga människors situation sätts i första rummet.
Huvuddelen av världens fattiga bor  på  landet och
är beroende av det lokala jordbruket för att  få mat
för   dagen.   Småböndernas  rättigheter  att  fritt
använda delar av skörden till utsäde hotas genom att
företag som tagit patent på växter kräver ersättning
för nytt utsäde.  De  undantag som TRIPs tillåter är
svåra att få och det alternativ  som  utpekats  (ett
avtal som upprättats inom International Union of the
Protection  of  Plant  Varieties,  UPOV) är inte nog
anpassat  till  de  små  jordbrukarnas förhållanden.
Sverige bör verka för att  WTO-avtalen  uttryckligen
slår  fast utvecklingsländernas rätt att skydda  sin
inhemska  produktion  av  baslivsmedel för att kunna
garantera nationell livsmedelssäkerhet.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har
anförts beträffande immaterialrätt. Därmed
tillstyrks här behandlade yrkanden i
motionerna 2003/04:So313 (v) och
2003/04:L284 (mp).

3. Avtal om handel med tjänster (punkt 4)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  3.  Därmed
bifaller riksdagen  motionerna 2003/04:So645 yrkande
4 och 2003/04:N320 yrkandena 3-11.

Ställningstagande

I  likhet med uppfattningen  i  motion  2003/04:N320
(mp)  anser vi att tjänstehandelsavtalet är behäftat
med så stora brister att det inte borde ha införts i
sitt nuvarande  skick.  Det  är  ytterst oroande att
avtalet vilar på en bred och tolkningsbar definition
av begreppet tjänster, vilken gör  att  det  kan bli
nödvändigt att följa avtalets regelverk även när det
gäller grundläggande tjänster som vattenförsörjning,
sjukvård  eller utbildning. Särskilt bör nämnas  att
privatiserad  vattenförsörjning  har lett till stora
problem i fattiga länder.

För   att   GATS  skall  kunna  fungera   ur   ett
demokratiskt,  socialt   och  miljömässigt  hållbart
perspektiv    måste   stora   delar    av    avtalet
omförhandlas. Särskilt  vill  vi markera att artikel
XIX   med  den  tvingande  inriktningen   mot   ökad
liberalisering  måste  tas  bort.  Artikel XXI måste
ändras   så  att  det  blir  enkelt  och  ekonomiskt
riskfritt   att   göra   begränsningar   i  tidigare
åtaganden.   Vidare   får   det  inte  finnas  några
begränsningar i medlemsländernas  rätt  till inhemsk
reglering. För att det skall bli möjligt  att  skapa
en opinion mot de nuvarande reglerna krävs dels  att
Sveriges  regering  verkar  för  en  ökad öppenhet i
förhandlingarna,    dels    att    en    pedagogisk,
svenskspråkig version av bindningslistan utarbetas.
Vår  ståndpunkt  är  att varje medlemsland  självt
måste kunna bestämma såväl  innehåll  och omfattning
av de offentliga tjänsterna som de regler som gäller
för tillhandahållandet av dem. I Sverige  är en stor
del av den offentliga verksamheten - med undantag av
militär,  polis och folkbokföringstjänster -  delvis
privatiserad  och mer eller mindre konkurrensutsatt,
vilket gör att  den  kan  hamna  inom  GATS-avtalets
ramar.  Enligt  vår  uppfattning  bör den offentliga
sektorn över huvud taget inte omfattas av GATS.
Befintliga  utvärderingar  och  analyser  av  GATS
riktlinjer  ur  ett  rättvise- och u-landsperspektiv
med exempelvis konsekvensanalyser för befolkningen i
fattiga    länder    med    små     ekonomier     är
otillfredsställande.   Konsekvensanalyser   ur   ett
kvinno-     och    barnperspektiv    saknas    helt.
Biståndsfinansiering  till  resurssvaga  länder  för
forskning   och  metodutveckling  för  att  ta  fram
relevant  statistik   kan   vara   en  väg  att  öka
kunskapen.    För    att    uppnå    rättvise-   och
hållbarhetsmålen i global handel är utvärderingar ur
dessa perspektiv helt nödvändiga.
När  det gäller alkoholrelaterade tjänster  är  vi
positiva  till  att  regeringen varit tydlig med att
några åtaganden inte kommer  att  bli  aktuella  för
Sveriges  del.  Folkhälsosynpunkter väger enligt vår
uppfattning mycket  tungt och måste eftersträvas med
de politiska instrument  som  finns tillgängliga. Ur
folkhälsosynpunkt gäller målet att få till stånd ett
minskat bruk av alkohol. Men det  kan då inte heller
accepteras att Sverige reservationslöst  godtar EU:s
krav  på  alkoholförsäljning i andra WTO-länder  som
vill  begränsa   marknadstillträdet   för  utländska
aktörer. Att så är fallet framgår av de dokument som
Utrikesdepartementet  lämnat  till de organisationer
som deltar i referensgruppen för WTO-frågor.
Riksdagen bör ställa sig bakom  vad  som  här  har
anförts  om  avtal  om  handel  med tjänster. Därmed
tillstyrks motionerna 2003/04:So645  (s,  fp, kd, v,
c, mp) och 2003/04:N320 (mp) i tillämpliga delar.

4. Handel, miljö och sociala frågor (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  5 borde
ha följande lydelse:

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  4.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna  2003/04:U253  yrkande
1,  2003/04:N234  yrkandena  1  och  2, 2003/04:N334
yrkandena 1 och 3, 2003/04: N340 yrkandena 10 och 11
och  2003/04:N414  yrkande 22 och avslår  motionerna
2003/04:K416 yrkande  34,  2003/04:U254  yrkande 18,
2003/04:U351 yrkande 6, 2003/04:U352 yrkande  9  och
2003/04:MJ474 yrkande 2.

Ställningstagande

De    nuvarande    internationella    handelsavtalen
återspeglar    främst    den   utvecklade   världens
prioriteringar   och  är  inriktade   på   ekonomisk
tillväxt. Problematiken att vissa länder kan försöka
vinna konkurrensfördelar  genom att ha en obefintlig
eller   dålig   lagstiftning  för   miljöskydd   och
arbetarskydd har  inte  uppmärksammats tillräckligt.
Inte minst kan svaga statsbildningar och outvecklade
demokratier släppa fram ett  brutalt  utnyttjande av
människor och miljö. Barnarbete, extremt låga löner,
förbud   mot  facklig  organisering  m.m.  är   inte
ovanliga företeelser.  I  många  länder är det svårt
att  hålla  transnationella  företag  ansvariga  för
brott  beroende på begränsningar  i  lagstiftningen,
brist   på    finansiella    resurser    att   driva
rättsprocesser m.m. Det finns således mycket  starka
skäl att införa sociala och miljömässiga minimikrav.

De   nya  frivilliga  initiativen  som  exempelvis
OECD:s riktlinjer,  FN:s  Global  compact  eller det
svenska Globalt ansvar är inte tillräckliga  för att
komma  till  rätta  med  oansvariga  företag. Därför
anser  vi  att  behovet av internationellt  bindande
regler för transnationella  företag  är  oavvisligt.
Det är rimligt att införa en uppförandekod  som  ger
bestämda  riktlinjer  när  det  gäller  miljöhänsyn,
respekt för mänskliga rättigheter m.m. för  företags
verksamhet. Förslaget om en sådan uppförandekod  bör
även drivas i internationella sammanhang, exempelvis
inom WTO och FN.
ILO:s  konventioner  om  arbetsvillkor måste få en
starkare   ställning   inom   världshandelssystemet.
Sverige  bör inom EU:s ram stödja  den  ovan  nämnda
utvecklingen  i  riktning  mot  ett  ökat  samarbete
mellan bl.a. WTO och ILO.
Vidare  måste  FN:s  regler  på  miljöområdet vara
överordnade WTO:s regler.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad vi har anfört rörande handel, miljö  och sociala
frågor.  Därmed  tillstyrks  motionerna 2003/04:U253
(v),    2003/04:N234    (v),   2003/04:N334    (mp),
2003/04:N340  (mp)  och  2003/04:N414   (mp)  i  här
behandlade delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

5. Handel, miljö och sociala frågor (punkt 5)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  5.  Därmed
bifaller riksdagen  motionerna  2003/04:K416 yrkande
34, 2003/04:U254 yrkande 18, 2003/04:U351  yrkande 6
och  2003/04:U352  yrkande  9  och avslår motionerna
2003/04:U253  yrkande  1, 2003/04:MJ474  yrkande  2,
2003/04:N234  yrkandena  1   och   2,   2003/04:N334
yrkandena 1 och 3, 2003/04:N340 yrkandena  10 och 11
och 2003/04:N414 yrkande 22.

Ställningstagande

Jag  är  medveten om att frågan om handel och  miljö
m.m. är känslig i förhållandet mellan industriländer
och  utvecklingsländer   och   att   det  föreligger
svårigheter  att hitta en balanserad lösning.  Många
utvecklingsländer   ser   de  krav  som  reses  från
industriländernas    sida   beträffande    mänskliga
rättigheter som svepskäl  för fortsatt protektionism
från industriländerna gentemot  utvecklingsländerna.
Om mänskliga rättigheter skall ingå  i  WTO:s agenda
måste  det  finnas  tydliga  regler som inte  lämnar
utrymme för missbruk.

Enbart    WTO    kan   inte   skapa   tillräckliga
förutsättningar för  mänskliga rättigheter, rättvisa
och  social  utveckling  i  enskilda  länder.  Dessa
förutsättningar  måste  i  första  hand  åstadkommas
nationellt.  WTO  och  frihandel  med  stabila   och
rättvisa  spelregler är däremot betydelsefulla medel
för   att   uppnå   de   bredare   utvecklingsmålen.
Förhandlingarna i WTO innebär också en möjlighet att
utveckla ett  brett  regelverk som svarar mot de nya
krav som globaliseringen  ställer.  Inriktningen bör
vara  att  WTO-förhandlingarna skall bidra  till  en
hållbar ekonomisk,  social  och ekologisk utveckling
för  jordens  alla länder och att  detta  perspektiv
skall integreras i handelspolitiken.
FN:s  Global compact  och  OECD:s  riktlinjer  för
multinationella  företag  är  av  stor  vikt för att
fästa     uppmärksamheten     på     problemen     i
skärningspunkten  mellan handel och miljö respektive
mänskliga rättigheter.  Förhoppningen  är  att  allt
fler  företag  skall ansluta sig till Global compact
och utarbeta egna  planer  för  att  uppfylla målen.
Samtidigt bör det undersökas hur efterlevnaden skall
kunna kontrolleras. Regeringen bör enligt min mening
verka för en fortsatt satsning på företagens sociala
ansvar.  Korruption  och  fusk  måste bekämpas.  Det
behövs, anser jag, gemensamma riktlinjer inom EU för
hur s.k. etiska koder i näringslivet  skall  fungera
och  kontrolleras.  Det sagda innebär dock inte  att
frivillighet kan ersätta  väl  fungerande  lagar och
regler.
Konsumenterna  har  också  ett  ansvar att granska
företagen  och  genom sina inköp styra  företagen  i
önskad riktning. Riksdagens budgetbeslut att fr.o.m.
år  2004  ge  ekonomiskt  stöd  till  organisationen
Rättvisemärkt   i    Sverige    kommer    att    öka
förutsättningarna  för  att fler konsumenter förstår
betydelsen av att välja de  varor  i  handeln som är
rättvisemärkta. Varje dag kan konsumenten  i affären
påverka  världshandeln i positiv riktning genom  att
köpa de rättvisemärkta  varorna.  Konsumenterna  vet
var   varorna   har   producerats   och   hur:  utan
barnarbete,  med  bra arbetsmiljö, med bra betalning
till producenterna  och  med  skäliga  löner till de
anställda,  vilka också har rätt att organisera  sig
fackligt.
Även   när   det   gäller   frågan   om   effektiv
ägarstyrning av  företag  är  det  väsentligt att få
till  stånd en europeisk dialog. Inte  minst  gäller
detta   institutionella    ägare    som   exempelvis
pensionsfonder. Det är glädjande att  EU  har  tagit
initiativ på detta område.
ILO:s  konventioner  om  arbetsvillkor måste få en
starkare   ställning   inom   världshandelssystemet.
Sverige  bör inom EU:s ram stödja  den  ovan  nämnda
utvecklingen  i  riktning  mot  ett  ökat  samarbete
mellan bl.a. WTO och ILO.
Marknadsekonomi   och  öppenhet  hänger  ihop  med
mänskliga rättigheter. Globaliseringen rymmer därför
stora möjligheter till  ökad  respekt  för mänskliga
rättigheter.   I   dessa   frågor   delar   jag   de
uppfattningar som framförs i motionerna 2003/04:K416
(kd),   2003/04:U254  (kd),  2003/04:U351  (kd)  och
2003/04:U352  (kd).  Dessa motioner tillstyrks i här
behandlade delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

6. Vissa EU-frågor (punkt 6)

av  Eva  Flyborg  (fp),  Ulla  Löfgren  (m),  Åsa
Torstensson (c), Anne-Marie  Pålsson  (m), Nyamko
Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  6 borde
ha följande lydelse:

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  6.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K416 yrkandena
30 och 31 och 2003/04:K419 yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är den inre marknaden grunden
för   samarbetet   inom  EU.  För  att   förverkliga
Lissabonstrategin bör den inre marknaden ytterligare
effektiviseras genom  en  stark  konkurrensmyndighet
och domstol samt genom tydliga regler  för rörlighet
för  personer,  tjänster, varor och kapital.  Enligt
vår    uppfattning,    vilken    sammanfaller    med
uppfattningen  i  motion  2003/04:K419 (fp), är inte
detaljerad lagstiftning rätt  väg  att  gå  för  att
uppnå  en  effektivisering,  utan  det bör ske genom
regelbundna  uppföljningar  med  mätbara  kriterier.
Inte  minst  inom EU är det väsentligt  att  Sverige
förespråkar  en   linje   som   innebär  ytterligare
avregleringar,   vilket  kommer  att   gynna   såväl
utvecklingsländernas   export  till  den  europeiska
marknaden som konsumenterna  i  Europa.  Enligt  vår
mening  bör  Sverige  verka  för  ökad  öppenhet och
transparens  inom  EU. I likhet med uppfattningen  i
motion 2003/04:K416  (kd)  anser  vi  att det är ett
viktigt  mål  att integrera tjänstemarknaderna  inom
EU. Alla hinder  för  konkurrens  inom marknader som
transporter,  turism och byggande måste  undanröjas.
En    fortsatt   avreglering    av    energi-    och
transportmarknader  ger  spridningseffekter  i  hela
ekonomin.  För  att  tillgången på riskkapital skall
öka  är  det  också viktigt  att  marknaden  för  de
finansiella tjänsterna fungerar bättre.

Arbetet på att  utvidga  och  avreglera  den  inre
marknaden  måste  accelereras  i syfte att bygga ett
ekonomiskt uthålligt och välmående samhälle.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad  vi här har anfört. Därmed blir  de  två  nämnda
motionerna   tillgodosedda   i   berörda  delar  och
tillstyrks.

7. Exportkreditfrågor (punkt 8)

av Ingegerd Saarinen (mp), Åsa  Torstensson  (c),
Lars Lindén (kd) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  7.  Därmed
bifaller  riksdagen  motionerna 2003/04:U254 yrkande
20,   2003/04:MJ400   yrkande    26,   2003/04:N272,
2003/04:N331 yrkandena 1-3, 5 och 6 och 2003/04:N334
yrkande 4.

Ställningstagande

Vi  anser  att  många länder i väst bidrar  till  en
ohållbar  utveckling   i  u-länderna  genom  att  de
nationella  exportkreditnämnderna   ger  finansiellt
stöd    till    miljöskadliga    investeringar     i
utvecklingsländer.   När  svenska  entreprenörer  är
verksamma  utomlands  är   det   inte  ovanligt  att
projektens    finansiering    stöds    av   statliga
exportgarantier  och  exportkrediter.  Projekt   som
innebär  negativ miljöpåverkan kan därigenom få stöd
via skattsedeln.

EKN:s nya  miljöpolicy är inte heltäckande och det
är också EKN själv som avgör om ett projekt skall få
medel beviljade.  I  likhet  med  vad  som  anförs i
motionerna  2003/04:U254  (kd),  2003/04:MJ400 (kd),
2003/04:N272 (kd) och 2003/04:N331 (mp) anser vi att
en  obligatorisk  miljöprövning  skall  föregå  alla
beslut    om   statliga   exportkrediter.    Tydliga
riktlinjer   bör   utarbetas   för   vilka  negativa
miljöeffekter  som  inte kan accepteras.  Regeringen
bör  ta initiativ till  ändrade  regler  för  EKN  i
enlighet med vad som anförts här.
Vi ansluter  oss  vidare  till den uppfattning som
kommer till uttryck i motion  2003/04:N334  (mp)  om
att  Sverige  bör förändra reglerna så att offentlig
kredit-  och  garantigivning  enbart  kan  ges  till
företag   som  följer   grundläggande   regler   för
arbetsrätt  och  miljö  samt  i  fråga  om mänskliga
rättigheter.  Sverige  bör  enligt vår mening  kunna
vara ett föregångsland i denna fråga.
Informationen och öppenheten  från  EKN:s sida bör
fortsätta  att utvecklas enligt vår uppfattning.  Vi
noterar vidare  att  EKN har en policy att ta hänsyn
till  de  skuldtyngda  minst   utvecklade  ländernas
situation, men vi anser att denna punkt bör ses över
ytterligare.
Regeringen  bör ta initiativ till  ändrade  regler
för EKN i enlighet med vad som anförts.
Därmed tillstyrks  de  här behandlade motionerna i
berörda delar.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

30. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  bättre
integrera tjänstemarknaden inom EU.

31. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  avreglera
energi- och transportmarknaden inom EU.

34. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att etablera
gemensamma   riktlinjer   för   etiska   koder   i
näringslivet.

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om åtgärder för att
stärka den inre marknaden.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om världshandeln och
åtgärder  för  att  liberalisera och avreglera den
gemensamma handels- och jordbrukspolitiken.

2003/04:L284 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att  ge
sjukdomsdrabbade  fattiga  stater möjligheter  att
importera tvångslicenstillverkade  läkemedel  utan
att  behöva  tillfråga  andra  staters  regeringar
eller WTO:s organisation.

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om att integrera ett
utvecklingsperspektiv i WTO:s avtalsarbete.

2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om frihandel.

2003/04:U253 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
bindande regelverk för transnationella företag.

2003/04:U254 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

18. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  handel  med
varor som har framställts i enlighet med kraven om
en hållbar utveckling skall främjas.

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för  att
bindande  gemensamma  miljöregler  antas  för  EU-
ländernas exportkreditnämnder.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen tar
initiativ  till en modernare tvistlösningsmekanism
inom      WTO      där       möjligheten      till
förhandlingsprövningar  av ärenden  kan  utvecklas
för att nå ökad dynamik och  mindre  konfrontation
mellan parter.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  regeringen
skall  ta  initiativ  till  arbetsformer för  ökad
öppenhet   inom   WTO   samt   att  organisationen
initierar  en dialog med parlamentariker  och  det
övriga civila samhället.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att Sverige måste
vidareutveckla  samarbetet  med svenskt näringsliv
kring etiska uppförandekoder,  så att de samordnas
och kontrolleras på ett fullgott sätt.

2003/04:U352 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om en WTO-agenda som
tar   hänsyn   till   mänskliga    rättigheter   i
världshandelssystemets funktion och utveckling.

2003/04:So313 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om Sveriges agerande
i WTO avseende läkemedel.

2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,
v, c, mp):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om WTO- och GATS-
förhandlingarna.

2003/04:MJ400 av Alf Svensson m.fl. (kd):

26.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  att obligatorisk
miljöprövning skall föregå alla beslut om statliga
exportkrediter.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  regeringen
tillsammans med svenska miljöteknikföretag behöver
lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport.

2003/04:N234 av Lars Ohly m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening att Sverige bör införa en uppförandekod för
svenska  företags  verksamhet  och  uppträdande  i
utvecklingsländer när  det  gäller miljöhänsyn och
respekten för mänskliga rättigheter.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att Sverige  inom  EU  bör  arbeta  för  en
uppförandekod   för   företagen   i   EU-ländernas
verksamhet och uppträdande i utvecklingsländer när
det gäller miljöhänsyn och respekten för mänskliga
rättigheter.

2003/04:N272 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   införande  av  en
obligatorisk  miljöprövning  vid  alla   beslut   om
statliga exportkrediter och exportgarantier.

2003/04:N285 av Per Bill och Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet av ytterligare
åtgärder  för  att  påskynda  avskaffandet  av  EU:s
förbud mot försäljning av snus.

2003/04:N320 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  anförs i motionen om att verka för
ökad öppenhet och offentlighet i förhandlingarna.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   anförs   i  motionen  om  att
regeringens skrivelser och dess  EU-positioner bör
delges riksdagen inför WTO:s ministerrådsmöten.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  motionen  om  att  en
pedagogiskt utformad version av bindningslistan på
svenska bör utarbetas  och  delges  riksdagen  och
allmänheten.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  att  verka  för att ändra skrivningarna  i
artikel XIX om liberaliseringar  enligt  vad som i
motionen anförs.

5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  att  verka för att ändra  skrivningarna  i
artikel XXI om ändring av ekonomiska risker enligt
vad som i motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  motionen om att WTO:s
tvistlösningspanel inte skall  kunna avgöra frågor
som berör den offentliga sektorns uppgifter.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  anförs  i  motionen  om  att GATS-
avtalet  måste  ändras så att det entydigt framgår
att varje medlemsland själv bestämmer innehåll och
omfattningen av sin offentliga sektor.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   anförs   i  motionen  om  att
medborgarnas  tillgång  till  vissa  grundläggande
rättigheter och nyttigheter över  huvud taget inte
skall  regleras  genom  GATS.  Detta gäller  t.ex.
hälsovård,     grundläggande    utbildning     och
vattenförsörjning.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs i motionen om att artikel
(I:3c) bör strykas,  som  säger  att  GATS  gäller
offentliga  tjänster  när  dessa tillhandahålls  i
konkurrens med andra eller på kommersiell basis.

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad som anförs i motionen om det nödvändiga
i att skriva om artikel VI så att ingen WTO-medlem
begränsas  i  sin  rätt att införa lagar och andra
regler som tillvaratar sådana intressen som social
rättvisa, jämställdhet,  människors  och djurs liv
och hälsa samt skyddet av natur och miljö.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  motionen om att WTO:s
tjänstehandelsråd i enlighet med  avtalet bör göra
en samlad utvärdering av de sociala,  miljömässiga
och ekonomiska verkningarna i GATS-avtalet.

2003/04:N331 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  krav skall
ställas på EKN om ökad öppenhet, om än med  hänsyn
tagen till rena affärshemligheter.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  EKN  skall
miljögranska  samtliga   projekt   samt   utarbeta
riktlinjer  för  vilka negativa miljöeffekter  som
inte    kan   accepteras    och    därmed    skall
diskvalificera ett projekt för kreditgivning.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att EKN skall  se
över sin  kreditgivning  så  att  inte denna leder
till att fattiga länder hamnar i skuldfällor.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  EKN  skall
utarbeta  en  policy för hur man skall undvika att
exportkrediter  lämnas  till  etiskt  tvivelaktiga
projekt   enligt   vad  som  anförs  om  mänskliga
rättigheter i motionen.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
inom  OECD verkar för bättre miljö- och etikhänsyn
vid exportkreditgivning.

2003/04:N334 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
bindande regelverk för transnationella företag.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om en utredning  av
hur ett globalt  och nationellt bindande regelverk
för transnationella företag skall utformas.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av på
vilket   sätt   Exportkreditnämndens   och  Svensk
Exportkredits  kredit-  och garantigivning  skulle
kunna  användas  som  ett verktyg  för  att  förmå
svenska företag att leva  upp till, och ge förslag
på   vidareutveckling  av,  uppförandekoder,   som
exempelvis Swedish Social Compact.

2003/04:N340 av Lotta N Hedström och Ingegerd
Saarinen (mp):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för ökad
öppenhet i förhandlingarna.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  regeringens
skrivelser  bör   delges   riksdagen  inför  WTO:s
ministerrådsmöten.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka   för   en   väsentligt   lugnare   takt   i
förhandlingarna och inte tillföra nya underavtal.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
förhandlingsprocessen i WTO skall präglas av öppna
möten, mer tid och bättre  öppenhet  gällande  vem
som ligger bakom de förslag man förhandlar om.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att   öka
offentligheten inom WTO:s tvistlösningspanel.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  minska
sekretessen i den svenska regeringens arbete kring
WTO.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att WTO skall
offentliggöra mer av innehållet i de förhandlingar
som i dag sker i slutna rum.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att införa strikta
regler  för  att   begränsa   lobbyorganisationers
inflytande över WTO-processen.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att WTO skall
respektera ILO-konventionerna.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att WTO upprättar
sociala och  miljömässiga  klausuler  som världens
företag skall förbinda sig att följa.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka  för  att  tidigare avtal utvärderas, främst
Uruguayrundan,  innan   några   nya  förhandlingar
påtvingas WTO:s medlemmar.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
exportsubventionerna avskaffas.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

22.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om lagligt bindande
uppförandekoder.