Vissa utrikeshandelsfrågor
Betänkande 1994/95:NU22
Näringsutskottets betänkande
1994/95:NU22
Vissa utrikeshandelsfrågor
Innehåll
1994/95 NU22
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1994/95:100 bilaga 4 (Utrikesdepartementet) littera B (bidrag till vissa internationella organisationer) punkterna 6 och 7 samt littera E (utrikeshandel och exportfrämjande) punkterna 1--3 och 7--9, dels -- helt eller delvis -- 15 motioner från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till Kommerskollegium, vissa internationella organisationer för handel och råvarusamarbete, exportfrämjande verksamhet och statsstödd exportkreditgivning. Vidare tillstyrks förslag om bemyndiganden m.m. för den exportkreditgarantigivning som Exportkreditnämnden bedriver.
Motioner om frihandelns betydelse för u-ländernas utveckling avstyrks med hänvisning bl.a. till att regeringen deklarerat att den kommer att verka för att berättigade u-landsintressen skall tillvaratas såväl inom EU som inom WTO (Världshandelsorganisationen).
Utskottet understryker att strävan efter en miljömässigt hållbar utveckling måste ges en hög prioritet vid utformningen av handelspolitiken och erinrar om att regeringen verkar för att handels- och miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande. Mot denna bakgrund avstyrks de motioner som tar upp frågan om handel och miljö.
Motioner med krav på att en koppling skall göras mellan handel och arbetsvillkor avstyrks av utskottet med hänvisning till att regeringen driver linjen att arbetsvillkor bör integreras i handelsreglerna. Utskottet betonar emellertid vikten av att en analys görs av de effekter som regler om arbetsvillkor kan få på u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter. I en motivreservation (m, c, fp, kds) anförs att det är mycket tveksamt om det går att integrera regler om arbetsvillkor i internationella handelsavtal och samtidigt behålla en i verklig mening fri handel. Där påpekas att det finns risk för att sådana villkor kan hindra u-länderna från att få exportinkomster som kan användas för att förbättra välståndet och arbetsvillkoren.
Utskottet avstyrker slutligen motioner om subventioner till företag, om genomlysning av företags internhandel och om export av alkoholdrycker.
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 4 (Utrikesdepartementet) framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tredje huvudtiteln för budgetåret 1995/96. Under här angivna rubriker föreslås följande:
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. (s. 32) att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring (s. 34) att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 625 000 kr.
E. Utrikeshandel och exportfrämjande (s. 165) att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Utrikeshandel och exportfrämjande för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar under anslagen E 1, E 2 och E 9.
E 1. Kommerskollegium (s. 166) att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 61 275 000 kr.
E 2. Exportfrämjande verksamhet (s. 169) att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 231 439 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar (s. 171) att riksdagen 1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för N-garantier och 65 000 000 000 kr för LT-garantier, 2. medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av en statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr, 3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten, 4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya verksamheten, 5. godkänner vad regeringen har uttalat om s.k. matchning, 6. godkänner att EKN bemyndigas medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar då särskilda skäl talar för sådan medverkan, 7. bemyndigar regeringen att besluta föreskrifter om avgifter för EKN:s medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar, 8. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit (s. 179) att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. (s. 180) att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder (s. 181) att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller yrkandet (14) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige tillsammans med övriga EU verkar för att GATT utvecklar ett enhetligt miljöreglemente.
1994/95:U203 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU och internationella fora skall arbeta för ökad frihandel.
1994/95:U231 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för ökad svensk handel med u-länderna, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt agerande i WTO för att stödja u-ländernas rätt till utveckling, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt arbete i EU för att förbättra u-ländernas handelsvillkor.
1994/95:U232 av Helena Nilsson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om u-ländernas handelssituation, behovet av kompletterande förhandlingar efter det senaste GATT-avtalet samt UNCTAD:s roll, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s handelspolitik gentemot tredje världen.
1994/95:U312 av Peter Eriksson och Birger Schlaug (båda mp) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen minskar anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet med 38 000 000 kr.
1994/95:U502 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inom EU bör arbeta för ökad frihandel med sociala och miljömässiga skyddsklausuler.
1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att integrera miljöhänsyn i reglerna för internationell handel, 25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att initiera förhandlingar i Världshandelsorganisationen (WTO) om en förändring av nuvarande regler så att handelsåtgärder i internationella miljöavtal automatiskt skall vara erkända av GATT/WTO, 26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar av GATT-avtalet, 27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt nordiskt samarbete för att påverka EU-kommissionen och övriga medlemsländer vad gäller GATT/WTO-frågor om miljö och handel.
1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (18) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att GATT/WTO snarast accepterar substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen, och ger dem en framskjuten plats i sitt regelverk.
1994/95:N249 av Roland Larsson (c) och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk alkoholreklam utomlands.
1994/95:N250 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en analys av utvecklingen av fair trade i andra länder i enlighet med vad som anförts i motionen samt en studie av vad som är möjligt att göra i Sverige för att befrämja fair trade.
1994/95:N271 av Birger Schlaug och Peter Eriksson (båda mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av aktivt svenskt agerande för miljöklausuler, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av aktivt svenskt agerande för sociala klausuler, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt initiativ för att synliggöra de transnationella företagens planekonomiska internhandel.
1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (6 delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för ökad konkurrens, frihandel och avreglering i EU.
1994/95:N284 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner till exportindustri.
1994/95:N301 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat samarbete för att stödja de mindre företagens exportsatsningar.
1994/95:A444 av andre vice talman Görel Thurdin (c) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om garantisystem för små och medelstora företag.
Utskottet
Kommerskollegium
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för handelspolitik och utrikeshandel samt -- tills vidare -- revisorsfrågor. Målet för kollegiets verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen inom handeln med omvärlden tas till vara. Dess uppgifter är dels att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens ställningstaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner.
Medverkan i utformningen av EU:s handelspolitik innebär nya uppgifter och krav, heter det i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 4 s. 166). För budgetåret 1994/95 har regeringen beslutat om ett resurstillskott till kollegiet på 7 350 000 kr -- utöver vad riksdagen anvisat -- genom användande av medel från anslaget för exportfrämjande åtgärder. Regeringen föreslår nu ett anslag för budgetåret 1995/96 på drygt 61 miljoner kronor. Under budgetåren 1997 och 1998 beräknas en årlig besparing inom den befintliga verksamheten på drygt 1 miljon kronor.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Regeringen bedömer emellertid att Kommerskollegium behöver ytterligare resurser utöver vad som föreslås i budgetpropositionen. Resurstillskottet är, enligt regeringen, motiverat främst därför att anslutningen till den gemensamma handelspolitiken innebär en kraftig ökning av antalet importlicenser. Vidare måste resurserna förstärkas vad gäller handelspolitiskt beslutsunderlag, handelsprocedurfrågor och informationsinsatser. Mot denna bakgrund uppger regeringen att den avser att återkomma i kompletteringspropositionen när det gäller anslaget till kollegiet för budgetåret 1995/96.
I proposition 1994/95:152 om regler för godkända och auktoriserade revisorer föreslår regeringen att tillsynen över revisorerna skall föras från Kommerskollegium till en nyinrättad myndighet, Revisorsnämnden, och att kollegiets kostnader för revisorsverksamheten, ca 5 miljoner kronor, skall föras från anslaget.
Utskottet behandlar de nu nämnda frågorna i särskilda betänkanden senare under våren 1995.
Exportfrämjande verksamhet
Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Huvudmän för Exportrådet är staten och Sveriges allmänna exportförening. Riksdagen beslutade våren 1992 -- i samband med ställningstagande till statens roll i den exportfrämjande verksamheten -- att statens anslag till Exportrådet skulle halveras under en treårsperiod (prop. 1991/92:108, bet. NU23). De statliga medlen går i första hand till upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet samt till insatser för att utveckla små och medelstora företags export. Övriga aktiviteter finansieras i princip genom avgifter från företagen.
Regeringen föreslår (bil. 4 s. 169) ett anslag till Exportrådet för budgetåret 1995/96 på 216 miljoner kronor samt att regeringen skall kunna disponera ca 15 miljoner kronor för exportfrämjande åtgärder. Vid beräkningen av anslaget har beaktats att besparingar på 10 % skall göras på anslaget under den kommande treårsperioden. För budgetåren 1997 och 1998 anges den beräknade besparingen till 3,7 resp. 8,7 miljoner kronor.
I motion 1994/95:U312 (mp) kritiseras regeringens förslag till allmänna besparingar inom utrikesförvaltningen på 76 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Motionärerna uttrycker bl.a. farhågor för att nedläggningen av utlandsmyndigheter leder till att Sverige blir alltmer beroende av EU:s gemensamma utrikespolitik. Därför föreslås att besparingen inom utrikesförvaltningen skall sänkas till 38 miljoner kronor och att i stället motsvarande besparing skall göras på anslaget för exportfrämjande åtgärder. Företagen har nytta av att de svenska beskickningarna behålls utomlands, anförs det i motionen.
Riksdagen har genom beslut den 15 mars 1995 (bet. 1994/95:UU14) godkänt regeringens förslag till anslag för utrikesförvaltningen och därmed avslagit den i motionen föreslagna ökningen på 38 miljoner kronor, vilken skulle finansieras genom en minskning av anslaget till exportfrämjande åtgärder.
Av den tidigare redogörelsen har framgått att anslaget till exportfrämjande åtgärder minskats kraftigt under de senaste åren. Regeringens förslag innebär en ytterligare neddragning. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1994/95:U312 (mp) i berörd del. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag till exportfrämjande verksamhet samt inriktningen av de beräknade besparingarna.
I motion 1994/95:N301 (kds) hävdas att många företag går miste om exportaffärer på grund av bristande kunskap om de internationella marknaderna, otillräckliga språkkunskaper och därmed sammanhängande rädsla för att satsa på nya marknader. Motionärerna anser därför att olika statliga och regionala aktörer måste samverka i exportfrämjande åtgärder för småföretag.
I proposition 1991/92:108 om statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd framhölls att det är ett samhällsintresse att svenska företag, inte minst små och medelstora företag, har tillgång till bl.a. information och sakkunnig rådgivning om främmande marknader och avsättningsmöjligheter för svenska produkter. Det konstaterades att det är en statlig angelägenhet att finansiellt stödja denna typ av exportservice. I propositionen underströks vidare vikten av ett förstärkt samarbete med andra organ med exportfrämjande inslag i sin verksamhet. I detta sammanhang nämndes särskilt handelskamrarna och de regionala utvecklingsfonderna, dvs. det nuvarande ALMI Företagspartner AB. Utskottet (bet. 1991/92:NU23) betonade att det är av särskild betydelse att Exportrådet i sin verksamhet prioriterar de små och medelstora företagens exportsatsningar och framhöll att de regionala utvecklingsfonderna kan spela en viktig roll när det gäller att underlätta småföretagens kontakter med Exportrådet.
Enligt vad näringsutskottet erfarit har Exportrådet samarbetsavtal med alla handelskamrar i Sverige och eftersträvar en motsvarande lösning av samarbetet med ALMI Företagspartner. Exportrådet har också ett antal egna kontor i landet till vilka småföretag kan vända sig. Det kan noteras att ca 80 % av Exportrådets kunder är små och medelstora företag. Av särskilt intresse för denna kategori av företag är vidare rådets satsningar på exportföretagskonsulter som kan hyras på deltid och på samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen angående exportsäljare.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att statliga och regionala organ samverkar för att underlätta de små och medelstora företagens exportsatsningar. Detta har även tydligt markerats i de riktlinjer för Exportrådets verksamhet som riksdagen har fastställt. Som framgått av den lämnade beskrivningen strävar Exportrådet också efter att successivt bygga ut samarbetet på regional och lokal nivå. Enligt utskottets uppfattning finns det därför nu ingen anledning till något initiativ från riksdagens sida, varför motionen avstyrks i denna del.
Exportkreditnämnden
Exportkreditnämnden (EKN) är en statlig myndighet vars huvuduppgift är att främja svensk export genom utfärdande av garantier. Garantin är en försäkring som skyddar exportörer mot vissa förlustrisker i exportaffärer. Garantin kan även användas som säkerhet hos kreditinstitut. För garantin betalas en premie. Storleken på premien beror på vilket land garantin avser, vilken kunden är och hur lång garantin är. Den lägsta premien uppgår till 0,3 % av det garanterade beloppet. Länderna delas in i riskklasser, där en högre risk medför högre premie. Som riktlinje för verksamheten gäller att den skall gå ihop ekonomiskt; för de långa garantierna på sikt. Korta garantier är upp till ett år, övriga garantier är långa.
EKN:s garantigivning är vidare uppdelad i två system: inom normalgarantisystemet (N-garanti) ges garantier för affärer med överblickbara risker och tillfredsställande riskspridning. Inom LT-systemet (Long Term) ges garantier för betydande belopp och långa kredittider. Dessutom förekommer en uppdelning i den gamla och den nya verksamheten. Med den gamla avses garantier utfärdade före den 1 juli 1990. Vid denna tidpunkt började av riksdagen beslutade nya riktlinjer för garantisystemet att gälla, dvs. den nya verksamheten.
Vid utgången av år 1994 hade EKN totalt 29,6 miljarder kronor i utestående garantiförbindelser. Härutöver fanns det garantiutfästelser (offerter) på 40,4 miljarder kronor. Under verksamhetsåret 1993/94 utfärdades nya garantiförbindelser på 16 miljarder kronor, en ökning med 80 % i förhållande till det föregående året. Premieintäkterna uppgick 1993/94 till 322 miljoner kronor, skadeutbetalningarna till 1,1 miljarder kronor och återvinningarna (avbetalningar på fordringar) till 825 miljoner kronor. EKN hade vid utgången av förra verksamhetsåret utestående fordringar på 17,5 miljarder kronor. Återvinning sker med olika metoder från vanlig inkasso till internationella avtal om skuldkonsolidering.
De kostnader som sedan starten belastat statsbudgeten för exportgarantisystemet uppgick vid utgången av juni 1994 till 3,5 miljarder kronor. Härutöver har EKN ett eget ackumulerat underskott på 2,9 miljarder kronor. EKN har sedan år 1933, då verksamheten inleddes, garanterat export till ett värde av 190 miljarder kronor.
I budgetpropositionen (bil. 4 s. 171) föreslår regeringen att ramarna för såväl N-garantier som LT-garantier skall ökas med 5 miljarder kronor till 35 resp. 65 miljarder kronor. Ramen för investeringsgarantier -- 2 miljarder kronor -- föreslås vara oförändrad.
I budgetpropositionen berörs också frågor om s.k. matchning. Med detta begrepp menas att ett institut vid prövning av en ansökan om garanti kan ta ett annat lands policy som utgångspunkt när garantivillkoren skall utformas. Regeringen instämmer i EKN:s bedömning enligt vilken matchning är svår att genomföra inom ramen för gällande riktlinjer om att verksamheten skall gå ihop. Någon enstaka matchning i samband med en mindre affär anses dock vara möjlig.
Regeringens förslag om kredit hos Riksgäldskontoret innebär för den gamla verksamheten en minskning med 1 miljard kronor och för den nya verksamheten oförändrad nivå. Lånerätten i utländsk valuta föreslås höjd med 500 miljoner kronor för den gamla verksamheten och med 300 miljoner kronor för den nya verksamheten.
Regeringen föreslår vidare att EKN bemyndigas att medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall då EKN bedömer att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger. EKN föreslås få ett bemyndigande att ta ut avgifter som täcker nämndens kostnader för sådan verksamhet.
I propositionen lämnas vidare en redogörelse för arbetet inom EU och OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) som syftar till att harmonisera villkoren för exportkreditförsäkring i olika länder.
I motion 1994/95:A444 (c) påpekas att det i Västernorrlands län finns många små exportföretag. Flera av dessa har svårt att finansiera olika satsningar. I motionen sägs att det nästan uteslutande är ett problem som har samband med bankernas värdering av säkerheter. Ett förbättrat garantisystem skulle åstadkomma positiva effekter, framhåller motionären.
För att underlätta finansieringen av exportaffärer för små och medelstora företag har ett nytt system för exportkrediter tagits fram av EKN tillsammans med affärsbankerna, AB Svensk Exportkredit och Exportrådet. Systemet bygger på att affären är garanterad av EKN och att denna garanti sedan kan användas som en säkerhet hos finansierande bank. Garantin kan avse såväl risken för att köparen inte betalar som risken för att leverantören inte kan fullgöra sin prestation. Förutom garantin införs standardiserade rutiner hos bankerna, och personal på bankkontor runt om i landet skall utbildas. Systemet avser export till OECD-länderna utom Mexiko och Turkiet. Den nya finansieringsformen började användas i januari 1995.
Utskottet vill framhålla vikten av att de organ som har till uppgift att främja export löpande prövar möjligheter att finna lösningar som är särskilt inriktade på att underlätta export från de små och medelstora företagen. Det exportfinansieringssystem som EKN i samarbete med bankerna och Exportrådet m.fl. nyligen introducerat är ett exempel på en sådan småföretagsinriktad lösning. Den torde i väsentlig utsträckning kunna tillgodose de önskemål som framförs i motion 1994/95:A444 (c). Något initiativ från riksdagens sida är därför inte påkallat. Motionen avstyrks därför i denna del.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens olika förslag rörande Exportkreditnämnden.
Statsstöd till exportkrediter
Exportkredit med statligt stöd kan lämnas enligt internationellt överenskomna regler. Sådana krediter lämnas av AB Svensk Exportkredit (SEK). Från ett särskilt anslag betalas ersättning till SEK för skillnaden mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförluster inom ramen för systemet med statsstödda krediter som SEK lämnar enligt riksdagens beslut åren 1978 och 1990. Villkoren för de statsstödda krediterna har alltmer marknadsanpassats, och för innevarande budgetår beräknas verksamheten ge ett överskott på ca 90 miljoner kronor.
Av budgetpropositionen (bil. 4 s. 179) framgår att regeringen anser att SEK skall ha möjlighet att lämna krediter med villkor som överensstämmer med vad företag i konkurrentländerna kan erhålla. Under år 1994 har upplåningsräntorna stigit vilket medfört att intresset för statsstödda krediter ökat. Beräkningen av statens kostnader är dock osäker, varför det föreslås att anslaget -- liksom tidigare -- skall föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.
I propositionen föreslås vidare ett formellt anslag på 1 000 kr för att täcka kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg. Stödformen har upphört, men äldre åtaganden kan behöva infrias.
Regeringen föreslår därutöver att riksdagen till ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder anvisar ett förslagsanslag på 42 miljoner kronor samt godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder regeringen förordar. Dessa innebär en beräknad besparing på 13 miljoner kronor år 1997 och 12 miljoner kronor år 1998. Det aktuella anslaget belastas med kostnader för åtaganden gjorda före år 1985. Kostnaderna minskar successivt.
Utskottet tillstyrker de förslag som nu redovisats beträffande statsstödd exportkreditgivning.
Bidrag till vissa internationella organisationer
I budgetpropositionen ( bil. 4 s. 32) föreslås ett anslag på ca 17,5 miljoner kronor till organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. Huvuddelen av anslaget, drygt 12 miljoner kronor, går till organisationen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) och till den nya världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO). Bidraget baseras på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. I övrigt avser anslaget bidrag till organisationer för tullsamarbete samt kaffe och kakao. Innevarande budgetår uppgår anslaget till 9 miljoner kronor.
För att täcka Sveriges kostnader för internationell råvarulagring enligt naturgummiavtalet föreslås ett anslag på ca 2,6 miljoner kronor. För innevarande budgetår är anslaget 1,75 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker de nämnda förslagen.
Handelspolitik
Handel med u-länder
I budgetpropositionen (bil. 4 s. 7) understryks att frihandel är en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska utvecklingen, inte minst i tredje världen. Regeringen avser att med största kraft i EU driva Sveriges traditionella frihandelslinje. Särskilda ansträngningar kommer att göras på de områden där EU fört en mer restriktiv politik än vad Sverige gjort. Detta gäller t.ex. import av tekoprodukter och användande av handelspolitiska skyddsinstrument. Främjandet av u-ländernas tillträde till de europeiska marknaderna kommer att tillmätas stor vikt. I propositionen betonas att det upprättade avtalet inom ramen för WTO är av stort värde för u-länderna.
I motion 1994/95:U203 (m) sägs att för u-länderna som helhet spelar frihandeln en väsentligt mycket större roll än biståndet. Utvecklingen påskyndas genom det internationella utbytet. Genom att i-länderna öppnar sina gränser kan bättre avsättningsmöjligheter skapas för u-ländernas produkter. WTO och EU har viktiga roller i detta hänseende. Motionärerna understryker att det ligger i linje med Sveriges politik att vara kraftigt pådrivande för ökad frihandel. I motionen konstateras att Sveriges handel med u-länderna är liten jämfört med genomsnittet bland de västeuropeiska länderna, men att EU-medlemskapet sannolikt kan medföra förbättringar på detta område.
Även i motion 1994/95:U231 (v) erinras om att Sveriges handel med u-länderna är liten. Motionärerna anför att Sverige i WTO bör arbeta för u-ländernas integrering i handelssystemet. Vidare understryks att det även för i-länderna själva är till nytta att riva handelshindren för u-landsprodukter. I de fortsatta förhandlingarna om tjänstehandeln måste Sverige stödja u-ländernas ekonomiska självständighet och rätt till utveckling, sägs det i motionen. I vissa delar kommer EU att vara förhandlingspart; därför måste Sverige även inom EU arbeta för att förbättra u-ländernas handelsvillkor, heter det vidare.
Protektionism och handelshinder i i-länderna slår hårt mot u-ländernas produkter, betonas det i motion 1994/95:U232 (c). Det måste vara en fråga av högsta prioritet inom Sveriges EU-politik att åstadkomma mer gynnsamma handelsvillkor för u-länderna, framhåller motionärerna. Vidare påpekas att det är angeläget med en uppföljning av GATT-avtalets påverkan på u-ländernas handel. U-länderna måste tillåtas skydda sig mot exploatering och få stöd till t.ex. miljöanpassad produktion, sägs det vidare i motionen. Kompletterande överenskommelser är nödvändiga för att stärka u-ländernas position. Motionärerna anför att FN:s handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD) har en viktig funktion i detta arbete och att Sverige bör verka för att denna organisation får nödvändiga resurser.
EU för en på många sätt protektionistisk politik till förfång inte bara för u-ländernas befolkning utan också för EU-medborgarna som tvingas betala onödigt höga priser, heter det i motion 1994/95:N273 (fp). Den svenska regeringen måste gå främst bland de EU-länder som vill minska protektionismen, anser motionärerna.
Utskottet behandlade handelspolitiken i förhållande till u-länderna senast hösten 1994 i ett betänkande om anslutningen till Världshandelsorganisationen (bet. 1994/95:NU8 s. 6). Där hänvisades bl.a. till att statsrådet Mats Hellström framhållit att Sveriges strävan är att de preferenssystem som EU har för u-länderna utformas på ett sätt som ger dessa länder största möjliga marknadstillträde. Utskottet noterade att WTO-avtalet i flera avseenden påverkats av u-ländernas intressen och att u-länderna fått särskilda övergångsregler m.m. Med åberopande av de uttalanden som gjorts från regeringens sida fann utskottet det otvetydigt att Sverige skulle komma att verka för att berättigade u-landsintressen skulle tillvaratas såväl inom EU som inom WTO.
I den utrikespolitiska debatten den 22 februari 1995 uttalade utrikesminister Lena Hjelm-Wallén att Sverige är en frihandelsnation och att EU:s handelspolitik i stora drag överensstämmer med den traditionella svenska politiken (prot. 1994/95:64). Hon framhöll vidare att på de områden där EU:s handelspolitik är mer restriktiv, främst på textil- och jordbruksområdena, skall Sverige verka för liberaliseringar. Detta är inte minst viktigt för länderna i tredje världen, underströk utrikesministern. Hon nämnde också att Sverige inom EU verkar för att underlätta importen av produkter från de nordafrikanska länderna, eftersom handelspolitiska lättnader i hög grad kan väntas gynna dessa länders utveckling.
Inom EU har nyligen en översyn gjorts av tullpreferenssystemet (GSP). Sverige har kraftfullt drivit linjen att få en så liberal ordning som möjligt och också nått vissa framgångar. En annan fråga av stor betydelse är tillämpningen av antidumpningsåtgärder. EU tillgriper sådan åtgärder relativt frekvent, vilket bl.a. drabbar u-länder. Sverige hade vid inträdet i EU inga åtgärder av denna typ i kraft. Sverige kommer, enligt uppgift, att aktivt verka för att begränsa användningen av dessa instrument och har också tagit initiativ till att det inom EU skall göras en konsekvensanalys av EU:s handelspolitiska instrument.
Utskottet vill understryka att frihandel är en avgörande drivkraft för den globala utvecklingen. Enligt utskottets uppfattning främjas u-ländernas utveckling bäst genom en konsekvent bedriven frihandelspolitik, som syftar till att efter hand ge dem fritt tillträde till i-ländernas marknader. Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning, nämligen att de uttalanden som gjorts från regeringens sida visar att Sverige otvetydigt kommer att verka för att berättigade u-landsintressen skall tillvaratas såväl inom EU som inom WTO. Detta ligger väl i linje med vad som anförs i de motioner som väckts i frågan. Enligt utskottets uppfattning är de aktuella motionerna därmed i huvudsak tillgodosedda. Det saknas därför anledning för riksdagen att göra något uttalande i frågan. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Handel och miljö
Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen fortsätter, sägs det vidare i budgetpropositionen (bil. 4 s. 8). En prioriterad uppgift är att förbereda förhandlingar om de stora framtidsfrågorna och då främst frågan om handel och miljö.
I motion 1994/95:K224 (kds) anförs att Sverige genom sitt medlemskap i EU aktivt bör verka för att förbättra EU:s gemensamma miljöpolitik. EU måste även förstärka sin roll som tung internationell aktör inom miljöområdet, heter det. En första viktig uppgift blir, enligt motionärerna, att främja upprättandet av ett enhetligt miljöreglemente inom WTO.
I motion 1994/95:U502 (mp) föreslås att Sverige inom EU skall arbeta för ökad frihandel med miljömässiga skyddsklausuler.
Reglerna för internationell handel måste systematiskt omformas så att de underlättar -- och inte försvårar -- en omställning till en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling, betonas det i motion 1994/95:Jo641 (c). Där sägs vidare att Sverige bör öka ansträngningarna att snarast möjligt få i gång förhandlingar i WTO:s miljökommitté. Dessa skall syfta till sådana ändringar i reglerna att handelsåtgärder i internationella miljöavtal -- framförhandlade inom FN:s område -- med automatik skall vara erkända av GATT/WTO. Motionärerna anser vidare att Sverige med kraft måste verka för att miljöavtal överordnas handelsreglerna. Sverige bör också tillse, sägs det i motionen, att en viktig uppgift för miljökommittén blir att göra en miljökonsekvensbeskrivning av GATT-avtalet. I motionen understryks att det nordiska samarbetet har varit av stort värde i arbetet med frågor om miljö och handel i GATT. Detta samarbete bör fortsätta för att påverka EU-kommissionen när det gäller EU:s agerande i WTO, anser motionärerna.
I motion 1994/95:N271 (mp) sägs att världshandeln för med sig goda effekter, men den utgör också ett miljöproblem av stora mått. Ett problem med frihandeln är att det, enligt motionärerna, uppfattas som ett handelshinder att ställa samma krav på importerade som på inhemska produkter. Det måste bli tillåtet att ställa samma miljökrav på alla produkter, anser motionärerna.
Substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen måste accepteras inom GATT/WTO och ges en framskjuten plats i regelverken, hävdas det i motion 1994/95:Jo687 (mp). Substitutionsprincipen innebär enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter att produkter skall undvikas om de kan ersättas med mindre farliga produkter. Principen finns, enligt motionärerna, inskriven i EU:s miljöprogram och i Agenda 21. Detta gäller även för försiktighetsprincipen, som innebär att en vara inte är tillåten förrän den bevisligen är ofarlig eller i vart fall inte mer farlig än vad samhället kan acceptera, sägs det i motionen.
Också frågan om handel och miljö behandlades av utskottet senast hösten 1994 i samband med ställningstagandet till Sveriges anslutning till Världshandelsorganisationen (bet. 1994/95:NU8). Utskottet konstaterade att förhandlingsresultatet visade att hänsyn tagits till miljöaspekter på flera områden. I avtalets ingress markeras att medlemmarna skall medge optimalt utnyttjande av världens resurser i enlighet med målsättningen om en hållbar utveckling i syfte att skydda och bevara miljön. Det hänvisades till att det i propositionen om anslutning till Världshandelsorganisationen (prop. 1994/95:35) sägs att det är viktigt att det i GATT/WTO ges utrymme för åtgärder som överenskommits inom ramen för internationella miljökonventioner. Utskottet framhöll att strävan efter en miljömässigt hållbar utveckling måste ges hög prioritet vid utformningen av handelspolitiken och att detta även kommit till uttryck i WTO-avtalet och i uttalanden från regeringens sida.
WTO-avtalet hindrar inte ett land att vidta miljöåtgärder som påverkar handeln, förutsatt att dessa inte diskriminerar produkter från andra länder. Avtalet tillåter att länder inför handelsrestriktioner då sådana anses nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa. Detta skall då ske på ett sätt som dels inte diskriminerar enskilda medlemsländer, dels hindrar den fria handeln så litet möjligt.
I regeringens skrivelse till riksdagen om det svenska miljöarbetet inom EU (skr. 1994/95:167 s. 39) sägs att Sverige i miljö- och handelsfrågor bör försöka påverka EU:s agerande i en miljö- och frihandelsvänlig riktning så att handeln bidrar till en hållbar utveckling. Det heter vidare att Sverige bör prioritera att villkoren för arbetet inom miljö- och handelsområdena blir ömsesidigt erkända samt att internationella miljöavtal som slutits multilateralt och under FN får samma status som de internationella handelsavtalen. Vidare anser regeringen att miljökrav bör utformas så att de inte blir diskriminerande mot andra länder samt att miljökonsekvensbeskrivningar bör göras av nya handelsavtal.
Enligt vad utskottet erfarit avser Sverige att verka för att WTO:s regelverk skall förändras så att möjlighet ges att inom ramen för multilaterala miljökonventioner vidta handelsåtgärder baserade på process- och produktionsmetoder.
I linje med vad som sägs i den nämnda skrivelsen deltar Sverige aktivt i de förhandlingar som inletts inom ramen för WTO:s kommitté för handel och miljö. Dessa syftar till att göra handelssystemet och miljöskyddet ömsesidigt stödjande. En för svensk del prioriterad fråga är att i handelsregelverket tillåta handelsåtgärder vidtagna inom ramen för multilaterala miljökonventioner.
En miljökonsekvensbedömning av WTO-avtalen har redan påbörjats inom ramen för FN:s miljöprogram (United Nations Environmental Program, UNEP).
I och med Sveriges och Finlands medlemskap i EU kan det nordiska samarbetet inte helt bedrivas på samma sätt som tidigare. I den nämnda utrikespolitiska debatten underströk utrikesminister Lena Hjelm-Wallén att det förhållandet att Norge och Island står utanför EU snarast ökat betydelsen av det nordiska samarbetet. Hon påpekade att en översyn nu görs av formerna för samarbetet (prot. 1994/95:64).
Då det gäller substitutions- och försiktighetsprinciperna kan noteras att regeringen enligt skrivelsen om det svenska miljöarbetet inom EU kommer att arbeta för att dessa principer skall accepteras inom EU. WTO-avtalet reglerar emellertid inte nationers miljöpolitik varken med avseende på substitutions- eller försiktighetsprincipen. Det finns heller inget motsatsförhållande mellan WTO:s regler och dessa principer.
Utskottet står fast vid sin tidigare intagna ståndpunkt, nämligen att strävan efter en miljömässigt hållbar utveckling måste ges en hög prioritet vid utformningen av handelspolitiken. Detta har kommit till uttryck i WTO-avtalet och i olika uttalanden från regeringens sida. Av den tidigare redogörelsen framgår att regeringen verkar för att handels- och miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande och att handelsåtgärder skall kunna vidtas inte endast, som för närvarande, mot miljöskadliga produkter utan även mot process- och produktionsmetoder. Utskottet vill här, i likhet med regeringen, understryka att miljökraven måste utformas så att de inte blir diskriminerande mot andra länder. En viktig utgångspunkt är vidare att motverka protektionism och att säkerställa stabila förutsättningar i handelssystemet. Det ligger dessutom i Sveriges intresse -- som ett litet utrikeshandelsberoende land -- att tillse att i de fall handelsåtgärder är motiverade dessa vidtas efter internationella överenskommelser och att åtgärder vidtagna ensidigt av enskilda länder inte godtas. Vad som nu anförts överensstämmer i stor utsträckning med vad som kommer till uttryck i motionerna 1994/95:K224 (kds), 1994/95:U502 (mp), 1994/95:N271 (mp) och 1994/95:Jo641 (c) i nu aktuella delar. Det saknas därför anledning för riksdagen att göra något uttalande i frågan. Utskottet avstyrker nu berörda motionsyrkanden.
Då det så gäller yrkandena i motion 1994/95:Jo641 (c) om miljökonsekvensbeskrivningar av GATT-avtalet och om nordiskt samarbete när det gäller handel och miljö, vill utskottet hänvisa till att en bedömning av GATT-avtalet inletts inom FN:s ram och att regeringen påbörjat en översyn av formerna för det nordiska samarbetet. Motionen är även härvidlag väsentligen tillgodosedd och avstyrks därför också i dessa delar av utskottet.
Av den lämnade redogörelsen har vidare framgått att Sverige avser verka för att substitutions- och försiktighetsprinciperna skall tillämpas inom EU:s miljöpolitik. När detta får genomslag innebär det också att dessa principer kommer att få betydelse för vilka produkter som används i olika länder. Enligt utskottets uppfattning föreligger det inget motsatsförhållande mellan dessa principer och WTO:s regler, men principerna bör komma till uttryck i miljöpolitiken och inte i handelsreglerna. Det aktuella yrkandet i motion 1994/95:Jo687 (mp) avstyrks därför av utskottet.
Handel och arbetsvillkor
Krav på bra arbetsmiljö i rika länder kan leda till att de aktuella produkterna i stället importeras från fattiga länder som inte har samma arbetsmiljökrav, sägs det i motion 1994/95:N271 (mp). Det finns inte någon socialklausul i WTO-avtalet, påpekar motionärerna och anser att Sverige bör driva på för att sociala klausuler skall anses vara förenliga med frihandel.
I motion 1994/95:U502 (mp) föreslås att Sverige inom EU skall verka för att socialklausuler tillämpas inom handeln.
I motion 1994/95:N250 (s) anförs att det från tredje världens länder importeras varor som produceras eller skördas på ett sätt som innebär hård exploatering av människor och förödelse av naturen. Lösningen på problemet är inte att upphöra med importen utan att söka vägar för social utveckling och bättre miljöanpassning, heter det. Ett sätt att bidra till en positiv utveckling är att utveckla "fair trade", vilket i motionen beskrivs som "ärlig handel med sunda arbetsförhållanden och sund miljö". I t.ex. Holland, Tyskland, Schweiz, Storbritannien och Sverige har särskilda märkningssystem tagits fram, sägs det i motionen. Miljömedvetenhet har lett till ökade miljökrav på produkter, social medvetenhet kan leda till krav på arbetsförhållandena. Motionärerna föreslår att regeringen skall anmodas göra en studie av de erfarenheter som vunnits i olika länder och av hur "fair trade" kan befrämjas i Sverige.
Frågan om koppling mellan handel och arbetsvillkor har aktualiserats som en av de nya handelspolitiska frågorna. Frågan gäller om krav skall kunna ställas på det exporterande landet när det gäller hinder mot tvångsarbete och barnarbete, god arbetsmiljö samt de anställdas organisations- och förhandlingsrätt.
Sambandet mellan handel och arbetsrättsliga villkor behandlades vid ett ministerrådsmöte inom EU i februari 1995. I en promemoria som utgjorde underlag för regeringens samråd med EU-nämnden i frågan anförs att en koppling mellan handel och arbetsrättsliga villkor är känslig för många länder. Att grundläggande mänskliga rättigheter efterlevs är givetvis viktigt, noterades det. Det framhölls vidare att det finns en oro hos u-länder att detta kan användas i protektionistiskt syfte av i-länderna. Sveriges bedömning är att OECD är väl lämpat att öppet och förutsättningslöst analysera frågan. Det är särskilt viktigt att u-ländernas komparativa fördelar och risken för protektionism ingår i en sådan analys, sägs det i promemorian.
Det arbete inom OECD som åsyftas i promemorian är en pågående analys av sambanden mellan handel och efterlevnaden av olika konventioner inom Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organization, ILO). Studien beräknas bli klar i början av år 1996.
I den tidigare refererade utrikespolitiska debatten omtalade utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, apropå nya viktiga förhandlingsfrågor inom WTO, att arbetsvillkor bör integreras i handelsreglerna.
I detta sammanhang kan noteras att en koppling mellan handel och arbetsvillkor finns inom EU:s nya tullpreferenssystem (GSP) för u-länder. De länder som följer vissa grundläggande ILO-konventioner och miljökonventionen om tropiskt timmer kan få särskilda tullpreferenser. Förmånerna kan emellertid upphävas helt eller delvis t.ex. beroende på förekomst av slavarbete, fångarbetskraft eller narkotikahandel. Ministerrådet skall år 1997 granska resultaten av den internationella analys som sker av dessa frågor i bl.a. WTO, ILO och OECD och därefter fatta beslut om tullpreferensernas utformning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att krav i fråga om arbetsvillkor bör integreras i reglerna för den internationella handeln. Utskottet är medvetet om att det är förenat med svårigheter att utforma de krav som bör tillämpas i detta sammanhang. Det är därför viktigt att en noggrann analys görs av de effekter som regler om arbetsvillkor kan få på u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter. Eventuella regler bör utformas så att u-länderna kan utnyttja sina fördelar när det gäller att tillhandahålla olika produkter och tjänster. Ett avtal på detta område bör även innefatta olika former av stödåtgärder så att u-länderna kan få stöd när det gäller att förbättra arbetsvillkoren. I likhet med vad som gäller inom handelspolitiken i övrigt måste strävan vara att reglerna formuleras så att handelsåtgärder riktade mot arbetsvillkor skall grundas på internationella överenskommelser och vara icke-diskriminerande. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrks motionerna 1994/95:U502 (mp) och 1994/95:N271 (mp) i berörda delar.
Då det gäller frågan om "fair trade" som väcks i motion 1994/95:N250 (s) vill utskottet hänvisa till att det i internationella sammanhang, som nämnts, görs flera studier av sambanden mellan handel och miljö och handel och arbetsvillkor. Vidare gäller att regeringen enligt den nämnda skrivelsen om miljöarbetet inom EU avser att verka för att erfarenheterna från den nordiska miljömärkningen skall tillföras EG:s miljömärkningssystem. Det saknas enligt utskottets uppfattning anledning för Sverige att härutöver påbörja en egen utredning om dessa frågor. Motionen avstyrks därför.
Övriga handelspolitiska frågor
Subventioner
En friare handel förutsätter att företagen i olika länder ges likartade förutsättningar, sägs det i motion 1994/95:N284 (mp). Uppenbara handelshinder kompletteras ofta med dolda subventioner som får snedvridande effekter, hävdar motionären. Han nämner som exempel att vissa skatter är lägre för den energiintensiva industrin i Sverige än vad som gäller övriga industrier. En internationell avreglering av subventioner särskilt till exportindustrin skulle leda till ett bättre utnyttjande av befintliga resurser, anför motionären och föreslår att regeringen såväl i EU som i WTO aktivt skall arbeta för en sådan avreglering.
Riksdagens beslut om Sveriges anslutning till Världshandelsorganisationen innebar samtidigt att Sverige anslöt sig till avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, det s.k. subventionsavtalet (prop. 1994/95:35, bet. NU8). WTO:s subventionsavtal reglerar vilka subventioner som är tillåtna, och avtalet syftar till att säkerställa att diskriminerande subventioner inte införs. Det nya avtalet innebär strängare regler än vad som gällde enligt GATT:s s.k. subventionskod i detta avseende. Exempelvis förbjuds exportsubventioner och sådana subventioner som villkoras på så sätt att inhemska produkter skall användas före importerade produkter. Avtalet stadgar uttryckligen om förbud mot befrielse från indirekta skatter på tillverkning av exportvaror i vidare mån än vad som gäller för varor för inhemsk förbrukning. Enligt avtalet är stöd till forskning och utveckling, regional utveckling samt miljöanpassning tillåtna under vissa villkor.
Även i Romfördraget finns regler om statsstöd. Dessa blev gällande i Sverige genom EES-avtalet. Enligt Romfördragets artikel 92 är stöd från statliga, regionala eller lokala organ, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor, förbjudna i den mån stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Undantag medges för stöd som är socialt motiverade. EU-kommissionen har vidare utfärdat tillämpningsföreskrifter när det gäller vissa slag av tillåtet stöd, t.ex. stöd till små och medelstora företag, till forskning och utveckling samt till miljöinvesteringar.
Utskottet vill erinra om att Sverige under en lång följd av år i internationella sammanhang har verkat för regler som begränsar användningen av statliga subventioner till olika företag. Det är fördelaktigt för en utrikeshandelsberoende ekonomi som den svenska att det nu finns gemensamma regler om statsstöd som gör att konkurrensen mellan företagen kan ske på lika villkor. Utskottet utgår från att Sverige även fortsättningsvis kommer att verka för att snedvridande subventioner avvecklas. Något initiativ från riksdagens sida erfordras därför inte. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.
Företagens internhandel
En stor del av den internationella handeln sker inom transnationella företag, framhålls det i motion 1994/95:N271 (mp). Sverige måste i internationella sammanhang verka för att detta synliggörs, anser motionärerna. De menar vidare att målet bör vara att minska dessa företags makt.
Frågan om de transnationella företagens internhandel diskuterades i den tidigare nämnda utrikespolitiska debatten i februari 1995. Statsrådet Mats Hellström anförde därvid att denna handel kan leda till problem i olika avseenden. Han framhöll att det därför är väsentligt att frågor om investerings- och konkurrensregler behandlas i den nya världshandelsorganisationen (prot. 1994/95:64).
Utskottet vill först framhålla att frihandeln bygger på principen att produktionen av olika varor skall kunna ske där produktionsförhållandena är mest förmånliga och att lokaliseringen inte skall försvåras av olika handelshinder. Av detta följer att internationellt verksamma företag kan dra nytta av frihandeln genom att fördela tillverkningen av olika produkter eller komponenter mellan olika länder beroende på deras komparativa fördelar. Det är emellertid en viktig uppgift för nationer och internationella organ att tillse att koncerner som verkar i flera länder inte äventyrar de landvinningar som uppnåtts i frihandelsförhandlingarna genom att missbruka sin dominerande ställning. Bestämmelser på detta område finns inom EG, och utskottet instämmer i uppfattningen att Sverige bör verka för en bredare internationell tillämpning av konkurrensreglerna. Utskottet vill också erinra om att åtgärder för att motverka subventioner av olika slag kan ha betydelse i detta sammanhang. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1994/95:N271 (mp) i berörd del.
Export av alkoholdrycker
I motion 1994/95:N249 (c, kds) erinras om att Sverige har ställt sig bakom Världshälsoorganisationens ambition att verka för en minskning av alkoholkonsumtionen med 25 % under perioden 1980--2000. Vin & Sprit AB har en omfattande export av Absolut Vodka till framför allt Förenta staterna, sägs det i motionen. En ohämmad reklamkampanj har bedrivits, hävdar motionärerna som finner det anmärkningsvärt att ägaren, svenska staten, inte klargjort för sitt företag vilken målsättning staten har för de produkter som tillverkas. I motionen påtalas att reklam för alkohol enligt lag inte får förekomma i Sverige. Oavsett andra länders lagar är det rimligt att svensk statlig export av alkohol åläggs samma restriktivitet i fråga om reklam som gäller inom Sverige, anför motionärerna.
Fram till utgången av år 1994 hade Vin & Sprit AB ensamrätt till export av spritdrycker enligt lagen (1977:293) om handel med drycker. Genom den nya alkohollag (1994:1738) som trädde i kraft den 1 januari 1995 har Vin & Sprits ensamrätt till export upphört. Nu gäller att företag som erhållit partihandels- eller tillverkningstillstånd också får exportera.
Frågan om export av alkoholdrycker har tidigare behandlats av utskottet. Senast skedde det våren 1993 (bet. 1992/93:NU23) då ett likartat yrkande som det nu aktuella avstyrktes av utskottet. I betänkandet anfördes att ett producentföretag, även om det är statligt ägt, skall ha frihet att på eget ansvar utnyttja förekommande exportmöjligheter. Motionen följdes upp i en reservation (fp, c, kds). Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Utskottet finner inte anledning till någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av den aktuella motionen. Den avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Kommerskollegium att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4 punkt E 1 till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 under tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 61 275 000 kr,
2. beträffande Sveriges Exportråd m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4 punkt E 2 och med avslag på motion 1994/95:U312 yrkande 3 till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1995/96 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 231 439 000 kr,
3. beträffande exportfrämjande åtgärder för småföretag att riksdagen avslår motion 1994/95:N301 yrkande 4,
4. beträffande Exportkreditnämnden att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4 punkt E 3 och med avslag på motion 1994/95:A444 yrkande 5 a) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för N-garantier och 65 000 000 000 kr för LT-garantier, b) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr, c) godkänner att den rörliga kredit som ställs till Exportkreditnämndens förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten, d) godkänner att Exportkreditnämndens upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya verksamheten, e) godkänner vad som anges i propositionen om s.k. matchning, f) godkänner att Exportkreditnämnden bemyndigas att medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i enlighet med vad som anges i propositionen, g) bemyndigar regeringen att utfärda föreskrifter om avgifter för Exportkreditnämndens medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar, h) till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar för budgetåret 1995/96 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
5. beträffande statsstöd till exportkrediter att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4 punkterna E 7--E 9 för budgetåret 1995/96 under tredje huvudtiteln anvisar a) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit ett förslagsanslag på 1 000 kr, b) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. ett förslagsanslag på 1 000 kr, c) till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder ett förslagsanslag på 42 000 000 kr,
6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4 littera E i denna del godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 som anges i propositionen,
7. beträffande organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4 punkt B 6 till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1995/96 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr,
8. beträffande internationell råvarulagring att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4 punkt B 7 till Internationell råvarulagring för budgetåret 1995/96 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 625 000 kr,
9. beträffande handel med u-länder att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U203 yrkande 7, 1994/95:U231 yrkandena 11--13, 1994/95:U232 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:N273 yrkande 6 i denna del,
10. beträffande handel och miljö att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K224 yrkande 14, 1994/95:U502 yrkande 11 i denna del, 1994/95:Jo641 yrkandena 24--27, 1994/95:Jo687 yrkande 18 och 1994/95:N271 yrkande 2,
11. beträffande handel och arbetsvillkor att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U502 yrkande 11 i denna del, 1994/95:N250 och 1994/95:N271 yrkande 3, res. (m, c, fp, kds) - motiv.
12. beträffande subventioner att riksdagen avslår motion 1994/95:N284,
13. beträffande företagens internhandel att riksdagen avslår motion 1994/95:N271 yrkande 4,
14. beträffande export av alkoholdrycker att riksdagen avslår motion 1994/95:N249.
Stockholm den 6 april 1995
På näringsutskottets vägnar
Christer Eirefelt
I beslutet har deltagit: Christer Eirefelt (fp), Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Mats Lindberg (s), Mikael Odenberg (m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s), Lars G Linder (s) och Lars U Granberg (s).
Reservation
Handel och arbetsvillkor (mom. 11, motiveringen)
Christer Eirefelt (fp) Per Westerberg (m), Mikael Odenberg (m), Kjell Ericsson (c), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och Göran Hägglund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "Utskottet delar" och slutar på s. 17 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det mycket tveksamt om det går att integrera regler om arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen och samtidigt behålla en i verklig mening fri handel. Dessa farhågor bekräftas av att u-länderna så gott som enhälligt har motsatt sig initiativ från i-ländernas sida att införa krav i fråga om arbetsvillkor. Motståndet från u-ländernas sida bottnar i att de ser det intresse som en del i-länder visar för dessa frågor som ett uttryck för protektionistiska strävanden som -- om de förverkligas -- hindrar u-länderna från att få exportinkomster som kan användas för att successivt förbättra välståndet och arbetsvillkoren i de berörda länderna. Det finns alltså en risk för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan mot den avsedda. Därför är det utskottets uppfattning att en noggrann analys av sambanden mellan handel och arbetsvillkor -- av den typ som OECD nu bedriver -- måste göras innan ställning tas till om det är lämpligt och i människornas i u-ländernas långsiktiga intresse att införa regler om arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen. Strävandena att förbättra villkoren för de anställda i u-länderna bör i första hand ske inom ramen för ILO.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrks motionerna 1994/95:U502 (mp) och 1994/95:N271 (mp) i berörda delar.