Vissa utrikeshandelsfrågor
Betänkande 1993/94:NU14
Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU14
Vissa utrikeshandelsfrågor
Innehåll
1993/94 NU14
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1993/94:100 bilaga 4 (Utrikesdepartementet) littera B (bidrag till vissa internationella organisationer) punkterna 6 och 7 samt littera E (utrikeshandel och exportfrämjande) punkterna 2, 3 och 7--9, dels -- helt eller delvis -- åtta motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av departementsråden Mats Ringborg och Eva Walder-Brundin, Utrikesdepartementets handelsavdelning, och av generaldirektören Ragnar Sohlman, chefsjuristen Lars Andrén samt direktörerna Carl Odelberg och Lennart Skarp, Exportkreditnämnden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till vissa internationella organisationer för handel och råvarusamarbete, exportfrämjande verksamhet och statsstödd exportkreditgivning.
Vidare tillstyrks förslag om anslag och bemyndiganden m.m. avseende Exportkreditnämnden (EKN). Motioner med yrkanden om ändrade riktlinjer för exportkreditgivning avstyrks mot bakgrund av strävandena efter internationell harmonisering och med hänsyn till att EKN förutsätts öka sin information om det svenska garantisystemets utformning och dess förhållande till systemen i andra länder. Företrädaren för Ny demokrati förordar i tre reservationer förändringar bl.a. i riktlinjerna för kreditgarantier och av EKN:s organisation.
En motion om förbud mot import från Kina av varor som tillverkats i fångläger avstyrks med hänvisning till att företrädare för regeringen vid flera tillfällen påtalat brotten i Kina mot mänskliga fri- och rättigheter och att utvecklingen på detta område följs fortlöpande.
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 4 (Utrikesdepartementet) framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tredje huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna rubriker föreslås följande:
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. (s. 44) att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 9 018 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring (s. 45) att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 750 000 kr.
E 2. Exportfrämjande verksamhet (s. 213) att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 149 785 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar (s. 215) att riksdagen 1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av 30 000 000 000 kr för N-garantier och 60 000 000 000 kr för LT-garantier, 2. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr, 3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten, 4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 000 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 200 000 000 kr för den nya verksamheten, 5. godkänner vad regeringen har uttalat rörande riskspridning i EKN:s engagemang, 6. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit (s. 224) att riksdagen 1. godkänner att AB Svensk Exportkredit tillämpar samma ursprungsregler som Exportkreditnämnden, 2. till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. (s. 226) att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder (s. 226) att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1993/94:U313 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höja Exportkreditnämndens (EKN) kreditram från 90 till 100 miljarder kronor (E-anslaget), 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EKN [bör] ges nya anvisningar med bemyndigande att låta sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl påverka tilldelningen av exportkreditgarantier samtidigt som kraven på säkerheter sänks (E-anslaget), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utfärdande av instruktioner för EKN om att tillämpa konkurrensneutralitet gentemot konkurrerande exportkreditinstitut i andra länder (E-anslaget), 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad differentiering av premienivåer för export- och investeringskreditgarantier (E-anslaget).
1993/94:N207 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana ändringar i reglerna om exportkrediter att svenska exportföretags konkurrensvillkor likställs med konkurrentländernas.
1993/94:N218 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges exportråd, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet och de arbetsuppgifter som skall ges till en ny organisation på detta område.
1993/94:N243 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för exportkrediter så att en ökad export blir möjlig till Ryssland och övriga öststater.
1993/94:N281 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för exportfinansiering enligt vad i motionen anförts.
1993/94:N293 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om importen från Kina av varor tillverkade i fångläger.
1993/94:N304 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EKN bör ges instruktioner om att dess verksamhet skall drivas med i vissa fall stort risktagande speciellt när sysselsättningspolitiska skäl föreligger, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EKN bör underställas Sveriges exportråd för att få en mer marknadsinriktad profil, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredningsman bör tillsättas för att undersöka möjligheterna att inledningsvis privatisera EKN:s korta kreditgivning, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EKN skall föreslå regeringen en avskrivningsplan för gamla utestående kundfordringar, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den totala ramen för EKN-garantier bör höjas till 100 miljarder kronor, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EKN:s premiepolitik på alla marknader måste kunna matcha konkurrenternas, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EKN:s politik beträffande självrisk måste vara konkurrenskraftig i jämförelse med andra garantiinstitut, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att EKN kan ge snabba förhandsbesked beträffande villkoren för begärda garantier.
1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (26) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exportkreditgarantier.
Utskottet
Bidrag till vissa internationella organisationer
I budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 4) föreslås ett anslag på ca 9 miljoner kronor till organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. Det är en ökning med drygt 300 000 kr jämfört med innevarande budgetår. Huvuddelen av anslaget, 7 miljoner kronor, går till organisationen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
För att täcka Sveriges kostnader för råvarulagring enligt internationella naturgummiavtalet föreslås ett anslag på 1,75 miljoner kronor. Även detta förslag tillstyrks av utskottet.
Exportfrämjande verksamhet
Riksdagen beslutade våren 1992 om statens roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bet. NU23). Beslutet innebar bl.a. att statens anslag till Exportrådet skulle halveras under en treårsperiod och att riktlinjer angavs för hur de statliga medlen i första hand skulle användas, nämligen för upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Det anfördes vidare att statligt stöd också kan vara befogat bl.a. för att utveckla små och medelstora exportoerfarna företag och för att bearbeta svåra och avlägsna men lovande exportmarknader. I budgetpropositionen nämns att Exportrådets huvudmän, regeringen och Sveriges allmänna exportförening, inte har funnit att det för närvarande finns anledning att ändra de nämnda riktlinjerna.
I linje med riksdagens tidigare beslut om en successiv minskning av anslaget till Exportrådet föreslår regeringen ett anslag på 132,5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, vilket är en minskning med 29,5 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår. Härutöver föreslås att drygt 17 miljoner kronor skall stå till regeringens disposition för exportfrämjande verksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
I motion 1993/94:N218 (c) understryks att det är viktigt för Sverige och för svensk industri att ha effektiva kanaler ut i världen. För att statens satsningar på den exportfrämjande verksamheten skall ge så stor utdelning som möjligt vill motionären väcka tanken på en sammanslagning av Exportrådet och Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT). En ny sådan organisation skulle dessutom kunna ha till uppgift att stimulera utländska investeringar i Sverige och även kunna svara för turistinformation, anser motionären.
STATT, som är en stiftelse med staten och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) som huvudmän, har till uppgift att följa den tekniska utvecklingen inom olika industrinationer och rapportera till svenska företag, myndigheter och forskningsorganisationer om denna utveckling. STATT har ett tiotal attachéer utomlands.
Exportrådets uppgift är att främja svenska företags export och internationalisering. Dess utlandsorganisation består av ett 20-tal handelssekreterare på marknader framför allt i Europa. Sveriges utrikesrepresentation är också en viktig del av Exportrådets utlandsverksamhet. Ett antal ambassader har särskilda resurser för exportfrämjande insatser. Rådet har dessutom samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet. I den proposition som låg till grund för beslutet om Exportrådets nuvarande verksamhet (prop. 1991/92:108) uttalades att det är väsentligt att det råder fungerande och effektiva samarbetsrelationer och tydliga ansvarsgränser mellan olika svenska myndigheters och organs utlandsrepresentationer. Detta gäller bl.a. handelskontoren och STATT, underströks det. Frågan om handelskontorens antal och lokalisering bör kontinuerligt prövas av Exportrådets ledning, framhölls det i propositionen. Vid sin behandling av den nämnda propositionen betonade utskottet vikten av en bättre samordning mellan olika intressenter när det gäller exportfrämjande aktiviteter (bet. 1991/92:NU23).
Även i årets budgetproposition anförs att Exportrådets utlandsorganisation bör ses över kontinuerligt i ljuset av förändrade omständigheter och prioriteringar. Det sägs vidare att utrikesrepresentationen i länder som saknar handelssekreterare bör ge större tyngd åt exportfrämjande för att den i dessa länder skall kunna fungera effektivt och kompetent som Exportrådets utlandsorganisation.
Av den tidigare redogörelsen framgår att Exportrådet och STATT har olika huvudsyften -- exportfrämjande resp. inhämtande av teknisk kunskap -- och därmed även skilda målgrupper. Det finns därför enligt utskottets uppfattning inte anledning att för närvarande överväga en sammanslagning av de båda organisationerna. Däremot vill utskottet understryka det angelägna i att Exportrådet och STATT även fortsättningsvis utvecklar ett nära samarbete sinsemellan och med andra svenska utlandsrepresentationer för att på bästa sätt tillvarata de svenska intressena. Ett föredömligt sådant samarbete förekommer redan i flera länder, vilket utskottet självt kunnat konstatera vid besök i bl.a. Japan och Australien. Genom en utvidgad samverkan av denna typ torde de resultat som motionären vill åstadkomma i allt väsentligt kunna uppnås. Det är emellertid en uppgift för de olika organens huvudmän och ledningar att avgöra hur utlandsorganisationen bör vara utformad. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1993/94:N218 (c).
Exportkreditgarantier
Riktlinjer
I syfte att främja svensk export kan Exportkreditnämnden (EKN) utfärda exportkreditgarantier till företag. Garantin är en försäkring mot vissa förluster i samband med export och investeringar i utlandet. För garantin betalar företaget en premie som är relaterad till risken.
Efter beslut av riksdagen år 1990 (prop. 1989/90:44, bet. NU19) sker garantigivningen inom två system: ett N-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term). Inom N-systemet ges garantier för affärer med överblickbara risker och då tillfredsställande riskspridning kan nås. LT-garantier får ges andra affärer, särskilt för sådana med betydande belopp och lång kredittid. Utöver riskprövning skall vid LT-garantier också göras en prövning av samhällsintresset. LT-systemet skiljer sig från N-systemet genom att det i större utsträckning avser export till u-länder och tidigare statshandelsländer, i princip begränsas till export av kapitalvaror, direkt berör ett mindre antal företag samt mer sällan kan ersättas av garantisystem på den privata marknaden. En viktig punkt i beslutet var att garantiverksamheten bör bedrivas med målet att den skall gå ihop, för LT-systemet på sikt.
Riksdagens beslut år 1990 innebar vissa förändringar när det gäller garantier för större och längre krediter. Tidigare vägdes risken mot samhällsnyttan i ett enda moment. En stor samhällsnytta kunde motivera ett ökat risktagande. Det nya LT-systemet innebär en riskprövning i två steg. Först prövas om risken är acceptabel. Om så är fallet prövas i ett andra steg om den svenska samhällsnyttan främjas genom affären. Den nuvarande metoden innebär således att riskbedömningen står fast oavsett graden av samhällsnytta.
Genom det nämnda beslutet ändrades vidare kriterierna för vad som skall anses utgöra samhällsintresset. Tidigare kunde främjande av sysselsättning och regional utveckling åberopas som skäl för garantigivning. Detta slopades med hänvisning till att en samhällsekonomisk analys visat att garantier är ett ineffektivt instrument för att överbrygga tillfälliga sysselsättningssvackor och för att uppnå regionalpolitiska mål. Den nya ordningen har medfört en renodling av exportkreditgarantisystemet. Vid prövning av samhällsintresset skall främst beaktas om en garanti kan förutses tillgodose vissa industripolitiska mål, såsom att industriell kompetens byggs upp eller bibehålls i Sverige.
Vid sin behandling av det nya garantisystemet uppmärksammade näringsutskottet att riktlinjerna kunde leda till olikheter i konkurrensförutsättningarna för svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder. I avvaktan på resultatet av internationella strävanden till harmonisering underströk riksdagen, på näringsutskottets förslag, i ett uttalande bl.a. vikten av att samtliga villkor i samband med en garanti -- inom de begränsningar som uppställs för garantigivningen -- utformas med beaktande av vad som erbjuds i exportföretagens viktigare konkurrentländer (bet. 1989/90:NU19).
I ett antal motioner framförs förslag som går ut på att riktlinjerna skall ses över eller ändras i vissa avseenden.
Med en arbetslöshet på över 600 000 personer är kravet på att EKN:s verksamhet skall gå ihop orimligt, hävdas det i partimotionerna 1993/94:N304 (nyd) och 1993/94:U313 (nyd). EKN borde ges nya anvisningar så att sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl kan påverka garantigivningen. I motionerna betonas vidare att EKN:s krav på premier och självrisker måste vara konkurrenskraftiga och att andra instituts nivåer måste matchas. Motionärerna önskar också en mindre differentiering av premienivåerna än den EKN nu tillämpar.
Svenska företag förlorar beställningar till företag i andra länder på grund av att man där erbjuder väsentligt bättre garantivillkor, sägs det i motion 1993/94:N207 (s). Enligt motionärerna måste därför reglerna för garantigivningen ändras så att villkoren blir likställda med vad som gäller i konkurrentländerna. Ett likartat förslag finns i motion 1993/94:A450 (s). I motion 1993/94:N243 (s) anförs att en mängd svenska företag har produkter som på ett effektivt sätt kan hjälpa de östeuropeiska länderna att ta till vara sina inhemska resurser. För att en ökning av exporten till Ryssland och övriga östeuropeiska stater skall bli möjlig krävs dock enligt motionärerna att reglerna för garantigivningen ändras.
I motion 1993/94:N281 (v) begärs en sådan översyn av reglerna för exportfinansiering att svenska företags riskfyllda satsningar på bl.a. miljö- och infrastrukturprojekt i östra Europa underlättas.
I budgetpropositionen redovisas att EKN, i enlighet med statsmakternas uppdrag, följer utvecklingen inom EG och i andra länder samt deltar aktivt i arbetet inom OECD (organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling). I OECD har premiefrågan ägnats kraftigt ökad uppmärksamhet under de senaste två åren. Två grundprinciper har lyfts fram för premiesättningen, nämligen att premierna bör vara riskavspeglande och att de bör leda till kostnadstäckning i garantisystemen. Dessa principer överensstämmer med de riktlinjer som gäller för EKN. Enligt de studier som gjorts inom OECD är EKN bland de institut som differentierar sina premier kraftigast efter landrisk. På lågriskmarknader har EKN lägre premier än genomsnittet av OECD-länderna, medan premierna ligger högre på högriskmarknaderna. EKN är vidare öppen för garantigivning till fler högriskmarknader än de flesta andra institut.
Våren 1993 beslutade riksdagen om riktlinjer för s.k. matchning. Med detta begrepp menas att ett institut vid prövning av en ansökan om garanti kan ta ett annat lands policy som utgångpunkt när garantivillkoren skall utformas. Innebörden av riktlinjerna är att EKN själv avgör när svenska företag skall erbjudas samma villkor som konkurrentländernas garantiinstitut erbjuder. Detta skall ske med beaktande av att verksamheten skall gå ihop på sikt. Matchning bör bli aktuell endast i enstaka fall när särskilda skäl och ett svenskt samhällsintresse bedöms föreligga. Enligt uppgift har matchning ännu inte tillämpats för någon garantiansökan.
I budgetpropositionen understryker regeringen att det internationella arbetet på exportkreditområdet är av stor betydelse mot bakgrund av vikten av att svenska exportföretag kan erbjudas samma villkor som konkurrenterna. Sveriges pådrivande roll när det gäller att harmonisera garantiinstitutens verksamhet vad gäller premier och kostnadstäckning betonas.
För export till de baltiska staterna och Ryssland beslutade riksdagen våren 1993 att inrätta en särskild exportkreditgarantiram om 1 miljard kronor för dessa länder. EKN har fått i uppdrag att administrera verksamheten (prop. 1992/93:100 bil. 4, bet. UU16).
Utskottet vill i likhet med regeringen betona det angelägna i att fortsatta ansträngningar görs för att åstadkomma en harmonisering mellan de villkor som garantiinstitut i olika länder erbjuder sina exportföretag. Enligt vad utskottet har erfarit överväger flera av våra konkurrentländer ändringar i sina garantivillkor så att dessa närmare kommer att överensstämma med dem som tillämpas i Sverige. I denna situation är det enligt utskottets uppfattning viktigt att behålla nuvarande riktlinjer för EKN:s verksamhet, eftersom en omprövning kan motverka den positiva utveckling som kan skönjas i olika länder.
Utskottet har emellertid noterat att de svenska villkoren i samband med garantigivningen från tid till annan utsätts för kritik från enskilda företag och från näringslivsorganisationer. De motioner som har beskrivits i det föregående speglar också denna kritik. Reaktionerna mot riktlinjerna kan vara förståeliga i de enskilda fallen, eftersom EKN har en kraftigare differentiering av sina villkor och därmed i vissa fall är dyrare än institut i de länder där exportföretagens konkurrenter hör hemma. Såvitt utskottet kan bedöma kan en del av kritiken bero på dels svårigheter att få en överblick över hur garantisystemen tillämpas i olika länder, dels bristande kännedom om de principer och motiv som ligger bakom det svenska garantisystemets utformning. Genom sitt aktiva deltagande i det internationella samarbetet och genom de jämförande studier som görs inom t.ex. OECD har EKN en omfattande kunskap om de aktuella förhållandena. Det torde vara av stort värde att information i dessa frågor på ett lättillgängligt sätt löpande sprids främst till exportföretag och berörda näringslivsorganisationer och att en årlig redovisning görs av utvecklingen i Sverige och internationellt när det gäller exportkreditgarantier. Utskottet utgår från att EKN vidtar ytterligare åtgärder i detta avseende.
Med hänvisning till vad utskottet nu har anfört avstyrks de här aktuella motionerna i berörda delar.
I budgetpropositionen anförs att den svenska kreditfinansierade exporten till u-länder och företagens efterfrågan på statliga exportkreditgarantier tenderar att koncentreras till ett fåtal länder. Detta försvårar möjligheterna att uppnå god riskspridning och leder till osäkerhet om huruvida LT-systemet kan gå ihop på sikt, sägs det i propositionen. Mot denna bakgrund understryker regeringen vikten av att EKN eftersträvar en god riskspridning. Om särskilda skäl föreligger bör detta dock inte utesluta att stora engagemang kan accepteras på länder som bedöms ha en god och bestående kreditvärdighet, anser regeringen och begär riksdagens godkännande i frågan.
Utskottet tillstyrker vad regeringen anfört beträffande riskspridning vid exportkreditgarantigivningen.
Exportkreditnämndens organisation m.m.
I den tidigare nämnda partimotionen 1993/94:N304 (nyd) anförs att EKN bör ges en mer marknadsinriktad profil, och det föreslås därför att EKN skall underställas Sveriges exportråd. Vidare anser motionärerna att en utredningsman bör tillsättas för att undersöka möjligheterna att privatisera EKN:s korta garantigivning samt att EKN skall uppmanas upprätta en avskrivningsplan för gamla utestående kundfordringar. Slutligen understryks nödvändigheten av att EKN ger snabba förhandsbesked, särskilt till småföretag, beträffande begärda garantier.
EKN bedriver sedan den 1 juli 1993 sin korta garantigivning i en separat avdelning i syfte att dels uppfylla de krav som den Europeiska unionen (EU) kan komma att ställa på garantiinstitutens konkurrensutsatta verksamhet, dels underlätta en eventuell privatisering. EU:s beslut kan väntas tidigast under första halvåret 1994. Genom EES-avtalet får ett sådant beslut verkan i Sverige. Då det gäller EKN:s utestående fordringar hänför sig den största delen till skuldkonsolideringsavtal med länder som har låg medelinkomst. Inom ramen för dessa avtal ges betydande skuldlättnader i form av av- och nedskrivningar samt ränteeftergifter. Kommersiella fordringar skrivs av löpande när vidare återvinning anses utsiktslös. Vad så beträffar kontakterna mellan Exportrådet och EKN kan konstateras att de är företrädda i varandras styrelser och i övrigt samarbetar om bl.a. bedömningen av olika länder.
I detta sammanhang skall också nämnas att utskottet nyligen har beslutat att föreslå riksdagens revisorer att granska EKN:s handläggnings- och beslutsrutiner.
Med hänvisning till vad som nu har redovisats saknas det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att för närvarande ta något initiativ med anledning av de berörda yrkandena i motion 1993/94:N304 (nyd). Dessa avstyrks därför.
Ramar för exportkreditgarantier
Riksdagen har fastställt den totala ramen för exportkreditgarantier till 70 miljarder kronor, varav 25 miljarder kronor har reserverats för N-garantier och 45 miljarder kronor för LT-garantier. Mot bakgrund av att ett ökat behov av exportkreditgarantier kan förutses och till följd av den förändrade kronkursen föreslår regeringen att garantiramarna höjs. Förslaget innebär en höjning av N-garantiramen med 5 miljarder kronor och LT-garantiramen med 15 miljarder kronor. Den nya totala ramen skulle härefter uppgå till 90 miljarder kronor.
EKN bör öka marknadsföringen av garantier, sägs det i motionerna 1993/94:N304 (nyd) och 1993/94:U313 (nyd). För att möta den ökade efterfrågan som kan väntas föreslår motionärerna att den totala ramen för exportkreditgarantier höjs till 100 miljarder kronor.
Utskottet kan konstatera att regeringens förslag innebär en betydande höjning av ramen för exportkreditgarantier. Enligt uppgift utgjorde de vid årsskiftet 1993/94 utfärdade garantierna 55 % av den föreslagna ramen. Det kvarstår därför ett avsevärt utrymme för att tillgodose en ökad efterfrågan på garantier. Av denna anledning saknas det enligt utskottets uppfattning skäl att ytterligare höja ramen. Motionerna 1993/94:N304 (nyd) och 1993/94:U313 (nyd) avstyrks därför i berörda delar.
I budgetpropositionen lämnas vidare förslag angående ramar för investeringsgarantier, rörlig kredit hos Riksgäldskontoret samt upplåning i utländsk valuta. Vidare föreslås ett formellt anslag på 1 000 kr för täckande av utgifter för skadeersättningar. Utskottet tillstyrker dessa förslag.
Statsstöd till exportkrediter
Exportkredit med statligt stöd kan lämnas i enlighet med internationellt överenskomna regler. Sådana krediter lämnas av AB Svensk Exportkredit. Från ett särskilt anslag betalas ersättning till Svensk Exportkredit för skillnaden mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförluster inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter. Budgetåret 1992/93 uppgick denna ersättning till 65,5 miljoner kronor.
Av budgetpropositionen framgår att det har skett en anpassning av villkoren för de statsstödda krediterna till marknadsräntorna, vilket har gjort att subventionsinslaget i stort sett upphört. Verksamheten kan komma att ge ett överskott för budgetåret 1994/95. Eftersom utfallet inte kan beräknas föreslås ett formellt belopp på 1 000 kr.
Svensk Exportkredit och EKN stöder ofta samma exportaffär. Exportkontrakten hos de svenska företagen omfattar i ökande utsträckning både svenska och utländska leveranser. Reglerna för exportkreditfinansiering av utländska varor ingående i svenska exportaffärer är emellertid striktare än garantireglerna för exporten av sådana varor. Regeringen föreslår därför att de regler som gäller för Svensk Exportkredit skall anpassas till de bestämmelser som EKN har att tillämpa.
I propositionen föreslås vidare ett formellt anslag på 1 000 kr för att täcka kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg. Stödformen har upphört men äldre åtaganden kan behöva infrias.
För att täcka kostnader för ett tidigare system för förmånliga krediter till u-länder föreslår regeringen ett förslagsanslag på 50 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker de förslag som nu redovisats beträffande statsstödd kreditgivning.
Importförbud
Brotten i Kina mot mänskliga fri- och rättigheter är väldokumenterade, anförs det i motion 1993/94:N293 (fp). Uppgifter finns om att tusentals fångar under hälsovådliga förhållanden tvingas delta i produktionen av varor som exporteras. Det är främmande att gynna denna export, hävdar motionären. Hon föreslår att Sverige i likhet med Förenta staterna skall införa importförbud för varor tillverkade i fångläger i Kina.
En rad internationella överenskommelser behandlar frågan om användning av fångar och tvångsarbetskraft. Dit hör bl.a. den internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om avskaffande av tvångsarbetskraft och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Användningen av fångar som arbetskraft berörs även i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Undantag från förpliktelserna enligt avtalet medges (artikel XXe) om åtgärden avser varor framställda av fångar. Sådana åtgärder får dock inte tillämpas på ett sätt som innebär en godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan länder där samma förhållanden råder.
Sverige har sedan lång tid haft den principiella hållningen att inte ansluta sig till ekonomiska sanktioner som inte har beslutats av eller rekommenderats av FN:s säkerhetsråd. Endast sådana sanktioner har ansetts ha förutsättningar att vinna tillräcklig anslutning för att bli effektiva. Beslut av säkerhetsrådet har också bedömts erforderligt för att Sverige i sanktionssyfte skall frångå sina förpliktelser på handelns område enligt GATT (jfr prop. 1984/85:56 s. 25, bet. UU6).
I syfte att Sverige snabbt skall kunna följa ett beslut eller en rekommendation av FN:s säkerhetsråd infördes år 1971 lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner (sanktionslagen). Lagen är formellt i kraft men kan bara tillämpas för att följa ett beslut eller en rekommendation av säkerhetsrådet. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1993 kan den också tillämpas om samarbetet inom Europeiska gemenskaperna eller inom Europeiska säkerhetskonferensen för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt intresse att sådana åtgärder vidtas. Lagen innehåller bemyndiganden för regeringen att bl.a. förbjuda import av varor. Riksdagen måste i efterhand godkänna regeringens åtgärd.
Undantag från den nämnda principen att åtgärder kan vidtas först efter beslut av säkerhetsrådet har endast gjorts i ett par fall och då i fråga om sanktioner mot Sydafrika. Bl.a. infördes genom en särskild lag förbud mot import av jordbruksvaror från Sydafrika fr.o.m. den 1 januari 1986 (prop. 1985/86:52, bet. UU12). I den aktuella propositionen hänvisades till att FN uppmanat medlemsstaterna att vidta åtgärder mot Sydafrika och att flera länder infört olika typer av sanktioner. Import av jordbruksvaror förbjöds, eftersom Sydafrika på grund av apartheidsystemet hade en omfattande användning av fångar och tvångsarbetskraft inom jordbruket. I propositionen anfördes vidare att om det kunde visas att fångar och tvångsarbetskraft används i stor utsträckning även inom andra sektorer var regeringen beredd att föreslå importförbud även för varor från dessa sektorer.
Förenta staterna har infört förbud mot import av varor tillverkade av fångar i Kina. Dessa länder har även ingått ett avtal om tillvägagångssättet vid amerikanska undersökningar av kinesiska produktionsanläggningar. Utöver Förenta staterna har enligt uppgift inga länder vidtagit sådana sanktioner mot Kina.
Statsrådet Ulf Dinkelspiel besvarade i maj 1993 en fråga av Rolf L Nilson (v) om åtgärder mot kinesiskt tvångsarbete (RD 1992/93:115). Statsrådet redogjorde för GATT-reglerna på området och omtalade att Kina inte är medlem i GATT men att anslutningsförhandlingar pågår. I dessa sammanhang hade frågan om tvångsarbete inte tagits upp. Det hade inte heller skett i överläggningar på bilateral nivå mellan Sverige och Kina. I dessa sammanhang hade emellertid, påpekade statsrådet, svenska regeringsföreträdare vid olika tillfällen under senare år allmänt påtalat brott mot de mänskliga rättigheterna i Kina. Han underströk att frågor rörande mänskliga rättigheter utgör en viktig komponent i den bilaterala dialogen med Kina i samband med besöksutbyte i båda riktningarna. Utrikesminister Margaretha af Ugglas omtalade i maj 1993 i ett svar på en annan fråga att den svenska kritiken mot situationen för de mänskliga rättigheterna har tagits upp vid besök i Sverige av Kinas utrikesminister och vice premiärminister (RD 1992/93:112). Vid detta besökstillfälle nämnde den svenska utrikesministern att Sverige önskade sända en expertdelegation till Kina och Tibet för att studera frågor kring mänskliga rättigheter och det kinesiska rättssystemet. Den kinesiske utrikesministern hade ställt sig positiv till detta.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer den nämnda expertdelegationen att inom kort besöka Kina och Tibet. Syftet är dels att markera att Sverige allmänt följer utvecklingen för de mänskliga rättigheterna i Kina och Tibet, dels att studera rättstillämpningen. Härutöver skall delegationen undersöka om det finns förutsättningar för att inleda samarbetsprojekt, t.ex. när det gäller utbildning av jurister och modernisering av rättsväsendet.
Under den allmänna motionstiden har det väckts ett par motioner som tar upp frågor kring respekten för mänskliga fri- och rättigheter i Kina och Tibet. Dessa motioner behandlas senare under våren 1994 av utrikesutskottet.
Som framgår av den lämnade redovisningen har Sverige vid upprepade tillfällen påtalat brotten i Kina mot de mänskliga fri- och rättigheterna. Den nämnda expertdelegationens besök visar att Sverige även fortsättningsvis följer utvecklingen på detta område. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motion 1993/94:N293 (fp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4 punkt B 6 till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 9 018 000 kr,
2. beträffande internationell råvarulagring att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4 punkt B 7 till Internationell råvarulagring för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 750 000 kr,
3. beträffande exportfrämjande verksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4 punkt E 2 till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 149 785 000 kr,
4. beträffande organisation för Exportrådet att riksdagen avslår motion 1993/94:N218,
5. beträffande riktlinjer för exportkreditgarantigivning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U313 yrkandena 11, 12 och 14, 1993/94:N207, 1993/94:N243, 1993/94:N281 yrkande 5, 1993/94:N304 yrkandena 1, 7 och 8 och 1993/94:A450 yrkande 26, res. 1 (nyd) men. (v) - delvis
6. beträffande riskspridning att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4 punkt E 3 moment 5 godkänner vad som anges i propositionen om riskspridning i Exportkreditnämndens engagemang,
7. beträffande Exportkreditnämndens organisation m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:N304 yrkandena 2--4 och 9, res. 2 (nyd)
8. beträffande ramar för exportkreditgarantier att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4 punkt E 3 moment 1 och med avslag på motionerna 1993/94:U313 yrkande 10 och 1993/94:N304 yrkande 5 medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av 30 000 000 000 kr för N-garantier och 60 000 000 000 kr för LT-garantier, res. 3 (nyd)
9. beträffande Exportkreditnämnden i övrigt att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4 punkt E 3 momenten 2--4 och 6
a) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr, b) godkänner att den rörliga kredit som ställs till Exportkreditnämndens förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten, c) godkänner att Exportkreditnämndens upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 000 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 200 000 000 kr för den nya verksamheten, d) till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
10. beträffande statsstödd exportkreditgivning att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 4 punkterna E 7--E 9
a) godkänner att AB Svensk Exportkredit tillämpar samma ursprungsregler som Exportkreditnämnden, b) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr, c) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr, d) till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr,
11. beträffande importförbud att riksdagen avslår motion 1993/94:N293. men. (v) - delvis
Stockholm den 17 mars 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riktlinjer för exportkreditgarantigivning (mom. 5)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med "Utskottet vill" och slutar på s. 9 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Sverige förefaller vara ett av de få länder -- om inte det enda landet -- som i praktiken tillämpar de regler som överenskommits inom OECD när det gäller exportkreditgarantigivning. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den rådande höga arbetslösheten anser utskottet det vara motiverat med en ändring av riktlinjerna för EKN. Nämnden bör enligt utskottets uppfattning ges möjlighet att ta större risker, särskilt om sysselsättningen i svenska företag kan tryggas. Även regionalpolitiska motiv bör kunna påverka garantigivningen. Det är vidare av stor betydelse att EKN kan erbjuda villkor som är likvärdiga med dem som instituten i konkurrenternas hemländer erbjuder. EKN bör därför ha en mer flexibel policy när det gäller premienivå, riskbedömning och krav på självrisk så att matchning möjliggörs. Kravet på att garantigivningen skall gå ihop ekonomiskt bör mildras.
Genom en ändring av policyn i enlighet med vad utskottet nu har beskrivit skapas förutsättningar för EKN att lämna garantier som kan säkerställa att de svenska exportföretagen erhåller ett ökande antal order från utlandet och därmed också kan hålla uppe sysselsättningen. Ett uttalande av riksdagen med den angivna innebörden innebär att motionerna 1993/94:U313 (nyd) och 1993/94:N304 (nyd) blir tillgodosedda liksom i allt väsentligt motionerna 1993/94:N207 (s), 1993/94:N243 (s), 1993/94:N281 (v) och 1993/94:A450 (s), alla i nu aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande riktlinjer för exportkreditgarantigivning att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:U313 yrkandena 11, 12 och 14 och 1993/94:N304 yrkandena 1, 7 och 8 och med anledning av motionerna 1993/94:N207, 1993/94:N243, 1993/94:N281 yrkande 5 och 1993/94:A450 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Exportkreditnämndens organisation m.m. (mom. 7)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste EKN:s verksamhet bli mer marknadsinriktad och utformas i närmare samverkan med de främsta kunderna, exportföretagen. Detta skulle kunna uppnås genom att EKN slås samman med Exportrådet, som har en mer företags- och försäljningsinriktad profil och som i stor utsträckning har samma målgrupp som EKN. En sammanslagning skulle leda till en kraftsamling av de exportfrämjande insatserna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om hur denna organisationsförändring kan genomföras. Vid en sådan översyn bör också handläggnings- och beslutsrutinerna uppmärksammas i syfte att föreslå förändringar som gör att företag som ansökt om garantier kan få besked snabbare.
EKN:s korta garantigivning är till stor del konkurrensutsatt och har bl.a. av det skälet förts över till en särskild avdelning. Utskottet anser att det är naturligt att nu fortsätta processen med sikte på en privatisering. Regeringen bör därför låta utforma ett konkret program för bolagisering och privatisering av verksamheten med den korta garantigivningen.
Genom ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad som nu anförts tillgodoses motion 1993/94:N304 (nyd) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande Exportkreditnämndens organisation m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N304 yrkandena 2--4 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Ramar för exportkreditgarantier (mom. 8)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste EKN i ökad utsträckning aktivt marknadsföra möjligheterna att få exportkreditgarantier. Tillsammans med ändrade riktlinjer för garantigivningen kan detta väntas leda till en ökad efterfrågan på garantier. Regeringens förslag är mot denna bakgrund otillräckligt, och utskottet föreslår att ramarna för de båda systemen höjs med vardera 5 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslagit. Därigenom blir motionerna 1993/94:U313 (nyd) och 1993/94:N304 (nyd) tillgodosedda i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande ramar för exportkreditgarantier att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 4 punkt E 3 moment 1 och med bifall till motionerna 1993/94:U313 yrkande 10 och 1993/94:N304 yrkande 5 medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för N-garantier och 65 000 000 000 kr för LT-garantier.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I Östeuropa finns ett stort behov av investeringar i ny, miljövänlig teknik och i anläggningar av olika slag. Svenska företag har en betydande kompetens som kan användas i dessa sammanhang. En förutsättning är dock att finansieringsfrågorna kan lösas. Regeringen bör därför anmodas att göra en översyn av reglerna för exportkreditgarantigivning så att svenska företags satsningar på bl.a. riskfyllda miljö- och infrastrukturprojekt i östra Europa underlättas. Genom ett uttalande från riksdagens sida av denna innebörd blir motion 1993/94:N281 (v) tillgodosedd i aktuell del liksom också motion 1993/94:N243 (s).
Enligt min uppfattning måste Sverige vara mer aktivt och pådrivande i internationella sammanhang än hittills i kritiken mot kränkningarna i Kina av mänskliga rättigheter. Sverige bör ta initiativ till att Kinas anslutning till GATT kopplas till frågan om tvångsarbete i fångläger. Även i Sveriges bilaterala kontakter med Kina måste förekomsten av tvångsarbete under omänskliga förhållanden vara en återkommande fråga. Den nu aviserade expertdelegationen för studium av de mänskliga rättigheterna i Kina är ett bra första steg. I nästa skede är det angeläget att Sverige försöker få till stånd en internationell delegation för direkta inspektioner av kinesiska fångläger. Vidare bör en noggrann utredning göras av om det förekommer import till Sverige av varor tillverkade i fångläger. Härefter kan ställning tas till om ett importförbud bör införas. Riksdagen bör genom ett uttalande hemställa att regeringen vidtar de angivna åtgärderna. Härigenom skulle huvudsyftet med motion 1993/94:N293 (fp) bli tillgodosett i allt väsentligt.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 5 och 11 bort ha följande lydelse:
5. beträffande riktlinjer för exportkreditgarantigivning att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N243 och 1993/94:N281 yrkande 5 och med anledning av motionerna 1993/94:U313 yrkandena 11, 12 och 14, 1993/94:N207, 1993/94:N304 yrkandena 1, 7 och 8 och 1993/94:A450 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
11. beträffande importförbud att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N293 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del.