Vissa trafiksäkerhetsfrågor
Betänkande 1992/93:TU4
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU04
Vissa trafiksäkerhetsfrågor
Innehåll
1992/93
TU4
Sammanfattning
Utskottet anser att trafiksäkerhetsarbetet kan effektiviseras om det samlade ansvaret för vägtrafiken och säkerheten på vägarna samlas i en enda myndighet. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag i proposition 1992/93:2 att Trafiksäkerhetsverket läggs ned fr.o.m. den 1 januari 1993 och att dess arbetsuppgifter övertas av Vägverket. Utskottet anser dock att förarprövningen inte bör läggas på Vägverket och att regeringen därför skyndsamt bör överväga vart den skall flyttas. I avvaktan härpå godtar dock utskottet att den överförs till Vägverket. Utskottet behandlar i betänkandet även närmare 50 motionsyrkanden som främst gäller olika regler och föreskrifter inom trafiksäkerhetsområdet och riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet bedömer att flera av dessa motionsyrkanden kan vara väl ägnade att främja trafiksäkerheten. Med hänvisning till bl.a. det beredningsarbete som för närvarande pågår inför ett nytt samlat trafiksäkerhetspolitiskt program avslås dock samtliga dessa motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats åtta reservationer. De frågor som reservationerna avser samt de partigrupper som har avgett dessa redovisas översiktligt i avsnittet Hemställan i utskottets yttrande (s. 29--31).
Till betänkandet har vidare fogats två särskilda yttranden, nämligen av en m-ledamot om hastighetsgränser samt av en s-ledamot om biltelefoner.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:2 om vissa organisatoriska frågor inom trafiksäkerhetsområdet 1. att riksdagen godkänner att Trafiksäkerhetsverket läggs ned med utgången av år 1992, 2. att riksdagen godkänner att de verksamheter som i dag fullgörs av Trafiksäkerhetsverket överförs till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993, 3. att riksdagen godkänner att Vägverkets nya organisation utformas i enlighet med vad i propositionen anförts (avsnitt 5), 4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen av influtna medel från försäljning av individuella registreringsskyltar.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1992/93:T2 av Maj-Inger Klingvall och Ewa Hedkvist Petersen (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att, i den aviserade organisationsförändringen, barnens problem särskilt beaktas.
1992/93:T3 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet.
1992/93:T4 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en trafiksäkerhetsdelegation samt beträffande förarprövningens och registerfrågornas organisatoriska placering.
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari 1992
1991/92:T217 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av trafiksäkerhetskampanj om vägrenskörning och vänstersväng.
1991/92:T401 av Bengt Silfverstrand och Karin Wegestål (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i vägtrafikförordningen att telefonering under pågående bilkörning enbart får ske med s.k. handsfree-utrustning fr.o.m. den 1 juli 1993.
1991/92:T402 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (båda s) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om registrering och kontrollbesiktning av släpfordon dragna av jordbrukstraktorer.
1991/92:T403 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för bilregistret.
1991/92:T404 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av kontrollmärke för trafikförsäkring av fordon.
1991/92:T405 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring innebärande att stillastående lastfordon skall vara försedda med väl synlig ljusanordning.
1991/92:T406 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av bestämmelser så att man får framföra moped från det kalenderår man fyller 15 år.
1991/92:T407 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för säkrare skoltransporter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:T408 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheter bör ges att i Årjängs och Torsby kommuner få utföra den obligatoriska bilprovningsverksamheten vid en auktoriserad bilverkstad.
1991/92:T409 av Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bestämmelser om reglerad användning av biltelefon ur trafiksäkerhetssynpunkt.
1991/92:T410 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att trafikmärket som påbjuder stopplikt utformas enligt svenska språkets normer.
1991/92:T411 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hastigheten på vissa vägar.
1991/92:T412 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att tidigare gällande regler för stänkskydd på personbilar skall återinföras.
1991/92:T413 av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av personbilar som överskridit tio års ålder.
1991/92:T414 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av bestämmelser som gör det möjligt att få framföra moped från det kalenderår man fyller 15 år.
1991/92:T415 av Göran Lennmarker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekommenderad hastighet i kurvor.
1991/92:T416 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiksäkerhetsinformation från Konsumentverket.
1991/92:T417 av Bengt Dalström och Kenneth Attefors (båda nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast låta sätta upp turistvänliga vägskyltar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om täckande av kostnaderna för de nya turistskyltarna genom bortrationalisering av andra onödiga vägskyltar.
1991/92:T418 av Elver Jonsson och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anvisningar till Vägverket för att inom ramen för anslaget till frivilligt och ideellt trafiksäkerhetsarbete genomföra en särskild kampanj för utdelning och användande av reflexer i trafiken.
1991/92:T419 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utfartsskyltning.
1991/92:T421 av Ian Wachtmeister och Max Montalvo (båda nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet på motorvägar skall vara 130 km/tim, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet på motortrafikleder skall vara 110 km/tim, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet på mycket fina landsvägar skall vara 110 km/tim, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet för tung trafik utan släp skall vara 90 km/tim på landsväg, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högsta tillåtna hastighet för tung trafik med släp skall vara 90 km/tim på landsväg.
1991/92:T423 av Lars Björkman och Hans Nyhage (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontrollbesiktning av fordon.
1991/92:T424 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i vägtrafikkungörelsen att fordon som huvudsakligen är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning, men är utrustad med en elektrisk hjälpmotor på viss maximal effekt och kan framföras med viss maximal hastighet, skall klassas som cykel.
1991/92:T425 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att vägtrafikkungörelsen ändras så att det blir möjligt för länsstyrelsen att fatta beslut om nedsättning av hastighetsgränsen för längre sträckor och för hela områden, 2. att riksdagen hos regeringen begär att vägtrafikkungörelsen ändras så att det klart framgår att Trafiksäkerhetsverket eller annan ansvarig myndighet också skall väga in miljöhänsyn, när hastighetsgränserna sätts.
1991/92:T426 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö- och trafiksäkerhetskrav för veteranbilar.
1991/92:T427 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring vad gäller skyddsdräkt som obligatorisk utrustning vid framförande av motorcykel.
1991/92:T428 av Barbro Westerholm och Christer Lindblom (båda fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av vägtrafikkungörelserna att bötesbeloppet höjs vid hastighetsöverträdelser, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av vägtrafikkungörelserna att bötesbeloppet höjs vid överträdelse av skyldigheten att stanna vid rött ljus, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av körkort, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om trafiksäkerhet.
1991/92:T429 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motorhobbyns kulturstatus, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om positivt tänkande för att finna lokaler och ytor för hobbyfolket, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hjälpa till rätta i stället för att mota fordonshobbyn, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om viss dispens från E-märkning.
1991/92:T430 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 11 § fordonskungörelsen (1972:595) så att högt placerat extra bromsljus blir obligatorisk utrustning för bil, 2. att riksdagen hos regeringen begär att Trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda var sådant bromsljus, ur trafiksäkerhetssynpunkt, bäst placeras i bakrutan.
1991/92:T431 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hastigheten och miljön.
1991/92:T432 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av förordningen om utbyte av utländska körkort.
1991/92:T434 av Erling Bager (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta gränsvärden för den vidgade lämplighetsprövningen.
1991/92:T903 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att transportmedlet GO-PED bör jämställas med cykel eller moped och tillåtas i asfalterade områden.
1991/92:T907 av Anders Svärd (c) och Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd till uppbyggnaden av ett utbildningscentrum för den tunga trafikens behov vid Ytongbanan i Kumla.
1991/92:L609 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om körkort för diabetiker.
Utskottet
1 Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande trafiksäkerheten med utgångspunkt från dels regeringens förslag om en förändrad organisation av trafiksäkerhetsarbetet (prop. 1992/93:2 om vissa organisatoriska frågor inom trafiksäkerhetsområdet) och tre anknytande motioner, dels 35 motioner från den allmänna motionstiden i januari 1992. Behandlingen av trafiksäkerhetsarbetets organisation inleds med en kort bakgrundsbeskrivning. Därefter redovisas regeringens förslag, motionsförslag samt utskottets ställningstaganden. Övriga trafiksäkerhetsfrågor behandlas ämnesvis under sju rubriker, nämligen Hastighetsgränser, Fordonsfrågor, Körkorts- och utbildningsfrågor, Kontrollbesiktning, Vägmärken, Andra trafiksäkerhetsfrågor och Övriga frågor.
2 Trafiksäkerhetsarbetets organisation
2.1 Bakgrund
Trafiksäkerhetsarbetet i Sverige har successivt vuxit fram i takt med bilismens utveckling. Nya uppgifter har efter hand tillkommit som lagts på olika organ med närliggande verksamheter eller på nyskapade organisationer. Dagens trafiksäkerhetsarbete berör sammanlagt ett 30-tal myndigheter som sorterar under ett flertal departement. Härtill kommer många organisationers och enskildas frivilligarbete. Central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i vägtrafiken är Trafiksäkerhetsverket (TSV). TSV inrättades den 1 januari 1968. Enligt sin instruktion har TSV till uppgift att särskilt samordna trafiksäkerhetsarbetet. Verket ansvarar också för bil- och körkortsregistren, frågor om körkort, trafik på väg, fordon och trafiksäkerhetsinformation. TSV:s verksamhet finansieras helt med avgifter. De stora intäktsposterna är registerhållningsavgifter, förarprovsavgifter, körkortsavgifter och avgifter för debitering av vägtrafikskatt. Verksamhetens kostnader uppgick budgetåret 1990/91 till totalt ca 470 miljoner kronor. Antalet anställda vid TSV är ca 600 personer. Av dessa tjänstgör ca 190 vid registeravdelningen i Örebro, ca 100 vid centralförvaltningen i Borlänge samt ca 310 inom den regionala organisationen. Till följd av den oroande olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-talet samt den splittring av trafiksäkerhetsarbetet som bedömdes råda mellan ett stort antal myndigheter och frivilligorganisationer tillsattes i december 1990 en särskild utredare med uppgift att se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Utredaren avlämnade den 30 december 1991 betänkandet Det framtida trafiksäkerhetsarbetet (SOU 1991:79). Betänkandet har remissbehandlats. Mot bakgrund av den korta tid som trafiksäkerhetsutredningen hade till sitt förfogande har vidare på regeringens uppdrag Vägverket och Trafiksäkerhetsverket utfört kompletterande utredningar om hur en sammanläggning av de båda myndigheterna kan utformas.
2.2 Regeringens förslag
Kommunikationsministern inleder sitt förslag till organisationsförändring med att framhålla att säkerheten på vägarna, i trafiken och i fordonen berör oss alla. Ett högt utvecklat samhälle som präglas av och förutsätter rörlighet måste därför göra stora satsningar på ett offensivt och effektivt trafiksäkerhetsarbete. Frågorna kring trafiksäkerheten betecknas vidare som komplexa, vilket innebär att trafiksäkerhetsarbetet kräver ett tålmodigt arbete där nytta dras av tekniska landvinningar, förbättringar i vägmiljön, ändrade värderingar, förbättrade kunskaper och färdigheter m.m.
I sin fortsatta framställning nämner kommunikationsministern
att han senare för regeringen avser redovisa sina överväganden
till riksdagen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program.
Redan nu anser han dock att det finns skäl för en förändring av
trafiksäkerhetsarbetets organisation. Därmed anges att en
organisatorisk plattform kan skapas för att påskynda
genomförandet av det kommande samlade trafiksäkerhetspolitiska
programmet.
För en förändrad organisation talar enligt propositionen att
väghållningen redan i dag omfattar uppgifter som inte enbart tar
sikte på vägen och dess egenskaper utan också förhållandet till
fordonen och trafikanterna. Vid vägbyggande och vägunderhåll
uppges trafiksäkerhetsaspekten få en alltmer framträdande roll.
Det är därmed naturligt enligt kommunikationsministern att
uppgifter rörande trafiksäkerheten förs över till Vägverket och
att väghållaransvaret därmed också kommer att omfatta
trafiksäkerheten i ett övergripande perspektiv. Som en följd av
detta föreslås att TSV läggs ned fr.o.m. den 1 januari 1993 och
att Vägverket fr.o.m. denna tidpunkt övertar de uppgifter som i
dag ligger på TSV.
När det gäller hur TSV:s uppgifter skall inordnas i
Vägverkets organisation föreslås att det bör ankomma på
Vägverket att inom ramen för sin nuvarande organisation fördela
de från TSV övertagna uppgifterna på ett sådant sätt att
effekterna av det utökade väghållaransvaret uppnås och att en
helhetssyn präglar den framtida väghållningen. Med hänsyn till
att de uppgifter som Vägverket övertar är såväl av föreskrivande
som av tillämpande karaktär anges att det är väsentligt att en
tydlig organisatorisk åtskillnad görs mellan dessa uppgifter. I
sammanhanget anges att det är angeläget att den självständiga
ställning som registeravdelningens verksamhet har kan
säkerställas även framgent. Kommunikationsministern konstaterar
vidare att omorganisationen innebär att ansvaret för
trafiksäkerhetsinformationen förändras genom att Vägverket
fortsättningsvis får betalningsansvaret för den pläderande
trafiksäkerhetsinformationen.
I propositionen redogör kommunikationsministern även för de
finansieringsmässiga konsekvenserna av en avveckling av TSV och
ett överförande av uppgifter till Vägverket. Nuvarande
förhållande innebär att TSV:s verksamhet är helt
avgiftsfinansierad medan Vägverkets verksamhet i huvudsak
finansieras genom anslag över statsbudgeten. I propositionen
anges att regeringen, mot bakgrund av verkets nya organisation
och det nya planeringssystemet, tidigare har gett Vägverket i
uppdrag att utreda och lämna förslag till en ny
anslagskonstruktion. Med hänsyn till det beredningsarbete som
pågår framhåller kommunikationsministern att han avser återkomma
till regeringen med en redovisning av TSV:s anslag i samband med
förslag om en ny anslagskonstruktion för Vägverket.
Beträffande användningen av influtna medel från försäljning
av individuella registreringsskyltar ("skyltfonden") förordas en
förändring av rätten att besluta om medlens användning. Det
föreslås sålunda att Vägverket -- i stället som för närvarande
regeringen -- får disponera fondmedlen för
trafiksäkerhetsändamål.
2.3 Motionsförslag
Med anledning av regeringens förslag har tre motioner väckts. Motionärerna har ingen erinran mot förslaget att Trafiksäkerhetsverket avvecklas men föreslår en delvis förändrad organisationsstruktur samt tar upp frågor om särskilt hänsynstagande till barnens trafiksituation och behovet av en samlad utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet.
I motion T4 (s) framhålls att en viktig princip i samband med den aktuella organisationsförändringen bör vara att renodla och tydliggöra de roller som olika aktörer har. Regeringens förslag ifrågasätts mot denna bakgrund eftersom det kommer att innebära att en sammanblandning sker inom Vägverket av föreskrivande och tillämpande uppgifter. Detta gäller exempelvis beträffande förarprövningen där det anges att minst lika stora samordningsvinster bör vara möjliga att uppnå om dessa uppgifter i stället övertas och inordnas i AB Svensk Bilprovnings (ASB) organisation. För en sådan lösning talar också enligt motionärerna att en viss serviceförbättring därmed skulle kunna vara möjlig att uppnå. Detta innebär enligt motionen att endast TSV:s körkortsbyrå bör inordnas inom Vägverkets organisation. För TSV:s registeravdelning förordas från motsvarande principiella utgångspunkt att en organisatorisk knytning sker till ASB. Därmed kan all registerservice samlas hos en enda aktör och verksamheten i sin helhet finansieras via registerhållningsavgifterna. På så sätt underlättas också utvecklingen av data- och kommunikationssystemen, samtidigt som samordningsvinster blir möjliga. Att samla all registerservice inom ASB anges också skapa möjligheter att effektivisera fordonskontrollen. I motionen framhålls vidare att det inte bör överlåtas till det nya Vägverket att besluta om inriktningen och den övergripande prioriteringen av trafiksäkerhetsarbetet. En särskild trafiksäkerhetsdelegation behövs, som föreslagits av trafiksäkerhetsutredningen, för politisk styrning och förankring av trafiksäkerhetsarbetet. Delegationen bör knytas till Kommunikationsdepartementet, som bör ha det övergripande ansvaret för trafiksäkerheten.
I motion T2 (s) erinras om riksdagens mål för trafiksäkerheten i vilket det fastlagts att barnens problem skall beaktas särskilt. Motionärerna konstaterar dock att propositionen varken diskuterar eller ger förslag som tar hänsyn till barnens speciella behov och skydd. För att säkerställa ett fortsatt trafiksäkerhetsarbete utifrån barnens behov anförs att det gäller att ta vara på de erfarenheter och den kompetens som byggts upp inom Trafiksäkerhetsverket. Förutom särskild beteendevetenskaplig kompetens framhålls att det behövs resurser för att leva upp till riksdagens målsättningsbeslut om barnens trafiksäkerhet. Enligt motionen bör därför klargöras hur ett effektivt och målinriktat trafiksäkerhetsarbete utifrån barnens behov skall kunna tillgodoses. En annan fråga som behöver klarläggas är vidare hur staten skall stödja det regionala och lokala arbetet med barns och ungdomars trafiksäkerhet.
I motion T3 (fp) framhålls att såväl trafiksäkerhetsarbetet som trafiksäkerhetsinformationen är starkt motiverat med hänsyn till en för många gemensam strävan att reducera olyckorna både av humanitära och ekonomiska skäl. För att få en slagkraftig och resurssnål organisatorisk lösning bör enligt motionären helt nya möjligheter prövas. Därvid är det viktigt att väga in möjligheten att i framtiden alltmer ta i anspråk de ideella motororganisationerna i en bred folklig satsning på trafiksäkerhet. Därmed kan den höga ambitionen inom trafiksäkerhetsarbetet bibehållas trots att TSV avskaffas. I motionen konstateras vidare att ett förhållandevis stort antal myndigheter och organ har ansvar för trafiksäkerheten. Det är därför enligt motionären angeläget att regeringen gör en utvärdering som omfattar dels trafiksäkerhetsarbetets organisation, dels trafiksäkerhetsläget för perioden fram till slutet av år 1994. Förutom denna utvärdering, som bör tillställas riksdagen under våren 1995, behöver riksdagen enligt motionären också hållas fortlöpande informerad.
2.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet vill beträffande frågan om Trafiksäkerhetsverkets avveckling inledningsvis erinra om att redan år 1983 behandlades i riksdagen frågan om omorganisation av trafiksäkerhetsarbetet. Bakgrunden var ett enskilt motionsyrkande av Birger Rosqvist (s) om en sammanslagning av Trafiksäkerhetsverkets och Vägverkets verksamhetsområden (mot. 1982/83:1963). Efter det att motionen remissbehandlats konstaterade utskottet att praktiskt taget samtliga remissinstanser ansåg att sannolikheten var stor för att en ökad samordning av trafiksäkerhetsarbetet leder till såväl en slagkraftigare organisation som ekonomiska besparingar. Ett enigt utskott gav mot denna bakgrund regeringen till känna att en utredning bör tillsättas för att förutsättningslöst studera ekonomiska och andra konsekvenser av en ökad samordning av trafiksäkerhetsarbetet (bet. TU 1983/84:2, rskr. 21). Utskottet konstaterar att utvecklingen därefter och det utredningsarbete som nu har utförts bekräftar och förstärker uppfattningen om behovet av en omorganisation i syfte att öka effektiviteten och skapa möjligheter för en helhetssyn på väg- och trafiksäkerhetsfrågorna. Även om TSV på ett förtjänstfullt sätt medverkat i det trafiksäkerhetspolitiska utvecklingsarbetet och aktivt bidragit till en säkrare trafikförsörjning kan en omorganisation leda till ett effektivare utnyttjande av satsade resurser. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att Trafiksäkerhetsverket avvecklas i samband med utgången av år 1992.
Utskottet övergår nu till att behandla trafiksäkerhetsarbetets organisation och regeringens förslag om Vägverkets verksamhet och organisation.
Utskottet konstaterar att de uppgifter som Vägverket enligt regeringens förslag skall överta är av såväl föreskrivande som tillämpande karaktär. Utskottet delar kommunikationsministerns uppfattning att det är väsentligt att en tydlig organisatorisk åtskillnad görs mellan dessa principiellt skilda uppgifter. Detta talar enligt utskottets mening för att förarprövningen flyttas ut från Vägverket. Utskottet anser därför att regeringen bör överväga vem som bör utföra denna förarprövning och snarast för riksdagen redovisa ett förslag till lösning av frågan. I avvaktan härpå bör regeringens förslag att Vägverket skall svara för denna verksamhet godtas. Vad utskottet nu anfört om förarprövningen, vilket innebär att motion T4 (s) avstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkandet i motion T4 (s) att föra över registeravdelningen till AB Svensk Bilprovning. Som framhålls i propositionen är det naturligt att i det utvidgade väghållningsansvaret även inrymma ett ansvar för registreringen av de fordon som faktiskt utnyttjar vägnätet. I likhet med kommunikationsministern anser utskottet att det därvid är väsentligt att registeravdelningens självständiga ställning säkerställs. Av det anförda följer att motion T4 (s) avstyrks i denna del och regeringens förslag tillstyrks.
Beträffande övriga organisationsförslag i propositionen har utskottet inga erinringar. Det innebär att de verksamheter som i dag fullgörs av Trafiksäkerhetsverket överförs till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993. Utskottet vill dock erinra om vad utskottet ovan anfört om förarprövningens organisatoriska tillhörighet. Regeringens förslag innebär vidare att det ankommer på Vägverket att inom ramen för sin nuvarande organisation fördela de från TSV övertagna uppgifterna på ett sådant sätt att effekterna av det utökade väghållaransvaret uppnås och att en helhetssyn präglar den framtida väghållningen. Med hänsyn till att de uppgifter som övertas från TSV är såväl av föreskrivande som av tillämpande karaktär vill utskottet framhålla vikten av att en tydlig organisatorisk åtskillnad därvid görs mellan dessa skilda uppgifter.
Utskottet tillstyrker även regeringens förslag att Vägverket bör få disponera medlen från försäljning av individuella registreringsskyltar för trafiksäkerhetsändamål.
Vad gäller det förslag som väckts i motion T4 (s) om att inrätta en särskild trafiksäkerhetsdelegation som knyts till Kommunikationsdepartementet vill utskottet framhålla att inrättandet av nya övergripande organ för trafiksäkerhetsarbetet kan medföra att ansvarsfördelningen blir oklar. Utskottet vill vidare klargöra att regeringen har det övergripande politiska ansvaret för trafiksäkerheten likväl som för andra trafikfrågor. Oberoende av vilken organisation som väljs kan således inte detta ansvar delegeras till andra organ. Vidare kan erinras om att det normalt är regeringen själv som har att överväga behov och förutsättningar för vilka olika typer av delegationer eller råd som bör knytas till regeringskansliet. Utskottet tycker detta är en riktig ordning. Regeringen bör själv få avgöra hur dess organisation och arbetsformer utformas. Utskottet är därför inte berett att ta något initiativ för att inrätta den i motionen begärda trafiksäkerhetsdelegationen. Motionen avstyrks följaktligen i denna del.
Beträffande motion T2 (s), som framhåller vikten av att barnens särskilda behov beaktas i samband med organisationsförändringen, vill utskottet hänvisa till riksdagens trafiksäkerhetspolitiska mål från år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU13, rskr. 159). Som ett delmål för trafiksäkerhetsarbetet fastlades i detta beslut att barnens problem skall beaktas särskilt. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att verksamheten vid Vägverket kommer att organiseras på ett sådant sätt att riksdagens mål på området kan uppnås på bästa sätt. Enligt utskottets mening är det härvid viktigt att de erfarenheter och den kompetens som byggs upp inom Trafiksäkerhetsverket tas till vara i samband med organisationsarbetet. Utskottet förutsätter vidare att den aviserade propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program även kommer att behandla barnens speciella behov och skydd. Med hänvisning till vad som nu anförts synes syftet med motion T2 (s) till väsentlig del kunna bli tillgodsett. Motionsyrkandet påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida, och avstyrks följaktligen.
Vad gäller behovet av en samlad utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet som påtalas i motion T3 (fp) konstaterar utskottet att regeringens förslag innebär att Vägverket skall bistå statsmakterna med underlag för samordning och styrning av det nationella trafiksäkerhetsarbetet. Planeringen av trafiksäkerhetsarbetet skall således inordnas i den ordinarie planeringsprocessen. Statsmakterna ges därmed enligt kommunikationsministern möjlighet att vid fastställandet av det nationella programmet för väghållningen styra inriktningen och samordningen av trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet anser det naturligt att detta beslutsunderlag även innehåller utvärderingar och resultatanalyser av det samlade trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet förutsätter vidare att den aviserade propositionen om trafiksäkerhetsarbetets närmare innehåll och inriktning kommer att uppmärksamma behovet av styrning och uppföljning från statsmakternas sida. Detta innebär att riksdagen fortsättningsvis kan ges ett utvecklat beslutsunderlag som möjliggör en ändamålsenlig parlamentarisk behandling av trafiksäkerhetsfrågorna. Utskottet utgår därmed från att de synpunkter som tas upp av motionären om behovet av såväl samlade utvärderingar som löpande information till riksdagen kan komma att beaktas. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att syftet med den nu behandlade motionen i allt väsentligt torde kunna tillgodses. Motionsyrkandet påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida, varför det avstyrks av utskottet.
3 Hastighetsgränser
Motionsyrkanden som gäller hastighetsgränser inom vägtrafiken tar upp fyra huvudfrågor, nämligen vilka hastighetsgränser som skall gälla, vilka bedömningskriterier som skall tillämpas när beslut om hastighetsgränser tas, vem som skall ha rätt att föreskriva hastighetsbegränsningar och slutligen vilka påföljder som skall gälla vid hastighetsöverskridanden.
I motion T425 (s) om sänkta hastigheter på vägarna framhålls att alla tänkbara åtgärder måste vidtas för att förbättra trafiksäkerheten och klara av nödvändiga minskningar av luftföroreningar. För att på bred front angripa problemen bör bl.a. en lokal och regional anpassning av hastighetsreglerande åtgärder underlättas. Därför förordas att länsstyrelserna bör få utökade befogenheter att besluta om nedsättning av gällande hastighetsgränser även för längre vägsträckor och för hela områden. Vidare anges att det bör vara möjligt att generellt hänvisa till miljöskäl vid nedsättning av hastighetsgräns på samma sätt som det är möjligt att göra det om lokala trafikföreskrifter tillämpas. Därför bör det enligt motionärerna uttryckas i vägtrafikkungörelsen att Trafiksäkerhetsverket, eller annan ansvarig myndighet, vid sättande av hastighetsgräns också har att väga in miljöskäl. I motion T421 (nyd) anförs att den enskilde föraren bör ges möjlighet att ta ett större personligt ansvar så att han kan avgöra vilken fart han tror sig behärska. Det anges som orimligt att en stor del av bilisterna genom att köra lite för fort skall anses vara kriminell och dömas till höga böter, när samtidigt de som är kriminella döms till milda straff eller inget straff alls. Mot denna bakgrund föreslås ett program för högsta tillåtna hastigheter enligt följande: 130 km/tim på motorväg, 110 km/tim på motortrafikled och mycket fina landsvägar, 90 km/tim på vanliga landsvägar och 90 km/tim för tung trafik även med släp.
I motion T411 (m) begärs en återgång till hastighetsgränsen 110 km/tim för samtliga de motortrafikleder och motorvägar i storstadsregionerna som omfattades av TSV:s beslut i augusti 1989 om sänkning av miljöskäl av högsta tillåtna hastighet från 110 km/tim till 90 km/tim. I motion T431 (c) pläderas för en sänkning av hastighetsgränserna av miljöskäl. Enligt motionären var 1989 års beslut beträffande hastighetssänkningar på ca 60 mil motorväg i storstadsregionerna viktigt i dagens allvarliga situation. I motionen anförs vidare att koldioxidutsläppen inte påverkas genom katalysatorreningen av bilarnas avgaser och att dessa utsläpp ökar kraftigt vid ökad hastighet. I motion T428 (fp) om trafiksäkerheten begärs att fortkörningsböterna skall höjas ytterligare för att visa att sådana regelbrott är oacceptabla.
Utskottet konstaterar att Trafiksäkerhetsverket under åren 1990 och 1991 redovisat förslag till regeringen om utformningen av hastighetsgränserna. Förslagen har remissbehandlats och är enligt vad utskottet erfarit föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet inför det samlade trafiksäkerhetspolitiska program som aviserats. Vad gäller frågan om påföljder vid hastighetsöverträdelser kan vidare nämnas att Trafikpolisutredningen (C1991:02) nyligen i betänkandet Trafikpolisen mer än dubbelt bättre har föreslagit en ändrad utformning av bötesbeloppen som innebär att böterna skärps betydligt vid svåra hastighetsöverträdelser samtidigt som trafikövervakningen förstärks betydligt (SOU 1992:81). Utredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling och avses enligt vad utskottet erfarit beredas antingen i anslutning till regeringens aviserade samlade trafiksäkerhetspolitiska program eller i samband med 1993 års budgetproposition. Utskottet förutsätter att de av motionärerna framhållna synpunkterna kommer att uppmärksammas bl.a. i samband med det pågående beredningsarbetet inför ett nytt samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
4 Fordonsfrågor
I motion T430 (kds) framhålls att högt placerade bromsljus på personbilar har stor betydelse för att uppnå en ökad trafiksäkerhet genom en minskad risk för s.k. upphinnandeolyckor. Motionären pekar på att enligt de bestämmelser som gäller i USA skall nyproducerade bilar fr.o.m. den 1 september 1985 ha centralt och högt placerade bromsljus. Motionären framhåller att ett obligatoriskt krav bör införas även i Sverige på högt placerade bromsljus på personbilar. Vidare yrkas att Trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda var ett sådant bromsljus ur trafiksäkerhetssynpunkt bäst placeras i bakrutan.
Utskottet kan konstatera att högt placerade bromsljus på personbilar har blivit allt vanligare i trafiken. Genom att nya personbilar allt oftare utrustas med sådana ljus som standard samtidigt som många bilförare med äldre fordon extrautrustar sina bilar med kompletterande bromsljus sker således en spontan utveckling som kan sägas främja trafiksäkerheten. Utskottet vill vidare erinra om att på fordonsområdet gäller med den fortsatta internationaliseringen att det blir allt viktigare att olika fordonsregler harmoniseras. Enligt vad utskottet erfarit har frågan om regler för bromsljus behandlats av en arbetsgrupp inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Ett beslut har i detta sammanhang nyligen fattats i syfte att göra det möjligt för olika europeiska länder att införa enhetliga bestämmelser om högt placerade bromsljus i sina nationella regelverk. I sammanhanget kan vidare nämnas att Trafiksäkerhetsverket i en framställning till regeringen också lämnat förslag om en regelförändring med krav på bromsljus. Ärendet bereds för närvarande inom Kommunikationsdepartementet. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att den nu behandlade motionen inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida varför den avstyrks av utskottet.
I motion T412 (s) framförs krav på att tidigare gällande regler för stänkskydd på personbilar skall återinföras. Motionärerna framhåller särskilt att vintertid och under vår- och höstbruket i jordbruksbygderna åstadkommer bilar som saknar stänklappar siktreducerande stänk på omkörda fordon. En ytterligare fördel med stänklappar är att de kan bromsa upp stenskott. Enligt motionen talar därmed starka trafiksäkerhetsskäl tillsammans med en stark folklig opinion för att frågan omprövas och hänsyn därvid tas till nya fakta och omständigheter.
Utskottet har tidigare behandlat likartade motionsförslag -- senast i betänkande 1991/92:TU2 (s. 43). Utskottet har hänvisat till att Typbesiktningsutredningen (K1977:02) i ett till TSV år 1980 angivet förslag till bestämmelser om stänkskydd hade funnit att de svenska bestämmelserna hade en så låg trafiksäkerhetseffekt i förhållande till de prisökningar och andra olägenheter som de föranledde att bestämmelserna borde avskaffas. Utredningen påpekade bl.a. att långt neddragna stänkskydd (stänklappar) kunde medför en ökning av det siktreducerande stänket runt bilen -- särskilt vid höga hastigheter -- genom att stänket från hjulen studsar mot stänklapparna, bl.a. ut mot sidorna. Utskottet konstaterar att med den föreslagna ansvarsfördelningen för det framtida trafiksäkerhetsarbetet är det en allmän uppgift för Vägverket att närmare överväga olika åtgärder som kan främja trafiksäkerheten. I denna uppgift ingår även att kritiskt följa upp tidigare vidtagna åtgärder med hänsyn till vunna erfarenheter. På regering och riksdag ankommer det främst att utfärda mål och allmänna riktlinjer för verksamheten. Vidare gäller att en utgångspunkt för utformningen av tekniska föreskrifter inom området är önskemålet om att uppnå internationell harmonisering och därmed undvika nationella särregler. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att det nu behandlade motionsyrkandet om att återinföra tidigare stänkskyddsbestämmelser inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks därför av utskottet.
I två motioner påtalas att fordonskravens utformning för veteranbilar och hobbyfordon vållar olika problem. I motion T426 (kds) anges att det är svårt för veteranbilar att uppfylla dagens hårda krav på fordonsutformning. Som exempel uppges att det finns krav på att avgasröret på en veteranbil måste förlängas med 1 m innan fordonet kan godkännas. Motionären önskar med hänvisning härtill en översyn av trafiksäkerhets- och miljökraven för veteranbilar som syftar till att mildra dagens hårda krav på säkerhet. I motion T429 (nyd) framhålls att uppemot två miljoner personer i Sverige är intresserade av hobbyfordon i någon form. Alla som håller på med hobbyfordon bör enligt motionen stödjas och uppmuntras i sin hobby. Motorhobbyn bör få status som kultur med tanke på att bilismen har funnits i ca 100 år. Kommunerna bör vidare i samråd med motorentusiaster se över om det finns oanvända byggnader och ytor som är lämpliga för utövande av olika motorhobbyaktiviteter. Statens naturvårdsverk, TSV, AB Svensk Bilprovning m.fl. bör få i uppgift att söka dialog med motorhobbyfolket och inte som nu inta en avvisande hållning. Myndigheterna bör enligt motionen ha till uppgift att stödja och ge råd och naturligtvis även kontrollera att regler efterlevs. Ett samförstånd skulle enligt motionen ge större fördelar för miljön och trafiksäkerheten. I motionen begärs vidare att för hobbyfordon -- dvs. veteranfordon, ombyggda eller hembyggda tävlingsfordon -- skall dispens ges från krav på E-märkning av avgassystem, bromsar, bilbälten, rattlås och backspeglar. En förutsättning skall här vara att fordonet kommer från länder som har test- och utvecklingsforskning på fordonsområdet.
Utskottet anser att fordonshobbyn har stor betydelse för många människor och har många positiva effekter. Särskilt bland ungdomar utgör motorintresset en viktig fritidsfråga. Det är därför angeläget att regelverket inom bl.a. fordonsområdet i möjlig mån utformas smidigt för att främja en positiv utveckling av fordonshobbyn. Det är vidare viktigt att fordonshobbyns betydelse beaktas vid överväganden om fördelning av stöd till föreningslivet och andra insatser från samhällets sida. Utskottet har erfarit att frågan om bilhobbyns situation aktualiserats i regeringskansliet. Det pågår således ett utredningsarbete för att se över dessa frågor. Enligt vad utskottet erfarit förväntas en utredningsrapport föreligga kring årsskiftet 1992/93. Utskottet bedömer att den översyn som nu görs av frågan är angelägen. Genom detta arbete bör en samordnad plattform kunna skapas för en fortsatt positiv utveckling av fordonshobbyn. Resultatet av detta arbete bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill de aktuella motionsyrkandena.
I motion T424 (nyd) riktas kritik mot att cykel med hjälpmotor klassas som moped. De krav som därmed följer på två separata bromssystem, mopedbesiktning och trafikförsäkring försvårar utvecklingsprojekt för att hitta nya miljövänliga trafiklösningar med elektriskt drivna cyklar. Motionären begär mot denna bakgrund en ändring i vägtrafikkungörelsen så att fordon som huvudsakligen är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning, men är utrustat med en elektrisk hjälpmotor på viss maximal effekt och kan framföras med viss maximal hastighet, klassas som cykel. Utskottet konstaterar att med den fortsatta europeiska integreringen ställs ökade krav på bl.a. att olika nationella fordonsregler harmoniseras. Enligt vad utskottet erfarit pågår inom EG ett arbete i syfte att harmonisera reglerna för hur mopeder skall utformas. Bl.a. övervägs regler som innebär en högsta hastighet på 50 km/tim. I detta sammanhang har även uppmärksammats frågan om ett särskilt regelverk för en enklare moped och för cyklar försedda med någon form av påhängsmotor. Utskottet anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att den nu behandlade motionen inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, varför den avstyrks av utskottet.
5 Körkorts- och utbildningsfrågor
I motion T428 (fp) om trafiksäkerheten föreslås på körkortsområdet att den som har begått ett trafikbrott inte skall få tillbaka sitt körkort utan att först avlägga ett nytt förarprov. Den som har gjort sig skyldig till ett mindre allvarligt brott eller en mindre förseelse skall få behålla sin förarbehörighet men skall få sitt körkort "spärrat", vilket innebär att föraren inom förslagsvis sex månader måste genomgå en förnyad prövning av sin kompetens. I motion T434 (fp) behandlas de gränskrav på 1,5 promille som gäller när en utvidgad lämplighetsprövning skall göras vid ansökan om körkortstillstånd efter trafiknykterhetsbrott. Motionären anger bl.a. att studier har visat att trafiknykterhetsbrott ofta har sin grund i ett uttalat alkoholberoende. Personundersökningar görs dock endast på hälften av alla som åtalas för grovt rattfylleri. Det gränsvärde som gäller för den vidgade lämplighetsprövningen bör därför enligt motionären sänkas.
Utskottet konstaterar att de körkortsfrågor som tas upp i motionerna anknyter till förslag som presenterats i betänkandet Säkrare förare (SOU 1991:39) av den statliga kommittén Körkort 2000. Utredningen, som har remissbehandlats, ingår enligt vad utskottet erfarit i regeringens beredning av den aviserade propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. I avvaktan på regeringens förslag anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
I motion T609 (c) om diabetikernas situation begärs en ändring av de medicinska körkortskrav som gäller för diabetiker. Motionärerna framhåller att diabetiker numera kan leva ett normalt liv om de följer givna ordinationer för medicin och kost. Med hänvisning härtill bedöms de särskilda medicinska körkortskraven för diabetiker som otidsenliga, onödigt besvärande och diskriminerande. Motionärerna vänder sig särskilt mot krav på återkommande läkarintyg och de krav som uppställts för att få framföra lastbil. Utskottet har föregående år i betänkande 1991/92:TU2 (s. 51--53) behandlat ett motionsförslag om medicinska krav för "CE-behörighet" för diabetiker. Utskottet hänvisade därvid till regelverket på området. Vidare informerades om att TSV, efter en uppvaktning av Svenska diabetesförbundet, nyligen gjort en översyn av körkortskraven, vilket resulterat i vissa ändrade föreskrifter på området. Utskottet konstaterar att med den ansvarsfördelning som föreslås gälla efter årsskiftet är det Vägverket som har att bedöma de frågor som tas upp i motionen. Utskottet förutsätter att verket därvid beaktar den medicinska utvecklingen som skett på området. Motionsyrkandet påkallar mot bakgrund av det anförda ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.
I motion T907 (c, m) uppmärksammas behovet av ett utbildningscentrum för yrkeschaufförer. Motionärerna anför att verksamheten på Ytongbanan i Kumla efter hand har kompletterats så att utbildning där kan ske för den tunga trafikens behov. Personlig kompetens har vidare byggts upp och lämpliga markområden finns för en utvidgning av anläggningen. Med hänsyn till vikten av att en komplett anläggning snarast kommer till stånd för utbildning av yrkeschaufförer och med hänsyn till det lämpliga läget begärs statligt stöd för genomförandet av planerna på en utbyggnad av Ytongbanan. Utskottet har tidigare år behandlat likartade motionsförslag. Utskottet pekade i betänkande 1990/91:TU5 (s.48) på att yrkesutbildning för lastbilsförare, bussförare och taxiförare bedrivs inom gymnasieskolan, inom arbetsmarknadsutbildningen och vid större trafikföretag. Utskottet var mot denna bakgrund inte berett att förorda något initiativ av riksdagen om ekonomiskt stöd till utbyggnad av Ytongbanan. I sammanhanget kan vidare nämnas att kommittén Körkort 2000 behandlat frågan om övningskörning på halt underlag (SOU 1991:39). Med hänsyn till de blandade erfarenheter som finns av halkbaneutbildning ansåg kommittén att det är viktigt att verksamheten utvärderas. En sådan utvärderingsverksamhet pågår enligt vad utskottet erfarit hos Statens väg- och trafikinstitut (VTI). Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionsyrkandet.
I motion T432 (c) behandlas reglerna för utbyte av utländska körkort. Motionären konstaterar att endast körkort ufärdade av nordiska samt EFTA och EG-stater får bytas ut mot svenska körkort. Innehavare av körkort utfärdade av andra stater måste däremot söka svenskt körkort i vanlig ordning. Detta innebär att vissa invandrare kan få sitt körkort lätt utbytt medan andra, som kanske haft körkort i många år, måste avlägga prov. Motionären begär med hänvisning härtill en översyn av bestämmelserna om byte av körkort i syfte att åstadkomma mera likartade regler. Utskottet kan konstatera att reglerna för utbyte av utländska körkort nyligen har varit föremål för en översyn inom ramen för det statliga utredningsväsendet. Kommittén Körkort 2000 presenterade sålunda år 1990 ett delbetänkande Utbyte av utländska körkort (SOU 1990:52). Bakgrunden till denna översyn var bedömningen att de tidigare mer generösa bestämmelserna innebär att många förare inte uppfyllde de kompetenskrav som gällde för att få ett svenskt körkort. Till bilden hörde vidare att utbytet av utländska körkort hade utvecklats över tiden till en resurskrävande administrativ hantering där bedömningen av äkthet och giltighet hos utländska körkortsdokument dominerade. Utbytet bedömdes heller inte ha någon funktion för att främja den internationella vägtrafiken eller för människornas rörlighet över gränserna. På grundval av utredningsbetänkandet och remissbehandlingen av detta beslöt den förutvarande regeringen i maj 1991 om att byte till svenskt körkort endast får ske av körkort som är utfärdade i Norden, inom den Europeiska gemenskapen, i Liechtenstein, i Schweiz eller i Österrike. Med hänsyn till den genomlysning som frågan nyligen har fått och det allmänna uppföljningsansvar som vilar på den ansvariga myndigheten bör motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Det avstyrks därför av utskottet.
I motionerna T406 (s) och T414 (s) behandlas åldersgränsen för mopedkörning. Motionärerna begär att ungdomar skall få köra moped fr.o.m. det år som han eller hon fyller 15 år och inte som nu först från den dag föraren fyllt 15 år. Som motiv för en ändring framhålls att nuvarande bestämmelser innebär att ungdomar som är födda sent under året utestängs från sin ordinarie kamratkrets eller kör moped olagligt. I motionerna anges vidare att trafikundervisningen i skolan med fördel kan utökas så att dagens ungdomar blir bra trafikanter. Utskottet har förståelse för de argument som framförs i motionerna. Samtidigt gäller dock att varje ålderssänkning för denna mycket utsatta trafikantgrupp kan förutses leda till negativa säkerhetseffekter. I sammanhanget kan vidare hänvisas till de överväganden som görs i anslutning till det arbete som pågår inom EG i syfte att harmonisera vissa regler kring mopedkörning. Förslag som övervägs är bl.a. en snabbare moped förenad med ett särskilt utbildningskrav. Vidare har inom ramen för detta arbete väckts frågan om att införa särskilda regler för en enklare moped eller för en cykel försedd med en påhängsmotor. Utskottet vill vidare hänvisa till den aviserade propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program som enligt vad utskottet erfarit bl.a. kan förväntas beröra trafiksäkerhetsundervisningen i skolan. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
6 Kontrollbesiktning
Frågor kring utformningen av den allmänna kontrollbesiktningen av fordon behandlas i fyra motioner. I motion T408 (c) framhålls att möjligheter bör ges att i Årjängs och Torsby kommuner få utföra den obligatoriska bilprovningsverksamheten vid en auktoriserad bilverkstad. Enligt motionären har företagen och innevånarna i de båda kommunerna betydande merkostnader i samband med kontrollbesiktningar. I motion T423 (m) framhålls att kravet på kontrollbesiktning har medfört att en omfattande byråkratisk organisation byggts upp. Kostnaden för denna verksamhet bärs av bilägarkollektivet. Genom att någon konkurrens inte får förekomma utsätts verksamheten inte för effektivitetskontroll på marknadsmässiga villkor. Enligt motionärerna bör därför en "systemförändring" ske så att flera företag ges möjlighet att i samband med en avreglering på området konkurrera på marknaden. Med en sådan förändring anges att både en förenkling och en besparing kan uppnås. Vidare kan kontrollbesiktningen oftast ske i eller närmare hemorten och på tider som lättare kan samordnas mellan kunden och den auktoriserade verkstaden. Utskottet konstaterar att regeringen den 19 december 1991 beslutat tillsätta en särskild utredare för att föreslå hur AB Svensk Bilprovnings monopol på bilbesiktningsverksamhet kan avskaffas. I direktiven (dir. 1991:2) anges bl.a. att utredaren skall redovisa hur en skälig servicenivå kan upprätthållas i glesbygd och vilka regelförändringar som behövs. Vidare anges att utredaren skall belysa effekterna av en avmonopolisering av kontrollbesiktningen ur ett konsumentperspektiv och närheten till kontrollbesiktningsstationer samt hur en tillfredsställande kontroll av kvaliteten i utförda besiktningar skall kunna garanteras. Enligt vad utskottet erfarit förväntas utredaren avrapportera sitt uppdrag under november månad 1992. Utskottet förutsätter att de frågor som motionärerna tar upp ingår i utredningsarbetet. I avvaktan på utredarens förslag och ärendets fortsatta beredning är utskottet inte berett att ta något initiativ i frågan. Utskottets avstyrker således de båda aktuella motionsyrkandena.
I motion T413 (s) behandlas frågan om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av bilar över tio års ålder. Motionärerna konstaterar att i jämförelse med andra länder är den svenska bilparken i dag tämligen ålderstigen samtidigt som Bilprovningens statistik visar att antalet anmärkningar vid kontrollbesiktningen ökar med fordonets ålder. För köpare av begagnade bilar anges att den obligatoriska varudeklarationen som införts i samband med köp av begagnade bilar har gett ett klart bättre konsumentskydd. Varudeklarationen gäller dock inte för bilar med ett försäljningspris upp till 15000 kr. eller för bilar som säljs av privatpersoner. För att förbättra konsumentskyddet och för att sanera den s.k. buskhandeln med de billigaste bilarna begärs mot denna bakgrund att ett krav införs på kontrollbesiktning inom t.ex. tre månader före ägarbyte av bilar över tio år. Utskottet har tidigare i betänkandet 1990/91:TU1 (s. 21--23) behandlat frågan om obligatorisk kontrollbesiktning av äldre personbilar vid ägarbyte. Utskottet var vid detta tillfälle inte berett att förorda ett införande av det begärda kravet på kontrollbesiktning. Utskottet ansåg att effekterna av kravet på varudeklaration och Konsumentverkets bevakning av frågor kring saluhållningen av begagnade bilar bör avvaktas och att de aktuella motionsförslagen därför inte borde föranleda något initiativ av riksdagen. I samband med den nu aktuella utskottsbehandlingen har Motorbranschens riksförbund i en skrivelse till utskottet och i samband med en uppvaktning framhållit det som synnerligen angeläget att en obligatorisk överlåtelsebesiktning införs för bilar äldre än tio år. Enligt en skrivelse som utskottet vidare fått i ärendet från Konsumentverket har verket bedömt motionärernas förslag som intressant och värt att pröva närmare. Konsumentverket ifrågasätter dock om det är nödvändigt att bilar som säljs till bilhandeln, oftast som inbytesobjekt, omfattas av en sådan obligatorisk överlåtelsebesiktning. Utskottet konstaterar att formerna för den allmänna kontrollbesiktningen är under omprövning. Förutom det tidigare omnämnda utredningsarbetet om en avveckling av monopolet på besiktningsverksamheteten kan nämnas det förslag som Trafiksäkerhetsutredningen lagt fram om att fordonskontrollerna på väg bör utökas (SOU 1991:79). Utskottet förutsätter att även den fråga som motionärerna tar upp kommer att ingå i det fortsatta beredningsarbetet. Motionsyrkandet påkallar mot bakgrund av det anförda ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.
I motion T402 (s) konstateras att släpfordon till jordbrukstraktorer inte är registreringspliktiga och därmed är befriade från fordons- och kilometerskatt samt kontrollbesiktning. Gällande bestämmelser anses vila på ett föråldrat synsätt såväl vad gäller den s.k. kostnadsansvarighetsprincipen som i fråga om trafiksäkerhetskrav. I själva verket används dessa släpfordon dragna av traktorer i mycket stor utsträckning på allmänna vägar och i synnerhet då i jordbruksbygder. Motionärerna begär med hänvisning härtill förslag bl.a. om registrering och kontrollbesiktning av jordbrukstraktorer. Utskottet anser det angeläget från effektivitetssynpunkt att olika transportmedel behandlas lika i skatte- och avgiftshänseende. På motsvarande vis gäller att regler om t.ex. registrering och kontrollbesiktning bör utformas så likformigt som möjligt för att undvika orättvisa konkurrensvillkor och för att främja en hög och likformig trafiksäkerhetsnivå för skilda transportsätt. Samtidigt gäller att en alltför hög ambitionsnivå vad gäller krav på enhetlig behandling och likformighet kan vålla olägenheter och kostnader för transporter som sker på det allmänna vägnätet. En sammanvägning bör därmed ske av olika intressen i frågan. Enligt vad utskottet erfarit väntas EG inom kort slutföra arbete med ett direktiv för traktorer som kan få betydelse för utformningen av de aktuella svenska bestämmelserna. Utskottet förutsätter att regeringen i samband därmed överväger de frågor som motionärerna aktualiserar. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet synes sålunda inte nu erforderligt, varför detsamma avstyrks.
7 Vägmärken
Frågor om utformning och användning av vägmärken behandlas i fyra motioner. I motion T410 (fp) begärs att vägmärket "STOP", dvs. det trafikmärke som påbjuder stopplikt, utformas enligt svenska språkets normer och ges den svenska stavningen "stopp". I motion T415 (m) föreslås att varningsmärken för farlig kurva och vid markeringspil för skarp kurva kompletteras med uppgift om rekommenderad hastighet som inte bör överskridas. Enligt motionären bör lämpligt organ ges i uppgift att överväga frågan och möjligheten att genomföra en begränsad försöksverksamhet. I motion T417 (nyd) anges att en mer utvecklad bilturism ökar behovet av bättre vägskyltar för svenska sevärdheter. Vägvisningsskyltar bör därför enligt motionären förses med en karakteristisk bild av den aktuella sevärdheten. För att finansiera kostnaden på ca 7 miljoner kronor för 1000 nya turistskyltar förordas en bortrationalisering av onödiga vägskyltar. I motion T419 (m) framhålls att i utkanten av våra samhällen är i allmänhet infartsskyltningen till centrum tydlig och lätt att följa. Däremot finns inte samma standard för utfartsskyltning. För osäkra trafikanter kan detta innebära trafiksäkerhetsrisker liksom negativa miljöaspekter. Motionären begär med hänvisning härtill att Trafiksäkerhetsverket i samarbete med kommunerna genomför åtgärder för att råda bot på bristen på utfartsskyltning.
Utskottet har vad gäller de olika motionsfrågorna inhämtat följande uppgifter. Utformningen av stoppmärket har bestämts genom internationella överenskommelser som Sverige har accepterat. Texten STOP skall därvid ses som en symbol. Märket finns i dag i de flesta europeiska länder oavsett språktillhörighet. Angivande av en rekommenderad hastighet i kurvor uppges i många fall kunna innebära att en alltför hög hastighet rekommenderas. Orsaken till detta är främst väderbetingelser som innebär att en betydligt lägre hastighet kan behöva hållas. Till bilden hör att även bilens väghållningsförmåga, fordonets last och förarens körskicklighet kan påverka valet av lämplig kurvhastighet. I framtiden kan dock tänkas att utvecklingen kan möjliggöra att det till rimliga kostnader går att framställa variabla vägmärken som kan anpassas till gällande trafiksituationer. Inom ramen för det utvecklingsarbete som pågår för användning av modern informationsteknologi i vägtrafiken prövas även frågan om automatisk hastighetsinformation till bilföraren. Vad gäller vägvisning till sevärdheter pågår för närvarande såväl nationellt som internationellt ett översynsarbete. Detta gäller såväl vägvisningens utformning som omfattning. I Sverige sker arbetet i samarbete med intresseorganisationerna på området. Med tanke på vägturismens allt ökande omfattning sker även en rad andra informations- och serviceåtgärder för att främja en ökad bilturism. Beträffande utfartsskyltning ligger ansvaret hos väghållaren, dvs. främst Vägverket och kommunerna. Vikten av att utfartsskyltningen inte glöms bort vid upprättandet av vägvisningsplaner har i olika sammanhang påtalats av Trafiksäkerhetsverket. Så har t.ex. senast skett i samband med en landsomfattande utbildning i vägvisning som TSV genomförde under år 1991. Utskottet konstaterar att varken vägmärkenas detaljutformning eller deras uppsättning bör regleras från riksdagens sida. Det åligger i stället den berörda myndigheten eller väghållaren att enligt statsmakternas allmänna riktlinjer följa utvecklingen och vidta de åtgärder som erfordras. I detta ansvar ligger att vägtrafikens berättigade intressen av en ändamålsenlig och trafiksäker skyltning bör tillgodoses. Utskottet vill vidare framhålla att den fortsatta europeiska integreringen med krav på harmonisering av bl.a. olika vägtrafikregler ställer ökade krav på internationellt deltagande från svensk sida. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Samtliga yrkanden avstyrks därför av utskottet.
8 Andra trafiksäkerhetsfrågor
I två motioner framhålls att användning av biltelefoner kan utgöra ett riskmoment i trafiken. I motion T401 (s) begärs förbud mot framförande av fordon samtidigt som föraren håller mobiltelefonens mikrofon i ena handen. Enligt motionärerna bör vägtrafikförordningen ändras så att telefonering under pågående bilkörning enbart får ske med s.k. handsfree-utrustning, dvs. att telefonluren inte behöver hållas med handen vid användning, fr.o.m. den 1 juli 1993. I motion T409 (s) begärs ett förbud mot att fr.o.m. ett visst datum installera telefoner som kräver att bilföraren håller telefonluren i handen vid samtal samt att man skall kräva att dessförinnan installerade mobiltelefoner av detta slag tas bort ur bilarna och ersätts med s.k. handsfree-telefoner.
Utskottet behandlade i betänkande 1991/92:TU2 (s. 33) motionsförslag som var likartade med de här aktuella. Utskottet framhöll därvid att vissa regler bör utgöra tillräcklig vägledning för användningen av mobiltelefon i fordon, nämligen grundregeln för all vägtrafik (5§ första stycket VTK) att vägtrafikant skall iaktta omsorg och varsamhet i trafiken, den särskilda regeln för trafik med fordon (19§ VTK) att fordonsförare skall kunna föra sitt fordon på betryggande sätt samt de straffbestämmelser som är knutna till dessa regler. Utskottet förutsatte vidare att att TSV följde frågan och tog de initiativ som utvecklingen kunde föranleda. Utskottet kan konstatera att mobiltelefoner med s.k. handsfree-utrustning under senare tid har blivit allt vanligare i trafiken. Vid försäljning av biltelefoner används också trafiksäkerheten och smidigheten med sådana telefoner som ett viktigt marknadsföringsargument. En positiv utveckling sker därmed som befrämjar trafiksäkerheten och som bidrar till att tillgodose syftet med motionerna. Utskottet förutsätter dock att Vägverket noga följer frågan om användning av mobiltelefon i motordrivna fordon och tar de initiativ som utvecklingen kan föranleda. Vidare förutsätter utskottet att frågan kommer att övervägas i samband med den aviserade propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. Enligt utskottets mening påkallar mot bakgrund av det anförda motionerna ingen åtgärd från riksdagens sida, varför de avstyrks av utskottet.
I motion T428 (fp) begärs ytterligare höjda böter för rödljuskörningar. Utskottet konstaterar att Trafikpolisutredningen i sitt betänkande Trafikpolisen mer än dubbelt bättre (SOU 1992:81) uppmärksammat att körning mot rött ljus tillhör ett av de allvarligare problemen i tätortstrafiken. Problemet uppges ha ökat i omfattning samtidigt som bara en bråkdel av överträdelserna rapporteras av polisen. För att bemästra problemet förordas en förstärkt övervakning från polisens sida av rödljuskörningar. Utredningen är för närvarande föremål för remissbehandling och kommer enligt vad utskottet erfarit att behandlas antingen i samband med regeringens aviserade samlade trafiksäkerhetspolitiska program eller i samband med 1993 års budgetproposition. Utskottet anser att motionsfrågan om påföljdens storlek för rödljuskörning sammanhänger med hur efterlevnaden kan kontrolleras. Med hänvisning till det pågående beredningsarbetet om en förbättrad trafikövervakning anser utskottet att det nu behandlade motionsyrkandet inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Det avstyrks därför av utskottet.
I motion T217 (nyd) anges att vägrenskörning och vänstersväng är två moment i den dagliga trafiken som inte fungerar särskilt bra. Olycksstatistiken skulle därför förbättras avsevärt om dessa trafiksituationer kunde fungera bättre. I samråd med försäkringsbolag har det dock framkommit att det är svårt att ändra dessa trafikregler på grund av gällande skadeståndsregler. Motionärerna efterlyser därför en trafiksäkerhetskampanj för att uppnå ett förstärkt samarbete i trafiken. Utskottet konstaterar att med den nya organisationen för trafiksäkerheten är det Vägverket som fr.o.m. år 1993 har ansvaret för den s.k. pläderande informationen. Det betyder att Vägverket har att bedöma värdet och utformningen av informationskampanjer av den typ som efterlyses i motionen. Utskottet vill vidare erinra om att Trafikpolisutredningen har uppmärksammat att den s.k. vänstersvängen utgör ett moment i trafiken som orsakar många svåra olyckor (SOU 1992:81). Som åtgärder för att bemästra problemet föreslås att polisens övervakningsmetoder utvecklas liksom att andra åtgärder vidtas för att minska riskerna. Motionsyrkandet påkallar mot bakgrund av det anförda ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.
I motion T405 (s) anförs att lastfordon, med eller utan släp, som står stilla på vägen har visat sig utgöra synnerligen stora olycksrisker i mörker och dimma för andra trafikanter på grund av att lastfordonen inte har uppmärksammats. Detta gäller inte minst om bilisten får möte i det kritiska skedet när han/hon skall passera det stillastående fordonet. De krav på reflexanordningar som finns bedöms som klart otillräckliga för att eliminera det beskrivna problemet. Motionärerna begär därför att parkerade traktorer med släpvagnar under mörker skall vara försedda med någon form av ljussignaler -- helst roterande -- som är väl synliga runt om på det stillastående fordonet. Utskottet behandlade i betänkande 1991/92:TU2 (s. 42) ett motionsförslag som var likartat med det här aktuella. Utskottet ansåg därvid att användning av ljus som har karaktär av varningsljus bör vara förbehållen de fall som anges i TSV:s föreskrifter, vilket innebär fordon som används i väghållningsarbeten eller liknande arbete om fordonet på sin plats på vägen eller genom dess förande utgör hinder eller fara för övrig trafik. På motsvarande sätt får varningslykta användas på fordon vid bärgning av fordon och transport av bärgat fordon eller därmed jämförligt arbete. Utskottet erinrade vidare i sammanhanget bl.a. om att under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållanden eller liknande omständigheter skall enligt 96§ vägtrafikkungörelsen, på fordon som är utrustat med parkeringslyktor och baklyktor, sådana lyktor vara tända när fordonet har stannats eller parkerats. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Motionen bör därmed inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, varför den avstyrks av utskottet.
I motion T407 (s) kritiseras att barn vid skolskjutsning i bussar inte alltid får sittplatser utan tvingas i stor utsträckning att färdas stående. Motionärerna begär med hänvisning härtill förslag om regler för säkrare skoltransporter där utgångspunkten är att alla barn skall kunna erbjudas sittplats vid skolskjutsning. Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat den aktuella frågan. I betänkande 1991/92:TU2 (s. 35) framhöll utskottet att det är angeläget att alla barn erbjuds sittplatser vid skolskjutsning i buss. Utskottet förutsatte att förslag i frågan kommer att föreläggas riksdagen snarast och avstyrkte med hänvisning härtill något initiativ i frågan från riksdagens sida. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att det aviserade förslaget om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program kommer att behandla den aktuella frågan. I avvaktan på regeringens förslag påkallar därför motionen ingen åtgärd från riksdagens sida, och den avstyrks följaktligen av utskottet.
I motion T427 (s) föreslås att krav på skyddsdräkt för motorcyklister införs. Som bakgrund till kravet erinras i motionen om att skaderisken under kanande på vägbanan efter omkullkörning med motorcykel är betydande. Om motorcyklistens kropp inte är väl skyddad under glidmomentet uppstår allvarliga konsekvenser. Därför bör enligt motionärerna krävas att förare och passagerare vid färd på motorcykel har skyddsdräkt bestående av skinnkläder av god kvalitet som har stoppningar med god energiupptagning vid stötar. Enligt vad utskottet erfarit har det under senare år blivit allt vanligare att motorcyklister använder sig av skyddsdräkter. En utveckling sker därmed som är positiv för trafiksäkerheten. Utskottet förutsätter vidare att Vägverket som ansvarig myndighet efter årsskiftet följer frågan om skyddsdräktsanvändning. Enligt utskottets mening påkallar mot bakgrund av det anförda motionen ingen åtgärd från riksdagens sida utan den avstyrks av utskottet.
I motion T418 (fp) framhålls att reflexer i trafiken har stor betydelse för trafiksäkerheten. För att spara liv och minska antalet olyckor i Sverige är det viktigt att rullskidåkare och fotgängare tar på sig reflexer vid vistelse på allmän väg i mörker. Vägverket bör med hänvisning härtill inom ramen för sitt anslag till frivilligt och ideellt trafiksäkerhetsarbete genomföra en särskild kampanj för utdelning och användande av reflexer i trafiken. Utskottet erinrar om att enligt riksdagens trafiksäkerhetspolitiska mål skall risken att dödas och skadas i trafiken minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade. Bakgrunden till detta mål är förhållandet att det är betydligt högre risk att dödas eller skadas i trafiken när man uppträder som oskyddad trafikant än som skyddad. I sammanhanget kan vidare nämnas att reflexanvändningen är tämligen låg bland gående. Enligt uppgift använder på landsbygden ca 30% av de gående reflexer medan motsvarande andel i tätort är ca 20%. Utskottet anser att användning av reflexer är viktigt från trafiksäkerhetssynpunkt. Det ligger inom Vägverkets framtida uppgift som ansvarig för den pläderande trafiksäkerhetsinformationen att närmare överväga om och hur olika insatser för att öka användningen skall utformas. Motionsyrkandet påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.
I motion T416 (fp) påpekas behovet av konsumentinformation inom trafiksäkerhetsområdet. Enligt motionären finns det en rad nationella och internationella studier av krocktester som klart visar att vissa fordon är betydligt mer krocksäkra än andra. Vidare gäller att allmänheten/bilköparen ofta vet mycket litet om det faktum att valet av fordon borde vara föremål för noggrann jämförelse inte bara vad gäller ekonomi, bränsleförbrukning och prestanda utan också ur krocksäkerhetssynpunkt. Enligt motionärens uppfattning borde Konsumentverket vara den instans som har att utarbeta trafiksäkerhetsinformation om de fordon som finns på den svenska marknaden. Därmed skulle trafiksäkerheten i landet förbättras. Utskottet kan konstatera att Konsumentverket sedan flera år tillbaka ger ut en förtjänstfull konsumentinformation om den svenska bilparken. Informationen beskriver såväl olika tekniska och ekonomiska uppgifter som bilens s.k. svaga punkter efter statistik från AB Svensk Bilprovnings kontrollverksamhet. Informationen har under senare år byggts ut och kompletterats med vissa säkerhetsuppgifter. Bedömningarna av krocksäkerheten för olika fordon har tagits fram med hjälp av en stor mängd verkliga olyckor där tekniska och medicinska uppgifter insamlats och bearbetats. Vad som framförs i motionen synes därmed till väsentlig del vara tillgodosett. Motionen påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida varför den avstyrks.
I motion T428 (fp) framhålls betydelsen av trafiksäkerhetsinformation. Angelägna satsningar är bl.a. trafiksäkerhetsinformation för äldre bilförare och för barn i förskola och skola samt information om alkoholens påverkan för unga bilförare. Motionärerna framhåller vidare angelägenheten av stöd till den information och upplysningsverksamhet som förmedlas av föreningar av trafikskadade, eftersom de kan dela med sig av egna erfarenheter på ett engagerat sätt. Enligt vad utskottet erfarit kommer den aviserade propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program även att behandla informations- och utbildningsfrågor. Utskottet konstaterar att med den nya organisationen för trafiksäkerheten är det Vägverket som kommer att ha ansvaret för den s.k. pläderande informationen. Enligt Vägverkets fördjupade anslagsframställning för perioden 1994--1996 framhålls att attityder och beteenden i trafiken grundas i en mycket tidig ålder. Det anges därför som mycket viktigt att trafiksäkerhetsfrågorna på ett bättre sätt än i dag integreras i förskolan och skolan. Vidare framhålls att befolkningsutvecklingen talar för att barn och äldre måste ägnas ökad uppmärksamhet. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört och i avvaktan på den aviserade propositionen om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program avstyrker utskottet motionsyrkandet.
9 Övriga frågor
I motion T404 (s) föreslås krav på kontrollmärke för trafikförsäkring. Enligt motionen är det allmänt känt att ett stort antal bilar framförs oförsäkrade på våra vägar. Det kontrollmärke som finns visar endast att trafikförsäkring fanns när kontrollmärket utfärdades. För de fall däremot när vägtrafikskatten och registerhållningsavgiften skall betalas tidigare än försäkringspremien kan bilägare låta bli att betala trafikförsäkringen utan att detta framgår av kontrollmärket på bilen. Motionärerna begär därför att krav införs på att bilarna skall vara föresedda med ett märke som fästs t.ex. på bakrutan där giltighetstiden för trafikförsäkringen framgår. Den effektivare kontroll som därmed möjliggörs av betalningen av bilförsäkringen leder bl.a. enligt motionärerna till en mera solidarisk betalning mellan försäkringstagarna, vilket i sin tur kan innebära lägre försäkringspremier. Utskottet har tidigare behandlat ett motionsyrkande som varit likartat med det nu aktuella (bet. 1990/91:TU2 s. 45--46). Utskottet ansåg därvid att ett införande av den av motionärerna önskade ordningen med kontrollmärke inte var erforderlig mot bakgrund av vad som gäller beträffande registrering av uppgifter om trafikförsäkring och skydd för andra trafikanter vid trafikolycka med fordon som saknar trafikförsäkring. Utskottet ansåg att det då aktuella motionsförslaget därför inte borde föranleda någon särskild åtgärd av riksdagen och avstyrkte detsamma. Utskottet är av samma mening beträffande det nu aktuella motionsförslaget. Utskottet vill vidare tillägga att utvecklingen inom datakommunikationsområdet innebär på sikt ökade förutsättningar för att en effektiv kontroll av trafikförsäkringen kan utformas på andra sätt än genom påklistring av särskilda märken på fordonet. Utskottet avstyrker således motionen.
I motion T403 (kds) uppmärksammas att bilregistrets tillgänglighet i vissa fall missbrukas av biltjuvar som arbetar på beställningsuppdrag. Genom att ringa till bilregistret kan biltjuvar få veta var en aktuell bil oftast är parkerad, vilket underlättar stölder. Enligt motionären bör därför bilregistrets öppenhet för allmänheten ses över och en utvärdering ske av hur man bättre kan skydda bilar från sådana stöldbeställningar. Utskottet konstaterar att bilregistrets uppgifter är offentliga och fyller genom sin lättillgänglighet en viktig funktion för många aktörers verksamhet inom vägtrafikområdet. För att belysa storleksordningen på verksamheten kan nämnas att enligt vad utskottet erfarit sker ca 67 miljoner transaktioner per år i form av frågor och olika ändringsuppgifter. Det är huvudsakligen länsstyrelserna som begär eller lämnar uppgifter men även polisen och försäkringsbolagen utgör viktiga intressenter. Enligt utskottets uppfattning torde det mot denna bakgrund vara förenat med avsevärda problem att rent praktiskt tillgodose motionärens önskemål om att hindra vissa personer från att få tillgång till bilregistrets uppgifter utan att registrets fördelar ur service- och kundsynpunkt därmed skulle reduceras väsentligt. Vidare kan nämnas att utskottet tidigare har behandlat möjligheten att sekretessbelägga uppgifter i bilregistret om chassinummer eller motsvarande beteckning, i syfte att bl.a. förhindra obehöriga att skaffa sig dubblettnycklar (bet. 1988/89:TU1 (s. 16--18). Utskottet ansåg då att det i första hand ankom på bil- och låsbranscherna att verka för att bilar inte kunde tillgripas på detta sätt. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionsyrkandet.
I motion T903 (m) framhålls att det är viktigt att ny transportteknik kan utvecklas som t.ex. färdmedelet GO-PED. Lagstiftning som inte kan förutse ny teknik bör därför utformas så att den inte hindrar utvecklingen. I motionen anförs att den sparkcykel med motor, betecknad GO-PED, som nyligen utvecklats, kan vara ett mycket effektivt transportmedel i stadskärnor. Detta fordon bör därför enligt motionären inrangeras bland befintliga transportmedel och tillåtas på samma villkor som cykel eller moped i asfalterade områden. Utskottet delar motionärens uppfattning om vikten av att ny teknik utvecklas på transportområdet. Genom statens stöd till forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt främjas också teknikutvecklingen inom området. Utskottet anser dock att det är en fråga för ansvariga myndigheter att närmare bedöma i vad mån nya transportmedel, såsom t.ex. GO-PED, eventuellt kan och bör tillåtas i trafiken. Utskottet vill vidare hänvisa till det tidigare omnämnda arbetet som pågår för att ta fram enhetliga regler för dels mopeder, dels för eventuellt en enklare cykel med påhängsmotor. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
Trafiksäkerhetsarbetets organisation
1. beträffande Trafiksäkerhetsverkets avveckling att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om att Trafiksäkerhetsverket läggs ned i och med utgången av år 1992,
2. beträffande förarprövningens organisation att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:T4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (s)
3. beträffande registeravdelningen att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion 1992/93:T4 i denna del, res. 2 (s)
4. beträffande övriga organisationsförslag att riksdagen i de delar som inte omfattas av vad utskottet ovan hemställt dels godkänner att de verksamheter som i dag fullgörs av Trafiksäkerhetsverket överförs till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993, dels godkänner att Vägverkets nya organisation utformas i enlighet med vad som anförts i propositionen,
5. beträffande individuella registreringsskyltar att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om användningen av influtna medel från försäljning av individuella registreringsskyltar,
6. beträffande särskild trafiksäkerhetsdelegation att riksdagen avslår motion 1992/93:T4 i denna del, res. 3 (s)
7. beträffande barnens särskilda behov att riksdagen avslår motion 1992/93:T2,
8. beträffande samlad utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet att riksdagen avslår motion 1992/93:T3,
Hastighetsgränser
9. beträffande hastighetsgränser att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T411, 1991/92:T421, 1991/92:T425, 1991/92:T428 yrkande 1 och 1991/92:T431, res. 4 (nyd)
Fordonsfrågor
10. beträffande bromsljus på personbilar att riksdagen avslår motion 1991/92:T430,
11. beträffande stänkskydd på personbilar att riksdagen avslår motion 1991/92:T412,
12. beträffande veteranbilar och hobbyfordon att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T426 och 1991/92:T429 yrkandena 1--3 och 6, res. 5 (nyd)
13. beträffande cykel med hjälpmotor att riksdagen avslår motion 1991/92:T424, res. 6 (nyd)
Körkorts- och utbildningsfrågor
14. beträffande körkortsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T428 yrkande 3 och 1991/92:T434 yrkande 1,
15. beträffande diabetikernas situation att riksdagen avslår motion 1991/92:T609 yrkande 2,
16. beträffande utbildningscentrum för yrkeschaufförer att riksdagen avslår motion 1991/92:T907,
17. beträffande utbyte av utländska körkort att riksdagen avslår motion 1991/92:T432,
18. beträffande åldersgränsen för mopedkörning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T406 och 1992/92:T414,
Kontrollbesiktning
19. beträffande allmänna kontrollbesiktningen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T408 och 1991/92:T423,
20. beträffande obligatorisk överlåtelsebesiktning att riksdagen avslår motion 1991/92:T413,
21. beträffande släpfordon till jordbrukstraktorer att riksdagen avslår motion 1991/92:T402 yrkande 2,
Vägmärken
22. beträffande vägmärken att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T410, 1991/92:T415, 1991/92:T417 och 1991/92:T419,
Andra trafiksäkerhetsfrågor
23. beträffande biltelefoner att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T401 och 1991/92:T409,
24. beträffande rödljuskörningar att riksdagen avslår motion 1991/92:T428 yrkande 2,
25. beträffande vägrenskörning och vänstersväng att riksdagen avslår motion 1991/92:T217 yrkande 2, res. 7 (nyd)
26. beträffande lastfordon att riksdagen avslår motion 1991/92:T405,
27. beträffande skolskjutsning att riksdagen avslår motion 1991/92:T407,
28. beträffande skyddsdräkt för motorcyklister att riksdagen avslår motion 1991/92:T427,
29. beträffande reflexer i trafiken att riksdagen avslår motion 1991/92:T418,
30. beträffande konsumentinformation att riksdagen avslår motion 1991/92:T416,
31. beträffande trafiksäkerhetsinformation att riksdagen avslår motion 1991/92:T428 yrkande 5,
Övriga frågor
32. beträffande kontrollmärke för trafikförsäkring att riksdagen avslår motion 1991/92:T404,
33. beträffande bilregistrets tillgänglighet att riksdagen avslår motion 1991/92:T403,
34. beträffande färdmedlet GO-PED att riksdagen avslår motion 1991/92:T903. res. 8 (nyd)
Stockholm den 19 november 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Sven-Gösta Signell (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita Jönsson (s), Lars Björkman (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp) och Ulrica Messing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Förarprövningens organisation (mom.2)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet konstaterar att de" och på s. 11 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Inledningsvis vill utskottet ta upp frågan om förarprövningens organisatoriska hemvist. Som påtalas i motion T4 (s) bedömer utskottet att regeringens förslag innebär att en sammanblandning uppstår mellan föreskrivande och tillämpande roller. Förarprövningen bör i stället, som framhålls i motionen inordnas i AB Svensk Bilprovnings organisation. Därmed bör minst samma samordningsvinster vara möjliga att uppnå som med en anknytning till Vägverket samtidigt som servicen kan förbättras tack vare Bilprovningens bättre geografiska spridning. Utskottet anser därmed att endast TSV:s centrala körkortsverksamhet bör ingå i Vägverket. Utskottet anser att regeringen bör undersöka hur den av utskottet förordade överföringen av förarkontrollen kan genomföras och snarast för riksdagen redovisa sitt ställningstagande i frågan. Detta betyder att anknytningen till Bilprovningen inte kan genomföras redan vid årsskiftet 1992/93 utan att verksamheten temporärt måste föras till Vägverket. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T4 (s) i denna del tillgodoses medan regeringens förslag i motsvarande del avstyrks. Vad utskottet nu anfört om förarprövningens organisation bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förarprövningens organisation att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T4 i denna del och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Registeravdelningen (mom.3)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "förslag tillstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att TSV:s registeravdelning inte bör föras till Vägverket. Utskottet konstaterar att det nya Vägverket kommer att har föreskrivande uppgifter på fordonsområdet som bör skiljas från tillämpande funktioner. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T4 (s) att registeravdelningen bör föras till AB Svensk Bilprovning. Genom att Bilprovningen har en betydande geografisk spridning samtidigt som man kan erbjuda längre öppethållandetider kan därmed allmänheten och bilhandeln ges en bättre service. Utskottet anser vidare att om registeravdelningen knyts till AB Svensk Bilprovning som ett dotterbolag kan en samling ske av all registerservice hos en enda aktör vars verksamhet i sin helhet kan finansieras via registerhållningsavgifter. Denna samordning bör även underlätta en utveckling mot en effektivare fordonskontroll. Utskottet delar även uppfattningen att länsstyrelsernas bilregisterenheter bör avvecklas och verksamheten överföras till ASB. Utskottet anser att regeringen bör undersöka hur den av utskottet förordade överföringen av bilregistret kan genomföras och snarast för riksdagen redovisa sitt ställningstagande i frågan. Detta betyder att anknytningen till Bilprovningen inte kan äga rum redan vid årsskiftet 1992/93 utan att verksamheten temporärt måste föras till Vägverket. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T4 (s) i denna del tillgodoses. Vad utskottet nu anfört om att registeravdelningen bör föras till AB Svensk Bilprovning bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande registeravdelningen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T4 i denna del och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Särskild trafiksäkerhetsdelegation (mom.6)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Vad gäller" och på s. 12 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det inte bör överlåtas till Vägverket att besluta om inriktningen och den övergripande prioriteringen av trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet tillstyrker därför det förslag som väckts i motion T4 (s) om att inrätta en särskild trafiksäkerhetsdelegation som knyts till Kommunikationsdepartementet. Därmed kan en angelägen politisk styrning och förankring ske av trafiksäkerhetsarbetet samtidigt som en markering görs av den betydelse som trafiksäkerhetsarbetet intar. Utskottets ställningstagande innebär att motion T4 (s) i denna del tillstyrks. Vad utskottet nu anfört om inrättande av en särskild trafiksäkerhetsdelegation bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande särskild trafiksäkerhetsdelegation att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Hastighetsgränser (mom.9)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att hastighetsgränserna skall utformas på ett sådant sätt att de upplevs som motiverade och accepterade av trafikanterna i allmänhet. Den enskilde föraren bör därvid ges möjlighet att ta ett större personligt ansvar så att han eller hon själv kan avgöra vilken fart som är lämplig. Det är inte rimligt att en stor del av bilisterna genom att köra litet för fort skall anses vara kriminella och dömas till höga böter, när samtidigt de som är kriminella döms till milda straff eller inget straff alls. Utskottet bedömer vidare att det måste vara fel när bilisterna sitter och tittar efter radarkontroller, trafipaxbilar eller helikoptrar i stället för att koncentrera sig på trafiken. För att få en ökad frihet under ansvar bör därför, som framhålls i motion T421 (nyd), hastigheterna utformas enligt följande: 130 km/tim på motorväg 110 km/tim på motortrafikled och mycket fina landsvägar 90 km/tim på vanliga landsvägar 90 km/tim för tung trafik även med släp
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T421 (nyd) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande hastighetsgränser att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T421 och med avslag på motionerna 1991/92:T411, 1991/92:T425, 1991/92:T428 yrkande 1 och 1991/92:T431 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Veteranbilar och hobbyfordon (mom.12)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet anser" och på s. 17 slutar med "aktuella motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att cirka två miljoner människor i Sverige är intresserade av hobbyfordon i någon form. Alla som håller på med hobbyfordon bör stödjas och uppmuntras i sin hobby. Här frodas kreativitet och teknisk uppfostran på ett naturligt sätt. Utskottet anser därför att motorhobbyn, som framhålls i motion T429 (nyd), bör få status som kultur med tanke på att bilismen har funnits i cirka hundra år. Kommunerna bör vidare i samråd med motorentusiasterna se över om det finns oanvända byggnader och ytor lämpliga för motorhobbyverksamhet som kanske kan uthyras till självkostnadspris. Myndigheterna inom området bör även söka uppnå en konstruktiv dialog med motorhobbyns folk och ha till uppgift att stödja och ge råd men naturligtvis även kontrollera att regler efterlevs. Utskottet bedömer att ett sådant samförstånd skulle ge långt större fördelar för miljön och trafiksäkerheten än dagens regler. Hobbyfordon bör vidare ges dispens från de regler som nu finns om E-märkning av avgassystem, bromsar, rattlås och speglar om fordonen kommer från länder som har motsvarande eller bättre tekniska fordonskrav. Vad utskottet nu anfört innebär att motion T429 (nyd) i denna del tillstyrks medan syftet med motion T426 (kds) till väsentlig del kan tillgodoses, vilket av riksdagen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande veteranbilar och hobbyfordon att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T429 yrkandena 1--3 och 6 och med anledning av 1991/92:T426 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Cykel med hjälpmotor (mom.13)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 17 slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer det tekniska utvecklingsarbetet på transportområdet med eldriven fordonsteknik som mycket intressant. Ett sådant arbete kan medverka till att bemästra bl.a. storstädernas miljö- och trafikproblem. Som framhålls i motion T424 (nyd) försvårar dock lagstiftningen nytänkande och en angelägen utveckling av en cykel som förses med en elektrisk hjälpmotor. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att lagstiftningen på området snarast bör ändras så att ett fordon av denna typ betraktas som en cykel och inte klassas som moped.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T424 (nyd) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande cykel med hjälpmotor att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T424 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Vägrenskörning och vänstersväng (mom.25)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att riskfyllda beteenden i trafiken som vänstersväng och vägrenskörning kan bemästras med attitydpåverkan. En god trafiksäkerhet förutsätter således kunskaper och insikter som gör att enskilda trafikanter accepterar och har förståelse för regler och normer i trafiken. Utskottet bedömer därför att den trafiksäkerhetskampanj som föreslås i motion T217 (nyd) är klart angelägen. Det bör vara en uppgift för Vägverket, som efter årsskiftet har ansvaret för pläderande information, att ta initiativ för att en kampanj för ökat samarbete i trafiken kan genomföras snarast. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionsyrkandet tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande vägrenskörning och vänstersväng att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T217 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Färdmedlet GO-PED (mom.34)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "utskottet motionsyrkandet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det viktigt att ny teknik kan utvecklas inom transportområdet. Lagstiftning som inte kan förutse den nya tekniken bör vara så utformad att den inte hindrar utvecklingen. Som framhålls i motion T903 (m) är behovet stort att få fram rena, snabba, effektiva transportmedel. Särskilt i stadskärnorna behövs mindre motordrivna, lättparkerade fordon. Den sparkcykel med motor, betecknad GO-PED, som nyligen utvecklats kan motsvara detta behov och utgöra ett mycket effektivt transportmedel. Om dessa små motordrivna fordon i vissa fall skulle ersätta bilen kan således mycket utrymme vinnas samtidigt som en bättre miljö skapas. Utskottet anser därför att detta färdmedel bör inordnas bland befintliga transportmedel och tillåtas på samma villkor som cykel eller moped i asfalterade områden. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T903 (m) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande färdmedlet GO-PED att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T903 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Hastighetsgränser (mom.9)
Sten Andersson i Malmö (m) anför:
Jag konstaterar att en enig riksdag hösten 1991 genom behandlingen av utskottets betänkande om trafiksäkerhet (bet. 1991/92:TU2) har förutsatt att en återgång bör ske till de hastighetsgränser som gällde på motorvägar och motortrafikleder före 1989. Detta innebär en maxfart på 110 km/tim på de drygt 60 mil motorvägar och motortrafikleder där av "miljöskäl" hastigheten tidigare sänktes till 90 km/tim. Trots denna klara viljeinriktning har riksdagens ställningstagande inte fått fullt genomslag. Jag tycker detta är fel. Statliga myndigheter bör så långt det är praktiskt möjligt rätta sig efter de beslut som fattas av Sveriges riksdag.
2. Biltelefoner (mom. 23)
Anita Jönsson (s) anför:
Jag anser att biltelefoner fel använda utgör en allvarlig säkerhetsrisk i trafiken. Förarens reaktionsförmåga försämras avsevärt samtidigt som förmågan att hantera en plötsligt uppkommen kritisk situation begränsas väsentligt. Riksdagen har också vid upprepade tillfällen påtalat problemet med biltelefonering. För att bemästra problemet bör i första hand riktade informationsinsatser ske som påtalar trafiksäkerhetsproblemet med bilkörning kombinerad med biltelefonering och vikten av att biltelefonering endast bör ske med s.k. handsfree-utrustning. Kan inte en tillfredsställande förbättring snarast ske i användningen av biltelefoner bör lagstiftningsåtgärder övervägas i frågan.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen1 Motionerna2 Motioner väckta med anledning av propositionen2 Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari 19922 Utskottet. 1 Inledning6 2 Trafiksäkerhetsarbetets organisation7 2.1 Bakgrund7 2.2 Regeringens förslag7 2.3 Motionsförslag9 2.4 Utskottets ställningstagande10 3 Hastighetsgränser13 4 Fordonsfrågor14 5 Körkorts- och utbildningsfrågor17 6 Kontrollbesiktning19 7 Vägmärken21 8 Andra trafiksäkerhetsfrågor23 9 Övriga frågor27 Hemställan29 Reservationer31 Särskilda yttranden36