Vissa trafikpolitiska frågor
Betänkande 1990/91:TU3
Trafikutskottets betänkande
1990/91:TU03
Vissa trafikpolitiska frågor
Innehåll
1990/91 TU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet 25 motioner som väckts dels under den allmänna motionstiden i januari 1990, dels med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor.
Med hänvisning till riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 och till vad utskottet anfört i sitt betänkande 1989/90:TU27 om trafikens infrastruktur avstyrker utskottet de motionsyrkanden som begär att målen och inriktningen av trafikpolitiken skall förändras. I betänkandet behandlas även motionsyrkanden om förbättrad trafikplanering, krav på avreglering, utveckling av sjöfarten, ombildning av affärsverken till bolag samt krav på översyn av myndighetsorganisationen på transportområdet. Med hänvisning bl.a. till det trafikpolitiska beslutet och pågående utredningsarbete avstyrks även dessa motionsyrkanden av utskottet.
Med anledning av utskottets ställningstagande har 13 reservationer avgivits. De frågor som reservationerna avser samt de partier som står bakom dem redovisas översiktligt under avsnitt 7 Hemställan (s. 25--26).
Motionerna
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden i januari 1990
1989/90:T211 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncessionsprövning av den tunga landsvägstrafiken.
1989/90:T212 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och riktlinjer för trafikpolitiken och trafikens miljöanpassning, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avreglering av trafikslagen,
1989/90:T215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stat och kommun bör reducera antalet regler och förordningar inom trafikpolitiken, 2. att riksdagen beslutar att de olika trafikgrenarna skall ges ett ökat kostnadsansvar i enlighet med vad i motionen anförts, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till olika trafikgrenarna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att marknadsanpassade mekanismer för att finansiera och styra infrastrukturen bör användas när så är möjligt, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturens betydelse för att uppväga kostnadsnackdelen av stora avstånd, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna för investerare att tillgodogöra sig värdet av positiva externa effekter, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten att skattefinansiera underskott i affärsverksamhet avskaffas, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utformningen av ekonomiska styrmedel skall bygga på miljöeffekterna och inte viss teknik, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användande av miljöavgiftsmedel för att stimulera framtagandet av ny teknik och nya mätmetoder, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av ekonomiska styrmedel, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om affärsverken, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av monopol och prestationsplikt, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering och regionalpolitik, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om europeiskt trafiksamarbete.
1989/90:T217 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1988 års trafikpolitiska beslut omprövas i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:T220 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägtrafikens samhällsekonomiska kostnader, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att personbilstrafiken bör minskas med 25% till år 1995, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den långväga godstrafiken på väg bör minskas med 30% till år 1995, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att minska vägtrafiken.
1989/90:T221 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägtrafiken måste minskas med minst 25% till år 1995 som ett led i trafiksäkerhetsarbetet, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av samplanering av kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den trafiksäkrare kollektivtrafiken.
1989/90:T222 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Jo773 -- hos regeringen begär förslag till stimulansåtgärder för att minska den tunga vägtrafikens miljöpåverkan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:Jo773 anförts om minimering av vägtrafikens negativa miljöpåverkan.
1989/90:T225 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt förankrad översyn av myndighetsorganisationen på kommunikationsområdet enligt de riktlinjer som angetts i motionen, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny beräkningsmodell för trafikinvesteringar enligt de riktlinjer som angetts i motionen.
1989/90:T231 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna betydelsen av utveckling av transporter och kommunikationer i Västerbotten.
1989/90:T232 av Kent Lundgren m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att ta fram ett förslag till begränsning av bilismens ökande och senare även minskning av dess nuvarande volym i enlighet med motionens anda.
1989/90:T235 av Roy Ottosson och Eva Goës (båda mp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av flottningens framtida möjligheter. 1989/90:T238 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammanförande av vägverket, banverket och transportrådet till ett nytt trafikverk.
1989/90:T240 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att miljöhänsyn skall styra trafikpolitiken, 2. att riksdagen begär att regeringen under 1990 skall återkomma med ett förslag om trafik- och miljöpolitiska riktlinjer enligt 1988 års beslut.
1989/90:T241 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 5. att riksdagen beslutar att spårbundna transporter och miljövänlig sjöfart skall utgöra basen i det svenska transportsystemet.
1989/90:T243 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:N347 anförts om statens delansvar i utvecklingen av infrastrukturen i Skåne.
1989/90:T248 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer enhetlig behandling av bilfrågor inom regeringskansliet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överflyttning av trafikarbetet från bil till buss.
1989/90:T250 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny modell för beräkningar av den samhällsekonomiska nyttan av olika investeringar och vid beslut om upphandling av järnvägstrafik, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgning av den kommunala kompetensen i syfte att förstärka kommunernas möjligheter att minimera trafikens miljöpåverkan och trängseleffekt.
1989/90:T252 av Claes Roxbergh och Elisabet Franzén (båda mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att minska vägtrafiken.
1989/90:T255 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:Jo879 anförts om nödvändigheten av omfattande satsningar på kollektivtrafiken för att nå snabba och omfattande miljöförbättringar, 2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till omställning av vägtrafiken i enlighet med vad i motion 1989/90:Jo879 anförts, 3. att riksdagen -- med motivering i motion 1989/90:Jo879 -- begär att regeringen under 1990 återkommer med förslag om trafik- och miljöpolitiska riktlinjer.
1989/90:T257 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:Bo250 anförts om utbyggnad av kollektivtrafiken i storstäderna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:Bo250 anförts om begränsning av biltrafiken i city.
1989/90:T532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen att öka järnvägstrafikens andel av såväl gods- som persontransporter på vägtrafikens bekostnad, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassa andra transportslag och samhällsplanering till järnvägstrafikens förmån, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatoriska miljökonsekvensanalyser med bl.a. en alternativ järnvägsutbyggnad vid alla större väg- och flygplatsinvesteringar.
1989/90:T612 av Jan Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringar inom kommunikationssektorn med beaktande av utökad kustsjöfart.
1989/90:T619 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten att utveckla sjöfarten av energiskäl.
1989/90:T639 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program och en långsiktig strategi för svensk sjöfart, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transporterna till sjöss bör utvecklas på bekostnad av landsvägens tunga transporter.
Motion väckt med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor
1989/90:T42 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 4. att riksdagen beslutar att de transporter som samhället och enskilda behöver, måste göras så rena från skadliga utsläpp, så handikappvänliga och så trafiksäkra som den bäst kända tekniken medger, 9. att riksdagen beslutar att trafikpolitiken måste utformas i riktning mot en helt ny transportstruktur, där järnväg och övrig miljövänlig kollektivtrafik utvecklas på bekostnad av väg- och flygtrafik.
Utskottet
1 Trafikpolitikens mål och inriktning
1.1 Bakgrund
Under våren 1988 beslutade riksdagen om vilken inriktning som trafikpolitiken skall ha inför 1990-talet (prop. 1987/88:50 och 78, bet. TU 13--24, SkU 21). Enligt detta beslut är det övergripande målet för samhällets trafikpolitik att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta innebär att säkerheten och miljön skall ges en mer framskjuten plats jämfört med tidigare trafikpolitiska beslut.
Riksdagen lade vidare fast följande fem delmål för trafikpolitiken. Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov tillgodoses. Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken. Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och hushållningen med naturresurser främjas. Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans.
1.2 Motionerna
I motion T215 (m) framhålls att det moderna samhället och den moderna produktionstekniken bygger på specialisering. Var och en gör det han är bäst på, vilket ger hög effektivitet och högt välstånd. Detta förutsätter samarbete och samverkan mellan människor och företag. Kommunikationerna i ordets vidaste betydelse blir då avgörande för resultatet. För att det i framtiden skall vara möjligt att bo och verka utanför de större tätorterna måste infrastrukturen få en sådan uppbyggnad och omfattning att den kostnadsnackdel som skapas av de stora avstånden inte blir alltför stor. Eftersom infrastrukturen har så stor betydelse är det enligt motionen mycket väsentligt att den får ett utseende och en uppbyggnad som överensstämmer med människors önskemål och behov och inte anpassas till någon centralt skapad vision om hur samhället bör se ut. Motionärerna anser att de olika trafikgrenarna skall ges ett ökat kostnadsansvar och att offentliga aktörer i större utsträckning skall jämställas med privata på så sätt att monopol och privilegier avskaffas liksom möjligheten att skattefinansiera underskott i affärsverksamhet. Många investeringar som skulle vara lönsamma kan i dag inte genomföras på grund av svårigheten för investeraren att tillgodogöra sig värdet av investeringen. Dessa problem bör i möjligaste mån undanröjas. En metod skulle kunna vara att affärsverk i stället för att själva exploatera mark låter andra göra det mot ersättning. Motionärerna anser att det i huvudsak finns två skäl -- förutom eventuellt rent fiskala -- för att ta ut skatter och avgifter på trafikområdet. Det första är för att finansiera trafikens egna gemensamma kostnader såsom vägar, vägunderhåll och trafiksäkerhet. Det andra är för att kompensera för eller minska de skador/kostnader som trafiken orsakar andra framför allt i form av miljöstörningar. De ekonomiska styrmedlen måste vara så utformade att de verkligen bygger på miljöeffekterna och inte på en viss teknik. Det viktiga är inte med vilken teknik utsläppen minskas utan att de blir mindre. Enligt motionen får ekonomiska styrmedel inte konstrueras som inkomstkällor för statskassan. Risken är då stor att de får en utformning som ger stora intäkter i stället för positiva miljöeffekter. I motionen framhålls vidare att transportbranschen undergår en rad förändringar och förenklingar inom EG. En snabb anpassning till EG:s regler är en förutsättning för näringslivets livskraft och därmed för fortsatt och förbättrat välstånd. I motion T222 (m) anförs att den tunga vägtrafiken svarar för en inte obetydlig miljöpåverkan i synnerhet med tanke på äldre dieselfordons dåliga utsläppsdata. Regeringen bör därför återkomma med förslag till åtgärder som nedbringar den tunga trafikens negativa miljöpåverkan. Det bör därvid övervägas hur stimulanser skall utformas för att åstadkomma en snabbare övergång till miljövänligare motorer och teknik. Även andra trafikslags miljöpåverkan måste minimeras. Enligt motion T248 (m) finns det bl.a. mot bakgrund av beräkningar av avgasutsläppen som VTI gjort inte skäl att acceptera talet om att man under alla omständigheter skall arbeta för en överflyttning av trafikarbetet från bil till buss. I motion T212 (fp) framhålls att det närmast är en självklarhet i en välfärdsstat och en förutsättning för fortsatt utveckling att människor och gods kan färdas effektivt och snabbt mellan olika landsdelar. Trafik och transporter utgör samtidigt enligt motionen en av det moderna samhällets största källor till miljöförstöring. Det gäller utsläpp och föroreningar från bilar, fartyg och flygplan, buller samt vägar och järnvägar som skär sönder värdefulla naturområden. En av de viktigaste miljöpolitiska uppgifterna under 1990-talet är att komma till rätta med trafikens miljöproblem. Trafikinvesteringarna måste ske utifrån ett tillfredsställande samhällsekonomiskt beslutsunderlag där alla intäkter och kostnader över tiden vägs samman. Varje trafikgren skall bära sina egna samhällsekonomiska kostnader, innefattande bl.a. miljöpåverkan och eventuellt ökade risker i trafiken. Grundläggande för synen på trafikens miljöpåverkan måste vara gränsen för vad naturen tål. I motion T257 (c) framhålls att en förutsättning för att göra det möjligt att kraftigt reducera biltrafiken i våra storstäder är att attraktiva resealternativ byggs upp. Kollektivtrafiken måste genomgå en omfattande upprustning och utbyggnad. Det är nödvändigt att det kollektiva trafikutbudet präglas av komfort, turtäthet, enkelhet och snabbhet om det skall kunna bli ett realistiskt alternativ till bilen. Utbyggnaden av kollektivtrafiken kan bara till en mindre del finansieras genom avgifter. Det är rimligt att de som åker bil, utöver att de betalar för väghållningen, även betalar kostnaderna för effekterna av bilåkningen i form av kostnader för avgaser, buller, trängsel och olyckor. Detta kan bl.a. ske genom områdesavgifter för biltrafiken i citykärnor och innerstadsområden. Motionärerna anser att regeringen snarast bör lägga fram förslag till lagstiftning med anledning av storstadstrafikkommitténs förslag. I motion T42 (vpk) framhålls att samhället måste ha ett avgörande inflytande över vägar, järnvägar och över trafikförsörjningen. Transporterna måste fungera bra i alla delar av Sverige. Om privata vinstintressen ges möjlighet att ta över och styra delar av infrastrukturen kan inte samhället garantera att hela landets transportbehov blir tillgodosedda. Enligt motionen krävs det en helt ny transportstruktur, om miljön skall kunna räddas och förbättras och om antalet dödade och skadade människor i trafiken skall kunna minskas. Trafikpolitiken bör omgående utformas så att trafikströmmen flyttas över från väg- och flygtransporter till miljövänliga järnvägs- och sjötransporter. De transporter som enskilda och samhället behöver måste göras så rena från skadliga utsläpp, så handikappvänliga och så trafiksäkra som den bäst kända tekniken medger. I motion T241 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att spårbundna transporter och miljövänlig sjöfart skall utgöra basen i det svenska transportsystemet. I motion T240 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att miljöhänsyn skall styra trafikpolitiken samt att regeringen under 1990 skall återkomma med ett förslag om trafik- och miljöpolitiska riktlinjer. Det sistnämnda yrkandet framförs även i motion T255 (vpk). I motion T255 (vpk) framhålls också att vägtrafiken orsakar många av våra miljöproblem. Det behövs enligt motionen en i grunden annorlunda trafikpolitik för att komma till rätta med bilismens miljöproblem. Det enda rimliga är att göra omfattande satsningar på miljövänliga, bekväma och snabba kollektivtrafiksystem och därmed minska vägtrafiken. De bilar som behövs när kollektivtrafiken byggs ut skall vara så få och så rena som möjligt. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag till omställning av vägtrafiken. År 2000 skall nya bilar som körs med fossila bränslen inte tillåtas. Senast år 2010 skall all förbränning av fossila bränslen i fordon förbjudas. I en första etapp skall den gemensamma sektorn övergå till elfordon för lätta transporter i tätorter. I motion T217 (mp) framhålls att sedan trafikbeslutet togs år 1988 har trafiken och då främst vägtrafiken och flygtrafiken ökat kraftigare än på mycket länge. Till följd av trafikökningen har trafiksäkerheten försämrats, och de miljö- och energipolitiska mål som riksdagen lagt fast blir mycket svåra att hålla. Det trafikpolitiska beslutet måste enligt motionen omprövas. Trafiken måste på allvar anpassas till naturens krav. Omprövningen bör ha följande inriktning. Vägtrafiken bör minskas, godstrafik bör överföras från väg till järnväg och sjö, utsläppen från alla typer av trafik bör minskas radikalt, inrikes flygtrafik bör minskas till järnvägens förmån, järnvägsutbyggnaderna i landet bör ökas kraftigt, och nya transportlösningar som ger mindre energiåtgång och mindre utsläpp men som ändock är effektiva bör sökas. Även i motion T532 (mp) understryks järnvägens betydelse. Det yrkas att målsättningen skall vara att öka järnvägstrafikens andel av såväl gods- som persontransporter på vägtrafikens bekostnad samt att andra transportslag och samhällsplaneringen skall anpassas till järnvägens förmån. I motion T220 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att personbilstrafiken bör minskas med 25% till år 1995 samt att den långväga godstrafiken på väg bör minskas med 30% under samma tid. En sådan reduktion av vägtrafiken är nödvändig för att miljöproblemen skall kunna lösas och för att en långsiktig energihushållning skall kunna genomföras. Enligt motionärerna uppgår den samhällsekonomiska nettoförlusten av vägtrafiken i Sverige till minst 20 miljarder kronor per år. I motion T221 (mp) yrkas att vägtrafiken minskas med 25% till år 1995 som ett led i trafiksäkerhetsarbetet. I motion T232 (mp) yrkas att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att ta fram ett förslag till begränsning av bilismens ökning och senare även minskning av dess nuvarande volym. Utgångspunkten för att stoppa ökningen av bilparken bör vara att ingen ny bil får inregistreras utan att skrotning skett av motsvarande fordon. I motion T211 (s) anförs att för att trafikmiljön och totalmiljön skall förbättras bör man med kraft arbeta för att överföra mera av tunga och miljöfarliga transporter från våra vägar till järnväg. Ett sätt att åstadkomma detta är enligt motionen att ålägga dessa transporter koncessionsprövning. I motion T231 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna kommunikationernas betydelse för utvecklingen av Västerbottens län. I motion T243 (c) framhålls att en väl utvecklad infrastruktur i form av vägar, järnvägar och flygförbindelser har en avgörande betydelse såväl för Skånes expansionsmöjligheter i stort som för näringslivet. Enligt motionen ankommer det på staten men också på kommuner och landsting att prioritera infrastrukturen i regionen.
1.3 Utskottets ställningstagande
Av den tidigare redovisningen framgår att riksdagen våren 1988 beslutade att det övergripande målet för samhällets trafikpolitik skall vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Riksdagen ställde sig vid detta tillfälle också bakom de fem delmål om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans som föreslogs i den trafikpolitiska propositionen. Enligt utskottets mening överensstämmer dessa mål i stor utsträckning med de synpunkter om de övergripande målen för trafikpolitiken som förs fram i motionerna. I flertalet av motionerna yrkas att större hänsyn skall tas till miljöfrågorna. Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagens trafikpolitiska beslut innebar att miljöfrågorna skall ges en mer framskjuten plats än tidigare i det trafikpolitiska arbetet. Inriktningen på lång sikt när det gäller trafikens miljöeffekter skall vara att radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet. Utsläppen av föroreningar skall begränsas, nationellt och internationellt, till vad naturen tål. I tätorterna skall luftkvaliteten radikalt förbättras och bullerstörningarna begränsas. Hushållningen med energi inom transportsektorn skall förbättras genom ökad energieffektivitet hos de enskilda fordonen. Av det anförda framgår att utskottet anser det nödvändigt att i hög grad minska fordonens utsläpp av föroreningar. Flera beslut i denna riktning har redan tagits. För personbilar har sålunda obligatorisk avgasrening införts fr.o.m. 1989 års modeller. Skärpta avgaskrav för lätta lastbilar och bussar kommer att införas fr.o.m. 1992 års modeller och för tunga fordon fr.o.m. 1993 års modeller. Regeringen har i proposition 1989/90:143 föreslagit att en kommun skall ges rätt att tillfälligt förbjuda person- och lastbilstrafik inom vissa områden, då luftföroreningarna utgör ett hot mot människors hälsa. Denna proposition grundar sig på ett förslag av storstadstrafikkommittén. Kommittén har också lagt fram en rad andra förslag som syftar till att begränsa trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsområdena, bl.a. förslag om att kommunerna skall ges rätt att införa bilavgifter för färd med motorfordon inom ett visst begränsat område. Regeringen har för avsikt att i en särskild proposition våren 1991 redovisa hur det trafik- och miljöpolitiska arbetet skall fullföljas under 1990-talet. Med hänvisning till vad utskottet anfört om nödvändigheten av att minska trafikens miljöproblem och i avvaktan på regeringens ställningstagande till bl.a. storstadstrafikkommitténs förslag anser utskottet att det inte är erforderligt med något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av de yrkanden om miljön som förs fram i motionerna. Att såsom begärs i flera av motionerna riksdagen skulle besluta att bilismen skall begränsas med en viss andel anser utskottet vara en olämplig metod att komma till rätta med miljöproblemen. Utskottet anser också det vara olämpligt att, såsom föreslås i motion T211 (s), införa koncessionsprövning av den tunga lastbilstrafiken. Yrkanden om att trafikpolitiken måste verka för goda kommunikationer i hela landet förs fram i motionerna. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det trafikpolitiska beslutet innebar att transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans. Åtgärder inom trafikpolitikens område måste syfta till att stödja de insatser som görs inom regionalpolitiken som helhet. Samhället har enligt utskottets mening självfallet ett ansvar även för trafikförsörjningen i utsatta regioner. Det trafikpolitiska beslutet innebar vidare att transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken och så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Utskottet vill beträffande frågan om en snabb anpassning till EGs regler erinra om att det är regeringens målsättning, vid de pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett s.k. EES-avtal, att skapa en med EG-länderna så integrerad och fri marknad som möjligt utan onödiga gränshinder och försvårande kontrollrutiner för företagen. Flera av motionerna framhåller nödvändigheten av att bygga ut infrastrukturen i form av järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Utskottet behandlade ingående dessa frågor i sitt betänkande Trafikens infrastruktur (bet. 1989/90:TU27). I betänkandet redovisades att det föreligger stora resursbehov inom väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksektorerna under 1990-talet. Utskottet framhöll att resursbehoven inom dessa sektorer vida överstiger de resurser som kan tillföras över statsbudgeten och att det därför är nödvändigt att finna alternativa finansieringsformer. Mot denna bakgrund har regeringen tillsatt en utredning som förutsättningslöst skall se över möjligheterna till ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering inom väg- och järnvägssektorerna. Regeringen har vidare tillsatt tre s.k. storstadsförhandlare som har till uppgift att tillsammans med kommuner, landsting, statliga och andra organ och grupper lägga fram förslag till kraftigt förbättrade trafiksystem. Syftet skall bl.a. vara att förbättra miljön, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för storstadsregionernas utveckling. I sitt betänkande 1989/90:TU27 anförde utskottet också att det i likhet med regeringen anser att 5 miljarder kronor bör anvisas för infrastrukturinvesteringar på trafikområdet i form av ett engångsanslag. Regeringen avser att i höst för riksdagen lägga fram förslag till medelsanvisning. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
2 Samhällsplanering
I motionerna T225 (c) och T250 (c) framhålls att det saknas relevanta beräkningsmodeller för att göra en fullständig samhällsekonomisk analys av olika investeringar. Enligt motionärerna kan man generellt påstå att miljökostnader/miljövinster inte väger tillräckligt tungt, då t.ex. lönsamheten av investeringar i nya järnvägar undersöks. Motionärerna anser att regeringen bör ta initiativ för att åstadkomma nya beräkningsmodeller.
I proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor framhöll kommunikationsministern att en vidareutveckling av den samordnade investeringsplaneringen är nödvändig. Denna planering är enligt propositionen ett viktigt instrument för att man skall kunna bedöma olika investeringsstrategier och göra avvägningar mellan olika delsektorer. Utskottet delade kommunikationsministerns uppfattning om behovet av att se över formerna för den samordnade investeringsplaneringen. Regeringen har givit transportrådet i uppdrag att ta fram ett underlag för arbetet med att utveckla den samordnade investeringsplaneringen. I transportrådets uppdrag ingår att bedöma om affärsverken har använt ett gemensamt underlag för sin planering och om miljöeffekterna har belysts. Regeringen har vidare uppdragit åt transportrådet att lämna förslag till förändrade former för statens upphandling av interregional järnvägstrafik på stomnätet och på malmbanan. Uppdraget skall redovisas för regeringen hösten 1990. I 1988 års trafikpolitiska beslut fastlades ett kostnadsansvar för transportsektorn. Grundprincipen är att de avgifter som tas ut av trafiken skall täcka de totala samhällsekonomiska kostnader som den ger upphov till. Regeringen har beslutat om en översyn av 1988 års kostnadsansvar. Bl.a. skall därvid granskas hur miljökostnader värderas. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är väsentligt att den samhällsekonomiska analys som skall göras inför olika investeringsbeslut grundas på ett tillförlitligt beslutsunderlag. Ett omfattande översynsarbete av gällande planeringssystem pågår. Med hänvisning härtill anser utskottet att motionsyrkandena inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför.
I motion T250 (c) yrkas vidare att den kommunala kompetensen vidgas i syfte att förstärka kommunernas möjligheter att minimera trafikens miljöpåverkan och trängseleffekt. Som exempel nämns i motionen att kommunerna själva bör kunna begränsa trafiken, då föroreningarna överstiger de fastlagda nivåerna för innerstadsområden. Regeringen har, såsom redovisats i det föregående, i proposition 1989/90:143 föreslagit att kommuner, i första hand Göteborg, ges rätt att tillfälligt förbjuda person- och lastbilstrafik inom vissa områden i situationer då luftföroreningarna utgör ett akut hot mot människors hälsa. Propositionen om tillfälligt bilförbud kommer att behandlas av utskottet senare i höst. Med hänvisning härtill och i avvaktan på regeringens ställningstagande till storstadstrafikkommitténs övriga förslag avstyrker utskottet motionen i denna del.
I motionerna T220 (mp) och T252 (mp) framhålls att trafikplaneringen, på ett mer markant sätt än i dag, måste ingå i den kommunala planeringen. Målsättningen måste vara att minska onödig biltrafik och se till att den miljövänliga kollektivtrafiken blir effektiv och kundanpassad. I motion T221 (mp) betonas vikten av samplanering av kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den trafiksäkrare kollektivtrafiken. Detta synsätt bör i högre utsträckning än nu prägla planarbetet i stat, landsting och kommun. Den nya plan- och bygglagen (PBL) har gett kommunerna vidgade befogenheter att påverka bebyggelsen i sådan riktning att resande med kollektiva färdmedel främjas. Storstadskommittén har lämnat ett flertal förslag som syftar till att öka resandet med kollektiva trafikmedel och stärka den kommunala planeringen i detta syfte. Utskottet anser mot denna bakgrund att motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
I motion T532 (mp) yrkas att regeringen utarbetar förslag om obligatoriska miljökonsekvensanalyser, med bl.a. en alternativ järnvägsutbyggnad, vid alla större väg- och flygplatsinvesteringar. Utskottet vill erinra om att det enligt 4 § väglagen vid väghållning skall tas hänsyn till enskilda och allmänna intressen, såsom t.ex. trafiksäkerhet och miljö. Det betyder att bl.a. miljöintressena skall beaktas vid fastställelse av arbetsplanerna. År 1987 kompletterades väglagen med krav på miljökonsekvensbeskrivningar vid planering av vägar (prop. 1986/87:135, bet. JoU25, rskr. 319). År 1989 infördes krav på att vid anläggande av och under vissa förutsättningar vid ändring av en flygplats med en nominell banlängd överstigande 1200 meter tillstånd skall sökas hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Vidare skall den som avser att ändra en sådan flygplats i god tid dessförinnan underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommunen. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandet till väsentlig del redan är tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte erforderlig, varför motionen avstyrks i denna del.
3 Avreglering
I motion T215 (m) framhålls att stat och kommuner bör reducera antalet regler och förordningar inom trafikpolitiken så långt som möjligt. De offentliga monopolen bör avskaffas. En avreglering måste dock enligt motionen ta hänsyn till de regionalpolitiska effekter som kan uppstå. Regionalpolitiska insatser kommer i större utsträckning att behöva finansieras öppet över statsbudgeten eller på annat liknande sätt. I motion T212 (fp) anförs att trafiknäringen fortfarande kännetecknas av många regleringar, koncessioner m.m. De lättnader som hittills genomförts av detta regelverk är enligt motionen inte tillräckliga. En ökad frihet, och därmed förbättrade möjligheter till konkurrens mellan de företag som producerar trafiktjänster, är nödvändig.
För att ge förutsättningar för en trafikförsörjning som är anpassad till medborgarnas och näringslivets behov är det enligt den trafikpolitiska propositionen angeläget att beslut som gäller transportproduktionen fattas i så decentraliserade former som möjligt och att arbetet med att minska den statliga detaljregleringen av trafik och transporter drivs vidare och intensifieras. Ett flertal beslut i avreglerande riktning har tagits under senare år. Affärsverken har givits större frihet och därmed blivit självständigare och mer marknadsinriktade. Beträffande kollektivtrafiken gäller att en rad statliga regleringar har avskaffats. En omfattande avreglering av taxitrafiken har genomförts fr.o.m. den 1 juli 1990. Utskottet anser att inriktningen av det fortsatta trafikpolitiska arbetet står klar. För att tillgodose medborgarnas och näringslivets behov av transporter har, inom de ramar som samhället alltid måste fastställa, en omfattande avreglering av trafiksektorn genomförts. Arbetet med att minska detaljregleringen drivs också vidare i hög takt. Mot denna bakgrund påkallar de nu behandlade motionsyrkandena ingen åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
4 Sjöfart
I motion T639 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program och en långsiktig strategi för svensk sjöfart. Med genomtänkta politiska åtgärder har sjöfarten stora möjligheter att ta över fjärrgods från landsvägstrafiken och därmed avlasta samhället allvarliga miljöproblem. I motion T619 (mp) framhålls att sjöfarten utgör en mycket viktig del av svenskt transportväsende. Enligt motionärerna är sjöfarten ett mycket energisnålt transportsystem när det gäller godstransporter. Det yrkas därför att riksdagen ger regeringen till känna vikten av att utveckla sjöfarten av energiskäl. I motion T612 (s) anförs att dagens trafikproblem är avsevärda. Utsläppen är stora. Motionärerna framhåller att sjöfarten gör ytterst få ingrepp i naturen i jämförelse med bilvägar och järnvägsbankar. Väsentliga delar av det gods som tidigare transporterades med fartyg har överflyttats till landtransportsektorn. Enligt motionen pågår det emellertid nu undersökningar som syftar till att analysera förutsättningarna för en renässans för svensk kustsjöfart. Motionärerna framhåller att om sjötransporter i större utsträckning utnyttjas kan kostsamma dubbelinvesteringar i spårutbyggnader undvikas, och vägnätet behöver ej i lika hög grad förslitas av tunga, långväga transporter.
Den alldeles övervägande delen av våra transporter till och från utlandet sker med sjötransporter. Sjöfarten svarar även för en stor andel av de inrikes transporterna. Utskottet anser därför att effektiva sjötransporter är av strategisk betydelse för transportsektorn. Som betonades i det trafikpolitiska beslutet ger tillgången till sjötransporter ökad valfrihet för näringslivet och därmed lägre transportkostnader. Även energi- och miljöskäl talar för sjöfarten. Utskottet har erfarit att transportforskningsberedningen har inlett en studie som syftar till att undersöka förutsättningarna att bygga ut den svenska kust- och närsjöfarten för stycke- och partigods. En orsak till att studien inletts är bl.a. det stora intresse som ett antal industrier visat för kustsjöfarten. I en förstudie skall möjligheterna att bygga ut kustsjöfarten längs ostkusten särskilt analyseras. Den samordnade investeringsplaneringen är ett viktigt instrument för att man skall kunna bedöma olika investeringsstrategier och göra avvägningar mellan olika delsektorer. Som framgår av den tidigare redovisningen har regeringen givit transportrådet i uppdrag att se över formerna för denna planering. Utskottet förutsätter att den samordnade investeringsplaneringen kommer att kunna belysa möjligheterna att bättre utnyttja sjöfarten längs våra kuster. Utskottet vill vidare erinra om att kommunikationsministern i proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor framhöll att det inför 1990-talet är viktigt att peka på den infrastruktur som redan finns uppbyggd inom sjöfarten och som kan avlasta landtransporterna. Utskottet delar denna uppfattning. Av det anförda följer att de frågor som behandlas i motionerna till väsentlig del redan uppmärksammats. Motionsyrkandena påkallar därför enligt utskottets mening ingen åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks följaktligen av utskottet.
5 Flottning
I motion T235 (mp) anförs att det finns anledning, med hänsyn bl.a. till den mycket negativa utvecklingen på miljöområdet, att pröva möjligheterna att i lämpliga fall åter övergå till flottning. Enligt motionen bör en samlad översyn av flottningens framtida möjligheter, liksom vilka stimulansåtgärder som skulle kunna bli aktuella, göras av kommunikationsdepartementet.
Riksdagen beslutade år 1979 att konsekvenserna av en nedläggning av löstimmerflottningen i landet borde bli föremål för en allsidig bedömning (bet. TU 1978/79:28, rskr. 434). Regeringens överväganden redovisades i 1981 års budgetproposition. Utskottet konstaterade med anledning härav att det endast var i Klarälven som flottningen var företagsekonomiskt motiverad (bet. TU 1981/82:22, rskr. 256). Några särskilda statliga insatser fann utskottet inte påkallade. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Eventuella initiativ för att utveckla flottningen får i första hand tas av berörda intressenter. Motionsyrkandet avstyrks av utskottet.
6 Vissa organisationsfrågor
I motion T215 (m) framhålls att affärsverken bör byta företagsform och ombildas till aktiebolag. I samband med byte av företagsform bör en gemensam instans skapas för verkens myndighetsutövande verksamhet. Enligt motionen innehåller affärsverksformen en rad institutionella hinder, vilket resulterar i att affärsverkens ledning och styrelser saknar möjlighet att driva verksamheten lika rationellt som dess konkurrenter. Flera av affärsverken, som t.ex. SJ, äger dotterbolag som direkt konkurrerar med moderföretaget. Motionärerna anser att ASG och Scandinavian Ferry Lines är exempel på företag inom SJ-koncernen som bör avyttras av bl.a. detta skäl.
Utskottet behandlade senast denna fråga i sitt betänkande 1989/90:TU1. Därvid erinrade utskottet om att affärsverkens ställning förändrats kraftigt under senare år. Statsmakternas styrning av verken sker numera på grundval av rullande treårsplaner. Förändringarna har lett till att affärsverken blivit självständigare och mer marknadsinriktade. Utskottet ansåg vidare att det vid sidan av de ekonomiska mål som riksdag och regering lagt fast finns andra samhälleliga mål som vissa av verken skall uppfylla. Det gäller t.ex. regionalpolitiska mål. De uppgifter som affärsverken svarar för är vidare av stort allmänt intresse och berör direkt eller indirekt stora delar av samhället. Flera av affärsverken har dessutom betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret. Av ovan anförda skäl ansåg utskottet att affärsverksformen skulle bibehållas. Enligt tidigare riksdagsbeslut bör affärsverken och deras dotterbolag behandlas som en sammanhållen grupp av företagsenheter, en koncern (prop. 1986/87:99, bet. KU 29, rskr. 226). Riksdagens och regeringens styrning av koncernen bör utövas genom affärsverket som moderföretag, och affärsverken bör ledas av styrelser som också är koncernstyrelser. Det bör i enlighet härmed i första hand ankomma på koncernstyrelsen att, utifrån de riktlinjer som statsmakterna lagt fast, avgöra vilka dotterbolag som skall finnas i koncernen. Utskottet vill också erinra om att inom regeringskansliet pågår en översyn av styrningen av kommunikationsdepartementets affärsverk. Översynen behandlar bl.a. kraven på treårsplaneringens innehåll, ekonomisk styrning, organisation och redovisning samt frågan hur den ägarmässiga uppföljningen skall ske. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen i denna del.
I motion T225 (c) yrkas att regeringen låter genomföra en parlamentariskt förankrad översyn av myndighetsorganisationen på kommunikationsområdet. Bl.a. bör följande frågor belysas. Kan transportrådets eventuellt kvarvarande funktioner av policykaraktär inordnas direkt i kommunikationsdepartementets verksamhet? Kan en bättre samordning åstadkommas mellan vägverket, banverket och TSV? Hur skall miljöfrågornas ställning stärkas?
I motion T238 (fp) framhålls att det torde finnas möjligheter till avsevärda rationaliseringsvinster om vägverket, banverket och transportrådet sammanförs till ett nytt trafikverk med ansvar för bl.a. infrastrukturfrågor. Om detta verk blir ett affärsverk, enligt televerkets modell, skulle man enligt motionen få helt nya förutsättningar att klara finansieringen av infrastrukturen.
Regeringen har låtit se över transportrådets organisation. Översynen finns redovisad i utredningsrapporten Transportrådet (SOU 1990:14). Remissbehandlingen av rapporten är nyligen avslutad. Regeringen har vidare tillsatt en utredning som skall se över möjligheterna att finna nya finansieringsformer för en utbyggnad av infrastrukturen under 1990-talet. I detta sammanhang skall också vägverkets framtida verksamhetsform liksom vägverkets organisation övervägas. Frågan om trafiksäkerhetsfrågornas organisation har behandlats i två rapporter av riksrevisonsverket (RRV). I rapporten Den statliga fordonskontrollen behandlas framför allt den obligatoriska periodiska kontroll som utförs av Svensk Bilprovning samt polisens och TSVs kontroller på väg, s.k. flygande kontroller. I rapporten Trafiksäkerhetsinformation belyses främst effekterna av riksdagens beslut år 1982 om att dela upp ansvaret för informationen mellan TSV och NTF. I avvaktan på regeringens ställningstagande till de olika utredningsförslagen anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet. Som utskottet framhöll i sitt betänkande 1989/90:TU27 förutsätter utskottet att, då regeringen för riksdagen redovisar sina ställningstaganden i dessa frågor, bl.a. möjligheterna och konsekvenserna av att sammanföra ansvaret för vägbyggande och trafiksäkerhet i en organisation kommer att belysas.
I motion T248 (m) framhålls att frågor som rör bilismen i dag handhas av en rad olika departement. Den nuvarande fördelningen av bilfrågor på olika departement är enligt motionärerna inte alltid ändamålsenlig. De yrkar därför att en översyn görs av möjligheterna att behandla bilfrågor mer enhetligt i regeringskansliet. Utskottet behandlade denna fråga senast i sitt betänkande 1989/90:TU1. Därvid framhöll utskottet att departementsförordningen innebär att en bilfråga som huvudsakligen hör till ett annat departement än kommunikationsdepartementet skall behandlas i samråd med kommunikationsdepartementet, s.k. gemensam beredning av ärenden. Detta krav på gemensam beredning torde tillgodose syftet med det då behandlade motionsyrkandet, ansåg utskottet. Utskottet anser att en effektiv samordning av bilfrågor i regeringskansliet är av stor vikt. Utskottet förutsätter att en sådan samordning sker och anser därför att motionsyrkandet inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T211, 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3, 1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2, 1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255, 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:T532 yrkandena 8 och 9, res. 1 (m, fp) res. 2 (c) res. 3 (v) res. 4 (mp)
2. beträffande samhällsekonomisk analys av investeringar att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T225 yrkande 8 och 1989/90:T250 yrkande 4, res. 5 (c, v, mp)
3. beträffande vidgad kommunal kompetens att riksdagen avslår motion 1989/90:T250 yrkande 6, res. 6 (c, v, mp)
4. beträffande trafikplanering att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T220 yrkande 5, 1989/90:T221 yrkande 13 och 1989/90:T252 yrkande 1, res. 7 (v, mp)
5. beträffande obligatoriska miljökonsekvensanalyser att riksdagen avslår motion 1989/90:T532 yrkande 10, res. 8 (v, mp)
6. beträffande avreglering att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T212 yrkande 19 och 1989/90:T215 yrkandena 1, 28 och 29, res. 9 (m, fp)
7. beträffande sjöfart att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T612, 1989/90:T619 yrkande 1 och 1989/90:T639 yrkandena 1 och 2, res. 10 (v)
8. beträffande flottning att riksdagen avslår motion 1989/90:T235 yrkande 6, res. 11 (v, mp)
9. beträffande affärsverksformen att riksdagen avslår motion 1989/90:T215 yrkande 24, res. 12 (m)
10. beträffande myndighetsorganisationen på transportområdet att riksdagen avslår motionerna 1989/90:T225 yrkande 1 och 1989/90:T238, res. 13 (c, mp)
11. beträffande handläggning av bilfrågor i regeringskansliet att riksdagen avslår motion 1989/90:T248 yrkande 1.
Stockholm den 25 augusti 1990
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Tom Heyman (m), Anita Jönsson (s) och Anders Castberger (fp).
Reservationer
1. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet har för sin del inget att erinra mot det av riksdagen fastlagda övergripande målet för trafikpolitiken, nämligen att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Den av regeringen förda politiken leder emellertid inte till att målet uppnås. Infrastrukturen har stor betydelse för människornas möjligheter att bo och verka i olika delar av landet. Det är därför enligt utskottets mening väsentligt att den får en uppbyggnad som överensstämmer med människors önskemål och behov och inte anpassas till någon centralt skapad vision om hur samhället bör se ut. Som framhålls i motionerna T212 (fp) och T215 (m) måste de olika trafikgrenarna ges ett ökat kostnadsansvar, och offentliga aktörer i större utsträckning jämställas med privata på så sätt att monopol och privilegier avskaffas. Avregleringen av transportsektorn måste således drivas betydligt kraftfullare än vad regeringen gör. Trafik och transporter utgör en av det moderna samhällets största källor till miljöförstöring. Det gäller utsläpp och föroreningar från bilar, fartyg och flygplatser. En av de viktigaste miljöpolitiska uppgifterna under 1990-talet måste vara att komma till rätta med dessa problem. Ekonomiska styrmedel kan vara ett effektivt medel att komma till rätta med miljöproblemen. Utskottet anser det viktigt att slå fast att styrmedlen måste vara utformade så att de verkligen är relaterade till miljöeffekterna och inte till viss teknik. Styrmedlen får inte heller konstrueras som inkomstkällor för statskassan. Risken är då stor att de får en utformning som ger stora intäkter i stället för positiva miljöeffekter. Den tunga vägtrafiken svarar för en inte obetydlig miljöpåverkan i synnerhet med tanke på äldre dieselfordons dåliga utsläppsdata. Som begärs i motion T222 (m) bör regeringen därför återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som syftar till att minska dessa utsläpp. Därvid bör bl.a. övervägas att införa stimulanser för att åstadkomma en snabbare övergång till miljövänligare motorer och teknik. Utskottet anser vidare att en snabb anpassning av transportbranschen till EGs regler är en förutsättning för näringslivets livskraft och därmed för fortsatt och förbättrat välstånd. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T212 (fp), T215 (m), T222 (m) och T248 (m) i allt väsentligt blir tillgodosedda i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3 och 1989/90:T248 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T211, 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2, 1989/90:T255, 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:T532 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet har inget att erinra mot det av riksdagen fastlagda övergripande målet för trafikpolitiken, nämligen att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Regeringens politik leder emellertid inte till att detta mål kan uppnås. Som framhålls i motion T257 (c) är trafiken den största källan till miljöstörningar i våra storstäder. Av miljöskäl måste kvävedioxidutsläppen och koldioxidutsläppen reduceras mycket kraftigt. Det är rimligt att biltrafiken reduceras kraftigast i storstäderna, där det finns underlag för att bygga upp en fungerande kollektivtrafik. Kollektivtrafiken måste enligt utskottets mening byggas ut så att den blir ett konkurrenskraftigt alternativ till privatbilismen. Det kollektiva trafikutbudet måste präglas av komfort, turtäthet, enkelhet och snabbhet. För att bygga ut kollektivtrafiken måste nya finansieringsformer tas fram. Utskottet anser att det är rimligt att de som åker bil, utöver att betala för väghållningen, även betalar för samhällsekonomiska kostnader för avgaser, buller, trängsel och olyckor. Detta kan bl.a. ske genom områdesavgifter för biltrafiken i citykärnor och innerstadsområden samt genom regional bensinskatt. Intäkterna bör kanaliseras till resp. trafikhuvudman för utbyggnad av kollektivtrafiken. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T257 (c) att regeringen snarast bör förelägga riksdagen förslag till lagstiftning med anledning av storstadstrafikkommitténs förslag. Utskottet delar vidare den uppfattning som framförs i flera av de övriga motionerna, nämligen att trafikpolitiken måste utformas så att de miljövänliga järnvägs- och sjötransporterna gynnas. Detta kräver enligt utskottets mening framför allt betydligt större investeringar i infrastrukturen. Dessa frågor behandlade utskottet i sitt betänkande 1989/90:TU27. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T257 (c) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med många av dessa yrkanden blir dock tillgodosett i och med utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T211, 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3, 1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2, 1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255 och 1989/90:T532 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T42 (vpk) att samhället måste ha ett avgörande inflytande över trafikförsörjningen. Om privata vinstintressen ges möjlighet att ta över och styra delar av infrastrukturen kan inte samhället garantera att hela landets transportbehov blir tillgodosedda. En helt ny transportstruktur krävs om miljön skall kunna räddas och förbättras och om antalet dödade och skadade människor i trafiken skall kunna minskas. Trafikströmmarna bör så långt möjligt flyttas över från väg- och flygtrafiken till miljövänliga järnvägs- och sjötransporter. De transporter som enskilda och samhället behöver måste göras så rena från skadliga utsläpp, så handikappvänliga och så trafiksäkra som den bäst kända tekniken medger. Omfattande satsningar på miljövänliga, bekväma och snabba kollektivtrafiksystem måste göras. Som begärs i motion T255 (vpk) bör riksdagen hos regeringen begära förslag till omställning av vägtrafiken. Utgångspunkten bör därvid, enligt utskottets mening, vara att nya bilar som körs med fossila bränslen inte skall tillåtas efter år 2000. Senast år 2010 bör all förbränning av fossila bränslen i fordon förbjudas. Den gemensamma sektorn bör så fort som möjligt övergå till elfordon för lätta transporter i tätorter. Utskottet anser vidare att regeringen under år 1990 skall återkomma till riksdagen med förslag till trafik- och miljöpolitiska åtgärder enligt de riktlinjer som utskottet angivit. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga nu behandlade vpk-motioner tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock tillgodosett i och med utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5 och 1989/90:T255 samt med avslag på motionerna 1989/90:T211, 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3, 1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T243 yrkande 2, 1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:T532 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Enligt utskottets" och på s. 11 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T217 (mp) har sedan det trafikpolitiska beslutet togs år 1988 trafiken och då främst vägtrafiken och flygtrafiken ökat kraftigare än på mycket länge. Detta har lett till att de miljö- och energipolitiska mål som riksdagen lagt fast blir mycket svåra att hålla. Än värre blir det att verkligen miljöanpassa trafiken. Utskottet anser därför att det trafikpolitiska beslutet måste omprövas. Trafiken måste på allvar anpassas till naturens krav. Omprövningen bör ha följande inriktning. Järnvägarna bör byggas ut i landet och såväl gods- som persontrafik på väg och med flyg bör överföras till järnväg där så är möjligt. Kraven att minska de miljöfarliga utsläppen från alla typer av fordon måste skärpas kraftigt -- det gäller främst den tunga vägtrafiken och sjöfarten, men även flyg och personbilar kan minska sina utsläpp. Miljöbättre drivmedel bör gynnas och introduceras så att alla nytillverkade fordon i landet drivs med s.k. flödande energikällor före sekelskiftet -- möjligen kan sjöfart och flyg ges tillfälliga dispenser om hänsyn till internationella avtal och förhållanden så kräver. Nya transport- och kommunikationslösningar med minskad energiåtgång och miljöpåverkan bör systematiskt sökas och utvecklas -- olika former av kombinerade och systematiserade transporter är exempel på detta. Biltrafiken bör av främst trafiksäkerhetsskäl, men också av miljöskäl, minskas starkt i och mellan storstäderna och andra mer betydande befolkningscentra. Detta bör kunna ske genom en medveten och omfattande satsning på miljöbättre kollektivtrafik. Dessa satsningar bör främst bekostas av de berörda områdena själva. En rimlig målsättning bör kunna vara att minska biltrafikarbetet, mätt i bilkilometer, med 25% till 1995. Målsättningen bör vidare vara att 30 % av det långväga godstrafikarbetet, mätt i tonkilometer, som i dag går på våra vägar ska föras över till främst järnväg -- men också till sjöfart där så är lämpligt -- till 1995. Till år 2000 bör målsättningen vara 50 %. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T217 (mp), T220 (mp), T221 (mp) och T532 (mp) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir emellertid i och med utskottets ställningstagande tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T217 yrkande 1, 1989/90:T220 yrkandena 2--4, 1989/90:T221 yrkande 2 och 1989/90:T532 yrkandena 8 och 9 samt med avslag på motionerna 1989/90:T42 yrkandena 4 och 9, 1989/90:T211, 1989/90:T212 yrkande 1, 1989/90:T215 yrkandena 2--10 och 34, 1989/90:T222 yrkandena 2 och 3, 1989/90:T231 yrkande 1, 1989/90:T232, 1989/90:T240 yrkandena 1 och 2, 1989/90:T241 yrkande 5, 1989/90:T243 yrkande 2, 1989/90:T248 yrkande 7, 1989/90:T255 och 1989/90:T257 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Samhällsekonomisk analys av investeringar (mom.2)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet anser, i likhet" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i dag saknas relevanta beräkningsmodeller för att göra en fullständig samhällsekonomisk analys av olika investeringar. Som framhålls i motionerna väger inte miljökostnader/miljövinster tillräckligt tungt då lönsamheten av investeringarna undersöks. Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandena om att regeringen bör ta initiativ för att åstadkomma nya beräkningsmodeller med de utgångspunkter som anges i motionerna. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande samhällsekonomisk analys av investeringar att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T225 yrkande 8 och 1989/90:T250 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Vidgad kommunal kompetens (mom.3)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Propositionen om" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker motionsyrkandet om att den kommunala kompetensen bör vidgas i syfte att förstärka kommunernas möjlighet att minimera trafikens miljöpåverkan och trängseleffekt. Förslag måste föreläggas riksdagen som är mer långtgående än de som föreslås i proposition 1989/90:143 om lag om tillfälliga bilförbud. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande vidgad kommunal kompetens att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T250 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Trafikplanering (mom.4)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Den nya" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna T220 (mp), T221 (mp) och T252 (mp) att trafikplaneringen på ett mer markant sätt än i dag måste ingå i den kommunala planeringen i syfte att minska onödig biltrafik och se till att den miljövänliga kollektivtrafiken blir effektiv och kundanpassad. Regeringen bör snarast ta initiativ till åtgärder med denna inriktning. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande trafikplanering att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:T220 yrkande 5, 1989/90:T221 yrkande 13 och 1989/90:T252 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Obligatoriska miljökonsekvensanalyser (mom.5)
Viola Claesson(v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker yrkandet i motion T532 (mp) att obligatoriska miljökonsekvensanalyser, med bl.a. en alternativ järnvägsutbyggnad, bör utarbetas vid alla större väg- och flygplatsinvesteringar. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande obligatoriska miljökonsekvensanalyser att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T532 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Avreglering (mom. 6)
Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m) och Anders Castberger (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "För att" och på s. 14 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Såsom framhålls i motionerna T212 (fp) och T215 (m) kännetecknas trafiknäringen fortfarande av en rad regleringar, koncessioner m.m. Utskottet anser att stat och kommuner bör reducera antalet regler och förordningar så långt som möjligt. En sådan avreglering skulle leda till ökad konkurrens, vilket i sin tur skulle medföra såväl lägre priser som bättre service. I samband med att trafikslagen avregleras är det enligt utskottets mening nödvändigt att se till att inte oacceptabla regionalpolitiska effekter uppstår. Om så är fallet kan regionalpolitiska åtgärder behöva vidtas. Detta skulle leda till att det regionalpolitiska stödet öppet redovisades över statsbudgeten, vilket utskottet anser vara en riktig princip. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionsyrkandena tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande avreglering att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:T212 yrkande 19 och 1989/90:T215 yrkandena 1, 28 och 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Sjöfart (mom. 7)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Den alldeles" och på s. 15 slutar med "följaktligen av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T639 (vpk), nämligen att med rätt genomtänkta politiska åtgärder har sjöfarten stora möjligheter att ta över fjärrgods från landsvägstrafiken och därmed avlasta samhället allvarliga miljöproblem. Regeringen bör utarbeta ett program och en långsiktig strategi för svensk sjöfart som snarast bör föreläggas riksdagen. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T639 (vpk) tillstyrks i denna del och övriga motionsyrkanden till väsentlig del blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande sjöfart att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T639 yrkandena 1 och 2 samt med anledning av motionerna 1989/90:T612 och 1989/90:T619 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Flottning (mom. 8)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Riksdagen beslutade" och slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker yrkandet i motion T235 (mp) att en samlad översyn av flottningens framtida möjligheter, inkl. vilka stimulansåtgärder som skulle kunna bli aktuella, bör låta utföras av regeringen. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionsyrkandet tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande flottning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T235 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Affärsverksformen (mom.9)
Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 16 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att affärsverkens kommersiella verksamhet bör bedrivas i aktiebolagsform. Affärsverksformen innehåller en rad hinder vilket resulterar i att affärsverkens ledning och styrelse saknar möjlighet att driva verksamheten lika rationellt som dess konkurrenter. I samband med byte av företagsform bör en gemensam instans skapas för verkens myndighetsutövande verksamhet. I dag blandas myndighetsutövning och affärsverksamhet, vilket är negativt för den kommersiella verksamheten och skapar misstro hos konsumenterna. Flera av affärsverken, t.ex. SJ, äger dotterbolag som direkt konkurrerar med moderbolaget. Sådana dotterbolag bör enligt utskottets mening säljas ut. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T215 (m) i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande affärsverksformen att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T215 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Myndighetsorganisationen på transportområdet (mom.10)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "I avvaktan" och slutar med "att belysas" bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker förslaget i motion T225 (c) att regeringen bör låta genomföra en parlamentariskt förankrad översyn av myndighetsorganisationen på transportområdet. Därvid bör de frågeställningar som tas upp i motionen belysas. Vad utskottet nu anfört, vilket också innebär att syftet med motion T238 (fp) till väsentlig del blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande myndighetsorganisationen på transportområdet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:T225 yrkande 1 och med anledning av motion 1989/90:T238 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Motionerna1 Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 19901 Motion väckt med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor5 Utskottet5 1 Trafikpolitikens mål och inriktning5 1.1 Bakgrund5 1.2 Motionerna6 1.3 Utskottets ställningstagande9 2 Samhällsplanering11 3 Avreglering13 4 Sjöfart14 5 Flottning15 6 Vissa organisationsfrågor15 7 Hemställan17 Reservationer19