Socialutskottets betänkande2001/02:SOU8

Vissa tobaksfrågor

Sammanfattning

Proposition   2001/02:64   Vissa   tobaksfrågor  har
hänvisats        till        konstitutionsutskottet.
Konstitutionsutskottet  beslutade  den  12  december
2001 att till socialutskottet   under förutsättning
av    socialutskottets   medgivande       överlämna
propositionens  lagförslag  2.2  Förslag till lag om
ändring i tobakslagen (1993:581) såvitt  avser 4, 12
a,  19  och 19 a §§. Konstitutionsutskottet  beredde
samtidigt   socialutskottet   tillfälle   att   avge
yttrande  över  propositionens  övriga  delar  jämte
eventuella motioner.

I   betänkandet   behandlas   således   delar   av
regeringens     proposition     2001/02:64     Vissa
tobaksfrågor.  Vidare  behandlas  34 motionsyrkanden
som väckts med anledning av propositionen  och vilka
överlämnats   av   konstitutionsutskottet.  Dessutom
behandlas  ett  sextiotal  motionsyrkanden  i  olika
tobaksfrågor från  de  allmänna motionstiderna 1999,
2000 och 2001.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om
att alla restauranger från  den 1 januari 2003 skall
ha ett eller flera områden där rökning är förbjuden,
att anmälningsskyldighet till  kommunen  införs  för
den  som i näringsverksamhet säljer tobaksvaror till
konsumenter  och  att kommunen ges rätt att ta ut en
avgift  för tillsynen  av  den  som  bedriver  sådan
verksamhet.   Vidare   delar  utskottet  regeringens
bedömning att ett mål bör vara att alla restauranger
i princip skall vara rökfria den 1 januari 2004.
Ett  enigt utskott föreslår  ett  tillkännagivande
till regeringen. Utskottet anser att resurserna inom
det förebyggande  arbetet bör inriktas såväl på barn
och ungdomar som på den vuxna delen av befolkningen.
Företrädare  för  Swedish  Match,  docenten  Inger
Wahlberg  och  direktören   Bo   Aulin,   har  inför
utskottet den 7 februari 2002 framfört synpunkter  i
ärendet.  Samma  dag  har  även  överläkaren Gunilla
Bolinder,  Kliniskt kunskapscentrum  vid  Karolinska
sjukhuset, framfört synpunkter i ärendet.
Chefsförhandlaren,  regeringsrådet Susanne Billum,
har den 7 mars 2002 lämnat  information  beträffande
läget  i förhandlingarna om WHO:s ramkonvention  för
tobakskontroll.
Docenten     Hans     Gilljam,     Centrum     för
tobaksprevention inom Stockholms läns landsting samt
Läkare   mot   tobak,   och  Barbro  Holm  Ivarsson,
Psykologer mot tobak, har  inför  utskottet  den  19
mars 2002 framfört synpunkter.
I betänkandet finns 19 reservationer och 3
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Avslag på propositionen m.m.

Riksdagen  avslår  motionerna 2000/01:So325 och
2001/02:K41 yrkande 1 delvis.

2. Åtskillnad mellan snus och annan
tobak

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:K32,
2001/02:K35 och 2001/02: K39.
Reservation 1 (m)

3. Snusforskning

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So422  yrkande
4.

4. 50-regeln

Riksdagen antar  4  §  regeringens förslag till
lag   om   ändring   i  tobakslagen   (1993:581).
Riksdagen  avslår därmed  motionerna  2001/02:K41
yrkande 3 och 2001/02:K44 yrkande 4.
Reservation 2 (fp)

5. Frivillig rökfrihet

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:K36,
2001/02:K37 yrkande  1, 2001/02:K38 yrkande 2 och
2001/02:K41 yrkande 2.
Reservation 3 (m)

6. Rökförbud

Riksdagen  avslår  motionerna   1999/2000:So201
yrkande    4,    2000/01:    So322   yrkande   3,
2000/01:So335 yrkande 4, 2000/01:So338 yrkande 2,
2001/02:K40     yrkande     3,     2001/02:So318,
2001/02:So420 yrkande 1, 2001/02:So422  yrkande 1
delvis,  2001/02:So498 yrkande 8, 2001/02:  So502
yrkande 2 samt 2001/02:So615 yrkande 4.

7. Lag om rökfrihet

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:K30,
2001/02:K40  yrkandena   1   och  2,  2001/02:K43
yrkande 1 samt 2001/02:612 yrkande 11.
Reservation 4 (kd)

8. Totalt rökförbud

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K34 yrkande
2 och 2001/02:So303 yrkande 7.
Reservation 5 (c)

9. Rökning på allmän plats

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:So338
yrkande 1 och 2001/02: So420 yrkande 2.

10. Anmälningsplikt m.m.

Riksdagen  antar  12  a,   19   och   19  a  §§
regeringens   förslag   till  lag  om  ändring  i
tobakslagen (1993:581). Riksdagen  avslår  därmed
motionerna 1999/2000:So271 yrkande 3, 2001/02:K37
yrkande 2 och 2001/02:So498 yrkande 10.
Reservation 6 (m)

11. Säljtillstånd för tobak

Riksdagen   avslår  motionerna  1999/2000:So201
yrkande 3, 2000/01:  So335 yrkande 3, 2001/02:K43
yrkande 2, 2001/02:So412 yrkande 1, 2001/02:So422
yrkande 1 delvis och 2001/02:So615 yrkande 2.
Reservation 7 (mp)

12. Nationella handlingsplanen mot tobak

Riksdagen avslår motion 1999/2000:So235.

13. Upphävande av åldersgränsen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K37 yrkande
6 och 2001/02: So254.
Reservation 8 (m)

14. Efterlevnaden av åldersgränsen

Riksdagen  avslår  motionerna   1999/2000:So271
yrkande 4 och 1999/2000:So491 yrkande 5.

15. Avgift för säljtillstånd och tillsyn

Riksdagen avslår motion 2001/02:K43 yrkande 3.
Reservation 9 (mp)

16. Folkhälsopolitik

Riksdagen avslår motion 2001/02:K34 yrkande 1.

17. Tobaksprevention

Riksdagen   avslår  motionerna  1999/2000:So201
yrkande   1,   1999/2000:    So263   yrkande   8,
1999/2000:So271    yrkande   5,   1999/2000:So493
yrkande    9,    2000/01:Sf274     yrkande    34,
2000/01:So245  yrkande 2, 2000/01: So335  yrkande
1, 2001/02:K43 yrkande  5,  2001/02:So498 yrkande
9,   2001/02:So624  yrkandena  4   och   5   samt
2001/02:So634 yrkande 8.
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (fp)
Reservation 12 (mp)

18. Målgruppsinriktad information

Riksdagen avslår motion 2001/02:K37 yrkande 3.
Reservation 13 (m)

19. Statens ansvar för information m.m.

Riksdagen   avslår  motionerna  1999/2000:So271
yrkande 1, 2000/01:  So549 yrkande 2, 2001/02:K44
yrkande 1 och 2001/02:So497 yrkande 10.
Reservation 14 (fp)

20. Nationell strategi för rökavvänjning

Riksdagen avslår motion 1999/2000:So391.

21. Fördelning av resurserna

Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  utskottet  anför om fördelningen  av
resurserna  för  det  tobakspreventiva   arbetet.
Riksdagen   bifaller  därmed  motion  2001/02:K44
yrkande   2  och   bifaller   delvis   motionerna
1999/2000:A804 yrkande 30, 2001/02:K37 yrkande 5,
2001/02:K43  yrkande 4 samt 2001/02:So422 yrkande
3.

22. Varningstexter

Riksdagen avslår  motion  2000/01:So335 yrkande
7.

23. Nikotinläkemedel hos apoteksombuden

Riksdagen   avslår  motionerna   2000/01:So236,
2001/02:So265,    2001/02:   So270   yrkande   1,
2001/02:So290 yrkande 1 och 2001/02:So294.

24. Ytterligare ökad tillgänglighet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:216 yrkande
2,   2000/01:So314,   2001/02:K31,   2001/02:K33,
2001/02:K37  yrkande 4,  2001/02:K40  yrkande  4,
2001/02:K41 yrkande  4,  2001/02:K44  yrkande  3,
2001/02:  So290  yrkande  2,  2001/02:So329  samt
2001/02:So544.
Reservation 15 (m)
Reservation 16 (kd, fp)
Reservation 17 (c)

25. Subventionering av nikotinläkemedel
m.m.

Riksdagen   avslår  motionerna  1999/2000:So201
yrkande   6,   2000/01:    So335    yrkande    6,
2001/02:So270 yrkande 2 och 2001/02:So412 yrkande
2.
Reservation 18 (mp)

26. Vissa reklamformer

Riksdagen   avslår  motionerna  1999/2000:So271
yrkande 2 och 2001/02: So498 yrkande 7.

27. Tobaksautomater

Riksdagen avslår motion 2001/02:K40 yrkande 5.
Reservation 19 (kd)

28. Oberoende expertutredning m.m.

Riksdagen  avslår   motionerna  1999/2000:So469
yrkande 2 och 2000/01: So245 yrkande 1.

29. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens  förslag  till  lag om
ändring  i  tobakslagen  (1993:581), såvitt nu är  i
fråga, i den mån lagförslaget  inte  omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan. Riksdagen beslutar  sådan
ändring dels i ingressen, dels i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser   till   det  i  propositionen
framlagda lagförslaget, såvitt nu  är  i  fråga, som
föranleds av detta.

Stockholm den 21 mars 2002

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman  (v),  Chris  Heister  (m), Susanne Eberstein
(s), Margareta Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s),
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman
(s), Lars U Granberg (s), Elisebeht  Markström  (s),
Rolf  Olsson  (v),  Lars  Gustafsson  (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann  (fp),  Lars  Elinderson (m) och  Lotta  N
Hedström (mp).

2001/02

SoU8


Redogörelse för ärendet


Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen 2001/02:64, i de
delar socialutskottet behandlar,  vissa  ändringar i
tobakslagen (1993:581). Förslag lämnas bl.a.  om att
alla  restauranger och andra serveringsställen skall
ha ett eller flera områden där rökning är förbjuden.
I propositionen  redovisas  ett  mål  om  i  princip
rökfria  serveringsmiljöer  den  1 januari 2004.  En
särskild  utredare bör enligt regeringen  tillkallas
för att utreda  förutsättningarna för att eventuellt
uppnå detta mål på frivillig väg. För det fall målet
om rökfria miljöer  inte kan uppnås på frivillig väg
redovisar regeringen  sin  avsikt  att återkomma med
lagförslag  om rökfrihet. Vidare lämnas  förslag  om
att den som i  näringsverksamhet  säljer tobaksvaror
till konsumenter skall anmäla försäljningen  hos den
kommun där försäljningen sker och att kommunen skall
ha rätt att ta ut avgift för sin tillsyn av den  som
bedriver sådan verksamhet.

Slutligen  redovisas  i  propositionen regeringens
syn på tillgången på nikotinersättningsmedel samt på
användningen  av  de  90 miljoner  kronor  riksdagen
tidigare   avsatt   till   tobaksprevention   (prop.
2000/01:100, bet. 2000/01:FiU20, rskr. 2000/01:288).
Lagändringar   som  innebär  en   skyldighet   för
serveringsställen att ha ett eller flera områden där
rökning är förbjuden  föreslås  träda  i  kraft  den
1 januari 2003.  De nya bestämmelserna om handel med
tobaksvaror föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.

Utskottets överväganden



Fråga om avslag på propositionen
m.m.
Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
avslå propositionen och ett motionsyrkande om
att upphäva tobakslagen.

Motion

I motion 2001/02:K41  av  Anna Kinberg (m) hemställs
att   riksdagen   avslår  propositionen   2001/02:64
(yrkande 1 delvis).  Motionären anser att det är bra
att  människor  slutar  röka   men   att   en  sådan
utveckling  inte  bör  komma till stånd genom förbud
utan genom uppmuntran.

I motion 2000/01:So325 av Gunnar Axén (m) begärs att
riksdagen beslutar att avskaffa tobakslagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  delar  inte  bedömningarna  i  motionerna
2001/02:K41 (m) yrkande 1  delvis  och 2000/01:So325
(m). Motionerna avstyrks.


Begreppet tobak i tobakslagen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att  ha olika
regler  i tobakslagen för tobak som röks  och
annan tobak,  främst  snus. Riksdagen bör vi-
dare avslå ett motionsyrkande som förespråkar
ett    tillkännagivande   om    behovet    av
snusforskning.
Jämför reservation 1 (m).

Motioner

I motion  2001/02:K35  av  Per Bill m.fl. (m) begärs
tillkännagivande  om  att  i  14   §  1  tobakslagen
(1993:581)     ersätta    tobaksvara    respektive
tobaksvaror  med  tobaksvara  avsedd  att  rökas
respektive   tobaksvaror    avsedda   att   rökas.
Motionärerna  pekar  på  att  den   som   byter   ut
cigaretter  mot  snus  väsentligt minskar risken för
att råka ut för tobaksrelaterade  sjukdomar.  Vidare
anförs  att många fler svenskar har slutat röka  med
hjälp av  snus  än med hjälp av nikotinplåster eller
nikotintuggummi.

I   motion  2001/02:K32   av   Lars   Elinderson   (m)   begärs
tillkännagivande     om     att    en    återhållsam
marknadsföring  av snus tillåts  för  att  därigenom
minska  tobaksrökningen.  Motionären  anför  att  de
stora hälsorisker  som  har  med tobaksbruk att göra
uppkommer framför allt när tobaken förbränns och rök
dras ned i lungorna. Det är därför  rimligt att göra
skillnad   mellan   skadliga   och  mindre  skadliga
tobaksvaror.

I   motion   2001/02:K39   av   Inge   Carlsson    (s)   begärs
tillkännagivande  om  en  mer nyanserad syn på tobak
där man skiljer cigarettrökning  från  rökfri  tobak
som  snus.  Motionären  anför man inte kan genomföra
generella åtgärder mot tobak utan att ta hänsyn till
att  visst  bruk av tobak,  som  snusning,  kan  öka
förutsättningarna  för  att  fler  skall kunna sluta
röka.

I  motion  2001/02:So422 av Anneli Enochson  och  Fanny  Rizell
(båda  kd) begärs  tillkännagivande  om  behovet  av
snusforskning (yrkande 4). Motionärerna pekar på att
pojkars snusande sedan 1997 har ökat från 21 till 27
% och att motsvarande siffror bland flickor är 3 och
5 %.

Bakgrund m.m.

Tobaks-   och   reklamutredningen  föreslog  i  sitt
slutbetänkande Reklamen  för  alkohol och tobak (SOU
1976:63)  att regleringen av marknadsföringsåtgärder
beträffande  tobak  skulle gälla alla varor som till
någon del innehåller  tobak  och  som är avsedda att
brukas som njutningsmedel. Regeringen  delade  denna
uppfattning  (prop.  1977/78:178),  och  inte heller
riksdagen  framförde  någon annan uppfattning  (bet.
1978/79:Nu1, rskr. 1978/79:30).  Reglerna om tobaks-
reklam  genomfördes genom lag (1978:764)  med  vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror. Lagen
upphävdes  i  samband  med  tobakslagens  (1993:581)
tillkomst och reglerna om marknadsföring flyttades i
huvudsak oförändrade över till den nya lagen.  Efter
tobakslagens tillkomst har inte riksdagen tagit  upp
frågan  om  åtskillnad  i  lagen  mellan marknadsfö-
ringsåtgärder som avser å ena sidan  tobak  som  kan
rökas och å andra sidan snus och tuggtobak.

Propositionen

Regeringen  anför  i  propositionen  (s.  14 f.) att
snusandet  i  Sverige  minskade fram till slutet  av
1960-talet och då mest förekom  hos äldre män. Sedan
början av 1970-talet har snusningen  ökat  kraftigt.
Åren  1996-97  snusade  20  %  av  de  vuxna  männen
dagligen.  I  åldersgruppen  2534  år  var  siffran
omkring  30 %.  Endast  ett par procent av kvinnorna
snusar, men bruket tycks  öka.  Jämfört  med  rökare
exponeras vanesnusare för betydligt större halter av
nikotin och under längre tid, i genomsnitt mer än 12
timmar per dygn.

Regeringen    anför    vidare   att   förutom   en
beroendeskapande  verkan  har  nikotin  en  mångfald
effekter    på   t.ex.   hjärt-kärlsystemet,    mag-
tarmkanalen  och   ämnesomsättningen.  Den  kraftiga
nikotinexponeringen  under  stor del av dygnet utgör
en stressfaktor på snusarens hjärta och blodkärl med
ökad hjärtfrekvens och förhöjt blodtryck som följd.
Regeringen  redovisar  att snus  innehåller  bl.a.
nitrosaminer,  som  är  cancerframkallande.  Experi-
mentella studier har visat  att  snus  kan framkalla
cancer  hos  försöksdjur.  Epidemiologiska   studier
utförda i Sverige och Nordamerika har tidigare visat
att  snusande  ökar risken för munhålecancer. Senare
motsvarande svenska  studier  har  dock  inte kunnat
påvisa  en ökad risk för munhålecancer hos  snusare.
Det    är    ännu     otillräckligt     utrett    om
cancerförekomsten på andra ställen än i munhålan har
ökat.
Det  svenska snusets långsiktiga hälsoeffekter  är
således,     enligt     regeringens     uppfattning,
ofullständigt utforskade. Det är mot denna  bakgrund
väsentligt  att konstatera att det ännu finns  många
skäl   till  försiktighet   i   inställningen   till
snusning.  Snusberoende  ökar  risken  för  framtida
övergång till cigarettrökning och blandbruket ser ut
att öka.

Utskottets ställningstagande

I  motionerna  2001/02:K32 (m), 2001/02:K35 (m)  och
2001/02:K39 (s)  förespråkas att tobakslagens regler
ändras så att åtskillnad  görs  mellan  tobak som är
avsedd att rökas och annan tobak, främst  snus.  Den
senare kategorin tobak kan enligt motionärerna omges
med   färre   restriktioner   och  inskränkningar  i
lagstiftningen.  Utskottet,  som  delar  regeringens
uppfattning    att   snusets   skadeverkningar    är
otillräckligt utredda,  anser  inte  att detta är en
lämplig åtgärd. Motionerna avstyrks därför.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion
2001/02:So422 (kd) yrkande 4 att det föreligger  ett
behov  av ytterligare snusforskning. Något initiativ
från riksdagens  sida  är  dock  inte  erforderligt,
varför motionen avstyrks.

Rökfria miljöer


Utskottets förslag i korthet
Utskottet  ställer  sig  bakom regeringens  förslag  att
restauranger   och   andra  serveringsställen
skall ha ett eller flera  ställen där rökning
är   förbjuden.   Utskottet   delar    vidare
regeringens   uppfattning   att  en  särskild
utredare   bör  tillsättas  för  att   utreda
förutsättningarna   för   ett   rökförbud   i
restauranger  och på andra serveringsställen.
Riksdagen bör med hänvisning till ovanstående
ställningstagande avslå ett antal motioner av
vilka vissa är  i  ungefärlig  linje  med re-
geringens   förslag,   andra  anser  att  re-
geringens  förslag  är  för  långtgående  och
ytterligare   andra   som   genom   krav   på
lagstiftning  och  andra  åtgärder   vill  gå
längre  än  regeringen  när  det  gäller  att
begränsa rökningen i serveringsmiljöer.
Jämför  reservationerna 2 (fp), 3 (m), 4 (kd)
och 5 (c).

Propositionen

I propositionen  anför  regeringen  (s. 43 f.) att i
tobakslagen   infördes   usprungligen  rökförbud   i
lokaler avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller
annan verksamhet för barn  eller  ungdom,  i lokaler
avsedda  för  hälso- och sjukvård, i lokaler avsedda
för gemensamt bruk  i  bostäder och inrättningar med
särskild  service eller vård,  och  på  färdmedel  i
inrikes kollektivtrafik  eller  i  lokaler och andra
utrymmen avsedda att användas av den  som  reser med
sådana  färdmedel. Vidare infördes i tobakslagen  en
skyldighet  för  hotell att ha vissa rökfria rum och
för restauranger och andra serveringsställen med mer
än femtio sittplatser  att  ha sittplatser i områden
där rökning är förbjuden, den så kallade 50-regeln.

Före  tobakslagens reglering  om  rökfria  miljöer
fanns      allmänna       råd      utfärdade      av
Arbetarskyddsstyrelsen  och   Socialstyrelsen  vilka
syftade   till  begränsning  av  tobaksrökning.   På
arbetsplatser, såväl offentliga som privata, förekom
frivilliga överenskommelser om begränsad rökning. En
utvidgning  av de rökfria miljöerna har gjorts genom
tillägg   i   tobakslagen    (SFS   1994:98,   prop.
1993/94:98)  och  numera omfattar  rökförbudet  även
skolgårdar  och  motsvarande   områden  utomhus  vid
förskolor  och  fritidshem,  andra  lokaler  när  en
allmän  sammankomst  eller  offentlig  tillställning
anordnas och lokaler som är avsedda  att användas av
den som deltar i sammankomsten eller tillställningen
och andra lokaler om allmänheten har tillträde  till
lokalerna.  I  samband  med dessa ändringar infördes
även en skyldighet för arbetsgivare  att se till att
arbetstagare   inte   mot  sin  vilja  utsätts   för
tobaksrök i arbetslokaler.
Regeringen  anför  vidare   i   propositionen  att
restauranger och kaféer är de miljöer  där människor
numera  besväras  mest  av  passiv  rökning.  Enligt
regeringen  bör målet vara rökfria serveringsmiljöer
den 1 januari 2004.  Rökning  kan  dock  tillåtas  i
någon  del  av  lokalerna  som  särskilt avsatts för
detta.  Servering  eller annan verksamhet  får  inte
bedrivas  där.  Regeringen   anser   vidare  att  en
särskild  utredare  bör  tillsättas  för att  utreda
effekterna  av  att genom lag besluta om  rökförbud.
Målet om rökfria serveringsmiljöer bör i första hand
uppnås på frivillig  väg. Om detta inte lyckas avser
regeringen  att  återkomma  med  lagförslag.  Enligt
regeringens mening bör emellertid den så kallade 50-
regeln tas bort redan från den 1 januari 2003. Detta
innebär   att   en  skyldighet   införs   för   alla
restauranger och  andra serveringsställen att ha ett
eller flera områden  där  rökning  är  förbjuden.  I
anledning  härav föreslås i propositionen en ändring
i 4 § tobakslagen.

Motioner

I fyra motioner framförs synpunkter mot bestämmelser
om rökfria restauranger.

I motion 2001/02:K37  av  Chris  Heister  m. fl. (m)
begärs   tillkännagivande  om  rökfria  miljöer   på
frivillig  väg  (yrkande  1). Motionärerna anför att
det vid en ytlig reflexion kan tyckas vara en fördel
med totalförbud på grund av att detta är enklare för
restaurangägarna att leva upp  till  än till rökfria
sektioner.   Frivilliga   lösningar   är  emellertid
rimligen bättre anpassade för att möta verklighetens
krav och behov. Motionärerna pekar på att  lösningar
som  uppkommer  genom att möta kundernas efterfrågan
ger fler nöjda kunder än ett förbud.

I motion 2001/02:K38  av  Anders  Sjölund  och Tomas
Högström  (båda  m)  begärs tillkännagivande om  att
avslå regeringens proposition  2001/02:64  vad avser
förslaget om rökfria serveringsmiljöer (yrkande  2).
Motionärerna   anför   att  efterfrågan  på  rökfria
avdelningar och helt rökfria restauranger kommer att
öka, vilket snabbt kommer  att medföra en anpassning
hos  marknaden.  Enligt motionärerna  är  därför  en
lagstiftning som tvingar  marknaden  djupt  olycklig
och  den skapar större problem än dem den säger  sig
vilja lösa.

I   motion    2001/02:K41    av   Anna   Kinberg   (m)   begärs
tillkännagivande  om rökförbud  i  serveringsmiljöer
(yrkande 2). Motionären  pekar  på  att  de som inte
slutar  röka  får  välja  mellan  att  stå  och röka
utanför krogen, att göra det i krogens rökrum  eller
att   stanna   hemma.   Ett  förbud  mot  rökning  i
serveringsmiljöer får negativa  konsekvenser  för en
av våra viktigaste näringar och för de människor som
befolkar    och    föder    den.    Vidare    begärs
tillkännagivande om den s.k. 50-gränsen (yrkande 3).
Motionären  anför  att  förslaget om att ta bort den
s.k. 50-regeln till 2003  riskerar  att  få negativa
effekter för både krögare och gäster. Ett litet kafé
där  alla brukar röka måste nu kanske bygga  om  för
att ta emot gäster som inte brukar gå dit.

I  motion  2001/02:K36  av  Caroline  Hagström  (kd)
begärs    tillkännagivande   om   rökfria   miljöer.
Motionären  anför  att  restaurangnäringen  måste få
möjlighet  att skapa ett normsystem som innebär  att
det skall vara  möjligt att besöka ett näringsställe
och få en rökfri  plats  men  att  det  också  skall
finnas  en flexibilitet så att den som ser rökningen
som en viktig  del av måltiden även fortsättningsvis
skall kunna gå ut och äta.

I motion 2001/02:K44  av  Kerstin  Heinemann  m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande  om  att  den  s.k. 50-regeln skall
bibehållas  till  den  1 januari 2004  (yrkande  4).
Motionärerna  anför  att  det  är  bättre  att  alla
lokaler blir rökfria samtidigt.

I flera motioner framförs krav  på  rökfria  miljöer i relativt
nära linje med regeringens förslag.

I  motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl.  (v)
begärs  tillkännagivande  om  allmänt  rökförbud  på
restauranger  och näringsställen (yrkande 8). Motio-
närerna anför att  rökfria miljöer skall prioriteras
i det totala folkhälsoarbetet  och  att  förbud  mot
rökning  på restauranger och andra serveringsställen
skall införas.  Ett likartat motionsyrkande framförs
av   samma  parti  i   partimotionen   2000/01:So322
(yrkande 3).

I motion  2001/02:So615  av  andre  vice  talman Eva
Zetterberg   m.fl.   (v   kd,   c,  fp,  mp)  begärs
tillkännagivande om behovet av en  lagstiftning  som
förbjuder  rökning på serveringsställen (yrkande 4).
Motionärerna   anser   att  restauranger  och  andra
serveringsställen skall  vara  rökfria.  Även  dessa
lokaler skall omfattas av den grundregel om rökfritt
som  gäller  för  andra  lokaler dit allmänheten har
tillträde. Motionärerna pekar  på  att  det dock bör
öppnas  en  möjlighet  att  tillåta rökning i  någon
eller några delar av lokalerna  som särskilt avsätts
för detta.

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson  m.fl.  (kd)
begärs  tillkännagivande  om  att  den grundläggande
utgångspunkten,   även  i  den  tänkta  utredningens
arbete, måste vara att skapa rökfria miljöer med ett
väl avgränsat område  för  rökning  och inte tvärtom
(yrkande 3).

I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson  och Fanny
Rizell  (båda  kd)  begärs  tillkännagivanden om  de
utmaningar Nationella folkhälsokommittén  formulerat
(yrkande 1 delvis). Motionärerna pekar bl.a.  på att
tobakslagen   bör   skärpas   avseende   rökning   i
serveringslokaler.

I  motion  2000/01:So335  av Thomas Julin m.fl. (mp)
yrkas  tillkännagivande  om  allmänt   rökförbud  på
restauranger  och näringsställen om inte  avskildhet
kan  ordnas för  rökare  (yrkande  4).  Motionärerna
anför   att   allmänt   rökförbud   skall   råda  på
restauranger   och   andra  näringsställen  och  att
tillstånd för rökning  bara skall kunna ges om sådan
avskildhet kan ordnas att inte tobaksröken blir till
olägenhet för övriga gäster  och för personalen. Ett
motionsyrkande med likartad innebörd framförs motion
1999/2000:So201 av Thomas Julin  m.fl. (mp) (yrkande
4).

Yrkanden  som  syftar  till  allmänt  rökförbud   på
restauranger  och andra näringsställen framförs även
i motionerna 2001/02:So318 av Mikael Oscarsson (kd),
2001/02:So502 av  Tasso  Stafilidis  och Charlotta L
Bjälkebring (båda v) (yrkande 2) samt  2000/01:So338
(yrkande 2) respektive 2001/02:So420 (yrkande  1) av
Sonja Fransson och Laila Bjurling (båda s).

Ett  antal motioner förespråkar strängare regler  än
dem av regeringen föreslagna.

I motion  2001/02:K34  av  Åsa  Torstensson  m.fl.  (c)  begärs
tillkännagivande  om ett totalt förbud mot rökning i
restauranglokaler eller  på  andra serveringsställen
från  den 1 januari 2004 (yrkande  2).  Motionärerna
anför att  såväl arbetsmiljöhänsyn och drogpolitiska
motiv som hälsoskäl  talar  för  att tobakslagen bör
skärpas.   Härigenom   blir   restaurangmiljön   och
kaféerna också tillgängliga för  den stora grupp som
inte tål tobaksrök. Ett motionsyrkande  med likartat
innehåll  framförs  i motion 2001/02:So303  av  Agne
Hansson m.fl. (c) (yrkande 7).

I motion 2001/02:K43  av  Marianne  Samuelsson m.fl.
(mp)  begärs att regeringen lägger fram  förslag  om
förbud   mot   rökning   i  restauranger  och  andra
serveringslokaler  fr.o.m.   den   1   januari  2003
(yrkande  1).  Motionärerna  anför  att riksdag  och
regering    måste    visa    en   betydligt   större
handlingskraft  i  frågan och fatta  beslut  om  lag
redan nu. Motionärerna  anser att frågan har utretts
tillräckligt och att det  finns  tillräcklig kunskap
för  att  kunna fatta beslut om att  införa  rökfria
serveringsmiljöer.

I motion 2001/02:K30  av  Sonja  Fransson  och Laila
Bjurling  (båda  s)  begärs tillkännagivande om  att
regeringen skall återkomma  till  riksdagen  med ett
konkret  lagförslag  om rökfria serveringar och  hur
det praktiskt skall genomföras.  Motionärerna  pekar
på att propositionen anger en rad tungt vägande skäl
för   att   införa   rökfritt   i  restauranger  och
motsvarande.  Mot  denna  bakgrund  är   det   högst
angeläget  att  målet om rökfria restauranger uppnås
utan onödigt dröjsmål.

I motion 2001/02:K40  av  Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om  att  restaurangbesökarna
och  de  anställda måste kunna garanteras  rökfrihet
(yrkande 1).  Motionärerna  anför  att målsättningen
måste  vara  att  ingen  som inte vill skall  behöva
utsättas för rökning. Ett  motionsyrkande  med samma
innehåll  framförs  i  motion 2001/02:So612 av  Lars
Gustafsson m.fl. (kd) (yrkande 11).

I    motion   2001/02:K40   (kd)    begärs    vidare
tillkännagivande   om  att  den  tänkta  utredningen
avseende  rökförbud i  serveringsmiljöer  parallellt
skall utforma ett lagförslag om rökfrihet samt se på
möjligheterna att uppnå rökfria miljöer på frivillig
väg (yrkande  2).  Motionärerna  uppger  att de vid-
håller att målet om rökfrihet skall nås år 2004, och
för  att detta skall vara realistiskt möjligt  måste
utredningens  arbete  inriktas  på  att  se på olika
tillvägagångssätt för att uppnå detta.

I  motionerna  2000/01:So338  (yrkande 1) respektive
2001/02:So420  (yrkande  2)  av Sonja  Fransson  och
Laila Bjurling (båda s) anförs  att  regeringen  bör
lagstifta   om  förbud  mot  rökning  på  offentliga
platser.  Motionärerna   pekar  på  de  problem  som
uppstår  för  icke-rökare  att  besöka  myndigheter,
kommunala inrättningar, sjukvården  m.m. när rökarna
samlas i klungor utanför entréerna.

Bakgrund

Frågan  om  rökning  och  serveringsmiljöer   har
berörts     av     socialministern    i    inter-
pellationsdebatt den 12 februari 2002. I debatten
(snabbprotokoll        2001/02:67)        anförde
socialministern bl.a. följande.
Det är i dag självklart  för oss att kunna vistas
på arbetet utan att utsättas  för andras rök. Det
borde också gälla personal på serveringsställen.
Förslagen     i    propositionen    bygger     på
Folkhälsokommitténs     betänkande.     Kommittén
föreslog  att  det  skulle  införas  rökförbud  i
restauranger men att rökning skulle vara tillåten
i någon eller några delar av lokalen som särskilt
avsatts för detta. Regeringen anser att  målet är
rökfria serveringsmiljöer den 1 januari 2004.  Då
kommitténs   förslag   saknar   en  utredning  om
effekterna av att i lag besluta om  rökförbud bör
frågan  utredas. I bl.a. USA finns delstater  och
städer  med   rökfria  restauranger.  Regeringens
avsikt är att ta  till  vara  de erfarenheter som
man  fått  där  när  det  gäller  effekterna  för
restaurangnäringen, personalen och  gästerna. Re-
geringen   avser  också  att  ytterligare   pröva
möjligheterna  att  utforma incitament för att få
restaurangnäringen    att    frivilligt    införa
rökfrihet.

Utskottets ställningstagande

Rökningen är i dag den största enskilda orsaken till
för tidiga dödsfall. Det gäller  såväl i Sverige som
i hela den industrialiserade delen  av världen. Sam-
bandet  mellan  rökning  och ohälsa är vetenskapligt
dokumenterad sedan decennier (prop. s. 13).

Eftersom det mesta av tobaksröken  inte  går  till
rökaren  själv  utan  till  omgivningen  finns samma
sorters ohälsoeffekter hos den som exponeras för den
s.k. miljötobaksrökningen (passiv rökning)  som  hos
rökaren  själv. Det finns ett tydligt samband mellan
överkänslighetsbesvär  och  rökning,  liksom  mellan
rökning   och   utveckling  av  allergi.  Föräldrars
rökning anses orsaka  åtminstone vart fjärde fall av
astma hos barn. Barn till  rökare  har  också oftare
inflammation  i  mellanörat  än  barn  till  rökfria
föräldrar (prop. s. 14).
I  tobakslagen  (se  prop.  1992/93:185)  infördes
ursprungligen   rökförbud   i  lokaler  avsedda  för
barnomsorg,  skolverksamhet eller  annan  verksamhet
för barn eller  ungdom, i lokaler avsedda för hälso-
och sjukvård, i lokaler avsedda för gemensamt bruk i
bostäder och inrättningar med särskild service eller
vård  och  på färdmedel  i  inrikes  kollektivtrafik
eller  i lokaler  och  andra  utrymmen  avsedda  att
användas  av  den  som  reser  med sådana färdmedel.
Vidare  infördes  i  tobakslagen en  skyldighet  för
hotell att ha vissa rökfria rum och för restauranger
och  andra  serveringsställen  med  fler  än  femtio
sittplatser att ha sittplatser i områden där rökning
är förbjuden, den s.k. 50-regeln.
En utvidgning  av  de rökfria miljöerna har gjorts
genom  tillägg  i tobakslagen  (SFS  1994:98,  prop.
1993/94:98)  och numera  omfattar  rökförbudet  även
skolgårdar  och   motsvarande  områden  utomhus  vid
förskolor  och  fritidshem,  andra  lokaler  när  en
allmän  sammankomst  eller  offentlig  tillställning
anordnas  och  i lokaler som är avsedda att användas
av   den   som   deltar    i   sammankomsten   eller
tillställningen och i andra  lokaler  om allmänheten
har  tillträde till lokalerna. I samband  med  dessa
ändringar    infördes   även   en   skyldighet   för
arbetsgivare att  se  till att arbetstagare inte mot
sin vilja utsätts för tobaksrök i arbetslokaler.
Enligt  utskottet  är  det  väsentligt  att  också
besökare på restauranger och andra serveringsställen
erbjuds  rökfria  miljöer.  Utskottet   ställer  sig
därför  bakom  regeringens  förslag att restauranger
och andra serveringsställen skall ha ett eller flera
ställen   där   rökning   är  förbjuden.   Utskottet
tillstyrker således förslaget  till  ändring  i  4 §
tobakslagen.  Motionerna  2001/02:K41  (m) yrkande 3
och 2001/02:K44 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Utskottet  delar även regeringens uppfattning  att
ett mål bör vara  att  alla  serveringsmiljöer skall
vara  rökfria  den 1 januari 2004.  Utskottet  delar
också regeringens  uppfattning  att  en utredning om
effekterna av att genom lag besluta om rökförbud bör
tillsättas.  Uppdraget  bör  ges den omfattning  som
regeringen  föreslår,  dvs.  bl.a.   att   undersöka
effekterna  av  bestämmelser  om  rökfrihet  i  ser-
veringsmiljöer    i    andra   länder,   såväl   för
restaurangbranschen som för enskilda, samt applicera
dessa erfarenheter på svenska  förhållanden. För det
fall målsättningen att alla serveringsmiljöer  skall
vara  rökfria  den  1  januari  2004  inte uppnås på
frivillig  väg förutsätter utskottet att  regeringen
återkommer   med    ett    lagförslag.    Motionerna
2001/02:K36   (m),   2001/02:K37   (m)   yrkande  1,
2001/02:K38  (m)  yrkande  2  och  2001/02:K41   (m)
yrkande  2  avstyrks  följaktligen.  Med tanke på de
hälsoproblem som passiv rökning medför kanske främst
för  barn och ungdomar samt personer med  astma  och
andra  luftvägsbesvär  anser utskottet att envar bör
överväga  att begränsa sitt  rökande  även  i  andra
sammanhang.
Genom   regeringens    förslag    får   motionerna
1999/2000:So201  (mp)  yrkande 4, 2000/01:So322  (v)
yrkande 3, 2000/01:So335  (mp)  yrkande  4, 2000/01:
So338  (s)  yrkande  2, 2001/02:K40 (kd) yrkande  3,
2001/02:So318  (kd), 2001/02:So420  (s)  yrkande  1,
2001/02:So422 (kd)  yrkande 1 delvis, 2001/02: So498
(v)  yrkande 8, 2001/02:So502  (v)  yrkande  2  samt
2001/02:So615  (v,  kd, c, fp, mp) yrkande 4 anses i
huvudsak tillgodosedda.
Utskottet anser det rimligt att restaurangnäringen
ges tid till den 1 januari  2004  att införa rökfria
serveringsmiljöer.   Något  skäl  att  förorda   att
rökfria serveringsmiljöer  skall införas tidigare än
vad  regeringen  föreslår föreligger  således  inte.
Vidare ser utskottet  det  i propositionen beskrivna
arbetet  för  att  bl.a.  undersöka   effekterna  av
bestämmelser  om  rökfrihet i andra länder  som  ett
värdefullt   underlag   för   det   lagförslag   som
regeringen kan  komma  att  överlämna till riksdagen
för det fall rökfrihet inte kan  uppnås på frivillig
väg. Något skäl att ge regeringen till känna att ett
konkret   lagförslag   beträffande   rökfrihet   bör
utarbetas  parallellt  med  det  övriga  arbetet  på
området  föreligger  därför  inte  heller. Utskottet
avstyrker motionerna 2001/02:K30 (s),  2001/02:  K40
(kd)  yrkandena  1 och 2, 2001/02:K43 (mp) yrkande 1
samt 2001/02: So612 (kd) yrkande 11.
I  motionerna  2001/02:K34   (c)   yrkande  2  och
2001/02:So303 (c) yrkande 7 förespråkas  ett  totalt
rökförbud på serveringsställen. Utskottet delar inte
motionärernas      inställning.     Motionsyrkandena
avstyrks.
I  motionerna  2000/01:So338  (s)  yrkande  1  och
2001/02:So420 (s)  yrkande  2 aktualiseras frågan om
förbud mot rökning på allmän plats. Att rökning inte
förekommer i anslutning till  sjukhusentréer och vid
andra   offentliga   byggnader  får   ses   som   en
ordningsfråga. Motionsyrkandena avstyrks.

Detaljhandel med tobaksvaror 
anmälningsplikt och tillsyn


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  ställer  sig   bakom   regeringens
förslag   att  den  som  i  näringsverksamhet
säljer  tobaksvaror  till  konsumenter  skall
vara skyldig att anmäla försäljningen hos den
kommun  där   försäljningen  sker.  Utskottet
ställer sig även  bakom  regeringens  förslag
att kommunen skall få ta ut en avgift för sin
tillsyn.    Motionsyrkanden   rörande   bl.a.
tillståndsplikt,      anmälningsplikt     och
åldersgränser   för   tobaksförsäljning   bör
avstyrkas i den mån de inte är tillgodosedda.
Jämför reservationerna  6  (m), 7 (mp), 8 (m)
och 9 (mp).

Propositionen

Regeringens föreslår i propositionen  (s. 47 f.) att
den som i näringsverksamhet säljer tobaksvaror  till
konsumenter  skall  vara skyldig att anmäla försälj-
ningen hos den kommun  där försäljningen sker. En ny
12 a § föreslås i tobakslagen.  Med  anledning härav
föreslås  även  ett  tillägg i 19 § tobakslagen  där
tillsynen enligt tobakslagen  regleras. Kommunen får
vidare ta ut en avgift för sin  tillsyn  av  den som
bedriver   anmälningspliktig  näringsverksamhet  med
tobaksvaror. Med anledning härav föreslås en ny 19 a
§.

Genom en ändring  i tobakslagen (1993:581) år 1997
infördes ett förbud att  i  näringsverksamhet  sälja
eller  på  annat  sätt lämna ut tobaksvaror till den
som  inte fyllt 18 år.  Det  är  enligt  regeringens
uppfattning  uppenbart  att det föreligger brister i
lagens efterlevnad då ett stort antal ungdomar under
18 år ändå får köpa tobak.  Åtgärder  behövs  därför
som  kan bidra till att underlätta och effektivisera
den  nuvarande   kontrollen.   Dessa   åtgärder  bör
emellertid  framstå som rimliga och förståeliga  med
hänsyn  till  såväl   åtgärdernas   effekt   som  de
olägenheter  och  kostnader som de kan medföra.  Ett
system  med anmälningsplikt  i  kombination  med  en
avgiftsfinansierad   kommunal   tillsyn  torde  vara
tillräckligt för att uppnå detta  syfte.  På så sätt
får  kommunen  kännedom  om  de näringsidkare som  i
kommunen säljer tobak så att de  kan bli föremål för
tillsyn  och  riktad information. Regeringen  kommer
noga att följa  att  de  nu  föreslagna åtgärderna i
tillräcklig grad förbättrar efterlevnaden av ålders-
gränsen.  Om  efterlevnaden  inte  förbättras  anser
regeringen att man bör överväga  att  införa bestäm-
melser  om  försäljningsförbud  motsvarande  de  som
finns    i   alkohollagen,   jämför   7 kap.    21 §
alkohollagen  (1994:1738). Regeringen vill i samman-
hanget  erinra om  att  straffrättsligt  ansvar  kan
utkrävas  av  den  som  i  näringsverksamhet  säljer
tobaksvaror  till  någon  som är under 18 år. Vidare
torde en kommun, med stöd av 20 § tobakslagen, kunna
rikta    föreläggande   mot   den    som    förestår
försäljningen att tillse att åldersgränsen efterlevs
på ett bättre sätt.
Vidare anför  regeringen att minderårigas fortsatt
höga tillgång till  tobak  är  oroande. En mer aktiv
kommunal tillsyn av butikernas tobaksförsäljning  är
därför   angelägen.   Det  är  ofrånkomligt  att  en
effektivisering av den  kommunala  tillsynen  kräver
ökade  resurser. Det finns en uppenbar risk att  den
tillsyn  som  inte  ens  delvis  kan finansieras med
avgifter blir lägre prioriterad. Regeringen föreslår
mot  den  beskrivna  bakgrunden  att kommunerna  ges
möjlighet att ta ut en avgift för  tillsynen  av dem
som  bedriver anmälningspliktig försäljning av tobak
enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige.
Vidare    avser    regeringen   att   ge   Statens
folkhälsoinstitut  i  uppdrag   att   närmare  följa
tobaksförsäljningens   utveckling  när  det   gäller
ungdomar och utvärdera tillämpningen  och effekterna
av  tobakslagens  bestämmelser  avseende åldersgräns
för inköp av tobak.

Motioner

I  motion  2001/02:K37  av Chris Heister  m.fl.  (m)
begärs tillkännagivande om  anmälningsplikt  för och
tillsyn    av    tobaksförsäljare    (yrkande    2).
Motionärerna  anför att anmälningsplikt och rätt för
kommunerna att ta ut tillsynsavgift för detaljhandel
med tobak med största  sannolikhet  inte  kommer att
minska   handeln  med  smuggelcigaretter.  Den  enda
synliga effekten  av  ett  sådant  system är, enligt
motionärerna,  en svällande kommunal  byråkrati  och
att  handeln  tvingas  stå  för  onödiga  kostnader.
Dessutom är krav på anmälningsplikt för att få sälja
tobak i princip detsamma som en etableringskontroll,
vilket kan ha snedvridande  effekter på konkurrensen
mellan handlare.

Ett  par  motioner  efterfrågar   en   reglering  av
tobakshandeln.

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman  m.fl.  (v)
yrkas  tillkännagivande  om reglering och tillsyn av
tobaksförsäljning (yrkande 10). Motionärerna betonar
att det inte räcker med preventivt  arbete  för  att
minska tobaksrökningen.

I motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
ett  tillkännagivande  om reglering av detaljhandeln
med  tobak  (yrkande  3).  Ett  av  syftena  med  en
reglering av detaljhandeln är att försöka komma till
rätta med den omfattande cigarettsmugglingen.

Flera   motionsyrkanden   rör   införande   av   ett
licensieringssystem för tobaksförsäljning.

I motion 1999/2000:So235 av Barbro  Westerholm m.fl.
(fp, s, m, v, kd, c, mp) begärs tillkännagivande  om
förverkligande av den nationella handlingsplanen mot
tobak.   Motionärerna  pekar  på  att  regeringen  i
budgetpropositionen  har  lyft  fram  behovet av att
minska tobaksbruket. Tobaksfrågan torde höra till en
av  de  mest  utredda  frågorna i vårt land.  Därför
anser motionärerna att regeringen  utan dröjsmål bör
vidta åtgärder för att omsätta den föreslagna natio-
nella handlingsplanen i konkret handling.

I  motion  2001/02:K43 av Marianne Samuelsson  m.fl.
(mp) begärs  att  regeringen  lägger fram förslag om
att detaljhandel med tobaksvaror får bedrivas endast
av den som har säljtillstånd (yrkande 2).

I  motion  2001/02:So615 av andre  vice  talman  Eva
Zetterberg  m.fl.   (v,   kd,   c,   fp,  mp)  yrkas
tillkännagivande  om  att  tobakslagen  skärps   vad
gäller   licensering,   kontroll   och   tillsyn  av
leverantörer  och  detaljhandeln  (yrkande  2).  Mo-
tionärerna  anser att dagens tobakslag inte har  den
verkan  som  den   borde   ha.   En   reglering   av
detaljhandeln måste därför göras. Ett licenssystem i
form  av  ett säljtillstånd bör införas för handlare
som säljer tobaksvaror.

I motion 2001/02:So412  av  Fanny Rizell och Ingemar
Vänerlöv  (båda kd) begärs tillkännagivande  om  ett
licensieringssystem  för  tobaksförsäljning (yrkande
1). I motion 2001/02:So422  av  Anneli  Enochson och
Fanny  Rizell  (båda kd) framförs ett motionsyrkande
med liknande innebörd (yrkande 1 delvis).

I motion 2000/01:So335  av  Thomas  Julin m.fl. (mp)
begärs  tillkännagivande  om att tobaksvaror  endast
skall  få  säljas  av  den  som   innehar   särskilt
tillstånd    (yrkande    3).    Ett   motionsyrkande
innefattande att tobaksvaror endast  skall få säljas
av den som innehar särskilt tillstånd  framförs även
i motion 1999/2000: So201 av Thomas Julin m.fl. (mp)
(yrkande 3).

Fyra motioner handlar om 18-årsgränsen för
tobaksinköp samt kommunernas tillsyn av
efterlevnaden av åldersgränsen.

I  motion  2001/02:K37  av  Chris Heister m.fl.  (m)
begärs tillkännagivande om att  förbudet  att  sälja
tobak  till  minderåriga  bör  upphävas (yrkande 6).
Motionärerna  anför  att  det ligger  något  av  ett
löjets skimmer över den lagstiftning  som  förbjuder
försäljning  av  tobak  till  personer  under 18  år
eftersom det trots lagen inte är svårt för  dem  att
få  tag  på  tobak. Överenskommelser tillsammans med
riktad information  är  mer effektivt när det gäller
att  verka för att tobak inte  säljs  till  personer
under  18  år. Motionärerna pekar på att flera stora
dagligvarubutiker   och  t.ex.  Pressbyrån  tidigare
anslöt  sig till en sådan  överenskommelse.  Även  i
motion 2001/02:So254  av  Maud Ekendahl (m) framförs
ett motionsyrkande av innebörd att åldersgränsen för
tobaksinköp bör utgå ur tobakslagen.

I motion 1999/2000:So491 av  Ingrid Burman m.fl. (v)
yrkas tillkännagivande om att  utreda  om samarbetet
med  olika  branschorganisationer  och kommuner  kan
motverka försäljning av tobaksvaror till minderåriga
(yrkande 5). Förbudet av försäljning  av tobaksvaror
till minderåriga efterlevs enligt motionärerna  inte
på ett tillfredsställande sätt i dag. Kommunerna  är
alltför passiva vad gäller att kontrollera att lagen
följs. Ett bra sätt att utöva en effektiv kontroll i
konsumentledet   är   att   utveckla  samarbete  med
branschorganisationer och tobakshandlare i syfte att
hindra försäljning av tobaksvaror till minderåriga.

I motion 1999/2000:So271 (fp)  begärs  ett  tillkän-
nagivande  om  efterlevnaden  av  18-årsgränsen  för
tobaksköp   (yrkande   4).  Motionärerna  anför  att
oseriösa tobakshandlare säljer tobak till omyndiga.

I motion 2001/02:K43 av  Marianne  Samuelsson  m.fl.
(mp) begärs tillkännagivande om att kommunen får  ta
ut  avgift  för  frågor om tillsyn och säljtillstånd
(yrkande 3). Motionärerna  anför  att  det  dock bör
övervägas  om  inte  staten till största delen skall
bidra till denna kostnad.

Bakgrund

Från Socialdepartementet  har  inhämtats  att  det i
Västra  Götalands län sedan i oktober 2001 pågår  en
kampanj  för   att   förhindra  att  underåriga  ges
möjlighet  att  köpa  folköl  och  tobak.  Kampanjen
omfattar  alla aktörer,  dvs.  näring,  producenter,
kommuner och  enskilda  handlare  och avser att alla
under 25 år skall visa legitimation  i  samband  med
köp av folköl eller tobak.

Utskottets ställningstagande

Efterlevnaden  av  18-årsgränsen  för  att  få  köpa
tobaksvaror  är otvivelaktigt bristfällig. Utskottet
anser att ett  anmälningssystem  bör kunna förbättra
denna  efterlevnad  och ser därför positivt  på  att
kommunerna ges möjlighet  att  få information om var
och av vem tobaksvaror säljs. Utskottet  ställer sig
således  bakom  regeringens  förslag att den  som  i
näringsverksamhet     säljer    tobaksvaror     till
konsumenter   skall   vara    skyldig   att   anmäla
försäljningen hos den kommun där försäljningen sker.
Utskottet  delar  även regeringens  uppfattning  att
kommunen bör få ta  ut  en avgift för denna tillsyn.
Utskottet tillstyrker således  förslaget till 12 a §
i tobakslagen och den därav föranledda  ändringen  i
19   §  tobakslagen  samt  förslaget  till  19  a  §
tobakslagen.   Motionerna   1999/2000:   So271  (fp)
yrkande 3 och 2001/02:So498 (v) yrkande 10  är i hu-
vudsak tillgodosedda. Motion 2001/02:K37 (m) yrkande
2 avstyrks.

Utskottet  anser vidare att motion 1999/2000:So235
(fp, s, m, v, kd, c, mp) får anses åtminstone delvis
tillgodosedd genom de förslag som läggs fram i före-
liggande proposition.
I ett antal  motioner  föreslås att ett system med
försäljningslicenser införs. Ett system av denna typ
har även föreslagits av Nationella  folkhälsokommit-
tén.    Utskottet   delar   emellertid   regeringens
uppfattning  att olägenheterna över-väger nyttan med
ett sådant system. Utskottet avstyrker därför motio-
nerna 1999/2000:So201  (mp) yrkande 3, 2000/01:So335
(mp)  yrkande  3,  2001/02:   K43  (mp)  yrkande  2,
2001/02:So412  (kd)  yrkande  1, 2001/02:So422  (kd)
yrkande 1 delvis och 2001/02:So615  (v,  kd,  c, fp,
mp) yrkande 2.
Utskottet anser att tobakslagens åldersgräns på 18
år  för  inköp  av  tobak  är  grundläggande för att
förhindra att tobak blir tillgänglig  för  barn  och
ungdom.    Utskottet    delar    följaktligen   inte
motionärernas  uppfattning i motionerna  2001/02:K37
(m) yrkande 6 och 2001/02:So254 (m) att tobakslagens
18-årsgräns för försäljning bör upphävas. Motionerna
avstyrks.
Mot bakgrund av  bl.a.  det  uppdrag att utvärdera
tillämpningen  av  och  effekterna  av  tobakslagens
bestämmelser om åldersgräns  för  inköp av tobak som
regeringen  avser  att  ge Statens folkhälsoinstitut
får motionerna 1999/2000:So271  (fp)  yrkande  4 och
1999/2000:So491  (v)  yrkande  5  anses åtminstone i
huvudsak tillgodosedda.
Utskottet   kan  inte  ställa  sig  bakom   motion
2001/02:K43   (mp)    yrkande   3.   Motionsyrkandet
avstyrks.

Tobaksprevention


Åtgärder för att förstärka arbetet med
tobaksprevention

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör,   med   bifall    till   ett
motionsyrkande  och  delvis bifall till  fyra
andra  motionsyrkanden,  ge  regeringen  till
känna att  resurserna  inom  det förebyggande
arbetet bör inriktas såväl på  barn  och unga
som på vuxna. Riksdagen bör vidare avslå  ett
antal  motionsyrkanden  rörande  arbetet  med
tobaksprevention   i   övrigt,   främst   med
hänvisning  till  redan avsatta resurser till
disposition  för  Statens  folkhälsoinstitut,
det arbete som redan pågår på området och det
arbete  som avses inledas  med  anledning  av
föreliggande proposition.
Jämför reservationerna  10  (kd),  11(fp), 12
(mp), 13 (m) och 14 (fp).

Propositionen

I propositionen (s. 49 f.) anför regeringen  att  30
miljoner   kronor   bör   tillföras   Statens  folk-
hälsoinstitut årligen under åren 2002, 2003 och 2004
för att förstärka det tobakspreventiva  arbetet.  Av
dessa  medel  är årligen 5 miljoner kronor beräknade
att   användas   för    att   stödja   Centrum   för
tobakspreventions  sluta  röka-linje,   5   miljoner
kronor beräknade för stöd till organisationer på to-
baksområdet  och  20  miljoner  kronor  avsedda  för
kunskapsbaserad    metodutveckling    med   särskild
inriktning på barn och unga.

Regeringen  aviserade  redan  i  samband  med  den
ekonomiska  vårpropositionen att Statens  folkhälso-
institut skulle tillföras 30 miljoner kronor årligen
under perioden  2002  till  2004  för  att förstärka
arbetet  med  tobaksprevention  (prop.  2000/01:100,
bet. 2000/01:FiU20, rskr. 2000/01:288).
Samhällsmedicinska  enheten  vid  Stockholms  läns
landsting   har   sedan   år   1998   bedrivit   ett
pilotprojekt  med  tobaksavvänjningsråd genom  tele-
fonrådgivning. Verksamheten  har  bedrivits  som ett
samarbetsprojekt  och  finansierats av Apoteket  AB,
Statens    folkhälsoinstitut,     Stockholms    läns
landsting, Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden.  Sluta
röka-linjen   är  en  telefonlinje  med  020-nummer,
vilket innebär  att  verksamheten är en gratistjänst
som  är tillgänglig för  hela  landet.  Verksamheten
består  i  att  speciellt  utbildad  personal  genom
individuell  rådgivning per telefon svarar på frågor
och ger råd om  tobaksavvänjning.  Den  enskilde kan
själv  välja  om  personalen  skall  ringa  uppfölj-
ningssamtal    som    stöd    för   rökavvänjningen.
Kostnaderna för projektet beräknades  för år 2000 ha
uppgått till 4,2 miljoner kronor.
Verksamheten  har  utvärderats kontinuerligt,  och
förberedelser har gjorts  för  att  en  vetenskaplig
utvärdering   skall   kunna   ske.   De  preliminära
resultaten  visar  att  27  % är rökfria efter  tolv
månader om inga uppföljningssamtal  görs  efter  det
första  telefonsamtalet. Om personalen har uppmanats
att  ringa   uppföljningssamtal   visar  preliminära
resultat att 39 % är rökfria efter tolv månader.
Europaparlamentets och rådets direktiv  2001/37/EG
av    den    5 juni 2001    om    tillnärmning    av
medlemsstaternas  lagar  och  andra författningar om
tillverkning,   presentation  och   försäljning   av
tobaksvaror reglerar  bland  annat varningstexter på
tobaksförpackningar.  I detta direktiv  ges  möjlig-
heten  att  i  varningstexten   hänvisa   till   ett
telefonnummer för rökavvänjning.
Mot  bakgrund  av  ovanstående  är det regeringens
mening  att  denna möjlighet till rökavvänjning  bör
göras tillgänglig  på nationell basis även fortsätt-
ningsvis  och avser därmed  att  uppdra  åt  Statens
folkhälsoinstitut   att  avdela  5  miljoner  kronor
årligen från och med  den  1 januari år 2002 till år
2004  till Centrum för tobaksprevention,  Stockholms
läns  landsting,   för   dess   verksamhet  med  to-
baksavvänjningsråd genom telefonrådgivning.
Det      är      angeläget      att      involvera
frivilligorganisationer i arbetet mot tobak. Statens
folkhälsoinstitut  har  under år 2000 fördelat  stöd
till tobaksorganisationerna  med  drygt 2,8 miljoner
kronor.
Regeringens   bedömning   är   att   stödet   till
tobaksorganisationer bör öka till 5 miljoner  kronor
per år under perioden 20022004. Arbetet som bedrivs
i  dessa  organisationer  har  bidragit till att öka
medvetenheten i såväl skola som  vårdverksamhet, att
skapa  en  ökad kunskap om tobakens  skadeverkningar
och en ökad  medvetenhet om behovet av tobakspreven-
tion. Organisationerna  har också medverkat till att
föra ut metoder till yrkesgrupper som har stora möj-
ligheter att förebygga och minska bruket av tobak.
I propositionen Statens  folkhälsoinstitut   roll
och  uppgifter  (prop.  2000/01:99)  anmälde  vidare
regeringen  till  riksdagen  att bakgrunden till den
nya  organisationen  för  institutet  bl.a.  var  de
brister  som  finns  när det gäller  evidensbaserade
metoder i preventionsarbetet.  Det  finns  i dag ett
stort  behov  av  kunskap  om  effektiva  metoder  i
folkhälsoarbetet  generellt, men också ett behov  av
kunskapsbaserade   metoder    för   tobaksprevention
inriktade mot barn och unga.
Regeringen avser för det ändamålet  att avsätta 20
miljoner  kronor  årligen under perioden  20022004.
Statens  folkhälsoinstitut  skall  i  samverkan  med
kommun  och  landsting  genomföra  pilotprojekt  som
skall bidra  till  ökad  kunskap  om  verksamma  och
lämpliga metoder och strategier för tobaksprevention
särskilt riktad mot barn och ungdomar. Statens folk-
hälsoinstitut    skall   bistå   med   kunskapsstöd,
metodstöd  och  strategiskt   stöd.   Varje  enskilt
delprojekt    skall    ha    vetenskapligt   grundad
uppföljning   och   utvärdering  knutet   till   det
övergripande målet. Tydliga  målbeskrivningar  krävs
därmed,  och  varje  enskilt  delprojekt  skall vara
avgränsat  i  tid. En samfinansiering skall ske  med
den aktör som är  ansvarig  för delprojektet, vilket
ökar kravet på att projekten är väl förankrade i den
kommun eller det landsting som skall driva projektet
och  ökar  möjligheten  att kommuner  och  landsting
kommer att ta till sig positiva erfarenheter.

I  budgetpropositionen (2001/02:1)  utgiftsområde  9
(s.    69)    föreslogs    under    anslaget    14:7
Folkhälsopolitiska  åtgärder  att 30 miljoner kronor
skulle avsättas årligen under perioden  2002  t.o.m.
2004 för att förstärka arbetet med tobaksprevention.
Dessa  medel  kommer  att  få  disponeras av Statens
folkhälsoinstitut.    Socialutskottet    tillstyrkte
medelsfördelningen  i bet.  2001/02:SoU1.  Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2001/02:94 och 95).

Motioner

I motion 2001/02:K34  av  Åsa  Torstensson m.fl. (c)
begärs  tillkännagivande  om  vikten   av   en   väl
fungerande     folkhälsopolitik     (yrkande     1).
Motionärerna   anför   att   det  är  angeläget  att
samhället bedriver aktiva folkhälsoinsatser  för att
motverka kommersiella hälsohot.

I  motion  2001/02:So498  av  Gudrun Schyman m.fl.  (v)  begärs
tillkännagivande    om   preventivt    arbete    mot
tobaksrökning för barn och unga (yrkande 9).

I motion 1999/2000:So493  av  Lars  Gustafsson m.fl.
(kd)    begärs    tillkännagivande    om    tobakens
skadeverkningar (yrkande 9). Enligt motionärerna  är
användningen   av   tobak   det   största  men  mest
påverkbara  hälsoproblemet  i Sverige.  Vart  tionde
dödsfall har ett samband med tobak. Även omgivningen
påverkas    av    s.k.    passiv   rökning.    Stora
samhällsekonomiska  vinster   finns   att   hämta  i
effektiv tobaksprevention.

I  motion  2001/02:So634  av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp)  begärs  tillkännagivande   om  det  preventiva
arbetet  mot tobak (yrkande 8). Enligt  motionärerna
ser WHO tobaksbruket  som  ett  av  världens största
hälsoproblem   som   drar   med  sig  mycket   stora
kostnader. Tobaksbruket betraktas  som ett av de tre
största hoten mot en hållbar utveckling  i  världen.
Det   preventiva   arbetet   måste   därför,  enligt
motionärerna, intensifieras, och målsättningen måste
vara att alla barn skall kunna få en rökfri uppväxt.
I motion 1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann  m.fl.
(fp) (yrkande 8) framförs ett likalydande yrkande.

I motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande   om   Sveriges   stöd   till   det
internationella   arbetet  mot  tobak  (yrkande  5).
Motionärerna anför  att det är angeläget att Sverige
fortsätter   att   ge   aktivt    stöd    till   det
internationella  arbetet  mot tobak, inte minst  som
medlem i EU. Det är dock samtidigt  viktigt  att vår
trovärdighet  i  den internationella tobakspolitiken
inte urholkas genom  att nationella krafttag uteblir
eller skjuts på en obestämd framtid.

I motion 2000/01:Sf274  av  Matz  Hammarström  m.fl.
(mp)  yrkas  tillkännagivande om förebyggande arbete
mot tobaksbruk  (yrkande  34). Motionärerna pekar på
att andelen rökare i årskurs  9  har  legat relativt
jämnt de senaste åren. Ingen reell ökning inträffade
mellan  1997 och 1999 varken när det gäller  rökning
eller snusning  enligt  de återkommande mätningarna.
Enligt  motionärerna  är  det   av   stor  vikt  att
koncentrera  resurser  på  att  förebygga  tobaksan-
vändning.

I  motion  2001/02:So624  av  Viviann   Gerdin   och
Margareta  Andersson (båda c) yrkas tillkännagivande
om att göra  insatser  i  skolorna för att förhindra
att ungdomar börjar röka (yrkande  4).  Vidare yrkas
tillkännagivande  om  att Sverige och EU bör  stödja
WHO  i kampen för att minska  tobaksbruket  (yrkande
5).

I motion  2000/01:So245  av  Carina Adolfsson Elgestam och Lars
Wegendal  (båda  s)  begärs tillkännagivande  om  en
informationskampanj  på  våra  skolor  (yrkande  2).
Motionärerna  anför  att  mycket  är  vunnet  i  det
långsiktiga  folkhälsoarbetet   om   man   kan   man
uppskjuta debuten med rökning.

I  motion  2001/02:K43  av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp)  begärs tillkännagivande  om  preventionspåslag
(yrkande   5).  Motionärerna  anför  att  ett  pre-
ventionspåslag  med  t.ex.  20 öre per paket (1 öre
per  cigarett),  kan  inbringa 73  miljoner  kronor,
eftersom ca 365 miljoner  paket säljs årligen. Dessa
medel skulle kunna användas  till  preventionsarbete
och   innebära   ett   stort   tillskott  till   ett
folkhälsoarbete som de senaste åren  fått förfärande
små  belopp i förhållande till vad som  avsatts  för
t.ex. förebyggande av alkoholskador.

I motion  2000/01:So335  av  Thomas  Julin  m.fl.  (mp)  begärs
tillkännagivande   om  att  en  procentuell  del  av
tobaksskatten  avsätts  för  förebyggande  åtgärder,
rökavvänjning och  tillsyn (yrkande 1). Motionärerna
anför att en målsättning  bör  vara att den promille
av tobaksskatten som i dag satsas åtminstone inom en
snar framtid utökas till 1 % för att sedan byggas på
i takt med att arbetet för  ett tobaksfritt samhälle
utvecklas.   Ett   i  allt  väsentligt   likalydande
motionsyrkande framförs  i motion 1999/2000:So201 av
Thomas Julin m.fl. (mp) (yrkande 1).

I  motion  2001/02:K37 av Chris  Heister  m.fl.  (m)
begärs   tillkännagivande    om    målgruppsinriktad
information    och   rökavvänjning   (yrkande    3).
Motionärerna anför  att flera frivilliga och ideella
organisationer,  exempelvis   Cancerfonden,   Hjärt-
Lungfonden  och En rökfri generation under många  år
har utvecklat  informationsinsatser  och  upparbetat
direkta  kanaler  för insatser riktade till särskilt
utvalda målgrupper.  Vidare  pekar  motionärerna  på
vikten  av  att rökavvänjning erbjuds patienter inom
sjukvården.

I motion 2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs  tillkännagivande   om   statens  ansvar  för
information,  utbildning  och  opinionsbildning   om
tobak  och  hur  dess  skadeverkningar  kan  minskas
(yrkande  1).  Enligt  motionärerna  har det svenska
arbetet   mot   tobak  från  början  byggt  på   hög
beskattning,     information,     utbildning     och
opinionsbildning.   Staten  kan  inte  frånsäga  sig
ansvaret för dessa insatser,  och  de kan inte över-
låtas enbart på frivilliga organisationer, än mindre
på  tobaksindustrin.  Motionsyrkanden  med  likartat
innehåll framförs i motion  2001/02:So497 av Kerstin
Heinemann   m.fl.   (fp)   (yrkande    10)    motion
2000/01:So549  av  Kerstin Heinemann m.fl. (fp) (yr-
kande 2), och i motion  1999/2000:So271  av  Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 1).

I  motion  1999/2000:So391  av Mikael Oscarsson (kd)
yrkas att riksdagen hos regeringen  begär förslag om
en  nationell  strategi  för  rökavvänjning.  Enligt
motionären    är    sluta   röka-linjen    och    de
rökavvänjningskurser  som  finns  inte tillräckligt.
Det  krävs  ökade resurser både i form  av  tid  och
pengar.

I motion 2001/02:K37  av  Chris  Heister  m.fl.  (m)
begärs  tillkännagivande  om  fördelningen av anslag
till     etablerade     ideella    och    frivilliga
organisationer (yrkande 5).  Motionärerna  anför att
det är en felaktig användning av resurserna då 20 av
de    30    miljoner   kronor   som   avsätts   till
tobakspreventivt  arbete fördelas till pilotprojekt.
Detta  då  det  redan   finns  forskning  och  många
framgångsrika projekt som visar hur man bäst avråder
människor från att börja  röka  och  hjälper dem att
sluta.

I  motion  1999/2000:A804 av Maria Larsson  m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivande   om   intensifierade  förebyggande
insatser för att bl.a. minska  rökning bland kvinnor
(yrkande 30).

I motion 2001/02:K44 (fp) av Kerstin Heinemann m.fl.
begärs   tillkännagivande   om   att   medlen    för
tobaksprevention  även  skall omfatta det tobakspre-
ventiva arbetet som vänder  sig  till vuxna (yrkande
2). Motionärerna anför att det saknas  skäl till att
begränsa det tobakspreventiva arbetet till  barn och
ungdomar. För att folkhälsovinster i form av minskad
sjuklighet  och  dödlighet  skall  kunna uppnås inom
överskådlig  tid  är en satsning på minskad  rökning
bland vuxna nödvändig.

I motion 2001/02:K43  av  Marianne  Samuelsson m.fl.
(mp)  begärs  tillkännagivande om medelsfördelningen
(yrkande  4). Motionärerna  anser  att  60  miljoner
kronor av de medel som avsatts bör förfogas över och
fördelas av  Statens folkhälsoinstitut och förstärka
viktigt arbete  som  redan  pågår inom tobaksområdet
och därtill ge möjlighet att  initiera  nya  projekt
som är verkningsfulla.

I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och  Fanny
Rizell  (båda  kd)  begärs  tillkännagivande  om att
långsiktigt   säkerställa   adekvata   resurser  för
tobakspreventivt arbete på alla nivåer (yrkande  3).
Motionärerna  noterar  att  regeringen  i budget har
aviserat  30  miljoner  kronor per år i tre  år  med
början  2002 för detta arbete  som  skall  ledas  av
Statens folkhälsoinstitut.  Det är en bra början men
torde inte förslå i längden.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs vidare
tillkännagivande om neutrala  cigarettpaket med stor
synlig varningstext (yrkande 7).  Motionärerna anför
att cigarettpaketens utseende spelar  en  stor  roll
när  det  gäller  att  marknadsföra  rökningen  till
framför allt ungdomar.

Tidigare behandling m.m.

Såväl   socialutskottet   som   skatteutskottet  har
avstyrkt yrkanden om specialdestinering  av  skatter
och  avgifter.  Utskottet  kan  härvid  hänvisa till
bl.a. betänkande 1998/99:SoU8.

I  budgetpropositionen  (2001/02:1) utgiftsområde  9
(s. 54) anför regeringen bl.a. följande.

Genom   EU-medlemskapet    har    tobakspolitiken
påverkats  påtagligt  då  en viktig del  av  lag-
stiftningen  numera  är europeisk.  En  skärpning
pågår för närvarande av  den europeiska lagstift-
ningen och ett antal viktiga  initiativ genomförs
inom  EU  och  WHO.  Under  det  svenska   ordfö-
randeskapet  i  EU:s  ministerråd  genomfördes en
förlikning för att skärpa lagstiftningen inom om-
rådet  tillverkning,  presentation och  marknads-
föring av tobaksvaror.  Inom  WHO  pågår sedan år
2000   en   förhandlingsprocess  om  en  bindande
ramkonvention  för  tobakskontroll  som förväntas
antas av WHO:s årsförsamling år 2003.

Regeringen    har    nyligen    med   anledning   av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av
den 5 juni 2001 om tillnärmning av  medlemsstaternas
lagar   och  andra  författningar  om  tillverkning,
presentation  och  försäljning  av tobaksvaror, till
riksdagen lämnat en proposition som  behandlar bl.a.
varningstexter på tobaksvaror (prop. 2001/02:162).

Utskottets ställningstagande

Utskottet   anser   att   de   förslag  som  ges   i
propositionen   för   att  förstärka   arbetet   med
tobaksprevention      sammantaget       med      den
folkhälsopolitik  som  redan  bedrivs utgör  en  bra
grund   för   en  väl  fungerande  folkhälsopolitik.
Utskottet anser  därför  att  motion 2001/02:K34 (c)
yrkande 1 i huvudsak är tillgodosedd.

Utskottet  ser  mycket  positivt   på   den  breda
verksamhet  som  i olika former och på olika  nivåer
bedrivs  för  att  minska   bruket   av  tobak  både
nationellt  och  internationellt.  Utskottet   anser
också  att  intensiv  information  och utbildning om
tobakens  skadeverkningar  på  lokal nivå,  t.ex.  i
skolor, är av mycket stor betydelse  i sammanhanget.
Vidare vill utskottet återigen framhålla  att det är
särskilt   angeläget  att  information  om  tobakens
skadeverkningar  når ut förutom till gravida kvinnor
även  till barn och  ungdomar  och  deras  föräldrar
liksom  i  övrigt  till alla grupper som arbetar med
barn.  Vad  beträffar  det  internationella  arbetet
noterar utskottet med tillfredsställelse att Sverige
aktivt deltar i arbetet för att WHO skall kunna anta
en ramkonvention för tobakskontroll. Inom EU arbetar
Sverige bl.a. för att stödet till tobaksodling skall
avvecklas.  Med   hänsyn   till  det  anförda  anser
utskottet att något tillkännagivande till regeringen
med  anledning  av motionerna  1999/2000:So263  (fp)
yrkande   8,   1999/2000:So271   (fp)   yrkande   5,
1999/2000:So493  (kd) yrkande 9, 2000/01: Sf274 (mp)
yrkande   34,   2001/02:So245    (s)    yrkande   2,
2001/02:So498  (v)  yrkande  9,  2001/02:So624   (c)
yrkandena 4 och 5 samt 2001/02:So634 (fp) yrkande  8
inte behövs, varför dessa avstyrks.
I  tre  motioner,  1999/2000:So201 (mp) yrkande 1,
2000/01:So335 (mp) yrkande  1  och  2001/02:K43 (mp)
yrkande  5,  yrkas  att  en  procentuell  del  eller
motsvarande av tobaksskatten skall användas  för att
minska   tobaksbruket.   Utskottet   vidhåller   sin
uppfattning att en specialdestinering av statens in-
komster  för  vissa ändamål bör undvikas. Motionerna
avstyrks därför.
Utskottet delar uppfattningen i motion 2001/02:K37
(m) yrkande 3 att den målgruppsinriktade information
som bedrivs av frivilliga och ideella organisationer
kan  vara  värdefull.  Något  tillkännagivande  från
riksdagens   sida   är   dock   inte   erforderligt.
Motionsyrkandet avstyrks.
I ett antal  motioner framförs att staten inte kan
frånsäga sig ansvaret  för  information,  utbildning
och  opinionsbildning  om tobak och hur dess  skade-
verkningar kan minskas. Utskottet vill härvid betona
vikten  av  att  främst  Statens  folkhälsoinstitut,
tillsammans  med  kommuner,  ideella  organisationer
m.fl. arbetar med dessa frågor. Utskottet delar inte
motionärernas  farhågor   om  att  staten  inte  har
tillräckligt inflytande över  detta  arbete,  varför
motionerna    1999/2000:So271    (fp)   yrkande   1,
2000/01:So549  (fp)  yrkande  2, 2001/02:  K44  (fp)
yrkande   1  och  2001/02:So497  (fp)   yrkande   10
avstyrks.
Mot bakgrund  av vad i propositionen anförs om att
det  är  regeringens   mening   att  möjlighet  till
rökavvänjning  genom  Centrum  för tobakspreventions
sluta  röka-linje  även fortsättningsvis  bör  göras
tillgänglig på nationell  basis  anser utskottet att
motion 1999/2000:So391 (kd) får anses tillgodosedd.
I  ett  antal  motioner  framförs  synpunkter   på
resursfördelningen  när  det gäller åtgärder för att
förstärka  arbetet  med tobaksprevention.  Utskottet
anser   det   viktigt  att   resurserna   inom   det
förebyggande arbetet inriktas både på barn och unga,
som är en viktig  grupp,  och  på den vuxna delen av
befolkningen. Vad utskottet nu anfört  bör riksdagen
med  bifall till motion 2001/02:K44 (fp)  yrkande  2
och delvis  bifall  till  motionerna  1999/2000:A804
(kd)   yrkande   30,  2001/02:K37  (m)  yrkande   5,
2001/02:K43 (mp) yrkande  4  och 2001/02: So422 (kd)
yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen har som tidigare  anförts  nyligen till
riksdagen avlämnat en proposition beträffande  bl.a.
varningstexter  på tobaksvaror. Utskottet får senare
denna vår anledning  att  återkomma till det som tas
upp i motion 2000/01:So335  (mp) yrkande 7. Yrkandet
avstyrks.

Nikotinersättningsmedel


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  delar  regeringens  bedömning  att
antalet        ställen       som       säljer
nikotinersättningsmedel bör utvidgas till att
även   omfatta   de    s.k.   apoteksombuden.
Motionsyrkanden om att tillgängligheten  till
nikotinersättningsmedel  bör ökas avstyrks  i
den mån de inte är tillgodosedda.
Jämför reservationerna 15  (m),  16 (kd, fp),
17 (c) och 18 (mp).

Propositionen

Regeringen  anser  i propositionen (s.  52  f.)  att
antalet ställen som  säljer  nikotinersättningsmedel
bör   utvidgas  till  att  även  omfatta   de   s.k.
apoteksombuden.

Regeringen  anför att Apoteket AB i dag har ca 900
apotek. Utöver  dessa  finns  ca 1 000 apoteksombud,
huvudsakligen i glesbygd och där  det  är långt till
närmaste apotek. Med apoteksombud avses  ett  ställe
som   anlitats  av  ett  apotek  för  utlämnande  av
läkemedel  till  kund.  En skriftlig överenskommelse
mellan  apoteket  och  ombudet   upprättas  för  att
säkerställa  en  säker  förvaring  och   ett  säkert
tillhandahållande  av läkemedel samt att detta  sker
så    att   kundens   integritetsskydd    bibehålls.
Apoteksombudet  har  rätt  att  sälja  ett begränsat
antal  receptfria  läkemedel  som tillhandahålls  av
apoteket. Sortimentet beslutas  av  apotekschefen  i
samråd med den lokala sjukvården.
Användning  av nikotinersättningsmedel är ett stöd
i samband med rådgivning  för  tobaksavvänjning  och
höjer  resultaten. Statens beredning för utvärdering
av medicinsk  metodiks  (SBU)  rapport  Metoder  för
rökavvänjning visar att rådgivning för rökavvänjning
är  en av de mer kostnadseffektiva metoderna för att
minska  risken  för  tobaksrelaterad ohälsa. Det har
även påvisats att om rådgivningen  kompletteras  med
nikotinersättningsmedel  ökar  metodens effektivitet
ytterligare, dvs. fler slutar att röka.
Regeringen bedömer att nikotinersättningsmedel bör
göras   tillgängliga   i   samma   omfattning    som
tobaksprodukter  och  att det på varje försäljnings-
ställe   för   tobaksvaror    också   skall   finnas
nikotinersättningsmedel till försäljning.  På så vis
erbjuds  den  som  använder tobak möjlighet att  vid
varje inköpstillfälle  välja  mellan att inhandla en
tobaksprodukt  och  att  införskaffa  nikotinersätt-
ningsmedel. Mot detta kan  anföras  att det finns en
risk  att  nikotinersättningsmedel  då  inte  längre
kommer att ses som en produkt som skall användas för
att  avsluta  ett  tobaksbruk, utan som används  som
ersättning för tobak.  Det  kan också finnas en risk
för att ungdomar startar ett  beroende  av  nikotin-
ersättningsmedel,   för  att  därefter  övergå  till
tobaksprodukter.     Nikotinersättningsmedel      är
läkemedel  som  innehåller nikotin. Vid godkännandet
av dessa produkter  har,  som  för övriga läkemedel,
gjorts  en  bedömning  av doseringsregim,  kontrain-
dikationer,  varningar för  försiktighet  vid  vissa
sjukdomar samt  vid  graviditet  och  amning.  Läke-
medelsverket  beslöt  år  1996, som en konsekvens av
ändringen i tobakslagen om  förbud  att  sälja tobak
till   personer   under   arton   års   ålder,   att
receptbelägga  läkemedel  som innehåller nikotin för
personer under arton år.
Det    har    framkommit   att   den    begränsade
tillgängligheten     till    nikotinersättningsmedel
innebär en svårighet för  de  personer som bor långt
från  närmaste  apotek, eller som  vid  semesterresa
eller av andra skäl  har långt till närmaste apotek.
Det kan då anföras att  en ökad tillgänglighet krävs
för att nikotinersättningsmedel skall kunna användas
som ett hjälpmedel oavsett bostadsort.
Mot denna bakgrund är det regeringens avsikt att i
ägarsamtal med Apoteket AB  verka  för  att  antalet
distributionsställen   för   nikotinersättningsmedel
skall  utvidgas  till  att  även  omfatta   de  s.k.
apoteksombuden. Tillgängligheten för personer  under
arton  år  bör  även fortsättningsvis vara begränsad
och kravet på läkares godkännande bibehållas. Det är
angeläget att Apoteket  AB i detta sammanhang svarar
för  ökad information om risker  med  nikotinersätt-
ningsmedel   i  samband  med  försäljning  av  dessa
produkter hos  apoteksombuden eftersom rådgivning av
farmaceut inte kan ges där som vid köp i apotek.

Motioner

I motion 2001/02:K37  av  Chris  Heister  m.fl.  (m)
begärs    tillkännagivande    om    försäljning   av
nikotinersättningspreparat (yrkande 4). Motionärerna
anför   att   det  är  ett  välkommet  förslag   att
apoteksombuden   skall   tillåtas  sälja  nikotiner-
sättningspreparat men att  det  inte är tillräckligt
för att rökavvänjningsmedlen skall  få  full effekt.
WHO liksom många läkarorganisationer har slagit fast
att  tobaksavvänjningspreparat  bör  vara åtminstone
lika  åtkomliga  som tobak. Motionärerna  anför  att
nikotinersättningsmedel inte bör klassas som läkeme-
del och därigenom kunna säljas i dagligvaruhandeln.

I motion 2001/02:K41  av  Anna  Kinberg  (m)  begärs
tillkännagivande   om   att   serveringsställen  bör
tillåtas att sälja nikotinersättningsmedel som t.ex.
tuggummin till nikotinkrävande gäster (yrkande 4).

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson  m.fl.  (kd)
begärs   tillkännagivande  om  att  ytterligare  öka
tillgängligheten  till nikotinläkemedel (yrkande 4).
Motionärerna  anför   att  regeringens  förslag  att
ytterligare   1   000   apoteksombud   skall   kunna
tillhandahålla nikotinläkemedel  är  ett steg i rätt
riktning men inte tillräckligt om man  samtidigt vet
att det finns närmare 34 000 försäljningsställen som
tillhandahåller tobak.

I motion 2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs         tillkännagivande        om        att
nikotinersättningsmedel  skall få säljas efter samma
regler  och bestämmelser som  försäljning  av  tobak
(yrkande  3). Motionärerna anför att det är önskvärt
att rökavvänjningsmedlen  skall kunna köpas i vilken
livsmedelsbutik eller kiosk som helst.

Även i motionerna 2001/02:K31  av  Lennart  Hedquist
(m),   2001/02:So329  av  Margareta  Cederfelt  (m),
2001/02:So544  av  Ewa Thalén Finné och Anne-Katrine
Duncker (båda m), 2000/01:So216  av  Jeppe  Johnsson
och   Maud   Ekendahl   (båda  m)  (yrkande  2)  och
2000/01:So314 av Cristina  Husmark Pehrsson och Jan-
Evert Rådhström (båda m) framställs  yrkanden om att
nikotinläkemedel bör få säljas där tobak  finns  för
försäljning.

I  motion  2001/02:K33  av  Gunnel Wallin (c) begärs
tillkännagivande  om  att  det  under  kontrollerade
former bör blir möjligt även för  andra  butiker  än
apotek  och apoteksombud att sälja nikotinläkemedel.
Detta bör  i  ett  första  steg  göras i form av ett
antal pilotprojekt, som sedan utvärderas.

I motion 2001/02:So290 av Birgitta  Sellén och Sofia
Jonsson (båda c) begärs tillkännagivande  om  att en
utredning bör göras för att se över möjligheten  att
sälja   nikotinläkemedel   där   tobaksvaror   säljs
(yrkande 2).

I  motion  2001/02:So294  av  Mikael  Oscarsson (kd)
begärs  tillkännagivande om att underlätta  för  dem
som vill  sluta  röka  att få tillgång till nikotin-
läkemedel. Samma motionär har i motion 2000/01:So236
begärt  tillkännagivande   om   att   ge  de  1  000
apoteksombuden som finns runt om i landet  möjlighet
att    tillhandahålla   nikotinläkemedel.   Även   i
motionerna 2001/02:So265 av Catharina Elmsäter-Svärd
(m), 2001/02:So270  av Gunnel Wallin (c) (yrkande 1)
och  2001/02:So290  av  Birgitta  Sellén  och  Sofia
Jonsson (båda c) (yrkande  1)  framförs  yrkanden av
innebörd    att    apoteksombuden   bör   få   sälja
nikotinläkemedel.

I motion 2001/02:So412  av  Fanny Rizell och Ingemar
Vänerlöv  (båda kd) begärs tillkännagivande  om  att
personlig rådgivning och nikotinersättningsmedel bör
erbjudas föräldrar  med  hemmavarande barn i samband
med att de som patienter kommer i kontakt med hälso-
och sjukvården (yrkande 2).  Motionärerna  pekar  på
att  den bästa insatsen för att se till att kommande
generationer  inte  börjar  röka  är  att  få  deras
föräldrar att sluta.

I  motion  2001/02:So270 av Gunnel Wallin (c) begärs
tillkännagivande  om  behovet  av  att utreda hur en
effektiv subventionering av nikotinläkemedel  skulle
kunna utformas (yrkande 2). Motionären pekar på  att
ett     framgångsrikt     projekt     med     gratis
rökavvänjningsmedel i kombination med gruppstöd  har
genomförts  i  Sverige.  Effekterna av detta projekt
bör  omsättas  i större skala  och  tillsammans  med
erfarenheter      från       subventionering      av
nikotinläkemedel  i England och  Irland  ligga  till
grund  för  en  bedömning   av   effektiviteten   av
subventionerade nikotinläkemedel.

I  motion  2000/01:So335  av  Thomas  Julin  m.fl.  (mp) begärs
tillkännagivande   om  gratis  eller  subventionerad
rökavvänjning (yrkande  6).  Enligt motionärerna bör
rökande blivande föräldrar utöver den information de
erhåller på barnavårdscentralen även erbjudas gratis
eller   subventionerad   rökavvänjning.   En   sådan
satsning är utan tvekan viktig  för folkhälsan och i
det långa loppet en samhällsbesparing.  Ett  i  allt
väsentligt  likalydande  motionsyrkande  framförs  i
motion  1999/2000:  So201 av Thomas Julin m.fl. (mp)
(yrkande 6).

Tidigare behandling m.m.

Socialutskottet uttalade  sig  senast  våren  1999 i
betänkande   1998/99:SoU8  Folkhälsofrågor  m.m.  om
rökavvänjning.  Utskottet  anförde  i  sin bedömning
bl.a. följande (s. 40 f.).

Utskottet   delar  motionärernas  bedömning   att
frågan om information  och stöd till personer som
vill sluta att röka är mycket  viktig, inte minst
till  föräldrar och andra som arbetar  med  barn.
Stöd till  gravida  kvinnor  bör  prioriteras.  I
Folkhälsoinstitutets   underlag   till  nationell
handlingsplan  mot tobak ingår rökavvänjning  som
ett  av  målen  med   samhällets   tobakspolitik.
Utskottet   utgår   från   att   den   nationella
handlingsplanen  mot  tobak  kommer  att medverka
till att insatser för rökavvänjningen  förstärks.
Utskottet  förutsätter  att  SBU:s  rapport   får
genomslag  inom hälso- och sjukvården och att den
positivt kommer  att  påverka arbetet på området.
Även  den  nya  Sluta-röka-linjen   borde  enligt
utskottets mening få till följd att fler personer
får ett bättre stöd för att sluta röka.

Aktuella   motioner  avstyrktes.  Riksdagen   följde
utskottet   (prot.    1998/99:79).    Mot   beslutet
reserverade sig gemensamt v, c, fp, mp.

Nationella    folkhälsokommittén    har    i    sitt
slutbetänkande  Hälsa  på  lika villkor  nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91)  pekat  på (s. 135)
att  metoderna  för  rökslutarstöd är många och  som
exempel   bl.a.   angivit    rökslutargrupper    och
subventionering      av     nikotinersättningsmedel.
Kommittén anför vidare  (s.  134)  att samhället har
ett  särskilt  ansvar  för  att skydda barn  mot  de
skador    som    röken    förorsakar.     Att     nå
småbarnsföräldrar,   framför   allt  genom  barnhäl-
sovården,  så  att barn aldrig utsätts  för  rök  är
därför mycket angeläget.

Cancerfonden,    Hjärt-Lungfonden     och    Statens
folkhälsoinstitut  ger  tillsammans  ut nyhetsbrevet
Rökfria barn. Nyhetsbrevet innehåller information om
samtalsmetodik för barnmorskor och sjuksköterskor på
BVC,   aktuell   forskning,  rökvanestatistik   osv.
Nyhetsbrevet utkommer  med  fyra  nummer  per år och
skickas till all mödra- och barnhälsovårdspersonal.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  delar  regeringens  och flera motionärers
bedömning att antalet ställen som  säljer nikotiner-
sättningsmedel bör utvidgas till att även omfatta de
s.k. apoteksombuden. Regeringen har  enligt  uppgift
för  avsikt  att  i ägarsamtal med Apoteket AB verka
för  att apoteksombuden  blir  distributionsställen.
Det är därvid, som det också anförs i propositionen,
viktigt  att Apoteket AB svarar för ökad information
om risker  med nikotinersättningsmedel i samband med
försäljning  av  dessa produkter hos apoteksombuden.
Motionerna 2000/01:So236  (kd),  2001/02:So265  (m),
2001/02:So270   (c)  yrkande  1,  2001/02:So290  (c)
yrkande  1  och  2001/02:So294   (kd)  får  anses  i
huvudsak tillgodosedda.

Utskottet  anser  inte  att  det  finns  skäl  att
upphöra att klassificera nikotinersättningsmedel som
läkemedel.   Vidare   delar   utskottet  regeringens
bedömning  att för det fall dessa  medel  görs  lika
tillgängliga  som  tobaksvaror finns det en risk att
dessa  uppfattas, inte  som  en  produkt  som  skall
användas  för att sluta röka utan en som används som
ersättning  för  tobak. Utskottet delar således inte
de   motionärers   uppfattning    som    anser   att
nikotinersättningsmedel  bör finnas till försäljning
där tobak säljs. Inte heller anser utskottet att det
i dagsläget behövs någon utredning härom. Motionerna
2000/01:So216  (m)  yrkande  2,  2000/01:So314  (m),
2001/02:K31 (m), 2001/02:K33  (c),  2001/02:K37  (m)
yrkande  4,  2001/02:K40 (kd) yrkande 4, 2001/02:K41
(m)  yrkande  4,   2001/02:K44   (fp)   yrkande   3,
2001/02:So290  (c)  yrkande 2, 2001/02:So329 (m) och
2001/02:So544 (m) avstyrks.
Utskottet    anser   att    rökavvänjning    genom
subventionering  av nikotinersättningsmedel är en av
flera  metoder  som   är  värd  att  prova.  Statens
folkhälsoinstitut   har  också   möjlighet   att   i
samverkan  med  kommuner   och  landsting  genomföra
pilotprojekt    med    denna    inriktning.    Något
tillkännagivande  härom  är  dock inte  erforderligt
enligt     utskottets    uppfattning.     Motionerna
1999/2000:So201  (mp)  yrkande 6, 2000/01:So335 (mp)
yrkande 6 och 2001/02:So270 (c) yrkande 2 avstyrks.
Folkhälsokommittén har  när  det  gäller att uppnå
målet  om minskat tobaksbruk (mål 12)  som  särskild
målgrupp     lyft    fram    bl.a.    gravida    och
småbarnsföräldrar. Motion 2001/02:So412 (kd) yrkande
2 får härigenom  och  mot  bakgrund av det arbete på
området  som  bedrivs  i  dag  anses   i   viss  mån
tillgodosedd.

Överväganden avseende vissa
reklamformer


Utskottets förslag i korthet.

Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden om vissa
reklamformer,   främst  med  hänvisning  till
pågående arbete.

Regeringen beskriver  i  propositionen  (s.  16  f.)
bl.a.    reglerna   om   tobaksreklam   i   Sverige,
reklamförbudet  i  tobakslagen,  begreppet  indirekt
reklam  och  vissa  andra  reklamformer.  Regeringen
föreslår   ett  förbud  för  näringsidkare  att  vid
marknadsföring  av  andra varor än tobaksvaror eller
tjänster   som  riktas  till   konsumenter   använda
varukännetecken  som till någon del är i bruk för en
tobaksvara eller är  registrerade  eller  inarbetade
för  en  sådan vara enligt gällande bestämmelser  om
varumärken.  Förbudet är begränsat till användningen
av  varukännetecken   i   kommersiella   annonser  i
periodiska skrifter och i ljudradio- och TV-program.

Regeringen föreslår vidare i propositionen  (s. 42
f.)  att  Konsumentverket bör få i uppdrag att till-
sammans med  Statens folkhälsoinstitut lämna förslag
till  ytterligare   begränsningar   av   reklam  för
tobaksvaror  vid  säljställen  för sådana varor  och
överväga vilka åtgärder som kan  behöva  vidtas  för
att  begränsa tobaksbolags marknadsföring genom s.k.
tobaksfester (releasepartyn).
Regeringen  anför  att  under  de senaste åren har
tobaksbolag genomfört s.k. tobaksfester  i syfte att
lansera  nya  cigarettmärken.  Konsumentverket   har
utfärdat  föreläggande enligt vilket ett tobaksbolag
förbjöds att  sända  ut inbjudningskort försedda med
logotyper  för cigarettmärken.  Konsumentverket  har
även väckt talan  hos  Marknadsdomstolen  och  yrkat
förbud   för   samma  tobaksbolag  att  marknadsföra
tobaksvaror i samband med s.k. tobaksfester.
Mot bakgrund av  det  anförda avser regeringen att
ge  Konsumentverket i uppdrag  att  tillsammans  med
Statens   folkhälsoinstitut   lämna   förslag   till
ytterligare  begränsningar av reklam för tobaksvaror
vid  säljställen   för   sådana  varor.  Vidare  bör
Konsumentverket     tillsammans      med     Statens
folkhälsoinstitut   närmare   utreda  och  kartlägga
omständigheterna  kring s.k. tobaksfester,  där  nya
tobaksvaror marknadsförs,  vilket  förekommit  under
senare  tid.  I  samband  härmed  bör även övervägas
vilka    åtgärder   som   kan   behöva   vidtas    i
lagstiftningen ur ett folkhälsoperspektiv.

Motioner

I motion 2001/02:So498  av  Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs  tillkännagivande  om  att   ett  förbud  bör
införas mot releasepartyn och annan indirekt  reklam
för tobaksprodukter (yrkande 7).

I  motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp)  begärs  tillkännagivande om tobaksreklamen vid
säljställen (yrkande  2).  Enligt  motionärerna  bör
reglerna  för  tobaksreklam på säljställen skärpas i
samband med att EG-direktivets förbud införs.

Utskottets ställningstagande

Genom de åtgärder som regeringen aviserat på området
anser utskottet  att motionerna 1999/2000:So271 (fp)
yrkande 2 och 2001/02:So498  (v) yrkande 7 får anses
åtminstone delvis tillgodosedda.


Tobaksfrågor i övrigt


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden
gällande bl.a. tobaksautomater  och  Sveriges
tobakspolitik,  främst  med  hänvisning  till
tidigare  ställningstaganden och föreliggande
lagförslag.
Jämför reservation 19 (kd).

Motioner

I motion 2001/02:K40  av  Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs   tillkännagivande   om    ett   förbud   mot
tobaksautomater (yrkande 5). Motionärerna  anför att
erfarenheterna   från  länder  med  åldersgräns  för
tobaksinköp visar  att  tobaksautomater blivit en av
de    viktigaste    kanalerna    för    minderårigas
tobaksinköp.

I  motion  1999/2000:  So469  av Caroline  Hagström  och  Inger
Strömbom  (båda  kd)  yrkas tillkännagivande  om  en
oberoende expertutredning  angående prisinstrumentet
för tillgänglighet och konsumtion  av tobak (yrkande
2).   Enligt   motionärerna  är  det  hög  tid   att
tobakspolitiken  får  en  genomgripande översyn. Här
ingår  som  en  grundläggande   del   en   oberoende
expertutredning  för  att  klarlägga  det  nuvarande
prisinstrumentets  betydelse  för  att minska dagens
och  morgondagens tillgänglighet och  konsumtion  av
tobak.

I motion  2000/01:So245 av Carina Adolfsson Elgestam
och Lars Wegendal  (båda  s) begärs tillkännagivande
om  en  skärpning  eller  översyn   av   tobakslagen
(yrkande  1).  Motionärerna anför att det i  dag  är
förbjudet enligt  lag att sälja cigaretter och tobak
till ungdomar under  18 år. Att köpa tillbehör, dvs.
cigarettpapper  och cigarettrullare,  är  dock  inte
förbjudet. En skärpning eller översyn av tobakslagen
bör därför ske.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet    behandlade    senast    i    betänkande
1998/99:SoU8  Folkhälsofrågor  m.m.  motionsyrkanden
gällande förbud  mot tobaksautomater. Utskottet vid-
höll (s. 30) sin tidigare  inställning i frågan dvs.
att något förbud mot tobaksförsäljning  via  automat
inte  skulle  införas.  Utskottet  hänvisade  därvid
bl.a.   till   tidigare  behandling  av  frågan  där
utskottet uttalat  att kommunerna har tillsynsansvar
för att åldersgränsen vid försäljning av tobak följs
av  handeln  och  att  utskottet   utgick  från  att
kommunerna  noga  följer  denna typ av  försäljning.
Motionerna avstyrktes. (Res.  kd  och mp). Riksdagen
följde utskottet (prot. 1998/99:79).

Nationella    folkhälsokommittén    har    i    sitt
slutbetänkande  Hälsa  på  lika villkor  nationella
mål   för   folkhälsan  (SOU  2000:91)   beträffande
skattepolitiken  inom  aktuellt  område anfört bl.a.
följande (s. 135).

I  Sverige  har skattepolitiken använts  för  att
hålla tillbaka konsumtionen. Det finns ett mycket
tydligt samband mellan skattenivå och konsumtion.
Samtidigt finns  en  stor illegal marknad som man
inte kan bortse från när man använder skatten som
ett  redskap  för  att minska  konsumtionen.  Nya
införselregler kring  tobak  som  beslutats av EU
kommer   att  innebära  att  billiga  tobaksvaror
lättare kommer  att finnas i Sverige. Det innebär
att  traditionella  instrument  som  skatter  och
införselregler  inte  längre  kan  ha  lika  stor
betydelse som medel för att minska konsumtionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller  sin  inställning vad beträffar
tobaksautomater. Motion 2001/02:K40  (kd)  yrkande 5
avstyrks därför.

Även    om   EU-medlemskapet   inneburit   ändrade
införselregler  och  därigenom  större tillgång till
billig  tobak  anser  utskottet det  väsentligt  att
prisinstrumentet   används    för    att    begränsa
tobakskonsumtionen.  Med  hänsyn  till  det  anförda
anser  utskottet  att  något  tillkännagivande  till
regeringen inte är erforderligt med anledning av vad
som anförs i motion 1999/2000:So469 (kd) yrkande  2.
Motionsyrkandet avstyrks.
Inte  heller  anser utskottet att någon översyn av
tobakslagen,   utöver    den    nu   företagna,   är
erforderlig. Även motion 2000/01:So245 (s) yrkande 1
avstyrks därför.

Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Åtskillnad mellan snus och annan  tobak
(punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson  (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   1.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna  2001/02:K32,  2001/02:K35  och  2001/02:
K39.

Ställningstagande

De stora hälsorisker som har med tobaksbruk att göra
uppkommer framför allt när tobaken förbränns och rök
dras  ned  i  lungorna.  Samtidigt  är  det ett känt
faktum   att   många   rökare  lyckats  sluta  eller
drastiskt minska sin rökning  genom att gå över till
snus. Mot den här bakgrunden anser  vi  att  det  är
rimligt att göra skillnad mellan skadliga och mindre
skadliga   tobaksvaror.   Att   reglera  snuset  och
marknadsföringen  av  snuset  på  samma   sätt   som
röktobak  motverkar  tendensen  att  alltfler rökare
övergår till att snusa.

Vad  vi  nu  anfört  med  anledning  av motionerna
2001/02:K32  (m),  2001/02:  K35 (m) och 2001/02:K39
(s) bör ges regeringen till känna.

2. 50-regeln (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 2. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:K44   yrkande   4   och   avslår  dels  4  §
regeringens förslag till lag om ändring  i tobaksla-
gen (1993:581), dels motion 2001/02:K41 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag  vill  invända  mot  regeringens förslag om  att
avskaffa  den  så  kallade  50-regeln  redan  den  1
januari 2003. Enligt mitt sätt  att  se  det  är det
bättre  att  alla  lokaler  blir  rökfria samtidigt.
Därför  är regeringens förslag om att  avskaffa  50-
regeln ett  år  innan  lokalerna  skall vara rökfria
inte rimligt. Det minst krångliga är  rimligtvis att
50-regeln avskaffas samtidigt som regeringens mål om
rökfria serveringsmiljöer är uppnått den  1  januari
2004.

Vad   jag   nu  anfört  med  anledning  av  motion
2001/02:K44 yrkande  4  (fp) bör ges regeringen till
känna.

3. Frivillig rökfrihet (punkt 5)

av Chris Heister (m),  Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   3.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2001/02:K36, 2001/02:K37  yrkande  1  och
2001/02:K38 yrkande 2 samt avslår motion 2001/02:K41
yrkande 2.

Ställningstagande

Vid en ytlig reflexion kan det tyckas vara en fördel
med  totalförbud  p.g.a.  att  detta  är enklare för
restaurangägarna  att leva upp till än till  rökfria
sektioner.  Vi  anser   emellertid   att  frivilliga
lösningar  rimligen  får anses bättre anpassade  för
att möta verklighetens krav och behov. Lösningar som
uppkommer genom att möta  kundernas  efterfrågan ger
fler   nöjda   kunder   jämfört   med   ett  förbud.
Efterfrågan på rökfria avdelningar och helt  rökfria
restauranger  kommer  att  öka, vilket snabbt kommer
att medföra en anpassning hos  marknaden. Enligt vår
mening  är  därför  en  lagstiftning   som   tvingar
marknaden  djupt  olycklig,  och  den  skapar större
problem än de problem den löser.

Vad  vi  nu  anfört  med  anledning  av motionerna
2001/02:K36  (m),  2001/02:  K37 (m) yrkande  1  och
2001/02:K38 (m) yrkande 2 bör  ges  regeringen  till
känna.

4. Lag om rökfrihet (punkt 7)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   4.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna   2001/02:K40  yrkandena  1  och  2  samt
2001/02:So612   yrkande  11  och  avslår  motionerna
2001/02:K30 och 2001/02: K43 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi  anser  att  den   tänkta   utredningen  avseende
rökförbud   i  serveringsmiljöer  parallellt   skall
utforma  ett lagförslag  om  rökfrihet  samt  se  på
möjligheterna att uppnå rökfria miljöer på frivillig
väg. För att  målet  om  rökfrihet  2004 skall kunna
uppnås    och   vara   realistiskt   möjligt   måste
utredningens  arbete  inriktas  på  att  se på olika
tillvägagångssätt.  Enligt Miljöhälsorapporten  2001
leder den passiva rökningen till drygt tusen fall av
hjärtinfarkt  årligen,   varav  hälften  med  dödlig
utgång. Passiv rökning leder  även  till  hjärt- och
kärlsjukdomar, och årligen drabbas 2060 personer av
lungcancer  på  grund av tobaksrök i miljön.  Därför
anser   vi   att  restaurangbesökare   måste   kunna
garanteras rökfrihet och att det även är viktigt för
de anställda,  av arbetsmiljöskäl, att inte ständigt
utsättas  för  rök.   Detta   är   något   som  även
Folkhälsokommittén har poängterat i sin utredning.

Vad  vi  nu  anfört  med  anledning  av motionerna
2001/02:K40    (kd)   yrkandena   1   och   2   samt
2001/02:So612 (kd)  yrkande  11  bör  ges regeringen
till känna.

5. Totalt rökförbud (punkt 8)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   5.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna  2001/02:K34 yrkande 2 och 2001/02: So303
yrkande 7.

Ställningstagande

Rökfria   restaurang-    och   kafémiljöer   är   en
angelägenhet inte bara för  restauranganställda utan
även  för  många  andra, bl.a. människor  med  astma
eller andra luftvägsbesvär  som för närvarande måste
avstå från att vistas i rökiga  miljöer.  Jag  anser
att såväl arbetsmiljöhänsyn, drogpolitiska motiv som
hälsoskäl  talar  för  att  tobakslagen bör skärpas.
Härigenom blir restaurangmiljön  och  kaféerna också
tillgängliga  för  den  stora  grupp  som  inte  tål
tobaksrök.  Jag  anser  därför att ett totalt förbud
mot   rökning   i  restauranglokaler   eller   andra
serveringsställen  bör  införas  från  den 1 januari
2004.

Vad  jag  nu  anfört  med  anledning av motionerna
2001/02:K34  (c)  yrkande  2 och  2001/02:So303  (c)
yrkande 7 bör ges regeringen till känna.

6. Anmälningsplikt m.m. (punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif  Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 6. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:K37  yrkande  2 och avslår dels 12 a §, 19 §
och 19 a § regeringens förslag till lag om ändring i
tobakslagen    (1993:    581),    dels    motionerna
1999/2000:So271 yrkande 3  och 2001/02:So498 yrkande
10.

Ställningstagande

Vi ställer oss frågande till  vad  som  skulle kunna
vinnas   med   att   anmälningsplikt  med  rätt  för
kommunerna att ta ut tillsynsavgift för detaljhandel
med  tobak  införs. Ett  sådant  system  kommer  med
största sannolikhet  inte  att  minska  handeln  med
smuggelcigaretter.  Den  enda  synliga  effekten  av
regeringens   förslag  är,  enligt  vår  mening,  en
svällande kommunal byråkrati och att handeln tvingas
stå  för onödiga  kostnader.  Dessutom  är  krav  på
anmälningsplikt  för  att  få  sälja tobak i princip
detsamma som en etableringskontroll,  vilket  kan ha
snedvridande   effekter   på   konkurrensen   mellan
handlare.

Vad   vi   nu   anfört  med  anledning  av  motion
2001/02:K37 (m) yrkande  2  bör  ges regeringen till
känna.

7. Säljtillstånd för tobak (punkt 11)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   7.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna  2001/02:K43  yrkande   2   samt   avslår
motionerna  1999/2000:So201 yrkande 3, 2000/01:So335
yrkande 3, 2001/02:So412  yrkande  1,  2001/02:So422
yrkande 1 delvis och 2001/02:So615 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag  anser  att det är av största vikt att  allvaret
med tobakshantering  markeras  och  att  tobakslagen
följs  inom  handeln.  För  att det skall garanteras
anser    jag,    i   likhet   med   vad   Nationella
folkhälsokommittén föreslår, att det bör införas ett
licenssystem. Den  som önskar sälja tobak skall söka
tillstånd för detta  hos  kommunen.  Kommunen  skall
kunna  utfärda  tillstånd,  men  också  kunna dra in
detta om tobakslagen ej följs. Jag anser  vidare att
tillståndet   bör   vara   begränsat   till  lämplig
tidsrymd. Detta markerar allvaret i hanteringen  och
gör  att  den  tänkta  kontrollverksamheten  tas  på
allvar.

Vad   jag   nu  anfört  med  anledning  av  motion
2001/02:K43 (mp)  yrkande  2 bör ges regeringen till
känna.

8. Upphävande av åldersgränsen (punkt 13)

av Chris Heister (m), Leif  Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   8.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2001/02:K37 yrkande 6 och 2001/02: So254.

Ställningstagande

Det är inte är svårt för personer under  18  att  få
tag  på  tobak. Vi anser därför att det ligger något
av ett löjets  skimmer  över  den  lagstiftning  som
förbjuder  försäljning  av tobak till personer under
18  år.  Överenskommelser  tillsammans   med  riktad
information  är  mer  effektivt  när det gäller  att
verka för att tobak inte säljs till  personer  under
18  år.  Flera  stora  dagligvarubutiker  och  t.ex.
Pressbyrån  har  tidigare anslutit sig till en sådan
överenskommelse.

Vad  vi  nu anfört  med  anledning  av  motionerna
2001/02:K37  (m) yrkande 6 och 2001/02:So254 (m) bör
ges regeringen till känna.

9. Avgift för säljtillstånd och tillsyn
(punkt 15)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation  9.  Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K43 yrkande 3.

Ställningstagande

Det system med säljtillstånd som jag förespråkar bör
kunna  finansieras genom  att  kommunen  får  ta  ut
avgift både  för  tillstånd  och  tillsyn. Jag anser
dock  att  det  bör  övervägas om inte  staten  till
största delen bör bidra till denna kostnad.

Vad  jag  nu  anfört  med   anledning   av  motion
2001/02:K43  (mp) yrkande 3 bör ges regeringen  till
känna.

10. Tobaksprevention (punkt 17)

av Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 10. Riksdagen bifaller  därmed  motion
1999/2000:So493  yrkande  9  och  avslår  motionerna
1999/2000:So201  yrkande 1, 1999/2000:So263  yrkande
8, 1999/2000:So271  yrkande 5, 2000/01:Sf274 yrkande
34, 2000/01:So245 yrkande  2,  2000/01:So335 yrkande
1, 2001/02:K43 yrkande 5, 2001/02:  So498 yrkande 9,
2001/02:So624  yrkandena 4 och 5 samt  2001/02:So634
yrkande 8.

Ställningstagande

Användningen av  tobak är enligt vår uppfattning det
största men samtidigt mest påverkbara hälsoproblemet
i  Sverige. Vart tionde  dödsfall  har  samband  med
tobak. Även omgivningen påverkas av så kallad passiv
rökning.   Därför  anser  vi  att  det  finns  stora
samhällsekonomiska  vinster  att  hämta  i  effektiv
tobaksprevention.  Vi  anser  även  att  det  behövs
intensifierade  förebyggande  insatser för att bl.a.
minska rökningen hos kvinnor.

Vad   vi  nu  anfört  med  anledning   av   motion
1999/2000:So493  (kd)  yrkande  9 bör ges regeringen
till känna.

11. Tobaksprevention (punkt 17)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation   11.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna      1999/2000:So263      yrkande      8,
1999/2000:So271  yrkande 5 och 2001/02:So634 yrkande
8 samt avslår motionerna  1999/2000:So201 yrkande 1,
1999/2000:So493 yrkande 9,  2000/01:  Sf274  yrkande
34,  2000/01:So245  yrkande 2, 2000/01:So335 yrkande
1, 2001/02:K43 yrkande  5,  2001/02:So498  yrkande 9
samt 2001/02:So624 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

WHO  ser  tobaksbruket  som  ett av världens största
hälsoproblem   som   drar  med  sig   mycket   stora
kostnader. Tobaksbruket  betraktas som ett av de tre
största hoten mot en hållbar  utveckling  i världen.
Jag  anser  därför att det preventiva arbetet  måste
intensifieras, och målsättningen måste vara att alla
barn skall kunna  få  en  rökfri  uppväxt. Jag anser
vidare  att det är angeläget att Sverige  fortsätter
att ge aktivt  stöd till det internationella arbetet
mot tobak, inte  minst  som medlem i EU. Det är dock
samtidigt  viktigt  att  vår   trovärdighet   i  den
internationella  tobakspolitiken inte urholkas genom
att nationella krafttag  uteblir  eller skjuts på en
obestämd framtid.

Vad  jag  nu  anfört  med anledning av  motionerna
1999/2000:So263 (fp) yrkande 8, 1999/2000:So271 (fp)
yrkande 5 samt 2001/02:634  (fp)  yrkande  8 bör ges
regeringen till känna.

12. Tobaksprevention (punkt 17)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   12.   Riksdagen  bifaller   därmed
motionerna 1999/2000:So201 yrkande 1, 2000/01: So335
yrkande  1 och 2001/02:K43  yrkande  5  samt  avslår
motionerna      1999/2000:So263      yrkande      8,
1999/2000:So271  yrkande  5, 1999/2000:So493 yrkande
9, 2000/01:Sf274 yrkande 34,  2000/01:So245  yrkande
2, 2001/02: So498 yrkande 9, 2001/02:So624 yrkandena
4 och 5 samt 2001/02:So634 yrkande 8.

Ställningstagande

Statens  satsning  för att minska tobaksanvändningen
bör   ske   genom   att  en   procentuell   del   av
tobaksskatten  årligen   avsätts  till  förebyggande
åtgärder, rökavvänjning och  tillsyn. En målsättning
bör vara att den promille av tobaksskatten som i dag
satsas åtminstone inom en snar  framtid  utökas till
en  procent för att sedan byggas på i takt  med  att
arbetet  för  ett  tobaksfritt  samhälle  utvecklas.
Vidare skulle ett preventionspåslag med t.ex. 20 öre
per  paket  (1  öre per cigarett) kunna inbringa  73
miljoner kronor,  eftersom  ca  365  miljoner  paket
säljs  årligen.  Dessa  medel  skulle kunna användas
till  preventionsarbete  och  innebära   ett   stort
tillskott  till  ett  folkhälsoarbete som de senaste
åren fått förfärande små  belopp  i förhållande till
vad   som   avsatts   för   t.ex.  förebyggande   av
alkoholskador.

Vad  jag  nu  anfört med anledning  av  motionerna
1999/2000:So201 (mp)  yrkande  1, 2000/01:So335 (mp)
yrkande  1 och 2001/02:K43 (mp) yrkande  5  bör  ges
regeringen till känna.

13. Målgruppsinriktad information (punkt 18)

av Chris  Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation  13.  Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K37 yrkande 3.

Ställningstagande

Flera   frivilliga   och   ideella   organisationer,
exempelvis Cancerfonden,  Hjärt-  Lungfonden  och En
rökfri  generation,  har  under  många  år utvecklat
informationsinsatser och upparbetat direkta  kanaler
för   insatser   riktade   till   särskilt   utvalda
målgrupper. Ett exempel är En rökfri generation  som
riktar   sig   till   barn   och   ungdomar  med  en
individstärkande  pedagogik som ger kraft  att  säga
nej  till tobak. Vidare  anser  vi  att  bristen  på
riktad information och rökavvänjning i sjukvården är
ett  allvarligt   problem.   Hjärt-   och  lungsjuka
patienter   erbjuds   inte  automatiskt  hjälp   med
rökavvänjning i samband med behandling mot sjukdomar
som bevisligen hör samman  med eller helt och hållet
beror  på rökning trots att enkla  rökavvänjningsråd
har visat sig mycket effektiva om de erbjuds i rätta
situationer.

Vad  vi   nu   anfört   med  anledning  av  motion
2001/02:K37 (m) yrkande 3 bör  ges  regeringen  till
känna.

14. Statens ansvar för information m.m.
(punkt 19)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   14.   Riksdagen   bifaller  därmed
motionerna 1999/2000:So271 yrkande 1, 2000/01: So549
yrkande  2, 2001/02:K44 yrkande 1 och  2001/02:So497
yrkande 10.

Ställningstagande

Det svenska  arbetet mot tobak har från början byggt
på hög beskattning av tobak, information, utbildning
och opinionsbildning.  Jag anser inte att staten kan
frånsäga sig ansvaret för  dessa  insatser.  De  kan
inte   heller   överlåtas   enbart   på   frivilliga
organisationer och än mindre på tobaksindustrin.

Vad  jag  nu  anfört  med  anledning av motionerna
1999/2000:So271 (fp) yrkande 1,  2000/01:So549  (fp)
yrkande   2,   2001/02:K44   (fp)   yrkande   1  och
2001/02:So497  (fp)  yrkande  10  bör ges regeringen
till känna.

15. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av Chris Heister (m), Leif Carlson  (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   15.   Riksdagen  bifaller   därmed
motionerna 2000/01:216 yrkande  2,  2000/01:  So314,
2001/02:K31,   2001/02:K37  yrkande  4,  2001/02:K41
yrkande  4,  2001/02:So329  och  2001/02:So544  samt
avslår motionerna  2001/02:K33,  2001/02:K40 yrkande
4,  2001/02:K44 yrkande 3 och 2001/02:So290  yrkande
2.

Ställningstagande

Vi anser  att  det  är  ett  välkommet  förslag  att
apoteksombuden   skall   tillåtas  sälja  nikotiner-
sättningspreparat. Det är dock inte tillräckligt för
att rökavvänjningsmedlen skall  få  full effekt. WHO
liksom många läkarorganisationer har slagit fast att
tobaksavvänjningspreparat  bör vara åtminstone  lika
åtkomliga   som   tobak.   Vi   anser   vidare   att
nikotinersättningsmedel inte bör klassas som läkeme-
del och därigenom kunna säljas i  dagligvaruhandeln.
Vi  anser det absurt att tobakens tillgänglighet  är
avsevärt  större  än  de produkter som innehåller en
mindre  mängd  nikotin och  vars  syfte  är  att  få
människor att sluta  röka.  En  ökad  tillgänglighet
till dessa produkter skulle få många rökare att helt
sluta röka och andra att minska sin rökning.

Vad  vi  nu  anfört  med  anledning  av motionerna
2000/01:216   (m)  yrkande  2,  2000/01:So314   (m),
2001/02:K31  (m),   2001/02:K37   (m)   yrkande   4,
2001/02:K41  (m)  yrkande  4,  2001/02:So329 (m) och
2001/02:So544 (m) bör ges regeringen till känna.

16. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av  Chatrine Pålsson (kd), Lars  Gustafsson  (kd)
och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation   16.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna  2001/02:K40  yrkande  4 och 2001/02: K44
yrkande   3  samt  avslår  motionerna  2000/01:So216
yrkande 2, 2000/01: So314, 2001/02:K31, 2001/02:K33,
2001/02:K37   yrkande   4,  2001/02:K41  yrkande  4,
2001/02:So290   yrkande   2,    2001/02:So329    och
2001/02:So544.

Ställningstagande

I   dag   måste   en   konsument   som   vill   köpa
rökavvänjningsmedel    som   t.ex.   nikotintuggummi
uppsöka ett apotek. Vi anser  därför att regeringens
förslag  att  ytterligare  1 000 apoteksombud  skall
kunna tillhandahålla nikotinläkemedel  är ett steg i
rätt  riktning.  Vi  anser  dock  inte  att  det  är
tillräckligt  när man betänker att det finns närmare
34  000  försäljningsställen   som   tillhandahåller
tobak,  som  är  en  av  vår tids mest hälsoskadliga
produkter.  Rökavvänjningsmedlen   bör   enligt  vår
uppfattning  kunna  köpas vid de försäljningsställen
där tobaksvaror säljs.  Kommunerna  har tillsyn över
tobaksförsäljningen   och  bör  ha  det  även   över
försäljningen av nikotinersättningsmedel.

Vad  vi  nu  anfört med  anledning  av  motionerna
2001/02:K40 (kd)  yrkande  4  och  2001/02:K44  (fp)
yrkande 3 bör ges regeringen till känna.

17. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 17. Riksdagen bifaller därmed  motion
2001/02:K33  och 2001/02:So290 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2000/01:So216  yrkande  2, 2000/01:So314,
2001/02:  K31,  2001/02:K37  yrkande 4,  2001/02:K40
yrkande  4,  2001/02:K41  yrkande   4,   2001/02:K44
yrkande 3, 2001/02:So329 och 2001/02:So544.

Ställningstagande

För  den  som  försöker  sluta röka finns alltid  en
lockande cigarettförsäljare nära till hands. Men det
är oftast långt till närmaste  apotek.  Skillnaden i
tillgänglighet   till   nikotinläkemedel  respektive
cigaretter har stor betydelse  för  hur svårt det är
att lyckas med att sluta röka. Jag anser  därför att
det  finns  goda  skäl  att  ytterligare öka antalet
försäljningsställen  för nikotinläkemedel.  Det  bör
bli möjligt även för andra  butiker  än  apotek  och
apoteksombud  att  under  kontrollerade former sälja
nikotinläkemedel. Detta bör  i ett första steg göras
i  form av ett antal pilotprojekt,  som  utvärderas.
Försäljningen får dock inte ske okontrollerat, bland
annat  beroende  på att försäljning inte skall kunna
ske till personer som är yngre än 18 år.

Vad  jag nu anfört  med  anledning  av  motionerna
2001/02:K33  (c) och 2001/02:So290 (c) yrkande 2 bör
ges regeringen till känna.

18. Subventionering av nikotinläkemedel m.m.
(punkt 25)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   18.   Riksdagen   bifaller  därmed
motionerna    1999/2000:So201    yrkande    6    och
2000/01:So335   yrkande  6  samt  avslår  motionerna
2001/02:So270 yrkande 2 och 2001/02:So412 yrkande 2.

Ställningstagande

Tobaksrökning   är   en   hälsorisk   och   påverkar
fertiliteten på ett  negativt sätt, vilket kan skada
fostret hos gravida rökande  kvinnor.  Det är därför
viktigt att speciellt de rökare som står  inför  ett
föräldraskap  får  hjälp och stöd att sluta röka. Vi
anser därför att rökande  blivande föräldrar, utöver
den information de erhåller  på barnavårdscentralen,
även   bör  erbjudas  gratis  eller   subventionerad
rökavvänjning.  En  sådan  satsning  är  utan tvekan
viktig  för  folkhälsan  och  i det långa loppet  en
samhällsbesparing.

Vad  jag  nu  anfört med anledning  av  motionerna
1999/2000:So201 (mp)  yrkande  6  och  2000/01:So335
(mp) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

19. Tobaksautomater (punkt 27)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 19. Riksdagen bifaller därmed  motion
2001/02:K40 yrkande 5.

Ställningstagande

I samband  med  att 18-årsgränsen för inköp av tobak
infördes  diskuterades  frågan  om  ett  förbud  mot
tobaksautomater.   Erfarenheten   från   länder  med
åldersgräns   visar   nämligen  att  tobaksautomater
blivit   en   av   de   viktigaste   kanalerna   för
minderårigas tobaksinköp.  Vi anser följaktligen att
riksdagen  bör  fatta  beslut  om   förbud  mot  to-
baksautomater.

Vad   vi   nu   anfört  med  anledning  av  motion
2001/02:K40 (kd) yrkande  5  bör ges regeringen till
känna.

Särskilda yttranden



Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken
anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Folkhälsopolitik (punkt 16)

av Kenneth Johansson (c).

En god folkhälsa innebär friska  människor  och  små
skillnader   i   hälsa   mellan   olika   grupper  i
befolkningen. För att effektivt kunna nå detta anser
jag att det är angeläget att kunna följa hälsoläget,
utveckla  kunskap  om  såväl  hälsans  som  ohälsans
bestämningsfaktorer   och   sedan   också  genomföra
åtgärder som behövs för att förbättra folkhälsan.

Intresset    för    och    uppmärksamheten   kring
folkhälsofrågorna  växer. Förklaringarna  är  flera.
Kunskapen om samband  mellan  livsvillkor  och hälsa
ökar.  Medvetenheten  om  livsstilens betydelse  för
olika  sjukdomstillstånd  blir   också   större  och
större.  Det  finns i dag en allt större medvetenhet
om att en god folkhälsa  är en gemensam utmaning för
alla samhällssektorer. Det  tidigare  synsättet, där
folkhälsofrågorna tolkats som ett landstingsuppdrag,
är på väg att ersättas av insikten om folkhälsa  som
ett  gemensamt ansvar. Det handlar om att stärka den
sociala gemenskapen och tryggheten, att den enskilde
skall  ha  makt  över  sitt liv. Det handlar även om
social och ekonomisk rättvisa,  om  en god miljö som
också   har   utrymme   för   återhämtning  och   om
framtidstro.  Därför  innebär  folkhälsoperspektivet
att   mål   bortom  de  materiella  formuleras   för
samhällsverksamheten.
Vidare handlar enligt min mening folkhälsoinsatser
både om att förebygga  sjukdom  och  om  att  främja
hälsa.  Folkhälsoarbetet  drar  nytta  av engagerade
medborgare.  Därför  är  de insatser som medborgarna
gör  själva som enskilda individer,  som  föräldrar,
bland släkt och vänner, inom frivilligorganisationer
och som  deltagare i det demokratiska vardagsarbetet
av  stor betydelse  för  folkhälsoutvecklingen.  Jag
anser  det  därför  angeläget att samhället bedriver
aktiva   folkhälsoinsatser    för    att    motverka
kommersiella hälsohot. Samhället kan genom framsynta
åtgärder  underlätta  för den enskilde att leva  ett
hälsosamt liv.

2. Tobaksprevention (punkt 17)

av Kenneth Johansson (c).

I  nästan  100  år  har tobaksbruket  diskuterats  i
Sverige, och det finns  i  dag en stor kunskap om de
skadeverkningar som uppstår  både  för rökaren själv
och  för  den som utsätts för passiv rökning.  Trots
detta visar alarmerande statistik att ca 30 000 unga
människor börjar  röka  varje år. Den åldersgräns på
18 år som infördes 1997 för  inköp av tobak har inte
medverkat till minskat tobaksbruk  bland tonåringar.
Jag  anser  att  det  krävs fler insatser  av  före-
byggande   arbete.   Bland    annat    bör   kunniga
informatörer   komplettera   lärarnas   insatser   i
skolorna  och  där  öka medvetandet om riskerna  med
tobak, alkohol och droger.


3. Fördelning av resurser (punk 21)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och
Lars Elinderson (m).
Regeringen  har  avsatt   30   miljoner  kronor  för
tobakspreventivt  arbete.  I stället  för  att  till
fullo stödja befintliga organisationer  föreslås att
Statens folkhälsoinstitut skall administrera  20  av
dessa   miljoner  för  att  driva  ett  pilotprojekt
tillsammans  med  kommuner  och landsting. Den redan
väletablerade  och  kostnadseffektiva   sluta  röka-
linjen och andra organisationer på tobaksområdet får
nöja   sig   med  att  dela  på  de  återstående  10
miljonerna.  Vi  anser  att  detta  är  en  felaktig
användning av  resurser då det redan finns forskning
och många framgångsrika  projekt  som  visar hur man
bäst  avråder  människor  från  att  börja röka  och
hjälper dem att sluta. Att påbörja ett  pilotprojekt
på  ett  redan noggrant utrett område är därför  ett
uppenbart  slöseri. Bara om hälsoriskerna har 60 000
vetenskapliga  undersökningar  gjorts  världen över.
Statens  beredning  för medicinsk utvärdering  (SBU)
har redovisat ett flertal  väldokumenterade  studier
som  berör  metoder för rökavvänjning med slutsatser
om hur framgångsrik  rökavvänjning bäst bedrivs. För
att stimulera framväxten  av  ytterligare  regionalt
och  lokalt  folkhälsoarbete,  som bättre än Statens
folkhälsoinstitut kan tillfredsställa  de  behov som
finns,  har  vi,  som  vi  närmare  beskrivit  i vår
kommittémotion 2001/02:So567, för år 2002 föreslagit
att  sammanlagt  72,5  miljoner kronor skulle anslås
under   anslagsområdena   14:7    Folkhälsopolitiska
åtgärder och 14:11 Lokalt folkhälsoarbete.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:64 Vissa tobaksfrågor har
regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att
riksdagen

antar regeringens förslag till

2. lag om ändring i tobakslagen (1993:581) delvis.

Följdmotioner


2001/02:K30 av Sonja Fransson och Laila Bjurling
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i motionen om att regeringen  skall
återkomma till  riksdagen med ett konkret lagförslag
om rökfria serveringar  och  hur det praktiskt skall
genomföras.

2001/02:K31 av Lennart Hedquist (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  att  försäljning   av
nikotinersättningsmedel     skall     göras     lika
tillgängligt som försäljning av tobak.

2001/02:K32 av Lars Elinderson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  att  en  återhållsam
marknadsföring  av  snus  tillåts, för att därigenom
minska tobaksrökning.

2001/02:K33 av Gunnel Wallin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att det under kontrollerade former blir möjligt även
för  andra butiker än apotek  och  apoteksombud  att
sälja  nikotinläkemedel. Detta bör i ett första steg
göras  i   form   av  ett  antal  pilotprojekt,  som
utvärderas.

2001/02:K34 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om vikten av en väl
fungerande folkhälsopolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett totalt förbud
mot rökning i restauranglokaler eller andra ser-
veringsställen från den 1 januari 2004.

2001/02:K35 av Per Bill m.fl. (m):

Riksdagen  beslutar   att   i  14  §  1  tobakslagen
(1993:581)    ersätta    tobaksvara     respektive
tobaksvaror  med  tobaksvara  avsedd  att  rökas
respektive tobaksvaror avsedda att rökas.

2001/02:K36 av Caroline Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rökfria miljöer.

2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer på
frivillig väg.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  anmälningsplikt
för och tillsyn av tobaksförsäljare.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om målgruppsinriktad
information och rökavvänjning.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om försäljning av
nikotinersättningspreparat.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om fördelningen av
anslag  till  etablerade  ideella  och  frivilliga
organisationer.

6. Riksdagen beslutar  att  förbudet att sälja tobak
till minderåriga upphävs i  enlighet  med  vad som
anförs i motionen.

2001/02:K38 av Anders Sjölund och Tomas Högström
(m):

2.   Riksdagen   beslutar   att   avslå  regeringens
proposition  2001/02:64  vad  avser  förslaget  om
rökförbud i serveringsmiljöer.

2001/02:K39 av Inge Carlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om en mer nyanserad  syn  på
tobak där  man  skiljer  cigarettrökning från rökfri
tobak som snus.

2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
restaurangbesökarna och  de  anställda måste kunna
garanteras rökfrihet.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  den tänkta
utredningen avseende rökförbud i serveringsmiljöer
parallellt   skall   utforma   ett  lagförslag  om
rökfrihet  samt  se  på  möjligheterna  att  uppnå
rökfria miljöer på frivillig väg.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  den
grundläggande utgångspunkten, även  i  den  tänkta
utredningens  arbete, måste vara att skapa rökfria
miljöer med ett  väl  avgränsat område för rökning
och inte tvärtom.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att ytterligare
öka tillgängligheten på nikotinläkemedel.

5.   Riksdagen   beslutar    om   ett   förbud   mot
tobaksautomater.

2001/02:K41 av Anna Kinberg (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2001/02:64.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  rökförbud  i
serveringsmiljöer.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om den  s.k.  50-
gränsen.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om försäljning av
nikotinersättningsmedel.

2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  om förbud mot rökning i restauranger  och
andra  serveringslokaler  fr.o.m.  den  1  januari
2003.

2.  Riksdagen   begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag om att  detaljhandel  med  tobaksvaror får
bedrivas endast av den som har säljtillstånd.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att kommunen får ta ut avgift för frågor om
tillsyn och säljtillstånd.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
medelsfördelning.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
preventionspåslag.

2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om statens ansvar för
information,  utbildning  och  opinionsbildning om
tobak och hur dess skadeverkningar kan minskas.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  medlen för
tobaksprevention  även  skall  omfatta det tobaks-
preventiva arbetet som vänder sig till vuxna.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
nikotinersättningsmedel   skall  få  säljas  efter
samma regler och bestämmelser  som  försäljning av
tobak.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att den s.k. 50-
regeln skall bibehållas tills den 1 januari 2004.


Motioner från allmänna motionstiden


1999/2000:So201 av Thomas Julin m.fl. (mp):

1. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en procentuell
del  av  tobaksskatten  går  till det förebyggande
arbetet, information, kampanjer och rökavvänjning,

3. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om  att  tillstånd
skall krävas för tobaksförsäljning,

4. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts om allmänt rökförbud
på   restauranger  och  näringsställen   om   inte
avskildhet kan ordnas för rökare,

6. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  gratis  eller
subventionerad  rökavvänjning för blivande föräld-
rar.

1999/2000:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s,
m, v, kd, c, mp):

att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen anförts om förverkligande av
den nationella handlingsplanen mot tobak.

1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  det  preventiva
arbetet mot tobak,

1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna vad i motionen anförts om statens ansvar för
information,  utbildning  och  opinionsbildning om
tobak och hur dess skadeverkningar kan minskas,

2. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna  vad i motionen anförts om tobaksreklam  vid
säljställen,

3. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen  anförts  om  reglering  av
detaljhandeln med tobak,

4. att riksdagen  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om efterlevnaden av
18-årsgränsen för tobaksköp,

5. att riksdagen som sin mening ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges stöd till
det internationella arbetet mot tobak.

1999/2000:So391 av Mikael Oscarsson (kd):

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
nationell strategi för rökavvänjning.



1999/2000:So469 av Caroline Hagström och Inger
Strömbom (kd):

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  en oberoende
expertutredning   angående  prisinstrumentet   för
tillgänglighet och konsumtion av tobak.

1999/2000:So491 av Ingrid Burman m.fl. (v):

5. att riksdagen som  sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att  utreda  om
samarbete   med  olika  branschorganisationer  och
kommuner kan  motverka  försäljning av tobaksvaror
till minderåriga.

1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

9. att riksdagen som sin mening  ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts  om   tobakens
skadeverkningar,

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd):

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen  anförts  om  intensifierade
förebyggande  insatser  för att minska rökning och
alkoholkonsumtion hos kvinnor.

2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

34. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  förebyggande
arbete mot tobaksbruk.

2000/01:So216 av Jeppe Johnsson och Maud Ekendahl
(m):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  upphäva
monopolet på nikotintuggummi.

2000/01:So236 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om   att   ge  de  1  000
apoteksombud som finns runtom i landet möjlighet att
tillhandahålla nikotinläkemedel.

2000/01:So245 av Carina Adolfsson Elgestam och Lars
Wegendal (s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en skärpning eller
översyn av tobakslagen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   en
informationskampanj på våra skolor.

2000/01:So314 av Cristina Husmark Pehrsson och Jan-
Evert Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   vikten   av  ökad
tillgänglighet till nikotinersättningsprodukter.

2000/01:So322 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer.

2000/01:So325 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen   beslutar   att   avskaffa    tobakslagen
(1993:581).

2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att en procentuell
del  av  tobaksskatten  avsätts  för  förebyggande
åtgärder, rökavvänjning och tillsyn.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att tobaksvaror
endast skall få säljas av den som innehar särskilt
tillstånd.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  rökförbud på
restauranger.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  gratis  eller
subventionerad rökavvänjning.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  neutrala
cigarettpaket med stor synlig varningstext.

2000/01:So338 av Sonja Fransson och Laila Bjurling
(s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att lagstifta om
förbud mot rökning på offentliga platser.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att lagstifta om
förbud mot rökning på restauranger och kaféer.

2000/01:So549 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om tobak.

2001/02:So254 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen  beslutar   om  ändring  i  tobakslagen  i
enlighet med vad i motionen anförs.

2001/02:So265 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om   betydelsen   av   att
nikotinläkemedel   skall   ingå   i  apoteksombudens
akutsortiment.

2001/02:So270 av Gunnel Wallin (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  låta
apoteksombuden sälja nikotinläkemedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utreda hur en effektiv subventionering av niko-
tinläkemedel skulle kunna utformas.

2001/02:So290 av Birgitta Sellén och Sofia Jonsson
(c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
nikotinläkemedel bör finnas hos apoteksombud.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att en utredning
bör göras för  att  se  över möjligheten att sälja
nikotinläkemedel där tobaksvaror säljs.

2001/02:So294 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  underlätta för dem som
vill sluta röka att få tillgång  till nikotinläkeme-
del.

2001/02:So303 av Agne Hansson m.fl. (c):

7.  Riksdagen begär hos regeringen  förslag  om  att
undantaget  i 4 § tobakslagen som tillåter rökning
i restauranger och kaféer tas bort.

2001/02:So318 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om att ta bort undantaget för
restauranger och  kaféer  om  förbud  för  rökning i
offentliga lokaler.

2001/02:So329 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att nikotintuggummi  skall
tillåtas för försäljning där tobak får säljas.

2001/02:So412 av Fanny Rizell och Ingemar Vänerlöv
(kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   ett
licensieringssystem för tobaksförsäljning.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att personlig
rådgivning och nikotinersättningsmedel  bör erbju-
das föräldrar med hemmavarande barn i samband  med
att  de  som patienter kommer i kontakt med hälso-
och sjukvården.

2001/02:So420 av Sonja Fransson och Laila Bjurling
(s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att lagstifta  om
förbud mot rökning på restauranger och kaféer.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att lagstifta  om
förbud mot rökning på offentliga platser.

2001/02:So422 av Annelie Enochson och Fanny Rizell
(kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om de utmaningar
Nationella folkhälsokommittén formulerat.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att långsiktigt
säkerställa adekvata resurser för tobakspreventivt
arbete på alla nivåer.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av
snusforskning.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om tobak.

2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   att   ett   förbud   bör   införas    mot
releasepartyn   och   annan  indirekt  reklam  för
tobaksprodukter.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om rökfria miljöer
och förbud mot rökning  på  restauranger och andra
serveringsställen.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om preventivt arbete
mot tobaksrökning för barn och unga.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om reglering och
tillsyn av tobaksförsäljning.

2001/02:So502 av Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebring (v):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av  en
lagstiftning  som förbjuder rökning på serverings-
ställen.

2001/02:So544 av Ewa Thalén Finné och Anne-Katrine
Dunker (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs    om   försäljning   av
nikotinläkemedel.

2001/02:So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om målsättningen
avseende rökfrihet.

2001/02:So615 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, fp, mp, c) :

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   att   tobakslagen   skärps   vad   gäller
licensiering, kontroll och tillsyn av leverantörer
och detaljhandel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av en lagstiftning som förbjuder
rökning på serveringsställen.



2001/02:So624 av Viviann Gerdin och Margareta
Andersson (c):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  göra insatser
i  skolorna för att förhindra att ungdomar  börjar
röka.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
bör  stödja  WHO  i  kampen  för  att  minska  to-
baksbruket.

2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen  anförs  om preventiva arbetet
mot tobak.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i
tobakslagen (1993:581)

Härigenom   föreskrivs  i  fråga  om   tobakslagen
(1993:581)[1]1
dels att 1, 4,  15  och  19  §§  skall ha följande
lydelse,
dels  att  det  i  lagen  skall  införas  tre  nya
paragrafer,  12 a,  14 a  och 19 a §§,  av  följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

1  §
-----------------------------------------------------
På  grund  av  de hälsorisker och olägenheter som är
förbundna med bruk  av  tobak  meddelas  i denna lag
bestämmelser om
  begränsning  av  rökning  i  vissa  lokaler  och
utrymmen samt på vissa områden utomhus,
 rökfri arbetsmiljö,
   varningstexter   och  innehållsdeklaration   på
förpackningar till tobaksvaror,
  begränsningar av handeln  med  och  rätten  till
införsel av tobaksvaror,
-----------------------------------------------------
   marknadsföring    av       marknadsföring   av
tobaksvaror samt           tobaksvaror           och
användning    av    vissa
varukännetecken         i
marknadsföring  av  andra
varor eller tjänster samt
-----------------------------------------------------
 produktkontroll m.m. av tobaksvaror.
4  §
I  hotell  och  andra  inrättningar  där tillfällig
bostad yrkesmässigt upplåts, skall i ett visst antal
av  de  rum eller liknande som upplåts rökning  vara
förbjuden.  I  fråga om sovkupéer och andra utrymmen
som upplåts för  tillfällig  bostad  på  färdmedel i
inrikes kollektivtrafik gäller i stället 2 § 4.
-----------------------------------------------------
Restauranger eller andra   Restauranger eller andra
serveringsställen som har  serveringsställen  skall,
mer än femtio sittplatser  om      rökförbud      ej
skall,  om  rökförbud  ej  föreligger   enligt   2 §
föreligger   enligt   2 §  14,  ha  ett eller flera
14,  ha sittplatser inom  områden  där  rökning  är
ett  eller  flera områden  förbjuden.
där rökning är förbjuden.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------
12 a §
Den      som     i
näringsverksamhet
säljer  tobaksvaror
till    konsumenter
skall        anmäla
försäljningen   hos
den    kommun   där
försäljningen sker.
Anmälan skall göras
senast          när
försäljningen
påbörjas.
-----------------------------------------
-----------------------------------------
14 a §
En   näringsidkare
som     marknadsför
antingen  en  annan
vara      än     en
tobaksvara eller en
tjänst         till
konsumenter     får
inte   använda  ett
varukännetecken som
helt  eller  delvis
används    för   en
tobaksvara    eller
enligt     gällande
bestämmelser     om
varumärken       är
registrerat   eller
inarbetat   för  en
sådan    vara,   om
marknadsföringen
sker
1.  i kommersiella
annonser          i
periodiska skrifter
eller    i    andra
jämförbara skrifter
på   vilka   tryck-
frihetsförordningen
är      tillämplig,
eller
2.  i kommersiella
annonser   i  ljud-
radio-  eller   TV-
program eller i TV-
sändningar     över
satellit        som
omfattas  av radio-
och        TV-lagen
(1996:844).
Om              en
näringsidkare
använder ett sådant
varukännetecken som
avses    i   första
stycket  vid  mark-
nadsföring     till
konsumenter      på
något annat sätt än
som där sägs, skall
näringsidkaren
iaktta          den
måttfullhet  som är
betingad   av   att
kännetecknet  också
kan förknippas  med
tobaksvaran.
Bestämmelserna   i
första   och  andra
styckena  tillämpas
inte
1.  i fråga om ett
varukännetecken som
i endast  begränsad
omfattning
förekommer      vid
marknadsföring   av
tobaksvaror,
2.  i fråga om ett
varukännetecken som
framträder   i   en
form   som  tydligt
skiljer   sig  från
utseendet        på
tobaksvarans
kännetecken, eller
3. i andra fall om
det är oskäligt.
-----------------------------------------------------

15  §
-----------------------------------------------------
En  marknadsföringsåtgärd   En marknadsföringsåtgärd
som  strider   mot   14 §  som   strider   mot  14 §
skall  vid  tillämpningen  eller  14 a §  skall  vid
av  4, 14 och 19 §§ mark-  tillämpningen  av  4,  14
nadsföringslagen           och                 19 §§
(1995:450)   anses   vara  marknadsföringslagen
otillbörlig           mot  (1995:450)   anses   vara
konsumenter.           En  otillbörlig           mot
marknadsföringsåtgärd som  konsumenter. En marknads-
strider  mot  14 § första  föringsåtgärd som strider
stycket andra och  tredje  mot  14 §  första stycket
meningen    kan   medföra  andra och tredje meningen
marknadsstörningsavgift    eller    14 a §    första
enligt  bestämmelserna  i  stycket   2  kan  medföra
2228 §§                   marknadsstörningsavgift
marknadsföringslagen.      enligt  bestämmelserna  i
2228 §§ marknadsförings-
lagen.
-----------------------------------------------------

19  §[2]
-----------------------------------------------------
Den  centrala  tillsynen  över
att denna lag och föreskrifter
som meddelas med stöd av lagen
följs utövas av
1.  Arbetsmiljöverket när det
gäller
a) lokaler och andra utrymmen
som avses  i  2 §  och  som är
upplåtna  enbart för personal,
och
b) lokaler och andra utrymmen
på vilka 8 §  skall tillämpas,
samt
2.  Statens folkhälsoinstitut
när det gäller
a) miljöer  som  avses  i 2 §
och   som   inte  är  upplåtna
enbart för personal,
b) lokaler som avses i 4 §,
c) varningstexter m.m. enligt
911 §§,
-----------------------------------------------------
d) handel  enligt  12 §,   d)  handel  enligt  12 §
och                        och     anmälan    enligt
12 a §, och
-----------------------------------------------------
e) produktkontroll m.m. enligt
1618 §§.
Den    omedelbara   tillsynen
utövas av
1. Arbetsmiljöverket  när det
gäller   lokaler   och   andra
utrymmen för vilka verket  har
den centrala tillsynen, och
-----------------------------------------------------
2.  den eller de nämnder   2.  den eller de nämnder
som     kommunfullmäktige  som     kommunfullmäktige
bestämmer  när det gäller  bestämmer  när det gäller
dels   de   miljöer   och  dels   de   miljöer   och
lokaler för vilka Statens  lokaler för vilka Statens
folkhälsoinstitut har den  folkhälsoinstitut har den
centrala  tillsynen, dels  centrala  tillsynen, dels
handel enligt 12 §.        handel  enligt  12 §  och
anmälan enligt 12 a §.
-----------------------------------------------------
Länsstyrelsen    utövar   inom
länet  tillsyn  enligt   andra
stycket 2.
-----------------------------------------------------
För     tillsyn     över   För     tillsyn     över
efterlevnaden          av  efterlevnaden          av
bestämmelserna        för  bestämmelserna        för
marknadsföring   i   14 §  marknadsföring      finns
finns  särskilda regler i  särskilda     regler    i
marknadsföringslagen       marknadsföringslagen
(1995:450).                (1995:450).
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------
19 a §
En  kommun  får ta
ut  avgift för  sin
tillsyn  av den som
bedriver        an-
mälningspliktig
näringsverksamhet
med tobaksvaror.
-----------------------------------------
____________

1. Denna lag träder
i kraft den 1 januari
2003 i fråga om 1, 4,
14 a och 15 §§ och i
övrigt den 1 juli
2002.
2. Den som den 1
juli 2002 i
näringsverksamhet
säljer tobaksvaror
till konsumenter,
skall senast den 1
januari 2003 göra
sådan anmälan som
avses i 12 a §.


**FOOTNOTES**
[1]:1  Lagen omtryckt
1996:941.
[2]: Senaste  lydelse
2001:308.