Vissa stiftelse- och fastighetsrättsliga frågor
Betänkande 1997/98:LU22
Lagutskottets betänkande
1997/98:LU22
Vissa stiftelse- och fastighetsrättsliga frågor
Innehåll
1997/98 LU22
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1997/98:98 Vissa stiftelserättsliga frågor m.m. jämte två motioner som väckts med anledning av propositionen. I propositionen föreslås vissa ändringar i stiftelselagen. Ändringarna gäller dels möjligheterna för stiftelserevisorer att anlita biträde vid revision, dels registrering av personnummer eller organisationsnummer för stiftelseföreträdare. Utskottet tillstyrker bifall till propositionen. I propositionen redovisar regeringen sina överväganden rörande en fråga om pantsättning av nyttjanderätter. Med anledning av en motion (fp) i den delen förordar utskottet ett tillkännagivande som innebär att regeringen skall kartlägga behovet av en ny kreditsäkerhetsform.
Propositionen
I proposition 1997/98:98 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220), 2. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 3. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157). Lagförslagen har intagits som bilaga till betänkandet.
Motionerna
1997/98:L22 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet sambo vad gäller regler om revisorsjäv i stiftelselagen. 1997/98:L23 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en förnyad utredning om pantsättning av nyttjanderätt i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Ändringar i stiftelselagen Enligt 4 kap. 6 § stiftelselagen (1994:1220) är bl.a. stiftelsens stiftare eller förvaltare och den som är anställd hos, eller på ett annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till stiftelsen eller förvaltaren, obehöriga att vara revisor i en stiftelse. Enligt tredje stycket i samma lagrum får en revisor vid revisionen inte anlita någon som inte är behörig att vara revisor. Bestämmelsen i tredje stycket har kritiserats för att den hindrar revisorer i stiftelser som har bildats eller som förvaltas av en kommun att anlita biträde av exempelvis personalen vid kommunens revisionskontor. Enligt regeringens mening får den nuvarande regleringen i 4 kap. 6 § alltför långtgående konsekvenser. Bl.a. kan den granskningskompetens som finns på kommunala revisionskontor inte utnyttjas vid granskning av stiftelser som förvaltas av en kommun. Regeringen anser därför att förbudet mot att anlita biträde av personer som är anställda av stiftelsens förvaltare bör mjukas upp så att det skapas ett större utrymme för att involvera tjänstemän i granskningen av de stiftelser som kommuner förvaltar. Samma behov av att vid revision ta hjälp av personer som är anställda av förvaltaren kan också finnas i andra fall, exempelvis när en stiftelse förvaltas av en bank eller en statlig myndighet. Också i sådana fall bör det, enligt regeringens mening, skapas ett större utrymme för stiftelserevisorer att anlita biträde av personer som hos förvaltaren ägnar sig åt ett självständigt granskningsarbete. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en revisor i en stiftelse skall ges möjlighet att vid revisionen anlita biträde av den som är anställd hos stiftelsens stiftare eller förvaltare för att uteslutande eller huvudsakligen ha hand om intern revision eller granskning av liknande slag. Sådant biträde skall dock bara få anlitas i den utsträckning det står i överensstämmelse med god revisionssed. I propositionen tas också upp frågor som gäller registrering av personnummer eller organisationsnummer för stiftelseföreträdare. I motsats till vad som gäller i fråga om registrering av företrädare för aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar finns det i stiftelselagens bestämmelser om registrering av stiftelser (10 kap.) inte några regler om att uppgifter om personnummer respektive organisationsnummer för styrelseledamöter, förvaltare eller särskilt bemyndigade företrädare skall tas in i stiftelseregistret. Uppgifter om stiftelsens stiftare registreras över huvud taget inte i stiftelseregistret. Dessa förhållanden har visat sig medföra svårigheter att identifiera stiftelsens företrädare och ansetts medföra risker att stiftelseformen används för ekonomisk brottslighet. I propositionen föreslås med hänvisning härtill att anmälan för registrering i stiftelseregistret skall innehålla bl.a. uppgift om styrelseledamöternas personnummer eller förvaltarens organisationsnummer samt uppgift om personnummer för särskilt bemyndigade företrädare. I syfte att förhindra att stiftelser används som redskap i ekonomisk brottslighet föreslås vidare vissa ändringar i handelsregisterlagen (1974:157). Ändringarna innebär att handelsregistrets uppgifter om olika slag av näringsidkare skall kompletteras i vissa avseenden. Bl.a. skall det vid registrering av handelsbolag i vilka en stiftelse med egen förvaltning är bolagsman antecknas personuppgifter för dem som är styrelseledamöter i stiftelsen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna. I motion L22 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande som innebär att också homosexuella sambor - inte bara sambor - skall anges i 4 kap. 6 § första stycket stiftelselagen. Utskottet konstaterar att den fråga som motionären tar upp har generell giltighet. Eventuella lagändringar bör, enligt utskottets mening, göras i den familjerättsliga lagstiftningen. Utskottet förutsätter att frågan kommer att behandlas av Samboendekommittén, som bl.a. har i uppdrag att lämna förslag på hur omotiverade skillnader mellan homosexuella och heterosexuella sambor lämpligen bör undanröjas (dir. 1997:75). Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L22.
Panträtt i registrerad nyttjanderätt Byggnad på annans mark är ett slags egendom som föreligger när byggnaden ägs av en person som inte också äger marken där byggnaden står. En äldre men ännu vanlig beteckning på samma förhållande är ?hus på ofri grund?. Byggnad på annans mark räknas rättsligt sett som lös egendom. Den viktigaste innebörden härav är att egendomen faller vid sidan av fast egendom och sålunda inte omfattas av reglerna om inteckning och panträtt i fastighet. Den år 1977 tillsatta Byggnadspantsutredningen hade i uppgift att skapa ett pantsystem för byggnader på annans mark. Utredningen föreslog i betänkande (SOU 1984:22) Panträtt i registrerad nyttjanderätt en ny lag om registerpantsystem, motsvarande det som gäller för fastigheter. Pantobjektet skulle enligt förslaget bestå av nyttjanderätten till marken i förening med byggnad och annan egendom som nyttjanderättshavaren har där. Nyttjanderätten skulle registreras i ett särskilt nyttjanderättsregister. Panträtten var konstruerad som panträtt i fastighet. Nyttjanderättshavaren skulle sålunda ansöka om inteckning och när den beviljats skulle ett pantbrev utfärdas. Pantbrevet skulle användas vid pantsättning hos en fordringshavare. - Byggnadspantsutredningens förslag har inte lett till lagstiftning. Våren 1995 behandlade utskottet en motion vari begärdes förslag till lagregler som innebär bättre kreditmöjligheter för byggnader på annans mark. Utskottet påpekade därvid de svårigheter som ägare till eller spekulanter på fritidshus på arrenderad mark har att kunna utnyttja byggnaden på arrendestället som säkerhet vid upptagande av lån för exempelvis en om- eller tillbyggnad. Enligt utskottets mening var det angeläget att förbättra kreditmöjligheterna för särskilt denna kategori av arrendatorer. Utskottet var inte berett att förorda ett genomförande av Byggnadspantsutredningens förslag utan ansåg att frågan förutsättningslöst borde övervägas på nytt. Vad utskottet sålunda, med bifall till den då aktuella motionen, anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (bet. 1994/95:LU26, rskr. 361). I förevarande proposition återkommer regeringen i frågan. I propositionen redovisas fördelar och nackdelar med Byggnadspantsutredningens förslag. Vid en samlad bedömning kommer regeringen fram till slutsatsen att utredningens förslag inte bör genomföras. Av propositionen framgår att man inom Justitiedepartementet övervägt om det finns andra sätt att genom lagstiftning förbättra kreditmöjligheterna för innehavare av byggnader på ofri grund. Det har emellertid inte framkommit några lösningar som på något avgörande vis skiljer sig från Byggnadspantsutredningens förslag. Regeringen förklarar sig därför för närvarande inte beredd att föreslå något nytt, i lag reglerat system för pantsättning av nyttjanderätter eller byggnader på ofri grund och kan inte heller se att det är möjligt att genom någon annan slags lagändringar förbättra kreditmöjligheterna i de aktuella fallen. Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) kritiserar regeringens slutsatser i motion L23. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära en förnyad utredning. Utskottet vill för sin del peka på att en majoritet av remissinstanserna var uttalat positiv till Byggnadspantsutredningens förslag, och enligt utskottets mening torde det stå klart att ett genomförande av utredningens lagförslag är ägnat att leda till bättre kreditvillkor för byggnadernas ägare än de villkor som kreditinstituten annars kan erbjuda. Utskottet är emellertid inte heller nu berett att förorda ett genomförande av den lagstiftning Byggnadspantsutredningen föreslog. Inte heller är utskottet berett att förorda en ny utredning helt i linje med motionärernas önskemål. I stället bör regeringen, enligt utskottets mening nu, 20 år efter det att Byggnadspantsutredningen fick sina direktiv, först och främst undersöka och söka kartlägga om det fortfarande finns något behov av en ny kreditsäkerhetsform för byggnader på annans mark. Om det därvid skulle visa sig att behov föreligger utgår utskottet från att regeringen ånyo överväger lagstiftningsfrågan. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion L23 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande lagförslagen att riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220), dels lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., dels lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157), 2. beträffande homosexuella sambor att riksdagen avslår motion 1997/98:L22, 3. beträffande panträtt i registrerad nyttjanderätt att riksdagen med anledning av motion 1997/98:L23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 28 april 1998
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Propositionens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
3 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)