Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.
Betänkande 1995/96:SfU2
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1995/96:SFU02
Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.
Innehåll
1995/96 SfU2
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande dels proposition 1995/96:69 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. jämte motioner, dels tre motioner från den allmänna motionstiden 1994/95 om egenavgifter resp. om försöksverksamhet med premietandvård i Norrbotten.
I propositionen hänvisas till riksdagens tidigare fattade beslut att godkänna införandet av en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten i sjukpenning- och sjuklönesystemen och vad gäller föräldrapenning. Regeringen återkommer nu med förslag till lagändringar vad gäller såväl nämnda ersättningar som andra ersättningar på socialförsäkringsområdet.
Vidare föreslås att föräldrapenning skall utges med 85 % av den sjukpenninggrundande inkomsten under totalt 60 dagar, de s.k. pappa- och mammamånaderna. De övriga ersättningar som berörs av den ändrade ersättningsnivån är tillfällig föräldrapenning, havande-skapspenning, rehabiliteringspenning, särskild sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd och närståendepenning. Någon förhöjd ersättning skall enligt propositionen inte utges fr.o.m. den 15:e dagen med tillfällig föräldrapenning.
Regeringen föreslår vidare att de s.k. minskningsreglerna, som reducerar sjukpenningen om arbetsgivaren betalar sjukersättning som överstiger vissa nivåer, skall bibehållas men anpassas till den nya ersättningsnivån. För arbetstagare med risk för särskilt omfattande sjukfrånvaro föreslås att sjukpenningen resp. sjuklönen skall utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten redan fr.o.m. den första dagen i en sjukperiod.
I propositionen föreslås också att vid beräkning av om rätt till sjuklön föreligger, när fråga är om sammanräkning av flera anställningar hos samma arbetsgivare, samtliga anställningar skall medräknas så länge inte tiden mellan resp. anställning överstiger fjorton dagar.
För försäkringarna mot sjuklöne- och semesterlönekostnader föreslås att vid beräkningen av en arbetsgivares sammanlagda lönekostnader skall bortses från inte endast socialavgifter och särskild löneskatt utan även allmän löneavgift.
Med anledning av de nya reglerna för folkpension för gifta, som träder i kraft den 1 januari 1996, föreslås vissa följdändringar bl.a. i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare föreslås att personkretsen för rätt till bostadstillägg till pensionärer utvidgas vad gäller personer med utländsk pension samt en förändrad inkomstberäkning för denna kategori pensionärer.
I propositionen lämnas en redovisning angående kvinnors sjukskrivning under senare delen av graviditeten och sambandet med havandeskapspenningen. Det föreslås även att regeln om samordning mellan tillfällig föräldrapenning och vårdbidrag utsträcks till att gälla samtliga berörda åldersgrupper.
I propositionen föreslås vidare att den schabloniserade ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor skall utges från det nya generella statsbidraget till landstingen. Inom tandvårdsområdet föreslås att vissa för- söksverksamheter med alternativa ersättningssystem förlängs längst till utgången av år 1996, och inom läkemedelsområdet föreslås ett klarläggande angående enskildas avgift för inköp av prisnedsatta läkemedel. I propositionen läggs också fram förslag om ändringar i reglementet för Riksförsäkringsverkets fonder, som innebär att placeringsreglerna moderniseras mot bakgrund av utvecklingen på penningmarknaden.
I enlighet med riksdagens tidigare beslut om avgiftsväxling mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften enligt lagen (1981:691) om socialavgifter under åren 1995-1998 för att förstärka finansieringen av arbetslöshetsersättningarna m.m., föreslås en växling mellan dessa två avgifter med 1,10 procentenheter. En växling föreslås också mellan sjukförsäkringsavgiften och lönegarantiavgiften omfattande 0,05 procentenheter, för att finansiera de ökade kostnaderna inom lönegarantisystemet som följer av att arbetsgivaravgifter fortsättningsvis skall betalas på lön utbetald enligt reglerna om statlig lönegaranti. Inom avgiftsområdet föreslås vidare att den kostnadsbesparing som uppkommer för arbetsgivarna med anledning av sänkta ersättningsnivåer inom sjuklönesystemet neutraliseras genom att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs med 0,20 procent- enheter. Samtidigt föreslås i enlighet med tidigare ställningstagande från riksdagen att den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift höjs med 1 procentenhet. Slutligen föreslås också vissa klarlägganden vad avser skyldigheten att betala sociala avgifter för vissa socialförsäkringsförmåner m.m. Utskottet har i denna del inhämtat Lagrådets yttrande.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag men begär ett tillkännagivande om en snabb lagteknisk översyn av socialavgiftslagen. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1995/96:69 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1995:839) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,
4. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
5. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
6. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
7. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
8. lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader,
9. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
10. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
11. lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor,
12. lag om ändring i lagen (1995:844) om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor,
13. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelkostnader, m.m.,
14. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder,
15. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
16. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
dels godkänner vad regeringen föreslagit om förlängt tandvårdsförsök (avsnitt 10).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.
I propositionen föreslås också ändringar i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag samt fortsatt giltighet av lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620). Dessa lagförslag jämte motioner har överlämnats till socialutskottet och behandlas i betänkande 1995/96:SoU6.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1995/96:Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på nödvändiga förändringar vid införandet av ytterligare en karensdag i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att den del av föräldraförsäkringen som ersätts med den sjukpenninggrundande inkomsten skall vara samma alla de tolv månaderna i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att avskaffa havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag på förändring av föräldraförsäkringen vid ett avskaffande av havandeskapspenningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Sf5 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att sänka ersättningsnivån i socialförsäkringen till 75 % av förmånsgrundande inkomst enligt vad i motionen anförts om ytterligare ett slag mot den generella välfärdspolitiken,
3. att riksdagen hos regeringen begär att Sjuk- och arbetsskadekommittén får i uppdrag att se över reglerna för havandeskap och sjukdom under graviditet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser av propositionens olika förslag.
1995/96:Sf6 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i socialförsäkringarna.
Yrkande 1 i motionen i återstående del behandlas i socialutskottets betänkande 1995/96:SoU6.
1995/96:Sf7 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1991:1047) om sjuklön inom området sjuk- och rehabiliteringspenning samt sjuklön,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring inom området föräldraförsäkring,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av reglerna för förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder att de även ger möjlighet till placering i utländska räntebärande värdepapper,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till avgiftsväxling mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter.
1995/96:Sf8 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkta ersättningsnivåer i sjuk- och rehabiliteringspenning och sjuklön samt i föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, havandeskapspenning och närståendepenning,
2. att riksdagen beslutar att ersättning i stället skall utgå med 80 % av förmånsgrundande inkomst upp till inkomster på 4,2 basbelopp/år och med 40 % på den del av inkomsten som överstiger 4,2 basbelopp,
3. att riksdagen beslutar att arbetsmarknadsavgiften skall höjas med 0,9 procentenheter i stället för i propositionen föreslagna 1,1 procentenheter,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja den allmänna sjukförsäkringsavgiften, enligt lagen om allmänna egenavgifter, med 1 procent- enhet,
5. att riksdagen, utöver tidigare beslutade höjningar, beslutar att höja den allmänna koldioxidskatten med 8 öre/kg koldioxid och koldioxidskatten i industriell verksamhet med 2 öre/kg koldioxid från den 1 januari 1996,
6. att riksdagen, utöver tidigare beslutade höjningar, beslutar att höja skatten på elektrisk kraft till hushåll och icke industriell verksamhet med 2,5 öre/kWh, den särskilda skatten på kärnkraftsel med 2 öre/kWh och den särskilda skatten på vattenkraftsel med 1 öre/kWh från den 1 januari 1996.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
12. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar avvisa 1 procentenhets höjning av den föreslagna egenavgiftshöjningen,
1994/95:Sf217 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effekter vid införande av egenavgifter i det sociala skyddsnätet.
1994/95:Sf243 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med premietandvård i Norrbotten.
Utskottet
Sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet. Arbetsgivaren svarar dock enligt lagen (1991:1047) om sjuklön för ersättning till den anställde för de första 14 dagarna av ett sjukfall. För tid därefter och för personer som inte omfattas av sjuklönesystemet svarar sjukförsäkringen för ersättningen till de försäkrade.
Sjuklön enligt sjuklönelagen utges inte för den första dagen då arbetstagaren gått miste om lön och andra anställningsförmåner (karensdag). För de två följande dagarna utges sjuklön med 75 % av mistade anställningsförmåner och för tid därefter med 90 % av mistade anställningsförmåner.
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) utges med vissa undantag inte för den första dagen i sjukperioden (karensdag) och med 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de två följande dagarna i varje sjukperiod. För tid därefter är kompensationsnivån 80 % t.o.m. den 365:e dagen och sedan 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan dock få behålla ersättningsnivån 80 % även efter den 365:e dagen i sjukperioden. Vidare utges sjukpenning med 70 alternativt 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten om den försäkrade under de senaste 450 dagarna haft sjukperioder som sammanlagt omfattat minst 365 dagar.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Sjukpenning enligt AFL utges vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av nedsättningen av arbetsförmågan.
Inom såväl sjuklöne- som sjukpenningsystemen gäller att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukperiod avslutats betraktas som en fortsättning på den tidigare perioden när det gäller karensdag, ersättningens storlek samt sjuklöneperiodens längd. Vidare gäller att antalet karensdagar - i sjuklönesystemet i förhållande till en arbetsgivare - är begränsat till tio inom en tolvmånadersperiod, s.k. allmänt högriskskydd. Enligt ett s.k. särskilt högriskskydd kan en arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjuklön under en tolvmånadersperiod i stället för en karensdag och två dagar med kompensationsnivån 75 % av lönen få sjuklön från första dagen med 90 % av lönen. Inom AFL gäller samma regler men kompensationsnivån är då 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten från den första dagen.
De flesta anställda har genom avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte utges med mer än 10 % och endast t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden. Om avtalsersättningen - och fr.o.m. den 1 juli 1994 även förmåner i form av bil, bostad och helt fri kost - överstiger tillåten nivå minskas enligt särskilda minskningsregler ersättningen från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.
En särskild ersättning, rehabiliteringsersättning, utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättningen består av rehabiliteringspenning, som utges med 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt bidrag.
Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoptivbarns ankomst utges under högst 450 dagar. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av denna tid. En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med sjukpenningbelopp under 30 dagar. Under 360 av de 450 dagarna utges föräldrapenning med viss andel av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst med ett garantibelopp på 60 kr per dag. För de första 30 dagarna med sjukpenningbelopp för vardera föräldern är kompensationsnivån 90% och för övriga dagar med sjukpenningbelopp
80 %. För barn födda före år 1995 är dock kompensationsnivån 90 % t.o.m. år 1996. Under resterande 90 dagar av de 450 dagarna utges ersättning enligt garantinivån. Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.
Tillfällig föräldrapenning utges till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. Även för barn som har fyllt tolv år kan ersättning utges under vissa förutsättningar. Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60 dagar. Tillfällig föräldrapenning kan vidare utges för s.k. kontaktdagar. Rätten till sådan tillfällig föräldrapenning kan sedan den 1 juli 1995 utges endast till föräldrar till vissa funktionshindrade barn när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med t.ex. föräldrautbildning. Härutöver har fadern rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med årsarbetstiden. Har tillfällig föräldrapenning utgetts för 14 dagar under ett år för samma barn utges därefter ersättning med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med årsarbetstiden.
Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras. Havandeskapspenning utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse och längst t.o.m. den elfte dagen före denna tidpunkt. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning fr.o.m. dagen för avstängningen. Ersättningen vid havandeskapspenning är 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de tre första dagarna och 80 % för tiden därefter.
Ersättning i form av närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård till en närstående som avstår från förvärvsarbete för att vårda en svårt sjuk person. Ersättningen kan utges även vid vård på sjukvårdsinrättning. Närståendepenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i ersättningsperioden. Rätten till ledighet är knuten till ersättningsrätten. Den 1 juli 1994 utökades antalet ersättningsdagar från 30 till högst 60 dagar för varje person som vårdas. Fr.o.m. den 1 juni 1993 kan närståendepenning även utges med högst 240 dagar för vård av en person som blivit hiv-smittad vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården.
Det statliga personskadeskyddet omfattar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd den som tjänstgör inom totalförsvaret eller medverkar i räddningstjänst samt den som t.ex. är anhållen, häktad eller intagen för vård i kriminalvårdsanstalt. För den som tjänstgör inom totalförsvaret kan under vissa förutsättningar särskild sjukpenning utges. Hel sådan sjukpenning utgör 80 % av ersättningsunderlaget delat med 365.
Med en smittbärare avses enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen. Rätt till smittbärarpenning har den som måste avstå från förvärvsarbete på grund av beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Rätt till smittbärarpenning föreligger även när någon genomgår en läkarundersökning eller en hälsokontroll som syftar till att utröna om han är smittad av en samhällsfarlig sjukdom, eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller en annan skada som kan göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda. Hel smittbärarpenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för hela ersättningsperioden.
Enhetlig ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.
Propositionen
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 6) föreslog regeringen att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av förmånsgrundande inkomst skulle införas i sjukersättningssystemen och i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1997. Enligt budgetpropositionen ingick förslaget i besparingsprogrammet samtidigt som det var ett ställningstagande för att en allmän ohälsoförsäkring också i fortsättningen skulle stå för merparten av försäkringsskyddet vid inkomstbortfall orsakat av sjukdom och skada. Som ett led i strävandena att skapa en både rättvis och effektiv försäkring föreslog regeringen vidare att den enhetliga ersättningen skulle utges från den första dagen, dvs. att karensdagen skulle avskaffas.
Med hänsyn till den fortsatta osäkerheten i det ekonomiska och statsfinansiella läget återkom regeringen i 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150) med förslag att riksdagen skulle godkänna att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % infördes i sjuk- och föräldraförsäkringarna redan fr.o.m. den 1 januari 1996. Vidare föreslogs att denna nivå också borde införas i sjuklönesystemet samt att karensdagen skulle bibehållas i sjukersättningssystemen. Utskottet föreslog i yttrande (1994/95:SfU7y) till finansutskottet att regeringens förslag om en tidigareläggning av införandet av en enhetlig ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna skulle tillstyrkas. Riksdagen beslöt på förslag av finansutskottet (bet. 1994/95:FiU20) i enhetlighet härmed (rskr. 1994/95:448).
I den förevarande propositionen, vari hänvisas till riksdagens tidigare fattade principbeslut att godkänna införandet av en enhetlig ersättningsnivå, återkommer regeringen med lagförslag i frågan. I propositionen föreslås att AFL och sjuklönelagen ändras så att ersättningsnivån för sjuk- och rehabiliteringspenning samt för sjuklön skall vara 75 % av den förmånsgrundande inkomsten.
Vidare föreslås i fråga om arbetstagare med risk för särskilt omfattande sjukfrånvaro att sjukpenning resp. sjuklön skall utgöra 75 % av den förmånsgrundande inkomsten redan från den första dagen i en sjukperiod eller en sjuklöneperiod.
I propositionen föreslås också att de särskilda minskningsregler som finns inom sjukpenningförsäkringen bibehålls men att de anpassas till den nya ersättningsnivån 75 %. Detta innebär enligt vad som anförs i propositionen att den helt övervägande delen av landets arbetstagare kommer att erhålla 85 % av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 15:e dagen t.o.m. den 90:e dagen i varje sjukdomsfall.
De särskilda regler som i dag gäller i samband med att ersättning utges med 70 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, dvs. sedan sjukpenning utgetts under sammanlagt 365 dagar, föreslås upphöra att gälla. Vidare föreslås att det högsta belopp som enligt sjuklönelagen kan utges i s.k. sjuklönegaranti ändras från 90 till 75 % av mistade anställningsförmåner.
Beträffande föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning föreslår regeringen att AFL ändras enligt följande.
- Ersättningsnivån för föräldrapenning sänks till 75 % av den sjuk penninggrundande inkomsten såvitt gäller de dagar som ersätts med belopp motsvarande förälderns sjukpenning.
- Ersättningsnivån för de s.k. mamma- och pappamånaderna sänks till
85 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
- Ersättningsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen sänks till 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten samtidigt som den förhöjda ersättningen fr.o.m. den 15:e dagen slopas.
- Ersättningsnivån för havandeskapspenning föreslås ändrad till 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för hela den tid förmånen utges.
I propositionen föreslås också att lagen om ersättning och ledighet för närståendevård och lagen om statligt personskadeskydd ändras så att ersättningsnivån för närståendepenning och särskild sjukpenning från det statliga personskadeskyddet skall vara 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Vidare föreslås, med hänsyn till smittbärarpenningens särskilda syfte, att denna ersättning även fortsättningsvis skall motsvara 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Slutligen föreslås en anpassning av de särskilda tabellerna för beräkning av skatteavdrag på vissa ersättningar i uppbördslagen (1953:272).
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Såvitt gäller föräldrapenning med anledning av ett barns födelse föreslås den sänkta ersättningsnivån gälla samtliga barn, dvs. även de barn som är födda före ikraftträdandet.
Motioner
I motion Sf4 yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att den del av föräldraförsäkringen som ersätts med sjukpenninggrundande inkomst skall vara samma alla tolv månaderna. Motionärerna anser att hela föräldraförsäkringen bör ha en ersättningsnivå om 75 %.
I motion Sf6 yrkandena 1 och 2 av Sigge Godin m.fl. (fp) begärs dels avslag på regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen, dels ett tillkännagivande om ändringar i socialförsäkringen. Motionärerna, som motsätter sig de föreslagna försämringarna i socialförsäkringssystemet, anser att ersättningsnivån skall vara 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten med undantag för mamma- och pappamånaderna som bör vara 90 %.
I motion Sf5 yrkande 1 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs avslag på förslaget att sänka ersättningsnivån i socialförsäkringen till 75 % av förmånsgrundande inkomst. Motionärerna anser att 90 % är en rimlig ersättningsnivå, men vill i nuläget slå vakt om den nuvarande nivån. Motionärerna är därför beredda att ta detta som en prioriterad utgift, vilken kan beräknas till 600 miljoner kronor.
I motion Sf8 yrkande 1 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs avslag på regeringens förslag till sänkta ersättningsnivåer i sjuk- och rehabiliteringspenning, sjuklön och föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, havandeskapspenning och närståendepenning. I samma motion, yrkande 2, begärs beslut att ersättning i stället skall utges med 80 % av förmånsgrundande inkomst upp till 4,2 basbelopp per år och med 40 % på den del av inkomsten som överstiger 4,2 basbelopp.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i motion Sf7 yrkandena 1 och 2 avslag på regeringens förslag till ändring i AFL och sjuklönelagen inom områdena sjuk- och rehabiliteringspenning, föräldraförsäkring samt sjuklön. I samma motion, yrkande 3, begärs avslag på förslagen till ändring i lagen om ersättning och ledighet för närståendevård och lagen om statligt personskadeskydd. Motionärerna anser att ersättningsnivån bör vara 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Vidare bör enligt motionärerna ytterligare en karensdag införas och den ersättningsgrundande inkomsten grundas på inkomster under de senaste två åren.
Utskottet
Som redovisats i det föregående har riksdagen fattat principbeslut om införande av enhetliga ersättningsnivåer i sjuk- och föräldraförsäkringarna och bibehållande av karensdagen. Utskottet ansåg i yttrandet till finansutskottet att det mot bakgrund av det svåra ekonomiska läget var en nödvändig åtgärd att tidigarelägga den aviserade sänkningen av ersättningsnivåerna i sjukersättningssystemen liksom att bibehålla karensdagen. Utskottet ansåg vidare att det var naturligt att även ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anpassades till den ändrade nivån i sjukersättningssystemen för att uppnå ytterligare en besparing och samtidigt en samordning av systemen.
Utskottet anser med hänvisning till det nu anförda att det saknas skäl för riksdagen att ändra sitt tidigare beslut om sänkta ersättningsnivåer i sjuk- och föräldraförsäkringen. Utskottet anser vidare att det är logiskt att även flertalet övriga socialförsäkringsförmåner anpassas i motsvarande mån. Utskottet tillstyrker därför bifall till regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Sf5 yrkande 1, Sf6 yrkandena 1 och 2 i den del dessa avser ersättningsnivån 75 %, Sf7 yrkandena 1-3 samt Sf8 yrkande 1.
Såvitt gäller ersättningsnivån för pappa- och mammamånaderna vill utskottet erinra om att utskottet i betänkande 1994/95:SfU10 behandlade motioner om s.k. kvoterad föräldrapenning och det förhållandet att 30 föräldrapenningdagar förbehålls vardera föräldern och utges med en högre kompensationsnivå. Enligt utskottet var det viktigt att denna reform fick sådan effekt att det på sikt skulle komma att anses som naturligt såväl på arbetsplatsen, i samhället som i familjen att mannen lika väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för omsorg och uppfostran av barnen. Utskottet ansåg därför att reformen inte borde avskaffas vare sig vad det gällde själva förbehållet eller den högre kompensationsnivån och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan härom (rskr. 1994/95:343). Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf4 yrkande 4. Utskottet, som konstaterar att regeringens förslag i denna del innebär att en högre kompensationsnivå skall utges för de förbehållna dagarna även i fortsättningen, avstyrker bifall också till motion Sf6 yrkandena 1 och 2 i den del som avser nivån för pappa- och mammamånaderna.
Beträffande frågan om en differentiering av ersättningsnivåerna i förhållande till de försäkrades inkomst, anser utskottet att utgångspunkten för ersättningar från socialförsäkringen bör vara att inkomstbortfall ersätts upp till samma nivå som nu, dvs. 7,5 basbelopp, och att kompensationsnivån upp till denna övre gräns är enhetlig. Enligt utskottets mening är detta av betydelse när det gäller att undvika överströmningseffekter till förtidspensioneringen. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf8 yrkande 2.
Utskottet föreslår att i propositionen framlagda förslag till lagar om ändring i AFL, sjuklönelagen, lagen om statligt personskadeskydd, lagen om ersättning och ledighet för närståendevård och lagen om ersättning till smittbärare kompletteras med en övergångsbestämmelse med innebörd att äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
Försäkringen mot kostnader för sjuklön samt försäkringen mot vissa semesterlönekostnader
Enligt 17 § sjuklönelagen och 1 § lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader kan en arbetsgivare vars sammanlagda beräknade lönekostnader under ett kalenderår inte överstiger 90 basbelopp försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan mot kostnader för sjuklön och mot vissa semesterlönekostnader. Vid beräkningen av de sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Avgiften är för innevarande år fastställd till 1,7 % av arbetsgivarens beräknade lönekostnader för försäkringen mot sjuklönekostnader och till 1, 4 % såvitt gäller försäkringen mot vissa semesterlönekostnader. Nämnda försäkringar ersätter en arbetsgivares kostnader för sjuklön och semesterlön samt socialavgifter och särskild löneskatt men ej sjuklön som avser de två första dagarna i varje sjuklöneperiod.
Den 1 januari 1995 infördes lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Allmän löneavgift, 1,5 % av löneunderlaget, betalas enligt 1 § av arbetsgivare på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen. Underlaget för beräkning av avgiften utgörs bl.a. av den sjuklön och semesterlön som arbetsgivare utgett.
Riksförsäkringsverket har i rapporten RFV ANSER 1995:9 redovisat en uppföljning av försäkringskassornas handläggning av ärenden om försäkring mot kostnader för sjuklön och försäkring mot vissa semesterlönekostnader och därvid föreslagit bl.a. att den allmänna löneavgiften i likhet med socialavgifter och särskild löneskatt inte skall inräknas i det löneunderlag som ligger till grund för den försäkringsavgift som arbetsgivare skall erlägga för försäkringarna.
I propositionen föreslås i enlighet med Riksförsäkringsverkets förslag att den allmänna löneavgiften inte skall ingå i beräkningen av de sammanlagda lönekostnaderna enligt 17 § sjuklönelagen och 1 § lagen om försäkringen mot vissa semesterlönekostnader.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet biträder förslagen.
Sjuklön vid upprepade korttidsanställningar hos samma arbetsgivare
Enligt 3 § första stycket sjuklönelagen har en arbetstagare rätt till sjuklön fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden kortare än en månad inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit anställd fjorton kalenderdagar i följd. Enligt andra stycket samma paragraf skall, om en arbetstagare anställs på nytt av samma arbetsgivare inom fjorton kalenderdagar från det att den föregående anställningen upphörde, denna anställning oavsett avbrottet medräknas vid beräkning av kvalifikationstiden för rätt till sjuklön.
Riksförsäkringsverket har i rapporten Effekter och resultat av sjuklönereformen, karensdagen och sänkta kompensationsnivåer inom sjukpenningförsäkringen (RFV ANSER 1995:14) framhållit att antalet korttidsanställningar har ökat och att det inom kommuner och landsting finns arbetstagare som har varit anställda dag för dag under tre års tid. Av förarbetena till sjuklönelagen framgår enligt Riksförsäkringsverket inte om fler än två anställningsperioder kan sammanräknas. Kammarrätten har dock i en dom (mål nr 10598-1993) tolkat bestämmelserna så att endast en föregående anställning får medräknas vid beräkning av kvalifikationstid för rätt till sjuklön. Riksförsäkringsverket har därför föreslagit en lagändring i syfte att klarlägga att samtliga anställningsperioder skall medräknas om tiden mellan anställningarna inte överstiger fjorton dagar.
I propositionen föreslås med hänvisning till Riksförsäkringsverkets förslag att vid beräkning av om rätt till sjuklön föreligger skall, när fråga är om sammanräkning av flera anställningar hos samma arbetsgivare, en arbetstagares samtliga anställningar medräknas så länge tiden mellan resp. anställning inte överstiger fjorton dagar.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet biträder förslaget.
Tillfällig föräldrapenning när tillsynsbehovet även grundat rätt till vårdbidrag
Enligt 4 kap. 10 § AFL har en förälder i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn som inte fyllt tolv år.
Enligt 4 kap. 11 § första stycket AFL kan tillfällig föräldrapenning utges för vård av ett barn som fyllt 12 men inte 16 år, om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i behov av särskild tillsyn eller vård. I tredje stycket tredje meningen samma paragraf anges att för vård- eller tillsynsbehov som grundat rätt till vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § AFL utges inte tillfällig föräldrapenning.
Motsvarande begränsning av rätten till tillfällig föräldrapenning är inte uttryckligen föreskriven när det gäller rätt till tillfällig föräldrapenning för barn som är yngre än tolv år och för vilka vårdbidrag utges.
I propositionen hänvisas till Riksförsäkringsverkets rapport Översyn av reglerna för vårdbidrag samt tillfällig föräldrapenning (RFV ANSER 1995:11), varav framgår bl.a. att tillämpningen av rätten till tillfällig föräldrapenning för ett barn som inte fyllt tolv år där tillsynsbehovet även grundat rätt till vårdbidrag inte sker likformigt över landet då ett uttalat lagstöd saknas. Riksförsäkringsverket har föreslagit ett klarläggande så att inte dubbla ersättningar utges för samma vårdbehov som ersätts av vårdbidraget och att samma regler skall gälla oavsett barnets ålder.
Mot bakgrund härav föreslås i propositionen att tillfällig föräldrapenning för barn under tolv år inte skall utges för sådant vård- och tillsynsbehov som grundat rätt till vårdbidrag. Regeringen föreslår att en ny paragraf,
11 b §, införs i 4 kap. AFL.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet biträder förslaget.
Gravida kvinnors sjukskrivning
Med anledning av två motioner i ämnet uttalade utskottet i betänkandet 1992/93:SfU2 att det var angeläget att utreda frågan om i vilken omfattning de olika förmånerna vid graviditet utnyttjas. Enligt utskottets uppfattning förelåg också behov av ett fördjupat underlag för att få belyst sjukskrivningsorsakerna under senare delen av graviditeten och sambandet med havandeskapspenningen. Enligt utskottet fick det ankomma på regeringen att ta ställning till om underlaget borde föranleda några åtgärder. Utskottet hemställde att detta borde ges regeringen till känna, varefter riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1992/93:10).
Till följd av detta uttalande gav regeringen Riksförsäkringsverket i uppdrag att dels utreda frågan om i vilken omfattning de olika socialförsäkringsförmånerna används under senare delen av graviditeten, dels vid behov lämna förslag till erforderliga regeländringar.
Uppdraget har redovisats i rapporten Gravida kvinnors sjukskrivning samt uttag av havandeskapspenning, sjukpenning och föräldrapenning under de sista sextio dagarna av graviditeten (RFV ANSER 1995:5).
I propositionen anförs att det mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets uppföljning för närvarande inte finns skäl att ändra reglerna om olika socialförsäkringsersättningar som kan utges till kvinnor under graviditetens senare del.
I motion Sf4 yrkande 5 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att avskaffa havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1996. I samma motion, yrkande 6, begärs förslag på förändring av föräldraförsäkringen vid ett avskaffande av havandeskapspenningen. Motionärerna anser att sjukskrivning endast bör tillgripas då det är klart att kvinnan på grund av graviditeten inte kan eller får arbeta och att föräldraförsäkringen bör ändras så att två månader förläggs till tiden före förlossningen utan möjlighet att spara tiden till efter barnets födelse.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf5 yrkande 3 att Sjuk- och arbetsskadekommittén får i uppdrag att se över reglerna för havandeskap och sjukdom under graviditet. Motionärerna är inte nöjda med regeringens förslag om oförändrade förhållanden och anser inte heller att det är Riksförsäkringsverket som skall se över de aktuella reglerna.
Vad först gäller frågan om att avskaffa havandeskapspenningen vill utskottet erinra om att utskottet med anledning av en motion i ämnet i betänkande 1994/95:SfU10 uttalade att det inte var befogat att slopa havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1996, och utskottet avstyrkte bifall till motionen i fråga. Utskottet hänvisade samtidigt till att riksdagen begärt en utredning av frågan i vilken omfattning de olika förmånerna vid graviditet utnyttjas.
Som nämnts ovan har Riksförsäkringsverket redovisat sitt uppdrag i rapporten RFV ANSER 1995:5. Den av verket genomförda uppföljningen omfattar alla mödrar till barn födda år 1992. När det gäller ersättning under de sista sextio dagarna av graviditeten har jämförelse gjorts med en tidigare undersökning som avsåg mödrar till barn födda år 1987.
Riksförsäkringsverkets uppföljning visar att av de kvinnor som födde barn år 1992 hade 72 % ersättning med sjukpenning och/eller sjuklön under någon del av graviditetstiden. Kvinnorna hade i genomsnitt 2,3 sjukfall under graviditeten. Medeltalet av ersatta dagar med sjukpenning/sjuklön var 29 dagar och i de flesta fall utbetalades hel ersättning. Mer än en tredjedel av sjukfallen hade sjukskrivningsorsaker som bedömdes ha någon koppling till graviditeten.
Andelen kvinnor som tagit ut enbart sjukpenning och/eller sjuklön under graviditetens sista sextio dagar var ca 24 % år 1992 jämfört med 34 % år 1987. På grund av viss underrapportering till det särskilda registret för sjuklöneanvisningar är skillnaden enligt Riksförsäkringsverket sannolikt inte fullt så stor.
När det gäller uttag av ersättning under de sista sextio dagarna av graviditeten hade andelen kvinnor som ansökte om havandeskapspenning år 1992 ökat något jämfört med den tidigare undersökningen - från 25 till 27 %. Uppföljningen visar att kvinnor som arbetar inom hälsovården och äldreomsorgen utgjorde mer än hälften av de kvinnor som beviljades havandeskapspenning.
Vad gäller uttag av föräldrapenning under de sista sextio dagarna av graviditeten visar uppföljningen att det skett en ökning av andelen kvinnor som tagit ut föräldrapenning före barnets födelse i jämförelse med den tidigare undersökningen. Andelen kvinnor som tog ut enbart föräldrapenning var 16 % för kvinnor som födde barn år 1992 mot 13 % för kvinnor som födde barn år 1987.
Totalt hade år 1992 ca 76 % av kvinnorna haft ersättning i form av sjukpenning och/eller sjuklön, föräldrapenning eller havandeskapspenning under någon del av de sista sextio dagarna av graviditeten medan motsvarande siffra år 1987 var 81 %. En större andel kvinnor tog ut enbart föräldrapenning och föräldrapenning i kombination med sjukpenning/sjuklön i jämförelse med tidigare.
Mot bakgrund av att Riksförsäkringsverkets uppföljning visar att färre kvinnor var sjukskrivna under graviditetens sista sextio dagar år 1992 jämfört med tidigare undersökning och att fler kvinnor tog ut föräldrapenning före barnets födelse kan utskottet ansluta sig till regeringens bedömning att reglerna för närvarande inte bör ändras. Utskottet anser inte heller att någon ytterligare utredning av reglerna för havandeskap och sjukdom under graviditet erfordras.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf4 yrkande 5 och som en följd härav även yrkande 6 i samma motion samt till motion Sf5 yrkande 3.
Bostadstillägg till pensionärer
Utökad personkrets för rätt till bostadstillägg till pensionärer
Sedan den 1 januari 1995 gäller att kommunalt bostadstillägg och särskilt kommunalt bostadstillägg för pensionärer har ersatts med ett statligt bostadstillägg (BTP) enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. BTP utgör före inkomstavdrag 85 % av bostadskostnad mellan 100 och 4 000 kr per månad. Storleken av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en övergångsperiod på fyra år kan en kommun komplettera BTP med ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna inryms ett särskilt bostadstillägg som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra.
Enligt 1 § lagen om bostadstillägg till pensionärer kan BTP utges till den som är bosatt i Sverige och uppbär ålderspension, förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevandepension. En pensionär med utländsk pension som omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen har också rätt till BTP. För personer som inte omfattas av förordningen men som har pension från ett EU- eller EES-land finns däremot ingen rätt till BTP.
I propositionen anförs att enligt den nya nordiska konventionen om social trygghet, som trädde i kraft den 1 januari 1994, skall grundpension till en nordisk medborgare som intill konventionens ikraftträdande har utgetts enligt bestämmelserna i den tidigare konventionen eller enligt nationell lagstiftning räknas om för att anpassas till reglerna i förordning 1408/71. Enligt denna förordning skall pensionären ha rätt till pension från vart och ett av de länder där han eller hon har arbetat eller varit bosatt i förhållande till intjänad tid.
Efter omräkningen har enligt vad som anförs i propositionen en del pensionärer, som tidigare uppburit pension från Sverige och annat nordiskt land, inte längre rätt till pension från Sverige. Detta gäller personer som aldrig förvärvsarbetat och som därmed inte omfattas av förordning 1408/71, t.ex. en person som flyttat till Sverige efter det att pensionsfallet har inträffat.
Enligt regeringen är det rimligt att även dessa personer skall ha rätt till bostadstillägg. I propositionen föreslås därför en ändring i lagen om bostadstillägg till pensionärer med innebörd att personkretsen för rätt till BTP utökas till att omfatta alla som är bosatta i Sverige och som uppbär pension enligt lagstiftning i en stat som ingår i Europeiska unionen eller i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Den föreslagna ändringen innebär enligt propositionen att de pensionärer, som före omräkningen enligt den nya nordiska konventionen uppbar BTP, återfår förmånen. Därutöver kan ytterligare personer tillkomma, men det torde, enligt propositionen, inte bli fråga om någon stor kostnadsökning.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet biträder förslaget.
Inkomst av utländsk pension vid beräkning av BTP
Folkpension och pensionstillskott räknas inte som inkomst enligt reglerna för BTP. Även grundpension från de nordiska länderna räknas som folkpension och påverkar därmed inte bostadstilläggets storlek.
En princip vid inkomstberäkningen för bostadstillägg är att ett belopp motsvarande ett folkpensionsbelopp inkl. pensionstillskott är fribelopp som inte skall räknas som inkomst.
Enligt propositionen innehåller den nya nordiska konventionen om social trygghet inte någon bestämmelse om samordning mellan nordiska grundpensioner. Till följd härav kan en pensionär uppbära grundpension eller folkpension från mer än ett land. En sådan pensionär kan därför ha en högre pension och därmed högre fribelopp än vad en pensionär med endast svensk pension kan ha.
Enligt vad som anförs i propositionen får det anses rimligt att grundpension - folkpension och pensionstillskott - liksom hittills inte skall reducera bostadstillägget. Allmän pension därutöver bör emellertid enligt regeringen reducera bostadstillägget.
Regeringen föreslår därför att reglerna för bostadstillägg ändras så att all pension utöver ett för den försäkrade beräknat belopp av folkpension och pensionstillskott skall räknas som inkomst och därmed reducera bostadstillägget. Förslaget innebär enligt regeringen att svensk folkpension inkl. pensionstillskott alltid räknas som fribelopp som inte skall räknas in i årsinkomsten.
Om den svenska folkpensionen är oavkortad, dvs. inte är avkortad med trettionde- eller fyrtiondedelar enligt 5 kap. AFL kan enligt förslaget ytterligare pension inte räknas in i fribeloppet. All utländsk pension skall således i sådana fall räknas som inkomst vid beräkning av bostadstillägg.
En pensionär som får sin svenska folkpension beräknad efter trettionde- eller fyrtiondedelar får enligt förslaget förbehålla sig ett belopp som motsvarar vad denne pensionär skulle ha fått i fribelopp om pensionen hade varit oavkortad. För en pensionär som saknar rätt till folk- eller tilläggspension motsvaras fribeloppet av oavkortad folkpension inkl. pen- sionstillskott till en ålderspensionär.
Förslaget medför enligt vad som anförs i propositionen att flertalet pensionärer med folkpension från mer än ett nordiskt land får lägre bostadstillägg medan pensionärer som i dag har en avkortad svensk pension och en utländsk arbetsrelaterad pension får ett högre fribelopp och därmed högre bostadstillägg. Flertalet av de berörda får dock minskat bostadstillägg varför förändringen, enligt regeringen, totalt sett ger minskade kostnader. Effekten på statsbudgeten är på grund av antalet berörda emellertid begränsad.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet biträder förslaget.
Följdändringar med anledning av sänkt folkpension för gifta
I 1995 års budgetproposition aviserade regeringen förslag till ändring i 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § AFL avseende folkpension för gifta. Regeringen återkom därefter med lagförslag i proposition 1994/95:147 Rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension för gifta. Förslaget innebar att folkpensionens storlek skulle vara oberoende av om maken uppbar pension. Riksdagen ställde sig bakom förslaget (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343) men förutsatte vissa kompletteringar av lagbestämmelserna. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1996 (SFS 1995:508).
Enligt propositionen föranleder nu nämnda ändringar i bestämmelserna om folkpension för gifta vissa följdändringar. Bestämmelserna i AFL om en garantiregel för makar och om retroaktiv utbetalning av folkpension fyller i och med ändringarna av bestämmelserna om folkpension för gifta inte någon funktion efter den 1 januari 1996. Dessa regler bör enligt regeringen därför upphävas samtidigt som en bestämmelse om minskning av förmån vid retroaktiv utbetalning av bostadstillägg bör införas i lagen om bostadstillägg till pensionärer.
I propositionen föreslås att 5 kap. 14 § och 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL och hänvisningen i 15 § lagen om bostadstillägg till pensionärer till 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL upphävs samt att ett nytt stycke införs i 9 § sistnämnda lag rörande minskning av bostadstillägg vid retroaktiv utbetalning av sådant tillägg.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet biträder förslagen.
Vissa lagändringar
Utskottet har uppmärksammat att bestämmelsen i 21 kap. 1 § första och andra styckena AFL innehåller hänvisning till 3 kap. 4 § första stycket 3 samma lag. Eftersom nämnda punkt 3 enligt propositionens förslag upphävs bör hänvisningen i 21 kap. 1 § första och andra styckena i stället göras till 3 kap. 4 § första stycket 2. Utskottet föreslår en sådan redaktionell ändring.
Utskottet vill samtidigt föreslå en redaktionell ändring av 3 kap. 2 b § AFL, som i första stycket innehåller en hänvisning till 10 § tredje stycket samma kapitel. Hänvisningen bör rätteligen avse paragrafens andra stycke.
Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till lagändringar.
Ersättning för sjukresor från den allmänna försäkringen
I propositionen föreslås att ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor enligt 2 kap. AFL avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1996. Ersättningen skall i stället lämnas genom det fr.o.m. nämnda tidpunkt införda nya generella statsbidraget till landstingen.
Införande av ett nytt generellt statsbidrag till landstingen har efter förslag från regeringen i proposition 1994/95:150 antagits av riksdagen (bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:448). Samtidigt beslutade riksdagen att reducera förslagsanslaget B 2 Sjukvårdsförmåner m.m. med ett belopp som motsvarade storleken på 1994 års sjukreseersättning. Att ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen avskaffas får till följd att begränsningsreglerna i 2 kap. 1 § tredje stycket avseende bl.a. högsta resekostnad föreslås upphävda. Sådana regler kan i stället enligt regeringen meddelas inom ramen för statsbidragsföreskrifterna.
Sjukvårdshuvudmännens kostnader för sjukresor som omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen eller en överenskommelse om social trygghet eller sjukvårdsförmåner mellan Sverige och annan stat föreslås dock fortfarande ersättas genom sjukförsäkringen.
Utskottet tillstyrker förslagen.
Försöksverksamheter med alternativa ersättningssystem inom vuxentandvården
I propositionen anförs att sedan år 1991 pågår som ett led i arbetet med att reformera ersättningssystemet inom vuxentandvården försöksverksamheter inom Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting samt Göteborgs kommun. I förordningen (1991:1234) om försöksverksamheter inom tandvården angavs ursprungligen att försöksverksamheterna fick pågå under längst tre år räknat från den 1 oktober 1991. Försöksperioden har efter riksdagens godkännande förlängts till utgången av år 1995.
Tidsperioden för försöksverksamheterna föreslås i propositionen förlängd längst till utgången av år 1996.
I motion 1994/95:Sf243 av Monica Öhman m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om en försöksverksamhet med premietandvård i Norrbotten. Motionärerna anser att i avvaktan på att en ny försäkring utformas så bör en försöksverksamhet som omfattar såväl offentlig som privat tandvård under en tid av tre år kunna genomföras i Norrbotten.
Regeringen uppger i propositionen att riksdagen innevarande höst kommer att föreläggas ett förslag om ett reformerat ersättningssystem för vuxentandvård. Inriktningen är att det nya systemet skall kunna träda i kraft tidigast den 1 juli 1996. Enligt regeringen är det väsentligt att de redan inledda försöksverksamheterna kan bedrivas fullt ut fram till dess det förändrade ersättningssystemet träder i kraft, dock längst till utgången av år 1996. I den aviserade propositionen kommer regeringen att redovisa de hittillsvarande erfarenheterna av försöksverksamheterna.
Mot bakgrund av vad som uppgetts i propositionen angående att ett förslag till ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård kommer att föreläggas riksdagen saknas enligt utskottets mening anledning att nu påbörja ytterligare försöksverksamheter inom vuxentandvården. Utskottet delar dock regeringens uppfattning att tidsperioden för de pågående försöksverksamheterna bör förlängas. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker bifall till motion 1994/95:Sf243.
Prisnedsättningen av läkemedel
Fr.o.m. den 1 juli 1995 gäller att nedsättningen av den enskildes avgift vid inköp av prisnedsatta läkemedel skall göras endast till den del det sammanlagda priset för läkemedlen överstiger 160 kr med tillägg av 60 kr för varje läkemedel utöver det första.
I propositionen anförs att tillämpningen av reglerna har medfört att den enskilde vid inköp av två läkemedel får betala 160 kr plus 60 kr oavsett om det faktiska priset för det ytterligare förskrivna läkemedlet är lägre än 60 kr. Den enskilde kan dock genom att dela upp sina läkemedelsinköp på flera inköpstillfällen kringgå avgiftsreglerna.
Regeringen föreslår att en ändring görs i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. som innebär att vid samtidigt inköp av flera prisnedsatta läkemedel skall den enskildes avgift på varje tillkommande läkemedel utöver det första vara det faktiska försäljningspriset, dock högst 60 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Reglementet angående förvaltning av Riksförsäkringsverkets fonder
Enligt reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets (RFV) fonder förvaltar verket arbetsskadefonden, den särskilda yrkesskadefonden, fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring, delpensionsfonden samt fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen. Fonderna är uppbyggda av intäkter från avgifter. Det sammanlagda marknadsvärdet uppgår för närvarande till ca 6 miljarder kronor. RFV förvaltar även ett antal mindre fonder, bl.a. donationsfonder, vilka inte omfattas av de nuvarande bestämmelserna i reglementet. Fonderna som omfattas av reglementet förvaltas av ett särskilt organ, fondfullmäktige. I huvudsak får placering av fondmedel endast ske i stats- och bostadsobligationer samt statsskuldväxlar och certifikat.
I propositionen föreslås ändrade placeringsregler för fonderna. Placeringsreglerna bör enligt regeringen anpassas till den utveckling som skett under senare tid på penningmarknaden. Medlen skall placeras så att krav på långsiktigt hög avkastning, tillfredsställande betalningsberedskap och riskspridning samt betryggande säkerhet tillgodoses. Placeringsreglerna skall i stort sett omfatta räntebärande värdepapper på marknaden i svensk valuta. Undantag skall bl.a. avse konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning samt skuldförbindelser utställda i utländsk valuta. Fondfullmäktige skall ha möjlighet att handla med optioner och terminer eller andra likartade finansiella instrument under förutsättning att det är fråga om att effektivisera förvaltningen av fondens tillgångar eller skydda tillgångarna mot risker. I reglementet skall vidare anges att fondmedel får placeras hos Riksbanken, annan bank eller postgirot. Fullmäktige skall också ha rätt att anta ackord vid betalningsinställelse eller konkurs. Den möjlighet som nu finns att placera arbetsskadefondens medel i skuldförbindelser utfärdade av företag som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till att förhindra nedsättning av arbetsförmågan är enligt regeringen inte längre aktuell då efterfrågan härav saknas. Bestämmelsen föreslås därför utgå.
Regeringen föreslår vidare att det i reglementet införs bestämmelser om att fondfullmäktige för varje räkenskapsår skall upprätta en årsredovisning som skall granskas av Riksrevisionsverket. Fondernas tillgångar bör enligt regeringen också redovisas i den för RFV och de allmänna försäkringskassorna gemensamma årsredovisningen.
Samtliga fonder som förvaltas av RFV föreslås i propositionen bli omfattade av bestämmelserna i reglementet. I den mån särskilda regler gäller för någon fond skall dock dessa tillämpas.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i motion 1995/96:Sf7 yrkande 7 förslag till sådan ändring av reglementet att möjligheter ges till placering i utländska räntebärande värdepapper. En sådan placeringsmöjlighet innebär enligt motionärerna att köpkraften behålls bättre internationellt och att svängningarna i kronkursen i någon mån kan stabiliseras.
Utskottet delar regeringens bedömning att fondmedel inte skall få användas till placering i värdepapper utställda i utländsk valuta. En sådan placering innebär enligt utskottets mening bl.a. en inte obetydlig risk i form av valutakursförändringar. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker bifall till motion 1995/96:Sf7 yrkande 7.
Vissa avgiftsfrågor
Ändrade procentsatser för vissa avgifter
Socialavgifter erläggs i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Den totala avgiftssumman är för arbetsgivare 31,36 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift 6,23 %, arbetsmarknadsavgift 4,32 % och lönegarantiavgift 0,20 %. Avgiftsunderlaget beräknas i princip på lönesumman.
En egenföretagare erlägger socialavgifter med 29,75 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift 6,92 % och arbetsmarknadsavgift 2,20 %. Avgiftsunderlaget beräknas i princip på inkomsten av annat förvärvsarbete.
Den 1 januari 1995 trädde lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter i kraft och ersatte då lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift som trätt i kraft den 1 januari 1993. De allmänna egenavgifterna är för år 1995 pensionsavgift med 1 % och sjukförsäkringsavgift med 2,95 % av avgiftsunderlaget. Avgifterna erläggs i princip av dem som har inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som är pensionsgrundande. Avgiften är avdragsgill vid taxeringen.
I propositionen föreslås beträffande arbetsgivaravgifterna att 1,10 procentenheter av sjukförsäkringsavgiften förs över till arbetsmarknadsavgiften och 0,05 procentenheter av sjukförsäkringsavgiften förs över till lönegarantiavgiften. Samtidigt föreslås att sjukförsäkringsavgiften skall höjas med 0,20 procentenheter. Förslaget innebär att sjukförsäkringsavgiften skall vara 5,28 %, arbetsmarknadsavgiften 5,42 % och lönegarantiavgiften 0,25 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1996.
En motsvarande växling på 1,10 procentenheter mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften föreslås också för de socialavgifter som erläggs av egenföretagare. Sjukförsäkringsavgiften blir i detta fall 5,82 % och arbetsmarknadsavgiften 3,30 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1996.
I propositionen föreslås vidare att den allmänna sjukförsäkringsavgiften höjs med en procentenhet till 3,95 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1996.
Växlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften är ett led i den växling mellan de båda avgifterna som inleddes för år 1995 och som enligt riksdagens beslut under föregående riksmöte (prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr.141) skall ske även åren 1996-1998. Växlingen motiverades med behovet av att minska underskottet i Arbetsmarknadsfonden. Enligt samma beslut skulle den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift höjas för åren 1996-1998 med en procentenhet per år. Växlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och lönegarantiavgiften motiveras i propositionen med att ökade kostnader uppkommer inom lönegarantisystemet på grund av att arbetsgivaravgifter fortsättningsvis skall betalas på lön utbetald enligt reglerna om lönegaranti.
Höjningen av sjukförsäkringsavgiften föreslås för att kostnadsneutralitet skall uppstå för arbetsgivarna när nivån inom sjuklönesystemet sänks den 1 januari 1996.
I motionerna Sf6 av Sigge Godin m.fl. (fp) yrkande 1 (delvis) och Sf7 av Rose- Marie Frebran m.fl. (kds) yrkande 8 hemställs om avslag på förslaget om en växling mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften. I den senare motionen, yrkande 9, hemställs om avslag även på förslaget om höjning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen.
I motion Sf6 framhålls att Folkpartiet liberalerna inte stöder avskaffandet av den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen och därmed inte heller den växlingsmodell som regeringen föreslår. I motion Sf7 erinras om att Kristdemokraterna tidigare föreslagit dels att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring åter införs, dels att arbetsgivaravgifterna skall sänkas med 1,5 procentenheter för att näringslivet skall ges förutsättningar att skapa nya arbeten.
I motion Sf8 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 3 begärs beslut om att arbetsmarknadsavgiften skall höjas med 0,9 procentenheter i stället för 1,1 procentenheter.
Beträffande förslaget om en höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften yrkas avslag på detta i motionerna Sf7 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) yrkande 12 och Sf8 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 4. Ett yrkande om att en avgiftshöjning på en procentenhet skall avvisas finns också i yrkande 12 i den under den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte väckta motionen 1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds).
I motion Sf8 yrkandena 5 och 6 framför motionärerna som ett alternativ till förslagen att höja arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringsavgiften att vissa miljörelaterade skatter höjs.
Ytterligare en motion, 1994/95:Sf217 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s), berör de allmänna egenavgifterna. I motionen begärs ett tillkännagivande om att effekterna vid införande av egenavgifter i det sociala skyddsnätet bör utredas.
Som ovan nämnts är såväl växlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften som höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften ett ytterligare steg i de årliga förändringar av avgifterna som enligt riksdagens beslut vid föregående riksmöte skulle genomföras t.o.m. år 1998. Utskottet tillstyrkte i sitt yttrande 1994/95:SfU6y dessa avgiftsförändringar under förutsättning av att den allmänna egenavgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slopades, vilket också blev riksdagens beslut. Utskottet tillstyrker därför förslagen om en avgiftsväxling och avstyrker bifall till motionerna Sf6 yrkande 1 i denna del, Sf7 yrkande 8 och Sf8 yrkande 3.
Utskottet tillstyrker också den föreslagna avgiftsväxlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och lönegarantiavgiften.
Utskottet har ovan tillstyrkt att kompensationsnivån inom sjuklönesystemet sänks, och utskottet tillstyrker därför att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen höjs med 0,20 procentenheter för att kostnadsneutraliteten skall upprätthållas. Motion Sf7 yrkande 9 bör därför avslås av riksdagen.
Utskottet tillstyrker också förslagen om en höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften och avstyrker bifall till motionerna Sf7 yrkande 10, Sf8 yrkande 4 och 1994/95:Sk349 yrkande 12.
Med dessa ställningstaganden från utskottets sida blir några alternativa finansieringskällor i enlighet med yrkandena 5 och 6 i motion Sf8 inte aktuella.
Vad avser yrkandet i motion 1994/95:Sf217 om en utredning av effekterna vid införande av egenavgifter i det sociala skyddsnätet vill utskottet erinra om det arbete med ett reformerat pensionssystem som pågår inom regeringskansliet i den s.k. Genomförandegruppen. Utskottet förutsätter att man i samband med utarbetandet av ett förslag till riksdagen om det reformerade pensionssystemets finansiering noga överväger effekterna av en finansiering av den sociala tryggheten med allmänna egenavgifter. Något tillkännagivande med anledning av motion 1994/95:Sf217 är därför inte påkallat.
Skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter
I samband med skattereformen år 1990 utvidgades begreppet arbetsgivare i socialavgiftslagen så att, även om anställningsförhållande inte föreligger skall den som har utgett ersättningar som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket eller 11 kap. 2 § första stycket m), andra stycket och femte stycket AFL är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra stycket AFL räknas, utom i särskilt angivna undantagsfall, ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension som inkomst av anställning, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Den som utför arbetet anses som arbetstagare, och den som utger ersättningen som arbetsgivare. I 11 kap. 2 § första stycket finns en uppräkning under a) - r) av huvudsakligen sociala ersättningar, såsom sjukpenning från AFL, ersättningar vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning enligt lagar på arbetsmarknadsområdet, vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen m.fl. som likställs med pensionsgrundande inkomst. Som sådan inkomst räknas enligt den nämnda uppräkningen också under m) angivna bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Bidragen under m) är sålunda i enlighet med den ovannämnda hänvisningen i socialavgiftslagen till AFL de enda statliga ersättningarna i uppräkningen som gjorts socialavgiftspliktiga.
I socialavgiftslagens 2 kap. 1 § finns bestämmelser om vilka avgifter som den som är att anse som arbetgivare enligt lagens 1 kap. skall erlägga. I lagrummet finns ett stadgande om att på ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) skall endast tilläggspensionsavgift erläggas. I 2 kap. 4 § finns bestämmelser om vad man skall bortse från vid bestämmande av arbetsgivarens avgiftsunderlag.
I propositionen föreslås att i 2 kap. 4 § skall i klarläggande syfte tas in en bestämmelse om att man vid bestämmande av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1996 även skall bortse från de i 11 kap. 2 § första stycket uppräknade statliga ersättningarna med undantag för ersättningarna under m). Förslaget motiveras med att i samband med det nya uppbördsförfarandet av de statliga arbetsgivaravgifterna har oklarhet uppkommit när det gäller vilka sociala förmåner och ersättningar som skall beläggas med arbetsgivaravgifter. Enligt propositionen skall ersättning som utbetalas enligt lönegarantilagen (1992:479) i enlighet med det föreslagna klarläggandet därför fr.o.m. den 1 januari 1996 ligga till grund för beräkning av arbetsgivaravgifter.
Bakgrunden till förslaget är att Riksskatteverket i en skrivelse till Socialdepartementet den 18 augusti 1995 begärt en lagändring vad avser de nämnda sociala ersättningarna. I skrivelsen framhåller verket att av uttalanden i förarbeten m.m. står det helt klart att det inte varit avsikten att sociala avgifter skall betalas på ersättningarna i fråga. Efter de ändringar som har gjorts i AFL och lagen om socialavgifter är dock, enligt verkets mening, lagtextens utformning sådan att det av den framgår att bl.a. de ersättningar som räknas upp i 11 kap. 2 § AFL rätteligen skall vara underlag för sociala avgifter. Om avsikten fortfarande är att avgifter inte skall tas ut, krävs enligt verkets mening en lagändring, lämpligen i form av ett tillägg till 2 kap. 4 § socialavgiftslagen.
Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över denna del av propositionen. Yttrandet finns intaget i bilaga 3 till betänkandet.
Lagrådet erinrar om att något uttalande om eventuella konsekvenser för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter för sociala förmåner och liknande ersättningar i samband med att arbetsgivarbegreppet utvidgades vid 1990 års skattereform inte gjordes i de propositioner som låg till grund för reformen (1989/90:110 och 1990/91:54). Skatteutskottet anförde dock vid behandlingen av den sistnämnda propositionen - i samband med att utskottet tillstyrkte förslaget att socialavgifter skulle erläggas också för vissa utbetalningar från s.k. avtalsförsäkringar - att sociala förmåner av olika slag och liknande statliga ersättningar liksom hittills skulle undantas från avgiftsplikt (1990/91:SkU10 s. 166).
Enligt Lagrådets mening kan riktigheten av Riksskatteverkets uppfattning ifrågasättas. Lagrådet framhåller att det visserligen skulle kunna anföras att vissa av de berörda ersättningarna utgår i stället för ersättning för utfört arbete och att de i vissa fall bestäms till sin storlek i relation till den inkomst av förvärvsarbete som tidigare förelegat. Andra ersättningar som ingår i uppräkningen i 11 kap. 2 § första stycket AFL utgår däremot utan något samband med tidigare utfört förvärvsarbete. Gemensamt för samtliga ersättningar är, anför Lagrådet, att de utgår utan att det föreligger något egentligt arbetsgivar/arbetstagarförhållande mellan utbetalare och mottagare. Ersättningarna utgår inte heller direkt som kompensation för utfört arbete. Något stöd för att utbetalaren av ersättning i dessa fall skall bedömas som arbetsgivare i socialavgiftslagens mening är enligt Lagrådet svårt att se.
Lagrådet framhåller också att i de fall där det av särskilda skäl anses att arbetsgivaravgift skall utgå på ersättning av det slag varom här är fråga eller på liknande utbetalningar har det hittills uttryckligen angivits i socialavgiftslagen att en avgiftsskyldighet föreligger. Så är fallet t.ex. med de bidrag som utges från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden (11 kap. 2 § första stycket m) AFL). Med en sådan lagteknik får enligt Lagrådet närmast anses följa att andra ersättningar av motsvarande slag faller utanför avgiftsskyldigheten.
Avslutningsvis anför Lagrådet i denna fråga att om det emellertid, trots vad Lagrådet framhållit, anses önskvärt med ett klarläggande i 2 kap. 4 § första stycket socialavgiftslagen att de berörda ersättningarna inte är avgiftsgrundande, bör det i klarhetens intresse också anges i övergångsbestämmelserna att avgifter inte tas ut på ersättningar som har betalats ut före den nya lagregelns ikraftträdande.
Beträffande uttalandet i propositionen om att lönegarantiersättningar i enlighet med det i propositionen föreslagna klarläggandet fr.o.m. den 1 januari 1996 skall ligga till grund för beräkning av arbetsgivaravgifter påpekar Lagrådet att uttalandet inte är åtföljt av något förslag till lagtext. Enligt Lagrådets mening bör skyldigheten att betala arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp framgå direkt av lagen genom ett tillägg i 2 kap. 3 § första stycket. Dessutom bör enligt Lagrådet ett tillägg i 1 kap. 2 § andra stycket vvervägas av innebörd att den som betalar ut garantibelopp enligt lönegarantilagen är att anse som arbetsgivare.
Utskottet delar helt Lagrådets uppfattning att det är svårt att se något stöd för att utbetalarna/de allmänna försäkringskassorna m.fl. av de ifrågavarande sociala ersättningarna är arbetsgivare i socialavgiftslagens mening. Förarbetena till lagen liksom den lagteknik som valts talar också mot en sådan tolkning av lagen som Riksskatteverket gör i sin förenämnda skrivelse till regeringen.
Utskottets principiella inställning är därför att den föreslagna lagändringen som begärts av Riksskatteverket kan förefalla onödig. Ingenting hindrar emellertid myndigheten från att kräva in de avgifter på sociala förmåner som den anser sig ha stöd för i lag om ändringen inte genomförs. Riktigheten i kraven kan då bara prövas genom en process i domstol. Utskottet accepterar därför det föreslagna undantaget i 2 kap. 4 § socialavgiftslagen. Lagändringen bör emellertid åtföljas av en övergångsbestämmelse, så att inte avgifter kan tas ut för förfluten tid.
Utskottet delar också Lagrådets uppfattning att den skyldighet att fr.o.m. den 1 januari 1996 betala arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp som avses med propositionen bör framgå direkt av lagen, och utskottet föreslår en ändring i 2 kap. 3 § första stycket socialavgiftslagen och övergångsbestämmelser till denna ändring.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att den lagtekniska utformningen av socialavgiftslagen gör lagen svårtillgänglig vid tillämpningen, och utskottet förutser att den lagändring som nu görs i 2 kap. 4 § ytterligare kan bidra till tillämpningssvårigheter eftersom den bryter det mönster som lagen är uppbyggd efter. Det är framför allt det utvidgade arbetsgivarbegreppet som tycks vålla problem vid tillämpningen, trots de uttalanden som gjordes i specialmotiveringen till ändringen. Svårigheterna beror sannolikt på att lagen utformats mot bakgrund av socialförsäkringens förmånssystem och med hänvisningar till AFL. Utskottet anser därför, inte minst mot bakgrund av de stora förändringar som förestår inom socialförsäkringsområdet, att regeringen snabbt bör göra en lagteknisk översyn av lagen som syftar till en från AFL mer fristående lag, i vilken skyldigheten att betala socialavgifter lättare kan utläsas av lagtext och förarbeten. I samband därmed bör även ökade möjligheter till förhandsbesked beträffande skyldigheten att betala socialavgifter övervägas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga frågor väckta i motioner
Två karensdagar
I motion Sf4 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut om att införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1996. I samma motion yrkande 2 begärs förslag på nödvändiga förändringar vid införandet av ytterligare en karensdag. Motionärerna pekar på problemet med karensdagar för anställda som arbetar skift eller har fler än en arbetsgivare och anser att regeringen bör återkomma med förslag som innebär att ingen får fler än två karensdagar. Vidare bör enligt motionärerna möjligheterna för småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan anpassas till två karensdagar.
Enligt utskottets mening kan redan en karensdag i sjukersättningssystemen för många försäkrade medföra oförutsedda och förhållandevis stora inkomstbortfall. Om ytterligare en karensdag skulle införas befarar utskottet att det skulle innebära alltför stora påfrestningar för redan utsatta gruppers försörjningssituation. Mot bakgrund härav kan utskottet inte förorda införandet av ytterligare en karensdag. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf4 yrkande 1 och till följd härav även till yrkande 2 i samma motion.
Sjukpenninggrundande inkomst
Som tidigare redovisats utgörs den sjukpenninggrundande inkomsten av den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete.
I motion Sf4 yrkande 3 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att den sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst. Enligt motionärerna bör förändringen genomföras fr.o.m. den 1 juli 1996.
Utskottet har såväl i betänkande 1994/95:SfU10 som i yttrande 1994/95:SfU7y till finansutskottet behandlat frågan om ändrade bestämmelser för beräkning av sjukpenninggrundnade inkomst. Utskottet har då erinrat om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen (numera Sjuk- och arbetsskadekommittén) enligt sina nya direktiv (dir. 1995:54) Försäkringsskydd och rehabilitering vid ohälsa har att utforma regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst vid kort eller medellång sjukfrånvaro med utgångspunkt från att denna skall avse aktuell inkomst alternativt baseras på inkomsten under en period före sjukfallet. Med hänvisning härtill ansåg utskottet att kommitténs förslag borde avvaktas, och utskottet avstyrkte därför bifall till motioner i ämnet. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf4 yrkande 3.
Konsekvensanalyser
I motion Sf5 yrkande 4 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om konsekvensanalyser av propositionens olika förslag. Motionärerna framhåller att de tidigare har påpekat brister när det gäller att beskriva hur olika förslag ekonomiskt drabbar olika grupper.
Utskottet har i betänkande 1994/95:SfU20 behandlat Riksdagens revisorers förslag 1994/95:RR10 Kontroll av socialförsäkringen. Utskottet anförde då bl.a. att utskottet delade revisorernas uppfattning att konsekvensbeskrivningarna i propositioner är bristfälliga i olika avseenden. Utskottet påminde om att utskottet även tidigare (se t.ex. 1993/94:SfU4y) hade påtalat brister i regeringens redovisning av effekter av olika förslag och att förslagen till förändringar på olika områden inte hade föregåtts av ordentliga konsekvensanalyser vare sig i fråga om förändringar av inkomster och utgifter eller vad gällde tänkbara eller förväntade beteendeförändringar hos grupper eller individer som berördes av ändringarna. Även det förhållandet att konsekvenser för andra socialförsäkringsförmåner eller andra samhällssektorer hade saknats var enligt utskottet otillfredsställande. Utskottet såg positivt på att regeringen avsåg att höja sin ambitionsnivå vad gäller beräkningar av budgeteffekter och budgetprognoser och att även se över hur långsiktigheten i budgetbesluten kunde stärkas. Enligt utskottets mening var det också nödvändigt att redovisningen av inkomster och utgifter för olika socialförsäkringsändamål förbättrades och förenklades. Därmed skulle också riksdagens möjligheter att överblicka redovisningen öka. Självklart borde enligt utskottets mening regeringens förslag till regelförändringar utformas så att det var möjligt att kontrollera socialförsäkringen. Utskottet föreslog att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen detta till känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1994/95: 436 och 437).
I ovan angivna yttrande 1993/94:SfU4y redovisade utskottet en rad exempel på brister i redovisningen av konsekvenser av förslag till förändringar i socialförsäkringssystemet. Sammanfattningsvis ansåg utskottet att det dittillsvarande sättet att i propositioner till riksdagen beskriva dessa konsekvenser var outvecklat och ofullständigt. En förklaring till detta kunde enligt utskottet vara att de ekonomiska problemen inom socialförsäkringen var av relativt sent datum. De nya kraven på effektivitet och besparingar inom systemen ställde emellertid med nödvändighet krav även på metodutveckling av konsekvensanalyser vid mer genomgripande förändringar. Utvecklingsarbetet i detta hänseende måste enligt utskottet sträcka sig över ett vitt fält. Modeller för beräkning av dynamiska effekter vid regelförändringar inom socialförsäkringen måste arbetas fram. Vidare måste standardiserade system för beräkning och redovisning av de finansiella konsekvenserna vid regeländringar tillämpas, inte minst vid propositionernas konsekvensbeskrivningar. När det gällde mer genomgripande förändringar inom socialförsäkringssystemet borde enligt utskottet såväl de samhällsekonomiska konsekvenserna på kort och på lång sikt som de omedelbara konsekvenserna för staten, kommunerna och de enskilda som grupp och som individer redovisas. För kommunernas del borde då även beaktas att en övervältring kunde ske i form av ökade socialbidragskostnader. Detta framgick enligt utskottet av det då nyligen avlämnade betänkandet Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag (SOU 1994:46). Redovisningarna borde också innehålla analyser av tänkbara finansiella konsekvenser för andra socialförsäkringsförmåner inkl. arbetslöshetsförmånerna. Inom området fanns en lång erfarenhet av de försäkrades beteendemönster utifrån olika utformningar av regelverket liksom omfattande statistiska uppgifter från olika konjunkturlägen som enligt utskottet borde kunna tas till vara för att få fram mera ingående analyser av överströmningar mellan olika transfereringsslag.
Utskottet vill även erinra om att finansutskottet berört frågan i samband med behandlingen av 1995 års kompletteringsproposition angående ett tak för de offentliga utgifterna. Enligt propositionen hade en särskild utredare tillkallats för att se över lagregleringen av den statliga budgetprocessen och revisionen. Finansutskottet förutsatte att de av utskottet i yttrande 1994/95:SfU7y framförda synpunkterna om behovet av utförligare information om de bakomliggande faktorer som ligger till grund för regeringens beräkning av utgifterna på olika anslag skulle komma att beaktas av utredaren.
Utskottet vill återigen understryka vikten av att olika förslag till förändringar föregås av ordentliga konsekvensanalyser och att dessa redovisas för riksdagen. Med hänsyn till vad såväl utskottet som finansutskottet uttalat samt mot bakgrund av att riksdagen redan givit regeringen till känna vad utskottet anfört i denna fråga anser utskottet emellertid att någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida nu inte är påkallad. Med det anförda får motion Sf5 yrkande 4 anses besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande enhetlig ersättningsnivå
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1, 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda i dessa delar, 1995/96:Sf7 yrkandena 1, 2 och 3 samt 1995/96:Sf8 yrkandena 1 och 2
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 4, 4 a - d, 7 b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1568) om ändring i nämnda lag med det tillägget att ikraftträdande - och övergångsbestämmelserna till lagförslaget skall kompletteras med en tredje punkt av följande lydelse: Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.,
2. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 6, 15 och 23 §§ med den ändringen att i 15 § skall 6 § 1 bytas mot 6 § första stycket 1 ,
3. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
4. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
dels beslutar att ikraftträdandebestämmelsen till ovan under punkterna 2-5 angivna lagar skall kompletteras med en övergångsbestämmelse av följande lydelse: Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.,
res. 1 (fp)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
res. 4 (kds)
2. beträffande pappa- och mammamånaderna
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf4 yrkande 4 och 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda i dessa delar,
res. 5 (m)
res. 6 (fp),
3. beträffande försäkring mot kostnader för sjuklön m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 17 §,
2. lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader,
4. beträffande sjuklön vid upprepade korttidsanställningar hos samma arbetsgivare
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 3 §,
5. beträffande tillfällig föräldrapenning när tillsynsbehovet grundat rätt till vårdbidrag
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 4 kap. 11 och 11 b §§,
6. beträffande gravida kvinnors sjukskrivning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Sf4 yrkandena 5 och 6 och 1995/96:Sf5 yrkande 3,
res. 7 (m)
res. 8 (v)
7. beträffande bostadstillägg till pensionärer
att riksdagen antar regeringens förslag till lag (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer såvitt avser 1, 5 och 5 a §§,
8. beträffande följdändringar med anledning av sänkt folkpension för gifta
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 5 kap. 14 § och 16 kap. 5 § sjätte stycket,
2. lag (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer i de delar som inte berörts under moment 7 ovan,
9. beträffande vissa lagändringar
att riksdagen beslutar att 3 kap. 2 b § första stycket och 21 kap. 1 § första och andra styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2,
10. beträffande ersättning för sjukresor från sjukförsäkringen
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i de delar som inte berörts under momenten 1, 5 och 8 ovan,
2. lag om ändring i lagen (1995:839) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
4. lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid
sjukresor,
5. lag om ändring i lagen (1995:844) om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor,
11. beträffande förlängd försöksverksamhet inom vuxentandvården
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1994/95:Sf243 godkänner vad regeringen föreslagit om förlängt tandvårdsförsök,
12. beträffande läkemedelskostnader
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
13. beträffande förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1995/96:Sf7 yrkande 7 antar regeringens förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder,
res. 9 (kds)
14. beträffande avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1 i denna del, 1995/96:Sf7 yrkandena 8 och 9 och 1995/96:Sf8 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 §,
res. 10 (fp)
resres. 11 (kds)
res. 12 (mp)
15. beträffande höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1995/96:Sf7 yrkande 10, 1995/96:Sf8 yrkandena 4 - 6, och 1994/95:Sk349 yrkande 12 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
res. 11 ( kds)
res. 12 (mp)
16. beträffande utredning av effekterna av den allmänna egenavgiften
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf217,
17. beträffande skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 2 kap. 4 §,
dels beslutar att 2 kap. 3 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2 med den ändring av ingressen som föranleds härav,
dels beslutar att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse:
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut efter ikraftträdandet.
3. Arbetsgivaravgift beräknas inte på garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497) som har betalats ut före ikraftträdandet.
4. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket 19 tillämpas även på ersättning som har betalats ut före ikraftträdandet.
5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på egenavgifter som beräknas på grundval av 1997 och senare års taxeringar. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1996 och tidigare års taxeringar,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en lagteknisk översyn av lagen (1981:691) om socialavgifter,
18. beträffande två karensdagar
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf4 yrkandena 1 och 2,
res. 13 (m, kds)
19. beträffande sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf4 yrkande 3,
res. 14 (m, kds)
20. beträffande konsekvensanalyser
att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf5 yrkande 4.
Stockholm den den 30 november 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Margit Gennser (m), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund Nilsson (s), Ronny Olander (s), Margareta E Nordenvall (m) och Andreas Carlgren (c).
1
Reservationer
1. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Som redovisats och slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Utskottet, som motsätter sig de föreslagna försämringarna i socialförsäkringssystemet, anser att ersättningsnivån skall vara 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten upp till 7,5 basbelopp även i fortsättningen. Av jämställdhetsskäl är det angeläget att inte minst föräldrapenningens ersättningsnivå bibehålls. När det gäller nämnda förmån är utskottet särskilt kritiskt mot det förhållandet att regeringens förslag om sänkt ersättningsnivå för föräldrapenning även gäller barn födda före den 1 januari 1995. I samband med att föräldrapenningnivån sänktes till 80 % fr.o.m. nämnda tidpunkten fick föräldrar till dessa barn möjlighet att ta ut föräldrapenning med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten t.o.m. den 31 december 1996. Denna mölighet måste självfallet finnas kvar för dessa föräldrar. Enligt utskottets mening finns det besparingsmöjligheter i socialförsäkringssektorn som fördelningspolitiskt är att föredra framför dem som regeringen föreslagit, t.ex. förändrade principer för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och en successivt höjd pensionsålder. För den fortsatta förändringen av socialförsäkringarna bör enligt utskottet finansieringen i ökad utsträckning ske genom försäkringsmässigt utformade egenavgifter. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande enhetlig ersättningsnivå
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1, 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda i dessa delar, 1995/96:Sf7 yrkandena 1, 2 och 3 och 1995/96:Sf8 yrkande 1 och med avslag på motion 1995/96:Sf8 yrkande 2
dels avslår regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 4, 4 a - d, 7 b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1568) om ändring i nämnda lag,
2. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 6, 15 och 23 §§,
3. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
4. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Som redovisats och slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är 90 % av den förmånsgrundande inkomsten den enda rimliga ersättningsnivån i socialförsäkringarna. Utskottet anser att regeringens förslag om en sänkning till 75 % är ytterligare en nedtrappning mot ett fattigsamhälle baserat på en grundtrygghet och innebär ytterligare ett slag mot den generella välfärdspolitiken. Utskottet anser att det finns skäl att räkna med att en tredjedel av löntagarna, företrädesvis ensamstående kvinnor, har inkomster som ligger kring socialbidragsnormen. Med en ersättningsnivå på 75 % och utan någon skönjbar tendens till minskad arbetslöshet kommer andelen som behöver socialt ekonomiskt bistånd att öka. Utskottet befarar att kommunerna kan komma att ta detta till intäkt för att sänka socialbidragsnormen med påföljd att lägstalönerna pressas nedåt. I slutändan blir resultatet en övervältring på kommunerna av kostnaden för socialförsäkringen. Utskottet är därtill starkt kritisk mot det förhållandet att regeringens förslag om sänkt ersättningsnivå för föräldrapenning även gäller barn födda före den 1 januari 1995. I samband med att föräldrapenningnivån sänktes till 80 % fr.o.m. den nämnda tidpunkt fick föräldrar till dessa barn möjlighet att ta ut föräldrapenning med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten t.o.m. den 31 december 1996. Denna möjlighet kan självfallet inte fråntas dessa föräldrar. Mot bakgrund av det anförda motsätter sig utskottet den föreslagna sänkningen. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag att sänka ersättningsnivån till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande enhetlig ersättningsnivå
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1, 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda i dessa delar, 1995/96:Sf7 yrkandena 1, 2 och 3 och 1995/96:Sf8 yrkande 1 och med avslag på motion 1995/96:Sf8 yrkande 2
dels avslår regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1568) om ändring i nämnda lag,
2. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 6, 15 och 23 §§,
3. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
4. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Som redovisats och slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringens förslag om sänkta ersättningsnivåer för sjuk- och rehabiliteringspenning, sjuklön, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, havandeskapspenning och närståendepenning avslås. Utskottet anser att sådana ersättningar skall utges med 80 % av förmånsgrundande inkomst upp till inkomster på 4,2 basbelopp per år och med 40 % på den del av inkomsten som överstiger 4,2 basbelopp. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande enhetlig ersättningsnivå
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1, 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda i dessa delar, 1995/96:Sf7 yrkandena 1, 2 och 3 och 1995/96:Sf8 yrkandena 1 och 2
dels avslår regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1568) om ändring i nämnda lag,
2. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 6, 15 och 23 §§,
3. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
4. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Som redovisats och slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ställa sig bakom den föreslagna sänkningen av ersättningsnivån i socialförsäkringssystemen. Utskottet anser visserligen att en enhetlig ersättningsnivå såväl i dessa system som i arbetslöshetsförsäkringen är nödvändig men att nivån bör vara 80 % av den förmånsgrundande inkomsten. Att gå under denna nivå innebär enligt utskottets mening ökade kostnader för socialhjälp för kommunerna liksom en stor ekonomisk börda för de berörda enskilda. Utskottet anser i stället att ytterligare en karensdag bör införas och att den ersättningsgrundande inkomsten bör grundas på inkomster under de senaste två åren. Vidare anser utskottet att vid utformningen av ett kommande trygghetssystem bör detta baseras på differentierade ersättningsnivåer i olika inkomstskikt upp till 7,5 basbelopp.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande enhetlig ersättningsnivå
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1, 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda i dessa delar, 1995/96:Sf7 yrkandena 1, 2 och 3 och 1995/96:Sf8 yrkande 1 och med avslag på motion 1995/96:Sf8 yrkande 2
dels avslår regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1568) om ändring i nämnda lag,
2. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 6, 15 och 23 §§,
3. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
4. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)
Gullan Lindblad, Margit Gennser Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Såvitt gäller och slutar med yrkande 4. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den del av föräldraförsäkringen som ersätts med sjukpenninggrundande inkomst skall ersättas på samma nivå under alla tolv månaderna. Enligt utskottets mening bör således hela föräldraförsäkringen ha en ersättningsnivå om 75 %. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande pappa- och mammamånaderna
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf4 yrkande 4 och med avslag på motion 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda i dessa delar som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Utskottet, som och slutar med och mammamånaderna. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte minst av jämställdhetsskäl att ersättningsnivån för mamma- och pappamånaderna bör vara 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt utskottets mening finns det besparingsmöjligheter i socialförsäkringssektorn som fördelningspolitiskt är att föredra framför dem som regeringen föreslagit, t.ex. förändrade principer för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och en successivt höjd pensionsålder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande pappa- och mammamånaderna
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda i dessa delar och med avslag på motion 1995/96:Sf4 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Gravida kvinnors sjukskrivning (mom. 6)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m) och Margareta E Nordenvall (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med Mot bakgrund och slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser dels att havandeskapspenningen bör avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1996, dels att vissa förändringar av föräldraförsäkringen bör vidtas vid ett avskaffande av havandeskapspenningen. Enligt utskottets uppfattning bör sjukskrivning tillgripas endast då det är klart att kvinnan på grund av graviditeten inte kan eller får arbeta. Vidare bör föräldraförsäkringen ändras så att två månader förläggs till tiden före förlossningen utan möjlighet att spara tiden till efter barnets födelse. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande gravida kvinnors sjukskrivning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf4 yrkandena 5 och 6 och med avslag på motion 1995/96:Sf5 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Gravida kvinnors sjukskrivning (mom. 6)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med Mot bakgrund och slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte dela regeringens bedömning att reglerna om olika socialförsäkringsersättningar som kan utges till kvinnor under senare delen av graviditeten för närvarande inte bör ändras. Enligt utskottets mening borde inte Riksförsäkringsverket ha fått i uppdrag att se över de aktuella reglerna. Utskottet anser att Sjuk- och arbetsskadekommittén genom tilläggsdirektiv bör få i uppdrag att göra en översyn som också relaterar till arbetsrätten. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande gravida kvinnors sjukskrivning
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf5 yrkande 3 och med avslag på motion 1995/96:Sf4 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder (mom. 13)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med Utskottet delar och slutar med yrkande 7. bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att placeringsreglerna för RFV:s fonder är i behov av en modernisering och att reglerna bör anpassas till den utveckling som skett under senare tid på penningmarknaden. Utskottet tillstyrker därför bifall till regeringens förslag. Någon anledning föreligger emellertid inte enligt utskottets mening att ge några särskilda föreskrifter beträffande vilka valutor som är acceptabla för fondfullmäktiges vidkommande. Utskottet utgår ifrån att fullmäktige har den kompetens som erfordras för att på ett betryggande sätt kunna genomföra placeringar i utländska valutor vid en sådan verksamhet. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till ändring av reglementet i nu nämnt hänseende. Riksdagen bör med bifall till motion Sf7 yrkande 7 som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf7 yrkande 7
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift (mom. 14)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med Som ovan och slutar med av riksdagen. bort ha följande lydelse:
I den avvikande meningen 9 till utskottets yttrande 1994/95:SfU6y till finansutskottet över kompletteringspropositionen till föregående riksmöte motsatte sig utskottet bl.a.växlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften. Utskottet anförde därvid att kontantförmåner vid arbetslöshet även fortsättningsvis till en del borde finansieras genom en egenavgift. I konsekvens härmed anser utskottet att riksdagen bör avslå regeringens förslag om växling mellan de båda nämnda avgifterna..
Utskottet har ovan motsatt sig att kompensationsnivån inom sjuklönelagen sänks till 75 %. Regeringens förslag om en höjning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med 0,20 % bör därför avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf6 yrkande 1 i denna del och 1995/96:Sf7 yrkande 8 och 9 och med anledning av regeringens förslag samt med avslag på motion 1995/96:Sf8 yrkande 3
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 3 kap. 1 §
dels antar förslaget till ändring i 2 kap. 1 § samma lag med den ändringen att paragrafen skall ha följande lydelse:
2 kap. 1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 6,18 procent,
2. folkpensionsavgift med 5,86 procent,
3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 4,32 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.
11. Avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift samt höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften (mom. 14 och 15)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med Som ovan och slutar med yrkande 12. bort ha följande lydelse:
I den avvikande meningen 9 till utskottets yttrande 1994/95:SfU6y till finansutskottet över kompletteringspropositionen till föregående riksmöte motsatte sig utskottet såväl växlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften som höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Utskottet anförde därvid att kontantförmåner vid arbetslöshet även fortsättningsvis till en del borde finansieras genom en egenavgift. I konsekvens härmed anser utskottet att riksdagen bör avslå regeringens förslag om växling mellan de båda nämnda avgifterna och höjning av den allmänna egenavgiften.
Utskottet har ovan motsatt sig att kompensationsnivån inom sjuklönelagen sänks till 75 %. Regeringens förslag om en höjning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med 0,20 % bör därför avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 14 och 15 bort ha följande lydelse:
14. beträffande avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf6 yrkande 1 i denna del och 1995/96:Sf7 yrkandena 8 och 9 och med anledning av regeringens förslag samt med avslag på motion 1995/96:Sf8 yrkande 3
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 3 kap. 1 §
dels antar förslaget till ändring i 2 kap. 1 § samma lag med den ändringen att paragrafen skall ha följande lydelse:
2 kap. 1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 6,18 procent,
2. folkpensionsavgift med 5,86 procent,
3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 4,32 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.
15. beträffande höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf7 yrkande 10, 1995/96:Sf8 yrkande 4 och 1994/95:Sk349 yrkande 12 och med avslag på motion 1995/96:Sf8 yrkandena 5 och 6 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter.
12. Avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift samt höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften (mom. 14 och 15)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med Som ovan och slutar med inte aktuella. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att neutraliseringen av arbetsgivarnas sänkta sjuklönekostnader inte bör ske genom att arbetsgivaravgifterna höjs utan genom miljörelaterade skatter. Arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift bör fastställas till ett 0,20 procentenheter lägre belopp än vad som föreslagits i propositionen, eller till 5,08 procentenheter av avgiftsunderlaget.
Utskottet motsätter sig också höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Höjningen slår fördelningspolitiskt orättvist genom att högre inkomsttagare kan tillgodogöra sig ett högre skatteavdrag, och den urgröper kommunernas skatteunderlag. Kommunernas och landstingens skatteinkomster minskar härmed med över 2 miljarder kronor, vilket tillsammans med de ökade socialbidragskostnaderna leder till att kommuner och landsting måste minska antalet anställda med åtminstone 10 000 under år 1996. Detta leder i sin tur till sämre statsfinanser genom ökade kostnader för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utskottet föreslår som ett alternativ till höjd sjukförsäkringsavgift och höjd egenavgift att den allmänna koldioxidskatten höjs med ytterligare 8 öre/kg koldioxid och koldioxidskatten till industrin höjs med 2 öre/kg. Vidare föreslår utskottet att skatten på elektrisk kraft till hushåll och icke industriell verksamhet höjs med 2,5 öre/kWh och att den särskilda skatten på kärnkraftsel höjs med 2,5 öre/kWh och den särskilda skatten på vattenkraftsel med 1 öre/kWh utöver tidigare beslutade höjningar.
dels att utskottets hemställan under 14 och 15 bort ha följande lydelse:
14. beträffande avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1 i denna del och 1995/96:Sf7 yrkande 9 samt med anledning av motion1995/96:Sf8 yrkande 3 och regeringens förslag och med avslag på motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1 i denna del och 1995/96:Sf7 yrkande 8 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter såvitt avser 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § med den ändringen att i 2 kap. 1 § under 1. skall talet 5,28 bytas mot 5,08,
15. beträffande höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Sf7 yrkande 10, 1995/96:Sf8 yrkandena 4 - 6 och 1994/95:Sk349 yrkande 12
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om alternativ finansiering,
13. Två karensdagar (mom. 18)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie Frebran (kds) och Margareta E Nordenvall (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med Enligt utskottets och på s. 27 slutar med samma motion. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser dels att ytterligare en karensdag bör införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1996, dels att vissa nödvändiga förändringar bör vidtas när ytterligare en karensdag införs, bl.a. för att komma till rätta med de problem med karensdagar som anställda som arbetar skift eller med fler än en arbetsgivare har. Utskottet anser att regeringen bör återkomma med ett förslag om ytterligare en karensdag som innebär att ingen kan få fler än två karensdagar i en och samma sjukperiod. Vidare bör samtidigt möjligheterna för småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan anpassas till två karensdagar. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande två karensdagar
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf4 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Sjukpenninggrundande inkomst (mom. 19)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie Frebran (kds) och Margareta E Nordenvall (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med Utskottet har och slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst och att denna ändring bör genomföras fr.o.m. den 1 juli 1996. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sf4 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört..
Särskilda yttranden
1. Avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift samt höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften (mom. 14 och 15)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anför:
Även Moderata samlingspartiet ansåg i den avvikande meningen till utskottets yttrande 1994/95:SfU6y att kontantförmåner vid arbetslöshet även fortsättningsvis skulle finansieras genom en egenavgift. Vi motsatte oss därför såväl avgiftsväxlingen mellan sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften som en höjning av den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Eftersom vi inte fick gehör för våra åsikter accepterar vi för dagen riksdagsbeslutet om en avgiftsväxling och höjd egenavgift t.o.m. år 1998. Vi avser att återkomma i frågan om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Vi accepterar också förslaget om en höjd sjukförsäkringsavgift för arbetsgivarna på grund av den sänkta nivån i sjuklönesystemet. Vi vill dock understryka vikten av att full kostnadsneutralitet uppnås vid förändringar i sjuklönesystemet, vilket är särskilt betydelsefullt för småföretagen.
2. Utredning av effekterna av den allmänna egenavgiften och konsekvensanalyser (mom. 16 och 20)
Ulla Hoffmann (v) anför:
Vänsterpartiet har vid flera tillfällen påtalat brister när det gäller att beskriva hur olika förslag från regeringen ekonomiskt drabbar olika grupper. Den förevarande propositionen saknar, trots vad utskottet tidigare uttalat, ordentliga konsekvensanalyser.
I motion 1993/94:Sf217 framhåller Sven- Erik Österberg m.fl. (s) att den breda politiska uppgörelse som träffats om vårt framtida pensionssystem innebär att systemet på sikt skall fullt ut finansieras via egenavgifter, till en början ganska blygsamma sådana men i slutlig form relativt ansenliga belopp av intjänad lön. Motionärerna känner stark oro för vilka konsekvenser dessa egenavgifter kommer att få rent fördelningspolitiskt i vårt samhälle och anser att regeringen ordentligt borde utreda effekterna härav. Därtill förutser de att många människor kommer att komplettera den allmänna pensionen med ett eget finansierat pensionstillägg och de frågar sig vad som då kommer att hända med de lågavlönade grupperna. Även detta borde enligt motionärerna utredas. Vi delar motionärernas oro och anser att regeringen självfallet måste utreda nämnda konsekvenser och redovisa dessa till riksdagen i samband med kommande förslag på pensionsområdet.
Vänsterpartiet konstaterar vidare att regeringen har utfärdat generella direktiv (dir. 1994:124) till samtliga kommittéer och utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser. Direktiven innehåller riktlinjer för hur kommittéer och särskilda utredare skall ge jämställdhetsfrågorna ökad uppmärksamhet. Alla förslag som läggs fram skall enligt direktiven föregås av en analys och innehålla en redovisning av de jämställdhetspolitiska effekterna. Mot bakgrund härav anser vi att även regeringen i sina förslag till riksdagen måste redovisa sådana effekter.
Sammanfattningsvis anser vi att alla förslag till förändringar från regeringen ovillkorligen måste föregås av ordentliga konsekvensanalyser, inkl. jämställdhetspolitiska sådana, och vi avser att återkomma i frågan.
3. Konsekvensanalyser (mom. 20)
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kds) anför:
Vi delar utskottets uppfattning att det är viktigt att de förslag regeringen lägger fram föregås av ordentliga konsekvensanalyser. Riksdagen har på förslag av utskottet givit regeringen detta till känna. Den förevarande propositionen innehåller likväl brister i detta avseende. Det finns således all anledning att fortlöpande bevaka denna fråga och vi avser att återkomma i den mån kommande förslag från regeringen inte föregåtts av ordentliga konsekvensanalyser.
I propositionen framlagda lagförslag
Av utskottet framlagda lagförslag
Utskottets förslag till ny lydelse av 3 kap. 2 b § lagen (1962:381) om allmän försäkring
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
3 kap.
2 b §1
2 b § Årsarbetstid 2 b § Årsarbetstid beräknas av beräknas av försäkringskassan försäkringskassan för försäkrade som för försäkrade som har en har en sjukpenninggrundand sjukpenninggrundand e inkomst som helt e inkomst som helt eller delvis är att eller delvis är att hänföra till hänföra till anställning när anställning när detta är av detta är av betydelse för betydelse för beräkning av beräkning av ersättning. ersättning. Årsarbetstiden är Årsarbetstiden är det antal timmar det antal timmar per år som en per år som en försäkrad kan antas försäkrad kan antas komma att ha tills komma att ha tills vidare i vidare i ifrågavarande ifrågavarande förvärvsarbete som förvärvsarbete som ordinarie arbetstid ordinarie arbetstid eller motsvarande eller motsvarande normal arbetstid. normal arbetstid. Vid beräkningen av Vid beräkningen av årsarbetstiden årsarbetstiden inräknas även inräknas även ledighet enligt 10 ledighet enligt 10 § tredje stycket. § andra stycket.
Ersarbetstiden avrundas till ndrmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppet.
Berdkningen av ersarbetstiden skall, ddr fvrhellandena inte dr kdnda fvr fvrsdkringskassan, grundas pe de upplysningar som kassan kan inhdmta fren den fvrsdkrade eller dennes arbetsgivare eller uppdragsgivare.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksfvrsdkringsverket fer meddela fvreskrifter om schablonberdkning av ersarbetstid.
Utskottets förslag till ny lydelse av 21 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
21 kap. 1 §2
Den som är Den som är inskriven hos en inskriven hos en allmän allmän försäkringskassa, försäkringskassa, men inte är men inte är försäkrad för en försäkrad för en sjukpenning som, sjukpenning som, beräknad enligt 3 beräknad enligt 3 kap. 4 § första kap. 4 § första stycket 3, uppgår stycket 2, uppgår till 60 kronor, till 60 kronor, skall kunna genom skall kunna genom frivilliga avgifter frivilliga avgifter försäkra sig för försäkra sig för erhållande av erhållande av sjukpenning eller sjukpenning eller sjukpenningtillägg. sjukpenningtillägg.
Den som inte har Den som inte har rätt till rätt till sjukpenning enligt sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får 3 kap. 1 § får försäkra sig för försäkra sig för sjukpenning som sjukpenning som uppgår till lägst uppgår till lägst 20 kronor och högst 20 kronor och högst 60 kronor. Den som 60 kronor. Den som har rätt till har rätt till sjukpenning enligt sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får 3 kap. 1 § får försäkra sig för försäkra sig för sjukpenningtillägg, sjukpenningtillägg, som tillsammans med som tillsammans med den sjukpenning som den sjukpenning som han är berättigad han är berättigad till enligt 3 kap. till enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 § första stycket 3 uppgår till lägst 2 uppgår till lägst 20 kronor och högst 20 kronor och högst 60 kronor. 60 kronor.
En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning av 5 § sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.
Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av 3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.
Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55 år.
Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension.
Utskottets förslag till ny lydelse av 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter
2 kap.
3 § 3
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Underlag för Underlag för beräkning av beräkning av avgifterna är avgifterna är summan av vad summan av vad arbetsgivaren under arbetsgivaren året har utgett som under året har lön i pengar eller utgett som lön i annan ersättning pengar eller annan för utfört arbete ersättning för eller eljest med utfört arbete anledning av eller eljest med tjänsten, dock inte anledning av pension, eller tjänsten, dock andra inte pension, skattepliktiga eller andra förmåner eller, i skattepliktiga fall som avses i 3 förmåner eller, i kap. 2 § andra fall som avses i 3 stycket lagen kap. 2 § andra (1962:381) om stycket lagen allmän försäkring, (1962:381) om annan ersättning allmän försäkring, för utfört arbete. annan ersättning Bidrag som avses i för utfört arbete. 11 kap. 2 § första Bidrag som avses i stycket m) lagen om 11 kap. 2 § första allmän försäkring stycket m) lagen likställs med lön. om allmän Med lön likställs försäkring även likställs med lön. kostnadsersättning Vidare likställs som inte enligt 10 med lön § uppbördslagen garantibelopp (1953:272) undantas enligt lönegaranti vid beräkning av lagen (1992:497). preliminär A-skatt. Med lön likställs även kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A- skatt.
Med lön likställs också ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön.
Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-11-23
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Riksdagens socialförsäkringsutskott har den 7 november 1995 beslutat inhämta Lagrådets yttrande över proposition 1995/96:69 om vissa socialförsäkringsfrågor, m.m., såvitt avser förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter och avsnitt 13:2 Klarläggande vad avser skyldighet att betala arbetsgivaravgifter.
Ärendet har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Kjell Rempler.
Remissen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
I propositionen föreslås att det genom ett tillägg till 2 kap. 4 § första stycket lagen (1981:691) om socialavgifter uttryckligen skall anges att vissa sociala förmåner och ersättningar som är att hänföra till inkomst av anställning alltjämt inte skall ligga till grund för beräkning av arbetsgivaravgifter. Anledningen anges vara att det i samband med det nya uppbördsförfarandet av de statliga arbetsgivaravgifterna har uppkommit oklarhet när det gäller frågan om vilka sociala förmåner och ersättningar som skall beläggas med arbetsgivaravgifter.
De ersättningar som är aktuella anges i 11 kap. 2 § första stycket a-l, n, p och r lagen om allmän försäkring. Det dr fråga om i huvudsak statliga ersättningar främst från socialförsäkringen men också ersättningar i form av arbetsmarknadsstöd och studiestöd. Gemensamt för samtliga ersättningar är att de enligt det angivna lagrummet grundar rätt till tilläggspension och att de vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten anses som inkomst av anställning. Några arbetsgivaravgifter synes hittills inte ha erlagts på ersättningarna. Detta grundas på det förhållandet att det inom avgiftsområdet har upprätthållits ett strikt krav på att ett arbetsgivar/arbetstagarförhållande skall föreligga för att arbetsgivaravgift skall tas ut (jfr prop. 1989/90:110 s. 752). Något sådant förhållande mellan utbetalare av ersättningen och mottagare av denna har inte ansetts föreligga.
I samband med 1990 års skattereform genomfördes med giltighet fr.o.m. den 1 januari 1991 vissa ändringar i socialavgiftslagen som innebar ett något utvidgat arbetsgivarbegrepp (se 1 kap. 2 § andra stycket socialavgiftslagen jämfört med 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring). Med inkomst av anställning likställdes i fortsättningen ersättning för utfört arbete även om anställning eller uppdrag inte förelåg. Något uttalande om eventuella konsekvenser för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter för sociala förmåner och liknande ersättningar gjordes inte i de propositioner som låg till grund för reformen (prop. 1989/90:110 och 1990/91:54). Skatteutskottet anförde dock vid behandlingen av den sistnämnda propositionen - i samband med att utskottet tillstyrkte förslaget att socialavgifter skulle erläggas också för vissa utbetalningar från s.k. avtalsförsäkringar - att sociala förmåner av olika slag och liknande statliga ersättningar liksom hittills skulle undantas från avgiftsplikt (1990/91:SkU10 s. 166).
Att förslag nu läggs fram om förtydligande av bestämmelserna om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter är närmast föranlett av en skrivelse den 18 augusti 1995 från Riksskatteverket till socialdepartementet. I skrivelsen anförs att, efter de ändringar som fr.o.m. år 1991 har gjorts i lagen om allmän försäkring och socialavgiftslagen, lagtextens utformning är sådan att det framgår att bl.a. de ersättningar som räknas upp i 11 kap. 2 § lagen om allmän försäkring rätteligen skall vara underlag för sociala avgifter.
Enligt Lagrådets mening kan riktigheten av Riksskatteverkets uppfattning ifrågasättas. Det skulle visserligen kunna anföras att vissa av de berörda ersättningarna utgår i stället för ersättning för utfört arbete och att de i vissa fall bestäms till sin storlek i relation till den inkomst av förvärvsarbete som tidigare förelegat. Andra ersättningar som ingår i uppräkningen i 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring utgår däremot utan något samband med tidigare utfört förvärvsarbete. Gemensamt för samtliga aktuella ersättningar är att de utgår utan att det föreligger något egentligt arbetsgivar/arbetstagarförhållande mellan utbetalare och mottagare. Ersättningarna utgår inte heller direkt som kompensation för utfört arbete. Något stöd för att utbetalaren av ersättning i dessa fall skall bedömas som arbetsgivare i socialavgiftslagens mening är det därför svårt att se.
I de fall där det av särskilda skäl anses att arbetsgivaravgift skall utgå på ersättning av det slag varom här är fråga eller på liknande utbetalningar har det hittills uttryckligen angivits i socialavgiftslagen att en avgiftsskyldighet föreligger. Så är fallet t.ex. med de bidrag som utges från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden (11 kap. 2 § första stycket m lagen om allmän försäkring). Med en sådan lagteknik får närmast anses följa att andra ersättningar av motsvarande slag faller utanför avgiftsskyldigheten.
Om det emellertid, trots vad Lagrådet nu har framhållit, anses önskvärt med ett klarläggande i 2 kap. 4 § första stycket socialavgiftslagen att de berörda ersättningarna inte är avgiftsgrundande, bör det i klarhetens intresse också anges i övergångsbestämmelserna att avgifter inte tas ut på ersättningar som har betalats ut före den nya lagregelns ikraftträdande.
I prop. 1995/96:69, avsnitt 13.2, anges att ersättning som utbetalas enligt lönegarantilagen (1992:497) skall i enlighet med det föreslagna klarläggandet i socialavgiftslagen fr.o.m. den 1 januari 1996 ligga till grund för beräkning av arbetsgivaravgifter. Uttalandet är inte åtföljt av något förslag till lagtext. Enligt Lagrådets mening bör skyldigheten att betala arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp framgå direkt av lagen. Lagrådet föreslår att det i 2 kap. 3 § första stycket socialavgiftslagen införs en ny sista mening av följande lydelse: Vidare likställs med lön garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497). Dessutom kan det övervägas att i 1 kap. 2 § andra stycket göra ett tillägg av innebörd att den som betalar ut garantibelopp enligt lönegarantilagen är att anse som arbetsgivare.
En ändring i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i socialavgiftslagen har diskuterats i det föregående. Även i några andra avseenden bör övergångsbestämmelserna kompletteras och förtydligas. Lagrådet föreslår att de ges följande lydelse:
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut efter ikraftträdandet.
3. Arbetsgivaravgift beräknas inte på garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497) som har betalats ut före ikraftträdandet.
4. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket 19 tillämpas även på ersättning som har betalats ut före ikraftträdandet.
5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på egenavgifter som beräknas på grundval av 1997 och senare års taxeringar. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1996 och tidigare års taxeringar.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 3
Motionerna 3
Motioner väckta med anledning av propositionen 3
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95 5
Utskottet 5
Sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. 5
Enhetlig ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. 8
Propositionen 8
Motioner 10
Utskottet 11
Försäkringen mot kostnader för sjuklön samt försäkringen mot
vissa semesterlönekostnader 12
Sjuklön vid upprepade korttidsanställningar hos samma arbetsgivare 12
Tillfällig föräldrapenning när tillsynsbehovet även grundat rätt
till vårdbidrag 13
Gravida kvinnors sjukskrivning 14
Bostadstillägg till pensionärer 16
Utökad personkrets för rätt till bostadstillägg till pensionärer 16
Inkomst av utländsk pension vid beräkning av BTP 17
Följdändringar med anledning av sänkt folkpension för gifta 18
Vissa lagändringar 18
Ersättning för sjukresor från den allmänna försäkringen 18
Försöksverksamheter med alternativa ersättningssystem inom
vuxentandvården 19
Prisnedsättningen av läkemedel 20
Reglementet angående förvaltning av Riksförsäkringsverkets fonder 20
Vissa avgiftsfrågor 21
Ändrade procentsatser för vissa avgifter 21
Skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter 23
Övriga frågor väckta i motioner 26
Två karensdagar 26
Sjukpenninggrundande inkomst 27
Konsekvensanalyser 27
Hemställan 29
Reservationer 32
1. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)32
2. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)33
3. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)34
4. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)35
5. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)3 5
6. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)3 6
7. Gravida kvinnors sjukskrivning (mom. 6) 36
8. Gravida kvinnors sjukskrivning (mom. 6) 37
9. Förvaltningen av Riksförsäkringsverkets fonder (mom. 13) 37
10. Avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift (mom. 14) 38
11. Avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift samt höjning av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften (mom. 14 och 15) 39
12. Avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift samt höjning av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften (mom. 14 och 15) 40
13. Två karensdagar (mom. 18) 41
14. Sjukpenninggrundande inkomst (mom. 19) 41
Särskilda yttranden 42
1. Avgiftsväxling och höjd sjukförsäkringsavgift samt höjning av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften (mom. 14 och 15) 42
2. Utredning av effekterna av den allmänna egenavgiften och
konsekvensanalyser (mom. 16 och 20)42
3. Konsekvensanalyser (mom. 20) 43
Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 44
Bilaga 2 Av utskottet framlagda lagförslag 82
Bilaga 3 Lagrådets yttrande 85
_______________________________
1 1 Senaste lydelse 1994:46 2 Senaste lydelse 1994:554 3 1991:1842