Vissa skolfrågor
Betänkande 1994/95:UbU2
Utbildningsutskottets betänkande
1994/95:UBU02
Vissa skolfrågor
Innehåll
1994/95 UbU2
Sammanfattning
I betänkandet behandlas tio motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1994. De rör skolhälsovården, skolbiblioteken, kompetenskrav för rektorer, lantbruks- och trädgårdsutbildningen, nordisk språkexamen, punktskriftsundervisning för vuxna samt garanterad rätt för vuxna till grundutbildning motsvarande treårigt gymnasium.
Samtliga yrkanden avstyrks. C och fp reserverar sig när det gäller nordisk språkexamen.
Motionerna
1993/94:Ub307 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utökning av skolsköterskans verksamhetsområde, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skolhälsovården prioriteras som förebyggande verksamhetsområde.
1993/94:Ub316 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av punktskriftsundervisning för vuxna och den grundläggande vuxenutbildningen för synskadade enligt vad i motionen anförts.
1993/94:Ub320 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida svenska lantbruks- och trädgårdsutbildningen.
1993/94:Ub324 av Bengt Rosén och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nordiskt samarbete för en gemensam språkexamen.
1993/94:Ub326 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av kompetenskrav för rektorer.
1993/94:Ub350 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och Kulturrådet får i uppdrag att kartlägga landets skolbiblioteksverksamhet.
1993/94:Kr293 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och Kulturrådet får i uppdrag att kartlägga landets skolbiblioteksverksamhet.
1993/94:Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 28. att riksdagen hos regeringen begär att Skolverket och Kulturrådet får i uppdrag att kartlägga landets skolbiblioteksverksamhet.
1993/94:Kr411 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vuxenstudiegaranti för grundutbildning motsvarande treårigt gymnasium.
Utskottet
Utskottet behandlar i det följande tio motionsyrkanden om grundskola, gymnasieskola och den grundläggande vuxenutbildningen vilka alla har väckts under den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte.
Skolhälsovården
Skolhälsovården tas upp i motion 1993/94:Ub307 (kds). Motionären begär både att skolsköterskans verksamhetsområde utökas (yrkande 1) och att skolhälsovården prioriteras som förebyggande verksamhetsområde (yrkande 2). Skolsköterskan har en mycket viktig uppgift att skapa trygghet för barnen i skolan, och framför allt för barnen från splittrade familjer. Motionären menar att skolsköterskans roll bör förstärkas och bli än mer framträdande. De flesta läkarinsatser inom skolhälsovården skulle exempelvis kunna initieras av skolsköterskan, och hon skulle kunna få en roll som koordinatör med upparbetade kanaler och tillgång till olika specialister såsom psykologer, psykiatriker och andra specialistläkare samt socialtjänstemän. Motionären framhåller vidare att skolhälsovårdens förebyggande verksamhet måste ha hög prioritet. Med tanke på de stora påfrestningar som lågkonjunktur och arbetslöshet för med sig är det särskilt viktigt att inte dra ned på skolhälsovården. En neddragning skulle innebära negativa konsekvenser för folkhälsan.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
Skolhälsovårdens mål, omfattning och personal regleras i 14 kap. skollagen (1985:1100). Enligt 1 § skall skolhälsovård anordnas för eleverna i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Av bestämmelserna i 2 § framgår bl.a. att skolhälsovården främst skall vara förebyggande och omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser samt att det skall finnas skolläkare och skolsköterska för verksamheten. Huvudmannen för skolan är skyldig att anordna sådan hälsovård kostnadsfritt enligt 6 och 7 §§. Vidare skall Statens skolverk enligt 8 § ha tillsyn över verksamheten.
Rektor har som chef huvudansvaret för skolans verksamhet enligt de nya läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna (Lpo 94 resp. Lpf 94) som regeringen utfärdade under våren 1994. Läroplanerna baserar sig på riksdagens beslut under föregående riksmöte om riktlinjer för resp. läroplan (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1, rskr. 1993/94:82 resp. prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93). Enligt läroplanerna bär rektor ansvaret för att den elevvårdande verksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den särskilda hjälp de behöver.
Utskottet konstaterar att Skolverket har till uppgift att bl.a. bevaka att kommunerna anordnar skolhälsovård enligt bestämmelserna i skollagen och att utöva tillsyn över verksamheten. Utskottet vill betona att denna tillsynsuppgift är av stor vikt. Utskottet tillstyrkte förslaget under riksmötet 1990/91 (prop. 1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357) att tillsynsuppgiften för skolhälsovården skulle föras över från dåvarande Skolöverstyrelsen till det nyinrättade Statens skolverk. Utskottet erinrade samtidigt om att skolhälsovården inte bara ingår i skolans elevvårdande verksamhet utan också är en del av samhällets allmänna medicinska insatser. Två år senare föreslog regeringen en ändrad ansvarsfördelning beträffande den medicinska delen av skolhälsovården som innebar att denna del skulle stå under tillsyn av Socialstyrelsen (prop. 1992/93:100 bil. 9). Utskottet hade emellertid då erfarit att olika organisatoriska modeller för skolhälsovården börjat tillämpas i kommunerna, bl.a. i besparingssyfte. Vidare hade Skolverket påbörjat ett utvärderingsprojekt beträffande skolhälsovården, Skolhälsovårdsläget sett ur ett elevperspektiv. Utskottet ansåg att det fanns risk för att ett förändrat tillsynsansvar i enlighet med regeringens förslag kunde få negativa konsekvenser och avstyrkte med hänvisning härtill och till den nyligen påbörjade utvärderingen av skolhälsovården regeringens förslag till förändrat tillsynsansvar av skolhälsovården. Riksdagen följde utskottets förslag (bet. UbU11, rskr. 274).
Skolverket anförde redan i sin fördjupade anslagsframställning för 1994/95--1996/97, Bilden av skolan, att verkets pågående undersökningar av skolhälsovården tydde på att antalet personer i skolhälsovården och elevvården minskade. I maj 1994 lade Skolverket fram sin utvärdering av skolhälsovårdens förutsättningar och funktion (rapporterna nr 53 och 54). I rapporterna framhålls att elevers rätt till skolhälsovård och pågående besparingar och organisationsförändringar i kommunerna motiverar att Skolverket följer utvecklingen för skolhälsovården. Utvärderingen bygger på en enkätstudie i 77 kommuner och fallstudier i fem kommuner. Skolverket menar att utvärderingen visar att elevers rätt till skolhälsovård enligt skollagen tillgodoses. I landet som helhet har skolhälsovården inte varit utsatt för några större nedskärningar under läsåren 1991/92 och 1992/93. Däremot drar vissa kommuner ner på sin elevvårdspersonal. Minskningen avser främst skolkuratorer och skolpsykologer vilket indirekt påverkar skolhälsovårdens arbete. Bland skolhälsovårdspersonalen minskar antalet skolläkare. Skolsköterskorna är den personalkategori inom vilken det skett minst neddragningar. Skolverket har funnit att skolhälsovården har ett starkt symbolvärde i form av trygghet och stöd för både elever och skolans personal. Eleverna anser att det viktigaste för dem är att det finns personal med medmänsklighet och en förstående attityd och någon som de kan lita på inom skolhälsovården. Av rapporterna framgår sammantaget att skolhälsovårdens psykosociala insatser bedöms som synnerligen väsentliga.
Skolverkets rapport ger, enligt utskottets mening, stöd för uppfattningen att den nuvarande skolhälsovården i stor utsträckning bärs upp av skolsköterskorna inte minst genom att de bidrar till att ge eleverna trygghet. Skolsköterskans verksamhetsområde synes inte ha minskat, snarare tvärtom. Utredningen ger inte heller belägg för att antalet verksamma skolsköterskor minskat. Utskottet vill framhålla att enligt de principer om mål- och resultatstyrning av skolan som riksdagen beslutat om ankommer det på skolhuvudmännen att förverkliga skollagens intentioner. Kommunerna har ett helhetsansvar för skolverksamheten och är skyldiga att upprätta en skolplan med utgångspunkt i hur man lokalt avser att arbeta för att nå de nationella mål som har satts upp för skolan. Enligt utskottets mening bör kommunerna ges rimliga möjligheter att såväl organisera och utveckla sina uppgifter som ägna sig åt egenkontroll av verksamheten. Det ankommer på Skolverket att följa upp, utvärdera och utöva tillsyn över skolverksamheten. Utskottet är ense med motionären i att skolhälsovårdens förebyggande verksamhet skall prioriteras. Motionärens yrkande får i detta hänseende anses tillgodosett, eftersom det, som ovan angetts, redan framgår av skolans regelverk att verksamheten främst skall vara förebyggande.
Utskottet vill i sammanhanget peka på att Riksdagens revisorer under våren 1994 avslutat sitt granskningsärende om tillsynen av skolan. Enligt riksdagens revisorers förslag angående tillsyn av skolan (förs. 1993/94:RR11) bör Skolverkets tillsyn breddas och inriktas bl.a. på skolhälsovård m.m. Utskottet behandlar revisorernas skrivelse i ett annat betänkande (bet. 1994/95:UbU1).
Utskottet anser med det anförda att riksdagen inte bör göra något särskilt uttalande med anledning av motion 1993/94:Ub307, varför den avstyrks.
Kompetenskrav för rektorer
I motion 1993/94:326 (m) begärs en utredning av kompetenskrav för rektorerna. Motionären hävdar att på senare tid har allt fler skolledare utan pedagogisk kompetens för det aktuella utbildningsstadiet tillsatts och menar därför att det är angeläget att kompetenskraven för skolväsendets rektorer blir fastlagda på samma sätt som för lärarna.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att behörighetsvillkoren för rektorer och lärare är reglerade i 2 kap. skollagen (1985:1100). Enligt 2 § får bara den som genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt anställas som rektor. För att anställas som lärare krävs enligt 4 § att den sökande dels behärskar svenska språket, om det inte finns synnerliga skäl att medge annat, dels har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller beträffande det offentliga skolväsendet, dels genomgått svensk lärarutbildning eller i huvudsak motsvarande utbildning.
Hösten 1990 behandlade riksdagen regeringens proposition om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) som tog upp frågan om behörighetsvillkor för skolledare. Bakgrunden var att riksdagens tidigare beslut om en förändrad styrning av skolan innebar dels en förändrad ansvarsfördelning mellan stat och kommun, dels en förändrad ledningsfunktion i skolan. Beträffande rektors kompetens framhölls i propositionen att med den mycket viktiga roll som rektor kommer att få är det angeläget att till rektor utse personer som har goda förutsättningar att klara dessa uppgifter. Det ansvar som sålunda läggs på rektor förutsätter att denne har allsidig pedagogisk insikt. En sådan kan säkerligen förvärvas på olika sätt, men torde, anfördes det vidare i propositionen, inrymma såväl utbildning som praktisk erfarenhet. Föredragande statsrådet var emellertid inte beredd att kategoriskt säga att det nödvändigtvis måste röra sig om grundläggande lärarutbildning eller praktik som lärare, även om detta självfallet i de flesta fall kommer att vara det aktuella. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen avslog riksdagen en motion vari yrkades att krav på lärarutbildning eller annan likvärdig utbildning normalt skulle ställas vid tillsättning av tjänst som rektor. Utskottet hänvisade därvid till att motionärens förslag fick anses tillgodosett genom de av regeringen uppställda behörighetskraven (s. 23).
Skolledarens och övrig personals kompetensutveckling är en central fråga i skolutvecklingen. Utskottet vill därför kort erinra om följande kompetenshöjande åtgärder som på senare tid aktualiserats för denna personalkategori.
Under riksmötet 1991/92 beslöt riksdagen att en ny statlig rektorsutbildning skulle inrättas (prop. 1991/92:75, bet. UbU20, rskr. 282). Utskottet ansåg att det var principiellt viktigt med en grundläggande rektorsutbildning mot bakgrund av skolledarnas förändrade roll. Skolverket hade i januari 1992 redovisat förslag om en ny statlig rektorsutbildning. Den nya statliga rektorsutbildningen startade höstterminen 1992. Av Skolverkets fördjupade anslagsframställan för treårsperioden 1994/95--1996/97, Verksamhet och inriktning, framgår att ansvaret för utbildningen lagts över på sex högskolor och att en uppföljning av verksamheten visat att efterfrågan på utbildningen beräknades vara stor under de närmaste åren.
I regeringens skrivelse 1993/94:183 Utvecklingsplan för skolväsendet, som riksdagen behandlade under föregående riksmöte (bet. 1993/94:UbU11, rskr. 417), framhölls ledarskapets betydelse bl.a. med anledning av rektors vidgade ansvarsområde. Rektors ansvar för att leda och stimulera det pedagogiska utvecklingsarbetet var uppenbart. Mot bakgrund av de stora krav som i dag ställs på ledningsfunktionen inom skolväsendet menade den dåvarande regeringen att det vore naturligt att anlägga ett helhetsperspektiv på ledarskapsutvecklingen. En ny ledarskapsutbildning, baserad på genomgången såväl statlig rektorsutbildning som kommunal ledarutbildning, borde därför inrättas. Frågor om utformning av sådan utbildning och ansvaret för genomförandet av denna bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Utskottet vill påminna om att ett enigt utskott under våren 1994 tillstyrkte att fortbildningsanslaget ökades med 15 miljoner kronor för att förstärka ledarskapsutveckling och kompetensförsörjning (prop. 1993/94:100 bil. 9, bet. UbU7, rskr. 208). Medlen skall bl.a. användas för rektorsutbildning. Utskottet markerade därvid att man såg positivt på det pågående arbetet med frågor kring lärares och ledares kompetensutveckling i skolan. Utskottet anser alltjämt att det krävs kraftfulla fortbildningsinsatser för att höja kompetensen hos redan verksamma rektorer.
I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på en sammanställning över rektorers utbildningsbakgrund som gjorts av Skolverket. Av denna framgår att av samtliga skolledare (rektor, studierektor och biträdande skolledare) var andelen med "övrig lärarutbildning" år 1991/92 0,9 %, år 1992/93 3,1 % och år 1993/94 7,4 %. Till sådan övrig utbildning räknas bl.a. yrkesvalslärar-, förskollärar-, fritidspedagog- och fritidsledarutbildning. Andelen skolledare med annan utbildningsbakgrund än lärarutbildning var år 1991/92 2,6 %, år 1992/93 5,0 % och år 1993/94 8,8 %.
Utskottet konstaterar att kompetenskraven är högt ställda för en tjänst som rektor. Eftersom verksamheten som skolledare fordrar en stabil pedagogisk grund har, som utskottet uppfattar det, sökande med lärarutbildning eller motsvarande utbildning normalt ett försteg vid urvalet av sökande till en rektorstjänst. Emellertid kan det självklart vara så att en person med en annan bakgrund än den traditionella i det enskilda fallet visar sig bäst lämpad som pedagogisk ledare och chef för en viss skola. Möjligheten till kompletterande rektorsutbildning kan vara av stort värde inte minst för nyanställda rektorer som saknar lärarbakgrund. Utskottet utgår från att uppställda behörighetskrav tillgodoses vid tillsättningen i varje särskilt fall och att tillsättningen sker med saklighet och oväld. Att närmare reglera behörighetskraven är, enligt utskottets mening, inte ändamålsenligt. Någon särskild utredning om kompetenskrav för rektorer som motionären föreslår synes därmed inte motiverad.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion 1993/94:Ub326.
Skolbiblioteken
Flera socialdemokratiska motioner tar upp skolbibliotekens verksamhet.
I motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293 yrkande 2 och 1993/94:Kr307 yrkande 28 begärs att Skolverket och Kulturrådet får i uppdrag att kartlägga landets skolbiblioteksverksamhet. Skolbiblioteken spelar enligt motionärerna en mycket viktig roll i de svenska skolorna och i ett demokratiskt samhälle. I de två förstnämnda motionerna framför motionärerna en oro över att den registrerade utlåningen vid landets skolbibliotek sjunkit med 30 %. Kartläggningen bör leda till att åtgärder kan vidtas för att garantera barn och ungdomar tillgång till litteratur och information.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
Enligt 1 kap. 4 § grundskoleförordningen (SFS 1994:1194) skall grundskolan ha lämpligt fördelade bibliotek. I propositionen om ny läroplan för grundskolan framhöll regeringen att föreskrifterna i grundskoleförordningen bör gälla också i framtiden och garantera att det i varje kommun finns minst ett bibliotek knutet till skolan där (prop. 1992/93:220 s. 14).
Utskottet vill, precis som vid behandlingen av läroplanspropositionen (bet. 1993/94:UbU1 s. 34), framhålla skolbibliotekets centrala roll i modern undervisning. I läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna, som riksdag och regering beslutade om vid föregående riksmöte (Lpo 94 resp. Lpf 94), sägs att eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Därför understryks att studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap är viktiga. Eleverna skall få möjlighet att ta initiativ och ansvar, och de skall också ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem.
Utskottet finner anledning att poängtera skolbibliotekens roll för att kunna tillgodose dessa syften. Kommunerna har det fulla ansvaret för skolans verksamhet och bestämmer därmed mål och ambitionsnivå för skolbiblioteksverksamheten. Det kan då enligt utskottet vara ändamålsenligt att även denna ingår i kommunens samlade biblioteksorganisation.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om rektors övergripande ansvar för verksamheten. I läroplanerna har det slagits fast att rektor har ansvaret för utformningen av skolans arbetsmiljö så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla kunskaper. Sådant stöd kan t.ex. vara bibliotek, datorer och andra hjälpmedel.
Utskottet har inhämtat statistiska uppgifter om skolbiblioteken från Statistiska centralbyrån (SCB). I Folk- och skolbiblioteken 1992 redovisar SCB sin senaste statistik över skolbiblioteken. Redovisningen bygger på insamlade uppgifter om bl.a. hemlån, bokbestånd samt bibliotekens öppethållande. Enligt SCB:s statistik gjordes ca 15,5 miljoner hemlån från skolbiblioteken under läsåret 1991/92. Motsvarande tal för läsåret 1990/91 var 20,0 miljoner. Hemlån av böcker från skolbibliotek minskade sålunda med minst 20 % mellan de båda åren. På grund av felmarginaler i dessa skattningar framhåller SCB dock att det inte helt säkert kan fastslås att någon minskning av hemlån skett under den aktuella tidsperioden.
Statens kulturråd har regeringens uppdrag att genomföra ett handlingsprogram för vidgat deltagande i kulturlivet. Även Skolverket har medverkat i uppdraget. En viktig del av uppdraget avser hur barn- och ungdomskultur kan främjas i olika sammanhang. Av Kulturrådets förenklade anslagsframställning för 1995/96 framgår bl.a. följande. I Kulturrådets underlag till Socialstyrelsens rapport om barn och ungdomars villkor har rådet särskilt uppmärksammat skolbiblioteken. Av rådets analys framgår bl.a. att antalet skolbibliotekscentraler minskade med ca 10 % under 1992. På vissa håll får folkbiblioteken ta över ansvaret för skolbiblioteken. I det program för kultur för barn och ungdom som Kulturrådet presenterade våren 1994 beskrivs skolbibliotekens förändrade villkor mot bakgrund av kommunernas ekonomiska situation. Lärarbibliotekarie- och skolbibliotekarietjänster har dragits in och medieanslag minskat. Denna tendens fortsatte under år 1993. I rapporten konstateras vidare att skolbibliotekets roll i undervisningen varierar mellan olika skolformer och stadier. Programmet behandlar utförligt hur samverkan mellan kulturliv och skola skall förstärkas, t.ex. hur Kulturrådet skall samverka med Skolverket för att ta fram undervisningsmaterial och ge stöd till utvecklingsprojekt. Enligt Kulturrådets bedömning saknas både en tydlig målsättning för skolbiblioteken och en samlad kunskap om deras aktuella situation. Kulturrådet är berett att genomföra en kartläggning av skolbiblioteksverksamheten samt att medverka i ett arbete med att upprätta ett långsiktigt handlingsprogram. För att förstärka rådets möjligheter att göra systematiska utvecklingsinsatser framför allt inom skolbiblioteksområdet föreslår rådet en ökning av anslaget till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet med 1 500 000 kr för budgetåret 1995/96.
Utskottet har ovan betonat skolbibliotekens betydelse i undervisningen. Det är av stor vikt att arbetsformerna i skolan utformas så att biblioteken används flitigt. Enligt utskottets mening bör informationssökning och bibliotekskunskap inte ses isolerade utan integreras i den ordinarie undervisningen. Därför måste både lärare och elever ges kunskaper och färdigheter i att använda bibliotek och andra informationskällor. Självklart försvåras detta om bokbestånden skärs ned och skolbibliotekscentraler stängs. Utskottet ser därför positivt på den uppmärksamhet som Statens kulturråd riktar mot landets skolbibliotek. Utskottet utgår från att Skolverket inom ramen för sin uppföljande verksamhet och som tillsynsmyndighet bevakar och ger akt på skolbibliotekens situation.
Utskottet erinrar om att kulturens roll i skolan betonades i regeringsförklaringen i oktober 1994. I anslutning därtill berördes även frågan om en bibliotekslag.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293 yrkande 2 och 1993/94:Kr307 yrkande 28.
Lantbruks- och trädgårdsutbildningen
Enligt motion 1993/94:Ub320 (m) är det högst osäkert om den utbildning som svenska ungdomar får i dag på lantbruks- och trädgårdsområdet motsvarar de ökade krav som verkligheten ställer. Motionärerna redovisar i korthet utbildningsvägarna i Tyskland, från treårig grundutbildning till lantbrukare fram till universitetsexamen som agronom med mellanformerna statligt godkänd driftledare, "Landwirtschaftsmeister", statligt utexaminerad lantbrukare och diplomingenjör (fackhögskola). De menar att nivån på den svenska utbildningen måste höjas, i varje fall vad gäller de lägre och mest förekommande utbildningarna. En läroplan behövs med klart uttalade krav i fråga om utbildningens kvalitet och utformning. För att åstadkomma detta behöver en jämförande studie göras mellan svensk lantbruks- och trädgårdsutbildning och de utbildningar på området som ges i EU-länderna.
Utskottet vill peka på att bland de nationella programmen inom den reformerade gymnasieskolan finns naturbruksprogrammet som är treårigt och yrkesförberedande. Detta ersätter med början läsåret 1992/93 de tidigare tvååriga jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdslinjerna, inkl. försöksverksamheten med treårig naturbrukslinje, samt vissa specialkurser. Särskilda programmål för gymnasieskolans nationella program, vari anges krav på utbildningen inom bl.a. naturbruksprogrammet, har fastställts av regeringen att gälla fr.o.m. den 1 juli 1994 (Skolverkets författningssamling, SKOLFS, 1994:8). Regeringen har vidare fastställt kursplaner i kärnämnen och Skolverket kursplaner i de olika karaktärsämnena (SKOLFS 1994:9 och 10).
Skolverket arbetar för närvarande med revidering av kursplaner för påbyggnadsutbildningar och utveckling av nya sådana utifrån gymnasieskolans program. Enligt uppgift beräknas dessa kursplaner kunna fastställas senast våren 1995. Från Skolverket har utskottet inhämtat att yrkesnämnderna för lantbruket och trädgårdsnäringen fört fram behov av insatser för kompetensutveckling inom naturbrukssektorn. De åberopar att produktionen och verksamheten blir alltmer kunskapsintensiv, samtidigt som näringen får ökad internationell konkurrens. Nämnderna har också anmärkt att nuvarande ordning i fråga om interkommunal ersättning innebär att för branschen viktiga utbildningar inte kommer till stånd.
Genom regeringsbeslut i april 1994 tillkallades Utredningen om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning (jfr prop. 1993/94:177 s. 44 f., bet. UbU12 s. 50 f.). Enligt direktiven (dir. 1994:36) bör den särskilde utredaren pröva vilka olika insatser som kan behövas för att stimulera tillväxten av den kvalificerade yrkesutbildningen. I uppdraget ingår att bedöma vilka avgränsningar som kan vara ändamålsenliga mellan den akademiska högre utbildningen, gymnasieskolan och komvux å ena sidan och den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen å den andra. Det står därvid utredaren fritt att föreslå förändringar i tillhörigheten för befintliga utbildningar. Tillträdesfrågorna till de nuvarande påbyggnadsutbildningarna inom komvux är enligt direktiven ett särskilt problem, eftersom antagning till en utbildning i en annan kommun än hemkommunen ofta beror på om hemkommunen vill betala. Utredaren skall behandla dessa tillträdesfrågor. Enligt uppgift skall utredaren redovisa sina förslag senast vid årsskiftet 1994/95.
Utskottet har inte kunnat finna att någon jämförelse gjorts i Sverige på senare år mellan olika europeiska lantbruksutbildningar. Någon sådan jämförande studie är utskottet inte heller berett att förorda. Pågående utrednings- och utvecklingsarbete bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet antar att i utredningssammanhangen också görs vissa internationella utblickar. Med det anförda anser utskottet att riksdagen bör avslå motion 1993/94:Ub320.
Nordisk språkexamen
I motion 1993/94:Ub324 (fp) begärs att riksdagen uttalar sig för att ett nordiskt samarbetsprojekt rörande en gemensam språkexamen skall stödjas av Utbildningsdepartementet och Skolverket. Frågan bör också tas upp i Nordiska rådet. Motionärerna hävdar att det förekommer att bl.a. svenska ungdomar som vill studera i England och USA m.fl. länder inte får sina gymnasiebetyg i språk godtagna av värdlandet. Ungdomarna måste då på egen bekostnad avlägga någon internationellt accepterad språkexamen. Det nordiska projektet, Nordic Foreign Language Examination in English (NFLE), syftar till att ta fram för Norden gemensamma prov för examensbevis i engelska språket, på längre sikt även i franska och tyska, och att verka för att denna examen accepteras internationellt som bevis på fullvärdiga språkkunskaper.
Utskottet har i ärendet inhämtat följande.
Det samordnande ansvaret för NFLE-projektet har avdelningen för språkpedagogik vid Göteborgs universitet. Projektet är utarbetat i samråd med företrädare för olika universitet i Norden. Enligt planerna skall prövningar för examen kunna genomföras på i princip alla gymnasieskolor i de nordiska länderna. Examen skall ligga på en hög nivå och beräknas kunna avläggas av ca 10 % av en elevpopulation. Kostnaderna bör i huvudsak täckas av allmänna medel med endast en mindre avgift för eleven. En lärare vid varje skola bör erbjudas att genomgå en särskild fortbildningskurs med inriktning på främst prövning av muntlig språkfärdighet. Erfarenheter av provverksamheten kan på sikt användas inom lingvistisk forskning.
En ansökan om anslag till projektet avslogs av Nordiska samarbetsnämnden för humanistisk forskning (NOS-H) vid dess möte i juni 1993. Avslaget motiverades med att NFLE inte är forskningsrelaterat och därför faller utanför nämndens stödverksamhet. I maj 1994 beslutades vid ett sammanträde på Skolverket -- med representanter från Finland och Island närvarande -- att lägga planerna på ett nytt nordiskt språkcertifikat åt sidan. Projektet får inte längre stöd av övriga nordiska länder.
I fortsättningen inriktas arbetet på att utreda möjligheterna att, i stället för NFLE, i ökad utsträckning erbjuda elever något av de internationella språkcertifikaten, i första hand de brittiska Cambridge-proven och det amerikanska TOEFL (Test of English as a Foreign Language). Tillgängligheten till Cambridge-proven är redan i dag relativt god. I Sverige har Folkuniversitetet genom avtal rätt att anordna examination. Proven genomförs på flera platser i landet och vid ett flertal tillfällen. Nu eftersträvar de NFLE-projektansvariga att förhandla fram ett omfattande utbud av provtillfällen till låga avgifter. Vidare undersöks andra frågor som ansågs centrala i diskussionerna om NFLE, nämligen vilka möjligheter till fortbildning av lärare och till forskning som skulle kunna erbjudas vid en ökad tillgång till Cambridge-proven.
Enligt vad utskottet erfarit handlar det inför utlandsstudier ofta om att utländska läroanstalter har svårt att definiera vad de svenska betygen och kursplanerna i gymnasieskolan står för. Skolverket utarbetar material på engelska över programmål, kursplaner och betyg som svenska studenter kan bifoga till den utländska läroanstalten. När det därutöver gäller särskilda krav på språkkunskaper för antagning av utländska studerande varierar dessa från land till land och mellan olika läroanstalter. Vanligast förekommande är att universiteten vill att den utländska studeranden skall ha ett internationellt erkänt språkcertifikat.
Utskottet noterar att det nordiska projektet om en gemensam språkexamen, som motionärerna förespråkar, nu inte är aktuellt. Tillgång till prov för internationella språkcertifikat finns i Sverige. Arbete pågår som nämnts med att öka tillgängligheten. Något initiativ från riksdagens sida är således inte påkallat, varför motion 1993/94:Ub324 avstyrks.
Punktskriftsundervisning för vuxna
I motion 1993/94:Ub316 (v) sägs att vuxna synskadade inte längre kan lära sig punktskrift, som är det enda skriftspråk som finns för blinda. Bakgrunden är att undervisning i punktskrift inte självklart ses som en rehabiliteringsmöjlighet. Skolverket bör enligt motionärerna få i uppdrag att skapa förutsättningar för att punktskriftsundervisning för vuxna bedrivs inom ramen för den grundläggande vuxenutbildningen.
Utskottet noterar att problemet med ny-synskadades möjligheter att få undervisning i punktskrift har uppmärksammats i riksdagen även under riksmötet 1992/93. I sitt svar på en fråga i kammaren i november 1992 underströk dåvarande socialministern vikten av att svårt synskadade ges möjligheter att lära sig använda punktskrift. Fram till 1980 hade sådan utbildning givits i de särskilda omställnings- och träningskurser (OT-kurser) som anordnats i Arbetsmarknadsstyrelsens och Skolöverstyrelsens regi. Socialministern uttryckte som sin principiella uppfattning att utbildning och träning i punktskrift borde kunna ges inom all rehabilitering för synskadade. Den planerade handikappreformen borde enligt hans bedömning ge goda möjligheter att utveckla bl.a. rehabiliteringen för synskadade, och han var därför inte beredd att vid detta tillfälle ta några ytterligare initiativ beträffande punktskriftsundervisningen.
Beslut om handikappreformen fattades våren 1993 (prop. 1992/93:159, bet. SoU19, rskr. 321). Då infördes ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) varigenom landstinget åläggs skyldighet att erbjuda invånarna bl.a. rehabilitering. Samtidigt beslutade riksdagen om ett särskilt statligt stimulansbidrag under fyra år för att påskynda utvecklingen inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 1994, och stimulansbidraget betalades ut för första gången i april 1994.
Samma problem som i förevarande motion togs upp våren 1993 i motion 1992/93:So423 (fp), där motionären anförde att någon instans måste få det samlade ansvaret. Var detta ansvar skulle läggas gav motionären dock inte något förslag om. Socialutskottet avstyrkte motionen med hänvisning till det nyss nämnda särskilda stimulansbidraget, och riksdagen följde utskottets förslag (bet. SoU19, rskr. 321).
Den förevarande motionen anger den grundläggande vuxenutbildningen som den organisation inom vilken undervisningen i punktskrift för vuxna bör höra hemma. Enligt 11 kap. skollagen (1985:1100) syftar grundläggande vuxenutbildning till att ge vuxna sådana kunskaper och färdigheter som de behöver för att delta i samhälls- och arbetsliv, samt också till att möjliggöra fortsatta studier (2 § första stycket). Varje kommuninnevånare har rätt att delta i grundläggande vuxenutbildning från och med andra kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, om han saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan och är bosatt i landet (10 § första stycket). Kommunen ansvarar för att den som har rätt till grundläggande vuxenutbildning och önskar delta, får det (8 §). Utskottet uppfattar motionärernas avsikt så att punktskriftsundervisningen, genom att anordnas inom den grundläggande vuxenutbildningen, skulle bli en rättighet för den vuxne som genom att drabbas av synskada förlorat sina grundläggande färdigheter i att läsa och skriva. Ansvaret för att tillhandahålla undervisningen skulle falla på kommunen.
Utbildningsutskottet delar motionärernas och den förutvarande socialministerns uppfattning om vikten av att vuxna som drabbas av synskada får lära sig punktskrift. Antalet ny-synskadade uppgår enligt vad utskottet erfarit till ca 50 personer per år. Eftersom det rör personer som tidigare i livet lärt sig att läsa och skriva vanlig skrift, anser utskottet att det är naturligt att betrakta undervisningen i punktskrift som en rehabiliteringsinsats. Landstingets numera lagfästa ansvar för rehabilitering avser alla slag av funktionshinder. Några erfarenheter har ännu inte kunnat insamlas om effekterna av det ovan nämnda nya stimulansbidrag till vilket socialutskottet hänvisade våren 1993. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte nu finns anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande om hur punktskriftsundervisningen för vuxna bör anordnas. Riksdagen bör således avslå motion 1993/94:Ub316.
Vuxenstudiegaranti
Både från rättvisesynpunkt och med tanke på behovet av väl utbildade människor bör vuxna enligt motion 1993/94:Kr411 (v) yrkande 2 på sikt garanteras rätt till grundutbildning motsvarande treårigt gymnasium. Denna skall kunna erhållas inom komvux eller vid folkhögskola. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om detta.
Utbildningsutskottet vill med anledning av yrkandet anföra följande.
I samband propositionen Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) behandlade riksdagen ett motionsyrkande om att den grundläggande vuxenutbildningen -- som kommunen är skyldig att tillhandahålla -- skulle omfatta inte bara grundskolenivån utan också gymnasieskolans kärnämnen. Yrkandet avslogs. Under de år som gått sedan våren 1991 har medvetenheten växt sig allt starkare om behovet av en allmän kompetenshöjning i den vuxna befolkningen, bl.a. för att stärka Sveriges konkurrenskraft i förhållande till jämförbara länder. I Utbildningsdepartementets diskussionsunderlag Agenda 2000 -- Kunskap och kompetens för nästa århundrade (Ds 1994:35) uppställs som mål bl.a. att vuxna skall tillförsäkras rätt till kunskapskomplettering som i princip motsvarar gymnasieskolans kärnämnen för att därigenom kunna ta på sig ansvaret för nya och mer kvalificerade arbetsuppgifter. Därvid sägs att de viktigaste ämnena i detta sammanhang är svenska, engelska och matematik. Med hänvisning till detta gav den förra regeringen i september innevarande år ett uppdrag till Statskontoret att föreslå vilken omfattning av utbildning, exempelvis uttryckt i gymnasiepoäng, som en individ bör ges rätt till. Statskontoret skall också föreslå en modell för bidrag till denna utbildning, som dels blir ett incitament för skilda utbildningsanordnare, både privata och offentliga, att erbjuda utbildningen, dels gör det möjligt för individerna att välja utbildningsanordnare. Riksdagen gav vidare vid föregående riksmöte regeringen till känna att en vuxenutbildningsutredning bör tillsättas under innevarande kalenderår (bet. 1993/94:UbU12, rskr. 399). Utskottet utgår från att så kommer att ske.
Utskottet, som delar uppfattningen om vikten av en allmän kompetenshöjning i den vuxna befolkningen, anser mot bakgrund av det anförda att något tillkännagivande i enlighet med motion 1993/94:Kr411 yrkande 2 inte behövs. Riksdagen bör således avslå yrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skolhälsovården att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub307,
2. beträffande kompetenskrav för rektorer att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub326,
3. beträffande skolbiblioteken att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub350, 1993/94:Kr293 yrkande 2 och 1993/94:Kr307 yrkande 28,
4. beträffande lantbruks- och trädgårdsutbildningen att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub320,
5. beträffande nordisk språkexamen att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub324,
res. (c, fp)
6. beträffande punktskriftsundervisning för vuxna att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub316,
7. beträffande vuxenstudiegaranti att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr411 yrkande 2.
Stockholm den 17 november 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Berit Löfstedt
I beslutet har deltagit: Berit Löfstedt (s), Beatrice Ask (m), Bengt Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Rune Rydén (m), Ingegerd Wärnersson (s), Andreas Carlgren (c), Agneta Lundberg (s), Ulf Melin (m), Torgny Danielsson (s), Britt-Marie Danestig-Olofsson (v), Tomas Eneroth (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kds), Majléne Westerlund Panke (s) och Conny Sandholm (fp).
Reservation
Nordisk språkexamen (mom. 5)
Andreas Carlgren (c) och Conny Sandholm (fp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att det nordiska projektet om en gemensam språkexamen hitintills inte rönt någon direkt framgång. Tillgång till prov för internationella språkcertifikat finns i Sverige. Arbete pågår med att öka tillgängligheten. Sveriges kommande medlemskap i Europeiska unionen och en på denna grund intensifierad nordisk samverkan påkallar dock att nya initiativ tas för att få fram en nordisk språkexamen. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub324 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande nordisk språkexamen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub324 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,