Vissa sjöfartspolitiska åtgärder
Betänkande 1992/93:TU12
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU12
Vissa sjöfartspolitiska åtgärder
Innehåll
1992/93
TU12
Sammanfattning
Riksdagen beslutade i april 1992 att det s.k. rederistödet skulle avvecklas per den 1 juli 1992. Enligt proposition 1992/93:128, som utskottet behandlar i detta betänkande, bör stödet återinföras i huvudsakligen samma omfattning som tidigare, i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart. För ändamålet föreslås en medelsanvisning på 360 miljoner kronor för innevarande budgetår. Vidare föreslås att kravet på tillstånd för anställning av utländskt sjöfolk avskaffas för fartyg i fjärrfart. För övriga fartyg öppnas arbetsmarknaden för s.k. EES-medborgare. Dessa förslag innebär ingen ändring i det förhållandet att det vid anställning på svenska fartyg i princip gäller svenska villkor. Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag och avstyrker ett yrkande i en nyd-motion och en motion av Sten Söderberg (-) om avslag på propositionen. Mot bakgrund av att EES-avtalet inte kommer att träda i kraft den 1 januari 1993 föreslår utskottet emellertid en viss omarbetning av det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg. Vidare avstyrker utskottet ett annat nyd-yrkande om att riksdagen nu bör besluta om införande av ett svenskt internationellt fartygsregister. Slutligen avstyrker utskottet en s-motion om att regeringen senast i nästa budgetproposition bör förelägga riksdagen förslag om en långsiktig sjöfartspolitik.
Till betänkandet är fogat en nyd-reservation och en s-reservation.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:128 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder 1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg, 2. att riksdagen till Bidrag för svenska rederier på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 360000000 kronor. Vidare föreslår regeringen att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts angående den framtida inriktningen av sjöfartspolitiken.
Ett av utskottet utarbetat lagförslag är fogat som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
1992/93:T20 av Ian Wachtmeister och Kenneth Attefors (båda nyd) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att de ursprungliga intentionerna som de avspeglas i Kommunikationsdepartementets promemoria Ds 1992:21 genomförs efter att ha kompletterats och ändrats enligt motionen, 2. att riksdagen avslår proposition 1992/93:128.
1992/93:T21 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:128.
1992/93:T22 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig sjöfartspolitik.
Utskottet
1 Bakgrund
1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ
På grundval av ett utskottsinitiativ uttalade riksdagen i december 1987 att regeringen skyndsamt borde förelägga riksdagen förslag till långsiktiga åtgärder som skulle göra det möjligt att bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). I riksdagsbeslutet framhölls att den svenska handelsflottan snabbt hade minskat och att den utvecklingen var ägnad att inge allvarlig oro i fråga om möjligheterna att behålla en svensk handelsflotta för att trygga vår transportförsörjning i krissituationer. De erforderliga sjöfartspolitiska åtgärderna skulle visserligen innebära kostnader för staten, konstaterades det i beslutet, men den nackdelen uppvägdes av fördelarna av att inom landet kunna bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning. Vidare framhölls att näringen var väsentlig inte bara från beredskapssynpunkt, utan att den också bidrog till att stärka Sveriges bytesbalans genom det s.k. sjöfartsnettot, som då uppgick till ca 7 miljarder kronor. Sysselsättningsaspekterna berör även -- erinrade riksdagen -- inte endast de ombordanställda utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter än själva fartygsdriften.
1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av rederistöd
Våren 1988 framlade regeringen, i enlighet med riksdagens önskemål, förslag till vissa sjöfartspolitiska åtgärder i proposition 1987/88:129. I den propositionen framhölls att den viktigaste förklaringen till den svenska handelsflottans negativa utveckling var alltför höga bemanningskostnader och att dessa hade en avgörande betydelse för konkurrenskraften i förhållande till ett ökande antal fartyg under bekvämlighets- eller lågkostnadsflagg. Konkurrenskraften skulle kunna stärkas om man i Sverige -- liksom i t.ex. Norge och Danmark -- införde ett internationellt fartygsregister. Kännetecknande för sådana register är att de skapar möjlighet att anställa utländska besättningar på fartyg enligt s.k. lokala avtal, dvs. avtal som tecknas med de fackliga organisationerna i sjöfolkets hemländer. I propositionen konstaterades emellertid att sjöarbetsmarknadens parter inte var eniga om en sådan lösning. Regeringen sade sig inte heller för egen del vara beredd att förorda ett svenskt internationellt fartygsregister. Vad regeringen i stället föreslog -- och riksdagen ställde sig bakom -- var att man skulle införa ett särskilt stöd till svenska rederier för att sänka den del av deras bemanningskostnader som avser sociala avgifter (bet. 1987/88:TU27, rskr. 337). Bidraget infördes fr.o.m. den 1 januari 1989 med 38000 kronor per helårsanställd sjöman, sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Med fjärrfart avses sjöfart huvudsakligen i området bortom en tänkt linje över Skagerrak mellan Hanstholm på Jyllands nordkust och Lindesnäs på Norges sydkust eller bortom Cuxhaven, som är beläget vid Elbes mynning och därmed i närheten av Kielkanalens västra inlopp. Med den angivna definitionen av fjärrfart kunde stödet omfatta huvuddelen av den svenska handelsflottan, dock inte färjesjöfarten till våra grannländer. Hösten 1988 beslöt riksdagen att utöver det nämnda bidraget införa ett särskilt statsbidrag till svenska rederier som motsvarar den sjömansskatt som inbetalas för sjömän sysselsatta på svenska handelsfartyg i fjärrfart (prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85). Riksdagens båda beslut innebar att berörda rederiers bemanningskostnader kunde sänkas med ca 40% och att deras internationella konkurrenskraft ökade i motsvarande mån. Riksdagsbeslutet våren 1988 omfattade en medelsanvisning på 300 miljoner kronor för budgetåret 1988/89 under anslaget Bidrag till svenska rederier. För vart och ett av budgetåren 1989/90, 1990/91 och 1991/92 har under anslaget anvisats 550 miljoner kronor.
1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om upphävande av flagglagen och om avveckling av rederistödet, m.m.
I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken (bet. 1991/92:FiU10, rskr. 108) anmälde regeringen att den ämnade föreslå riksdagen att det år 1988 beslutade rederistödet skulle avvecklas och ersättas med ett svenskt internationellt fartygsregister. I december 1991 beslöt riksdagen att upphäva den s.k. flagglagen, dvs. lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp (prop. 1991/92:64, bet. TU6, rskr. 89). En första version av lagen hade införts år 1977 i avsikt bl.a. att förhindra att svenskägda fartyg registrerades under bekvämlighetsflagg. Med stöd av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg -- även den kallad flagglagen -- kunde överlåtelser som medförde att fartyget upphörde att vara svenskt förbjudas. Särskilt avsågs fall då det svenska rederiet även efter överlåtelsen hade kvar den ekonomiska och driftsmässiga kontrollen över fartyget. Lagen var tidsbegränsad men giltighetstiden förlängdes åtskilliga gånger fram till dess att en ny flagglag trädde i kraft den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:22, bet. TU8, rskr. 63). Enligt den nya flagglagen skulle vid tillståndsprövningen huvudvikten läggas vid hänsynen till den svenska beredskapen. Det ansågs från beredskapssynpunkt angeläget att det fanns såväl ett tillräckligt antal fartyg under svensk flagg som aktiva svenska sjömän att bemanna dem med. Även den lagen gav emellertid utrymme för förbud mot överlåtelser med bibehållet driftsinflytande i ungefär samma utsträckning som tidigare lagstiftning. I april 1992 beslöt riksdagen att per den 1 juli 1992 avveckla det rederistöd som riksdagen hade beslutat om år 1988 (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186). 200 miljoner kronor anvisades emellertid under anslaget Bidrag till svenska rederier för innevarande budgetår för att täcka vissa kvardröjande kostnader. I den nämnda propositionen anmäldes vidare att regeringen avsåg att senare under våren förelägga riksdagen förslag till nya förutsättningar för den svenska sjöfarten.
1.4 Departementspromemorian En ny svensk sjöfartspolitik
Av den proposition som utskottet nu har att behandla framgår att man inom Kommunikationsdepartementet upprättat promemorian (Ds 1992:21) En ny svensk sjöfartspolitik och att denna har remissbehandlats. I promemorian, som i propositionen återges i sammanfattning, föreslås en särskild lagstiftning enligt vilken fartyg som huvudsakligen används i fjärrfart skall kunna föras in i en särskild förteckning inom det i 2§ sjölagen (1891:35 s.1) föreskrivna skeppsregistret. För skepp införda i förteckningen skall gälla skattefrihet för ombordanställda och reduktion av de sociala avgifterna med 25 procentenheter. Kravet på tillstånd för anställning av utländskt sjöfolk avskaffas också för sådana fartyg, med undantag för passagerarfartyg. Särskilda avtal skall gälla för arbetsvillkor på i förteckningen intagna skepp, där utlänningar får anställas utan särskilt tillstånd. Sådana avtal skall kunna avvika från föreskrifter som annars är tvingande. Särskilda uppsägningsgrunder skall också gälla, liksom särskilda behörighetsregler för vissa befattningar.
2 Propositionens överväganden och förslag
Föredragande departementschefen erinrar om att flagglagen upphävts och att rederinäringen därigenom fått den frihet vid val av flagg som gäller för övrig näringsverksamhet vid val av verksamhetsland. Denna frihet innebär samtidigt en risk för att svenska handelsfartyg flaggas ut till länder med mer attraktivt kostnadsläge. Därför finns det skäl som talar för att Sverige, i likhet med bl.a. våra nordiska grannar, inför ett andra register med möjlighet att anställa utländskt sjöfolk på lokala villkor. Sjöarbetsmarknadens parter är emellertid inte eniga om en sådan lösning. Ett genomförande av promemorians förslag skulle, framhåller departementschefen, otvivelaktigt innebära en avsevärd förbättring av sjöfartens konkurrensläge -- men samtidigt en risk för att antalet svenska sjömän inom fjärrsjöfarten minskar. Mot denna risk måste dock vägas en annan risk, nämligen att ett stort antal fartyg flaggas ut om inte utländska sjömän kan anställas på lokala villkor. Därmed försvinner kanske ett ännu större antal arbetstillfällen. Sjöarbetsmarknadens parter har nyligen -- fortsätter departementschefen -- träffat en överenskommelse om rationaliseringar och andra åtgärder som enligt parternas beräkning kommer att medföra kostnadssänkningar på i genomsnitt 15%. Med ekonomiska åtgärder från statens sida, innefattande skattebefrielse och nedsättning av lagstadgade socialavgifter med 18 procentenheter, skulle enligt parterna en sammanlagd kostnadsminskning kunna uppgå till i genomsnitt ca 40%. Det finns enligt departementschefen anledning att ta fasta på överenskommelsen och den vilja till samförstånd som parterna har visat i det nämnda avseendet. Går det att genom olika åtgärder nå den kostnadsminskning som parterna räknar med, förbättras förutsättningarna att bevara och utveckla den svenska fjärrsjöfarten. Departementschefen betonar att de insatser som skulle behövas också från statens sida för att stärka konkurrensförutsättningarna inte är självklara i dagens ansträngda ekonomiska läge. Stödet till sjöfarten utgör ett stöd till en enskild näringsgren som i stort sett saknar motsvarighet inom andra områden. Det finns därför skäl som talar för att stödet, om det nu återinförs i en eller annan form, avvecklas så snart det låter sig göra. Samtidigt måste beaktas att stöd i olika former förekommer i ett antal västeuropeiska länder. Sverige har därför knappast något val, om man vill bevara en sjöfart under svensk flagg. Skulle emellertid parterna inte klara av att nå det rationaliseringsmål som de uppställt i sitt avtal, ökar risken för att näringen -- trots statliga stödinsatser -- slås ut i konkurrensen och att redarna då väljer att driva verksamheten under annan flagg. Mot den angivna bakgrunden är departementschefen inte beredd att förorda någon långsiktig lösning av den svenska fjärrsjöfartens problem. Resultatet av parternas egna åtgärder måste först avvaktas. Visar det sig vid en utvärdering -- sedan parterna haft rimlig tid på sig för att genomföra de åtgärder de enats om -- att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk sjöfart, är departementschefen beredd att återkomma med förslag om en mer permanent insats från statens sida. En utvärdering bör göras före halvårsskiftet 1993. Fram till dess bör gälla ett bidragssystem som i huvudsak ansluter till det som upphörde till följd av riksdagsbeslutet våren 1992.
Propositionens förslag innebär i huvudsak följande. För innevarande budgetår införs ett statligt bidrag till bemanningskostnaderna på fartyg i fjärrfart. 360 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för att finansiera bidraget. Det består av dels återbetalning av den sjömansskatt som redaren skall betala och också har betalat in, dels ett bidrag till socialavgifterna med 38000 kronor för första hälften av budgetåret och med 29000 kronor för andra hälften, allt räknat per helårsanställd sjöman. Utländskt sjöfolk skall få anställas på svenska fartyg i fjärrfart utan tillstånd. För övriga fartyg skall endast s.k. EES-medborgare kunna anställas utan särskilt tillstånd. Särskilda behörighetsregler skall gälla på de fartyg där det finns rätt att anställa utländskt sjöfolk utan särskilt tillstånd. Förslagen innebär bl.a. att lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg ändras i enlighet med ett i propositionen framlagt lagförslag.
Av propositionen framgår att förslagen avseende utlänningars rätt att utan tillstånd arbeta på svenska fartyg inte innebär någon ändring av det förhållandet att det vid anställning på svenska fartyg i princip gäller svenska villkor.
3 Motionsförslagen
I motionerna T20 (nyd) och T21 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på propositionen.
Enligt motion T20 (nyd) bör riksdagen besluta att intentionerna enligt departementspromemorian En ny svensk sjöfartspolitik genomförs efter att ha kompletterats och ändrats på sätt som anges i motionen. Motionärerna framhåller att regeringen efter en fiaskoliknande hantering nu lägger fram förslag som innebär en fortsatt destruktiv sjöfartspolitik. Utflaggningen kommer att fortsätta, betonas det i motionen, och därmed går svenska arbetstillfällen och skatteintäkter förlorade. Motionärerna säger sig inse att ett svenskt internationellt fartygsregister kommer att genomföras förr eller senare och förordar att riksdagen nu inrättar ett sådant med stöd av förslagen i departementspromemorian. Förslagen bör dock modifieras så att det föreskrivs dels att ett fartyg som införs i registret skall ha minst 30% svenska medborgare anställda ombord, dels att ett införande i registret inte skall vara skäl för uppsägning.
I motion T22 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig sjöfartspolitik. Motionärerna säger sig dela regeringens uppfattning i fråga om rederistödets storlek och utformning, men de finner det olyckligt att förslaget därom inte omfattar en längre tid än den som anges i propositionen. Sjöfartsnäringen kräver långsiktiga beslut -- betonar motionärerna -- av såväl ekonomisk som politisk art. En utvärdering av parternas rationaliseringsarbete redan före halvårsskiftet 1993 innebär en alltför snålt tilltagen tidsram för ett så omfattande arbete. I propositionen anges inte heller -- framhålls det i motionen -- vem som skall bedöma effekterna av lämnade förslag och på vilket sätt bedömningen skall gå till. Vidare sägs det ingenting om vad som kommer att ske om parterna inte lyckas bevisa att föreslagna åtgärder leder till rationaliseringar och besparingar. Motionärerna framhåller också att riksdagen har alla möjligheter att bedöma det i propositionen nämnda avtalet mellan sjöarbetsmarknadens parter. Sjöfartsnäringen bör -- betonas det -- snabbt få ett besked om vilka statliga åtgärder som långsiktigt kommer att vidtas till gagn för näringen. Vidare säger motionärerna att man inom EG arbetar med en gemensam sjöfartspolitik som Sverige bör närma sig. Regeringen bör senast i nästa budgetproposition lägga fram förslag till en långsiktig sjöfartspolitik.
4 Utskottets ställningstagande
Vad först gäller motionsyrkandena om avslag på propositionen vill utskottet erinra om att nu gällande riksdagsbeslut innebär att rederistödet har avvecklats per den 1 juli 1992. Åtgärder bör därför nu vidtas i avsikt att vidmakthålla och stärka rederinäringens internationella konkurrenskraft. I första hand åligger det sjöarbetsmarknadens parter att se till att sådana åtgärder genomförs inom ramen för de regler som statsmakterna fastställer. Vad regeringen föreslår är bl.a. en statlig bidragsgivning, som -- i förening med åtgärder från parternas sida -- ytterst syftar till att bevara fjärrsjöfart under svensk flagg. Utskottet finner det angeläget att åtgärder i det syftet vidtas och anser att regeringens förslag kan läggas till grund för överväganden härom. Propositionen bör följaktligen inte avslås, varför yrkandena därom i motionerna T20 (nyd) och T21 (-) avstyrks. Vidare avstyrker utskottet yrkandet i motion T20 (nyd) om att riksdagen nu skall besluta att inrätta ett svenskt internationellt fartygsregister. Med beaktande av sin grundläggande inställning i fråga om parternas ansvar för den svenska handelsflottans internationella konkurrenskraft ser utskottet -- i likhet med departementschefen -- positivt på den överenskommelse de nyligen träffat om rationaliseringar och andra åtgärder i syfte att uppnå kostnadssänkningar med ca 15%. Utskottet kan därför ansluta sig till de överväganden som enligt departementschefen talar för att rederistödet återinförs. Det innebär som nämnts återbetalning av sjömansskatt och ett bidrag till rederiernas sociala avgifter. Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen angivna grunderna för bestämmande av stödets omfattning eller mot anslagsberäkningen och tillstyrker därför den föreslagna medelsanvisningen på 360 miljoner kronor. De lättnader i fråga om möjligheterna att anställa utländskt sjöfolk på svenska fartyg som regeringen föreslår föranleder inte heller någon erinran från utskottets sida. Eftersom EES-avtalet inte kommer att träda i kraft den 1 januari 1993 föreslår utskottet en omarbetning av det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om tillstånd för anställning på fartyg på sätt som framgår av bilagan till detta betänkande. Olika former av stöd till sjöfarten förekommer i ett antal västeuropeiska länder. Detta förhållande, liksom den betydelse svensk sjöfart har i olika hänseenden, motiverar -- som också departementschefen framhåller -- statliga insatser, om sjöfartsnäringen och sjöarbetsmarknadens parter förmår åstadkomma rationaliseringar och nytänkande så att näringen kan utvecklas positivt. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att innan förslag till en långsiktig lösning av den svenska fjärrsjöfartens problem läggs fram, bör resultatet av parternas egna åtgärder avvaktas. En utvärdering av dessa bör, som framhålls i propositionen, göras före halvårsskiftet 1993. Utskottet delar sålunda inte den i motion T22 (s) uttalade uppfattningen att regeringen bör återkomma till riksdagen redan i nästa budgetproposition med förslag till en långsiktig sjöfartspolitik. Vad gäller kravet i den nämnda motionen på att Sverige bör närma sig EG:s sjöfartspolitik, sådan den kan komma att utformas, vill utskottet erinra om att det av riksdagen nyligen godkända EES-avtalet (prop. 1991/92:170, 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18) innebär att goda förutsättningar skapas för en sådan anpassning, när avtalet trätt i kraft. Utskottet anser sålunda att s-motionen inte heller i den delen bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Med det anförda avstyrker utskottet motion T22 (s) och föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad som i propositionen anförs om den framtida inriktningen av sjöfartspolitiken.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T20 yrkande 2 och 1992/93:T21, res. 1 (nyd) - delvis
2. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister att riksdagen avslår motion 1992/93:T20 yrkande 1, res. 1 (nyd) - delvis
3. beträffande medelsanvisning för rederistöd att riksdagen till Bidrag för svenska rederier på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 360000000 kronor,
4. beträffande lagen om tillstånd för anställning på fartyg att riksdagen med anledning av propositionen antar av utskottet i bilaga framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg,
5. beträffande den framtida inriktningen av sjöfartspolitiken att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T22 lämnar utan erinran vad som i propositionen anförs därom. res. 2 (s)
Stockholm den 8 december 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita Jönsson (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp), Tom Heyman (m) och Krister Örnfjäder (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Avslag på propositionen och ett svenskt internationellt fartygsregister (mom.1 och2)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Vad först" och slutar med "internationellt fartygsregister" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T20 (nyd) uttalade uppfattningen att regeringens förslag innebär en fortsatt destruktiv sjöfartspolitik, som innebär att utflaggningen kommer att fortsätta, att svenska arbetstillfällen går förlorade och att skatteintäkterna minskar. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i nämnda motion om avslag på propositionen. Härav följer att även motion T21 (-) med samma yrkande tillstyrks. Utskottet är för sin del övertygat om att ett svenskt internationellt register snarast möjligt måste införas, om vi skall kunna behålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning. De modifikationer av förslagen i departementspromemorian (Ds 1992:21) En ny svensk sjöfartspolitik som föreslås i motion T20 (nyd) synes utskottet utgöra en lämplig kompromiss i intressekonflikten mellan sjöarbetsmarknadens parter och bör följaktligen genomföras i den erforderliga lagstiftningen. I övrigt torde de i promemorian framlagda förslagen kunna läggas till grund för denna lagstiftning. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag härom. Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet med yrkande 1 i motion T20 (nyd) torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T20 yrkande 2 och 1992/93:T21 avslår proposition 1992/93:128,
2. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister att riksdagen med anledning av motion 1992/93:T20 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den framtida inriktningen av sjöfartspolitiken (mom.5)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Ines Uusmann och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Olika former" och slutar med "av sjöfartspolitiken" bort ha följande lydelse: Utskottet har i det föregående betonat sjöarbetsmarknadens parters ansvar för att stärka rederinäringens internationella konkurrenskraft och därmed för att tillgodose det nationella intresset av att kunna bevara en handelsflotta under svensk flagg. Det är emellertid angeläget att slå fast att även staten har ett ansvar att ta. Som framhålls i propositionen förekommer olika former av stöd till sjöfarten i ett flertal västeuropeiska länder. Sverige bör -- så länge som sådant stöd finns -- inte utgöra något undantag i det avseendet. Som framhålls i motion T22 (s) är det vidare angeläget att den mycket kapitalintensiva rederinäringen får verka med långsiktigt gällande statliga spelregler av såväl politiskt som ekonomiskt slag. Regeringens nu framlagda förslag innebär att det är ovisst vad som kommer att ske med rederistödet redan fr.o.m. nästa budgetår. Departementschefen tar inte ställning till frågan om fortsatt stöd i avvaktan på resultatet av en utvärdering av parternas rationaliseringsavtal. Om denna utvärdering upplyses endast att den skall ske före halvårsskiftet 1993. Beskedet är djupt otillfredsställande, inte bara med hänsyn till den knappa tidsfristen utan också för att det -- som framhålls i den nämnda motionen -- lämnar så många frågor obesvarade. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen skyndsamt bör förelägga riksdagen förslag till en långsiktig svensk sjöfartspolitik med klara besked om vad rederinäringen har att rätta sig efter under överskådlig framtid. Vidare vill utskottet understryka vikten av att svensk sjöfartspolitik inriktas så att den närmar sig den sjöfartspolitik man inom EG för närvarande arbetar med att fastställa. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motion T22 (s) torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande den framtida inriktningen av sjöfartspolitiken att riksdagen med anledning av vad som därom anförs i propositionen och motion 1992/93:T22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Utskottets lagförslag
Bilaga
Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg
Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1989:532) om anställning på fartyg skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
En utlänning skall ha tillstånd för att ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes trafik (anställningstillstånd) om inte utlänningen har permanent uppehållstillstånd i Sverige eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.
Kravet på
anställningstillstånd
gäller inte för annan
utlänning som är
medborgare i en stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).
Kravet på
anställningstillstånd
omfattar inte heller annan
utlänning än som avses i
första och andra styckena,
om fartyget huvudsakligen
används i sådan
fjärrfart som avses i 2§
lagen (1958:295) om
sjömansskatt.
Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på anställningstillstånd.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1§ andra stycket, den dag regeringen bestämmer och såvitt avser 1§ i övrigt den 1 januari 1993.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen1 Motionerna2 Utskottet2 1 Bakgrund2 1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ2 1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av rederistöd3 1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om upphävande av flagglagen och om avveckling av rederistödet, m.m.3 1.4 Departementspromemorian En ny svensk sjöfartspolitik4 2 Propositionens överväganden och förslag5 3 Motionsförslagen6 4 Utskottets ställningstagande7 Hemställan8 Reservationer9 Bilaga Utskottets lagförslag12