Vissa sekretessfrågor m.m.
Betänkande 1991/92:KU11
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU11
Vissa sekretessfrågor m.m.
Innehåll
1991/92 KU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:3 om sekretess i svenska kyrkan och en motion som har väckts med anledning av propositionen. Även motioner som har väckts under den allmänna motionstiden 1991 behandlas i betänkandet.
Utskottet tillstyrker det förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) som läggs fram i propositionen. Utskottet lägger även fram förslag till ytterligare ändringar i sekretesslagen, vilka föranleds av regeringens förslag.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats en meningsyttring och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1991/92:3 om sekretess inom svenska kyrkan har regeringen föreslagit att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslaget, som har lagts fram efter hörande av lagrådet, har intagits i en bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motion med anledning av proposition 1991/92:3
I motion 1991/92:K1 av Johan Lönnroth (v) yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:3 om sekretess inom svenska kyrkan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör införas ett moratorium för nya kyrkolagar i avvaktan på ett skiljande av kyrkan från staten.
Motioner från allmänna motionstiden 1991
1990/91:K401 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagreglering så att sekretessen återinförs på så sätt att patienter återigen kan känna sig säkra på att de uppgifter de lämnat i förtroende till en privatläkare inte hamnar i fel händer.
1990/91:K402 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att se över och samordna sekretessreglerna för de yrkesutövare som gör insatser på samma olycksplats.
1990/91:K403 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring i sekretesslagen beträffande föräldraskap.
1990/91:K407 av Björn Samuelson och Karin Söder (v, c) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:K411 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretessreglerna i förskolan och skolan.
1990/91:K415 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en lagändring bör komma till stånd mot missbruk av personuppgifter.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf630.
1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utgallring och sekretessbeläggning av uppgifter i register som inte nyttjas för myndighetsutövning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besvärsrätt vid utlämnande av uppgift.
1990/91:K425 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om ändring av sekretesslagstiftningen innebärande att hemligstämpling av dokument i offentliga upphandlingsförfaranden ej får ske.
Utskottet
Kyrklig församlingsverksamhet
Propositionen
Enligt lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan har den som är prästvigd i svenska kyrkan tystnadsplikt i fråga om det som han har erfarit under enskilt skriftermål (dvs. bikt) eller under själavårdande samtal i övrigt. Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess enligt 7 kap. 4§ andra stycket sekretesslagen (1980:100) för uppgift som enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen. Sådan familjerådgivning som handhas av församlingar eller kyrkliga samfälligheter omfattas av bestämmelsen. Enligt 7 kap. 15§ andra stycket sekretesslagen gäller sekretess i ärende om medlemskap i svenska kyrkan, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon som står honom nära lider men om uppgiften röjs.
Några andra sekretessbestämmelser som uttryckligen omfattar verksamheten inom svenska kyrkan finns inte.
Inom svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet arbetar enligt propositionen inte bara präster utan också andra anställda såsom diakoner och diakonissor, församlingssekreterare, församlingspedagoger, diakoniassistenter, församlingssystrar, församlingsassistenter, assistenter inom sjukhuskyrkan, förskollärare, barntimmeledare och fritidsledare. Dessutom deltar många frivilliga i församlingsarbetet.
Inom svenska kyrkans församlingar är enligt propositionen en stor del av verksamheten av den karaktären att en person som vänder sig till församlingen utgår från att uppgifter som han eller hon lämnar till någon som tjänstgör där inte lämnas vidare. I propositionen anförs vidare att de som har själavårdande uppgifter i församlingarna utan att vara prästvigda har ett stort behov av att kunna försäkra de människor de möter att de har tystnadsplikt. Därigenom kan det för samtalen nödvändiga förtroendet skapas. Även om kyrkans personal hanterar dessa frågor på det förtroendefulla sätt som kan förväntas, framstår det enligt propositionen som en brist att det saknas uttryckliga bestämmelser om sekretess på området.
I propositionen anförs vidare att en inte obetydlig del av församlingsarbetet är av den karaktären att det kan jämställas med arbetet inom socialtjänsten för vilken sekretess gäller enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen. Inom denna del av församlingsarbetet är enligt propositionen behovet av skydd för känsliga uppgifter i fråga om enskilda personer av samma slag som inom socialtjänsten. I propositionen anförs att avsaknaden av uttryckliga sekretessbestämmelser också på detta område framstår som en brist.
Enligt propositionen finns det alltså ett behov av att skapa ett lagstadgat sekretesskydd inom svenska kyrkans församlingsverksamhet. I propositionen föreslås därför att det i sekretesslagen förs in en ny bestämmelse om sekretess i svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet. Enligt bestämmelsen skall sekretess gälla där för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära lider men.
Motionen
I motion 1991/92:K1 av Johan Lönnroth (v) förklarar motionären att svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet är mycket värdefull och att de sekretessregler som föreslås i propositionen är helt rimliga. De borde enligt motionären gälla inom alla trossamfund. Det är enligt motionären samtidigt orimligt att en religiös riktning särbehandlas genom lagstiftning.
Motionären anför att statskyrkosystemet strider mot regeringsformens portalparagraf om de medborgerliga fri- och rättigheterna och att riksdagen redan alltför länge har tolererat undantagsregler för statskyrkan. Riksdagen bör enligt motionären ha ett moratorium för ny lagstiftning om kyrkan och i stället maximalt påskynda frigörelseprocessen (yrkande 2). Motionären anser därför att propositionen bör avslås (yrkande 1).
Utskottets bedömning
Till en början vill utskottet erinra om att frågan om en utvidgning av sekretessen på svenska kyrkans område aktualiserades år 1977 under förarbetena till sekretesslagen men att den då inte genomfördes. Som anförs i propositionen har olika organ inom kyrkan därefter vid flera olika tillfällen begärt en utvidgad sekretess inom församlingsarbetet. I propositionen föreslås nu en sådan utvidgning i fråga om själavårdande och diakonal verksamhet samt i fråga om barn- och ungdomsverksamhet.
En i de flesta fall avgörande förutsättning för att ett själavårdande samtal skall bli meningsfullt är att det som kommer fram där stannar mellan samtalsparterna. För präster i svenska kyrkan gäller därför tystnadsplikt i fråga om vad de har erfarit under sådana samtal. Som anförs i propositionen deltar emellertid även andra än präster i den själavårdande verksamheten. Man kan utgå från att även de iakttar tystnad om de uppgifter om enskildas personliga förhållanden som de då får del av. I likhet med regeringen finner utskottet att det dock framstår som en brist att det saknas uttryckliga föreskrifter om sekretess i dessa fall.
Som vidare anförs i propositionen kan församlingarnas diakonala verksamhet och deras verksamhet bland barn och ungdomar jämställas med arbete som bedrivs inom socialtjänsten. Gemensamt för dessa olika verksamheter är att det där kan förekomma uppgifter av känslig natur om enskildas personliga förhållanden. För socialtjänsten gäller sekretess enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen. Utskottet delar regeringens uppfattning att behovet av skydd för känsliga uppgifter i fråga om enskilda personer är av samma slag inom denna del av församlingarnas verksamhet som inom socialtjänsten. I likhet med regeringen finner utskottet att avsaknaden av uttryckliga sekretessregler framstår som en brist också på detta område.
Utskottet anser således i likhet med regeringen att det finns ett behov av att skapa ett lagstadgat sekretesskydd inom svenska kyrkans församlingsverksamhet.
När det gäller den närmare utformningen av ett sådant sekretesskydd finner utskottet i likhet med regeringen att sekretessen inte bör knytas till vissa befattningshavare utan till en viss verksamhet. Själavårdande och diakonal verksamhet samt barn- och ungdomsverksamhet bör, som regeringen föreslår, kunna få den sammanfattande benämningen församlingsvårdande verksamhet. Med hänsyn till vad som anförts om motivet till sekretesskyddet bör enligt utskottets mening med församlingsvårdande verksamhet i detta sammanhang förstås dels den rent själavårdande verksamheten, dels sådan diakonal verksamhet och sådan barn- och ungdomsverksamhet som normalt motsvaras av verksamhet inom socialtjänsten. Det sagda innebär således att en fritidsverksamhet för barn och ungdom, som kyrkan bedriver och som inte kan jämställas med arbete inom socialtjänsten, inte heller utgör sådan församlingsvårdande verksamhet som det här är fråga om.
Som anförs i propositionen bör det föreslagna sekretesskyddet ha samma omfattning som sekretesskyddet inom socialtjänsten. Sekretess bör därför gälla inom svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet för uppgifter om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära lider men. Sekretessbestämmelsen bör således utformas på det sätt som regeringen har föreslagit. Härutöver krävs emellertid några ändringar i 14 kap. sekretesslagen som inte berörs i propositionen.
I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen. Enligt 2§ fjärde stycket hindrar sekretess således inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter. För uppgift som omfattas av socialtjänstsekretess gäller detta enligt paragrafens femte stycke endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Socialtjänstsekretess hindrar dock enligt samma stycke inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken (brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid och sexualbrott) mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.
I 3 § första stycket finns en bestämmelse som innebär en mycket vittgående begränsning av den sekretess som gäller mellan myndigheterna. Enligt den bestämmelsen får en myndighet lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Enligt paragrafens andra stycke gäller detta dock inte i fråga om socialtjänstsekretessen.
Enligt utskottets mening bör bestämmelserna i 2§ femte stycket och 3§ andra stycket kompletteras så att vad som där föreskrivs i fråga om sekretessbelagda uppgifter inom socialtjänsten också skall gälla i fråga om sekretessbelagda uppgifter inom svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionens lagförslag med de tillägg som utskottet nu har förordat. Utskottet avstyrker därmed yrkandet om avslag på propositionen i motion 1991/92:K1 (yrkande 1). Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte vill förorda något moratorium för ny lagstiftning som rör svenska kyrkan. Utskottet avstyrker yrkandet härom i motion 1991/92:K1 (yrkande 2).
I bilaga 2 till detta betänkande lägger utskottet fram förslag till ändringar i 14 kap. sekretesslagen.
Privatläkarjournaler
Bestämmelser om sekretess inom hälso- och sjukvårdsverksamhet till skydd för den enskildes intressen finns i 7 kap. 1§ sekretesslagen. Enligt paragrafen gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
Med hälso- och sjukvård förstås främst den öppna och slutna sjukvård som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Hit hör också den förebyggande medicinska hälsovården. Som exempel kan anges verksamheterna vid mödra- och barnavårdscentralerna och vid den psykiska barn- och ungdomsvården. Tandvård innefattas också i hälso- och sjukvård. Bestämmelsen är tillämplig på sådan hälso- och sjukvård som bedrivs i andra förvaltningar, t.ex. inom skolan, socialtjänsten, kriminalvården, försvarsmakten och företagshälsovård i det allmännas verksamhet.
För hälso- och sjukvårdssekretessen gäller ett s.k. omvänt skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider men. Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.
För personalen vid sjukhus, läkarmottagningar, tandläkarmottagningar m.m. som drivs i enskild regi gäller inte sekretesslagen. För dem tillämpas lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. I lagen anges vad som avses med hälso- och sjukvårdspersonal. Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen får inte obehörigen röja vad han i sin verksamhet har erfarit om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning (6§). Enligt förarbetena till denna lydelse av paragrafen skall det i princip råda samma sekretess inom den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som bedrivs inom det allmänna (prop. 1980/81:28 s.22).
Enligt patientjournallagen (1985:562) skall vid vård, undersökning och behandling av patienter inom allmän och enskild hälso- och sjukvård föras patientjournal. Journalen skall föras för varje patient och får inte vara gemensam för flera patienter.
När en privatpraktiserande läkare eller tandläkare avlider eller hans verksamhet upphör av andra skäl uppstår frågan vad som skall ske med läkarens eller tandläkarens journaler. Fram till avvecklingen av länsläkarorganisationen år 1981 förekom det att länsläkaren tog över sådana arkiv och lät förvara dem med utnyttjande av länsstyrelsens arkivresurser. Därefter har olika lösningar tillämpats från fall till fall.
I betänkandet (Ds S 1984:18) Journalarkiv utanför den offentliga hälso- och sjukvården och tandvården lägger journalutredningen fram förslag om vad som i dessa fall skall ske med journalerna, om de inte tas om hand på ett för patienterna betryggande sätt. Förslaget innebär att arkivet -- efter beslut av socialstyrelsen -- skall kunna överföras till länsstyrelsen. Enligt förslaget skall samma sekretess gälla för uppgifterna i dessa patientjournaler som gäller för sådana uppgifter inom hälso- och sjukvården.
Enligt en propositionsförteckning som har upprättats inom statsrådsberedningen den 21 oktober 1991 beräknas en proposition om privata journalarkiv bli avlämnad i december månad 1991. Från socialdepartementet har inhämtats att det nämnda betänkandet ligger till grund för propositionsarbetet.
Motionen
I motion 1990/91:K401 av Birgit Henriksson (m) anför motionären att bristen på regler kan medföra att privatläkarjournaler kan komma att arkiveras hos landstingen. Det innebär enligt motionären att ingen i dag kan vara säker på att förtroenden till privatläkare hålls hemliga för den offentliga sjukvården. Motionären efterlyser därför sekretessregler för sådana journaler som överförs till den offentliga hälso- och sjukvården.
Utskottets bedömning
Som framgår av det föregående pågår i regeringskansliet ett arbete med en proposition om journalarkiv. Den fråga som tas upp i motionen omfattas av detta arbete. Utskottet anser att arbetet inte bör föregripas av något ställningsstagande från riksdagens sida och avstyrker därför motion 1990/91:K401.
Räddningsarbete på olycksplatser
Bakgrund
På en olycksplats kan personal från räddningskåren, polisen och hälso- och sjukvården m.fl. gemensamt delta i räddningsinsatserna.
För räddningskårens personal finns inga sekretessbestämmelser.
Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som hänför sig till polismyndighets verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Hos polismyndighet gäller vidare enligt 7 kap. 19§ sekretesslagen sekretess för sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som hänför sig till verksamhet som enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild. För sekretessen gäller ett s.k. rakt skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det kan antas att den enskilde eller någon som står honom nära lider men, om uppgiften röjs. Utgångspunkten för bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att uppgiften skall vara offentlig.
Som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt finns för hälso- och sjukvårdsverksamheten bestämmelser om en strängare sekretess till skydd för den enskildes intressen i 7 kap. 1§ sekretesslagen.
Motionen
I motion 1990/91:K402 av Margitta Edgren (fp) anför motionären att de angivna skillnaderna i sekretess kan försvåra ett samordnat uppträdande på en olycksplats och vara till skada för de människor som är inblandade. Enligt hennes mening bör hälso- och sjukvårdssekretessens omvända skaderekvisit gälla för alla dem som deltar i räddningsinsatser på samma olycksplats.
Utskottets bedömning
För dem som i allmän tjänst deltar i räddningsinsatser på en olycksplats gäller olika sekretessbestämmelser beroende på i vilken verksamhet de normalt är verksamma. Dessa bestämmelser är komplicerade och många gånger svåra att tillägna sig. Att införa särskilda sekretessbestämmelser som är gemensamma för dem som kan komma att delta i arbetet på en olycksplats skulle enligt utskottets mening göra regelsystemet än mer komplicerat och svårtillgängligt. En särskild svårighet i det sammanhanget som utskottet vill peka på är hur begreppet olycksplats skall definieras. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K402.
Uppgifter rörande faderskap
Bakgrund
Bestämmelser om sekretess inom socialtjänsten finns som tidigare nämnts i 7kap.4§sekretesslagen. Inom socialtjänsten gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära lider men. Socialnämnds befattning med ärenden om fastställande av faderskap räknas som socialtjänst.
Liksom i fråga om hälso- och sjukvårdssekretess gäller ett s.k. omvänt skaderekvisit för socialtjänstsekretessen. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften får röjas utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider men. Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.
Regeringsrätten har med stöd av 7 kap. 4 § sekretesslagen i en dom den 7 juni 1989 vägrat en vuxen person att få del av uppgifter i en barnavårdsakt som utvisar vem som kunde vara personens fader.
I samband med riksdagsbehandlingen av proposition 1989/90:107 om godkännande av FN-konventionen om barnens rättigheter uppmärksammades denna sekretessfråga i en motion (1989/90:So50 av Lars Werner (v) m.fl.).
I ett yttrande till socialutskottet över motionen anförde konstitutionsutskottet att det är angeläget att intresset av att en person skall kunna få tillgång till uppgifter om sin börd i möjligaste utsträckning kan tillgodoses. Utskottet erinrade om att barnets intresse att få sådan vetskap har beaktats i inseminationslagen (1984:1140), som ger ett barn som har avlats genom insemination rätt att självt få del av uppgifter om spermagivaren under förutsättning att barnet nått tillräcklig mognad. Enligt utskottet fanns det anledning för regeringen att i lämpligt sammanhang överväga en ändring av sekretesslagen för att tillgodose det nämnda intresset (1989/90:KU8y).
Socialutskottet delade konstitutionsutskottets inställning (1989/90:SoU28).
Vid föregående riksmöte togs frågan upp på nytt. Utskottet hänvisade därvid till sitt tidigare uttalande i yttrandet till socialutskottet (1990/91:KU10).
Inom justitiedepartementet pågår ett arbete med en departementspromemoria angående ändringar i sekretesslagen. Promemorian beräknas bli föremål för remissbehandling under våren 1992. Enligt uppgift från departementet kommer frågan om sekretess beträffande uppgifter om faderskap att behandlas i promemorian.
Motionerna
I motion 1990/91:K403 av Ingrid Andersson m.fl. (s) förklarar motionärerna att det är oacceptabelt att eventuellt men för fadern skall ha större vikt än en människas intresse av att veta sitt biologiska ursprung. De menar att sekretesslagen bör ändras så att det aldrig skall vara möjligt att samhället har uppgifter om en människas identitet utan att kunna lämna ut dem till den det berör. Samma synpunkter förs fram i motion 1990/91:K407 av Björn Samuelson (v) och Karin Söder (c). De anser att det i 7kap. 4 § sekretesslagen bör införas en bestämmelse av innebörd att sekretess ej skall gälla i förhållande till den enskildes barn beträffande uppgifter om föräldraskap som finns inom socialtjänsten.
Utskottets bedömning
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motionerna. Som utskottet tidigare har anfört är det angeläget att intresset att en person skall kunna få tillgång till uppgifter om sin börd tillgodoses i den utsträckning som det är möjligt. Utskottet konstaterar därför med tillfredsställelse att frågan nu bereds i regeringskansliet. Utskottet avstyrker motionerna 1990/91:K403 och 1990/91:K407.
Sekretess mellan förskolan och grundskolan
Bakgrund
För uppgifter i den elevvårdande verksamheten i förskolan gäller socialtjänstsekretess enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen. För socialtjänstsekretessen gäller som framgår av det föregående ett s.k. omvänt skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider men. Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.
Inom det obligatoriska skolväsendet gäller enligt 7 kap. 9§ andra stycket sekretesslagen sekretess i skolans elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden. Ett rakt skaderekvisit gäller. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon som står honom nära lider men om uppgiften röjs. Utgångspunkten vid bedömningen om en uppgift skall lämnas ut är alltså här att uppgiften skall vara offentlig.
Som tidigare nämnts finns det i 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen en allmän bestämmelse om begränsning av sekretessen mellan myndigheterna. Bestämmelsen innebär att en myndighet får lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Enligt en föreskrift i paragrafens andra stycke gäller dock inte detta i fråga om sekretessen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Något sådant undantag görs dock inte för sekretessbelagda uppgifter inom skolans elevvårdande verksamhet.
I betänkandet 1988/89:KU14 behandlades en motion vari begärdes sådana ändringar i sekretesslagen att den elevvårdande verksamheten i förskolan och i den obligatoriska skolan kommer att omfattas av samma sekretessregler.
I ett yttrande över motionen har skolöverstyrelsen anfört att det för skolans del inte förelåg ett så stort behov av uppgifter från sjukvårdens och socialtjänstens sekretessområden att bestämmelsen i 14kap. 3§ sekretesslagen om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet bör göras tillämplig på dessa områden eller att någon annan åtgärd med liknande effekt bör vidtas. De möjligheter som sekretesslagen ger i dag för att tillgodose skolans behov av information är enligt skolöverstyrelsens mening tillräckliga. Det har enligt skolöverstyrelsen omvittnats att lärare på grundskolans första årskurs haft vissa svårigheter att få uppgifter om barn från förskolan inför skolstarten. I många fall har dessa svårigheter dock berott på att tjänstemännen inte tolkat sekretesslagen på ett riktigt sätt. De problem om överföring av uppgifter som kan finnas bör enligt skolöverstyrelsen lösas på samförståndets väg i enlighet med lagens anda. Det har visat sig att detta i de allra flesta fall är möjligt. Det skall enligt skolöverstyrelsen inte heller glömmas att den lågstadielärare, som övertar barnen från barnomsorgen, har möjlighet att själv ha direkt kontakt med föräldrarna.
Med anledning av den nämnda motionen och andra motioner som gällde frågor om sekretess inom och mellan myndigheter på andra vårdområden uttalade utskottet att det fanns behov av en belysning av de problem som hade redovisats i motionerna och i remissyttranden över motionerna. Utskottet ansåg det påkallat att begära en översyn av sekretessreglerna som skulle syfta till en smidigare tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där tillämpningen i dag är till uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och behandlingssynpunkt.
Utskottets uttalande ledde till att det inom justitiedepartementet upprättades promemorian (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheterna på vårdområdet. Promemorian har legat till grund för vissa ändringar i sekretesslagen som beslutades under föregående riksmöte (prop. 1990/91:111, KU34, rskr. 257).
I promemorian anförs att det vid den uppföljning som har gjorts inom justitiedepartementet från en del håll har framhållits att det skulle vara värdefullt om lärarna i grundskolans lågstadium informerades om allvarliga problem hos barn. Sådan information borde lämnas av förskolan. Det sägs också att synpunkter även hade framförts att någon uppmjukning inte bör göras i sekretessen för att göra ett sådant uppgiftslämnande möjligt.
Enligt promemorian torde uppgifter i viss utsträckning efter en skadebedömning kunna lämnas från socialtjänsten till skolan. I detta sammanhang erinras i promemorian om vad föredragande statsrådet har uttalat när det gäller sekretesskyddet för uppgifter hos en skolpsykolog. Enligt det uttalandet bör det inte sällan vara klart att det inte är till men för den enskilde om uppgifter lämnas ut i syfte att hjälpa den unge (prop. 1988/89:67). Som skolöverstyrelsen framhåller bör vidare enligt promemorian de problem som finns med att lämna ut uppgifter kunna lösas med samtycke från berörda personer. Ett sådant tillvägagångssätt är det som bäst står i överensstämmelse med intentionerna i socialtjänstlagstiftningen. I promemorian erinras vidare om att det i första hand ankommer på socialtjänsten att bistå ett barn som har allvarliga sociala problem. Om man från socialtjänstens sida anser det nödvändigt att skolan medverkar i detta stöd, torde enligt promemorian uppgifter kunna lämnas från socialtjänsten till skolan med stöd av 1 kap. 5 § sekretesslagen. Enligt den paragrafen utgör sekretess inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Med hänsyn till det sagda bör det enligt promemorian inte föreslås några lättnader i sekretessen mellan socialtjänsten och skolan.
Något förslag om sådana lättnader lades heller inte fram i den nämnda propositionen om ändringar i sekretesslagen (prop. 1990/91:111). I propositionen anfördes att tillräckliga skäl inte hade kommit fram för att förordna om undantag för sekretess på detta område. Vid riksdagsbehandlingen förekom ett motionsyrkande med en begäran om en översyn av de sekretessregler som har betydelse för samarbetet mellan socialtjänsten och skolan (motion 1990/91:So276 yrkande 3 av Olof Johansson m.fl. [c]). Utskottet avstyrkte motionen och förklarade därvid att utskottet utgick från att man i regeringskansliet med uppmärksamhet följer frågan (1990/91:KU34). Mot detta ställningstagande anmäldes en reservation (c).
Motionen
Enligt motion 1990/91:K411 av Gudrun Norberg (fp) bör samma sekretessbestämmelser gälla för lärare och för förskollärare. Motionären menar att sekretessbestämmelserna skall fungera så att de skyddar eleven utåt, och hon anser att problem måste kunna diskuteras mellan förskolan och grundskolan. Det viktiga enligt motionären är att sekretessen gäller runt barnet -- med barnet i centrum.
Utskottets bedömning
Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därför motion 1990/91:K411.
Missbruk av personuppgifter i s.k. kontaktannonser
Bakgrund
Till skydd för den personliga integriteten finns bestämmelser i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen om förtal. I lagen (1978:800) om namn och bild i reklam finns vidare bestämmelser om förbud för näringsidkare att vid marknadsföring använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke.
I integritetsskyddskommitténs slutbetänkande (SOU 1980:8) Privatlivets fred lades ett förslag fram om en ny bestämmelse i brottsbalken om kränkning av privatlivets fred. Bestämmelsen skulle få en motsvarighet i tryckfrihetsförordningens brottskatalog. Enligt bestämmelsen skulle den straffas som om annans privata angelägenheter lämnar uppgift som är ägnad att medföra skada eller lidande för denne.
Betänkandet överlämnades till yttrandefrihetsutredningen. I sitt betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten avrådde utredningen från en sådan lagstiftning. Utredningen föreslog emellertid ökade möjligheter att väcka allmänt åtal för ärekränkningsbrott.
I proposition 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen avvisades båda förslagen. I frågan om kriminalisering av kränkningar av privatlivets fred hänvisade departementschefen till att man mer borde lita till pressens självsanerande verksamhet än på lagstiftning. Vid riksdagsbehandlingen av ärendet uttalade utskottet att det för det dåvarande inte var påkallat med några åtgärder från statsmakternas sida i syfte att undvika publicitetsskador för enskilda. Utskottet fann det emellertid angeläget att regeringen noggrant följer utvecklingen och, om det visar sig erforderligt, återkommer med förslag till åtgärder (KU 1987/88:36 s.15).
Motionen
I motion 1990/91:K415 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (fp) tar motionärerna upp den s.k. kontaktförmedling som innebär att män i Sverige genom förmedlares försorg och mot betalning kan skaffa sig kvinnor från utlandet. Motionärerna anför att det i anslutning härtill förekommer missbruk av bilder och personuppgifter. Utländska kvinnor, som varken vet om det eller har bett om det, annonseras ut i pornografiska tidningar. Utskottets bedömning
Utskottet anser att en utvidgad kriminalisering på det tryckfrihetsrättsliga och yttrandefrihetsrättsliga området så långt möjligt bör undvikas. I likhet med vad utskottet uttalade i betänkandet KU 1987/88:36 anser utskottet att det inte heller för närvarande är påkallat med några åtgärder från statsmakternas sida i syfte att undvika publicitetsskador för enskilda. Utskottet utgår emellertid från att regeringen noggrant följer utvecklingen och lägger fram förslag till åtgärder, om det visar sig nödvändigt. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen bör enligt utskottet inte vidtas. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K415.
Sekretessbeläggning och utgallring av uppgifter i vissa register
Bakgrund
Under föregående riksmöte behandlade utskottet en motion (1989/90:K434 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. [m]) vari begärdes ett tillkännagivande till regeringen om att ökad utgallring skulle ske av vissa känsliga uppgifter hos myndigheterna. I motionen anfördes att detta främst skulle gälla uppgifter som inte rör myndighetsutövning.
Utskottet hänvisade till den då nyligen antagna arkivlagen (1990:782). I det lagstiftningsärendet hade en diskussion ägt rum om den avvägning som måste ske mellan, å ena sidan, forskningens behov samt, å andra sidan, skyddet för medborgarnas personliga integritet. Utskottet ansåg inte att det fanns någon anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av motionen (1990/91:KU10).
Motionen
I motion 1990/91:K423 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. (m) förespråkar motionärerna utgallring och sekretessbeläggning av uppgifter i register som inte används för myndighetsutövning.
Utskottets bedömning
De frågor som tas upp i motionen kan komma att bli föremål för uppmärksamhet i det arbete som bedrivs inom utredningen (Ju 1989:02) om en översyn av datalagen (datalagsutredningen). I likhet med vad utskottet uttalade vid föregående riksmöte finner utskottet inte anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K423 yrkande 5.
Rätt att överklaga beslut om utlämning av sekretesskyddade uppgifter
Bakgrund
Den som berörs av att sekretesskyddade uppgifter lämnas ut har ingen rätt att överklaga ett beslut om utlämnande av uppgifterna.
Vid 1987/88 års riksmöte behandlade utskottet en motion (1987/88:K431 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. [m]) som förespråkade att en sådan rätt skulle införas. Utskottet avstyrkte motionen. Utskottet anförde därvid att de skäl för och emot den nuvarande ordningen, som endast ger den som har begärt utlämnande rätt att överklaga ett beslut att vägra att lämna ut uppgifter, ingående har belysts senast i samband med sekretesslagens tillkomst. Därvid befanns de i och för sig beaktansvärda fördelarna med en utvidgad rätt till överklagande inte kunna uppväga de nackdelar som skulle vara oundvikliga. Det betonades att en sådan utvidgning skulle äventyra vad som oftast har avgörande betydelse när offentlighetsprincipen skall tillämpas, nämligen att prövningen sker snabbt.
Utskottet hänvisade också till data- och offentlighetskommitténs betänkande (SOU 1987:31) Integritetsskyddet i informationssamhället 4 Personregistrering och användning av personnummer. Kommittén uttalade där att en effektivare tillsyn över sekretesslagstiftningen och en förbättrad garanti mot en slapp tillämpning skulle kunna åstadkommas med en klagorätt för den registrerade. Kommittén ansåg emellertid att det knappast går att motivera krav på en utvidgad rätt att överklaga beslut enbart med utgångspunkt i de begränsade erfarenheter av sekretesslagens tillämpning som kommittén har gjort. Enligt en majoritet inom kommittén borde frågan övervägas på nytt i samband med en framtida översyn av sekretesslagen.
Utskottet anslöt sig till kommitténs bedömning (KU 1987/88:5).
Vid föregående riksmöte avstyrkte utskottet två motioner (1989/90:K410 yrkande 7 av Birgit Friggebo m.fl. [fp] och 1989/90:K434 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. [m]) med samma innebörd (1990/91:KU10).
Motionen
I motion 1990/91:K423 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. (m) vänder sig motionärerna mot att beslut om uppgiftslämnande enligt sekretesslagen kan fattas av myndigheterna utan möjlighet för den registrerade att reagera. Motionärerna anför att det finns skäl att överväga en rätt för den registrerade att överklaga utlämningsbeslut.
Utskottets bedömning
Även den nu berörda frågan kan komma att tas upp i datalagsutredningens fortsatta arbete. I likhet med vad utskottet uttalat vid föregående tillfällen anser utskottet att någon åtgärd från riksdagens sida inte bör vidtas. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K423 yrkande 6.
Sekretess vid offentlig upphandling
Bakgrund
Enligt 6 kap. 2 § andra stycket sekretesslagen gäller sekretess, med visst angivet undantag, för uppgift som hänför sig till ärende angående förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Angår ärendet upphandling eller angår det försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud inte i något fall lämnas till annan än den som har avgett anbudet förrän alla anbuden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
Enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för enskild som i annat fall än som avses i 8 och 9 §§ nämnda kapitel har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
Motionen
I motion 1990/91:K425 av Nic Grönvall (m) pekar motionären på att den offentliga upphandlingen skall präglas av öppenhet och affärsmässighet. Möjligheten till sekretessbeläggning kan emellertid enligt motionären allvarligt rubba dessa principer. Han anför att offentlig upphandling behandlas i det europeiska integrationsarbetet i syfte att åstadkomma en verklig frihandel inom den offentliga upphandlingen. Motionären efterlyser förslag till ändring av sekretesslagen som innebär att sekretessbeläggning inte kan ske av dokument i den offentliga upphandlingen.
Utskottets bedömning
Principen om att medborgarna har rätt att ta del av handlingar hos myndigheterna infördes i vårt land redan i mitten av 1700-talet. Den innebär att verksamheten hos det allmänna i stor utsträckning är öppen för insyn från allmänheten, och den har fått en särställning i vårt rättssystem genom grundlagsregleringen om allmänna handlingars offentlighet i 2kap. tryckfrihetsförordningen. Allmänheten och massmedierna har hos oss en insyn i de offentliga organens verksamhet som vid en internationell jämförelse framstår som mycket vidsträckt.
Principen om rätten att ta del av handlingar hos myndigheterna kan självfallet inte gälla utan undantag. Denna rätt är därför begränsad med hänsyn till olika intressen, t.ex. intresset av skydd för det allmännas eller enskilds ekonomiska förhållanden enligt 6 kap. 2§ och 8 kap. 10§ sekretesslagen. Enligt utskottets mening är någon ändring i dessa bestämmelser inte påkallad. Utskottet förutsätter emellertid att hithörande frågor uppmärksammas vid den genomgång av bestämmelserna om offentlig upphandling som sker med anledning av det EES-avtal varom en överenskommelse nyligen träffades mellan EG, EGs medlemsstater och EFTAs medlemsstater. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:K425.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sekretess inom svenska kyrkan
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K1 och med anledning av proposition 1991/92:3 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels beslutar att 14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen (1980:100) skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med av utskottet framlagt förslag i bilaga 2, dels beslutar om sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) som föranleds härav, men. (v)
2. beträffande övriga frågor om sekretess m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K401, 1990/91:K402, 1990/91:K403, 1990/91:K407, 1990/91:K411, 1990/91:K415, 1990/91:K423 yrkandena 5 och 6 samt 1990/91:K425.
Stockholm den 21 november 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m) och Elvy Söderström (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Johan Lönnroth (v) anför:
Enligt min mening hade den del av utskottets yttrande som på s.4 börjar med "Till en början" och på s. 6 slutar med "14 kap. sekretesslagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet är mycket värdefull och att de sekretessregler som föreslås i propositionen i och för sig är helt rimliga. Sådana regler borde gälla inom alla trossamfund. Utskottet finner samtidigt att det är orimligt att en religiös riktning särbehandlas genom lagstiftning.
Statskyrkosystemet strider enligt utskottets uppfattning mot regeringsformens portalparagraf om de medborgerliga fri- och rättigheterna. Utskottet anser att riksdagen redan alltför länge har tolererat undantagsregler för statskyrkan. Riksdagen bör nu införa ett moratorium för ny lagstiftning om svenska kyrkan och i stället maximalt påskynda frigörelseprocessen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I enlighet härmed avstyrker utskottet propositionen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.1 borde ha hemställt:
1. beträffande sekretess inom svenska kyrkan
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K1 dels avslår det i proposition 1991/92:3 framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ny lagstiftning om svenska kyrkan.
Särskilt yttrande
Ulla Pettersson (s) anför:
Att offentlig upphandling i vissa fall behöver omgärdas av sekretesskydd är förståeligt. Avtalet om koncessionen i Gotlandstrafiken är på denna grund hemligt för såväl allmänhet som politiskt ansvariga på Gotland. Det är anmärkningsvärt att dessa sekretessregler kan användas på så sätt att befolkningen i ett helt län ställs utan information om innehållet i ett avtal av grundläggande betydelse för länets offentliga och privata verksamhet.
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens
Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 14 kap.
2 §1
Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för 1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer, 2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller 3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.
Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål.
Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Uppgift hos televerket om enskilds telefonnummer får dock, om den enskilde hos televerket begärt att abonnemanget skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl.
Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.
För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1--6 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15§ eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.
För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1--6och 33 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1, 4 eller 33 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.
Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.
3 §2
Utöver vad som följer av 1 och 2 §§ får sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 7 kap. 1--6 §§, 8 kap. 8 § första stycket och 9 och 15 §§ samt 9 kap. 4 och 7 §§, 8 § första och andra styckena och 9 §. Inte heller gäller första stycket, om utlämnandet strider mot lag eller förordning eller, såvitt angår uppgift i personregister enligt datalagen (1973:289), föreskrift som har meddelats med stöd av datalagen.
Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 7 kap. 1--6 och 33 §§, 8 kap. 8 § första stycket och 9 och 15 §§ samt 9 kap. 4 och 7 §§, 8 § första och andra styckena och 9 §. Inte heller gäller första stycket, om utlämnandet strider mot lag eller förordning eller, såvitt angår uppgift i personregister enligt datalagen (1973:289), föreskrift som har meddelats med stöd av datalagen.
1 Senaste lydelse 1991:426. 2 Senaste lydelse 1985:656.