Näringsutskottets betänkande2001/02:NU12

Vissa näringspolitiska frågor

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 81
motionsyrkanden om olika näringspolitiska
frågor.  På två punkter finner  utskottet
det  påkallat  med ett riksdagsuttalande.
Den   första  gäller  införandet  av   en
auktorisation    av   teckenspråkstolkar.
Utskottet har vid tidigare tillfällen  då
frågan behandlats uttryckt sin ståndpunkt
att  en auktorisation bör införas för den
berörda  gruppen. Vid utskottets  senaste
behandling  utgick  utskottet  från   att
frågan  om  auktorisation skulle  få  sin
lösning   utan  ytterligare   fördröjande
utredningsarbete.  Frågan  är  emellertid
fortfarande  under  beredning.  Utskottet
anser   därför   att  riksdagen   i   ett
uttalande  till regeringen bör  framhålla
att ärendet skall behandlas skyndsamt och
utan ytterligare tidsutdräkt.
Den       andra      punkten      gäller
vidareförädling   av  skogsråvaran.   Vid
tidigare    tillfällen   har    utskottet
framhävt  att det borde vara möjligt  för
den  svenska skogsindustrin att förskjuta
inriktningen   av  exporten   från   rena
råvaror   mot  mer  förädlade  produkter.
Utskottet har noterat att frågan  om  ett
nationellt      handlingsprogram      för
vidareförädling   av  trä   bereds   inom
Regeringskansliet. Utskottet är  positivt
till att ett sådant arbete har initierats
och betonar i detta sammanhang vikten  av
en    bred   ansats   när   det    gäller
utformningen     av    ett     nationellt
handlingsprogram. Flera andra  europeiska
länder  har genomfört eller planerar  att
genomföra  olika  insatser  för  att  öka
träanvändningen,   i   regel   med   goda
resultat.  Enligt utskottet bör riksdagen
i  ett  uttalande till regeringen plädera
för att detta arbete drivs i den riktning
som utskottet har angett.
Övriga   här   aktuella  motionsyrkanden
avstyrks.
I  betänkandet  redovisar utskottet  sin
syn  på hur näringspolitiken bör inriktas
och utformas. I en reservation (m, kd, c,
fp)    redogörs   för   dessa    partiers
gemensamma  uppfattning i  frågan.  Andra
yrkanden  som  utskottet  avstyrker   rör
kvinnors företagande, kapitalförsörjning,
social  ekonomi  och  näringslicens   för
företagare. I reservationer  (m,  kd,  c,
fp) presenteras dessa partiers gemensamma
syn  på  kvinnors företagande  respektive
kapitalförsörjning. När det gäller social
ekonomi finns en motivreservation (m, kd,
fp) samt en reservation (c) vari yrkas på
bifall    till   två   motioner.   Vidare
avstyrker  utskottet yrkanden beträffande
turistnäringen  med  hänvisning  till  av
statsmakterna   vidtagna   åtgärder   och
pågående arbete. I en reservation (m, kd,
c,  fp)  redovisas andra  bedömningar  av
behovet  av åtgärder. Några yrkanden  som
gäller  detaljhandeln  respektive  design
avstyrks  också  av  utskottet.   I   den
sistnämnda frågan begärs i en reservation
(m, kd, c, fp) en översyn av Exportrådets
roll beträffande marknadsföring av svensk
form och design.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1.       Näringspolitikens
inriktning

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:Sf400  yrkande 4,  2001/02:N263
yrkande  17, 2001/02:N267 yrkandena  20
och 24 och 2001/02:N370 yrkande 15.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2.       Kvinnors företagande

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:N215,  2001/02:N233,   2001/02:
N246  yrkandena  1 och 3,  2001/02:N267
yrkande  23, 2001/02:N279, 2001/02:N364
yrkandena   5   och   6,   2001/02:N365
yrkande  10, 2001/02: N370  yrkande  8,
2001/02:A212  yrkande  9,  2001/02:A229
yrkande  13  och  2001/02:A389  yrkande
12.
Reservation 2 (m, kd, c, fp)

3.       Kapitalförsörjning

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:N27  yrkande  28,  2001/02:N246
yrkande  2,  2001/02:N263  yrkande  15,
2001/02:N364  yrkande 7, 2001/02:  N365
yrkande 8 och 2001/02:A389 yrkande 16.
Reservation 3 (m, kd, c, fp)

4.       Social ekonomi

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:N27 yrkandena 31,  33  och  34,
2001/02:N306, 2001/02:N314  yrkande  1,
2001/02:N351,             2001/02:N356,
2001/02:N362, 2001/02:N364  yrkande  12
och 2001/02:N365 yrkande 17.
Reservation 4 (m, kd, fp) - motiv.
Reservation 5 (c)

5.       Näringslicens för
företagare

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:Ju395  yrkande 2,  2001/02:N272
och 2001/02:N336.

6.       Auktorisation av
teckenspråkstolkar

Riksdagen      tillkännager       för
regeringen    som   sin   mening    vad
utskottet   anfört.   Därmed   bifaller
riksdagen  delvis motion  2001/02:So619
yrkande 6.

7.       Vidareförädling av
skogsråvara

Riksdagen      tillkännager       för
regeringen    som   sin   mening    vad
utskottet   anfört.   Därmed   bifaller
riksdagen  motionerna 2001/02:N320  och
2001/02:  Bo325 yrkande 8 och  bifaller
delvis     motionerna     2001/02:MJ419
yrkande  3,  2001/02:MJ523 yrkande  14,
2001/02:N311  och 2001/02:N364  yrkande
16.

8.       Träskiveindustrin

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:N278 och 2001/02:N289.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)

9.       Turistnäringen

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:Sk288  yrkande 23,  2001/02:N17
yrkande  2, 2001/02:N204, 2001/02:N234,
2001/02:N261   yrkandena   1   och   5,
2001/02:N262  yrkande 15, 2001/02:N281,
2001/02:N282,  2001/02:N286   yrkandena
1-5,     2001/02:N288,    2001/02:N342,
2001/02:    N349    och    2001/02:N374
yrkandena 1-5 och 7.
Reservation 7 (m, kd, c, fp)

10.      Detaljhandeln

Riksdagen        avslår        motion
2001/02:N334.

11.      Design

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:Kr226  yrkande 5, 2001/02:Kr334
och 2001/02:N212 yrkandena 1 och 2.
Reservation 8 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 9 april 2002

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande   ledamöter  har   deltagit   i
beslutet:  Per  Westerberg  (m),   Barbro
Andersson Öhrn (s), Sylvia Lindgren  (s),
Lennart Beijer (v), Göran Hägglund  (kd),
Karin  Falkmer (m), Nils-Göran  Holmqvist
(s),  Ola  Karlsson (m),  Marie  Granlund
(s),  Ola  Sundell (m), Ingegerd Saarinen
(mp),  Åke  Sandström  (c),  Eva  Flyborg
(fp),   Anne  Ludvigsson  (s),  Christina
Pettersson  (s), Lennart Värmby  (v)  och
Mikael Oscarsson (kd).

2001/02
NU12


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels    45    motioner   från   allmänna
motionstiden,
dels   två   motioner  som  väckts   med
anledning av proposition 2001/02:4 om  en
politik för tillväxt och livskraft i hela
landet.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har
inför  utskottet lämnats  av  företrädare
för  Stiftelsen Industrifonden,  Sveriges
Rese-    och   Turistråd   AB,    Teknik-
brostiftelsen           i           Lund,
Betongvaruindustrin,              Svenska
Fabriksbetongföreningen,    Skogs-    och
Träfacket,   Svenskt  Trä   och   CONNECT
Sverige.
Utskottet   har  även   anordnat   en
offentlig utfrågning om näringsklimatet i
Sverige.    Vid   den   utfrågning    som
genomfördes  den  7  mars  2002  lämnades
upplysningar     och    synpunkter     av
företrädare   för   bl.a.   Verket    för
näringslivsutveckling (NUTEK), Invest  in
Sweden  Agency (ISA), Svenskt Näringsliv,
Företagarnas Riksorganisation och LO.
Utskottet  har  också vid  ett  besök  i
Växjö   den   26   februari   2002   fått
upplysningar  i  ärendet.  Där   lämnades
upplysningar     och    synpunkter     av
företrädare   för   bl.a.   Vidéum    AB,
Institutet   för   träteknisk   forskning
(Trätek)   och   Glasforskningsinstitutet
(Glafo).
Vidare    har   skrivelser   tillställts
utskottet     från     Företagarförbundet
Företagarforum, Skogs- och Träfacket  och
Byggelit AB.

Utskottets överväganden


Näringspolitikens inriktning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden  om
näringspolitikens inriktning.  Utskottet
redovisar     sin     syn     på     hur
näringspolitiken  allmänt  bör  inriktas
och  utformas. Jämför reservation 1  (m,
kd, c, fp).

Motionerna

I  Kristdemokraternas motion 2001/02:N370
begärs ett tillkännagivande om behovet av
att     satsa    på    företagande    och
entreprenörskap när det gäller utbildning
och        kompetensutveckling.        En
internationell jämförelse  pekar  på  att
förhållandevis  få  svenskar  väljer  att
utbilda sig vid universitet och högskola,
sägs  det  i  motionen. Vidare förefaller
utbildningsnivån inom industrin generellt
vara  lägre  i Sverige, bl.a. är  andelen
civilingenjörer  i  industrin  låg.  Även
antalet  utbildade forskare är lågt,  och
kopplingen  mellan FoU och den produktion
som  genererar  ett  förädlingsvärde   är
sämre  än i många andra länder. Av  detta
följer    att   större   satsningar    på
utbildning  för företagande måste  göras.
Det  innefattar bl.a. att utbildningen  i
grundskolan bör vara så upplagd  att  den
uppmuntrar     eleverna     till      ett
entreprenörsinriktat    förhållningssätt.
För  den eftergymnasiala utbildningen kan
det innebära ett mer omfattande samarbete
mellan näringsliv och utbildningsväsende.
På  universitets- och högskolenivå är det
viktigt   med   kurser   inriktade    mot
företagande och entreprenörskap samt  att
knyta    kontakter   med    det    lokala
näringslivet.         Så          kallade
arbetslivscentrum som tillkommit på flera
högskolor    bör    uppmuntras.    Vidare
framhålls    i    motionen    att    goda
forskarmiljöer är viktiga för att behålla
forsknings-  och utvecklingsverksamhet  i
Sverige. Därtill finns ett stort behov av
ett       fungerande      lärlingssystem.
Lärlingsutbildning   med   en    flexibel
utformning bör finnas som ett program vid
gymnasieskolan  och  få  centrala  regler
samt  vara  nära knutet till  det  lokala
näringslivet. Utbildning måste även ske i
form  av fortlöpande kompetensutveckling.
Där  kan  införandet av utbildningskonton
vara en framkomlig väg. Utbildningskonton
skulle  innebära  att  arbetstagare   och
arbetsgivare ges möjlighet att, upp  till
en  viss  nivå, avsätta pengar  till  ett
avdragsgillt konto. Under studietiden kan
sedan  dessa  pengar  användas  för   att
finansiera inkomstbortfall.
Ett  tillkännagivande  om  att  utveckla
modellen    med   kvinnolån,    kvinnliga
affärsrådgivare       och       kvinnliga
resurscentrum till att omfatta invandrare
och ungdomar begärs i motion 2001/02:N263
(c).  Motionärerna menar att denna modell
visat sig lyckosam, varför den med fördel
även   kan   användas  för   att   hjälpa
invandrare   och  ungdomar   att   starta
företag.   Beträffande   företagare   med
invandrarbakgrund påpekas att de ofta har
en   besvärlig  situation,   vilken   kan
härledas  till  diskriminering,  fördomar
och  okunskap. Vidare anförs att tillgång
till  riskkapital är ett  särskilt  stort
problem för denna grupp.
I   Folkpartiets  motion   2001/02:Sf400
begärs ett tillkännagivande om att  satsa
på  tjänstesektorn. Denna  sektor  är  en
snabbt  växande  sektor,  inte  minst   i
storstäderna.  I  storstädernas   utsatta
förorter  och bland personer med utländsk
bakgrund  finns  ett  tänkande   och   en
kunskap som kan bli en stark motor  i  en
dynamisk  tjänstesektor.  Därför  är   en
politik   för  sänkt  skatt  på   arbete,
minskade  skattekilar och  en  fungerande
näringspolitik   för   förorten    mycket
viktig, enligt vad som anförs i motionen.
För   att  motverka  arbetslöshet,  inte
minst långtidsarbetslöshet, är väsentliga
lättnader  för småföretagare  nödvändigt,
enligt    vad   som   anförs   i   motion
2001/02:N267 (fp). Detta inte  minst  för
att    underlätta   för   personer    med
invandrarbakgrund. De politiska  åtgärder
som     krävs     för    att    förbättra
företagsklimatet är i huvudsak generella,
som  exempelvis lägre skatter  på  arbete
och  investeringar samt regelförenklingar
för  företagen. Det krävs emellertid även
specifika insatser för att riva några  av
de   hinder  som  framför  allt   drabbar
personer  med  utländsk  bakgrund.  Många
invandrare   har   inte   tillgång   till
startkapital,  har aldrig fått  möjlighet
att bygga upp ett professionellt nätverk,
känner  inte till rutinerna i det svenska
arbetslivet eller bestämmelserna i skatte-
och arbetsrätten. För många av dem skulle
lättnader  i  beskattning  och  regelverk
motverka  en  utslagning.  För  att   nya
arbeten   skall   skapas   behövs    även
mikrokrediter,     dvs.     enkla     och
lättbegripliga   former   av   lån    och
krediter.   Enligt  vad  som   anförs   i
motionen  skall dessa krediter öronmärkas
för  arbetslösa grupper och individer som
är  väl  förberedda för  sitt  inträde  i
arbetslivet. I motionen begärs  även  ett
tillkännagivande    om    att    avveckla
etableringshinder för småföretag.  Enligt
motionärerna  måste åtgärder  vidtas  för
att  öka  konkurrensen på marknaden.  Ett
led   i   detta  är  att  avveckla  t.ex.
sotningsmonopolet,     regleringen     av
busstrafiken  samt kommunernas  rätt  att
stoppa lågprisbutiker med bestämmelser  i
plan-  och  bygglagen (PBL) vilka  i  dag
fungerar   som   etableringshinder    för
småföretag, sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

I   budgetpropositionen   för   år   2002
(utg.omr. 24 s. 24) framhåller regeringen
att  statliga  insatser  behövs  för  att
utveckla en ökad anda av entreprenörskap,
öka nyföretagandet och gynna utvecklingen
av  livskraftiga företag. Det  är  enligt
regeringen   viktigt   att   bidra   till
positiva attityder till entreprenörskap i
alla  dess former för att därigenom skapa
incitament  för att fler människor  skall
se  företagande  som ett alternativ  till
anställning. Vidare anför regeringen  sin
uppfattning      att     grunden      för
entreprenörskap läggs i unga  år,  varför
insatser  för att främja ungt företagande
är  långsiktigt mycket väsentliga. Det är
viktigt  att stimulera ungdomars intresse
för teknik och naturvetenskap, sägs det i
propositionen.  Detta kan  ske  på  flera
olika  sätt,  bl.a.  genom  att  etablera
kommunala    teknikskolor.    I     detta
sammanhang kan även nämnas att regeringen
i      den     s.k.     regionalpolitiska
propositionen (prop. 2001/02:4)  föreslog
ett      nationellt      program      för
entreprenörskap under perioden 2002-2004.
Syftet  med programmet är att  skapa  ett
mer entreprenörsbetonat klimat, uppmuntra
entreprenörskap,  bidra   till   positiva
attityder   till   entreprenörskap    och
företagande  samt öka nyförtagandet.  För
denna   verksamhet  avsätts  12  miljoner
kronor under ovan nämnda treårsperiod. En
utskottsmajoritet   stödde    regeringens
förslag  vid  utskottets  behandling   av
ärendet     (bet.     2001/02:NU2     och
2001/02:NU4).
Beträffande    lärlingsutbildning    kan
nämnas att i skollagen (1985:1100, 5 kap.
4  b §) finns sedan lång tid en möjlighet
att   anordna   sådan   utbildning   inom
individuellt  program. Lärlingsutbildning
innebär  att  eleven  kan  kombinera   en
anställning    som   syftar    till    en
yrkesutbildning  med  studier.  I  sådant
fall  skall  studierna omfatta kärnämnena
svenska/svenska som andraspråk, engelska,
samhällskunskap,   religionskunskap   och
matematik.  Om eleven önskar  det,  skall
utbildningen      inbegripa      samtliga
kärnämnen. Utbildningen skall omfatta tre
årskurser. Bestämmelserna om detta  finns
i   gymnasieförordningen   (1992:   394).
Antalet   elever   i   denna   form    av
lärlingsutbildning är emellertid litet.
Våren      1999     tillsattes      inom
Utbildningsdepartementet  en  arbetsgrupp
med       uppgift      att      diskutera
förutsättningarna   för   att   reguljärt
införa   en   ny   lärlingsutbildning   i
Sverige.   Arbetsgruppen  hade   även   i
uppdrag  att  diskutera olika möjligheter
och     lämna    förslag     till     hur
samverkansformerna   mellan   skola   och
arbetsliv  kan  utvecklas.  Arbetsgruppen
presenterade  sina förslag i  promemorian
Samverkan mellan skola och arbetsliv  (Ds
2000:62).
I     maj    2000    tillkallades     en
parlamentariskt sammansatt kommitté,  den
s.k.  Gymnasiekommittén, med uppdrag  att
utreda och lämna förslag till en framtida
utformning av gymnasieskolan. I uppdraget
(dir.  2000:35)  ingår  att  utifrån   en
analys av samhällets och arbetsmarknadens
förändringar  samt behov  av  en  breddad
rekrytering  till högskolan överväga  hur
gymnasiala utbildningar bör organiseras i
framtiden. Kommittén skall även  överväga
formerna  för  hur alla  studievägar  kan
göras  tillgängliga  för  elever  i  hela
landet  och  de ekonomiska konsekvenserna
av    detta.   Vidare   skall   kommittén
analysera effekterna av skolornas storlek
vad  gäller kvalitet och studievägsutbud.
I ett tilläggsdirektiv (dir. 2001:8) från
februari 2001 fick Gymnasiekommittén även
i   uppdrag  att  föreslå  hur  samverkan
mellan  skola och arbetsliv kan utvecklas
samt  hur  ett ökat inslag av lärandet  i
arbetslivet   inom   gymnasieskolan   bör
utformas.    Detta   skall   göras    med
utgångspunkt   i   den  tidigare   nämnda
promemorian om samverkan mellan skola och
arbetsliv.  Kommittén  skall  senast  vid
utgången  av  april  2002  redovisa  sitt
uppdrag.
För       närvarande      pågår       en
försöksverksamhet  med lärlingsutbildning
vilken  benämns  Lärande  i  arbetslivet.
Verksamheten  regleras  i   en   särskild
förordning (2000:690), som började  gälla
i september 2000. Förordningen gäller för
utbildning som påbörjas före den  1  juli
2003. Den föreskrift som fanns i tidigare
gällande   förordning   (1997:762)    som
föreskrev  att lärlingsutbildningen  inte
fick    påbörjas   förrän   eleven   hade
genomfört  hälften av sin grundutbildning
är  numera borttagen. Försöksverksamheten
innebär  att  en  elev på ett  nationellt
eller    specialutformat   program    som
innehåller  yrkesämnen får en  utbildning
som  under  sammanlagt  minst  30  veckor
genomförs på en arbetsplats.
Utbildningsutskottet     har     nyligen
behandlat       (bet.       2001/02:UbU9)
motionsyrkanden       från       allmänna
motionstiden   om  olika  gymnasiefrågor,
däribland        frågor       beträffande
lärlingsutbildning,       program       i
gymnasieskolan med speciell inriktning på
företagande   och  entreprenörskap   samt
utarbetandet    av   en   kursplan    för
företagande och entreprenörskap. Samtliga
dessa yrkanden avstyrktes av utskottet.
Beträffande lärlingsutbildning  och  ett
speciellt  program  för  företagande  och
entreprenörskap                 hänvisade
utbildningsutskottet till det uppdrag som
Gymnasiekommittén   har.   I    uppdraget
ligger, som ovan nämnts, att föreslå  hur
samverkan mellan skola och arbetsliv  kan
utvecklas  samt  hur ett ökat  inslag  av
lärande  i  arbetslivet i  gymnasieskolan
bör utformas. Vidare innefattar uppdraget
frågan om utbudet av studievägar. När det
gällde  frågan  om  utarbetandet  av   en
kursplan     för     företagande      och
entreprenörskap  noterade  utskottet  att
det  i  dag  redan finns  två  nationella
kurser om småföretagande.
Våren           2000          behandlade
utbildningsutskottet                (bet.
1999/2000:UbU15)   ett   antal   motioner
beträffande  entreprenörskap  i   skolan.
Utbildningsutskottet  framhöll  i   detta
sammanhang    att    barns    nyfikenhet,
företagsamhet    och   intressen    skall
uppmuntras och deras vilja och  lust  att
lära  skall stimuleras. Vidare  påpekades
att    förmåga    att    lösa    problem,
initiativförmåga  och  förmåga  att  vara
flexibel    och   kreativ   är    viktiga
egenskaper för alla individer, inte  bara
för    blivande   företagare.   Utskottet
konstaterade att dessa aspekter tas upp i
samtliga  läroplaner. Samtidigt framhölls
att  det  även inom gymnasieskolan  finns
ett   betydande  utrymme   för   flexibla
lösningar  på  lokal nivå,  vilket  många
kommuner  har  utnyttjat  för  att  t.ex.
anordna       olika       former       av
företagarutbildning  och   samverka   med
t.ex.   Ung   Företagsamhet.  Beträffande
högskolan  påpekade  utbildningsutskottet
att  det numera finns program och  kurser
med  inriktning mot entreprenörskap på  i
princip alla universitet och högskolor  i
landet.
I    syfte   att   öka   intresset   för
naturvetenskap    och    teknik    driver
Skolverket    och    Högskoleverket    på
regeringens   uppdrag   det   s.k.   NOT-
projektet.   Det   nuvarande    projektet
påbörjades år 1999 och sträcker sig  till
år  2003.  Det är det andra  projektet  i
ordningen. Det första NOT-projektet  (NOT
1)   pågick   åren  1993-1998.  Projektet
innefattar  två  delar - metodfrågor  och
attitydpåverkan. Arbetet med att utveckla
undervisningen  är en  uppgift  för  NOT-
projektet.   Frågor  om  didaktik   (dvs.
undervisningslära)    och    metoder    i
undervisningen, liksom frågor om kunskaps
områdenas           särart            och
integrationsmöjligheter             skall
uppmärksammas. En spridning  till  skolor
och    högskolor    av   nationell    och
internationell  kunskap på  detta  område
skall  fungera som stöd för att  utveckla
undervisningen. NOT-projektet skall  inte
bara  syfta  till att öka  intresset  för
naturvetenskap och teknik utan även bidra
till  en  bestående nyfikenhet  på  dessa
områden.   Bland  annat  skall   flickors
perspektiv      uppmärksammas.      Olika
intressegrupper  i både  skola,  högskola
och   omgivande  samhälle  involveras   i
arbetet.
Även  NUTEK  genomför insatser  för  att
vka intresset för företagande bland unga.
Åren  1998-2000  bedrev  NUTEK  projektet
Entreprenörskap i skolan  med  syfte  att
öka       skolans      intresse       för
entreprenörsinriktat    arbetssätt    och
utveckla  elevernas  företagsamhet.  Inom
projektet  har NUTEK skapat både  fysiska
och    elektroniska   mötesplatser.   Ett
treårigt    försöksprojekt,   Open    for
Business, startades i mitten av år  2000.
Syftet  är  att  pröva  ett  kanadensiskt
koncept      som      lokalt      främjar
entreprenörskap   hos   unga   människor.
Lokala  kontor  finns  för  närvarande  i
Sollefteå,   Örnsköldsvik,   Örebro   och
Lindesberg.  I  december  2001  startades
även  verksamhet i Norrtälje.  Målgruppen
är  ungdomar under 30 år och målet är att
få  ungdomar att se eget företagande  som
ett  alternativ  till anställning.  NUTEK
skall  i detta arbete verka som nationell
koordinator.  Projektet skall  utvärderas
av  Forum  för småföretagarforskning.  På
regeringens  uppdrag redovisade  NUTEK  i
juni  2000  ett  förslag till  nationellt
handlingsprogram för ungt  företagande  -
För  framtida företagsamhet. I  uppdraget
ingick att analysera samt redovisa  vilka
drivkrafterna  är  och vilka  hinder  som
finns   för  entreprenörskap   hos   unga
människor  i  Sverige. Arbetet  skedde  i
samverkan med andra aktörer. Från och med
år   2002   och   tre  år  framåt   skall
idékonceptet Kommunal teknikskola  prövas
i    Lund,    Norrköping   och    Örebro.
Pilotverksamheten drivs av kommunerna med
stöd   av  NUTEK,  Rådet  för  Europeiska
socialfonden  i  Sverige (ESF-rådet)  och
Arbetsmarknadsstyrelsen  (AMS).  Avsikten
är  att  hälften  av de studerande  skall
vara flickor eller kvinnor.
När    det    gäller   vad   i    motion
2001/02:N370  (kd) anförs om individuella
utbildningskonton    kan    nämnas    att
Kommittén         för        individuellt
kompetenssparande   i    december    2000
avlämnade   sitt   slutbetänkande    (SOU
2000:51).  I  betänkandet föreslås  bl.a.
att arbetsgivare skall ges möjlighet till
nedsättning av arbetsgivaravgifterna  med
10   procentenheter  på  det  belopp   de
avsätter      till      en      anställds
kompetenskonto.  För  att  egenföretagare
och  delägare  i  handelsbolag  skall  ha
samma  villkor har utredningen föreslagit
en     motsvarande     nedsättning     av
egenavgifterna,   vilket   innebär    att
egenföretagare kan utnyttja nedsättningen
på  hela  det insatta beloppet, dvs.  upp
till   ett   helt  inkomstbasbelopp.   En
proposition är aviserad till april 2002.
För   att   främja  företagandet   bland
personer   med   invandrarbakgrund   samt
kvinnors  företagande  har  regeringen  i
budgetpropositionen  för  år  2002   inom
anslaget   (38:2)   Näringslivsutveckling
m.m.  inom  utgiftsområde  24  Näringsliv
beräknat  ökade  belopp  med  9  miljoner
kronor  år  2002, 14 miljoner  kronor  år
2003  och  19  miljoner kronor  år  2004.
Enligt  regleringsbrev för år 2002  skall
3,5  miljoner  användas  för  att  främja
företagandet    bland    personer     med
invandrarbakgrund.  Medlen  skall  främst
användas     för    att    stödja     den
rådgivningsverksamhet  som   bedrivs   av
Stiftelsen                Internationella
Företagarföreningen  i   Sverige.   Denna
stiftelse (IFS), som grundades  år  1996,
har  till syfte att dels fungera  som  en
medlemsförening   för   företagare    med
invandrarbakgrund,    dels    vara     en
rådgivande  organisation  för  företagare
med     invandrarbakgrund.    Föreningens
övergripande  mål är bl.a. att  stimulera
till ökat företagande bland personer  med
invandrarbakgrund och öka kompetensen hos
målgruppen.   Huvuddelen  av  föreningens
verksamhet  består  av  rådgivning   till
företagare  med invandrarbakgrund.  Sedan
år 1998 har regeringen bidragit med medel
för        en        utbyggnad         av
rådgivningsverksamheten till fler platser
i  landet. IFS är indelat i fem  regioner
(Mälardalen, Norr, Öst, Väst och Syd) och
har totalt 20 kontor.
I  regleringsbrevet  för  år  2001  fick
NUTEK  i  uppdrag att utvärdera befintlig
rådgivningsverksamhet som riktar sig till
invandrare   som  startar  eller   driver
företag. Konsultföretaget Eurofutures  AB
genomförde    på   uppdrag    av    NUTEK
utvärderingen    av    IFS.     Rapporten
innefattade  även  några  fallstudier  av
andra    rådgivningsaktörers   verksamhet
riktad mot personer med invandrarbakgrund
som  vill  starta  eller driver  företag.
Utvärderingens övergripande slutsats  var
att   den  verksamhet  som  IFS  bedriver
fyller en funktion och att den i huvudsak
är   väl   fungerande.  En   övergripande
rekommendation     var     därför     att
Näringsdepartementet  bör  medverka  till
att      verksamheten     kan     fortgå.
Utvärderingen   visar   även   att    den
rådgivning  som  bedrivs  av  IFS  främst
riktar   sig  till  personer  som   varit
kortare  tid i Sverige än tio år och  att
drygt    60   %   var   arbetslösa    vid
rådgivningstillfället.  Den   övervägande
majoriteten  av  kunderna  hos   IFS   är
nyföretagare.  I  sina  kommentarer  till
Näringsdepartementet  med  anledning   av
regeringsuppdraget  påtalar   NUTEK   att
utvärderingen  visar  att  det  finns  en
skevhet  i hur de finansiella medlen  för
rådgivning     är    fördelade     mellan
regionerna. NUTEK framhåller att  behovet
av rådgivningsinsatser är störst i de tre
storstadsregionerna.  Vidare  anförs  att
IFS   genomgående  är  beroende  av   ett
flertal   olika  finansiärer   för   sina
regionkontor.
Våren  2001 publicerade NUTEK  rapporten
Invandrares  företagande  i   Sverige   -
kartläggning  och  analys.  I   rapporten
beskrivs   de   särskilda   hinder    som
företagare  med utländsk bakgrund  möter.
Rapporten belyser även de skillnader  som
finns   mellan  svenska  företagare   och
företagare med utländsk bakgrund.  Vidare
publicerades   i   december    2001    en
forskningsantologi     om     invandrares
företagande,    Marginalisering     eller
integration  - invandrares företagande  i
svensk retorik och praktik. Antologin  är
ett      samarbete     mellan      NUTEK,
Integrationsverket,  ESF-rådet  och   det
numera      nedlagda      Rådet       för
arbetslivsforskning.   NUTEK   har   även
påbörjat ett arbete med att göra delar av
sitt   informationsmaterial  riktat  till
småföretagare tillgängligt på de  största
invandrarspråken samt lätt svenska.
På   uppdrag  av  regeringen  redovisade
NUTEK,      tillsammans     med      ALMI
Företagspartner  AB,  i  september   2001
erfarenheter    och    möjligheter    för
särskilda  grupper  av småföretagare  att
utnyttja  de  finansiella lånesystem  som
för  närvarande finns. I uppdraget ingick
att  speciellt belysa kvinnors, ungdomars
och  invandrares möjligheter att  få  lån
till     företagande    inom     särskilt
tjänstesektorn. I rapporten (Erfarenheter
och möjligheter för särskilda grupper  av
företagare  att  utnyttja de  finansiella
lånesystemen) konstateras att  företagare
med invandrarbakgrund är den grupp av  de
studerade    som   möter    de    största
svårigheterna           att            få
företagsfinansiering.
Finansieringsproblemet för  de  särskilda
grupperna av småföretagare beror till  en
del    på    negativa    attityder    hos
finansiärerna, sägs det i rapporten. I en
studie     av     finansierings-      och
rådgivningsaktörers syn på  de  särskilda
gruppernas finansieringssituation framkom
att drygt hälften av de tillfrågade anser
att  företagare med invandrarbakgrund har
större svårigheter att få finansiering än
andra.  Utredningen föreslår  därför  att
insatser  görs  för  att  medverka   till
förändrade attityder, i första  hand  med
bankerna  som  målgrupp. Vidare  föreslår
utredningen   införandet   av   två   nya
låneformer   inom   ramen   för    ALMI:s
verksamhet - mikrolån och småförtagarlån.
Dessa  behandlas utförligare i  avsnittet
om kapitalförsörjning.
Näringsutskottet    behandlade     under
hösten  2001 (bet. 2001/02:NU4)  motioner
vari  anfördes att modellen med kvinnliga
affärsrådgivare,    resurscentrum     för
kvinnor och kvinnolån har slagit  väl  ut
och inte bör upphöra efter år 2004 utan i
stället permanentas. Dessa åtgärder,  som
varit    lyckosamma   när   det    gäller
kvinnornas företagande, bör prövas  också
när  det gäller att stötta invandrare som
vill   starta   företag,  sades   det   i
motionerna.  I detta sammanhang  påpekade
utskottet att det inte var av annan åsikt
än  motionärerna i frågan om att åtgärder
som   varit  lyckosamma  när  det  gäller
kvinnornas  företagande även  kan  prövas
när  det gäller att stötta invandrare som
vill starta företag. Vidare anfördes  att
den  förda  politiken ligger i linje  med
den  grundsyn som framfördes i motionerna
och  att  det därför inte borde föranleda
något uttalande från riksdagens sida.
I  detta sammanhang kan även noteras att
det    inom   Näringsdepartementet    har
bedrivits   ett  projekt   om   produktiv
mångfald    i   näringslivet    och    på
arbetsmarknaden.  Arbetet  har  haft  som
syfte  att ta fram ett nationellt program
för    en    produktiv   mångfald    inom
arbetsmarknad   och   näringsliv,    ökad
tillväxt,   ökad   jämställdhet    mellan
kvinnor  och  män,  ökad  jämlikhet   och
social  rättvisa. Arbetsgruppen skulle  i
detta  syfte särskilt uppmärksamma frågor
rörande  företagandets villkor för  olika
grupper,  behov av att bryta  segregerade
mönster    på    arbetsmarknaden     samt
diskriminering   i   arbetsliv   och   på
arbetsmarknad. I december 2000 avlämnades
slutbetänkandet  Alla  är  lika  olika  -
mångfald  i  arbetslivet (Ds 2000:69).  I
rapporten  lämnas ett antal förslag  till
åtgärder  för  att  främja  mångfalden  i
arbetslivet. Förslagen är en blandning av
större  och  mindre  åtgärder  och  berör
flera  politikområden.  Fokus  ligger  på
åtgärder  för  att  stärka  skyddet   mot
diskriminering i arbetslivet.
Sotningsverksamhet,  som   innebär   att
sotning  och  brandskyddskontroll  utförs
beträffande vissa förbränningsanordningar
m.m.  i byggnader och andra anläggningar,
är enligt nuvarande regelverk en kommunal
angelägenhet. Verksamheten regleras genom
räddningstjänstlagen   och   till   denna
knuten förordning. Genom tilläggsdirektiv
(dir.   2001:30)   till  utredningen   om
översyn  av räddningstjänstlagen  m.m.  i
april   2001  beslutade  regeringen   att
utredningen     med    utgångspunkt     i
arbetsgruppens  rapport  skulle  utarbeta
ett  delbetänkande med förslag  till  ett
reformerat  sotningsväsende.  Utredningen
överlämnade  i  maj  2001  delbetänkandet
Reformerat sotningsväsende (SOU  2001:42)
till    regeringen.   I    delbetänkandet
föreslog    utredningen   att   kommunens
nuvarande  ansvar  för  att  sotning  och
brandskyddskontroll förs över  på  ägaren
och  innehavaren av byggnader eller andra
anläggningar     och    att     kommunens
tillsynsfunktion    när    det     gäller
brandskyddet   renodlas.  Förslaget   har
emellertid inte föranlett några åtgärder.
Försvarsminister Björn von Sydow  svarade
i   januari  2002  med  anledning  av  en
interpellation   (ip.   2001/02:172)   av
Gunell   Wallin  (c)  på  vilka  åtgärder
regeringen  avsåg  att  vidta   för   att
avveckla  sotningsmonopolet. I sitt  svar
hänvisade försvarsministern till att  det
i  regeringsförklaringen inför  öppnandet
av  2001/02 års riksmöte den 18 september
2001  anfördes att regeringen kommer  att
ta   initiativ  till  en  omfattande  och
förutsättningslös   utvärdering   av   de
genomgripande      avregleringar      och
förändringar av offentlig verksamhet  som
genomdrivits   under   senare   år.    En
reformering   av   sotningsväsendet   får
därmed anstå till dess att resultatet  av
denna    utvärdering   är   klar,    sade
försvarsministern.  Detta  svar  lämnades
även  i  februari 2002 i samband  med  en
fråga  (fr.  2001/02:712) av Roy  Hansson
(m)         om         sotningsmonopolet.
Försvarsutskottet  behandlade  frågan  om
monopol inom sotningsväsendet våren  2002
(bet.   2001/02:FöU4)   i   samband   med
beredningen  av  motioner  från  allmänna
motionstiden.    Det    påpekades    från
utskottet att frågan varit uppe  vid  ett
flertal tillfällen och att utskottet fann
det  anmärkningsvärt att regeringen  inte
heller  under innevarande riksmöte  avser
att  lämna  någon proposition i  ärendet.
Utskottet    förutsätter    därför    att
regeringen  -  när  effekterna  av  bl.a.
avregleringen    av   taxiväsendet    och
elmarknadsreformen  m.m.  utvärderats   -
snarast  återkommer  till  riksdagen  med
förslag  om  en avveckling  av  det  s.k.
sotningsmonopolet.
Näringsdepartementet  har  tillsatt   en
kollektivtrafikkommitté   som   har   som
uppgift att granska hur kollektivtrafiken
kan  utvecklas.  I  uppdraget  ingår  att
utifrån      ett      konsument-      och
helhetsperspektiv identifiera,  analysera
och  beskriva kollektivtrafikens  problem
och   möjligheter,  formulera   mål   och
visioner  samt  föreslå  förändringar  av
organisation,  regelverk  och  dylikt  av
betydelse      för     kollektivtrafikens
utveckling   och   ett  ökat   kollektivt
resande.   Kommittén   presenterade   ett
delbetänkande  i  december  2001.  Enligt
direktiven   skall   ett   slutbetänkande
lämnas i december 2002, men kommittén har
framfört önskemål om att få fortsätta med
sitt  arbete  till juni 2003.  Beslut  är
ännu inte fattat i frågan.
Det   kan  även  nämnas  att  Europeiska
kommissionen nyligen har tagit  fram  ett
förslag till ny förordning om upphandling
av   kollektivtrafik.   Parlamentet   har
yttrat  sig  i  frågan  och  kommissionen
skall  ta  ställning till detta  yttrande
våren 2002. Förhandlingsarbete pågår  för
närvarande   också  i  rådsarbetsgruppen.
Förslag   väntas  inte  inom  överskådlig
framtid    enligt   de   uppgifter    som
inhämtats.
Utskottet  behandlade hösten 2000  (bet.
2000/01:NU4)  frågan om etableringshinder
för  detaljhandeln med  anledning  av  då
väckta  motioner.  Utskottet  noterade  i
detta  sammanhang att i  det  arbete  som
Konkurrensverket   skall   bedriva,   med
klarläggande   av  konkurrensförhållanden
och  genomförande  av konkurrensanalyser,
kan  frågan  om  eventuella  förekommande
etableringshinder  och  de  effekter   på
konkurrenstrycket som dessa  kan  medföra
komma  att tas upp. I en reservation  (m,
kd, c, fp) sades att riksdagen bör uttala
sig     om    konkurrenseffekterna     av
handelsändamålet i detaljplan. Detta  har
i  praktiken  fungerat  som  en  kommunal
etableringskontroll, och ett  avskaffande
skulle  bidra  till ökad konkurrens  inom
främst  detaljhandelns område,  framhålls
det i reservationen.
Konkurrensverket påpekar  i  en  rapport
(2001:4)   att   kommunerna   har   stora
möjligheter  att  avväga olika  intressen
och  driva  konkurrensfrågor  aktivt  vid
tillämpningen  av  plan-  och   bygglagen
(PBL). Detta har de dock hittills avstått
från   att   göra,  konstateras   det   i
rapporten.
Regeringen  uppdrog i februari  2002  åt
Konkurrensverket  att  närmare  analysera
vilka strukturella problem som kan finnas
inom   dagligvarumarknaden.   Utredningen
skall  bl.a.  undersöka förutsättningarna
för  små  leverantörer och etablering  av
nya  företag  på marknaden. Den  slutliga
redovisningen av uppdraget  skall  ske  i
december 2002.
Riksdagen   tog  nyligen  ett  initiativ
till    en    översyn   av   PBL    (bet.
2001/02:BoU6).  Enligt  bostadsutskottets
förslag  skall  en bred  översyn  av  PBL
komma till stånd. Utskottet menar att den
förordade    översynen   bör    inbegripa
uppgiften     att    sammanställa     och
strukturera  de överväganden och  förslag
om  PBL  som tidigare framförts  i  flera
utredningar   och   där   den   fortsatta
beredningen ännu inte lett fram till  ett
ställningstagande. En  prioriterad  fråga
bör  vara att överväga åtgärder  som  kan
motverka   förseningar   i   plan-    och
byggprocessen.  I  översynen  bör   också
frågor  om bygglov, tillsyn och  kontroll
kunna  övervägas. Översynen bör  bedrivas
så att resultat och förslag kan redovisas
etappvis.  Vissa  avgränsade  frågor  bör
således kunna övervägas med förtur. Detta
gäller exempelvis frågan om systemet  för
överprövning  av  kommunala   plan-   och
byggbeslut,  sägs  det i  betänkandet.  I
övrigt       bör      den       inledande
sammanställningen  av  framförda  förslag
och    iakttagelser   ge   underlag   för
ställningstagande till vilka  frågor  som
bör ges prioritet. Bostadsutskottet tar i
betänkandet  även ställning till  förslag
om    åtgärder    för    att    förbättra
uppföljningen    av    PBL,    förtydliga
länsstyrelsens   roll   samt   förtydliga
oklara begrepp i PBL.
Enligt  inhämtade  uppgifter  pågår   på
Miljödepartementet  för  närvarande   ett
arbete med att se över vad som skall ingå
i  en översyn av plan- och bygglagen. Det
har  även  tillsatts en  arbetsgrupp  som
bl.a.  skall  se  över  möjligheter  till
förenklingar av överklagandeförfarandena.
Detta skulle kunna leda till att beslut i
byggärenden kan fattas snabbare än i  dag
då  de  ofta  försenas av  överklaganden.
Arbetsgruppen   granskar   också   vilket
förenklingsarbete som måste  ingå  i  den
större  översynen av PBL och vilka frågor
som kan lösas separat.

Utskottets ställningstagande

Utskottets   syn   på   näringspolitikens
inriktning  överensstämmer  med  den  som
redovisades i budgetpropositionen för  år
2002  och som föregåtts av överläggningar
mellan  regeringen,  Vänsterpartiet   och
Miljöpartiet. Som utskottet vid  tidigare
tillfällen uttalat är det dess mening att
vägledande för den näringspolitik som bör
bedrivas är att den skall bidra till  att
skapa   förutsättningar   för   tillväxt,
sysselsättning   och   välfärd   i   hela
Sverige. Samtidigt har utskottet framhävt
att  det är viktigt att tillväxten  skall
vara  ekonomiskt, ekologiskt och  socialt
hållbar.
Sedan     våren     2001     har     den
internationella  ekonomiska  utvecklingen
kännetecknats      av      en      global
konjunkturnedgång. Sverige  har  som  ett
litet,  öppet  och  exportberoende   land
direkt  påverkats av den  internationella
utvecklingen.   Konjunkturnedgången   har
bl.a.  lett till att antalet varsel  ökat
under   år  2001.  Sysselsättningen   har
emellertid    utvecklats   förhållandevis
starkt  under år 2001 trots en avmattning
i  efterfrågan. Enligt statistik från SCB
var  i genomsnitt ca 80 000 personer fler
sysselsatta   år  2001  än  året   innan.
Regeringens   mål  är   att   80   %   av
befolkningen  skall vara  sysselsatta  på
den reguljära arbetsmarknaden år 2004.  I
januari 2002 var denna andel 76,9 %.  Den
öppna  arbetslösheten var i januari 2002,
trots konjunkturnedgången, liksom för ett
år  sedan 4,4 % av arbetskraften. Antalet
deltagare       i      konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program har under
samma   period  minskat  med  ca  8   000
personer och uppgick i januari 2002  till
119 500 personer.
Samtidigt  pekar olika prognoser  nu  på
att konjunkturen är på väg att bottna och
att tillväxten är på väg att ta ny fart.
Den  långsiktiga trenden är att  antalet
nya   företag   under  de  senaste   åren
successivt ökat. Under år 2000  startades
39  520 nya företag enligt statistik från
Institutet för tillväxtpolitiska  studier
(ITPS).  Det  är det högsta  antalet  nya
företag  på mer än tio år och innebär  en
uppgång  med  10 % jämfört med  år  1999.
Uppgifter  tyder dock på att antalet  nya
företag som startas under år 2001  kommer
att  vara  något lägre. Enligt utskottets
mening  bör  detta i första hand  kopplas
samman        med       den       globala
konjunkturnedgången,   varför   utskottet
snarare    uppfattar   minskningen    som
konjunkturell  än som ett  mer  varaktigt
trendbrott.
Våren          2001         presenterade
Näringsdepartementet   en   rapport   med
internationell       jämförelse        av
näringspolitiken  2001  (Ds  2001:20).  I
rapporten  beskrivs Sveriges  position  i
förhållande    till   andra   OECD-länder
beträffande  olika områden  som  påverkar
den  ekonomiska  tillväxten.  Av  de   45
indikatorer  som presenteras i  rapporten
hör  Sverige i 27 fall till de länder som
hamnar  på  den  övre  tredjedelen  i  en
rangordning.  Endast  i  tre   fall   hör
Sverige till den tredjedel av länder  som
placerar sig sämst.
Sammantaget    har    Sverige     enligt
utskottets  mening ett  modernt  och  bra
företagsklimat. Dock kan företagsklimatet
förbättras ytterligare på olika  områden,
särskilt för de små företagen. Ett sådant
område    är    regelförenklingar     för
småföretagen. Utskottet har vid  tidigare
tillfällen  framhållit  att   frågan   om
regelförenkling   för   småföretagen   är
mycket    viktig   ur   tillväxtsynpunkt.
Regelverken bör vara utformade så att  de
stimulerar    till   nyföretagande    och
tillväxt,  vilket  innebär  att  reglerna
måste  vara  enkla att  använda.  En  rad
förenklingar  har  redan  genomförts  och
fler  planeras  eller utreds.  Ett  annat
område  avser  olika  åtgärder  för   att
främja  förnyelse av näringslivet, vilket
bl.a.     innefattar     teknikspridning,
kompetensutveckling                   och
innovationsfrämjande     åtgärder.      I
sammanhanget   vill  utskottet   särskilt
framhålla  de  insatser  för  att  främja
innovationssystem   och    kluster    som
regeringen presenterade hösten 2001 i den
regionalpolitiska          propositionen.
Ytterligare  ett  område  är  att   vissa
hinder    för    en    tillfredsställande
kapitalförsörjning för framför  allt  små
och  växande  företag  måste  undanröjas.
Utskottet vill här särskilt betona vikten
av  att  det  finns kapital i  de  tidiga
utvecklingsskedena,                  s.k.
såddfinansiering.   Samtidigt   är    det
viktigt  med  ett aktivt  arbete  för  de
grupper  som  har särskilt svårt  att  få
finansiering. Vidare är även en  effektiv
konkurrens av stor betydelse,  såväl  för
de  små  företagen som för konsumenterna.
Enligt   utskottets   uppfattning   skall
Sverige  dock  inte konkurrera  med  låga
löner och okvalificerade arbeten utan med
kunnande, kompetens och ett högt tekniskt
innehåll i tjänste- och varuproduktionen.
Olika  insatser görs och avses att göras
för att ytterligare främja nyföretagandet
och skapa gynnsammare förutsättningar för
småföretagen. Utskottet återkommer i  det
följande   till  flera   av   de   nämnda
områdena.
Utskottet   vill   slutligen   i   detta
sammanhang   framhålla   det   nationella
program  för entreprenörskap som tidigare
nämnts.    Det   är   enligt   utskottets
uppfattning  viktigt att  skapa  ett  mer
entreprenörsinriktat  klimat,   uppmuntra
entreprenörskap,  bidra   till   positiva
attityder   till   entreprenörskap    och
företagande  samt öka nyförtagandet.  Det
är   även   utskottets  uppfattning   att
grunden för entreprenörskap läggs i  unga
år,  varför insatser för att främja  ungt
företagande   och   stimulera   ungdomars
intresse för teknik och naturvetenskap är
viktiga.    För   detta   kan   kommunala
teknikskolor vara en möjlig väg.
Med   det  anförda  avstyrker  utskottet
samtliga här aktuella motioner i  berörda
delar.

Kvinnors företagande

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden
beträffande  kvinnors  företagande   med
hänvisning  till vidtagna  åtgärder  och
pågående  arbete. Jämför  reservation  2
(m, kd, c, fp).

Motionerna

I  motion 2001/02:N233 (m) anförs att den
offentliga     sektorns    monopol     på
kvinnodominerade  verksamhetsområden  som
vård,  undervisning och omsorg utgör  ett
stort hinder för ökad jämställdhet. Denna
ordning     har    skapat    en     dålig
löneutveckling  samt en  inlåsningseffekt
för  framför  allt kvinnor,  sägs  det  i
motionen.  Enligt  motionären  kan  detta
avhjälpas    genom   att   ovan    nämnda
verksamhetsområden konkurrensutsätts.  Om
den   offentliga   sektorn   öppnas   för
alternativa driftsformer kan fler möjliga
karriärvägar  öppnas för kvinnor  som  är
sysselsatta inom dessa s.k. traditionella
kvinnoyrken. Vidare hävdas att ett  stort
antal  kvinnor  som i dag arbetar  i  den
offentliga sektorn vill starta eget  inom
sin  bransch.  De möter emellertid  stora
hinder  som  i  vissa  fall  näst  intill
omöjliggör      ett      egenföretagande.
Motionären menar att ett sådant hinder är
den   svårighet  en  sjuksköterska,   som
önskar  starta eget, har med att  erhålla
en  F-skattsedel. Orsaken därtill är  det
självständighetskriterium               i
kommunalskattelagen   som   inte    anses
uppfyllt  på grund av kravet  om  att  en
person  som  önskar bedriva  självständig
verksamhet  inte  får  vara  inordnad   i
uppdragsgivarens verksamhet, sägs  det  i
motionen.  Ett  annat  hinder  är  enligt
motionären  den  snedvridna  konkurrensen
som  föreligger på grund av den kommunala
och  landstingsdrivna näringsverksamheten
som       bedrivs      med       kraftiga
skattesubventioner.  Dagens   möjligheter
att få en laglighetsprövning av kommunens
näringsverksamhet  är  begränsade  enligt
motionären.  Därför bör möjligheten  till
en     prövning    för    den    enskilde
egenföretagaren i fråga om laglighet  och
jämlik konkurrens förenklas.
Enligt   vad   som   anförs   i   motion
2001/02:N246  (m) bör en  utvärdering  av
dagens    rådgivning    till    kvinnliga
företagare  genomföras. Fler  kvinnor  än
män som driver företag upplever problem i
lånesituationen. Motionärerna påpekar att
det föreligger en skillnad mellan kvinnor
och  män när det gäller möjligheter  till
banklån  eller lån i andra privata  eller
offentliga låneinstitut så till vida  att
kvinnors  företagande inte ses  som  lika
viktigt  som  männens. Det behövs  därför
bättre  rådgivning till kvinnor samtidigt
som de affärsidéer som förs fram inom den
mjuka   tjänstesektorn  måste  ges  högre
status.  Vidare  anförs  i  motionen  att
regelförenklingar    i    enlighet    med
Småföretagsdelegationens samtliga förslag
bör genomföras.
Bland  de  nationella jämställdhetsmålen
är jämn fördelning av makt och inflytande
och  lika möjligheter för kvinnor och män
vad   gäller  eget  företagande  centrala
aspekter,  sägs i Vänsterpartiets  motion
2001/02:N279. Kvinnor agerar  och  bemöts
av    omvärlden   utifrån   den   rådande
könsmaktsordningen, där män premieras och
bekräftas    med   makt    och    kvinnor
underordnas och ständigt får förhålla sig
till  den  manliga normen. Vänsterpartiet
menar  att  detta  innebär  att  kvinnors
företagande        osynliggörs        och
marginaliseras. Enligt vad som  anförs  i
motionen  finns det brister i ALMI:s  och
NUTEK:s   verksamhet  vad   gäller   s.k.
mainstreaming        (beaktande        av
jämställdhetsaspekter i alla  sammanhang)
och     kvinnors     företagande.     Ett
tillkännagivande  om  att  dessa   frågor
skall ges ökad prioritet begärs därför  i
motionen.     Det    innefattar     bl.a.
stimulerande  av  fortsatt  forskning   -
utifrån ett feministiskt perspektiv -  på
området  samt mer satsningar som särskilt
riktar   sig   till  kvinnor.   För   att
mainstreaming skall fungera  i  praktiken
krävs   att   hela   organisationen   har
kunskap.  Detta saknas i NUTEK  och  ALMI
som  helhet, sägs det i motionen. Kunskap
om   företagande  ur  ett  könsperspektiv
finns  hos ett fåtal individer och  delar
av   verksamheten,  men  har   inte   det
fotfäste     och     den     status     i
organisationerna som krävs för att få ett
reellt     genomslag.    Kunskaper     om
mainstreaming  och  kvinnors  företagande
måste  därför spridas i organisationerna.
Vidare   påpekas  att  alltför   otydliga
direktiv  och  en otydlig  styrning  från
regeringen har gett en situation som inte
driver   utvecklingen   framåt   i    den
utsträckning som krävs.
Ett  tillkännagivande om att  regeringen
bör  ta  initiativ till åtgärder för  att
aktörer        som       verkar        på
riskkapitalmarknaden      inte      skall
diskriminera  kvinnor  begärs  i   motion
2001/02:N215 (v). I motionen redogörs för
att    andelen   kvinnor   som    startar
aktiebolag markant har minskat efter  det
att  aktiekapitalnivån höjdes från 50 000
kr  till  100  000  kr. Detta  är  enligt
motionärerna   ett   mycket    allvarligt
problem.
I        Kristdemokraternas       motion
2001/02:N370    anförs    att    kvinnors
företagande  bör uppmuntras och  stödjas.
Ett  ökat företagande för kvinnor kan  ge
näringslivet förnyelse och ökad mångfald.
Kvinnor startar i dag ca 30 % av alla nya
företag i Sverige. Två tredjedelar av  de
nystartade    företagen    etableras    i
tjänstesektorn,  antingen   riktade   mot
andra  företag  eller mot privatpersoner,
sägs  det i motionen. Att kvinnor  i  hög
utsträckning  verkar inom  tjänstesektorn
innebär   enligt  motionärerna  att   det
förslag  som  presenterats i motionen  om
avdragsrätt  vid  köp av hushållstjänster
särskilt     skulle    gynna     kvinnors
företagande.
Ett  tillkännagivande om att  regeringen
bör  genomföra  en översyn av  utlåningen
inom  ALMI ur ett jämställdhetsperspektiv
begärs  i  motion 2001/02:  A212  (c).  I
motionen   påpekas  att  det   finns   en
bristande  jämställdhet  när  det  gäller
förutsättningar för företagande.  Kvinnor
har  i  allmänhet svårare än män  att  få
fram riskkapital när de skall starta  ett
företag.  När det gäller ALMI:s  utlåning
anförs   i   motionen   att   av   ALMI:s
utestående  lån  har  visserligen  30   %
tecknats  av kvinnor, men av de  utlånade
medlen  är  endast  9  %  utlånade   till
kvinnor.
I   Folkpartiets   motion   2001/02:A229
anförs  att  det  måste  underlättas  för
kvinnor   som  vill  starta   och   driva
företag.     Enlig     Folkpartiet     är
huvudorsaken  till att inte fler  kvinnor
väljer  att starta och driva företag  den
monopolsituation  som  råder  inom  vård,
utbildning och omsorg, vilken leder  till
att  det  i praktiken råder näringsförbud
för    många   kvinnor.   Därtill   måste
företagsklimatet radikalt förbättras  och
regelverket för företag förenklas för att
stimulera  till  ett ökat  företagande  i
Sverige.  Även i motionerna  2001/02:N267
(fp)   och   2001/02:A389   (fp)   begärs
tillkännagivanden om att  möjliggöra  för
fler kvinnor att bli företagare genom att
bryta  de  offentliga monopolen  inom  de
yrkesområden  där  kvinnor  traditionellt
sett   har   erfarenhet  och   kompetens.
Regelverkets komplexitet nämns  även  det
som  ett  problem.  Också  i  dessa  båda
motioner  påtalas problemen  för  kvinnor
att  beviljas lån och krediter. Höjningen
av  aktiekapitalnivån från  50  000  till
100  000  kr  har i detta avseende  varit
negativ. Det är enligt motionärerna  även
viktigt  att  stimulera fler kvinnor  att
bli  småföretagare för att  därigenom  få
fler kvinnor som småföretagschefer vilket
på  sikt  kan leda till fler kvinnor  som
chefer inom storföretagen. Kvinnor  måste
även  synliggöras  och  uppmärksammas   i
högre  utsträckning än i  dag  när  högre
tjänstebefattningar tillsätts.
I   motionerna  2001/02:N364  (mp)   och
2001/02:N365 (mp) begärs tillkännagivande
om en översyn av villkoren för ALMI:s lån
för  att göra lånen bättre anpassade  för
både   män  och  kvinnor.  De   krav   på
lånesökande  som  ALMI  ställer   -   att
lånesökande  skall vara  intresserade  av
tillväxt i företaget - missgynnar  enligt
motionärerna  kvinnor. Vidare  är  det  i
strid  med  de ursprungliga intentionerna
att  villkoren skulle svara mot  kvinnors
sätt att bedöma sitt lånebehov, sägs  det
i  motionen.  I den förstnämnda  motionen
begärs  även  ett tillkännagivande,  utan
närmare   kommentar,  om  att   förbättra
beaktandet  av  jämställdhetsaspekter   i
alla sammanhang, s.k. mainstreaming,  vid
NUTEK.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren   2001  avstyrkte  riksdagen  (bet.
2000/01:NU7)    ett    antal     motioner
beträffande  kvinnors företagande,  bl.a.
beträffande     stöd    till     kvinnors
företagande,   statliga   och   kommunala
monopol och s.k. mainstreaming vid NUTEK.
Samtliga   motionsyrkanden  avslogs   med
hänvisning  till  vidtagna  åtgärder  och
pågående  arbete.  Utskottet  anförde   i
detta  sammanhang att det  är  en  viktig
uppgift    inom   näringspolitiken    att
särskilt stödja kvinnors företagande  och
att  det  är  angeläget att fler  kvinnor
blir  företagare.  Att identifiera  vilka
omständigheter  som  utgör   hinder   för
kvinnor  att  starta  företag  och  vidta
åtgärder  för  att  eliminera  dessa  är,
betonades   av  utskottet,  en  angelägen
uppgift  inom  näringspolitiken.   I   en
reservation  (m,  kd, c,  fp)  framfördes
dessa partiers ståndpunkt i frågan.
För   att   främja  företagandet   bland
kvinnor       och      personer       med
invandrarbakgrund föreslog  regeringen  i
budgetpropositionen  för  år   2002   att
anslaget  för näringslivsutveckling  m.m.
(anslag 38:2 utg. omr. 24) skulle  utökas
med 9 miljoner kronor år 2002 och med  14
miljoner  kronor respektive  19  miljoner
kronor    åren   2003   och    2004.    I
regleringsbrevet för år 2002 avdelas  5,5
miljoner     kronor     till     kvinnors
företagande.  Dessa  medel  skall   bl.a.
användas      till     att      integrera
affärsrådgivning   och    kunskaper    om
kvinnors   företagande  bland  etablerade
rådgivningsaktörer samt till  att  sprida
kunskap   om  förebilder  kring  kvinnors
entreprenörskap.
NUTEK  har i uppdrag att främja kvinnors
företagande.  I detta arbete  ingår  dels
att främja kvinnors företagande, dels att
uppmärksamma  kvinnor  och  innovationer.
Arbetet    med   att   främja    kvinnors
företagande innebär att ta fram kunskaper
om   kvinnors   företagande,   synliggöra
kvinnliga  företagare, synliggöra  hinder
för  kvinnliga företagare och  verka  för
att  undanröja sådana. Syftet med arbetet
beträffande  kvinnor och innovationer  är
att  skapa förutsättningar för  att  fler
kvinnor skall få det stöd de behöver  för
att  förverkliga  sina  uppfinningar  och
innovationer.  Till  uppgiften  hör   att
klarlägga   de  faktorer  som   specifikt
hindrar    kvinnor    att    verka    som
innovatörer.  En  annan  uppgift  är  att
stimulera  olika  aktörer  att  ta   fram
metoder   för   rådgivning,   utbildning,
mentorskap,  nätverk,  finansiering   och
forskning  som utvecklar kreativitet  hos
både kvinnor och män.
I  januari  2001 överlämnade  NUTEK  ett
förslag      till     ett      nationellt
handlingsprogram    för    kvinnor    och
innovationer  till  Näringsdepartementet.
Programmet   syftar   till   att   främja
kvinnors   möjligheter  att  arbeta   med
innovationer så att antalet  kvinnor  som
är  uppfinnare  ökar  samt  att  fler  av
kvinnors   uppfinningar  kommer   ut   på
marknaden.  Förslagen  gäller  fem  olika
delprogram:   Utbildning,    Stöd    till
innovatörer, Opinionsbildning,  Forskning
och studier, Kommunal teknikskola.
ALMI  Företagspartner AB  (ALMI)  bistår
med  rådgivning  samt har  ett  speciellt
företagarlån  för  kvinnor.  Företagarlån
till kvinnor är en finansieringsform till
företag   som  ägs  av  en  eller   flera
kvinnor,    oavsett   företagsform    och
bransch,  och  lånet kan  sökas  av  både
nystartade och befintliga företag.  Lånen
kan uppgå till högst 150 000 kr och lägst
25  000  kr  och avse maximalt  50  %  av
lånebehovet.  Flertalet av  de  regionala
ALMI-bolagen har en särskild  person  med
ansvar   för  frågor  gällande   kvinnors
företagande.
Beträffande  företagarlån  för   kvinnor
kan  även nämnas att en särskild utredare
(dir.  2001:103) tillkallats för  att  se
över   insatserna   för   tillväxt    och
företagande  på regional nivå.  I  dennes
uppdrag  ligger  att lämna  förslag  till
inriktning,      effektivisering      och
organisering  av  statens  insatser   för
företagsutveckling på  regional  nivå.  I
utredningsdirektivet anges att  översynen
bl.a.  skall  inriktas på den  verksamhet
som  utförs av ALMI:s dotterbolag i  form
av   beviljande   av  lån,   lånegaranti,
garanti          för         bankgaranti,
utvecklingskapital,  nyföretagarlån   och
företagarlån  till  kvinnor.  Utredningen
skall  även omfatta närliggande uppgifter
som   information  och   rådgivning.   En
slutrapport  skall  lämnas  i  början  av
november   2002.   Vidare   påpekas   att
förändringar  som  kan bli  aktuella  bör
kunna  genomföras från  och  med  januari
2003.
NUTEK  redovisade, tillsammans med ALMI,
i  september 2001 en samlad genomgång  av
erfarenheter    och    möjligheter    för
särskilda  grupper  av småföretagare  att
utnyttja  de  finansiella lånesystem  som
för  närvarande finns. I uppdraget ingick
att  speciellt belysa kvinnors, ungdomars
och  invandrares möjligheter att  få  lån
till     företagande    inom     särskilt
tjänstesektorn.  Utredningen  föreslår  i
sin rapport (Erfarenheter och möjligheter
för  särskilda grupper av företagare  att
utnyttja de finansiella systemen) att två
nya  former av lån införs - mikrolån  och
småföretagarlån.  Utformningen  av  dessa
behandlas  närmare i detta  betänkande  i
avsnittet  om kapitalförsörjning.  Vidare
sägs det i rapporten att lika viktigt som
införandet   av   nya   låneformer    och
rådgivning  är  att tidigare  hinder  hos
ALMI  för utlåning till särskilda grupper
tas  bort. Det gäller bl.a. utlåning till
företag  på  lokal  marknad,  övertag  av
verksamhet och att tillväxtbegreppet inte
bara gäller företag som i sig växer, utan
även gäller nya livskraftiga företag  som
startas   oavsett  om  de   i   sig   har
tillväxtpotential eller inte. Det innebär
enligt  utredningen att  ett  ökat  antal
s.k. levebrödsföretag skall betraktas som
ett positivt tillväxtresultat.
Beträffande  vad  i motion  2001/02:N364
(mp)    anförs    om   hur    den    s.k.
mainstreamingen på NUTEK  bör  förbättras
kan    detta    tydliggöras    med    vad
Miljöpartiet     tidigare     (motionerna
2000/01:N383 och 2000/01:N388)  anfört  i
frågan.    I    dessa    båda    motioner
konstaterades  att  projektet  Nationellt
resurscentrum för kvinnor lagts ner.  För
att    säkerställa   fortsatt    satsning
föreslogs  därför ett antal åtgärder  som
borde  genomföras. Bland de åtgärder  som
föreslogs kan nämnas att personalen  inom
varje  enhet kontinuerligt bör  utbildas,
en  expertgrupp bör tillsättas  under  en
övergångsperiod         samt          att
Riksrevisionsverket  (RRV)  och  personer
från   Svenska  riksförbundet  nationellt
resurscentrum  för kvinnor  kontinuerligt
bör  följa upp och utvärdera hur  arbetet
inom NUTEK utvecklas på detta område.
Åren  1994-1999 drev NUTEK,  tillsammans
med Glesbygdsverket, projektet Nationellt
resurscentrum  för kvinnor  (NRC).  Under
dessa   år  byggdes  ett  landsomfattande
nätverk  av resurscentrum upp.  Från  och
med år 2000 integrerades denna verksamhet
i   NUTEK:s  ordinarie  verksamhet.   Ett
fristående förbund, Svenska riksförbundet
nationellt resurscentrum för kvinnor, har
därefter  bildats. I  dag  finns  ca  120
regionala och lokala resurscentrum. Sedan
år  1998  har  regeringen givit  NUTEK  i
uppdrag  att  årligen avsätta  medel  för
projekt    vid   lokala   och   regionala
resurscentrum för kvinnor.  Medlen  skall
tilldelas projekt som utgår från kvinnors
behov   och  villkor  i  regionen   eller
kommunen.   Projekten  skall   bygga   på
samverkan  mellan olika aktörer  för  att
främja    kvinnors    idéer    om     hur
regionen/kommunen/bygdens möjligheter tas
tillvara och utvecklas. För att få del av
detta stöd har två villkor gällt. För det
första skall resurscentrum söka lokal och
regional medfinansiering för projekt  med
50  %. För det andra har dessa medel inte
fått  användas  för s.k. basfinansiering,
dvs.  lokaler,  personal,  administration
etc.  År  2001 beviljades 74  projektstöd
med sammanlagt 26 miljoner kronor.
I    april   2001   lämnade   NUTEK   en
redovisning   till  regeringen   angående
resurser   till  regionala   och   lokala
resurscentrum för kvinnor under  perioden
1997-2000.  NUTEK påtalar i redovisningen
resurscentrums svårigheter att finansiera
basverksamheten. Vidare redovisas att det
finns problem för vissa projekt att finna
medfinansiärer. Dessa båda problem  lyfts
även  fram  i rapporten Regionalpolitiken
blev  jämställd - jämställdhetsperspektiv
på  regionalpolitik (2001).  Häri  anförs
att   ett  problem  har  varit  att  alla
resurscentrum  inte  varit   tillräckligt
starkt  lokalt eller regionalt förankrade
för     att    kunna    få    fram    den
lokala/regionala       medfinansieringen.
Vidare sägs det i rapporten att ett annat
problem  varit  att  vissa  resurscentrum
inte  haft  en tillräckligt solid  bas  -
ekonomiskt och personellt - för att kunna
knyta   till   sig   projekt   och    den
organisation  som  krävs  för  att  driva
projekt.
För  år  2002  har avsatts,  förutom  26
miljoner kronor för projektverksamhet vid
lokala  och  regionala resurscentrum,  10
miljoner  kronor  för  basfinansieringen.
Dessa nya medel är avsedda att finansiera
personal, lokaler och administration samt
horisontell       samverkan        mellan
resurscentrum.  Vidare  har   kravet   på
medfinansiering   vid   projektverksamhet
sänkts  från  och  med  år  2002.  Enligt
regleringsbrev  till  NUTEK   förutsätter
dessa  medel numera en annan finansiering
med minst 40 %, mot tidigare 50 %.
För  att  säkerställa  integreringen  av
resurscentrum för kvinnor tillsatte NUTEK
en   referensgrupp  år  2000.  I  NUTEK:s
årsredovisning för år 2001  redogörs  för
arbetet  inom  den interna strategi-  och
metodgruppen för miljö, jämställdhet  och
etnisk   mångfald.   I   gruppen    ingår
representanter från samtliga avdelningar.
I  referensgruppen ingår även företrädare
för  regionala- och lokala  resurscentrum
samt          representanter         från
Näringsdepartementet   enligt   uppgifter
från  NUTEK. Gruppen har bl.a. tagit fram
ett  förslag  till  projektplan  för  ett
ledningssystem  för hållbar  tillväxt.  I
förslaget presenteras hur NUTEK/ALMI  kan
påbörja   en  integration  av  aspekterna
miljö,  jämställdhet och etnisk  mångfald
inom   samtliga   verksamhetsområden.   I
årsredovisningen  påpekas  även  att  man
fört     diskussioner     med     Svenska
riksförbundet       för        nationellt
resurscentrum  för kvinnor  i  syfte  att
finna   möjligheter  till   samverkan   i
jämställdhetsfrågor. Vidare har NUTEK och
riksförbundet  genomfört  en   konferens.
NUTEK  har även i 2002 års regleringsbrev
givits    i    uppdrag    att    redovisa
jämställdhetsarbetet   på    myndigheten.
Vidare   skall  verket  följa   upp   den
verksamhet  som  bedrivs vid  lokala  och
regionala   resurscentrum  för   kvinnor,
bl.a.  beträffande  anslagna  medel   och
andra    resurser    för    basverksamhet
respektive  projektverksamhet  för   åren
2001  och 2002. Redovisningen skall göras
senast i april 2003.
När    det    gäller   vad   i    motion
2001/02:N370  anförs om förslag  gällande
avdragsrätt  vid  köp av hushållstjänster
kan   nämnas   att  detta   förslag   har
behandlats      och     avstyrkts      av
skatteutskottet   (bet.   2001/02:SkU14).
Enligt     utskottets    mening    skulle
införandet      av     stimulans      för
tjänstesektorn  i de former  motionärerna
föreslår  innebära  ett  avsteg  från  de
principer om en likformig beskattning som
ligger till grund för skattereformen  och
som  enligt  utskottet bör  gälla.  I  en
reservation  (m, kd, c, fp) anförs  bl.a.
att          förslaget         förbättrar
förutsättningarna för den vita  marknaden
för  hushållstjänster och  att  det  ökar
jämställdheten.
På  en fråga (fr. 2000/01:1559) av  Maud
Ekendahl   (m)  om  vilka  åtgärder   som
näringsministern avsåg att vidta för  att
kvinnor inte skall diskrimineras på grund
av  reglerna  om  minsta  aktiekapital  i
aktiebolagslagen                hänvisade
näringsminister  Björn   Rosengren   till
Förenklingsutredningen  och   att   detta
problem    däri   skulle   uppmärksammas.
Utredningen beräknas avsluta sitt  arbete
i mars 2002.
Sjuksköterskors möjlighet att erhålla F-
skattsedel  behandlades av finansminister
Bosse  Ringholm med anledning av en fråga
(fr. 2001/02:719) av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m). Frågeställaren menade att det
var      vanligt     förekommande     att
sjuksköterskor som söker F-skattsedel får
avslag    och    att   skattemyndighetens
bedömning av vem som skall få erhålla  en
F-skattsedel  varierade  över  landet.  I
sitt  svar  påpekade finansministern  att
han  inte hade några indikationer på  att
reglerna  om F-skattsedel generellt  sett
tillämpas olika i landet och att han inte
därför heller hade för avsikt att föreslå
några ändringar beträffande reglerna  för
utfärdandet av F-skattsedel. Det ankommer
på  Riksskatteverket att  verka  för  att
skattereglerna tillämpas likformigt  över
landet,   sades  det  i  svaret.   Vidare
anförde  finansministern  att  alla   som
ansöker  om  F-skattsedel och som  uppger
sig  bedriva  eller  ha  för  avsikt  att
bedriva  näringsverksamhet här  i  landet
skall tilldelas en sådan såvida det  inte
finns  skälig  anledning  att  anta   att
näringsverksamhet vare sig bedrivs  eller
kommer  att  bedrivas.  Det  finns  inget
hinder   i  nuvarande  lagstiftning   för
sjuksköterskor som driver vårdföretag att
få  en F-skattsedel. En förutsättning  är
dock    att   verksamheten   anses    som
näringsverksamhet enligt  definitionen  i
inkomstskattelagen.       Finansministern
påpekade  att det inte är möjligt  att  i
generella   termer   avgöra   om    vissa
yrkeskategorier                  bedriver
näringsverksamhet eller inte.  I  stället
måste varje enskilt fall bedömas för sig.
Om  således  en  sjuksköterska  bedriver,
eller  avser  att bedriva, en  verksamhet
självständigt och yrkesmässigt skall  hon
på  ansökan  tilldelas  en  F-skattsedel,
enligt finansministern.
Beträffande   frågan  om  konkurrens   i
offentlig sektor kan nämnas att riksdagen
hösten  2000 (bet. 2000/01:NU4) beslutade
om  riktlinjer  för  konkurrenspolitiken.
Däri   ingår  bl.a.  att  när  offentliga
aktörer agerar på konkurrensmarknader får
inte  detta  ske på ett sådant  sätt  att
framför   allt   ny-  och  småföretagande
hämmas.       Vidare      ingår       att
myndighetsuppgifter  skall  hållas   isär
från  kommersiell verksamhet.  Rådet  för
konkurrens   på   lika   villkor   mellan
offentlig      och     privat      sektor
(Konkurrensrådet),   som   tillsattes   i
slutet  av  år 1997, har behandlat  dessa
frågor  i  betänkandet om  konkurrens  på
lika  villkor mellan offentlig och privat
sektor (SOU 2000:117) och promemorian  om
konkurrens   på   lika   villkor   mellan
offentlig och privat sektor (Ds 2001:17).
Frågorna   bereds  för  närvarande   inom
Regeringskansliet.
I   sammanhanget  kan  även  nämnas  att
arbetsmarknadsutskottet  våren  2002  har
avstyrkt        (bet.        2001/02:AU3)
motionsyrkanden innehållande  förslag  om
konkurrensutsättning  av  den  offentliga
sektorn  i  samband  med  beredningen  av
motioner   från   allmänna  motionstiden.
Utskottet   framhöll  att   det   i   ett
internationellt perspektiv  är  uppenbart
att  den offentliga sektorn starkt bidrar
till   att   öka  jämställdheten   mellan
kvinnor  och  män.  Detta  beror   enligt
utskottet inte minst på att där omvandlas
oavlönat   omsorgsarbete   till   avlönat
yrkesarbete, vilket ger ökade möjligheter
till   ekonomiskt  oberoende  för   många
kvinnor. I en reservation (m, kd, c,  fp)
anförs   att   den  offentliga   sektorns
monopol motverkar jämställdhet och  utgör
ett  gigantiskt resursslöseri.  Genom  en
ökad konkurrensutsättning av verksamheter
inom  offentlig sektor, t.ex. äldreomsorg
och   sjukvård,   kan  den  traditionellt
kvinnliga arbetsmarknaden utvecklas, sägs
det i reservationen. Det skulle leda till
framväxt  av  alternativa arbetsmarknader
där   en  rättvisare  lönesättning  kunde
komma till stånd för de anställda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  anser  att en  viktig  uppgift
inom  näringspolitiken  är  att  särskilt
stödja        kvinnors       företagande.
Utvecklingspotentialen    för    kvinnors
företagande  är  stor. Enligt  utskottets
mening  är det angeläget att fler kvinnor
blir  företagare. Det är  därför  viktigt
att  identifiera  de  omständigheter  som
utgör hinder för kvinnors möjligheter att
starta  och  driva företag  i  syfte  att
vidta  åtgärder  för att eliminera  dessa
hinder.  Utskottet vill betona betydelsen
av  denna  uppgift inom näringspolitiken.
Generellt  gäller att s.k. mainstreaming,
dvs. beaktande av jämställdhetsaspekter i
alla    sammanhang,   bör    prägla    de
näringspolitiska   insatserna   för   att
främja  tillkomsten av  nya  företag  och
tillväxten av befintliga företag.
Utskottet      har      noterat       de
finansieringsproblem  som  i  vissa  fall
uppstått   vid   lokala   och   regionala
resurscentrum.   Utskottet   är    därför
positivt   till  de  åtgärder  regeringen
vidtagit  för att bistå basfinansieringen
samt  för  att underlätta medfinansiering
genom   att   ta  en  större   andel   av
projektfinansieringen.
I  två  motioner begärs  en  översyn  av
villkoren  för ALMI:s lån för att  bättre
anpassa lånen till såväl kvinnor som män.
Som    tidigare   nämnts    har    NUTEK,
tillsammans  med ALMI, nyligen  genomfört
en  sådan  studie. Utskottet har  noterat
att  utredningens synpunkter om att  även
ett  ökat antal s.k. levebrödsföretag bör
värdesättas hos ALMI ligger i  linje  med
vad motionärerna anför.
Beträffande konkurrens mellan  offentlig
och privat verksamhet, som berörs i några
motioner,  vill utskottet  framhålla  att
det  är viktigt att konkurrensneutralitet
råder  mellan  dessa båda  sektorer.  Som
tidigare  nämnts beslutade  riksdagen  om
riktlinjer för konkurrenspolitiken hösten
2000. Riktlinjerna innefattade bl.a.  att
när   offentliga   aktörer   agerar    på
konkurrensmarknader får inte detta ske på
ett  sådant sätt att framför allt ny- och
småföretagande hämmas.
Med  det anförda avstyrker utskottet  de
här aktuella motionerna i berörda delar.

Kapitalförsörjning

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   med  hänvisning   till
pågående         utrednings-         och
beredningsarbete  avslå  motionsyrkanden
om   olika   insatser  för  att   främja
kapitalförsörjningen till  framför  allt
nyföretagare   och  småföretag.   Jämför
reservation 3 (m, kd, c, fp).

Motionerna

I  motion  2001/02:N246  (m)  begärs  ett
tillkännagivande om sänkning av skatterna
för       att       därigenom       skapa
investeringsvilligt kapital. Små  företag
har    i   dag   mindre   tillgång   till
riskvilligt kapital än för ett år  sedan,
sägs det i motionen.
Utvecklingscheckar för nyföretagare  bör
införas  enligt vad som anförs  i  motion
2001/02:N27 (c). Enligt motionärerna  kan
man  genom  att införa utvecklingscheckar
för     utveckling    av    affärsplaner,
marknadsföring  och mindre  investeringar
förbättra möjligheterna för enskilda  som
vill starta eget företag. Checkarna skall
vara  i  storleksordningen 20 000 kr  och
administreras     av     de     kommunala
näringslivsutvecklarna. Det krävs  mycket
förberedande arbete i form av  utveckling
av   affärsplaner,   marknadsföring   och
mindre investeringar för att utveckla  en
idé    till   en   produkt   färdig   att
marknadsföras. Detta arbete är nödvändigt
för  att  ett  företag  skall  kunna   nå
marknaden  med sin produkt och  därigenom
även kunna attrahera riskvilligt kapital.
Utvecklingscheckarna     skall     enligt
motionärerna  även kompletteras  med  ett
nyföretagarlån.
Ett    tillkännagivande   om   att   det
arbetsmarknadspolitiska  programmet  stöd
till   start  av  näringsverksamhet   bör
avskaffas    och   ersättas    med    ett
nyförtagarlån     begärs     i     motion
2001/02:N263   (c).  Enligt  motionärerna
innebär     programmet    ett     alltför
kortsiktigt    stöd    för    företagaren
samtidigt      som     det     snedvrider
konkurrensen.   Staten  bör   i   stället
inrikta sig på ett särskilt nyförtagarlån
som skapar ekonomiska förutsättningar för
nystartade   företag.   Möjligheten   att
teckna  denna  typ av lån  vid  start  av
företag  bör  även omfatta  dem  som  tar
tjänstledigt eller lämnar en fast tjänst.
Även  i  motion 2001/02:A389 (fp) begärs
ett    tillkännagivande   om   att    det
arbetsmarknadspolitiska  programmet  stöd
till   start  av  näringsverksamhet   bör
avskaffas för att i stället ersättas  med
mikrolån.   Enligt  vad  som   anförs   i
motionen  finns  det  stora  brister  med
utformningen av programmet stöd för start
av  näringsverksamhet. Programmet är dels
för   kortsiktigt,   vilket   skapar   en
illusion av att det går att få i gång ett
företag     på     kort     tid,     dels
konkurrenssnedvridande.    ALMI    borde,
enligt  vad som sägs i motionen,  som  en
del   av  sin  kreditgivning  införa  ett
mikrolån för den som vill förverkliga  en
affärsidé.   Motionärerna    är    därvid
positiva  till  att  regeringen   i   den
regionalpolitiska propositionen  aviserar
sin   avsikt  att  införa  ett  generellt
mikrolån.
Riksdagen  bör ge regeringen  i  uppdrag
att   stimulera  inrättandet  av   lokala
börser,            banker             och
kreditgarantiföreningar,  anförs  det   i
motionerna    2001/02:N364    (mp)    och
2001/02:N365  (mp).  Enligt  motionärerna
uppvisar riskkapitalets fördelning  stora
regionala obalanser. Problemen är  enligt
motionärerna    störst    för    dem    i
traditionella  branscher,  i  skogslänens
inland  och  för  de små  och  medelstora
företagen.   Beträffande   de   små   och
medelstora  företagens  problem  är  det,
enligt  vad  som anförs i  motionen,  tre
omständigheter  som är av betydelse.  Den
första   handlar  om  att   den   privata
kapitalmarknaden inte är särskilt benägen
att  ta  risker,  särskilt  i  företagens
tidiga      utvecklingsskeden,       före
kommersialisering.  Den  andra   är   att
mindre  företag  har lägre  soliditet  än
större  företag, vilket leder till  högre
räntor.   Den  tredje  gäller   bristande
konkurrens  inom banksektorn. I  motionen
hänvisas  till olika modeller för  lokala
börser,            banker             och
kreditgarantiföreningar   i    Frankrike,
Italien och Australien.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen  avslog våren  2001  en  motion
liknande den nu aktuella om att stimulera
upprättandet  av  lokala  börser,  banker
eller  riskkapitalbolag.  Vidare  avslogs
två motioner om att mikrolån för blivande
småföretagare   skulle   införas    (bet.
2000/02:NU7). Utskottet framhöll i  detta
sammanhang      att       frågan       om
kapitalförsörjning för  småföretag  intar
en       central      ställning      inom
näringspolitiken.    Enligt    utskottets
bedömning  förelåg  inte  någon  generell
brist på kapital för start eller tillväxt
av  företag, samtidigt som det  påpekades
att  det  däremot kan uppstå problem  för
olika  grupper  och  i  vissa  delar   av
landet. I en reservation (m, kd,  c,  fp)
anfördes   att  riksdagen  borde   anmoda
regeringen att tillse att de olika frågor
som tas upp i vissa motioner blir föremål
för  utredning eller beredning, däribland
de   båda  motionerna  om  införande   av
mikrolån för småföretagare.
I   budgetpropositionen  för   år   2002
(prop. 2001/02:1 utg. omr. 24) framhåller
regeringen att utgångspunkterna för  dess
fortsatta     överväganden    beträffande
kapitalförsörjning   är    att    tydligt
motivera och precisera statens roll,  att
komplettera marknaden och inte  agera  på
den samt att löpande ompröva insatserna.
Även      i     samband     med      den
regionalpolitiska  propositionen   (prop.
2001/02:4) som regeringen framlade hösten
2001 behandlade utskottet vissa frågor om
riskkapital,   lån  och  garantier.   Den
bedömning    som   regeringen    gav    i
propositionen  var att  statens  insatser
avseende   riskkapital  i  huvudsak   bör
inriktas  mot  att skapa  institutionella
förutsättningar    för    den     privata
marknaden.    Statliga    aktörer    inom
riskkapitalmarknaden bör  ha  en  uttalad
marknadskompletterande roll, sades det  i
propositionen. Vidare bör nätverk  mellan
investerare,  konsulter och entreprenörer
främjas.  Därtill påtalades  att  det,  i
takt      med     att     den     privata
riskkapitalmarknaden    utvecklas     och
förändras,  bör  ske en  utvärdering  och
omprövning  av  de  statliga  insatserna.
Vidare  hänvisades  till  att  regeringen
givit  NUTEK  i uppdrag att,  tillsammans
med  ALMI, redovisa en modell för hur ett
lånegarantisystem   kan    utformas.    I
propositionen  påpekade  regeringen   att
dess   ambition  är  att   utveckla   ett
lånegarantisystem som skall vara i  drift
fr.o.m. januari 2003. Regeringen ser  det
även som viktigt att främja framväxten av
lokala        initiativ       beträffande
kreditgarantiföreningar. För  att  främja
initiativ  inom  detta område  avsätts  3
miljoner  kronor under perioden 2002-2004
för  att  informera om  hur  man  startar
lokala            och           regionala
kreditgarantiföreningar.
Utskottet  påpekade vid behandlingen  av
den regionalpolitiska propositionen (bet.
2001/02:NU4)  bl.a. sin  uppfattning  att
det  aviserade  införandet  av  generella
mikrolån   kan   vara  en   ändamålsenlig
lösning som kan bidra till att småföretag
lättare  kan  etableras och växa.  Vidare
anfördes  att  de  tidigare  prioriterade
grupperna    kvinnor,    ungdomar     och
invandrare  samtidigt skall ges  fortsatt
förtur.  Enlig  utskottet är  det  därför
viktigt   att  lånen  följs   upp   genom
statistik   över   låntagarna,   så   att
hanteringen     av     olika     gruppers
låneansökningar  och lån kan  utvärderas.
Utskottet    delade   även    regeringens
uppfattning   om   att   ett    utvecklat
lånegarantisystem  skulle  kunna  ersätta
vissa              av             statens
kapitalförsörjningsinsatser    och    såg
positivt  på  det arbete som företogs  på
detta   område.   Beträffande   regionala
kreditgarantiföreningar anförde utskottet
att  det  såg med intresse på en framväxt
av  regionala kreditgarantiföreningar och
att  denna  finansieringsform  förefaller
vara en framkomlig väg vid sidan av andra
möjligheter.
I  en  reservation (m, kd, fp)  anfördes
att  hela kapitalförsörjningssystemet bör
genomlysas i en parlamentarisk utredning.
Bland   annat   bör   ett   system    med
riskkapitalavdrag     utredas.     Vidare
understryks  vikten av att  inkludera  de
skattemässiga  konsekvenserna  av   olika
kreditsystem. I en annan reservation  (c)
hänvisades   till   olika   förslag   som
presenterats  i  motioner  för  att  lösa
kapitalförsörjningsproblemen i gles-  och
landsbygd.
För   närvarande  finns  ett  omfattande
utbud  av  lån och stöd till företag  som
administreras  av  statliga  myndigheter,
bolag  och stiftelser. Några aktörer  som
kan  nämnas  i detta sammanhang  är  ALMI
Företagsparter AB, Industrifonden, NUTEK,
Norrlandsfonden,      Innovationscentrum,
Svensk-Norska Industrifonden,  AB  Svensk
Kreditexport och Exportkreditnämnden.
ALMI  Företagspartner  AB  lämnar  bl.a.
lån och garantier till växande småföretag
och  till  individer som vill starta  nya
företag.  ALMI skall komplettera bankerna
och  ta  större risker, men  även  bevara
sitt    kapital    intakt.    För     det
nyföretagarlån  som  ALMI  kan  lämna   i
samband  med  att en företagare  påbörjar
sin  verksamhet är maximalt lånebelopp  1
miljon  kronor och minimibeloppet 50  000
kr.  När  det  gäller  företagarlån  till
kvinnor och till unga företagare kan  lån
beviljas  med  maximalt 150  000  kr  och
minst  25 000 kr. Industrifonden ger  lån
till industriella utvecklingsprojekt  och
marknadssatsningar      samt       lämnar
finansiering  via  ägarkapital   till   i
huvudsak  små och medelstora företag.  En
finansiering  kan också ske direkt  genom
att Industrifonden köper aktier i bolaget
genom   deltagande   i   en   nyemission.
Norrlandsfonden erbjuder riskvilliga  lån
till tillverkande och tjänsteproducerande
företag  i  Norrland. Lånen är  i  första
hand   avsedda  för  små  och  medelstora
företag  som  behöver kapitalförstärkning
för    nyetablering,    utveckling    och
expansion.  Stiftelsen Innovationscentrum
skall   stödja  kommersiellt  intressanta
innovationer i tidiga utvecklingsstadier.
Stiftelsen    skall    dessutom    stödja
innovationsbefrämjande åtgärder  i  syfte
att  öka  intresset och  förståelsen  för
innovationernas   betydelse    för    den
ekonomiska  tillväxten.  Stödet  beviljas
antingen    som   förstudiebidrag    utan
återbetalningsskyldighet  eller  som  ett
lån             med            villkorlig
återbetalningsskyldighet.  Målgruppen  är
privatpersoner  samt nystartade  företag.
Den  statliga stiftelsen Sjätte AP-fonden
gör  investeringar i små  och  medelstora
svenska  bolag som inte är  noterade  och
som   bedöms  ha  goda  möjligheter  till
värdetillväxt. AB Svensk Exportkredit och
Exportkreditnämnden kan vid exportaffärer
lämna  krediter och garantier som skyddar
företagen  mot risker vid utlandsaffärer.
I sammanhanget kan även den finansierings-
och  riskkapitaldatabas som  NUTEK  tagit
fram  nämnas. Databasen är tillgänglig  i
form av en webbtjänst och vänder sig till
företag   och  entreprenörer  som   söker
finansiering    för    sin    verksamhet.
Databasen   innehåller   information   om
svensk och nordisk offentlig finansiering
riktad  till företag samt vissa  EU-stöd.
Riskkapitaldatabasen           innehåller
information     om    riskkapitalaktörer.
Institutet för tillväxtpolitiska  studier
(ITPS)             skall             inom
kapitalförsörjningsområdet dels utvärdera
ALMI:s kapitalförsörjningsinsatser,  dels
studera  alternativa  lösningar  i  andra
länder.
Beträffande    såddfinansiering,    dvs.
finansiellt     stöd    till     tekniska
innovationer  i  deras  inledningsskeden,
har  ett samarbete mellan NUTEK/ALMI  och
Industrifonden  inletts.  I   juni   2001
ingicks   en   överenskommelse   om   att
etablera   ett   samarbete   som    bl.a.
innefattade   finansiering    i    tidiga
utvecklingsstadier. Även i fortsättningen
skall  dock de företag som är i behov  av
finansiering  vända sig till  NUTEK.  Där
avgörs,  i samråd med Industrifonden,  om
projektet   är  intressant   för   vidare
undersökning. Därefter är det  NUTEK  som
svarar  för  utredning för att fastställa
hur  mycket kapital som behövs och  andra
förutsättningar för projektet. När  denna
analys är klar är det Industrifonden  som
fattar  beslut om finansieringen och  tar
över   ansvaret  för  projektet.   Liksom
tidigare   är   engagemangsnivån   mellan
250  000  kr  och 2 miljoner  kronor  med
maximalt   50   %   av  projektkostnaden.
Företag med större kapitalbehov kan vända
sig direkt till Industrifonden.
Lånegarantier  kan  av  såväl  ALMI  som
Industrifonden och Norrlandsfonden  redan
i  dag  tecknas  för  företagens  banklån
eller  andra  förpliktelser.  Detta  sker
dock  i  liten utsträckning. Som tidigare
nämnts   uttalade   regeringen   i    den
regionalpolitiska    propositionen    att
användningen    av   lånegarantier    bör
intensifieras.   Regeringen   har    även
tidigare     uttalat     detta     (prop.
1997/98:62).
Regeringen  gav  i  juni  2001  NUTEK  i
uppdrag   att,  i  samarbete  med   ALMI,
redovisa  en modell för hur ett  statligt
lånegarantisystem kan utformas. Uppdraget
redovisades  till regeringen  i  februari
2002. I rapporten redovisas varför dagens
lånegarantier inte kommer till användning
i ALMI:s kapitalförsörjning. Enligt NUTEK
beror   detta   bl.a.  på  de   nuvarande
bestämmelserna  om  att  ALMI:s   garanti
skall  omfatta  100 % av det  garanterade
beloppet. Följden av detta blir att  ALMI
måste betrakta lånegarantin som vore  den
en  egen  skuld.  Vidare påpekas  att  en
annan  faktor  som motverkar användningen
av  lånegarantier är att ALMI har en  för
låneverksamhet   avsatt   lånefond.   Det
bidrar   enligt  NUTEK   till   att   när
alternativet  att  ge  ett   direkt   lån
jämförs      med     att     göra      en
lånegarantiutfästelse,           framstår
lånealternativet alltid som mer gynnsamt.
NUTEK  konstaterar att vissa förändringar
i  ALMI:s förordning kommer att göra  att
lånegarantiinstrumentet   kan   bli   ett
operativt   fungerande  komplement   till
ALMI:s  direkta lån. NUTEK  betonar  dock
att lånegarantier bör vara ett komplement
till  den  direkta  långivningen.  Vidare
anförs  att modellen även kan  prövas  på
Industrifondens    och   Norrlandsfondens
verksamhet, vilka i likhet med ALMI redan
i  dag  kan teckna garantier för banklån.
Enligt  uppgift från Näringsdepartementet
har    regeringen   även   tillsatt    en
arbetsgrupp  med uppgift  att  presentera
ett   förslag   till   lånegarantisystem.
Regeringens ambition är att ett utvecklat
lånegarantisystem skall  finnas  i  drift
från och med januari 2003.
Som  tidigare  nämnts redovisade  NUTEK,
tillsammans med ALMI, i september 2001 en
sammanställning   av   erfarenheter   och
möjligheter  för  särskilda  grupper   av
småföretagare att utnyttja de finansiella
lånesystem  som för närvarande  finns.  I
uppdraget  ingick  att  speciellt  belysa
kvinnors,   ungdomars   och   invandrares
möjligheter  att få lån till  företagande
inom    särskilt    tjänstesektorn.     I
redovisningen  av uppdraget (Erfarenheter
och möjligheter för särskilda grupper  av
företagare  att  utnyttja de  finansiella
systemen) föreslår utredningen införandet
av   två   nya   lån   -   mikrolån   och
småföretagarlån. Mikrolånets syfte  skall
vara att komplettera marknadens behov  av
små  krediter.  Kreditnivån  bör  vara  i
storleksordningen  10  000-60   000   kr.
Vidare  bör  lånet inte  ha  amorterings-
eller räntefrihet och det bör inte heller
finnas  något krav på att en  bank  skall
medverka  i finansieringen. Lånet  skall,
enligt   förslaget,   vara   tillgängligt
oavsett  bransch  eller marknad.  Därtill
bör  ett småföretagarlån för lån till nya
företag  och  små  företag  i  utveckling
införas. Kreditnivån bör enligt förslaget
vara  50  000-500 000 kr  och  det  skall
utgöra   en   komplettering  till   övrig
finansiering  i  form av  t.ex.  banklån,
riskkapital  eller eget  kapital.  Vidare
anförs  att lånet endast skall kunna  ges
när  tillräcklig upplåning inte är möjlig
att    erhålla    på   den   kommersiella
lånemarknaden.  Lånet bör vara  flexibelt
vad  gäller amorteringstid, belopp, ränta
och  andel av total finansiering  samt  i
vvrigt   anpassas  efter  kundens  behov.
Vidare  bör  det nuvarande  tillväxtlånet
behållas   i   befintligt  skick   enligt
förslaget.
Som   även   tidigare  påpekats   beslöt
regeringen  (dir.  2001:103)  i  november
2001  att  tillsätta en särskild utredare
för  att  se  över statens  insatser  för
tillväxt   och   företagsutveckling    på
regional  nivå.  I  uppdraget  ingår  att
lämna     förslag    till     inriktning,
effektivisering   och   organisering   av
statens  insatser  för företagsutveckling
på  regional nivå. Utredaren  skall  även
lämna förslag om förhållandet mellan  den
regionala    organisationen    och    det
nationella      kompetenscentrum      för
företagsutveckling som  utgörs  av  NUTEK
och     ALMI.    I    riktlinjerna    för
utredningsuppdraget  hänvisas   till   de
bedömningar  som  regeringen  gör  i  den
regionalpolitiska  propositionen,   vilka
skall  vara  vägledande för  utredningen.
Det innefattar bl.a. att statens insatser
framför       allt       skall       vara
marknadskompletterande, att  snedvridning
av  konkurrens  skall  undvikas  och  att
insatserna  bör  ske  främst   i   tidiga
skeden.  I riktlinjerna understryks  även
att   en  övergripande  utgångspunkt  för
ekonomisk  hjälp  och stöd  till  företag
skall  vara  att företag  i  första  hand
skall      utnyttja     den     reguljära
kapitalmarknaden.  Härefter   bör   olika
typer  av  återbetalningsbara  låneformer
användas  och  först  i  sista  hand  bör
direkta  statliga bidrag komma  i  fråga,
sägs    det    i    direktivet.    Enligt
utredningsdirektivet skall en slutrapport
lämnas  i  november 2002. Vidare  påpekas
att förändringar som kan bli aktuella bör
kunna genomföras fr.o.m. januari 2003.
Svenska Riskkapitalföreningen och  NUTEK
inledde  under år 2001 ett samarbete  med
att    för    varje   kvartal   undersöka
händelseutvecklingen  på   den   formella
riskkapitalmarknaden. Syftet med  arbetet
är   bl.a.   att  öka  transparensen   på
marknaden och ge entreprenörer och  andra
som  behöver  finansiell förstärkning  en
bättre    förståelse    för    marknadens
funktion.  I  den  senaste  rapporten  om
riskkapitalbolagens    aktiviteter     (R
2002:2), vilken avser fjärde kvartalet år
2001,  har ett antal frågor besvarats  av
företagen om hur de uppfattar den svenska
riskkapitalmarknaden   och    hur    dess
funktion   kan  förbättras.  Av   studien
framgår     att    en    majoritet     av
riskkapitalbolagen är optimistiska  inför
framtiden  och  tror att  de  kommer  att
investera  mer kapital under år  2002  än
under    år    2001.    Åtta    av    tio
riskkapitalföretag anser  att  det  finns
tillräckligt många goda idéer/projekt att
investera i på dagens marknad. På  frågan
om  vilka  de  största svårigheterna  för
branschen är för tillfället var  de  mest
frekventa  svaren skattelagstiftningen  i
kombination    med    andra    regelverk,
konjunkturläget och att  det  är  ont  om
kapital i de tidiga investeringsfaserna.
För    närvarande   pågår    den    s.k.
Värdepappersfondsutredningen          som
regeringen  tillsatte (dir.  1999:108)  i
december   1999.  Utredningen  har   till
uppgift att göra en kartläggning  av  den
svenska  marknaden för värdepappersfonder
och    andra   företag   för   kollektiva
investeringar  samt  en  utvärdering   av
marknadens  funktionssätt.  I   uppdraget
ingår att analysera om det finns behov av
att skapa ytterligare förutsättningar för
etablering  av  slutna  fondföretag  -  i
synnerhet för investeringar i riskkapital
- och i förekommande fall ge förslag till
lagstiftning samt i detta sammanhang även
analysera        de       institutionella
förutsättningarna       vad        gäller
schablonbeskattning                    av
värdepappersfonder.                     I
utredningsdirektivet  nämns  särkilt  den
rapport (Entreprenörsfonder - riskkapital
till  växande  företag)  som  NUTEK   och
Industriförbundet   presenterade   hösten
1998 vari föreslogs att regler för slutna
fonder   skall  införas   i   syfte   att
underlätta  investeringar i  riskkapital.
Utredningen beräknas avsluta sitt  arbete
i juli 2002.
I  december 2001 presenterade Institutet
för  tillväxtpolitiska studier (ITPS)  på
uppdrag av regeringen en rapport  om  hur
andra  länder stöder kapitalförsörjningen
i    små    och    medelstora    företag.
Utredningens huvudsakliga syfte  var  att
beskriva      och      analysera      hur
riskkapitaltillförseln   till   små   och
medelstora  företag  fungerar   i   vissa
utvalda  länder samt att beskriva statens
roll  i  detta sammanhang. De länder  som
studerats  är  Förenta  Staterna,  Japan,
Frankrike,    Danmark,    Tyskland    och
Storbritannien.      I       slutsatserna
konstateras att ett genomgående drag  för
samtliga  undersökta länder  är  att  det
finns    brister    i    systemen     för
kapitalförsörjning   till   mindre    och
nystartade  företag. Dessa brister  finns
framför  allt  för  företag  i  de  allra
tidigaste  faserna, för  finansiering  av
FoU-investeringar och när det gäller  att
tillgodose   företag   som   har   mindre
kapitalbehov. Vidare konstateras att  det
finns   vissa   programinsatser   i    de
undersökta   länderna   som   är   mycket
intressanta att införa i Sverige, men att
inget enskilt program kan fungera som  en
universallösning och åtgärda alla brister
på marknaden.
Beträffande  ändrade  skatteregler   som
ett  medel för att stödja företagens  och
företagarnas    kapitalförsörjning    har
regeringen   aviserat  (prop.   2001/02:4
s. 171) sin avsikt att återkomma i frågan
när utredningen om beskattning av ägare i
fåmansföretag lämnat sitt slutbetänkande.
Utredningen beräknas vara avslutad i  maj
2002.   Skatteutskottet  avstyrkte  (bet.
2001/02:      SkU15)      våren      2002
motionsyrkanden    om     ändringar     i
skattereglerna     för     fåmansföretag.
Utskottet ansåg att det inte fanns  någon
anledning för riksdagen att föregripa den
pågående   utredningen  och   regeringens
beredning  av  hithörande  frågor.  I  en
reservation (m, kd, c, fp) anmodades  ett
tillkännagivande   till   regeringen    i
enlighet   med   vad   som   anförts    i
motionerna.
När  det  gäller  stöd  till  start   av
näringsverksamhet kan nämnas  att  syftet
är  att ge företrädesvis arbetslösa,  som
inte  kan  få  ett  arbete  och  som  har
förutsättningar  för  att   starta   egen
verksamhet,   bidrag  till  försörjningen
under  inledningsskedet av  verksamheten.
Stödet  får lämnas till den som är  eller
riskerar   att  bli  arbetslös   och   är
arbetssökande på arbetsförmedlingen. Stöd
kan  också  ges  till  personer  som   är
bosatta i ett stödområde även om de  inte
är  arbetslösa. Stödet lämnas endast till
den  som  bedöms  ha goda förutsättningar
att  driva  företag och  om  verksamheten
bedöms få en tillfredsställande lönsamhet
och   ge  varaktig  sysselsättning.   Det
ekonomiska  stöd som lämnas är  ett  s.k.
aktivitetsstöd. Det innebär att  den  som
är   berättigad   till  ersättning   från
arbetslöshetskassa   får   aktivitetsstöd
motsvarande arbetslöshetsersättningen.

Utskottets ställningstagande

Frågan    om    kapitalförsörjning    för
småföretag   intar,   vilket    utskottet
tidigare uttryckt (bet. 2000/01:NU7),  en
central  ställning inom näringspolitiken.
En effektivt fungerande kapitalmarknad är
en  grundförutsättning för  skapandet  av
nya  företag  och tillväxt  i  befintliga
företag.  Emellertid  kan  det  förekomma
brister  på  marknaden. Det gäller  bl.a.
att vissa grupper har svårare att erhålla
finansiering  samt  att  marknaden   inte
fungerar   tillfredsställande   i   vissa
regioner.  Vidare  är  det  viktigt   att
tillse  att  det  finns  kapital   i   de
tidigaste utvecklingsskedena.
För  närvarande pågår ett arbete med att
se      över      olika     delar      av
kapitalförsörjningen. Regeringen har, som
nämnts, i olika sammanhang framhållit att
utgångspunkterna   för   dess   fortsatta
övervägande                   beträffande
kapitalförsörjning är  att  statens  roll
tydligt  skall motiveras och  komplettera
marknaden.   Vidare  har   påtalats   att
statsmakternas  insatser  löpande   måste
omprövas.  Utskottet har inte haft  någon
avvikande uppfattning.
Flera  av  de  aspekter  som  berörs   i
motionerna är för närvarande föremål  för
utredning  inom  Regeringskansliet.   Som
tidigare  nämnts har regeringen  i  olika
sammanhang meddelat sin avsikt att införa
generella    mikrolån.   På   regeringens
uppdrag har NUTEK, tillsammans med  ALMI,
framlagt förslag om sådana mikrolån. Även
frågan om att utveckla statliga garantier
för  lån till små- och medelstora företag
har  utretts av NUTEK. Beredning av dessa
förslag   sker   för   närvarande    inom
Regeringskansliet.   Vidare   pågår   ett
arbete  med  att  se över  statsmakternas
insatser      för      tillväxt       och
företagsutveckling  på   regional   nivå.
Utskottet finner därav inget skäl för ett
tillkännagivande beträffande mikrolån.
Utskottet   delar   uppfattningen    att
staten   bör  underlätta  framväxten   av
regionala  kreditgarantiföreningar.   För
att  främja  initiativ inom detta  område
har  som  tidigare nämnts  medel  avsatts
under   perioden   2002-2004   för    att
informera  om hur man startar lokala  och
regionala kreditgarantiföreningar. Enligt
utskottets mening får därför förslaget  i
motionerna    2001/02:N364    (mp)    och
2001/02:N365  (mp)  anses  i   hög   grad
tillgodosett.
Utskottet  vill i detta sammanhang  även
betona  vikten  av  att  kunskaperna  hos
finansiärerna   om  kvinnor,   unga   och
personer med invandrarbakgrund som driver
företag   förbättras.   Det   är   enligt
utskottets mening viktigt att arbeta  för
förändrade  attityder hos  olika  aktörer
gentemot  de  grupper som har svårigheter
att få krediter.
Med   det  anförda  avstyrker  utskottet
samtliga här aktuella motioner i  berörda
delar.

Social ekonomi

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden  om
olika   insatser  för  att  främja   den
sociala  ekonomin  med  hänvisning  till
vidtagna  åtgärder och pågående  arbete.
Jämför  reservationerna 4  (m,  kd,  fp)
och 5 (c).

Motionerna

Enligt    vad   som   anförs   i   motion
2001/02:N306   (s)   har   det    sociala
företagandet    en    stor     potential.
Motionärerna  menar att  en  satsning  på
socialt  företagande  kan  vara  ett  bra
komplement            till             de
arbetsmarknadspolitiska   åtgärder    som
finns. Sverige borde, som flera EU-länder
redan  gjort, underlätta för den  sociala
ekonomins  företag, sägs det i  motionen.
Detta  kan  ske genom att man  stimulerar
samverkan mellan offentlig sektor och  de
nya sociala företagen. Ett annat sätt  är
att  uppmuntra  och  underlätta  för   de
privata  företagen att verka som mentorer
för  de  sociala företagen. Statsmakterna
måste   även  se  till  att  det  sociala
företagandet  får  samma  tillgång   till
företagsrådgivning                    och
kompetensutveckling som andra  småföretag
samt att det finns kreditinstitut som kan
ge  de  sociala  företagen tillgång  till
riskkapital och krediter.
I  motion 2001/02:N351 (s) framhålls att
den   offentliga  sektorns  grundläggande
ansvar att ge medborgarna det som är  det
offentligas åtagande inte bör hindra  att
man     lämnar    över    det    faktiska
genomförandet till andra aktörer.  Sådana
aktörer     kan    enligt    motionärerna
exempelvis  vara föreningar,  kooperativ,
ömsesidiga   företag,  stiftelser   eller
andra  lokala  utvecklingsgrupper.  Några
exempel  som  lyfts fram  i  motionen  är
äldreomsorg,  barnomsorg  samt  vård  och
rehabilitering    av    människor     med
missbruksproblem. Enligt motionärerna bör
Sverige  även  studera  hur  den  sociala
ekonomin växt fram i Europa, då vi  därav
kan  lära  mycket om attityder  till  och
regelverk   för  kooperativ   och   andra
organisationsformer  inom   den   sociala
ekonomin.  Vidare anförs att  det  behövs
mer   av   erfarenhetsutbyte  om   social
ekonomi.
Vikten  av  att  sprida kunskap  om  den
sociala   ekonomin   betonas   i   motion
2001/02:N356 (s). Anledningen till det är
att,  vilket  undersökningar  visat,   få
svenskar  har  kännedom  om  den  sociala
ekonomin  och  dess innebörd.  Det  finns
därför  ett  behov  av informations-  och
kunskapsspridning    om    den    sociala
ekonomin.    Denna   informations-    och
kunskapsspridning bör enligt motionärerna
omfatta följande fyra områden:

-         Information och utbildning till
aktiva     medlemmar    i    föreningar,
kooperativ,   stiftelser   och    lokala
utvecklingsgrupper. Den sociala ekonomins
aktörer behöver stärka sin kompetens när
det  gäller  att möta och hantera  olika
åtgärder  och  politiska  insatser   som
riktas mot dem.
-
-         Information till och utbildning
av   politiker   och   tjänstemän   inom
offentlig   förvaltning.   Det    gäller
kunskapen  inom förvaltningar  samt  hos
förtroendevalda beträffande villkoren och
förutsättningarna för aktörer  inom  den
sociala  ekonomin. Detta är viktigt  med
tanke på upphandlingar och andra åtgärder
inom            närings-             och
arbetsmarknadspolitikens område.
-
-          Utbildning   av  elever   inom
grundskola och gymnasium. Det gäller den
bild  av social ekonomi som bör ges till
barn  och ungdomar. Om verksamheten inom
den sociala ekonomin inte kan framstå som
ett alternativ till sedvanlig verksamhet
kommer den att få det svårt i framtiden.
-
-          Utbildning   av   elever   vid
universitet  och högskolor. Detta  avser
hur  verksamheter och organisationer med
social ekonomi som inriktning skall kunna
få större uppmärksamhet och utrymme inom
den högre utbildningen.
-
I  motion  2001/02:N314  (c)  begärs  ett
tillkännagivande   om   att    framtidens
välfärd  genom den sociala  ekonomin  kan
utvecklas  ur  ett  underifrånperspektiv.
Enligt  motionärerna förstärks den lokala
demokratin genom medborgarnas engagemang.
Den   sociala   ekonomin  skapar   bättre
förutsättningar   för   människorna   att
själva  ha makten över sina liv  och  för
att  stärka  och förbättra välfärden  och
bidra    till   en   än   mer   utvecklad
medborgardemokrati, sägs det i  motionen.
Medborgaren   reduceras  i  den   sociala
ekonomin inte till klient eller kund utan
ges  möjlighet att bära sitt  ansvar  som
medborgare   med   de  skyldigheter   och
rättigheter  som  detta innebär.  Även  i
motion   2001/02:N27   (c)   begärs   ett
tillkännagivande  med   innebörd   enligt
ovan. Därtill begärs tillkännagivanden  i
ytterligare två avseenden. För det första
att den sociala ekonomin även skall kunna
appliceras   på   mindre   enheter    som
komplement  till  hela verksamheter  inom
skolor, sjukhus och vårdinrättningar  för
att  främja en utveckling av verksamheter
som   annars   riskerar  att   avvecklas.
Regeringens   införande   av   stopplagar
sätter   även   stopp  för  den   sociala
ekonomins möjligheter. För det andra  bör
regeringen  möjliggöra för  kommuner  och
landsting att i större utsträckning än  i
dag  dela  upp  större  upphandlingar   i
mindre      delar.     Därigenom      kan
förutsättningarna   för    den    sociala
ekonomins  aktörer att delta  förbättras,
sägs  det i motionen. Många aktörer  inom
den  sociala  ekonomin är  förhållandevis
små  och  har begränsade resurser.  Detta
ställer  ofta till problem i samband  med
att  lokala upphandlingar genomförs.  Det
faktum  att lokala upphandlingar ofta  är
omfattande      och      berör       hela
verksamhetsområden  leder  till  att  den
sociala  ekonomins möjlighet att delta  i
dessa upphandlingar blir begränsad.
Tillkännagivanden   i   fem    avseenden
begärs  i motion 2001/02:N362 (c,  m,  v,
kd,   fp,  mp).  Det  första  gäller  att
regeringen  skall fortsätta  sitt  arbete
med  att  stimulera till ökad medvetenhet
och  kunskap  om den sociala ekonomin.  I
motionen   refereras   till   ett   antal
insatser  som  gjorts på  området.  Dessa
insatser  har  ökat  intresset  för   och
medvetenheten  om  den  sociala  ekonomin
varför  det  är viktig att  detta  arbete
fortskrider, sägs det i motionen. För det
andra  gäller det att regeringen ger  den
sociala ekonomin en plats i regional- och
näringspolitiken  för att  därigenom  öka
den   lokala  demokratin  och  tillvarata
människors engagemang. Genom den  sociala
ekonomins aktörer kan lokalsamhället leva
och     växa     utifrån    sina     egna
förutsättningar,  sägs  det  i  motionen.
Människors  engagemang och ansvarstagande
tas till vara och nya dynamiska allianser
bildas.  Detta  bidrar i  hög  grad  till
lokal  demokrati  och gör  att  människor
känner       större      ansvar       för
samhällsutvecklingen. För det tredje  bör
regeringen  uppmärksamma  och  underlätta
för  den  sociala  ekonomins  företag,  i
likhet med vad andra medlemsländer  i  EU
gjort.  I  motionen  nämns  Italien   och
Spanien  som exempel. För det fjärde  bör
regeringen ta initiativ till att  kunskap
om   den   sociala  ekonomin   och   dess
möjligheter sprids till allmänheten,  och
då  särskilt inom skolväsendet. Det sista
tillkännagivandet gäller  att  regeringen
bör  utreda förutsättningarna för att ett
lärosäte  får  ett särskilt  uppdrag  att
ansvara       för      spridning       av
forskningsresultat   om    den    sociala
ekonomin. När det gäller dagens forskning
med  anknytning till social ekonomi, sägs
det  i  motionen att det pågår  forskning
inom  en rad relevanta forskningsområden.
Dessa  forskningsinsatser bör  emellertid
intensifieras samt utgå ifrån den sociala
ekonomins betydelse ur både ekonomisk och
social synvinkel.
De           lokala          kooperativa
utvecklingscentren  bör  enligt  vad  som
anförs  i  motion 2001/02:N364  (mp)  ges
förutsättningar för att arbeta med social
ekonomi       och      bildandet       av
kreditgarantiföreningar. Genom  förslagen
i   den  regionalpolitiska  propositionen
gavs   dessa  ett  vidgat  ansvarsområde.
Förutom gratis information och rådgivning
till  grupper som vill starta kooperativa
företag   skall  de  även  främja   sådan
företagsutveckling lokalt och  regionalt.
För   detta  bör  de  lokala  kooperativa
utvecklingscentren  ges  förutsättningar,
sägs det i motionen.
I  motion  2001/02:N365  (mp)  framhålls
den   sociala  ekonomins  betydelse   för
samhällsekonomin.  Den  sociala  ekonomin
har  förutsättningar att  bidra  med  nya
arbetstillfällen, speciellt  för  grupper
som är svaga på arbetsmarknaden, sägs det
i  motionen.  Den  sociala  ekonomin  kan
också  öka samhällets service, exempelvis
genom kreativa nya välfärdslösningar inom
vård  och  omsorg. Lägger man sedan  till
den  aktivitet och potential som finns  i
för-eningslivet och folkrörelserna samt i
den ideella sektorn kan satsningar på den
sociala  ekonomin komma att  få  avsevärd
betydelse  för den ekonomiska  tillväxten
och     särskilt     för     landsbygdens
överlevnadsmöjligheter,            enligt
motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen  behandlade  våren  2001  (bet.
2001/01:NU7)    ett    antal     motioner
beträffande kooperativa frågor och social
ekonomi.     Samtliga     då     aktuella
motionsyrkanden avstyrktes med hänvisning
till   vidtagna  åtgärder  och   pågående
arbete.   I  detta  sammanhang   uttalade
utskottet   bl.a.  att  det  ser   mycket
positivt på sådan verksamhet som  bedrivs
inom  ramen  för  det som benämns  social
ekonomi.   Vidare  anfördes  att   social
ekonomi    bygger   på    en    typ    av
underifrånperspektiv som utskottet  anser
i ökad utsträckning bör känneteckna olika
samhällsaktiviteter.
I  en  reservation (m, kd, fp) påpekades
att kooperativa företag bör behandlas som
andra företag. Enligt reservanterna finns
det   ingen  grund  för  att  påstå   att
kooperativa   företag   är   missgynnade.
Följaktligen  erfordras inga  ytterligare
åtgärder  för  att främja de  kooperativa
företagen  och  den sociala  ekonomin.  I
stället   bör   en   generellt   verkande
näringspolitik  eftersträvas.  Enligt  en
annan  reservation  (c)  borde  riksdagen
göra  ett  tillkännagivande  om  att  det
behövs avregleringar som ger utrymme  och
skapar  förutsättningar för  den  sociala
ekonomin.
Hösten  1997  tillsatte  regeringen   en
interdepartemental  arbetsgrupp  om   den
sociala  ekonomin och dess utveckling.  I
gruppens  uppdrag framhölls särskilt  tre
områden  som  viktiga  att  belysa:   den
sociala   ekonomins  relation  till   den
offentliga  sektorn;  stöd  från  svenska
staten   och  EU  till  social   ekonomi;
lagstiftning och ekonomiska  villkor  som
har  betydelse för den sociala  ekonomin.
Arbetsgruppens  förslag  och   slutsatser
presenterades    i   januari    2000    i
slutrapporten Social ekonomi - en  tredje
sektor   för   välfärd,   demokrati   och
tillväxt?.  I  rapporten beskrivs  social
ekonomi  på  följande sätt:  "Med  social
ekonomi  avses organiserade  verksamheter
som  primärt  har  samhälleliga  ändamål,
bygger på demokratiska värderingar och är
organisatoriskt   fristående   från   den
offentliga  sektorn.  Dessa  sociala  och
ekonomiska      verksamheter      bedrivs
huvudsakligen  i föreningar,  kooperativ,
stiftelser och liknande sammanslutningar.
Verksamheter  inom  social  ekonomi   har
allmännytta   eller  medlemsnytta,   inte
vinstintresse,      som       drivkraft."
Arbetsgruppens slutrapport omfattar  dels
en   belysning  av  betydelsen  för   det
svenska   samhället  av  verksamhet   som
bedrivs    i    föreningar,   kooperativ,
allmännyttiga  stiftelser  och   liknande
sammanslutningar, dels en kartläggning av
villkoren  för  verksamheterna.   Utifrån
denna  kartläggning formuleras ett  antal
områden  där det behövs vidare  utredning
och     dialog     samt     ett     antal
frågeställningar  som  bedöms   ha   stor
betydelse  för de berörda verksamheternas
framtida   utvecklingsmöjligheter.    Hur
arbetsgruppens slutsatser och förslag har
genomförts   kommenteras  av   regeringen
bl.a.  i  skriften Social  ekonomi  -  en
skrift  om Regeringskansliets arbete  med
ett  nytt begrepp, som utgavs våren 2001.
Häri  påpekas  bl.a.  att  regeringen   i
budgetpropositionen för år 2001 lanserade
det           nya          politikområdet
folkrörelsepolitik.    Vidare    redogörs
kortfattat för forskning, statistik m.m.
I  budgetpropositionen för år 2002 nämns
den     sociala    ekonomin    som     en
utvecklingsfaktor      förutom       inom
folkrörelsepolitiken även i  samband  med
regionalpolitiken,      näringspolitiken,
arbetsmarknadspolitiken              samt
storstadspolitiken.    Vidare     påpekar
regeringen  i budgetpropositionen  (prop.
2001/02:1 utg. omr. 17) att resultatet av
informationskampanjen     Starta     eget
tillsammans visar att det finns behov  av
ökad  kunskap om kooperativt företagande.
Regeringen  övervägde därför att  utvidga
lokala   kooperativa   utvecklingscenters
uppdrag    till    att,    förutom    att
tillhandahålla   gratis  rådgivning   och
information  om kooperativt  företagande,
även gälla stöd till företagande inom den
sociala ekonomin.
I  den  regionalpolitiska  propositionen
(prop.  2001/02:4)  som  regeringen  lade
fram  hösten  2001  återfinns  ett  antal
förslag  som  berör den sociala  ekonomin
och  som  lyfter fram dess roll  i  lokal
utveckling,  företagande  och   ser-vice.
Regeringen  bedömde bl.a.  att  statistik
och  omvärldsanalyser inom området social
ekonomi  bör  kunna  utgöra  en  del   av
verksamheten  vid  ITPS  och  avser   att
återkomma   i   frågan.   Vidare    ansåg
regeringen det vara av särskild vikt  att
främja  det utvecklingsarbete som sker  i
exempelvis   lokala   utvecklingsgrupper,
hembygdsföreningar och  kulturföreningar.
I   förslaget  till  lokala  program  för
entreprenörskap        och         lokalt
utvecklingsarbete skulle därför  avsättas
30    miljoner   kronor   för    perioden
2002-2004, med tyngdpunkt på den  ideella
sektorns      insatser      i      lokalt
utvecklingsarbete.    I     propositionen
aviserade regeringen även sin avsikt  att
fortsätta  stödja  folkrörelserådet  Hela
Sverige   ska   leva  samt  Skärgårdarnas
Riksförbund.   Därtill   skulle    lokala
kooperativa  utvecklingscenter  (LKU)  få
ett vidgat uppdrag. Förutom att ge gratis
information  och rådgivning till  grupper
som vill starta kooperativa företag skall
de på ett bredare sätt främja företagande
och   företagsutveckling  i  den  sociala
ekonomin. För att främja lokala initiativ
föreslog  regeringen i propositionen  ett
särskilt stöd till berörda aktörer  på  3
miljoner  kronor under perioden 2002-2004
för att informera om lokala och regionala
kreditgarantiföreningar. I förslagen till
såväl     nationellt     program      för
entreprenörskap        som         lokala
utvecklingsprogram    för     kommersiell
service   framhålls   att   den   sociala
ekonomins aktörer, närmare bestämt lokala
utvecklingsgrupper, kooperativ och ideell
sektor,    skall   omfattas   och    vara
representerade i partnerskap.
Riksdagen  behandlade  hösten  2001  den
regionalpolitiska   propositionen   (bet.
2001/02:NU4) och de ekonomiska  åtaganden
som  följde  i budgetpropositionen  (bet.
2001/02:NU2). En utskottsmajoritet stödde
regeringens förslag.
Regeringen  beslutade i  september  2001
att   tillsätta   en   interdepartemental
arbetsgrupp     för    frågor     rörande
folkrörelser och social ekonomi.  Gruppen
består  av  fjorton  personer  från   sju
departement. Syftet med tillsättandet  av
denna   grupp   är  att  tillvarata   den
kompetens  som  finns i Regeringskansliet
och forma en samlad kunskapsbas. Gruppens
uppgift  är  att  dels utgöra  forum  för
samråd  och ge underlag för en mer samlad
politik, dels följa upp vissa insatser på
området. I arbetet ingår bl.a. att  följa
upp   förslagen  från  arbetsgruppen   om
social    ekonomi   och    fungera    som
referensgrupp. Även frågor om  statistik,
forskning och relationerna till  EU  inom
området ingår i arbetsgruppens uppgifter.
Dessutom   skall   gruppen   följa    upp
slutsatserna  från den sjunde  europeiska
konferensen om social ekonomi.
Under  år 2001 har olika insatser gjorts
för  att  förbättra  statistiken  om  den
sociala  ekonomin. SCB har på regeringens
uppdrag  deltagit  i ett  internationellt
projekt  i  FN:s  regi  med  syftet   att
utveckla  en internationell standard  för
satelliträkenskaper                  till
nationalräkenskaperna   över   den   s.k.
nonprofit-sektorn. I  ett  annat  uppdrag
har  SCB  (inom ramen för  de  s.k.  ULF-
undersökningarna)  kartlagt   svenskarnas
engagemang   i  ideella  och   ekonomiska
föreningar.  Detta  uppdrag  kommer   att
avrapporteras  under år 2002.  Regeringen
för  även  en  dialog med  ITPS  angående
myndighetens   eventuella   ansvar    för
statistik   och   omvärldsanalyser   inom
området social ekonomi.
Beträffande samarbetet inom  EU  är  det
generaldirektoratet  för  företagspolitik
som ansvarar för frågor om social ekonomi
i   form   av  verksamhet  i  kooperativ,
föreningar,   ömsesidiga   företag    och
stiftelser.     Under     det     svenska
ordförandeskapet hölls i Gävle den sjunde
europeiska konferensen om social  ekonomi
i  juni  2001.  Den arrangerades  av  den
svenska   regeringen  och  organisationer
inom  den  sociala ekonomin i  samverkan.
Samordnande organ för förberedelserna och
genomförandet      har      varit      en
nationalkommitté  med  statsrådet  Ulrica
Messing  som ordförande och tjugo ledande
representanter   för   kooperativa    och
ideella organisationer. Under konferensen
hölls    bl.a.   ett   ministertrojkamöte
(Sverige,  Frankrike  och  Belgien)   som
sammanfattades skriftligt av det  svenska
EU-ordförandeskapet.     Sammanfattningen
innehöll bl.a. följande slutsatser:

-         Att  det  är  viktigt  att  den
sociala  ekonomins företag uppmärksammas
när det ställs krav på företagens sociala
ansvarstagande,     eftersom      sådant
ansvarstagande är den sociala  ekonomins
grundval.
-
-         Att  den offentliga sektorn  på
allvar  söker samverkan med den  sociala
ekonomin  när  det  gäller  upphandling,
bidrag m.m.
-
-        Att idrottsrörelsen främjas inte
minst när det gäller barn, ungdomar  och
personer med handikapp.
-
-          Att   den   sociala  ekonomins
förmåga   uppmärksammas,   särskilt    i
lokalsamhället, för att skapa  samverkan
och tillit mellan människor och därigenom
lösa lokala behov (s.k. socialt kapital).
-
-         Att regeringarna måste samverka
och utbyta erfarenheter om social ekonomi
och att EU-kommissionen och regeringarna
måste   söka   dialog   och   bjuda   in
företrädare för den sociala  ekonomin  i
olika sammanhang.
-
I  regeringens åtagande ingår  att  följa
upp  konferensens slutsatser.  Under  det
svenska  ordförandeskapet  inleddes  även
regelbundna  möten om social  ekonomi  på
tjänstemannanivå  mellan   trojkaländerna
och  kommissionen. År 2001 har sammanlagt
sex sådana möten genomförts. I de svenska
nationella programmen för bl.a. mål 3 och
Equal    har    förutsättningarna     för
projektstöd  förbättrats för  lokala  och
regionala  aktörer i form av  föreningar,
kooperativ,   stiftelser    och    lokala
utvecklingsgrupper. Främst handlar det om
projekt med inriktning på nya källor till
arbete  samt lokal utveckling. Regeringen
har på prov infört förskott inom några av
programmen  för  att underlätta  för  små
lokala  aktörer och små projekt med  stor
insats av ideellt arbete.
I    juli    2001    presenterade    EU-
kommissionen  en  grönbok  om  företagens
sociala ansvar (Främjande av en europeisk
ram  för företagens sociala ansvar),  där
den    sociala    ekonomins    ekonomiska
företagsformer   omnämns   som   särskilt
socialt   ansvarstagande.   Syftet    med
grönboken är att starta en bred debatt om
hur  EU  skulle  kunna främja  företagens
sociala  ansvarstagande på både europeisk
och  nationell  nivå. För  det  fortsatta
arbetet  har  kommissionen  upprättat  en
grupp  med representanter från respektive
medlemsland   som  skall  bistå   i   det
fortsatta   arbetet.  Avsikten   är   att
sommaren 2002 presentera en strategi  för
arbetet med företagens sociala ansvar.
Det   bör  även  noteras  att  den  s.k.
Upphandlingskommittén       i        sitt
slutbetänkande  Mera värde  för  pengarna
(SOU 2001:31) lagt fram vissa förslag som
syftar   till   att  möjliggöra   positiv
särbehandling vid offentlig  upphandling.
Kommittén   har   bl.a.  föreslagit   att
kommuner och landsting vid upphandling av
vård  och  omsorg skall få kräva  att  en
leverantör    inte   är   ett    renodlat
kommersiellt företag, och alltså kunna ge
företräde för icke vinstsyftande  företag
och       organisationer,      exempelvis
kooperativ.        Betänkandet        har
remissbehandlats    och    bereds     för
närvarande inom Regeringskansliet.
Beträffande       situationen        för
personalkooperativ, ekonomiska föreningar
och  andra  som verkar eller  vill  verka
inom hälso- och sjukvården kan nämnas att
en analys av deras situation ingår som en
del   i  uppdraget  för  utredningen   om
vårdens  ägarformer. Utredningen har  att
behandla  frågor  om  privatisering   och
privata    vinstintressens   roll    inom
akutsjukvården.    I   kommittédirektiven
(dir.      2000:103)     påpekas      att
personalkooperativ och små företag  många
gånger      har     svårt      att      i
upphandlingssituationen  klara   av   att
konkurrera med de större bolagen.  Därför
finns  risken att det tidigare offentliga
monopolet  byts  mot  ett  oligopol,  där
enbart   de  stora  bolagen  kommer   att
bedriva vård vid sidan av det offentliga.
Utredaren skall lämna sitt slutbetänkande
senast den 1 december 2002.
Vad  sociala arbetskooperativ anbelangar
har  näringsminister Björn Rosengren  och
statsrådet Ulrica Messing berört ämnet  i
var  sitt  svar  på  interpellationer   -
interpellation  2000/01:349   av   Barbro
Feltzing  (mp)  och 2001/02:44  av  Inger
Segelström  (s)  -  under  år   2001.   I
interpellationsdebatten den  15  november
2001  uttalade statsrådet Ulrica  Messing
bl.a.  att  de sociala arbetskooperativen
är  utmärkta exempel på att det  går  att
hitta former mellan det statliga och  det
privata  som  ger  många  människor   nya
möjligheter till arbete, större makt över
den egna situationen och ett bättre liv i
gemenskap   med  andra.  I  båda   svaren
hänvisades  till en pågående  studie  som
finansierades  av NUTEK,  Socialstyrelsen
och  Vinnova.  Studien  syftar  till  att
definiera och avgränsa begreppet  sociala
arbetskooperativ,      beskriva       den
samhälleliga     stödstrukturen      samt
analysera  hur  stödet påverkar  och  kan
påverka    en    utveckling.    I    båda
interpellationssvaren  framhölls  att  de
sociala   arbetskooperativen  spelar   en
viktig  roll  men  att  regeringen   vill
invänta studien innan eventuella insatser
diskuteras.  Studien beräknas  vara  klar
våren 2002.
Socialdepartementet      och       NUTEK
finansierar sedan ett par år ett  projekt
med  syftet  att  utveckla  modeller  och
metoder  för kooperativ äldreomsorg  samt
informera   och  ge  stöd   till   sådana
initiativ.  Äldrekooperativprojektet   är
ett  nationellt  projekt  med  syfte  att
informera om möjligheterna att starta och
driva   äldreomsorg  i  kooperativ  regi.
Projektet  drivs av Föreningen Kooperativ
Utveckling   i  Sverige  och  Kooperativt
Idécentrum  i  Stockholm i samverkan  med
lokala    kooperativa   utvecklingscenter
(LKU) i hela landet.
I  den  av riksdagen (bet. 2001/02:KU14)
nyligen behandlade demokratipropositionen
(prop.  2001/02:80) finns  några  förslag
som  bör  nämnas i detta sammanhang.  Det
första gäller folkrörelseforum för dialog
mellan  regeringen  och  företrädare  för
folkrörelser,   föreningar   och    andra
medborgarsammanslutningar. Detta för att,
enligt   regeringens   bedömning,   olika
medborgarsammanslutningars
förutsättningar och möjligheter att delta
i   den   politiska   processen   behöver
utvecklas.  Enligt  vad  som   anförs   i
propositionen  kan  dessa   forum   t.ex.
handla     om     folkrörelsernas     och
föreningarnas    villkor    vad    gäller
lagstiftning och finansiering samt om hur
man   på   bästa  sätt  skall  tillvarata
föreningslivets  samlade  kunskaper   och
resurser.    För   det   andra    påtalar
regeringen att den avser att tillsätta en
särskild  utredare för att kartlägga  hur
lagstiftningen   inom    olika    områden
påverkar    ideella    föreningar.    Via
företrädare   för   föreningslivet    har
regeringen  uppmärksammats  på  att   det
finns  vissa  problem och oklarheter  som
sammanhänger   med   organisationsformen,
skriver   man  i  propositionen.   Vidare
påpekar  regeringen att den funnit  behov
av  att på nytt utreda frågan om allmänna
samlingslokaler och deras  betydelse  för
föreningslivet och närsamhället.
I  årsredovisningen för år 2001  redogör
NUTEK   för  hur  myndigheten  disponerat
stödet  för  kooperativ  utveckling.   Av
stödet  om  20  miljoner  kronor  har  18
miljoner  kronor  fördelats  till  de  24
lokala  utvecklingscentren. Två  miljoner
kronor    har    använts    till    bl.a.
kompetensutveckling    av     kooperativa
rådgivare, utvecklingsprojekt, seminarier
m.m. NUTEK har under år 2001 även arbetat
fram  ett förslag till ny förordning  för
statsbidraget till kooperativ utveckling.
De  nya  reglerna  gäller  från  och  med
januari 2002. Från och med år 2002 har de
lokala   kooperativa   utvecklingscentren
fått ett utökat ansvar av regeringen  att
-   förutom  att  tillhandahålla   gratis
information och rådgivning för att starta
kooperativa   företag  -   även   omfatta
främjandet     av     företagande     och
företagsutveckling i den sociala ekonomin
lokalt       och       regionalt.       I
budgetpropositionen  för  år   2002   har
regeringen  därför utökat  anslaget  38:2
Näringslivsutveckling      m.m.      inom
utgiftsområde   24  med   ytterligare   5
miljoner  kronor  för  år  2002.  De  två
därefter följande åren skall stödet  ökas
med  5 miljoner kronor per år. Stödet  år
2004   uppgår  därmed  till  35  miljoner
kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  ser mycket positivt  på  sådan
verksamhet som bedrivs inom ramen för det
som  benämns  social ekonomi.  Det  finns
enligt   utskottets   mening   en    stor
utvecklingspotential  för   den   sociala
ekonomin  och  de olika verksamhetsformer
den  innefattar.  Som  nämnts  har  dessa
verksamheter      allmännytta       eller
samhällsnytta och inte vinstintresse  som
främsta  drivkraft,  och  kan  mobilisera
medborgarnas        engagemang        och
arbetsinsatser  i sådant som  har  direkt
koppling  till  människors  vardag.   Den
sociala  ekonomin bygger på  en  form  av
underifrånperspektiv som utskottet  anser
i ökad utsträckning bör känneteckna olika
samhällsaktiviteter.  Verksamheter   inom
den sociala ekonomin kan både ha positiva
effekter  på  den ekonomiska utvecklingen
och  medföra nya lösningar på  vård-  och
omsorgsområdet.
Utskottet  delar  således  många  av  de
synpunkter  som förs fram i  de  motioner
som  här tas upp. Samtidigt kan utskottet
konstatera  att det görs  och  avses  att
göras  en rad insatser som ligger i linje
med  vad som kommit till uttryck i  olika
här   aktuella  motioner.  I   den   s.k.
regionalpolitiska  propositionen,  vilken
utskottet    behandlade   hösten    2001,
aktualiserades  en rad frågor  som  berör
den  sociala ekonomin. Utskottet  vill  i
detta  sammanhang  bl.a.  framhålla   det
utvidgade  uppdrag som lokala kooperativa
utvecklingscenter givits. Från och med år
2002 har dessa fått ett utökat ansvar och
omfattar  nu  allt företagande  inom  den
sociala   ekonomin.  Samtidigt  har   den
statliga  finansieringen för verksamheten
ökats.  Utskottet vill här även framhålla
programmen för entreprenörskap och lokalt
utvecklingsarbete  som  skall  genomföras
under   perioden  2002-2004.   Programmen
består      av     två     insatsområden:
entreprenörsfrämjande    åtgärder     med
tyngdpunkt i personer och företagare  med
utvecklingsidéer       samt        lokalt
utvecklingsarbete med  tyngdpunkt  i  den
ideella  sektorns möjligheter  att  bidra
till den lokala utvecklingen.
Inom     Regeringskansliet    tillsattes
hösten    2001    en   interdepartemental
arbetsgrupp  för  frågor om  folkrörelser
och  social ekonomi. Gruppens uppgift  är
dels att genom samråd ge underlag för  en
mer  samlad politik, dels att  följa  upp
olika  insatser  på området.  I  gruppens
uppgift  ingår bl.a. frågor om statistik,
forskning   och   samarbete   inom    EU.
Samtidigt pågår som tidigare nämnts olika
insatser  för  att förbättra  statistiken
och kunskaperna om den sociala ekonomin.
Mot   bakgrund   av  de   åtgärder   som
vidtagits   och   det  arbete   som   för
närvarande  pågår om kooperativa  företag
och social ekonomi finner utskottets inte
något  behov  av ett riksdagsuttalande  i
frågan.   De   här  aktuella   motionerna
avstyrks därmed i berörda delar.

Auktorisation

Näringslicens för företagare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   avslå   här   aktuella
motionsyrkanden    om    införande    av
näringslicens för företagare.  Utskottet
anser  inte att ett generellt ingrepp  i
näringsfriheten är rätt väg att  gå  för
att  komma  till rätta med  den  typ  av
problem  som kan uppstå genom  ekonomisk
brottslighet.

Motionerna

Riksdagen  bör, enligt vad som  anförs  i
motion   2001/02:Ju395  (s),   göra   ett
tillkännagivande  om   att   kraven   för
näringstillstånd  bör   skärpas.   Enligt
motionärerna måste samhället ställa  krav
på   blivande  företagare,  vilket  bl.a.
innefattar att de besitter kunskap om  de
regler   som   gäller  på   den   svenska
arbetsmarknaden. Vidare  anförs  att  det
inte  heller är rimligt att en företagare
som   vid  upprepade  tillfällen   drivit
företag  i konkurs skall tillåtas  starta
företag   gång  på  gång.  Ett  krav   på
näringstillstånd  i kombination  med  ett
kunskapskrav om de förhållanden som råder
på  arbetsmarknaden är nödvändigt för att
motverka såväl ekonomisk brottslighet som
svart arbetskraft, sägs det i motionen.
Även  i  motion 2001/02:N272 (s)  begärs
ett  tillkännagivande om att personer som
startar    företag   bör    genomgå    en
grundläggande     utbildning.      Enligt
motionärerna grundar sig konflikter på en
arbetsplats     och    konflikter     med
myndigheter och fackliga företrädare ofta
på  att  företagaren inte har tillräcklig
kunskap, vilket gör att osäkerhet  skapas
om vilka lagar och regler som gäller. Det
finns även, enligt motionärerna, oseriösa
företag  som  varken följer  lagar  eller
avtal  och  som därigenom konkurrerat  ut
andra   företag  i  branschen.  För   att
undvika  dessa problem anser motionärerna
att  samhället bör se till  att  personer
som startar företag har satt sig in i vad
som gäller. Personer som avser att starta
ett   företag  bör  därför   genomgå   en
grundläggande    utbildning    för    att
därigenom    erhålla   vad   motionärerna
benämner ett "företagskörkort". En  sådan
utbildning     bör    bl.a.     innehålla
skattelagstiftning, bokföring, arbetsrätt
och  arbetsmiljölagstiftning, sägs det  i
motionen.
En   liknande  uppfattning  framförs   i
motion   2001/02:N336  (s).  Motionärerna
menar  att en orsak till missförhållanden
på  arbetsmarknaden  är  okunskap,  bl.a.
beträffande   arbetsrätten,   hos   många
arbetsgivare. För att få en arbetsmarknad
där  alla  parter kan ta sitt ansvar  bör
blivande företagare genomgå en utbildning
som omfattar de grundläggande reglerna på
arbetsmarknaden  vid  start  av  företag,
arbetsrätt, förhandlingar och avtal  samt
övriga     regler    som    gäller     på
arbetsmarknaden.   Enligt    motionärerna
skulle  detta kunna vara ett villkor  för
rätten  att  erhålla en F-skattsedel.  En
avklarad  utbildning bör  även  vara  ett
villkor  för  att kunna tillgodogöra  sig
olika  former  av stöd och  bidrag  såsom
exempelvis    stöd    för    start     av
näringsverksamhet  eller  lån  hos  ALMI.
Vidare  anförs att det kan vara speciellt
svårt  för  företagare utan  kunskap  och
erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden
att    tillgodogöra   sig   det   svenska
regelverket. Därför bör - som  en  del  i
åtgärder  för att skapa lika  möjligheter
för alla att starta företag - de dokument
som   reglerar   arbetsmarknaden   finnas
tillgängliga på flera olika  språk,  sägs
det  i  motionen. Ovanstående bör  enligt
motionärerna ges regeringen till känna.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren   2001   avslog   riksdagen   (bet.
2000/01:NU7) en motion vari anfördes  att
Branschsaneringsutredningens  förslag  om
införande  av  en  näringslicens   skulle
genomföras. Ett enigt utskott anförde att
likvärdiga     konkurrensvillkor      för
företagen är en grundläggande och  mycket
viktig  princip som bör gälla alla  delar
av  näringslivet. Utskottet framhöll  att
ett  generellt  ingrepp i näringsfriheten
inte  är  rätt väg att gå för  att  komma
till rätta med den typ av problem som kan
uppstå  genom  ekonomisk brottslighet.  I
stället förordades en effektiv tillsyn av
gällande lagar och bestämmelser på  olika
områden.
Den     övergripande    principen    för
näringsverksamhet i Sverige är  den  fria
etableringsrätten.           Förekommande
lagstadgade auktorisationer är i  princip
inriktade     på     yrkesutövare      av
verksamheter,  inte på rätten  att  driva
näring  inom aktuell verksamhet.  Således
avser  t.ex.  auktorisation av  revisorer
utbildningskrav och vandelskrav  avseende
den   enskilda  auktoriserade   revisorn,
medan     ägande    och    ledning     av
revisionsföretag är oreglerade.
En lagstadgad auktorisation tillgrips  i
huvudsak   endast  för  att   säkerställa
medborgarnas liv, hälsa och  säkerhet.  I
vissa    fall    krävs   tillstånd    för
näringsverksamhet  då  stora   ekonomiska
värden står på spel, t.ex. bankverksamhet
och    försäkringsverksamhet,   och    om
vanskötsel  kan leda till att förtroendet
för  vitala delar av samhällssystemet kan
störas.
I   några   fall  förekommer   krav   på
tillståndsprövning   för   att    bedriva
aktivitet  inom  viss  näringsverksamhet.
Inom  restaurangverksamhet finns krav  på
serveringstillstånd för  att  säkerställa
att  krav som är förenade med utskänkning
av  alkoholhaltiga drycker uppfylls  (SFS
1994:1738, 6 kap.). Detta är således inte
en   för   restaurangverksamhet  generell
tillståndsprövning.    För    yrkesmässig
trafik    finns   en   tillståndsprövning
inriktad   på  yrkeskunnande,  ekonomiska
förhållanden   och  gott  anseende.   För
taxiförare     tillkommer     krav     på
taxiförarlegitimation, vars primära syfte
är  att  tillförsäkra taxikunderna  säkra
transporter (SFS 1998:779).
Frågan  om tillståndskrav för etablering
av  vissa näringsverksamheter togs upp av
Branschsaneringsutredningen    i     dess
slutbetänkande  om  branschsanering   och
andra  metoder mot ekobrott (SOU 1997:111
s.100). Utredningens huvuduppgift var att
behandla   frågan   om   bekämpning    av
ekobrott,  särskilt  skatteundandragande.
Beträffande  näringstillstånd   påpekades
bl.a.   att   för  att  hindra  olämpliga
personer från att etablera sig i särskilt
utsatta  branscher kan krav på  tillstånd
införas          med          vidhängande
lämplighetsprövning   och   efterföljande
tillsyn  för den som vill vara verksam  i
en  sådan näring. Vidare anfördes att ett
krav  på  att  den presumtive företagaren
personligen  eller  på  annat  sätt   har
tillgång  till grundläggande kunskaper  i
bokföring,                  skatteregler,
arbetslagstiftning                   m.m.
(företagarkunskaper)      kan       verka
förebyggande. Utredningen har  inte  lett
till  att  några  åtgärder  vidtagits  på
detta område.
Beträffande  vad  i  motionen  nämns  om
kontroll  av  personer som beviljas  stöd
till   start  av  näringsverksamhet   kan
nämnas  att  enligt förordning (2000:634)
om  arbetsmarknadspolitiska  program  bör
länsarbetsnämnden inhämta upplysningar om
den  enskilde  och dennes förutsättningar
att driva näringsverksamhet innan nämnden
beslutar   om   stöd   till   start    av
näringsverksamhet.  Enligt  AMS  allmänna
råd  för  ovan nämnda förordning  påtalas
att   skulder  hos  kronofogdemyndigheten
eller   andra   skulder  bör   inte   med
automatik utesluta att en sökande anvisas
till   programmet.  Däremot  kan  skulder
medverka   till  att  verksamheten   inte
bedöms bli lönsam eller att sökanden inte
bedöms  ha förutsättningar för att  driva
näringsverksamhet. Länsarbetsnämnden  bör
ta  kontakt med kronofogdemyndigheten för
att   klara   ut   om   det   finns    en
avbetalningsplan. Om en  avbetalningsplan
finns eller är på gång och övriga villkor
är  uppfyllda bör bidrag kunna  beviljas.
Handlar  det  om  rena oegentligheter  då
skulden   uppstått   bör   bidrag    inte
beviljas.  Vidare bör den som  köper  upp
ett eget konkursbo för att återigen driva
samma  verksamhet  inte beviljas  bidrag.
ALMI:s      dotterbolag      tar       en
kreditupplysning  på  kreditkunden,   som
bifogas beslutet. Kreditupplysningen  ger
information           om            t.ex.
betalningsanmärkningar                och
styrelseledamöternas ekonomi. Om den inte
ger  tillräcklig information eller om man
vill  se  de  senaste  uppgifterna  finns
aktuella  uppgifter  om  enskilda   eller
allmänna    mål    mot   företaget    hos
kronofogdemyndigheten.   Om   ALMI    mer
nogsamt    vill    studera   kreditkunden
granskas  det senaste bokslutets notering
för leverantörsskulder i förhållande till
det  totala  årliga inköpet.  Därmed  kan
klargöras om betalaningar sker i  tid.  I
övrigt görs en bedömning och utredning av
nyckeltal m.m.

Utskottets ställningstagande

Den   fria   etableringsrätten   är   den
övergripande        principen         för
näringsverksamhet    i    Sverige.    Som
utskottet tidigare uttryckt är likvärdiga
konkurrensvillkor   för   företagen    en
grundläggande  och mycket viktig  princip
som  bör gälla alla delar av näringslivet
och  som  även  bör gälla  för  företagen
inbördes inom en enskild bransch. Det  är
naturligtvis  helt oacceptabelt  att  ett
företag   genom  brott  mot   lagar   och
bestämmelser  skulle  tillskansa  sig  en
bättre   konkurrenssituation  än   andra.
Detta bör på alla sätt beivras.
Ett  generellt ingrepp i näringsfriheten
är    enligt    utskottets    uppfattning
emellertid inte rätt väg att gå  för  att
komma  till rätta med den typ av  problem
som    kan    uppstå   genom    ekonomisk
brottslighet.  Enligt  utskottet  är  det
viktigt att företagare har goda kunskaper
om   gällande  regelverk.  Samtidigt  bör
framhållas att detta i sig inte är  någon
garanti  för att brott mot lagstiftningen
beivras.   Utskottet   vill   i   stället
framhålla  vikten av en effektiv  tillsyn
av  gällande  lagar och  bestämmelser  på
olika områden, t.ex. beträffande skatter,
arbetsmiljö och arbetstider. Vidare  vill
utskottet    betona   vikten    av    att
information   om   gällande   lagar   och
bestämmelser   är   lätt   åtkomlig   för
företagen och att bestämmelserna är klart
och    tydligt   formulerade.   I   detta
sammanhang   bör   även  framhållas   att
regelsystemet  inte bör utformas  på  ett
sådant  sätt  att dess komplexitet  utgör
ett hinder för nyföretagare.
Med  anledning av vad i en motion anförs
om   att  näringslicens  skall  vara  ett
villkor  för möjligheten till  vissa  lån
och   bidrag  förutsätter  utskottet  att
tillbörliga   kontroller   genomförs    i
enlighet med vad som tidigare nämnts.
Utskottet  vill i detta sammanhang  även
påtala  en  annan brist som införande  av
näringslicens är behäftat med. Det gäller
fastställandet  av  vilken  kunskap   som
erfordras  för  att  driva  ett  företag.
Kunskapsbehovet  varierar   beroende   på
företagets  storlek, bransch,  bolagsform
etc.
Med  det anförda avstyrker utskottet  de
nämnda motionerna i berörda delar.

Auktorisation av teckenspråkstolkar

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  med delvis  bifall  till
aktuellt  motionsyrkande i ett uttalande
till  regeringen plädera för att  frågan
om   införandet  av  auktorisation   för
teckenspråkstolkar bereds skyndsamt  och
utan ytterligare tidsutdräkt.

Motionen

I  motion 2001/02:So619 (kd) påpekas  att
frågan      om      auktorisation      av
teckenspråkstolkar fortfarande är  olöst.
Motionärerna  anför  att  alltfler   döva
använder  tolkar  varför  behovet  av  en
kvalitetsgaranti    i    form    av    en
tolkauktorisation   blir   allt   större.
Kammarkollegiet   är    den    utfärdande
myndighet  som  auktoriserar   tolkar   i
talade språk. Teckenspråket har sedan  år
1981   status   som   officiellt   erkänt
modersmål   i  Sverige  och  kan   därför
jämställas  med andra modersmål  i  vilka
tolkauktorisation sedan länge är  möjlig.
Riksdagen bör därför besluta om  att  hos
regeringen     begära     förslag      om
auktorisation av teckenspråkstolkar, sägs
det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

För  språktolkar finns en  auktorisation,
enligt    förordning    (1985:613)     om
auktorisation av tolkar och  översättare,
som  Kammarkollegiet ansvarar för.  Någon
auktorisation    för   teckenspråkstolkar
finns inte.
1989  års handikapputredning föreslog  i
sitt    delbetänkande   En    väg    till
delaktighet  och  inflytande:  tolk   för
döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade
och talskadade (SOU 1991:97) en ändring i
ovan   nämnda  förordning,   som   skulle
möjliggöra  auktorisation  även   i   det
svenska   teckenspråket.  I   proposition
1992/93:159  om  stöd  och  service  till
vissa  funktionshindrade bedömdes  frågan
vara i behov av ytterligare beredning.
Våren  2000  avslog  riksdagen  motioner
med krav på införande av auktorisation av
teckenspråkstolkar. Utskottet erinrade om
(bet.         1999/2000:NU13)         att
Utbildningsdepartementet då planerade att
tillsätta    en   utredning   beträffande
teckenspråksutbildning och att frågan  om
auktorisation väntades komma upp  i  den.
Utskottet  förutsatte  att  detta  arbete
skulle  komma  i gång skyndsamt  och  att
ytterligare  tidsutdräkt måste  undvikas.
Utskottet  påpekade också att  frågan  om
auktorisation kan behandlas  separat  och
inte behöver kopplas samman med frågan om
teckenspråksutbildning     i      övrigt.
Utskottet  ansåg - i likhet med  vad  som
anfördes  i  de då aktuella motionerna  -
att    det    förefaller   rimligt    att
auktorisation    av    teckenspråkstolkar
införs.   Utskottet   erinrade   om   att
teckenspråket  sedan  ca  tjugo  år   har
likvärdig  status  med  andra  språk  och
ansåg  det  därmed följdriktigt  att  den
tolkauktorisation som  gäller  för  andra
språk också införs för teckenspråk.
Utskottet   menade  att   införande   av
auktorisation av teckenspråkstolkar är en
viktig fråga för den berörda gruppen.  En
auktorisation  är en bekräftelse  på  att
den  som har blivit auktoriserad  har  de
nödvändiga     kunskaperna.      Eftersom
kvaliteten på kunskaperna ofta är  ojämn,
menade  utskottet  att ett  införande  av
auktorisation är angeläget. Mot  bakgrund
av  att så pass lång tid förflutit  sedan
frågan  senast behandlades i den aktuella
propositionen,  ansåg utskottet  att  det
var  nödvändigt att regeringen  agerar  i
frågan. I en reservation (m, kd,  c,  fp)
krävdes  ett  riksdagsuttalande  om   att
regeringen  skulle anmodas att omedelbart
tillse    att    en   auktorisation    av
teckenspråkstolkar införs.
Regeringen  uppdrog i november  2000  åt
Kammarkollegiet att utreda  formerna  för
auktorisation  av tolkar  i  teckenspråk.
Kollegiet     skulle     även      utreda
förutsättningarna  för auktorisation  när
det     gäller    dövblindtolkning    och
vuxendövtolkning.      Vidare      skulle
Kammarkollegiet lämna förslag till sådana
författningsändringar   som   kan    vara
erforderliga.
Med  anledning av liknande motioner  som
utskottet  behandlade  våren  2001  (bet.
2000/01:NU7)   föreslog   utskottet   att
riksdagen  borde  avslå  motionsyrkandena
med  hänvisning till att regeringen  gett
Kammarkollegiet  i  uppdrag   att   lämna
förslag  som  möjliggör ett införande  av
auktorisation    av   teckenspråkstolkar.
Utskottet noterade med tillfredsställelse
att     regeringen    då    hade     gett
Kammarkollegiet  i  uppdrag   att   lämna
förslag            till            sådana
författningsförändringar  som   erfordras
för  införande  av  en  auktorisation  av
teckenspråkstolkar.     Vidare     utgick
utskottet från att regeringen därefter så
snart  som  möjligt  -  utan  ytterligare
fördröjande beredningsarbete - fattar  de
beslut   som   erfordras   för   att   en
auktorisation av teckenspråkstolkar skall
införas.
I     den    rapport    (Utredning    om
auktorisation  av teckenspråkstolkar  och
förutsättningar för auktorisation när det
gäller        dövblindtolkning        och
vuxendövtolkning)   som   Kammarkollegiet
överlämnade till regeringen i  juni  2001
påpekas   att   det   funnit   att    den
auktorisationsordning som nu  gäller  vid
auktorisation  av tolkar  mellan  svenska
och   främmande  språk  i   princip   kan
användas     för     auktorisation     av
teckenspråkstolkar.       Frågan       om
auktorisation   av   dövblindtolkar   och
vuxendövtolkar anser dock Kammarkollegiet
bör  utredas  vidare.  Det  gäller  bl.a.
testmetoder  och vilka kompetenskrav  som
skall ställas. I rapporten redovisas även
förslag         till         erforderliga
författningsändringar och  kostnader  som
kan    tillkomma   för   att    genomföra
förslaget.  Vidare anför  Kammarkollegiet
att    -    under    förutsättning    att
regeringsbeslut   om   auktorisation   av
teckenspråkstolkar föreligger i början av
år 2002 - dess bedömning är att en första
provomgång  kan genomföras antingen  till
hösten 2002 eller våren 2003.
Kammarkollegiets  rapport   bereds   för
närvarande.    Enligt    uppgift     från
Socialdepartementet   är   avsikten   att
förslaget skall remissbehandlas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har, som nämnts, vid  tidigare
tillfällen  uttryckt sin  ståndpunkt  att
auktorisation  av teckenspråkstolkar  bör
införas  (bet.  1999/2000:NU13  och  bet.
2000/01:NU7). Som utskottet då uttalat är
införande   av   en   auktorisation   för
teckenspråkstolkar en  viktig  fråga  för
den berörda gruppen. En auktorisation  är
en  bekräftelse  på att  den  som  blivit
auktoriserad     har    de     nödvändiga
kunskaperna.  Teckenspråket   har   sedan
ungefär 20 år likvärdig status med  andra
språk.    Därmed   kan   det   ses    som
följdriktigt  att  den  tolkauktorisation
som  gäller  för andra språk även  införs
för   teckenspråk.  I  den  rapport   som
Kammarkollegiet lämnade till regeringen i
juni    2001   redovisas   förslag   till
erforderliga  författningsändringar  samt
vilka kostnader som kan tillkomma för att
genomföra förslaget. I rapporten  påpekar
Kammarkollegiet att det  funnit  att  den
auktorisationsordning som nu  gäller  för
auktorisation  av tolkar  mellan  svenska
och   främmande  språk  i   princip   kan
användas     för     auktorisation     av
teckenspråkstolkar.     Däremot     anser
Kammarkollegiet     att     frågan     om
auktorisation   av   dövblindtolkar   och
vuxendövtolkar bör utredas vidare.
När  utskottet senast behandlade  frågan
framhölls att utskottet utgick  från  att
regeringen så snart som möjligt efter det
att  kollegiet  redovisat sin  rapport  -
utan        ytterligare       fördröjande
utredningsarbete - fattar de  beslut  som
erfordras  för  att en  auktorisation  av
teckenspråkstolkar     skall     införas.
Utskottet      anser      det      därför
anmärkningsvärt     att     frågan     om
auktorisation av teckenspråkstolkar  ännu
inte  klarats  ut.  Med  anledning  därav
finner   utskottet   det   påkallat   att
framhålla  att arbetet med införandet  av
auktorisation    för   teckenspråkstolkar
måste    beredas   skyndsamt   och    att
ytterligare tidsutdräkt måste undvikas.
Enligt  utskottets mening bör  riksdagen
göra   ett   uttalande  av  här   angiven
innebörd,    varigenom    det    aktuella
motionsyrkandet  i sak blir  tillgodosett
och således tillstyrks.

Särskilda sektorer och branscher

Skogs- och träindustrin
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  med  bifall  och  delvis
bifall  till  aktuella  motioner  i  ett
uttalande  till regeringen  plädera  för
införande      av     ett     nationellt
handlingsprogram för vidareförädling  av
trä.
Motionsyrkanden   om  träskiveindustrins
situation  bör  avslås av riksdagen  med
hänvisning till pågående arbete.  Jämför
reservation 6 (m, kd, c, fp).

Motionerna

Ett  tillkännagivande om vad  i  motionen
anförs om ett nationellt program för ökad
träanvändning     begärs     i     motion
2001/02:N320  (s).  Motionärerna  påtalar
att den svenska träbaserade industrin har
goda   förutsättningar  att  stärka   sin
position     på    den    internationella
marknaden,   nu   när   marknaderna   för
byggprodukter       öppnas       alltmer.
Vidareförädlingen måste dock öka för  att
möta  den ökande konkurrensen från främst
låglöneländer. Emellertid finns det  goda
förutsättningar  för detta  i  branschen,
sägs det i motionen. I Sverige finns  ett
högt produktionskunnande, och staten  har
gjort  insatser vad gäller forskning  och
utveckling. Därtill är Sverige ledande  i
vissa avseenden, t.ex. när det gäller att
minimera  miljöpåverkan vid  tillverkning
och användning. Beträffande situationen i
Sverige påtalas att användningen  av  trä
är  mycket låg inom vissa sektorer, bl.a.
när  det  gäller byggandet av  offentliga
lokaler   och   flervåningshus.    Enligt
motionärerna beror detta på att branschen
inte haft möjligheter att konkurrera inom
framför  allt  delar av byggsektorn.  Mer
avancerade  träkonstruktioner  har  under
lång  tid  varit uteslutna  från  viktiga
områden       inom       bygg-        och
infrastruktursektorn                såsom
flervåningshus,     större     offentliga
byggnader och väg- och järnvägsbroar. Med
anledning   av  ovanstående  bör   enligt
motionärerna   därför   ett    nationellt
handlingsprogram  för ökad  träanvändning
initieras.  Programmet  bör  ha  följande
mål:

-        Ökad vidareförädling.
-
-        Säkrad och ökad sysselsättning.
-
-         Säkrad  avsättning  för  svensk
skog.
-
-                 Värdesäkring         av
skogstillgångarna.
-
-            Förbättrad    internationell
konkurrensförmåga.
-
-         Minskade negativa miljöeffekter
för byggsektorn.
-
I   programmet  bör  även  ingå   att   i
offentliga projekt utreda möjligheten att
använda trä, pilotprojektverksamhet  samt
att    skapa    rutiner    i    offentlig
upphandling.     Vid    högskole-     och
universitetsutbildningar bör man satsa på
en ökad kunskap om skogs- och träråvarors
egenskaper  och möjlighet till användning
i  byggandet. Vidare bör ett kvantifierat
mål   för  ökad  träanvändning  i  svensk
byggsektor  införas. Därtill  bör  Verket
för  innovationssystem (Vinnova)  få  ett
särskilt uppdrag att sprida teknik  såväl
till  industrin  som  till  brukare   och
kunder,  vilket skall omfatta information
om träkunskap och träprodukter.
I  motion  2001/02:MJ419 (m) anförs  att
en   satsning   på  vidareutveckling   av
träanvändningen  bör  genomföras.  Enligt
motionärerna   blir  effekterna   av   en
utebliven  värdeskapande  vidareförädling
inom   trämekanisk   industri   krympande
marginaler inom skogsbruket, vilket leder
till  minskad verksamhet eller  till  och
med att den upphör helt i vissa delar  av
landet.  Staten bör därför ta ansvar  för
en  kraftsamling beträffande FoU inom den
trämekaniska  sektorn samt  se  till  att
denna  ges ökade resurser. Vidare behöver
staten   även   stödja   marknadsföringen
utomlands  av trä som konstruktions-  och
inredningsmaterial.
Situationen     för     den      svenska
träskiveindustrin är med anledning av  de
bidrag  och  subventioner som finns  inom
energiområdet oroande, sägs det i  motion
2001/02:N289  (m). Som en  följd  av  att
regeringen,   direkt   eller    indirekt,
fortsätter    att   öka    stödet    till
biobränslesektorn minskar  tillgången  på
de    för    träskiveindustrin   aktuella
råvarorna,    eftersom    allt     större
kvantiteter  avsätts för  bränsleändamål.
Effekten   av  en  ökad  efterfrågan   på
spånskivor  och  träfiberskivor  hos  den
träförädlande industrin blir  att  möbel-
och   snickeriindustrin  i  Sverige  blir
alltmer      importberoende.       Enligt
motionärerna   är  den  snedvridning   av
konkurrensen  beträffande träråvaran  som
skett  genom bidrag och subventioner  för
att   öka  bioenergianvändningen  en   av
orsakerna  därtill.  En  annan  orsak  är
regeringens          energi-          och
miljöskattepolitik.   Genom   den   förda
politiken ställs en näring mot en  annan,
där  resultatet riskerar att bli  att  en
näring  slås  ut eller väljer  att  lämna
landet.   Regeringen   är   medveten   om
problemet  men  kommer  inte  med   några
förslag,   sägs   det  i  motionen.   Med
anledning  därav bör ett tillkännagivande
göras  om  behovet  av  förslag  för  att
förbättra   förutsättningar  för   svensk
träskiveindustri  genom   att   undanröja
konkurrenssnedvridande     bidrag     och
subventioner inom energiområdet.
Även  i  motion 2001/02:N278  (v)  lyfts
frågan  om den svenska träskiveindustrins
framtid   upp.  Motionärerna  anför   att
riksdagen   bör  begära  att   regeringen
utarbetar   förslag  som  möjliggör   för
långsiktiga  investeringar  inom   svensk
skivindustri.  Den  svenska   träbaserade
skivindustrin  måste  tillförsäkras   sin
råvara   till   ett   sådant   pris   att
konkurrensneutralitet     uppnås      med
motsvarande industri i de övriga nordiska
länderna  och  länderna i  norra  Europa.
Prisutvecklingen   på    råvaran,    dvs.
industrispånet, är i dag ett problem  för
den         svenska        skivindustrin.
Prisutvecklingen     beror     på     att
värmeverken, i takt med att eldningsoljan
blir  dyrare, är beredda att  betala  mer
för  sågspån.  Detta leder till  att  den
svenska   skivindustrin  får   det   allt
svårare  att  konkurrera. Problemet  blir
akut när företag inom skivindustrin skall
besluta  om nyinvesteringar. För den  som
skall investera är det självklart viktigt
hur   kostnadsutvecklingen  för   viktiga
insatsvaror  kommer  att  se   ut   under
drifttiden.  En  lösning på  ovan  nämnda
problem är enligt motionärerna att införa
en  form av miljöbonus som kan baseras på
den  volym sågspån som används. En  sådan
bonus   bör  kunna  motiveras   med   att
skivindustrin i sin produktion av  skivor
binder koldioxid. Principen bör vara  att
svensk  skogsråvara främst  bör  användas
för  framställning av produkter, sägs det
i  motionen. När produkten tjänat färdigt
kan den sedermera med fördel användas för
uppvärmning.
Genom att i ökad omfattning använda  trä
i  officiella byggnader kan staten  bidra
till    att    marknadsföra    trä    som
byggnadsmaterial,   anförs    i    motion
2001/02:MJ523 (kd). När det gäller trä  i
byggandet  ligger Sverige  efter  jämfört
med   de  övriga  nordiska  länderna.   I
motionen påpekas att exempelvis Norge  på
ett  tydligt  sätt från  officiellt  håll
valt  att  visa  på  träets  möjligheter,
bland annat på flygplatsen Gardemoen.
För  att  öka användningen  av  trä  vid
byggande  bör, enligt vad  som  anförs  i
motion     2001/02:Bo325     (c),     ett
tillkännagivande  göras  med  uppdrag  åt
regeringen  att  ta fram  ett  nationellt
handlingsprogram för att öka användningen
av  trä  vid  byggande.  När  det  gäller
byggandet av flervåningshus i trä  ligger
Sverige    efter    i   utvecklingen    i
förhållande till andra länder, sägs det i
motionen.  Detta trots att flervåningshus
i   trä  förenar  miljötänkande  med  god
ekonomi.  Det ges i motionen  exempel  på
projekt     där     byggkostnaden      av
flervåningshus blivit lägre  än  vad  den
skulle  ha  blivit  vid  byggnation   med
betong, stål och plast.
I   motion   2001/02:N311   (c)   begärs
tillkännagivanden  i två  avseenden.  För
det  första  begärs att regeringen  skall
utarbeta nationella och regionala program
för   att   utveckla  skogsnäringen   och
vidareförädling av skogsråvaran. För  det
andra      begärs      att      regionala
utvecklingscentrum för trä  skall  skapas
på  vissa  platser  i  skogslänen.  Dessa
centrum   skall   fungera   som   mötes-,
informations-,       kunskaps-        och
utvecklingscentrum   för    skogs-    och
träbranschen  i  respektive  område   och
bistå  genomförandet  av  det  nationella
respektive      regionala     programmet.
Beträffande utformningen av de föreslagna
programmen är det av vikt att fokusera på
vissa  avgörande  områden,  sägs  det   i
motionen, vari följande lyfts fram.

-        Stimulera ett allmänt klimat som
stöttar              marknadsanpassning,
vidareförädling och produktutveckling.
-
-         Öka  samarbetet mellan  svenska
företag som har en gemensam kund, så att
de  tillsammans  skall  framstå  som  en
värdefull affärspartner.
-
-        Tillvarata gammalt och nytt
hantverkskunnande.
-
-        Stimulera uppfinningar och
innovationer.
-
-        Stimulera till kompetenshöjning.
-
-        Satsa på utbildning, forskning
och utveckling avseende materialteknik
samt produkt- och marknadsutveckling.
-
-        Öka förädlingsvärdet genom
praktisk produktutveckling.
-
-        Bredda och stärka befintliga och
nya företag genom nätverksbyggande och
klusterbildning.
-
-        Förbättra
riskkapitalförsörjningen, t.ex. genom en
utveckling av regionala
riskkapitalmarknader.
-
-        Stödja exportsatsningar.
-
-        Genomföra en av staten initierad
gemensam satsning på vidareförädling av
träråvaran tillsammans med
branschorganisationer, universitet och
högskolor, fackliga organisationer och
andra aktörer på det skogliga området.
-
Även  i  motion 2001/02:N364 (mp)  anförs
att  förädlingsgraden inom träsektorn bör
öka.  I  ett ekologiskt hållbart samhälle
måste  trä på sikt ersätta plast i  många
produkter,  då  trä  till  skillnad  från
plast är en förnybar resurs. Skogsråvaran
borde kunna skapa betydande mervärden  om
den  förädlades i högre grad  än  i  dag,
sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren  2001 avslog riksdagen motioner  om
vidareförädling  av skogsråvara  liknande
de  här  aktuella  (bet. 2000/01:NU7).  I
sitt  ställningstagande anförde utskottet
dock  att  för  att  skogsindustrin  även
framgent  skall  kunna  bidra  till   att
upprätthålla  välståndet är  det  viktigt
att  konkurrenskraften inom  den  svenska
skogsindustrin kan utvecklas.  Det  borde
enligt utskottets mening vara möjligt för
den  svenska skogsindustrin att förskjuta
inriktningen   av  exporten   från   rena
råvaror  mot  mer förädlade produkter.  I
detta sammanhang berördes även frågan  om
ökad   träanvändning  vid  byggande   med
anledning   av  två  motioner.  Utskottet
påpekade i detta sammanhang att  det  ser
en  ökad träanvändning inom byggandet som
en  väg  att hitta nya användningsområden
för trä, men också motiverat av miljöskäl
för   att  nå  målet  om  ett  ekologiskt
uthålligt samhälle. Vidare anfördes, dock
utan något särskilt tillkännagivande, att
regeringen bör på de sätt som är  möjliga
främja en ökad träanvändning i byggandet,
vilket  speciellt bör  kunna  ske  i  det
offentliga byggandet.
I   en  reservation  (v)  anfördes   att
riksdagen  borde  anmoda  regeringen  att
vidta  lämpliga  åtgärder  för  att   öka
andelen trä i det offentliga byggandet.
I  februari 2002 besökte utskottet Växjö
universitet, bl.a. i syfte att  diskutera
frågor  beträffande FoU  för  att  stärka
träindustrins    konkurrenskraft     samt
träbyggnation och design. Närvarande  var
bl.a.  företrädare  för  Institutet   för
träteknisk   forskning  och  Södra   samt
forskare  vid  Växjö  universitet.  Bland
annat     behandlades     områden     som
vidareförädling   av    träråvaran    och
användandet av trä i byggandet.
Bostadsutskottet  avstyrkte  våren  2002
(bet.  2001/02:BoU9) en motion  vari  ett
tillkännagivande om insatser för att  öka
byggandet  i  trä  begärdes.  I  motionen
lyfts  bl.a. fördelarna med att  bygga  i
trä  fram,  inte  minst de  miljömässiga.
Bostadsutskottet   hänvisade    i    sitt
ställningstagande   till   det   pågående
arbetet med ett program för att främja en
hållbar   tillväxt  inom  det  nationella
träklustret som regeringen presenterade i
den    regionalpolitiska    propositionen
hösten 2001. Vidare menade utskottet  att
det nu inledda arbetet med ett träkluster
innebär  ett  viktigt steg  i  syfte  att
stärka   den  svenska  träindustrin   och
därmed   även  byggandet  i  trä,  varför
motionen  i  inte ringa grad kunde  anses
tillgodosedd.
I  en  reservation (v, kd,  c,  fp,  mp)
yrkades    på   bifall   till   motionen.
Reservanterna  menade att det  krävs  ett
nationellt program för ökad träanvändning
för  att bryta dagens utveckling  och  ge
byggandet  en ny inriktning.  Enligt  vad
som  anfördes i reservationen bör  i  ett
sådant   program  ingå  såväl  stöd   och
information  som lagstiftning  och  andra
tvingande åtgärder. Vidare framhölls  att
det  krävdes politiska beslut för att  få
framför  allt byggsektorn att  på  allvar
implementera träbyggnadstekniken i större
skala.
I  den  regionalpolitiska  propositionen
(prop.  2001/02:4) föreslogs för perioden
2002-2004 en satsning på ett program  för
hållbar   tillväxt  inom  det  nationella
träklustret.   Syftet   är   att   främja
utvecklingen  av  det  större  nationella
skogsklustret. I propositionen sägs bl.a.
att  programmet bör inriktas mot  projekt
som      främjar     samverkan     mellan
träindustriföretag      i       regionala
leverantörsgrupper samt  stimulerar  till
en optimal användning av skogsråvaran och
en  mer varierad lokal vidareförädling av
denna.  Avsikten  är bl.a.  att  utveckla
regionala leverantörsgrupper där  företag
med    kompletterande   produkter   eller
produktionsresurser   kan   samverka    i
förädlingskedjan  skog-såg-trämanufaktur.
Härigenom   skapas  förutsättningar   för
företagen   att  bli  kvalificerade   och
konkurrenskraftiga  samarbetspartner  och
leverantörer  av mer förädlade  produkter
till  exempelvis  den  europeiska  bygg-,
snickeri- eller möbelbranschen. NUTEK har
av  regeringen  fått  i  uppdrag  att,  i
samråd  med Vinnova och Delegationen  för
utländska investeringar i Sverige  (ISA),
utarbeta  insatsområdet  träkluster  inom
ramen  för  ett  nationellt  program  för
utveckling   av   innovationssystem   och
kluster.  I regeringsbeslutet beträffande
uppdraget    finns    anvisningar     för
programmets  utformning. Därtill  påtalas
att följande bör beaktas vid utformningen
av insatsområdet:

-           Åtgärderna   skall   initiera
samarbete  som rör marknadsföring  eller
produktion  av  förädlade produkter  med
betydande inslag av träråvara.
-
-           Åtgärderna    skall    stödja
utvecklingen    av   den    kommersiella
tjänstesektorn   med   anknytning   till
träklustret.
-
-          Åtgärderna  skall  utgå  ifrån
förhållanden   på   den  internationella
marknaden     och     stimulera      nya
samverkansformer.
-
-        Programutformningen skall tillse
att  de åtgärder som föreslås annonseras
tydligt och riktat till företagen i  den
primära målgruppen.
-
-        Programutformningen skall tillse
att  resultat  och  erfarenheter  sprids
effektivt i det nationella träklustret.
-
Arbetet med att utforma programmet  pågår
för   närvarande,  och  uppdraget   skall
redovisas  till regeringen senast  i  maj
2002.
I  behandlingen  (bet.  2001/02:NU4)  av
den    regionalpolitiska    propositionen
redovisade utskottet att dess uppfattning
är  att utvecklingen av innovationssystem
och  kluster är en förutsättning för  att
attrahera   och   behålla   kompetens   i
Sverige.   Beträffande   programmet   för
hållbar   tillväxt  inom  det  nationella
träklustret anförde utskottet att det  är
angeläget  att  stimulera till  en  snabb
utveckling  inom skogs- och  träbranschen
med  hänsyn  till den ökande konkurrensen
från   nya  trävaruleverantörer  i  bl.a.
östra  Europa och även från nya material.
Det  gäller dels att använda skogsråvaran
på  bästa  sätt, dels att uppnå  en  ökad
vidareförädling   inom   det   småskaliga
näringslivet.
I  en reservation (m, kd, c, fp) yrkades
på  bifall  till två motioner vari  bl.a.
påtalas  att  förutsättningarna  för  att
klustren  skall nå framgång är att  såväl
forskning      som     de      offentliga
institutionerna i regionen är samstämmiga
med  näringslivet i regionen och att  det
är  nödvändigt att programmet för hållbar
tillväxt  inom det nationella träklustret
även avsätter resurser för forskning  och
design.
I  samband med riksdagens behandling  av
propositionen   om   omstrukturering   av
industriforskningsinstituten       (prop.
2001/02:2)  som  framlades  hösten   2001
underströk   ett  enigt   utskott   (bet.
2001/02:NU5) vikten av FoU-insatser i den
svenska  skogsindustrin. Vidare framhölls
att skogsindustrin tillhör de områden som
bör   prioriteras  av  Vinnova  och   vid
omstruktureringen                      av
industriforskningsinstituten.     Därtill
erinrades   om  vad  utskottet   tidigare
framhållit   om   vikten   av   en    hög
kunskapsnivå inom skogsindustrin.
Hösten    1997   utarbetade   regeringen
tillsammans  med Stiftelsen  för  kunskap
och  kompetensutveckling  och  Stiftelsen
för  strategisk forskning ett program för
utveckling  av skogsnäringen. Programmet,
vilket   består  av  fyra  olika   delar,
innefattar följande.

-            Ett     utvecklings-     och
teknikspridningsprogram,    innefattande
satsningar    på    bl.a.    träbaserade
byggsystem, nya trä- och fiberprodukter,
kretsloppsanpassning                  av
skogsindustriprodukter              samt
möbelutveckling. Detta program avslutades
den  30 juni 2001, men dispositionstiden
för utbetalningar gäller till och med den
30 juni 2003.
-
-         Ett  forskningsprogram  på  det
skogsindustriella området, vars  mål  är
att  långsiktigt  stödja skogsindustrins
utveckling  samt  skapa  och   förstärka
forskningsmiljöerna    vid    de     nya
högskolorna.
-
-        Ett forskningsprogram inom
träteknikområdet i syfte att utveckla
konkurrenskraftig forskning, kompetens
och forskarutbildning vid etablerade
forskarmiljöer vid ett antal lärosäten.
Programmet skall pågå under minst fem år.
-
-        Nya utbildningsplatser och
professurer. Sammantaget planerades 200
nya utbildningsplatser på fyra år inom
träteknikområdet.
-
En    utvärdering   av   programmet   för
utveckling  av skogsnäringen  genomfördes
hösten    2000   av   Statskontoret.    I
utvärderingen      konstaterades      att
programmet   i   huvudsak  genomförts   i
enlighet  med  de ursprungliga  planerna,
även  om omfattningen hade minskat något.
Av  de medel som regeringen skulle satsa,
240  miljoner  kronor, hade  48  miljoner
kronor hållits inne.
Regeringen   redovisade   sin   syn   på
forskningspolitiken för åren 2001-2003  i
propositionen om forskning och  förnyelse
(prop. 2000/01:3). I propositionen  finns
ett   särskilt  avsnitt   (s.   227)   om
prioriteringar    inom    skoglig     och
skogsindustriell   forskning.   I   detta
avsnitt   betonas  att  skogsbruket   och
skogsindustrin  har  stor  betydelse  för
svensk   ekonomi  och  att  Sverige   som
skogsindustrination   har   en   relativt
omfattande  skoglig och  skogsindustriell
forskning  och  utbildning. Grundläggande
skogsvetenskaper  har  sin  tyngdpunkt  i
Sveriges   lantbruksuniversitet    (SLU),
medan    grundläggande   skogsindustriell
forskning huvudsakligen bedrivs vid andra
universitet och högskolor. Skogsindustrin
har    dessutom   egen   forskning   inom
företagen   samt  med  staten   gemensamt
finansierad  forskning vid  institut  med
inriktning   på  skogsbruk  (Skogsbrukets
forskningsinstitut,           SkogForsk),
träbearbetningsindustri      (Trätekniska
forskningsinstitutet,    Trätek)     samt
pappers-         och        massaindustri
(Skogsindustrins                 tekniska
forskningsinstitut,       STFI).        I
propositionen   konstateras   att   olika
forskningsstiftelser,  såsom   Stiftelsen
för  strategisk forskning (KK-stiftelsen)
och    Stiftelsen   för   miljöstrategisk
forskning  (Mistra),  under  det  senaste
decenniet  har  tillkommit  som   viktiga
finansiärer  av forskning och  utveckling
för   skogsnäringens  behov,  vad  gäller
såväl  grundläggande  som  mer  tillämpad
forskning.   Det  är  viktigt   att   det
statliga forskningssystemets insatser  på
detta    område    i   största    möjliga
utsträckning    samordnas    med    dessa
stiftelsers  insatser, sägs  det.  Vidare
påpekas att svenska forskare inom området
trä-  och  fiberforskning är ledande.  En
fortsatt  satsning inom detta  område  är
därför väsentlig, anser regeringen.
Institutet   för  träteknisk   forskning
(Trätek)    bedriver    forskning     och
industrinära   utveckling.   Trätek   har
enheter   i  Skellefteå,  Stockholm   och
Växjö,   med   totalt  ca  70  anställda.
Institutet ägs av industrin till 60 % och
av  staten till 40 %. Arbetet syftar till
att  stärka konkurrenskraften för trä som
material   och  för  olika  träprodukter.
Arbetet   syftar   även   till   uthållig
lönsamhet     för    landets     sågverk,
snickeriindustrier,       trähusfabriker,
möbeltillverkare,   andra   träförädlande
företag   och   skivtillverkare.   Trätek
bedriver   ett   forskningsprogram   inom
byggnation  där målet är att öka  andelen
trä i byggandet. Centralt i detta program
är   frågor   som  rör  utvecklingen   av
byggsystem  med element av  massivt  trä.
Arbete   bedrivs  också   inom   områdena
dimensionering  och stabilitet,  träbroar
och           bullerskärmar          samt
byggnadssnickerier. Ett annat program  är
träförädling  och logistik. Arbetet  inom
området     syftar    till    att     öka
effektiviteten och konkurrenskraften  hos
företagen inom träindustrin via  insatser
inom                   produktionsteknik,
produktutveckling,       kvalitetsteknik,
logistik  och affärsval. Enligt  Vinnovas
årsredovisning   för   år   2001   bidrog
myndigheten  med  ca 16  miljoner  kronor
till Träteks verksamhet.
För   att  utveckla  svensk  träindustri
inleddes     år    2000    en     treårig
försöksverksamhet  med s.k.  industriella
utvecklingscentrum    för    träindustrin
(IUC-Trä).         De        industriella
utvecklingscentrumen      består       av
självständiga aktiebolag som samverkar  i
ett   nätverk.  Bolagen   som   ingår   i
nätverket   genomför   på   uppdrag    av
statsmakterna   det  s.k.  UPA-uppdraget,
vilket  innefattar uppsökande verksamhet,
produktutvecklingsprojekt och  förstudier
för  avknoppning. Syftet med verksamheten
är   att  nya  produkter  utvecklas,  att
kompetensen i företagen ökar, att antalet
arbetstillfällen ökar och att nya företag
startar  genom avknoppningar. I nätverket
ingår orterna Kalix, Lycksele, Östersund,
Borlänge, Tibro, Nässjö och Älmhult.
Vinnova  har  under år  2001  publicerat
rapporter  som behandlar användningen  av
trä i byggandet. En av Vinnova publicerad
rapport     (Ökad     träanvändning     i
bostadsbyggandet   -   En    analys    av
bostadsmarknaden  och  dess   aktörer   i
Europa och förslag till åtgärder för  att
öka  träanvändningen i  bostadsbyggandet)
syftar  till  att för svensk  träindustri
redovisa hur man i byggindustrin  ser  på
den  pågående  utvecklingen inom  svensk,
nordisk  och  europeisk byggindustri  med
speciell  inriktning på bostadsbyggandet.
En  annan  rapport från Vinnova behandlar
flervåningsträhus i Tyskland och Japan.
Enligt           uppgift            från
Näringsdepartementet bereds frågan om ett
nationellt träprogram - dvs. vad som  kan
och bör göras för att öka träanvändningen
och bidra till att utveckla sektorn - för
närvarande inom Regeringskansliet. Som en
del  i  detta arbete bereder enheten  för
hållbart       samhällsbyggande       vid
Miljödepartementet   frågan    om    ökad
träanvändning  i  byggandet   enligt   de
uppgifter utskottet inhämtat. Avsikten är
att   en  interdepartemental  arbetsgrupp
skall  tillsättas bestående av tjänstemän
från bl.a. Närings-, Miljö-, Utbildnings-
och  Finansdepartementen för att  hantera
dessa  frågor.  Inga formella  beslut  är
emellertid ännu fattade.
Våren  2001  avslog  riksdagen  även  en
motion        om       träskiveindustrins
konkurrenssituation  liknande   den   här
aktuella  (bet.  2000/01:NU7).   I   sitt
ställningstagande   hänvisade   utskottet
till    det    pågående   arbetet    inom
Regeringskansliet   om   energiskatternas
framtida  utformning och  att  frågan  om
energiskattesystemets          eventuellt
snedvridande  konkurrenseffekter   kommer
att aktualiseras i detta sammanhang.
När    det   gäller   träskiveindustrins
situation   har   näringsminister   Björn
Rosengren   besvarat   en   fråga    (fr.
2001/02:405) av Ola Sundell (m). I frågan
påpekades  att  skivindustrin  i  Sverige
befinner  sig  i  en  mycket  bekymmersam
situation.   Skälet   därtill   är    den
snedvridning  av  konkurrensen  som  sker
genom de bidrag och subventioner som  går
till   bioenergisektorn.  I   sitt   svar
påpekade       näringsministern       att
Näringsdepartementet kontinuerligt följer
spånskiveindustrins situation, med hänsyn
bl.a.   till   industri-,   energi-   och
regionalpolitiska  aspekter.  Frågan   om
råvarans  användning  är  komplex  enligt
näringsministern  och  berör  t.ex.  även
sågverkens   verksamhet  och   lönsamhet.
Beträffande      frågan      om       att
spånskiveindustrin  missgynnas   av   att
träråvaran används som obeskattat bränsle
hänvisade   näringsministern   till   den
genomgripande         översyn          av
energibeskattningen  som   pågår.   Detta
arbete    inkluderar   frågor   som    är
betydelsefulla,    inte     minst     för
spånskiveindustrins  konkurrenssituation,
enligt  näringsministern.  Avslutningsvis
betonade  han att träförädlingsindustrins
nyttjande av skogsråvaran är av  yttersta
vikt  för hela landet och refererade till
att  regeringen poängterat  detta  i  den
regionalpolitiska propositionen.
Med  anledning av ett brev från  Svenska
Träskivor angående träråvaruförsörjningen
till  svensk skivindustri, vari  föreslås
införandet  av en negativ koldioxidskatt,
ger  näringsministern  sin  synpunkt   på
detta  i en skrivelse daterad 2001-12-20.
I  sitt svar skriver näringsministern att
förslaget  diskuterats mellan företrädare
för Närings- och Finansdepartementen.  Då
koldioxidskatt inte tas ut på spån  finns
det  rent  tekniskt inte någon skatt  att
återbetala,  sägs det i näringsministerns
svar. Vidare påpekas att förslaget skulle
utgöra  en form av driftstöd till berörda
företag. Enligt den praxis som etablerats
inom  Europeiska gemenskapens  regler  om
statligt  stöd till företag  framgår  att
sådant   stöd   regelmässigt   inte   kan
accepteras,   skriver   näringsministern.
Vidare   hänvisas   till   den   pågående
översynen av energibeskattningen.
Beträffande     den    utredning     som
näringsministern hänvisar till kan nämnas
att    Kommittén   för   utformning    av
nedsättningsregler på energiskatteområdet
har till uppgift att genomföra en översyn
av    reglerna    för   nedsättning    av
energiskatter  för  vissa   sektorer.   I
utredningsdirektivet    (dir.    2001:29)
anförs  att  den  allmänna utgångspunkten
för  uppdraget i princip skall  vara  att
energi  så  långt möjligt skall beskattas
likartat    oavsett   användningsområden.
Kommittén     skall    närmare     utreda
förutsättningarna    för     en     annan
avgränsning än vad som gäller  i  dag  av
det        område       inom       vilket
energiskattelättnader  bör  tillämpas.  I
uppdraget   ingår  att   behandla   olika
alternativ   till   utformning   av    en
avgränsning   samt  vilka   effekter   på
energikostnader,   lönsamhet   m.m.    en
övergång till andra avgränsningar  bedöms
få      för      olika      delar      av
tillverkningsindustrin samt  skogsbruks-,
vattenbruks-    och   jordbruksnäringarna
(inklusive växthusnäringen). Analysen bör
omfatta  vilka sektorer eller grupper  av
företag     som    bör    omfattas     av
skattelättnaderna samt för- och nackdelar
som olika avgränsningar bedöms medföra på
gränsytorna  mot  andra  sektorer,  t.ex.
tjänstesektorn     samt      el-      och
värmeproduktion. Utredningsarbetet  skall
vara avslutat i december 2002.

Utskottets ställningstagande

Inledning
Utskottet behandlar först frågor som  rör
vidareförädling   av   skogsråvara    och
därefter      separat      frågan      om
träskiveindustrins situation.

Vidareförädling av skogsråvara

Skogsindustrin har en stor betydelse  för
den ekonomiska utvecklingen i Sverige och
svarar  för  en  betydande  del  av   det
svenska  exportnettot.  I  de  delar   av
landet  där  skogsindustrin är  etablerad
spelar   den   en  väsentlig   roll   för
sysselsättningen på de berörda orterna.
Utskottet   har  vid  flera   tillfällen
betonat  att för att skogsindustrin  även
framgent  skall  kunna  bidra  till   att
upprätthålla  välståndet är  det  viktigt
att  konkurrenskraften inom  den  svenska
skogsindustrin kan utvecklas. Vidare  har
utskottet  framhållit att det borde  vara
möjligt  för  den svenska  skogsindustrin
att  förskjuta inriktningen  av  exporten
från   rena  råvaror  mot  mer  förädlade
produkter.    Utskottet    intar    samma
ståndpunkt  nu. Enligt utskottets  mening
är en ökad vidareförädling av den svenska
skogsråvaran  bra  för  svensk   ekonomi,
sysselsättning   och   miljö.   En   ökad
vidareförädling    av     den     svenska
skogsråvaran   är  även  viktig   i   ett
regionalpolitiskt perspektiv, då det  kan
bidra till att skapa nya arbetstillfällen
i glesbygden.
Utskottet   framhävde  våren   2001,   i
samband med behandlingen av motioner från
allmänna motionstiden, att regeringen bör
på  de sätt som är möjliga främja en ökad
träanvändning    i   byggandet.    Vidare
anfördes  att detta speciellt  bör  kunna
ske  i  det offentliga byggandet och  att
det  offentliga byggandet  kan  vara  den
motor   som   driver  på  och   utvecklar
användningen   av  en   av   vårt   lands
viktigaste     naturresurser.      Enligt
utskottets  uppfattning  är  det   därför
välgörande  att ett arbete har igångsatts
inom  Regeringskansliet i syfte  att  öka
träanvändningen i byggandet.
I  enlighet med vad regeringen  framlade
i  den  regionalpolitiska  propositionen,
vilken  riksdagen behandlade hösten  2001
(bet. 2001/02:NU4), pågår nu även arbetet
med att utarbeta förslag till ett program
för    utveckling   av   det   nationella
träklustret.  Åtgärderna inom  programmet
skall   bl.a.  syfta  till  att  initiera
samarbete  som  rör marknadsföring  eller
produktion  av  förädlade  produkter  med
betydande inslag av träråvara samt stödja
utvecklingen    av    den    kommersiella
tjänstesektorn   med   anknytning    till
träklustret.    I    anvisningarna    för
programmets  utformning  står  bl.a.  att
näringslivets  medverkan  i  framtagandet
såväl  som  genomförandet  av  programmet
skall   säkerställas.  Detta  är   enligt
utskottets  mening  centralt.   I   detta
sammanhang   vill   utskottet    särskilt
understryka   vikten  av  samverkan   med
näringen,  både  beträffande  planeringen
och genomförandet av insatserna.
Som  tidigare  nämnts har  en  beredning
nyligen  påbörjats inom Regeringskansliet
beträffande  frågan  om  ett   nationellt
träprogram. Flera andra europeiska länder
har    genomfört   eller   planerar   att
genomföra  olika satsningar för  att  öka
träanvändningen,    bl.a.     beträffande
byggandet.  I  de fall sådana  satsningar
genomförts   har  det  skett   med   goda
resultat.  I sammanhanget vill  utskottet
betona  betydelsen av en  bred  ansats  i
utformningen     av    ett     nationellt
handlingsprogram. Utskottet ser  det  som
positivt   att  ett  sådant  arbete   har
initierats. Enligt utskottets uppfattning
är  emellertid  ett  tillkännagivande  av
riksdagen erforderligt för att  driva  på
detta arbete i den riktning som utskottet
här  angett.  Därmed  bifaller  riksdagen
motionerna    2001/02:N320    (s)     och
2001/02:Bo325 (c) i berörda  delar.  Även
motionerna       2001/02:MJ419       (m),
2001/02:MJ523 (kd), 2001/02:N311 (c)  och
2001/02:N364    (mp)    blir    i     sak
tillgodosedda i aktuella delar.

Träskiveindustrin

Beträffande            träskiveindustrins
konkurrenssituation  i  förhållande  till
energisektorn,  som  har  berörts  i  två
motioner,  noterar  utskottet  att  detta
reella      problem     kvarstår      för
träskiveindustrin. Som utskottet tidigare
uttryckt  är likvärdiga konkurrensvillkor
en  princip som bör gälla i alla delar av
näringslivet.  Denna fråga är  emellertid
komplex,    då   den   även    inkluderar
sågverkens verksamhet och lönsamhet.  Som
tidigare  nämnts  pågår ett  arbete  inom
Regeringskansliet   om   energiskatternas
framtida    utformning.   Kommittén    om
utformning   av   nedsättningsregler   på
energiskatteområdet har till uppgift  att
genomföra  en  översyn  av  reglerna  för
nedsättning  av energiskatter  för  vissa
sektorer.  I utredningsdirektivet  anförs
att   den  allmänna  utgångspunkten   för
uppdraget i princip skall vara att energi
så långt möjligt skall beskattas likartat
oavsett användningsområde. Som redovisats
har  näringsminister  Björn  Rosengren  i
olika  sammanhang  hänvisat  till  nämnda
utredning  och påtalat att  detta  arbete
inkluderar frågor som är betydelsefulla i
detta   sammanhang,   inte   minst    för
träskiveindustrins   konkurrenssituation.
Utskottet finner inget skäl att föregripa
denna  utredning.  Samtidigt  förutsätter
utskottet  att regeringen nogsamt  följer
utvecklingen  inom träskiveindustrin.  De
här aktuella motionerna avstyrks därmed.

Turistnäringen

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden
beträffande      turistnäringen      med
hänvisning  till vidtagna  åtgärder  och
pågående  arbete, bl.a. genom  det  s.k.
Framtidsprogrammet.  Jämför  reservation
7 (m, kd, c, fp).

Motionerna

Ett nationellt projekt för utveckling  av
fisketurism utifrån ett helhetsperspektiv
med   fokus  på  upplevelseindustrin  bör
genomföras enligt vad som anförs i motion
2001/02:N281    (s).    Att    tillvarata
möjligheterna    till    utveckling    av
fisketurism  är  ett  sätt  att  få  även
Sveriges  glesbygd  att  leva.  För   att
åstadkomma   detta  fordras  ett   aktivt
engagemang    från    resursägare     och
myndigheter,  sägs det i  motionen.  Från
centralt håll bör initiativ tas  för  att
motverka  bristande samsyn och  samverkan
inom   detta  område,  och  en   offensiv
strategi   bör   utformas  som   omfattar
berörda aktörer.
I  motion  2001/02:N282 (s)  anförs  att
staten     bör    kunna     bistå     med
förlustgarantier        vid         stora
internationella   idrottsevenemang    som
genomförs i Sverige. Detta bör  ske  inom
ramen  för statens insatser inom  turism.
Att   statsmakterna  bör  ta  ett  sådant
ansvar motiveras av motionärerna med  det
värde        olika        internationella
idrottsevenemang har för Sverige och  för
det  svenska näringslivet. För värdlandet
innebär  dessa stora evenemang att  många
besöker regionen och den ort som står för
värdskapet.   Därigenom  ökar   turismen.
Många  besöker även andra delar av landet
och  får därigenom nya upplevelser. Stora
internationella  idrottsevenemang   leder
till  att fler kommer till Sverige,  sägs
det i motionen.
Sverige  har  stora förutsättningar  att
utveckla  turistnäringen,  anförs  det  i
motion  2001/02:N349 (s). Tillgångar  som
den  svenska naturen, maten, musiken  och
designen  kan bidra till att  locka  fler
utländska  turister till Sverige.  Enligt
motionärerna   måste   dessa   varumärken
användas  på  ett  aktivt  sätt,   vilket
kräver  en  ökad satsning på  turismen  i
Sverige.
Villkoren      för      den      svenska
turistnäringen  måste förbättras,  anförs
det  i  Moderata samlingspartiets  motion
2001/02:Sk288. Motsvarande yrkande  finns
även  i motion 2001/02:N342 (m). Turismen
är     en     näring    med     betydande
tillväxtmöjligheter och är därför viktig,
inte   minst   i   ett  regionalpolitiskt
perspektiv.  I  motionerna  lyfts   olika
åtgärder fram som kan förbättra villkoren
för  den svenska turistnäringen. Den höga
beskattningen på arbete drabbar  särskilt
personalintensiva     branscher     såsom
turistnäringen,  sägs det  i  motionerna.
För  att klara konkurrensen i förhållande
till   övriga   EU-länder  måste   därför
skatten  på arbete sänkas. Även  reglerna
på  arbetsmarknaden måste  anpassas  till
turistnäringens karaktär. Vidare sägs det
i    motionerna    att   det    kommunala
engagemanget  inom turistsektorn  innebär
en   snedvridning  av  konkurrensen   och
hämmar utvecklingen av befintliga och nya
företag.   Kommunerna  bör  därför   inte
engagera sig i aktiviteter som bättre kan
drivas  av privata företag. Vidare anförs
att  regelverket  bättre  måste  anpassas
till  näringen och att det stora  antalet
myndigheter som är involverade  i  turism
leder  till  onödig byråkrati  när  olika
tillstånd skall sökas.
Även  i  motion 2001/02:N261 (m)  begärs
ett  tillkännagivande om att närings- och
konkurrensvillkoren  för  turistindustrin
måste förbättras. Enligt motionärerna  är
statens   uppgift  att  verka   för   att
likställa   företagandets  villkor   inom
turistnäringen  med  vad  som  gäller   i
allmänhet     för     tjänsteproducerande
företag. Sänkta skatter och en anpassning
av  avgifter och moms krävs för att nå en
ökad  tillväxt.  I motionen  nämns  bl.a.
arbetsgivaravgifter,    fastighetsskatten
och     elenergiskatten.    Vidare    bör
regelverket för arbetsmarknaden  anpassas
till näringen som är starkt säsongsstyrd.
Motionärerna  menar även  att  kommunerna
skall  avveckla den näringsverksamhet  de
bedriver eller sälja den till den privata
sektorn.  Att turistverksamhet i kommunal
regi  finansieras  via skattemedel  leder
till  att  företagen inom  näringen  inte
verkar  på lika villkor. Vidare hemställs
att riksdagen skall begära att regeringen
framlägger  förslag till  ett  reformerat
regelverk   för  turistnäringen.   Dagens
krångliga  regelverk gör  det  svårt  att
driva  en lönsam verksamhet, sägs  det  i
motionen.  Ett  reformerat regelverk  för
turistnäringen  skulle öka  möjligheterna
att  starta  och  driva olika  former  av
turistiska aktiviteter i avfolknings- och
glesbygder.
Andelen  utländska turister per invånare
är  låg  i  Sverige  i  förhållande  till
övriga  länder i EU, sägs  det  i  motion
2001/02:N204   (m).  En  insats   behöver
därför  göras  för att få fler  utländska
turister  till Sverige, anser motionären.
Konkreta   åtgärder  på   detta   området
betyder   ökade   inkomster   och    fler
arbetstillfällen inom turistnäringen.
Även  i  motion 2001/02:N234 (m)  anförs
att Sverige bör öka sina insatser för att
dra  till  sig  fler utländska  besökare.
Därtill  anförs att skatterna bör sänkas.
Arbetsgivaravgifterna             drabbar
turistnäringen  hårt  eftersom   den   är
arbetskraftsintensiv.  Även   fastighets-
och  energibeskattningen ökar kostnaderna
för  branschen.  Vidare  anförs  att   en
grundläggande   förutsättning   för    en
fortsatt   utveckling  av   turismen   är
tillgången   på   goda   och   fungerande
kommunikationer. Vägar är en  resurs  som
näringen är helt beroende av, sägs det  i
motionen.   Vidare   är   tillstånd   för
skyltningen ett stort problem  för  många
små   företag   på  landsbygden,   enligt
motionärerna.
Att          den         internationella
marknadsföringen    av    Sverige     som
turistland bör förstärkas anförs  även  i
motion  2001/02:N288 (m). Staten  har  en
viktig  roll  när det gäller  samordning,
varumärke och image, sägs det i motionen.
Vidare  anförs  även i denna  motion  att
villkoren  för den svenska turistnäringen
måste    förbättras.   Det   kan   enligt
motionärerna   bl.a.  göras   genom   att
skatter och avgifter reduceras.
I  motion 2001/02:N374 (kd) betonas  att
turismen  är  en nationell  angelägenhet.
För  att  Sverige skall  kunna  växa  som
turistland  krävs  en  ny  öppenhet   för
turistföretagens  situation  och   behov,
sägs  det  i motionen. Det behövs  därför
förändringar  inom många  politikområden,
bl.a.                   näringspolitiken,
regionalpolitiken,       infrastrukturen,
utbildning, skatter och forskning. Vidare
framhålls  att turism är ett  område  som
till  sin  karaktär är typiskt  nationell
och  därför  inte  bör  ligga  inom  EU:s
kompetensområde. Det är staten som  skall
bära  huvudansvaret för att  marknadsföra
Sverige som turistland, och insatserna på
detta  område  behöver ökas.  Det  behövs
emellertid   en   översyn   av    statens
engagemang    och   en   samordning    av
insatserna  för  att effektivisera  detta
arbete.  Som  det  nu fungerar  delas  de
statliga  insatserna  inom  turistsektorn
upp  på  en  mängd olika myndigheter  och
organisationer.  I  motionen  understryks
även   infrastrukturens   betydelse   för
turistnäringen.    Det    påpekas     att
tjälskador kan ställa till stora problem,
och  enligt  motionärerna måste  anslagen
till    de   enskilda   vägarna   värnas.
Järnvägstransporter måste även nyttjas  i
högre  grad  då  de  är ett  miljövänligt
alternativ. Beträffande forskning  anförs
att  det  är  viktigt att Sverige  aktivt
deltar  i  den forskning som  bedrivs  om
turism.  Därtill är det  viktigt  att  de
forskningsrön  som  framkommer   på   ett
enkelt,    snabbt   och   billigt    sätt
tillgodogörs        näringen.         Den
tillväxtpotential    som    finns    inom
konferens-  och evenemangsturismen  måste
även  tillvaratas,  enligt  motionärerna.
Gällande konferensturismen anförs att den
svenska skattenivån begränsar möjligheten
att          vara         internationellt
konkurrenskraftig.       Därför       bör
förutsättningarna  för en  skattesänkning
utredas.   Vidare  bör  förenklingar   av
regelverket genomföras för att underlätta
för    näringen,   och    merparten    av
Småföretagardelegationens  förslag   till
regelförenklingar      bör      skyndsamt
genomföras.  En bättre samordning  mellan
olika  myndigheter som agerar på  området
bör  även  kunna ske. Vidare  anförs  att
myndigheterna bör minimera kontrollen  av
anläggningar som fungerat utan anmärkning
under   en  längre  tid  och  i   stället
fokusera  resurserna på  de  anläggningar
som  har  problem. Även krav på  snabbare
myndighetsbesked  bör   införas.   Enligt
motionärerna  bör  myndigheterna  åläggas
att  inom en viss tid meddela företagaren
om tillstånd ges eller inte.
Enligt   vad   som   anförs   i   motion
2001/02:N17  (c) bör ett tillkännagivande
göras   med   innebörden  att  regeringen
snarast  återkommer  till  riksdagen  med
förslag till en nationell turistpolitik.
I   motion   2001/02:N286  (fp)   begärs
riksdagsuttalanden   i    följande    fem
avseenden:  om  behovet av att  utvärdera
verksamheten  i  Turistdelegationen;   om
behovet  av  att  granska verksamheten  i
Sveriges    Rese-   och   Turistråd    AB
(Turistrådet);   om   behovet   av    att
undersöka  om  effektivitetsvinster   kan
uppnås  dels  genom en sammanslagning  av
Turistdelegationen och Turistrådet,  dels
genom     att    överföra    Turistrådets
informationsverksamhet               till
Utrikesdepartementet; om behovet  av  att
bedöma  om  statens mål för  turismen  är
rimligt   i  förhållande  till   anslagna
medel;  om  behovet  av  att  ersätta  de
strategiska        riktlinjerna         i
Turistdelegationens handlingsprogram  med
en      generell     politik     avseende
arbetskraftsintensiv   tjänsteproduktion.
Det   mål   staten  har  formulerat   för
turistnäringen - "Sverige skall ha en hög
attraktionskraft  som turistland  och  en
långsiktigt             konkurrenskraftig
turistnäring"  -  ligger  i  stort   sett
utanför      turistpolitiken,       säger
motionärerna och finner denna  åtskillnad
mellan   mål   och  medel  olämplig.   De
statligt finansierade organen på  området
har  heller inga möjligheter att  nå  det
angivna målet oavsett anslagsnivå, varför
det bör omprövas, anför motionärerna.  De
anser  att följande formulering av  målet
skulle vara mer realistisk: "Staten skall
genom    generella   åtgärder   förbättra
förutsättningarna för export  av  svenska
turisttjänster", men påpekar att detta på
sikt skulle kräva en annan anslagsnivå än
den   nuvarande.  Ett  annat   alternativ
skulle,  enligt  motionärerna,  vara  att
betrakta  informationen  om  Sverige  som
turistland     som     en     del      av
utrikespolitiken, och  att  målet  därmed
skulle   formuleras  på  följande   sätt:
"Utländska medborgare skall lätt kunna få
information  om Sverige som  turistland."
Detta   alternativ  implicerar  ett   mer
passivt  förhållningssätt till  utländska
marknader  än  den offensiva  och  aktivt
uppsökande marknadsföring som  i  princip
förknippas  med Turistrådets  verksamhet,
säger  motionärerna. De anser  att  i  så
fall bör den turistfrämjande verksamheten
överföras  till utrikesförvaltningen  och
möjliga      samordningsfördelar      och
effektivitetsvinster  av  detta  utredas.
Verksamheten  vid både Turistdelegationen
och    Turistrådet   bör   granskas   och
utvärderas    för    att    utröna     om
statsmakternas      intentioner       med
verksamheten har förverkligats. Frågan om
hur anslagen till Turistrådet disponerats
och  hur  riksdagens beslut förverkligats
bör  utredas av Riksdagens revisorer  för
att utröna dels om staten bör lösa in det
näringsägda     bolagets     aktier     i
Turistrådet,    dels   om    kravet    på
medfinansiering   från    näringen    bör
ersättas med ett förbud mot att sådan tas
in  i  former  som  gör det  möjligt  för
finansiärerna  att påverka  verksamhetens
inriktning,      anför      motionärerna.
Revisorerna   bör   också    bedöma    om
effektivitetsvinster kan uppnås genom  en
sammanslagning    av   Turistrådet    och
Turistdelegationen. Frågan om huruvida en
överföring         av        Turistrådets
informationsverksamhet               till
Utrikesdepartementet skulle  kunna  skapa
ökad  effektivitet bör också bli  föremål
för  en  utvärdering, anser motionärerna.
Vidare   anförs  att  Turistdelegationens
handlingsprogram bör utmönstras som grund
för  arbetet med att utveckla den svenska
turistnäringen   och  ersättas   med   en
generell politik inom tjänstesektorn, som
syftar  till  att pressa ned  kostnaderna
för tjänsteproduktion.
Turistsektorn  är av stor betydelse  för
stora  delar  av  lands- och  glesbygden,
sägs  det  i  motion  2001/02:N262  (fp).
Enligt motionärerna bör denna bransch  få
det  stöd som krävs för att en bygd skall
överleva. Det innefattar bl.a. sänkt moms
på  olika delar som berör turistnäringen.
I  motionen  nämns bl.a. rumsuthyrning  i
hotellrörelse eller liknande  verksamhet,
upplåtelse    av    campingplatser    och
motsvarande    campingverksamhet     samt
skidliftar.

Vissa kompletterande uppgifter

Vid   utskottets  behandling  våren  2001
(bet.   2000/01:NU7)   av   motioner   på
turismområdet  avstyrktes   samtliga   då
aktuella  motionsyrkanden med  hänvisning
till   vidtagna  åtgärder  och   pågående
arbete,  bl.a.  med hänvisning  till  det
arbete   som   bedrevs   av   den    s.k.
Framtidsgruppen. I en reservation (m, kd,
c, fp) yrkades på bifall till flera av de
då  aktuella  motionerna. Dessa  motioner
berörde  bl.a.  olika  åtgärder  för  att
förbättra situationen för turistnäringen,
och   det   påpekades  att  det   absolut
viktigaste  är  att det skapas  generellt
goda  villkor  för  företagandet.  Vidare
gällde       det       regelförenklingar,
konkurrensförhållanden och myndigheternas
arbetsordning. Därtill framhölls  att  en
utvärdering av de statliga insatserna  på
turismområdet bör göras.
För  år  2002 beslutade riksdagen  (bet.
2001/02:NU1)   om  ett   ramanslag   till
turistfrämjande  på 91,3 miljoner  kronor
vilket  innefattar medel till Turistrådet
och Turistdelegationen, varav 77 miljoner
kronor    går   till   Turistrådet    och
14,3       miljoner      kronor      till
Turistdelegationen. Anslaget  innebär  en
höjning  med  ca  10  miljoner  kronor  i
förhållande  till  föregående   budgetår.
Höjningen motiverades av regeringen bl.a.
med  genomförandet  av  de  åtgärder  som
Framtidsgruppens      föreslagit.       I
budgetpropositionen anfördes även att det
av   riksdagen   beslutade   övergripande
målet,  att  Sverige  skall  ha  en   hög
attraktionskraft  som turistland  och  en
långsiktigt             konkurrenskraftig
turistnäring,  bör  ligga  fast.   Vidare
framhölls  att det samlade  förslag  till
åtgärder och nationell strategi  för  den
svenska        turistnäringen         som
Framtidsgruppen presenterat bör utgöra en
grund  för  arbetet med att utveckla  den
svenska turistnäringen.
Turistdelegationen      är       central
förvaltningsmyndighet  för  turistfrågor.
Myndigheten  har  enligt sin  instruktion
till  uppgift  att  dels  samordna  olika
statliga   insatser   för   att    stärka
turistnäringens utveckling, dels utveckla
samverkan mellan staten, regionala organ,
kommuner   och  turistnäringen.  Sveriges
Rese- och Turistråd AB (Turistrådet)  har
uppgiften   att  svara  för  övergripande
marknadsföring    av   och    information
utomlands   om  Sverige  som  turistland.
Staten och turistnäringen äger 50  %  var
av Turistrådet.
Riksdagen   har   även   beviljat   60,5
miljoner  kronor för ytterligare insatser
inom turistområdet (bet. 2001/02:NU2  och
2001/02:NU4),  i samband med  de  förslag
som    regeringen    framlade    i    den
regionalpolitiska          propositionen.
Regeringen  uppdrog i  februari  2002  åt
Turistdelegationen att, efter samråd  med
Sveriges  Rese-  och  Turistråd  AB   och
berörda  myndigheter och  organisationer,
utarbeta ett förslag till ett program för
att  stimulera till ökad innovationskraft
inom  turistnäringen i enlighet  med  vad
som  framlades  i  den  regionalpolitiska
propositionen.   Insatser   som   främjar
forskning  om  turism  skall  utgöra  ett
insatsområde   i  programmet.   Uppdraget
skall  redovisas till regeringen i  april
2002.  Enligt vad som redovisades  i  den
regionalpolitiska   propositionen   skall
insatser ske på följande områden.
-    För   att   stimulera   till   ökad
innovationskraft   inom    turistnäringen
avsätts  33  miljoner  kronor  för  tiden
2002-2004.  Turistdelegationen  skall   i
nära  samverkan  med Sveriges  Rese-  och
Turistråd AB och berörda myndigheter  och
organisationer genomföra ett program  för
att      utveckla     företagande     och
entreprenörskap  inom  turistområdet  med
natur-     och     kulturresurser     som
utgångspunkt.   En   särskild   del    av
programmet skall inriktas på åtgärder som
stimulerar   en  ökad  miljömärkning   av
turistföretag.
-   För   att   stärka  den  långsiktiga
attraktionskraften  och   lönsamheten   i
fjällområdet  avsätts 20 miljoner  kronor
för  tiden 2002-2004. Sveriges Rese-  och
Turistråd  AB skall i nära samverkan  med
bl.a.   Turistdelegationen,   ETOUR   (se
nedan), berörda branschorganisationer och
rese-   och  turistföretagen  i   området
genomföra  ett projekt med  fokus  på  en
marknads-        och        utbudsanalys,
kompetensutveckling,    produktutveckling
och  sökandet  efter nya  idéer/produkter
för  att  även  långsiktigt utveckla  och
stärka varumärket Fjällvärlden.
-  För  att  främja turismforskning  och
samordning  av forskningsprojekt  avsätts
7,5    miljoner   kronor   för   perioden
2002-2004.  Turistdelegationen  skall   i
nära  samarbete  med forskningsinstitutet
ETOUR    (European   Tourism    Re-search
Institute) utarbeta ett program  för  att
initiera forskning inom turistområdet  av
strategisk  betydelse för  turistnäringen
och också utveckla metoder för samordning
av  forskningsprojekt. ETOUR, som  är  en
del  av  Mitthögskolan, utvecklar kunskap
om  turism  och resande och  bidrar  till
turistnäringens utveckling och tillväxt.
Utskottet  behandlade (bet.  2001/02:NU4)
den    regionalpolitiska    propositionen
hösten  2001. I detta sammanhang anfördes
bl.a.  att det var utskottets uppfattning
att  dessa nya insatser kan bana väg  för
en  mer lönsam och professionell bransch.
Ekologisk  hållbarhet betonades  i  detta
sammanhang.    Vidare    framhölls    att
potentialen  för  långsiktig  tillväxt  i
turistnäringen  är  god.  Turistföretagen
finns  över hela landet och branschen  är
sysselsättningsintensiv.  Dessa  faktorer
medför    enligt   utskottet    särskilda
möjligheter     för     den     regionala
utvecklingspolitiken  och  turistnäringen
att  ömsesidigt stödja varandra.  Därtill
noterades att vissa av de synpunkter  som
framförts  i motionerna låg i  linje  med
den  utveckling som pågår eller förutses.
I en reservation (m, kd, c, fp) framhålls
att potentialen inom turistnäringen måste
tas  till vara på ett bättre sätt än  vad
som  nu sker om näringen skall kunna  bli
en    ekologiskt   hållbar,    långsiktig
tillväxtbransch.    Småföretagen     inom
turistnäringen  hämmas,   liksom   övriga
småföretag, av ett komplext regelverk och
betungande  skatter, främst skatterna  på
arbete.   Vidare  anförs  att   en   ökad
samverkan mellan olika intressenter  inom
branschen  är  en  väg  att  gå  för  att
åstadkomma  en kraftsamling.  Det  behövs
enligt    reservanterna   en   långsiktig
strategi och ett samlat program  för  att
nå detta mål.
För   att  analysera  faktorer  som  kan
främja     tillväxt    i    rese-     och
turistindustrin samt forma  underlag  för
en  nationell  strategi för  den  svenska
rese-    och   turistindustrin   bildades
Framtidsgruppen   i  december   1999   av
Näringsdepartementet.  I  gruppen  ingick
representanter från Näringsdepartementet,
den svenska rese- och turistindustrin och
det nationella turistfrämjandet.
För  att främja turistnäringens tillväxt
har   Framtidsgruppen  arbetat  fram  ett
förslag  till nationell strategi  med  en
rad   olika   åtgärder.   Framtidsgruppen
presenterade  i juni 2001 strategier  för
tillväxt   i   den  svenska   rese-   och
turistindustrin,         det         s.k.
Framtidsprogrammet.   I   december   2001
genomfördes ett seminarium som startpunkt
för      detta     program,      varefter
genomförandeprocessen  kan   sägas   vara
påbörjad.  Det  övergripande  målet   för
Framtidsprogrammet är att skapa  tillväxt
i  den svenska rese- och turistindustrin.
I   sitt   arbete   har   Framtidsgruppen
fokuserat     på     tre    affärsområden
(Affärsresande,     med     fokus      på
mötesindustrin; Evenemang, med  fokus  på
stora   och   internationella  evenemang;
Privatresande, med fokus på  kommersiella
produkter   och   varumärken)   och   fem
generella  utvecklingsområden  (Forskning
och utbildning; Skatter och finansiering;
Infrastruktur; Samverkan; Varumärken) som
särskilt strategiska för utvecklingen  av
svensk  turism.  Inom dessa  affärs-  och
utvecklingsområden har  24  insatsområden
identifierats inom vilka ett antal  olika
konkreta åtgärder bör genomföras.  Syftet
är  att  staten och näringen  tillsammans
skall  ta  ett ansvar för att  successivt
implementera Framtidsgruppens strategi.
Flera  av de i motioner berörda områdena
tas    helt    eller   delvis    upp    i
Framtidsprogrammet. Ett av insatsområdena
i programmet gäller skatter och avgifter.
Detta insatsområde skall skapa likvärdiga
villkor för rese- och turistnäringen  med
övriga   tjänsteproducerande  företag   i
Sverige samt med konkurrerande länder vad
gäller skatter och avgifter. Inriktningen
på åtgärderna inom detta insatsområde bör
enligt  Framtidsprogrammet vara dels  att
identifiera  skatter  och  avgifter   för
turistnäringen  som  avviker  mot   andra
branscher  i  syfte att jämställa  dessa,
t.ex. energi- och fastighetsskatter, dels
att  identifiera skatter och avgifter som
avviker  mot dem i andra länder i Europa,
i   syfte   att   jämställa   dessa   med
konkurrerande länder.
Ett      av     de     fem     generella
utvecklingsområdena i  Framtidsprogrammet
är   in-frastruktur.  I  programmet  sägs
bl.a.    att    en   fungerande    turism
förutsätter     en     väl     genomtänkt
infrastruktur som är avpassad  för  rese-
och   turistindustrins   servicetjänster,
främst  kommunikationer och  anläggningar
för  gemensamma  behov.  Inriktningen  på
några  av de åtgärder som nämns bör  vara
följande  enligt programmet:  Säkerställa
att det turistiska perspektivet inbegrips
av infrastrukturmyndigheter i planeringen
och    utvecklingen   av   infrastruktur;
kartlägga och angripa flaskhalsar  i  den
svenska     infrastrukturen;     utveckla
samverkan mellan olika trafikslag,  t.ex.
i form av resecentrum.
Även  forskning  och utbildning  är  ett
utvecklingsområde  i  Framtidsprogrammet.
Det   innefattar   att   stimulera   ökad
forskningsutbildning inom turism och  att
tillgodose   turistnäringens   behov   av
kompetenta  medarbetare. De åtgärder  som
nämns     är     följande:     Prioritera
finansiering av doktorander inom  turism;
öka   antalet  professurer  inom  turism,
t.ex.             inom            området
evenemang/ekonomi/infrastruktur/privatres
ande;  öka resurser för spetsutbildningar
på magisternivå inom prioriterade områden
som    service   management   med   stort
internationellt       inslag,       eller
affärsresande      med      fokus      på
mötesindustrin;                  utveckla
situationsanpassade  företagsutbildningar
med  fokus  på  process och  samverkan  i
nätverk;     satsa    på    kvalificerade
yrkesutbildningar.
Ett    annat    utvecklingsområde     är
varumärken.  De  åtgärder  som  nämns  på
detta  område  är följande:  Utveckla  en
varumärkesstrategi   för   Sverige    som
resmål;      samverka      med      andra
Sverigeintressenter  och  starka  svenska
varumärken   i   andra  näringsgrenar   i
byggandet   av  varumärket  Sverige   som
resmål;    profilera   Sverige    utifrån
förutsättningar på prioriterade marknader
och affärsområden.
Evenemangsturismen  och  affärsresandet,
med fokus på mötesindustrin, är två av de
tre  affärsområdena i Framtidsprogrammet.
Framtidsgruppens   bedömning    är    att
affärsområdet  evenemang,  med  fokus  på
stora  och internationella evenemang,  är
ett  område för tillväxt i turistnäringen
genom  de stora värden som skapas i många
led  i  samhälle  och näringsliv.  Enligt
programmet bör åtgärder för att  utveckla
kunskap,  produkt  och marknadsföring  av
evenemang  vara  följande:  Utveckla   en
modell  för  nationella  engagemang   vad
gäller  ekonomiska  garantier,  säkerhet,
skattefrågor   och  anläggningsutveckling
för genomförande av större evenemang; öka
kunskaper         om         evenemangens
förutsättningar, ekonomi,  marknadsföring
och  organisation; skapa nationella forum
där    branschens   olika   aktörer   och
föreningar kan mötas och bygga nätverk.
När  det  gäller  att utveckla  kunskap,
produkt    och    marknadsföring     inom
affärsturism  med fokus på mötesindustrin
innefattar  Framtidsprogrammet   följande
punkter:

-           Beskriva    och   identifiera
mötesindustrins omfattning och funktion.
-
-           Utveckla   mötesplatser   för
industrin för samverkan i marknadsföring.
-
-         Införa ett belöningssystem  som
skapar  starka incitament för personligt
engagemang  i kongresser i universitets-
och högskolevärlden.
-
-        Komplettera Sverigeprofileringen
mot kongressmarknaden, genom bilden av en
forskarnation stöttad av moderna trender.
-
I  propositionen om infrastruktur för ett
långsiktigt    hållbart   transportsystem
(prop.  2001/02:20)  lyfts  turismen  och
dess   behov   fram,  bl.a.  anförs   att
särskild  hänsyn bör tas  till  turismens
behov  i  den  regionala  planeringen  av
transportinfrastrukturen (s. 116). Vidare
påpekas   (s.   53)  att  turistindustrin
drabbas av problem med sönderkörda vägar,
särskilt  eftersom  tjällossningen   ofta
sammanfaller      med     vinterturismens
högsäsong.    Propositionen   behandlades
hösten  2001  av  trafikutskottet   (bet.
2001/02:TU2).    Bland    annat     skall
12  miljarder kronor avsättas  för  ökade
åtgärder i infrastrukturen under perioden
2002-2004.   Medlen   skall    gå    till
investeringar  i och underhåll  av  vägar
och   järnvägar.  Resurser  skall   bl.a.
satsas   på  bärighet,  tjälsäkring   och
rekonstruktion   av  vägar.   Beträffande
förbättringar  av det regionala  vägnätet
tillstyrkte utskottet regeringens förslag
om   vilka  åtgärder  som  den  regionala
planeringsramen  borde innehålla,  vilket
bl.a.    innefattade   investeringar    i
statliga vägar som inte är stamvägar.
Regeringen  beslutade  i  mars  2002  om
ändringar i vägmärkesförordningen, vilket
bl.a.   innefattade  införandet  av   nya
vägmärken som visar intressanta  mål  för
turister.   De  fyra  nya   märkena   för
turistvägvisning är följande:  turistväg,
som   anger   en  intressant  väg   eller
vägsträcka;  landmärke,  som   anger   en
intressant naturinformation eller byggnad
som   ses   från   vägen;   turistområde;
världsarv.  Det  blir  även  möjligt  att
använda  vägvisare med vit text mot  brun
botten som vägvisning till turistmål. Det
förutsätter  att Vägverket har  upprättat
en vägvisningsplan efter samråd med andra
väghållare.
Om    fisketurism   kan    nämnas    att
Turistdelegationen     samarbetar     med
Fiskeriverket,    Jordbruksverket     och
Naturvårdsverket  om fisketurism  och  är
med  i  en arbetsgrupp med representanter
från  bl.a.  myndigheterna, entreprenörer
och  forskare. Turistdelegationen arbetar
för närvarande med att ta fram en handbok
för    fisketurismföretag.    Myndigheten
arbetar  även  med  en  kartläggning   av
entreprenörer på området. I november 2001
presenterades en utredning om utvärdering
av   det  fria  handredskapsfisket   (SOU
2001:82). Utredningen konstaterar att det
står  klart att fiskevårdens finansiering
behöver  förstärkas. I  sitt  arbete  har
utredningen kommit fram till  förslag  om
införande  av  en  fiskevårdsavgift  samt
förslag  till  hur fiskevårdsområden  bör
utformas  och förvaltas. Den  modell  som
presenteras  i  utredningen  innebär  att
dven det icke yrkesmässiga fisket ges ett
tydligt  värde som resurs samt  genererar
medel till vård och förvaltning.
När   det  gäller  konkurrensen   mellan
offentlig  och  privat  sektor   framlade
Näringsdepartementet en promemoria  våren
2001  om  begränsningar  av  otillbörligt
konkurrensbeteende av offentliga  aktörer
-   Konkurrens  på  lika  villkor  mellan
offentlig och privat sektor (Ds 2001:17).
Där  har  bl.a. föreslagits  en  särskild
bestämmelse     som     skall     reglera
konkurrensvillkoren mellan offentlig  och
privat   sektor.  Enligt   uppgift   från
Näringsdepartementet  är   avsikten   att
under  våren 2002 ta ställning till dessa
frågor.
Beträffande    statens    uppgift    som
marknadsförare av Sverige kan nämnas  att
instruktionen för utrikesrepresentationen
ändrades  i november 1998. Under rubriken
Sverigefrämjande verksamhet anges numera:
"Beskickningar  och  konsulat  skall,   i
verksamhetsländer där detta är  lämpligt,
även  skapa  intresse  för  Sverige   som
turistland genom att bistå Sveriges Rese-
och   Turistråd   AB,   myndigheter   och
organisationer som har till  uppgift  att
främja turism i Sverige." Sveriges  Rese-
och   Turistråd   AB  är   även   med   i
Utrikesdepartementets      nämnd      för
Sverigefrämjande i utlandet, NSU.
Turistdelegationen presenterade  i  mars
2001  en  rapport om offentliga  medel  i
turistfrämjande organisationer år 2000. I
studie  redovisas de fasta anslagen  till
centrala,     regionala    och     lokala
turistfrämjande organisationer. Med fasta
anslag avses i undersökningen budgeterade
offentliga   medel  från  kommuner   till
kommunal   turistfrämjande  organisation,
medel  från landsting, länsstyrelse eller
kommun/kommunförbund    till    regionala
turistorganisationer  samt   medel   från
staten  till  nationella  turistfrämjande
organ          (Turistrådet           och
Turistdelegationen).  Enligt   rapporten,
vars  beräkningar till viss  del  baserar
sig  på  skattningar, uppgick den  totala
satsningen  av offentliga medel  till  ca
580 miljoner kronor år 2000. Av dessa var
79,3  miljoner  kronor anslagna  till  de
centrala           turistorganisationerna
Turistdelegationen och Turistrådet.
Riksdagens   utredningstjänst   har   på
uppdrag  av  utskottets  arbetsgrupp  för
uppföljnings-    och   utvärderingsfrågor
(NUR)  gjort en kartläggning av  statliga
utgifter  för marknadsföring  av  Sverige
som   turistland  utomlands.  Promemorian
omfattar  bl.a. en genomgång av  anslagen
till Turistrådet åren 2000-2002.
Beträffande   energiskatter   tillsattes
våren  2001,  som  tidigare  nämnts,   en
utredning   om  översyn  av  regler   för
nedsättning  av energiskatter  för  vissa
sektorer.    Utredningen   skall    bl.a.
behandla  den  energiintensiva  industrin
som    inte   är   tillverkningsindustri.
Kommittén  skall redovisa  resultatet  av
sitt arbete senast den 31 december 2002.
Regeringens       regelförenklingsarbete
behandlades  av  utskottet  hösten   2001
(bet.   2001/02:NU1)   i   samband    med
behandlingen   av  regeringens   skivelse
2000/01:143.     Utskottet      avstyrkte
motionsyrkandena och lade skrivelsen till
handlingarna.   Vidare   påtalades    att
regelförenklingsarbetet  ständigt   måste
inta    en    framskjuten    roll    inom
näringspolitiken och att utskottet därför
förutsätter att regeringen fortsätter med
sitt   arbete  att  minska  och  förenkla
företagens   uppgiftslämnande.    I    en
reservation (m, kd, c, fp) framhölls  att
företagandet måste ges bättre villkor  så
att  såväl  sysselsättning som  ekonomisk
tillväxt   ökar.   Reservanterna   menade
vidare      att     de     flesta      av
Småföretagardelegationens         förslag
omedelbart   kan   och  bör   genomföras.
Regeringen   har,  trots  den   tid   som
förflutit, endast vidtagit ett  begränsat
antal åtgärder enligt vad som anförs.
EU har ingen gemensam turistpolitik. EU-
kommissionen  presenterade emellertid  en
samarbetsstrategi  för   den   europeiska
turismens   framtid   i   november   2001
(KOM/2001/665). Förslaget är  grundat  på
fem   arbetsgruppers  slutrapporter  från
juni  2001  om  information,  utbildning,
kvalitet,  hållbarhet och IT.  Bakgrunden
till  detta  arbete är de  slutsatser  om
turismens  sysselsättningspotential   som
antogs av inre marknadsrådet i juni 1999.
Kommissionens  rådgivande  kommitté   för
turism   med   uppgift   att   underlätta
informationsutbyte, samråd och  samarbete
i   fråga  om  turism  ansågs  vara   det
lämpligaste  forumet  för  att  genomföra
rådets      slutsatser.     Arbetsgrupper
tillsattes  därefter för att arbeta  inom
ovan nämnda områden. Sverige har deltagit
i  samtliga  dessa grupper. Kommissionens
förslag  till  åtgärder innefattar  bl.a.
olika    insatser   för   att   förbättra
uppföljning och utvärdering inom området,
främja  nätverk  och  partnerskap  mellan
aktörer   och  förbättra  den  ekonomiska
statistiken.  Den svenska regeringen  har
ännu   inte  tagit  ställning   till   de
enskilda förslagen.

Utskottets ställningstagande

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv
och  har en stor betydelse i många  delar
av   landet,  inte  minst  i  glesbygden.
Näringen spelar därför en viktig  roll  i
arbetet  med  att  stärka  den  regionala
utvecklingen.  Detta gavs  bl.a.  uttryck
för i den regionalpolitiska propositionen
som  riksdagen  behandlade  hösten  2001.
Häri lyfte regeringen fram olika insatser
för att stärka turistnäringen. Insatserna
omfattade  bl.a.  ett  program  för   att
utveckla företagande och entreprenör-skap
inom  turistområdet,  insatser  för   att
stärka   varumärket   Fjällvärlden   samt
turismforskning.  Utskottet  ställde  sig
bakom dessa förslag. För närvarande pågår
arbetet  med  att närmare  utforma  dessa
insatser.   Även   i   propositionen   om
infrastruktur    för   ett    långsiktigt
hållbart  transportsystem  som  riksdagen
behandlade hösten 2001 (bet. 2001/02:TU2)
lyfts turismen och dess behov fram; bl.a.
framhölls  att  särskild hänsyn  bör  tas
till  turismens  behov  i  den  regionala
planeringen av transportinfrastrukturen.
Samtidigt  har  riksdagen fattat  beslut
om  att avsätta ytterligare medel för att
främja  turistnäringen (bet.  2001/02:NU1
och   bet.   2001/02:NU2).  Hösten   2001
beslutade riksdagen om ett ramanslag till
turismfrämjande  på 91,3 miljoner  kronor
för år 2002, vilket innebar en höjning av
anslaget  med  ca  10 miljoner  kronor  i
förhållande  till föregående år.  Härtill
kommer  de  medel, totalt  60,5  miljoner
kronor, som avsatts för att genomföra  de
insatser     som     presenterades      i
propositionen om regional utveckling.
Den      av     regeringen     tillsatta
Framtidsgruppen     presenterade,     som
redovisats,  i  juni 2001 strategier  för
tillväxt   i   den  svenska   rese-   och
turistindustrin i sin slutrapport med det
s.k. Framtidsprogrammet. Det övergripande
målet  för  detta program  är  att  skapa
tillväxt   i   den  svenska   rese-   och
turistindustrin.  I   sitt   arbete   har
Framtidsgruppen    fokuserat    på    tre
affärsområden    och    fem     generella
utvecklingsområden      som      särskilt
strategiska  för utvecklingen  av  svensk
turism.    Inom   dessa    affärs-    och
utvecklingsområden har  24  insatsområden
identifierats. I budgetpropositionen  för
år   2002  framhöll  regeringen  att  det
samlade   förslag   till   åtgärder   och
nationell   strategi  för   den   svenska
turistnäringen     som    Framtidsgruppen
presenterat   bör  utgöra   grunden   för
arbetet  med  att  utveckla  den  svenska
turistnäringen.  Utskottet  var  inte  av
någon annan uppfattning.
Flera  av  de förslag som lyfts  fram  i
här  aktuella motioner berörs helt  eller
delvis  i Framtidsprogrammet. Det  gäller
bl.a.   följande:  att  skapa  likvärdiga
villkor för rese- och turistnäringen  med
övriga   tjänsteproducerande  företag   i
Sverige  samt  konkurrerande  länder  vad
gäller   skatter   och   avgifter;    att
stimulera  forskning och utbildning;  att
utveckla   en   varumärkesstrategi;   att
utveckla  och  anpassa infrastruktur  och
kommunikationer;       att       utveckla
evenemangsturismen  och   affärsresandet.
Inom  det sistnämnda området ingår  bl.a.
att  utveckla  en modell  för  nationella
engagemang    vad    gäller    ekonomiska
garantier.  Utskottet finner  inget  skäl
att   föregripa  det  arbete  som  precis
igångsatts.
I  sammanhanget vill utskottet framhålla
att    det    ser   positivt    på    att
Framtidsprogrammet  tagits  fram  i  nära
samverkan med näringen samt att  näringen
tillsammans  med  statsmakterna  tar  ett
delat    ansvar   för   att    successivt
implementera programmet.
Beträffande  fisketurism vill  utskottet
även   hänvisa   till  det   arbete   som
Turistdelegationen bedriver  i  samverkan
med  andra  aktörer. Som tidigare  nämnts
arbetar  myndigheten för  närvarande  med
att    ta    fram    en    handbok    för
fisketurismföretagare. Turistdelegationen
arbetar  även  med  en  kartläggning   av
entreprenörer på området.
Avslutningsvis  noterar  utskottet,  med
tillfredsställelse,  det  av   regeringen
nyligen  fattade beslutet om  att  införa
nya  vägmärken som visar intressanta  mål
för turister.
Med  det  anförda avstyrker  utskottet
samtliga här aktuella motioner i  berörda
delar.

Detaljhandeln

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör  avslå  en   motion   om
detaljhandeln,   bl.a.  med   hänvisning
till  de  av  riksdagen beslutade  målen
för konsumentpolitiken.

Motionen

Enligt    vad   som   anförs   i   motion
2001/02:N334  (s) behövs det  en  bredare
belysning av den svenska handelns problem
och     framtida    utveckling    utifrån
konsumenternas krav och önskemål.  I  dag
finns  det  ett  nationellt  program  för
landsbygdshandeln.    Det    är    enligt
motionärerna emellertid inte tillräckligt
att  bara  uppmärksamma  handeln  ur  ett
glesbygdsperspektiv.   Det   finns   även
problem med tillgänglighet och utbud även
i   t.ex.  storstädernas  förortsområden,
sägs     det     i     motionen.     Inom
dagligvaruhandeln  har  marknadsandelarna
för   lågprisvaruhus  och  stormarknader,
ofta  etablerade i externa  lägen,  vuxit
kraftigt.   En  följd  har   blivit   att
tillväxten för traditionella varuhus  har
dämpats.    Försäljningen     av     s.k.
sällanköpsvaror,  som ju  innefattar  ett
mycket stort antal varor, uppvisar  samma
mönster.     Där     har    försäljningen
koncentrerats         till         större
företagsgrupper,  ofta  med   butiker   i
externa köpcentrum.

Vissa kompletterande uppgifter

I den regionalpolitiska propositionen som
riksdagen  behandlade hösten  2001  (bet.
2001/02:NU4)   framhöll  regeringen   att
förslagen i propositionen syftar till att
främja  en  politik för hållbar  regional
tillväxt i alla delar av landet. En av de
bedömningar  som regeringen  framförde  i
ovan  nämnda proposition var att  den  av
Konsumentverket    och    Glesbygdsverket
upprättade      Servicedatabasen      bör
permanentas fr.o.m. år 2003. Skälet  till
detta  angavs av regeringen vara att  det
för politikens genomförande är väsentligt
att    kunna   följa   utvecklingen    av
tillgången          till          viktiga
serviceinrättningar samt  följa  upp  och
utvärdera  olika åtgärders betydelse  för
servicetillgången.
Servicedatabasen  är  ett   samlingsnamn
för   det   geografiska  och  webbaserade
informationssystem som  utvecklats  genom
att  kombinera den senaste tekniken  inom
databasutveckling,            Geografiskt
informationssystem  (GIS)  och  Internet.
Databasen skall fungera som ett stöd  för
länsstyrelser,   kommuner    och    andra
instanser   som  behöver   uppgifter   om
servicen  i  landets  olika  regioner.  I
dagsläget    omfattar    databasen    fem
servicetyper:  dagligvaror,  post,  bank,
systembolag  och apotek. Databasen  skall
även   kompletteras  med   uppgifter   om
bensinförsäljning  och   viss   offentlig
service  (skolor, sjukhus,  vårdcentraler
och ambulansstationer).
Hösten  2001  godkände  riksdagen  (bet.
2001/02:LU2)  regeringens proposition  om
en  handlingsplan  för konsumentpolitiken
2001-2005    (prop.    2001/02:135).    I
propositionen föreslogs bl.a. fem mål för
konsumentpolitiken:

-          Konsumenternas  ställning  och
inflytande  på  marknaden skall  stärkas
(inflytandemålet).
-
-           Hushållen   skall   ha   goda
möjligheter att utnyttja sina ekonomiska
och     andra     resurser     effektivt
(hushållningsmålet).
-
-           Konsumenternas   hälsa    och
säkerhet skall skyddas (säkerhetsmålet).
-
-           Sådana    konsumtions-    och
produktionsmönster skall  utvecklas  som
minskar  påfrestningarna på  miljön  och
bidrar   till  en  långsiktigt   hållbar
utveckling (miljömålet).
-
-         Konsumenterna skall ha tillgång
till  god  vägledning,  information  och
utbildning (kunskapsmålet).
-
Konsumentverket genomför tillsammans  med
konsumentvägledare                 lokala
matkostnadsundersökningar. En  sådan  har
t.ex.  genomförts  i Botkyrka  kommun.  I
dessa   undersökningar   studeras   bl.a.
service  och tillgänglighet.  Syftet  med
undersökningarna  är att  ge  konsumenter
underlag  för  att  välja  butik  utifrån
matkostnad,  informera  om   utbudet   av
ekologiska     livsmedel     och     göra
konsumenterna      mer      prismedvetna.
Konsumentverket  har  även  genomfört  en
stormarknadsundersökning för att  jämföra
matkostnader  mellan olika stormarknader.
I  rapporten som presenterades i  januari
2001  konstaterades att Göteborg har  den
billigaste maten.
Som  tidigare nämnts uppdrog  regeringen
i  februari 2002 åt Konkurrensverket  att
närmare   analysera  vilka   strukturella
problem     som    kan    finnas     inom
dagligvarumarknaden.  Utredningen   skall
kartlägga   och  analysera   strukturella
problem  inom dagligvaruhandeln.  Arbetet
innefattar  bl.a. att kartlägga  hur  den
pågående     centraliseringen    påverkar
handelns   affärsmetoder,  särskilt   med
inriktning  på  sortimentsstyrning,  samt
analysera  vilka  effekter  den  pågående
förändringen  får  för  olika  aktörer  i
livsmedelskedjan.    Vidare    framhåller
regeringen   att  det  är   av   särskilt
intresse       att      studera       hur
förutsättningarna  för  små  leverantörer
och   etablering   av  nya   företag   på
dagligvarumarknaden påverkas, liksom  hur
varuflödet  på  den  inre  marknaden  kan
påverka   konkurrens-  och  prisbildning.
Konkurrensverket    skall    lämna     en
lägesrapport  av uppdraget  i  juni  2002
samt en slutredovisning i december 2002.
I  detta  sammanhang kan även nämnas  de
av riksdagen beslutade (bet. 1998/99:AU2)
övergripande          målen           för
storstadspolitiken,   vilken   innefattar
dels    ett    tillväxtmål,   dels    ett
integrationsmål.      Den      nationella
storstadspolitiken  syftar  till  att  ge
storstadsregionerna goda  förutsättningar
för  en långsiktigt hållbar tillväxt  för
att  därmed kunna bidra till att nya jobb
skapas såväl inom regionerna som i övriga
delar  av landet samt till att bryta  den
sociala,   etniska  och   diskriminerande
segregationen  i storstadsregionerna  och
att  verka  för  jämlika  och  jämställda
levnadsvillkor  för  storstädernas   alla
invånare  oavsett ursprung och  kön.  För
att  utveckla och samordna den nationella
storstadspolitiken        har         den
tvärsektoriella     Storstadsdelegationen
upprättats.      Den      består       av
statssekreterare  från  sju  departement.
Till sitt förfogande har delegationen ett
kansli.  De lokala utvecklingsavtalen  är
en stor del av storstadspolitiken. Staten
erbjuder  möjlighet att  sluta  avtal  om
åtgärder  med  sju kommuner  avseende  24
bostadsområden.  Dessa åtgärder  har  som
övergripande  mål att bryta den  sociala,
etniska och diskriminerande segregationen
i de berörda områdena.

Utskottets ställningstagande

Med   anledning  av  vad  som  anförs   i
motionen  vill utskottet peka på  de  mål
som     riksdagen     beslutade     (bet.
2001/02:LU2)   hösten  2001   beträffande
konsumentpolitiken.  I  detta  sammanhang
betonades  att  det är viktigt  att  alla
konsumenter har ett starkt inflytande  på
marknaden.
Vidare   har   utskottet   noterat   att
regeringen    nyligen    uppdragit     åt
Konkurrensverket  att   närmare   studera
konkurrensförhållandena              inom
dagligvaruhandeln.  Uppdraget  innefattar
bl.a.   att   kartlägga   och   analysera
strukturella         problem         inom
dagligvaruhandeln.                      I
uppdragsbeskrivningen påpekas att det  är
av    särskilt   intresse   att   studera
förutsättningarna  för  små  leverantörer
och   etableringen  av  nya  företag   på
dagligvarumarknaden.   Utskottet    anser
därför inte att behov föreligger för  ett
riksdagsuttalande i frågan.
Med  det anförda avstyrker utskottet den
här aktuella motionen.

Design

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden  om
olika  insatser  för att  främja  svensk
form och design. Utskottet hänvisar  här
till   pågående  arbete  och  beredning.
Jämför reservation 8 (m, kd, c, fp).

Motionerna

För  att  svensk  form och  design  skall
kunna   stärka   sin   position   i   den
internationella    konkurrensen    behövs
ytterligare marknadsföring enligt vad som
anförs i motion 2001/02:Kr334 (s). Svensk
formgivning  har  inte  enbart  estetiska
kvaliteter  utan är även framstående  när
det   gäller  t.ex.  handikappanpassning,
förbättring av arbetsmiljön och säkerhet,
sägs   det  i  motionen.  Internationella
utställningar framhålls som  ett  viktigt
instrument  för  att marknadsföra  svensk
form  och design i utlandet. Motionärerna
påpekar att länder som Australien,  Japan
och    Förenta   Staterna   är   särskilt
intressanta i detta hänseende.
Att  designfrågorna bör ges en ökad vikt
inom   ramen  för  svensk  näringspolitik
betonas  i  motion 2001/02:N212  (s).  Få
enskilda  utvecklingsområden är av  sådan
strategisk betydelse för att nå  framgång
på  marknaden  som  just  industridesign,
sägs  det  i  motionen.  Behovet  av  ett
statligt  engagemang på detta  område  är
stort,  och  det  är  angeläget  att  det
ekonomiska   stödet  successivt   utökas.
Vidare framhåller motionärerna behovet av
stimulansåtgärder  för  designinsatser  i
mindre företag. För detta var de tidigare
designcheckarna   som   förmedlades   via
regionkontoren   hos  Stiftelsen   Svensk
Industridesign ett värdefullt instrument.
Motionärerna beklagar därför beslutet som
togs  för  några  år  sedan  att  dra  in
anslaget till designcheckar.
Även   i   motion   2001/02:Kr226    (m)
framhålls    designens   betydelse    för
näringslivet.  Motionärerna  påpekar  att
design är ett viktigt konkurrensmedel som
i  vissa fall kan vara avgörande för  att
det  lilla  företaget  skall  lyckas   på
marknaden.  Trots att svensk  formgivning
och  design  har  uppmärksammats  alltmer
utomlands  finns det enligt  motionärerna
emellertid   många   kanaler   som   inte
utnyttjas.   Vidare   erinras   om    att
Exportrådet  har en viktig roll  när  det
gäller  att marknadsföra svensk form  och
design     i    utlandet.    Exportrådets
verksamhet  på  detta område  bör  utökas
samtidigt som det bör bli föremål för  en
översyn. I motionen framhålls även vikten
av att höja statusen för svensk slöjd.

Vissa kompletterande uppgifter

Staten  stöder designfrämjande verksamhet
i främst små och medelstora företag genom
Stiftelsen Svensk Industridesign  (SVID).
Stiftelsen  arbetar med att fördjupa  och
förmedla kunskaper om industriell  design
i  det svenska näringslivet. Målet är att
företagen i större utsträckning skall bli
medvetna   om  designens  betydelse   som
konkurrensmedel   och    integrera    det
professionellt  i sin verksamhet.  SVID:s
verksamhet  bedrivs  inom  två   områden,
kontakt  och rådgivning samt kunskap  och
kompetensutveckling. Syftet  med  kontakt
och rådgivning är att ge företag praktisk
vägledning  i  frågor om  industridesign.
Kvalificerade designföretag  förs  samman
med   industriföretag  som   därmed   kan
vidareutveckla sina produkter.  SVID  har
även  utvecklat en metod som används  för
att   analysera   företagens   behov   av
designinsatser.        Kunskap        och
kompetensutveckling   syftar   till   att
stödja  utbildnings- och  forskarinsatser
inom  designområdet och öka kunskapen  om
industridesign i strategiska yrkesgrupper
som    t.ex.   tekniker,   ekonomer   och
marknadsförare. SVID har för år 2002 fått
10  miljoner kronor via NUTEK  för  olika
designinsatser.
I   budgetpropositionen  för   år   2002
(prop.  2001/02:1  utg.omr.  24,  s.  20)
påpekar   regeringen  att  det  är   dess
bedömning  att det är angeläget  att  öka
användningen  av industriell  design  som
konkurrensmedel    genom    att    stärka
designfrågorna    på    regional    nivå.
Regeringen   beslöt  (dir.  2001:103)   i
november  2001 att tillsätta en  särskild
utredare för att se över statens insatser
för  tillväxt  och företagsutveckling  på
regional nivå. I uppdraget ingår  att  se
över  den verksamhet som utförs  av  ALMI
Företagspartner AB:s dotterbolag, bl.a. i
form av designbidrag.
Utöver verksamheten inom SVID:s ram  har
Näringsdepartementet   bidragit   med   6
miljoner   kronor  till   uppförande   av
Formens  Hus  i Hällefors. I Formens  Hus
skall    designer,   lärare,   studenter,
företagare  och en intresserad  allmänhet
från  hela  landet  kunna  mötas,  utbyta
idéer och få fördjupade kunskaper om form
och     design.     Stiftelsen     Svensk
Industridesign och Föreningen Svensk Form
har   tillsammans  med  Hällefors  Kommun
bildat   en   stiftelse  för  att   driva
verksamheten i Formens Hus.
Kulturdepartementet        har         i
budgetpropositionen   (prop.    2001/02:1
utg.omr.  17, s. 68) aviserat  satsningar
på   form  och  design.  Regeringen   har
anvisat   5  miljoner  kronor   för   att
möjliggöra  inrättandet av en  mötesplats
för form och design i Stockholm under  år
2002.   Föreningen  Svensk  Form  ges   i
uppdrag att vara den institution som  tar
ansvar för verksamheten.
Vidare    har    Arkitekturmuseet    och
Föreningen    Svensk   Form    tilldelats
uppgifter  och  nationella  uppdrag  inom
ramen       för       handlingsprogrammet
Framtidsformer  - Sveriges  handlingsplan
för  arkitektur, formgivning och  design.
Grunden  för  detta arbete är regeringens
proposition med ett handlingsprogram  för
arkitektur,  formgivning och  design  som
beslutades    i    mars    1998    (prop.
1997/98:117).
Inom  Regeringskansliet  finns  det   en
interdepartemental    arbetsgrupp     för
arkitektur,  formgivning och  design  med
företrädare  för Utbildnings-,  Närings-,
Kultur-,  Social-, Utrikes-, Finans-  och
Miljödepartementen.
I     Form     och    designutredningens
slutbetänkande (SOU 2000:75)  om  statens
insatser  för  form och design  föreslogs
bl.a.  att  regeringen skulle  uppdra  åt
Exportrådet  att undersöka  möjligheterna
att initiera ett branschprogram för form-
och designområdet.
Exportrådet överlämnade i november  2001
ett   förslag  till  branschprogram   för
formgivning      och     design      till
Kulturdepartementet.     Programförslaget
innehåller      tre     huvudkomponenter:
Kompetensutveckling;    Marknadsstödjande
aktiviteter;        Bearbetning        av
internationell  media. Det branschprogram
som  föreslås  bör enligt förslaget  vara
femårigt.   I   sitt   förslag    skriver
Exportrådet beträffande finansiering  att
en statlig huvudfinansiering är nödvändig
för       att       kunna       genomföra
branschprogrammet.  Enligt  uppgift  från
Kulturdepartementet  har  man  ännu  inte
tagit ställning i frågan.
Exportrådet  får  inför  varje  budgetår
ett   s.k.  riktlinjebeslut  där  statens
uppdrag  till  Exportrådet preciseras.  I
riktlinjebeslutet   för   år   2002   har
Exportrådet    fått   i    uppdrag    att
intensifiera sitt arbete med  att  främja
framför  allt små och medelstora företags
exportmöjligheter    inom     strategiska
branscher    och    områden,    däribland
upplevelseindustrin (som även  inbegriper
design). Totalt går 10,5 miljoner  kronor
till    Exportrådet    år    2002     för
internationell    marknadsföring     till
särskilda  branscher  (IT  och   telekom,
bioteknik,        miljöteknik        samt
upplevelseindustrin).
Regeringen   har  beviljat  medel   till
Svenska   Institutet   (SI)   som   skall
användas för att presentera svensk design
i   utlandet  i  syfte  att  stärka  dess
internationella    konkurrenskraft.    SI
ansökte   om   medel   för   ett    antal
designsatsningar  i utlandet  under  åren
2002-2004   i   samverkan  med   Sveriges
exportråd,  Föreningen  Svensk  Form  och
svenska   utlandsmyndigheter  i   berörda
länder. Satsningarna ingår i den strategi
för  designsatsningar i utlandet  som  SI
utarbetat   tillsammans  med   ovannämnda
samarbetspartner                    m.fl.
designintressenter.  I  vissa  satsningar
kommer  även Svensk Industridesign (SVID)
att involveras. Projektet syftar till att
skapa  uppmärksamhet för svensk design  i
utlandet   och   stärka  svensk   designs
konkurrenskraft          internationellt.
Projektet  leds av en projektgrupp  under
ledning   av   SI   i   vilken   samtliga
samverkande  parter  ingår.  Verksamheten
består  av  marknadsstödjande aktiviteter
som  utställningar och seminarier,  visst
mässdeltagande   samt   bearbetning    av
utländska  medier. Fokus  läggs  vid  ett
antal utställningar som i kombination med
seminarier  syftar  till  att  skapa   en
plattform  för  marknadsföring   av   det
svenska  designfenomenet  liksom  stärkta
kommersiella  kontakter.  Under  år  2002
genomförs  eller  planeras  satsningar  i
bl.a. Finland, Spanien, Förenta Staterna,
Ryssland och Italien.

Utskottets ställningstagande

Den  designfrämjade verksamheten har, som
utskottet tidigare uttryckt, en självklar
plats  inom  näringspolitiken.  Utskottet
delar även den uppfattning som framförs i
motionen om industridesignens strategiska
betydelse  för  att  nå  framgång  på  en
marknad. En produkts design kan ofta vara
den  avgörande faktorn för att lyckas  på
marknaden - såväl på exportmarknaden  som
på  den inhemska marknaden. Statsmakterna
stöder   designfrämjande   verksamhet   i
främst  små  och medelstora  företag  via
Svensk Industridesign. Dessa insatser  är
enligt    utskottets   mening    viktiga.
Insatser görs även i olika sammanhang för
att  internationellt marknadsföra  svensk
form och design. Det är enligt utskottets
mening  angeläget  att  svensk  form  och
design  framhålls i olika internationella
sammanhang, både i syfte att marknadsföra
enskilda  produkter och  för  att  främja
bilden av Sverige som helhet. Beträffande
vad   som   anförs   i   en   motion   om
Exportrådets  roll noterar utskottet  att
Exportrådet - i enlighet med vad Form och
designutredningen   föreslog    i    sitt
slutbetänkande  (SOU 2000:75)  -  nyligen
inkommit till Regeringskansliet  med  ett
förslag    till    branschprogram     för
formgivning och design. Utskottet  finner
inget       skäl      att       föregripa
Regeringskansliets  beredning  av   detta
förslag.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet  de  här aktuella motionerna  i
berörda delar.

Reservationer


Utskottets  förslag  till  riksdagsbeslut
och   ställningstaganden  har   föranlett
följande reservationer. I rubriken  anges
inom  parentes vilken punkt i  utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.

1.Näringspolitikens inriktning (punkt 1)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Ola  Sundell (m),  Åke  Sandström
(c),   Eva  Flyborg  (fp)  och   Mikael
Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 1. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna   2001/02:Sf400   yrkande   4,
2001/02:N263   yrkande  17,  2001/02:N267
yrkandena  20  och  24  och  2001/02:N370
yrkande 15.

Ställningstagande

En   framgångsrik  företagsamhet  är  den
absolut  viktigaste  förutsättningen  för
välstånd  i  ett land. Det är  därför  av
avgörande betydelse för Sveriges  framtid
att  det  tillkommer fler nya  småföretag
och  att  de befintliga småföretagen  kan
växa.   För   främjandet  av   en   sådan
utveckling   är   ett   generellt    gott
företagsklimat obetingat det centrala. Vi
anser  att den politik som i dag  bedrivs
inte bidrar till detta.
När  den internationella lågkonjunkturen
drabbat Sverige framstår bristerna i  den
förda   politiken  allt  tydligare.   Den
internationella konjunkturnedgången råder
visserligen inte regeringen över, men man
kan  i  olika  hög grad förebygga  dåliga
tider.  I  detta avseende har  regeringen
misslyckats.   Antalet  företagskonkurser
har ökat kraftigt under år 2001 samtidigt
som    statistik   visar   att    antalet
nyregistrerade  företag   drastiskt   har
minskat.  Tingsrätten  fattade  under  år
2001  beslut  om 7 433 företagskonkurser,
vilket   är  en  ökning  med   10   %   i
förhållande  till  året  innan.   Antalet
anställda som berördes av dessa konkurser
uppgick till drygt 24 000 personer. Detta
är  en  ökning  med 41 % jämfört  med  år
2000.  Inte sedan år 1994 har  lika  höga
siffror   uppmätts   i   riket.    Enligt
statistik  från organisationen  Jobs  and
Society    var   antalet   nyregistrerade
företag 48 932 stycken år 2001. Detta  är
en  minskning med drygt 9 400  företag  i
förhållande  till  år 2000.  Att  antalet
nyregistrerade företag minskat med  16  %
ser  vi  som  allvarligt.  Samtidigt  har
antalet  varsel  ökat.  Enligt  statistik
från   Arbetsmarknadsstyrelsen  varslades
drygt 68 600 personer om uppsägning under
år  2001. Motsvarande siffra år 2000  var
drygt 28 400 personer. Statistik från SCB
visar  att antalet sysselsatta  har  ökat
med  ca 80 000 personer mellan åren  2000
och  2001. Detta är självfallet positivt.
Emellertid har antalet personer i  arbete
bara  ökat med ungefär hälften,  dvs.  ca
40  000  personer. Av de  sysselsatta  är
således    alltfler   frånvarande    från
arbetet.   Antalet   personer   som   var
frånvarande  från  arbetet  ökade  mellan
åren  2000  till  2001  med  ca  40   000
personer.    En   stor   del    av    den
sysselsättningsökning   som    regeringen
talar om kan således förklaras genom  att
allt  fler  personer är frånvarande  från
sitt  arbete. Många av dessa personer  är
sjukskrivna.  Att långtidssjukskrivningar
är  ett  växande problem visar  statistik
från  Riksförsäkringsverket (RFV). Enligt
RFV:s   statistik  har  antalet  pågående
sjukpenningfall som varat 180 dagar eller
mer  ökat med drygt 26 000 personer  från
december 2000 till december 2001.
Sverige   är   i   behov   av   en   god
företagarpolitik     som      underlättar
tillkomsten  av  nya  företag  och  låter
företagen  växa.  För  att  detta   skall
åstadkommas  krävs förändringar  inom  en
rad  områden, bl.a. beträffande  skatter,
arbetsmarknad,       konkurrens       och
regelförenklingar. Framför  allt  är  det
emellertid    viktigt    att     förändra
attityderna    till    företagande    och
entreprenörskap. Negativa attityder  till
småföretagande   har   under   lång   tid
påverkat  företagsstrukturen.   För   att
Sverige skall få en växande företagsamhet
måste   entreprenörskap  och  företagande
löna  sig  bättre  än  vad  det  gör  för
närvarande. Vi anser även, i  likhet  med
vad  som  anförs  i  motion  2001/02:N370
(kd),   att  det  är  viktigt   att   ett
entreprenörsinriktat     förhållningssätt
uppmuntras redan i unga år.
Framväxten av nya företag inom  tjänste-
och servicesektorn har effektivt hindrats
genom  den  offentliga sektorns utbyggnad
och  monopol. Världens största offentliga
sektor har krävt världens högsta skatter,
vilket     ytterligare    bromsat     upp
tillkomsten av företag och tillväxt.  Den
arbetsintensiva  privata   tjänstesektorn
som  fungerat som sysselsättningsmotor  i
flera   andra   länder   har   utvecklats
betydligt  långsammare i  Sverige.  Bland
annat  måste  arenan för hushållstjänster
öppnas upp.
Vidare  bör större ansträngningar  göras
i syfte att underlätta för invandrare som
vill starta företag.
Det   nationella  näringsklimatet  måste
formas så att Sverige klarar av att tävla
mot de mest konkurrenskraftiga delarna av
världen  i  fråga  om  goda  villkor  för
företagande och investeringar.  Det  höga
skattetrycket     och     den      rigida
arbetsmarknadslagstiftningen       hämmar
enligt vår mening en sådan utveckling.  I
en   undersökning  av  Invest  in  Sweden
Agency  (ISA) avseende år 2001 bland  150
utländska företag i Sverige framhålls som
svenska  styrkor  en hög kompetens  eller
utbildningsnivå,  låg företagsbeskattning
och    en    ansvarsfull   och   ambitiös
arbetskraft/bra    arbetsklimat.    Bland
svagheterna nämns särskilt, liksom vid de
tidigare     tillfällen    undersökningen
genomförts,                skattetrycket,
personbeskattningen       och        höga
arbetskraftskostnader/arbetsgivar-
avgifter. De mest efterfrågade åtgärderna
för ökad vilja att expandera i Sverige är
en  mer  flexibel  arbetsrätt  och  lägre
arbetsgivaravgifter.
Vidare  är det viktigt att olika  former
av   etableringshinder  som   finns   för
företagande  avvecklas.  När  det  gäller
regelförenkling är vår mening den att  de
flesta av Småförtagsdelegationens förslag
kan  -  och bör - genomföras. Enligt  vår
uppfattning har regeringen, trots den tid
som  förflutit sedan förslagen framlades,
endast   vidtagit  ett  begränsat   antal
åtgärder.     Vår     syn     på      hur
regelförenklingsarbetet  bör   genomföras
redovisade  vi utförligt i en reservation
(m,  kd,  c, fp) i samband med riksdagens
behandling    (bet.    2001/02:NU1)    av
regeringens skrivelse (rskr. 2000/01:143)
med            redogörelse            för
regelförenklingsarbetet. Vi hänvisar till
detta ställningstagande.
Riksdagen bör ställa sig bakom  vad  som
här    anförts    om   inriktningen    av
näringspolitiken.  Därmed  tillstyrks  de
nämnda motionerna i berörda delar.

2.Kvinnors företagande (punkt 2)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Ola  Sundell (m),  Åke  Sandström
(c),   Eva  Flyborg  (fp)  och   Mikael
Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 2. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna   2001/02:A212   yrkande    9,
2001/02:A229   yrkande  13,  2001/02:A389
yrkande  12,  2001/02:N233,  2001/02:N246
yrkandena  1 och 3, 2001/02:N267  yrkande
23,  2001/02:N370 yrkande  8  och  avslår
motionerna   2001/02:N215,  2001/02:N279,
2001/02:  N364  yrkandena  5  och  6  och
2001/02:N365 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi anser - i likhet med vad som anförs  i
motionerna 2001/02:N233 (m), 2001/02:N246
(m),   2001/02:N267  (fp),   2001/02:N370
(kd),   2001/02:A212  (c),   2001/02:A229
(fp),  2001/02:A389 (fp) - att en  viktig
uppgift  inom  näringspolitiken  är   att
stödja        kvinnors       företagande.
Utvecklingspotentialen    för    kvinnors
företagande är stor. Enligt vår mening är
det   angeläget  att  fler  kvinnor  blir
företagare.    Att   identifiera    vilka
omständigheter  som  utgör   hinder   för
kvinnor att starta och driva företag  och
vidta  åtgärder  för att eliminera  dessa
hinder  är enligt vår mening en angelägen
uppgift inom näringspolitiken.
En   viktiga   åtgärd  för  att   främja
kvinnors  företagande är, som föreslås  i
några av de här aktuella motionerna,  att
stärka    etableringsfriheten    i    den
offentliga    sektorn.   Den   offentliga
sektorns monopol på de verksamhetsområden
där  många  kvinnor i dag har  erfarenhet
och   kompetens,  dvs.  vård,  skola  och
omsorg,    minskar   generellt   kvinnors
möjligheter att starta eget. Även  arenan
för  hushållstjänster är i dag stängd för
entreprenörskap. Vi anser att  införandet
av    en    avdragsrätt   vid   köp    av
hushållstjänster  särskilt  skulle  gynna
kvinnors   företagande.   Andra   viktiga
åtgärder  för att i högre grad möjliggöra
för  kvinnor att starta och driva företag
är  bl.a.  att företagsklimatet  radikalt
måste förbättras och att regelverket  för
företag  måste  förenklas.  Det  är  även
viktigt  att  den verksamhet som  bedrivs
för   att   främja  och  stödja  kvinnors
företagande nogsamt följs upp.
Riksdagen   bör   genom  ett   uttalande
ställa sig bakom vad vi här har anfört om
kvinnors  företagande.  Därmed  blir   de
nämnda  motionerna i sak tillgodosedda  i
berörda  delar  och tillstyrks.  De  fyra
motionerna 2001/02:N279 (v), 2001/02:N215
(v),  2001/02:N364 (mp) och  2001/02:N365
(mp) avstyrks i motsvarande delar.

3.Kapitalförsörjning (punkt 3)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Ola  Sundell (m),  Åke  Sandström
(c),   Eva  Flyborg  (fp)  och   Mikael
Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 3. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna   2001/02:A389   yrkande   16,
2001/02:N27   yrkande  28,   2001/02:N246
yrkande  2, 2001/02:N263 yrkande  15  och
avslår motionerna 2001/02:N364 yrkande  7
och 2001/02:N365 yrkande 8.

Ställningstagande

Bakom  de här aktuella motionerna  ligger
önskemålet  om  att komma  tillrätta  med
problemen    för   nya   och   befintliga
småföretag  -  inte minst högteknologiska
företag  - att få tillgång till  kapital,
då   främst  riskkapital.  Riksdagen  bör
anmoda regeringen att tillse att de olika
frågor  som tas upp i motionerna  snarast
blir föremål för utredning och beredning,
antingen  inom ramen för pågående  arbete
inom  Regeringskansliet  eller  på  annat
sätt.   Det   gäller  bl.a.   att   sänka
skatterna   för   att   därigenom   skapa
investeringsvilligt kapital och  motverka
den   snedvridning  av  konkurrensen  som
vissa   arbetsmarknadspolitiska   program
innebär. Vi vill i detta sammanhang  även
hänvisa till den undersökning som Svenska
Riskkapitalföreningen           genomfört
tillsammans      med       NUTEK       om
riskkapitalbolagens    aktiviteter.    På
frågan  om vilka de största svårigheterna
för       branschen      är      framhöll
riskkapitalföretagen                bl.a.
skattelagstiftningen  i  kombination  med
andra  regelverk samt att det är  ont  om
kapital  i  tidiga investeringsfaser.  Vi
vill därför även framhålla vikten av  att
det  finns investeringsvilligt kapital  i
de  tidigaste utvecklingsskedena. Det  är
viktigt  att  åtgärder  vidtas  för   att
tillgodose att det finns riskkapital  för
finansieringen  av forskning,  utveckling
och  marknadsbedömning  i  ett  inledande
skede.
Därmed blir motionerna 2001/02:N27  (c),
2001/02:N246 (m), 2001/02: N263  (c)  och
2001/02:A389 (fp) tillgodosedda i berörda
delar.   Övriga  här  aktuella   motioner
avstyrks i motsvarande delar.

4.Social ekonomi (punkt 4, motiveringen)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp)
och Mikael Oscarsson (kd).

Ställningstagande

Olika  former av företag kan  bidra  till
att mobilisera engagemang hos medborgarna
genom  att  de ges en ökad möjlighet  att
själva ta ansvar för olika områden som  i
dag  i stor utsträckning domineras av den
offentliga  sektorn. Som vi vid  tidigare
tillfällen påtalat är det emellertid  vår
uppfattning  att kooperativa  företag  är
likvärdiga med andra företagsformer.  Det
är  därför angeläget att framhålla vikten
av   att  olika  företagsformer  -  såväl
privata som kooperativa verksamhetsformer
-  ges  möjlighet att konkurrera på  lika
villkor.   Enligt  vår  uppfattning   bör
därför  över  huvud  taget  en  generellt
verkade    näringspolitik   eftersträvas.
Några ytterligare åtgärder för att främja
de  kooperativa företagen anser  vi  inte
behövs  och avstyrker därmed här aktuella
motioner i berörda delar.

5.Social ekonomi (punkt 4)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 5. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna 2001/02:N27 yrkandena  31,  33
och  34  och 2001/02:N314 yrkande  1  och
avslår      motionerna      2001/02:N306,
2001/02:N351, 2001/02:N356, 2001/02:N362,
2001/02:N364  yrkande 12 och 2001/02:N365
yrkande 17.

Ställningstagande

Riksdagen bör - enligt min mening  och  i
likhet  med  vad som anförs i  motionerna
2001/02:N314  (c) och 2001/02:N27  (c)  -
göra  ett  tillkännagivande  om  att  det
behövs  vissa åtgärder för att underlätta
för  framväxten av verksamheter inom  den
sociala  ekonomin, inte minst beträffande
verksamheter   som   bedrivs   inom   den
offentliga sektorn. Det innebär bl.a. att
det  borde finnas en större öppenhet  för
de  möjligheter som den sociala  ekonomin
medför   beträffande   verksamheter   som
skolor,  sjukhus och vårdinrättningar.  I
stället   för  stopplagar  bör   åtgärder
vidtas  som  underlättar för den  sociala
ekonomins  aktörer  att  verka  för   att
därigenom främja en utveckling av  mindre
verksamheter  som  annars  riskerar   att
avvecklas.
Många  av  aktörerna  inom  den  sociala
ekonomin   är   tämligen  små   och   har
begränsade  resurser.  Detta  leder  ofta
till  problem då upphandlingar genomförs.
Det  faktum att upphandlingarna  ofta  är
omfattande      och      berör       hela
verksamhetsområden  leder  till  att  den
sociala  ekonomins aktörer har begränsade
möjligheter    att    delta    i    dessa
upphandlingar.  Genom att möjliggöra  för
kommuner  och  landsting  att  i   större
utsträckning     dela     upp      större
upphandlingar   i   mindre   delar    kan
förutsättningarna  för  att  den  sociala
ekonomins   aktörer  skall  kunna   delta
förbättras.
Genom    den   sociala   ekonomin    kan
framtidens  välfärd  utvecklas   ur   ett
underifrånperspektiv.   I   den   sociala
ekonomin reduceras medborgarna inte  till
kund eller klient utan ges möjlighet  att
själva  ta  ansvar som medborgare.  Genom
medborgarnas engagemang och delaktighet i
verksamheten   förstärks    den    lokala
demokratin, vilket är positivt.
Visserligen  pågår  det,  som   tidigare
redovisats,  olika  aktiviteter  för  att
främja den sociala ekonomin. Det är  dock
min  uppfattning att ett tillkännagivande
av  riksdagen behövs för att driva på det
pågående arbetet i den riktning  som  jag
här  har  angett. Därmed blir  de  nämnda
motionerna tillgodosedda i berörda  delar
och tillstyrks, medan övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

6.Träskiveindustrin (punkt 8)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Ola  Sundell (m),  Åke  Sandström
(c),   Eva  Flyborg  (fp)  och   Mikael
Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 6. Därmed bifaller  riksdagen
motion  2001/02:N289 och bifaller  delvis
motion 2001/02:N278.

Ställningstagande

Konkurrenssituationen                 för
träskiveindustrin  i   förhållande   till
energisektorn anser vi vara ett påtagligt
problem   för   träskiveindustrin.    Att
säkerställa träskiveindustrins fortlevnad
är   viktigt,  inte  minst  då  träskivor
genererar  sysselsättning och  avkastning
inom  möbel- och snickeriindustrin.  Även
från   miljösynpunkt   borde   det   vara
angeläget  att man producerar  skivor  av
sågverkens  biprodukter,  då  man  därmed
binder  koldioxid. Näringsminister  Björn
Rosengren  har  i  olika  sammanhang   då
träskiveindustrins situation  diskuterats
hänvisat till Kommittén om utformning  av
nedsättningsregler på energiskatteområdet
och   påtalat   att   kommitténs   arbete
inkluderar frågor som är betydelsefulla i
detta   sammanhang,   inte   minst    för
träskiveindustrins   konkurrenssituation.
Kommittén  har till uppgift att genomföra
en översyn av reglerna för nedsättning av
energiskatter  för  vissa   sektorer.   I
utredningsdirektivet   anförs   att   den
allmänna  utgångspunkten för uppdraget  i
princip  skall vara att energi  så  långt
möjligt  skall beskattas likartat oavsett
användningsområden.              Huruvida
träskiveindustrins situation  kommer  att
belysas   i  denna  utredning  anser   vi
emellertid   inte  klarlagt.   Av   denna
anledning anser vi att det föreligger ett
behov  av ett tydliggörande i frågan.  Vi
menar  därför att riksdagen bör göra  ett
uttalande  med innebörden att  regeringen
tillser   att   frågan  om  den   svenska
träskiveindustrins situation närmare blir
klargjord  i lämpligt sammanhang.  Därmed
bifaller  riksdagen  motion  2001/02:N289
(m)  och  bifaller delvis motion 2001/02:
N278 (v).

7.Turistnäringen (punkt 9)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Ola  Sundell (m),  Åke  Sandström
(c),   Eva  Flyborg  (fp)  och   Mikael
Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
9.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 7. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna   2001/02:Sk288  yrkande   23,
2001/02:N17   yrkande  2,   2001/02:N204,
2001/02:N234,  2001/02:N261  yrkandena  1
och    5,   2001/02:N262   yrkande    15,
2001/02:N286 yrkandena 1-5, 2001/02:N288,
2001/02:N342  och 2001/02:N374  yrkandena
1-5   och   7   och   avslår   motionerna
2001/02:N281,      2001/02:N282       och
2001/02:N349.

Ställningstagande

Turismen   är  en  näring  med  betydande
tillväxtmöjligheter och är därför viktig,
inte   minst   i   ett  regionalpolitiskt
perspektiv.     Samtidigt     är      den
internationella konkurrensen  inom  rese-
och   turistindustrin   hård.   För   att
generera  ytterligare tillväxt och  skapa
fler    sysselsättningstillfällen    inom
turistindustrin måste därför närings- och
konkurrensvillkoren förbättras i Sverige.
I flera av de här aktuella motionerna (m;
kd;  c;  fp) föreslås olika åtgärder  för
att     förbättra     situationen     för
turistnäringen,   åtgärder   som   vi   i
huvudsak  ställer  oss  bakom.  Vi   vill
inledningsvis framhålla att  det  absolut
viktigaste  är  att det skapas  generellt
goda  villkor  för företagandet.  Det  är
även viktigt att de regler som gäller för
företagen    inom    turistnäringen    är
långsiktigt  stabila och  likvärdiga  med
dem  i andra länder och i andra näringar.
Det     gäller     bl.a.    skatteregler,
förutsättningar   för  finansiering   och
insatser för marknadsföring.
För  att åstadkomma de förbättringar som
vi  anser  nödvändiga krävs  förändringar
inom  en rad olika politikområden. Sänkta
skatter och en anpassning av avgifter och
momssatser  krävs  för  att   klara   den
internationella konkurrensen  och  nå  en
ökad          tillväxt.          Särskilt
arbetsgivaravgifterna             drabbar
turistindustrin hårt eftersom näringen är
arbetskraftsintensiv.  Även   fastighets-
och      energibeskattningen      behöver
reformeras.  Vidare  behöver  regelverket
förbättras  och  göras mindre  invecklat.
Ett      reformerat     regelverk     för
turistnäringen  skulle öka  möjligheterna
att  starta  och  driva olika  former  av
turistiska aktiviteter i avfolknings- och
glesbygder.  Därtill bör regelverket  för
arbetsmarknaden   anpassas    till    det
förhållandet  att  näringen   är   starkt
säsongsstyrd.   Vi   vill   även   betona
infrastrukturens      betydelse       för
turistnäringen.
Det   är  även  viktigt  att  likvärdiga
konkurrensförhållanden får råda för olika
kategorier av aktörer. Vi anser  att  det
kommunala engagemanget inom turistsektorn
innebär  en  snedvridning av konkurrensen
och   hämmar  utvecklingen  av  nya   och
befintliga  företag. Kommuner bör  därför
inte,  genom  de  speciella  regler   och
möjligheter  som gäller  för  dem,  kunna
konkurrera ut privata företag.
Vidare  anser  vi att en utvärdering  av
de  statliga  insatserna på turistområdet
bör  göras. Det finns behov av en översyn
av  statens  engagemang på  turistområdet
samt   ett   behov   av  att   insatserna
samordnas  för  att  effektivisera  detta
arbete.  Skälen till en sådan översyn  är
flera.   Ett  skäl  är  att  all  statlig
verksamhet  bör  granskas  kontinuerligt.
Den    nuvarande    organisationen     på
turistområdet  har nu  arbetat  under  en
längre   tid,   utan   att   någon    mer
genomgripande utvärdering av verksamheten
gjorts.  Ytterligare ett skäl  är  risken
för   konkurrenssnedvridning.   Offentlig
näringsverksamhet   och    bidrag    till
enskilda  företag riskerar att  snedvrida
konkurrensen     inom     turistnäringen.
Utvärderingen  bör  även   innefatta   en
översyn av de mål som skall gälla för  de
statliga insatserna på området.
Riksdagen  bör  anmoda  regeringen   att
vidta åtgärder i enlighet med vad vi  har
anfört.  Därmed  blir  flera  av  de  här
aktuella   motionerna   tillgodosedda   i
berörda delar. Övriga motioner avstyrks i
motsvarande delar.

8.Design (punkt 11)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Ola  Sundell (m),  Åke  Sandström
(c),   Eva  Flyborg  (fp)  och   Mikael
Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 11 borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 8. Därmed bifaller  riksdagen
motion 2001/02:Kr226 yrkande 5 och avslår
motionerna 2001/02:Kr334 och 2001/02:N212
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi    anser    att   den   designfrämjade
verksamheten  har  en viktig  plats  inom
näringspolitiken. Industridesignen har en
strategisk betydelse för att nå  framgång
på  en  marknad. En produkts  design  kan
ofta  vara den avgörande faktorn för  att
lyckas   på   marknaden   -   såväl    på
exportmarknaden    som    den    inhemska
marknaden.  Att  på  olika  sätt   främja
utvecklingen av form och design i framför
allt   små  och  medelstora  företag   är
viktigt.  Vi  anser  att  det   även   är
angeläget  att  i  olika  internationella
sammanhang marknadsföra svensk  form  och
design,  både  i  syfte att  marknadsföra
enskilda  produkter och  för  att  främja
bilden    av    Sverige    som    helhet.
Statsmakterna bedriver i dag olika former
av  designfrämjande verksamhet.  I  detta
sammanhang  vill vi framhålla  vikten  av
att    den    verksamhet   som    bedrivs
kontinuerligt   blir   föremål   för   en
granskning  och prövas mot de  uppställda
mål  som  finns. Det gäller bl.a.  vad  i
motion   2001/02:Kr226  (m)   anförs   om
Exportrådet och dess roll beträffande att
marknadsföra  svensk form  och  design  i
utlandet.
Riksdagen  bör  anmoda  regeringen   att
vidta   åtgärder  i  enlighet   med   det
anförda.  Därmed blir den nämnda motionen
tillgodosedd   i   berörda   delar    och
tillstyrks. Övriga här aktuella  motioner
avstyrks i motsvarande delar.

Särskilt yttrande


Utskottets   beredning  av  ärendet   har
föranlett följande särskilda yttrande.  I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i  utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.

Träskiveindustrin (punkt 8)

av   Lennart  Beijer  (v)  och  Lennart
Värmby (v).
Vi  vill  beträffande träskiveindustrins
råvarusituation  - där utskottet  noterat
att  det  finns  ett reellt  problem  för
träskiveindustrin  -  framhålla  att   vi
utgår  från att regeringen inom kort  ger
den  sittande kommittén om utformning  av
nedsättningsregler på energiskatteområdet
i  uppdrag att även behandla denna fråga.
Det  är, anser vi, viktigt att möjliggöra
för långsiktiga investeringar inom svensk
skivindustri.

bilaga
Förteckning över behandlade förslag


Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet    av    bättre   villkor    för
turistnäringen.

2001/02:Ju395 av Anders Ygeman m.fl. (s):

2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att skärpa kraven vid näringstillstånd.

2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  i  motionen
anförs om att satsa på tjänstesektorn.

2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf
m.fl. (kd):

6.  Riksdagen beslutar att hos regeringen
begära   förslag  om  auktorisation   av
dövtolkar.

2001/02:Kr226 av Elisabeth Fleetwood
m.fl. (m):

5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
designens betydelse för näringslivet.

2001/02:Kr334 av Eva Arvidsson och Agneta
Ringman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
utställning  av  svensk form  och  design
utomlands.

2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):

3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
satsning    på    vidareutveckling    av
träanvändning.

2001/02:MJ523 av Caroline Hagström m.fl.
(kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
trä i officiella byggnader.

2001/02:N204 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad
i  motionen anförs om att en satsning bör
ske   för  att  få  hit  flera  utländska
turister.

2001/02:N212 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet  av att designfrågorna ges  ökad
vikt i svensk näringspolitik.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet    av   stimulansåtgärder    för
designinsatser i mindre företag.

2001/02:N215 av Tanja Linderborg m.fl.
(v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
vikten  av  att riskkapitalmarknaden  har
ett  könsperspektiv  vid  fördelning   av
riskkapital.

2001/02:N233 av Catharina Elmsäter-Svärd
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad som i motionen anförs  om
betydelsen  av att förbättra  möjligheten
för kvinnligt egenföretagande.

2001/02:N234 av Anne-Katrine Dunker och
Patrik Norinder (m):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
statliga satsningar.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
sänkta skatter.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
kommunikationer.

2001/02:N246 av Anne-Katrine Dunker och
Ewa Thalén Finné (m):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
en  utvärdering av dagens rådgivning för
kvinnliga företagare.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
sänkta skatter.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
regelförändringar.

2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att      förbättra     närings-      och
konkurrensvillkoren                  för
turistindustrin.
5.  Riksdagen begär att regeringen lägger
fram   förslag   till   ett   reformerat
regelverk för turistnäringen.

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
turism.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen
vad  i  motionen anförs om  att  ersätta
starta-eget-bidraget       med       ett
nyföretagarlån.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
vad  i  motionen anförs om att  utveckla
modellen    med   kvinnolån,   kvinnliga
affärsrådgivare      och       kvinnliga
resurscentrum  till  att  även   omfatta
invandrare och ungdomar.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
en  avveckling av etableringshinder  för
småföretag.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
kvinnors företagande.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
invandrarföretagande.

2001/02:N272 av Hillevi Larsson och Britt-
Marie Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
företagskörkort.

2001/02:N278 av Lennart Beijer och
Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen  begär att regeringen utarbetar
förslag    som   långsiktigt    möjliggör
nyinvesteringar i svensk skivindustri.

2001/02:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
prioritering   i   ALMI:s   och   NUTEK:s
verksamheter avseende arbete med kvinnors
företagande och mainstreaming.

2001/02:N281 av Kaj Larsson och Ann-
Kristine Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad i motionen anförs om  att
initiera   ett  nationellt  projekt   för
utveckling  av  fisketurism  utifrån  ett
helhetsperspektiv    med     fokus     på
upplevelseindustrin.

2001/02:N282 av Annika Nilsson och Lars
Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad som i motionen anförs  om
förlustgarantier        vid         stora
internationella   idrottsevenemang   inom
ramen    för    statens    insatser     i
turistpolitiken.

2001/02:N286 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet av att utvärdera verksamheten  i
Turistdelegationen.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet  av  att granska verksamheten  i
Sveriges Rese- och Turistråd AB.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet    av    att    undersöka     om
effektivitetsvinster  kan  uppnås,  dels
genom      en     sammanslagning      av
Turistdelegationen  och  Sveriges  Rese-
och  Turistråd, dels genom att  överföra
Turistrådets      informationsverksamhet
till Utrikesdepartementet.
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet  av  att bedöma om  statens  mål
för  turismen  är rimligt i  förhållande
till anslagna medel.
5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet   att   ersätta  de  strategiska
riktlinjerna    i    Turistdelegationens
handlingsprogram   med    en    generell
politik   avseende  arbetskraftsintensiv
tjänsteproduktion.

2001/02:N288 av Anna Åkerhielm och Ewa
Thalén Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad som i motionen anförs  om
att    förutsättningarna    för    svensk
turistnäring förbättras.

2001/02:N289 av Anna Åkerhielm och Ingvar
Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
behovet   av   förslag  till   förändrade
förutsättningar        för         svensk
träskiveindustri  genom  undanröjande  av
konkurrenssnedvridande     bidrag     och
subventioner inom energiområdet.

2001/02:N306 av Per Erik Granström m.fl.
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
sociala företag.

2001/02:N311 av Sven Bergström och Åke
Sandström (c):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
utarbetande  av  samlade nationella  och
regionala   program  för  att   utveckla
skogsnäringen  och  vidareförädling   av
skogsråvaran.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
vikten   av   att  tillskapa   regionala
träcentrum/utvecklingscentrum.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  framtidens välfärd kan,  genom  den
sociala ekonomin, utvecklas utifrån  ett
underifrånperspektiv.

2001/02:N320 av Carina Adolfsson Elgestam
och Sven-Erik Österberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad i motionen anförs om  ett
nationellt     program      för      ökad
träanvändning.

2001/02:N334 av Carina Adolfsson Elgestam
och Lilian Virgin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
utvecklingen inom svensk handel.

2001/02:N336 av Lena Sandlin-Hedman m.fl.
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
utbildning  av  nya  företagare  för  att
undvika konflikter på arbetsmarknaden som
grundas i okunskap.

2001/02:N342 av Ola Sundell (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
turistnäringens villkor.

2001/02:N349 av Krister Örnfjäder och
Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad i motionen anförs  om  en
utökad satsning på turismen i Sverige.

2001/02:N351 av Karin Jeppsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
begreppet social ekonomi.

2001/02:N356 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
vikten   av   kunskap  om   den   sociala
ekonomin.

2001/02:N362 av Margareta Andersson m.fl.
(c, m, v, kd, fp, mp):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
vikten       av       ett       fortsatt
mobiliseringsarbete för att  ytterligare
stimulera  till  ökad  medvetenhet   och
kunskap om den sociala ekonomin.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
den  sociala ekonomins plats i regional-
och  näringslivspolitiken  för  att  öka
den  lokala demokratin och ta till  vara
människors engagemang.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   regeringen  i  likhet  med   andra
regeringar   i  EU-länderna  underlättar
för den sociala ekonomins företag.
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
initiativ  till att kunskapen om  social
ekonomi  och  dess  möjligheter   sprids
till allmänheten och inom skolväsendet.
5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  utreda  förutsättningarna  för  ett
nationellt  uppdrag  för  forskning   om
social   ekonomi  med  ansvar  hos   ett
lärosäte.

2001/02:N364 av Ingegerd Saarinen m.fl.
(mp):

5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
hur   mainstreamingen   på   NUTEK   kan
förbättras.
6.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
ALMI:s lån till kvinnliga företagare.
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  stimulera  upprättandet  av  lokala
börser eller riskkapitalbolag.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  att  de  kooperativa
företagsrådgivningarna      bör      ges
förutsättningar  att arbeta  med  social
ekonomi      och      bildandet       av
kreditgarantiföreningar.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
ökad förädlingsgrad inom träsektorn.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl.
(mp):

8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  stimulera  upprättandet  av  lokala
börser eller riskkapitalbolag.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
ALMI:s  lån  till  kvinnliga  företagare
och mikrolånen till kvinnor.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
den sociala ekonomins betydelse.

2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):

8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
kvinnligt företagande.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
utbildning och kompetensutveckling  samt
behovet  av  inriktning  på  företagande
och entreprenörskap.

2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl.
(kd):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
turismen som en nationell angelägenhet.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
statens  uppgift  som marknadsförare  av
Sverige.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
infrastrukturens betydelse.
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
forskningens betydelse för näringen.
5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
tillväxtpotentialen                 inom
evenemangsturismen                   och
konferensturismen.
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet     av     minskad    byråkrati,
myndighetskontroll                   och
regelförenklingar.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

9.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
en      översyn     av     den      från
jämställdhetssynpunkt         snedvridna
utlåningen inom ALMI.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  i  motionen
anförs om kvinnors företagande

2001/02:A389 av Elver Jonsson m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
kvinnligt företagande.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  starta-eget bidraget  bör  ersättas
med mikrolån.

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

8.  Riksdagen  begär att  regeringen  tar
fram   ett  nationellt  handlingsprogram
för   ökad   användning   av   trä   vid
byggande.

Motioner med anledning av proposition
2001/02:4

2001/02:N17 av Kenneth Johansson (c):
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att     en    nationell    turistpolitik
utvecklas och föreläggs riksdagen.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
införandet  av  utvecklingscheckar   för
nyföretagare.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att framtidens välfärd kan utvecklas  ur
ett   underifrånperspektiv   genom   den
sociala ekonomin.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  den  sociala  ekonomin  även  skall
kunna  appliceras på mindre enheter  som
komplement  till hela verksamheter  inom
skolor,   sjukhus  och  vårdinrättningar
för   att   främja  en   utveckling   av
verksamheter som annars kan riskera  att
avvecklas.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  genom  att möjliggöra för  kommuner
och  landsting att i större utsträckning
än   i   dag   kunna  dela  upp   större
upphandlingar   i   mindre   delar   kan
förutsättningarna   för   den    sociala
ekonomins aktörer att delta förbättras.