Vissa näringspolitiska frågor
Betänkande 1996/97:NU10
Näringsutskottets betänkande
1996/97:NU10
Vissa näringspolitiska frågor
Innehåll
1996/97 NU10 Ärendet I detta betänkande behandlas dels - helt eller delvis - 46 motioner från allmänna motionstiden om vissa näringspolitiska frågor, dels Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 angående statligt engagemang i regionala investmentbolag, dels en motion med anledning av revisorernas förslag. Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för den svenska träskiveindustrin.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett hundratal motionsyrkanden om olika näringspolitiska frågor. Samtliga yrkanden avstyrks. Utskottet redovisar sin syn på hur näringspolitiken allmänt bör inriktas och utformas. När det gäller yrkanden om avreglering, stöd till uppfinnare och innovatörer, kvinnors företagande, invandrares företagande, kompetensutveckling och mentorskap, teknikspridning samt kooperativa företag hänvisar utskottet till olika åtgärder som statsmakterna vidtagit, bl.a. inrättandet av småföretagsprogrammet. I reservationer (m, fp, kd; c; v; mp) presenteras respektive partiers uppfattning om hur näringspolitiken bör utformas. Utskottet avstyrker också motionsyrkanden om turistnäringen (reservation c), om mineralfrågor (reservation mp), om miljövänlig bil (reservation kd) och om träskiveindustrin (reservation (m, fp). Vidare avstyrks yrkanden om vissa särskilda branscher m.m. Genomgående hänvisas till pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet eller inom utredningsväsendet. Slutligen behandlar utskottet förslag från Riksdagens revisorer baserat på en granskning av tidigare statliga engagemang i regionala investmentbolag. Utskottet välkomnar revisorernas granskning och förutsätter att Regeringskansliet beaktar revisorernas slutsatser vid överväganden om åtgärder för att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter. Emellertid finner utskottet inte skäl att tillstyrka revisorernas förslag om en samlad utvärdering av statliga åtgärder som har till syfte att stimulera riskkapitalförsörjningen till utvecklingsbara företag i regioner med sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur; utskottet hänvisar till att det pågår olika utvärderingar och utredningar angående regionalpolitiska stöd. Också ett förslag från revisorerna beträffande redogörelsen för statliga företag avstyrks av utskottet. Med vissa kompletteringar tillstyrks det sistnämnda förslaget i reservationer (m, c, fp, kd; mp).
Riksdagens revisorers förslag I Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 föreslås att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om en samlad utvärdering av statliga åtgärder i syfte att stimulera riskkapitalförsörjning till utvecklingsbara företag i regioner med sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om vikten av förbättrad information i regeringens årliga rapport till riksdagen om de statliga bolagen.
Motionerna
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra mandatperioden skall slutföra sitt arbete, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minst 1 % av all statlig teknikupphandling bör kanaliseras till små och medelstora företag. 1996/97:L212 av Bengt Harding Olson (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenkling av regelmassan. 1996/97:Sf613 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (båda s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda stödformer för invandrare som vill starta företag, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av konsultföretag för och med invandrare, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med företagsutvecklingsinstitut i ett antal kommuner. 1996/97:Ub232 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsarbete inom kommunikationshandikappområdet. 1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer till ALMI och NUTEK. 1996/97:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 9. hos regeringen begär förslag till strategi för hur hälften av Sveriges bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än fossila bränslen, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den miljövänliga bilen. 1996/97:T224 av Elver Jonsson m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den europeiska integrationen och industriell växtkraft, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nyföretagande och småföretagsutveckling. 1996/97:Jo312 av Maggi Mikaelsson och Bengt Hurtig (båda v) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för Assi Domäns skogsstrategi. 1996/97:Jo728 av Kia Andreasson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av NUTEK:s bidrag till elbilsköpare. 1996/97:N202 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att nyindustrialisera Sverige. 1996/97:N205 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att "uppfinnande" bör prövas som ett instrument för att skapa nya arbetstillfällen. 1996/97:N206 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen hos regeringen begär en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:N208 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnobank och nätverkskredit, 2. hos regeringen begär medel som möjliggör att en kvinnobank eller nätverkskredit kan startas i enlighet med vad som har anförts i motionen. 1996/97:N209 av Kjell Ericsson och Kerstin Warnerbring (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bättre klimat för uppfinnare och innovatörer. 1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stabila spelregler och förenklingar av regelverken för småföretagare, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör riktas till tjänsteproducerande företag, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att personer med erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i riskkapitalbolagen, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det offentliga stödet till olika företagsformer. 1996/97:N213 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt stenindustriellt centrum. 1996/97:N218 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att lyfta fram den lokala kulturen och historien från turistsynpunkt, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägskyltning, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteregler och flexibla arbetstider, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslöshetsersättning. 1996/97:N220 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk varvsindustri. 1996/97:N221 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lokala riskföretagsbörser i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:N222 av Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om råvaruförsörjning inom den svenska skivindustrin. 1996/97:N224 av Sylvia Lindgren och Claes-Göran Brandin (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att slå vakt om en seriös väktarbransch. 1996/97:N227 av Ulla Rudin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innovatörernas administrativa problem. 1996/97:N228 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge anvisningar till berörda myndigheter att säkerställa uppbyggnaden av för den kooperativa sektorn adekvat statistik. 1996/97:N229 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för utveckling av svensk rese- och turistindustri. 1996/97:N231 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av pyrotekniska varor. 1996/97:N240 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till innovatörer. 1996/97:N242 av Ola Rask m.fl. (s, m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett gott innovationsklimat. 1996/97:N243 av Ola Rask m.fl. (s, m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla programmet för tekniköverföring till de mindre företagen. 1996/97:N244 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att kvitta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:N246 av Ronny Korsberg och Eva Goës (båda mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativt entreprenörskap, 2. hos regeringen begär förslag om ett särskilt starta-vårt-stöd som ger ej arbetslösa medlemmar i nystartade kooperativ motsvarande stöd som arbetslösa medlemmar, 3. hos regeringen begär förslag om en särskilt anpassad stödform för att stimulera till nystart av kooperativa företag. 1996/97:N252 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser av regelförändringar, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen inom den gröna sektorn, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på de innovationsbefrämjande åtgärderna, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för främjande av kvinnors företagande, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomar och företagande, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för de kooperativa frågorna. 1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en näringspolitik som bygger på jobb genom företagande. 1996/97:N256 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten skall ansvara för samhällsplanering och infrastruktur, sätta ramar och övervaka att reglerna följs, inte agera både spelare och domare genom att driva konkurrensutsatta företag, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en särskild småföretagarminister bör ingå i regeringen, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en avregleringsdelegation som skall arbeta med uppgift att löpande pröva befintliga lagar och förslag till nya lagar och förordningar som berör företag och företagare, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Regeringskansliet vid beredning av beslut som berör företagande måste undersöka och redogöra för effekterna för företagen, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagsstöd, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av mentorsprogram för kvinnliga företagare, 11. hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samhället på olika sätt aktivt måste stödja även mindre företag att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att innovativ teknikupphandling utökas så att minst 1 % av all statlig teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag, 17. hos regeringen begär förslag om åtgärder för kompetensutveckling och forskning i enlighet med vad som anförts i motionen, 18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det statliga ägandet av konkurrensutsatta företag bör minska i princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991, 19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla offentliga handlingar bör vara åtkomliga elektroniskt och att all offentlig upphandling bör ske elektroniskt på ett sätt som gör det möjligt även för mindre företag att delta. 1996/97:N258 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fortlöpande utmönstring av föråldrade eller av andra skäl uttjänta regelverk, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att inrätta en avregleringsdelegation. 1996/97:N261 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den statliga turistpolitiken och marknadsföringen av Sverige. 1996/97:N262 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen 1. godkänner de övergripande riktlinjerna och strategierna i handlingsprogrammet för utveckling av svensk turism, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av dialog mellan myndigheter och turistanknuten verksamhet och de turistiska organisationerna och företagen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga villkor för rese- och turistindustrins företag, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turismens miljöaspekter, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Östersjön som en utvecklad turistisk möjlighet, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de långväga inrikes transporternas betydelse för turismen i regionalt utsatta områden, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan myndigheter, institutioner och organisationer. 1996/97:N263 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av svenskt näringsliv. 1996/97:N266 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär att ett statligt bolag startas för prospektering enligt vad i motionen anförts, 2. hos regeringen begär att resultat från prospekteringar skall överlämnas till staten enligt vad i motionen anförts, 3. hos regeringen begär en lagstiftning som garanterar svenska staten del i vinsten enligt vad i motionen anförts. 1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre förutsättningar för företag och företagande, 21. beslutar inrätta en statlig avregleringsdelegation i enlighet med vad som anförts i motionen, 22. hos regeringen begär förslag till inställd uppgiftsskyldighet under två år i enlighet med vad som anförts i motionen, 24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av hos PRV registrerade patent till en databas, 25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra Sveriges tekniska attachéers rapporter tillgängliga via en databas, 26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en databas med aktuell forskning, 27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av mentorskap. 1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samhället i stort och näringslivet i synnerhet måste ställas om till hållbar utveckling (kretsloppsanpassning) som innebär avveckling av kärnkraft, övergång från olja, bensin och kol till biologisk industriråvara, biologiska transportsystem och ett kretsloppsbaserat jordbruk, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en yrkesklassificering med konsekvensbeskrivningar (gröna jobb), 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åtgärder som verkar för att ägandet hålls inom landet, regionen eller orten skapar ett engagemang som går längre än vinstmaximeringen och därför är av stabiliserande och sysselsättningsskapande art, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förenkla regler, öka service och rådgivning samt minska skatter för nystartare, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka sysselsättningen genom stöd till småföretag, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prospektörers redovisning av gjorda resultat och att den största tillåtna prospekteringsarean fastställs, 18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens aktiva företagsägande och taxesättningskommissioner i anslutning till monopolföretagen, 26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att NUTEK och Sveriges tekniska attachéer i samverkan bör få i uppdrag att särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och inhemska miljöinnovationer för möjlig svensk produktion, 27. hos regeringen begär en studie av de ekonomiska och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort utländskt ägande. 1996/97:N271 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om näringspolitik under avsnittet Inledning, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges näringsliv, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de kunskapsintensiva branscherna, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagen under avsnittet De små företagen, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om definitionerna på småföretag, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Riskkapitalförsörjningen fungerar inte!, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nätverksstrategier. 1996/97:N406 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motoralkoholer. 1996/97:N428 av Birgitta Carlsson och Lennart Brunander (båda c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utveckling av energieffektiva motorer. 1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om programmet för småföretagsutveckling, 31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett företagsvänligt klimat, 37. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lån till kvinnors företag, 38. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativa företag, 40. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i företagande. 1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagarklimatets vikt för en levande skärgård, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av turistbranschen. 1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hälften av småföretagarstödet bör gå till kvinnors företagande, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för anlitande av tjänster, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av alternativa banker och finansiering, 15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagsgarantier, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring kvinnligt företagande. Den motion som väckts med anledning av Riksdagens revisorers förslag är 1996/97:N5 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en fungerande riskkapitalförsörjning.
Utskottet
Inledning Betänkandet - i vilket bl.a. behandlas 46 motioner om olika näringspolitiska frågor som väckts under allmänna motionstiden 1996 - är disponerat på följande sätt. I det inledande avsnittet - om näringspolitikens inriktning, m.m. - behandlas huvuddelen av motionsyrkandena. Först redovisas, under aktuella rubriker, innehållet i de olika motionerna, och i anslutning till detta lämnas vissa kompletterande uppgifter. Utskottets ställningstagande redovisas därefter samlat. Vidare behandlas i separata avsnitt ett antal särskilda frågor, som aktualiserats i olika motioner. Avslutningsvis behandlar utskottet ett förslag från Riksdagens revisorer angående statligt engagemang i regionala investmentbolag.
Näringspolitikens inriktning, m.m.
Allmänt om näringspolitiken Motionerna I partimotioner från samtliga partier utom Socialdemokraterna finns yrkanden om näringspolitikens inriktning. I motion 1996/97:N269 (m) begärs ett riksdagsuttalande om behovet av bättre förutsättningar för företag och företagande. Sverige behöver bättre förutsättningar för nya och växande företag samt nya och växande branscher, anförs det. Ökad internationalisering, ökad konkurrens från nya industriländer, snabbare teknikutveckling samt strukturella förändringar i näringslivet och i arbetskraften ställer krav på en ny näringspolitik med ett gynnsammare och flexiblare företagarklimat. Sammanfattningsvis anförs följande i motionen: - Skatten behöver sänkas betydligt för företag och företagare. - Reglerna på det arbetsrättsliga området behöver förändras radikalt. - Inom staten, kommunerna och landstingen bedrivs betydande verksamheter som kan och bör konkurrensutsättas. - Avregleringsarbetet bör påskyndas genom att en statlig avregleringsdelegation ges i uppgift att löpande ompröva alla regler på företagsområdet vart fjärde år. - Frihandeln måste värnas. Moderata samlingspartiets syn på näringspolitikens inriktning redovisas i motionens fyra inledande avsnitt under följande rubriker: Krav på ny politik (avsnitt 2 med underrubrikerna Nya villkor ställer krav på en ny politik, Bristande förutsättningar för tillväxt och Bristande förutsättningar för växande företag och nya branscher), En chans till en ny politik (avsnitt 3), Socialdemokraterna kväver företagandet (avsnitt 4 med underrubrikerna Bristande förståelse för entreprenören, Bristande förståelse för företagandets drivkrafter, Socialdemokraterna ger en felaktig bild av företagarna, Sveket mot de arbetslösa och Sveket mot företagarna och företagen), En politik för växande företag (avsnitt 5 med underrubrikerna Öppna för nya arbeten i företagen, Öppna tjänstesektorn för nya arbeten, Möjligheter för arbeten med höga löner i Sverige och Nyföretagande). Riksdagen bör göra ett uttalande om utvecklingen inom den gröna sektorn, anförs det i motion 1996/97:N252 (c). Allt talar för att de miljövänliga och resurseffektiva företagen kommer att bli de mest framgångsrika företagen i framtiden, säger motionärerna. De menar att det är i landets små och medelstora företag som den stora potentialen finns för att skapa nya gröna jobb. Miljömarknaden och nya småskaliga lösningar på globala behov och kretsloppsteknik sägs skapa nya möjligheter inom regioner som har en sviktande ekonomisk utveckling. Det är viktigt att regionalpolitiska medel används till kretsloppsinriktade företag och utveckling av den gröna sektorn, anför motionärerna. De anser att det krävs särskilda insatser för att stimulera framväxt av nya företag inom miljösektorn, t.ex. att bygga upp miljönätverk och miljökompetens i näringslivet. Statens uppgift är därvid att skapa förutsättningar för miljömedveten produktion genom forskning och utveckling (FoU), skatteväxling, avgifter på miljöfarliga produkter m.m. Motionärernas bedömning är att det i den aktuella sektorn finns förutsättningar att skapa 50 000 nya arbetstillfällen under en tioårsperiod. I en annan partimotion från Centerpartiet - 1996/97:A432 (c) - begärs uttalanden av riksdagen dels om programmet för småföretagsutveckling, dels om ett företagsvänligt klimat. Landsbygdens näringslivsstruktur passar väl in i den inriktning som angetts för programmet för småföretagsutveckling, anser motionärerna; dock finns det uppenbara problem för landsbygden, beroende på bl.a. ett alltför ensidigt näringsliv. Centerpartiet anser att lantbruket och landsbygdens småskaliga näringslivsstruktur måste beaktas inom ramen för de medel som anslagits till småföretagsprogrammet (1 miljard kronor). Hit räknas behoven av kompetensutveckling men även utvecklandet av annat eller breddat näringsliv. Merparten av framtidens jobb måste skapas i nya företag samt små och medelstora företag, sägs det vidare i motionen. Staten måste därför uppmuntra företagande i alla former och försöka komma till rätta med de hinder som för närvarande föreligger - det gäller såväl skatter som försäkringssystem. En grundförutsättning för allt företagande är någorlunda stabila villkor och en god samhällsekonomisk bas med låga räntor och stabilt låg inflation, anför motionärerna. Att lägga en sådan grund har, sägs det, varit huvudmotivet för Centerpartiets samarbete med den socialdemokratiska regeringen om den ekonomiska politiken. I motion 1996/97:N255 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om vikten av en näringspolitik som bygger på jobb genom företagande. En grundsten i ett företagsklimat där man vågar investera i sina drömmar och satsa framåt är en stabil omgivning, heter det. Att kunna räkna med att spelreglerna inte förändras från dag till dag är nödvändigt för den som skall bygga upp en långsiktig verksamhet - detta gäller beträffande såväl skatter och regler som räntor, växelkurser och priser. Tillsammans med stabila spelregler är det givetvis också viktigt med goda ekonomiska incitament, anför motionärerna. De menar att ett bra företagsklimat dock inte bara handlar om att underlätta för företagen. Det är något av en paradox att kortsiktiga förändringar som synes stärka ett företags konkurrenskraft i själva verket kan riskera att ta bort det omvandlingstryck som leder till den förnyelse som är själva grunden för en verklig och långsiktig styrka, sägs det. För att en hög och stabil tillväxt skall kunna upprätthållas är det nödvändigt med ett företagsklimat som stimulerar till nytänkande, anför motionärerna. De menar att en hård inhemsk konkurrens är en nyckelfaktor i ett sådant klimat. Kanske är dock det största hindret för nyföretagande i Sverige varken höga räntor, krångliga regler eller tunga skatter utan den bristande förmågan att förändra den inlärda synen på företagande, anförs det. I motion 1996/97:N5 (fp), som har väckts med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 angående statligt engagemang i regionala investmentbolag men som i sak inte berör revisorernas förslag, efterlyses åtgärder för en förbättrad riskkapitalförsörjning. Motionärerna framhåller att grunden för statens engagemang i de regionala investmentbolagen torde ha varit en insikt om att i synnerhet små och nystartade företag har problem med försörjningen av riskkapital. Det krävs emellertid, sägs det, helt andra åtgärder än dessa engagemang för att underlätta riskkapitalförsörjningen. Till dessa åtgärder hör ett avskaffande av dubbelbeskattningen på aktier. Vidare avvisas i motionen förslag om att första-tredje fondstyrelserna inom Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) skulle ges rätt att placera medel i aktier; i stället förordas att genomförda skattehöjningar för det privata risksparandet återställs. I motion 1996/97:T224 (fp), med rubriken Västsverige, begärs uttalanden av riksdagen om den europeiska integrationen och industriell växtkraft samt om nyföretagande och småföretagsutveckling. En fortgående europeisk integration ökar förutsättningarna för Västsverige att ytterligare expandera och dra nytta av tillväxtkraft i näringslivet, anför motionärerna. De anser att regeringens politik måste grundas på förståelse för ett bejakande av värden i samklang med industri och företagande för att utnyttja de förutsättningar den europeiska integrationen ger för industriell tillväxtkraft. Västsverige har särskilda möjligheter att vidareutveckla goda traditioner för nyföretagande och småföretagsamhet, sägs det; därför måste regeringens politik inriktas på att medverka till och inte försvåra nyföretagande och småföretagsutveckling. I en annan motion - 1996/97:A433 (fp) med rubriken Skärgården - begärs ett riksdagsuttalande om småföretagarklimatets vikt för en levande skärgård. I alla tider har skärgårdsborna tvingats vara initiativrika och driftiga för att överleva, säger motionärerna och konstaterar att vid sidan av fiske och jordbruk är annat småföretagande det viktigaste medlet att hålla bygden levande. Varje steg som tas mot ett bättre småföretagarklimat innebär samtidigt ökade möjligheter för en levande skärgård, anför motionärerna. De framhåller att Folkpartiet liberalerna håller fast vid den politik som bedrevs under åren 1991(1994 och som främjar småföretagens utveckling. Uttalanden av riksdagen i ett flertal avseenden begärs i motion 1996/97: N271 (v). Det gäller vad som anförs i motionen om näringspolitik, om Sveriges näringsliv, om de kunskapsintensiva branscherna, om småföretagen, om definitionerna på småföretag, om att inte riskkapitalförsörjningen fungerar samt om nätverksstrategier. En aktiv näringspolitik måste bidra till att näringslivet långsiktigt får en sådan sammansättning att det blir konkurrenskraftigt och ger jobb, anför motionärerna. De menar att näringspolitiska satsningar kan ge resultat på kort sikt, men att det generellt sett gäller att den politik som drivs för närvarande kommer att ge resultat först om fem-tio år. Vänsterpartiet anser att staten har ett övergripande ansvar för näringspolitiken och att det därför är av stor vikt att staten behåller ett strategiskt ägande i näringslivet. Inget land är så beroende av sina storföretag som Sverige, hävdar motionärerna och erinrar vidare om att de flesta svenska storföretagen är bildade kring sekelskiftet. Svenska företag har förlorat marknadsandelar på snabbväxande marknader, men vunnit på stagnerande marknader, sägs det. Sverige kan inte behålla sin höga levnadsstandard genom att konkurrera med låga löner, anför motionärerna. De menar att utvecklingsmöjligheterna i stället finns inom den kunskapsintensiva industrin, dvs. högteknologisk, FoU-intensiv industri. Den svenska basindustrin måste också utvecklas, vilket anges kunna ske genom såväl ökad förädlingsgrad som ökad produktdifferentiering. Om svensk ekonomi skall ha en framtid måste det således inom näringspolitiken ske en satsning på de kunskapsintensiva tillväxtbranscherna. Om Sverige hade haft samma genomsnittliga utveckling som inom OECD-området skulle det ha funnits ytterligare 110 000 jobb i dessa branscher, anförs det. Ökad sysselsättning beräknas främst ske i de små företagen, sägs det vidare i motionen. De flesta småföretag är i mycket stor utsträckning beroende av hemmamarknaden och dess utveckling, varför den låga inhemska efterfrågan har blivit ett stort hinder för dessa företags utveckling, anför motionärerna. De menar att många egenföretagare föredrar att fortsätta ensamma framför att anställa en medarbetare. För små företag som har anställda anges den hämmande faktorn ofta vara problem att finansiera produktionshöjande investeringar som i sin tur kan leda till nyanställningar. Den vanliga definitionen av småföretag är företag med högst 200 anställda, erinras det om. Vänsterpartiet anser dock att en sådan definition är felaktig. Gränsen för småföretag bör eventuellt sättas till 20 anställda, sägs det; då skulle 95 % av företagen definieras som småföretag. Beträffande företagsform bör beaktas att nästan alla nystartade företag är enskilda firmor och handelsbolag/kommanditbolag; stöd till nystartade företag bör alltså i större utsträckning riktas mot dessa företagsformer, anför motionärerna. Det höga ränteläget i Sverige är en av de viktigaste faktorerna som förhindrar utveckling av småföretagen, anförs det härutöver i motionen. Det erinras om att Vänsterpartiet kritiserade många inslag i den omorganisering av riskkapitalförsörjningen som beslutades under åren 1991(1994, framför allt sammankopplingen av löntagarfondernas avveckling med småföretagens riskkapitalförsörjning. Om den svenska ekonomin skall kunna återhämta sig måste det skapas stabiliserande finansiella institutioner, anser motionärerna. Att bestämma nivån på investeringarna och företagens tillväxt kan inte överlämnas till kapitalmarknaden, där det enda intresset är allt högre och allt snabbare avkastning. Sverige bör kunna lära av framgångsrika regioner i EU-länderna - Emilien i Italien och Baden-Württemberg i Tyskland - anförs det vidare i motionen. Nätverk och riskspridning har starkt bidragit till framgångarna i dessa regioner. En ny svensk modell för att återupprätta Sverige som ledande industrination kräver att många tänker om ( näringslivet, fackföreningsrörelsen och politikerna, anser motionärerna och hänvisar till att i Gnosjö med omnejd finns nätverk av ?Emilientyp? sedan länge etablerade. För att sprida denna anda krävs en näringspolitik som inte skyggar för att staten tar en aktiv roll i näringslivsutvecklingen, heter det i motionen. I motion 1996/97:N270 (mp) begärs uttalanden av riksdagen i följande fem avseenden: om att samhället i stort och näringslivet i synnerhet måste ställas om till hållbar utveckling (kretsloppsanpassning) som innebär avveckling av kärnkraft, övergång från olja, bensin och kol till biologisk industriråvara, biologiska transportsystem och ett kretsloppsbaserat jordbruk, om en yrkesklassificering med konsekvensbeskrivningar (gröna jobb), om att åtgärder som verkar för att ägandet behålls inom landet, regionen eller orten skapar ett engagemang som går längre än vinstmaximeringen och därför är av stabiliserande och sysselsättningsskapande art samt om att öka sysselsättningen genom stöd till småföretag. Vidare begärs en studie av de ekonomiska och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort utländskt ägande. Målsättningen måste vara att omvandla industriprocesserna och varuflödet till industriella kretslopp, anför motionärerna. Hushållningen med naturresurser måste förbättras, varor och material måste ingå i återanvändnings- och återvinningssystem och produktionsprocesserna måste fungera som slutna system. Motionärerna menar att potentialen för ökande sysselsättning finns inom sektorn gröna jobb och i de traditionellt mjuka sektorerna, dvs. inom vård, omsorg och utbildning. Miljöpartiet de gröna eftersträvar ett differentierat, spritt och decentraliserat ägande, bestående av såväl privata, kooperativa och kommunala som statliga företag. Multinationella företag tenderar att flytta produktionen till områden där arbetskraftskostnaden är lägst och där skatter, miljökrav och arbetslagstiftning också ger låga kostnader, hävdar motionärerna. Ett program inom arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1994/95 har enligt gjorda utvärderingar varit relativt framgångsrikt, sägs det. Det anförs att en liknande satsning under kommande budgetår skulle kunna bli ännu effektivare. En del av de i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) avsatta medlen på 1 miljard kronor skulle kunna användas för detta ändamål, anser motionärerna. De vill vidare att det skall göras en studie av de ekonomiska och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort utländskt ägande. Den föreslagna utredningen skall ha till syfte att skapa bättre förutsättningar för lokala investeringar. Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt, anförs det i motion 1996/97:N256 (kd). När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna, anser motionärerna. De hänvisar till att denna strävan efter tydlig ansvarsfördelning får stöd av de flesta nationalekonomer som anser att en stabil marknads-ekonomisk miljö är avgörande för att stimulera tillväxten. Insatser som främjar förutsättningarna för företagande och tillväxt kan bara åstadkommas genom ett ökat personligt ansvarstagande, positiva och stabila regler och en kraftfull tillväxtpolitik, bl.a. åtgärder avseende arbetsrätten och lönebildningen, sägs det. Attityden till företagande anses vidare vara helt avgörande. Det är viktigt att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än hittills, anför motionärerna; det är avgörande för Sveriges framtid att små företag kan utvecklas. Samhället måste därför aktivt verka för att skapa positiva attityder och ge kunskap om företagande. I regeringen bör en särskild småföretagarminister ingå för att tydliggöra vikten av ett ökat och väl fungerande småföretagande, menar motionärerna. I motionen begärs också förslag om åtgärder för att stimulera tjänstesektorn. Bedömare är i dag eniga om att framtidens arbeten i stor utsträckning kommer att finnas i tjänstesektorn, säger motionärerna. De konstaterar att ca 45 % av allt arbete i Sverige utförs i hemmen, och att detta totalt motsvarar ca 3,7 miljoner heltidsarbeten. Hushållstjänster är en sektor där den sedan årtionden förda politiken och skattesystemets utformning motverkat och hämmat ekonomisk tillväxt och därmed utvecklingen av välfärden, hävdar motionärerna. I syfte att möjliggöra för enskilda att köpa tjänster till hushållet och minska den omfattande förekomsten av s.k. svarta jobb vill de införa en modell för hushållstjänster som under tre år prövats i Danmark. Det danska systemet innebär att hushållet betalar 60 danska kronor (nyligen höjt till 80 danska kronor) per timme för att få de vanligaste hushållsgöromålen utförda. Staten tillskjuter 85 danska kronor per timme, men sägs trots detta göra en nettovinst på 24 danska kronor per timme. Målsättningen för en dylik modell i Sverige bör vara att alla hushåll skall ha råd att köpa tjänster avseende de mest förekommande sysslorna i hemmet, liksom privat barnomsorg och privat hälsovård, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter Utskottet behandlade frågan om näringspolitikens inriktning senast i december 1996 i betänkande 1996/97:NU1 om anslag inom utgiftsområde 24 Näringsliv (s. 48). I reservationer (v; mp) och i särskilda yttranden (m; c; fp; v; kd) redovisades respektive partis syn på näringspolitikens inriktning. Riksdagen följde utskottet. Riksdagen avslog vidare i december 1996 ett motionsyrkande (kd), liknande det här aktuella i motion 1996/97:N256 (kd), om inrättande av ett nytt anslag, Hushållstjänster, och anvisande av 300 miljoner kronor för ändamålet för år 1997 (bet. 1996/97:NU1). En särskild utredare, ekonomen Dan Andersson, tillkallades hösten 1996 med uppdrag att analysera den privata tjänsteproduktionens nuvarande och framtida roll i samhällsekonomin och förutsättningarna för dess utveckling (dir. 1996:69). Utredningen, som antagit namnet Tjänstebeskattningsutredningen, har i dagarna presenterat sitt betänkande Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17). Där föreslås bl.a. att arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna för egenföretagare skall avskaffas i tjänstebranscher som kan anses utgöra substitut till hemarbete och s.k. svart arbete. Förslaget omfattar följande branscher: bilserviceverkstäder, reparationsverkstäder för hushållsartiklar, restauranger, personalmatsalar, cateringföretag, landtransportföretag (endast persontransporter), städföretag (endast verksamhet riktad till privatkonsumenter) och andra serviceföretag. Vidare föreslås en höjd och permanentad skattereduktion för utgifter för reparationer, ombyggnader och tillbyggnader av småhus och bostadsrätter (ROT-avdrag), ändringar i föräldraförsäkringen och en särskild skattereduktion för pensionärer. Betänkandet skall nu remissbehandlas.
Statliga företag
Motionerna Ökat enskilt ägande av näringslivet - en plan för minskat offentligt ägande är rubriken på motion 1996/97:N206 (m). Där begärs en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet med vad som redovisas i motionen. Enligt motionärerna finns det inget självändamål med statligt ägande, som sägs binda skattemedel och förhindra andra angelägna verksamheter. Utgångspunkten borde vara att all verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i privat regi bör vara privatägd. Konkurrensutsatt verksamhet bör drivas i privat regi men även viss monopolverksamhet med indirekt konkurrens eller särskild monopolreglering kan i många fall bedrivas bättre i privat regi. Försäljningarna av de statliga företagen måste dock enligt motionärerna ske på ett ansvarsfullt sätt. Sålunda skall varje enskilt företag bli starkare och konkurrenskraftigare efter slutförd privatisering. Därför måste, sägs det, starka hänsyn tas till företagens intressen vid valet av bl.a. tidpunkt för försäljning, ägarstrukturen och metoden för genomförandet. Under förutsättning att vissa ändringar görs beträffande beskattningen av riskkapital bedömer motionärerna riskkapitalmarknaden sådan att det är möjligt att genomföra minskningar av det statliga ägandet med i storleksordningen 10 miljarder kronor per år. I motionen lämnas en utförlig redovisning över vilka privatiseringar som motionärerna anser bör genomföras. Vidare beskrivs hur försäljningarna av de olika bolagen och verksamheterna bör utföras. Redovisningen upptar följande bolag: - Inom Kommunikationsdepartementet: Telia AB, SAS Sverige AB, Statens Järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters flygplatser, AB Svensk Bilprovning samt vissa bolag inom Luftfartsverket. - Inom Finansdepartementet: Nordbanken AB, Stadshypotek AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Securum AB (inklusive Retriva AB), Vasakronan AB, V&S Vin & Sprit AB, AB Tipstjänst, Svenska Penninglotteriet AB och AB Industrikredit. - Inom Närings- och handelsdepartementet: Vattenfall AB, Luossavaara Kiirunavaara AB (LKAB), Assi Domän AB, Pharmacia & Upjohn Inc., Celsius AB, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB och SAQ Kontroll AB. - Inom Kulturdepartementet: Sveriges Radio och Sveriges Television samt TERACOM Svensk Rundradio AB. - Inom Socialdepartementet: Apoteksbolaget AB. I motion 1996/97:N256 (kd) anförs att det statliga ägandet av konkurrensutsatta företag bör minska i princip enligt det program (med 34 namngivna företag) som antogs av riksdagen år 1991. Utvecklingen mot ett minskat statligt ägande pågår runt om i hela Europa, påpekar motionärerna. De framhåller att det är företag som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet som är aktuella för försäljning. Monopolföretag kan inte säljas innan omstrukturering skett, sägs det. Enligt motionärerna bör allmänheten och de anställda i företagen vara viktiga målgrupper vid utförsäljningarna. Motivet för stat och kommun att äga och driva företag i den konkurrensutsatta sektorn bör vara något mer än ren vinstmaximering, anförs det i motion 1996/97:N270 (mp). Offentligt ägda företag bör enligt motionärerna vara ett föredöme när det gäller god etik i relationer till sina intressenter men också när det gäller miljö- och resursfrågor i vid bemärkelse. I motionen berörs två andra aspekter beträffande statens företagsägande. Den första gäller sammansättningen av styrelserna. De offentliga ägarna måste i större utsträckning än hittills bredda kompetensen i styrelsen; även ledamöter med erfarenheter utanför den offentliga sektorn bör ingå. Vidare borde stat och kommun finna former för att effektivt övervaka hur styrelserna sköter sina uppdrag. Den andra aspekten gäller taxesättningen hos de statliga monopolen. Motionärerna anser att staten bör inrätta demokratiskt valda taxekommissioner med uppgift att granska och fastställa priser och kostnader inom monopolverksamheterna.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen beslöt våren 1996 om att minskning av statens ägande ( med vissa angivna restriktioner ( skall kunna ske beträffande åtta angivna företag (prop. 1995/96:141, bet. NU26). De åtta företagen är följande: Assi Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnade år 1991 (prop. 1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB (numera inklusive Retriva AB) och Svenska Skogsplantor AB skall fortsätta att gälla. I en reservation (m, c, fp, kds) avstyrktes regeringens förslag och förordades i stället att de bemyndiganden om försäljning av statliga företag som riksdagen tidigare gett regeringen skulle kvarstå och dessutom kompletteras. I en annan reservation (v) stöddes utskottsmajoritetens ställningstagande med undantag i fråga om Assi Domän AB. I en tredje reservation (mp) tillstyrktes regeringens förslag, under förutsättning att det fastställdes en policy för statliga företag. Privatisering av följande företag förordades vidare i reservationer: TERACOM Svensk Rundradio AB (m); Telia AB, Svensk Interkontinental Lufttrafik AB och Vasakronan AB (m, fp, kds); Arlanda flygplats (m, fp); TV 2 och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (m).
Avreglering
Motionerna Riksdagen bör besluta om att en statlig avregleringsdelegation skall inrättas, anförs det i motion 1996/97:N269 (m). Vidare bör riksdagen hos regeringen begära förslag till inställd uppgiftsskyldighet under två år. Oförståelsen och ointresset för företagaren som person och småföretagandet som företeelse har gjort att Socialdemokraterna genom åren vidtagit den ena åtgärden efter den andra utan att inse effekterna på företagens och företagarnas vardagsvillkor, hävdar motionärerna. De anser att ett visst uppgiftslämnande är en nödvändig förutsättning för att rättssamhället skall fungera, men att de omfattande uppgiftskrav som företagarna för närvarande möter inte kan försvaras. Staten måste med kraft verka för avregleringar, anför motionärerna och föreslår därför att en statlig avregleringsdelegation skall inrättas. En princip bör därvid vara att varje företagsregel skall omprövas vart fjärde år. Under två år bör vidare, med vissa oundgängliga undantag, all statistisk uppgiftsskyldighet för företag ställas in. Under denna tid bör en kritisk prövning göras av hela det regelkomplex som uppgiftslämnandet baserar sig på, varvid erfarenheterna av den inställda uppgiftsskyldigheten bör tas till vara, sägs det i motionen. I motion 1996/97:N212 (m, fp, kd) begärs ett riksdagsuttalande om behovet av stabila spelregler och förenklingar av regelverken för småföretagare. Småföretagare behöver stabila spelregler för att känna trygghet i företagandet, anför motionärerna. För att underlätta och stimulera till nyföretagande krävs även förenklingar av regelverken. Det måste generellt bli enklare att starta företag, anser motionärerna och föreslår att det skall räcka med en anmälan på en enkel blankett. Det behövs en fortlöpande utmönstring av föråldrade eller av andra skäl uttjänta regelverk, anförs det i motion 1996/97:N258 (m). Sverige behöver ett bättre tillväxtklimat, anför motionären, som anser att regelverken ibland utgör ett hinder. Lika viktigt som att stifta nya lagar i takt med samhällets förändringar är det att mönstra ut föråldrade, överspelade eller annars uttjänta lagar, förordningar och bestämmelser, sägs det. Därför föreslås att en avregleringsdelegation skall inrättas som ett ekonomiskt/juridiskt expertorgan åt regeringen men med årlig rapporteringsskyldighet direkt till riksdagen. Delegationens uppgift föreslås vara bl.a. att fortlöpande och systematiskt inventera regelverk och författningssamlingar samt att ge regeringen förslag och råd rörande lagar eller förordningar som bör upphävas. Många företag, särskilt småföretagen, har i dag problem med att överblicka den omfattande regelmassa de omgärdas av, anförs det i motion 1996/97: N252 (c). Det är viktigt att reglerna för företagsamhet är stringenta och över- blickbara, anser motionärerna och föreslår att regering och riksdag skall tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör småföretagen föregås av konsekvensanalyser. Sådana analyser kan utföras av ett organ som är fristående från regering och riksdag, sägs det. Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av förenkling av regelmassan för företagare, anförs det i motion 1996/97:L212 (fp). Ett av de stora hindren som identifierats för ökad konkurrenskraft är den omfattande och ökande regelmassan, sägs det. Omfattningen av företagsregler har, enligt motionären, uppskattats till 20 000 sidor. Behovet av regelförenklingar och avregleringar framgår av en tysk studie, enligt vilken den relativa kostnaden för administrativa bördor per anställd är 20 gånger större i ett litet företag än i ett stort, säger motionären. Han hänvisar också till en annan rapport, The UNICE Regulatory Report, där företag från 14 europeiska länder deltagit. Av rapporten framgår att regleringar är ett stort hinder för de svenska företagens möjligheter att förbättra sin konkurrenskraft. De lagstiftningsområden som anses ha mest negativa effekter på företagens konkurrenskraft är i nämnd ordning skattelagar, arbetsrättslagar och miljölagar. Det behövs åtgärder för att förenkla regler, öka service och rådgivning samt minska skatter för nyföretagare, anförs det i motion 1996/97:N270 (mp). En företagsstart är ofta förenad med så knappa eller ojämnt fördelade inkomster att man inte ens klarar att betala den kalkylmässigt beräknade preliminärskatten, hävdar motionärerna. Korrespondens med myndigheter, upprättande av deklarationer, sökande av tillstånd och andra administrativa åtgärder upplevs av många nyföretagare som en oöverstiglig barriär. Motionärerna anser dels att en översyn av regelsystemen i sig bör göras i syfte att så långt som möjligt förenkla dem för nyföretagare, dels att ALMI Företagspartner AB bör ge alla nyföretagare under de första åren en utökad gratis service. De föreslagna regelförenklingarna, den ökade servicen och eventuell skattereduktion under företagarens startfas bör utredas och beslutas under det kommande budgetåret med verkställighet år 1998, anför motionärerna. Den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra mandatperioden bör slutföra sitt arbete, anförs det i motionerna 1996/97:Fi214 (kd) och 1996/97:N256 (kd). Många företagare, framför allt de mindre, upplever sig ofta kämpa mot en kompakt byråkrati, hävdar motionärerna. De anser att en samordning av de olika statliga verksamheterna som handhar företagarfrågor bör ske samtidigt som en kontinuerlig omprövning av regleringar, uppgiftsinhämtande och bestämmelser genomförs. Målsättningen bör därvid vara att det endast skall finnas en instans att vända sig till när en person vill starta ett företag. Varje departement bör vid lagstiftningsärenden undersöka vilken effekt den aktuella lagen kommer att få för företagandet, föreslår motionärerna vidare. Många av de lagar, förordningar, avtal och andra regler som styr näringslivet och arbetsmarknaden är anpassade till de stora och multinationella företagen, sägs det. Den skillnad som finns mellan stora och små företag måste avspeglas även i regelverken, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter Inom Regeringskansliet har arbetet med regelreformering pågått under lång tid inom ramen för ett program för god regelkvalitet och med en särskild checklista för regelskrivare. Regeringen har vidare utfärdat anvisningar för myndigheterna att inom ramen för budgetprocessen göra konsekvensanalyser av sina egna regler. Vid årsskiftet 1994/95 infördes i Regeringskansliet en särskild ordning för systematisk genomgång av företagsregler. De regler som berörs är sådana som mer påtagligt påverkar antingen företagens beteenden på marknaden respektive vilja att driva näring eller på annat sätt påverkar själva betingelserna för företagandet. Granskningen syftar till att förenkla, förändra eller ta bort regler eller ersätta dem med andra styrmedel i de fall reglerna orsakar för höga kostnader eller andra problem, t.ex. minskad effektivitet på marknaden. I arbetet ingår även att granska reglers kostnadseffektivitet och att uppmärksamma om de med tiden blivit felaktiga, onödiga, föråldrade, kostnadsdrivande, ineffektiva eller icke ändamålsenliga ( exempelvis därför att marknadssituationen har förändrats sedan de skrevs. I detta arbete skall beaktas att det inte får ske försämringar av skyddet för viktiga intressen såsom liv och hälsa, arbetar- och konsumentskydd samt miljön. Varje departement ansvarar för arbetet på sitt område, och Närings- och handelsdepartementet har en samordningsfunktion. Förteckningar över företagsregler på olika nivåer ( lagar, förordningar, myndighetsföreskrifter och allmänna råd ( har upprättats departementsvis. Urval har gjorts av områden som granskas särskilt. En referensgrupp har bildats med bl.a. företrädare för näringslivsorganisationer för att effektivisera flödet av information från marknaden om enskilda regelsystems effekter. Som arbetsverktyg i det rullande systemet för regelgranskning har utarbetats ett antal checklistor och analysinstrument. Genom dessa hjälpmedel noteras bl.a. kostnadsställen och kostnadsslag som har samband med vissa offentliga regleringar och som anger var och hur marknadsmekanismerna och konkurrensförhållandena kan skadas genom en viss reglering eller utformningen av denna. Ett väsentligt inslag i systemet är effektivare konsekvensanalyser och utvärdering av regler. Programmet är särskilt inriktat på de små och medelstora företagens situation. Systemet med metodisk granskning av företagsregler kom till på förslag av den tidigare avregleringsdelegationen, som därmed ansågs ha slutfört sitt arbete. Regeringen har inom EU verkat för en liknande ordning avseende regelreformering. Sverige har också aktivt deltagit i det senaste kommissionsinitiativet på regelförenklingens område, det s.k. SLIM-projektet. De första resultaten från detta arbete kom i slutet av år 1995. Regeringen anser att systemet med en mindre arbetsgrupp för varje utvalt regelområde är framgångsrik och har förordat att arbetet inom EU fortsätter i denna projektform. Regeringen tillsatte hösten 1996 en delegation ( Småföretagsdelegationen (N 1996:4) - med uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Enligt direktiven (dir. 1996:70) ingår i delegationens uppgifter bl.a. att komplettera det arbete som pågår inom Regeringskansliet med avreglering och regelreformering samt att uppmärksamma skillnader i konkurrensförutsättningar mellan små och stora företag och söka lösningar för att reducera dessa skillnader. Delegationens arbete skall baseras på en bred och åtgärdsinriktad dialog med näringslivets organisationer, fackliga organisationer, statliga myndigheter och kommuner samt inledas med en kartläggning av förekommande typer av mer betydande problem för småföretagen. Erfarenheter skall samlas in direkt från de lokala och regionala nivåerna för att komplettera den information som kommer från central nivå. Det är viktigt att delegationen också följer EG:s projekt med liknande syften samt övrigt internationellt arbete av denna karaktär, sägs det. På basis av det insamlade underlagsmaterialet skall delegationen utforma och aktualisera förslag till konkreta åtgärder för att reducera hinder m.m. för företagsetableringar och tillväxt. Det ingår även i delegationens uppgifter att lämna konkreta förslag till hur information om bl.a. regelverk och stödsystem kan spridas till de små företagen.
Företagsstöd
Motionerna Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om möjligheterna att kvitta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter, anförs det i motion 1996/97:N244 (kd, m). Sveriges långsiktiga konkurrenskraft försvagas av snedvridande företagsstöd, framhåller motionärerna. De menar att en växling av företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter skulle öka sysselsättningen och bidra till att konkurrens sker på lika villkor. Den kommitté som tillsattes år 1995 med uppgift att se över de statliga företagsstöden gjorde en bristfällig analys av möjligheterna att kvitta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter, anser motionärerna och hävdar att en grundlig genomgång av företagsstöden visar att besparingar är möjliga. Dessa besparingar skulle ge utrymme för sänkta arbetsgivaravgifter som i motsats till företagsstöd gynnar alla företag. En ny parlamentarisk utredning borde tillsättas med uppdrag att analysera företagsstödens konkurrenseffekter samt belysa i vilken mån sänkta arbetsgivaravgifter är ett bättre alternativ. Riksdagen bör göra ett uttalande om företagsstöden, föreslås det i motion 1996/97:N256 (kd). Företagsstöden är dåligt beskrivna och redovisade i Sverige, anför motionärerna, som kritiserar resultatet av Företagsstödsutredningens arbete. Målet för en förnyad översyn, menar motionärerna, bör vara sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, t.ex. arbetsgivaravgifter, varvid en rättvisare konkurrens bör eftersträvas.
Vissa kompletterande uppgifter Företagsstödsutredningen lade i april 1996 fram sitt betänkande Kompetens och kapital (SOU 1996:69). Utredningen behandlade det statliga företagsstödet inom näringspolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Enligt utredningens beräkning uppgick detta stöd under budgetåret 1994/95 till ca 6,1 miljarder kronor, varav 3,9 miljarder kronor avsåg stöd inom arbetsmarknadspolitikens område, 1,7 miljarder kronor stöd inom regionalpolitiken och 0,5 miljarder kronor stöd inom näringspolitiken. Enligt den avgränsning av begreppet företagsstöd som utredningen gjort ingår inte följande delar i företagsstödet: bankstödet, jordbruksstödet, räntebidrag till bostadsbyggande, utdelning av aktierna i riskkapitalbolagen Atle AB och Investment AB Bure, praktik för arbetslösa, presstöd, kulturstöd till företag och stöd från vissa forskningsstiftelser. Utredningens uppfattning var att det näringspolitiska stödet är av begränsad omfattning och har en adekvat inriktning. Utredningen lade fram förslag på följande områden: åtgärder för att åstadkomma ett bättre företagsklimat samt fler och aktivare entreprenörer, åtgärder för att förstärka information, rådgivning och kompetensutveckling, åtgärder för att förbättra finansieringsmöjligheterna, åtgärder för att effektivisera regionalpolitiken och åtgärder för att främja kvinnors företagande. Utredningens betänkande beaktades delvis i beredningen av sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) sommaren 1996.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
Motionerna Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs åtgärder för att nyindustrialisera Sverige, anförs det i motion 1996/97:N202 (s). Att processen från uppfinning till att konsumenterna köper en produkt fungerar optimalt är väsentligt för att det skall kunna skapas nya jobb i Sverige, menar motionärerna. I denna process anses den svagaste delen vara möjligheten att erhålla riskkapital i samband med serieproduktion och marknadsintroduktion. Det bör övervägas om innovationskunskap kan ingå som ett ämne i gymnasieskolan, anser motionärerna. Med hänsyn till frågans komplexitet och nationella intresse föreslår de att processen från idé till konsument skall belysas i sin helhet utifrån målsättningen att nyindustrialisera Sverige, genom att varje möjlighet till exploatering av svenska och utländska uppfinningar tillvaratas optimalt. Det finns administrativa problem för uppfinnare och innovatörer som bör undanröjas, anförs det i motion 1996/97:N227 (s). Motionärerna anser att det för det första bör vara möjligt att få till stånd fasta och låga priser för nyhetsgranskningar, patentansökningar och mönsterskyddsansökningar. För det andra bör genom engagemang från statens sida ekonomiskt och juridiskt stöd ges för att hjälpa uppfinnaren i patentintrångsmål. För det tredje bör ett sy-stem och stöd för ?mäkleriarbetet? mellan uppfinnare och exploatörer skapas, anförs det. Riksdagen bör göra ett uttalande om stöd till innovatörer, anförs det i motion 1996/97:N240 (s). Många små innovatörer behöver ett ökat stöd till skydd för sina idéer, anser motionärerna. Det skulle kunna åstadkommas genom ett system där en opartisk instans kan bisitta idégivaren i de förhandlingar där innovatören anser sig behöva skydd. Förhandlingarna skulle protokollföras av den opartiska instansen; dessa protokoll kan senare vid eventuella tvister åberopas och möjligen hjälpa till att bilägga tvisterna. Väsentligt för de små innovatörerna är att kostnaderna som är förknippade med en opartisk bisittare i förhandlingar inte blir oöverstigliga, anför motionärerna. I motion 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd) begärs ett riksdagsuttalande om vikten av ett gott innovationsklimat. De låsningar som existerar för att den innovativa förmågan i Sverige skall kunna utvecklas utgörs inte främst av hinder i de fria företagen, utan består i att det offentliga såväl i sin egen produktion av tjänster som i sin skatte-, utgifts- och regleringsverksamhet byggts för andra förutsättningar än de som tillhör framtiden, anför motionärerna. I stället bör man sträva efter att i alla delar av politiken skapa villkor för ett innovativt klimat för företagandet och befolkningen. En sådan klimatförändring måste bli målet för den reformpolitik som bör bedrivas inom olika politikområden, anser motionärerna och föreslår att detta mål skall föras in i alla utredningsdirektiv och i övrigt prägla arbetet på alla nivåer i syfte att skapa bättre förutsättningar för företagandet. Riksdagen bör göra ett uttalande om att "uppfinnande" skall prövas som ett instrument för att skapa nya arbetstillfällen, anförs det i motion 1996/97: N205 (m). Innovatörer och uppfinnare är en stor tillgång för Sverige, konstaterar motionärerna och pekar på att Svenska Uppfinnareföreningen (SUF) har angett olika åtgärder för att stimulera innovativ verksamhet. Bland dessa finns en överföring av medel från arbetsmarknadssektorn till utvecklingssektorn. SUF har genom sin rådgivarverksamhet under den senaste treårsperioden medverkat till att skapa ca 500 nya arbetstillfällen, bl.a. på orter i glesbygder, anför motionärerna vidare. Om den industriella förnyelsen skall fortskrida är det av avgörande betydelse att få fram nya idéer och uppfinningar samt att få i gång innovationsprocessen, anförs det i motion 1996/97:N252 (c). Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala att de innovationsbefrämjande åtgärderna skall ha följande inriktning: bidra till förnyelse och tillväxt genom att vårda och utveckla kreativiteten hos uppfinnarna genom rådgivning och utbildning samt personlig service i olika nätverk, stimulera en mångfald av idéer och uppfinningar som är en förutsättning för att så många bärkraftiga nya projekt som möjligt skall formuleras, vilket kan ske bl.a. genom professionell rådgivning, bidra till att fler idéer kommer fram till marknaden genom aktiv rådgivning och utveckling av entreprenörskap samt samverka med andra nationella och internationella organisationer för att öka kunskapen om uppfinnandets betingelser och därigenom effektivisera innovationsarbetet. Det krävs ett bättre klimat för uppfinnare och innovatörer, anförs det i motion 1996/97:N209 (c). Innovationer som leder till nya produkter och processer i befintliga eller nystartade företag är en viktig drivkraft för tillväxt och förnyelse av svenskt näringsliv, säger motionärerna. De föreslår att regeringen skall utreda och återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder på följande områden: - Införande av en ny patentintrångsförsäkring; det anges som viktigt att denna fråga får sin lösning. - Ökat stöd till uppfinnare med idéer. Ytterligare resurser erfordras för att ett antal uppfinnarcentrum, som kan tillhandahålla rådgivning och viss finansiering, skall kunna etableras. Stödet till SUF:s rådgivarverksamhet borde förbättras. - Åtgärder för uppfinnare med inkomster från uppfinningar. Skatten på royalty från uppfinningar borde minskas och möjligheter för uppfinnare att få periodisera inkomster över tiden, typ skogskontomodell, borde skapas.
Vissa kompletterande uppgifter Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom näringspolitiken av följande aktörer: Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), ALMI-bolagen, produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum. Av tablån på nästa sida framgår vissa uppgifter om dessa organisationer (källa: Företagsstödsutredningens betänkande SOU 1996:69).
----------------------------------------------------------------------- |Organisation|NUTEK |ALMI |Produktråd |Industri- |Innovations-| | | | | |fonden |centrum | ----------------------------------------------------------------------- |Utvecklings-|Mycket |Tidig |Mycket |Tidig |Mycket | |fas |tidig | |tidig | |tidig | ----------------------------------------------------------------------- |Målgrupp |Nya och |Tillväxtföre-|Enskild |Större |Kommersiali-| | |befintliga |tag och |person, |indu- |serbara | | |teknik- |nya |enkel |striella |innovationsprojekt | | |baserade |företag |produkt- |projekt | | | |företag | |utveckling | | | ----------------------------------------------------------------------- |Typ av |Villkorslån,|Lån, |Bidrag |Villkorslån,|Villkorslån,| |stöd |royalty, |garantier,| |royalty/utv.-|bidrag | | |projektgaranti|utvecklingskapital| |kap., | | | | | | |garan- | | | | | | |tier, | | | | | | |ägarkap. | | ----------------------------------------------------------------------- |Avkastnings-|Årligt |Kapitalet |Inget |Kapitalet |Kapitalet,| |krav |anslag |nominellt |avkast- |nominellt |500 mkr, | | | |intakt |ningskrav |intakt |får | | | | | | |förbrukas | | | | | | |på 10 år | ----------------------------------------------------------------------- |Stödbelopp|150 000 kr |Max 1 mkr |Max 70 000 |Över 1 mkr |Max 400 000| | |- 2 mkr | |kr | |kr | ----------------------------------------------------------------------- |Geografisk|Nationell |Regional |Regional |Nationell |Nationell | |inriktning| | | | | | ----------------------------------------------------------------------- |Juridisk |Myndighet |Bolag, |Adm. av |Statlig |Privat | |form | |del-vis |ALMI |stiftelse |stiftelse | | | |statsägt | | | | -----------------------------------------------------------------------
NUTEK skall enligt regleringsbrevet rikta särskild uppmärksamhet mot teknikbaserade små och medelstora företag i tidiga utvecklingsfaser, vilka har möjlighet till snabb tillväxt och internationalisering samt mot innovationer som kan bilda grund för företagsetableringar. Dessa företagsgrupper bör ha god tillgång till rådgivning och finansiering, sägs det. Inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling har en särskild anslagspost (2) för innovationsfrämjande åtgärder tagits upp med 28 miljoner kronor. Denna anslagspost får täcka bidrag till s.k. teknopoler för rådgivning m.m. åt teknikbaserade företag, bidrag till Svenska Uppfinnareföreningen (SUF), bidrag till verksamhet vid regionala s.k. produktråd för bl.a. bedömning av tekniska idéer och rådgivning till enskilda innovatörer och företag samt s.k. såddfinansiering i enlighet med förordningen (1995:1254) om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet. SUF får, förutom från NUTEK, även bidrag från Innovationscentrum till sin rådgivningsverksamhet. Under år 1996 fick SUF totalt 9 miljoner kronor i sådant bidrag. Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen anvisat 5 miljoner kronor till Ljusåret 1997, vilket är ett samverkansprojekt mellan regeringen och ett fyrtiotal organisationer. Syftet är att stimulera och understödja processer som är av betydelse för ekonomins långsiktiga förnyelsekraft och utvecklingstakt genom att påverka attityder, belysa sambandet mellan innovationer, tillväxt och välfärd samt utmana individer, företag och organisationer att själva ta initiativ till förbättringar. Kostnaderna för Ljusåret har beräknats till ca 80 miljoner kronor, varav ca 40 miljoner kronor är fasta kostnader som Närings- och handelsdepartementet avses svara för. Regeringen fattade vidare hösten 1996 beslut - inom ramen för småföretagsprogrammet - om ett uppdrag till NUTEK att utforma ett program för samverkan mellan mindre högskolor och näringsliv. Aktiviteterna skall avse samverkan med små och medelstora företag under en treårsperiod i syfte att stärka företagens konkurrenskraft genom höjd kunskapsnivå och har kostnadsberäknats till 60 miljoner kronor. Regeringen gav också NUTEK i uppdrag att under en treårsperiod genomföra ett vidgat program för tekniköverföring till små och medelstora företag via industriforskningsinstituten. För genomförandet av detta pilotprojekt har 20 miljoner kronor beräknats. Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) fattade i slutet av år 1996 beslut om att utvidga ett befintligt program för kunskapsöverföring mellan näringsliv och högskola med totalt 80 miljoner kronor, vilket möjliggör finansiering av de båda nyssnämna projekten. Det kan i detta sammanhang också noteras att riksdagen våren 1995 beslöt om ett engångsvis anslag på 50 miljoner kronor för uppbyggnad av ett nätverk för tekniköverföring till små och medelstora företag (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18; prop. 1994/95:150, bet. FiU20). I januari 1997 fattade regeringen också beslut om att, inom ramen för småföretagsprogrammet, avsätta 180 miljoner kronor under en treårsperiod för att utveckla industriella utvecklingscentrum (IUC) på nio orter i Sverige. Dessa orter är Malmö, Olofström, Gnosjö, Mariestad, Finspång, Arvika, Borlänge, Sandviken och Skellefteå. Kommuner, landsting, länsstyrelser och EU:s strukturfonder väntas bidra med ytterligare 40 miljoner kronor. Syftet med IUC är att stimulera utveckling och nya jobb i små och medelstora företag. Verksamheten skall bedrivas inom framför allt följande tre områden: uppsökande verksamhet, produktutveckling och förstudier för avknoppning. Regeringen meddelade vidare i sysselsättningspropositionen sin avsikt att fatta nödvändiga beslut för att genomföra en patentintrångsförsäkring, byggd på kommersiella grunder. Bakgrunden angavs vara att svenska patentinnehavare för närvarande inte kan försäkra sig mot patentintrång. Avsikten är att en försäkring skall vara en övergångslösning fram till det att en planerad europeisk försäkring i EU-kommissionens regi kan komma till stånd. NUTEK fick hösten 1996 regeringens uppdrag att ta fram ett underlag som skall innehålla förutsättningar för samt förslag till utformning av en patentintrångsförsäkring. Verket avlämnade i januari 1997 rapporten Rättsskyddsförsäkring för patent (R 1997:4) till regeringen. I rapporten föreslås sammanfattningsvis att regeringen skall ta de initiativ som krävs för att få till stånd en svensk försäkringslösning med expansionsmöjligheter till nordisk och europeisk nivå. Vidare föreslås att regeringen skall vidta åtgärder i syfte att komma till rätta med patentprocessens problem samt ta initiativ till en särskild utredning om en försäkringslösning för varumärken. Beträffande en svensk försäkringslösning föreslås dels att regeringen skall utse en förhandlingsman med uppgift att förhandla med potentiella intressenter i ett nytt patentförsäkringsbolag, dels att staten genom bidrag eller villkorslån skall finansiera vissa etablerings- och initialkostnader om 4 miljoner kronor. Härutöver föreslår NUTEK att regeringen skall verka för att erforderligt grundkapital om ca 20 miljoner kronor kan säkerställas samt engagera sig i och stimulera andra aktörer till informationsaktiviteter rörande en försäkringslösning. Rapporten bereds nu inom Närings- och handelsdepartementet. Inom ramen för småföretagsprogrammet gav regeringen hösten 1996 i uppdrag åt landshövdingarna i samtliga län att samla alla berörda parter för att utifrån lokala och regionala förutsättningar utarbeta och genomföra åtgärder som främjar småföretagsutveckling, däribland kooperativt företagande, tillväxt och sysselsättning. Åtgärderna skall utarbetas ur ett jämställdhetsperspektiv. Företrädare för småföretag, fackliga organisationer, kommuner, landsting, lokala utvecklingsgrupper, ALMI, lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU), statliga myndigheter, folkrörelser och andra aktörer som kan bidra till goda utvecklingsbetingelser för småföretagen skall, enligt uppdraget, erbjudas att delta i samarbetet. Rapporter om planerade åtgärder och förslag om eventuella regelförändringar har inlämnats till Närings- och handelsdepartementet. Beslut har nyligen fattats om fördelning av medel på de olika länen. Det arbete som landshövdingarna ansvarar för kan förväntas vara av relevans beträffande flera områden som behandlas i det här aktuella betänkandet.
Kvinnors företagande
Motionerna Riksdagen bör göra uttalanden om att riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör rikta sin verksamhet till tjänsteproducerande företag, om att personer med erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i riskkapitalbolagen samt om det offentliga stödet till olika företagsformer, anförs det i motion 1996/97:N212 (m, fp, kd). Det finns gott om riskkapital hos investmentbolag och fonder, men det finns en benägenhet att satsa på traditionella verksamheter, framför allt i tillverkningsindustrin, anser motionärerna. De menar att kvinnor ofta har svårt att få respons för nya och annorlunda affärsidéer. Motionärerna anför att riskkapitalbolagen i ökad utsträckning bör inriktas på de nya företagstyper som startas och föreslår att en del av det befintliga riskkapitalet speciellt bör riktas till tjänsteproducerande företag inom nya verksamheter. I riskkapitalbolagen bör personer som har erfarenhet av ensam- eller småföretagande ingå, gärna kvinnor, säger motionärerna vidare. Kvinnor väljer ofta att starta företag som enskild näringsverksamhet eller i kooperativ form, och om dessa företagsformer negligeras i näringspolitiken snedvrids bilden av företagandet, anför motionärerna. De anser att stödet från samhället skall vara neutralt till olika företagsformer och ha lånesystem som inte missgynnar någon företagsform. Det behövs en ökad satsning på kvinnors företagande, anförs det i motion 1996/97:N252 (c). Av de företag som startades år 1995 ägdes endast 23 % av kvinnor, sägs det. Den traditionella näringspolitiken har varit ensidigt inriktad på mäns företagande och de branscher inom vilka män traditionellt startar och driver företag, anser motionärerna. Därför borde ett tioårigt program som innehåller rådgivning, utbildning och finansiering för kvinnors företagande utarbetas. De kvinnliga resurscentrum som Centerpartiet tagit initiativ till bör etableras och permanentas i varje län, heter det vidare. Två andra åtgärder som anses ha stor betydelse för kvinnors företagande är kvittningsrätten och de s.k. kvinnolånen. Det är viktigt att de särskilda lånen till kvinnors företagande, som infördes av den borgerliga regeringen år 1994, kan bevaras och utvecklas, anförs det i motion 1996/97:A432 (c). Efterfrågan på dessa lån har varit stor, säger motionärerna. De erinrar om att åtgärder för att underlätta för kvinnor att starta egen verksamhet är ett viktigt led i Centerpartiets strävan att skapa ökad sysselsättning. I motion 1996/97:A807 (c) begärs det riksdagsuttalanden i sex avseenden - om att det bör finnas kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun, om att hälften av småföretagarstödet bör gå till kvinnors företagande, om att det behövs en översyn av reglerna för anlitande av tjänster, om att det behövs alternativa banker och finansiering, om att företagsgarantier bör införas samt om att det behövs särskild forskning kring kvinnors företagande. Tjänstesektorn kommer att växa, säger motionärerna och hänvisar till att bland offentliganställda har många valt att starta egen verksamhet. Det krävs rådgivning till dem som står i begrepp att starta eget, anser motionärerna. När det gäller finansiering behövs det ett kvinnoperspektiv, där det småskaliga projektet kan uppfattas som en styrka, heter det vidare. Som ett komplement till nuvarande banker kan det behövas en särskild kvinnobank, och NUTEK måste fortsätta att utveckla ett sådant alternativ, hävdar motionärerna. Det erfordras även andra former av stöd till kvinnors företagande, t.ex. företagsgarantier. Uppdraget till landshövdingarna måste bl.a. resultera i att halva småföretagarstödet riktas till kvinnliga företagare, anför motionärerna. De menar vidare att kunskapen kring kvinnors företagande måste öka genom systematisk forskning. Det anses också behövas en könsindelad statistik kring företagandet. Det fordras en kvinnobank eller en särskild nätverkskredit för kvinnors företagande, anförs det i motion 1996/97:N208 (mp). Vidare bör riksdagen hos regeringen begära att medel som möjliggör en sådan bank eller en sådan nätverkskredit ställs till förfogande. På Lofoten i Norge startades år 1992 en nätverkskredit - en kvinnobank - för arbetslösa kvinnor, påpekas det. Denna är uppbyggd så att fem arbetslösa kvinnor får 200 000 kr vardera av staten, och varje person kan låna ytterligare 50 000 kr. Gruppen står solidariskt ansvarig för lånet. På Lofoten har därigenom 15 företagsetableringar kommit till stånd. Det framhålls att en kvinnobank skulle bidra till mångfalden av banker. I Sverige finns en vilande företagsbank i Norrbotten (NORA), erinrar motionärerna om. Vidare pågår för närvarande en förstudie avseende en kvinnobank som Kvinnoforum svarar för. Enligt motionärerna krävs nu endast att regeringen genom regelverk och anslag möjliggör starten av en kvinnobank eller nätverkskredit. Riksdagen bör uttala sig för ett mentorsprogram för kvinnliga företagare, anförs det i motion 1996/97:N256 (kd). Det kvinnliga företagandet har en stor potential och bör uppmuntras och stödjas, menar motionärerna och hänvisar till att mentorskap för kvinnor har visat sig fungera som uppmuntran i chefsrollen. Projekt av detta slag bör därför inrättas även för kvinnliga företagare. Efterfrågan på de särskilda lånen för kvinnliga företagare har varit mycket stor, erinrar motionärerna om, liksom om att det finns speciella företagsutbildningar för kvinnor. Då kvinnor ofta startar sitt företag vid sidan om en anställning är kvittningsrätten extra betydelsefull för kvinnor, anför motionärerna avslutningsvis.
Vissa kompletterande uppgifter NUTEK skall enligt regleringsbrevet inom ramen för programmet Företagsutveckling lägga särskild vikt vid möjligheterna att öka antalet kvinnliga företagare och stimulera vidareutvecklingen av företag med kvinnliga ägare och ledare. I regleringsbrevet anges vidare under programmet Regional utjämning och utveckling att NUTEK skall sträva efter att de regionala utvecklingsinsatserna kommer kvinnor och män till del i lika hög grad. Beträffande affärsrådgivarprojektet, som berörs i motion 1996/97:A807 (c), gäller att NUTEK har fått i uppdrag att fortsätta med det ( dock täcker projektet inte hela landet. NUTEK följer vidare utvecklingen av nätverkskredit, som berörs i motion 1996/97:N208 (mp). ALMI, som ansvarar för lån till kvinnors företagande, har våren 1996 av regeringen i särskilda s.k. ägardirektiv anmodats att avsätta en ram för dessa lån på totalt lägst 400 miljoner kronor. Lånen ges till alla slags företagsformer, dvs. även kooperativa företag. Flertalet ALMI-bolag har en särskilt utbildad handledare som arbetar med att koppla ihop kvinnliga företagare med erfarna mentorer. Beträffande synpunkten i motion 1996/97:N212 (m, fp, kd) om ökad kvinnorepresentation kan noteras att Statsrådsberedningen i en skrivelse till samtliga statssekreterare våren 1995 uppmanade departementen att intensifiera sina ansträngningar att öka andelen kvinnor i de statliga styrelserna och kommittéerna. Småföretagsdelegationen har, som tidigare redovisats, i uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Detta gäller självfallet även kvinnors företagande. När det gäller yrkandet i motion 1996/97:A807 (c) om forskning kring kvinnors företagande kan noteras att NUTEK i maj 1996 till Närings- och handelsdepartementet överlämnade ett förslag till forskningsprogram om kvinnors företagande (R 1996:32). I programmet avses följande sex projekt ingå: Företagande som strategi att undkomma marginalisering, Kooperation och franchising som kvinnliga organisationsformer, Omvandling av offentlig sektor och kvinnors förflyttning, Familjeföretagandet som fenomen, Service och handel som tillväxtgenerator samt Samspelet mellan kvinnors och mäns företagande. Forskningsprogrammet är kostnadsberäknat till 4 miljoner kronor per år i fyra år. Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning tilldelades i maj 1996 14 miljoner kronor av Närings- och handelsdepartementet för ett flerårigt forskningsprogram på området små och medelstora företag. Inom ramen för detta program fattade stiftelsen i december 1996 beslut om att 2 miljoner kronor skulle avsättas för det nyssnämnda forskningsprogrammet om kvinnors företagande under det första året. Detta innebär alltså att forskningsprogrammet saknar finansiering för totalt 14 miljoner kronor av kostnaderna.
Invandrares företagande
Motionerna För att aktivt åtgärda problemen kring arbetslösheten och bidragsberoendet bland invandrare krävs många olika nya idéer, initiativ och åtgärder som kan leda till jobb, anförs det i motion 1996/97:Sf613 (s). För det första anses det behövas särskilda stödformer för invandrare som vill starta företag; kunskap eller adekvat rådgivning ses som en viktig förutsättning för invandrarnas företagande. Enligt motionärerna krävs det kraftfulla insatser för att utveckla invandrarföretagandet och aktivt motarbeta de hinder sådana företag möter. Konsultverksamhet som har till uppgift att stödja och utveckla invandrarägda företag bör för det andra främjas, menar motionärerna. En sådan verksamhet avses hjälpa invandrarföretagen med administration, marknadsföring, juridik, revision, ekonomisk styrning, affärsutveckling och kontakter med myndigheter och kreditgivare. Regeringen bör för det tredje överväga möjligheten att på prov, i t.ex. tre kommuner där det finns många invandrare, bygga upp ett mångkulturellt företagsutvecklingsinstitut. Erfarenheter från Förenta staterna, Kanada och Australien borde därvid inhämtas. Riktlinjerna för ALMI:s och NUTEK:s verksamheter bör ändras så att dessa blir bättre anpassade till invandrare och människor i storstädernas förorter, anförs det i motion 1996/97:Ub247 (fp). När människor med goda idéer vill starta en verksamhet, ett företag, behöver man ofta stöd, säger motionären. Riskkapital, rådgivning och administrativ hjälp styrs i hög grad av politiska riktlinjer till ALMI, NUTEK m.fl., konstaterar hon och anför att det nuvarande stödsystemet knappast alls fungerar för invandrare eller för människor i storstädernas förorter.
Vissa kompletterande uppgifter Företagsstödsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1996:69) att ALMI i sin rådgivning skall rikta särskild uppmärksamhet mot företag som drivs av invandrare. Regeringen har i särskilda ägardirektiv våren 1996 anmodat ALMI att speciellt ta hänsyn till invandrarföretagen. Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län påbörjade under hösten 1996 ett projekt riktat mot invandrare som vill starta företag. Särskilda rådgivare med invandrarbakgrund har engagerats. Verksamheten bedrivs i samarbete med Internationella Företagarföreningen i Sverige. Avsikten är att ta fram en modell som skall kunna appliceras i andra delar av landet. En utvärdering av verksamheten planeras till hösten 1997, varefter etablering av liknande verksamhet i övriga regioner kan ske under år 1998.
Lokala riskföretagsbörser
Motionen Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om lokala riskföretagsbörser, anförs det i motion 1996/97:N221 (m). Riskkapitalförsörjningen har alltid varit ett stort problem för nyföretagandet, inte minst inom högteknologiområdet, säger motionären och konstaterar att såväl utomlands som i liten skala i Stockholm har modeller med riskkapitalbörser prövats. En sådan modell innebär att substansvärdet i företaget ökar efterhand som produktutvecklingen fortskrider, och denna ökning kan företaget tillgodogöra sig medelst aktieemissioner som görs på en speciell riskföretagsbörs.
Vissa kompletterande uppgifter Inom ramen för småföretagsprogrammet fick NUTEK i oktober 1996 i uppdrag att analysera förutsättningarna för organiserad handel med aktier i småföretag och vidta åtgärder för att stimulera sådan verksamhet. NUTEK skall medverka i utvecklingen av befintliga och projekterade marknadsformer som initierats för kontakt mellan företag och investerare. Därvid skall NUTEK dels kartlägga de förutsättningar som gäller vid marknadsplatserna och de projekt som pågår eller befinner sig i en utredningsfas, dels analysera de allmänna förutsättningar som krävs för att marknadsplatserna skall fungera i praktiken. Verket skall dessutom finansiellt stödja de marknadsplatser eller projekt som har goda förutsättningar att lyckas. NUTEK disponerar 5 miljoner kronor för uppdraget. En delrapport har nyligen lämnats till regeringen, och en slutredovisning skall presenteras senast den 1 september 1997.
Kompetensutveckling och mentorskap
Motionerna Det behövs åtgärder för att främja utveckling av mentorskap, anförs det i motion 1996/97:N269 (m). En nationell mentorsbank med pensionerade företagare skulle kunna bistå små, växande och nya företag med kunskap och erfarenhet inom teknik, marknadsföring, data, företagande och finansiella tjänster, sägs det. Mentorer kan vara "bollplank", gå in som styrelseledamöter eller vara en form av erfarenhetsbas att ösa ur, påpekas det. I motion 1996/97:A432 (c) begärs ett uttalande om utbildning i företagande. Bristen på möjligheter till sådan utbildning är ett problem som ofta påtalas, anför motionärerna, som anser att utbildning i att starta och driva företag är önskvärt. Mer av entreprenörskap bör finnas i ordinarie utbildningsutbud, säger motionärerna. De menar att denna typ av utbildning är viktig inte minst för att fler kvinnor skall våga satsa på att starta eget företag. Företagsamhet bland ungdomar måste stimuleras på olika sätt och ett eget entreprenörskap måste bli ett naturligt alternativ till anställning, sägs det i motion 1996/97:N252 (c). Förståelse för företagandets villkor måste därför grundläggas i ett tidigt skede. Utbildning som stimulerar till företagande och entreprenörskap bör sålunda ges redan på grundskolenivå för att därefter byggas vidare på i gymnasieskolan, säger motionärerna. De anser att även på universitets- och högskolenivå bör utbildning i entreprenörskap erbjudas som en del i utbildningsprogrammen. Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs åtgärder för att främja kompetensutveckling och forskning, anförs det i motion 1996/97:N256 (kd). Den viktigaste konkurrensfördelen i framtiden kommer att vara kunskap, säger motionärerna och anför att svenskt näringsliv behöver en satsning på utbildning och kompetens. Kvalitet måste därvid vara ledordet och anpassning ske till framtidens behov. En ökad koppling till näringslivet måste vidare finnas. Det livslånga lärandet bör prägla såväl utbildningsväsendet som arbetsplatserna, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen avslog i december 1996 ett motionsyrkande om ökade insatser för utbildning av företagare och mentorskap (bet. 1996/97:NU1). Utskottet redovisade (s. 10) att regeringen inom ramen för småföretagsprogrammet har anvisat 20 miljoner kronor till ALMI för managementutbildning. Insatserna innefattar åtgärder på två områden, nämligen dels ett småföretagsinstitut för kvalificerad utbildning, dels mentorskap och styrelseförstärkning. När det gäller utbildning av företagare kan noteras att det enligt skollagen (1985:1100) finns möjlighet att inom gymnasieskolans och den kommunala vuxenutbildningens ram utforma individuella eller specialutformade program. Beträffande utbildning på högskole- och universitetsnivå gäller att de olika universiteten/högskolorna själva bestämmer sitt kursutbud, med beaktande av de allmänna riktlinjer som statsmakterna utfärdar. På uppdrag av Närings- och handelsdepartementet har det gjorts en utredning om hur utbildning på olika nivåer kan främja ett ökat entreprenörskap. Utredningen har granskat befintliga utbildningar och existerande hinder, och resultatet har dokumenterats i skriften I entreprenörskapets tecken (Ds 1997:3). Utredningen har försökt göra en kartläggning av ekonomiska och tekniska utbildningar inom högskolan med inriktning på entreprenörskap. Enligt studien förekommer inom ekonomiska utbildningar 15 sådana program och 30 kurser, varvid program definieras som utbildning om minst 20 poäng eller en termins heltidsstudier. Inom tekniska utbildningar förekommer 5 program och 20 kurser med inriktning på entreprenörskap. Som exempel på de utbildningar som anordnas kan nämnas ett program vid Lunds universitet - Ekonomi för entreprenörer, omfattande 60 poäng, och ett program vid Högskolan i Halmstad - Utvecklingsingenjör, omfattande 120/180 poäng.
Teknikspridning m.m.
Motionerna Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av förnyelse av svenskt näringsliv, anförs det i motion 1996/97:N263 (s). Eftersläpningen i svensk industri beträffande produkter som till stor del är baserade på forskning och utveckling är påtaglig, säger motionären. Han anger följande tänkbara åtgärder från statens sida för att vända utvecklingen: statlig upphandling av för landets infrastruktur strategiskt viktiga högteknologiska system, särskilda investeringsbanker, stöd till samarbete mellan näringsliv och högskola, utbildningsinsatser o.d. För mera ingående analyser av dessa frågor och kraftfullare insatser från statens sida krävs, enligt motionären, en organisation med bredare och djupare ansvar, befogenheter och kompetens än vad som kan rymmas inom ett departement och inom NUTEK var för sig. Det föreslås att en snabbutredning skall tillsättas med uppdrag att undersöka önskvärdheten av och möjligheten till att inrätta en kraftfull myndighet med ansvar att bidra till långsiktig förnyelse och effektivisering av svenskt näringsliv. I utredningen skulle ingå representanter för riksdagen, näringslivet och forskarsamhället. Riksdagen beslöt våren 1995 om ett engångsvis anslag på 50 miljoner kronor till ett tvåårigt program för tekniköverföring till de små företagen (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18; prop. 1994/95:150, bet. FiU20), erinras det om i motion 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd). Ansvaret lades på NUTEK, och en rad myndigheter, företag och organisationer ingår dessutom i arbetet. För att en förmedlingsorganisation skall komma till stånd behövs, enligt motionärerna, följande: en förlängd försöksperiod, ett brett förankrat politiskt ställningstagande till att en förmedlingsorganisation skall byggas upp, en förankring av de principer som bör gälla för denna organisation - snabbhet, enkelhet och låga transaktionskostnader för förmedling av projekt samt formande av ett nationellt partnerskap på försöksbasis med sekretariatsuppgifter som handhas av t.ex. NUTEK. I motion 1996/97:N269 (m) begärs uttalanden av riksdagen om överföring till en databas av registrerade patent hos Patent- och registreringsverket (PRV), om att göra Sveriges tekniska attachéers rapporter tillgängliga via en databas samt om en databas med aktuell forskning. Ett kännetecken för svensk underleverantörsindustri är att den har varit legotillverkare snarare än tillverkare av egna produkter med egen utveckling, anför motionärerna och anser att detta förhållande måste förändras, vilket ställer högre krav på teknikspridning än tidigare. Exempelvis bör PRV överföra alla sina patent till data, och teknikrapporterna från Sveriges tekniska attachéer (STATT) bör göras tillgängliga för en väsentligt vidare krets av läsare genom överföring till datatext, föreslår motionärerna. De anser också att en databas med aktuell forskning bör startas, exempelvis av NUTEK. NUTEK och Sveriges tekniska attachéer bör i samverkan få i uppdrag att särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och inhemska miljöinnovationer för möjlig svensk produktion, anförs det i motion 1996/97:N270 (mp). I det föreslagna uppdraget skall ingå att utifrån den insamlade dokumentationen skapa en modell för att stimulera tillväxten i miljötekniksektorn, t.ex. med uppbyggnad av nätverk och genom samordning. Samhället måste på olika sätt aktivt stödja även små företag att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete, anförs det i motion 1996/97:N256 (kd). Vidare bör den innovativa teknikupphandlingen utökas så att minst 1 % av all statlig teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag, anser motionärerna. De föreslår också att alla offentliga upphandlingar skall vara åtkomliga elektroniskt och att all offentlig upphandling skall ske elektroniskt på ett sätt som gör det möjligt även för små företag att delta. Innovationer tas inte tillräckligt väl hand om i Sverige, anser motionärerna. Förutom att det behövs ett allmänt bra investerings- och företagsklimat, måste, enligt motionärerna, ytterligare åtgärder vidtas som främjar kommersialisering av innovationer. En utökad satsning på innovativ teknikupphandling till små företag och uppfinnare bör ske, föreslår motionärerna och hänvisar till erfarenheter från Förenta staterna, Storbritannien och Nederländerna som pekar på framgångar med sådan riktad upphandling. I Förenta staterna kanaliseras minst 1 % av all statlig teknikupphandling till små och medelstora företag, vilket bör prövas även i Sverige, anför motionärerna. De anser vidare att nya rön inom forskning och utveckling bör göras mer lättillgängliga för småföretagen. Slutligen föreslås det i motionen att den offentliga sektorn skall göra all upphandling elektroniskt. Alla offentliga handlingar borde sålunda inom några år kunna nås elektroniskt, och all offentlig information i elektronisk form borde vara kostnadsfri. Det skall inte vara förbehållet storföretag och stora tidningsredaktioner att söka i offentliga informationsdatabaser, anser motionärerna. I ytterligare en partimotion från Kristdemokraterna, 1996/97:Fi214 (kd), begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att minst 1 % av all statlig teknikupphandling skall kanaliseras till små och medelstora företag.
Vissa kompletterande uppgifter En redovisning av åtgärder för tekniköverföring till små och medelstora företag och för samverkan mellan näringsliv och högskola har lämnats i avsnittet om stöd till uppfinnare och innovatörer. Arbetet med att digitalisera olika typer av information av relevans för småföretag som finns hos olika myndigheter och organisationer har uppmärksammats av näringsutskottet vid olika tillfällen under de senaste åren. Detta arbete består av olika delar, nämligen den tekniska information som finns hos PRV, information som finns hos STATT och information om den industrirelevanta forskningen. Hösten 1995 avstyrkte näringsutskottet i ett yttrande över den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) motioner med krav på åtgärder för att öka den elektroniska tillgängligheten. Utskottet (1995/96:NU3y) anförde att det är ytterst angeläget att det skapas kanaler, så att småföretagen kan få tillgång till den aktuella kompetensen, men ansåg inte att det behövdes något uttalande av riksdagen i saken. Motionerna följdes upp i en avvikande mening (m, fp, kds). Frågan om ökad tillgänglighet till PRV:s tekniska information togs också upp hösten 1996 i betänkande 1996/97:NU1 i anslutning till ett motionsyrkande. Utskottet redovisade att PRV, via anslaget Bidrag till tekniköverföring, för budgetåret 1995/96 tillförts 5 miljoner kronor för en delvis finansiering av arbetet med att utöka den externa tillgängligheten av verkets dokumentation inom patentområdet. Inom PRV finns vidare ett IT-projekt som har till syfte dels att underlätta och rationalisera PRV:s egen myndighetsutövning, dels att göra PRV:s informationsmängd lättillgänglig för näringslivet. Projektet innefattar bl.a. följande: digitalisering av information som för närvarande endast finns i pappersform, komplettering av databaser med text och bildinformation, uppbyggnad av parallella informationsdatabaser tillgängliga för allmänheten, utveckling av programvaror som gör sökning effektiv och enkel samt utveckling av system som är kompatibla med internationella system. Finansieringen av detta projekt är dock oklar med hänsyn till att verksamheten vid verket är avgiftsfinansierad. Utskottet behandlade senast frågan om teknikupphandling i december 1996 i anslutning till ett motionsyrkande om att 10 miljoner kronor skulle anvisas till NUTEK för detta ändamål (bet. 1996/97:NU1). Utskottet redovisade att regeringen har tillsatt en särskild utredare, universitetskansler Stig Hagström (N 1995:06), med uppgift att utreda frågan om en mer aktiv tek- nikupphandling från statens och övriga offentliga aktörers sida. Den s.k. Teknikupphandlingsutredningen redovisade en första etapp av sitt arbete vid årsskiftet 1996/97 i en promemoria till Närings- och handelsdepartementet. Promemorian, som innehåller en allmän översikt av det aktuella området, har legat till grund för diskussioner med departementet om det fortsatta arbetet och på vilka områden fördjupade studier skall ske. Enligt vad utskottet erfarit kommer fördjupning att ske på två områden, nämligen i fråga om kommunala upphandlingar och utbildning. Utredningen planerar att lämna sin slutrapport sommaren 1997. Det kan också noteras att två delegationer har uppdrag som rör teknikupphandling, nämligen Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik och Byggkostnadsdelegationen (N 1996:06). Beträffande förslaget om att 1 % av all statlig teknikupphandling skall kanaliseras till små och medelstora företag bör noteras att detta står i strid med lagen (1992:1317) om offentlig upphandling. Däremot finns det inga hinder för att informera alla berörda om de möjligheter som en statlig teknikupphandling ger. Därvid kan småföretag ha behov av extra, anpassad information för att ?komma i nivå? med andra större företag. Sådan information bör lämpligen inte ges av den som svarar för den offentliga upphandlingen.
Kooperativa företag
Motionerna Om kooperationen på sikt skall bli en kraft att räkna med i det svenska samhället och som företagsform bli ett känt och fullvärdigt alternativ måste den få en plats i de olika bilder av närings- och organisationslivet som har den officiella statistiken som grund, anförs det i motion 1996/97:N228 (s). Riksdagen föreslås därför anmoda regeringen att utfärda anvisningar till berörda myndigheter att säkerställa uppbyggnaden av för den kooperativa sektorn adekvat statistik. Den svenska kooperationen är, fortsätter motionärerna, fortfarande i olika avseenden satt på undantag, vilket har belysts av den s.k. Företagskooperativa utredningen. Detta anses inte minst gälla hur kooperationen speglas av den officiella statistiken, vilken inte sägs ge någon rättvisande bild av sektorn. Ansvaret för de kooperativa frågorna bör ligga på Närings- och handelsdepartementet, eftersom det i första hand är ett näringspolitiskt ansvarsområde, anförs det i motion 1996/97:N252 (c). För närvarande handlägger flera departement ( Inrikes-, Arbetsmarknads- och Närings- och handelsdepartementen ( kooperativa frågor, konstaterar motionärerna och anser att denna uppdelning skapar osäkerhet kring ansvaret. Motionärerna noterar dock samtidigt att frågan om hur verksamheten skall fördelas mellan de olika departementen är en intern regeringsfråga. För att öka resurserna för lån till kvinnors företagande har ALMI avsatt en särskild ram för detta ändamål inom sin totala kapitalmängd, påpekas det i motion 1996/97:A432 (c). Motionärerna anser att det inom denna ram även bör skapas utrymme för lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag. I motion 1996/97:N246 (mp) begärs ett riksdagsuttalande om kooperativt entreprenörskap. Vidare föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om ett särskilt ?starta-vårt-stöd? som ger ej arbetslösa medlemmar i nystartade kooperativ motsvarande stöd som lämnas till arbetslösa medlemmar. Vidare efterlyses förslag om en särskilt anpassad stödform för att stimulera till nystart av kooperativa företag. Huvudmålet i kooperativt entreprenörskap är ofta att skapa arbetstillfällen eller att trygga befintlig sysselsättning, säger motionärerna. De hänvisar till erfarenheter från de lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU); berörda entreprenörer skulle inte ha skapat de aktuella arbetstillfällena om inte det kooperativa alternativet hade funnits. Det kooperativa entreprenörskapets särdrag är, enligt motionärerna, att man är flera och att man försöker skapa ett demokratiskt förvaltat företag. När en grupp startar ett gemensamt ägt företag kan någon i gruppen ha rätt till starta-eget-stöd, medan andra i gruppen har arbete och därmed inte rätt till sådant stöd, säger motionärerna. De befarar att konsekvensen kan bli att gruppen får en sämre kompetensmässig sammansättning, vilket skulle undvikas om samtliga medlemmar fick rätt till stöd. Kooperativa och medarbetarägda företag har svårare att erhålla riskkapital, hävdas det vidare. Det finns inga speciella stödformer för kooperativa entreprenörer, men om det anses önskvärt att en större del av befolkningen skall ta del i nyföretagande måste anpassade stödformer inrättas, anser motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen anvisade i december 1996 ett anslag på 6,5 miljoner kronor till stöd till kooperativ utveckling (prop. 1996/97:1, bet. NU1). I betänkandet redovisades (s. 12) vad som gäller för det aktuella anslaget (A 3). Detta disponeras för statsbidrag till kooperativ utveckling. Föreskrifter härom finns i förordningen (1993:569) om stöd till kooperativ utveckling. Statsbidrag kan ges dels till kostnadsfri information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels till kooperativa projekt. Det övergripande målet är att stimulera en utveckling av kooperativa småföretag genom att ge allmänheten tillgång till information och rådgivning om den kooperativa företagsformen. Rådgivningen skall vara likvärdig med den som ges om andra företagsformer. Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för kontakt och dialog med kooperationen. Merparten av stödet fördelas till 23 LKU. Utskottet anförde i det nyssnämnda betänkandet (s. 50) att det såg positivt på det som meddelades i budgetpropositionen om att det är regeringens ambition att underlätta framväxten av nya kooperativa företag och främja kunskapen om den kooperativa företagsformen. Utskottet utgick vidare från att LKU uppmärksammas särskilt i uppdraget till landshövdingarna inom ramen för småföretagsprogrammet. Regeringen har nyligen, inom ramen för detta program, fattat beslut om att anvisa ytterligare 3 miljoner kronor till verksamheten hos LKU utöver de 6,5 miljoner kronor som riksdagen fattade beslut om i december 1996. Vidare har regeringen för avsikt att senare under år 1997 lämna en proposition om den kooperativa företagsformen. I underlaget för denna proposition ingår betänkandet Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31) som Företagskooperativa utredningen lade fram våren 1996. Utredningen hade tillsatts mot bakgrund av ett riksdagsuttalande på näringsutskottets initiativ våren 1994. Beträffande behovet av fakta om den kooperativa sektorn som aktualiseras i motion 1996/97:N228 (s) kan noteras att regeringen i budgetpropositionen aviserade en samhällsekonomisk studie för att ytterligare belysa efekterna av en satsning på kooperativt företagande. Institutet för regional forskning i Östersund har vidare år 1996 publicerat en rapport om kooperativa företag.
Utskottets ställningstagande Utskottet redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. Därefter kommenteras övriga aktuella yrkanden i den ordningsföljd som de har refererats i det föregående. I den tidigare redovisningen har i anslutning till de olika motionerna vissa kompletterande uppgifter lämnats under berörda rubriker. Dessa omständigheter - till vilka utskottet här hänvisar - utgör i flertalet fall grunden för utskottets ställningstagande till motionerna. Enligt utskottets uppfattning och i likhet med vad som anfördes i budgetpropositionen är näringspolitikens främsta syfte att medverka till en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. För att klara detta krävs en omfattande förnyelse av näringslivet; näringspolitiken måste vara inriktad på att främja nyföretagande och tillväxt i befintliga småföretag. De små företagen har en avgörande roll för förnyelsen av näringslivet och därmed för sysselsättningen. Utskottet vill också framhålla att näringspolitiken måste ses mot bakgrund av den ekonomiska politik som förs. Denna måste innebära en stram finanspolitik, som ger förutsättningar för låga räntor och låg inflation. Balans i de offentliga finanserna måste nås och upprätthållas. För att underlätta förnyelsen av näringslivet är det viktigt att attityder påverkas samt att villkoren för företagande, entreprenörskap och innovationer förbättras. Olika hinder för småföretagens expansion måste undanröjas. En angelägen uppgift för näringspolitiken är att främja utvecklingen av de små och medelstora företagens förmåga att övergå till mer flexibla arbetsorganisationer, att öka kunskaps- och kompetensnivån inom företagen och att stimulera användningen av modern teknik. Det program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på 1 miljard kronor som riksdagen fattade beslut om sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) innebär just en sådan inriktning av näringspolitiken som utskottet förordar. En viktig utgångspunkt är härvid att skillnader i regionala förutsättningar skall påverka näringspolitikens inriktning och utformning. En annan viktig utgångspunkt är det ökade behovet av helhetslösningar och samverkan mellan olika aktörer på internationell, regional och lokal nivå, liksom mellan olika politikområden för att skapa sunda villkor för näringslivet. Som framgått av den tidigare redogörelsen har under hösten 1996 och våren 1997 olika beslut fattats om till vilka ändamål de anslagna medlen skall användas. Generellt gäller att de insatser som sålunda beslutats om ännu inte har hunnit ge några påtagliga resultat. Beträffande de s.k. landshövdingepengarna har beslut nyligen fattats. Näringspolitikens inriktning på att främja förnyelse och tillväxt i näringslivet innebär att med olika generella medel stärka det nationella produktionssystemet. Därvid är det centralt att spelreglerna är överskådliga, konsekventa och stabila. Sund konkurrens är vidare en förutsättning för ett dynamiskt näringsliv. Av stor betydelse för näringspolitiken är inriktningen och utformningen av energipolitiken. Härvid är det av avgörande vikt att energiförsörjningen på kort och lång sikt säkras. Regeringen har nyligen, på basis av en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet, lagt fram en proposition om den framtida energipolitiken (prop. 1996/97:84). Härmed inleds den nödvändiga omställningen av det svenska energisystemet. Överenskommelsen får ses som en del i arbetet att bygga om Sverige till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Ett gott företagsklimat förutsätter vidare en internationellt konkurrenskraftig företagsbeskattning och tillfredsställande villkor för riskkapitalförsörjningen. I syfte att underlätta försörjningen med riskkapital för små och medelstora företag beslöt riksdagen i december 1996 om lättnader i dubbelbeskattningen (prop. 1996/97:45, bet. SkU13). Vidare har beslut fattats om en sänkning av lönekostnaderna för i första hand de små företagen genom att arbetsgivaravgifterna fr.o.m. år 1997 reduceras med 5 procentenheter på en lönesumma upp till 600 000 kr (prop. 1996/97:21, bet. FiU1). Behovet av stabila spelregler lyfts fram i bl.a. motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N255 (fp) och 1996/97:N256 (kd). Som nyss anförts ser utskottet det som en central del av näringspolitiken att företagen har stabila spelregler. I begreppet stabila spelregler inbegriper utskottet att företagen kan räkna med låga räntor och låg inflation. Detta är helt avgörande för att företagen skall kunna planera sin framtida verksamhet och sina investeringar. Den sanering av statsfinanserna som genomförts i samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet har haft till syfte att skapa förutsättningar för låga räntor och låg inflation. Vid saneringen av statsfinanserna har skattehöjningar utgjort en viktig del, både genom att bidra med ökade inkomster till staten och genom att bördorna därigenom har kunnat fördelas efter bärkraft. Några stora förändringar av det totala skatteuttaget, som förordas i motion 1996/97:N269 (m), finns det med hänvisning till kravet på balans i budgeten inte utrymme för. Däremot kan justeringar och omfördelningar mellan olika skatter komma att aktualiseras, bl.a. till följd av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin samt önskemål om ökad miljörelatering av skattesystemet och om förbättringar för småföretagen. Ett tecken på den förbättring av företagsklimatet som skett är redovisningen av antalet företagskonkurser, vilka stadigt har minskat sedan våren 1996. Mellan februari 1996 och februari 1997 minskade sålunda antalet företagskonkurser med 24 %, enligt uppgifter från Upplysningscentralen UC AB. Vid en jämförelse mellan de två första månaderna åren 1996 och 1997 kan en minskning av antalet företagskonkurser med 17 % konstateras. Tjänstesektorns betydelse för möjligheterna att få till stånd en ökad sysselsättning betonas i de tre nyssnämnda motionerna. I motion 1996/97:N256 (kd) förordas att en modell för hushållstjänster liknande den som finns i Danmark skall prövas i Sverige. Som tidigare redovisats har Tjänstebeskattningsutredningen haft i uppdrag att analysera den privata tjänsteproduktionens nuvarande och framtida roll i samhällsekonomin och förutsättningarna för dess utveckling. Utredningen har i dagarna avlämnat sitt betänkande, vilket kommer att bli föremål för sedvanligt beredningsarbete. Med hänvisning härtill finns det, enligt utskottets mening, inte anledning för riksdagen att nu göra något uttalande i saken. I motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N270 (mp) föreslås insatser för att främja utvecklingen av s.k. gröna jobb. I finansplanen i budgetpropositionen angavs att den ekonomiska politiken skall utformas med hänsynstagande till medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i vid mening. En tillväxt som bygger på rovdrift av naturen är ingen långsiktigt hållbar tillväxt, sades det. Visionen är i stället att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle där tillväxt och god miljö förenas. I budgetpropositionen hänvisades också till det program om 1 miljard kronor under fem år för miljöinvesteringar som riksdagen beslutade om sommaren 1996 (prop. 1995/96: 222, FiU15). Regeringen har i en skrivelse till riksdagen våren 1997 (skr. 1996/97:50) redovisat sitt arbete under år 1996 med omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle med vissa framåtblickar. En viktig del är, sägs det, att tydliggöra de olika samhällssektorernas ansvar för hushållningen med naturresurser och för att integrera miljöhänsyn i sina verksamheter. I skrivelsen konstateras att regeringen - utöver ett antal pågående utredningar som redovisas - har tillsatt en särskild delegation för ekologiskt hållbar utveckling inom Regeringskansliet. Delegationen har två huvuduppgifter, nämligen dels att utveckla en för samhällssektorerna gemensam plattform med en sammanhängande målstruktur som innefattar såväl miljömål som mål för användning av och försörjning med naturresurser, dels att utveckla de första stegen i ett brett och långsiktigt investeringsprogram för ekologisk hållbarhet och ökad sysselsättning. Avsikten är att ramarna för detta program skall läggas fast i den ekonomiska vårpropositionen 1997, och att en samlad politik för ekologisk hållbarhet skall presenteras i sina huvuddrag i anslutning till budgetpropositionen 1997. Vad som anförs i motion 1996/97:A432 (c) om att lantbruket och landsbygden skall beaktas inom ramen för småföretagsprogrammet innebär ingen motsättning mot uppläggningen av programmet. Avsikten med landshövdingeuppdraget är att de olika regionerna skall kunna utforma de aktuella insatserna med utgångspunkt i de speciella förutsättningar som gäller i respektive region. I motion 1996/97:N271 (v) efterfrågas en mer aktiv näringspolitik med inriktning på bl.a. de kunskapsintensiva branscherna, småföretagen och nätverksstrategier. Detta är frågor som utskottet, enligt vad som tidigare anförts, anser är viktiga beståndsdelar i den näringspolitik som utskottet förordar och som kommer till uttryck i t.ex. småföretagsprogrammet. Som exempel kan nämnas det nyligen beslutade stödet till de industriella utvecklingscentrumen. Däremot anser utskottet inte att olika definitioner av begreppet småföretag har någon praktisk betydelse för de insatser som görs på området. När det gäller gränsen för antal anställda är detta, enligt utskottets mening, en fråga för de organ som har ansvar för den officiella statistiken. Beträffande företagsform anser utskottet att det är en självklarhet att statliga insatser skall vara neutrala till olika företagsformer. Med det här anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd). Utskottets inställning beträffande statliga företag är att staten har en betydelsefull roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a. sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och behövs därutöver för att bevaka viktigare naturtillgångar såsom skogen och malmen. Dessutom har statliga företag en funktion att fylla som en motvikt till det privata näringslivet. Utskottet har med tillfredsställelse noterat regeringens klargörande av att den inte ämnar fortsätta med de ideologiskt motiverade utförsäljningarna av statligt ägda företag som genomfördes av den borgerliga regeringen. Utskottet vill också framhålla att det är av största vikt att staten kan agera effektivt i sin roll som ägare av företag. Med detta avstyrker utskottet de här aktuella motionerna 1996/97:N206 (m), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) i berörda delar. Beträffande yrkandena om avreglering vill utskottet hänvisa till den tidigare redovisningen över vad som görs inom Regeringskansliet i den frågan. Därav framgår den vikt som regeringen lägger vid detta arbete. Enligt vad utskottet erfarit avser Närings- och handelsdepartementet att göra en kartläggning av vilka resultat som de olika departementen uppnått vad avser regelförenkling. Detta kan komma att kopplas till en aviserad förfrågan från OECD till medlemsländerna avseende regelreformering. Enligt utskottets mening vore det värdefullt med en sådan kartläggning för att ytterligare kunna effektivisera arbetet på området. Vidare kan erinras om den småföretagsdelegation som nyligen tillsatts och som har till uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Med det sagda avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:L212 (fp), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97:Fi214 (kd). Företagsstödsutredningen uppskattade omfattningen av statligt företagsstöd inom närings-, regional- och arbetsmarknadspolitikområdena till totalt ca 6,1 miljarder kronor budgetåret 1994/95, varav stödet inom näringspolitiken beräknades till 0,5 miljarder kronor. När man i den allmänna debatten, liksom i motionerna 1996/97:N244 (kd, m) och 1996/97:N256 (kd), talar om möjligheterna att kvitta sänkta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter inkluderas ofta i begreppet företagsstöd sådana stödformer som jordbruksstöd, räntebidrag till bostadsbyggande, bankstöd m.m. Dessa kan dock inte anses som företagsstöd i mer avgränsad mening och tillhör inte heller näringsutskottets beredningsområde. Utskottet avstyrker de båda nämnda motionerna i aktuella delar. Beträffande motionerna om stöd till uppfinnare och innovatörer vill utskottet understryka vikten av att uppfinningar och idéer kommer ut på marknaden. Sverige har, jämfört med andra länder, haft svårigheter med att åstadkomma kommersialisering av de idéer och uppfinningar som finns. Som framgått av tidigare redovisning, lämnas inom näringspolitiken olika former av stöd till uppfinnare och innovatörer av olika aktörer - NUTEK, ALMI-bolagen, produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum. Inom ramen för småföretagsprogrammet har, som redovisats, fattats olika beslut av relevans för frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer. Det gäller sådant som samverkan mellan högskolor och näringsliv, tekniköverföring och projektet Ljusåret 1997. Särskilt intressant i detta sammanhang är det nyligen fattade beslutet om utveckling av industriella utvecklingscentrum på nio orter i landet. I några av de här aktuella motionerna tas upp frågan om de problem en uppfinnare eller innovatör kan ställas inför i samband med patentprocessen. NUTEK har, som nämnts, lämnat ett förslag om införande av en rättsskyddsförsäkring för patent, vilket nu är föremål för beredning inom Närings- och handelsdepartementet. Vidare vill utskottet hänvisa till de insatser som kommer att göras inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget och som har bäring också på situationen för uppfinnare och innovatörer. Med det här anförda avstyrker utskottet i aktuella delar motionerna 1996/97:N202 (s), 1996/97:N227 (s), 1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd), 1996/97:N205 (m), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c). För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan bidra till en minskning av arbetslösheten. Enligt beräkningar som gjorts utgör kvinnor ca 25 % av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. Liksom att det statliga stödet inom näringspolitiken bör vara neutralt mellan olika företagsformer bör det också vara neutralt mellan kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor som ALMI ansvarar för kan ses som en del i strävandena att åstadkomma en sådan neutralitet. Flertalet ALMI- bolag har också, som redovisats, särskilda handläggare som arbetar med kvinnliga företagare. Utskottet vill även erinra om att i landshövdingeuppdraget skall möjligheterna att stödja kvinnors företagande särskilt beaktas. När det gäller yrkandet om forskning om kvinnors företagande hänvisar utskottet till det forskningsprogram som Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning nyligen fattat beslut om visst stöd till. Utskottet utgår från att ytterligare medel skall kunna erhållas för detta forskningsprogram. Med vad som här anförts avstyrker utskottet motionerna 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:A807 (c), 1996/97: N208 (mp) och 1996/97:N256 (kd) i berörda delar. De problem som finns rörande invandrares företagande sammanhänger, enligt utskottets mening, främst med att relevant information från myndigheter och andra aktörer inte alltid når fram. Mot denna bakgrund ser utskottet det tidigare nämnda försöksprojektet som bedrivs av ALMI i Stockholm som mycket positivt. Efter utvärdering kan liknande verksamheter komma att etableras i andra delar av landet. Något behov av uttalande från riksdagens sida kan utskottet inte se; motionerna 1996/97:Sf613 (s) och 1996/97:Ub247 (fp) avstyrks sålunda i berörda delar. När det gäller förslaget i motion 1996/97:N221 (m) om en utredning om lokala riskföretagsbörser hänvisar utskottet till det tidigare nämnda uppdraget som NUTEK har på området, och där slutredovisning skall ske hösten 1997. Motionen avstyrks därmed. Kompetensutveckling och mentorskap, som berörs i motionerna 1996/97: N269 (m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:N256 (kd), är viktiga områden när det gäller näringspolitiska insatser för småföretagen. Som utskottet tidigare redogjort för har inom ramen för småföretagsprogrammet 20 miljoner kronor anvisats dels till ett småföretagsinstitut för kvalificerad utbildning, dels till mentorskap och styrelseförstärkning. Vidare har utskottet redovisat vilka typer av utbildningar med inriktning på entreprenörskap som finns inom skolväsendet och vid universiteten och högskolorna. Något behov av ett uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet inte se och avstyrker därför i berörda delar de nyssnämnda motionerna. Olika förslag för att främja teknikspridning m.m. läggs fram i motionerna 1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd), 1996/97:N269 (m), 1996/97:N270 (mp), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd). Som tidigare redovisats har olika åtgärder vidtagits för att genom digitalisering underlätta åtkomsten av olika typer av information av relevans för småföretagen. Utskottet anser att detta är viktiga åtgärder, men att något uttalande av riksdagen i saken inte är erforderligt. Frågan om teknikupphandling, som berörs i vissa av de nämnda motionerna, är som nämnts föremål för utredning ( slutrapportering planeras till sommaren 1997. Tekniköverföring till småföretag och samverkan mellan näringsliv och högskola är insatser som vidtagits inom ramen för småföretagsprogrammet. Sammantaget anser utskottet att det inte för närvarande finns behov av något uttalande av riksdagen avseende teknikspridning; sålunda avstyrks i berörda delar de här aktuella motionerna. Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom småföretagsamheten. Som utskottet tidigare framhållit måste de kooperativa företagen behandlas på ett med andra företagsformer konkurrensneutralt sätt. Regeringen har aviserat en proposition om den kooperativa företagsformen senare under år 1997. Något behov av ett uttalande av riksdagen om att lyfta fram de kooperativa företagen i den officiella statistiken, som begärs i motion 1996/97:N228 (s), kan utskottet inte se. Inte heller anser utskottet att riksdagen bör göra något uttalande om att ALMI skall avsätta särskilda lånemedel för kooperativa företag inom ramen för de medel som är avsatta för lån till kvinnors företagande, vilket föreslås i motion 1996/97:A432 (c). ALMI:s låneverksamhet skall självfallet vara neutral mellan olika företagstyper. Frågan om ansvarsfördelningen mellan olika departement, som tas upp i motion 1996/97:N252 (c), är en fråga för regeringen. Att utöka det starta-eget-stöd som arbetslösa personer kan erhålla till att också omfatta icke arbetslösa, vilket föreslås i motion 1996/97:N246 (mp), menar utskottet vara principiellt helt felaktigt. Inte heller anser utskottet att det bör införas några särskilda stödformer för kooperativa företag. I stället bör strävan vara att kooperativa företag på olika sätt skall behandlas likvärdigt med andra typer av företag. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att regeringen nyligen beslutat anvisa - inom ramen för småföretagsprogrammet - ytterligare 3 miljoner kronor till verksamhet hos LKU, utöver de medel på 6,5 miljoner kronor som tidigare anslagits. Med det anförda avstyrker utskottet i aktuella delar de fyra här nämnda motionerna.
Turism
Motionerna Riksdagen bör göra ett uttalande om förutsättningarna för utveckling av svensk rese- och turistindustri, anförs det i motion 1996/97:N229 (s). Turistnäringen har, enligt motionärerna, många olika konkurrensfördelar men det finns också begränsningar. Det rör sig om att tillgångar på turistområdet i form av natur, kultur och sevärdheter inte är omsatta i produktion på ett kommersiellt sätt. Produktionssystemen är också ofta inriktade på att leverera deltjänster, varför samordning ur kundens synvinkel saknas. Vidare är resmål i många fall inte utformade utifrån besökarens behov, och arrangörs- och återförsäljarleden har för liten kapacitet. Det finns brister i samspelet mellan privat och offentlig sektor, i kompetensen och i stödet inom näringspolitiken - på lokal, regional och central nivå, anser motionärerna. Åtgärder måste vidtas för att existerande företagsutvecklingsinsatser också skall omfatta turistnäringen, vilket innebär en uppfordran till myndigheter och företag med uppgifter på området att innefatta turismen i sin verksamhet, anför motionärerna. Regeringen och riksdagen måste snarast besluta om en nationell turistpolitik, förordas det i motion 1996/97:N261 (s). Härvid skall utgångspunkten vara att turistnäringen skall utvecklas och nya arbetstillfällen skapas. Sveriges förutsättningar att öka antalet turister är, enligt motionärens mening, mycket goda. En dubblering av antalet besökare bör vara det statliga målet för den svenska turistpolitiken, anser motionären. För detta krävs, enligt honom, en långsiktig politik med klara spelregler och med ett tydligt statligt åtagande - ekonomiskt och organisatoriskt. Turismen är en av de snabbast växande näringarna, både nationellt och internationellt, och den lokala turismen är en av förutsättningarna för ökad turism, anförs det i motion 1996/97:N218 (c). Genom att lyfta fram den lokala historien och kulturen på rätt sätt kan många fler orter bli intressanta ur turistsynpunkt, anser motionärerna. Det är viktigt att turistbranschen blir bättre på att identifiera och nå de möjliga kunderna, men en försvårande omständighet är de begränsade möjligheterna till vägskyltning, sägs det. Skyltningen måste därför underlättas så att turisterna lättare kan finna attraktioner som drivs i privat regi. Förenklade skatteregler samt ökade möjligheter till flexibla arbetstider skulle underlätta för det säsongsbundna och service-inriktade arbetet inom turistnäringen, anser motionärerna vidare. Ett av turistnäringens problem är att den oftast är säsongsbunden, sägs det. Den som äger och driver ett företag som för tillfället inte är bärkraftigt föreslås därför kunna erhålla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen om företagets verksamhet är vilande tills vidare. I motion 1996/97:N262 (c) framställs yrkanden i sju avseenden - dels föreslås att riksdagen skall godkänna de övergripande riktlinjerna och strategierna i det handlingsprogram för utveckling av svensk turism som Turistdelegationen presenterade i maj 1996, dels begärs riksdagsuttalanden om behovet av dialog mellan myndigheter med turistanknuten verksamhet och de organisationer och företag som är verksamma på turistområdet, om vikten av lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga villkor för rese- och turistindustrins företag, om turismens miljöaspekter, om Östersjön som en möjlighet på turistområdet, om de långväga inrikestransporternas betydelse för turismen i regionalt utsatta områden samt om behovet av samverkan mellan myndigheter, institutioner och organisationer. I den senaste budgetpropositionen anmälde regeringen att det nämnda handlingsprogrammet utgör en god grund för det fortsatta arbetet på turistområdet, erinrar motionärerna om. De anser att även riksdagen bör ställa sig bakom handlingsprogrammet. Detta program visar på nödvändigheten av att alla myndigheter skall eftersträva en dialog med turistorganisationer och företag, konstateras det. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att på lämpligt sätt beakta behovet av en sådan dialog i sin instruktionsgivning till myndigheterna, menar motionärerna. För att företag skall etableras inom turistnäringen erfordras lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga spelregler. Att villkoren blir sådana är, enligt motionärerna, en uppfordran till det politiska systemet av sådan dignitet att det särskilt bör understrykas i ett riksdagsuttalande. Motionärerna förutsätter vidare att resurser avdelas så att Turistdelegationen kan ges i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter utarbeta ett program för miljön sett ur turistper- spektiv. Östersjön måste på ett helt nytt sätt komma i fokus också inom turistområdet, säger motionärerna och ser det som naturligt att de nya medel som riksdagen beviljade sommaren 1996 också kan utnyttjas i detta sammanhang. De långa transporterna ger betydande konkurrensnackdelar för den svenska turismen, anser motionärerna. Enligt deras mening är det angeläget att detta beaktas inom regionalpolitiken och i samarbetet med EU:s strukturfonder. Avgörande för att den svenska rese- och turistindustrin skall få en positiv utveckling är att ett samarbete mellan berörda företag och alla myndigheter inom turistområdet kommer till stånd, anför motionärerna avslutningsvis. De menar att Turistrådet med ökade resurser bättre skulle kunna hjälpa till att etablera säljkanaler och marknadsplatser, varvid Turistdelega- tionen kan fungera som en förmedlande länk. Också i motion 1996/97:A433 (fp) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om utvecklingen av turistbranschen. Turistanläggningar bör inte drivas av kommuner utan av privata företag, organisationer eller på entreprenad av enskilda företagare, anser motionärerna med hänvisning till att anläggningar som på något sätt är skattesubventionerade inte skall kunna konkurrera ut privata intressenter. För att ta vara på den expansionsmöjlighet som borde finnas inom turistbranschen vill de vidare sänka turistmomsen till 6 %.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen anvisade i december 1996 81,4 miljoner kronor till turistfrämjande (prop. 1996/97:1, bet. NU1). De statliga insatserna inom turistområdet genomförs dels av Turistdelegationen, dels av det av staten och turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråd AB (Turistrådet). Målet för turistpolitiken är att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring. Riksdagen beslöt våren 1995 om inriktningen och utformningen av turistpolitiken (prop. 1994/95:100, prop. 1994/95:177, bet. KrU28). Turistrådet har till uppgift att svara för övergripande marknadsföring och information utomlands av Sverige som turistland. Rådet har utarbetat en strategi för marknadsföring och utveckling av Sverige som resmål inom ramen för projektet ?Kraftsamling Resmål Sverige?. Målsättningen med projektet är att öka Sveriges attraktionskraft som resmål och att år 2000 ha skapat 25 000 nya jobb och genererat 35 miljarder kronor i ökade turistintäkter i Sverige. Turistdelegationens uppgift är att dels samordna olika statliga insatser för att stärka turistnäringens utveckling, dels utveckla samverkan mellan staten, regionala organ, kommuner och turistnäringen. Turistdelegationen lade, som tidigare nämnts, i maj 1996 fram ett handlingsprogram för utveckling av svensk turism. Programmet, som syftar till att starta en utvecklingsprocess där alla känner sig omfattade och delaktiga i programmets strategier och förslag, riktar sig till företag, myndigheter och organisationer med verksamhet som på något sätt har en anknytning till turism. I programmet formuleras målen för svensk turistnäring på följande sätt: Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland när det gäller såväl fritids- som affärsresande och Sverige skall ha en långsiktigt konkurrenskraftig och lönsam rese- och turistindustri. Sju strategier för utveckling av svensk turism anges i programmet: långsiktigt hållbar utveckling, företagandet behöver stabila och konkurrenskraftiga villkor, rese- och turistindustrin är en samlad näring, nätverk för resmål och teman, kundorienterad produktutveckling och marknadsföring, turismen utvecklas genom kunskap och kunnighet samt kvalitet skall vara vägledande i alla led. Under följande rubriker framläggs i handlingsprogrammet ett antal förslag för att de uppsatta målen skall nås: näringspolitik, produktutveckling, marknadsföring, marknadsinformation, informationsteknologi och kompetensutveckling. I programmet sägs att Turistdelegationen under år 1998 skall initiera ett vetenskapligt arbete för utvärdering av handlingsprogrammet, vilket skall vara en utgångspunkt för det program som skall tas fram till senast år 2001. Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen anvisat 11 miljoner kronor till Turistdelegationen för delfinansiering av uppbyggnad av ett kunskapscentrum för turism vid Mitthögskolan och vidareutveckling av befintligt turistforskningsprogram. EU bidrar med s.k. mål 6-medel. Huvudsyftet med projektet är att stödja utvecklingen av näringslivet genom att öka forskningsvolymen och stärka de små och medelstora företagens möjligheter att utnyttja forskningsresultat för sin verksamhet. Forskningsarbetet innefattar insatser på följande fem områden: företags- och organisationsutveckling, områdes- och destinationsutveckling, kulturmiljöer, naturmiljöer och naturresurser samt informationsteknik och informationsförmedling. Regeringen har vidare beslutat om att från småföretagsprogrammets medel anvisa 90 miljoner kronor till Turistrådet för internationell marknadsföring av Sverige som turistland. Medlen utbetalas när bolaget kan redovisa att ett dubbelt så stort belopp ställts till förfogande för samma ändamål av berörda branschföretag och andra organ. Slutligen har regeringen från småföretagsprogrammets medel anvisat 2 miljoner kronor till Turistdelegationen för att förstärka dess kansli. Det kan också noteras att riksdagen hösten 1995 fattade beslut om att anvisa 20 miljoner kronor till Turistrådet (prop. 1995/96:94, bet. NU13). Medlen avsattes främst för att utveckla och anpassa informationsteknik för små och medelstora turistföretag samt för rådgivning till dessa företag i samband med introduktion och användning av de nya hjälpmedlen. Berörda företag förutsattes svara för minst hälften av kostnaderna. I det tidigare nämnda handlingsprogrammet angavs att Turistdelegationen avsåg att, tillsammans med Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation (RTS), göra en kartläggning av förekomsten av byråkrati och hindrande regler för turistnäringens utveckling. Denna kartläggning har nyligen publicerats i rapporten Sunt förnuft - Grunden för en god byråkrati. Där redovisas bl.a. problemställningar kring beskattning, säsongsvariationer, konkurrenssnedvridning, tillstånds- och tillsynsfrågor, konflikter kring naturens utnyttjande samt resegarantilagens (1992:1672) effekter för småföretagen. De flesta av problemen är generella för små företag och tjänsteföretag, men det anses också finnas hinder som är specifika för turistnäringen. Beträffande frågan om turismens miljöaspekter kan noteras att Turistdelegationens instruktion nyligen ändrats så att sektorsansvaret för miljön kommer till tydligare uttryck. När det gäller samverkan på turistområdet kan nämnas att det inom Utrikesdepartementet inrättats en nämnd för Sverigeinformation i utlandet. Förutom representanter från departementet ingår i nämnden företrädare för Svenska institutet, Sveriges exportråd, Turistrådet och Delegationen för utländska investeringar i Sverige (ISA).
Utskottets ställningstagande Tjänstesektorn, till vilken turistnäringen räknas, är en sektor inom vilken en fortsatt sysselsättningsökning kan förväntas. Enligt utskottets mening är det viktigt att turismen ges generellt goda möjligheter att utvecklas. Gemensamt för flertalet av de motionsyrkanden som här är aktuella är att det efterfrågas uttalanden av riksdagen om handlingsprogram, om hinder och om åtgärder för att främja näringens utveckling. Som framgått av tidigare redovisning har Turistdelegationen presenterat ett handlingsprogram för utveckling av svensk turism. Regeringen angav i budgetpropositionen att detta program utgör en god grund för det fortsatta arbetet på turistområdet. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet inte se. I den kartläggning som Turistdelegationen och Svenska Rese- och Turist- industrins Samarbetsorganisation nyligen presenterat har en redovisning gjorts av olika regler som utgör hinder för turistnäringens utveckling. Detta kommer att utgöra underlag för de berörda aktörernas fortsatta arbete på området. I det föregående har vidare redovisats olika åtgärder som statsmakterna vidtagit för att främja turistnäringens utveckling. Något budgetmässigt utrymme för ytterligare insatser finns det inte, enligt utskottets mening. Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna 1996/97: N229 (s), 1996/97:N261 (s), 1996/97:N218 (c), 1996/97:N262 (c) och 1996/97:A433 (fp) i berörda delar.
Mineralfrågor
Motionerna Staten har avhänt sig möjligheten att tjäna pengar på de mineraltillgångar som de utländska bolagen exploaterar, anförs det i motion 1996/97:N266 (v). Motionärerna föreslår att det skall startas ett statligt bolag för prospektering på helt kommersiella grunder. Ett sådant bolag skulle ha till uppgift att ta fram nya objekt, genomföra prospektering och öka den statliga kontrollen över vilka som bryter malm och mineraler i Sverige. Motionärerna anser vidare att de utländska bolag som prospekterar i Sverige skall ha skyldighet att överlämna resultatet av sin prospektering till svenska staten senast 10 år efter det att prospekteringen har avbrutits eller upphört. Dessutom föreslås att regeringen skall låta se över lagstiftningen, så att svenska staten garanteras en del i de vinster som utländska bolag gör när de exploaterar Sveriges mineraltillgångar. I motion 1996/97:N270 (mp) begärs en skärpning av minerallagstiftningen, innebärande dels att prospektörer skall bli skyldiga att redovisa gjorda resultat inom en månad efter avslutad undersökning, dels att den största tillåtna prospekteringsarean skall fastställas. Motionärerna hänvisar för motivering till en motion från allmänna motionstiden 1995, 1994/95:N221 (mp).
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen beslöt våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU18) att statens insatser på mineralområdet skulle koncentreras till basverksamhet, främst i form av grundläggande geologisk undersökningsverksamhet samt forskning och utveckling. Beslutet innefattade vidare en avveckling av den statliga prospekteringsverksamheten och Nämnden för statens gruvegendom (NSG). Våren 1993 beslöt riksdagen (prop. 1992/93:238, bet. NU33) om vissa ändringar i minerallagen (1991:45). Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession avskaffades, och giltighetstiden för bearbetningskoncession förlängdes från 10 till 25 år. Vidare avvecklades institutet kronoandel, enligt vilket staten hade rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt. Motionsyrkanden om ett fortsatt statligt deltagande i prospekteringen har framställts vid olika tillfällen sedan de nämnda förändringarna beslutades. Vid det senaste tillfället, våren 1995, avslog riksdagen dem med hänvisning till bl.a. att det inom dåvarande Näringsdepartementet övervägdes vissa förändringar i de aktuella regelsystemen (bet. 1994/95:NU18 s. 62). I en reservation (v, mp) förordades att ett statligt prospekteringsbolag skulle inrättas. Våren 1996 avslog riksdagen den tidigare nämnda motionen 1994/95:N221 (mp) med krav på komplettering av minerallagen med regler som skulle medföra skyldighet för prospektörer att redovisa resultaten av utförda undersökningsarbeten (bet. 1995/96:NU15). Utskottet hänvisade (s. 4) till den då pågående Gruvkommitténs arbete. I betänkandet Gruvorna och framtiden (SOU 1996:152), som Gruvkommittén avlämnade hösten 1996, tas upp frågan om huruvida statlig prospektering skall återinföras. Den särskilde utredaren, f.d. landshövdingen Görel Bohlin, anser att detta inte bör ske, med hänvisning till att det skulle kunna få en effekt motsatt den avsedda, bl.a. genom att konkurrenssituationen skulle ändras. I stället framläggs förslag t.ex. om stöd till forskning och utveckling samt till geologisk kartering. Vidare föreslås vissa ändringar i minerallagen bl.a. om skyldighet för tillståndshavare att redovisa resultat. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen avser, enligt vad näringsminister Anders Sundström meddelat i ett svar på en fråga (1996/97:168) i december 1996, att återkomma till riksdagen under år 1997 med förslag rörande mineralpolitiken.
Utskottets ställningstagande Regeringen har, som redovisats, aviserat att den under år 1997 skall lämna förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken. I beredningsunderlaget ingår Gruvkommitténs betänkande, i vilket flera av de frågor som tas upp i de här aktuella motionerna behandlas. Med hänvisning härtill anser utskottet att riksdagen inte nu bör göra något uttalande i saken. Motionerna 1996/97:N266 (v) och 1996/97:N270 (mp) avstyrks därmed i berörda delar.
Miljövänlig bil
Motionerna Åtgärder bör vidtas för att främja användningen av motoralkoholer, anförs det i motion 1996/97:N406 (s). Trots framgångar med tekniskt bättre motorer och avgasrening ligger totalutsläppen av kväveoxid och koldioxid från trafiken på en för hög nivå, konstaterar motionärerna. De anser att ersättning av fossila bränslen med biologiska, t.ex. motoralkoholer, borde underlättas. Motoralkoholer kan för närvarande användas i nyare bilar med en viss (5(10 %) inblandning i bensinen. För att en sådan produkt skall få genomslag är det dock av avgörande betydelse att biltillverkare lämnar garantier för motorskador vid användning av blandprodukter, anför motionärerna. Vidare anses de befintliga distributionskanalerna för fossila bränslen kunna utnyttjas även för biobränslen och blandbränslen. Motionärerna föreslår att en utredning skall ges i uppdrag att se över vilka möjligheter som finns att använda befintliga kanaler för distribution av motorbränsle för att också tillhandahålla motoralkoholer. I motion 1996/97:N428 (c) begärs ett uttalande av riksdagen om behovet av utveckling av energieffektiva motorer. Den svenska bilindustrin, som till stor del är lokaliserad till Västsverige, har en mycket stor betydelse för sysselsättningen, sägs det. Mot bakgrund av växthuseffekten anses det nödvändigt att bilindustrin snarast fokuserar intresset på energieffektivitet och förnybara bränslen. En satsning på mera energieffektiva motorer och nya bränslen kommer att vara en överlevnadsfråga för bilindustrin i världen, säger motionärerna och menar att svensk bilindustri skall gå i spetsen och därigenom uppnå konkurrensfördelar. Det bör ske en omfördelning av NUTEK:s bidrag till elbilsköpare, anförs det i motion 1996/97:Jo728 (mp). I början av år 1994 startade NUTEK ett elbilskonsortium för att samordna upphandlingen av elbilar, konstaterar motionärerna och hävdar att spekulanter avvaktade konsortiets beslut med följd att elbilsförsäljningen avstannade. NUTEK budgeterade för en försäljning på 500 personbilar och 500 lätta lastbilar/minibussar, men endast en mindre del av denna försäljning kom till stånd, säger motionärerna. De menar att de medel som anslagits för ändamålet därför bör kunna användas till att ge rabatter till alla köpare av elbilar. Eventuella framtida upphandlingar bör vidare utformas på ett sådant sätt att de inte leder till att marknaden avstannar, anförs det. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till strategi för hur hälften av Sveriges bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än fossila bränslen, anförs det i motion 1996/97:T213 (kd). Sverige har mycket goda förutsättningar att framställa förnybara drivmedel för fordon, anser motionärerna och förordar att en introduktion av biobränslen skall ske både genom inblandning i konventionella bränslen och genom utveckling av nya motorer. Tydliga mål bör, enligt motionärerna, fastställas för att utvecklingen skall drivas i rätt riktning. Ett tydligt mål bör därvid vara att minst hälften av alla bilar år 2010 skall drivas med annat än fossila bränslen. I alla biltillverkande länder pågår en teknisk utveckling med inriktning på att minska bilarnas bränsleförbrukning, sägs det. För att Sverige skall kunna hålla jämn takt med övriga biltillverkande länder är det viktigt med en fortsatt effektiv forskning och framtagning av nytänkande inom bilindustrin, anför motionärerna. De föreslår att NUTEK och Försvarets forskningsanstalt (FOA), som förfogar över spjutspetsteknik på området, skall få direktiv att utvärdera vilka möjligheter till tekniköverföring som finns, varefter ett samarbetsprojekt med fordonsindustrin bör inledas. Sammanfattningsvis anser motionärerna att miljöbilen måste bli en självklarhet i framtidens Europa och att den erforderliga kunskapen finns, men att samordning och stimulans saknas.
Vissa kompletterande uppgifter Från anslaget Teknisk forskning och utveckling finansieras ett antal forskningsprogram som i olika utsträckning tar sikte på utveckling av förbränningsmotorer. NUTEK bedriver två större forskningsprogram rörande förbränningsteknik. Tre av de nyligen inrättade kompetenscentrumen är också inriktade på förbränningsteknik. Utöver detta finns ett fordonstekniskt forskningsprogram som till viss del berör utveckling av förbränningsmotorer. Inom forskningsprogrammet Motorrelaterad förbränningsteknik bedrivs grundläggande forskning inom tre tillämpningsområden, nämligen dieselmotorer, ottomotorer och gasturbiner. NUTEK:s finansiering uppgår till 35 miljoner kronor under tre år. Målen för programmet är att ta fram kunskap och teknik som underlättar för den tillverkande industrins framtida vidareutveckling av förbränningsmotorer och avgasreningsteknik samt för att få teknik med minskade miljöfarliga emissioner, ökad verkningsgrad och långsiktig anpassning till biobränslen. Detta avses leda till reducerade utsläpp, minskad klimatpåverkan, minskad energiförbrukning och ökad konkurrenskraft. Forskningsprogrammet Miljöanpassade fordon och drivmedel är inriktat på utveckling av miljöanpassade fordon inom områdena el- och elhybridfordon samt alkoholdrivna fordon. NUTEK:s finansiering uppgår till 30 miljoner kronor under tre år. Målen för programmet är att ta fram ny teknik för miljöanpassade fordon. Med detta avses energieffektivisering och substitution av fossila drivmedel med förnybara drivmedel under beaktande av framtida skärpta krav för avgasemissioner. Detta skall leda till reduktion av emissioner till en nivå minst motsvarande de krav som gäller i Kalifornien, till energieffektivisering och reduktion av energiförbrukning med minst 50 % för personbilar och med 30 % för tunga fordon, till substitution av fossila drivmedel med förnybara drivmedel samt till ökad konkurrenskraft inom indu- strin. Tre kompetenscentrum med anknytning till förbränningsområdet har som nämnts inrättats, nämligen Förbränningsprocesser vid Lunds universitet samt Förbränningsmotorteknik och Katalys vid Chalmers tekniska högskola. Riksdagen beslöt år 1993 om inrättande av ett treårigt fordonstekniskt forskningsprogram. Programmet syftar till att stärka den internationella konkurrenskraften hos den svenska fordonsindustrin. Detta åstadkoms genom forskningsprojekt inom utvalda områden i samverkan mellan industrin och forskarsamhället. Den statliga insatsen har varit 30 miljoner kronor per år. Industrin har bidragit med lika mycket. Ett viktigt mål för programmet är att medverka till att skapa förutsättningar för utveckling av fordon och fordonskomponenter som kan möta långtgående krav på kretsloppsanpassning och på reduktion av miljöbelastning och bränsleförbrukning, samtidigt som övriga relevanta långsiktiga fordonskrav från konsumenter, producenter och samhälle kan uppfyllas. En viktig del i detta är fortsatt utveckling av förbränningsmotorn. Riksdagen beslöt i december 1996 om en femårig förlängning av programmet på samma ekonomiska nivå (prop. 1996/97:1, NU1). För att det skall finnas förutsättningar att etablera en lönsam etanoltillverkning till lägre priser än de som gäller för närvarande krävs det, enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet, billigare råvaror, högt utbyte av etanol och att synergier med andra verksamheter utnyttjas. Närhet till råvarorna anses vara betydligt viktigare för att minimera kostnaderna än närhet till marknaderna. Sverige har sedan lång tid satsat på forskning om framställning av etanol från produkter från skogsindustrin och jordbruket, och tekniken sägs nu vara mogen att börja testas i större skala. Frågan om storskalig introduktion av biodrivmedel utreds av Kommunikationskommittén (K 1995:01) och av Alternativbränsleutredningen (M 1995:06). Den senare utredningen har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande, Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184). Teknikupphandlingen av el- eller hybridbilar, som är föremål för yrkande i motion 1996/97:Jo728 (mp), har organiserats av NUTEK och finansierats inom ramen för ett program för effektivare energianvändning. Det stöd som NUTEK lämnat kan inte, som föreslås i motionen, ges som ett generellt stöd till alla elbilsköpare, eftersom medlen är avsatta just för teknikupphandling. När det gäller elbilar kan nämnas att en samverkansgrupp, Storstädernas elfordonsgrupp (STEG), bildades år 1991 på initiativ av NUTEK.
Utskottets ställningstagande Utskottet har samma grundinställning som den som kommer till uttryck i de här aktuella motionerna, dvs. att stora ansträngningar bör göras för att minska olika utsläpp från trafiken. Därvid är det viktigt både med utveckling av alternativa drivmedel och med utveckling av bilmotorer. Som framgått av den lämnade redovisningen är statsmakterna på olika sätt engagerade i detta arbete. Inom den svenska bilindustrin pågår också utvecklingsarbete på området. För närvarande kan utskottet inte se att ett riksdagsuttalande skulle innebära att utvecklingen fördes framåt. Med detta avstyrks motionerna 1996/97:N406 (s), 1996/97:N428 (c), 1996/97:Jo728 (mp) och 1996/97: T213 (kd) i berörda delar.
Träskiveindustrin
Motionen Regeringen bör anmodas att noga följa utvecklingen av råvaruförsörjningen inom den svenska träskiveindustrin, anförs det i motion 1996/97:N222 (s). En viktig förutsättning för en fortsatt positiv utveckling av träskiveindustrin är att en stabil råvaruförsörjning kan påräknas även i framtiden, säger motionären och anför att det därvid inte går att bortse från de problem som denna industrisektor har med konkurrensen om råvaran med energisektorn. Dessa problem sammanhänger med förekomsten av styrmedel för att främja användning av biobränslen i stället för olja och kol. Sverige är i behov av exportinkomster för att stärka sin ekonomi. Motionären hänvisar till att skogsprodukter är mycket viktiga exportvaror som har möjlighet att expandera om befintlig råvara tas till vara på rätt sätt.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen avslog våren 1995 motioner om vedråvaruförsörjningen till träskiveindustrin och konkurrensen med bränslesektorn om råvaran (bet. 1994/95:NU18 s. 80). Utskottet konstaterade, mot bakgrund av uppgifter från NUTEK, att det inte förelåg några akuta problem när det gäller träskiveindustrins råvaruförsörjning. Utskottet utgick från att regeringen och NUTEK på lämpligt sätt skulle fortsätta att följa utvecklingen. Det är viktigt, menade utskottet, att snedvridningseffekter på den aktuella marknaden till följd av bl.a. beskattningen uppmärksammas. Enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet är regeringen och NUTEK sedan lång tid uppmärksamma på prisutvecklingen för träskiveindustrins råvaror, bl.a. mot bakgrund av den ökande efterfrågan på sågspån från fjärrvärmeverk och pelletsfabriker. Departementet håller löpande kontakt med berörda branscher.
Utskottets ställningstagande Ur samhällsekonomisk synvinkel och från sysselsättningssynpunkt bör spånråvaran, enligt utskottets mening, i första hand vidareförädlas. Detta är inte minst viktigt med hänsyn till möjligheterna att skapa arbetstillfällen i regionalpolitiskt utsatta områden. Energiinnehållet i träskiveindustrins produkter, som har ett högt bränslevärde, kan utnyttjas i ett senare skede som bioråvara i avfallsförbränning. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att inom kort tillkalla en särskild förhandlare med uppgift att föra diskussioner med berörda parter i syfte att nå en frivillig överenskommelse som kan trygga träskiveindustrins råvaruförsörjning. Mot bakgrund härav bör riksdagen inte nu göra något uttalande i saken; motion 1996/97:N222 (s) avstyrks därmed.
Vissa särskilda branscher m.m.
Varvsindustrin
Motionen I motion 1996/97:N220 (s) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om svensk varvsindustri. Under år 1994 träffades en internationell överenskommelse om att varvsstödet skulle vara avvecklat under år 1996, erinras det om. Praktiskt taget alla länder - utom Sverige - fortsätter dock att subventionera sin varvsproduktion, konstaterar motionärerna. I Förenta staterna, Nederländerna, England, Danmark och Norge lämnas sålunda subventioner på mellan 10 och 14 % av ordersummorna. Det mest naturliga är, enligt motionärerna, att Sverige agerar kraftfullt för att avveckla subventionerna i alla länder. Till dess att så sker bör dock också Sverige lämna subventioner på någorlunda samma villkor som andra länder, anser motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen biföll våren 1994 en hemställan från näringsutskottet om skapande av internationell konkurrensneutralitet och införande av kreditgarantier för den svenska varvsnäringen (bet. 1993/94:NU15). Förhandlingar inom OECD resulterade i juli 1994 i en överenskommelse mellan Europeiska gemenskapen, Finland, Förenta staterna, Japan, Republiken Korea (Sydkorea), Norge och Sverige. Avtalet innebär i princip att allt direkt och indirekt statligt stöd till varvsindustrin skulle upphöra den 1 januari 1996. Avtalets ikraftträdande har försenats på grund av att Förenta staterna som enda part ännu inte ratificerat det. Avtalets förbud mot statligt stöd kommer att bli direkt tillämpligt i EU:s medlemsstater genom en av rådet beslutad EG- förordning. På grund av ovissheten i fråga om Förenta staternas ratificering har rådet vid två tillfällen senarelagt det datum som anger förordningens ikraftträdande. Enligt nu gällande lydelse skall förordningen träda i kraft samma dag som OECD-avtalet träder i kraft, dock senast den 31 december 1997. NUTEK studerade år 1994 på regeringens uppdrag de svenska varvens och deras underleverantörers situation. Av rapporten, Varv och underleverantörer (NUTEK R 1994:56), framgår att den internationella konkurrensen är mycket hård, särskilt i fråga om det större tonnaget till följd av bl.a. överkapacitet. Konkurrensen är dessutom snedvriden, eftersom andra länder än Sverige i varierande utsträckning subventionerar den nationella varvsindustrin. Riksdagen beslöt våren 1995 om införande av ett kreditgarantisystem för fartygsfinansiering i syfte att underlätta försäljningen av svenskbyggda fartyg (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU15). Inom ramen för systemet kan staten garantera dels varvets finansiering, dels redarens finansiering för att förvärva fartyget. Garantisystemet är utformat så att det inte innehåller något statligt stöd, eftersom de premier som tas ut för utestående garantier långsiktigt täcker systemets kostnader. Näringsminister Anders Sundström besvarade i januari 1997 en fråga (1996/97:187) av Krister Örnfjäder (s) om huruvida regeringen har för avsikt att ta initiativ till en noggrann analys av förutsättningarna för en eventuell satsning på varvsnäringen i Sverige. I sitt svar redovisade näringsministern vad som gäller enligt OECD-överenskommelsen och nyssnämnda kreditgarantisystem. Vidare anförde han att Sverige tidigare har varit ett av de ledande länderna vad gäller nyproduktion av fartyg, men att den svenska produktionskapaciteten för närvarande är starkt begränsad sedan storvarven avvecklats. Det finns dock en betydande kompetens vad gäller skeppsbyggnad och fartygsproduktion, och det är angeläget att denna kompetens tas till vara, sades det vidare. Näringsministern meddelade att regeringen, mot denna bakgrund, avser att låta genomföra en analys av branschens förutsättningar och konkurrenssituation. Regeringens ställningstagande kommer eventuellt att redovisas i den ekonomiska vårpropositionen. Den av regeringen aviserade analysen har nyligen rapporterats till Närings- och handelsdepartementet i konsultrapporten Konkurrensvillkoren för svensk varvsnäring (dnr N 97/513/F). I utredningen görs en kartläggning av befintlig produktionskapacitet och antalet sysselsatta inom den svenska varvsindustrin. Utredaren gör bedömningen att den enda möjligheten att bibehålla en svensk varvsindustri som förmår att konkurrera med den i andra länder synes vara att återinföra stöd i någon form. Därvid ses det som naturligt att välja den form av stöd som finns inom EU, nämligen ett kontantstöd som är baserat på kontraktsbeloppet. Kostnaderna för ett sådant stöd uppskattas till 60(80 miljoner kronor per år.
Utskottets ställningstagande Utskottet anser - liksom tidigare - att det är mycket viktigt att olika industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i förhållande till motsvarande industrigrenar i konkurrentländerna. Våren 1995 konstaterade utskottet, som redan nämnts, med stor tillfresställelse att en överenskommelse träffats inom OECD med innebörd att i princip allt statligt stöd till varvsnäringen skulle vara avvecklat fr.o.m. den 1 januari 1996. Eftersom Förenta staterna dock inte har ratificerat avtalet har detta ännu inte trätt i kraft. Som en följd härav förekommer fortfarande subventioner i Sveriges konkurrentländer. Detta är, enligt utskottets mening, inte en tillfredsställande ordning. Med hänvisning till att frågan för närvarande är föremål för beredning inom regeringen anser utskottet att riksdagen nu inte bör ta något initiativ i saken. Därmed avstyrks motion 1996/97:N220 (s).
Stenindustrin
Motionen Det bör skapas ett nationellt stenindustriellt centrum i Kalmar län, anförs det i motion 1996/97:N213 (s). Enligt motionären talar följande skäl för en utveckling av stenindustrihanteringen: ökat behov av yrkesmän på grund av otillräcklig utbildning, behov av sammanknytning av utvecklingsarbete inom design, formgivning och innovationer med företagande och nyetableringar, behov av kunskap om restaurering för bevarande av kulturarvet samt behov av forskning och utveckling. Motionären förordar att ett nationellt stenindustriellt centrum etableras i Kalmar län och hänvisar till att länet är ett genuint stendistrikt, stenexport från Öland har pågått under tusentals år, transportmöjligheterna är goda genom närheten till havet, Öland är ett område dit många konstnärer och formgivare söker sig, Kalmar län har hög arbetslöshet samt att tillgången på lokaler är god.
Vissa kompletterande uppgifter Enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet finns i nordöstra Skåne en koncentrerad stenverksamhet (stenbrott, förädlingsverksamhet, montering m.m.), där betydande steg till ett stencentrum har tagits. Ett antal stenföretag i södra Sverige har med visst stöd från länsstyrelse och kommuner byggt upp Breanäs Kulturhus med konstutställning, produktutställning, stenapplikationer och konferenslokaler. Ett utvecklingsprogram har också lagts upp tillsammans med Lunds universitet och med viss finansiering av NUTEK. Programmet innehåller bl.a. doktorandtjänst, examensarbete, studentexkursioner och seminarier. I närheten av Breanäs finns vidare Stenforsaskolan med en speciell stenteknisk linje inom industriprogrammet med kapacitet för 16 elever, men där antalet sökande varit två per år. Det råder således snarare brist på elever än på utbildningsplatser. Det kan vidare noteras att resurser finns inom ALMI-nätverket för att knyta samman utvecklingsarbete inom design, formgivning och innovationer med företagande och nyetableringar.
Utskottets ställningstagande Att riksdagen, som föreslås i motion 1996/97:N213 (s), skulle agera för att ett nationellt stenindustriellt centrum skall komma till stånd i Kalmar län kan utskottet inte se något motiv för. Som nämnts finns för närvarande en koncentrerad stenverksamhet i nordöstra Skåne, vilken uppstått utifrån befintliga förutsättningar. Härmed avstyrker utskottet den nämnda motionen.
Väktarbranschen
Motionen Riksdagen bör göra ett uttalande om nödvändigheten av att en seriös väktarbransch bevaras, anförs det i motion 1996/97:N224 (s). I en situation då det tilltagande våldet leder till ökad otrygghet för samhällsmedborgarna är det viktigt att allmänheten kan känna förtroende för bevakningsbranschen och att den bedrivs i ordnade former, säger motionärerna. De anser att de signaler som förekommit om en avreglering av branschen därför är ytterst oroväckande. En reformering av väktarbranschen är en fråga som även diskuteras på europeiskt plan, anför motionärerna och hänvisar till en överenskommelse om en avsiktsförklaring av vilken framgår att införande av obligatorisk auktorisation för hela väktarbranschen övervägs. Motionärerna är mot denna bakgrund förvånade över den debatt som pågår i Sverige och som går ut på en kraftig begränsning av den obligatoriska auktorisationen.
Vissa kompletterande uppgifter Utskottet behandlade senast motioner om bevakningsföretag våren 1994 (bet. 1993/94:NU15 s. 91). Lagen (1974:191) om bevakningsföretag reglerar bevakningsföretagens verksamhet. Lagen kräver att de som yrkesmässigt åtar sig bevakningsuppgifter för annans räkning skall ha statlig autorisation. Frågan om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet. Auktorisation får beviljas endast om det kan antas att verksamheten dels blir bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen, dels inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning. Kom- pletterande bestämmelser finns i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag. Rikspolisstyrelsen utfärdar föreskrifter och allmänna råd avseende auktorisation och tillsyn av bevakningsföretag etc. Trygghetsutredningen, som har haft i uppdrag att se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar, avlämnade hösten 1995 sitt slutbetänkande Trygghet mot brott ( rollfördelning och samverkan (SOU 1995:146). Beträffande bevakningsföretagen och säkerhetsbranschen i övrigt föreslår utredningen att lagen om bevakningsföretag skall upphävas och ersättas av en lag om säkerhetsföretag. Det föreslås att kravet på obligatorisk auktorisation för bevakning skall begränsas kraftigt. För vissa slags uppdrag föreslås dock auktorisation krävas även framöver. Betänkandet remissbehandlades under år 1996. Därvid framfördes kritik mot den föreslagna lagen om säkerhetsföretag. Beredning pågår för närvarande inom Justitiedepartementet.
Utskottets ställningstagande Med hänvisning till att frågan om regleringen av väktarbranschen är föremål för beredning inom Justitiedepartementet anser utskottet att motion 1996/97: N224 (s) inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Assi Domän AB:s skogsstrategi
Motionen Motion 1996/97:Jo312 (v) innehåller ett yrkande om statens ansvar för skogsstrategin inom Assi Domän AB. Denna strategi går ut på att köpa eller byta till sig skog i tre områden där företaget har huvuddelen av sin industri. Som majoritetsägare i Assi Domän bör inte staten acceptera att skogen i stora regioner säljs ut, heter det i motionen. Det påpekas att särskilt försäljningar i Jämtlands och Västernorrlands län har kritiserats eftersom de bidragit till ökat s.k. utboägande. Ett ökat sådant ägande bidrar sannolikt till ett minskat engagemang för bygden och sämre utvecklingsmöjligheter, menar motionärerna och efterlyser en ordentlig konsekvensanalys i fråga om regionala aspekter och sysselsättningen. Med samma syfte framställs i motionen också ett yrkande om ändringar i jordförvärvslagen, vilket har hänvisats till bostadsutskottet.
Vissa kompletterande uppgifter I samband med riksdagens beslut våren 1992 om riktlinjer för ombildning av Domänverket till aktiebolag, Domän AB, behandlades även frågan om hur olika delar av verkets markinnehav skulle hanteras (prop. 1991/92:134, bet. NU33). Bland annat fastställde riksdagen riktlinjer för hur försäljningen av mark till enskilda skulle genomföras. I den berörda propositionen anfördes att försäljning av mark till enskilda är viktig och bl.a. syftar till att stärka det enskilda skogs- och jordbruket. Det angavs att försäljningen skulle ske efter två huvudlinjer: dels skulle mindre enskilda skogsskiften understigande 200 ha bjudas ut till försäljning, dels skulle privata skogsägare, som var i behov av mera skogsmark för att uppnå effektivitet, hos Domän kunna begära förhandlingar om förvärv av skogsmark. Vid årsskiftet 1993/94 sammanfördes AB Statens Skogsindustrier (ASSI) och Domän AB genom att staten som aktieägartillskott tillförde samtliga aktier i ASSI till Domän, som namnändrades till Assi Domän AB. Staten äger för närvarande ca 50 % av aktierna i detta bolag. Näringsminister Anders Sundström lämnade i maj 1996 ett skriftligt svar på en fråga (1995/96:407) av en av de två aktuella motionärerna - Maggi Mikaelsson (v) - om Assi Domäns stora utförsäljningar av skogsmark. I sitt svar konstaterade näringsministern att Assi Domän är ett börsnoterat bolag och att staten äger drygt 50 % av aktierna i bolaget. Detta innebär dock inte att staten som ägare har ett avgörande inflytande över de affärsbeslut som tas av bolagets ledning, anförde statsrådet. Han erinrade om att en av de bärande idéerna bakom skapandet av ett fjärde skogsblock i Sverige var att djupare integrera råvaruproduktion och industriproduktion. Detta innebär att Assi Domän koncentrerar sitt markinnehav till de delar av landet där bolaget bedriver industriell produktion, dvs. till norra Norrland, Bergslagen och Småland. Bolaget både förvärvar och säljer skog, varvid försäljningarna ofta sker till privatpersoner, medan köp och byten i de flesta fall sker med bolag. Det meddelades att näringsministern hade för avsikt att ta upp en diskussion med ledningen för Assi Domän om företagets principer för markförsäljningar. Slutligen påpekades att jordförvärvslagen naturligtvis också gäller för Assi Domän. Enligt jordförvärvslagen (1979:230) krävs tillstånd i vissa fall för förvärv av lantbruksegendom. För juridiska personer krävs alltid tillstånd, medan fysiska personers förvärv prövas endast om förvärvet avser egendom i glesbygd eller egendom i s.k. omarronderingsområde. Tillstånd till förvärv av egendom i glesbygd får vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen eller bosättningen på orten. Ärenden om jordförvärvslagstiftningen handläggs av bostadsutskottet. Detta utskott har nyligen i ett betänkande om vissa fastighetsrättsliga frågor - 1996/97:BoU11 - behandlat olika motionsyrkanden med krav på förändringar i jordförvärvslagen, inklusive det tidigare nämnda yrkandet i motion 1996/97:Jo312 (v). Härvid har bostadsutskottet erinrat om att Jordbruksverket har genomfört en utvärdering av jordförvärvslagstiftningen. Enligt verket (rapport 1995:3) har lagens effekter för sysselsättning och bosättning varit små i förhållande till de resurser som lagtillämpningen krävt. Om lagen skall ha ett regionalpolitiskt syfte är det enligt Jordbruksverkets uppfattning nödvändigt att bestämmelserna i lagen skärps. På uppdrag avlämnade verket i maj 1996 till regeringen en rapport med kompletterande slutsatser, bl.a. om på vilket sätt jordförvärvslagen kan skärpas för att lagens regler om bosättning inte skall kunna kringgås. Med hänvisning till att jordförvärvsfrågorna nu bereds inom Regeringskansliet har bostadsutskottet avstyrkt bl.a. det aktuella yrkandet i motion 1996/97:Jo312 (v) om förändringar i jordförvärvslagen. Yrkandet har följts upp i en reservation (v). Andra uppfattningar i frågan om jordförvärvslagstiftningen redovisas i tre andra reservationer (m; fp, kd; c). Riksdagen kommer att behandla betänkandet inom kort.
Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening bör det berörda yrkandet i nämnda motion som hänvisats till näringsutskottet och som avser statens ansvar för Assi Domäns skogsstrategi inte föranleda något initiativ av riksdagen. Utskottet förutsätter att bolagets styrelse och ledning beaktar de frågor som tas upp i motionen i nu aktuell del. Såvitt gäller frågor om jordförvärvslagstiftningen hänvisar utskottet till bostadsutskottets aktuella behandling av sådana frågor i betänkandet 1996/97:BoU11. Med det sagda avstyrks ifrågavarande motionsyrkande.
Kommunikationshandikapp
Motionen Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av utvecklingsarbete inom kommunikationshandikappområdet, anförs det i motion 1996/97:Ub232 (s). Sverige har utvecklat unik kompetens inom viktiga välfärdsområden, inte minst på handikappområdet, säger motionärerna och hänvisar till att Örebro län har utvecklats till ett nationellt centrum för kompetens inom området kommunikationshandikapp. Det utvecklingsarbete som där bedrivs är exempel på den potential för tjänsteexport och industriell utveckling som finns inom den offentliga sektorn, anser motionärerna. Om framgångsrika modeller för att överföra mjukvarukunskap till industriell produktion skall kunna växa fram krävs dock, enligt motionärerna, tillgång till såväl centrala ekonomiska resurser som medverkan från centrala statliga organs sida. Detsamma anses gälla tjänsteexporten. En aktiv strategi för samverkan med näringslivet kan ha en betydelsefull påverkan på antalet nya jobb och tillväxten i svensk ekonomi, anför motionärerna. De menar att det krävs medverkan från centralt statligt håll om det i Sverige skall kunna utvecklas internationella kompetenscentrum på handikappområdet.
Vissa kompletterande uppgifter Socialdepartementet anordnade hösten 1996 en hearing om tjänsteexport inom de sociala och medicinska områdena och möjligheterna för svenska intressenter att bli mer aktiva i det sammanhanget. Som ett underlag för hearingen hade en rapport om alternativa former för biståndsfinansierad tjänsteexport inom Socialdepartementets ansvarsområden tagits fram. Syftet var att undersöka hur de organisatoriska förutsättningarna kan bidra till att svenskt kunnande inom områdena hälso- och sjukvård, socialförsäkring samt socialtjänst, företrädesvis handikappfrågor, blir tillgängligt för biståndsfinansierad tjänsteexport. På Socialdepartementets område har vidare tre myndigheter - Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Folkhälsoinstitutet - i regleringsbrev getts i uppdrag att undersöka möjligheterna att på sina respektive områden bedriva tjänsteexport. Redovisning skall för de två sistnämnda myndigheterna ske i slutet av maj 1997 och för den förstnämnda myndigheten i mars 1998. Närings- och handelsdepartementet anordnade i februari 1997 en hearing om sjukvårdsexport. Därvid diskuterades överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan och statens eventuella roll i sammanhanget. Frågan kommer att bli föremål för fortsatta överväganden inom departementet. När det gäller den aktuella verksamhet i Örebro som berörs i motionen, kan nämnas att det finns ett konsultföretag, Sweden Senior Service, med säte i Örebro, som kommunen och landstinget startat i samarbete med några privata företag. Företaget är inriktat på export av svensk ?know how? inom äldreomsorgen. Hösten 1996 gjorde företaget på uppdrag från Lettland en handbok för omsorg, boende och rehabilitering av äldre och handikappade i Lettland. Denna rapport har för kännedom också tillställts socialminister Margot Wallström.
Utskottets ställningstagande Tjänsteexport kan, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:Ub232 (s), vara ett område där det kan finnas utvecklingsmöjligheter i framtiden. Som framgått har frågan uppmärksammats av Social- och Närings- och handelsdepartementen. Något behov av ett uttalande av riksdagen kan utskottet inte se - motionen avstyrks därmed.
Pyrotekniska varor
Motionen Såväl lagändringar som begränsningsregler vad gäller tillgänglighet och rätten att saluföra pyrotekniska varor torde erfordras för att komma till rätta med det starkt tilltagande missbruket av dessa varor, anförs det i motion 1996/97:N231 (s). Flera länder i Europa har begränsat försäljningen av fyrverkerier, säger motionärerna; i Danmark får inga smällare säljas över huvud taget, bara raketer, och i Tyskland är försäljningen av fyrverkeripjäser begränsad till vissa tidsperioder. Följande åtgärder föreslås i motionen: genomförande av en översyn av gällande regelverk, införande av en begränsning av rätten att saluföra pyrotekniska varor till företag med dokumenterad förmåga att på ett ansvarsfullt sätt hantera en sådan verksamhet, införande av en begränsning av rätten att sälja pyrotekniska varor enligt regler liknande dem som gäller i Danmark och Tyskland, införande av absolut skyldighet för handlare att kräva legitimation vid försäljning av pyrotekniska varor samt införande av särskilt tillstånd för innehav av fyrverkeripjäser med stor sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber) och den typ av smällare som erfarenhetsmässigt i stor utsträckning används för rena okynnesändamål.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen avslog våren 1996 tre motioner med krav på översyn av regelverket för hantering av fyrverkeriartiklar och på införande av vissa begränsningar i nuvarande produktsortiment och i rätten att sälja pyrotekniska varor (bet. 1995/96:NU16). För att få ett allsidigt underlag för utskottets behandling gavs berörda myndigheter, organisationer och företag möjlighet att lämna synpunkter på motionerna. Yttranden inkom från Sprängämnesinspektionen, Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Svenska Kommunförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, gemensamt från de tre företagen Hammargren Pyroteknik AB, Norabel Hansson AB och Linders Pyrotekniska AB samt från Sveriges Fyrverkeribranschförbund. I betänkandet (s. 2(5) redogjordes för den lagstiftning som reglerar verksamheten med pyrotekniska varor och som är av två slag. Den ena omfattar bestämmelser på grundval av lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, och den andra utgörs av ordningslagen (1993:617). Den förstnämnda lagen reglerar hantering och import av de nämnda varorna. Syftet med lagen är att förhindra att dessa varor orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av varorna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har därutöver genom lagen bemyndigats att meddela särskilda föreskrifter om åtgärder och försiktighetsmått vid hantering av brandfarliga och explosiva varor. Av förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor framgår att för att en explosiv vara skall få hanteras eller importeras krävs att den är godkänd av Sprängämnesinspektionen. Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som har fyllt 18 år. Ingripande mot störningar från fyrverkeripjäser kan ske med stöd av ordningslagen. Där stadgas bl.a. att pyrotekniska varor inte får användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun har enligt lagen möjlighet att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor. En kommun kan således i lokala föreskrifter införa krav på tillstånd för eller förbud mot användningen av pyrotekniska varor inom ett visst begränsat område eller beträffande sådana varor av visst slag. Av de åtta remissinstanser som utskottet våren 1996 inhämtade yttrande ifrån ansåg fem, däribland Sprängämnesinspektionen, att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. När det gäller frågan om vilka begränsningar som skall gälla beträffande hanteringen av fyrverkerier anförde utskottet i nämnda betänkande att det måste göras en avvägning mellan önskemålet att förhindra vissa företeelser och risken för att skärpta bestämmelser medför att oreglerad hemtillverkning ökar. Utskottet fann efter en prövning att den nuvarande ordningen utgör en rimlig avvägning och att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. Utskottet uteslöt dock inte att en viss uppstramning av tillsynen och kontrollen var erforderlig och förutsatte att frågan uppmärksammas. Utskottet framhöll också att avgörande för de risker som kan uppstå vid användning av pyrotekniska varor är det egna ansvarstagandet, varvid en god säkerhetsinformation är av stor vikt. Vidare underströk utskottet de möjligheter som ordnings-lagen ger kommunerna att utfärda lokala ordningsföreskrifter rörande pyrotekniska varor, varigenom förutsättningar skapas för att komma till rätta med vissa olägenheter till följd av användningen av dessa varor. Statsrådet Björn von Sydow besvarade i januari 1997 en fråga (1996/97:200) av Siw Persson (fp) om huruvida regeringen har några planer på att skärpa reglerna så att det blir svårare att få tag på och köpa pyrotekniska produkter. I sitt svar redovisade statsrådet den gällande lagstiftningen. Han anförde att de nödvändiga reglerna redan finns, men att det är angeläget att höja medvetenheten bland dem som använder smällare och fyrverkeripjäser om såväl faror och oljud som nedskräpning. Möjligen bör tillsynen av att regelverket följs förbättras, sades det. Nyckeln till färre olyckor med fyrverkeripjäser angavs vara information och tillsyn; någon skärpning av reglerna på området är inte aktuell, påpekades det. Justitieminister Laila Freivalds besvarade i februari 1997 en interpellation (1996/97:116) av Sten Andersson (m) om vilka åtgärder regeringen var beredd att vidta i syfte att minska okynneshanteringen av raketer och smällare. I sitt svar redovisade justitieministern som sin grundinställning att det inte finns skäl att motverka ett ansvarsfullt användande av pyrotekniska varor. Däremot är det angeläget att hanteringen av varorna är föremål för kontroll och begränsningar så att risken för skador och andra olägenheter motverkas, sade hon. I svaret hänvisades till den gällande lagstiftningen, dvs. lagen om brandfarliga och explosiva varor och ordningslagen. Justitieministern anförde att frågan om vilka skärpningar som kan göras i första hand borde övervägas av kommunerna, med hänvisning till att dessa har fått det redskap som lagstiftningen anvisar. Hon ansåg att det säkert finns anledning för en del kommuner att överväga på vilket sätt de skulle kunna förbättra situationen i sin kommun. Sprängämnesinspektionen genomförde inför årsskiftet 1995/96 olika informationsinsatser. En video, Rapport om en vådasprängning, togs fram och visades i TV. Videon har också distribuerats till ca 900 kemilärare inom gymnasieskolan. Vidare förekom inslag om hanteringen av fyrverkeripjäser i Anslagstavlan i TV, och pressmeddelande skickades ut. Även Svenska Brandförsvarsföreningen har gått ut med pressmeddelande. För att underlätta polisens tillsynsarbete har Sprängämnesinspektionen tagit fram en checklista som har distribuerats till samtliga polismyndigheter. Inspektionen har vidare skickat en enkät till samtliga polismyndigheter med frågor om t.ex. vilken typ av skador de har noterat och vilka olägenheter av smällare som har förekommit. Inspektionen har vidare infört förbud (fr.o.m. den 1 februari 1997) mot försäljning av s.k. flygande smällare (smällare som inte ger något gnistregn utan bara en knall), vid försäljning styckvis eller i förpackningar med endast samma typ av smällare. Det är framför allt olägenheter med oljud och skadegörelse som ligger bakom förbudet.
Utskottets ställningstagande Utskottet gjorde under riksmötet 1995/96, som redovisats, en grundlig genomgång av frågan om hanteringen av fyrverkeriartiklar. Utskottet fann, efter en prövning, att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. Samtidigt anförde utskottet att det inte kunde uteslutas att en viss uppstramning av tillsynen och kontrollen är erforderlig och det förutsattes att frågan uppmärksammas. Någon anledning att nu göra något annat ställningstagande kan utskottet inte finna. Det bör återigen understrykas att kommunerna genom ordningslagen har stöd för att ingripa mot avarter när det gäller hantering av pyrotekniska varor. Ett mer aktivt agerande härvidlag kan vara befogat. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:N231 (s).
Riksdagens revisorers förslag
Revisorernas granskning Efter förslag från näringsutskottet har Riksdagens revisorer granskat statens engagemang i sex regionala investmentbolag som bildades i slutet av 1980- talet, nämligen Bergslagens Teknikutvecklings AB, Blekingen AB, Rödkallen AB, Sorbinvest AB, Troponor Invest AB och Utvecklings AB Skeppsankaret. Staten tillförde dessa bolag ca 187 miljoner kronor i ägarkapital och blev på så sätt delägare i samtliga bolag. Avsikten var att bolagen skulle tillföra nytt riskvilligt kapital till utvecklingsbara företag i regioner som drabbats av företagsnedläggningar och relativt sett hög arbetslöshet. Bakgrunden till utskottets förslag till granskning var att staten successivt under 1990-talet sålt bolagen till privata intressenter, varför det enligt utskottets mening fanns skäl att närmare granska vilket utbyte staten har erhållit av dessa engagemang. Revisorernas granskning har baserats på en utvärdering av civilekonom Ragnar Boman. Efter remissbehandling av rapporten Regionala investmentbolag - erfarenheter av statligt engagemang (1995/96:9) redovisas revisorernas överväganden i förslag 1996/97:RR2 till riksdagen. Den motion - 1996/97:N5 (fp) - som väckts med anledning av förslaget har behandlats i det inledande avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m.
Revisorernas överväganden och förslag Revisorerna konstaterar vid en samlad bedömning att staten inte lyckats särskilt väl med engagemangen i de sex aktuella investmentbolagen. Några lyckade insatser har i och för sig skett. Sorbinvest och Troponor Invest medverkade i några rekonstruktioner av konkursdrabbade företag, och Rödkallen kom att bidra till utvecklandet av ett förhållandevis betydande datakonsultföretag i Luleå. De företag som på detta sätt fått stöd av investmentbolagen sysselsätter för närvarande tillsammans ca 400-500 anställda. Huruvida företagen existerat eller inte utan stödet i fråga går det dock inte att uttala sig om med någon säkerhet. Enligt revisorerna kan merparten av bolagen inte bedömas ha uppfyllt de mål som statsmakterna ställt upp för verksamheterna i fråga. Vidare bedöms kostnaderna per tillkommande arbetstillfälle ha varit relativt höga. Revisorerna påminner om att det i en verksamhet av det aktuella slaget ligger flera inbyggda problem och konflikter som försvårar möjligheterna för ett gott resultat. En inbyggd motsättning är kravet på snabba åtgärder samtidigt som det i praktiken tar flera år från den ursprungliga krisen innan ett investmentbolag är i full gång. Samtidigt noteras att det finns andra och mer närliggande sätt att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter än att initiera helt nya investmentbolag. I fråga om statens roll som ägare anser revisorerna att resurserna inom Regeringskansliet inte varit tillräckligt samordnade. Ett annat problem som revisorerna framhåller är att styrningen via bolagsordning och andra styrinstrument varit otillräcklig. De målsättningar som funnits vid sidan av de strikt företagsekonomiska, exempelvis sysselsättningsmässiga, har inte tillräckligt tydliggjorts i dessa styrinstrument. Revisorerna registrerar också - vilket dock Närings- och handelsdepartementet delvis avvisar i sitt remissvar - att staten uppträtt passivt i sin ägarroll, bl.a. i samband med tillfällen då sammanslagningar av investmentbolag varit aktuella eller när investmentbolag avyttrats. Revisorerna framlägger två förslag till riksdagen. Enligt det första skall riksdagen hos regeringen begära en samlad utvärdering av statliga åtgärder som har till syfte att stimulera riskkapitalförsörjningen till utvecklingsbara företag i regioner med sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur. Revisorerna erinrar om Företagsstödsutredningens betänkande Kompetens och kapital - om statligt stöd till företag (SOU 1996:69). Emellertid konstaterar revisorerna att det inte inom den utredningens ram - eller i någon annan utredning - genomförts eller initierats någon mer utförlig utvärdering av de olika stödformernas effektivitet. Därför borde regeringen föranstalta om en oberoende utvärdering med en sådan inriktning. För det andra föreslår revisorerna ett uttalande av riksdagen till regeringen om vikten av förbättrad information i regeringens årliga rapport till riksdagen om de statliga bolagen. Revisorerna har bl.a. i sin granskning av de regionala investmentbolagen funnit vissa brister i denna information till riksdagen. Sålunda konstateras att statsmakternas mål för respektive bolag, vid sidan av de strikt lönsamhetsmässiga, sällan är redovisade. Vidare har viktigare avtal som ägaren tecknat med bolaget eller med andra delägare i bolaget inte redovisats i skrivelsen till riksdagen. Revisorerna har noterat regeringens avsikt (meddelad i proposition 1995/96:141) att utveckla och förbättra de årliga redogörelserna för företag med statligt ägande och anser att detta är ett steg i rätt riktning. Dock menar revisorerna att regeringen härutöver i den årliga skrivelsen till riksdagen bör redovisa statsmakternas mål för respektive företag och viktigare händelser i företaget, såsom nya ägaravtal.
Vissa kompletterande uppgifter Hösten 1996 behandlade riksdagen regeringens senaste redogörelse för företag med statligt ägande (skr. 1996/97:20, bet. NU6). I samband härmed väcktes två motioner med krav på kompletteringar av redogörelsen. Enligt den ena motionen borde det av redogörelsen framgå för varje företag dels syftet med det statliga ägandet, dels vad som gjorts under året och planeras under kommande år för att uppfylla detta syfte. I den andra motionen efterlystes en redovisning av ägarpolicyn för statligt ägda företag. Motionärerna menade att den statliga företagssektorn tjänar flera viktiga ändamål och indelade de statliga företagen i fyra grupper. Förutom generella policydeklarationer för var och en av dessa grupper borde det enligt motionärerna utarbetas en policy för varje enskilt statligt företag. På förslag av utskottet avslogs motionerna. Utskottet erinrade om att den årliga redogörelsen till riksdagen för de statliga företagen endast är avsedd att ge en samlad bild över denna del av näringslivet. Frågor om riktlinjer för och syftet med det statliga ägandet borde enligt utskottets uppfattning tas upp i näringspolitiska princippropositioner eller i särskilda propositioner om statliga företag. Slutligen framhöll utskottet det positiva i att 1996 års redogörelse hade kompletterats med en redovisning över viktigare händelser m.m. beträffande de statliga företagen. Den förstnämnda motionen fick stöd i en reservation (m, c, fp, kd).
Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening har revisorerna redovisat en förtjänstfull granskning av statens engagemang i de aktuella regionala investmentbolagen. Sammantaget konstaterar revisorerna att staten inte lyckats särskilt väl med dessa engagemang, även om några lyckade insatser har gjorts. Det framhålls att det finns andra och mer närliggande sätt att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter än att initiera helt nya investmentbolag. Utskottet noterar vidare att det också bland de regionala investmentbolag med helt privat ägande som bildades under den aktuella perioden finns exempel på bolag med både mer och mindre framgångsrik utveckling. Utskottet förutsätter att Regeringskan-sliet tar del av slutsatserna i rapporten och beaktar dessa vid överväganden om åtgärder för att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter. Som redovisats efterlyser revisorerna en utvärdering av statliga åtgärder som har till syfte att stimulera riskkapitalförsörjning till utvecklingsbara företag i regioner med sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur. Efter avveckling av statens aktier i riskkapitalbolagen Atle AB och Investment AB Bure är statens återstående insatser på riskkapitalområdet av begränsad omfattning. Med sin begäran torde revisorerna i stället ha avsett främst olika regionalpolitiska åtgärder med syfte att främja sysselsättningen i berörda regioner. Frågor om regionalpolitiken handläggs inte av näringsutskottet, varför utskottet saknar underlag att bedöma behovet av den föreslagna utvärderingen. Utskottet har emellertid uppmärksammat att det hos revisorerna pågår en granskning av det regionalpolitiska stödet utifrån medlemskapet i EU. Vidare har den s.k. REKO-STAT-utredningen nyligen avlämnat sitt betänkande Regionalpolitik för hela Sverige (SOU 1997:13), där det bl.a. skisseras hur en samordning av statens verksamheter och regionala intressen kan bidra till en högre tillväxt i alla landets regioner och en regionalt balanserad utveckling. Härutöver har regeringen nyligen tillkallat en särskild utredare (landshövding Georg Andersson) med uppdrag att utreda frågan om ett utvidgat regionalpolitiskt transportbidrag. Den nu redovisade bakgrunden leder utskottet till slutsatsen att revisorernas begäran om en utvärdering bör läggas till handlingarna utan vidare åtgärd av riksdagen. Inte heller revisorernas förslag beträffande redogörelsen för statliga företag bör enligt utskottets uppfattning bifallas av riksdagen. Utskottet vidhåller sin uppfattning att frågor om riktlinjer för och syftet med det statliga ägandet av företag bör tas upp i näringspolitiska princippropositioner eller i särskilda propositioner om statliga företag. Vidare finner utskottet skäl att erinra om regeringens tidigare meddelade avsikt att utöka den årliga skrivelsen med kompletterande uppgifter om de statliga företagen. Sålunda innehöll den senaste skrivelsen - 1996 års redogörelse - en redovisning över aktuella händelser och pågående aktiviteter rörande de statliga företagen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:Sf613 yrkandena 5(7, 1996/97: Ub247 yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N206 yrkande 4, 1996/97:N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10, 1996/97:N221, 1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243, 1996/97:N244, 1996/97:N246, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9, 1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14 och 17-19, 1996/97:N258, 1996/97:N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och 24(27, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och 17, res. 1 (m, fp, kd) res. 2 (c) res. 3 (v) res. 4 (mp)
2. beträffande turism att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N218, 1996/97:N229, 1996/97:N261, 1996/97:N262 och 1996/97:A433 yrkande 6, res. 5 (c) 3. beträffande mineralfrågor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N266 och 1996/97:N270 yrkande 14, res. 6 (mp) 4. beträffande miljövänlig bil att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T213 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Jo728 yrkande 6, 1996/97:N406 och 1996/97:N428 yrkande 2, res. 7 (kd) 5. beträffande träskiveindustrin att riksdagen avslår motion 1996/97:N222, res. 8 (m, fp) - motiv. 6. beträffande vissa särskilda branscher m.m. att riksdagen a) avslår motion 1996/97:N220 (varvsindustrin), b) avslår motion 1996/97:N213 (stenindustrin), c) avslår motion 1996/97:N224 (väktarbranschen) d) avslår motion 1996/97:Jo312 yrkande 6 (Assi Domän AB:s skogsstrategi), e) avslår motion 1996/97:Ub232 (kommunikationshandikapp) f) avslår motion 1996/97:N231 (pyrotekniska varor). 7. beträffande Riksdagens revisorers förslag att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2. res. 9 (m, c, fp, kd) res. 10 (mp)
Stockholm den 18 mars 1997 På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd) och Eva Flyborg (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. bort ha följande lydelse: Utskottet redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. Enligt utskottets mening - och i likhet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N255 (fp) och 1996/97:N256 (kd) ( är statens främsta näringspolitiska uppgift att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa goda betingelser för långsiktig tillväxt. Ökad internationalisering, ökad konkurrens från nya industriländer, snabbare teknikutveckling och strukturella förändringar i näringslivet ställer krav på ett gynnsammare företagsklimat. Sverige behöver bättre förutsättningar för nya och växande företag samt nya och växande branscher. Den strategi som regeringen valt för budgetsaneringen har präglats av en felaktig balans mellan skattehöjningar, besparingar och behovet av strukturförändringar, vilket försämrat förutsättningarna för nya jobb och företag. Regeringen har misslyckats i kampen mot arbetslösheten, och förtroendet för regeringens förmåga att ge Sverige ett långsiktigt vitalt och utvecklande företagsklimat har kraftigt urholkats. Läget är allvarligt. Arbetslösheten stiger mot nya rekordnivåer i stället för att halveras, vilket regeringen lovat. Behovet av nya företag är större än någonsin, men antalet nyregistrerade företag minskar. Antalet konkurser har inte gått tillbaka till nivåerna före lågkonjunkturen utan har planat ut på en alltför hög nivå. Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer och påverkar både investeringar och företagens förutsättningar att skapa nya jobb. Kritiken mot regeringens näringspolitik är, enligt utskottets mening, välgrundad. På område efter område har regeringen slagit in på en kurs som försämrar förutsättningarna för företagande. Det är fråga om en öppen förtroendekris, där regeringen alltmer tappar kontakten med verkligheten. Det som nu krävs är en politik som skapar de nödvändiga förutsättningarna för tillväxt och nya jobb. Då får inte partitaktiskt spel stå högst på dagordningen! Det är utskottets uppfattning att alla politiska krafter bör samlas för att skapa förutsättningar för investeringar, företagande och nya jobb. I detta perspektiv är den träffade energiuppgörelsen djupt olycklig. Den riskerar att leda till höjda elpriser och skapar därtill betydande osäkerhet om de långsiktiga villkoren för att investera i industriell verksamhet i Sverige. Den tidigare värdegemenskapen - om att i Sveriges intresse arbeta för tillväxt och nya jobb och med bibehållen industriproduktion inom landet - har regeringen nu övergivit. Energipolitiken är inte det enda område där regeringen valt fel kurs. Misstroendet beror också på regeringens kursval i fråga om skatte-, konkurrens-, avreglerings-, privatiserings- och arbetsrättsområdena. Sedan Socialdemokraterna hösten 1994 efterträdde den borgerliga regeringen - bestående av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna - har skatterna för företagen höjts i en snabbare takt än någonsin tidigare. Såväl problemet med stora s.k. skattekilar för arbete som problemet med den höga beskattningen av ägarkapitalet i företagen har därigenom förvärrats. Skattekilarna får t.ex. som effekt att framväxten av arbetstillfällen inom tjänstesektorn hindras. Skattepolitiken har varit särskilt skadlig, då den hindrat framväxten av nya företag. Besluten att fördubbla skatten på avkastningen på riskkapital samt den i övrigt hårda och skärpta beskattningen har lett till att riskkapitalförsörjningen för nya och växande företag fungerat sämre än vad den annars skulle ha gjort. Riskkapitalmarknaden har också skadats av beslutet att öka det statliga ägandet och den statliga kontrollen av företagen genom inrättandet av en sjätte AP-fondstyrelse med uppgift att köpa aktier. Regeringens skattechock mot företagen har inte avmattats. Det hårt kritiserade beslutet om den förlängda arbetsgivarperioden försvårar vidare tillkomsten av nya jobb. Trots detta har regeringen framhärdat och verkställt beslutet. Den förtida inbetalningen av mervärdesskatt för företagen är också en oacceptabel skattehöjning, som tvingar företag att betala mervärdesskatt på basis av betalningar som de själva ännu inte fått från sina kunder. Sedan regeringsskiftet har arbetet stannat upp när det gäller att stärka konkurrensen, minska regeltrycket för företagen och förtydliga statens roll inom näringspolitiken. Trots den kraftiga tillväxten av kommunala bolag och det stora antalet anmälningar av brott mot konkurrensreglerna valde regeringen att helt förbigå Underprissättningsutredningens betänkande. Regeringen har i stället lagt hinder i vägen för skapandet av en sundare konkurrens, bl.a. genom att stoppa försäljning av kommunala bostadsföretag. I den energipolitiska propositionen (prop. 1996/97:84) har Vattenfall AB tilldelats energipolitiska uppgifter. Därmed skapas osäkerhet om Vattenfalls möjligheter att agera på affärsmässiga grunder och om konkurrensvillkoren på den avreglerade elmarknaden. Åtgärden riskerar dessutom att skapa en generell osäkerhet om hur marknadsaktörer bör se på företag där staten har ett avgörande ägarinflytande. På avregleringsområdet uppvisar de minimala arbetsinsatser som regeringen gjort inga synbara resultat. Tvärtom har de byråkratiska hindren för företagen ökat genom regeringens agerande på det arbetsrättsliga området. De förändringar som genomförts innebär att de arbetsrättsliga hindren för nyanställningar för närvarande är större än de var år 1994. Regeringen visar sammantaget genom sin politik en bristande förståelse för företagaren som person. I små företag går det inte att särskilja företagets ekonomi från ägarens ekonomi. Skatter som slår mot ägarnas ekonomi slår också mot deras företag och därmed mot möjligheterna till nya och växande företag. Om inte arbete, risktagande och ägande tillåts löna sig, kommer få att vilja sätta sin egen och familjens ekonomi på spel för att starta och driva företag. Förhoppningarna om att nya statligt dirigerade byggprojekt och en detaljstyrd energipolitik skall kunna bidra till nya jobb visar att regeringen utgår från att välstånd kan skapas genom politiska beslut, oberoende av enskilda människors entreprenöranda och risktagande. Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört beträffande den allmänna inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp) och 1996/97:N256 (kd) i berörda delar. Yrkandet i den sistnämnda motionen om att det i regeringen bör ingå en småföretagarminister avstyrks dock, med hänvisning till att det är en intern regeringsfråga hur arbetet organiseras inom Regeringskansliet. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v) och 1996/97: N270 (mp), avstyrks samtidigt i motsvarande delar. När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med den som kommer till uttryck i motionerna 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256 (kd) och som våren 1996 redovisats i en reservation (m, c, fp, kds) till betänkande 1995/96:NU26 om aktiv förvaltning av statens företagsägande. Som där anfördes är statens främsta näringspolitiska uppgift att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat regi. Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska statens företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt inbringade de försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ca 23 miljarder kronor (exkl. försäljning av aktier i Nordbanken) till statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov med motsvarande belopp. Försäljningarna ledde också till en spridning av aktieägandet till grupper som inte tidigare innehaft aktier. Riksdagen bör således begära att regeringen framlägger en plan för försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts, varmed de båda nämnda motionerna i sak blir tillgodosedda i aktuella delar. Motion 1996/97:N270 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande del. På avregleringsområdet har regeringen som tidigare nämnts varit mycket passiv. Ett visst uppgiftslämnande är visserligen en nödvändig förutsättning för att ett rättssamhälle skall fungera, men den mängd av regler som ett företag möter kan inte försvaras. En löpande omprövning av olika företagsregler måste ske, varvid särskild vikt bör läggas vid de regler som drabbar små företag. Riksdagen bör instämma i vad som här har anförts, varigenom motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m), 1996/97:L212 (fp) och 1996/97:N256 (kd) i huvudsak blir tillgodosedda i här berörda delar. Motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N270 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande delar. Förslagen i motionerna 1996/97:N244 (kd, m) och 1996/97:N256 (kd) om möjligheterna att kvitta sänkta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter bl.a. i syfte att sänka det totala skattetrycket för företagen och undvika risken för konkurrenssnedvridning överensstämmer väl med den syn utskottet har på betydelsen av en effektiv konkurrens. Som utskottet tidigare anfört har arbetet med att stärka konkurrensen stannat av under den socialdemokratiska regeringen. Riksdagen bör ansluta sig till det nu sagda, varigenom de nämnda motionerna blir i sak tillgodosedda. Beträffande motionerna om stöd till uppfinnare och innovatörer vill utskottet understryka vikten av att uppfinningar och idéer kommer ut på marknaden. Sverige har, jämfört med andra länder, haft svårigheter med att åstadkomma kommersialisering av de idéer och uppfinningar som finns. Som framgått av tidigare redovisning, lämnas inom näringspolitiken olika former av bistånd till uppfinnare och innovatörer av olika aktörer ( NUTEK, ALMI- bolagen, produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum. Helt avgörande är dock att det råder ett gott företagsklimat. Hur ett sådant klimat bör se ut har utskottet redogjort för i det föregående. I några av de här aktuella motionerna berörs de problem en uppfinnare eller innovatör kan ställas inför i samband med patentprocessen. NUTEK har, som nämnts, lämnat ett förslag om införande av en rättsskyddsförsäkring för patent, vilket nu är föremål för beredning inom Närings- och handelsdepartementet. Utskottet vill understryka vikten av att denna fråga får en snar lösning. Med det här anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:N202 (s), 1996/97:N227 (s), 1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd), 1996/97:N205 (m), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) i berörda delar. Utskottet anser att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors företagande. Den möjlighet till speciella lån för kvinnliga företagare som infördes under den borgerliga regeringen är ett exempel på en åtgärd som har gett goda resultat. Det finns en stor utvecklingspotential bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening är det angeläget att fler kvinnor blir företagare. Enligt beräkningar som gjorts utgör kvinnor ca 25 % av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. I motion 1996/97:N256 (kd) läggs förslag fram om ett mentorsprogram för kvinnliga företagare. Utskottet anser ( som framgår av det följande ( att insatser för mentorskap bör göras. Därvid är det självklart att de särskilda behov som kvinnliga företagare har också skall beaktas. I det följande föreslås riksdagen instämma i behovet av åtgärder för att främja mentorskap. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97: A432 (c), 1996/97:A807 (c) och 1996/97:N208 (mp), avstyrks i motsvarande delar. De problem som finns rörande invandrares företagande sammanhänger, enligt utskottets mening, delvis med att relevant information från myndigheter och andra aktörer inte alltid når fram. Mot denna bakgrund ser utskottet det tidigare nämnda försöksprojektet som bedrivs av ALMI i Stockholm som mycket positivt. Efter utvärdering kan liknande verksamheter komma att etableras i andra delar av landet. Något behov av uttalande från riksdagens sida kan utskottet inte se; motionerna 1996/97:Sf613 (s) och 1996/97:Ub247 (fp) avstyrks sålunda i berörda delar. När det gäller förslaget i motion 1996/97:N221 (m) om en utredning om lokala riskföretagsbörser hänvisar utskottet till det tidigare nämnda uppdraget som NUTEK har på området och där slutredovisning skall ske hösten 1997. Motionen avstyrks därmed. Utskottet anser beträffande kompetensutveckling och mentorskap ( i likhet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N269 (m) och 1996/97:N256 (kd) ( att det behövs åtgärder för att främja detta. Den viktigaste konkurrensfaktorn i framtiden kommer att vara kunskap, varvid ledorden bör vara kvalitet och anpassning till framtidens behov. Det bör också inrättas en nationell mentorsbank med pensionerade företagare som skall kunna bistå små, växande och nya företag med kunskap och erfarenhet inom teknik, marknadsföring, data, företagande och finansiella tjänster. Riksdagen bör instämma i detta. Därmed tillstyrks de nämnda motionerna i berörda delar, medan de övriga motionerna, 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c), avstyrks i motsvarande delar. Enligt utskottets mening ( och i likhet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd) ( bör ytterligare insatser göras för att främja teknikspridning till småföretag. Visserligen pågår, som redovisats, en del arbete på området, men med hänsyn till den snabba utvecklingen är detta inte tillräckligt. Vad utskottet förordar är ett nytt och mer kraftfullt angreppssätt. Ytterligare anslagsmedel är således inte det som erfordras. I stället gäller det att hitta nya vägar för att göra t.ex. relevant forskningsinformation lätt tillgänglig för småföretagen. Vidare bör redan pågående arbete vad gäller digitalisering av PRV:s tekniska information och STATT:s information påskyndas och slutföras. När det gäller offentlig upphandling kan elektronisk åtkomlighet innebära att småföretagens möjlighet att delta underlättas. Självfallet skall de regler som ställs enligt lagen (1992:1317) om offentlig upphandling iakttas. Riksdagen bör instämma i det sagda, varigenom de nämnda motionerna i sak blir tillgodosedda i berörda delar. De övriga här aktuella motionerna, 1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd) och 1996/97:N270 (mp), avstyrks i motsvarande delar. Kooperativa företag anser utskottet bör behandlas på ett likvärdigt sätt med andra företagsformer. Som anförts inledningsvis bör över huvud taget en generellt verkande näringspolitik eftersträvas. Det finns ingen grund för att påstå att kooperativa företag är missgynnade. Några ytterligare åtgärder för att främja de kooperativa företagen anser utskottet inte erfordras och avstyrker därför motionerna 1996/97:N228 (s), 1996/97:N252 (c), 1996/97: A432 (c) och 1996/97:N246 (mp) i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 13, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:N5, 1996/97:N212 yrkande 1, 1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 5(8, 11, 12 och 17(19, 1996/97:N258 och 1996/97:N269 yrkandena 1, 21 och 24(27, med anledning av motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 14, 1996/97: N206 yrkande 4, 1996/97:N244, 1996/97:N256 yrkande 14 och 1996/97:N269 yrkande 22 och med avslag på motionerna 1996/97: Sf613 yrkandena 5(7, 1996/97:Ub247 yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 8(10, 1996/97:N221, 1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243, 1996/97:N246, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9, 1996/97:N256 yrkande 4, 1996/97:N263, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom 1) Kerstin Warnerbring (c) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. bort ha följande lydelse: Utskottet redovisar - - - (= utskottet) - - - i saken. I likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N252 (c) anser utskottet att den gröna marknaden är mycket expansiv. De miljövänliga och resurseffektiva företagen kan förväntas bli de mest framgångsrika i framtiden. Det är i de små och medelstora företagen som den stora potentialen finns för att skapa nya, gröna jobb. I dessa företag finns en kreativitet och dynamik som kan ge upphov till nya idéer och lösningar, vilka leder fram till nya, miljöanpassade produkter och tjänster. Miljömarknaden och nya småskaliga lösningar på globala behov och kretsloppsteknik skapar, enligt utskottets mening, nya möjligheter inom regioner som för närvarande har en sviktande ekonomisk utveckling. För att stimulera framväxt av nya företag inom miljösektorn krävs särskilda insatser, t.ex. att bygga upp miljönätverk och miljökompetens i näringslivet. Regering och riksdag måste ställa upp tydliga mål för ett långsiktigt arbete på miljöområdet. Det är de som är verksamma inom näringsliv och forskning som har nyckelroller när det gäller att få till stånd kretsloppsinvesteringar för fler gröna jobb. Statens uppgift är att skapa förutsättningar för miljömedveten produktion genom FoU, skatteväxling, avgifter på miljöfarliga produkter m.m. Utskottet bedömer att det finns förutsättningar att skapa 50 000 nya arbetstillfällen under en tioårsperiod. Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder enligt de riktlinjer som här angetts. Därigenom blir motion 1996/97:N252 (c) tillgodosedd i berörd del och tillstyrks sålunda. Den andra här aktuella motionen 1996/97:N270 (mp) avstyrks i motsvarande del. Landsbygdens näringslivsstruktur passar, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:A432 (c), väl in i den inriktning som gäller för småföretagsprogrammet. Det ensidiga näringslivet på landsbygden utgör dock ett problem. Utskottet anser att lantbruket och landsbygdens småskaliga näringslivsstruktur särskilt skall beaktas inom ramen för de medel på 1 miljard kronor som anslagits till småföretagsprogrammet. Därvid bör hänsyn tas till behovet av kompetensutveckling och ett mer differentierat näringsliv. Regeringen bör göras uppmärksam på vad som här har anförts. Den sistnämnda motionen tillstyrks därmed i berörd del. I motion 1996/97:N271 (v) - - - (= utskottet) - - - olika företagsformer. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c) i berörda delar. Motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97: N255 (fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) avstyrks i motsvarande delar. När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med den som kom till uttryck i en reservation (m, c, fp, kds) våren 1996 till betänkande 1995/96:NU26 om aktiv förvaltning av statens företagsägande. Som där anfördes är statens främsta näringspolitiska uppgift att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat regi. Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska statens företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt inbringade de försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ca 23 miljarder kronor (exkl. försäljning av aktier i Nordbanken) till statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov med motsvarande belopp. Försäljningarna ledde också till en spridning av aktieägandet till grupper som inte tidigare innehaft aktier. Riksdagen bör således begära att regeringen framlägger en plan för försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts. Motionerna 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256 (kd) blir därmed till viss del tillgodosedda. Motion 1996/97:N270 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande del. Beträffande frågan om avreglering anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N252 (c), att riksdagen bör anmoda regeringen att tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör de små företagen föregås av konsekvensanalyser. Dessa kan i en del fall utföras av organ som är fristående från regering och riksdag. De små företagen har ofta problem med att överblicka den omfattande regelmassa som berör deras verksamhet. Enligt utskottets mening är det viktigt att reglerna för företagsamhet är stringenta och överblickbara. Utskottet vill också erinra om den småföretagsdelegation som nyligen tillsatts, inom ramen för småföretagsprogrammet, och som har till uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Med det anförda tillstyrker utskottet den nyssnämnda motionen i berörd del. Samtidigt avstyrks de övriga här aktuella motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m), 1996/97:L212 (fp), 1996/97: N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) i motsvarande delar. Företagsstödsutredningen uppskattade - - - (= utskottet) - - - aktuella delar. När det gäller stöd till uppfinnare och innovatörer har, som framgått av tidigare redogörelse, olika åtgärder vidtagits under senare år. Dessa är dock inte tillräckliga, utan arbetet med att förbättra innovationsklimatet måste fortsätta. I motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) redovisas hur de innovationsfrämjande åtgärderna bör utformas. I den förstnämnda motionen föreslås att åtgärderna skall ha följande inriktning: bidra till förnyelse och tillväxt genom att vårda och utveckla kreativiteten hos uppfinnarna genom rådgivning och utbildning, stimulera idéer och uppfinningar som är en förutsättning för att så många bärkraftiga nya projekt som möjligt skall formuleras, bidra till att fler idéer kommer fram till marknaden samt samverka med andra nationella och internationella organisationer för att öka kunskapen om uppfinnandets betingelser. I den andra motionen föreslås att regeringen skall anmodas utreda och återkomma till riksdagen med förslag i vissa angivna avseenden. En fråga gäller införande av patentintrångsförsäkring, där det nu bör vidtas åtgärder så att en sådan försäkring kommer till stånd. Vidare bör ett antal uppfinnarcentrum etableras som skall kunna ge stöd i form av rådgivning och viss finansiering. Även stödet till Svenska Uppfinnareföreningen bör förbättras. På skatteområdet bör stimulanser ges t.ex. genom att skatten på royalty minskas och att möjligheter till periodisering av inkomster över tiden av typ skogskontomodell införs. Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) tillstyrks därmed i berörda delar; de övriga här aktuella motionerna 1996/97:N202 (s), 1996/97:N227 (s), 1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd) och 1996/97:N205 (m) avstyrks i motsvarande delar. Kvinnors företagande bör, i likhet med vad som anförs i bl.a. motionerna 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:A807 (c), lyftas fram inom näringspolitiken. Kvinnors företagande kan få lika stor betydelse för ökning av produktion och sysselsättning som kvinnornas inträde på arbetsmarknaden hade under första delen av 1900-talet. Den traditionella näringspolitiken har varit alltför ensidigt inriktad på mäns företagande och på de branscher inom vilka män vanligen startar och driver företag. För att öka satsningen på kvinnors företagande bör, enligt utskottets mening, riksdagen anmoda regeringen att utarbeta ett tioårigt program, innehållande rådgivning, utbildning och finansiering för kvinnors företagande. Utskottet vill också framhålla de åtgärder som redan har vidtagits för att främja kvinnors företagande. De särskilda företagarlånen till kvinnor som ALMI nu ansvarar för bör bevaras och utvecklas. Vidare vill utskottet understryka vikten av att möjligheterna ( inom ramen för småföretagsprogrammet ( att stödja kvinnors företagande särskilt beaktas. Riksdagen bör instämma i vad utskottet här förordar, varigenom motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c) blir helt tillgodosedda i berörda delar. Även motion 1996/97:A807 (c) blir väsentligen tillgodosedd. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N208 (mp) och 1996/97:N256 (kd), avstyrks i motsvarande delar. De problem - - - (= utskottet) - - - avstyrks därmed. Beträffande kompetensutveckling och mentorskap vill utskottet framhålla, i likhet med vad som görs i motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c), att förståelse för företagandets villkor måste grundläggas i ett tidigt skede. Mycket av det ordinarie utbildningsutbudet har en inriktning mot anställning, varför de som skall ge sig ut i arbetslivet ofta saknar kunskaper om att starta och driva företag. Riksdagen bör ansluta sig till uppfattningen att det bör finnas mer av utbildning i entreprenörskap i det ordinarie utbildningsutbudet, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i berörda delar ( de tillstyrks sålunda. Som framgått av tidigare redovisningar har inom ramen för småföretagsprogrammet 20 miljoner kronor anvisats dels till ett småföretagsinstitut för kvalificerad utbildning, dels till mentorskap och styrelseförstärkning. De övriga två här aktuella motionerna 1996/97:N269 (m) och 1996/97:N256 (kd) avstyrks i berörda delar. Olika förslag - - - (= utskottet) - - - aktuella motionerna. Enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c) är kooperativa företag en verksamhetsform som bör bejakas. En åtgärd som bör vidtas är att det, inom den ram som ALMI har avsatt för lån till kvinnors företagande, bör skapas särskilt utrymme för lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag. Ett annat område där utskottet anser att riksdagen bör ta initiativ gäller ansvaret för de kooperativa frågorna inom regeringen. Enligt utskottets mening vore det bättre om ansvaret låg hos Närings- och handelsdepartementet i stället för som för närvarande hos Inrikesdepartementet. Visserligen är detta ytterst en sak för regeringen att ta ställning till, men utskottet anser ändå att riksdagen bör uttrycka en sådan uppfattning. Med det anförda tillstyrker utskottet de båda nämnda motionerna i berörda delar. De två övriga här aktuella motionerna avstyrks i motsvarande delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9 och 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, med anledning av motionerna 1996/97:N206 yrkande 4, 1996/97:N256 yrkande 18 och 1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och 17 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97: Sf613 yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247 yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97: N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10, 1996/97: N221, 1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242, 1996/97: N243, 1996/97:N244, 1996/97:N246, 1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97: N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14, 17 och 19, 1996/97:N258, 1996/97: N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och 24(27, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8 och 1996/97:A433 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom 1) Lennart Beijer (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. bort ha följande lydelse: Utskottets redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. En aktiv näringspolitik måste, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N271 (v), ha en utformning som innebär att den bidrar till att näringslivet långsiktigt får en sådan sammansättning att det blir konkurrenskraftigt och att jobb skapas. Näringspolitiska insatser kan i vissa fall ge resultat på kort sikt, men generellt gäller att den politik som bedrivs vid en viss tidpunkt kommer att ge resultat först om 5(10 år. Eftersom enskilda aktörer inte kan svara för en sådan långsiktighet, måste detta ansvar i stället tas av staten. Utskottet anser således att staten har ett övergripande ansvar för näringspolitiken. Därför är det av stor vikt att staten behåller ett strategiskt ägande i näringslivet. Kortsiktigt kan näringspolitiken inte skapa ökad sysselsättning. Det är i stället framför allt realräntenivån och storleken på efterfrågan på hemmamarknaden som är avgörande för om arbetslösheten snabbt skall kunna sjunka. Sänkta skatter, minskad ekonomisk trygghet, försämringar av arbetsrätten och försvagade fackföreningar medför inte nyanställningar. Inget land i västvärlden är så beroende av sina storföretag som Sverige. De flesta av de svenska storföretagen är bildade kring sekelskiftet. Svenska företag har förlorat andelar på snabbväxande marknader och vunnit på stagnerande. Storföretagen har haft svårt att anpassa sig till sina kunders önskemål. Skogsindustrin har tagit andelar främst genom en gynnsam prisutveckling under 1980-talet. Trots att skogsindustrin har investerat tiotals miljarder kronor, räknar man inte med fler nya jobb utan snarare minskat antal sysselsatta. Samma mönster gäller för i stort sett alla svenska storföretag. Om det skall ske en utveckling av svensk ekonomi måste staten göra näringspolitiska satsningar på de kunskapsintensiva tillväxtbranscherna. Sverige ligger beträffande dessa branscher under genomsnittet för OECD- länderna. Mellan åren 1975 och 1990 var antalet anställda i Sverige i tillväxtbranscher oförändrat, medan genomsnittet av OECD-länder hade en ökning med ca 50 %. Det har rått stora förväntningar på att de små och medelstora företagen skall bidra till ökad sysselsättning, bl.a. baserat på deras förmåga till flexibilitet. De flesta småföretag är dock i mycket stor utsträckning beroende av hemmamarknaden, och den under senare tid låga efterfrågan på denna marknad är ett stort hinder för småföretagens utveckling. Ett annat hinder för tillväxt i småföretag är det motstånd att växa som kan finnas hos företagaren. För småföretag med anställda är ofta problem med att finansiera produktionshöjande investeringar ett hinder för tillväxt. En fråga av betydelse vid utformningen av en näringspolitik riktad till småföretag är hur dessa företag definieras. Enligt den officiella statistiken definieras småföretag som företag med färre än 200 anställda. Enligt utskottets mening bör gränsen i det här aktuella sammanhanget i stället sättas till 20 anställda. När det gäller företagsform kan konstateras att nästan alla nystartade företag finns inom grupperna enskilda firmor och handelsbolag/kommanditbolag; näringspolitiskt stöd bör alltså i större utsträckning riktas till dessa företagsformer och inte till aktiebolag. Om den svenska ekonomin skall kunna återhämta sig måste det, enligt utskottets mening, skapas stabiliserande finansiella institutioner. Att bestämma nivån på investeringarna och företagens tillväxt kan inte överlämnas till marknaderna för kapital, som bara är intresserade av allt högre och allt snabbare avkastning. Många av de beslut som fattades under åren 1991(1994 beträffande riskkapitalförsörjningen ledde knappast till några förbättringar. Detta gällde särskilt inrättandet av riskkapitalbolagen Atle AB och Investment AB Bure med löntagarfondsmedel. Utskottet anser att det erfordras bättre tillgång till kapital genom det ordinarie kreditsystemet och att det uppnås en lägre ränta. Utskottet vill vidare peka på lyckade försök med nätverksbyggande i t.ex. Emilien i Italien och Baden-Württemberg i Tyskland. Framgångarna för dessa regioner har uppkommit genom ett hårt omvandlingstryck och positiva drivkrafter till förnyelse. Regionala myndigheter, företagsorganisationer, fackföreningar, banker, universitet, högskolor och forskningsinstitut har utgjort nätverk som starkt bidragit till framgångarna. Nyckelordet i de båda regionerna är riskspridning; ett litet företag behöver inte ensamt ta hela risken för en nysatsning. I Sverige är Gnosjö med omnejd ett område där nätverk av den typ som här har beskrivits sedan länge är etablerade. För att sprida denna anda krävs dock en mer aktiv näringspolitik, där staten tar en pådrivande roll i näringslivsutvecklingen. Riksdagen bör instämma i vad utskottet här anfört, varigenom motion 1996/97:N271 (v) blir helt tillgodosedd i berörda delar ( motionen tillstyrks sålunda. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97: N256 (kd), avstyrks i motsvarande delar. Utskottets inställning - - - (=utskottet) - - - nämnda motionerna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:Sf613 yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247 yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N206 yrkande 4, 1996/97:N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10, 1996/97:N221, 1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97: N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243, 1996/97:N244, 1996/97:N246, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9, 1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14 och 17-19, 1996/97:N258, 1996/97:N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och 24(27, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. bort ha följande lydelse: Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som kommer till uttryck i motion 1996/97:N270 (mp). Grundprincipen för ett ekologiskt hållbart samhälle är att det som är hållbart långsiktigt också bör vara lönsamt kortsiktigt. För närvarande är det ofta tvärtom, varför näringslivet stimuleras att producera icke ekologiskt anpassade varor på ett icke hållbart sätt. För att komma till rätta med detta krävs det, enligt utskottets mening, en grön skatteväxling, dvs. sänkta skatter och avgifter på arbete och höjda på energi, råvaror och utsläpp. Näringslivet bör även vara socialt hållbart. Små företag, självstyrande företag och kooperativa företag är ofta delar i ett socialt sammanhang, där delaktighet och ansvarstagande omfattar något vidare än vinstmaximering. Därför är det viktigt att dessa typer av företag stimuleras. En viktig dimension i näringspolitiken är, enligt utskottets uppfattning, att människor känner att de kan påverka, vara delaktiga och ha överblick. Ett socialt hållbart näringsliv motverkas när näringslivet globaliseras; utvecklingen är sådan att näringslivet blir allt mindre socialt hållbart. Utskottet stöder i stor utsträckning de satsningar som görs inom småföretagsprogrammet men ser samtidigt den fortgående minskningen av sysselsättningen i industrisektorn som en lika naturlig utveckling som den tidigare minskningen av sysselsättningen i jordbrukssektorn. Påståendet att det nya IT-samhället kommer att ge många nya arbetstillfällen är, enligt utskottets mening, en myt. Beträffande tjänstesektorn, som också hävdas vara en växande sektor, anser utskottet att regeringen för en politik som medför att de stora tjänstesektorerna inom såväl kommuner som landsting tvingas avveckla arbetstillfällen. Utskottets uppfattning är att potentialen för en ökande sysselsättning finns inom sektorn gröna jobb och i de s.k. mjuka sektorerna vård, omsorg och utbildning. I de stora koncernerna har ägandet i stor utsträckning blivit internationellt, även om makten över företagen ofta ligger kvar i det gamla hemlandet. Det blir dock allt vanligare att dessa transnationella företag övergår till att bli multinationella. I sådana företag finns det inte längre någon solidaritet med något hemland, utan strävan är att flytta produktionen till områden där arbetskraftskostnaden är lägst och där skatter, miljökrav och arbetsmarknadslagstiftning också ger låga kostnader. Utskottet anser att åtgärder som verkar för att ägandet av företag behålls inom landet, regionen eller orten skapar ett engagemang som sträcker sig längre än till vinstmaximering och därför har en stabiliserande och sysselsättningsskapande verkan. Utskottet menar vidare att det bör göras en studie av de ekonomiska och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort utländskt ägande. I en sådan utredning bör också ingå ett uppdrag att lämna förslag till hur bättre förutsättningar för lokala investeringar kan skapas. Ett program inom arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1994/95, omfattande 800 miljoner kronor, har enligt gjorda utvärderingar varit relativt framgångsrikt, på det sättet att en hög sysselsättningseffekt har åstadkommits på kort tid. Utskottet anser att en liknande satsning med stöd till småföretag under kommande budgetår skulle kunna bli ännu effektivare, eftersom den skulle kunna baseras på de erfarenheter som vunnits. Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir motion 1996/97:N270 (mp) helt tillgodosedd i berörda delar och tillstyrks sålunda. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v) och 1996/97:N256 (kd), avstyrks i motsvarande delar. När det gäller frågan om statliga företag anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att offentligt ägda företag bör vara ett föredöme när det gäller god etik i relationer till sina intressenter men också beträffande miljö- och resursfrågor i vid bemärkelse. Vidare bör staten i sin ägarroll agera på ett annat sätt. I styrelserna för de statliga och kommunala företagen bör kompetensen breddas; även ledamöter med erfarenheter utanför den offentliga sektorn bör ingå. Vidare bör stat och kommun finna former för att effektivt övervaka hur styrelserna sköter sina uppdrag. Utskottet anser avslutningsvis att det bör inrättas demokratiskt valda taxekommissioner med uppgift att granska och fastställa priser och kostnader inom monopolverksamheterna. Riksdagen bör instämma i det nu sagda, varigenom den nämnda motionen blir helt tillgodosedd i berörd del. De övriga två motionerna, 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256 (kd), avstyrks i motsvarande delar. Vad avser yrkandena om avreglering anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att det behövs radikalt förenklade regler för dem som skall starta ett nytt företag. Korrespondens med myndigheter, upprättande av deklarationer, tillståndsansökningar och annat som krävs enligt det svenska regelsystemet upplevs av många som vill starta ett företag som en oöverstiglig barriär. Utskottet anser dels att det bör göras en översyn av regelsystemen i syfte att förenkla dessa för dem som skall starta ett nytt företag, dels att staten genom ALMI bör ge alla nystartare en gratis service under de första åren när det gäller att fylla i blanketter, deklarera, m.m. De av utskottet föreslagna regelförenklingarna och den ökade servicen för nystartare bör utredas och beslutas under år 1997 och komma till verkställighet år 1998; riksdagen bör ansluta sig till detta. Därmed tillstyrks den nyssnämnda motionen i berörd del, medan övriga här aktuella motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:L212 (fp) och 1996/97:Fi214 (kd), avstyrks i motsvarande delar. Företagsstödsutredningen uppskattade - - - (= utskottet) - - - och 1996/97: N209 (c). För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan bidra till en minskning av arbetslösheten. Enligt beräkningar som gjorts utgör kvinnor ca 25 % av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. I motion 1996/97:N208 (mp) föreslås en åtgärd som tar sikte på att underlätta kvinnlig företagsamhet och kvinnligt sparande. Enligt modell från en verksamhet som bedrivs på Lofoten i Norge, och som utskottet tidigare redogjort för, föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att låta utreda hur en kvinnobank eller en nätverkskredit skall kunna inrättas och att riksdagen skall begära att medel ställs till förfogande för ändamålet. Utskottet anser att riksdagen bör besluta i enlighet med detta och tillsyrker därmed den nämnda motionen. Även i motion 1996/97:A807 (c) framläggs liknande förslag; i denna del blir motionen således tillgodosedd. Övriga delar av motionen, liksom andra här aktuella motioner i berörda delar - 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:N256 (kd) - avstyrks. De problem - - - (= utskottet) - - - nyssnämnda motionerna. Olika förslag för att främja teknikspridning m.m. läggs fram i motionerna 1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd), 1996/97:N269 (m), 1996/97:N270 (mp), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd). Som tidigare redovisats har olika åtgärder vidtagits för att genom digitalisering underlätta åtkomsten av olika typer av information av relevans för småföretagen. Utskottet anser att detta är viktiga åtgärder men att det inte är tillräckligt. I likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N270 (mp) anser utskottet att NUTEK och Sveriges tekniska attachéer i samverkan bör ges i uppdrag att särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och inhemska miljöinnovationer för möjlig svensk produktion. I uppdraget bör ingå att utifrån den samlade dokumentationen skapa en modell för att stimulera tillväxten i miljötekniksektorn, t.ex. med uppbyggande av nätverk och genom samordning. Riksdagen bör ställa sig bakom vad som nu anförts - därmed tillstyrks den sistnämnda motionen i berörd del; övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar. Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom småföretagsamheten. Erfarenheterna från de kooperativa utvecklingscentrumen är, som anförs i motion 1996/97:N246 (mp), att många av de kooperativa företag som har startats inte skulle ha kommit till stånd om inte det kooperativa alternativet hade funnits. Att starta ett medarbetarägt företag reser ofta speciella problem, på grund av bristande erfarenheter av företagsformen hos omgivningen och genom att passande stöd- och regelsystem saknas. Det kooperativa entreprenörskapets särdrag är att det är flera personer inblandade och att det rör sig om ett demokratiskt förvaltat företag. Kooperativa och medarbetarägda företag har, enligt utskottets bedömning, svårare än andra typer av företag att erhålla riskkapital. Om en större del av befolkningen skall delta i nyföretagande krävs därför särskilt anpassade stödformer. Ett speciellt problem vid start av ett kooperativt företag är att vissa personer kan ha rätt till starta-eget-bidrag, medan andra personer kan ha arbete och därmed inte är berättigade till något stöd. Konsekvensen kan bli att företaget får en sämre kompetensmässig sammansättning. För att undvika detta bör samtliga medlemmar få rätt till stöd. Riksdagen bör ansluta sig till det sagda - därmed tillstyrks den nämnda motionen. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N228 (s), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c), avstyrks i motsvarande delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N208, 1996/97:N246 och 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:Sf613 yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247 yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N206 yrkande 4, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10, 1996/97:N221, 1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243, 1996/97:N244, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9, 1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14 och 17-19, 1996/97:N258, 1996/97:N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och 24(27, 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Turism (mom. 2) Kerstin Warnerbring (c) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande lydelse: Sverige har stora förutsättningar för en kraftig tillväxt i rese- och turistnäringen. Denna näring kan ge betydande tillskott till sysselsättning i hela landet, inte minst i de regionalt utsatta områdena. Avgörande för om detta skall ske är att företagandet inom näringen kan utvecklas, och att det går att fullfölja ett positivt samarbete mellan dessa företag och myndigheter med uppgifter inom turistområdet. I motion 1996/97:N262 (c) föreslås en rad åtgärder i syfte att främja utvecklingen inom turistnäringen, vilka utskottet till fullo ställer sig bakom. Det gäller att riksdagen aktivt bör uttala sitt stöd för det handlingsprogram som Turistdelegationen presenterade i maj 1996. Vidare bör riksdagen uppdra åt regeringen att på lämpligt sätt, t.ex genom instruktionsgivning, beakta behovet av en dialog mellan statliga myndigheter och turistorganisationer och berörda företag. I det nämnda handlingsprogrammet framhålls tillfredsställande lönsamhet samt stabila och konkurrenskraftiga spelregler som förutsättningar för att företag inom turistnäringen skall startas och vidareutvecklas. Att villkoren blir sådana är, enligt utskottets mening, en uppfordran till det politiska sy- stemet av sådan dignitet att det bör komma till uttryck i ett riksdagsuttalande. Utskottet anser vidare att regeringen bör ge Turistdelegationen i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter utarbeta ett program för miljön med ett turistperspektiv - resurser bör avdelas för detta ändamål. Turistrådet har framhållit Östersjön som en ny marknad på turistområdet. Utskottet anser att det vore naturligt om det program för samarbete och utveckling i Östersjöregionen på 1 miljard kronor som riksdagen fattade beslut om sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) också kunde utnyttjas för insatser på turistområdet. Enligt utskottets mening är det även angeläget att frågan om de långa transporternas betydelse i regionalpolitiken och i samarbetet med EU:s strukturfonder beaktas. Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir motion 1996/97:N262 (c) helt tillgodosedd. Även motion 1996/97:N218 (c) blir i sak tillgodosedd. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N229 (s), 1996/97:N261 (s) och 1996/97:A433 (fp), avstyrks i motsvarande delar. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande turism att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N262, med anledning av motion 1996/97:N218 och med avslag på motionerna 1996/97:N229, 1996/97:N261 och 1996/97:A433 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Mineralfrågor (mom. 3) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om mineralfrågor bort ha följande lydelse: Regeringen har visserligen, som redovisats, aviserat att den under år 1997 skall lämna förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken. Utskottet anser dock, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att riksdagen nu bör göra ett uttalande om behovet av en skärpning av minerallagen, så att prospektörer åläggs att redovisa undersökningsresultat inom en månad efter avslutad undersökning och så att en maximering av tillåten prospekteringsarea uppnås. Genom ett sådant riksdagsuttalande blir regeringen informerad om riksdagens inställning i frågan, vilket kan beaktas i den aviserade propositionen. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd del. Den andra motionen, 1996/97:N266 (v), avstyrks samtidigt. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande mineralfrågor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 14 och med avslag på motion 1996/97:N266 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Miljövänlig bil (mom. 4) Göran Hägglund (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om miljövänlig bil bort ha följande lydelse: Transporter och kommunikation är precis som energi nödvändiga variabler i all ekonomisk aktivitet. Transporter och resande ger dock inte bara välfärdsvinster - deras negativa miljöpåverkan är påtaglig, och en stor utmaning under de närmaste åren är att utveckla ett miljöanpassat transportsystem. För att åstadkomma harmoni mellan trafiken och vad naturen långsiktigt tål, måste bl.a. utsläppen av försurande ämnen och växthusgaser minskas radikalt. Tydliga mål bör, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:T213 (kd), fastställas för att utvecklingen skall drivas i rätt riktning. Riksdagen bör sålunda hos regeringen begära förslag till en strategi för hur hälften av Sveriges bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än fossila bränslen. Sverige har mycket goda förutsättningar att framställa förnybara drivmedel. Introduktion av biobränslen bör ske både genom inblandning i konventionella bränslen och genom utveckling av nya motorer. Utskottet anser att det är viktigt med en fortsatt effektiv forskning och att NUTEK och FOA bör ges i uppdrag att utvärdera möjligheterna till tekniköverföring. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom den nämnda motionen blir helt tillgodosedd i berörd del; den tillstyrks sålunda. Övriga motioner, 1996/97:N406 (s), 1996/97:N428 (c) och 1996/97:Jo728 (mp), avstyrks i motsvarande delar. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande miljövänlig bil att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T213 yrkandena 9 och 10 och med avslag på motionerna 1996/97:Jo728 yrkande 6, 1996/97: N406 och 1996/97:N428 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Träskiveindustrin (mom. 5, motiveringen) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och Eva Flyborg (fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om träskiveindustrin bort ha följande lydelse: Träskiveindustrin, som sysselsätter ett tusental anställda, är viktig inte minst med hänsyn till möjligheterna att skapa arbetstillfällen i regionalpolitiskt utsatta områden. De problem som träskiveindustrin står inför sammanhänger i huvudsak med den utformning av energipolitiken som regeringen tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet valt. Till följd härav uppstår snedvridningar i konkurrensförhållandena som kan leda till att annars konkurrenskraftiga branscher slås ut. Att i efterhand försöka komma till rätta med problem som har uppstått till följd av en felaktig politik är, enligt utskottets mening, inte konstruktivt. Med en annan utformning av politiken - som utskottet förordar - skulle yrkandet i motion 1996/97:N222 (s) sakna aktualitet; motionen avstyrks därmed.
9. Riksdagens revisorers förslag (mom. 7) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp) anser dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om Riksdagens revisorers förslag som börjar med ?Inte heller? och slutar med ?statliga företagen? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning finns det dock skäl för riksdagen att ta till sig revisorernas andra förslag beträffande en komplettering av den årliga redogörelsen till riksdagen över de statliga företagen. Emellertid bör denna komplettering ta sikte på en redovisning av syftet med det statliga ägandet i respektive bolag snarare än statsmakternas mål för företagen i fråga. Med en sådan redovisning av syftet med ägandet ges riksdagen tillfälle att fortlöpande pröva de skäl som låg till grund för bildandet eller övertagandet av bolaget i fråga. Utskottet menar vidare att det av redogörelsen bör framgå vad som gjorts och vad som planeras för att syftet med det statliga ägandet skall uppnås. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen hemställa om den komplettering av den årliga redogörelsen för statliga företag som utskottet här har angivit. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande Riksdagens revisorers förslag att riksdagen a) avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 moment 1, b) med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97: RR2 moment 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Riksdagens revisorers förslag (mom. 7) Eva Goës (mp) anser dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om Riksdagens revisorers förslag som börjar med ?Inte heller? och slutar med ?statliga företagen? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i revisorernas uppfattning att den årliga redogörelsen för statliga företag bör kompletteras med uppgifter om statens mål för respektive företag. Emellertid gäller att målet för företagen varierar beroende på om det är fråga om konkurrensutsatta företag, monopolföretag, företag som arbetar med hälsofarliga substanser eller företag som inte kan komma till stånd på normala kommersiella villkor. Det är uppenbart att dessa grupper av företag tjänar olika ändamål och att statens policy för företagen bör skilja sig åt. Enligt utskottets mening bör regeringen därför tillkalla en parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta förslag till ägarpolicy för var och en av dessa grupper. Vidare bör en enskild företagspolicy tas fram för varje viktigare statligt företag. Vad utskottet här anfört bör riksdagen ställa sig bakom genom ett uttalande till regeringen. dels att utskottets hemställan under 7 bort har följande lydelse: 7. beträffande Riksdagens revisorers förslag att riksdagen a) avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 moment 1, b) med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97: RR2 moment 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1) Lennart Beijer (v) anför: Jag vill erinra om att Vänsterpartiets förslag till budget för år 1997 som framlades hösten 1996 med anledning av budgetpropositionen innebar att ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv översteg det som blev riksdagens beslut med drygt 1 miljard kronor. Dessa ökade medel var avsedda att användas för insatser på flera av de områden som berörs i de här aktuella motionerna. Det gäller stöd till uppfinnare och innovatörer, kompetensutveckling, teknikspridning och kooperativa företag. Om detta förslag hade vunnit riksdagens bifall skulle näringspolitiken, enligt min mening, ha fått en mer ändamålsenlig utformning.
2. Mineralfrågor (mom. 3) Lennart Beijer (v) anför: Med hänvisning till att regeringen har aviserat att den under år 1997 skall lämna förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken har jag avstått från reservation på detta område. Jag vill dock framhålla att det är angeläget att det sker en skärpning av minerallagen så att skyldighet införs att till svenska staten överlämna resultatet av en prospektering om prospekteringen avbryts eller upphör och så att en maximering av prospekteringsytan kommer till stånd.
3. Miljövänlig bil (mom. 4) Kerstin Warnerbring (c) anför: Som framgår av den lämnade redovisningen är bilindustrin och statsmakterna på olika sätt engagerade i arbetet med att utveckla alternativa drivmedel och att utveckla en mer miljövänlig bilmotor. Mer påtagliga resultat av detta arbete har dock ännu inte framkommit. Utsläppen från biltrafiken av försurande ämnen och växthusgaser är fortfarande en av de största föroreningskällorna; de måste radikalt minskas. Jag vill understryka vikten av att de insatser som görs kraftfullt inriktas på sådant som kan ge konkreta resultat.
4. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mom. 6 d) Lennart Beijer (v) anför: Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen avser att ta upp en diskussion med Assi Domän om företagets principer för markförsäljning. Vi ifrågasätter företagets policy att koncentrera sitt skogsinnehav till tre områden, norra Norrland, Bergslagen och Småland. Totalt har 91 600 hektar sålts under åren 1992(1995. Konsekvensen har blivit att stora skogsarealer sålts ut i bl.a. Jämtland, som inte är ett prioriterat område för det nya bolaget. Försäljningarna har inte bidragit till att jordförvärvslagens bosättningsplikt kunnat hävdas. Ett ökat utboägande riskerar på sikt att utarma inland och glesbygd. En annan konsekvens av bolagiseringen av Domänverket har blivit att skyddsvärd skogsmark har förlorat sitt tidigare skydd eller har fått ett sämre skydd. I vissa fall har skyddsvärd skog avverkats. I en rapport från Riksdagens revisorer (1996/97:4) konstateras att bolagiseringen av Domänverket gick snabbt. Varken före bolagiseringen eller inför privatiseringen fanns tid för nyinventering av mark. Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser har inte informerats på ett förutsett sätt. Assi Domän har inte följt sin egen interna policy för fastighetsförsäljning av marker med höga naturvärden. Det är allvarligt när ett tidigare statligt verk, ombildat till bolag och privatiserat men med statlig majoritet, inte följer de av riksdag och regering fastställda målen och riktlinjerna. Vänsterpartiet var emot utförsäljningen av Assi Domän. Hittills har vår kritik visat sig vara berättigad.
5. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mom. 6 d) Eva Goës (mp) anför: En konsekvens av bolagiseringen av Domänverket har blivit att skyddsvärd skogsmark har förlorat sitt tidigare skydd eller har fått ett sämre skydd. I vissa fall har skyddsvärd skog avverkats. I en rapport från Riksdagens revisorer (1996/97:4) konstateras att bolagiseringen av Domänverket gick snabbt. Varken före bolagiseringen eller inför privatiseringen fanns tid för nyinventering av mark. Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser har inte informerats på ett förutsett sätt. Assi Domän har inte följt sin egen interna policy för fastighetsförsäljning av marker med höga naturvärden.
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1 Sammanfattning........................................1 Riksdagens revisorers förslag.........................2 Motionerna............................................2 Utskottet.............................................9 Inledning...........................................9 Näringspolitikens inriktning, m.m..................10 Allmänt om näringspolitiken......................10 Vissa kompletterande uppgifter.................15 Statliga företag.................................15 Motionerna.....................................15 Vissa kompletterande uppgifter.................17 Avreglering......................................17 Motionerna.....................................17 Vissa kompletterande uppgifter.................19 Företagsstöd.....................................20 Motionerna.....................................20 Vissa kompletterande uppgifter.................21 Stöd till uppfinnare och innovatörer.............21 Motionerna.....................................21 Vissa kompletterande uppgifter.................23 Kvinnors företagande.............................26 Motionerna.....................................26 Vissa kompletterande uppgifter.................28 Invandrares företagande..........................29 Motionerna.....................................29 Vissa kompletterande uppgifter.................29 Lokala riskföretagsbörser........................30 Motionen.......................................30 Vissa kompletterande uppgifter.................30 Kompetensutveckling och mentorskap...............30 Motionerna.....................................30 Vissa kompletterande uppgifter.................31 Teknikspridning m.m..............................32 Motionerna.....................................32 Vissa kompletterande uppgifter.................33 Kooperativa företag..............................35 Motionerna.....................................35 Vissa kompletterande uppgifter.................36 Utskottets ställningstagande.....................36 Turism.............................................42 Motionerna.......................................42 Vissa kompletterande uppgifter...................44 Utskottets ställningstagande.....................46 Mineralfrågor......................................46 Motionerna.......................................46 Vissa kompletterande uppgifter...................47 Utskottets ställningstagande.....................47 Miljövänlig bil....................................48 Motionerna.......................................48 Vissa kompletterande uppgifter...................49 Utskottets ställningstagande.....................50 Träskiveindustrin..................................51 Motionen.........................................51 Vissa kompletterande uppgifter...................51 Utskottets ställningstagande.....................51 Vissa särskilda branscher m.m......................52 Varvsindustrin...................................52 Motionen.......................................52 Vissa kompletterande uppgifter.................52 Utskottets ställningstagande...................53 Stenindustrin....................................53 Motionen.......................................53 Vissa kompletterande uppgifter.................54 Utskottets ställningstagande...................54 Väktarbranschen..................................54 Motionen.......................................54 Vissa kompletterande uppgifter.................55 Utskottets ställningstagande...................55 Assi Domän AB:s skogsstrategi....................55 Motionen.......................................55 Vissa kompletterande uppgifter.................56 Utskottets ställningstagande...................57 Kommunikationshandikapp..........................57 Motionen.......................................57 Vissa kompletterande uppgifter.................58 Utskottets ställningstagande...................58 Pyrotekniska varor...............................58 Motionen.......................................58 Vissa kompletterande uppgifter.................59 Utskottets ställningstagande...................61 Riksdagens revisorers förslag......................61 Revisorernas granskning..........................61 Revisorernas överväganden och förslag............62 Vissa kompletterande uppgifter...................63 Utskottets ställningstagande.....................63 Hemställan.........................................64 Reservationer........................................66 1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (m, fp, kd)..66 2. Näringspolitikens inriktning, m.m. (c)..........71 3. Näringspolitikens inriktning, m.m. (v)..........75 4. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mp).........77 5. Turism (c)......................................80 6. Mineralfrågor (mp)..............................81 7. Miljövänlig bil (kd)............................82 8. Träskiveindustrin (m, fp).......................82 9. Riksdagens revisorers förslag (m, c, fp, kd)....83 10. Riksdagens revisorers förslag (mp).............83 Särskilda yttranden..................................84 1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (v)..........84 2. Mineralfrågor (v)...............................84 3. Miljövänlig bil (c).............................84 4. Assi Domän AB:s skogsstrategi (v)...............85 5. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mp)...........85