Vissa näringspolitiska frågor
Betänkande 1992/93:NU25
Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU25
Vissa näringspolitiska frågor
Innehåll
1992/93 NU25
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1992/93:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet) littera A (Näringsdepartementet m.m.), littera B (näringspolitik m.m.) punkterna 1, 2, 5, 7, 8 och 10, littera C (exportkrediter m.m.), littera D (marknads- och konkurrensfrågor) punkterna 2 och 3, littera F (teknisk forskning och utveckling) punkterna 3 och 8, littera G (teknologisk infrastruktur m.m.) punkterna 1 och 4--7,
dels proposition 1992/93:100 bilaga 14 (Civildepartementet) littera F (folkrörelsefrågor, kooperativa frågor m.m.) punkt 2,
dels -- helt eller delvis -- 61 motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i olika frågor har inför utskottet lämnats av företrädare för Näringsdepartementet, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Industri- och nyföretagarfonden, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT), Standardiseringskommissionen och dess konsumentråd samt varvsindustriföretagen. Skrivelser har inkommit från bl.a. Konsumentverket, Standardiseringskommissionen, Svenska Fordons Komponent Gruppen AB, Sveriges industriförbund och Utvecklingsfonden i Stockholms län.
Sammanfattning
Utskottets inställning -- som sammanfaller med regeringens -- till hur näringspolitiken bör inriktas och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall ges en generell prägel; detaljstyrning och selektiva insatser skall undvikas.
Socialdemokraternas företrädare kritiserar i en reservation regeringen för passivitet och förespråkar i stället en mer aktiv roll för staten inom näringspolitiken. För att komma till rätta med den industrikris som Sverige nu står inför krävs det enligt reservanterna näringspolitiska insatser på bred front och med olika tidsperspektiv. Ett samlat näringspolitiskt program för små och medelstora företag inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor föreslås. Företrädaren för Ny demokrati efterlyser i en annan reservation insatser för att förbättra näringslivsklimatet för de små och medelstora företagen, eftersom det är dessa företag som kan förväntas svara för en ökad sysselsättning. Han anser också att det behövs åtgärder för att öka de utländska investeringarna i Sverige. I en meningsyttring (v) begärs att regeringen skall lägga fram konkreta förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare bör näringspolitiken ha en sådan inriktning, sägs det, att den stimulerar bildandet av nya företag och utvecklingen av små och medelstora företag.
I anknytning till behandlingen av motioner om de regionala utvecklingsfonderna föreslår utskottet, mot bakgrund av de små och medelstora företagens problem med att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd, att regeringen skall kunna bevilja anstånd till december 1994 med de inbetalningar till staten som utvecklingsfonderna skulle ha gjort i juni 1993 och i december 1993. Utskottet avstyrker motionsyrkanden med krav på att den pågående utredningen om utvecklingsfonderna skall basera sitt arbete på att fonderna skall finnas kvar. I en reservation (s), med instämmande i meningsyttringen (v), uttalas stöd för motionsyrkandena. Med anknytning till utvecklingsfonderna avstyrker utskottet också motioner om stöd till kvinnors företagande och om nätverk för småföretag för att underlätta deras inträde på EG-marknaden. Hänvisning görs till regeringens arbete på dessa områden. Motionsyrkandena får stöd i reservationer (s) och i meningsyttringen (v).
När det gäller småföretagens riskkapitalförsörjning avstyrker utskottet även en motion om utökad placeringsrätt för AP-fonden. Vidare avstyrker utskottet yrkanden om att de nyföretagarlån som Industri- och nyföretagarfonden lämnar inte endast skall kunna avse aktiebolag utan också ekonomiska föreningar. Motionsyrkadena får stöd i reservationer (s), med instämmande i meningsyttringen (v).
Frågor som rör stöd till uppfinnare och innovatörer har tagits upp i flera motioner. Utskottet föreslår att riksdagen hemställer att regeringen omgående skall utreda och i ett handlingsprogram lägga fram förslag till åtgärder för att stödja uppfinnare och innovatörer. I ett sådant handlingsprogram skall möjligheterna prövas att omsätta i konkreta åtgärder olika förslag som läggs fram i motionerna, t.ex. beträffande ökade avsättningsmöjligheter för företag och privatpersoner, ändrade skatteregler, ändrat bidragssystem och inrättande av en innovationsfond. I en reservation (s) och i meningsyttringen (v) framläggs också förslag till ökat stöd för uppfinnare och innovatörer.
Med hänvisning till utskottets principiella inställning att näringspolitiken bör föras med generella medel avstyrker utskottet motionsyrkanden om återinrättande av den verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) och om stöd till underleverantörer. I reservationer (s) och i meningsyttringen (v) följs dessa yrkanden upp.
Regeringens förslag till anslag till småföretagsutveckling tillstyrks av utskottet. I en reservation (s) förordas en ökning av anslaget med 105 miljoner kronor; det utökade anslaget skall bl.a. möjliggöra stöd och stimulans till små och medelstora företag i deras strävanden att komma ut på Europamarknaden. En ökning av anslaget med 90 miljoner kronor föreslås i meningsyttringen (v).
Utskottet tillstyrker vidare förslag till anslag under Civildepartementets huvudtitel avseende stöd till kooperativ utveckling. I en reservation (s), med instämmande i meningsyttringen (v), framhålls den kooperativa företagsformen som ett alternativ och understryks vikten av likvärdiga konkurrensvillkor.
Vidare tillstyrker utskottet anslag till Näringsdepartementet, NUTEK, Konkurrensverket, Styrelsen för teknisk ackreditering, Sprängämnesinspektionen, beträffande vilka det inte har väckts några motioner.
När det gäller bidraget till den teknisk-vetenskapliga attachéverksamheten föreslår utskottet, med instämmande i ett motionsyrkande, att det skall anvisas 5 miljoner kronor mer än vad regeringen har föreslagit eller 35,6 miljoner kronor. I en reservation (m, fp, c, kds) uttalas stöd för regeringens anslagsförslag.
I anslutning till behandlingen av stöd till varvsindustrin avstyrker utskottet motionsyrkanden om att riksdagen bör agera för att den svenska varvsindustrin skall ges möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med varvsindustrin inom bl.a. EG-länderna. Enligt utskottet verkar regeringen i denna riktning. I en reservation (s), med instämmande i meningsyttringen (v), anses detta inte vara tillräckligt utan mer direkta åtgärder efterlyses.
Beträffande standardiseringsverksamheten tillstyrker utskottet det av regeringen föreslagna anslaget. Samtidigt avstyrks motioner om att det s.k. målrelaterade bidraget skall bibehållas. I en reservation (s), med instämmande i meningsyttringen (v), föreslås att det nämnda bidraget skall bibehållas. Detta anses nödvändigt för att garantera att konsument- och arbetstagarrepresentanternas inflytande i standardiseringsarbetet skall kunna tillvaratas.
I betänkandet behandlas slutligen ett antal motioner som rör bl.a. vissa branschspecifika frågor. Det gäller t.ex. tjänstesektorn, tekoindustrin och skogsindustrin. Samtliga motioner avstyrks av utskottet.
En förteckning över alla reservationer finns i innehållsförteckningen (s.87).
Proposition 1992/93:100 bilaga 13
I den del av proposition 1992/93:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet) som behandlas här framlägger regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- förslag om anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker föreslås följande:
A 1. Näringsdepartementet (s.17) att riksdagen till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 51711000 kr.
A 2. Industriråd/industriattaché (s.17) att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1335000 kr.
A 3. Utredningar m.m. (s.18) att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 18000000 kr.
A 4. Avgifter till vissa internationella organisationer (s.19) att riksdagen till Avgifter till vissa internationella organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4638000 kr.
B 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader (s.33) att riksdagen 1. godkänner de övergripande målen för verksamhetsområdena inom NUTEK:s ansvarsområden i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat, 2. till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 172200000 kr.
B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar (s.35) att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7500000 kr.
B 5. Småföretagsutveckling (s.37) att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 170000000 kr.
B 7. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. (s.42) att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5000000 kr.
B 8. Räntestöd m.m. till varvsindustrin (s.43) att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100000000 kr.
B 10. Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (s.45) att riksdagen till Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit (s.46) att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. (s.47) att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
C 3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder (s.48) att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 55000000 kr.
D 2. Konkurrensverket (s.52) att riksdagen 1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat, 2. till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 62000000 kr.
D 3. Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk (s.56) att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
F 3. Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (s.94) att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 30630000 kr.
F 8. Ingenjörsvetenskapsakademien (s.95) att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 5520000 kr.
G 1. Sprängämnesinspektionen (s.97) att riksdagen 1. godkänner att avgifterna som tas ut för Sprängämnesinspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks från ramanslaget, 2. till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 15275000 kr.
G 4. Styrelsen för teknisk accreditering: Myndighetsverksamhet (s.101) att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 11150000 kr.
G 5. Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet (s.103) att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr.
G 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet (s.103) att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8800000 kr.
G 7. Standardiseringskommissionen (s.104) att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 39328000 kr.
Proposition 1992/93:100 bilaga 14
I proposition 1992/93:100 bilaga 14 (Civildepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av civilminister Inger Davidson -- förslag om anslag under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angiven rubrik föreslås:
F 2. Stöd till kooperativ utveckling (s. 107) att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för utländska företag att investera i Sverige, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra småföretagarklimatet, 31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera en ökning av investeringar i tillverkningsindustrin.
1992/93:Ub613 av Carl Olov Persson (kds) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av lokala utvecklingscentra.
1992/93:Jo253 av Lennart Brunander m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgången på riskvilligt kapital.
1992/93:Jo675 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom (båda fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av småföretagarvänlig politik.
1992/93:N201 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala varuförsörjningsplaner inom ramen för en total serviceplanering.
1992/93:N203 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning som kartlägger vilka faktorer som gör människor villiga till att ta ansvar och bli egna företagare.
1992/93:N209 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka konsumenternas och personalens information och kunskaper om kooperativa lösningar inom den offentliga sektorn.
1992/93:N210 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativa alternativ inom företag, omsorg m.m. för invandrare.
1992/93:N211 av Birgitta Hambraeus (c) och Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen 1. för budgetåret 1993/94 minskar anslaget A 2 Utredningar m.m. med 1,5 miljoner kronor, 2. för budgetåret 1993/94 anslår ett i jämförelse med regeringens förslag till 6 miljoner kronor förhöjt anslag under F 2, för utökat stöd till Lokala kooperativa utvecklingscentra, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:N215 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ekonomiskt stöd för företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län.
1992/93:N216 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att skapa förutsättningar för en utbyggnad av Mönsterås Bruk.
1992/93:N220 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för uppfinnare, 2. beslutar om omfördelning av medel till SUF inom ramen för Småföretagsutveckling.
1992/93:N221 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i Kolmården (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt program för kvalitetsutveckling.
1992/93:N222 av Kristina Svensson och Bo Finnkvist (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de regionala utvecklingsfonderna får ett temporärt uppskov med sina inbetalningsåtaganden till staten för att öka resurserna till utvecklingslån till små och medelstora företag.
1992/93:N223 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Proteko.
1992/93:N224 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att svensk varvsindustri ges möjlighet att konkurrera på samma villkor som våra grannländer och EG-länderna, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svensk industri bör få chans att konkurrera på lika villkor när det gäller byggandet av t.ex. broar till svensk infrastruktur, för att värna om svenska arbetstillfällen.
1992/93:N225 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att 14,9 miljoner kronor av det i budgetpropositionen föreslagna bidraget till Standardiseringskommissionen skall användas till i motionen beskrivna standardiseringsuppgifter, 2. som sin mening ger regeringen till känna behovet av deltagande av konsument- och arbetsmiljörepresentanter i det europeiska standardiseringsarbetet.
1992/93:N230 av Carl Olov Persson och Pontus Wiklund (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för att uppfinningar och patent bättre tas till vara för produktion i Sverige.
1992/93:N234 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas finansieringsmöjligheter.
1992/93:N237 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel ur anslaget bilaga 13, B 5. Småföretagsutveckling till Form/Design Center.
1992/93:N238 av Anders Nilsson och Inga-Britt Johansson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av studier om tjänstesektorns utveckling.
1992/93:N239 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av införande av "överlevnadslån" av typ rekonstruktionslån.
1992/93:N240 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en kommitté av sakkunniga från stat och näringsliv för att utreda hur utländska investeringar i Sverige kan stimuleras.
1992/93:N241 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att beslutet om en generell indragning av kapital från utvecklingsfonderna bör upphävas.
1992/93:N242 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för stöd till små och medelstora industriföretag.
1992/93:N244 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av riskkapital till miljövänliga utrustningar och processer.
1992/93:N245 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om BIC-center i Uddevalla.
1992/93:N246 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprioritering av resurser till Företagarnas utbildning för insatser i de mindre och medelstora företagen.
1992/93:N247 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Centrala hantverksrådet.
1992/93:N248 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativt regionalt nätverk i Europa.
1992/93:N249 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapitalresurser för småföretag.
1992/93:N251 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansåtgärder för småföretagen.
1992/93:N253 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egenföretagares borgensåtaganden.
1992/93:N255 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skånskt näringsliv.
1992/93:N261 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att, med ändring av tidigare beslut (prop. 1992/93:82, bet. NU19), ekonomiska föreningar skall vara berättigade till nyföretagarlån på samma villkor som aktiebolag.
1992/93:N264 av Stefan Attefall och Harald Bergström (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för att stimulera tillkomsten av etiska råd och öka den etiska medvetenheten i näringslivet.
1992/93:N265 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kooperativa företagsformen skall behandlas likvärdigt med andra företagsformer, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kooperativa företagsformens användning skall uppmuntras och stimuleras.
1992/93:N267 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för en satsning på s.k. idécentra på flera platser i landet.
1992/93:N268 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till kooperativt företagande.
1992/93:N269 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslagen F 2 resp. F 4 i bilaga 14 i budgetpropositionen.
1992/93:N271 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdiga möjligheter att verka för såväl kooperativa som andra företag.
1992/93:N273 av Kjell Nilsson och Johnny Ahlqvist (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur arbetstagarnas insyn och möjlighet till påverkan i provnings- och kontrollsystemen liksom i standardiseringsverksamheten skall kunna förbättras.
1992/93:N280 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en innovationsfond för uppfinnar- och innovationsverksamhet i landet med ett kapital på 100 miljoner kronor, 2. vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett kapitaltillskott på 100 miljoner kronor till NUTEK för främjande av uppfinnar- och innovationsverksamheten i landet enligt föreslagna riktlinjer, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i alla utvecklingsfonder inrätta ett s.k. produktråd i samarbete med SUF:s lokala representant.
1992/93:N281 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny näringspolitik, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av regionala utvecklingsfonder för riskkapitalförsörjning till små och medelstora företag, 9. hos regeringen begär att AP-fonderna ges rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier i mindre företag, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktivare småföretagarpolitik, 11. (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att utveckla branschprogram och program för underleverantörer.
1992/93:N285 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas betydelse för näringsliv och sysselsättning.
1992/93:N290 av Lennart Nilsson och Sverre Palm (båda s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av villkoren för svensk varvsindustri syftande till konkurrens på lika villkor.
1992/93:N291 av Lennart Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Uddevallaregionen en chans till utveckling av befintligt industrikunnande.
1992/93:N294 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad redovisning till riksdagen om insatser för kooperativ utveckling, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kooperativa företagsformen bör stödjas och behandlas likvärdigt med andra företagsformer, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av medel för stöd till kooperativ utveckling.
1992/93:N301 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär att regeringen senast i samband med kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med ett förslag till ett samlat näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för småföretag, 2. (delvis) för detta ändamål för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 500000000 kr.
1992/93:N302 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av Verkstadstekniska delegationen.
1992/93:N304 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till Västsverige, 2. som sin mening ger regeringen till känna att Näringsdepartementet under 1993 bör avdela särskilda personella och ekonomiska resurser för att stödja samordning av näringspolitiska insatser i Västsverige.
1992/93:N307 av Charlotte Branting (fp) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning för uppfinnare och produktutvecklare i Grimslöv.
1992/93:N308 av Bengt Rosén och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av småföretagare budgetåret 1993/94.
1992/93:N314 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt projekt för kvalitetsprogram i små och medelstora företag.
1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bra näringspolitik, 2. hos regeringen begär förslag om hur ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas enligt vad i motionen anförts, 3. hos regeringen begär förslag på hur medel från miljöavgifterna kan fonderas för nya arbetstillfällen, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till uppfinnare och uppfinningar, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagen, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativt företagande, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underleverantörerna, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfonderna, 13. hos regeringen begär förslag om att utveckla nätverk för småföretagen enligt vad i motionen anförts, 16. till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 till utveckling av småföretag anslår 90000000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts, 17. till Industriell utveckling inom verkstadsteknikområdet anslår 50000000 kr för VT-delegationens verksamhet.
1992/93:N317 av Göran Persson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat stöd till småföretagsutveckling, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas centrala roll, 4. begär att regeringen initierar ett utvecklingsarbete som sprider kunskap om tillväxtföretag, 5. hos regeringen begär koncentrerade insatser i Södermanlands län.
1992/93:N318 av Leif Marklund m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Utvecklingsfondens behov av ökade resurser.
1992/93:A410 av Håkan Strömberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utvecklingsfonderna bör erhålla möjligheter att bevilja kreditgarantier till små och medelstora företags kapitalförsörjning i Örebro län med omnejd.
1992/93:A426 av Alf Eriksson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av små och medelstora företag.
1992/93:A810 av Inger Hestvik m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utökat kapital till utvecklingsfonderna, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handlingsprogram för kvinnligt företagande.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalkooperativt företagande, 20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskvilligt kapital för kvinnligt företagande.
Utskottet
Näringspolitikens inriktning
Regeringen redovisar inledningsvis i Näringsdepartementets bilaga till budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 13 s. 3--15) sin syn på näringspolitikens allmänna inriktning.
En av regeringens främsta uppgifter är, anförs det, att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi. I regeringens näringspolitik betonas enskilt ägande, företagande och sparande, avskaffande av tillväxthämmande skatter, avreglering och ökad konkurrens, effektivisering och privatisering av de statliga företagen samt ett snabbt inträde i EG. De näringspolitiska beslut som riksdagen har fattat under senare tid innebär sammantagna att en kraftig omläggning av näringspolitiken har genomförts, framhålls det i propositionen.
Näringspolitiken omfattar ett brett område av frågor inom alla samhällsområden. Betydelsefulla åtgärder har nu vidtagits för avreglering och ökad konkurrens inom nästan alla samhällssektorer, sägs det i propositionen. Regeringen avser att fortsätta att utveckla de samlade näringspolitiska insatserna för att stärka marknadsekonomin, riva tillväxthinder och förbättra det långsiktiga näringsklimatet i Sverige.
Sett över en längre tid har det blivit allt dyrare och krångligare att starta och driva företag i Sverige, anförs det. Samtidigt har skatte- och socialförsäkringssystemen byggts ut så att de sammantagna diskriminerat beskattat arbete och i många fall motverkat en återgång till arbete från stöd inom försäkringssystemet.
Näringspolitikens huvuduppgift är nu, enligt regeringen, att återskapa goda förutsättningar för produktiva investeringar och produktivt arbete i Sverige. Det privata näringslivet måste ges en väsentligt bättre konkurrenskraft och bättre förutsättningar att växa; krav som förstärks av Sveriges anknytning till EG:s inre marknad genom EES-avtalet. Den ökade internationaliseringen skärper kraven ytterligare på den svenska ekonomin och politiken. För att Sverige skall kunna hävda sig i konkurrensen måste lönsamheten på investeringar vara minst lika hög i Sverige som i andra länder, sägs det i propositionen.
För att samhällets resurser skall kunna användas effektivt måste expansionsutrymme skapas för den konkurrensutsatta sektorn i svensk ekonomi, heter det vidare i propositionen. För att öka nyföretagandet och minska riskerna för att marknadsdominans och monopoltendenser utvecklas är det viktigt att marknadstillträdet är fritt. Den tidigare gradvisa försämringen av den svenska produktionens kostnadsläge är nu på väg att vändas genom den målmedvetna politik för prisstabilitet som bedrivs. De senaste årens strukturella förändringar i ekonomin -- satsningar på ny teknologi, skattereformen, tillväxtbefrämjande skattelättnader för bl.a. småföretag, avregleringen av de finansiella marknaderna och förändringarna av socialförsäkringssystemet -- främjar en effektiv användning av de svenska resurserna, sägs det i propositionen.
Regeringens näringspolitiska arbete redovisas i budgetpropositionen under följande sex huvudområden: satsning på småföretag och tillväxtföretag, privatisering av statligt ägda företag, konkurrenspolitik, teknologisk infrastruktur, teknisk forskning och utveckling, energipolitik.
Vad gäller småföretagspolitiken sägs i propositionen att den nya industriella tillväxten i huvudsak måste komma från de små och medelstora företagen. De stora företagen sägs vara viktiga som drivkrafter men kan inte förväntas att i tillräcklig utsträckning öka sin produktion och sysselsättning. Ny innovativ kraft måste tillföras näringslivet genom etablering av nya företag och genom att tillväxtmöjligheterna stärks för särskilt små och medelstora företag, anförs det.
I propositionen hänvisas till det program för stimulans av tillväxten av små och medelstora företag som regeringen lade fram hösten 1991 (prop. 1991/92:51) och som riksdagen senare anslöt sig till (bet. 1991/92:NU14). Programmet omfattar bl.a. avreglering, skapande av effektivare konkurrens och förbättrad riskkapitalförsörjning. Vidare erinras om att statsmakterna har beslutat om ett flertal förändringar av skattepolitiken till fördel för småföretagen. Regeringen hänvisar också till de beslut som riksdagen fattade hösten 1992 om utskiftning av löntagarfondsmedel till riskkapitalbolag (prop. 1992/93:41, bet. FiU3) och om riktlinjer för och organisation av statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i unga företag (prop. 1992/93:82, bet. NU19).
De tre oppositionspartierna redovisar i parti- och kommittémotioner sina uppfattningar om näringspolitikens inriktning.
I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:N281 anförs att den rådande ekonomiska krisen, med en förväntad fallande bruttonationalprodukt (BNP) för tredje året i rad, är en industrikris. Näringslivets problem är såväl kortsiktiga som långsiktiga, sägs det i motionen. Till de kortsiktiga problemen hör bl.a. den kraftiga sänkningen av inhemsk efterfrågan, medan de långsiktiga problemen gäller svensk industris konkurrensförmåga och tillväxtpotential.
För att åstadkomma en varaktig förbättring av näringslivsförhållandena måste näringspolitiken utvecklas och vidgas, anförs det i motionen. Näringspolitiken måste ges högsta prioritet och andra politikområden måste inordnas i den övergripande målsättningen att skapa tillväxt, heter det vidare. Näringspolitiken skall också drivas så att miljöhänsyn beaktas -- målet är en uthållig tillväxt för en god miljö, sägs det i motionen.
Staten har, enligt motionärerna, två huvudfunktioner inom näringspolitiken, nämligen dels att fastställa regler och ge allmänna förutsättningar, dels att uppträda på ett mer aktivt sätt. På det sistnämnda området finns olika instrument, t.ex. stöd till strukturomvandling, riktade forsknings- och utvecklingsinsatser, offentlig upphandling och uppsättande av miljökrav. Till skillnad från regeringen anser motionärerna att selektiva insatser inom näringspolitiken ibland är nödvändiga.
Regeringen bör senast i samband med kompletteringspropositionen i april 1993 återkomma med ett förslag till samlat näringspolitiskt program för små och medelstora företag, anförs det i motionen. Programmet, som skulle ligga inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor, borde ha ett Europaperspektiv i två avseenden. För det första borde en samordning ske med EG:s näringspolitik -- EG har bl.a. särskilda insatser för små företag. För det andra måste staten tillhandahålla stöd och stimulans för att företagen skall komma ut på Europamarknaden. Det näringspolitiska program som begärs i motionen bör bidra till att skapa följande: ett aktivt samspel mellan små/medelstora företag och stora företag, utrymme för internationella företag att investera i Sverige, en rimlig räntenivå och rimliga kreditmöjligheter, ett skattesystem som gynnar både produktion och tillväxt, satsning på teknisk forskning och utveckling, stöd till marknadsföring och internationalisering, försörjning med välutbildad arbetskraft.
Ett liknande krav om att regeringen -- senast i samband med kompletteringspropositionen -- skall återkomma med ett samlat näringspolitiskt program riktat till små- och medelstora företag inom en ram på 500 miljoner kronor framställs i kommittémotionen 1992/93:N301 (s). I det föreslagna näringspolitiska programmet bör det, enligt motionärerna, klargöras vilka områden som under 1990-talet kan komma att omfattas av EG:s olika branschprogram. Sveriges näringsstruktur kan dock kräva nationella program på särskilda områden, vilket regeringen borde beakta.
Hänvisning till partimotionen 1992/93:N281 (s) görs också i motion 1992/93:N317 (s), som särskilt tar sikte på förhållandena i Södermanlands län. Det är, enligt motionärerna, viktigt för småföretagen att staten inför branschprogram, särskilt riktade till denna företagsgrupp. Detta skulle ansluta till vad som gäller inom EG, sägs det i motionen.
Ny demokrati kräver i sin partimotion 1992/93:Fi211 att riksdagen skall uttala sig för att småföretagarklimatet skall förbättras. Motionärerna vill också ha uttalanden dels om att det måste skapas bättre förutsättningar för utländska företag att investera i Sverige, dels om att investeringarna i tillverkningsindustrin måste öka. Sverige behöver hundratusentals nya, produktiva arbeten under 1990-talet, anförs det i motionen. Eftersom det, enligt motionärerna, är i de små och medelstora företagen som dessa arbeten kan skapas, måste alla ansträngningar göras för att främja utvecklingen av dessa företag. Nyföretagandet är ekonomins spjutspets mot framtiden, heter det. Det är i småföretagen som de nya möjligheterna och jobben finns. Verksamheten hos de små företagen måste utvecklas för att denna sektor skall kunna ta över anställda, när den offentliga sektorn skärs ned och effektiviseras, sägs det i motionen.
För att åstadkomma en ökad sysselsättning hos små och medelstora företag krävs det, enligt motionärerna, statliga insatser och ändrade arbetsrättsregler. Vidare måste mer kraftfulla satsningar göras på en utbyggnad av infrastrukturen.
Motionärerna anser det inte vara troligt att den exportbaserade industrin vid nästa högkonjunktur skall kunna rätta till obalanserna i det strukturella budgetunderskottet. De två främsta orsakerna härtill anses vara dels att industrin har flyttat en stor del av sin produktion utomlands, dels att den produktiva sektorns andel av BNP utgör en minskande andel. En av politikernas främsta uppgifter måste, enligt motionärerna, vara att se till att denna andel ökar.
En bra näringspolitik måste, enligt vad som sägs i Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316, bidra till att följande mål uppnås: främjande av en ekologiskt hållbar produktion, förnyelse och utveckling av olika näringar, utveckling i hela landet, tillskapande av arbetsmöjligheter åt både män och kvinnor och för både låg- och högutbildade personer.
Det behövs förvisso tillväxt i svensk ekonomi, sägs det i motionen, men den nödvändiga tillväxten måste vara ekologiskt anpassad. Företagen måste ta hänsyn till miljön på ett annat sätt än vad som nu sker. Råvaru- och materialbalanser måste upprättas och livscykel- och kvittblivningsspecifikationer måste göras. Allt måste utmynna i miljökonsekvensanalyser och miljökonsekvensbeskrivningar. Produktionen måste, enligt motionärerna, ställas om från linjär till cirkulär, och sådana verksamheter som inte klarar miljökraven måste avvecklas.
Motionärerna kräver mot denna bakgrund att regeringen skall lägga fram konkreta förslag om hur ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare föreslås att medel från miljöavgifter skall fonderas för att nya arbetsplatser skall skapas i miljövänliga verksamheter.
I motionen sägs vidare att de små och medelstora företagen har en central roll i svenskt näringsliv och att en viktig del av det marknadsekonomiska systemet är etablering av nya företag. Ökningen av sysselsättningen sker främst i småföretagen, framhåller motionärerna. Nya produkter föds ofta och förverkligas i dessa företag. Det är därför viktigt, anser motionärerna, att näringspolitiken stimulerar bildandet av nya företag och utvecklingen av små och medelstora företag.
Utskottet behandlar i detta avsnitt också fyra motioner från enskilda motionärer som tar upp övergripande frågor inom näringspolitiken.
I motion 1992/93:Jo675 (fp) föreslås olika åtgärder för att främja näringslivsutvecklingen i skärgården. Vid sidan av fiske och jordbruk är annat småföretagande det viktigaste inslaget för att hålla skärgården levande, sägs det i motionen. De små företagens anpassningsförmåga måste tas till vara bättre, anser motionärerna. En åtgärd som de härvid förordar är att statsmakterna tillser att onödig byråkrati och fördyrande regler omedelbart avvecklas.
Frågan om hur utländska investeringar i Sverige skall kunna stimuleras tas -- förutom i den tidigare nämnda motionen 1992/93:Fi211 (nyd) -- också upp i motion 1992/93:N240 (kds). Industriinvesteringarna ligger till följd av bl.a. konjunkturläget och ränteläget på en alltför låg nivå, sägs det i motionen. Riksdagen borde, mot denna bakgrund, anmoda regeringen att tillkalla en kommitté bestående av sakkunniga från stat och näringsliv med uppgift att förutsättningslöst utreda vad som främjar eller motverkar utländska industriinvesteringar i Sverige och lägga fram erforderliga förslag till åtgärder.
Staten bör ha ett ansvar för att tillkomsten av etiska råd i företagen stimuleras och för att den etiska medvetenheten i näringslivet ökas, anförs det i motion 1992/93:N264 (nyd). Varje samhälle bygger på vissa basvärden -- en etik -- och eftersom marknaden är en del av samhället kan inte marknadsaktörerna ställa sig utanför etikens krav, anser motionärerna. För att den etiska medvetenheten skall stärkas och ett förbättrat etiskt förhållningssätt kunna uppnås bör, enligt motionärerna, inrättandet av någon form av etiska råd inom medelstora företag övervägas. Ett sådant etiskt råd skulle ha till uppgift att utarbeta en etisk policy för företaget och avge rekommendationer till styrelsen. Staten kan främja en positiv utveckling på området genom att inrätta råd vid myndigheter och statliga bolag, anser motionärerna. Vidare borde staten uppmuntra en etisk debatt i svenskt näringsliv och att etiska råd bildas på stora och medelstora företag.
För att öka aktivitetsnivån i näringslivet måste småföretagarnas situation förbättras, anförs det i motion 1992/93:N251 (-). På följande områden behövs det, enligt motionären, åtgärder: Konkurrens: Obligatorisk anbudsupphandling bör införas inom offentlig sektor. Kapitalförsörjning: Avdragsmöjlighet för riskkapitalsatsningar, olika typer av villkorslån och en särskild sparform för risksparande med statligt stöd bör införas. Arbetsmarknad/arbetsrätt: Ändrade uppsägningsregler, ökade möjligheter till provanställning och ändrade turordningsregler bör införas. Vidare bör möjligheterna att försätta företag som inte tecknat kollektivavtal i blockad slopas. Socialförsäkringar: Ett socialförsäkringssystem baserat på grundtrygghet och ökade självrisker i sjukförsäkringssystemet bör införas. Skatter: Ökade möjligheter till ersättning för processkostnader, rätt att överklaga beslut om skatterevision, avkortad tid för eftertaxering, kortare handläggningstider för skattemål, ökade kvittningsmöjligheter, neutral beskattning och ändrat momssystem bör införas.
Utskottet behandlade våren 1992 (bet. 1992/93:NU20) motionsyrkanden (nyd) med krav på åtgärder för att stimulera utländska investeringar i Sverige liknande de som nu är aktuella i motionerna 1992/93:Fi211 (nyd) och 1992/93:N240 (kds). Utskottet tillstyrkte då regeringens förslag om ett anslag på 4,5 miljoner kronor till åtgärder för främjande av utländska investeringar och ansåg att det därutöver inte fanns behov av ett särskilt uttalande från riksdagens sida. I en reservation (nyd) uttalades stöd för motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet.
Det nämnda anslaget har använts för att finansiera en treårig försöksverksamhet -- Invest in Sweden-projektet -- som startade år 1990. Verksamheten har hittills koncentrerats till Japan. Ett investeringskontor etablerades år 1991 i Tokyo och arbetet har bedrivits i nära samarbete med ambassad, handelssekreterare och teknisk attaché. Syftet med verksamheten är att aktivt verka för att öka kännedomen om förutsättningar för investeringar i Sverige. I en utvärdering av projektet, som har genomförts av Statskontoret, dras slutsatsen att projektet kan ses som en långsiktig satsning, vars effekter uppkommer efter ett par år. Vidare föreslås att verksamheten utvidgas till att omfatta även andra länder än Japan.
I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 13 s. 41) föreslås att Invest in Sweden-projektet skall vidgas till att omfatta bl.a. Storbritannien, Tyskland och Förenta staterna. Vidare föreslås att Styrelsen för Sverigebilden skall få huvudansvar vad gäller presentationen utomlands av Sverige som investeringsland. Styrelsen skall vara den främsta operativa aktören i genomförandet av verksamheten med Invest in Sweden-projektet och styrelsens kansli skall tillföras den personella förstärkning som erfordras, sägs det i propositionen. Totalt föreslås Styrelsen för Sverigebilden bli anvisad 100 miljoner kronor för såväl Invest in Sweden-projektet som upphandling av informations- och marknadsföringstjänster inom turismområdet. Anslaget till Styrelsen för Sverigebilden behandlas av kulturutskottet.
Beträffande regelreformering, som tas upp i motion 1992/93:Jo675 (fp), kan noteras att det i Finansdepartementets bilaga till årets budgetproposition lämnas en redogörelse för arbetet på området (bil. 8 s. 21). Där sägs bl.a. att regelreformeringsarbetet syftar till att åstadkomma regelsystem som tillgodoser de övergripande samhälleliga målen till en så låg samhällsekonomisk kostnad som möjligt. Vidare påpekas att regelreformering omfattar såväl avreglering som förändringar av befintliga regler och noggrann utvärdering av förslag till nya regleringar. I Näringsdepartementets bilaga till budgetpropositionen tas också frågan om avreglering upp (bil. 13 s. 8). Där sägs bl.a. följande:
Riksdagen har initierat ett omfattande program för avreglering, privatisering och reformering av regler som hämmar ett effektivt resursutnyttjande. Flera samhällsområden är berörda. Insatserna inom byggsektorn, livsmedelsområdet, energiområdet, transportområdet, arbetsrätten samt post- och teleområdet bör särskilt nämnas. Ytterligare initiativ kommer att tas till avregleringar inom nya områden och genomförda reformer kommer att följas upp. Konkurrensverket har i en skrivelse till regeringen redovisat möjliga åtgärder för avreglering och avskaffandet av konkurrenshinder i offentlig sektor.
Frågan om etikens roll i näringslivet, som tas upp i motion 1992/93:N264 (kds), berörs i finansplanen till årets budgetproposition (bil. 1 s. 43). Där hänvisas bl.a. till regeringsförklaringen, i vilken de etiska värdernas grundläggande betydelse för det svenska samhället betonades. Dessa värderingar hämtar inte sin kraft från staten, utan från medborgarna själva, sägs det i propositionen. Vidare betonas att regeringens inriktning på att skapa långsiktiga och stabila spelregler, såväl inom det ekonomiska livet som på andra områden, syftar till att stärka det samspel mellan samhällets värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionerna och etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kräver.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har i en särskild skriftserie, Det goda företaget, tagit upp frågor om företagsetik. I skriftserien ingår böcker som ur olika synvinklar behandlar frågor om etik och moral i företag. En handledning ingår också i skriftserien och används i seminarie- och studiecirkelverksamhet i företagen.
Inom Rådet för forskning om företag och arbete (FA-rådet) pågår ett forskningsprogram, Ideologi och norm, vilket består av olika projekt som behandlar frågor om etik i näringslivet. I ett projekt görs en kartläggning av förekomsten av särskilda etikkommittéer, etikansvariga tjänstemän och s.k. etiska koder inom företagen. En rapport avseende detta projekt planeras till sommaren 1993. Inom forskningsprogrammet pågår också framtagande av en bok om moralfrågor i företag, som är avsedd att kunna användas av företagen.
Utskottets inställning till hur näringspolitiken bör inriktas och utformas tar sin utgångspunkt i grundsynen att marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan åstadkomma tillväxt, meningsfulla arbeten och resurser för välståndsutveckling i hela landet. Näringspolitiken skall, enligt utskottets mening, inriktas på att ange de ramar inom vilka företagen fritt skall få verka. Det är därvid av avgörande betydelse att näringslivet ges långsiktigt fasta planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och byråkratiska inslag avskaffas.
Från denna utgångspunkt delar utskottet den syn på näringspolitikens inriktning som regeringen redovisar i budgetpropositionen. Som sägs där är en av regeringens främsta uppgifter att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi.
Den näringspolitik som förordas i Socialdemokraternas parti- och kommittémotioner står i klart motsatsförhållande till den politik som utskottet förordar. Socialdemokraternas näringspolitik, som bl.a. innebär förslag om selektiva insatser på vissa områden, är enligt utskottets mening ingen framkomlig väg för att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem. Det visar erfarenheterna av Socialdemokraternas regeringspolitik under 1980-talet. Det viktiga är i stället att fullfölja den ekonomiska politik som regeringen har startat och som bl.a. innebär att genom generella åtgärder, t.ex. sänkta skatter och arbetsgivaravgifter, förbättra det allmänna näringslivsklimatet.
Vad gäller synpunkterna som förs fram i Vänsterpartiets partimotion om att den ekonomiska tillväxten måste vara ekologiskt anpassad vill utskottet framhålla att det inte kan anses föreligga något motsatsförhållande mellan ekonomisk tillväxt och en god miljö. Snarare är det, enligt utskottets mening, så att ekonomisk tillväxt är en nödvändig grund för att miljön skall kunna förbättras, samtidigt som en god miljö är en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och uthållig tillväxt.
Att stimulera tillkomsten av utländska investeringar i Sverige -- vilket förespråkas bl.a. i Ny demokratis partimotion -- anser utskottet vara en viktig del av näringspolitiken. Projektet Invest in Sweden har just detta syfte. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att verksamheten skall fortsätta och utvidgas till flera länder. Enligt utskottets mening blir därmed de aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:Fi211 (nyd) och 1992/93:N240 (kds) tillgodosedda.
De frågor som tas upp i motionerna 1992/93:Jo675 (fp) och 1992/93:N264 (kds) om avreglering resp. ökad etisk medvetenhet i företagen är båda exempel på områden som regeringen prioriterar. I det föregående har utskottet redovisat vad som sägs i budgetpropositionen om dessa frågor. Något behov av särskilda uttalanden av riksdagen kan utskottet inte finna.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga nu berörda motionsyrkanden.
Småföretagsutveckling
Riskkapitalförsörjning
Bakgrund
Ett företags utvecklingsfaser kan förenklat indelas i fyra stadier -- projektfas (inkl. idé- och prototypfas), företagsstart, utvecklings- eller expansionsfas och fortlevnads- eller tillväxtfas. Det bör framhållas att gränsdragningen mellan de olika utvecklingsfaserna är flytande och varierar mellan olika företag. I alla de angivna faserna krävs normalt extern finansiering i varierande omfattning. Utskottet redogör här översiktligt för olika finansieringsformer och finansieringsorgan, med koncentration på sådana med statlig anknytning. Det stöd som staten lämnar inom ramen för regionalpolitiken till företag i vissa delar av landet i form av olika typer av lån och bidrag och som uppgår till totalt ca 2 000 miljoner kronor per år medtas inte här. Näringsdepartementet har i en informationsbroschyr riktad till företagare lämnat upplysningar om var företagen kan söka råd och stöd.
I projektfasens första skede, dvs. i tidiga utvecklingsskeden där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd tillhandahållas av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Tidigare låg denna uppgift hos Styrelsen för teknisk utveckling (STU). Stödet utgår i huvudsak från ett av NUTEK:s program, Program 3 (Nya produkter), inom anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1). Huvuddelen av detta program inriktas på stöd till teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt hos nya och befintliga småföretag. Förslag beträffande teknisk forskning och utveckling för treårsperioden 1993/94--1995/96 läggs fram i proposition 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg. Utskottet behandlar dessa förslag i betänkande 1992/93:NU30.
De finansiella stödformer som NUTEK använder sig av är villkorslån, tillskott mot royaltyavtal och garantier. Inom produktutvecklingsområdet samarbetar NUTEK med Svenska uppfinnareföreningen, Industri- och nyföretagarfonden, de regionala utvecklingsfonderna och s.k. teknopoler (utvecklingsparker, vilka ofta är knutna till högskolor).
Riksdagen beslöt våren 1992, på förslag av regeringen (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU20), om minskat anslag till teknisk forskning och utveckling, i vilket det nyssnämnda programmet Nya produkter ingår. I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 har 105 miljoner kronor tagits upp för detta program, jämfört med 134 miljoner kronor föregående budgetår. Enligt uppgift har ca 70 miljoner kronor av dessa medel avsatts för stöd till produktutveckling under budgetåret 1992/93. Vid utskottsbehandlingen avgavs reservation (s) och meningsyttring (v) med krav på högre anslag än vad regeringen hade föreslagit.
NUTEK har inom det aktuella programmet prioriterat verksamhet med tekniskt nydanande projekt som bedöms ha stor kommersiell potential. Prioriterade områden är produktutveckling inom informationsteknik, biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och Eurekas småföretagsprojekt. Allmän rådgivning till innovatörer och den speciella stödformen innovatörsbidrag har upphört vid NUTEK. Rådgivning till innovatörer ombesörjs i stället främst av de s.k. produktråden -- ett i varje län. Produktrådens verksamhet finansieras via bidrag från NUTEK samt länsstyrelser och utvecklingsfonder i de olika länen. Statligt stöd lämnas även till Svenska uppfinnareföreningens verksamhet.
I projektfasens senare skede -- i övergången till nästa fas, företagsstarten -- och en bit in i den tredje fasen, utvecklings- eller expansionsfasen -- kan stöd erhållas från Industri- och nyföretagarfonden (tidigare Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden). Fonden är en stiftelse som inrättades år 1979 (prop. 1978/79:123, bet. NU59). Regeringen fastställer stadgar och utser styrelse.
Riksdagen beslöt i december 1992 (bet. 1992/93:NU19), efter förslag i proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m., om ombildning av Industrifonden till Industri- och nyföretagarfonden och om ändrad verksamhetsinriktning för fonden. Industri- och nyföretagarfondens verksamhet skall ha två olika huvudinriktningar. Den ena är finansiering för att stödja utveckling av nya produkter och marknadssatsningar; den andra är en verksamhet med nyföretagarlån.
Riksdagen beslöt också om hur Industri- och nyföretagarfonden skall tillföras de resurser som erfordras. Fonden kommer på sikt att förfoga över ett kapital på ca 2 400 miljoner kronor. Hälften av dessa medel kommer från Industrifonden. Den andra hälften skall komma från Småföretagsfonden (se vidare i det följande).
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med stöd till produktutveckling och marknadssatsningar skall i första hand inriktas på innovativa små och medelstora företag med tillväxtmöjligheter. Finansieringsformerna skall främst ha formen av villkorslån och kapital mot royalty. Även befintliga företag kan komma i fråga för stöd. I undantagsfall kan stöd också lämnas till produktutveckling inom större företag, främst i sådana fall då underleverantörer förutsätts medverka vid produktutvecklingen.
Industri- och nyföretagarfondens verksamhet med nyföretagarlån behandlas i det följande.
I den andra fasen, företagsstarten, och under den tredje fasen, utvecklings- eller expansionsfasen, kan riskkapital erhållas från såväl privata som statliga källor. På den svenska marknaden finns det för närvarande ca tio privata s.k. venture capital-bolag, varav endast ett mindre antal är inriktade på små företag. Utmärkande för dessa företag är att de satsar eget kapital i expansiva, onoterade småföretag.
På den statliga sidan har riksdagen i december 1992, som tidigare nämnts, fattat beslut om införande av nyföretagarlån (prop. 1992/93:82, bet. NU19). Enligt detta system, som tar sin utgångspunkt i det tyska systemet med EKH-lån (Eigenkapitalhilfe), kan lån lämnas till de nyetablerare som inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam verksamhet.
Lånen kan endast sökas i samband med att helt nya aktiebolag startas av en eller flera fysiska personer. I princip är företag inom alla näringsgrenar berättigade att söka lån. Två typer av lån finns att tillgå. Den ena typen beviljas direkt till en privatperson, som sätter in medlen i företaget i form av aktiekapital. Den andra lånetypen är s.k. förlagslån som går direkt till det nybildade företaget.
Lånets löptid är 15 år med 5 års amorteringsfrihet. Lånet är ränterabatterat i fem år, varav de två första åren är helt räntefria. Nyföretagaren förutsätts svara för minst 10 procent av kapitalbehovet med egna medel, medan nyföretagarlånet skall svara för högst 30 procent. Det resterande behovet förutsätts bli täckt genom normala bankkrediter. Nyföretagarlånet skall som mest kunna uppgå till 1 miljon kronor och bör i regel inte understiga 100 000 kronor. Utskottet uttalade i betänkande 1992/93:NU19 att det kan finnas behov av en viss flexibilitet i tillämpningen av regeln vad avser den nedre gränsen.
Nyföretagarlånen kan kombineras med regionalpolitiskt stöd och de starta-eget-bidrag som kan beviljas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Den sammanlagda statliga finansieringen bör därvid inte överstiga 50 procent av kapitalbehovet.
Industri- och nyföretagarfonden är central beslutsinstans när det gäller nyföretagarlånen. Fonden har tagit fram en informationsbroschyr med orientering för sökande av nyföretagarlån. Vid beredning av ansökningar om nyföretagarlån kan fonden samarbeta med sådana regionala organ som har kompetens på området, t.ex. utvecklingsfonder, handelskamrar, nyföretagarcentra och banker. Såväl beredning som löpande uppföljning av olika låneärenden kan delegeras på samma sätt.
Riksdagen har hösten 1992 också fattat beslut om riktlinjer för utskiftning av medel ur de förutvarande löntagarfonderna, som skall användas för små och medelstora företags riskkapitalförsörjning (prop. 1992/93:41, bet. FiU3). Sammanlagt 6 500 miljoner kronor kanaliseras genom två nyinrättade portföljförvaltningsbolag och sex direktinvesterande riskkapitalbolag.
Portföljförvaltningsbolagen skall i första hand bidra till finansiering av riskkapitalbolag, såväl befintliga som nya. Vart och ett av portföljförvaltningsbolagen disponerar ett kapital på ca 2 200 miljoner kronor. Bolagen har möjlighet att också lämna lånegarantier. Dessutom kan de gemensamt eller vart för sig bedriva verksamhet med s.k. mellankapital, dvs. utlåning utan säkerhet, som betraktas ligga mellan eget kapital och traditionellt lånekapital.
Styrelser har nyligen utsetts i de två bolagen, Förvaltnings AB Atle och Förvaltnings AB Bure, vilka har säte i Stockholm resp. Göteborg. Överföringen av medel från de förutvarande löntagarfonderna har genomförts. För att möjliggöra en notering av aktierna i portföljförvaltningsbolagen har regeringen begärt riksdagens bemyndigande att sälja en mindre andel av aktierna (prop. 1992/93:149). Riksdagen beslutar inom kort i frågan.
Riskkapitalbolagen bygger vidare på de sex bolag som staten har förvärvat av Småföretagsfonden (se vidare i det följande). Riskkapitalbolagen skall investera i små företag och genom aktivt ägarengagemang medverka till investeringsobjektens tillväxt. Bolagen skall även kunna göra indirekta placeringar via andra riskkapitalbolag. Vart och ett av de sex bolagen har ett eget kapital på ca 400 miljoner kronor. Överföringen av medel från de förutvarande löntagarfonderna har genomförts. Investeringarna skall huvudsakligen göras via aktier eller aktierelaterade instrument, men möjlighet att indirekt arbeta med mellankapital finns också.
De sex regionala riskkapitalbolagen är AB Produra Venture Capital -- säte i Stockholm, Ven Cap AB -- säte i Uppsala (med kontor i Stockholm), Partinvest (Partnerinvesteringar i Göteborg) AB -- säte i Göteborg, Malmöhus Invest AB -- säte i Malmö, Hidef Kapital AB -- säte i Linköping, och KapN AB -- säte i Umeå (med kontor i Skellefteå).
På det statliga venture capital-området finns också tills vidare Småföretagsfonden -- en stiftelse som inrättades år 1984 (1983/94:135, bet. NU42). Därvid överfördes 100 miljoner kronor som stiftelsekapital till fonden från Allmänna pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, bet. NU30) tillfördes fonden ytterligare 100 miljoner kronor. År 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, bet. NU30) att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare sammanlagt 1 miljard kronor. En förutsättning för resurstillskottet var att huvuddelen placerades i de regionala riskkapitalbolag som riksdagen samtidigt fattade beslut om.
Småföretagsfonden har haft till uppgift att bistå små och medelstora företag med riskkapital. Fonden har delvis arbetat med investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade på att göra placeringar av riskkapital i företag inom småföretagssektorn. Regeringen fastställer stadgarna.
Riksdagen instämde hösten 1991 i regeringens uppfattning att Småföretagsfonden på sikt borde avvecklas (prop. 1991/92:51, bet. NU14). Vidare angavs att Småföretagsfondens medel tills vidare skulle förvaltas av Företagskapital AB (se vidare i det följande).
I proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m. föreslog regeringen, som tidigare nämnts, att Småföretagsfondens medel skall tillföras Industri- och nyföretagarfonden och att Småföretagsfonden därefter skall avvecklas. Riksdagen ställde sig bakom detta förslag (bet. 1992/93:NU19).
Småföretagsfondens tillgångar uppgår -- efter försäljning av aktier i de sex riskkapitalbolagen till ett värde av 760 miljoner kronor -- till totalt ca 1 200 miljoner kronor. Av dessa utgörs 70 miljoner kronor av engagemang i företag och resterande ca 1 100 miljoner kronor av likvida medel. Överläggningar förs nu mellan Näringsdepartementet och Företagskapital AB om hur förvaltningen av Småföretagsfondens medel skall avvecklas.
Företagskapital AB bildades som ett kreditbolag i enlighet med ett avtal år 1972 mellan staten och affärsbankerna (prop. 1972:101, bet. NU44). Aktiekapitalet uppgår till 20 miljoner kronor och reservfonden till 4 miljoner kronor. Statens andel av aktiekapitalet utgör 55 procent. Staten och bankerna utser vardera halva styrelsen; ordföranden utses av regeringen.
Bolagets uppgift är att medverka vid finansieringen av verksamheten hos små och medelstora företag genom förvärv av minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget kan också lämna krediter och ställa garantier. Bolaget ingår bland de företag i vilka statens aktier får säljas enligt riksdagens bemyndigande till regeringen hösten 1991 (prop. 1991/92:69, bet. NU10). Enligt överenskommelsen i september 1992 mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna har det nu emellertid i princip införts ett moratorium för försäljning av statliga företag och fastigheter. Riksdagen har på förslag i proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin godkänt detta (bet. 1992/93:FiU1).
Andra organ som är verksamma på finansieringsområdet under de andra och tredje faserna, dvs. företagsstarten och utvecklings- eller expansionsfasen, är de regionala utvecklingsfonderna. Dessa bildades år 1978 genom ombildning av företagarföreningar i länen med staten resp. landsting -- och i förekommande fall kommuner -- som stiftare och huvudmän (prop. 1977/78:40, bet. NU34). Utvecklingsfonderna är stiftelser, och det finns en fond i varje län. Styrelserna utses av landstingen.
Verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap utövas av NUTEK. Nuvarande avtal omfattar fyraårsperioden 1991--1994. Därefter förlängs avtalen i perioder om sex år, såvida inte uppsägning sker av någondera parten. Uppsägning skall göras senast ett år innan ny avtalsperiod inleds.
Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. Fr.o.m. den 15 mars 1993 kan de också lämna nyföretagarlån på samma villkor som gäller för Industri- och nyföretagarfonden. För samtliga finansieringsformer gäller att risknivån skall vara så hög att banker och andra privata kreditinstitut inte är beredda att medverka i finansieringen. Fonderna skall i första hand finansiera företag som har högst 200 anställda. Lånefonderna skall hållas skilda från utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att kraven på god avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Enligt uttalanden från statsmakterna innebär detta att varje utvecklingsfond långsiktigt skall bevara sitt kapital.
Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick i december 1992 till ca 2 500 miljoner kronor. Riksdagen har vid två skilda tillfällen beslutat att fonderna t.o.m. år 1997 skall betala in sammanlagt 1 600 miljoner kronor till staten (prop. 1989/90:88, bet. NU30 och prop. 1991/92:51, bet. NU14). Av dessa medel har ca 300 miljoner kronor betalats in fram t.o.m. december 1992. När samtliga inbetalningar är verkställda i december 1997 beräknas fonderna disponera ett kapital på ca 1200 miljoner kronor.
Utskottet behandlade våren 1992, med anledning av motionsyrkanden, likviditetssituationen i utvecklingsfonderna (bet. 1991/92:NU20). Därvid konstaterade utskottet att det förelåg stora skillnader mellan de olika fonderna vad avsåg andelen likvida medel. I januari 1992 varierade denna andel mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta förhållande som anmärkningsvärt och förutsatte att fonderna skulle tillse att en aktivering av medlen kom till stånd. Samtidigt anförde utskottet att det, med hänsyn till att ett aviserat förslag om nyföretagarlån hade senarelagts, var rimligt att de utvecklingsfonder som i januari 1992 hade en låg andel likvida medel -- under 50 procent -- beviljades anstånd till den 30 juni 1993 med inbetalning av de medel som skulle ha gjorts i december 1992. Riksdagen följde utskottets förslag.
Regeringen har givit NUTEK i uppdrag att dels medge dessa anstånd, dels lämna en redogörelse för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet t.o.m. år 1992. Enligt preliminära uppgifter från NUTEK har den genomsnittliga likviditetsandelen stigit från 53 procent till 57 procent mellan december 1991 och december 1992. Antalet utvecklingsfonder som har en likviditetsandel över 50 procent har under motsvarande period stigit från 13 till 18.
Efter beslut av regeringen i januari 1993 har en särskild utredare (N 1993:01), riksdagsledamoten Bengt Wittbom (m), tillkallats för att se över de regionala utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som stödorgan för små och medelstora företag. Enligt direktiven (dir. 1993:2) har utredaren i uppdrag att: kartlägga utvecklingsfondernas nuvarande verksamhet, överväga behovet av utvecklingsfonderna och vilka verksamhetsuppgifter fonderna bör kunna ha framöver, överväga med vilka resurser och i vilka former verksamheten kan bedrivas i framtiden, överväga lämplig organisationsform och lämpliga huvudmän för utvecklingsfonderna, analysera och lägga fram förslag beträffande utvecklingsfondernas framtida roll och organisation när det gäller de små och medelstora företagens kapitalförsörjning.
Utredningsarbetet, som följs av en parlamentarisk referensgrupp, skall redovisas senast den 1 augusti 1993.
Norrlandsfonden bedriver en med utvecklingsfonderna likartad verksamhet. Norrlandsfonden är en stiftelse som bildades av staten år 1961 (prop. 1961:77, bet. SU89). Fonden har till uppgift att främja främst små och medelstora företags utveckling i de fyra nordligaste länen. Verksamheten regleras av stadgar som fastställs av regeringen. Ordföranden och fyra ledamöter i styrelsen utses av regeringen. Resterande fyra ledamöter utses av landstingen i de fyra berörda länen. Ansvaret för Norrlandsfonden har inom regeringen nyligen överförts från Näringsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet.
Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och forskning av betydelse för näringslivet inom fondens verksamhetsområde. Vidare kan fonden stödja industriell etablering och utbyggnad. Fonden kan delta i finansiering genom bidrag, garantier, skuldebrev och medelstillskott med återbetalning i form av royalty. Fonden har byggts upp med medelstillskott först från vinstmedel från Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), därefter direkt över statsbudgeten. Sedan år 1985 har inga nya medelstillskott skett. Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 miljoner kronor.
Under de tre senare utvecklingsfaserna för ett företag -- företagsstarten, utvecklings- eller expansionsfasen och fortlevnads- eller tillväxtfasen -- har bankerna en dominerande roll som finansiär. Som ett utryck för bankernas betydelse kan noteras att deras utlåning till små och medelstora företag uppgår till i storleksordningen 200 miljarder kronor. Den totala utlåningen till icke-finansiella företag uppgår till ca 500 miljarder kronor.
För mogna företag, dvs. företag i fortlevnads- och tillväxtfasen, finns finansieringsmöjligheter via börsintroduktion. Introduktion på den s.k. OTC-marknaden är också en finansieringsmöjlighet i denna fas, liksom i utvecklings- eller expansionsfasen.
Utvecklingsfonderna
Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet är föremål för yrkanden i tio motioner. Det är främst två frågor som tas upp. Den ena är krav på ett uttalande av riksdagen om att en utgångspunkt för den tidigare nämnda utredningen om utvecklingsfonderna skall vara att fonderna skall finnas kvar. Detta tas upp i sju av motionerna. Den andra frågan gäller behovet av uppskov eller omförhandling av utvecklingsfondernas beslutande inbetalningar till staten. Utskottet behandlar frågorna var för sig.
I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:N281 sägs att den nyligen tillsatta utredningen om utvecklingsfonderna innebär att fondernas existens ifrågasätts. Riskkapitalmarknaden är, enligt motionärerna, ett område där det är nödvändigt med ett samspel mellan offentliga och privata aktörer. Riksdagen borde därför göra ett uttalande om att utvecklingsfonderna utgör en viktig regional resurs i frågan om riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag. Också i motion 1992/93:N317 (s) begärs att riksdagen skall uttala sig för att utvecklingsfonderna skall finnas kvar. Enligt motionärerna ifrågasätts utvecklingsfondernas existens i direktiven till utredningen om fonderna. De anser att fondernas huvudmannaskap kan övervägas men vänder sig bestämt mot tanken på en avveckling.
Även i Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316 krävs uttalande av riksdagen om att utvecklingsfonderna bör få behålla sin finansieringsverksamhet. Detta är viktigt, anser motionärerna, eftersom det ännu är för tidigt att bedöma effekterna av de beslut som riksdagen under det gångna året har fattat beträffande riskkapitalförsörjning.
Den naturliga utgångspunkten för utredningen om utvecklingsfonderna bör vara att fonderna skall vara kvar, sägs det i motion 1992/93:N285 (c). Det är viktigt, anser motionärerna, att utvecklingsfondernas verksamhet med att förse små och medelstora företag med riskkapital kan fortleva och vidareutvecklas.
I tre motioner tas frågan om utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet upp utifrån förhållanden i vissa speciella delar av landet. Det behövs ett tillskott av riskkapital om 250 miljoner kronor till Norrlands inland under en femårsperiod, anförs det i motion 1992/93:N249 (s). Medlen borde hanteras av utvecklingsfonderna. I motion 1992/93:N318 (s) sägs att kapitalförsörjningsläget i Norrbottens län är bekymmersamt. För att underlätta företagsutvecklingen i Norrbotten bör, enligt motionärerna, ytterligare resurser tillföras utvecklingsfonden i länet. Utvecklingsfonderna bör få behålla det finansieringskapital de har, anförs det i motion 1992/93:A410 (s). Vidare bör utvecklingsfonderna ges möjlighet att bevilja garantier för banklån inom en ram som motsvarar fyra gånger det egna kapitalet, anser motionärerna.
En särskild utredare har, som redovisats i föregående avsnitt, tillkallats för att se över utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som stödorgan för små och medelstora företag. I utredningsarbetet ingår bl.a. att överväga behovet av utvecklingsfonderna och vilka verksamhetsuppgifter fonderna bör kunna ha framöver samt att lägga fram förslag beträffande fondernas framtida roll och organisation när det gäller de små och medelstora företagens kapitalförsörjning. Utredningsarbetet, som följs av en parlamentarisk referensgrupp, skall redovisas senast den 1 augusti 1993.
Regeringen aviserade hösten 1992 i proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m. tillsättandet av utredningen om utvecklingsfonderna. Utskottet såg positivt på detta och avstyrkte därvid motionsyrkanden om att riksdagen skulle uttala sig för att utvecklingsfonderna skall finnas kvar (bet. 1992/93:NU19). I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), uttrycktes stöd för motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet står fast vid sin ståndpunkt från hösten 1992. Det är viktigt att utredningen om utvecklingsfonderna kan arbeta relativt förutsättningslöst. Därför finns det, enligt utskottets mening, ingen anledning för riksdagen att på förhand göra uttalanden om utvecklingsfondernas framtida roll m.m. av den typ som krävs i de här aktuella motionerna.
Med det anförda avstyrker utskottet de sju nu aktuella motionerna i berörda delar.
I tre motioner behandlas frågan om utvecklingsfondernas inbetalningar till staten.
Riksdagen bör besluta om ett temporärt uppskov för utvecklingsfondernas inbetalningar till staten, anförs det i motion 1992/93:N222 (s). Detta skulle frigöra kapital för regionala utvecklingslån.
Trots att det har vidtagits åtgärder från statsmakternas sida för att öka tillgången på riskkapital kvarstår det, enligt vad som anförs i motion 1992/93:N234 (s), brister i finansieringssystemet. Staten bör, anser motionärerna, tillföra ytterligare riskkapital åtminstone fram till dess att den svenska ekonomin har förbättrats och bankväsendet har sanerats. En tänkbar lösning kan härvid vara, sägs det, att det sker en omförhandling av de inbetalningsåtaganden som utvecklingsfonderna har gjort.
Riksdagens beslut om inbetalningar från utvecklingsfonderna har tagits utan hänsyn till att likviditeten varierar starkt mellan de olika fonderna, hävdas det i motion 1992/93:N241 (c). Utvecklingsfonden i Uppsala län hör, enligt motionären, till de fonder som har den lägsta likviditeten, vilket beror på att hela kapitalet har satsats i företag. Det är nödvändigt att riksdagen ändrar beslutet om en generell indragning av kapital från utvecklingsfonderna, anser motionären.
Riksdagen har, som redovisats i det föregående, fattat beslut om att utvecklingsfonderna t.o.m. år 1997 skall betala in sammanlagt 1600 miljoner kronor till staten. Fram t.o.m. december 1992 har fonderna betalat in ca 300 miljoner kronor. Av resterande ca 1300 miljoner kronor skall ca 100 miljoner kronor betalas in i juni 1993, vardera ca 320 miljoner kronor i december åren 1993, 1994 och 1995 samt vardera ca 120 miljoner kronor i december åren 1996 och 1997.
Utskottet behandlade våren 1992, som tidigare redovisats, likviditetssituationen i utvecklingsfonderna. Utskottet konstaterade därvid att det förelåg stora skillnader mellan de olika fonderna vad avsåg likviditetsandelen. Denna varierade i januari 1992 mellan 5 och 85 procent. Utskottet betecknade detta förhållande som anmärkningsvärt och förutsatte att en aktivering av medlen skulle komma till stånd.
Enligt uppgift från NUTEK har någon nämnvärd förändring vad avser likviditetssituationen hos utvecklingsfonderna inte skett under det senaste året. Den genomsnittliga likviditetsandelen har stigit från 53 till 57 procent mellan december 1991 och december 1992. Variationen i likviditetsandel mellan de olika fonderna är fortfarande stor. I december 1992 varierade denna andel mellan 20 och 87 procent. Antalet utvecklingsfonder som har en likviditetsandel under 50 procent har sjunkit från 11 till 6 fonder.
Vid överväganden om vilken likviditetsandel som är rimlig finns det ett antal omständigheter som bör beaktas. Förvaltningen av fondernas medel skall, som tidigare nämnts, ske på ett sådant sätt att de bevarar sitt värde. Detta kan innebära att vissa utvecklingsfonder blir alltför försiktiga i sin finansieringsverksamhet. Vidare påverkar de beslutade inbetalningarna av medel till staten utvecklingsfondernas behov av likvida medel. Det är också så att utvecklingsfonderna i den norra delen av landet i genomsnitt har en högre likviditetsandel än övriga fonder. Därvid bör noteras att det i norra Sverige länge har funnits tillgång till andra typer av kapitalstöd för företagen -- t.ex. lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån -- än vad som har varit tillgängligt i andra delar av landet.
Variationen mellan utvecklingsfonderna i fråga om likviditetsandel kan sålunda till viss del förklaras av olika faktorer. Enligt utskottets mening kan de angivna förklaringarna dock inte anses tillräckliga. Att utvecklingsfonderna ännu inte i större utsträckning har ombesörjt att en ökad aktivering av lånemedlen kommer till stånd är, mot bakgrund av den rådande situationen på riskkapitalmarknaden, inte acceptabelt. Det faktum att fonderna har förbundit sig att under en relativt lång tidsperiod -- fram t.o.m. år 1997 -- göra inbetalningar till staten bör, enligt utskottets mening, inte innebära något hinder för att fonderna skall bedriva en välplanerad, aktiv utlåningsverksamhet. Utskottet förutsätter därför att utvecklingsfonderna omgående tillser att en ökad aktivering av medlen uppnås.
Frågan om hur utvecklingsfonderna bedriver sin finansieringsverksamhet kommer att bli belyst genom den kartläggning som utredningen om utvecklingsfonderna har i uppdrag att genomföra. Enligt utskottets mening är det viktigt att utredningen klargör orsakerna till varför det är så stora variationer mellan de olika utvecklingsfonderna.
Riksdagen har, som tidigare nämnts, under hösten 1992 fattat beslut om medel till riskkapitalbolag och om utvidgad verksamhet för Industri- och nyföretagarfonden. De små och medelstora företagen har dock -- framför allt beroende på den rådande bankkrisen -- problem med att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd. Mot denna bakgrund och med hänvisning till det pågående utredningsarbetet om utvecklingsfonderna anser utskottet att det kan finnas skäl till att bevilja anstånd med de inbetalningar som utvecklingsfonderna skulle ha gjort i juni 1993 resp. i december 1993. Regeringen bör således kunna medge utvecklingsfonder, som har svårigheter med att från sina lånefonder tillhandahålla medel till små och medelstora företag, anstånd till december 1994 med de inbetalningar som skulle ha gjorts under år 1993. Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen att dra försorg om detta. Kostnaderna för staten i form av utebliven ränteintäkt från dessa medel är svåra att beräkna. Överslagsmässigt uppskattar utskottet kostnaderna på helårsbasis till ca 10 miljoner kronor. Det bör ankomma på regeringen att avgöra om de berörda utvecklingsfonderna skall svara för dessa kostnader.
Genom ett sådant uttalande av riksdagen som utskottet här har förordat blir motionerna 1992/93:N222 (s), 1992/93:N234 (s) och 1992/93:N241 (c) till viss del tillgodosedda.
AP-fondens placeringsrätt
För att underlätta kapitalförsörjningen för i första hand de små och medelstora företagen bör medel ur Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) kunna placeras i aktier i dessa företag, anförs det i motion 1992/93:N281 (s). AP-fonden bör, enligt motionärerna, ges rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier. Motionärerna säger sig vara beredda att överväga nya former för den utökade placeringsrätten i syfte att skapa en bred uppslutning kring verksamheten.
Förslag om utökad placeringsrätt för AP-fonden framlades våren 1991 i en promemoria (Ds 1991:14) av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Avsikten var att under riksmötet 1991/92 lägga fram en proposition med förslag till ny organisation för AP-fonden, baserat på promemorian.
I näringsutskottets yttrande 1991/92:NU1y till finansutskottet hösten 1991 över proposition 1991/92:36 om avveckling av löntagarfonderna krävdes i en avvikande mening (s) med instämmande i en meningsyttring (v) att regeringen skulle anmodas att lägga fram förslag om utökad placeringsrätt för AP-fonden. Motsvarande ställningstagande kom till uttryck i finansutskottet (bet. 1991/92:FiU9). På förslag av de båda utskotten avslog riksdagen detta yrkande.
Utskottet intar samma principiellt avvisande hållning till förslaget om utökad placeringsrätt för AP-fonden, som närings- och finansutskotten gjorde hösten 1991. Statens roll bör, enligt utskottets mening, vara att främja det enskilda företagandet genom att skapa stabila och väl fungerande spelregler. En intressekonflikt kan uppkomma om staten samtidigt uppträder som företagare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet. De bästa förutsättningarna för en väl fungerande ekonomi skapas genom ett enskilt ägt och decentraliserat näringsliv.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N281 (s) i berörd del.
Nyföretagarlånen
Riksdagen bör tillse att även ekonomiska föreningar -- och inte enbart aktiebolag -- skall ha möjlighet att erhålla nyföretagarlån från Industri- och nyföretagarfonden, anförs det i fyra motioner.
I svensk rätt är konkurrensneutraliteten mellan olika företagsformer en viktig hörnpelare, sägs det i motion 1992/93:N261 (s). Samma inställning kännetecknar EG-rätten. I motionen hävdas att utskottets uttalande i betänkande 1992/93:NU19 (se vidare i det följande) var behäftat med sakliga fel. Det finns t.ex. ingen skillnad i insynsmöjligheter mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar, anförs det. Vidare talar erfarenheter av uthållighet i företagandet snarare för den kooperativa formen än för bolagsformen, menar motionärerna.
Den kooperativa företagsformen, anförs det i motion 1992/93:N265 (s), kan komma att spela en betydelsefull roll i förstärkningen av konsumentinflytande i den offentliga sektorns förnyelse och i framväxten av alternativa finansiella system. Det är därför, enligt motionärerna, av utomordentlig vikt att riksdagen erkänner den kooperativa företagsformens likaberättigande, t.ex. genom att ändra reglerna om nyföretagarlån.
De kooperativa företagen omfattas inom EG av samma program och förmåner som de små och medelstora bolagen, sägs det i motion 1992/93:N271 (s). I den svenska lagstiftning som skall skapa ramen för småföretagsfrämjande åtgärder bör också, enligt motionärerna, de små och de nya kooperativa företagen inkluderas. Detta gäller t.ex. beträffande nyföretagarlånen.
Nyföretagarlånen får inte begränsas till att bara gälla aktiebolag utan måste även kunna ges till kooperativa företag och ekonomiska föreningar, anförs det i motion 1992/93:Jo253 (c). Detta ses av motionärerna som en del av de åtgärder som krävs för att ta till vara och uppmuntra de initiativ till företagsamhet som finns på landsbygden.
De nyföretagarlån från Industri- och nyföretagarfonden som riksdagen fattade beslut om i december 1992 kan, som tidigare redovisats, endast sökas i samband med att helt nya aktiebolag bildas. I samband med riksdagens beslut om nyföretagarlån avslogs motionsyrkanden (s; v; -) om att även ekonomiska föreningar och kooperativa företag skulle kunna beviljas sådana lån. Utskottet anförde (bet. 1992/93:NU19 s. 16) att det är lämpligt att avgränsa nyföretagarlånen till aktiebolagsformen, eftersom denna bolagsform bl.a. innebär att kontrollen av att medlen används för de avsedda syftena underlättas. Vidare anfördes att en avgränsning till aktiebolagsformen innebär att mindre uthålliga företagare avskiljs. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), uttalades stöd för motionsyrkandena.
Regeringen har, som tidigare redovisats, i februari 1993, fattat beslut om ändring i den förordning (1987:894) som reglerar utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet. Ändringen innebär att utvecklingsfonderna ges möjlighet att lämna nyföretagarlån på i princip samma villkor som Industri- och nyföretagarfonden. Dock skall ekonomiska föreningar, enskilda firmor och handelsbolag ha samma möjlighet som aktiebolag att erhålla nyföretagarlån från utvecklingsfonderna.
Utskottet noterar att regeringens beslut om att utvecklingsfonderna skall kunna lämna nyföretagarlån till alla kategorier av företag, dvs. också till ekonomiska föreningar, ligger i linje med de krav som framförs i de här aktuella motionerna. Beträffande de nyföretagarlån som lämnas från Industri- och nyföretagarfonden vidhåller utskottet sin uppfattning att lånen bör avgränsas till aktiebolag. Motionerna 1992/93:N261 (s), 1992/93:N265 (s), 1992/93:N271 (s) och 1992/93:Jo253 (c) avstyrks med det sagda.
Riskkapitalbolagens verksamhet
Frågor om riskkapitalbolagens verksamhet tas upp i två motioner -- motionerna 1992/93:N244 (m) och 1992/93:Jo253 (c).
Bristen på riskvilligt kapital gör att utveckling av miljövänliga utrustningar och processer starkt hämmas, anförs det i den förstnämnda motionen. Därför vore det, enligt motionärerna, angeläget om en del av det kapital som förmedlas via de nyinrättade riskkapitalbolagen kunde användas för detta ändamål.
Det är av största vikt att de regionala riskkapitalbolagen i sin verksamhet prioriterar de små företagen, sägs det i den andra motionen. Bolagens uppgift måste vara att tillgodose nya och befintliga småföretags kapitalbehov för investeringar som inte genast ger avkastning, men som långsiktigt stärker och utvecklar företagen, anser motionärerna.
Riskkapitalbolagen skall, som tidigare redovisats, ha till uppgift att förse små och medelstora företag med riskkapital. Denna inriktning av verksamheten framgår såväl av bolagsordningar som av den proposition (prop. 1992/93:41) som låg till grund för beslutet om överföring av medel från löntagarfonderna till riskkapitalbolagen. I näringsutskottets yttrande (1992/93:NU3y) till finansutskottet över denna proposition framhölls vikten av att riskkapitalbolagen styr sin verksamhet just mot de små och medelstora företagen. Något behov av ett uttalande av riksdagen av den typ som begärs i motion 1992/93:Jo253 (c) kan utskottet mot denna bakgrund inte finna.
När det gäller den fråga som tas upp i motion 1992/93:N244 (m) om satsningar på utveckling av miljövänliga utrustningar och processer konstaterar utskottet att riskkapitalbolagen i princip har möjlighet att finansiera denna typ av projekt. Det är dock varje enskilt bolag som självständigt har att fatta beslut om vilka kapitalplaceringar som skall göras.
Med det anförda avstyrker utskottet de båda här aktuella motionerna i berörda delar.
Rekonstruktionslån
Regeringen bör pröva förutsättningarna för införande av någon form av rekonstruktionslån, föreslås det i motion 1992/93:N239 (c). Lånen skulle ha karaktär av "överlevnadskapital" med högre risktagande än andra lån och kunna ges till företag med goda produkter och tillväxtmöjligheter, vilka i den nuvarande kraftiga lågkonjunkturen riskerar att slås ut. Lånen skulle vara en form av villkorslån, som skall återbetalas när företaget i fråga återfått normal betalningsförmåga. Rekonstruktionslånen bör, enligt motionären, kunna finansieras med medel som har avsatts för arbetsmarknadsåtgärder.
Insolvensutredningen har i sitt slutbetänkande, Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113), lagt fram förslag bl.a. om ett nytt rekonstruktionsförfarande, företagsrekonstruktion, som ersättning för konkurs i vissa fall. Det gäller krisföretag som är livsdugliga eller vars verksamhet helt eller delvis fortsättningsvis kan bedrivas i någon form. Företagsrekonstruktion innebär att en gäldenär som driver näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under medverkan av en av rätten utsedd administratör, söker rekonstruera verksamheten och träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer utan konkurs. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling; remisstiden utgår den 1 juni 1993.
Enligt vad utskottet har erfarit har Företagarnas riksorganisation i skrivelser till regeringen fört fram liknande förslag om rekonstruktionslån till företag som det här aktuella. Ärendet är under beredning i regeringskansliet.
Det kan noteras att såväl utvecklingsfonderna som riskkapitalbolagen i princip har möjlighet att delta med finansiering vid rekonstruktion av företag om det bedöms lämpligt.
Enligt utskottets mening är det angeläget att finna en lösning på det problem som tas upp i den aktuella motionen. Med hänvisning till det beredningsarbete som pågår inom regeringskansliet beträffande bl.a. Insolvensutredningens förslag anser utskottet inte att det nu är befogat med någon åtgärd från riksdagens sida. Motion 1992/93:N239 (c) avstyrks sålunda.
Formerna för stöd till företag
Lika viktigt som det är att förse små och medelstora företag med kapital är det att pröva i vilka former detta kapital bör tillhandahållas, anförs det i motion 1992/93:N242 (m). I motionen föreslås att ett s.k. fadderskapssystem skall införas. Med fadder avser motionären i detta sammanhang en affärsutvecklare med hög kompetens, som kan bistå företagaren med kunskap inom t.ex. juridik och ekonomi.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det är viktigt att småföretag som erhåller kapital från t.ex. statliga organ, utvecklingsfonder eller riskkapitalbolag också kan erbjudas den typ av rådgivningshjälp som avses i motionen. Det finns dock redan nu olika regionala aktörer som kan sägas spela rollen som "fadder", t.ex. utvecklingsfonder, nyföretagarcentra och handelskamrar. Utvecklingsfonderna kombinerar i stor utsträckning finansiering och rådgivning. Även riskkapitalbolagen kommer att fungera som rådgivare i samband med finansiering.
Utredningen om utvecklingsfonderna kommer, enligt uppgift, att behandla frågan om behovet av fadderskap eller liknande i samband med finansiering.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N242 (m).
Utvecklingsfondernas verksamhet
Stöd till kvinnors företagande
Frågan om kvinnors företagande aktualiseras i motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:A810 (s) och 1992/93:A811 (c).
Särskild omsorg måste ägnas åt kvinnor som vill starta egna företag eller på annat sätt engagera sig i små och medelstora företag, sägs det i den förstnämnda motionen. Detta gäller inte minst i mindre orter och i glesbygd. I motionen hänvisas till en rapport från NUTEK (se vidare i det följande) i vilken de speciella problem som kvinnor möter när de skall starta egna företag diskuteras.
Också i motion 1992/93:A810 (s) hänvisas till NUTEK:s rapport. Motionärerna föreslår att de förslag som lämnats i denna rapport bearbetas vidare och får utgöra grunden för ett särskilt handlingsprogram för att främja kvinnors företagande. I motionen krävs också att utvecklingsfonderna skall ges ett utökat kapital, så att fonderna framöver kan stödja kvinnors företagande i större utsträckning än för närvarande.
Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande bör öka, anförs det i motion 1992/93:A811 (c). Fonderna bör, enligt motionärerna, i större utsträckning än hittills uppmärksamma företag inom tjänstesektorn -- en sektor inom vilken kvinnliga företagare ofta är verksamma. Därvid bör möjligheten för anställda inom offentlig sektor att bilda personalkooperativa företag särskilt lyftas fram. Vidare efterlyser motionärerna en samlad redogörelse för hur riskkapital till kvinnors företagande skall kunna öka.
Riksdagen avslog våren 1992 motionsyrkanden (s; c) om utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (bet. 1991/92:NU20 s. 45). Utskottet ansåg det vara angeläget att utvecklingsfonderna särskilt beaktar behovet av stöd till kvinnor som vill starta företag. Hänvisning gjordes till regeringens uttalande i budgetpropositionen 1992 om att utvecklingsfonderna särskilt borde uppmärksamma kvinnor inom den offentliga sektorn som är potentiella företagare. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), uttalades stöd för yrkandena.
I årets budgetproposition sägs (bil. 13 s. 38) att utvecklingsfonderna också i fortsättningen förutsätts uppmärksamma de särskilda insatser som kan behövas för kvinnor som startar företag. Även i Civildepartementets bilaga till budgetpropositionen (bil. 14 s. 108) berörs kvinnors företagande. Civilminister Inger Davidsson anför att det är positivt att många som inte tidigare varit inriktade på att starta egna företag finner det attraktivt att, genom samarbete med andra i syfte att tillgodose gemensamma behov, bilda kooperativa småföretag. Inte minst glädjande anses denna utveckling vara i fråga om kvinnors företagande.
Regeringen gav i februari 1993 NUTEK i uppdrag att genomföra ett handlingsprogram som skall främja kvinnors företagande i det regionalpolitiska stödområdet. Programmet har sin bakgrund i ett utredningsmaterial som NUTEK redovisade hösten 1992, Förslag till program för att främja kvinnligt företagande (R 1992:50). I rapporten görs en analys av möjligheter och hinder för kvinnors företagande.
I uppdraget till NUTEK ingår att verka för att rådgivning lämnas av kommuner och utvecklingsfonder m.fl. till kvinnor som vill starta företag. Vidare skall olika insatser prövas för att underlätta och stimulera kvinnors företagande, t.ex. upprättandet av en pool med lämpliga kandidater för styrelseuppdrag, kompetenscheckar, stipendier, utbildning i företagande samt personlig utveckling. Åtgärderna skall omfatta stödområdena 1 och 2 och pågå under tre år. NUTEK:s medelsram utökas med 20 miljoner kronor för ändamålet.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer utredningen om utvecklingsfonderna också att behandla frågor om kvinnors företagande.
Utskottet anser att det är angeläget att utvecklingsfonderna särskilt beaktar behovet av stöd till kvinnor som vill starta företag. Detta betonas också av regeringen i budgetpropositionen. Mot denna bakgrund finns det inget behov av något uttalande av riksdagen i saken. Motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:A810 (s) och 1992/93:A811 (c) avstyrks sålunda i berörda delar.
Nätverk för småföretag
Staten bör ta initiativ till att det över hela landet bildas nätverk där småföretag kan samarbeta om försäljning, datorisering, forskning och utveckling, anförs det i motion 1992/93:N316 (v). Inför EES-avtalets ikraftträdande saknar ofta de små företagen resurser för att kunna konkurrera på Europamarknaden, sägs det i motionen. I motsats till de stora företagen kan de små företagen normalt inte ha egna försäljningskontor inom EG.
Riksdagen avslog ett liknande motionsyrkande (v) våren 1992. Utskottet hänvisade (bet. 1991/92:NU20 s. 44) till uttalanden i budgetpropositionen 1992, där regeringen framhöll vikten av att småföretagen får hjälp att förbereda sig för närmandet till EG och att olika organ samverkar i detta arbete. Motionsyrkandet fick stöd i en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v).
I årets budgetproposition sägs (bil. 13 s. 38) att det är viktigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig för de förändringar som ett närmande till EG medför i form av både en ökad konkurrens och vidgade möjligheter till expansion på den europeiska marknaden. Vidare hänvisas till den redovisning för bl.a. NUTEK:s arbete med dessa frågor som lämnades i proposition 1992/93:82 om kapital för nya företag, m.m.
I denna proposition redogjordes bl.a. för arbetet med Euro Info Centres. NUTEK har utsetts att vara värdorganisation för det svenska centrumet. Upprättandet av ett center i Sverige skall ses som en plattform för arbetet med att hjälpa svenska små och medelstora företag att ta till vara de möjligheter som EG-marknaden skapar. Ett regionalt nätverk kommer att etableras. Organisationer som ingår i nätverket kommer företrädesvis att vara utvecklingsfonder och handelskamrar.
NUTEK är också den nationella knutpunkten för Business Cooperation Network (BC-Net). Detta är ett program som bygger på datoriserad informationsöverföring och syftar till att öka samarbetet mellan företag i olika länder och regioner. Vidare nämndes i propositionen att utvecklingsfonderna utför konsekvensanalyser för att belysa möjligheter och hot för enskilda företag i samband med Sveriges integration med EG.
Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att på olika sätt underlätta för småföretagen att komma ut på den europeiska marknaden. Som har framgått av den lämnade redovisningen har regeringen också vidtagit åtgärder i denna riktning. Något behov av ett uttalande av den typ som begärs i motion 1992/93:N316 (v) finns därför inte. Motionsyrkandet avstyrks alltså.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
Frågor som rör stöd till uppfinnare och innovatörer behandlas i flera motioner.
Marknaden skall i första hand lösa de problem och tillgodose de behov som de små och medelstora företagen har, sägs det i motion 1992/93:N281 (s). Dock måste, enligt motionärerna, brister i kompetens, information och finansiering rättas till genom aktiva insatser av staten. Detta gäller också insatser för att stimulera det innovativa klimatet genom stöd till teknisk forskning och utveckling samt uppfinnarverksamhet, anför motionärerna. Som tidigare nämnts föreslås i motionen, liksom också i motion 1992/93:N301 (s), att ett samlat näringspolitiskt program inom en kostnadsram på 500 miljoner kronor skall läggas fram.
Det behövs ett åtgärdsprogram för uppfinnare, anförs det i motion 1992/93:N220 (c). Om den industriella förnyelsen skall fortskrida är det av avgörande betydelse att nya idéer och uppfinningar kommer i gång och att innovationsprocesser startas. För att stimulera detta bör enligt motionären följande åtgärder prövas. Det bör underlättas för enskilda innovatörer att göra avsättningar till särskilt uppfinnarkonto. Skatten på royaltyintäkter bör sänkas. Stödsystemet bör förändras så att direkta bidrag används i större utsträckning i stället för återbetalningspliktiga lån. Nya strukturer som främjar en marknadsmässig relation mellan uppfinnare och företag, men med statlig medverkan, bör skapas. Slutligen efterlyser motionären utbildningsinsatser.
I motionen föreslås också att 6 miljoner kronor skall anslås direkt till Svenska uppfinnareföreningen (SUF). Enligt motionären hjälper SUF på ett föredömligt sätt uppfinnare och innovatörer till rätta genom information och rådgivning.
I motion 1992/93:N230 (kds) lämnas liknande förslag på tänkbara åtgärder för att skapa förutsättningar för att uppfinningar och patent bättre skall tas till vara för produktion i Sverige. Bland förslagen nämns ökade avsättningsmöjligheter för företag, ökade avdragsmöjligheter för privatpersoner och företag och förbättrade ekonomiska möjligheter för människor att arbeta med uppfinningar och produktutveckling. Förslagen till åtgärder behöver dock utredas ytterligare, säger motionärerna.
Landets enskilda uppfinnare och innovatörer befinner sig i ett ekonomiskt vakuum, hävdas det i Ny demokratis partimotion 1992/93:N280. Detta förhållande bromsar den industriella tillväxten. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att det omgående skall inrättas en innovationsfond med ett kapital på 100 miljoner kronor. Medlen skall genom utvecklingsfonderna, i samråd med SUF:s representanter, fördelas till både enskilda uppfinnare och innovatörer och små företag. Om detta förslag inte skulle vinna riksdagens gehör föreslås i motionen att NUTEK i stället får ett kapitaltillskott om 100 miljoner kronor. NUTEK skall via utvecklingsfonderna och av motionärerna föreslagna, med representanter från SUF och näringslivet, kompetensförstärkta produktråd inom utvecklingsfonderna fördela dessa medel till uppfinnare och innovatörer.
Också i motion 1992/93:N316 (v) krävs att stödet till uppfinnare och uppfinningar förbättras. Sverige har halkat efter övriga OECD-länder när det gäller andelen högteknologiska produkter som tillverkas i landet, sägs det i motionen. Svenska uppfinningar utvecklas i allt högre grad utanför landet och av utländska företag. Uppfinnare på de stora företagen får, enligt motionärerna, endast en bråkdel av den vinst som deras uppfinningar genererar, och fristående uppfinnare som vill utveckla sina produkter har svårt att göra det i Sverige. Villkoren för uppfinnare måste förbättras genom återinrättande av det näringsbidrag som NUTEK tidigare tillhandahöll, anser motionärerna. De menar att stödet till Svenska uppfinnareföreningen inte får minskas.
I den sista motionen under detta avsnitt -- motion 1992/93:N307 (fp, c) -- krävs att den utbildning för uppfinnare och produktutvecklare som har bedrivits i försöksform vid Grimslövs folkhögskola permanentas. Med utgångspunkt i den pågående försöksverksamheten finns det, enligt motionärerna, goda förutsättningar att kompetenscentrumet vid Grimslöv -- Idéum -- skall kunna utvecklas till ett kostnadseffektivt, nationellt kompetenscentrum med inriktning på produktförnyelse och industriell utveckling.
I den inledande bakgrundsbeskrivningen under det tidigare avsnittet om riskkapitalförsörjning har redovisats vilket finansiellt stöd som staten tillhandahåller till företag i tidiga utvecklingsskeden, dvs. den fas där vissa av uppfinnarna och innovatörerna befinner sig. I de tidiga utvecklingsskedena, där det föreligger såväl teknisk som kommersiell risk, kan stöd erhållas från NUTEK. Stödet utgår för närvarande i huvudsak från anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1). Huvuddelen av stödet avser teknikbaserade affärsutvecklingsprojekt hos nya och befintliga småföretag.
NUTEK samarbetar på produktutvecklingsområdet med Uppfinnareföreningen, Industri- och nyföretagarfonden, de regionala utvecklingsfonderna och de s.k. teknopolerna. NUTEK har prioriterat verksamheten mot områdena informationsteknik, biomedicinsk teknik, bioteknik, miljö och Eurekas småföretagsprojekt. Enligt uppgift har ca 70 miljoner kronor avsatts för stöd till produktutveckling under innevarande budgetår.
NUTEK tillhandahöll t.o.m. utgången av budgetåret 1991/92 en allmän rådgivning till innovatörer. Vid denna tidpunkt upphörde också den speciella stödformen innovationsbidrag. Allmän rådgivning till innovatörer ombesörjs nu i stället av 24 produktråd -- ett i varje län. Produktrådens verksamhet finansieras via bidrag från NUTEK (ca 10 miljoner kronor under innevarande budgetår) samt från länsstyrelser och utvecklingsfonder i de olika länen.
Finansiellt stöd till uppfinnare och innovatörer kan också i princip erhållas från Industri- och nyföretagarfonden, riskkapitalbolagen och utvecklingsfonderna, om dessa organ bedömer att det aktuella projektet ligger inom resp. organs verksamhetsområde. Som framgått av tidigare redovisningar är dock dessa finansieringsorgan främst inriktade på företag och projekt i senare stadier.
Rådgivning till uppfinnare och innovatörer tillhandahålls också av Uppfinnareföreningen. Denna förening har till syfte att främja uppfinnandets utveckling och nyttiggörande och att därvid stärka uppfinnarnas situation inom näringsliv och samhälle samt att stimulera förnyelse- och välståndsutvecklingen i Sverige. Rådgivningsverksamheten bedrivs av ett 20-tal rådgivare runt om i landet. Under innevarande budgetår lämnas statligt stöd till SUF via anslaget Teknisk forskning och utveckling (F 1) med totalt ca 5,7 miljoner kronor. Härav har ca 3,5 miljoner kronor avsett rådgivningsverksamheten och ca 2,2 miljoner kronor SUF:s basverksamhet. Kammarkollegiet har disponerat medlen och efter rekvisition utbetalat dem till SUF.
Regeringen meddelar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 39) att statens stöd till SUF i fortsättningen bör bekostas med medel från anslaget Småföretagsutveckling (B 5), till vilket utskottet återkommer i det följande. I propositionen redovisas också (bil. 13 s. 26) att regeringen har låtit utvärdera stödet till SUF. Stödet bedöms av utvärderaren -- EuroFutures AB -- fylla en viktig funktion. I det kortare perspektivet borde det statliga stödet till SUF:s rådgivningsverksamhet bibehållas. Däremot anses inte ett generellt basanslag till SUF:s föreningsverksamhet böra utgå. Regeringen delar utredarens bedömning, sägs det i propositionen, och har vid beräkningen av anslaget Småföretagsutveckling inkluderat ett fortsatt stöd till enbart SUF:s rådgivningsverksamhet.
Enligt vad utskottet har erfarit avser Näringsdepartementet, om regeringens förslag bifalls av riksdagen, att i regleringsbrevet för nästa budgetår ange att statens stöd till SUF skall utgå på ungefär samma nivå under budgetåret 1993/94 som under innevarande budgetår, dvs. med ca 6 miljoner kronor.
I den proposition om forskning (prop. 1992/93:170) som regeringen nyligen har avlämnat framläggs förslag till anslag till Teknisk forskning och utveckling (F 1), i vilket det tidigare nämnda produktutvecklingsstödet ingår. Enligt vad som sägs i propositionen (s. 467) bör NUTEK avsätta ökade resurser för stöd till produktutveckling och teknikbaserade affärsverksamheter främst inom NUTEK:s prioriterade teknikområden. Närmare precisering av vilka medel som skall avsättas för produktutveckling kommer att framgå av regleringsbrev och genom NUTEK:s praktiska tillämpning av riksdagens beslut.
Enligt förslag i forskningspropositionen skall NUTEK vidare inrätta ett program för innovationsutveckling med teknikupphandlingsinriktning för teknikstarka småföretag. Syftet med ett sådant program är att koppla ihop teknikutvecklare och beställare i ett tidigt skede och skapa förutsättningar för teknikupphandling eller nära kundrelationer av annat slag. NUTEK:s roll skall främst vara att initiera, samordna och finansiera förstudier. I propositionen föreslås vidare att det skall inrättas ett särskilt forskningsprogam -- harmoniserat med EG:s program -- riktat mot små och medelstora företag med syfte att dessa skall kunna gå samman i grupper för att driva gemensamma forskningsprojekt. För dessa två projekt avser regeringen, om förslaget vinner riksdagens bifall, att anvisa 10 miljoner kronor per år till NUTEK under treårsperioden 1993/94--1995/96. Utskottet behandlar nämnda förslag i forksningspropositionen i betänkande 1992/93:NU30.
Frågan om att via skatteincitament främja investeringar i innovations- och teknikbaserade företag genom t.ex. villkorslån eller projektkapitalfonder, som tas upp i vissa av motionerna, är enligt vad utskottet har erfarit föremål för överväganden inom regeringskansliet.
Beträffande den utbildning för uppfinnare och produktutvecklare som bedrivs vid Grimslövs folkhögskola och som tas upp i motion 1992/93:N307 (fp, c) kan följande noteras. I proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor föreslog den dåvarande socialdemokratiska regeringen att den aktuella utbildningen vid Grimslövs folkhögskola skulle genomföras som ett treårigt försöksprojekt. Den dåvarande industriministern Rune Molin förutsatte i propositionen att styrelsen för teknisk utveckling och statens industriverk från sina resp. anslag gemensamt skulle kunna finansiera verksamheten i tre år i avvaktan på att de anslagssökande parterna ordnade en permanent finansiering av utbildningen.
Utskottet behandlar först frågan om stöd till Uppfinnareföreningen och därefter den mer generella frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer.
Enligt utskottets mening är den verksamhet som SUF bedriver via sina rådgivare mycket angelägen. I den kedja som består av att idéer fångas upp och förs vidare till en kommersialisering är det mycket angeläget att det i de inledande stadierna finns möjligheter till råd och stöd. SUF:s rådgivare har här en viktig funktion att fylla. Som tidigare redovisats är det, enligt vad utskottet har erfarit, regeringens avsikt att genom regleringsbrev tillse att SUF erhåller fortsatt statligt stöd i ungefär samma omfattning som för närvarande, dvs. i storleksordningen 6 miljoner kronor per år. Därmed anser utskottet att det inte finns behov av ett särskilt uttalande av riksdagen om medel till SUF, vilket begärs i motionerna 1992/93:N220 (c) och 1992/93:N316 (v). Dessa avstyrks sålunda i aktuella delar.
Utskottet övergår så till att behandla den mer generella frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer.
Utskottet finner inte anledning för riksdagen att, som föreslås i motion 1992/93:N280 (nyd), omgående besluta om inrättande av en innovationsfond med ett kapital på 100 miljoner kronor. Den nämnda motionen avstyrks i denna del. Utskottet återkommer dock i det följande till frågan om en sådan fond.
Att underlätta för uppfinnare och innovatörer att kunna föra idéer vidare till en kommersialisering är, enligt utskottets mening, mycket angeläget. Som framgått av den tidigare redovisningen har regeringen vidtagit åtgärder med detta syfte. Ytterligare åtgärder har föreslagits i forskningspropositionen, som riksdagen kommer att behandla senare under våren 1993. Vidare pågår ett beredningsarbete inom regeringskansliet där åtgärder på skatteområdet övervägs.
Utskottet anser dock, i likhet med vad som anförs i motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds) och 1992/93:N280 (nyd), att regeringen på ett mer aktivt och direkt sätt bör pröva olika möjligheter att i ökad omfattning stödja uppfinnare och innovatörer. Möjligheterna att i konkreta åtgärder omsätta de förslag som framläggs i de båda förstnämnda motionerna, och som bl.a. går ut på ökade avsättningsmöjligheter, ändrade skatteregler, ändrat bidragssystem etc., bör därvid bli föremål för prövning. Likaså bör regeringen undersöka möjligheterna att, som föreslås i den sistnämnda motionen, genom någon form av innovationsfond och genom -- med representanter för SUF och näringslivet -- förstärkta produktråd inom utvecklingsfonderna främja utvecklingen av uppfinningar och innovationer.
Riksdagen bör således, enligt utskottets mening, hemställa att regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till åtgärder för att stödja uppfinnare och innovatörer. I ett sådant handlingsprogram bör de nu nämnda förslagen prövas.
Med ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed blir motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds) och 1992/93:N280 (nyd) i huvudsak tillgodosedda såvitt här är i fråga. De övriga nu aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s), 1992/93:N307 (fp, c) och 1992/93:N316 (v) avstyrks av utskottet.
Stöd till underleverantörer
I Socialdemokraternas parti- och kommittémotioner liksom i Vänsterpartiets partimotion tas frågan om stöd till underleverantörer upp.
EG bedriver för närvarande en betydligt mer aktiv och mer pragmatiskt inriktad näringspolitik än vad den svenska regeringen gör, sägs det i motion 1992/93:N281 (s). Det finns, enligt motionärerna, i huvudsak två skäl till att satsningar bör göras på olika branschprogram. För det första måste åtgärder vidtas som underlättar den nödvändiga strukturomvandlingen i svensk industri. För det andra riskerar Sverige att hamna på efterkälken gentemot utvecklingen inom EG. Den verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) som tidigare fanns bör återskapas, anser motionärerna. Vidare borde program för underleverantörer inom hela den industriella sektorn utvecklas.
Också i motionerna 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N302 (s) framhålls VT-delegationen som ett bra exempel på hur staten med små resurser kan stimulera små och medelstora företag att höja sin tekniknivå. Krisen i den svenska bilindustrin accentuerar behovet av riktade insatser mot bl.a. underleverantörer, sägs det i den sistnämnda motionen.
Under det senaste decenniet har kraven på underleverantörer skärpts vad avser produktkvalitet, leveranssäkerhet och priser, anförs det i motion 1992/93:N316 (v). Krisen i bilhandeln har slagit hårt mot många små och medelstora företag som är helt beroende av leveranser till den svenska bilindustrin, framhålls det. Det är viktigt, anser motionärerna, att näringspolitiken underlättar överlevnaden och utvecklingen i underleverantörsledet. VT-delegationen borde ges möjlighet att återuppta sitt arbete. För detta föreslås i motionen ett anslag på 50 miljoner kronor.
VT-delegationen inrättades den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:88, bet. NU30). Syftet med det verkstadstekniska programmet var att främja de små och medelstora företagens konkurrensförmåga och produktivitet genom utnyttjande av ny teknik samt nya material, produkter och produktionsprocesser. Programmet var främst avsett för företag som arbetar som underleverantörer. För treårsperioden 1990/91--1992/93 beräknades ett statligt stöd om 150 miljoner kronor fördelat med 50 miljoner kronor på resp. budgetår.
I budgetpropositionen 1992 föreslog regeringen att VT-delegationen skulle upphöra i och med utgången av budgetåret 1991/92. Utskottet (bet. 1991/92:NU20 s. 30) hade inget att erinra mot detta. Utskottet ansåg -- mot bakgrund av sin inställning att näringspolitiken bör bedrivas med generella medel -- att den typ av selektiva insatser som VT-delegationen utgjorde exempel på borde avskaffas. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), framfördes krav på att VT-delegationen skulle finnas kvar.
I budgetpropositionen 1992 föreslogs också att de särskilda insatser riktade till underleverantörer som NUTEK hade ansvaret för inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling skulle upphöra i och med utgången av budgetåret 1991/92. Utskottet (bet. 1991/92:NU20 s. 46) hade inte heller något att erinra mot detta utan såg upphävandet av de särskilda insatserna som en naturlig åtgärd, mot bakgrund av åsikten att näringspolitiken bör föras med generella medel. I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), framfördes krav på bibehållande av de särskilda insatserna riktade till underleverantörer.
I forskningspropositionen (prop. 1992/93:170) föreslås inrättande dels av ett fordonstekniskt forskningsprogram, dels av ett nationellt flygtekniskt forskningsprogram. Enligt regeringen bör småföretagens deltagande i forskningen underlättas. I propositionen framställs också förslag om förstärkningar inom det informationsteknologiska området. Även här skall småföretagens deltagande främjas. Det beräknas, enligt vad utskottet har erfarit, att i storleksordningen 15 miljoner kronor skall avsättas för dessa ändamål. Utskottet behandlar dessa förslag, som redan nämnts, i betänkande 1992/93:NU30.
Utskottet anser -- som tidigare angivits -- att näringspolitiken bör föras med generella medel. Detta synsätt låg bakom utskottets ställningstagande våren 1992 att VT-delegationen borde avskaffas. Utskottet står fast vid denna ståndpunkt och avstyrker därmed motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s), 1992/93:N302 (s) och 1992/93:N316 (v) i berörda delar.
Samma resonemang som fördes beträffande yrkandena om VT-delegationen äger giltighet beträffande yrkandena om stöd till underleverantörer. De aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N316 (v) avstyrks således.
Projekt för näringslivs- och företagsutveckling
I detta avsnitt behandlar utskottet nio motioner som tar upp olika projekt för näringslivs- och företagsutveckling, ofta med koppling till någon speciell region.
Regeringen bör initiera ett utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag, sägs det i motion 1992/93:N317 (s). Mitt i industrikrisen finns det många små och medelstora företag som är framgångsrika och växer, anför motionärerna. Ett viktigt inslag i en politik för små och medelstora företag är, heter det vidare, att utnyttja det goda exemplets makt. I Sverige finns det för närvarande ca 1200 företag som är i snabb tillväxt. Motionärerna föreslår att riksdagen skall anmoda regeringen att snarast initiera ett utvecklingsarbete där erfarenheter från tillväxtföretag sprids till andra företag. Detta borde ske allmänt på riksplanet, men skulle också göras koncentrerat till vissa regioner. I motionen föreslås att sådana insatser skall göras i Södermanlands län.
Enligt utskottets mening är det viktigt att i den ekonomiska situation som Sverige för närvarande befinner sig i lyfta fram de exempel på lyckade företagssatsningar som finns och att förmedla erfarenheter från dessa till andra företag. Detta ingår som en naturlig del av den verksamhet som bedrivs av olika organ, t.ex. utvecklingsfonder, handelskamrar och företagsorganisationer. Att -- som föreslås i motion 1992/93:N317 (s) -- riksdagen skulle ta något initiativ på detta område finner utskottet dock inte erforderligt. Motionen avstyrks därmed i berörd del.
Bakgrunden till motion 1992/93:N215 (s) är det svaga sysselsättningsläget i Kalmar län. I motionen föreslås en satsning på ett företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län med syfte att genom olika typer av konsultinsatser stärka enskilda företags förmåga till långsiktig överlevnad och tryggad sysselsättning. Samtliga tillverkande företag med fler än fem anställda och underleverantörer till dessa bör, enligt motionärerna, erbjudas en kostnadsfri företagsanalys. På basis av denna analys skulle en åtgärdsplan utarbetas. Programmet bör ledas av en styrgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter och länsorgan, föreslår motionärerna.
Den typ av företagsanalyser som efterlyses i motionen utförs av de regionala utvecklingsfonderna. När det är fråga om mer omfattande analyser debiteras oftast en avgift.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N215 (s).
I fyra motioner -- motionerna 1992/93:N304 (s), 1992/93:A426 (s), 1992/93:N291 (s) och 1992/93:N255 (fp) -- begärs uttalanden av riksdagen i syfte att åstadkomma regional samverkan mellan olika näringslivsorgan. Det gäller Västsverige, Hallands län, Uddevallaregionen och Skåne.
Mot bakgrund av den minskning av industriproduktionen som ägt rum i Västsverige och den genomförda avrustningen av näringspolitiken behövs det omedelbara åtgärder på bred front, anförs det i motion 1992/93:N304 (s). För att inte resurserna skall splittras måste verksamheten samordnas på regional nivå, heter det vidare. Ett sådant arbete pågår i Västsverige. Regeringen bör anmodas att avsätta personella och ekonomiska resurser för detta arbete, anför motionärerna.
Motion 1992/93:A426 (s) har sin bakgrund i arbetsmarknadsläget i Hallands län. Statens insatser för att stödja utvecklingen av småföretagen har svårt att nå fram, anser motionärerna. De menar att offentliga och privata näringslivsorgan måste samverka i större utsträckning. Regeringen borde ta initiativ till att denna samordning kommer till stånd.
Arbetsmarknadsläget i Uddevallaregionen bildar utgångspunkt för motion 1992/93:N291 (s). I motionen sägs att regeringens generella närings- och industripolitik leder fram till en avrustning av industrikapaciteten. Bland uppslag för att komma till rätta med situationen nämns i motionen att Landsorganisationens sektion i Uddevalla har föreslagit att Uddevalla skall bli en försökskommun, där olika former av arbetslöshetsersättningar skall kunna samordnas till olika projekt i syfte att minska arbetslösheten. Riksdagen bör anmoda regeringen att ta initiativ i denna riktning, anförs det i motionen.
Arbetsmarknadsläget i Skåne är ytterst besvärligt, sägs det i motion 1992/93:N255 (fp). De näringspolitiska aktörerna måste, anser motionärerna, göra en gemensam kraftsamling. I motionen föreslås att riksdagen skall ta initiativ till en samverkan mellan parlamentariska organ, myndigheter och näringsliv i syfte att åstadkomma en näringslivsutveckling och därmed en förbättring av sysselsättningsläget.
Den typ av regionala samverkansprojekt som tas upp i de fyra här aktuella motionerna är exempel på verksamheter som, enligt utskottets mening, bör kunna ha en positiv effekt på näringslivsutvecklingen. Utskottet anser samtidigt att samverkan bör ingå som en naturlig del av olika näringslivsorgans verksamhet. Något behov av ett uttalande av riksdagen kan utskottet inte finna. Motionerna 1992/93:N304 (s), 1992/93:A426 (s), 1992/93:N291 (s) och 1992/93:N255 (fp) avstyrks sålunda i berörda delar.
Utvecklingen beträffande industrin och sysselsättningen i Uddevallaregionen ligger även bakom yrkandet i motion 1992/93:N245 (m). Där begärs att riksdagen skall uttala sig för etablering av ett Business and Innovation Center -- BIC-center i Uddevalla. Motionärerna hänvisar till ett pilotprojekt, Företagsetablering Bohuslän, och en förstudie som gjorts av länsstyrelsen.
NUTEK har i en särskild rapport, Business and Innovation Centres -- ett europeiskt program för regional näringslivsutveckling (T 1992:47), analyserat BIC-systemet. Konceptet Business and Innovation Centres utvecklades i syfte att förbättra ekonomin i speciellt utsatta regioner i Europa. Sedan år 1984 stödjer EG-kommissionen verksamheten. Syftet med BIC är att genom innovationer skapa nya industriella aktiviteter, nya företag eller utveckling av befintliga företag.
Enligt vad utskottet har erfarit har regeringen för närvarande inga planer på att avsätta resurser för skapandet av BIC.
Det finns, menar utskottet, inte skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Motion 1992/92:N245 (m) avstyrks således.
Regeringen bör låta utreda förutsättningarna för att s.k. idécentra skall kunna inrättas på flera platser i landet, anförs det i motion 1992/93:N267 (nyd). I Skellefteå finns ett idécenter som kan utgöra förebild för skapandet av andra idécentra i landet, framhåller motionären. Han anser att det finns ett uppenbart behov av ett sådant centrum på många håll i landet.
Utredningen om utvecklingsfonderna kommer i sitt arbete att behandla frågan om vilket behov småföretag har vad avser rådgivning, utbildning och "bollplanksfunktion". Utredningen skall, som tidigare nämnts, redovisa sitt arbete senast den 1 augusti 1993.
Enligt utskottets mening finns det inget behov av ett riksdagsinitiativ av det slag som begärs i motion 1992/93:N267 (nyd). Frågan kommer alltså att behandlas av utredningen om utvecklingsfonderna. Vidare kan noteras att olika organ -- t.ex. utvecklingsfonder, Uppfinnareföreningens rådgivare och teknikparker -- i dagsläget bedriver sådan verksamhet som efterlyses i motionen. Denna avstyrks således av utskottet.
Riksdagen bör anmoda regeringen att tillsammans med kommuner och företag inrätta lokala utvecklingscentra, anförs det i motion 1992/93:Ub613 (kds). Ett sådant centrum skulle erbjuda små och medelstora företag möjligheter att driva avancerade produktutvecklingsprojekt samt tillhandahålla gratis eller starkt subventionerad rådgivning, marknadshjälp och teknikinformation. Motionären ser det föreslagna organet som en vidareutveckling av de s.k. företagsbyarna.
Den typ av verksamhet som efterlyses i motionen bedrivs på olika håll -- utvecklingsfonder, produktråd, SUF:s rådgivare, teknopoler etc. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen i berörd del.
Utbildningsinsatser
Omfördelning av medel till utbildningsprojekt för företagare föreslås i två motioner -- motionerna 1992/93:N246 (m) och 1992/93:N308 (fp).
I den förstnämnda motionen föreslås att det inom ramen för de av regeringen föreslagna budgetramarna avsätts resurser till den utbildningsverksamhet -- Företagarnas utbildning -- som bedrivs av Företagarnas riksorganisation. För att rätt utbildning för de små och medelstora företagen skall komma till stånd måste, enligt motionären, de utbildningsarrangörer som satsar på denna kategori av företag prioriteras.
I den andra motionen hänvisas till ett utbildningsprojekt för småföretagare i Skaraborgs län som har pågått under ett år med stöd från länsarbetsnämnden. Stiftelsen Centrum för ekonomisk utbildning i Skövde har ansvarat för utbildningen. Motionärerna föreslår att liknande utbildningsprojekt skall startas i tio andra län under budgetåret 1993/94 och att 30 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamål från anslaget Småföretagsutveckling.
Riksdagen avslog våren 1992 ett yrkande -- från samme motionär -- liknande det i den förstnämnda motionen (bet. 1991/92:NU20 s. 47). Utskottet hänvisade, liksom vid tidigare tillfällen då motsvarande yrkanden hade behandlats, till att det bör ankomma på den myndighet som förvaltar det aktuella anslaget, dvs. NUTEK, att fatta beslut om eventuell tilldelning av medel. I budgetpropositionen 1992 uttalades att omfattningen av central upphandling från olika utbildningsproducenter skulle reduceras.
NUTEK anvisade för budgetåret 1991/92 2,5 miljoner kronor till Företagarnas riksorganisation för deras utbildningsverksamhet, Företagarnas utbildning i Leksand. Under innevarande budgetår har inga medel anvisats för denna verksamhet.
Företagarnas utbildning har hos regeringen ansökt om bidrag med 5 miljoner kronor för innevarande budgetår för sådana utbildningsinsatser som avses i motion 1992/93:N246 (m). Regeringen har i februari 1993 avslagit denna ansökan.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt än vad som har gjorts vid tidigare tillfällen då liknande yrkanden har behandlats. Motionerna 1992/93:N246 (m) och 1992/93:N308 (fp) avstyrks sålunda.
Design
Form/Design Center i Malmö bör tilldelas 2 miljoner kronor från anslaget Småföretagsutveckling, föreslås det i motion 1992/93:N237 (s). Form/Design Center i Malmö, som har existerat i 30 år, är Sveriges enda designcenter, framhåller motionären. Utan statligt stöd riskerar Sverige, fortsätter han, att som enda land i Västeuropa stå utan ett designcenter.
För designfrämjande åtgärder anvisas under innevarande budgetår medel från två anslag. Det ena är anslaget Åtgärder för att främja industridesign (B 10), under vilket 5,4 miljoner kronor anvisas. Från anslaget, som disponeras av NUTEK, utgår bidrag till Stiftelsen Svensk Industridesign med 3,9 miljoner kronor och till designfrämjande insatser i enskilda företag med 1,5 miljoner kronor.
Det andra anslaget är anslaget till småföretagsutveckling för vilket det i regleringsbrevet har angivits att insatser till ett belopp av högst 5 miljoner kronor kan avsättas för att främja design i små och medelstora företag genom främst Stiftelsen Svensk Industridesign eller genom sådana utvecklingsfonder som samverkar med stiftelsen.
I budgetpropositionen föreslås nu (bil. 13 s. 39) att det särskilda anslaget till åtgärder för att främja industridesign skall upphöra i och med utgången av innevarande budgetår. Medel för insatser för att stimulera designutveckling i små och medelstora företag bör i fortsättningen anvisas från anslaget till småföretagsutveckling. NUTEK bör därvid i första hand kanalisera medlen via Stiftelsen Svensk Industridesign, sägs det i propositionen. Avsättningen av medel för designfrämjande åtgärder under budgetåret 1993/94 inom ramen för nämnda anslag kommer att anges i regleringsbrevet.
Ett liknande yrkande om särskilda medel till Form/Design Center i Malmö finns i motion 1992/93:Kr202 (c, fp), som har behandlats av kulturutskottet. Motionärerna föreslår att de erforderliga medlen skall anvisas från anslaget till Statens kulturråd. På förslag av kulturutskottet (bet. 1992/93:KrU17) har riksdagen nyligen avslagit motionen i denna del.
Utskottet anser att det bör ankomma på NUTEK att, inom ramen för anvisade medel och enligt de allmänna riktlinjer som statsmakterna ställer upp, göra erforderliga avvägningar beträffande hur medlen skall fördelas. Därmed avstyrker utskottet motion 1992/93:N237 (s).
Vissa övriga frågor
Riksdagen bör göra ett uttalande om att en egenföretagares borgensåtaganden endast bör avse företagaren själv och inte hans/hennes anhöriga, anförs det i motion 1992/93:N253 (m). Lagstiftningen på det arbetsrättsliga området innebär, enligt motionären, att företagarens möjligheter att styra sitt företag har kringgärdats på olika sätt. Motionären säger, med anledning av utskottets behandling av en liknande motion våren 1992, att han betecknar det som osannolikt att den aktuella frågan skulle falla inom Arbetsrättskommitténs arbetsområde.
Motsvarande motionsyrkande har under en följd av år framställts av samme motionär och avslagits av riksdagen. Vid det senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20 s. 48), anförde utskottet att det utgick från att regeringen bevakar frågan och att det därför inte fanns anledning att då ta något initiativ. Utskottet erinrade också om Arbetsrättskommitténs (A1991:05) uppdrag att göra en allmän översyn av lagen om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen; MBL). Utskottet uttalade vidare att om den fråga som motionären tar upp inte får en tillfredsställande lösning kan det finnas anledning för utskottet att återkomma till den i ett senare sammanhang. I en motivreservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), åberopades tidigare uttalanden i ämnet. Vid behandlingen våren 1991 (bet. 1990/91:NU35 s. 64) hade den dåvarande utskottsmajoriteten (s, v) hänvisat till att det torde iakttas stor försiktighet vid utkrävande av personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband med lån från t.ex. utvecklingsfonderna. Vidare hänvisades till ett s.k. etikmeddelande från bankinspektionen.
Utskottet står fast vid tidigare uttalande. Motion 1992/93:N253 (m) avstyrks därmed.
I motion 1992/93:N203 (kds) begärs att riksdagen skall tillsätta en utredning om företagare. Utredningen skulle ges i uppgift att kartlägga vilka faktorer som ligger bakom att människor blir egna företagare. En av de viktigaste orsakerna till dagens industriella kris är, enligt motionären, att det råder brist på människor som vill bli egna företagare.
Inom NUTEK har ett treårigt projekt om nyföretagande bedrivits. Ett flertal rapporter har presenterats, bl.a. rapporten Att skapa livskraft -- förslag för ett starkt nyföretagande (B1991:4). I denna lämnas bl.a. en beskrivning av hur personer som startar företag uppfattar sin situation och av deras inställning till samhällsinsatser.
Den typ av kartläggning som efterfrågas i motionen har sålunda genomförts av NUTEK. Utskottet avstyrker därmed motion 1992/93:N203 (kds).
Anslag till småföretagsutveckling
Från anslaget till småföretagsutveckling (B 5) bekostas som redan nämnts dels de regionala utvecklingsfondernas verksamhet med information, rådgivning, utbildning och finansiering, dels vissa centrala insatser, bl.a. inom områdena kompetensutveckling, internationalisering, nyetablering och industriell design.
Regeringen föreslår för nästa budgetår ett anslag på 170 miljoner kronor. Utvecklingen i små och medelstora företag har avgörande betydelse för dynamiken i näringslivet och för sysselsättningen, sägs det i propositionen (bil. 13 s. 37). Den allmänna inriktningen av regeringens småföretagspolitik innebär, anförs det, att goda generella förutsättningar skall skapas för småföretagen. Riktade insatser blir därmed mindre motiverade. Det minskar ytterligare behovet av medel under detta anslag, sägs det i propositionen. Kvarvarande medel på anslaget skall huvudsakligen gå till utvecklingsfondernas verksamhet.
Huvuddelen av genomförandet av de insatser som behövs bör, enligt vad som sägs i propositionen, ligga på regional och lokal nivå där samhällets organ -- främst utvecklingsfonderna -- bör samverka med bl.a. handelskamrar, andra privata organisationer och banker i genomförandet av insatserna. Åtgärderna på central nivå inom NUTEK kan därmed enligt regeringen minskas.
I Socialdemokraternas parti- och kommittémotioner 1992/93:N281 och 1992/93:N301 liksom i Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316 förordas ett högre anslag till småföretagsutveckling.
I de två förstnämnda motionerna föreslås, som tidigare nämnts, att ett samlat näringspolitiskt program med ett Europaperspektiv skall tas fram för små och medelstora företag. Regeringen bör, enligt motionärerna, senast i samband med kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Av den totala kostnadsram på 500 miljoner som programmet skall ligga inom, faller en del på det här aktuella anslaget.
I motion 1992/93:N316 (v) framhålls att Vänsterpartiet fortfarande anser att det är motiverat med selektiva stöd till småföretag. Uppfinnarverksamhet, designfrämjande åtgärder, kvinnors företagande och ansträngningar att öka kompetensen i småföretag, t.ex. genom att erbjuda arbetslösa civilingenjörer projektanställning, anses behöva ökat stöd. För detta föreslår motionärerna att 90 miljoner kronor skall anvisas utöver regeringens förslag.
Utskottet har tidigare uttalat sin principiella uppfattning att näringspolitiken bör föras med generella medel och att selektiva åtgärder bör undvikas. Samma synsätt ligger bakom regeringens förslag till det nu aktuella anslaget. Utskottet tillstyrker därför detta och avstyrker samtidigt motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N316 (v) i berörda delar.
Stöd till kooperativ utveckling
I detta avsnitt behandlar utskottet ett förslag under Civildepartementets huvudtitel (bil. 14 s. 107) om stöd till kooperativ utveckling.
År 1986 träffades en överenskommelse om att staten under en femårsperiod -- t.o.m. budgetåret 1990/91 -- skulle bidra med högst 2,5 miljoner kronor per år som stöd till kooperativt nyföretagande. Medlen har ställts till Kooperativa rådets förfogande och bidragit till att finansiera uppbyggnaden av lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU). Dessa har till syfte att genom informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser främja etablering och utveckling av kooperativ verksamhet inom olika sektorer. En utvärdering av LKU-systemet gjordes år 1989 i en rapport (Ds 1990:1) till Kooperativa rådet. En väsentlig slutsats var att LKU-systemet ansågs böra bibehållas och förstärkas.
Riksdagen uttalade våren 1990, på förslag av näringsutskottet (bet. 1989/90:NU43), att stödet till kooperativ utveckling borde fortsätta att utgå även efter budgetåret 1990/91 och då på en högre nivå än vad som hade gällt tidigare. I en reservation (m, fp) anfördes att någon förlängning av stödperioden inte borde komma i fråga. Våren 1991 anvisade riksdagen i enlighet med förslag i budgetpropositionen 5 miljoner kronor till stödet för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. NU35). I en reservation (m, fp) krävdes att stödet skulle upphöra. För budgetåret 1992/93 anvisade riksdagen våren 1992 enligt förslag i budgetpropositionen 5,2 miljoner kronor (prop. 1991/92:100 bil. 14. bet. NU20). I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v), förordades högre anslag genom omfördelning av anslag.
Fr.o.m. budgetåret 1991/92 finns det individuella avtal mellan staten och flertalet LKU, enligt vilka dessa åtar sig att lämna kostnadsfri information och bedriva rådgivning. Avsikten är att rådgivningen om den kooperativa företagsformen skall motsvara den kostnadsfria rådgivning som utvecklingsfonderna ger om andra företagsformer. Sedan våren 1991 gäller som villkor för statligt stöd via Kooperativa rådet till uppbyggnad av LKU att bidrag av minst samma storlek erhålls från andra intressenter.
I den nu aktuella delen av budgetpropositionen anför civilminister Inger Davidson att hon finner det mycket värdefullt om människorna själva tar ett större ansvar för sin välfärd genom att organisera sig i kooperativa företag. Det samarbete som under det senaste året har inletts på flera håll mellan LKU, utvecklingsfonder, nyföretagarcentra, länsstyrelser m.fl. finner statsrådet mycket glädjande.
Trots denna principiella inställning är den samhällsekonomiska utvecklingen sådan att även stödet till de lokala kooperativa utvecklingscentrumen måste minska något under budgetåret 1993/94, sägs det i propositionen. För nästa budgetår föreslås ett anslag på 4,5 miljoner kronor. Liksom för budgetåret 1992/93 avser statsrådet, uppges det, att i samråd med arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund föreslå regeringen att medge att vissa medel ur anslagen till regionalpolitiska åtgärder får användas för stöd till kooperativ utveckling. Civilministern meddelar vidare sin avsikt att förorda att en del av de medel som under anslaget Utredningar m.m. (A 2) beräknats för utveckling av den ideella sektorn också skall kunna användas för lokala kooperativa utvecklingsprojekt.
Samarbetet kring kooperativa frågor mellan Sverige och EG-länderna har under året utvecklats främst inom den europeiska organisationen Club Européen De l'Economie Sociale (C.E.D.E.S) med säte i Bryssel, framhålls det i propositionen. EG-kommissionen har arbetat vidare med ett förslag till en stadga för europeiska kooperativa företag. Tidsplanen med beräknat ikraftträdande av stadgan den 1 januari 1993 har dock förskjutits. Kooperativt företagande har i många av EG-länderna hög prioritet och betonas också av EG-kommissionen som en företagsform likställd med andra, sägs det vidare i propositionen. Statsrådet anser det väsentligt att samarbetet med EG-länderna kring de kooperativa företagsformerna utvecklas.
Olika frågor om kooperativa företag tas upp i elva motioner. Det gäller dels statens stöd till kooperativ utveckling, dels krav på att kooperativa företag skall behandlas likvärdigt med andra företag.
Det är viktigt att satsa på det nyföretagande i kooperativ form som nu är på stark frammarsch, sägs det i motion 1992/93:N281 (s). Ett särskilt stort intresse finns i glesbygden. Kooperativa lösningar har också blivit ett växande alternativ till offentligt producerad vård och omsorg anförs det vidare. Lagstiftning och olika former av stödåtgärder måste, anser motionärerna, anpassas till de särskilda villkor som gäller för kooperativ verksamhet. Den kooperativa företagsformen måste ges samma förutsättningar att verka och utvecklas som andra företagsformer.
Också i motion 1992/93:N294 (s) hänvisas till att kooperativa företagsformer nu utvecklas inom flera områden -- som alternativ till offentligt producerad vård och omsorg, i glesbygden, inom nya tjänstesektorer, hantverk m.m. -- och att detta ställer nya krav på statens insatser. Utgångspunkten måste därvid vara, säger motionärerna, att den kooperativa företagsformen ges samma förutsättningar att verka och utvecklas som andra företagsformer. I motionen anförs att det är angeläget att ett fortsatt berednings- och utvecklingsarbete avseende de förslag som Nykoopföretagsutredningen lämnade kommer till stånd. Enligt motionärerna finns det signaler om att regeringen har för avsikt att lägga ned Kooperativa rådet, vilket de anser skulle vara mycket olyckligt. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av åtgärder som skall vidtas för att utveckla kooperativt nyföretagande, anser motionärerna. I avvaktan härpå borde riksdagen besluta om ett utökat anslag till kooperativ utveckling. Stödet skulle utgå med ca 10 miljoner kronor under nästa budgetår. Ökningen bör kunna åstadkommas genom en omfördelning från anslaget Småföretagsutveckling och från regionalpolitiska medel, anser motionärerna.
I motionerna 1992/93:N209 (s) och 1992/93:N210 (s) sägs att den kooperativa företagsformen kan utgöra ett alternativ vid förnyelsen av den offentliga sektorn resp. inom det sociala omsorgsområdet för invandrare. Grundläggande är, enligt motionärerna, att den kooperativa företagsformen ges samma möjligheter att utvecklas som andra företagsformer. Det kooperativa rådet vid Civildepartementet bör tillse att stödet till kooperativ utveckling får en så allsidig inriktning som möjligt, anser motionärerna.
Även i motion 1992/93:N265 (s) begärs uttalanden om att den kooperativa företagsformen skall behandlas likvärdigt med andra företagsformer och att den kooperativa företagsformens användning skall uppmuntras och stimuleras. I motionen hänvisas till den medvetenhet om den kooperativa företagsformens betydelse och framtidsutsikter som finns inom EG. Den kooperativa företagsformen kan, enligt motionärerna, komma att spela en betydande roll i förstärkningen av konsumentinflytande, i den offentliga sektorns förnyelse och i framväxten av alternativa finansiella system.
Den neddragning av stödet till kooperativ utveckling som föreslås i budgetpropositionen innebär en helt felaktig signal till de människor som försöker hitta egna lösningar på den rådande svåra arbetsmarknadssituationen, sägs det i motion 1992/93:N268 (s). I det läge som råder behöver stödet utvecklas -- inte avvecklas.
Det aktuella anslaget med stöd till kooperativ utveckling bör bibehållas på oförändrad nivå, krävs det i motion 1992/93:N269 (s). I stället bör det nya av regeringen föreslagna anslaget till ideell verksamhet minskas i motsvarande grad. Detta anslag skall, enligt regeringens förslag, inriktas mot i huvudsak barn- och ungdomsverksamhet som varit eller är kommunala angelägenheter. Enligt motionärerna är detta verksamheter som LKU för närvarande arbetar med.
Vikten av att kooperativa företag ges verksamhetsmöjligheter likvärdiga med vad som gäller för andra typer av företag påtalas också i motion 1992/93:N271 (s). Där hänvisas till att inom EG omfattas de kooperativa företagen av samma program och förmåner som de små och medelstora företagen. Inför Sveriges förhandlingar med EG är det helt nödvändigt att eliminera skillnader mellan småföretag som bedrivs som aktiebolag och som ekonomisk förening, anser motionärerna. Det bör dessutom utarbetas anvisningar för att NUTEK och andra berörda statliga myndigheter skall integrera de kooperativa företagen i den småföretagspolitik som de är ansvariga för, anför motionärerna.
I Jämtlands län initierades under år 1992 bildandet av ett europeiskt nätverk av regioner med en utbredd social ekonomi, påpekas det i motion 1992/93:N248 (s). Samarbetet skall inriktas på företagsutveckling, främjande av kvinnors företagande, rådgivning för utveckling av företag inom den sociala ekonomin, forskning och förstärkning av nätverkets interna struktur. Eftersom detta utvecklingsarbete borde kunna utgöra modell för framtida nätverksbyggande bör staten stödja arbetet, t.ex. genom riktat regionalpolitiskt stöd, föreslår motionärerna.
I motion 1992/93:N211 (c, kds) föreslås att 1,5 miljoner kronor skall överföras till det nu aktuella anslaget från anslaget Utredningar m.m. (A 2) under Civildepartementets huvudtitel. Motionärerna erinrar om vad som sägs i budgetpropositionen om att en del av medlen under utredningsanslaget skall kunna användas för lokala kooperativa utvecklingsprojekt; detta skulle innebära en onödig byråkrati, anförs det.
I Vänsterpartiets partimotion 1992/93:N316 sägs att producent- och konsumentkooperativa företag kan förväntas få ökad betydelse i framtiden. Med tanke på de speciella förutsättningar som gäller för kooperativa företagsformer bör dessa ägnas större uppmärksamhet i näringspolitiken, anser motionärerna.
Nykoop-företagsutredningen, särskild utredare riksdagsledamoten Inga-Britt Johansson (s), redovisade våren 1991 i betänkandet (SOU 1991:24) Visst går det an bl.a. följande förslag och synpunkter. Införande av en ny lag som skall göra det tillåtet för en sammanslutning av brukare att i kooperativ form ta över och driva offentlig verksamhet. En översyn av bestämmelserna om minsta antalet fysiska personer som kan bilda en ekonomisk förening borde göras. Bildande av LKU borde uppmuntras och tillhandahållande av rådgivning borde säkerställas genom avtal mellan staten och resp. LKU. Undervisning och utbildning borde förbättras. Vidare borde försök prövas med fri resursanvändning för Arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringskassorna, landsting m.fl. i syfte att den kooperativa arbetsformen skall kunna användas som alternativ till arbetslöshet, sjukskrivning eller pensionering.
Vissa av utredningens förslag har efter vidarebearbetning genomförts. Andra förslag är föremål för ytterligare beredning i regeringskansliet.
Stödet till kooperativ utveckling skall enligt regeringens beslut i regleringsbrevet för innevarande budgetår utvärderas i så god tid att regeringen kan ta ställning till resultatet inför 1994/95 års budgetarbete. Behovet av utvärdering är främst föranlett av den omläggning av stödet till kooperativ utveckling som skedde fr.o.m. budgetåret 1991/92. Som nämnts innebar omläggningen att stödet till LKU mer kan sägas innebära ett kontraktsbundet uppdrag än ett traditionellt statsbidrag. Regeringen kommer, enligt vad utskottet har erfarit, att inom kort ge Statskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att genomföra utvärderingen. Avrapportering planeras till den 1 juli 1993.
Utskottet anser att ett viktigt inslag i näringspolitiken är att det åstadkoms likvärdiga arbetsvillkor för olika företagsformer. Vad gäller de kooperativa företagen innebär detta synsätt bl.a. att dessa företag skall ges tillgång till information och rådgivning via statliga insatser i samma omfattning som andra typer av företag. Regeringens förslag till anslag till kooperativ utveckling utgår från denna grundinställning, samtidigt som en viss neddragning har varit nödvändig till följd av det statsfinansiella läget. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget och avstyrker samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Vissa anslag
Näringsdepartementet m.m.
Medelsbehovet för Näringsdepartementet har med utgångspunkt i ett generellt rationaliseringskrav om ca 2procent beräknats till 51,7 miljoner kronor (prop. 1992/93:100 bil. 13 s.17). För utredningar m.m. har anslaget för nästa budgetår beräknats till 18 miljoner kronor. I propositionen sägs att Näringsdepartementets särskilda utredningsuppdrag till bl.a. NUTEK i fortsättningen bör finansieras över departementets utredningsanslag. Genom denna förändring anses departementets beställarroll när det gäller utredningsuppdrag hos bl.a. NUTEK bli tydligare och mer aktiv. Inom Näringsdepartementet har beställarkompetensen stärkts genom bl.a. organisatoriska förändringar.
För de två övriga här aktuella anslagen, industriråd/industriattaché resp. avgifter till vissa internationella organisationer föreslås 1,3 miljoner kronor resp. 4,6 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker samtliga här aktuella anslag.
NUTEK
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), som inrättades den 1 juli 1991, är central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse samt för omställning av energisystemet. Utgångspunkten för dess verksamhet skall, enligt budgetpropositionen (bil. 13 s. 20), vara den ökade internationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken som har ägt rum. Det innebär bl.a. en inriktning mot mer generella medel och färre selektiva åtgärder. Verket skall svara för statliga insatser för att främja: teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och medelstora företag, en balanserad regional utveckling, energiförsörjning och effektiv energianvändning.
Inom NUTEK är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden -- utredningar och utvärderingar, teknisk forskning och utveckling, företagsutveckling, regional utveckling samt energiförsörjning och energianvändning. NUTEK har lämnat en fördjupad anslagsframställning för treårsperioden 1993/94--1995/96. Regeringen begär riksdagens godkännande av de förslag till övergripande mål för fyra av de angivna verksamhetsområdena som framläggs i propositionen. Till området teknisk forskning och utveckling återkommer regeringen i forskningspropositionen.
Övergripande mål för utrednings- och utvärderingsverksamheten föreslås vara att verket skall utföra utredningar, utvärderingar och analyser av hög kvalitet för att tillgodose i första hand regeringens och riksdagens behov av beslutsunderlag. Inom verksamhetsområdet företagsutveckling skall NUTEK underlätta och stimulera företagsetablering och tillväxt i små och medelstora företag genom att komplettera marknaden vad avser information, rådgivning och finansiering. För verksamhetsområdet regional utveckling föreslås att myndigheten skall bidra till en balanserad regional utveckling som präglas av ekonomisk tillväxt och högt resursutnyttjande i hela landet. Slutligen föreslås som övergripande mål för verksamhetsområdet energiförsörjning och energianvändning att en säker, effektiv och miljövänlig tillförsel och användning av energi skall främjas.
NUTEK:s förvaltningsmedel bör i fortsättningen anvisas över ett ramanslag med en treårig planeringsram, anser regeringen. För budgetåret 1993/94 föreslås ett anslag på 172,2 miljoner kronor. För de därpå kommande två budgetåren, 1994/95 och 1995/96, anges planeringsramen till 168,8 miljoner kronor resp. 165,4 miljoner kronor. Ett generellt rationaliseringskrav på ca 2 % har därvid tillämpats.
För NUTEK:s utredningsverksamhet föreslås ett anslag på 7,5 miljoner kronor. Dessa medel avser endast den s.k. basverksamheten. Under innevarande budgetår anvisas medel under detta anslag även för s.k. särskilda utredningar, energiinformation och projektmedel till energianvändningsrådet.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anför beträffande de övergripande mål som skall styra NUTEK:s verksamhet under den närmaste treårsperioden; dessa tillstyrks således. När det gäller den konkreta utformningen av verksamheten inom framför allt området företagsutveckling finns det däremot olika uppfattningar inom utskottet. Detta framgår under andra avsnitt i detta betänkande.
Utskottet tillstyrker vidare de föreslagna anslagen.
Stöd till varvsindustrin, m.m.
Syftet med de stöd till varvsindustrin som i olika former har tillämpats i Sverige sedan 1970-talet har varit att utjämna skillnaderna i konkurrensvillkor mellan svenska och utländska företag, sägs det i budgetpropositionen (bil. 13 s. 43). Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, bet. NU22) att det tillämpade systemet med räntestöd skulle avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1990. Fram till detta datum kunde räntestöd utgå till såväl inhemska beställare som vid export. Även kreditgarantier upphörde som stödform vid detta datum. I stället skulle s.k. kontantstöd kunna utgå under perioden 1990--1992 för order som tecknades före utgången av år 1992. Som högst utgick stödet med 8,4 procent och som lägst -- under andra halvåret 1992 -- med 5 procent.
Regeringen föreslår nu ett anslag på 100 miljoner kronor för nästa budgetår för nämnda stöd. Kostnaderna hänför sig till tidigare beviljade stöd. I propositonen framhålls att statens utgifter kommer att sjunka successivt och upphöra helt år 2004.
I två motioner -- motionerna 1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290 (s) -- begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att den svenska varvsindustrin skall ges möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med varvsindustrin inom EG-länderna och de nordiska länderna.
Under 1980-talet försvann det mesta av svensk varvsindustri, anförs det i båda motionerna. Den kapacitet som finns kvar måste värnas, vilket kan göras på något av följande två sätt. Det ena, som endast föreslås i den förstnämnda motionen, skulle vara att komplettera med alternativ produktion -- satsningar på infrastruktur. Det andra sättet skulle vara att behandla företagen inom varvsindustrin efter två grundläggande regler, nämligen konkurrens på lika villkor och anpassning till de förhållanden som gäller för EG-länderna. Enligt motionärernas mening vore det bästa om subventionerna också avskaffades i EG-länderna och de nordiska länderna. Om så inte sker måste riksdagen anmoda regeringen att snarast lägga fram förslag med innebörd att svensk varvsindustri ges möjlighet att verka på lika villkor som varvsindustrin i konkurrentländerna, anser motionärerna.
Inom OECD har träffats en överenskommelse om stödet till varvsindustrin (Understanding on Export Credits for Ships, C 81 103). Enligt denna får stöd till byggande av nya fartyg lämnas enligt en subventionerad ränta på maximalt 8 procent, applicerad på maximalt 80 procent av priset och med en återbetalningstid på maximalt 8,5 år. Denna modell för varvsstöd tillämpas i flera av Sveriges viktigaste konkurrentländer -- i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Republiken Korea (Sydkorea).
Det stöd som lämnas i dessa länder motsvarar -- omräknat till kontantstöd enligt den modell som Sverige tillämpade under åren 1990--1992 och som Norge fortfarande tillämpar -- ca 9 procent. Denna procentsats är det tak som anges i EG:s direktiv för statstöd till varven (Council Directive No L 380/27). Enligt detta direktiv får stöd utgå t.o.m. år 1993. Beslut om eventuellt förlängt varvsstöd kommer enligt vad utskottet har erfarit att tas i december 1993. När EES-avtalet har trätt i kraft kommer Sverige genom avtalets beslutsmekanismer att ha möjlighet att delta i utarbetandet av eventuella nya direktiv.
I Norge tillämpas ett med Sverige likartat system med kontantstöd. År 1992 utgick stödet med 11,45 procent. I budgetförslaget för år 1993 föreslog den norska regeringen att stödet skulle sänkas till 9,75 procent. Stortinget har i stället beslutat att stödet skall höjas till 13,2 procent.
I en muntlig fråga i riksdagen i början av december 1992 till näringsminister Per Westerberg begärde Rolf L Nilson (v) information om vad regeringen avsåg att göra för att ge svensk varvsindustri och skeppsindustri en chans att överleva under de närmaste åren, under vilka konkurrentländer som Danmark, Norge och Tyskland kunde tänkas behålla sitt statsstöd till varvsindustrin. I sitt svar (RD 1992/93:37) erinrade näringsministern om att varvsstödet inom EG-området gäller t.o.m. år 1993. Han uttalade vidare att regeringen mycket noga följer utvecklingen inom EG och att den, i det fall att det fattas beslut om förlängt varvsstöd inom EG, ånyo kommer att pröva frågan. Statsrådet framhöll också att det dittillsvarande varvsstödet om 5 procent mer än väl motsvarades av den kostnadsminskning som de berörda företagen fått via förändrade valutakurser och sänkta arbetsgivaravgifter.
Den svenska regeringens linje är, enligt vad utskottet har erfarit, att genom insatser inom ramen för OECD, GATT och EES-avtalet aktivt verka för att en internationell överenskommelse skall kunna uppnås om en utfasning av varvssubventioner i alla avseenden. Detta framfördes senast officiellt vid ett möte i februari 1993 i OECD:s varvskommitté (Council working party on shipbuilding -- WP6).
Utskottet anser att det är mycket viktigt att olika industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i förhållande till motsvarande industrigrenar i konkurrentländerna. Detta är, som nyss framgått, också regeringens linje. Mot bakgrund härav anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta något initiativ av det slag som begärs i motionerna 1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290 (s). Däremot menar utskottet att det är angeläget att regeringen noga följer utvecklingen och vid behov vidtar åtgärder.
I detta sammanhang vill utskottet också framhålla att även varvsindustriföretagen har möjlighet att på samma villkor som andra företag ansöka om exportkreditgarantier hos Exportkreditnämnden (EKN). Enligt uppgift från EKN föreligger inga formella hinder för detta.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag avseende räntestöd m.m. till varvsindustrin och avstyrker samtidigt de båda här aktuella motionerna.
Exportkrediter m.m.
Under rubriken Exportkrediter m.m. förekommer tre anslag avsedda att täcka statens kostnader för statsstödda exportkrediter (prop. 1992/93:100 bil. 13 s. 46).
Utskottet tillstyrker att formella anslag på 1000 kr anvisas dels till kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, dels till kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. Vidare tillstyrker utskottet att 55 miljoner kronor anvisas till ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder.
Konkurrensverket m.m.
Det övergripande målet för Konkurrensverket skall under den kommande treårsperioden vara att verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna, sägs det i propositionen (bil. 13 s. 52). Verket skall därvid aktivt motverka och ingripa mot konkurrensbegränsningar som skadar konsumenterna, lämna förslag om ökad konkurrens i offentlig verksamhet och om avreglering, följa upp genomförda förändringar i det offentliga regelverket som syftar till att öka konkurrensen samt verka för ett konkurrensinriktat synsätt i samhället. Regeringen begär riksdagens godkännande av dessa verksamhetsmål.
Utifrån det generella rationaliseringskravet om ca 2procent som har tillämpats i årets budgetproposition beräknas planeringsramen för treårsperioden 1993/94--1995/96 till 186 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 föreslår regeringen ett anslag på 62 miljoner kronor.
Regeringen föreslår också ett formellt anslag på 1000 kronor för att betala vissa kostnader i samband med avvecklingen av Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Statens pris- och konkurrensverk (SPK).
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört; förslagen tillstyrks sålunda.
Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) är sedan år 1981 en offentlig stiftelse med svenska staten och Ingenjörsvetenskapsakademien som huvudmän. Det övergripande målet för STATT:s verksamhet är att genom att bevaka och rapportera om den tekniska utvecklingen i omvärlden bidra till att öka produktiviteten och konkurrenskraften hos svensk industri samt att därutöver löpande lämna såväl allmän som efterfrågestyrd teknisk-vetenskaplig information till regeringskansliet och ifrågavarande myndigheter.
Den under budgetåret 1992/93 påbörjade särskilda satsningen på att bättre bistå svenska små och medelstora företag skall prioriteras även under budgetåret 1993/94, sägs det i budgetpropositionen (bil. 13 s. 94). Verksamheten bör vara självfinansierad till minst 30 procent. För budgetåret 1993/94 föreslår regeringen -- med hänvisning till det statsfinansiella läget -- en neddragning av anslaget till 30,6 miljoner kronor, vilket innebär en besparing om 5 miljoner kronor.
Detta kritiseras i motion 1992/93:N301 (s). Motionärerna anser att STATT utgör en viktig resurs i den näringspolitiska stödorganisationen. Den neddragning med 5 miljoner kronor som regeringen har föreslagit bör, enligt motionärerna, återföras till STATT-verksamheten. I den snabba internationalisering som pågår inom näringslivet är det fel att dra in resurser från STATT, menar motionärerna.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N301 (s), att STATT är en viktig del i den näringspolitiska stödorganisationen. Enligt utskottets mening är det helt fel att i dagens ekonomiska situation skära ned anslaget till STATT. Anslaget bör bibehållas på oförändrad nivå, dvs. 35,6 miljoner kronor. Riksdagen bör besluta härom. Därmed blir motion 1992/93:N301 (s) tillgodosedd såvitt nu är i fråga.
Standardisering
Statligt bidrag utgår till Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS), som verkar som centralorgan för svensk standardisering på nationell, europeisk och global nivå.
Fr.o.m. budgetåret 1990/91 har en ny finansieringsmodell tillämpats för standardiseringen (prop. 1989/90:88, bet. NU30). Modellen har inneburit att det statliga bidraget till verksamheten har lämnats dels i form av ett allmänt bidrag, som motsvarar 50 procent av vad övriga intressenter -- näringsliv, kommuner, landsting, affärsverk och statliga myndigheter med uppdragsfinansierad verksamhet -- beräknas bidra med, dels ett målrelaterat bidrag som skall användas till standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd. För innevarande budgetår har 43,4 miljoner kronor anvisats för standardisering, varav 33,2 har avsett det allmänna bidraget och 10,2 miljoner kronor det målrelaterade bidraget.
Statskontoret har, på regeringens uppdrag, utvärderat effekterna av det målrelaterade bidraget till SIS (Statskontoret 1992:26). Följande slutsatser har dragits: Det målrelaterade bidraget har inneburit att många standardiseringsprojekt har kunnat drivas som annars inte hade kommit till stånd. Effektiviteten i tilldelningsprocessen har varit otillräcklig. Nya aktörer har i hög grad ökat sitt deltagande i standardiseringsarbetet under senare år. Beteendeförändringarna hade dock, enligt Statskontorets bedömning, sannolikt skett även utan det målrelaterade bidraget. Detta anses emellertid ha fungerat som en katalysator och skyndat på utvecklingen.
Standardiseringsverksamheten i Europa har under de senaste åren ökat i betydelse, framhålls det i propositionen (bil. 13 s.104). I Sverige har intressenterna ökat sitt bidrag till standardiseringsorganisationen, vilket också resulterat i att det statliga allmänna bidraget ökat. Mer än 90 procent av det arbete som bedrivs via SIS med fackorgan är inriktat på globalt och europeiskt standardiseringsarbete och mer än 80 procent gäller områden som har en industriell tillämpning. Genom att EG använder standardiseringen som ett verktyg i genomförandet av den inre marknaden har standardiseringen fått en ny och utvidgad roll, sägs det vidare i propositionen.
Mot bakgrund av utvecklingen inom framför allt europeiskt standardiseringsarbete, ökat deltagande och förståelse för standardiseringens strategiska betydelse hos intressenterna samt slutsatserna från utvärderingen föreslår regeringen nu en avveckling av det målrelaterade bidraget till standardiseringen. Detta innebär inte, sägs det, att statens ansvar för säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd minskas. Det allmänna bidragets fördelning på olika standardiseringsprojekt har hittills helt styrts av näringslivets och de övriga intressenternas prioriteringar. I och med att det målrelaterade bidraget föreslås bli avvecklat aviserar regeringen att den senare kommer att föreslå nya fördelningsprinciper för det allmänna bidraget. Regeringen föreslår ett anslag på 39,3 miljoner kronor till Standardiseringskommissionen.
I två motioner kritiseras regeringen för att den vill avskaffa det målrelaterade bidraget och i ytterligare två motioner begärs att regeringen skall lägga fram ett nationellt program för kvalitetsutveckling.
Riksdagen bör besluta om att 14,9 miljoner kronor av det i budgetpropositionen föreslagna anslaget till Standardiseringskommissionen skall användas för ett fortsatt målrelaterat bidrag, anförs det i motion 1992/93:N225 (s). Vidare borde riksdagen uttala att det finns ett fortsatt behov av att konsument- och arbetsmiljörepresentanter ges möjlighet att delta i det europeiska standardiseringsarbetet. Tack vare det målrelaterade bidraget har Konsumentverket och Arbetarskyddsstyrelsen i samverkan med standardiseringen i Sverige kunnat göra betydande insatser för att hävda krav på bl.a. leksaker och skyddsutrustning, sägs det i motionen. Detta är, enligt motionärerna, helt i linje med de riktlinjer för konsumentmedverkan som finns inom EG. Ett fortsatt stöd i form av målrelaterat bidrag är helt nödvändigt för att Sverige skall kunna delta i en öppnad Europamarknad, anser motionärerna.
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag om hur arbetstagarnas insyn och möjlighet till påverkan i provnings- och kontrollsystem liksom i standardiseringsverksamhet skall kunna förbättras, anförs det i motion 1992/93:N273 (s). Genom förslaget att avveckla det målrelaterade bidraget till standardiseringen försämras möjligheterna för såväl konsumenterna som arbetstagarna att aktivera standardiseringsprojekt, sägs det i motionen. Sverige går vidare, genom EES-avtalet, in i ett nytt och annorlunda system för provning och kontroll av produkter. Löntagarorganisationerna är inte längre representerade i Styrelsen för teknisk ackreditering, som har till uppgift att i samråd med berörda sektorsmyndigheter bedöma organ som kan komma i fråga för kontrollförfaranden. Motionärerna ser en fara i att insynen i systemen för provning och kontroll, liksom i standardiseringsverksamheten, försämras.
Frågan om ett nationellt program för kvalitetsutveckling tas upp i två motioner -- motionerna 1992/93:N314 (c, m, fp) och 1992/93:N221 (kds).
Regeringen bör omgående ta initiativ till ett nationellt kvalitetsprojekt för att höja näringslivets konkurrenskraft, anförs det i den förstnämnda motionen. Projektet borde ledas av en styrgrupp bestående av representanter för staten, branschorganisationer och målgruppen små och medelstora företag. Motionärerna erinrar om att det inom EG och i det kommande EES-avtalet ställs krav på en harmonisering av regler och standarder samt olika typer av formella tester, provningar och typgodkännanden för produkter avsedda för EG:s inre marknad.
I motion 1992/93:N221 (kds) föreslås också att ett nationellt kvalitetsprogram skall inrättas. Programmet skall syfta till att många fler företag än för närvarande bedriver praktiskt inriktat kvalitetsarbete. Kvalitetsprogrammet skall i första hand vara inriktat på små och medelstora företag. Även i denna motion hänvisas till utvecklingen inom EG.
Utskottet behandlar först frågan om ett nationellt program för kvalitetsutveckling och därefter anslagsfrågan.
Inom ramen för ISO (International standardization organization) har ett kvalitetssystem -- ISO 9000 -- tagits fram. ISO 9000 är en serie standarder som ger en modell för företags verksamhetsstyrning med hjälp av kvalitetssystem. ISO 9000 är i korthet en samling kriterier som en kund kan åberopa i sitt val av leverantörer eller som en leverantör kan utnyttja för att inför kunden och andra samarbetspartner demonstrera sin leveransförmåga. Svenska intressenter deltar aktivt i utvecklingen av ISO 9000 genom den allmänna standardiseringsgruppen (SIS-STG) vid SIS.
ISO 9000 är numera ett vanligt baskrav när företag i Europa väljer vilka leverantörer man vill samarbeta med. För att kunna hävda att ett företag arbetar i enlighet med ISO 9000 krävs att en rad villkor är uppfyllda. Dessa berör bl.a. företagets ledning, försäljning, inköp, produktion, leveranser, organisation och utbildning av de anställda. Standarderna kräver att leverantören själv skall följa upp sin verksamhetsstyrning mot kundtillfredsställelse. Detta skall ske genom interna kvalitetsrevisioner och uppföljningar av ledningen.
Kollektivforskningsinstitutet Institutet för Kvalitetsutveckling (SIQ) har till syfte att stimulera och aktivt bidra till en positiv kvalitetsutveckling i alla delar av det svenska samhället. Institutet bedriver verksamhet inom områdena information, utbildning samt forskning och utveckling. Ett nationellt svenskt kvalitetspris har instiftats av institutet. Det statliga bidraget till institutet, som för närvarande motsvarar ca 30 procent av kostnaderna, behandlas i forskningspropositionen. Utskottet behandlar, som tidigare nämnts, förslag i denna proposition i betänkande 1992/93:NU30.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1992/93:N314 (c, m, fp) och 1992/93:N221 (kds), att det är viktigt att de svenska företagen inser betydelsen av kvalitetsutveckling för att upprätthålla och förbättra konkurrenskraften. Som framgått bedrivs såväl via SIS som inom SIQ arbete för att främja detta. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen kan utskottet inte finna. Motionerna avstyrks därför.
När det gäller anslaget till Standardiseringskommissionen bedömer Näringsdepartementet, enligt uppgift, att den ändrade anslagsmodellen med slopat målrelaterat bidrag inte kommer att leda till att Konsumentrådet och Arbetsmiljörådet vid SIS upphör. De fördelningsprinciper som framöver skall tillämpas för det statliga bidraget till standardiseringen kommer att anges i regleringsbrevet. Departementet överväger att uppdra åt Statskontoret att under våren 1993 göra en kartläggning av hur anslagsmedlen har använts av de nio fackorgan som finns inom SIS. Resultaten av denna kartläggning skall beaktas vid utformandet av regleringsbrevet för budgetåret 1993/94.
Utskottet delar bedömningen som görs i budgetpropositionen att det målrelaterade bidraget bör slopas. Detta kommer inte, enligt vad utskottet har erfarit, att innebära att konsument- och arbetstagarrepresentanternas inflytande upphör. Det bör ankomma på regeringen att på sedvanligt sätt i regleringsbrevet fastlägga erforderliga fördelningsprinciper för anslaget.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till anslag och avstyrker motionerna 1992/93:N225 (s) och 1992/93:N273 (s).
Övriga anslag
De återstående anslagspunkterna i Näringsdepartementets bilaga till budgetpropositionen som behandlas i detta betänkande har inte föranlett några motionsyrkanden. Efter att ha redogjort för regeringens förslag tar utskottet ställning till dessa i ett sammanhang.
Det övergripande målet för Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) är att verka för att den omställning som det svenska systemet för teknisk kontroll står inför genomförs så kostnadseffektivt som möjligt utan att eftersträvade säkerhetsnivåer efterges samtidigt som de krav som Europaintegrationen ställer tillgodoses, sägs det i budgetpropositionen (bil. 13 s. 101). Riktlinjerna för verksamheten under treårsperioden 1992/93--1994/95 fastställdes våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU20). Medel till SWEDAC har dock endast beräknats för ett budgetår i taget med hänvisning till att konsekvenserna av Europaintegrationen på myndighetens område ännu inte är helt klarlagda.
Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats med utgångspunkt i det generella rationaliseringskravet på 2 procent och uppgår till 11,2 miljoner kronor. För uppdragsverksamheten föreslås ett formellt anslag på 1000 kr och för bidrag till riksmätplatsverksamheten ett anslag på 8,8 miljoner kronor.
Det övergripande målet för Sprängämnesinspektionens verksamhet är att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid hantering av brandfarliga och explosiva varor. Inspektionens verksamhet är avgiftsfinansierad. Hittills har anslaget därför förts upp med ett formellt anslag på 1000 kr. I propositionen (bil. 13 s. 97) föreslås att avgifterna i stället skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och att motsvarande utgifter skall täckas från ett ramanslag. För budgetåret 1993/94 föreslås ett anslag på 15,3 miljoner kronor, med utgångspunkt i det generella rationaliseringskravet om 2 procent.
Anslaget Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), som utgör statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet, har beräknats till 5,5 miljoner kronor. Detta innebär en sänkning av anslaget med 1,5 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår -- en besparing föranledd av det statsfinansiella läget.
Till de två övriga här aktuella anslagen, Täckande av förluster vid viss garantigivning m.m. och Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU), föreslås 5miljoner kronor resp. ett formellt belopp på 1000 kr.
Utskottet tillstyrker alla de förslag av regeringen som har redovisats i detta avsnitt.
Särskilda branscher m.m.
I detta avsnitt behandlas motioner om vissa branschspecifika frågor avseende tjänstesektorn, tekoindustrin och skogsindustrin. Vidare behandlas motioner om Centrala hantverksrådet och kommunala varuförsörjningsplaner.
Tjänstesektorn
I motion 1992/93:N238 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om vikten av studier om tjänstesektorn. Denna sektors betydelse växer i alla industrialiserade länder, framhålls det. Emellertid är kunskapen om tjänstesektorn bristfällig. Den långsiktiga tillväxten i industriländerna kan, enligt motionärerna, beräknas komma att ske inom tjänstesektorn. De föreslår att ett län utses till "tjänstelän", där speciella insatser skall göras för att kartlägga tjänstesektorn och där olika metoder kan prövas för att utveckla sektorn. Statistiska centralbyråns (SCB:s) statistik om tjänstesektorn behöver öka i omfattning, tillägger motionärerna avslutningsvis.
Statistiken om tjänstesektorn har inom SCB:s nationalräkenskaper utvidgats och förbättrats under senare år. Konjunkturinstitutets konjunkturbarometerundersökningar utvidgades fr.o.m. budgetåret 1990/91 till att också omfatta tjänsteproducerande företag. Enligt regleringsbrevet skall Konjunkturinstitutet under innevarande budgetår genomföra och avrapportera en särskild utredning om hur den privata tjänstesektorn skall belysas.
Tjänsteförbundet, som är en sammanslutning för tjänsteproducerande företag, bildades i mitten av 1980-talet. Tjänsteförbundet publicerar löpande s.k. nyhetsbrev om tjänstesektorn. Förbundet ger också ut särskilda skrifter om speciella frågor och anordnar seminarier och konferenser.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N238 (s).
Proteko
Stiftelsen för det produktionstekniska utbildningscentrumet för teko (Proteko) i Borås bildades år 1986 och har till uppgift att på affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen utbildning och rådgivning. Staten bidrog under budgetåren 1986/87 och 1987/88 med totalt 7 miljoner kronor till uppbyggnaden.
Staten har t.o.m. budgetåret 1991/92 löpande lämnat bidrag till Protekos verksamhet via anslaget för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Detta anslag upphörde i och med utgången av budgetåret 1991/92.
Riksdagen bör tillse att Proteko tillförsäkras ett årligt verksamhetsstöd fr.o.m. nästa budgetår genom att resurser omfördelas från bl.a. arbetsmarknadsmedel och resurser för teknisk forskning, anförs det i motion 1992/93:N223 (fp). Det är, enligt motionären, av stor betydelse för de små och medelstora företagen och därmed också för Sjuhäradsbygden att verksamheten vid Proteko kan vidareutvecklas. Protekos betydelsefulla roll motiverar en satsning också från statens sida utöver vad som kan tillföras direkt från andra uppdragsgivare, anser motionären.
Riksdagen har under senare år avslagit liknande motionsyrkanden (fp) om särskilt stöd till Proteko. Vid det senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20), anförde utskottet (enhälligt) att det inte ansåg att det är befogat att statliga medel särskilt avsätts till Proteko och att det borde ankomma på NUTEK att inom givna ramar för olika anslag göra de avvägningar som krävs.
Utskottet står fast vid den ståndpunkt som intogs våren 1992 och avstyrker motion 1992/93:N223 (fp).
Mönsterås bruk
Riksdagen bör uttala sig för att regeringen skall vidta åtgärder så att förutsättningar för en utbyggnad av Mönsterås bruk kan skapas, anförs det i motion 1992/93:N216 (s). Kalmar län och Sverige behöver nu en politik som ökar investeringarna och tillväxten i industrin, sägs det i motionen. En utbyggnad av Mönsterås bruk, som är kostnadsberäknad till drygt 4 miljarder kronor, skulle vara en aktiv åtgärd för att öka industrisysselsättningen samt skogsbruks- och transportverksamheten. Det finns, enligt motionärerna, huvudsakligen två skäl till utbyggnaden -- tillväxten i de sydsvenska skogarna och stigande papperskonsumtion.
Enligt utskottets mening är det inte en sak för riksdagen att agera i den typ av konkreta investeringsprojekt som det här är fråga om. Motion 1992/93:N216 (s) avstyrks därmed.
Centrala hantverksrådet
Med tanke på det bistra arbetsmarknadsläget och den bristande kvalitetsmedvetenheten hos allmänheten bör hantverksfrågornas ställning stärkas, sägs det i motion 1992/93:N247 (m). Som ett led i detta föreslår motionären att statens stöd till Centrala hantverksrådet permanentas så att rådet ges möjlighet att med kraft och uthållighet kunna bearbeta myndigheter, organisationer, branscher, arbetsförmedlingar, skolor m.fl.
Centrala hantverksrådet, som är knutet till Stiftelsen Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och produkter inom hantverksområdet. Rådet skall vidare svara för information om olika hantverksutbildningar.
Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motionsyrkanden om Centrala hantverksrådet motsvarande det nu aktuella. Vid det senaste tillfället, våren 1992 (bet. 1991/92:NU20 s. 69), konstaterade utskottet (enhälligt) att det inte såg något behov för riksdagen att göra ett uttalande av den typ som begärdes. Det redovisades också att NUTEK för budgetåret 1991/92 bidrog med högst 1,9 miljoner kronor till Centrala hantverksrådet. För övriga projekt inom hantverksområdet hade NUTEK avsatt högst 1,6 miljoner kronor.
För innevarande budgetår bidrar NUTEK med 500000 kronor till Centrala hantverksrådet via anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. under Kulturdepartementets huvudtitel. Hantverksfrågorna överfördes den 1 december 1991 från Näringsdepartementets till Kulturdepartementets verksamhetsområde. Hantverksfrågorna ligger dock kvar inom näringsutskottets beredningsområde.
I Kulturdepartementets bilaga till årets budgetproposition (bil. 12 s. 40) har under det aktuella anslaget -- Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (B 2) -- tagits upp 500000 kronor under anslagsposten Information, utveckling m.m. för hantverkare. Enligt uppgift är anslagsposten avsedd för stöd till Centrala hantverksrådet.
Utskottet ser, liksom våren 1992, inget behov för riksdagen att göra ett uttalande om Centrala hantverksrådet av den typ som begärs i motion 1992/93:N247 (m). Motionen avstyrks.
Kommunala varuförsörjningsplaner
Kommunerna bör åläggas att upprätta obligatoriska varuförsörjningsplaner med riktlinjer för handelns struktur, anförs det i motion 1992/93:N201 (s). Den förskjutning av handeln från stadskärnor till externt belägna stormarknader som ägt rum på många håll i landet har medfört en utarmning av cityhandeln och stadskärnorna och en försämrad service för kommuninvånarna, sägs det i motionen. För att komma till rätta med dessa problem krävs det, enligt motionärerna, en betydligt bättre planering än för närvarande av handel och annan service i kommunerna. Dessa borde därför åläggas att inom ramen för en total serviceplanering upprätta varuförsörjningsplaner med viss regelbundenhet.
Kommunala varuförsörjningsplaner avser normalt dagligvaror och drivmedel och bygger bl.a. på beräkningar av konsumtionsunderlag och uppgifter om butikernas antal, lokalisering och omsättning. Det finns inget lagstadgat krav på upprättande av varuförsörjningsplaner, men det finns indirekta kopplingar till vissa författningar. Enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd kan kommuner som bekostar hemsändning av dagligvaror till konsumenter i glesbygd erhålla bidrag härför från staten. En förutsättning för statligt stöd är att kommunen har ett underlag som medger bedömning av stödbehovet. En annan koppling finns i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning. I dess förarbeten sades (prop. 1990/91:17 s. 25) att den tillfälliga handeln i vissa fall kan utgöra ett hot mot konsumenternas långsiktiga intresse av tillgång till en god kommersiell service. I propositionen underströks vikten av att den kommunala nämnd som skall lämna tillstånd till tillfällig försäljning har tillgång till ett tillfredsställande underlag, och i det sammanhanget nämndes kommunala varuförsörjningsplaner.
Riksdagen beslöt våren 1992 om en ändring i plan- och bygglagen (1987:10) (PBL) med syfte att skapa bättre förutsättningar än tidigare regler gav för en effektiv konkurrens inom handeln (prop. 1991/92:51, bet. BoU10). Genom lagändringen har kommunerna inte längre möjlighet att i detaljplan precisera handelsändamålet till en viss typ av handel. Den tidigare möjligheten att i detaljplan särskilt reglera detaljhandel med livsmedel och med skrymmande varor försvann därmed. Näringsutskottet stödde lagändringen i sitt yttrande (1991/92:NU4y) till bostadsutskottet. Socialdemokraternas företrädare i utskottet avvisade förslaget i en avvikande mening, i vilken även Vänsterpartiets företrädare instämde. Den avvikande meningen följdes upp i en reservation i bostadsutskottet.
Konsumentverket har utarbetat en vägledning för kommunernas arbete med varuförsörjningsplaner. En undersökning av detta arbete gjordes år 1990. Enligt en uppdatering i juni 1992 har 236 av landets kommuner vid någon tidpunkt fastställt en varuförsörjningsplan. Av planerna var 69 procent fastställda år 1985 eller tidigare.
Ett identiskt motionsyrkande som det nu aktuella från samma motionärer avslogs hösten 1992. Utskottet konstaterade (bet. 1992/93:NU3) att gällande lagstiftning inte ställer något krav på att kommunerna skall upprätta varuförsörjningsplaner, men att flertalet kommuner har sådana planer. Utskottet ansåg (enhälligt) att det inte fanns skäl för någon reglering.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt än vad som gjordes hösten 1992. Motion 1992/93:N201 (s) avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
Allmänna riktlinjer
1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena 7, 17 och 31, 1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240, 1992/93:N251, 1992/93:N264, 1992/93:N281 yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 1, 1992/93:N316 yrkandena 1--3 och 8 och 1992/93:N317 yrkande 1, res. 1 (s) res. 2 (nyd) men. (v) - delvis
Småföretagsutveckling
2. beträffande bibehållande av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N249, 1992/93:N281 yrkande 8, 1992/93:N285, 1992/93:N316 yrkande 12, 1992/93:N317 yrkande 2, 1992/93:N318 yrkande 2 och 1992/93:A410 yrkande 11, res. 3 (s)
3. beträffande utvecklingsfondernas inbetalningar till staten att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:N222, 1992/93:N234 och 1992/93:N241 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande AP-fondens placeringsrätt att riksdagen avslår motion 1992/93:N281 yrkande 9, res. 4 (s)
5. beträffande nyföretagarlånen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 5 i ifrågavarande del, 1992/93:N261, 1992/93:N265 yrkande 1 i ifrågavarande del och 1992/93:N271 i ifrågavarande del, res. 5 (s)
6. beträffande riskkapitalbolagens verksamhet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 5 i ifrågavarande del och 1992/93:N244,
7. beträffande rekonstruktionslån att riksdagen avslår motion 1992/93:N239,
8. beträffande formerna för stöd till småföretag att riksdagen avslår motion 1992/93:N242,
9. beträffande stöd till kvinnors företagande att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:A810 yrkandena 12 och 13 och 1992/93:A811 yrkandena 19 och 20, res. 6 (s)
10. beträffande nätverk för småföretag att riksdagen avslår motion 1992/93:N316 yrkande 13, res. 7 (s) - motiv. men (v) - delvis
11. beträffande stöd till Svenska uppfinnareföreningen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N220 yrkande 2 och 1992/93:N316 yrkande 7 i ifrågavarande del,
12. beträffande inrättande av en innovationsfond att riksdagen avslår motion 1992/93:N280 yrkande 1,
13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N220 yrkande 1 och 1992/93:N230, med anledning av motion 1992/93:N280 yrkandena 2 och 4 och med avslag på motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del, 1992/93:N307 och 1992/93:N316 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 8 (s) men (v) - delvis
14. beträffande verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del, 1992/93:N302 och 1992/93:N316 yrkande 17, res. 9 (s)
15. beträffande stöd till underleverantörer att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del och 1992/93:N316 yrkande 10, res. 10 (s) men. (v) - delvis
16. beträffande utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag att riksdagen avslår motion 1992/93:N317 yrkandena 4 och 5, res. 11 (s)
17. beträffande företagsutvecklingsprojekt i Kalmar län att riksdagen avslår motion 1992/93:N215,
18. beträffande regional samverkan att riksdagen a) avslår motion 1992/93:N304 (Västsverige), b) avslår motion 1992/93:A426 yrkande 4 (Hallands län), c) avslår motion 1992/93:N291 (Uddevallaregionen), d) avslår motion 1992/93:N255 yrkande 1 (Skåne),
19. beträffande BIC-center i Uddevalla att riksdagen avslår motion 1992/93:N245,
20. beträffande idécentra att riksdagen avslår motion 1992/93:N267, res. 12 (nyd)
21. beträffande lokala utvecklingscentra att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub613 yrkande 4,
22. beträffande utbildningsinsatser att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N246 och 1992/93:N308,
23. beträffande design att riksdagen avslår motion 1992/93:N237, res. 13 (s) - motiv.
24. beträffande egenföretagares borgensåtaganden att riksdagen avslår motion 1992/93:N253,
25. beträffande utredning om företagare att riksdagen avslår motion 1992/93:N203,
26. beträffande småföretagsutveckling att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt B 5 och med avslag på motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del och 1992/93:N316 yrkande 16 till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 170000000kr, res. 14 (s) men. (v) - delvis
27. beträffande stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga14 punkt F 2 och med avslag på motionerna 1992/93:N209, 1992/93:N210, 1992/93:N211, 1992/93:N248, 1992/93:N265 yrkandena 1 och 2, det förstnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N268, 1992/93:N269, 1992/93:N271 i ifrågavarande del, 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N294 och 1992/93:N316 yrkande 9 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1993/94 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4500000kr, res. 15 (s)
Vissa anslag
28. beträffande Näringsdepartementet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt A 1 till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 51711000kr,
29. beträffande utredningar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt A 3 till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 18000000kr,
30. beträffande industriråd/industriattaché att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt A 2 till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1335000kr,
31. beträffande avgifter till vissa internationella organisationer att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt A 4 till Avgifter till vissa internationella organisationer för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 4638000kr,
32. beträffande NUTEK att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkterna B1 och B 2 dels godkänner de övergripande mål för verksamhetsområdena inom Närings- och teknikutvecklingsverkets ansvarsområden som anges i propositionen, dels till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 172200000kr, dels till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7500000kr,
33. beträffande stöd till varvsindustrin, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt B 8 och med avslag på motionerna 1992/93:N224 och 1992/93:N290 till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 100000000kr, res. 16 (s)
34. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt C1 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
35. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt C2 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
36. beträffande ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt C3 till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 55000000kr,
37. beträffande Konkurrensverket att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt D2 dels godkänner att den övergripande målsättningen inom Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som anges i propositionen, dels till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 62000000kr,
38. beträffande avvecklingskostnader för NO och SPK att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt D3 till Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
39. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt F 3 och med bifall till motion 1992/93:N301 yrkande 2 i frågavarande del till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 35630000 kr, res. 17 (m, fp, c, kds)
40. beträffande nationellt program för kvalitetsutveckling att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N221 och 1992/93:N314,
41. beträffande Standardiseringskommissionen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt G7 och med avslag på motionerna 1992/93:N225 och 1992/93:N273 till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 39328000kr, res. 18 (s)
42. beträffande Styrelsen för teknisk ackreditering att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkterna G4--G6 a) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 11150000kr, b) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000kr, c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 8800000kr,
43. beträffande Sprängämnesinspektionen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt G1 dels godkänner att avgifterna som tas ut för Sprängämnesinspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks från ramanslaget, dels till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 15275000kr,
44. beträffande Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt F8 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 5520000kr,
45. beträffande täckande av förluster vid viss garantigivning att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga13 punkt B 7 till Täckande av förluster vid viss garantigivning för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 5000000kr,
46. beträffande avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt B 10 till Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
Särskilda branscher m.m.
47. beträffande tjänstesektorn att riksdagen avslår motion 1992/93:N238,
48. beträffande Proteko att riksdagen avslår motion 1992/93:N223,
49. beträffande Mönsterås bruk att riksdagen avslår motion 1992/93:N216,
50. beträffande Centrala hantverksrådet att riksdagen avslår motion 1992/93:N247,
51. beträffande kommunala varuförsörjningsplaner att riksdagen avslår motion 1992/93:N201.
Stockholm den 30 mars 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Roland Lében (kds), Hans Stenberg (s) och Christer Eirefelt (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Näringspolitikens inriktning (mom.1)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.19 med "Utskottets inställning" och slutar på s.20 med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Den moderatledda regeringens näringspolitik karaktäriseras av en strävan att -- av ideologiska skäl -- minimera de statliga insatserna. Den näringspolitik som förordas i de socialdemokratiska parti- och kommittémotionerna 1992/93:N281 och 1992/93:N301 liksom i motion 1992/93:N317 (s) innebär i stället att staten ges en mer aktiv roll.
För att komma till rätta med den industrikris som Sverige nu står inför krävs, enligt utskottets mening, näringspolitiska insatser på bred front och med olika tidsperspektiv. Näringspolitiken måste underlätta strukturomvandling och ge stöd till förbättrad konkurrensförmåga genom insatser som lyfter utbildningsnivån inom industrin, höjer nivån på forskning och utveckling, förbättrar kommunikationer m.m.
Näringspolitiken måste ges högsta prioritet och andra politikområden måste inordnas under denna, anser utskottet. Näringspolitiken måste också bedrivas på ett sådant sätt att miljöhänsyn beaktas. Om så inte görs kommer tillväxtmöjligheterna att försämras på längre sikt.
Statens två huvudfunktioner inom näringspolitiken är, enligt utskottets mening, dels att ange allmänna regler och förutsättningar, dels att utöva en mer aktiv roll. Till skillnad från regeringen anser utskottet att selektiva insatser inom näringspolitiken ibland är nödvändiga. Sådana insatser kan behöva riktas till småföretagen eller till företag i vissa regioner. Det mest effektiva sättet att främja småföretagens utveckling är att undanröja olika typer av utvecklingshinder, varav bristen på kapital är ett av de största hindren.
Riksdagen bör anmoda regeringen att i samband med kompletteringspropositionen återkomma med ett förslag till ett samlat näringspolitiskt program för små och medelstora företag. Programmet bör ha ett Europaperspektiv i två avseenden -- dels bör en samordning ske med EG:s näringspolitik, dels bör programmet innehålla förslag om stöd och stimulans till små och medelstora företag att komma ut på Europamarknaden.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N317 (s) i nu aktuella delar. Övriga här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 1 och 1992/93:N317 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena 7, 17 och 31, 1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240, 1992/93:N251, 1992/93:N264 och 1992/93:N316 yrkandena 1--3 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Näringspolitikens inriktning (mom.1)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.19 med "Utskottets inställning" och slutar på s.20 med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening -- och i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:Fi211 (nyd) -- bör riksdagen uttala sig för att åtgärder måste vidtas för att förbättra småföretagarklimatet. Det är småföretagen som kan förväntas svara för tillskapandet av nya arbetstillfällen. För att åstadkomma en ökad sysselsättning hos de små och medelstora företagen krävs det, enligt utskottets mening, statliga insatser och ändrade arbetsrättsregler. Ytterligare ett område där det erfordras snara åtgärder är småföretagens möjligheter att göra sig gällande på EG-marknaden.
För att bryta den pågående avindustrialiseringen i Sverige krävs det vidare, menar utskottet, åtgärder för att stimulera utländska företag att öka sina investeringar i Sverige och åtgärder för att åstadkomma en ökning av investeringarna i tillverkningsindustrin. De insatser inom ramen för Invest in Sweden-projektet som regeringen föreslår är, enligt utskottets uppfattning, inte tillräckliga.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma med förslag till åtgärder enligt vad som nu angivits. Därmed blir motion 1992/93:Fi211 (nyd) tillgodosedd i berörda delar. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi211 yrkandena 7, 17 och 31 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240, 1992/93:N251, 1992/93:N264, 1992/93:N281 yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 1, 1992/93:N316 yrkandena 1--3 och 8 och 1992/93:N317 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Bibehållande av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom.2)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.28 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna, att utvecklingsfonderna utgör en viktig regional resurs som måste bevaras. Detta är särskilt angeläget i den situation som för närvarande råder på riskkapitalmarknaden, där de små och medelstora företagen möter stora problem.
Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att i tilläggsdirektiv till utredningen om utvecklingsfonderna ange att en utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att fonderna skall finnas kvar. Med detta blir motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N317 (s), 1992/93:N316 (v) och 1992/93:N285 (c) helt tillgodosedda i berörda delar. De övriga här aktuella motionsyrkandena blir genom ett sådant uttalande delvis tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande bibehållande av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 8, 1992/93:N285, 1992/93:N316 yrkande 12 och 1992/93:N317 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1992/93:N249, 1992/93:N318 yrkande 2 och 1992/93:A410 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. AP-fondens placeringsrätt (mom.4)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.30 som börjar med "Utskottet intar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N281 (s) -- att problemen för de små och medelstora företagen att erhålla uthållig försörjning med riskkapital nu är av sådan art att det krävs kraftfulla åtgärder. En sådan åtgärd skulle kunna vara att utöka AP-fondens placeringsrätt så att medel kan placeras i aktier i små och medelstora företag.
Regeringen bör lägga fram förslag med denna inriktning. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1992/93:N281 (s) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande AP-fondens placeringsrätt att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Nyföretagarlånen (mom.5)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.32 som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "det sagda" bort ha följande lydelse:
Regeringens beslut att utvecklingsfonderna skall ha möjlighet att lämna lån till alla kategorier av företag, dvs. också till ekonomiska föreningar, innebär ett steg i rätt riktning. Detta räcker dock inte enligt utskottets mening. Som anförs i de här aktuella motionerna är det mycket viktigt att konkurrensneutrala och likvärdiga regler skapas, så att inte ekonomiska föreningar och kooperativa företag ges sämre förutsättningar att verka än företag i aktiebolagsform. Att statsmakterna genom utformning av ett regelsystem -- t.ex. i fråga om det nu aktuella systemet för nyföretagarlån hos Industri- och nyföretagarfonden -- skulle försöka åstadkomma en styrning bort från den kooperativa företagsformen kan utskottet inte acceptera.
Regeringen bör tillse att reglerna för Industri- och nyföretagarfondens nyföretagarlån ändras så att dessa även skall kunna lämnas till ekonomiska föreningar och kooperativa företag. Därmed blir motionerna 1992/93:N261 (s), 1992/93:N265 (s), 1992/93:N271 (s) och 1992/93:Jo253 (c) tillgodosedda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande nyföretagarlånen att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 5 i ifrågavarande del, 1992/93:N261, 1992/93:N265 yrkande 1 i ifrågavarande del och 1992/93:N271 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Stöd till kvinnors företagande (mom.9)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.35 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N281 (s), att möjligheten för kvinnor att starta företag bör uppmärksammas. I utvecklingsfondernas verksamhet för nyföretagande bör härvidlag mer uppmärksammas de svårigheter som många kvinnor upplever när det gäller att starta och driva företag.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Med ett sådant uttalande blir motion 1992/93:N281 (s) tillgodosedd i berörd del. Även motion 1992/93:A801 (s) blir i huvudsak tillgodosedd såvitt här är i fråga. Utskottet är däremot inte berett att tillstyrka de nu aktuella yrkandena i motion 1992/93:A811 (c).
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande stöd till kvinnors företagande att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1992/93:A810 yrkandena 12 och 13 och med avslag på motion 1992/93:A811 yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Nätverk för småföretag (mom.10, motiveringen)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.36 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är mycket angeläget att bistå de små och medelstora företagen på olika sätt för att de skall kunna konkurrera på den europeiska marknaden. Detta ingår som en del av det näringspolitiska program som utskottet tidigare har uttalat sig för. En samordning måste därvid ske med EG:s näringspolitik. Inom EG bedrivs, som tidigare nämnts, till skillnad från Sverige en aktiv näringspolitik, som bl.a. innehåller satsningar på olika branschprogram. Mot bakgrund av det sagda finns det inget behov av ett uttalande av riksdagen av den typ som föreslås i motion 1992/93:N316 (v). Motionen avstyrks således i aktuell del.
8. Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.13)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.40 med "Att underlätta" och slutar på s.41 med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som tidigare har redovisats och i likhet med vad som krävs i motion 1992/93:N281 (s), att staten bör bedriva en mer aktiv näringspolitik än vad som för närvarande är fallet. Detta gäller också i fråga om uppfinnarverksamheten. I dagens läge är enligt utskottets mening stöd till uppfinnings- och innovationsverksamhet en av de viktigaste åtgärderna för att åstadkomma en produktförnyelse.
Inom ramen för det samlade näringspolitiska program om ca 500 miljoner kronor, som har föreslagits tidigare, föreslår utskottet att 10 miljoner kronor skall avsättas för stöd till uppfinnare. Detta skall ske via anslaget Småföretagsutveckling som disponeras av NUTEK. Medlen skall kunna beviljas för att ett begränsat antal uppfinnare skall kunna ges ett grundstöd, en "uppfinnarlön", under en viss tid. Stödet bör fördelas och administreras av NUTEK i samråd med Uppfinnareföreningen. En aktiv uppföljning och krav på motprestation bör ingå i villkoren för stöd.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att i motion 1992/93:Ub128 (s) med anledning av forskningspropositionen lämnas förslag om att ytterligare 10 miljoner kronor skall tillföras den ovan föreslagna verksamheten. I motionen föreslås också att 30 miljoner kronor skall avsättas för teknikbaserad affärsutveckling. Därigenom skulle möjligheter ges till att öka insatserna för tidig s.k. såddfinansiering, teknikupphandling och förstärkta produktråd i samarbete med utvecklingsfonderna. Dessa förslag kommer utskottet att behandla senare under våren 1993 i betänkande 1992/93:NU30.
Med ett beslut av riksdagen i enlighet med vad som här har angivits blir motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s) tillgodosedda i berörda delar. Även motion 1992/93:N316 (v) blir delvis tillgodosedd såvitt nu är i fråga. Övriga här aktuella yrkanden i motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds), 1992/93:N280 (nyd) och 1992/93:N307 (fp, c) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 7 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N220 yrkande 1, 1992/93:N230, 1992/93:N280 yrkandena 2 och 4 och 1992/93:N307 till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr utöver vad riksdagen senare under moment 26 kommer att anvisa och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) (mom.14)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det arbete som har bedrivits av VT-delegationen har varit framgångsrikt. VT-delegationen är ett bra exempel på hur staten med små resurser kan stimulera små och medelstora företag att höja sin tekniknivå. Som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s), 1992/93:N301 (s), 1992/93:N302 (s) och 1992/93:N316 (v) bör därför VT-delegationen återinrättas. Regeringen bör ta erforderliga initiativ i enlighet härmed. Riksdagen bör för ändamålet anvisa 50 miljoner kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet de aktuella motionerna i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del, 1992/93:N302 och 1992/93:N316 yrkande 17 till VT-delegationen för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Stöd till underleverantörer (mom.15)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.42 som börjar med "Samma resonemang" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Stöd till underleverantörer är ytterligare ett exempel på insatser som bör ingå i en aktiv näringspolitik av det slag som utskottet förordar. Ett sådant branschprogram skulle vara en aktiv insats i syfte att underlätta den strukturomvandling av svensk ekonomi som är nödvändig. Riksdagen bör således, i likhet med vad som förordas i motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s), hemställa att regeringen utarbetar ett program för underleverantörer. För detta ändamål föreslår utskottet att 30 miljoner kronor skall anvisas.
Med ett sådant beslut av riksdagen blir de nämnda motionerna tillgodosedda i berörda delar. Därigenom skulle även det berörda yrkandet i motion 1992/93:N316 (v) bli i sak tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande stöd till underleverantörer att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 10 till Stöd till underleverantörer för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 30000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag (mom.16)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.42 med "Enligt utskottets" och slutar på s.43 med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör -- som föreslås i motion 1992/93:N317 (s) -- anmoda regeringen att initiera ett utvecklingsarbete där erfarenheterna från tillväxtföretag skall spridas till andra företag. Med ett sådant uttalande skulle man kunna utnyttja det goda exemplets makt.
Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Med ett sådant uttalande skulle den nu aktuella motionen bli tillgodosedd i berörd del. Däremot är utskottet inte berett att, som också föreslås i motionen, förorda att särskilda insatser skall göras i Södermanlands län.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N317 yrkande 4 och med avslag på motion 1992/93:N317 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Idécentra (mom.20)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.44 med "Enligt utskottets" och slutar på s.45 med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N267 (nyd), anmoda regeringen att låta utreda förutsättningarna för en satsning på s.k. idécentra på flera platser i landet. I den ekonomiska situation som Sverige för närvarande befinner sig i måste alla ansträngningar göras för att utveckla företagsamheten. Med det anförda tillstyrker utskottet motionen.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande idécentra att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N267 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Design (mom.23, motiveringen)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s.46 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion 1992/93:N237 (s)" bort ha följande lydelse:
I det följande föreslås ett ökat anslag till småföretagsutveckling. Det utökade anslaget skall bl.a. användas för ökade insatser inom industridesignområdet. Utskottet anser dock inte att riksdagen skall gå in och detaljstyra anslagsmedel på det sätt som föreslås i motion 1992/93:N237 (s). Det bör i stället ankomma på NUTEK att, inom ramen för de riktlinjer som statsmakterna ställer upp, göra erforderliga avvägningar. Med detta avstyrker utskottet den aktuella motionen.
14. Småföretagsutveckling (mom.26)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.48 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som tidigare har redovisats och i likhet med vad som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s), att näringspolitiken bör bedrivas på ett mer aktivt sätt. Regeringen bör således senast i samband med kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen med ett samlat näringspolitiskt program inom en total kostnadsram på 500 miljoner kronor.
Som en del av detta program föreslår utskottet redan nu att det till anslaget till småföretagsutveckling anvisas 105 miljoner kronor utöver regeringens förslag -- eller totalt 275 miljoner kronor -- för nästa budgetår. Ökningen av anslaget skall möjliggöra stöd och stimulans till små och medelstora företag i deras strävanden att komma ut på Europamarknaden. Vidare skall det ökade anslaget användas för att finansiera åtgärder för kompetensutveckling, främjande av design, teknikspridning via de tidigare nämnda produktråden, nyetebleringsinsatser m.m.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om de övriga delar av det av utskottet förordade näringspolitiska programmet på totalt 500 miljoner kronor som också de har betydelse för de små företagens utveckling. I det föregående har föreslagits att 10 miljoner kronor särskilt skall anvisas för stöd till uppfinnare och innovatörer utöver vad som här har föreslagits till anslaget Småföretagsutveckling. Vidare har i det föregående föreslagits att riksdagen till VT-delegationen resp. för stöd till underleverantörer skall anvisa 50 miljoner kronor resp. 30 miljoner kronor. I det följande kommer det att föreslås att 5 miljoner kronor utöver regeringens förslag skall anvisas till Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Utskottet kommer vidare i betänkande 1992/93:NU26 om mineralförsörjning att föreslå att 100 miljoner kronor avsätts för prospektering. Slutligen kommer utskottet i betänkande 1992/93:NU30 om forskning att föreslå att 200 miljoner kronor utöver regeringens förslag avsätts till teknisk forskning och utveckling med inriktning mot små och medelstora företag, varav 100 miljoner kronor avser insatser inom träforskningen.
Utskottet föreslår sålunda här att 105 miljoner kronor utöver regeringens förslag anslås till småföretagsutveckling. Därmed blir motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s) helt tillgodosedda i berörda delar; motionerna tillstyrks av utskottet i aktuella delar. Även det aktuella yrkandet i motion 1992/93:N316 (v) blir väsentligen tillgodosett genom ett sådant beslut av riksdagen som utskottet förordar.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande småföretagsutveckling att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt B 5, med bifall till motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1992/93:N316 yrkande 16 till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 275000000 kr.
15. Stöd till kooperativ utveckling (mom.27)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.52 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den positiva syn på den kooperativa företagsformen som ligger till grund för samtliga här aktuella motioner. Inte minst i dagens ekonomiska situation med ökande arbetslöshet kan den kooperativa företagsformen vara ett alternativ till andra typer av företag. Detta gäller t.ex. vid förnyelsen och omvandlingen av den offentliga sektorn -- framför allt inom vård- och omsorgsområdet -- för verksamheter i t.ex. glesbygden, inom nya tjänstesektorer och inom hantverksområdet. Denna utveckling ställer krav på att lagstiftning och andra stödåtgärder anpassas till de särskilda villkor som gäller för kooperativ verksamhet. Det är, som tidigare anförts, helt oacceptabelt om statsmakterna genom utformning av regelsystem som missgynnar den kooperativa företagsformen åstadkommer en styrning bort från denna företagsform. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen klarlägga att de kooperativa företagen skall behandlas likvärdigt med andra företag.
De förslag som Nykoop-företagsutredningen lade fram våren 1991 kräver i flera fall ett fortsatt berednings- och utvecklingsarbete. Regeringen bör i en samlad redogörelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder som planeras för att utveckla det kooperativa nyföretagandet.
Riksdagen bör göra ett uttalande av nu angiven innebörd. Därmed blir flertalet av de här angivna motionerna i sak tillgodosedda. De motioner som tar upp anslagsfrågor -- motionerna 1992/93:N294 (s), 1992/93:N269 (s) och 1992/93:N211 (c, kds) -- avstyrks av utskottet i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 14 punkt F 2 och motionerna 1992/93:N209, 1992/93:N210, 1992/93:N248, 1992/93:N265 yrkandena 1 och 2, det förstnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N268, 1992/93:N271 i ifrågavarande del, 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del, 1992/93:N294 yrkandena 1 och 2 och 1992/93:N316 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1992/93:N211, 1992/93:N269 och 1992/93:N294 yrkande 3 dels till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1993/94 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4500000 kr, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Stöd till varvsindustrin, m.m. (mom.33)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.55 som börjar med "Utskottet anser" och slutar på s.56 med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1992/93:N224 (s) och 1992/93:N290 (s), att riksdagen bör anmoda regeringen att tillse att den svenska varvsindustrin får konkurrensvillkor som är likvärdiga med vad som gäller för varvsindustrin i andra länder. Enligt utskottets mening räcker det inte med att -- som näringsminister Per Westerberg uttalade i december 1992 -- regeringen noga följer utvecklingen. Under år 1993 utgår stöd till varvsindustrin i Sveriges viktigaste konkurrentländer. Det är vidare mycket sannolikt att beslut kommer att tas om förlängning av detta stöd. Möjligheterna för varvsindustriföretagen att hos EKN ansöka om kreditgarantier medför inte, enligt utskottets mening, att de svenska företagen erhåller villkor som är likvärdiga med dem som gäller för motsvarande företag i konkurrentländerna.
Med det anförda blir de aktuella motionerna i sak tillgodosedda. Utskottet tillstyrker samtidigt förslaget till anslag till räntestöd m.m. till varvsindustrin.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande stöd till varvsindustrin, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt B 8 och motionerna 1992/93:N224 yrkande 1 och 1992/93:N290 och med anledning av motion 1992/93:N224 yrkande 2 till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 100000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (mom.39)
Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Olle Lindström (m), Roland Lében (kds) och Christer Eirefelt (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den verksamhet som STATT bedriver har stor betydelse för att information om den tekniska utvecklingen i andra delar av världen sprids till de svenska företagen. Särskilt betydelsefullt anser utskottet detta vara för de små och medelstora företagen som ofta saknar möjlighet att på annat sätt söka tillgång till relevant teknisk information.
Trots detta bör det vara möjligt att för nästa budgetår göra en neddragning av anslaget till STATT med 5 miljoner kronor; detta med hänvisning till det statsfinansiella läget. I detta sammanhang noterar utskottet att STATT enligt vad utskottet har erfarit förfogar över fonderade medel på i storleksordningen ca 16 miljoner kronor, fördelade ungefär lika på en dispositionsfond och en kapitalfond. Vidare bör ett visst rationaliseringskrav kunna ställas även på STATT liksom på andra verksamheter. Utskottet utgår mot denna bakgrund ifrån att STATT skall kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet under det kommande budgetåret i ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till anslag och avstyrker motion 1992/93:N301 (s) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt F3 och med avslag på motion 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 30630000kr.
18. Standardiseringskommissionen (mom.41)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Sylvia Lindgren och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.60 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och 1992/93:N273 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1992/93:N225 (s) och 1992/93:N273 (s), att det är viktigt att slå vakt om konsument- och arbetstagarrepresentanternas deltagande i standardiseringsarbete och i provnings- och kontrollverksamhet. Argumentationen i budgetpropositionen för att det målrelaterade bidraget till standardiseringen skall slopas eftersom intresset för standardisering har ökat förefaller ologisk enligt utskottets mening.
Det målrelaterade bidragets betydelse för att konsument- och arbetstagarrepresentanternas inflytande i standardiseringsarbetet skall kunna tillvaratas har tydligt framkommit genom uppvaktningar och skrivelser från SIS styrelse, Konsumentrådet vid SIS och Konsumentverket.
Standardiseringen är nu ett viktigt inslag i Europapolitiken. Av detta skäl är det nödvändigt att svenska intressenter aktivt kan delta i standardiseringsarbetet, så att svenska intressen inom dessa områden kan bevakas och tillvaratas.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen i ett uttalande till regeringen påtala behovet av deltagande av konsument- och arbetstagarrepresentanter i standardiseringsarbetet och i provnings- och kontrollverksamheten. Vidare bör riksdagen besluta att 14,9 miljoner kronor av det av regeringen föreslagna anslaget på 39,3 miljoner kronor skall avsättas till nya uppgifter och projekt i det europeiska standardiseringsarbetet inom säkerhet, arbetsmiljö, konsumentskydd, miljöskydd och yttre miljö. Med beslut av riksdagen av denna innebörd blir motionerna 1992/93:N225 (s) och 1992/93:N273 (s) tillgodosedda; dessa tillstyrks sålunda av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande Standardiseringskommissionen att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt G 7 och med bifall till motionerna 1992/93:N225 och 1992/93:N273 till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 39328000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Stöd till uppfinnare och innovatörer (mom.13)
Bengt Dalström (nyd) anför:
Jag konstaterar med tillfredsställelse att utskottet delar Ny demokratis uppfattning, i enlighet med vad som anförs i motion 1992/93:N280 (nyd), om behovet av ett bättre organiserat och ekonomiskt förstärkt stöd till uppfinnare. Utskottets förslag att riksdagen skall hemställa att regeringen utreder och lägger fram förslag till åtgärder i detta syfte är ett steg i rätt riktning. Enligt min mening borde utskottet dock ha gått längre och angivit vissa direktiv för utredningsarbetet i fråga om åtgärdernas genomförande och omfattning.
Jag delar utskottets uppfattning att de befintliga produktråden i utvecklingsfonderna kan utgöra stommen i ett förstärkt stöd till uppfinnare. Jag vill dock understryka vikten av att kompetensen inom produktråden hålls på en hög nivå, dels genom en representant från Svenska uppfinnareföreningen, dels genom adjungerade experter från näringslivet. Detta är viktigt för att kontakterna med uppfinnaren/innovatören skall fungera på ett tillfredsställande sätt.
Målsättningen för det förstärkta produktrådet skall vara att fungera som "bollplank" för den enskilde uppfinnaren eller småföretagaren -- medverka i den första tekniska och affärsmässiga utvärderingen, i framtagande av patentansökan, i prototypframtagning och i den fortlöpande finansieringen i form av innovationsbidrag (eventuellt med en återbetalningsklausul). Produktrådets insatser och hjälp med finansieringen av ett projekt är avsedda att hjälpa och stödja uppfinnaren fram till ett läge då Industri- och nyföretagarfonden -- eller eventuellt riskkapitalbolag -- kan ta över.
Den ekonomiska omfattningen av ett utökat stöd till uppfinnare och innovatörer blir en fråga för regeringen att ta ställning till och redovisa för riksdagen. Enligt min uppfattning bör dock de ekonomiska insatserna -- med hänvisning till uppfinnarnas betydelse för tillväxten -- vara i storleksordningen 100 miljoner kronor.
Jag vill också betona det angelägna i ett snabbt agerande från regeringens sida. Detta är nödvändigt för att vi snarast skall kunna åstadkomma en förbättring av innovationsklimatet i Sverige, vilket är av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en annan uppfattning än utskottet.
Vad gäller näringspolitikens inriktning delar jag de bedömningar som görs i motion 1992/93:N316 (v). Som sägs i motionen bör en bra näringspolitik bidra till att produktionen sker på ett ekologiskt uthålligt sätt, att olika näringsgrenar förnyas och utvecklas och att arbetstillfällen tillhandahålls för både män och kvinnor samt för både låg- och högutbildade personer.
Företagen måste i sin verksamhet åläggas att ta större miljöhänsyn än för närvarande. Krav bör således ställas på upprättande av råvaru- och materialbalanser samt livscykel- och kvittblivningsspecifikationer. Det måste ske en generell omläggning från linjär till cirkulär produktion.
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram konkreta förslag om hur en ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas. Vidare bör regeringen lämna förslag till hur medel från miljöavgifter skall kunna fonderas i syfte att kunna utnyttjas för att skapa arbetsplatser i miljövänliga verksamheter.
Enligt min mening bör näringspolitiken vidare ha en sådan inriktning att den stimulerar bildandet av nya företag och utvecklingen av små och medelstora företag. Detta är viktigt eftersom den nödvändiga ökningen av sysselsättningen främst kan förväntas komma till stånd hos småföretagen.
Om riksdagen i ett uttalande ställer sig bakom vad jag här har förordat blir motion 1992/93:N316 (v) tillgodosedd i berörda delar. De övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang bör avslås av riksdagen.
Beträffande frågorna om bibehållande av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet, AP-fondens placeringsrätt, utvidgning av Industri- och nyföretagarfondens nyföretagarlån till att avse även ekonomiska föreningar och kooperativa företag, samt stödet till kvinnors företagande instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationerna 3--6 av företrädarna för Socialdemokraterna.
Vad gäller yrkandet i motion 1992/93:N316 (v) om nätverk för småföretag delar jag helt motionärernas synpunkter. Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att lägga fram förslag till hur nätverk för småföretag skall kunna utvecklas. De små företagen saknar ofta resurser för att kunna konkurrera på Europamarknaden. De nätverk som staten bör medverka till skall kunna erbjuda småföretagen samarbetsmöjligheter om försäljning, dataservice, forskning och utveckling. Med ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen helt tillgodosedd i berörd del.
Beträffande den generella frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N316 (v), att detta stöd måste förbättras. Sverige har, som sägs i motionen, halkat efter övriga OECD-länder när det gäller andelen högteknologiska produkter som tillverkas i landet. Villkoren för uppfinnare måste, enligt min mening, förbättras bl.a. genom att det näringsbidrag som NUTEK tidigare tillhandahöll återinförs. I det följande kommer jag att ställa mig bakom det förslag om ökat anslag till småföretagsutveckling som framläggs i den nämnda motionen. Genom detta utökade anslag möjliggörs bl.a. ett förbättrat stöd till uppfinnare. Riksdagen bör således göra ett uttalande om att stödet till uppfinnare skall ökas. Därigenom blir motion 1992/93:N316 (v) helt tillgodosedd i berörd del. Motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s) blir också i sak tillgodosedda i berörda delar. Jag är dock inte beredd att nu precisera ett exakt belopp för det utökade stödet till uppfinnare. Detta får avgöras vid avvägning mot andra ändamål inom ramen för anslaget till småföretagsutveckling. De övriga här aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:N220 (c), 1992/93:N230 (kds), 1992/93:N307 (fp, c) och 1992/93:N280 (nyd) avstyrker jag.
Vidare instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservation 9 av företrädarna för Socialdemokraterna om att VT-delegationen bör återinrättas.
Beträffande frågan om stöd till underleverantörer anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N316 (v), att det är viktigt att näringspolitiken utformas på ett sådant sätt att överlevnaden och utvecklingen i underleverantörsledet underlättas. Detta bör riksdagen genom ett uttalande fästa regeringens uppmärksamhet på. Jag tillstyrker således det aktuella yrkandet i den nämnda motionen. Däremot är jag inte beredd att, som föreslås i reservation 10 av företrädarna för Socialdemokraterna, förorda ett direkt anslag för verksamheten.
Vad gäller anslaget till småföretagsutveckling anser jag, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N316 (v), att det är motiverat med ett fortsatt selektivt stöd. För nästa budgetår föreslår jag att 90 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit, dvs. totalt 260 miljoner kronor, skall anvisas. De utökade medlen skall användas till bl.a. ökat stöd till uppfinnare, till designfrämjande åtgärder, till kvinnors företagande och till kompetensutveckling. Genom ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir den nämnda motionen tillgodosedd såvitt här är fråga. Det sagda ligger delvis i linje med vad som anförs i motionerna 1992/93:N281 (s) och 1992/93:N301 (s).
Beträffande stöd till kooperativ utveckling, stöd till varvsindustrin, m.m. och Standardiseringskommissionen instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationerna 15, 16 och 18 av företrädarna för Socialdemokraterna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under punkterna 1, 10, 13, 15 och 26 bort ha följande lydelse:
1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkandena 1--3 och 8 och med avslag på motionerna 1992/93:Fi211 yrkandena 7, 17 och 31, 1992/93:Jo675 yrkande 1, 1992/93:N240, 1992/93:N251, 1992/93:N264, 1992/93:N281 yrkandena 1 och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del, 1992/93:N301 yrkande 1 och 1992/93:N317 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
10. beträffande nätverk för småföretag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
13. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 7 i ifrågavarande del, med anledning av motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1992/93:N220 yrkande 1, 1992/93:N230, 1992/93:N280 yrkandena 2 och 4 och 1992/93:N307 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
15. beträffande stöd till underleverantörer att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 10 och med anledning av motionerna 1992/93:N281 yrkande 11 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
26. beträffande anslag till småföretagsutveckling att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt B 5, med bifall till motion 1992/93:N316 yrkande 16 och med anledning av motionerna 1992/93:N281 yrkande 10 i ifrågavarande del och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 260000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Proposition 1992/93:100 bilaga 133
Proposition 1992/93:100 bilaga 146
Motionerna6
Utskottet13 Näringspolitikens inriktning13 Småföretagsutveckling20 Riskkapitalförsörjning20 Bakgrund20 Utvecklingsfonderna27 AP-fondens placeringsrätt30 Nyföretagarlånen31 Riskkapitalbolagens verksamhet32 Rekonstruktionslån33 Formerna för stöd till företag33 Utvecklingsfondernas verksamhet34 Stöd till kvinnors företagande34 Nätverk för småföretag35 Stöd till uppfinnare och innovatörer36 Stöd till underleverantörer41 Projekt för näringslivs- och företagsutveckling42 Utbildningsinsatser45 Design46 Vissa övriga frågor46 Anslag till småföretagsutveckling47 Stöd till kooperativ utveckling48 Vissa anslag52 Näringsdepartementet m.m.52 NUTEK53 Stöd till varvsindustrin, m.m.54 Exportkrediter m.m.56 Konkurrensverket m.m.56 Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet56 Standardisering57 Övriga anslag60 Särskilda branscher m.m.61 Tjänstesektorn61 Proteko62 Mönsterås bruk62 Centrala hantverksrådet63 Kommunala varuförsörjningsplaner63 Hemställan65
Reservationer 1. Näringspolitikens inriktning (s)70 2. Näringspolitikens inriktning (nyd)71 3. Bibehållande av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (s)72 4. AP-fondens placeringsrätt (s)73 5. Nyföretagarlånen (s)73 6. Stöd till kvinnors företagande (s)74 7. Nätverk för småföretag (s)74 8. Stöd till uppfinnare och innovatörer (s)75 9. Verkstadstekniska delegationen (VT-delegationen) (s)76 10. Stöd till underleverantörer (s)76 11. Utvecklingsarbete för kunskapsspridning om tillväxtföretag (s)77 12. Idécentra (nyd)77 13. Design (s)78 14. Småföretagsutveckling (s)78 15. Stöd till kooperativ utveckling (s)79 16. Stöd till varvsindustrin, m.m. (s)80 17. Teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (m, fp, c, kds)81 18. Standardiseringskommissionen (s)82
Särskilt yttrande Stöd till uppfinnare och innovatörer (nyd)83
Meningsyttring av suppleant (v)83