Vissa likvidationsfrågor
Betänkande 1993/94:LU7
Lagutskottets betänkande
1993/94:LU07
Vissa likvidationsfrågor
Innehåll
1993/94 LU7
Propositionen
I proposition 1993/94:43 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385). Förslagets innebörd är att handläggningen av vissa likvidationsärenden beträffande aktiebolag flyttas från tingsrätterna till Patent- och registreringsverket.
Lagförslaget återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
Propositionen har inte föranlett någon motion.
Utskottet tillstyrker lagförslaget med vissa av utskottet föreslagna mindre ändringar enligt vad som framgår av bilaga 2.
Utskottet
Ett aktiebolag skall enligt 2 kap. 9 § och 18 kap. 1 § aktiebolagslagen (ABL) registreras hos registreringsmyndigheten Patent- och registreringsverket (PRV). Verket för ett aktiebolagsregister där man för in olika uppgifter om landets aktiebolag.
Ett aktiebolag upphör i allmänhet genom likvidation, men kan också upphöra genom konkurs (se 13 kap. 19 § första stycket ABL) eller genom att aktiebolaget enligt 13 kap. 18 § ABL avförs ur aktiebolagsregistret. Ytterligare ett sätt att upplösa ett aktiebolag är genom fusion (se 14 kap. ABL).
Likvidation innebär att aktiebolagets rättsförhållanden skall avvecklas. En likvidation av ett aktiebolag kan ske i form av en frivillig likvidation eller som en tvångslikvidation. Den frivilliga likvidationen, som regleras i 13 kap. 1 § ABL, sker genom att bolagsstämman beslutar att aktiebolaget skall träda i likvidation. Med tvångslikvidation menas att allmän domstol beslutar att aktiebolaget skall träda i likvidation. Förutsättningarna för att besluta om tvångslikvidation, de s.k. likvidationsgrunderna, finns angivna i 13 kap. 2--4 §§ ABL.
Likvidationsgrunderna är att bolagets egna kapital understiger det registrerade aktiekapitalet (2 §), att aktieägare missbrukat sitt inflytande i bolaget (3 §) och att likvidationsskyldighet föreligger enligt bolagsordningen (4 § första stycket 1).
De tre i föregående stycke nämnda likvidationsgrunderna kan sägas vara utpräglat materiella till sin karaktär. Därutöver finns i 13 kap. 4 § första stycket 2--4 ABL ytterligare tre likvidationsgrunder, som är mer formella till sin natur. Dessa är de vanligaste fallen av tvångslikvidation.
Det i praktiken vanligast förekommande fallet regleras i 13 kap. 4 § första stycket 4. Där föreskrivs att ett aktiebolag skall likvideras om bolaget har försummat att till PRV sända in årsredovisning för något av de två senaste räkenskapsåren. Övriga formella likvidationsgrunder enligt 13 kap. 4 § första stycket ABL är att bolaget är försatt i konkurs som har avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har beslutat om likvidation (2 p) eller att bolaget saknar till aktiebolagsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör som skall finnas (3 p).
Fråga om likvidation enligt 13 kap. 4 § ABL prövas av rätten på anmälan av PRV eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare. I vissa fall kan frågan prövas på ansökan även av borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. Frågor om tvångslikvidation enligt 13 kap. 4 § ABL -- och även enligt 13 kap. 2 § ABL -- handläggs som ett domstolsärende av tingsrätten, som förutom ABL tillämpar lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Det innebär bl.a. att rätten håller förhandling i frågan om bolagets försättande i likvidation. Till skillnad från nu nämnda fall av tvångslikvidation handläggs emellertid en fråga om likvidation enligt 13 kap. 3 § ABL (maktmissbruk) av tingsrätten som ett tvistemål.
När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation, skall detta anmälas till tingsrätten som har att utse en eller flera likvidatorer. Om det är tingsrätten som har fattat beslut att bolaget skall träda i likvidation, skall rätten samtidigt utse en eller flera likvidatorer.
År 1989 tillsattes Domstolsutredningen (Ju 1989:06) med uppdrag att utreda domstolarnas framtida uppgifter, arbetssätt och organisation. Resultatet av utredningsarbetet har redovisats i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Förslagen i betänkandet tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. En huvudfråga i sammanhanget är spörsmålet om vilka instanser som skall handha de arbetsuppgifter som ligger vid sidan av själva målhanteringen vid domstolarna. I betänkandet talas här om tingsrätternas sidofunktioner. Med denna samlingsbeteckning avses just olika typer av ärenden m.m. som i dag handläggs vid tingsrätterna, men som inte innefattar slitande av tvister i egentlig mening. Det gäller i många fall att fatta ett beslut i ett ärende där det inte finns någon motpart till sökanden och där tingsrättens uppgift egentligen bara är att kontrollera att vissa formaliteter har uppfyllts. Domstolsutredningen har bl.a. undersökt om tingsrätternas sidofunktioner kan skötas av andra myndigheter än domstol. Ett av de områden som sålunda behandlas i betänkandet är frågor om tvångslikvidation av aktiebolag. Utredningen tar också upp frågor om bl.a. överklagande och instansordningen i likvidationsärenden.
Domstolsutredningens förslag i fråga om tvångslikvidation av aktiebolag ligger till grund för regeringens förslag i förevarande lagstiftningsärende.
Föredragande statsrådet anför i propositionen att två faktorer bör vara utslagsgivande beträffande frågan om överflyttning av likvidationsärenden från allmän domstol till myndighet. För det första är det karaktären av det avgörande som skall beslutas. Om det är fråga om att slita tvister mellan olika intressenter bör i princip domstol avgöra saken. Om det å andra sidan närmast är fråga om att konstatera förekomsten av vissa faktiska förhållanden kan saken hellre handläggas av en annan myndighet. För det andra inverkar enligt föredragande statsrådet behovet av muntlig handläggning.
I propositionen konstateras att det i fråga om de formella likvidationsärendena i dag i de allra flesta fall är PRV som tar initiativ till handläggningen vid tingsrätt. Verket har skyldighet att anmäla till domstolen när det finns grund för likvidation enligt de aktuella bestämmelserna. Systemet med handläggning av likvidationsfrågor både hos PRV och hos tingsrätterna medför enligt föredragande statsrådet ett icke ringa dubbelarbete. Det skulle enligt statsrådet vara en stor och kostnadsbesparande rationalisering att låta PRV självt besluta om likvidation i de här fallen. I stället för rättsliga överväganden är det i dessa ärenden fråga om att kontrollera förekomsten av vissa fakta. Det är inte heller nödvändigt med inslag av muntlighet i förfarandet. Varken karaktären av de överväganden som skall göras i ärendena, behovet av muntlighet eller några andra omständigheter utgör enligt statsrådet hinder mot att avlasta tingsrätterna dessa ärenden. Vad nu sagts gäller också ärenden där någon annan än PRV, t.ex. en aktieägare eller en borgenär, är initiativtagare.
Mot bakgrund av det anförda föreslås i propositionen att likvidationsärenden som avser de formella likvidationsgrunderna i fortsättningen skall handläggas av PRV. De ärenden som avses är likvidation av ett aktiebolag på grund av att bolaget är försatt i konkurs som har avslutats med överskott och bolagsstämman inte har fattat beslut om likvidation, att bolaget saknar behörig styrelse eller verkställande direktör eller att bolaget inte har sänt in årsredovisning till PRV för något av de två senaste räkenskapsåren (13 kap. 4 § första stycket 2--4 ABL).
I propositionen föreslås vidare att likvidationsärenden som avser de materiella likvidationsgrunderna alltjämt skall handläggas av allmän domstol. Föredragande statsrådet bedömer nackdelen av att likvidationsfrågor, beroende på likvidationsgrunden, kan handläggas endera av PRV eller av allmän domstol som mycket liten. Även ärenden om likvidation enligt andra lagar än aktiebolagslagen, t.ex. beträffande bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker och ekonomiska föreningar, föreslås i propositionen tills vidare böra handläggas av tingsrätt.
I propositionen föreslås också att de nuvarande reglerna i ABL för rättens handläggning av likvidationsärenden skall -- med undantag för bestämmelser om muntlig förhandling -- också i huvudsak gälla för handläggningen hos PRV.
De föreslagna ändringarna bör enligt propositionen träda i kraft den 1 april 1994. Tingsrätterna föreslås slutföra handläggningen av de ärenden som har anhängiggjorts vid tingsrätterna före detta datum.
Enligt utskottets mening innebär regeringens föreliggande förslag en klar rationalisering och effektivisering av handläggningen av likvidationsärenden. Inte minst undviks genom förslaget det dubbelarbete som i dag förekommer i ett stort antal likvidationsärenden. Utskottet kan inte se att överflyttningen av ifrågavarande likvidationsärenden äventyrar rättssäkerheten eller att risk föreligger för en försämrad saklig prövning av ärendena. Som konstateras i propositionen är det här inte fråga om några kvalificerade rättsliga överväganden eller svårare bevisbedömningsproblem utan rättens handläggning gäller snarare huruvida vissa formaliteter uppfyllts och om vissa andra faktiska förhållanden föreligger. Genom förslaget ändras inte heller i sak handläggningsreglerna med bortseende från att förfarandet blir helt skriftligt. Nuvarande krav på muntlig förhandling har emellertid uppenbarligen inte fyllt någon funktion i praktiken och kan utan olägenhet avvaras. Med hänsyn till det anförda och då enligt förslaget likvidationsärendena ändå kan komma under domstols prövning genom överklagande av PRV:s beslut, har utskottet inte någon erinran i sak mot regeringens förslag.
Under utskottsbehandlingen har emellertid uppmärksammats en felaktighet i den föreslagna nya lagtexten. Enligt regeringens förslag har 13 kap. 7 § andra stycket ABL -- som avser vissa fall då ett aktiebolag som trätt i likvidation kan komma att stå utan likvidator -- fått en lydelse som inte står i överensstämmelse med förslagets innebörd i övrigt. Någon saklig ändring har uppenbarligen inte heller varit avsedd med undantag för att det i fortsättningen skall ankomma på PRV att i stället för domstol förordna likvidator när sådan saknas. Sådant förordnande skall i dessa fall ske på myndighetens eget initiativ, vilket givetvis inte hindrar att annan vars rätt berörs anmäler behovet till PRV. Utskottet förordar också i förtydligande syfte en smärre justering av tredje stycket i förevarande paragraf. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet den lydelse av ifrågavarande bestämmelse som framgår av bilaga 2.
Utskottet tillstyrker sålunda -- med angivna ändringar av 13 kap. 7 § ABL -- regeringens proposition.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande överflyttning av vissa likvidationsärenden att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) med den ändringen att 13 kap. 7 § erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse.
Stockholm den 23 november 1993
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m) och Per Erik Granström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
13 kap.
7 §3
När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation skall detta genom stämmans försorg genast anmälas till registreringsmyndigheten och denna skall därefter genast utse en eller flera likvidatorer. När en domstol eller registreringsmyndigheten beslutar att bolaget skall träda i likvidation, skall en eller flera likvidatorer samtidigt utses. Likvidator träder i styrelsens och verkställande direktörs ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.
Om ett aktiebolag, som har Saknar aktiebolag, som har trätt i likvidation, inte trätt i likvidation, till har anmält behörig registret anmäld behörig likvidator till registret, likvidator, skall skall registreringsmyndigheten registreringsmyndigheten förordna en eller flera förordna en eller flera likvidatorer. likvidatorer.
Beslut om likvidation och om Beslut om likvidation och om förordnande av likvidator förordnande av likvidator som har fattats av rätten skall registreras. eller registreringsmyndigheten skall registreras.
Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter äger motsvarande tillämpning på likvidator, i den mån ej annat följer av detta kapitel.
Uppdrag att vara revisor upphör icke genom att bolaget träder i likvidation. Bestämmelserna i 10 kap. äger tillämpning under likvidation. Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjes.
3 Senaste lydelse 1983:453.