Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen
Betänkande 1997/98:AU5
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1997/98:AU05
Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen
Innehåll
1997/98 AU5
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 16 motionsyrkanden om arbetslöshetsförsäkringen som väckts under den allmänna motionstiden hösten 1997. Det gäller bl. a. frågan om tidsmässig begränsning av ersättningsrätten, den s.k. bortre parentesen, samt försäkringens finansiering, arbetsvillkoret och ersättningsrätten vid deltidsarbetslöshet. Motionerna avstyrks av utskottet. Med stöd av sin initiativrätt föreslår utskottet en särskild övergångsbestämmelse till den från årsskiftet gällande regeln om samordning mellan avgångsvederlag och försäkringsersättning. Reservationer har avgetts av företrädarna för Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Dessutom har det avgetts fem särskilda yttranden.
Motionerna
1997/98:A214 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda eventuella samband mellan uppsägning på egen begäran och behov av ersättning från a-kassa, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda vilka specifika inlåsningseffekter som den förlängda avstängningsperioden från a-kassa har på arbetsmarknaden. 1997/98:A254 av Lisbeth Staaf-Igelström och Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslösas rätt till semester. 1997/98:A264 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsvillkor för arbetslöshetsförsäkring i enlighet med ARBOM- utredningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet i arbetsvillkoret, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av de allmänna villkoren för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentarisk utredning om tidsbegränsad arbetslöshetsförsäkring, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslöshetsförsäkringens finansiering, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkerställa familjehemsförälders rätt till a-kassa. 1997/98:A312 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av arbetsvillkorets effekter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i begränsningsregeln för kvalifikation till arbetslöshetsförsäkringen, 5. att riksdagen beslutar att ta bort deltidsbegränsningen ur regelverket, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bortre parentes.
1997/98:A313 av Ulla Hoffmann och Ingrid Burman (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förtydligande av 8 § lagen om arbetslöshetsförsäkring enligt vad i motionen anförts om att när någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera skall tidpunkten när den försäkrade får barnet i sin vård jämställas med barns födelse. 1997/98:Ub260 av Barbro Johansson och Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att deltagares intresse, förutsättningar och behov bör vara styrande vid utbildning i Kunskapslyftet. 1997/98:T427 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängning av den tidsperiod som säsongsföretagare kan uppbära a-kassa. Motionerna anges i det följande utan årtal.
Utskottet
Inledning Våren 1997 fattade riksdagen beslut om en ny allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107, AU13, rskr. 236). Den nya försäkringen, som började gälla den 1 januari 1998, består av en grundförsäkring och en frivillig inkomstbortfallsförsäkring. Försäkringen regleras i två lagar, lagen om arbetslöshetsförsäkring (ALF) som innehåller de materiella bestämmelserna och lagen om arbetslöshetskassor som innehåller de organisatoriska reglerna. Den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring innebär i huvudsak att de tidigare lagarna om arbetslöshetsförsäkring och om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) sammanförts och omarbetats. Grundförsäkringen motsvarar det tidigare kontanta arbetsmarknadsstödet. Hela den nya försäkringen administreras av arbetslöshetskassor. Vid sidan av de tidigare erkända arbetslöshetskassorna har det bildats en kompletterande kassa, ALFA. Samtidigt med det nyssnämnda riksdagsbeslutet fattades också beslut om vissa ändringar i de då gällande lagarna. Dessa ändringar trädde i kraft successivt vid tre olika tidpunkter under 1997. De viktigaste ändringarna i försäkringen kan beskrivas enligt följande. Ersättningsnivån har från den 29 september 1997 höjts från 75 till 80 % av tidigare lön. Den högsta dagpenningen har höjts från 564 till 580 kr per dag. Grundbeloppet är höjt från 230 till 240 kr per dag. Ersättningsperioden i den nya försäkringen är högst 300 dagar för den som inte fyllt 57 år och därefter 450 ersättningsdagar. Arbetsvillkoret har från den 1 juli 1997 skärpts från fem till sex månaders arbete med minst 70 timmar per månad. Ett nytt alternativt arbetsvillkor har införts, det s.k. timvillkoret. Utskottet återkommer till detta i det följande. Vissa förändringar i fråga om s.k. överhoppningsbar tid har genomförts från den 29 september. Tiden utomlands skall betraktas som överhoppningsbar för medföljande maka/make vid vissa utlandsuppdrag. Även reglerna i samband med adoption har ändrats. Utskottet återkommer även till den frågan. Från den 1 juli gäller vissa regler om samordning mellan arbetslöshetsersättning och avgångsvederlag. Innebörden är att den tid som den arbetslöse får avgångsvederlag från en arbetsgivare skall räknas som arbetad tid. Arbetslöshetsersättning kan alltså inte utges under denna tid, men tiden får tillgodoräknas för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor. En inkomstgräns har införts för bisyssla. Om inkomsten från bisysslan överstiger visst belopp dras det överskjutande beloppet av från dagpenningen. Detta gäller från den 29 september. Förbättringar har genomförts för företagare. Frågan om en företagare skall anses arbetslös skall avgöras efter en samlad bedömning av relevanta omständigheter. Ersättning skall kunna utges inte bara om den personliga verksamheten i rörelsen upphört ?annat än tillfälligt? utan också, med vissa begränsningar, vid tillfälligt uppehåll i rörelsen. Även detta gäller från den 29 september. Utskottet återkommer till denna fråga. I samband med behandlingen i höstas av budgetpropositionen för år 1998 tog riksdagen ställning till motioner om politikens allmänna inriktning (1997/98:AU1). Några av dessa motioner tog upp arbetslöshetsförsäkringen och dess roll i sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken. De i detta betänkande behandlade motionerna har väckts under den allmänna motionstiden hösten 1997 och rör mer specifika frågor om försäkringen och regelverket kring den.
?Den bortre parentesen?
Uttrycket ?den bortre parentesen? används sedan ett par år tillbaka i debatten som benämning på en tänkt yttersta tidsgräns för rätten till ersättning i arbetslöshetsförsäkringen. Någon sådan gräns finns inte för närvarande. Försäkringsersättning utges i perioder om högst 300 dagar (450 för den som har fyllt 57 år). Genom förvärvsarbete eller genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan den försäkrade återkvalificera sig för ytterligare ersättningsperioder. Vänsterpartiet ser enligt motion A312 en stor del av arbetslösheten som strukturellt betingad. De senaste årens försämringar i arbetslöshetsförsäkringen har inte bidragit till att minska arbetslösheten. Det grundläggande är enligt partiet att driva arbetslinjen med aktiv arbetsmarknadspolitik så att återkvalificering blir möjlig. Så länge som detta är arbetsmarknadspolitiskt motiverat skall det inte förhindras av godtyckliga tidsregler. Misslyckanden på arbetsmarknaden och i det politiska systemet skall inte straffa den enskilde, sägs det i motionen. Så länge som den arbetslöse uppfyller sin del i det ?kontrakt? som en individuell handlingsplan innebär är en formell tidsgräns inte relevant. I de fall som de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte är det lämpligaste bör man i stället överväga alternativa sysselsättningsprogram, arbetstidsförkortningar och övergångslösningar till pension. Vänsterpartiet avvisar av dessa skäl tanken på att införa en ?bortre parentes? (yrk. 6). Kristdemokraterna anser det angeläget att försäkringen åter blir en omställningsförsäkring. I kommittémotion A264 påminner Kristdemokraterna om att regeringen i propositionen (1996/97:107) om en ny arbetslöshetsförsäkring uppgav att en treårig tidsbegränsad ersättningstid skulle införas från den 1 juli 1999. Förslaget skulle föregås av en parlamentarisk utredning med uppdrag att föreslå vilka åtgärder som skulle kunna bli aktuella för dem som omfattades av den ?bortre parentesen?. Eftersom utredningen ännu inte har tillsatts vill Kristdemokraterna erinra regeringen om utfästelsen i denna fråga (yrk. 5).
Utskottets ställningstagande Frågan om en bortre gräns för ersättningsrätten har behandlats i utskottet vid skilda tillfällen under senare år. Utskottet har då understrukit försäkringens roll av omställningsförsäkring. I sitt yttrande till finansutskottet med anledning av den s.k. sysselsättningspropositionen sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, AU6y) såg utskottet det som naturligt att denna princip konkretiserades genom lagregler om en bortre gräns i försäkringen. Riksdagen godkände också (1996/97:FiU15, rskr. 307) det lagförslag i ämnet som regeringen hade lagt fram i propositionen och som skulle träda i kraft vid årsskiftet 1996/97. Att riksdagen senare samma år fattade beslut om att skjuta på genomförandet hade samband med de betänkligheter som utskottet uttryckt redan i det nyssnämnda yttrandet, nämligen att det skulle kunna vara en fördel om de mera ingripande förändringarna av försäkringen kunde anstå till dess att den då sittande ARBOM-utredningen hade lagt fram sina samlade förslag och dessa beretts i sedvanlig ordning. I anslutning till beslutet om att skjuta på ikraftträdandet av regler om en bortre gräns underströk arbetsmarknadsutskottet ännu en gång principen om att det skall vara en försäkring vid omställning med en bortre gräns för ersättningen. I förra vårens proposition om en allmän och sammanhållen försäkring (1996/97:107) fanns inget konkret förslag om en bortre gräns men det fördes ett resonemang i frågan. Bl.a. för att förhindra inlåsningseffekter och för att medverka till att de arbetslösa tar även tillfälliga arbeten är det viktigt att en tidsbegränsning i ersättningsrätten införs, sades det i propositionen. Regeringen betonade sam- tidigt målsättningen att ingen skall behöva bli utförsäkrad och pekade på den individuella handlingsplanen som ett sätt att finna vägen till ett reguljärt arbete. I propositionen angavs också några tänkbara lösningar för den som trots detta blir utförsäkrad, bl.a. deltagande i s.k. arbetscentrum, lönebidrags- anställning eller förtidspension. Det konstaterades att ett betydande antal oklarheter är förknippade med en tidsbegränsad ersättning, t.ex. incitamentseffekterna. Regeringen ville enligt propositionen analysera och utreda problemen vidare innan en tidsbegränsad ersättning infördes. I propositionen aviserades att en utredning skulle tillkallas med uppgift att närmare analysera vilka åtgärder som kan göras inför och efter en utförsäkring. När utredningen visat på lämpliga åtgärder skulle förslag lämnas om införande av en treårig begränsad ersättningstid. Ett beslut om detta borde enligt propositionen kunna fattas med giltighet från den 1 juli 1999. Vid utskottsbehandlingen (1996/97:AU13) hänvisade arbetsmarknadsutskottet till den uppfattning som utskottet framfört flera gånger tidigare om att man borde överväga någon form av begränsning. En sådan borde dock inte få leda till att den enskilde står utan försörjning och finner sig hänvisad till att söka socialbidrag. Utskottet delade regeringens uppfattning och välkomnade den av regeringen föreslagna utredningen. Ett i sammanhanget behandlat motionsyrkande om att avvisa en bortre parentes avstyrktes. I samband med behandlingen av budgetpropositionen i höstas kom frågan upp på nytt med anledning av synpunkter i motioner. Utskottet ansåg inte att det var påkallat med några ytterligare förändringar i försäkringen med anledning av de framställda motionsyrkandena (1997/98:AU1 s. 19). Utskottet vill nu uttala följande i denna fråga. Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta den enskilde för inkomstförlust under en omställnings- period fram till ett nytt arbete. Genom det samhälleliga stödet till försäkringen möjliggörs att försäkringen kan bidra till en aktiv arbetsmarknadspolitik som stärker arbetslinjen och stimulerar omställning till ett nytt arbete. Försäkringen bygger på en ersättningsrätt som begränsas i tiden. Utan återkvalificering genom någon form av aktivitet upphör ersättningsrätten. Frågan är om de syften som ligger bakom tanken på en yttersta tidsgräns för ersättningsrätten skulle kunna uppnås på annat sätt, utan de komplikationer som en sådan tidsgräns skulle vara förenad med. Det är av största vikt att försäkringen inte uppfattas som en permanent försörjningsmöjlighet. På flera sätt måste man inskärpa att rätten till ersättning förutsätter ett aktivt arbetssökande eller deltagande i utbildning eller annan aktivitet som ökar möjligheterna att återgå i arbete. Många goda skäl kan åberopas för en princip som bygger på att den enskilde, som mist sin anställning till följd av driftsinskränkning eller liknande, skall vara garanterad en rimlig försörjningsnivå så länge som han eller hon verkligen anstränger sig att finna ett nytt arbete och att öka den egna anställbarheten. Arbetsmarknadspolitikens uppgift är att stödja den enskilde i dessa ansträngningar. Om en återgång i arbete ändå inte blir möjlig och det huvudsakligen beror på läget på arbetsmarknaden kan man ställa frågan om detta bör gå ut över den enskilde. Man kan i det fallet inte heller göra gällande att försäkringen skapar inlåsning eller ger svaga incitament. Det finns givetvis lägen då andra insatser än sådana som syftar till en återgång i reguljärt arbete framstår som mer relevanta med hänsyn till den enskildes situation. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får inte sättas in slentrianmässigt utan skall vara en del i en individuell handlingsplan som inom en överblickbar tid kan antas leda till arbete. Om det visar sig att en sådan återgång inte är realistisk skall det inte heller vara försäkringens uppgift att stå för försörjningen under någon längre tid. Med en försäkring utan en absolut bortre tidsgräns måste man enligt utskottets mening också på olika sätt klargöra och ytterligare markera den enskildes ansvar. Det måste bli mycket tydligt att rätten till ersättning från försäkringen kan förutsätta byte av bostadsort, yrke eller bransch. Den enskilde måste vara beredd att acceptera andra anställningsformer. Det måste också finnas en effektiv uppföljning av hur tiden i arbetslöshet fortskrider. Utskottet utgår från att de individuella handlingsplanerna kan fylla en viktig funktion i detta sammanhang. Det skall finnas något slag av koppling mellan handlingsplanen och rätten till ersättning. En enskild som inte fullgör sin del av en handlingsplan och inte har godtagbara skäl för det skall i princip inte ha rätt till ersättning. Man måste också försäkra sig om en ordning som gör att detta samband upplevs som en realitet av den enskilde. Även en modell av det slag som utskottet här skissat på förutsätter dock en rad överväganden av skilda slag. Utskottet är bl.a. av detta skäl inte berett att ställa sig bakom Vänsterpartiets motion A312 yrkande 6. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Det sagda innebär att även Kristdemokraternas motion A264 yrkande 5 avstyrks.
Finansiering Arbetslöshetsersättningen finansieras genom arbetsgivaravgifter i form av arbetsmarknadsavgift och med finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna. Om dessa avgifter inte räcker till betalning av ersättningen betalas den resterande delen med allmänna medel. Från halvårsskiftet 1997 höjdes finansieringsavgiften från 70 till 131 % av avgiftsunderlaget, dvs. den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen i kassan. Arbetsmarknadsavgiften för arbetsgivare uppgår sedan den 1 januari 1996 till 5,42 % av lönesumman. Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion A264 (yrk. 6) att de enskildas medlemsavgifter utgjort en marginell andel av arbetslöshetsförsäkringens finansiering. Egenfinansieringen skall enligt partiet vara 30 %. Målet måste vara att egenavgifter och arbetsgivaravgifter balanserar inkomster och utgifter över en konjunkturcykel. Med branschvisa avgifter som återspeglar arbetslösheten inom sektorn stimuleras övergångar till sektorer med bättre framtidsmöjligheter. En sådan modell skulle också vara ett incitament till en bättre fungerande lönebildning och därmed en bättre fungerande arbetsmarknad. Den enskilde skall enligt motionen kompenseras genom att egenavgiften i sjukförsäkringen sänks med 2 procentenheter.
Utskottets ställningstagande Frågan om försäkringens finansiering togs upp förra våren i proposition 1996/97:107 om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. I princip behölls den dittillsvarande finansieringsmodellen med finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna och arbetsmarknadsavgift från arbetsgivarna. Det öppnades en möjlighet för kassorna att differentiera medlemsavgifterna mellan olika medlemskategorier. Därigenom kan arbetslösa medlemmar få lägre avgifter. Kristdemokraterna förordar en kraftigt ökad egenfinansiering, som skulle kompenseras genom sänkt avgift i sjukförsäkringen. Enligt utskottets mening bör den grundläggande principen vara att produktionen i allt väsentligt skall bära kostnaderna för arbetslöshetsförsäkring. Så sker också i dag genom att kostnaderna i huvudsak finansieras genom arbetsgivaravgifter. Det nuvarande finansieringssystemet har också stora fördelar genom sin enkelhet. Någon slutreglering i efterhand krävs inte. Statsbidragsberäkningen är enkel och beräkningen av finansieringsavgiften likaså. I praktiken grundas den på den senaste månadens utbetalningar, vilket innebär att förändringar i lönenivån inom en kassas verksamhetsområde snabbt får genomslag. Med det av Kristdemokraterna föreslagna systemet skulle den enskilde få svårt att överblicka den egna insatsen. Utskottet anser att man bör stå fast vid den nuvarande finansieringsmodellen. Motion A264 yrkande 6 avstyrks alltså.
Arbetsvillkor Den nya försäkringen innebär en skärpning av arbetsvillkoret. För rätt till arbetslöshetsersättning krävs sex månaders arbete med minst 70 arbetade timmar per månad, alternativt ett timvillkor med arbete minst 450 timmar inom en sammanhängande tid av sex kalendermånader med arbete under minst 45 timmar under var och en av dessa månader. I partimotion A312 framför Vänsterpartiet att det skärpta arbetsvillkoret leder till att alltfler utesluts från möjligheten att erhålla arbetslöshetsersättning. Det drabbar framför allt ungdomar, invandrare och kvinnor. En analys saknas av konsekvenserna för olika utsatta grupper. Vänsterpartiet anser därför att regeringen inom kort bör återkomma med en redovisning av dessa förhållanden (yrk. 3). Vänsterpartiet kritiserar även begränsningsregeln för kvalifikation till arbetslöshetsersättning för anställningar med offentliga subventioner. Det avgörande kriteriet skall enligt motionen vara att det är ett reguljärt arbete. Om det råder ett anställningsförhållande och lön utbetalas enligt avtal skall arbetet vara kvalificerande även om offentliga subventioner exempelvis i form av individuellt anställningsstöd utges (yrk. 4). Kristdemokraterna anser enligt kommittémotion A264 (yrk. 2) att arbetsvillkoret skall vara nio månader i enlighet med det tidigare, icke genomförda, beslutet av riksdagen sommaren 1996. Vidare anser partiet att det är angeläget att öka flexibiliteten vid beräkningen av den arbetade tiden så att ersättningsrätten inte blir beroende av när i tiden arbetet utförts. Därför bör man slopa kravet på ett visst minsta antal arbetade timmar per månad. Det är alltså den totala mängden arbete över en tidsperiod som bör vara avgörande för rätten till ersättning. Det bör även finnas en lägre tröskel för nytillträdande på arbetsmarknaden (yrk. 3).
Utskottets ställningstagande Utskottet kan konstatera att arbetsvillkoret kritiseras från motsatta utgångspunkter. Rätten till arbetslöshetsersättning bör bygga på en fast förankring på arbetsmarknaden. Sökanden skall ha förvärvsarbetat reguljärt i viss omfattning. Man kan diskutera hur detta skall uttryckas kvantitativt. Det tidigare arbetsvillkoret - fem månader med minst 80 timmars arbete per månad - innebär enligt utskottets uppfattning inte en tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden. Å andra sidan var det arbetsvillkor som var en del av det s.k. 12-julibeslutet 1996 (prop. 1995/96:222, FiU15, rskr. 307), dvs. arbete nio månader med minst 80 timmar per månad, alltför strängt. Utskottet anser att de nuvarande reglerna bygger på en godtagbar avvägning. Arbetsvillkoret bör också vara utformat så att det förutsätter en viss kontinuitet i arbetet. En mycket stor arbetsinsats under en kortare period kan enligt utskottets mening inte på samma sätt ses som ett uttryck för fast förankring på arbetsmarknaden. Det ligger i sakens natur att en skärpning får effekter framför allt för dem som har en svagare anknytning till arbetsmarknaden. Det finns dock skäl att påpeka att de grupper arbetstagare som det är fråga om samtidigt är prioriterade i arbetsmarknadspolitiken. Aktiva insatser som stärker den enskildes ställning på arbetsmarknaden måste enligt utskottets mening prioriteras framför möjligheten till passivt kontantstöd. I frågan om vilka slag av arbete som skall kvalificera för ersättning anser utskottet att huvudprincipen bör vara den som de nuvarande reglerna bygger på. Anställningar som finansieras med subventioner av konjunkturberoende art bör inte vara kvalificerande för förstagångsersättning. Med den utformning som lagreglerna har efter årsskiftet 1997/98 innebär det att anställningar som finansieras med individuellt anställningsstöd respektive anställning i form av resursarbete i princip inte kan ligga till grund för en första ersättningsperiod. Sammantaget innebär det som sagts att utskottet anser att de nu behandlade motionsyrkandena A312 yrkandena 3 och 4 samt A264 yrkandena 2 och 3 bör avslås av riksdagen.
Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka 8 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring avser personer som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är arbetslösa. Om de vid ersättningsperiodens utgång fortsätter en tillsvidareanställning på deltid har de inte rätt till ersättning i den nya ersättningsperioden så länge tillsvidareanställningen på deltid pågår. Vänsterpartiet kräver i partimotion A312 att denna regel upphävs eftersom den enligt partiet innebär en negativ särbehandling av deltidsarbetslösa. Regeln drabbar framför allt lågavlönade kvinnor inom kommun, landsting, handel, hotell och restaurang där verksamheten planeras med deltider. Många lämnar arbetet för att i stället försörja sig på hel arbetslöshetsersättning. Detta motverkar arbetslinjen. Lösningen ligger enligt Vänsterpartiet i stället bl.a. i att arbetsrättsligt ytterligare förstärka rätten till heltidsarbete (yrk. 5).
Utskottets ställningstagande Frågan om ersättning vid arbetslöshet under del av vecka berördes i samband med behandlingen av a-kassepropositionen förra våren (prop. 1996/97:107, AU13, rskr. 236), men några förändringar föreslogs inte bortsett från att det infördes enhetliga regler för grundbeloppet och den inkomstrelaterade ersättningen. Motivet för att behålla den nyss beskrivna begränsningsregeln var att deltidsanställningarna annars skulle kunna öka ytterligare. Enligt propositionen skulle utredningen med uppgift att analysera frågan om en tidsbegränsad ersättningsrätt även se över möjligheten att ta bort deltidsbegränsningen. Utskottet välkomnade utredningen. Det gick enligt utskottet inte att bortse från att många deltidsarbetslösa ställs inför svåra val och att många väljer att lämna arbetet för att inte förlora ersättningsrätten. Utskottet vill nu liksom den gången betona att det inte är tillfredsställande att människor förlorar anknytningen till arbetslivet på det sättet. Som Vänsterpartiet säger i motionen motverkar detta arbetslinjen. I sammanhanget finns skäl att uppmärksamma att arbetsförmedlingarna har i uppdrag att öka insatserna för de deltidsarbetslösa. Det kan gälla både intensifierade förmedlingsinsatser för att deltidsarbetslösa skall få ett arbete i önskad omfattning och tillgång till anpassade åtgärder, t.ex. ett erbjudande om en åtgärd som anpassas till den tid som personen i fråga är arbetslös. Det skall också nämnas att deltidsanställda genom en ändring i lagen om anställningsskydd som gäller från den 1 januari 1997 under vissa förutsättningar har företrädesrätt till anställning med högre sysselsättningsgrad. Någon utredning av det slag om beskrevs i propositionen har ännu inte kommit till stånd. Enligt utskottets mening är det angeläget att den nuvarande regleringen ses över. Utskottet förutsätter att regeringen utan något särskilt tillkännagivande återkommer till riksdagen med en redovisning av en sådan översyn. Med det anförda avstyrks motion A312 yrkande 5.
Allmänna villkor I kommittémotion A264 anser Kristdemokraterna att det bör införas en precisering av bestämmelserna om de allmänna villkoren för ersättningsrätt. Kriterier bör anges för vad som avses med ett aktivt arbetssökande (yrk. 4). På det sättet förstärks arbetslöshetsförsäkringens karaktär av omställningsförsäkring.
Utskottets ställningstagande Reglerna om s.k. allmänna villkor för ersättning har oförändrade överförts till den nya försäkringen. För rätt till ersättning krävs att den sökande är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete i viss omfattning, är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte kan få lämpligt arbete. Något uttryckligt krav ställs inte på att den sökande skall vara aktivt arbetssökande. Syftet med de allmänna villkoren är att säkerställa att den som söker ersättning verkligen är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande av Kristdemokraterna i betänkandet om den nya arbetslöshetsförsäkringen (1996/97:AU13). Utskottet, som avstyrkte motionen, ansåg att man i allmänhet borde kunna utgå från att personer som drabbats av ofrivillig arbetslöshet är aktivt arbetssökande. I annat fall ger lagstiftningen goda möjligheter att ingripa. Utskottet står fast vid detta, men vill tillägga att det är svårt att i mera allmängiltiga termer uttrycka vilka krav som bör ställas eftersom situationen varierar från fall till fall. Man bör kunna utgå från att detta är sådant som kan preciseras i samband med att en individuell handlingsplan upprättas. Utskottet noterar också att regeringen har betonat vikten av att arbetsförmedlingarna kontrollerar att de arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande. Särskilda medel har också avsatts för AMS tillsyn av arbetslöshetsförsäkringen. Enligt regleringsbrevet skall AMS under innevarande budgetår granska minst 4 000 ersättningsärenden. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion A264 yrkande 4 som alltså avstyrks.
Familjehem Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion A264 (yrk. 7) att familjehemsföräldrar i den egenskapen som regel inte kan vara anslutna till ett fackförbund. Partiet anser att reglerna bör ändras så att även familjehemsföräldrar kan bli berättigade till arbetslöshetsersättning.
Utskottets ställningstagande Även frågan om familjehemsföräldrars rätt till arbetslöshetsersättning behandlades i förra vårens betänkande om en ny arbetslöshetsförsäkring (1996/97:AU13). Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad. Enligt hittillsvarande praxis kan en person i egenskap av familjehemsförälder eller fosterhemsförälder inte erhålla medlemskap i en arbetslöshetskassa. Inte heller har det arbete som han eller hon utför ansetts tillgodoräkningsbart i arbetsvillkoret. Tiden i arbetet har inte heller ansetts vara s.k. överhoppningsbar tid. Utskottet var i det nyssnämnda betänkandet inte berett att föreslå någon förändring. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför motion A264 yrkande 7.
Arbetslösas rätt till ?semester? Lisbeth Staaf-Igelström och Lars U Granberg (båda s) konstaterar i motion A254 att kravet på de arbetslösa att stå till arbetsmarknadens förfogande för att erhålla arbetslöshetsersättning medför att de oftast inte har någon möjlighet att ta ledigt i samband med skollov och semestertider. Motionärerna föreslår att långtidsarbetslösa ges möjlighet till ?semester? under tre veckor per år med bibehållen arbetslöshetsersättning utan krav att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Utskottets ställningstagande De s.k. allmänna villkoren för rätt till ersättning har beskrivits ovan. Den sökande måste stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i motionen men är ändå inte berett att föreslå en ordning som innebär att man gör undantag från de grundläggande principerna i försäkringen. En möjlighet till ?ledighet? under skollov och semestertider skulle dessutom innebära att den arbetslöse inte stod till förfogande under perioder då möjligheten till vikariatsanställningar allmänt sett bör vara bättre än annars. Utskottet vill peka på att ingenting hindrar att den arbetslöse gör ett avbrott i ersättningsperioden. Motion A254 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Säsongsföretagare En företagare som omfattas av försäkringen anses arbetslös när den personliga verksamheten i rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt. Motivet till denna regel är att arbetslöshetsersättningen inte får vara en inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag. Genom den nya lagen infördes en möjlighet för företagare som tillfälligt upphör med sin verksamhet att få ersättning i vissa fall. Vissa särskilda villkor är knutna till denna rätt. Uppehållet i rörelsen får inte till någon del vara av säsongskaraktär. Ersättning kan bara ges en gång per rörelse. Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (båda c) tar i motion T427 upp innebörden av denna regel för turistnäringen. Motionärerna framhåller att turismen är en av de snabbast växande näringarna med stor samhällsekonomisk betydelse för landet. De anser dock att det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra förutsättningarna. Enligt motionärerna är det många kvinnor som etablerar turistföretag. Branschen skulle kunna locka fler om försörjningsmöjligheterna ökar. Eftersom turistnäringen oftast är säsongsbunden är det i många fall svårt att försörja sig på verksamheten under hela året. Motionärerna anser att den nuvarande regleringen inte är tillräckligt långtgående eftersom det bara är möjligt att göra uppehåll under en säsong. De föreslår att den utredning som skall se över den s.k. bortre parentesen ges i uppdrag att överväga även denna fråga.
Utskottets ställningstagande En tanke bakom den nya regeln som möjliggör ersättning vid tillfälligt uppehåll i rörelsen (4 § i den äldre lagen, 35 § i den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring) är att minska risken för den som står inför att starta ett företag. Vetskapen om att denna möjlighet finns skulle kunna bli den faktor som gör att företagaren vågar ta på sig initialkostnader och sätta i gång rörelsen. Risken för onödig kapitalförstöring undviks. Att ersättning vid avbrott bara kan ges en gång per rörelse motiveras med att kontroll- och konkurrensaspekterna då inte väger lika tungt som de skulle göra vid upprepade uppehåll. En möjlighet för företagare att gång på gång tillfälligt upphöra med rörelsen skulle föra för långt. När ersättningsperioden gått till ända skulle företagaren kunna gå tillbaka till sitt företag under sex månader och upparbeta ett nytt arbetsvillkor. Ersättningen vid tillfälligt upphörande skall ses som ett speciellt skydd i en ovanlig situation (prop. 1996/97:107 s. 108). Regeln är försedd med ett viktigt undantag: Uppehållet i rörelsen får inte till någon del vara av säsongskaraktär. Utskottet vill i sammanhanget även peka på den nya regeln om samordning vid permittering. Enligt 10 § andra punkten i den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring utges inte ersättning till personer som är permitterade utan lön. Bakom denna regel ligger bedömningen att det inte är försäkringens uppgift att betala arbetskraftskostnaderna under tillfälliga stillestånd. Den nya regeln om ersättning vid tillfälligt uppehåll infördes för mindre än ett halvår sedan. Den kan ses som en del i en politik för att stimulera nyföretagande. Från årsskiftet har arbetstagare även rätt till tjänstledighet under högst ett halvår för att starta eller bedriva egen näringsverksamhet. Enligt utskottets mening är det för tidigt att uttala sig om försäkringsreglerna är tillräckligt långtgående. Utskottet förutsätter att regeringen följer frågan och vid behov återkommer till riksdagen. Med detta avstyrks motion T427 yrkande 2.
Sanktionsregler Två motioner tar upp avstängningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Den första rör frågan om avstängningsreglernas utformning innebär risk för inlåsningseffekter. Den andra motionen avser avstängningsreglerna i förhållande till de arbetslösas valmöjligheter i fråga om utbildningsplatser inom det s.k. Kunskapslyftet. I motion A214 framför Barbro Johansson m.fl. (mp) att de förändringar av avstängningsreglerna som beslutades hösten 1995 och som bl.a. innebar att avstängningstiden utökades bygger på ett felaktigt antagande. Man utgick från att den som säger upp sig själv utan att kunna gå direkt till ett annat arbete riskerar att hamna i ett långvarigt beroende av arbetslöshetsersättning. Enligt motionärerna saknas kännedom om hur många av dem som efter att ha sagt upp sig själva får arbete under avstängningsperioden och därför aldrig utnyttjar försäkringen. Det finns inte heller några uppgifter om ersättningsperioden för denna grupp. Enligt motionärerna har avstängningsreglerna skapat s.k. inlåsningseffekter, dvs. möjligheten att byta arbete har minskat. Som exempel nämns att anställda som av olika skäl inte trivs på sin arbetsplats inte kan säga upp sig och därefter söka nytt arbete med stöd av a-kassa såvida inte han eller hon hunnit bli ett fall för sjukvården. I motionen föreslås en ordentlig analys av de faktiska förhållandena i avstängningssituationerna och av de specifika inlåsningseffekter som dessa regler har på arbetsmarknaden (yrk. 1 och 3). Barbro Johanssons och Elisa Abascal Reyes motion Ub260 rör det s.k. Kunskapslyftet. De anser att Kunskapslyftet har fått en tvingande karaktär, eftersom den arbetslösa kan stängas av från arbetslöshetsersättning om han eller hon avböjer ett erbjudande om utbildningsplats, detta trots att utbildningen inte passar för henne eller honom. Motionärerna föreslår därför att riksdagen ger regeringen till känna att det bör vara deltagarens intresse, förutsättningar och behov som skall vara styrande vid utbildning inom Kunskapslyftet.
Utskottets ställningstagande Sanktionsreglerna, dvs. bestämmelserna om avstängning från rätt till ersättning, har överförts oförändrade till den nya lagen. Reglerna riktar sig mot personer som lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skilts från arbetet på grund av otillbörligt upphörande, avvisat erbjudet lämpligt arbete eller som genom sitt uppträdande vållat att anställning inte kommit till stånd. Avstängningstiden är beroende av grunden för avstängningen och varaktigheten av det arbete som det varit fråga om. Vid avstängning på grund av egen uppsägning är avstängningstiden 45 ersättningsdagar om arbetet skulle ha varat mer än 10 dagar. Detta gäller sedan den 1 januari 1996 då avstängningsreglerna skärptes. Dessförinnan var den längsta avstängningstiden 20 dagar. Avstängning sker endast om den sökande har lämnat sitt arbete ?utan giltig anledning?. Det måste finnas starka skäl för att sådan giltig anledning skall anses föreligga. I praxis godtas t.ex. att lön inte utbetalats eller att arbetet är olämpligt av hälsoskäl, vilket i regel måste styrkas med läkarintyg. En sökande som utsatts för trakasserier och mobbning på arbetsplatsen kan också anses ha giltig anledning att lämna arbetet. Enligt AMS tillämpningsföreskrifter godtas i vissa fall även att en sökande slutar sitt arbete på grund av flyttning därför att sökandens make fått fast anställning eller börjat utbildning på annan och avlägsen ort eller på grund av att sökandens egen arbetsplats flyttas till annan ort som omöjliggör dagliga resor. Även i det ovan berörda fallet, dvs. att någon slutar en deltidsanställning därför att ersättningsrätten avbrutits enligt den särskilda regeln om deltidsstämpling, anses enligt AMS föreskrifter giltig anledning föreligga att säga upp anställningen. Reglerna gäller analogt vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vid deltagande i det s.k. Kunskapslyftet om utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen om särskilt utbildningsbidrag. Enligt utskottets mening ger avstängningsreglerna uttryck för en viktig princip. Ersättningsrätten måste begränsas vid självförvållad arbetslöshet. Reglerna måste förhindra den enskilde att säga upp sig utan att ha fått nytt arbete. De riktar sig däremot inte mot den som lämnar ett arbete för att börja ett annat. Utskottet vill betona att reglerna inte är absoluta, en prövning görs i det enskilda fallet om sökanden kan anses ha giltig anledning. Inte heller vid den motsvarande situationen att någon avböjer ett erbjudande om en utbildningsplats eller avbryter en påbörjad utbildning är reglerna absoluta. En sökande kan ha godtagbara skäl att göra detta. En avstängning skall alltid föregås av en prövning i det individuella fallet. Utskottet avstyrker de nu behandlade motionerna A214 yrkandena 1 och 3 samt Ub260 yrkande 3.
Adoptivbarn För att beviljas arbetslöshetsersättning krävs att den arbetslöse under en ramtid av tolv månader närmast före arbetslösheten utfört arbete. I ramtiden ingår inte (överhoppas) tid då den arbetslöse varit förhindrad att arbeta av vissa angivna skäl, bl.a. sjukdom, heltidsutbildning eller vård av eget barn som inte fyllt två år. I fråga om adoptivbarn knyts tiden inte till barnets ålder utan till tidpunkten för barnets ankomst till familjen. Vård av adoptivbarn i två år efter barnets ankomst till familjen är s.k. överhoppningsbar tid. Detta har varit innebörden av regeln sedan den 1 juli 1997, då vissa av de under våren 1997 beslutade förändringarna i den då gällande lagen om arbetslöshetsförsäkring trädde i kraft. Regeln har sedan överförts till den nya lagen. Ulla Hoffmann och Ingrid Burman tar i motion A313 upp en tillämpningsfråga som rör beräkningen av den överhoppningsbara tiden vid adoption. Motionärerna hänför sig till 8 § i den äldre lagen. De anser att lagen skall utformas så att det tydligt framgår att när någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera skall tidpunkten när den försäkrade får barnet i sin vård jämställas med barns födelse.
Utskottets ställningstagande Genom den nya utformningen av regeln om överhoppningsbar tid vid vård av adoptivbarn knyts tiden inte direkt till barnets egen ålder utan till tidpunkten för barnets ankomst till adoptivfamiljen. Motiveringen är att adoptivbarn oftast kommer till familjen en tid efter sin födelse. Utskottet kan konstatera att regeln enligt sin ordalydelse inte förutsätter att ankomsten till familjen sker här i landet. Såvitt utskottet kan bedöma är motionärernas krav tillgodosett med den nya regeln. Motion A313 avstyrks därmed.
Övrig fråga Utskottet vill slutligen ta upp ytterligare en fråga. Som framgått tidigare har regler om samordning med avgångsvederlag införts från den 1 juli 1997. Innebörden är att tiden med avgångsvederlag betraktas som arbetat tid. Försäkringsersättning kan inte utges under denna tid, men tiden med avgångsvederlag kvalificerar för ersättning. Enligt proposition 1996/97:107 skulle den nya regeln tillämpas om anställningen upphör efter ikraftträdandet. Såväl förslaget om ändring i den tidigare lagen som den särskilda lagen om införande av den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring innehöll övergångsbestämmelser av denna innebörd. På förslag av arbetsmarknadsutskottet beslutade riksdagen om en komplettering av övergångsbestämmelsen till den lagändring som skulle träda i kraft den 1 juli 1997. En ytterligare förutsättning för samordningsregelns tillämpning skulle vara att avtalet om avgångsvederlag träffats efter den 14 mars 1997, dvs. dagen efter den då propositionen lades fram för riksdagen. Motiveringen till detta var att de nya reglerna skulle kunna få effekter på avtal som ingåtts innan regeringen presenterade sitt förslag. Avtalsparterna skulle i dessa fall inte ha haft möjlighet att beakta den nya regleringen vid utformningen av avtalet. I många fall skulle uppgörelserna i så fall troligen fått en annan utformning. Tvister skulle inte kunna uteslutas. Utskottet ansåg att utgångspunkten borde vara att parterna så långt som möjligt borde kunna förutse konsekvenserna av ingångna avtal. Från den 1 januari 1998 gäller den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring. Övergångsbestämmelserna till den lagen innebär att samordningsregeln skall tillämpas förutsatt att anställningen upphör efter ikraftträdandet. Det kan inte uteslutas att avtal om avgångsvederlag träffats före den 14 mars 1997 trots att anställningen inte upphör förrän efter den 1 januari 1998. Enligt utskottets mening är det skäligt att samordningsregeln inte heller skall tillämpas i sådana fall.
Med stöd av sin initiativrätt föreslår utskottet därför att övergångsbestämmelserna till den nya lagen ändras i enlighet med det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande tidsgräns för ersättningsrätten att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A312 yrkande 6 och 1997/98:A264 yrkande 5, res. 1 (v) res. 2 (kd)
2. beträffande finansiering av försäkringen att riksdagen avslår motion 1997/98:A264 yrkande 6, res. 3 (fp, kd)
3. beträffande arbetsvillkor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A312 yrkandena 3 och 4 samt 1997/98:A264 yrkandena 2 och 3, res. 4 (v)
4. beträffande ersättning vid arbetslöshet under del av vecka att riksdagen avslår motion 1997/98:A312 yrkande 5, res. 5 (v, mp)
5. beträffande allmänna villkor att riksdagen avslår motion 1997/98:A264 yrkande 4, res. 6 (kd)
6. beträffande familjehemsföräldrar att riksdagen avslår motion 1997/98:A264 yrkande 7, res. 7 (kd)
7. beträffande arbetslösas rätt till semester att riksdagen avslår motion 1997/98:A254,
8. beträffande säsongsföretagare att riksdagen avslår motion 1997/98:T427 yrkande 2,
9. beträffande sanktionsregler att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A214 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:Ub260 yrkande 3, res. 8 (mp)
10. beträffande överhoppningsbar tid vid adoption att riksdagen avslår motion 1997/98:A313, res. 9 (v)
11. beträffande samordning med avgångsvederlag att riksdagen antar det i bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.
Stockholm den 3 mars 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s), Christer Erlandsson (s) och Anna Åkerhielm (m).
Reservationer
1. Tidsgräns för ersättningsrätten (mom. 1) Hans Andersson (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Den bortre parentesen? bort ha följande lydelse: En stor del av arbetslöshetsproblemet är av strukturell art, såsom kompetensproblem, regionala svårigheter och effekter av den könssegregerade arbetsmarknaden. Däremot har de senaste årens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen inte på något sätt bidragit till att minska arbetslösheten. Det grundläggande är att genom en aktiv arbetsmarknadspolitik driva arbetslinjen så att återkvalificering blir möjlig. Så länge som detta är arbetsmarknadspolitiskt meningsfullt skall det inte förhindras av godtyckliga tidsregler. Om den arbetslöse uppfyller sin del av en handlingsplan som sätter arbets- och kompetenslinjen främst är det andra politiska åtgärder som behövs. Det är dock inte säkert att de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna alltid är det lämpligaste för äldre och långtidsarbetslösa, som kan uppleva rundgången som meningslös och destruktiv. I de fallen är det annat än försäkringens återkvalificeringsregler som bör studeras, t.ex. alternativa sysselsättningsprogram, arbetstidsförkortningar m.m. Utskottsmajoriteten välkomnade regeringens besked i förra vårens a- kasseproposition att den skulle tillkalla en utredning för att analysera vad som kan göras inför och efter en utförsäkring och att ett förslag sedan skulle lämnas om en treårig tidsbegränsad ersättningsperiod från halvårsskiftet 1999. Inte heller i samband med budgetbehandlingen i höstas tycks utskottsmajoriteten ha svängt i frågan om en bortre tidsgräns. Den socialdemokratiska partikongressen avvisade förslaget om en bortre parentes. Utskottet förväntar sig att detta också får genomslag i regeringspolitiken. Vad utskottet anfört med anledning av motion A312 i denna del bör ges regeringen till känna. Motion A64 avstyrks i motsvarande del. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande tidsgräns för ersättningsrätten att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A312 yrkande 6 och med avslag på motion 1997/98:A264 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Tidsgräns för ersättningsrätten (mom. 1) Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Den bortre parentesen? bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att regeringen i förra vårens proposition om en ny arbetslöshetsförsäkring aviserade ett förslag om en tidsbegränsad ersättningstid med giltighet från den 1 juli 1999. Utredningen skulle syfta till att finna ett rimligt svar på frågan hur man skall behandla dem som blir utförsäkrade. Regeringen har ännu inte tillsatt en sådan utredning varför frågan fortfarande är obesvarad. För utskottet är det av största vikt att understryka att arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring under en period när den enskilde rustar sig för ett annat arbete eller en annan inriktning av arbetslivet. Det är, som påpekas i Kristdemokraternas motion A264, angeläget att inte öka osäkerheten och oron hos dem som trots alla ansträngningar inte lyckas få ett nytt arbete. Därför kan man inte tala om en ?bortre parentes? utan att veta vad alternativet till arbete eller arbetslöshetsförsäkring är. Från utskottets sida beklagar vi regeringens oförmåga att hantera denna fråga på ett konsekvent och genomtänkt sätt. Detta innebär att motion A264 yrkande 5 tillstyrks. Motion A312 yrkande 6 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande tidsgräns för ersättningsrätten att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A264 yrkande 5 och med avslag på motion 1997/98:A312 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Finansiering av försäkringen (mom. 2) Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Finansiering? bort ha följande lydelse: Det statliga ansvaret för finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen måste minskas. Detta är av största vikt för en välfungerande lönebildning. En lämplig nivå på den enskildes insats kunde vara 25-30 %. En ökad egeninsats skulle kunna kompenseras av sänkta egenavgifter på andra områden. Man bör också överväga hur egeninsatsen skall kunna svara bättre mot arbetslöshetsnivån inom branschen. Målet bör vara att de försäkrades egenavgifter och företagens arbetsgivaravgifter balanserar inkomster och utgifter över en konjunkturcykel. Enligt utskottets mening bör regeringen snarast tillsätta en utredning med uppdrag att överväga olika finansieringsmodeller. En ändrad finansiering bör genomföras successivt. Det som utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna, vilket innebär att motion A264 yrkande 6 tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande finansiering av försäkringen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A264 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Arbetsvillkor (mom. 3) Hans Andersson (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Arbetsvillkor? bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att arbetsvillkoret skärpts trots att inslagen av korttids- och deltidsarbeten blir allt större. De som drabbas är ungdomar och invandrare liksom betydande delar av kvinnornas arbetsmarknad. Det saknas en analys av vilka konsekvenser det nya skärpta arbetsvillkoret får för olika kategorier, och vad detta leder till, exempelvis i fråga om större socialbidragsberoende. Som föreslås i Vänsterpartiets motion A314 bör regeringen snarast göra en sådan analys och återkomma till riksdagen i frågan. Liksom Vänsterpartiet är utskottet även kritiskt till att vissa slag av arbeten inte kvalificerar för förstagångsersättning, trots att ett anställningsförhållande råder och trots att avtalsenlig lön betalas. Från årsskiftet har flertalet subventionerade anställningar blivit än mer likställda med reguljära anställningar genom att de inte längre undantas från lagen om anställningsskydd. Enligt utskottets mening bör anställningar med individuellt anställningsstöd grunda rätt till förstagångsersättning. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion A312 yrkandena 3 och 4. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande arbetsvillkor att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A312 yrkandena 3 och 4 samt med avslag på motion 1997/98:A264 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka (mom. 4) Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka? bort ha följande lydelse: Den som har en fast deltidstjänst kan fyllnadsmarkera och få arbetslöshetsersättning bara under en ersättningsperiod. Denna negativa särbehandling av deltidsarbetslösa, som huvudsakligen drabbar lågavlönade kvinnor, måste upphöra. Utskottet instämmer med Vänsterpartiet att den särskilda regeln om deltidsstämpling måste upphöra. Den leder till att många lämnar arbetet för att i stället försörja sig på hel försäkringsersättning, vilket motverkar arbetslinjen. Ersättningen får inte vara en inkomstutfyllnad om arbetsgivaren väljer att anställa personal med begränsad arbetstid. Som Vänsterpartiet framhåller är detta något som måste lösas genom förbättringar av arbetsrätten och genom bättre prioritering av de deltidsarbetslösa på arbetsförmedlingen. Det som utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Motion A312 yrkande 5 tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande ersättning vid arbetslöshet under del av vecka att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A312 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Allmänna villkor (mom. 5) Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Allmänna villkor? bort ha följande lydelse: De allmänna villkoren för rätt till ersättning har i princip överförts oförändrade från den tidigare lagen. I sin nuvarande utformning ger reglerna inte tillräckligt tydligt besked om vad som krävs av den enskilde i fråga om aktivt arbetssökande. Utskottet anser att reglerna bör preciseras på denna punkt. På det sättet skulle försäkringens karaktär av omställningsförsäkring blir starkare. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag av detta innehåll. Utskottet tillstyrker Kristdemokraternas motion A264 yrkande 4. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande allmänna villkor att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A264 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Familjehemsföräldrar (mom. 6) Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Familjehem? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i Kristdemokraternas uppfattning att familjehemsföräldrars rätt till ersättning bör säkerställas. Det bör göras klart att arbetstagarbegreppet omfattar denna kategori. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag som gör det möjligt för familjehemsföräldrar att omfattas av försäkringen och uppbära ersättning vid arbetslöshet. Detta innebär att utskottet tillstyrker motion A264 yrkande 7. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande familjehemsföräldrar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A264 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Sanktionsregler (mom. 9) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Sanktionsregler? bort ha följande lydelse: Det politiska syftet med att öka avstängningstiden vid egen uppsägning var att hushålla med begränsade resurser. I tider av hög arbetslöshet skulle det inte tolereras att anställda lämnar en fast tjänst utan att ha försörjningen ordnad på annat sätt än genom arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottets mening bygger detta på ett ogrundat antagande om att den som säger upp sig utan att kunna gå direkt till ett annat arbete hamnar i långvarigt beroende av a-kassan. Det finns inget belägg för detta. Kunskap saknas om hur många av dem som söker ersättning efter egen uppsägning som får arbete under avstängningsperioden och därför inte behöver utnyttja försäkringen. Man vet inte heller något närmare om dem som får ersättning, t. ex. om ersättningstidens längd. Det är sannolikt att de nya reglerna skapat olyckliga inlåsningseffekter. Den som inte passar eller trivs på arbetsplatsen måste vara så illa däran att det anses finnas ?särskilda skäl? för egen uppsägning. Annars har han eller hon ingen möjlighet att söka nytt arbete med ersättning från försäkringen. Detta gagnar inte någon - varken samhället, den enskilde, arbetsgivaren eller den som skulle kunna träda in om arbetet blev ledigt. Till en början bör en kartläggning göras av vilka inlåsningseffekter de nuvarande reglerna leder till. Det finns enligt utskottets mening även skäl att vara starkt kritisk till de effekter som a-kassans avstängningsregler får för personer som deltar i det s.k. Kunskapslyftet. Inför risken av avstängning tvingas personer kvar i utbildning som de inte passar för. Enligt utskottets mening bör den enskildes intresse, förutsättningar och behov vara styrande för deltagandet. Detta bör ges regeringen till känna. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A214 och Ub260 i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande sanktionsregler att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A214 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:Ub260 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Överhoppningsbar tid vid adoption (mom. 10) Hans Andersson (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Adoptivbarn? bort ha följande lydelse: Den ändring ifråga om den överhoppningsbara tiden som genomfördes från den 1 juli 1997 har förbättrat situationen för adoptivföräldrar, eftersom tiden inte längre knyts till barnets ålder. Liksom Vänsterpartiet anser utskottet dock att regeln fortfarande har brister. Det förekommer i de fall som de blivande adoptivföräldrarna reser utomlands för att hämta barnet att den tid som de tillbringar i väntan på att föra hem barnet inte godkänns som överhoppningsbar tid. Detta är en särskild nackdel när vistelsen drar ut på tiden till följd av landets speciella regler för adoptionen. Något krav på att adoptionen skall vara formellt genomförd bör inte gälla. Enligt utskottets mening bör det klargöras att den överhoppningsbara tiden skall bygga på samma kriterier som rätten till föräldrapenning, dvs. tiden från det att föräldrarna tar emot barnet i avsikt att adoptera. Det bör även klargöras att regeln också gäller i fråga om tid som tillbringas utomlands. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande överhoppningsbar tid vid adoption att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A313 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Tidsgräns för ersättningsrätten, finansiering, arbetsvillkor Kent Olsson, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anför: I anslutning till förra vårens behandling av regeringens förslag om en ny och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring framförde Moderata samlingspartiet sin syn på hur försäkringen borde vara utformad. I korthet är partiets uppfattning följande. Arbetslöshetsförsäkringen bör vara tidsbegränsad. I kombination med bl.a. ändrade regler för återanställning i lagen om anställningsskydd kommer detta att säkerställa att den arbetslöse har starka drivkrafter att ta arbete. Den inkomstrelaterade delen av försäkringen bör omfatta 300 dagar. Ersättningsperioderna bör inte kunna förlängas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Äldre arbetslösa kan behöva ett kompletterande skydd under ytterligare högst 200 ersättningsdagar. Det skall understrykas att dessa drivkrafter måste motsvaras av ett klimat där nya arbeten skapas. Moderata samlingspartiets strategi för fler arbeten måste genomföras samtidigt med reformeringen av försäkringen. Försäkringen bör finansieras genom egenavgifter och skatter. Egenavgifterna, som bör finansiera en betydande del av försäkringen, bör variera med arbetslösheten i syfte att motverka en löneutveckling som ökar arbetslösheten. Avgifterna måste växlas mot löne- eller skattejusteringar så att effekten blir neutral för den enskilde vid övergång till den allmänna försäkring som partiet förordar. Arbetsvillkoret måste utformas så att det ger ett besked om hur samhället ser på arbete. Det är rimligt att fastställa det så att arbete skall ha utförts med minst 12 månader under en ramtid av 18 månader. Som alternativ bör det vara möjligt med minst 900 timmar under en sammanhängande tid av 360 dagar med viss kontinuitet. Ett särskilt lägre arbetsvillkor för unga nytillträdande bör införas.
2. Tidsgräns för ersättningsrätten, arbetsvillkor, allmänna villkor m.m. Elver Jonsson (fp) anför: Under en följd av år har utskottet understrukit att arbetslöshetsförsäkringen är och skall vara en omställningsförsäkring. Det innebär att den inte skall vara en permanent försörjningskälla utan ett inkomstskydd vid arbetsbyte. En tidsmässig begränsning skulle också lägga press på arbetsförmedlingarna att finna lösningar för den arbetslöse. En s.k. bortre parentes bör kombineras med någon form av efterskydd. Vid två olika tillfällen - våren 1994 av fyrpartiregeringen och sommaren 1996 av den socialdemokratiska regeringen - har lagförslag lagts fram om en tidsbegränsning av ersättningsrätten, förslag som av olika skäl inte genomförts. Senast i förra vårens proposition med förslag om en ny och allmän arbetslöshetsförsäkring meddelade regeringen att ett beslut om en treårig tidsbegränsad ersättningstid borde kunna fattas med giltighet från halvårsskiftet 1999. Därefter tycks regeringen ha svängt i frågan. Någon utredning av det slag som aviserades har inte tillsatts. Enligt min mening bör man stå fast vid att en tidsmässig begränsning bör införas. Jag anser att arbetsvillkoret bör utformas i enlighet med det beslut som riksdagen fattade sommaren 1996, dvs. nio månaders förvärvsarbete med minst 80 timmars arbete per månad. Det måste bli tydligare att ersättningsrätten ställer krav på den enskilde antingen att söka arbete eller att genomgå utbildning eller andra insatser i enlighet med arbetsförmedlingens anvisningar. Detta kan ske på flera sätt, bl.a. genom tätare kontakter mellan förmedlingen och den arbetslöse. Man bör även kunna utgå från att en s.k. bortre parentes kommer att göra dessa samband tydligare. Jag förutsätter att regeringen - efter många turer i a-kassefrågan - skyndsamt förelägger riksdagen förslag som leder till att arbetslöshetsförsäkringen får en stabil och långsiktig lösning.
3. Arbetslösas rätt till "semester" Hans Andersson (v) anför: Kravet på att kontinuerligt stå till arbetsmarknadens förfogande för rätt till ersättning är en viktig princip i arbetslöshetsförsäkringen. I vissa fall kan kravet dock bli alltför betungande särskilt för sådana personer som är arbetslösa under längre tid. Möjligheten att göra upphåll i ersättningsperioden är knappast till någon glädje, eftersom detta innebär ytterligare avbräck i en oftast redan ansträngd ekonomi. Hänsyn till familjen och sociala skäl kan i vissa fall motivera att personer som varit arbetslösa under längre tid får möjlighet till viss ?ledighet? under arbetslöshetsperioden. Enligt min mening bör därför regeringen överväga under vilka förutsättningar arbetslösa med bibehållen ersättningsrätt tillfälligt skulle kunna befrias från att stå till arbetsmarknadens förfogande.
4. Försäkringens utformning Barbro Johansson (mp) anför: I anslutning till förra vårens behandling av regeringens förslag om en ny och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring framförde Miljöpartiet de gröna sin syn på hur försäkringen borde vara utformad. I korthet är partiets uppfattning följande. Det behövs ett helhetsgrepp på socialförsäkringarna på samma sätt som vid översynen av skattesystemet. Socialförsäkringarna skall vara ett socialt skyddsnät som i första hand tillgodoser grundtrygghet åt den som inte kan försörja sig själv. Försäkringarna bör ha en kortvarig del (omställnings- försäkring) och en del som skyddar vid långvariga inkomstbortfall. Den utredning om vad som bör göras inför och efter en utförsäkring, som regeringen tidigare aviserade, men som ännu inte kommit till stånd, bör ha ett utvidgat uppdrag att även utreda en total sammanslagning av försäkringsskyddet vid långvarig ohälsa och arbetslöshet samt en organisatorisk sammanslagning under kommunalt huvudmannaskap av arbetsförmedlingarnas, försäkringskassornas och delar av socialtjänstens verksamheter. Det nya arbetsvillkoret slår hårt mot dem som inte har en fast förankring på arbetsmarknaden. Det bygger på en föråldrad syn på arbetsmarknaden där de flesta förutsätts vara tillsvidareanställda i stadigvarande arbeten. Tills vidare bör arbetsvillkoret vara fyra månaders arbete med minst 70 timmar per månad alternativt 300 timmar under en sammanhängande tid av 120 dagar. - Regeringen bör göra en ordentlig kartläggning av vilka grupper som i dag blir utestängda från ett fullgott försäkringsskydd.
5. Arbetsvillkoret Dan Ericsson (kd) anför: I och med att riksdagen nyligen behandlat regeringens förslag om villkor för arbetslöshetsförsäkringen yrkar jag nu inte att det görs några ändringar utan redovisar Kristdemokraternas principiella synsätt. Enligt vår mening var de förslag som ARBOM lade fram de mest genomarbetade i fråga om utformningen. Det är att beklaga att utredningen inte fick större genomslag när den nya försäkringen antogs. Enligt Kristdemokraternas mening borde flexibiliteten vara större vid beräkningen av den arbetade tiden. Allt arbete, det må vara säsongs-, projekt- eller deltidsarbete, borde kvalificera för ersättning. Det kan ske genom att man slopar kravet på ett visst minsta antal timmar per månad och i stället ser till den totala mängden arbete över en tidsperiod. Vi anser också att det borde införas en lägre tröskel för nytillträdande på arbetsmarknaden.
Av utskottet framlagt lagförslag
Lag om ändring i lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- | | | |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | 7 § | | ------------------------------------------------------- |Bestämmelsen i 13 § första |Bestämmelsen i 13 § första| |stycket 3 och andra |stycket 3 och andra| |stycket lagen (1997:238) |stycket lagen (1997:238)| |om arbetslöshetsförsäkring |om arbetslöshetsförsäkring| |tillämpas om anställningen |tillämpas om anställningen| |upphört efter |upphört efter| |ikraftträdandet. |ikraftträdandet och| | |avtalet om avgångsvederlag| | |har träffats efter den 14| | |mars 1997. | | | Om en sökande, vars| | |anställning upphört efter| | |ikraftträdandet och som| | |omfattas av ett avtal om| | |avgångsvederlag som| | |träffats före den 14 mars| | |1997, fått sin| | |ersättningsrätt prövad| | |under tiden den 1| | |januari-31 maj 1998 skall| | |arbetslöshetskassan göra| | |en förnyad prövning av| | |sökandens rätt till| | |ersättning. | ------------------------------------------------------- ___________ Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet...........................................2 Inledning.........................................2 Den bortre parentesen ...........................3 Finansiering......................................6 Arbetsvillkor.....................................7 Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka....9 Allmänna villkor.................................10 Familjehem.......................................10 Arbetslösas rätt till semester .................11 Säsongsföretagare................................11 Sanktionsregler..................................12 Adoptivbarn......................................14 Övrig fråga......................................15 Hemställan.........................................15 Reservationer........................................16 1. Tidsgräns för ersättningsrätten (mom. 1), (v)...17 2. Tidsgräns för ersättningsrätten (mom. 1), (kd)..17 3. Finansiering av försäkringen (mom. 2). (fp, kd).18 4. Arbetsvillkor (mom. 3), (v).....................19 5. Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka (mom. 4), (v, mp)19 6. Allmänna villkor (mom. 5), (kd).................20 7. Familjehemsföräldrar (mom. 6), (kd).............20 8. Sanktionsregler (mom. 9), (mp)..................20 9. Överhoppningsbar tid vid adoption (mom. 10), (v)21 Särskilda yttranden..................................22 1. Tidsgräns för ersättningsrätten, finansiering, arbetsvillkor23 2. Tidsgräns för ersättningsrätten, arbetsvillkor, allmänna villkor m.m. 23 3. Arbetslösas rätt till "semester"................24 4. Försäkringens utformning........................24 5. Arbetsvillkoret.................................25 Av utskottet framlagt lagförslag...................26