Vissa frågor om länsförvaltningen m.m.
Betänkande 1997/98:BoU9
Bostadsutskottets betänkande
1997/98:BOU09
Vissa frågor om länsförvaltningen m.m.
Innehåll
1997/98 BoU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas under allmänna motionstiden 1997 väckta motioner om den regionala organisationen, länsindelningen samt den kommunala indelningen. Samtliga motionsförslag avstyrks av utskottet. Till betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under den allmänna motionstiden 1997 väckta motionerna 1997/98:Bo303 av Per Bill m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resultatet av folkomröstningen i Heby kommun skall tillmätas avgörande betydelse för beslut om länstillhörigheten för Heby kommun. 1997/98:Bo304 av Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisation av statliga myndigheter. 1997/98:Bo539 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning och utvärdering av serviceneddragning av statliga myndigheters och bolags verksamheter. 1997/98:A456 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med vidgat regionalt självstyrelseansvar i Stockholms län. 1997/98:A460 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad länsförvaltning. 1997/98:K525 av Elving Andersson (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av förutsättningarna för Ljungskile att bilda egen kommun. 1997/98:K528 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsgränser, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett renodlat regionalt förvaltningskontor.
Utskottet
Den regionala organisationen
Försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning Riksdagen fattade våren 1997 beslut om att en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning som omfattar Kalmar, Gotland och Skåne län skall genomföras under tiden den 1 juli 1997 till den 31 december 2002 (yttr. 1996/97:BoU3y, bet. 1996/97:KU4). I samband med beslutet om att fr.o.m. den 1 januari 1998 bilda Västra Götalands län beslutade riksdagen dessutom att försöksverksamheten skall omfatta också det nybildade länet (bet. 1996/97:BoU13). Försöksperioden börjar här löpa den 1 januari 1999, medan den avslutas vid samma tidpunkt som för övriga försökslän. Regeringen har i maj 1997 tillkallat en parlamentarisk kommitté - Kommittén om den regionala samhällsorganisationen - med uppgift att följa upp och utvärdera försöksverksamheten med den ändrade regionala ansvarsfördelningen. Enligt direktiven (dir. 1997:80) skall en av utgångspunkterna för kommitténs överväganden vara att det bör utvecklas former för en fördjupad demokratisk förankring av det regionala utvecklingsansvaret och att det bör finnas en effektiv statlig organisation på regional nivå som kan svara för tillsyn och rättstillämpning samt följa upp och utvärdera statsmakternas beslut. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 oktober år 2000. I den del uppdraget avser generella överväganden om den statliga länsförvaltningens struktur och uppgifter skall en delredovisning ske den 1 oktober 1998. Som en del i ett samlat förslag för Storstockholm föreslås i motion 1997/98:A456 (fp) yrkande 1 att en försöksverksamhet med vidgad regional självstyrelse skall genomföras i Stockholms län. Enligt motionen är den nuvarande arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och landsting på flera områden otydlig och svårbegriplig för medborgarna. Genom ett vidgat regionalt självstyre skulle folkvalda organ få ett ökat direkt inflytande. Det anges vidare främja regionens utveckling liksom ett rationellt utnyttjande av begränsade resurser. Som framgår av sammanfattningen ovan har riksdagen beslutat att en försöksverksamhet med vidgad regional självstyrelse skall genomföras i fyra län. Det kan naturligtvis diskuteras om detta innebär att försöksverksamheten givits en tillräcklig omfattning för att de erfarenheter skall vinnas som den är avsedd att ge. Som utskottet anförde (bet. 1996/97:BoU13 s. 14) vid sin behandling av ett motsvarande motionsyrkande våren 1997 kan det å ena sidan hävdas att en breddning av försöket till flera län kan ge ytterligare erfarenheter. Å andra sidan kan det hävdas att det är välbetänkt att inledningsvis inte ge försöksverksamheten för stor omfattning. Utskottet har inte underlag för någon annan bedömning än att den beslutade omfattningen får anses vara lämplig. En utvidgning av försöksverksamheten till att omfatta också Stockholms län i enlighet med förslaget i motion 1997/98:A456 (fp) yrkande 1 bör därför inte göras.
Den regionala statliga förvaltningen Enligt motion 1997/98:K528 (c) måste en renodling av den regionala nivån komma till stånd där landsting och länsstyrelse ersätts med ett folkvalt region- parlament. Vid en sådan reform bör enligt motionens yrkande 3 kvarvarande delar av länsstyrelsens nuvarande funktioner föras över till ett renodlat statligt förvaltningskontor, dvs. ett organ som på länsnivå har att svara enbart för statliga förvaltnings- och kontrollfunktioner. De frågor som tas upp i motionen avser hur det demokratiska inflytandet skall komma till uttryck på regional nivå och hur den regionala statliga förvaltningen skall utformas. Som framgår ovan är ett av huvudsyftena med den nu pågående försöksverksamheten med vidgad regional självstyrelse att utveckla former för en bättre demokratisk förankring av det regionala utvecklingsarbetet. I det uppdrag att utvärdera och följa upp försöket som Kommittén om den regionala samhällsorganisationen har ingår bl.a. att också lägga fram förslag om hur uppgifterna mellan staten och den kommunala självstyrelsen på regional nivå skall fördelas i framtiden. En utgångspunkt för utredningsarbetet är att det bör finnas en effektiv statlig organisation på regional nivå som kan svara för tillsyn och rättstillämpning samt följa upp statsmakternas beslut. Det innebär att kommittén skall göra mer generella överväganden om statens organisation på regional nivå. Den nu pågående försöksverksamheten och den utvärdering och uppföljning av den som inletts syftar bl.a. till att ge underlag för ett ställningstagande i frågan om den statliga regionala förvaltningens framtida utformning och omfattning. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion 1997/98:K528 (c) yrkande 3. Enligt utskottets mening bör resultatet av den pågående försöksverksamheten och utvärderingen av den avvaktas.
Samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. Den omfattande omorganisation av statliga myndigheter som nu pågår har enligt motion 1997/98:Bo304 (m) lett till problem genom att den regionala indelningen för de olika myndigheterna inte sammanfaller. Att myndigheterna omorganiseras är enligt motionen nödvändigt, men det få inte leda till att de samordningsmöjligheter som finns äventyras. Det rimliga anges vara att statliga myndigheter organiseras efter samma geografiska indelning. Det bör enligt förslaget därför uppdras åt regeringen att se över hur omorganisationen av statliga myndigheter sker. Även i Centerpartiets partimotion 1997/98:A460 (c) riktas kritik mot omorganisationen av den statliga verksamheten på regional nivå. Enligt motionen har den sektorsvisa övergången från länsbaserade organisationer till ett färre antal storregioner försvårat rationaliseringar liksom möjligheterna till sektorsövergripande samverkan. Det anges därför vara angeläget att öka möjligheterna till en genomgripande samlad länsförvaltning som ett alternativ till sektorsvisa storregioner. Samtidigt förordas att en demokratireform initieras där makt, resurser och ansvar flyttas till de folkvalda organen. Enligt motionens yrkande 6 bör detta ges regeringen till känna. I motion 1997/98:Bo539 (c) läggs fram ett förslag till ett program för en god stadsmiljö. Som en del i detta program förordas i motionens yrkande 14 att en utredning och utvärdering av serviceneddragningen hos statliga myndigheter och företag skall göras. Den neddragning av servicen från statliga myndigheter och företag som nu sker påverkar enligt motionen såväl den grundläggande tryggheten som utvecklingsmöjligheterna i stadsmiljön negativt. Med anledning av vad som i motionerna förordats om samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. vill utskottet anföra följande. Styrningen av de statliga myndigheterna har under senare år genomgått stora förändringar. Genom omdaningen har myndigheterna bl.a. givits en större frihet att själva organisera sin verksamhet på såväl central som regional nivå. Reformeringen av sättet att styra myndigheterna har bl.a. genomförts mot bakgrund av de krav på ökad effektivitet som ställts. Det torde också råda en bred enighet om att effektiviseringar har varit och är nödvändiga. Ur ett regionalt perspektiv har dock de omorganisationer som vidtagits förstärkt vissa problem. Det gäller framför allt den brist på samverkan och samordning som blivit följden av de nya regionala indelningar som många myndigheter gjort för att effektivisera sin verksamhet. Tidigare har myndigheterna på regional nivå i betydande utsträckning haft länen som verksamhetsområde. I dag är detta långt ifrån alltid fallet. I stället har en mängd olika regionala indelningar som är större än länen vuxit fram. Den statliga förvaltningens uppgifter och organisation i vid mening har setts över av en särskild kommission - Förvaltningspolitiska kommissionen. Kommissionen, som avslutade sitt arbete i början av år 1997, har i en rad betänkanden beskrivit, analyserat och prövat den statliga verksamheten ur förvaltningspolitisk synvinkel. I sitt slutbetänkande - I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57) - fäster den bl.a. uppmärksamheten på frågan om den regionala indelningen av statlig verksamhet. I betänkandet anförs bl.a. att myndigheternas regionala indelning har blivit alltmer disparat, vilket försvårar samverkan både inom statsförvaltningen och mellan denna och landsting och kommuner. Enligt kommissionen har den regionala indelningen en sådan vikt att statsmakterna bör utöva ett samordnande ansvar på området. Kommissionens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En proposition med ett förvaltningspolitiskt program har aviserats till den 12 mars 1998. Genom att senare års förändringar i myndigheternas regionala struktur har försvårat möjligheterna till samverkan och samordning riskerar också den regionala balansen att påverkas negativt. Förutsättningarna för att åstadkomma sektorsövergripande gemensamma insatser från berörda myndigheter försämras naturligtvis om deras geografiska verksamhetsområden på regionnivå inte sammanfaller. På samma sätt försvåras liknande insatser där myndigheterna samverkar med kommuner, företag och andra aktörer. Svårigheterna att få till stånd ett samordnat regionalt agerande riskerar att förstärka de regionala obalanser som finns redan i dag. Frågan om myndighetsorganisationens geografiska struktur ur ett regionalpolitiskt perspektiv har också uppmärksammats i olika sammanhang. Bl.a. har näringsministern i ett interpellationssvar den 12 februari 1998 uttalat att regeringen i en kommande regionalpolitisk proposition avser att återkomma till frågan om statliga verks och myndigheters ansvar för en positiv regional utveckling. Den regionalpolitiska propositionen har aviserats till den 26 februari. Som framgår av framställningen ovan kommer riksdagen att inom kort föreläggas två förslag som ur olika aspekter berör samordningen av de statliga myndigheternas regionala organisation. Enligt utskottets mening bör förslagen avvaktas. Motionerna 1997/98:Bo304 (m), 1997/98:Bo539 (c) yrkande 14 samt partimotionen 1997/98:A460 (c) yrkande 6 avstyrks.
Länsindelningen Den försöksverksamhet med förändrad regional beslutsstruktur som nu inletts i några län är enligt motion 1997/98:K528 (c) välkommen. Enligt motionen bör försöket utvärderas för att ge underlag för en nationellt genomförd reform som ger ett förstärkt demokratiskt inflytande på regional nivå. Däremot får inte försöksverksamheten eller de beslutade ändringarna i länsindelningen i Skåne och i Västra Götaland tas till intäkt för att genomföra en ändring av länsgränserna. Enligt motionens yrkande 2 bör riksdagen därför uttala att nuvarande länsgränser bör gälla. De förändringar i länsindelningen som har beslutats i Skåne och i Västra Götaland har tillkommit mot bakgrund av de regionala förhållanden m.m. som där råder. Förändringarna har främst motiverats av att samhällsutvecklingen gradvis lett till att länsindelningen i dessa regioner inte helt och hållet kommit att motsvara en funktionell administrativ indelning och till behovet av regional planering och interkommunal samverkan inom ett större område än de tidigare länen. Det kan naturligtvis inte uteslutas att liknande eller andra skäl i en framtid gör sig gällande också i andra regioner. Inte heller kan det uteslutas att det kan uppkomma situationer där det kan visa sig motiverat att genom delning eller på annat sätt tillskapa nya län i någon region. Styrkan i dessa skäl måste då kunna prövas med utgångspunkt i de förhållanden som i övrigt råder vid denna tidpunkt. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund härav inte som lämpligt att för all framtid lägga fast dagens länsindelning på det sätt som föreslås i motion 1997/98:K528 (c) yrkande 2. Motionen avstyrks. Dagens länsgränser hindrar enligt motion 1997/98:Bo303 (m) i en del fall utvecklingen i ett område. Ett exempel på detta anges Heby kommun utgöra. Kommunen tillhör i administrativt hänseende Västmanlands län. Ur kulturell, näringsgeografisk och arbetsmarknadsmässig synpunkt utgör Heby enligt motionen däremot en del av Uppsalaregionen. Kommunen ämnar därför genomföra en folkomröstning om den framtida länstillhörigheten. Om omröstningen skulle visa att kommunens invånare vill byta länstillhörighet till Uppsala län bör regeringen enligt förslaget i motionen skyndsamt möjliggöra ett sådant byte. Någon direkt reglering av rikets indelning i län finns i dag inte. Länsindelningen framgår däremot indirekt av det tillkännagivande (1997:824) om länens indelning i kommuner som regeringen utfärdat. Av tillkännagivandet framgår bl.a. att en av de kommuner som ingår i Västmanlands län är Heby kommun. Som framgår av motion 1997/98:Bo303 (m) har i kommunen väckts frågan om att Heby i stället skall utgöra en del av Uppsala län. Kommunfullmäktige i Heby kommun har mot bakgrund härav beslutat att i samband med 1998 års val genomföra en folkomröstning som bl.a. skall omfatta frågan om den framtida länstillhörigheten. Om valet visar att en majoritet av de röstande vill att kommunen fortsätttningsvis skall tillhöra Uppsala län är det kommunens avsikt att hos regeringen begära att en sådan ändring kommer till stånd. I den mån det finns en majoritet för att överföra Heby kommun från Västmanlands län till Uppsala län kommer sålunda frågan att underställas regeringen för prövning. Det finns enligt utskottets mening grundad anledning förutsätta att tillbörlig hänsyn kommer att tas till den lokala opinionen vid en sådan prövning utan något riksdagens tillkännagivande om detta. Motionen avstyrks sålunda.
Den kommunala indelningen Förutsättningarna för ändring av kommunindelningen regleras i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting - indelningslagen. Lagen innebär i korthet bl.a. följande: - Regeringen får besluta om ändring i kommunindelningen, om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar ur allmän synpunkt. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som berörs. Särskild hänsyn skall också tas till befolkningens önskemål och synpunkter (1 kap. 1 §). - Fråga om ändring i den kommunala indelningen kan väckas av kommun eller medlem av kommun som skulle beröras av ändringen. Ansökan skall inges till Kammarkollegiet (1 kap. 20 §). - Kammarkollegiet skall göra den utredning som behövs. Om det bedöms lämpligt kan kollegiet överlämna åt länsstyrelsen eller särskild utredare att göra utredningen (1 kap. 21 §). - När det finns särskilda skäl skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till ändringen (1 kap. 24 §). Tätorten Ljungskile ingår sedan den 1 januari 1971 i Uddevalla kommun. Fram till denna tidpunkt bildade Ljungskile en egen landskommun. I Ljungs-kile har bildats en intresseförening - Ljungskileortens intresseförening - med syfte att verka för att Ljungskile åter skall bli en egen kommun. Föreningen har hos Kammarkollegiet ansökt om en utredning av frågan om delning av Uddevalla kommun och om en folkomröstning. Utredningen skall enligt ansökan avse förutsättningarna för Forshälla, Resteröds, Ljungs och Grinneröds församlingar att bilda en egen kommun - Ljungskile kommun. Efter remiss från Kammarkollegiet har Uddevalla kommun samt landstinget och Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrat sig över intresseföreningens framställan. Av remissvaren framgår bl.a. att ingen av dessa instanser motsätter sig att en utredning genomförs. Kammarkollegiet har avslagit ansökan med hänvisning till att förutsättningar för att närmare utreda frågan inte föreligger. Av kollegiets motivering framgår bl.a. att befolkningsunderlaget för en ny Ljungskile kommun blir litet och att skattekraften kommer att ligga under medelskattekraften. Räknat på befolkningen vid årsskiftet 1996/97 kan den nya kommunen som mest få knappt 7 800 invånare och som minst drygt 5 000 invånare - detta om inte Forshälla församling kommer att ingå. Vidare anges att det i Ljungskile saknas många kommunala ?basfunktioner?, något som skulle göra en ny kommun beroende av att träffa avtal med Uddevalla kommun om service för sina invånare. Det finns enligt Kammarkollegiet därför anledning anta att indelningslagens krav på att en indelningsändring skall innebära bestående fördelar för den berörda kommunen eller kommundelen eller för samhället i övrigt inte uppfylls. Kammarkollegiets beslut har överklagats till regeringen av Ljungskileortens intresseförening. Regeringen har hösten 1997 avslagit överklagandet. Som skäl för sitt beslut anför regeringen att det för att en utredning om ändring av kommunindelningen skall startas krävs att en preliminär analys visar att förutsättningar kan bedömas föreligga för att genomföra en sådan ändring. Enligt regeringen föreligger sådana förutsättningar inte i ärendet. Enligt motion 1997/98:K525 (c) är det ytterst förvånande att Kammarkollegiet har beslutat att någon utredning om att bilda en egen kommun inte skall genomföras, liksom att regeringen avvisade besvären över detta beslut. Det tyder enligt motionen på en storebrorsmentalitet där regeringen anser sig bättre skickad än de boende i Ljungskile att avgöra vad som är bäst för dem. I motionens yrkande 2 föreslås därför att riksdagen skall ge regeringen till känna att en utredning snarast bör tilllsättas för att utreda förutsättningarna för Ljungskile att bilda en egen kommun. Det är enligt utskottets mening viktigt att den kommunala indelningen dels svarar mot kraven på ett lokalt inflytande, dels är ändamålsenlig med avseende på de uppgifter kommunerna ålagts. Det innebär att den kommunala indelningen kan behöva anpassas till utvecklingen i samhället. Sedan kommunreformen genomfördes år 1971 har också flera nya kommuner tillkommit genom att de då bildade kommunerna delats. Stor vikt har i dessa fall bl.a. lagts vid att de nybildade kommunerna skall få en naturlig geografisk avgränsning och att de skall ha förutsättningar att fullgöra de uppgifter som åvilar en kommun. Förutsättningarna för och förfarandet vid ändringar i kommunindelningen regleras, som redovisats ovan, i indelningslagen. Av lagen framgår att Kammarkollegiet har att tillse att den utredning av frågan om delning som behövs kommer till stånd. I fallet Ljungskile har Kammarkollegiet vid sin preliminära analys funnit att de förutsättningar för en delning som lagen ställer upp inte föreligger. Vid sin prövning av frågan har regeringen gjort samma bedömning. I motion 1997/98:K525 (c) riktas kritik mot hur frågan om att låta Ljungs- kile bilda en egen kommun har utretts. Förslaget synes dock inte vara avsett att få till stånd en ny prövning enligt den ordning som indelningslagen föreskriver, utan det torde snarast avse att frågan skall utredas i särskild ordning. Det kan naturligtvis diskuteras hur omfattande en utredning behöver vara för att det skall finnas ett tillräckligt underlag för ett beslut i frågan om en delning skall ske eller inte. Utskottet har därvid inte grund för annan bedömning än den som gjorts av regeringen och av Kammarkollegiet. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda att den i motion 1997/98:K525 (c) yrkande 2 föreslagna utredningen kommer till stånd. Frågan får avgöras i den ordning lagstiftningen anger. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande utvidgning av försöksverksamheten att riksdagen avslår motion 1997/98:A456 yrkande 1, res. 1 (fp) 2. beträffande den regionala statliga förvaltningen att riksdagen avslår motion 1997/98:K528 yrkande 3, 3. beträffande samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo304, 1997/98:Bo539 yrkande 14 samt 1997/98:A460 yrkande 6, res. 2 (c) 4. beträffande länsindelningen att riksdagen avslår motion 1997/98:K528 yrkande 2, 5. beträffande Heby kommun att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo303, 6. beträffande Ljungskile att riksdagen avslår motion 1997/98:K525 yrkande 2. res. 3 (c, mp, kd)
Stockholm den 19 februari 1998
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s) och Peter Weibull Bernström (m).
Reservationer
1. Utvidgning av försöksverksamheten (mom. 1) Erling Bager (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ?Som framgår? och på s. 3 slutar med ?inte göras? bort ha följande lydelse: En reformering av den regionala ansvarsfördelningen framstår enligt utskottets mening som alltmer angelägen. Det är därför bra att en försöksverksamhet nu har inletts. Samtidigt måste försöksverksamheten ges en sådan omfattning och bredd att den ger ett fullgott underlag för reformer på området. I ett sådant perspektiv kan utskottet konstatera att de län som hittills omfattas av försöksverksamheten är av olika karaktär och storlek. I försöket ingår län med så skilda förutsättningar som Gotland och det nybildade storlänet Västra Götalands län. Trots detta finns det enligt utskottets mening skäl att utvidga försöksverksamheten till att också omfatta Stockholms län. Genom sin uttalade storstadsprägel måste Stockholms län anses som så pass särpräglat att de erfarenheter som här kan vinnas svårligen kan erhållas i något annat län. Enligt utskottets mening bör därför en försöksverksamhet genomföras i Stockholms län under samma period som den för Västra Götalands län, dvs. under perioden den 1 januari 1999 till den 31 december 2002. Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:A456 (fp) yrkande 1 anfört om att försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning skall utvidgas till att också omfatta Stockholms län bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utvidgning av försöksverksamheten att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A456 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. (mom. 3) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ?Styrningen av? och på s. 5 slutar med ?yrkande 6 avstyrks? bort ha följande lydelse: De statliga myndigheternas regionala organisation har tidigare i stor utsträckning motsvarat länsindelningen. I takt med att myndigheterna har givits en större frihet att själva organisera sin verksamhet på såväl central som regional nivå har dock den regionala strukturen kommit att förändras. Det är i dag vanligt att myndigheterna som grund har regionala indelningar som är större än länen. Ur ett regionalt perspektiv har dessa omorganisationer inneburit vissa problem. Förutsättningarna för att åstadkomma sektorsövergripande gemensamma insatser från berörda myndigheter försämras naturligtvis om deras geografiska verksamhetsområden på regionnivå inte sammanfaller. På samma sätt försvåras liknande insatser där myndigheterna samverkar med kommuner, företag och andra aktörer. Svårigheterna att få till stånd ett samordnat regionalt agerande riskerar att förstärka de regionala obalanser som redan i dag finns. Utskottet delar mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen den kritik mot omorganisationen av de statliga myndigheterna på regional nivå som förs fram i Centerpartiets partimotion 1997/98:A460 (c). Som anförs i motionen har den sektorsvisa övergången från länsbaserade organisationer till ett färre antal storregioner försvårat möjligheterna till sektorsövergripande samverkan. Det framstår enligt utskottets mening därför som angeläget att nu öka möjligheterna till att skapa en genomgripande samlad länsförvaltning som ett alternativ till sektorsvisa storregioner. En förutsättning för att denna omstrukturering verkligen skall leda till en samordning av statens resurser är dock att den följs av en demokratireform där makt, resurser och ansvar flyttas till folkvalda regionala organ. Även om frågan om myndigheternas regionala struktur har uppmärksammats i olika sammanhang är detta enligt utskottets mening inte tillräckligt. Vad som erfordras är en samlad strategi där de statliga myndigheternas organisation och insatser utformas på ett sådant sätt att de främjar den regionala utvecklingen. Utgångspunkten för det fortsatta agerandet bör sålunda vara att de statliga myndigheterna skall ges ett tydligt ansvar för den regionala utvecklingen som bl.a. innefattar krav på att de skall ha en organisation som underlättar regional samverkan och samordning. Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i Centerpartiets partimotion 1997/98:A460 yrkande 6 samt motion 1997/98:Bo539 (c) yrkande 14 anfört om en samordning av de statliga myndigheternas regionala organisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån förslaget i motion 1997/98:Bo304 (m) härigenom inte kan anses tillgodosett avstyrks det av utskottet. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo539 yrkande 14 och 1997/98:A460 yrkande 6 samt med avslag på motion 1997/98: Bo304 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ljungskile (mom. 6) Rigmor Ahlstedt (c), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Det är? och på s. 8 slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Den kommunreform som genomfördes år 1971 innebar att nya storkommuner bildades där sambanden mellan de sammanslagna kommunerna inte alltid var så starka. Detta förhållande tillsammans med samhällsutvecklingen har också gjort det naturligt att dela flera av de ursprungliga kommunerna. Flera kommuner har sålunda tillkommit under senare år. Det är en enligt utskottets mening riktig utveckling. Även kommunindelningen måste anpassas till förändringar i samhället. Dessutom har delningarna, vilket inte är minst viktigt, lett till att det lokala inflytandet har stärkts. Den tidigare kommunen Ljungskile utgör i dag en del av Uddevalla kommun. Som redovisas i motion 1997/98:K525 (c) har i Ljungskile bildats en intresseförening som har som mål att Ljungskile ånyo skall utgöra en egen kommun. En ansökan om att förutsättningarna för att bilda en egen kommun skall utredas har också inlämnats av föreningen till Kammarkollegiet. Föreningens ansökan har emellertid avvisats av såväl kollegiet som av regeringen trots att ett enigt kommunfullmäktige inte har motsatt sig en utredning. Enligt utskottets mening har dock detta skett utan att ett godtagbart beslutsunderlag förelegat. Trots intresseföreningens ansökan om en utredning har endast en preliminär analys gjorts där endast några få faktorer beaktats. I analysen har t.ex. inte ingått så väsentliga förhållanden som det folkliga stödet för en delning och fullmäktiges intresse av att få frågan utredd. Detta är enligt utskottets mening inte acceptabelt. Frågor som är så viktiga för den lokala demokratin som kommunindelningen bör enligt utskottets mening avgöras på ett så brett beslutsunderlag som möjligt. Det finns därför anledning att i särskild ordning utreda frågan om förutsättningarna för Ljungskile att ånyo bilda en egen kommun. I en sådan utredning bör förutom så självklara förhållanden som befolkningsunderlag och effekterna för den kommunala ekonomin m.m. också ingå ortsbefolkningens inställning i frågan. Det innebär bl.a. att en folkomröstning bör övervägas. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:K525 (c) yrkande 2 anfört om en utredning om förutsättningarna för Ljungskile att bilda en egen kommun bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande Ljungskile att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K525 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Den regionala statliga förvaltningen Rigmor Ahlstedt (c) anför: Det demokratiska inflytandet på regional nivå måste öka. Ett förslag med denna innebörd har också lagts fram i motion 1997/98:K528 (c). Förslaget innebär bl.a. att dagens landsting och länsstyrelse ersätts med ett folkvalt regionparlament. Som en följd av denna demokratireform måste också den statliga förvaltningen på regional nivå ses över. Målet bör vara att alla frågor som fordrar ett regionalt demokratiskt inflytande skall föras till regionparlamentet. Resterande frågor bör handhas av en renodlad regional förvaltnings-myndighet - dvs. en myndighet som endast har att handlägga de statliga förvaltningsuppgifter som den ålagts genom lagstiftning eller på annat sätt. Den försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning som nu påbörjats syftar bl.a. till att utveckla former för en fördjupad demokratisk förankring av det regionala utvecklingsansvaret och till att reformera den regionala samhällsorganisationen. Jag har mot bakgrund härav nu avstått från att reservera mig, men framför Centerpartiets åsikter i detta yttrande. Det är emellertid min och Centerpartiets avsikt att återkomma till denna fråga när vi får kunskap om vad försöksverksamheten och utvärderingen av den lett till. Vår inställning är att det är nödvändigt med en reformering av länsförvaltningen i enlighet med förslaget i Centerpartiets partimotion.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Den regionala organisationen 2 Försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning 2 Den regionala statliga förvaltningen 3 Samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. 3 Länsindelningen 5 Den kommunala indelningen 6 Hemställan 7 Reservationer.........................................8 1. Utvidgning av försöksverksamheten (mom. 1) (fp) 8 2. Samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. (mom. 3) (c) 9 3. Ljungskile (mom. 6) (c, mp, kd) 10 Särskilt yttrande....................................11 Den regionala statliga förvaltningen (c) 11