Vissa frågor om kompetensutveckling
Betänkande 1997/98:AU9
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1997/98:AU09
Vissa frågor om kompetensutveckling
Innehåll
1997/98 AU9
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas elva motioner från de allmänna motionstiderna hösten 1996 respektive hösten 1997 som rör frågor om kompetensutveckling. I några motioner föreslås att en utredning tillsätts med uppdrag att lämna förslag om hur behovet av kompetensutveckling i arbetslivet kan tillgodoses. I några av motionerna lämnas också förslag till hur kompetensutveckling skulle kunna finansieras. Samtliga motioner avstyrks. Reservationer har avgetts av företrädare för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet.
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1996/97:A210 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samhällskontrakt för vidareutbildning och kompetensutveckling för alla. 1996/97:A241 av Carina Moberg och Christina Axelsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensutveckling, 2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att återkomma med förslag på hur kompetensutveckling på bästa sätt kan tillgodoses för största möjliga del av den svenska arbetsmarknaden. 1996/97:A264 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur en kompetensförsäkring skulle kunna genomföras i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:A270 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utarbeta förslag till ett utvecklingskonto. 1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om personliga utbildningskonton i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:A294 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett system för finansiering av återkommande fort- och vidareutbildning i arbetslivet. 1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett system av framtidsfonder.
Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1997 1997/98:A207 av Christin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ta fram stimulansåtgärder för att alla skall få kompetensutveckling under sitt yrkesverksamma liv. 1997/98:A272 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensförsäkring. 1997/98:A310 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett fondsystem för kompetensutveckling, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avsätta 2 000 000 000 kr i form av skatteavdrag för att finansiera systemet med framtidsfonder. 1997/98:A314 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att stimulera parterna till en ökad kompetensutveckling i arbetet samt att en förutsättning för denna stimulans skall vara att den kommer båda könen till del i lika omfattning.
Utskottet
Inledning I detta betänkande behandlas sju motioner som väckts under den allmänna motionstiden hösten 1996. Betänkandet behandlar därutöver fyra motioner som väckts under allmänna motionstiden hösten 1997. Motionerna gäller alla frågor om kompetensutveckling i arbetslivet och hur sådana utbildningsinsatser skulle kunna finansieras.
Motionerna Moderata samlingspartiet anför i motion 1996/97:A277 följande. På en snabbt föränderlig arbetsmarknad kommer alla att behöva komplettera sina kunskaper många gånger i livet. Perioder av arbetslöshet kan behöva utnyttjas för en sådan kunskapsuppbyggnad som den enskilde bedömer nödvändig. Partiet förordar ett system med personliga utbildningskonton som finansiering av utbildning vid sidan av den ungdomsutbildning som sker i skola och vid universitet. Utbildningskontot skall byggas upp av arbetsgivaren och arbetstagaren gemensamt. Den enskilde skall medges skattebefrielse för avsatta medel. Arbetsgivaren skall ha rätt att skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde själv har bidragit med. För låginkomsttagare kan en utfyllnad på kontot övervägas. Över den enskildes utbildningskonto skall de fackliga företrädarna inte ha något inflytande (yrk. 18). Centerpartiet föreslår i motion 1997/98:A272 att det införs en s.k. kompetensförsäkring. Partiet anser att arbetsgivare har ansvar för att ge sina anställda möjligheter till återkommande utbildning och kompetensutveckling. I början av 2000-talet kommer 20 % av arbetskraften att vara i utbildning. Eftersom studiemedelssystemet inte kommer att klara av den stora tillströmningen av studerande måste ett nytt system för finansiering av studier införas. En modell av finansiering kan enligt motionen vara ett s.k. kompetenskonto. Den enskilde kan till ett sådant konto sätta av en del av sin lön eller del av en löneökning. Arbetsgivaren skall också svara för att medel tillförs kontot. Arbetsmarknadens parter bör ges ansvaret att utforma det närmare regelverket kring kompetenskontona. Avsättningarna bör enligt partiet vara skattemässigt gynnade. Även egna företagare skall kunna ha en kompetensförsäkring (yrk. 3). Sigge Godin m.fl.(fp) framför i kommittémotion 1996/97:A270 tankegångar om införandet av ett s.k. utvecklingskonto. Motionärerna anför vidare. Utbildning spelar en nyckelroll i kampen mot arbetslösheten. Det avdragsgilla pensionssparandet bör därför breddas till ett pensions- och utvecklingssparande. Enligt förslaget skall det vara möjligt att upp till en viss gräns ta ut pengar före pensioneringen för att användas till kompetensutveckling eller som startkapital i eget företag. Medel som avsatts för pensions- eller kompetensutvecklingssparande skall vara avdragsgillt upp till ett basbelopp per år. Personer som är 30-55 år bör ges möjlighet att låna av det allmänna pensionssystemet. Förslagsvis kan man få ta ut 60 % av sin årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande belopp. Den som tagit ut ett ?pensionsår? i förväg kan återvinna denna pensionsrätt genom sparande, antingen i en privat pensionsförsäkring eller genom ökade avgifter till det reformerade ATP-systemet. Som studier skall avses heltidsstudier vid universitet, högskolor, gymnasier och komvux. Arbetsgivaren skall också upp till en viss gräns kunna skjuta till medel till den enskildes utvecklingskonto. Avsättningen befrias i så fall från arbetsgivaravgift. Vänsterpartiet föreslår i motionerna 1996/97:A305 och 1997/98:A310 införandet av s.k. framtidsfonder. Enligt partiet når satsningar på utbildning i dag inte de människor som har sämst löner eller störst hälsorisker i arbetet. Allt fler får tillfälliga anställningar eller på annat sätt en svagare kontakt med arbetsmarknaden. Särskilt kvinnor riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden. Ökad kompetens ger ökad möjlighet att fritt välja arbete i framtiden. En svag kompetensutveckling innebär en sämre näringsstruktur, minskad utvecklingskraft och produktivitet eller högre kostnader för socialförsäkringar och sjukvård. Särskilt för kvinnor är frågan om kompetensutveckling central. Partiet anser därför att medel bör fonderas i de föreslagna framtidsfonderna för att användas i kompetensutvecklingsarbetet. Till framtidsfonderna skall företagen göra en avsättning av vinsten varje år. De avsatta medlen skall användas till kompetensutveckling. Ett grundavdrag skall få göras för att mindre lönsamma företag inte skall omfattas av den föreslagna vinstdelningen. En mindre del av avsättningen skall läggas i lokala fonder och en större del i regionala fonder. Arbetsgivarna och den lokala fackföreningen bör gemensamt göra upp program för hur medel i fonderna skall användas. Om parterna inte kan komma överens går medlen över till den regionala fonden. I den regionala fondstyrelsen skall sitta representanter för arbetsmarknadens parter och olika arbetslivs- och arbetsmarknadsorgan. Fonden skall behandla fondansökningar och ansvara för uppsökande verksamhet. Den skall också utvärdera resultaten av utbildningsprogrammen. För att få medel från fonden krävs en egenfinansiering från arbetsgivaren (1996/97:A305 yrk. 18 och 1997/98:A310 yrk. 21). Vänsterpartiet föreslår vidare att 2 miljarder kronor avsätts (1997/98:A310 yrk. 22) i form av skatteavdrag i avvaktan på att ett fungerande vinstdelningssystem har införts. I flera motioner från enskilda socialdemokrater framhålls behovet av ett regelsystem om kompetensutveckling. Bengt Kronblad m.fl. (s) föreslår i motion 1996/97:A210 att s.k. samhällskontrakt införs. Kontrakten skall kunna upprättas mellan arbetsmarknadens parter å ena sidan och staten å andra sidan. Ett samhällskontrakt skulle kunna innebära att riksdag och regering ställer upp med resurser för utbildningsinsatser mot att parterna på arbetsmarknaden tecknar kollektivavtal om intjänande av ?kompetenstid?, ersättningar och genomförande av verksamhet med kompetensutveckling. Målet bör vara att varje anställd skall ha rätt till kompetensutveckling motsvarande 1 % av arbetad tid. En kompetensfond skall stå för lönen under utbildning eller praktik. Staten skall stå för kostnader för lärare, läromedel och lokaler eller andra utbildningskostnader. Förslag om att regeringen bör utreda bl.a. frågan om en finansiering av ett system för kompetensutveckling har lämnats av Carina Moberg och Christina Axelsson (s) i motion 1996/97:A241 (yrk. 1 och 2), Majléne Westerlund Panke (s) i motion 1996/97:A294 och Christin Nilsson (s) i motion 1997/98:A207. Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion 1997/98:A314 att särskilda insatser bör göras för att stimulera parterna till en ökad kompetensutveckling i arbetet. En förutsättning för en sådan stimulans skall enligt motionärerna vara att den kommer båda könen till godo i lika omfattning (yrk. 4). Förslag om utredning lämnas även av Margareta E Nordenvall (m) i motion 1996/97:A264. Utredningen skall enligt vad som yrkas i motionen gälla frågan hur en frivillig kompetensförsäkring skulle kunna genomföras. En sådan försäkring kan enligt motionären bygga på en samverkan mellan individen, arbetsgivaren och staten. Den anställde skulle därvid kunna ges rätt att årligen avsätta en viss procent av sin lön till ett eget kompetenskonto. Avsättningen kan göras med obeskattade medel som beskattas när de tas ut. Försäkringen kan knytas till regelsystemet för pensionsförsäkringar. Medel på kontot kan så småningom användas för vidareutbildning. Om de inte används faller de i stället ut vid sjukdom eller pension. Arbetsgivare kan på motsvarande sätt avsätta obeskattade medel på ett särskilt konto för kompetensutveckling i företaget. Medlen bör svara mot en viss procent av de anställdas lön. Dessa medel kan sedan användas som ett komplement till de medel den anställde själv sparat ihop för utbildning som ligger i arbetsgivarens intresse.
Utskottets ställningstagande Utskottet som kan konstatera att mMotionärerna är ense om att satsningar måste göras för att höja kompetensen hos arbetskraften för att möta den snabba utveckling som för närvarande sker på arbetsmarknaden vill inledningsvis nämna något kort om delar av innehållet i Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34). Enligt vad som framgår av betänkandet har OECD gjort statistiska sammanställningar som visar att den svenska utbildningsnivån år 1995 låg på en genomsnittlig europeisk nivå. Däremot hade under en lång tid andelen ungdomar som studerade vidare på högskolenivå - främst långa högskoleutbildningar - varit jämförelsevis låg i Sverige. Tillströmningen till de högre utbildningarna hade dock under de senaste åren ökat. Enligt SCB var det år 1995 drygt 50 % av dem som föddes i början av 1930-talet som hade högst grundskoleutbildning. Motsvarande siffra för dem som föddes i början av 1970-talet var 11 %. Andelen av årskullarna som skaffat sig eftergymnasial utbildning ökade successivt från 15 % bland dem som föddes på 1930-talet till drygt 23 % bland dem som föddes i slutet av 1960- talet. Enligt SCB:s prognos kommer andelen efter sekelskiftet att stiga till ca 30 % bland de sena sextiotalisterna. Andelen med längre högskoleutbildning var 1995 dock relativt konstant kring 15-16 % inom åldersgrupperna födda 1946-1965. Av betänkandet framgår vidare att den relativa arbetslösheten skiljer sig kraftigt åt mellan olika utbildningskategorier. Bortsett från ett par år i början av 1970-talet har arbetslösheten för dem med eftergymnasial utbildning varit klart lägre än för dem med annan utbildning. Till i början av 1990-talet låg arbetslösheten bland de högskoleutbildade på ca 1 %. De lågutbildade har hela tiden haft betydligt högre arbetslöshet. Enligt utredarna är det uppenbart att den ekonomiska krisen och arbetslösheten under 1990-talet främst drabbat dem med lägre utbildning. Som en förklaring till denna utveckling anger utredarna att arbetsgivarnas krav på kompetens successivt har ökat. I betänkandet redovisas vidare av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och SCB gjorda beräkningar av det framtida behovet av arbetskraft med olika slag av utbildning. NUTEK:s bedömning var att det år 2010 kommer att vara brist på arbetskraft med högskoleutbildning, särskilt sådan med teknisk och naturvetenskaplig, ekonomisk eller juridisk utbildning. Vidare bedömde NUTEK att en del av dagens efterfrågan på utbildade från gymnasieskolans yrkesinriktade program i framtiden kommer att ersättas med efterfrågan på utbildade med kort högskoleutbildning, särskilt inom vård- och omsorgssektorn. Personer med enbart grundskola eller allmän gymnasial utbildning kommer det, enligt beräkningarna, att bli stort överskott på. SCB:s bedömning är i sina huvuddrag den samma som NUTEK:s. Kalkylerna indikerar brist på exempelvis lärare i grundskolan och gymnasiet, civilingenjörer, ekonomer, jurister, apotekare, personer med jordbruks- och skogsutbildning samt med teknisk- industriell utbildning på gymnasial nivå. Enligt SCB förefaller det däremot bli överskott på personer med humanistisk utbildning, förskollärare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, personer med estetisk utbildning och vårdutbildning på gymnasial nivå. Även SCB bedömde att personer med enbart grund- eller folkskola kommer att få allt svårare att få arbete. En OECD-studie visar också enligt betänkandet att den absoluta efterfrågan på lågutbildad arbetskraft har sjunkit kraftigt och att det finns få, om ens något, tecken på att efterfrågan på lågutbildade kommer att öka i sådan utsträckning att arbetslösheten bland dem kommer att minska i någon större omfattning. Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya förutsättningar har också uppmärksammats inom Europeiska unionen. EU-kom- missionen publicerade förra året en s.k. grönbok - Partnerskap för en ny arbetsorganisation. Kommissionen konstaterar i grönboken att det under de senaste 23 åren har skett en tydlig förskjutning i arbetsmarknadens struktur mot arbeten som kräver högre kompetens. Antalet anställda inom akademiska och tekniska yrken samt arbetsledning har ökat med 25 %, medan antalet arbetare i produktionen har minskat. De som har förlorat arbete har haft stora svårigheter att komma tillbaka till en arbetsmarknad med nya och högre krav. Enligt uppgift i grönboken kommer om tio år 80 % av dagens teknik att vara obsolet och kommer att ha ersatts av ny, mer avancerad teknik. Då kommer också 80 % av den arbetande befolkningen att ha formella utbildningar eller yrkesutbildningar som är över tio år gamla. Enligt utskottet är det uppenbart att den snabba förändringstakten inom arbetslivet kräver att breda satsningar görs för att förhindra å ena sidan problem med att s.k. ?flaskhalsar? uppstår inom den expansiva delen av arbetsmarknaden och å andra sidan att människor slås ut från arbetsmarknaden på grund av bristande eller föråldrad kompetens. Såväl utbildningen av ungdomar inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet i grund- gymnasie- och högskola som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas till den kommande efterfrågan på arbetskraft. En sådan anpassning skulle motverka de problem utskottet pekat på och öka möjligheterna till flexibilitet och förnyelse på arbetsplatserna. Av Kvinnomaktutredningens betänkande - Ty makten är din ... (SOU 1998:6) framgår att kvinnor i högre grad än män har s.k. dead end jobs, dvs. arbeten utan utvecklings- och karriärmöjligheter. En ökad satsning på kompetensutveckling kan därför också ses som ett led i strävandena att motverka den könsuppdelning som råder på arbetsmarknaden. Initiativ har tagits för att öka uppmärksamheten och insatserna på detta område. Europeiska rådet höll i november förra året ett extra sysselsättningsmöte i Luxemburg. De riktlinjer för sysselsättningspolitiken som antogs var att politiken skulle förbättra möjligheterna till inträde på arbetsmarknaden, att utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka jämställdheten. Ordförandeskapets slutsatser av mötet var bland annat att medlemsstaternas insatser för inträde på arbetsmarknaden inte i sig är tillräckliga för att nå önskat resultat. Arbetsmarknadens parter uppmanades därför att på sina olika ansvarsområden sluta avtal som ökar möjligheterna till utbildning, yrkeserfarenhet, praktik eller andra åtgärder som kan underlätta inträdet på arbetsmarknaden. Ordförandeskapet drog också slutsatsen att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter kommer att anstränga sig för att utveckla möjligheterna till livslång utbildning. Varje medlemsstat har vidare åtagit sig att granska de hinder, särskilt skattemässiga, som kan stå i vägen för en investering i mänskliga resurser, och staterna kommer i förekommande fall att planera skattemässiga eller andra incitament för ökad utbildning inom företagen. Rådet fastställde dessa riktlinjer för sysselsättningspolitiken i december förra året. Arbetsmarknadsdepartementet har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att främja kompetensutveckling i arbetslivet. Arbetsgruppen skall i ett första skede undersöka och redovisa de behov som finns av satsningar på kompetensutveckling. Gruppen skall därefter lämna förslag till system för kompetensutveckling i arbetslivet där statens insatser underlättar parternas ansvarstagande. I arbetsgruppen ingår företrädare för Regeringskansliet och arbetsmarknadens parter. Gruppens arbete skall vara slutfört den 12 juni 1998. Utskottet vill understryka vikten av det arbete som nu inletts för att öka möjligheterna till kompetensutveckling inom arbetslivet. Något tillkännagivande till regeringen om behovet av åtgärder för främjande av kompetensutveckling förefaller dock inte behövas. Utskottet vill inte heller föregripa resultatet av det arbete som den nyss nämnda arbetsgruppen utför genom att ta ställning för eller emot något av de system för finansiering av kompetensutveckling som föreslagits i de olika motionerna. Utskottet avstyrker därför samtliga i detta betänkande behandlade motioner, i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer beträffande kompetensutveckling att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A270, 1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207, 1997/98:A272 yrkande 3, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314 yrkande 4. res. 1 (m) res. 2 (c) res. 3 (fp) res. 4 (v)
Stockholm den 3 mars 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s), Christer Erlandsson (s), Anna Åkerhielm (m) och Margareta Andersson (c).
Reservationer
1. Kompetensutveckling Kent Olsson, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något tillkännagivande? och slutar med ?med vad utskottet anfört." bort ha följande lydelse: Behovet av en ny syn på kompetensutveckling understryks också av de otillräckliga resultat som uppnåtts inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. En viktig orsak till att arbetsmarknadsutbildningen inte fungerar tillfredsställande är att den inte innehåller de starka personliga incitament som behövs för framgångsrika resultat. Utskottet förordar att ett system för kompetensutveckling införs som tar sikte på att skapa förutsättningar för en sådan kontinuerlig vidareutveckling av kunnandet att arbetslöshet till följd av otillräckliga kunskaper inte skall behöva inträffa. För finansiering av utbildning vid sidan av ungdomsutbildningen i skola och vid universitet och den utbildning som sker internt hos arbetsgivarna bör personliga utbildningskonton byggas upp gemensamt av den enskilde och dennes arbetsgivare. Den enskilde skall medges skattebefrielse för avsatta medel. Även arbetsgivaren skall ha rätt att skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde själv bidrar med. För låginkomsttagare kan en form av utfyllnad på kontot övervägas. Över den enskildes utbildningskonto skall fackliga organisationer inte ha något inflytande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ett finansieringssystem i den riktning som här har förordats. Utskottet tillstyrker motion 1996/97:A277. I den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört avstyrks övriga motioner som behandlas i detta betänkande. dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: beträffande kompetensutveckling att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A277 yrkande 18 och med avslag på motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A270, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207, 1997/98:A272 yrkande 3, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 2. Kompetensutveckling Margareta Andersson (c) anser
dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del som börjar med ?Något tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: Ett nytt system för finansiering av kontinuerligt lärande måste utformas. Ett sådant finansieringssystem måste både ge försörjning under utbildningstiden och stimulera den enskilde till eget ansvarstagande för utbildning. Utskottet föreslår i likhet med Centerpartiet att ett system med kompetenskonto övervägs. Den enskilde och dennes arbetsgivare avsätter medel till ett sådant konto. Genom avtal och överenskommelser bör parterna på arbetsmarknaden ges ett ansvar för att utforma regelverket för och uppbyggnaden av dessa konton. Staten skall bidra till finansiering av kompetensutveckling genom att gynna avsättningar till kontot skattemässigt. Det är viktigt att också egna företagare kopplas till en modell med kompetensförsäkring genom utformande av regler för egna insatser och skattestimulanser från samhället. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion 1997/98:A272 yrkande 3. Övriga motioner som behandlas i detta betänkande avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts. dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: beträffande kompetensutveckling att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A272 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A270, 1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Kompetensutveckling Elver Jonsson (fp) anser dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om hur finansiering av kompetensutveckling i enlighet med vad som skisseras i den av Folkpartiet liberalerna väckta motionen. Utskottet anser liksom motionärerna att det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet kan breddas till ett pensions- och utvecklingssparande. Det bör vara möjligt att upp till en viss gräns ta ut pengar före pensioneringen för att möjliggöra kompetensutveckling eller för att användas som startkapital i ett eget företag. Avsättningen till utvecklings- och pensionssparande bör vara avdragsgillt, förslagsvis upp till ett basbelopp. Personer som är 30-55 år bör ges möjlighet att låna av det allmänna pensionssystemet till kompetensutveckling eller till att starta eget företag. I gengäld kan ålderspensionen reduceras med motsvarande belopp. Som studier bör avses heltidsstudier vid universitet, högskolor, folkhögskolor, gymnasium och komvux. Arbetsgivare bör också ha möjlighet att, upp till ett visst belopp, skjuta till medel till den enskildes utvecklingskonto. Avsättningen bör befrias från arbetsgivaravgift. Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1996/97:A270. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: beträffande kompetensutveckling att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A270 och med avslag på motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207, 1997/98:A272 yrkande 3, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Kompetensutveckling Hans Andersson (v) anser dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: Hela 90-talet har präglats av utredningar och förslag om en bred kompetensutveckling i arbetslivet. Det är på tiden att frågorna nu behandlas av regeringen. Utskottet anser att det är dags att det händer någonting. Utskottet förordar ett system som omfördelar resurser till löntagarnas utbildning som en del i arbetslivsutvecklingen. Det förbättrar löntagarnas ställning i arbetslivet men också produktivitet, kvalitet och konkurrenskraft hos företagen. Liksom Vänsterpartiet menar utskottet att detta kan ske genom att en del av företagens vinstmedel fonderas, t.ex. i regionala och lokala fonder. Ett grundavdrag bör dock kunna göras så att mindre lönsamma företag inte omfattas av vinstdelningen. De fonderade medlen bör kunna tas i anspråk efter det att arbetsgivaren och den lokala fackföreningen upprättat program för hur de skall användas. Programmet skall dock först godkännas av den regionala fonden. Om de lokala parterna inte kan komma överens om programmet skall medlen i den lokala fonden överföras till den regionala fonden. I den regionala fonden skall representanter för arbetsmarknadens parter och olika arbetslivs- och arbetsmarknadsorgan ingå. Fondsystemet skall omfatta alla arbetsplatser, såväl inom den privata som den offentliga sektorn. För att få medel från den regionala fonden krävs en egenfinansiering av arbetsgivaren. Vid sidan om det finansieringssystem som här skisserats kan dock utskottet tänka sig att kombinera denna lösning med andra konstruktioner som statliga stimulanser och individuellt sparande. Det är dock viktigt att den lösning som väljs blir fördelningspolitiskt rimlig, inte minst för dem med sämst utbildningsmässiga förutsättningar. Utskottet anser slutligen att 2 miljarder kronor i form av skatteavdrag bör avsättas för att verksamheten skall komma i gång. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1996/97:A305 och 1997/98:A310 i berörda delar. Övriga i betänkandet behandlade motioner avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: beträffande kompetensutveckling att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A305 yrkande 18 och 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt med avslag på motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A270, 1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294, 1997/98:A207, 1997/98:A272 yrkande 3 samt 1997/98:A314 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande Dan Ericsson (kd) anför: Utbildning är en investering. Vuxenutbildning, oavsett nivå, är ett gemensamt ansvar för individen, samhället och arbetsgivarna. I ett samhälle med allt högre krav på kompetens och fortlöpande lärande är det viktigt att individen stimuleras att vidmakthålla, utveckla och anpassa sin kompetens till arbetslivets behov. Kristdemokraterna anser att en ?kontomodell? bör skapas för finansiering av kompetensutveckling. Utgifter och inkomster skulle på så sätt kunna utjämnas över individens livscykel. En sådan konstruktion skulle också göra det möjligt att ge individen största möjliga valfrihet i förening med eget ekonomiskt ansvar. Kristdemokraterna föreslår införandet av ett system med utbildningskonton som fylls på genom avsättningar från arbetsgivare och arbetstagare. Avsättningarna skall vara frivilliga och avdragsgilla. De medel som eventuellt finns kvar på det individuella kontot vid pensionstillfället tillförs premiereserven i pensionssystemet. Förslag om olika ?kontomodeller? har lagts fram av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. Skillnaderna mellan dessa förslag och Kristdemokraternas är inte större än att partierna borde kunna enas om ett gemensamt finansieringssystem för kompetensutveckling.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Motionerna..........................................1 Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1 Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1997 2 Utskottet...........................................2 Inledning 2 Motionerna 2 Utskottets ställningstagande 5 Hemställan 7 Reservationer.......................................8 1. Kompetensutveckling, (m) 8 2. Kompetensutveckling, (c) 9 3. Kompetensutveckling, (fp) 9 4. Kompetensutveckling, (v) 10 Särskilt yttrande..................................11