Vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område
Betänkande 1992/93:TU11
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU11
Vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område
Innehåll
1992/93
TU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förslag i proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område. Utskottet tillstyrker samtliga förslag från regeringen. Dessa förslag innebär bl.a. att Postverkets brevmonopol avskaffas den 1 januari 1993, att Riksgäldskontoret får ställa garantier för projektering av utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst 600 miljoner kronor, att LKAB tilldelas trafikeringsrätten på malmbanan för malmprodukter m.m. och att systemet med resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser förlängs i ett år.
Till betänkandet har fogats en reservation från s-ledamöterna och en meningsyttring av v-suppleanten i vilka begärs att riksdagen avvisar förslaget att avskaffa Postverkets brevmonopol.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område 1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) om Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m., 2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor, 3. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret ställa garantier för förberedelsearbeten för utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst 600000000 kronor inkl. tidigare ställda garantier (avsnitt 1), 4. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av högst 50% av röster och kapital i Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail Combi AB och i det blivande Kontinentbolaget (avsnitt 2), 5. att riksdagen godkänner att LKAB tilldelas trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på sträckan Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993 (avsnitt 2.3), 6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om resultatutjämning för år 1993 mellan statliga och kommunala flygplatser (avsnitt 3.3), 7. att riksdagen till Telemyndigheten på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 14000000 kronor (avsnitt 5.2), 8. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov jämka på den i konsortialavtalet angivna kostnadsfördelningen avseende finansieringen av SOS Alarmering AB (avsnitt 5.3). Lagförslagen är fogade som bilaga till detta betänkande.
Vidare ger regeringen (Kommunikationsdepartementet) riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts 1. om luftfartsfrågorna (avsnitt 3), 2. om högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget (avsnitt 4), 3. om bolagisering av Televerket m.m. (avsnitt 5.1).
Motionerna
1992/93:T23 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:132 yrkande 1.
1992/93:T24 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:132 om att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avskaffas.
1992/93:T25 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av aktier.
Utskottet
1 Överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna
Mot bakgrund av den s.k. Dennisöverenskommelsen den 23 januari 1991 bemyndigade riksdagen den 9 juni 1992 regeringen att låta Riksgäldskontoret ställa garantier för förberedelsearbeten för utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst 200 miljoner kronor (prop. 1991/92:125 bilaga 4, bet. TU25, rskr. 348). Bakgrunden till beslutet tecknas utförligare i det nämnda betänkandet. I den proposition som nu är i fråga framhålls att parterna i Stockholmsregionen den 29 september 1992 enades om ett tillägg till Dennisöverenskommelsen, som innebär att syftet med denna kan nås i sina huvuddrag. De förslag till bilavgifter för att finansiera utbyggnaden av trafiklederna som parterna förordar, måste närmare granskas innan regeringen är beredd att föreslå att en statlig garanti ställs till Vägverket eller dess bolag för upplåning av investeringsmedel för utbyggnad av hela Ringen och Yttre tvärleden. I avvaktan på att en sådan granskning sker och garantin ställs måste fortsatt planering och projektering ske av trafiklederna för att tidsplanen skall kunna hållas. Kostnaderna för de fortsatta förberedelsearbetena beräknas fram till den 1 oktober 1993 uppgå till högst 400 miljoner kronor. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den av riksdagen bemyndigas att låta Riksgäldskontoret ställa garantier för utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst 600 miljoner kronor för projektering, däri inbegripet de garantier för högst 200 miljoner kronor som riksdagens beslut i juni 1992 avser.
2 Järnvägstrafiken
2.1 Försäljning av aktier i Statens järnvägars dotterbolag Swedcarrier
Riksdagen beslöt i våras att bemyndiga regeringen att godkänna en bolagisering av SJ:s kombi- och kontinenttrafik (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU19, rskr. 277). För kombitrafiken har därefter den 1 juli 1992 bildats företaget Rail Combi AB som utgör ett dotterbolag till SJ:s förvaltningsbolag AB Swedcarrier. Rail Combi AB har verksamhet vid 22 terminaler som arrenderas av SJ:s Fastighetsdivision. I bolaget uppgår antalet anställda till ca 150 personer. År 1991 omsatte kombiverksamheten ca 480 miljoner kronor. För SJ:s kontinenttrafik har ännu inte någon bolagisering av verksamheten ägt rum.
Kommunikationsministern framhåller i propositionen att järnvägstrafiken kan utvecklas genom att ägandet i Rail Combi AB och i det blivande kontinentbolaget breddas genom externt delägarskap. SJ skall dock behålla ett majoritetsägande i företagen för att säkerställa långsiktigheten i satsningen på kombi- och kontinenttrafiken. Mot denna bakgrund föreslås att regeringen bemyndigas att besluta om försäljning av högst 50% av röster och kapital i Rail Combi AB och i det blivande bolaget för kontinenttrafiken.
I motion T25 (m) framhålls att om kombitrafiken skall kunna fungera tillfredsställande måste transportföretagen både på väg och järnväg samarbeta med varandra. Trafikföretagen uppges dock snarare ha fjärmat sig från varandra än ökat sitt samarbete. Förtroendet för SJ och AB Swedcarrier med dotterbolag bedöms inte vara så stort att privata transportföretag kommer att gå in som minoritetsägare i de aktuella bolagen. För att säkerställa en långsiktig satsning på kombi- och kontinenttrafik bör därför enligt motionären inte majoritetsägandet låsas till AB Swedcarrier. I stället föreslås att aktierna i Rail Combi AB och i det blivande kontinentbolaget utbjuds till försäljning utan krav på att SJ-koncernen innehar aktiemajoriteten.
Utskottet anser det angeläget att en långsiktig satsning sker på att utveckla järnvägens kombi- och kontinenttrafik. Detta ligger väl i linje med det gällande trafikpolitiska beslutet från år 1988 där det anges att sådana förutsättningar skall skapas att kombitrafiken kan vidareutvecklas som ett konkurrenskraftigt och miljövänligt alternativ till främst fjärrtrafik på landsväg. Det är enligt utskottets mening därvid angeläget att verksamheten ges en sådan utformning att effektiviteten på transportmarknaden främjas. Utskottet har därför inga erinringar mot att ägandet breddas i de båda företagen om järnvägstrafiken därmed kan ges bättre utvecklingsmöjligheter. Beträffande frågan i vilken omfattning som en utförsäljning bör äga rum delar utskottet regeringens bedömning att för närvarande bör högst 50% av aktier och kapital utförsäljas i syfte att säkerställa långsiktigheten i satsningen på kombi- och kontinenttrafiken. Utskottet förutsätter att dessa frågor kommer att närmare övervägas i samband med den utvärdering av SJ-koncernens verksamhet som skall ske enligt de riktlinjer som lagts fast i 1988 års trafikpolitiska beslut. Utskottet vill vidare erinra om det utredningsarbete som för närvarande pågår med uppgift att pröva möjligheterna till ökad konkurrens inom järnvägssektorn (K 1992:40). Utredarens uppgift är bl.a. att redovisa åtgärder som krävs för att garantera operatörer likvärdiga konkurrensförutsättningar på bannätet. Härvid skall utredaren särskilt analysera hur gemensamma järnvägsfunktioner, som t.ex. godsterminaler, kan tillhandahållas på ett konkurrensneutralt sätt till olika operatörer. Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag att en försäljning får ske av högst 50% av röster och kapital i Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail Combi AB och i det blivande bolaget för kontinenttrafiken. Följaktligen avstyrker utskottet motion T25 (m).
2.2 Trafikeringsrätten för malmprodukter m.m. på sträckan Boden--Luleå
För trafikeringsrätten på järnvägsnätet gäller som huvudregel att SJ har ensamrätt för all godstrafik på stomnätet. För malmbanan mellan Vassijaure/Riksgränsen och Boden gäller enligt förordningen (SFS 1988:1379) om statens spåranläggningar att Banverket beslutar om trafikeringsrätten. Banverket har gett LKAB ett positivt förhandsbesked om trafikeringsrätt på malmbanan för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror enligt vissa förutsättningar. För bandelen mellan Boden och Luleå, som tillhör stomnätet, gäller att det är regeringen som beslutar om trafikeringsrätten enligt de riktlinjer som riksdagen har angett.
Enligt kommunikationsministerns bedömning är transport av malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på malmbanan en viktig och integrerad del av LKAB:s verksamhet. För att LKAB skall få förutsättningar att konkurrera effektivt på den internationella marknaden anges att dessa transporter måste bedrivas så effektivt som möjligt. Det finns därför enligt kommunikationsministern starka skäl för att ge LKAB kontrollen över transportdelen av sin produktion. I sammanhanget anges att en trepartsöverenskommelse har träffats mellan SJ, Norska Statsbaner (NSB) och LKAB om ett malmfraktsavtal. Avtalet är femårigt med option om en förlängning. Alla parter uppges vara nöjda med uppgörelsen och man avser att inleda ett långtgående samarbete för effektivare malmtransporter, lägre kostnader över hela transportflödet samt ökad kvalitet. Överenskommelsen bygger på förutsättningen att LKAB kommer att få rätt att trafikera hela sträckan Vassijaure/Riksgränsen--Luleå. Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen godkänner att LKAB tilldelas trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på sträckan Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993.
Utskottet anser att en utveckling mot ökad konkurrens på rättvisa villkor är angelägen inom transportområdet. Erfarenheterna från tågupphandlingen av persontrafik såväl på länsjärnvägarna som på stomnätet har påvisat de vinster som kan uppstå vid en konkurrenssituation mellan olika tågentreprenörer. Utskottet har inget att erinra mot att regeringen ger LKAB trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på bansträckan Boden--Luleå.
3 Luftfartsmarknaden
3.1 Avreglerad inrikesmarknad och nytt konkurrensneutralt prissystem
Riksdagen beslöt den 9 april 1992 om ytterligare avreglerande åtgärder inom den inrikes luftfarten. Med stöd av detta beslut har regeringen meddelat riktlinjer som innebär att tillståndsgivningen som huvudmål skall ha att åstadkomma en effektiv konkurrens på marknaden inom ramen för de trafikpolitiska målen. Tillstånd skall som regel ges till svenska flygbolag som begär att få trafiken på en viss inrikes linje. Beslut som innebär avsteg från fri konkurrens bör dock kunna meddelas i vissa fall av regionalpolitiska skäl. Kommunikationsministern framhåller att avregleringsbeslutet medfört en prissänkning samt skapat ett ökad utbud på befintliga linjer och en viss valfrihet mellan Arlanda och Bromma flygplatser, vilket inneburit en förbättrad service för flygresenärer runt om i landet. Enligt propositionen har avregleringen också givit flygmarknaden initiativ till att finna nya effektiva lösningar för trafiken på det trafiksvaga linjenätet bl.a. på linjerna i inre Norrland. Regeringen följer noga utvecklingen på dessa linjer i avsikt att vid behov kunna vidta åtgärder för att upprätthålla de trafik- och regionalpolitiska målen.
I dag betalar SAS/Linjeflyg luftfartsavgifter enligt en tvådelad tariff som består av en fast årsavgift och en rörlig trafikberoende avgift. Övriga inrikes marknadsaktörer betalar avgifter som är styckrelaterade. Luftfartsverket har framlagt ett förslag till nytt prissystem som innebär att den tvådelade tariffen i inrikes luftfart upphör. Det nya systemet betyder att landnings- och passageraravgifterna tas ut i form av styckpriser. Därmed underlättas ett konkurrensneutralt uppträdande från Luftfartsverkets sida. Kommunikationsministern delar verkets uppfattning att det föreslagna prissystemet är mer neutralt och bättre anpassat till en avreglerad marknadssituation. Det är också, framhåller han, en fördel att samma avgiftssystem härigenom kan tillämpas för inrikes- och utrikestrafiken. I samband med att det nya prissystemet införs bör enligt propositionen riksdagens bemyndigande att delegera frågor om trafikavgifter till Luftfartsverket utnyttjas, vilket kommer att ställa krav på ett nytt prismål för verket samt ett upphävande av det tidigare s.k. SILA-protokollets begränsningar i denna del. Regeringen återkommer till prismålet i 1993 års budgetproposition.
Utskottet lämnar utan erinran vad regeringen anfört om en avreglerad inrikesmarknad och ett nytt konkurrensneutralt prissystem.
3.2 Resultatutjämning för kommunala flygplatser
I propositionen framhålls att en effekt av den beslutade avregleringen av svensk inrikes luftfart är att inrikesnätets centrering till Arlanda delvis brutits genom att Bromma flygplats i viss utsträckning utnyttjas för reguljärtrafik. Den tidigare definierade gränsen mellan regional "sekundär" trafik och nationell "primär" trafik håller därmed på att försvinna. SAS och Linjeflyg har inte heller något samlat ansvar för ett speciellt primärlinjenät. Kommunikationsministern finner mot denna bakgrund att det finns skäl att ånyo överväga frågan om avgränsningen av statens ansvar för luftfartens infrastruktur. Det hittillsvarande femåriga systemet med resultatutjämning från Luftfartsverket till fem kommunala flygplatser i det s.k. primärnätet upphör i och med 1992 års utgång. I avvaktan på resultatet av de aviserade övervägandena om statens ansvar för infrastrukturen föreslår kommunikationsministern att Luftfartsverket övergångsvis skall bemyndigas att för år 1993 utbetala 7,3 miljoner kronor i resultatutjämning enligt samma grunder som gällt för det hittillsvarande femåriga systemet.
Utskottet anser för sin del att riksdagen bör godta vad som i propositionen anförts om resultatutjämning för år 1993 mellan statliga och kommunala flygplatser.
4 Sjöfart
Högstprisregleringen och Gotlandstillägget
Riksdagen framhöll våren 1992 att högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det därmed sammanhängande s.k. Gotlandstillägget är förenade med en rad nackdelar och att systemet bör avvecklas (bet. 1991/92:TU24, rskr. 186). Eftersom det fanns en osäkerhet om konsekvenserna för fraktpriserna och för Gotlands näringsliv av en avreglering ansåg riksdagen att dessa frågor behövde belysas ytterligare innan avregleringen kunde genomföras. En redovisning av regeringens ställningstagande i frågan skulle ske senast under hösten 1992. Sjöfartsverket som utfört den av riksdagen begärda översynen anser att tidigare angivna motiv för ett avskaffande av högstprisregleringen och Gotlandstillägget fortfarande har giltighet. Verket förordar att avregleringen sker i två steg. I ett första steg reduceras Gotlandstillägget från 0,6 % till 0,3 % fr.o.m. den 1 januari 1993. Vid utgången av år 1993 avskaffas sedan både högstprisregleringen och Gotlandstillägget helt.
I propositionen framhålls att Sjöfartsverkets rapport har gått ut på remiss till berörda instanser. Regeringen avser att behandla frågan om högstprisregleringen och Gotlandstillägget i 1993 års budgetproposition. I avvaktan härpå bör enligt regeringen systemet vara kvar i nuvarande former.
Utskottet förordar för sin del att riksdagen lämnar utan erinran vad regeringen anfört om högstprisregleringen för godstransporter till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget.
5 Telemarknaden
5.1 Bolagisering av Televerket m.m.
Departementschefen framhåller att regeringen har för avsikt att i en samlad proposition presentera ett förslag om bolagisering av Televerket och förslag till en telelag i sådan tid att bolagsbildningen och lagen skall kunna genomföras snarast, dock senast den 1 juli 1993. I avvaktan på dessa förslag vill departementschefen informera riksdagen om några principiella ställningstaganden i fråga om bolagsbildningen. Ställningstagandena gäller bl.a. det nya bolagets kapitalstruktur, överföringen av tillgångar och skulder från staten till det nya bolaget, utformningen av ett avtal om överlåtelsen mellan staten och bolaget, uppdelning av Televerket i en nätdel och en tjänstedel, villkoren för samtrafik med Televerkets kopplade nät samt frågan huruvida Televerkets kabel-TV-verksamhet bör skiljas ut från verket. I propositionen föreslås att riksdagen tar del av vad departementschefen anfört om bolagisering av Televerket m.m.
Utskottet föreslår att riksdagen i avvaktan på den aviserade propositionen lägger den nu aktuella propositionen, i här berörd del, till handlingarna.
5.2 Anslag till Telestyrelsen för budgetåret 1992/93
I propositionen erinras om att Telestyrelsen är en ny myndighet som inrättades den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:163, bet. TU20, rskr. 312). Därvid lades verksamheterna i frekvensförvaltningen inom Televerket och Statens telenämnd samman. Av riksdagsbeslutet framgår vidare att den nya myndigheten skall överta Televerkets kvarvarande myndighetsuppgifter senast i samband med att Televerket ombildas till aktiebolag. I beslutet angavs också att frågan om myndighetens slutliga dimensionering delvis var beroende av den då pågående Telelagsutredningens arbete. Den nya myndigheten skulle i princip finansieras med avgifter, men för innevarande budgetår anvisade riksdagen övergångsvis ett förslagsanslag på 6 miljoner kronor. Av propositionen framgår att Telestyrelsen har regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till ett avgiftssystem och till en långsiktig finansieringsform för sin verksamhet. Uppdraget kommer att redovisas i slutet av november. Departementschefen framhåller att den nuvarande medelstilldelningen inte är tillräcklig för att täcka Telestyrelsens kostnader för verksamheten under första halvåret 1993. Anslaget bör därför tillföras ytterligare 14 miljoner kronor, varav 8 miljoner kronor avser medlemsavgifter för svenska staten i internationella organ. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
5.3 Finansieringen av SOS Alarmering AB
I propositionen framhålls att televerket i dag har ett särskilt åtagande i tillhandahållandet av SOS-tjänsten genom en andel i kostnaderna för SOS Alarmering AB (SOSAB). Enligt nuvarande konsortialavtal fördelas kostnaderna mellan de olika delägarna med 50% på Televerket, 20% på berörda kommuner och 30% på berörda landsting. Departementschefen framhåller att vissa berörda kommuner kritiserat nuvarande finansieringskonstruktion i SOSAB. Kritiken kan till största delen hänföras till den angivna kostnadsfördelningen och dess konsekvenser för SOSAB vad gäller möjligheten att tillhandahålla ett varierat och kostnadsdifferentierat tjänsteutbud. För att en mer affärsmässig relation mellan SOSAB och kommunerna skall kunna uppnås bör regeringen bemyndigas att vid behov jämka den i konsortialavtalet fastställda kostnadsfördelningen. Ett sådant bemyndigande ger möjlighet till en prissättning som är bättre anpassad till kostnaderna för enskilda tjänster, men skall inte innebära någon kostnadsövervältring på staten eller landstingen.
Utskottet tillstyrker förslaget att regeringen lämnas det begärda bemyndigandet.
6 Postmarknaden
Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran
Våren 1992 framhöll riksdagen att Postverkets ensamrätt till brevbefordran inte bör avskaffas innan det finns instrument i form av lagstiftning varigenom staten kan försäkra sig om att den regionala och sociala servicen fungerar (prop. 1991/92:100 bil.7, bet.TU18, rskr.276). Kommunikationsministern anser att marknadsförändringar, i kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet, motiverar att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan den 1 januari 1993. Upphävandet av monopolet bör ske genom lag. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag om postlag samt förslag om bolagisering av Postverket snarast möjligt. I propositionen understryks att Postverkets nuvarande uppdrag, såsom det redovisats i samband med 1992 års budgetproposition, liksom de mål riksdagen lagt fast beträffande service och kvalitet inte påverkas av att brevmonopolet avskaffas. Kommunikationsministern poängterar att en väl fungerande postverksamhet där alla kan nå alla är och förblir en väsentlig del av Sveriges infrastruktur. Enligt propositionen anser sig Postverket klara kostnaden för daglig och rikstäckande brevbefordran utan ensamrätt och utan statlig ersättning, om andra väsentliga kostnadsnackdelar elimineras, främst frågorna om mervärdesskatt och Postverkets sociala åtaganden. För att konkurrensneutralitet skall kunna uppnås mellan olika aktörer anser även kommunikationsministern att Postverkets brev- och tidningsbefordran bör beläggas med mervärdesskatt. Enligt propositionen bör det vara möjligt att under år 1993 förelägga riksdagen ett sådant förslag. Införandet kommer att innebära en prisökning för den grupp av Postverkets kunder som inte kan dra av ingående mervärdesskatt. Av propositionen framgår att Postverket avser att för privatpersoner, som till stor del saknar möjlighet att erhålla prestationsrabatter, erbjuda rabatter under en inledningsperiod för att minska effekterna av införandet av mervärdesskatt.
I motion T23 (s) hänvisas till riksdagens beslut våren 1992 att Postverkets ensamrätt inte bör avskaffas innan det finns instrument i form av lagstiftning varigenom staten kan försäkra sig om att den regionala och sociala servicen fungerar. Det enda motiv som anges i propositionen är "marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningar för brevverksamhet". Enligt motionen är brevmonopolet en förutsättning för att det nationellt sammanhållna nätet skall fungera. Om förutsättningarna förändras kan man befara olika utvecklingslinjer för glesbygdens postservice i framtiden. En sådan linje kan vara att kommunerna får ta över ansvaret, inkl. det ekonomiska ansvaret, för att deras invånare får tillräcklig postservice. En annan modell kan vara den som staten tillämpar vid köp av olönsam järnvägstrafik, varigenom statsbudgeten torde komma att belastas med stora utgifter. I motionen framhålls vidare att regeringens förslag att avskaffa postmonopolet och momsbelägga brev- och tidningsbefordran inte står i överensstämmelse med de europeiska harmoniseringssträvandena. Konsekvenserna för bl.a. förenings- och kulturlivet liksom för momsbefriade tidningar blir betydande om portot beläggs med mervärdesskatt. I motionen begärs att riksdagen avslår propositionen och att regeringen får i uppdrag att snabbutreda förutsättningarna att införa en modern monopollagstiftning för brevbefordran i enlighet med EG:s regelverk, alternativt en koncessionslagstiftning som ställer sådana krav på postdistributörer att en solidarisk finansiering av regionala och sociala kostnader inom sektorn kan bibehållas.
I motion T24 (v) framhålls att det är en strängt ideologisk borgerlig tanke att brevverksamheten blir effektivare om brevmonopolet avskaffas. Erfarenheterna här hemma, med City Mails fiasko, och utomlands visar att det är fråga om komplicerade sammanhang som noggrant måste utredas innan villkoren förändras. Svenska postverket är enligt motionen bland de mest effektiva postverk som finns. Motionären yrkar att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa Postens ensamrätt till brevbefordran.
Utskottet vill först slå fast att postverksamheten är en viktig del av landets infrastruktur. Brev och paket måste kunna distribueras och betalningar förmedlas till både stora och små kunder i hela landet till rimliga priser. Riksdagen preciserade så sent som våren 1992 statsmakternas krav på Postverket. Dessa krav innebär bl.a. att en god grundläggande service skall ges till såväl stora som små kunder i hela landet. Servicen skall sålunda vara rikstäckande. Förändringar av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt. Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till alla hushåll, företag och organisationer. I normalfallet skall dessa ha tillgång till postutdelning och betalningsservice fem dagar i veckan. Enstaka brevförsändelser skall befordras till enhetligt och rimligt pris. Postverket skall också tillhandahålla paketbefordran till ett enhetligt pris för enstaka försändelser från privatpersoner. Postverket skall tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice till enhetliga priser för enstaka betalningar och kassaservice. Vid sidan av dessa service- och kvalitetskrav har statsmakterna uppställt vissa ekonomiska krav på Postverket beträffande förräntning av det egna kapitalet, soliditet, utdelning och produktivitet. Dessa krav finns redovisade i betänkande 1991/92:TU18. Såsom framhålls i propositionen har framför allt City Mails etablering på marknaden aktualiserat frågan om Postverkets monopol. Den nuvarande situationen innebär att statsmakterna ger Postverket och marknaden motstridiga signaler. Å ena sidan existerar monopolet och pågår en rättsprocess kring City Mails verksamhet. Å andra sidan förordar riksdag och regering konkurrens och har aviserat en avreglering av postmarknaden under förutsättningar som tryggar den regionala och sociala servicen. Utskottet delar regeringens uppfattning att marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet motiverar att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan fr.o.m. den 1 januari 1993. Som regeringen framhåller kvarstår statsmakternas krav på Postverket beträffande kvalitet och service även efter det att brevmonopolet avskaffats. Postverket har förklarat att det är möjligt att under vissa förutsättningar klara daglig rikstäckande postservice utan statliga bidrag. De förutsättningar Postverket avser är att Postverket bolagiseras, att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskattepliktiga, att Postverket kan marknadsanpassa sin prissättning med bibehållet enhetsporto för enstaka försändelser, att pensionsskulden kan lösas genom att Postverket successivt får bygga upp det egna kapitalet, att två konkurrensdugliga system för de statliga betalningarna behålls, att Postverkets sociala åtaganden ersätts samt att de ekonomiska kraven på Postverket blir marknadsmässiga. Postverket har vidare framhållit att alla åtgärder inte behöver genomföras samtidigt. Under kortare tid kan Postverket klara både konkurrens och sina nuvarande åtaganden. Som utskottet redan anfört utgör en rikstäckande postservice med god kvalitet och till rimliga priser en väsentlig del av landets infrastruktur. Det är därför nödvändigt att skapa villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla statsmakternas krav beträffande kvalitet och service som beskrivits i det föregående. Vid utformningen av dessa villkor måste enligt utskottets mening beaktas det starka samband som finns mellan Postverkets olika affärsområden. Som exempel kan nämnas att Postgirot svarar för ungefär en tredjedel av kassanätets intäkter. Postgirot tillsammans med Brev är också de affärsområden som svarar för huvuddelen av Postverkets överskott. Om villkor skapas som allvarligt försvagar Postverkets ekonomi kan verket inte klara statsmakternas krav på en rikstäckande service utan statliga bidrag. Detta måste enligt utskottets mening undvikas. Utskottet vill vidare framhålla betydelsen av att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om postlag och bolagisering av Postverket. Av det anförda följer att utskottet i likhet med regeringen anser att Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. bör avskaffas vid utgången av år 1992 och att detta kan ske utan att de mål beträffande service och kvalitet som statsmakterna lagt fast påverkas. Riksdagen bör sålunda anta det till propositionen fogade lagförslaget och avstyrka motionerna T23 (s) och T24 (v).
7 Avgifter för vissa tillstånd
I propositionen föreslås att 4 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor ändras så att kommuner skall få rätt att ta ut avgifter i samtliga fall då undantag medges från lokala trafikföreskrifter. Denna rätt skall dock inte gälla sådana undantag från föreskrifterna som krävs för att rörelsehindrade skall få parkeringstillstånd. Enligt paragrafens nuvarande lydelse får trafiknämnderna ta ut avgifter av sökandena i ärenden om undantag från föreskrifter om trafik på väg eller i terräng. Svenska kommunförbundet har -- framgår det av propositionen -- i en framställning till regeringen framhållit att paragrafen, sådan den nu lyder, inte gör det möjligt för kommunerna att ta ut en avgift då tillstånd ges att t.ex. ställa upp mobilkranar på gatumark för vissa arbeten där, eftersom fordonet i fråga inte är i trafik. Förbundet påpekar att det ofta krävs omfattande utredningar för att bestämma var de berörda fordonen kan ställas upp utan att orsaka några skador. Kommunerna bör därför kunna ta ut en avgift för tillståndsgivningen. Utskottet tillstyrker lagförslaget.
8 Trafiksäkerhetsverkets avvecklingskostnader
Riksdagen beslutade den 2 december i år att Trafiksäkerhetsverket skall läggas ner fr.o.m. den 1 januari 1993 och att dess arbetsuppgifter skall övertas av Vägverket (prop. 1992/93:2, bet. TU4, rskr. 58). Utskottet har erfarit att regeringen i nästa budgetproposition avser att återkomma till riksdagen med förslag om att inrätta ett särskilt anslag för TSV:s avvecklingskostnader. I avvaktan på att riksdagen har behandlat denna fråga bör enligt utskottets mening regeringen kunna ge Vägverket rätt att disponera anslaget B 1. Ämbetsverksuppgifter för dessa avvecklingskostnader. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret ställa garantier för förberedelsearbeten för utbyggnaden av trafikleder i Stockholmsregionen för högst 600000000 kronor inkl. tidigare ställda garantier,
2. beträffande aktieförsäljning att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motion 1992/93:T25 bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av högst 50% av röster och kapital i Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail Combi AB och i det blivande Kontinentbolaget,
3. beträffande trafikeringsrätten för malmprodukter m.m. att riksdagen godtar att LKAB tilldelas trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvändiga insatsvaror på sträckan Boden--Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993,
4. beträffande avreglerad inrikes flygmarknad och Luftfartsverkets avgifter att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i propositionen härom,
5. beträffande resultatutjämning för kommunala flygplatser att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförs om resultatutjämning för år 1993 mellan statliga och kommunala flygplatser,
6. beträffande högstprisregleringen och Gotlandstillägget att riksdagen lämnar utan erinran vad som i propositionen anförs om högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget,
7. beträffande bolagisering av Televerket m.m. att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
8. beträffande anslag till Telestyrelsen att riksdagen till Telemyndigheten på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 14000000 kronor,
9. beträffande finansieringen av SOS Alarmering AB att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov jämka på den i konsortialavtalet angivna kostnadsfördelningen avseende finansieringen av SOS Alarmering AB,
10. beträffande avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T23 och 1992/93:T24 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) om Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m., res. (s) men. (v)
11. beträffande avgifter för vissa tillstånd att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor,
12. beträffande Trafiksäkerhetsverkets avvecklingskostnader att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 8 december 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita Jönsson (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Tom Heyman (m) och Krister Örnfjäder (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran (mom.10)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Ines Uusmann och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet vill" och på s. 11 slutar med "motionerna T23 (s) och T24 (v)" bort ha följande lydelse: Riksdagen beslutade så sent som den 20 maj 1992 att Postverkets ensamrätt till brevbefordran inte skall avskaffas innan det finns instrument i form av lagstiftning, varigenom staten kan försäkra sig om att den regionala och sociala servicen fungerar. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T23 (s) att det är synnerligen anmärkningsvärt att regeringen nu föreslår att brevmonopolet avvecklas utan att riksdagen föreläggs ett samlat beslutsunderlag om under vilka villkor postverksamheten skall bedrivas. Därmed nonchalerar regeringen vårens riksdagsbeslut utan att ange några hållbara motiv härför. Den enda förklaring som ges i propositionen är att "marknadsförändringar i kombination med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet motiverar att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan per den 1 januari 1993". Utskottet vill understryka att Posten är en mycket väsentlig del av landets infrastruktur. Det är en nationell angelägenhet att brev, paket och betalningar kan nå alla i Sverige oavsett bostadsort och att detta kan ske till rimliga priser. Detta som är det uppdrag som riksdag och regering har gett Postverket har preciserats i ett antal regionala och sociala mål. Det är statens skyldighet att genom lagstiftning och andra åtgärder skapa garantier för att dessa mål kan uppnås. Det huvudsakliga syftet med postverksamheten kan aldrig vara att den skall skapa så stora ekonomiska vinster som möjligt. Sedan är det en annan sak att denna bör bedrivas på ett så effektivt sätt som möjligt. Utskottet anser att statsmakterna måste dra upp tydliga riktlinjer för Postens verksamhet. Huvudinriktningen måste vara att Posten skall koncentrera sig på "kärnverksamheten", dvs. förmedla brev, paket och betalningar i hela landet. Vidare måste statsmakterna skapa sådana förutsättningar att Posten kan bedriva denna verksamhet på ett så effektivt sätt att belastningar på statsbudgeten undviks. Regeringens förslag att ta bort brevmonopolet utan att ange de villkor i övrigt som bör gälla för postverksamheten innebär att stor osäkerhet skapas om Postens möjligheter att bedriva sin verksamhet utan statliga bidrag. Sedan Postverket fick enhetsporto år 1855 har korssubventionering mellan kort- och långväga brev medverkat till att postservicen fungerar också i Sveriges glesbygder. Om hela Sverige skall kunna leva måste också hela Sverige ha tillgång till en jämlik postservice. Postverkets brevmonopol är en förutsättning för att det nationellt sammanhållna nätet skall fungera.
Utskottet har erfarit att regeringen överväger en annan åtgärd som allvarligt skulle skada Posten, nämligen att skilja Postgirot från Postverket. Starka samband finns mellan Postverkets affärsområden. Postgirot svarar sålunda för cirka en tredjedel av kassanätets intäkter. Postgirot tillsammans med Brev är också de affärsområden som svarar för huvuddelen av Postverkets vinster. Om Postgirot skulle brytas ut ur Postverket riskerar man att så allvarligt försvaga ekonomin att Postverket inte kan förmedla en rikstäckande service utan statliga bidrag. Av det anförda följer att utskottet anser att Postgirot måste stanna kvar i Postverket.
Som framhålls i motion T23 (s) pågår inom EG ett arbete för att harmonisera regler och bestämmelser inom postväsendet. Syftet är att få likforming kvalitet och omfattning på posttjänster inom hela EES-området. Inte bara rätten att tillämpa brevmonopol utan också korssubventionering pekas ut som medel att tillgodose kraven på service, kvalitet och rimliga priser. Regeringen bortser helt från dessa resonemang i propositionen vilket utskottet anser anmärkningsvärt. I propositionen aviseras att regeringen har för avsikt att under år 1993 återkomma till riksdagen med förslag om att belägga Postverkets brev- och tidningsbefordran med mervärdesskatt. Ett sådant förslag skulle innebära kraftiga prisökningar för privatpersoner, föreningar, tidningar och finansinstitut som inte har möjlighet att dra av ingående mervärdesskatt. Utskottet finner det ytterst allvarligt att regeringen aviserar förslag till momsbeläggning av brev och tidningar utan att samtidigt beskriva de negativa konsekvenserna för bl.a. förenings- och kulturlivet och vilka åtgärder som kan behöva sättas in för att motverka dessa konsekvenser. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör avslå regeringens förslag att avveckla brevmonopolet. Regeringen bör i stället snabbutreda förutsättningarna att införa en modern monopollagstiftning för brevbefordran i enlighet med EG:s regelverk, alternativt en koncessionslagstiftning som ställer sådana krav på postdistribution att en solidarisk finansiering av regionala och sociala kostnader inom sektorn bibehålls. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T23 (s) och T24 (v) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T23 och 1992/93:T24 avslår regeringens förslag till lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) om Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran
Jag biträder hemställan i reservationen.
Propositionens lagförslag
Bilaga
1. Förslag till Lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.
Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1978:234)1 om nämnder för vissa trafikfrågor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §2
I sådana ärenden om I ärenden som avses i 1 undantag från § andra stycket får föreskrifter om trafik trafiknämnden ta ut på väg eller terräng avgifter av sökandena dock som avses i 1 § andra inte i fråga om stycket får parkeringstillstånd för trafiknämnden ta ut rörelsehindrade. avgifter av sökandena.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1675 2 Senaste lydelse 1991:1675
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen1 Motionerna2 Utskottet2 1 Överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna2 2 Järnvägstrafiken3 2.1 Försäljning av aktier i Statens järnvägars dotterbolag Swedcarrier3 2.2 Trafikeringsrätten för malmprodukter m.m. på sträckan Boden--Luleå4 3 Luftfartsmarknaden5 3.1 Avreglerad inrikesmarknad och nytt konkurrensneutralt prissystem5 3.2 Resultatutjämning för kommunala flygplatser6 4 Sjöfart6 Högstprisregleringen och Gotlandstillägget6 5 Telemarknaden7 5.1 Bolagisering av Televerket m.m.7 5.2 Anslag till Telestyrelsen för budgetåret 1992/938 5.3 Finansieringen av SOS Alarmering AB8 6 Postmarknaden9 Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran9 7 Avgifter för vissa tillstånd12 8 Trafiksäkerhetsverkets avvecklingskostnader12 Hemställan12 Reservation14 Meningsyttring av suppleant16 Bilaga Propositionens lagförslag17