Vissa följdfrågor om ny bostadsfinansiering, m.m.
Betänkande 1990/91:BoU20
Bostadsutskottets betänkande
1990/91:BOU20
Vissa följdfrågor om ny bostadsfinansiering, m.m.
Innehåll
1990/91 BoU20
Sammanfattning
Utskottet avstyrker motionsförslag från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet om att riksdagen skall riva upp beslutet om att införa ett nytt bostadsfinansieringssystem. De förslag som läggs fram i proposition 1990/91:144 om vissa följdfrågor om ny bostadsfinansiering m.m. tillstyrks av utskottet. I propositionen lämnas bl.a. förslag om hur den statliga kreditgarantin i fråga om räntelån för egnahem skall kunna tas i anspråk. En motion om att det nya systemet skall träda i kraft den 1 juli 1992 avstyrks. Utskottet accepterar regeringens uppfattning om att det nya systemet i fråga om nya hus skall träda i kraft den 1 januari 1992 om investeringslånet utbetalas efter utgången av 1991.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till s.k. extra upptrappningar av de garanterade räntorna för 1992 och förslaget om anslag till räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92.
En gemensam reservation har avgivits av företrädare för moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet med innebörden att riksdagens beslut att införa ett nytt bostadsfinansieringssystem bör rivas upp. Vidare har reservationer avgivits bl.a. från vänsterpartiets företrädare om att s.k. extra upptrappningar inom räntebidragssystemet inte skall ske avseende år 1992 i enlighet med regeringens förslag. I en reservation från moderata samlingspartiets företrädare föreslås däremot att extra upptrappningar görs utöver regeringens förslag.
ELFTE HUVUDTITELN
Propositionerna
Regeringen har i proposition 1990/91:100 bilaga 13 B 4 föreslagit riksdagen att till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 22710000000kr.,
Regeringen har i proposition 1990/91:125 bil. 8 föreslagit riksdagen att till Utveckling av ett ADB-system för bostadsadministrationen på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 44500000kr.
Regeringen har i proposition 1990/91:144 föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen förordats om
1. statlig kreditgaranti,
2. räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992,
3. ny bostadsfinansiering för hus med räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande regler,
4. tillfälligt stöd för vissa låntagare med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt nuvarande regler,
5. övriga stödformer med räntebidrag,
6. räntestöd vid förbättring av bostadshus.
Motionerna
I betänkandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna
1990/91:Bo209 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (båda s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag till villkor för bostadsbeståndets inträde i räntelånesystemet snarast föreläggs riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alternativ till räntelån tillskapas enligt den i motionen skisserade modellen.
1990/91:Bo225 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån för den garanterade räntan avseende ombyggnadsprojekt,
1990/91:Bo230 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar avskaffa räntebidragen för hyres- och bostadsrättshus byggda före 1975 i enlighet med vad i motionen anförts,
7. att riksdagen beslutar att förändra upptrappningen av den garanterade räntan för hyres- och bostadsrättshus i enlighet med vad i motionen anförts,
8. att riksdagen beslutar att förändra den ingående garanterade räntan för småhus med hyres- eller bostadsrätt i enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen beslutar att till räntebidrag m.m. anvisa ett förslagsanslag på 21780000000kr.,
1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor för lån vid ombyggnad för att nå effektivare energianvändning,
1990/91:Bo244 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sänkning av den garanterade räntan för statliga ombyggnadslån fr.o.m. den 1 juli 1991 i enlighet med vad i motionen anförts,
23. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100 i denna del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 beslutar anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 260000000kr. minskat anslag om totalt 22450000000kr.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingen av räntebidrag som följd av en tidigareläggning av införandetidpunkten för ett nytt bostadsfinansieringssystem,
1990/91:Bo252 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
39. att riksdagen till Räntebidrag m.m. (B 4) för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22175000000kr.,
dels de med anledning av proposition 1990/91:144 väckta motionerna:
1990/91:Bo55 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på propositionens förslag om statlig kreditgaranti, ny bostadsfinansiering med räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande regler, tillfälligt stöd för vissa låntagare med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt nuvarande regler och övriga stödformer med räntebidrag som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsfinansieringen.
1990/91:Bo56 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:144 beslutar att riksdagens beslut om införande av det s.k. räntelånesystemet rivs upp och hos regeringen begär förslag om ett reformerat bostadsfinansieringssystem i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effekterna av beräkningsgrunderna för pantvärdet,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår proposition 1990/91:144 såvitt avser förslag om ny bostadsfinansiering för hus med räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande regler och slopande av räntebidrag enligt förordningen om stöd för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem samt beslutar att räntelån endast skall utgå till ny- och ombyggnader som påbörjas efter den 1 juli 1992 i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1 och i andra hand yrkandena 2 och 3, beslutar att tidpunkten för införande av det s.k. räntelånesystemet med upphävande av riksdagens tidigare beslut (prop. 1990/91:34, 1990/91:BoU4) framflyttas till den 1 juli 1992 i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Bo57 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder till skydd för husägare som till följd av omläggningen av finansieringssystemet kan drabbas av förluster till följd av kraftigt fallande nominella fastighetspriser.
1990/91:Bo58 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om höjd garanterad ränta från den 1 januari 1992,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av frysta hyror 1992,
3. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag vad gäller övergången till räntelånesystemet från den 1 januari 1993 för hus med räntebidrag.
1990/91:Bo59 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1990/91:144, utom såvitt avser förslag gällande räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 (avsnitt 4), övriga stödformer med räntebidrag, såvitt avser avveckling av vissa räntebidrag i etapper under tre år med början den 1 januari 1993 (avsnitt 7) samt räntestöd vid förbättring av bostadshus (avsnitt 8).
dels de med anledning av proposition 1990/91:125 bil. 8 väckta och till bostadsutskottet hänvisade motionerna
1990/91:Bo60 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser anvisning av ett anslag gällande utveckling av ett ADB-system för bostadsadministration.
1990/91:Bo61 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1990/91:125 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 såvitt avser föreslagen anvisning om 44 500 000 kr. till Utveckling av ett nytt ADB-system för bostadsadministrationen i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottets beredning av ärendet
Bostadsministern, generaldirektören i boverket, företrädare för vissa bostadskreditinstitut, stadshypotekskassan och Sveriges Fastighetsägareförbund har muntligen lämnat utskottet information i ärendet. Vissa bostadskreditinstitut, Hyresgästernas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund har inkommit med skrivelser i ärendet.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i budgetpropositionen (1990/91:100 bil. 13) om anslag till räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 samt motioner väckta under allmänna motionstiden 1991. Vidare behandlas i proposition 1990/91:144 framlagda förslag om den nya bostadsfinansieringen, om räntebidragen för år 1992 och förslag i vissa övriga frågor samt motioner väckta med anledning av denna proposition. Slutligen behandlas även ett förslag i proposition 1990/91:125 bil. 8 om utveckling av ett ADB-system för bostadsadministrationen samt motioner väckta med anledning av förslaget.
Beslutet om en ny bostadsfinansiering
Riksdagen fattade i december 1990 beslut om att införa ett nytt bostadsfinansieringssystem som bygger på att lånefinansieringen sker på den allmänna lånemarknaden och att en del av låneräntorna omfördelas över tiden med hjälp av räntelån, som också de tas upp på lånemarknaden (1990/91:BoU4). I anslutning till detta beslut gjorde riksdagen även vissa tillkännagivanden angående frågor om bostadsfinansieringssystemets utformning m.m. som behövde klarläggas och gav regeringen till känna att den borde återkomma i dessa frågor.
Frågan om införande av ett nytt bostadsfinansieringssystem med den beslutade inriktningen har därefter i april 1991 åter kommit att bli föremål för ett ställningstagande från riksdagen (se 1990/91:BoU12 s. 57). I motioner (m, fp, c) väckta under den allmänna motionstiden 1991 föreslogs att beslutet skulle upphävas och att ett bostadsfinansieringssystem med en annan inriktning skulle utarbetas. Riksdagen var emellertid inte beredd att frångå sitt tidigare beslut. Motionerna avslogs.
I proposition 1990/91:144 behandlas vissa följdfrågor om den nya bostadsfinansieringen. Det gäller dels redovisningar och förslag med anledning av vissa tillkännagivanden från riksdagen i betänkandet 1990/91:BoU4, dels vissa andra förslag om hur övergången till det nya bostadsfinansieringssystemet bör ske. Med anledning av dessa regeringsförslag har motioner ånyo väckts med innebörden att beslutet om att införa ett räntelånesystem bör rivas upp. Tre motioner har yrkanden med denna innebörd, nämligen motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m). I c-motionen tas, som andrahands- och tredjehandsyrkanden, också upp frågor med anledning av de kompletteringsförslag som förs fram i proposition 1990/91:144. Bostadsutskottet behandlar inledningsvis dessa motioner i vad avser den övergripande frågan om beslutet om att införa ett nytt bostadsfinansieringssystem bör ligga fast eller ej.
I motion Bo55 (fp) upprepas tidigare framförd kritik mot räntelånesystemet och föreslås såvitt nu är i fråga att riksdagsbeslutet från december 1990 rivs upp. Motsvarande förslag läggs fram i motion Bo56 (c) yrkande 1. Yrkandet innebär vidare att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om ett reformerat bostadsfinansieringssystem. Motionärerna hänvisar till ett tidigare framfört c-förslag om ett lånesystem utgående från en bassubvention till en normalbostad, ett reformerat räntebidragssystem samt att fastighetsskatten används för att rättvisare fördela boendekostnaderna över tiden. Som ett andrahandsyrkande i samma motion finns ett förslag angående införandetidpunkten för räntelånesystemet. I yrkande 4 föreslås således att denna tidpunkt skall flyttas fram från den 1 januari 1992 till den 1 juli samma år. I likhet med de två behandlade motionerna innebär förslaget i motion Bo59 (m) såvitt nu är i fråga att beslutet om ett räntelånesystem skall rivas upp.
Beslutet att införa ett räntelånesystem bör enligt bostadsutskottets uppfattning ligga fast. Några nya motiv, som ger utskottet anledning ändra uppfattning, har inte redovisats i motionerna. Utskottet finner därför inte anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande i frågan. Omläggningen är nödvändig av flera skäl som bl.a. redovisats i utskottets betänkande 1990/91:BoU4. Det kan också konstateras att de alternativ till ett räntelånesystem som i olika sammanhang skisserats av m, fp resp. c torde leda till sämre lösningar för såväl den enskilde som för staten. Utskottet avstyrker således motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga yrkanden såvitt gäller förslaget att riva upp riksdagsbeslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem.
Vad gäller tidpunkten för systemets införande vill utskottet inledningsvis redovisa hur denna fråga hittills beretts.
Regeringens ursprungliga förslag i proposition 1990/91:34 innebar att reformen avseende nya hus skulle träda i kraft den 1 juli 1992 och den 1 januari 1993 i fråga om hus med beslut om bostadslån före den 1 juli 1992. Bostadsutskottet anförde i sitt betänkande 1990/91:BoU4 s. 13 följande i denna fråga.
För att säkra de bostadssociala målen samt av bl.a. statsfinansiella skäl och för att i möjligaste mån minska den osäkerhet som en alltför lång övergångsperiod kan innebära för aktörerna på bostadsmarknaden anser utskottet att regeringen bör överväga tidpunkten för ikraftträdandet. Det bör mot denna bakgrund undersökas om inte reformen avseende nya hus kan träda i kraft den 1 januari 1992. Regeringen bör i förening med sin syn på frågan återkomma till riksdagen i ärendet.
Riksdagen följde bostadsutskottet och gav regeringen detta till känna. I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 13 s. 35) angav bostadsministern att det ur administrativ synpunkt är möjligt att införa den nya bostadsfinansieringen den 1 januari 1992. Regeringen har därefter, den 26 mars 1991, beslutat om förordningen (1991:149) om allmänna förutsättningar för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder. I förordningen finns bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder i form av investeringsbidrag och räntebidrag. Förordningen träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller i fråga om byggnadsprojekt, för vilka bostadslån och räntebidrag enligt nybyggnads- eller ombyggnadslåneförordningen beviljats före ikraftträdandet, om bostadslånet betalats ut före denna tidpunkt.
Av det nu anförda framgår alltså att hus med lån utbetalade efter utgången av år 1991 avses få stöd enligt de nya reglerna fr.o.m. år 1992.
Utöver den ovannämnda förordningen har den 26 mars 1991 utfärdats
förordningen (1991:150) om beräkning av statligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder,
förordningen (1991:151) om beräkning av statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder,
förordningen (1991:152) om beräkning av bidragsunderlag för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder.
Även dessa förordningar träder i kraft den 1 januari 1992. Förutom dessa förordningar behövs enligt vad utskottet erfarit också en kreditgarantiförordning. Utformningen av denna är beroende av riksdagens beslut med anledning av den nu behandlade propositionen och de motioner som väckts i ärendet.
Beslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem förutsätter också att en statlig kreditgarantinämnd för bostäder inrättas. Regeringen beslutade den 18 april om direktiv till en utredning med uppgift att utarbeta förslag till organisation och dimensionering av nämnden. Utredningen skall vara avslutad senast den 1 juli 1991. Därefter avses nämnden inrättas.
Beträffande hus med bostadslån förenade med räntebidrag utbetalade före utgången av år 1991 anges i propositionen att sådana hus skall omfattas av räntebidragsreglerna t.o.m. utgången av år 1992. Såvitt rör sådana hus innebär, som framgått ovan, att de i proposition 1990/91:34 redovisade reglerna för ikraftträdande behålls. Frågan om och i så fall hur bostadsbeståndet skall "slussas in i " det nya finansieringssystemet behandlas nedan. I fortsättningen av detta avsnitt behandlar utskottet frågan om från vilken tidpunkt nya hus bör omfattas av det nya finansieringssystemet.
I motion Bo56 (c) ifrågasätts om förberedelserna för omläggningen av lånesystemet är sådana att det kan träda i kraft den 1 januari 1992. Motionärerna föreslår i ett andrahandsyrkande att ikraftträdandet skjuts upp till den 1 juli samma år.
Under utskottets beredning av ärendet har frågan om ikraftträdandet av det nya systemet ägnats stort intresse. I avsikt att få ytterligare underlag för sitt beslut har utskottet haft överläggningar med bostadsministern, generaldirektören i boverket, företrädare för vissa bostadskreditinstitut, stadshypotekskassan och Sveriges Fastighetsägareförbund.
Bostadsministern och generaldirektören vid boverket har för utskottet redovisat de förberedelseåtgärder som hittills vidtagits inför omläggningen av bostadsfinansieringssystemet. Av bostadsministerns redovisning framgick bl.a. att ett omfattande förberedelsearbete pågår på skilda områden. Även om ett ganska omfattande arbete av administrativ karaktär återstår finns enligt bostadsministern inte skäl anta annat än att systemet kommer att kunna träda i kraft i enlighet med vad i förordningarna angivits och i den nu behandlade propositionen redovisats.
Vad rör boverkets del av arbetet anförde generaldirektören att verket arbetar med att utforma det bidragssystem som är en del av det nya finansieringssystemet. Enligt hans bedömning finns inte grundad anledning anta annat än att den del av administrationen av systemet som verket ansvarar för kan träda i kraft såsom regeringen förutsatt.
Tveksamhet om möjligheterna att låta systemet träda i kraft den 1 januari har, förutom i motionen, framförts av företrädare för vissa bostadskreditinstitut, medan företrädare för stadshypotekskassan anfört att det av administrativa skäl inte finns anledning att inte låta det nya systemet träda i kraft enligt regeringens förslag. Sveriges Fastighetsägareförbund har främst aktualiserat vissa skatte- och pantsättningsfrågor. Utskottet återkommer till dessa nedan.
Utskottet vill i fråga om ikraftträdandet av det nya bostadsfinansieringssystemet anföra följande. Som framgått av den ovan lämnade redogörelsen har olika åtgärder vidtagits i avsikt att skapa administrativa rutiner så att därmed övergången från dagens bostadsfinansieringssystem till det nya kan genomföras på ett acceptabelt sätt för de olika intressenter som är involverade i systemet. Det torde dock svårligen kunna undvikas att vissa komplikationer kan inträffa när ett så relativt omfattande administrativt system som bostadsfinansieringssystemet skall förändras på ett så grundläggande sätt som riksdagens tidigare beslut ändå innebär. Utskottet anser att de vidtagna förberedelserna, som de har redovisats för utskottet, är sådana att det inte finns tillräckliga skäl frångå den tidsplan som enligt regeringens mening bör gälla beträffande ikraftträdandet. Förutom vad ovan redovisats har utskottet erfarit att i det arbete som pågår i organisationsutredningen avseende kreditgarantinämnden kommer att delta företrädare för de sparbanks- resp. affärsbanksägda bostadskreditinstituten, statens bostadsfinansieringsaktiebolag -- SBAB -- och stadshypotekskassan. Genom denna ordning finns det möjligheter att tidigt fånga upp de synpunkter som dessa långivare kan ha på det administrativa förfarandet i det nya finansieringssystemet.
Ytterligare några frågor finns som behöver övervägas. Utskottet aktualiserade dem hösten 1990 i betänkandet 1990/91:BoU4. Det gäller vissa skattefrågor, pantsättningsfrågan och frågan om redovisning av räntelånen.
Vad rör dessa frågor har bostadsministern lämnat följande upplysningar.
Såvitt avser skattefrågan kommer en departementspromemoria med förslag till anpassningar av skattesystemet till en ny bostadsfinansiering att remitteras från finansdepartementet före sommaren 1991. Promemorian avses innehålla bl.a. förslag om avdragsrätt för räntor, reavinstbeskattning, en schablonintäkt för räntelån för konventionellt beskattade fastighetsägare och räntefördelning för fysiska personer som äger hyreshus. Ett förslag avses föreläggas riksdagen hösten 1991.
Även beträffande frågan om redovisning av räntelånen avses riksdagen underställas förslag hösten 1991.
Vad slutligen rör pantsättningsreglerna kommer överväganden om behov av förändringar av reglerna att redovisas för riksdagen under hösten. I avvaktan på resultat av dessa överväganden gäller konventionella pantbrev som säkerhet för räntelånen.
Vid en sammanvägning av olika meningar beträffande tidpunkten för ikraftträdandet och mot bakgrund av den information som kommit utskottet till del under beredning av ärendet har utskottet kommit till uppfattningen att det nya finansieringssystemet bör träda i kraft i enlighet med vad i propositionen redovisats. En senareläggning av ikraftträdandet av det nya bostadsfinansieringssystemet enligt förslaget i motion Bo56 (c) yrkande 4 kan utskottet alltså inte förorda. Utskottet förutsätter därvid att de ovan nämnda skatte- och redovisningsfrågorna löses i sådan tid att de nya regler som kan behövas kan börja tillämpas vid reformens ikraftträdande.
Vissa frågor om pantsäkerhet i det nya bostadsfinansieringssystemet
I proposition 1990/91:34 lade regeringen fram förslag om hur vissa pantsäkerhetsfrågor bör lösas i räntelånesystemet. Förslaget innebär att ett villkor för att kreditgaranti skall gälla för investeringslån för ny- eller ombyggnad är att det finns pantsäkerhet för lånet inom 100, 99 resp. 95 % av fastighetens pantvärde i färdigt skick beroende på fastighetsägarkategori. Enligt förslaget skall vidare som villkor för kreditgaranti för räntelån gälla att det finns pantsäkerhet som i förmånsrättsläge ligger i omedelbar anslutning till nämnda gränser. Något pantsättningsutrymme i förmånsrättsläge mellan panten för räntelånet och dessa gränser fanns således inte enligt regeringsförslaget.
Vid beredningen av detta förslag gjorde bostadsutskottet vissa överväganden vad gäller den sistnämnda konsekvensen av regeringsförslaget, dvs. att något utrymme för ett s.k. topplån med förmånsrättsläge mellan säkerheten för investeringslånet och säkerheten för räntelånet inte finns. Utskottet framhöll att denna ordning visserligen är ägnad att vara ett incitament för bosparande och egna kapitalinsatser men att den samtidigt kan leda till problem för vissa låntagare. Vidare anförde utskottet:
I egnahemsfallet kan kravet således under vissa förutsättningar leda till sådana krav på eget kapital eller finansiering med lån utan säkerhet, att låntagare i normala inkomstlägen kan tvingas avstå från en angelägen bostadsinvestering. Bostadsutskottet anser sig för närvarande inte ha tillräckligt underlag för att ta ställning i denna avvägning vad gäller pantsäkerheternas placering. Regeringen bör därför i förening med sin syn på frågan återkomma till riksdagen i ärendet.
Med hänvisning till riksdagens begäran redovisar regeringen i den nu aktuella propositionen (s. 3--7) sin bedömning av vad som bör gälla avseende förmånsrättsläget för pantsäkerhet för räntelån. Regeringen vidhåller sin uppfattning att något pantsättningsutrymme i fastigheten eller i tomträtten för s.k. topplån mellan investeringslån och sådana räntelån som berättigar till statlig kreditgaranti inte behövs. Pantsäkerheten för räntelån anses, utan menlig inverkan på låntagarens möjligheter att finansiera projektet, i förmånsrättshänseende kunna placeras omedelbart efter den övre gränsen för säkerheten för ett investeringslån.
Som skäl för regeringens bedömning i den aktuella frågan redovisas bl.a. vissa förändringar som har gjorts i de bestämmelser som påverkar utrymmet för investeringslån i det nya bostadsfinansieringssystemet, dvs. grunderna för att bestämma ett pantvärde för huset. Vid beräkning av låneunderlag enligt den s.k. schablonmetoden gäller för närvarande en reduktionsfaktor som begränsar låneunderlaget för en byggnad till 80 % av den beräknade kostnaden. Denna reduktionsfaktor finns inte i det nya systemet. I fråga om beräkning av pantvärdet har genom ett regeringsbeslut denna reduktionsfaktor för övrigt redan slopats i lånebeslut som meddelas fr.o.m. den 1 april 1991. Inom boverket pågår vidare vissa överväganden om storleken på schablonbeloppen som syftar till att de bättre skall spegla kostnaderna för olika typer av byggnader. Vissa justeringar avses vidare göras i grunderna för schablonmetoden för att få en bättre kostnadsanpassning. Det gäller bl.a. grunderna för att bestämma den s.k. tidskoefficienten samt grunderna för att beräkna markkostnader.
Enligt regeringens bedömning kommer mot den redovisade bakgrunden på en balanserad byggmarknad ett tillfredsställande utrymme finnas för en kostnadstäckande finansiering även av sådana småhus för vilka pantvärdet beräknas enligt schablonmetoden. Någon möjlighet att belåna egna insatser med bättre säkerhet än räntelånen bör inte öppnas.
Motion Bo56 (c) innehåller som ett andrahandsyrkande -- yrkande 2 -- förslag om att riksdagen skall begära att effekterna av pantsäkerhetsreglerna i det nya bostadsfinansieringssystemet i vissa hänseenden skall klarläggas. Enligt motionärerna kommer behovet av s.k. topplån i vissa situationer att bestå även i det nya systemet. Vidare anförs att kreditriskerna för staten och kommunerna kommer att öka väsentligt. Detta anses kunna påverka riskbedömningen på den ordinarie kreditmarknaden. Det anges som oklart om krav kommer att ställas på ytterligare säkerheter utöver pantbrev för den del av investeringslånet som inte har underborgen av stat och kommun.
Vad gäller den aktuella frågan om reglerna för pantsäkerhet vill utskottet anföra följande. Utskottets ovan återgivna ställningstagande i betänkandet 1990/91:BoU4 vad gäller säkerheten för s.k. topplån gjordes mot bakgrund av den finansieringssituation som gäller inom det nuvarande bostadsfinansieringssystemet. I dagens läge kan man således inte bortse från att topplån med säkerhetsutrymme inom pantvärdet för fastigheten ibland är en förutsättning för en investering i ett nytt småhus. I den aktuella propositionen redovisas emellertid ett antal förändringar som gjorts av de bestämmelser som reglerar beräkningen av pantvärdet för fastigheten. Behovet av topplån kommer därmed att minska. Utskottet anser mot bakgrund av redovisningen i propositionen av den aktuella frågan att den ordning för förmånsläget för pantsäkerhet som föreslagits kan accepteras. Frågan bör dock följas uppmärksamt i det utvärderingsarbete som får förutsättas genomföras avseende reglerna för pantsäkerhet i det nya finansieringssystemet.
Utskottet finner således inte anledning till erinran eller särskilt uttalande mot vad i propositionen i denna del förordats. Ett tillkännagivande om behovet av topplån i enlighet med vad i motion Bo56 (c) yrkande 2 föreslagits kan inte anses erforderligt. Vad gäller den andra frågan, som aktualiserats i detta yrkande, dvs. om säkerhet utöver pantbrev kommer att krävas av kreditgivarna för de delar av investeringslånet för vilka kreditgarantin inte gäller, gjorde utskottet vissa överväganden i betänkandet 1990/91:BoU4 (s. 32). Där anfördes bl.a.:
I dag finns en möjlighet att fördjupa bostadslånet under den normala gränsen mellan bottenlån och bostadslån, dvs. vid 70 % av låneunderlaget. Denna regel har stor betydelse för möjligheten att erhålla lån speciellt i glesbygd. Enligt bostadsutskottets mening bör denna regel föras över till det nya bostadsfinansieringssystemet på så sätt att en möjlighet att fördjupa kreditgarantin under 70 % av fastighetens pantvärde införs. En sådan ordning står för övrigt i överensstämmelse med vad som i propositionen anförts om att kreditgarantin är avsedd att täcka den del av lånebehovet som i dag täcks med bostadslån.
Möjlighet kommer således finnas även i räntelånesystemet att erhålla lån också i de fall då kreditgivaren bedömer att säkerhetsläget för lånet avviker från det normala. Kreditgarantin kommer således att kunna fördjupas till nedanför den gräns på 70 % av fastighetens pantvärde som förutsatts gälla i normalfallet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Bo56 (c) yrkande 2 om reglerna för pantsäkerheten. Utskottet avstyrker även motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga dessa motioner såvitt nu är i fråga. Förslagen i dessa motioner innebär, som framgått ovan, att ett sådant bostadsfinansieringssystem som riksdagen beslöt i december inte bör införas.
Statlig kreditgaranti m.m.
I propositionens avsnitt Statlig kreditgaranti (s. 7--10) läggs två förslag fram. Det ena rör villkoren för eftergift av regressfordringar som uppstått efter att en kreditgaranti utnyttjats. Detta förslag är föranlett av ett tillkännagivande från riksdagens sida. Det andra förslaget gäller frågan om i vilka situationer den statliga kreditgarantin skall få utnyttjas.
I den senare frågan anför bostadsministern att statens garantiåtaganden i fråga om räntelån för egnahem bör ha en vidare innebörd än ett normalt borgensåtagande. Det anges således vara rimligt att långivaren får ersättning direkt ur kreditgarantin, inte bara i en förlustsituation när förfallen fordran inte kunnat drivas in på vanligt sätt, utan också när långivaren måste avstå från pantsäkerhet för att en frivillig försäljning av fastigheten skall kunna komma till stånd. Långivaren skall alltså inte behöva säga upp lånet för att få ersättning av staten. Det bör räcka med att försäljningen behövs på grund av säljarens situation och att försäljningen på grund av prisnivån på orten inte kan genomföras utan att långivaren avstår från pantsäkerhet för räntelån helt eller delvis. En förutsättning för att kreditgarantin skall gälla i dessa fall föreslås dock vara att garantigivaren/staten godtar den frivilliga försäljningen och att denna beräknas leda till ett åtminstone lika bra ekonomiskt utfall som en tvångsvis genomförd försäljning.
Vad gäller frågan om eftergift av regressfordringar anförde bostadsutskottet i betänkandet 1990/91:BoU4 (s. 33) bl.a.:
Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att under den fortsatta beredningen av ärendet överväga hur villkoren för eftergift av regressfordran närmare kan utformas. Utgångspunkten i detta arbete bör vara att räntelånesystemets uppbyggnad inte bör tillåtas leda till ekonomiskt orimliga situationer för den enskilde som har sin grund i förhållanden på bostadsmarknaden som låntagaren inte haft rådighet över. I arbetet bör särskild vikt fästas vid att villkoren ges en sådan utformning att förutsättningarna för byggande i glesbygd och på mindre orter inte försämras. Statliga regressfordringar, som beror på att värdeutvecklingen inom en region eller på en viss ort har varit så svag att räntelånen saknar täckning, bör i normala fall kunna efterges. Detta bör uppfattas som ett åtagande från statens sida med framför allt en regionalpolitisk innebörd. En låntagare bör inte behöva hysa oro för vad räntelånen kommer att innebära vid en framtida försäljning.
Bostadsministern framhåller i propositionen att han delar bostadsutskottets uppfattning. Vidare understryks att räntelånen inte bör medföra större risker inom en svag region eller ort i förhållande till andra regioner och orter i riket. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en regressfordran som avser räntelån för egnahem bör efterges, om den uppstått på grund av att fastighetsprisutvecklingen inom en region eller på en viss ort varit svagare än i riket som helhet och förlusten inte har kunnat påverkas av husets säljare. I sammanhanget påpekas dock att låntagaren liksom hittills bär ett fullt personligt ansvar för att beslutet att göra en bostadsinvestering är rimligt vid investeringstidpunkten. I fråga om kreditgaranti för investeringslån innebär detta att garantin tas i anspråk som en borgen.
Yrkanden om avslag på regeringens förslag i avsnittet Statlig kreditgaranti finns i de tre motioner där det föreslås att proposition 1990/91:144 avslås i de delar som avser räntelånesystemet. Dessa yrkanden i motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga, föranleds av motionärernas grundläggande inställning att beslutet om räntelån bör rivas upp.
Bostadsutskottet kan inledningsvis konstatera att förslaget angående eftergift av regressfordringar avseende räntelån för egnahem i avsnittet om statlig kreditgaranti utgår från de överväganden i frågan som utskottet redovisade i december 1990. Den utformning och omfattning som det statliga åtagandet enligt propositionen bör ges förefaller kunna uppfylla de krav som utskottet då ansåg böra ställas. Den föreslagna utformningen av statens åtagande bör således kunna undanröja den osäkerhet som räntelånen eventuellt skapar hos dem som avser att bygga en permanentbostad i regioner där en ogynnsammare fastighetsprisutveckling än i övriga landet inte kan uteslutas. Den föreslagna utfästelsen om statligt stöd för dem som råkat i ekonomisk svårighet vid en försäljning genom att räntelånen inte kunnat återbetalas bör enligt utskottets mening vinna riksdagens bifall.
Även förslaget om när kreditgarantin i fråga om räntelån för egnahem skall kunna tas i anspråk överensstämmer med utskottets uppfattning att reglerna bör ges en generös utformning. Det kan således ses som en fördel för såväl låntagaren som långivaren att lånet inte behöver sägas upp för att ersättning från kreditgarantin skall kunna utgå. Den föreslagna ordningen med frivilliga försäljningar kan dessutom, som anförs i propositionen, innebära att även statens förluster begränsas genom att försäljningen kan genomföras vid en tidigare tidpunkt.
Vad utskottet anfört i fråga om statlig kreditgaranti m.m. innebär att yrkande 1 i proposition 144 tillstyrks. Motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m) har redan avstyrkts i frågan om en omprövning av redan fattade beslut om räntelånesystemet. Motionerna avstyrks även vad gäller den nu aktuella frågan om statlig kreditgaranti m.m.
I miljöpartiet de grönas partimotion Bo57 diskuteras bl.a. effekterna av de förändrade fastighetspriser som anses bli följden av en omläggning av existerande lån med räntebidrag till den nya typen av lån. Motionärerna hävdar att på orter med en vikande efterfrågan det i dessa fall finns risk för sjunkande nominella priser. Detta anses kunna leda till att en person som relativt nyligen köpt ett sådant hus vid en försäljning t.ex. på grund av arbetsbrist kan gå miste om sin kontantinsats och dessutom stå kvar med en del av skulden. Motionärerna framhåller att en sådan utveckling inte är acceptabel och föreslår därför att riksdagen begär ett förslag som skyddar dem som tvingas sälja till kraftigt sjunkande nominella fastighetspriser.
Den fråga som aktualiseras i motion Bo57 (mp) gäller om det i vissa fall bör lämnas någon form av statlig prisgaranti e.d. genom att staten åtar sig att lösa in fastigheter där de nominella priserna sjunkit under inköpspriset. Utskottet vill erinra om att någon sådan garanti inte finns inom det nuvarande bostadsfinansieringssystemet. I detta avseende innebär således inte omläggningen av lånesystemet någon förändring. Det kan också ifrågasättas om den av motionärerna befarade prisutvecklingen i vissa fall verkligen blir följden av omläggningen.
Det kan dock inte uteslutas att det efter omläggningen till ett nytt bostadsfinansieringssystem liksom i dag kommer att finnas enskilda fastigheter som är så belägna att en försäljning inte kan ske med full kostnadstäckning. I fråga om sådana försäljningar som måste göras för att möjliggöra flyttningar av arbetsmarknadspolitiska skäl finns dock vissa stödmöjligheter med arbetsmarknadspolitiska medel. Enligt förordningen (1987:408) om inlösen av egnahem och bostadsrätter kan inlösen av staten ske, om ägaren av arbetsmarknadsskäl måste flytta och bostaden är belägen i de fyra nordligaste länen. Fastigheter får enligt denna förordning lösas in med ett belopp som motsvarar den återstående kapitalskulden.
Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört avstyrks miljöpartiets partimotion Bo57 (mp).
Ny bostadsfinansiering för hus med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt nuvarande regler
Hus med räntebidrag för ny- eller ombyggnadslån enligt nuvarande regler avses enligt regeringens förslag ingå i det nya finansieringssystemet fr.o.m. den 1 januari 1993. I propositionen redogörs närmare för hur övergången till detta system bör ske. Sammanfattningsvis innebär vad där anförts att statlig kreditgaranti för räntelån skall lämnas, om den beräknade räntesatsen (bruttoräntan) överstiger vad som täcks av låntagarens förutsatta egna betalningar (nettoutgiften) och den skatteminskning eller det skattekompenserande räntebidrag som kan beräknas för samma räntekostnad. Underlaget för beräkning av bruttoränta och nettoutgiften vid övergången avses vara samma belopp som utgör underlag för beräkning av räntebidrag vid utgången av år 1992. I fråga om hyres- och bostadsrättshus begränsas underlaget till vad som faller inom 110 % av det schablonberäknade låneunderlaget för bostäder. Som bidragsunderlag för realräntebidrag används samma underlag som i fråga om beräkningen av det maximala beloppet för statlig kreditgaranti.
I propositionen föreslås också att ett extra räntebidrag betalas ut under vart och ett av åren 1993 och 1994 till sådana låntagare med räntebidrag för ny- eller ombyggnad enligt nuvarande regler som avstår från realräntebidrag eller kreditgaranti för räntelån. För år 1993 föreslås det extra räntebidraget lämnas med två tredjedelar av ett på visst sätt, med hänsyn till skatteeffekten, beräknat belopp. För år 1994 utgår en tredjedel av beloppet.
Frågan om hur hus med räntebidrag skall "slussas in i" det nya finansieringssystemet tas upp i vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 3. Yrkandet går ut på att riksdagen bör begära ett nytt och enklare förslag om hur övergången från dagens räntebidragssystem till räntelånesystemet skall ske. Bl.a. anför motionärerna att bidragsunderlaget för beståndet skall beräknas på samma sätt som för nyproduktionen. Enligt deras uppfattning bör hela den godkända produktionskostnaden ligga till grund för beräkningen av räntebidrag och kreditgaranti.
I motion Bo209 (s) föreslås ett riksdagens tillkännagivande om att ett alternativ till räntelånesystemet bör skapas samt att riksdagen snarast bör föreläggas förslag om de villkor som skall gälla när "räntebidragsbeståndet" skall inordnas i det nya finansieringssystemet. Motionärerna anser att många av dem som i dag bor i hus med räntebidrag skulle föredra en finansiering enligt den nuvarande ordningen även till priset av en snabbare upptrappning av den garanterade räntan.
Även i motion Bo56 (c) yrkande 3, såvitt nu är i fråga, tas upp frågan om vilka hus i beståndet som bör "slussas in i" det nya finansieringssystemet. Motionärerna föreslår att räntelånesystemet inte skall gälla för bostäder som påbörjats före halvårsskiftet 1992. Yrkandet framförs som ett andrahandsyrkande; i första hand bör enligt yrkande 1 i samma motion ett räntelånesystem med den utformning regeringen förordar över huvud taget inte införas. Denna uppfattning förs, som ovan redovisats, fram också i motionerna Bo55 (fp) och Bo59 (m), båda motionerna såvitt nu är i fråga.
Utskottet behandlar inledningsvis förslaget i motionerna Bo209 (s) och Bo56 (c) yrkande 3 om att vissa möjligheter skulle erbjudas låntagare som i dag har lån förenade med räntebidrag att behålla dessa resp. att sådana låntagare över huvud taget inte skulle omfattas av räntelånesystemet.
Den förstnämnda motionen väcktes under allmänna motionstiden 1991, dvs. innan förslaget i den nu behandlade propositionen var känt. Som framgår av propositionen och av vad utskottet redovisat ovan föreslår regeringen vissa åtgärder som i inte ringa omfattning ger berörda fastighetsägare möjligheter att välja mellan extra räntebidrag och att omfattas av räntelånesystemet. Även om förslaget i propositionen inte kan anses ligga helt i linje med vad motionärerna förordat, anser utskottet att rimliga alternativa möjligheter öppnats för de låntagare som vid utgången av år 1992 har bostadslån med räntebidrag för ny- eller ombyggnad. I den mån motion Bo209 (s) inte kan anses tillgodosedd med vad i propositionen nu föreslagits och anförts om övergång från räntebidrag till räntelån avstyrker utskottet bifall till den. Utskottet avstyrker också motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkandena 1 och 3 samt Bo59 (m) samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga om att räntelån över huvud taget inte skall införas för beståndet m.m. Utskottet hänvisar i denna fråga till vad ovan anförts om införande av ett räntelånesystem.
Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att -- såsom förordas i vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 3 -- begära ett nytt förslag om övergången till räntelånesystemet för vissa hus med räntebidrag. Utskottet vill inte förneka att en övergång från räntebidrag till räntelån kan vara komplicerad. Emellertid har utskottet, som framgått ovan, den uppfattningen att det pågående förberedelsearbetet kommer att bedrivas så att de oklarheter som har yppats bl.a. under utskottets beredning av ärendet kommer att kunna lösas innan det nya systemet träder i kraft. Vad gäller den i motionen särskilt nämnda frågan om att bidragsunderlaget avseende beståndet bör beräknas på samma sätt som i nyproduktionsfallet har utskottet fattat motionärernas invändning så att de begränsningar avseende detta bidragsunderlag som i dag tillämpas när låneunderlaget överstiger 110 % av det schablonberäknade låneunderlaget inte skulle tillämpas i räntelånesystemet. Utskottet finner inte tillräcklig anledning föreligga att i samband med övergången till det nya finansieringssystemet öka subventionen i de nu diskuterade fallen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet således bifall även till vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 3 om ett nytt förslag i fråga om hur övergången av vissa hus med räntebidrag skall ske till räntelånesystemet. Vad i propositionen i yrkandena 3 och 4 förordats om ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt nuvarande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare tillstyrks av utskottet.
Övriga stödformer med räntebidrag
Räntebidrag av samma typ som vid ny- och ombyggnad lämnas för närvarande även enligt förordningen (1987:258) om stöd för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem, förordningen (1984:614) om lån för förvärv av vissa fastigheter som har förköpts enligt förköpslagen (1967:868), förordningen (1983:40) om räntebidrag för underhållslån i vissa fall, förordningen (1985:352) om lån m.m. för gatukostnadsersättning i vissa fall (upphävd 1990:648) samt förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (upphävd 1980:334).
Enligt 4 a § förordningen (1982:644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostadshus lämnas också, under viss förutsättning, sådana räntebidrag i Norrbottens län för åtgärder som genomförts med stöd av förordningen.
I propositionen föreslås att räntebidrag för stöd för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem slopas och ersätts den 1 januari 1993 med realräntebidrag och kreditgaranti för räntelån enligt samma ordning som skall gälla för lån till hus med räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt nuvarande regler. Dessa regler har i korthet redovisats ovan. Även beträffande dessa förvärvslån föreslås som för ny- och ombyggnadslån gälla, att ett extra räntebidrag betalas ut från den 1 januari 1993 till låntagare som avstår från realräntebidrag och kreditgaranti för räntelån.
Förslaget om att även förvärvslånen skall ingå i räntelånesystemet alternativt att extra räntebidrag skall kunna utgå har mött invändning i motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 3 (andrahandsyrkande), båda yrkandena såvitt nu är i fråga. Motionärerna avstyrker regeringens förslag om att befintliga förvärvslån skall omfattas av räntelånesystemet.
Utskottet gör samma bedömning vad gäller förvärvslånen som beträffande ombyggnads- eller nybyggnadslånen när det gäller övergången från räntebidrag till räntelån och såvitt rör frågan om möjligheterna att som alternativ till räntelån erhålla extra räntebidrag. Yrkande 5 i propositionen såvitt nu är i fråga om övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen tillstyrks av utskottet. Motionerna Bo55 (fp) och Bo56 (c) yrkande 3, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrks med hänvisning till det anförda.
Vad beträffar övriga låneformer som behandlas i detta avsnitt föreslås i propositionen en obligatorisk avveckling av dem under tre år. Det nu redovisade regeringsförslaget tillstyrks i motion Bo59 (m) såvitt nu är i fråga. Dock föreslår motionärerna, som utskottet uppfattat förslaget, att även förvärvslångivningen obligatoriskt skall avvecklas under en treårsperiod.
Utskottet, som finner förslaget i propositionen i denna del -- yrkande 5 såvitt nu är i fråga -- väl avvägt, föreslår att riksdagen med avslag på motion Bo59 (m) såvitt nu är i fråga godkänner vad i propositionen förordats om avveckling av vissa låneformer.
Utskottet tillstyrker också förslaget i propositionen, yrkande 6, om ändring av reglerna beträffande det statliga stödet vid förbättring av bostadshus. Några invändningar har i motioner inte riktats mot detta förslag.
Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992
Av proposition 144 återstår att behandla förslaget om höjningar av den garanterade räntan för vissa bostadslån utöver vad som följer av s.k. normala upptrappningar. Förslaget innebär sammanfattningsvis följande. Om bostadslånet betalats ut före utgången av år 1990 föreslås att de garanterade räntesatserna för egnahem höjs med 0,25 procentenheter den 1 januari 1992 utöver den s.k. normala upptrappningen. Eftersom denna är 0,5 procentenheter blir den totala höjningen år 1992 0,75 procentenheter. Höjningen med 0,25 procentenheter är en tidigareläggning av den normala upptrappningen som skulle ha gjorts år 1993. Av neutralietsskäl bör den totala höjningen för hyres- och bostadsrättshus för år 1992 vara 70 % av den för egnahem eller 0,55 procentenheter. Eftersom den normala upptrappningen är 0,25 procentenheter för sådana hus blir den extra upptrappningen den 1 januari 1992 0,3 procentenheter.
För år 1993 återstår därmed en höjning om 0,25 procentenheter (1--0,75) för egnahemmen. Som anförs i propositionen avses -- vid en övergång från nuvarande lånesystem till det nya -- de garanterade räntesatserna översättas till nettoräntesatser efter skatt. För egnahemmens del är nettoutgiften 70 % av den garanterade räntan. Uttryckt som ändring av nettoräntesatsen innebär detta enligt propositionen att denna räntesats under 1993 bör höjas med 0,15 procentenheter lika för alla ägarkategorier och upplåtelseformer. Höjningen bör göras när upptrappning normalt skulle skett.
Enligt regeringens uppfattning innebär det nu redovisade förslaget att det blir möjligt att minska anslaget till räntebidrag med ca 600 milj. kr. för nästa budgetår utöver vad som följer av gällande regler om den årliga upptrappningen i systemet.
Frågan om räntebidragen har aktualiserats i sex motioner. Fyra av motionerna har väckts under allmänna motionstiden 1991.
Regeringsförslaget om extra upptrappning av den garanterade räntan har uttryckligen vunnit stöd i motion Bo59 (m) såvitt nu är i fråga. I partimotionen från vänsterpartiet, motion Bo58 yrkande 1, föreslås riksdagen avslå regeringsförslaget om extra upptrappning av den garanterade räntan. Motionärerna anser att regeringsförslaget strider mot andan i överenskommelsen om ett nytt bostadsfinansieringssystem. I yrkande 2 i motionen föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att hyrorna för år 1992 bör frysas. I motion Bo230 (m) föreslås i yrkandena 6--8 att räntebidragen avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1992 för alla hyres- och bostadsrättshus byggda före år 1975. Vidare förordas att den årliga upptrappningen av den garanterade räntan för hyres- och bostadsrättshus höjs från 0,25 till 0,35 procentenheter. Slutligen föreslås att den garanterade räntan år 1 skall vara 4,9 % inte bara för egnahemmen utan för alla småhus oavsett upplåtelseform. I dag är den 3,4 % för hyres- och bostadsrättssmåhus.
Utskottet kan acceptera den extra upptrappningen av den garanterade räntan som föreslås i propositionen. Regeringsförslaget är oförenligt med förslaget i vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 1 om att besparingen inte skall genomföras. Detta förslag avstyrks. Inte heller finner utskottet tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka förslaget i yrkande 2 i motionen om hyresstopp för år 1992. Utskottet finner det inte lämpligt att med en så generell åtgärd som ett hyresstopp möta de problem som, enligt motionärerna, på grund av skatteomläggningen blivit följden för de lågavlönade. De särskilda insatser som behövs på hyresområdet får prövas i annat sammanhang.
Vad rör förslagen i motion Bo230 (m) yrkandena 6--8 i jämförelse med regeringsförslaget om extra upptrappningar, föredrar utskottet det senare förslaget bl.a. därför att det ger en bättre neutralitet. Som en ytterligare kommentar till förslaget i motionen om att småhus oavsett upplåtelseform skall ha samma garanterade ränta vill utskottet erinra om att dagens regler är ett uttryck för att neutralitet bör råda mellan upplåtelseformerna. Den garanterade räntan för hyresrätts- och bostadsrättssmåhusen är 70 % av den för egnahemmen. Denna skillnad är en följd av de skilda regler som gäller inom skattesystemet för de olika upplåtelseformerna. Motionen avstyrks med hänvisning till det nu anförda.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet proposition 1990/91:144 yrkande 2 om räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 och avstyrker vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkandena 1 och 2 samt motion Bo230 (m) yrkandena 6--8.
I tre c-motioner, partimotionen Bo225 yrkande 5 samt motionerna Bo242 yrkande 3 och Bo244 yrkande 14, behandlas frågan om den garanterade räntan vid ombyggnad.
Den garanterade räntan år 1 är för egnahem 10,00 alternativt 4,9 % i ombyggnadsfallen. För flerbostadshus är den 5,25 alternativt 3,4 %. De lägre garanterade räntorna, som för övrigt är desamma som i nybyggnadsfallen, tillämpas bl.a. vid ombyggnad av ålderdomshem och servicehus för äldre, ombyggnad av lokaler och vindar till bostäder om antalet lägenheter ökar med minst 20 %, hissinstallationer och standardhöjande åtgärder i vissa fall. Den lägre garanterade räntan kan också efter medgivande av regeringen tillämpas i andra fall, nämligen om projektet är motiverat från bostadsförsörjnings- och arbetsmarknadssynpunkt. I övrigt tillämpas de högre garanterade räntorna i ombyggnadsfallet.
Vad rör dessa motioner vill utskottet erinra om att utskottet tidigare vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt liknande yrkanden. I betänkandet 1989/90:BoU21 (s. 10--11) anförde utskottet förra året att 1988 års riksdagsbeslut om att den garanterade räntan vid ombyggnad i vissa fall skulle vara högre än vid nybyggnad inte borde rivas upp. Utskottet som vidhåller sin uppfattning vill tillägga att de möjligheter som finns för regeringen att från bostadsförsörjnings- och arbetsmarknadssynpunkt medge den lägre garanterade räntan i ombyggnadsfallen innebär att angelägna ombyggnadsprojekt kan genomföras. Regeringen har i ett relativt stort antal ärenden med åberopande av dessa motiv medgett att den lägre garanterade räntan får tillämpas. Utskottet anser att den ordning som gällt i knappt tre år, och som alltså innebär att möjligheter finns att efter omständigheterna i det enskilda fallet besluta om den lägre garanterade räntan i ombyggnadslånefallen, bör tillämpas tills vidare. Utskottet vill också erinra om att den lägre garanterade räntan enligt ombyggnadslåneförordningen, som redovisats ovan, därutöver tillämpas beträffande vissa ombyggnader. Om regeringen anser att en ändring härvidlag bör göras förutsätter utskottet att förslag föreläggs riksdagen. Med det anförda avstyrker utskottet centerpartiets partimotion Bo225 yrkande 5 samt motionerna Bo242 (c) yrkande 3 och Bo244 (c) yrkande 14.
Anslag till räntebidrag för budgetåret 1991/92 m.m.
I den nu behandlade propositionen anges, som framgått ovan, regeringens förslag om extra upptrappningar av de garanterade räntorna innebära en besparing på anslaget till Räntebidrag m.m. om 600 milj.kr. för nästa budgetår. Förutom denna besparing har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 13 s. 30--39) en besparing om 15 milj.kr. beräknats för nästa budgetår som en effekt av regeringens förslag om att slopa vintertillägget, och 2800 milj.kr. har beräknats i besparing på grund av den tidigareläggning av det nya bostadsfinansieringssystemet som redovisats ovan. Slutligen har regeringen beräknat en besparing om 270 milj.kr. som en följd av ett förslag om att stödet till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem (förvärvsstöd) bör upphöra. Riksdagen har efter förslag av utskottet (1990/91:BoU12) beslutat avvisa regeringens förslag om att vintertilläggen skall avskaffas men accepterat förslaget om att förvärvsstödet åtminstone temporärt skall upphöra. I budgetpropositionen föreslås riksdagen anvisa 22 710 milj.kr. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92.
Såvitt rör anslaget återstår nu att behandla frågan om de av regeringen föreslagna besparingarna i vad avser extra upptrappningar av de garanterade räntorna och om tidigareläggning av det nya bostadsfinansieringssystemet.
Anslagsfrågorna har tagits upp i fyra motionsyrkanden.
I motion Bo230 (m) yrkande 9 föreslås en minskning av anslaget till räntebidrag m.m. med 930 milj.kr. för nästa budgetår utöver regeringens förslag. Av denna besparing synes enligt motionärernas uppfattning 685 milj.kr. falla på räntebidrag för ny- och ombyggnad. Resten av besparingen beror bl.a. på att vissa selektiva subventioner föreslås avskaffas.
I motion Bo252 (fp) yrkande 39 föreslås en besparing på räntebidragsanslaget för nästa budgetår med 535 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Motionärerna föreslår bl.a. att räntestödet för förbättring av bostadshus skall upphöra liksom att den i december 1990 beslutade utvidgningen av lägenhetsunderhållet. Inte heller accepterar motionärerna att taket i räntebidragstrappan avskaffats. Även i denna motion föreslås att vissa selektiva subventioner avskaffas.
I motion Bo244 (c) yrkande 23 föreslås ett i förhållande till regeringens förslag med 260 milj.kr. minskat anslag till räntebidrag för nästa budgetår. Motionärerna anser att räntestöd till förbättring av bostadshus inte längre bör beviljas samt att de s.k. selektiva subventionerna som belastar anslaget bör avskaffas. I yrkande 24 i samma motion föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att den besparing om 2 800 milj.kr på anslaget som regeringen anser blir följden av tidigareläggningen av det nya finansieringssystemet visserligen också enligt motionärerna kan komma att förverkligas men inte på grund av tidigareläggning av finansieringssystemet utan av andra skäl. Motionärerna anser att besparingen bör kunna uppnås t.ex. på grund av ett minskat bostadsbyggande, i sin tur orsakat av de dramatiskt ökade boende- och byggkostnaderna och den osäkerhet det nya lånesystemet innebär.
Utskottet har ovan i detta betänkande och tidigare i vår i betänkandet 1990/91:BoU12 med ett undantag tillstyrkt de regeringsförslag på vilka anslagsberäkningen bygger. Det gäller förslaget i budgetpropositionen om att vintertillägg inte längre skulle beviljas. Effekterna av detta beslut kan möjligen öka anslagsbelastningen redan nästa budgetår. Denna ökning blir dock förhållandevis liten i förhållande till hela anslagets omfattning. Utskottet finner därför inte skäl föreligga att av detta skäl frångå den beräkning av anslaget som gjorts i budgetpropositionen. Där beräknas kostnaderna för vintertilläggen för nästa budgetår uppgå till 15 milj.kr. Utskottet tillstyrker regeringsförslaget och föreslår att riksdagen till anslag till räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 22710 milj.kr. Motionerna Bo230 (m) yrkande 9, Bo244 (c) yrkande 23 och Bo252 (fp) yrkande 39 om en annorlunda anslagsberäkning avstyrks således.
Utskottet kan inte finna att något reellt skulle stå att vinna på ett tillkännagivande enligt förslaget i motion Bo244 (c) yrkande 24 om att den antagna besparingen på räntebidragsanslaget på 2800 milj.kr. enligt motionärerna inte beror på en tidigareläggning av räntelånesystemet, utan att besparingen kommer att förverkligas av andra skäl. Eftersom även motionärerna accepterar storleken på besparingen saknar yrkandet relevans när anslagets storlek skall bedömas.
I proposition 125 bilaga 8 föreslås riksdagen anvisa 44,5 milj.kr. på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 till utveckling av det ADB-system för bostadsadministrationen som anges behövas i det nya bostadsfinansieringssystemet.
I motionerna Bo60 (m) och Bo61 (c) föreslås att regeringsförslaget avslås. Enligt motionärerna bör ett räntelånesystem inte införas. Därmed bortfaller behovet av ett nytt ADB-system.
Riksdagen har, som redovisats ovan, beslutat att ett räntelånesystem införs. Utskottet har ovan avstyrkt motionsförslag om att detta beslut skall ändras. Mot denna bakgrund är det naturligtvis rimligt att riksdagen tar ansvar för att de administrativa resurser som behövs i sammanhanget tillskapas. Regeringens förslag om medelsanvisning till ADB-systemet tillstyrks. Motionerna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande beslutet att införa ett räntelånesystem att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkande 1 samt 1990/91:Bo59, samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga, res. 1 (m, fp, c) - delvis
2.beträffande ikraftträdandet av det nya bostadsfinansieringssystemet att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo56 yrkande 4, res. 1 (m, fp, c) - delvis res. 2 (c) - villk. mom. 1
3.beträffande reglerna för pantsäkerheten att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Bo59, de två förstnämnda och den sistnämnda såvitt nu är i fråga, res. 1 (m, fp, c) - delvis res. 3 (c) - villk. mom. 1
4.beträffande statlig kreditgaranti m.m. att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande 1 förordats samt avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkande 1 och 1990/91:Bo59, samtliga motionsyrkanden såvitt nu är i fråga, res. 1 (m, fp, c) - delvis
5.beträffande statlig prisgaranti att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo57, res. 1 (m, fp, c) - delvis res. 4 (mp)
6.beträffande räntelån för beståndet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkandena 1 och 3, 1990/91:Bo59 och 1990/91:Bo209, de fyra förstnämnda såvitt nu är i fråga, res. 1 (m, fp, c) - delvis res. 5 (c) - villk. mom. 1
7.beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkandena 3 och 4 förordats samt avslår motion 1990/91:Bo58 yrkande 3, res. 1 (m, fp, c) - delvis res. 6 (c) - villk. res. 5 res. 7 (v)
8.beträffande övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande 5 såvitt nu är i fråga förordats samt avslår motionerna 1990/91:Bo55 och 1990/91:Bo56 yrkande 3, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, res. 8 (fp, c, v) - villk. mom. 1 res. 9 (m) - motiv.
9.beträffande avveckling av vissa låneformer att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande 5 såvitt nu är i fråga förordats samt avslår motion 1990/91:Bo59 såvitt nu är i fråga, res. 10 (fp, c, v) - villk. res. 8 res. 11 (m)
10.beträffande det statliga stödet vid förbättring av bostadshus att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande 6 förordats,
11.beträffande räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992
att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande 2 förordats samt avslår motionerna 1990/91:Bo58 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8, res. 12 (m) res. 13 (v)
12.beträffande den garanterade räntan vid ombyggnad att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo225 yrkande 5, 1990/91:Bo242 yrkande 3 och 1990/91:Bo244 yrkande 14, res. 14 (c)
13.beträffande anslag till räntebidrag m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 13 såvitt nu är i fråga, och med avslag på motionerna 1990/91:Bo230 yrkande 9, 1990/91:Bo244 yrkande 23 och 1990/91:Bo252 yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22710000000kr., res. 15 (m) - villk. res. 12 res. 16 (v) - villk. res. 13
14.beträffande tillkännagivande om besparing på räntebidragsanslaget att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo244 yrkande 24, res. 17 (c)
15.beträffande medelsanvisning till ADB-systemet att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:125 bilaga 8 och med avslag på motionerna 1990/91:Bo60 och 1990/91:Bo61 till Utveckling av ett ADB-system för bostadsadministrationen på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 44500000kr. res. 18 (m, fp, c) - villk. res. 1
Stockholm den 23 maj 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s), Ulla Berg (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margareta Gard (m).
Reservationer
1. Beslutet att införa ett räntelånesystem m.m. (mom.1--7)
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margareta Gard (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Beslutet att" och på s. 16 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Som ovan angivits har bostadsutskottet även tidigare i vår behandlat motionsyrkanden om ett upphävande av beslutet om ett nytt bostadsfinansieringssystem. Vid detta tillfälle (se 1990/91:BoU12) förde representanter för moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna samt centerpartiet i en gemensam reservation fram följande alternativ till ställningstagande i denna fråga:
Utskottet anser att ett väl fungerande bostadsfinansieringssystem måste vara stabilt och kunna fungera över en längre tid och under skiftande ekonomiska förhållanden. Som konstateras i motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet uppfyller inte det nya finansieringssystemet dessa krav.
Statens stöd till bostadsbyggandet är en del av den ekonomiska politiken. En ansvarsfull ekonomisk politik har som ett av sina grundläggande syften att hålla inflationen på en låg nivå. En sådan politik innebär också en press nedåt på räntan.
Enligt riksdagens beslut i december 1990 skall, efter utgången av 1992, även det befintliga bostadsbeståndet omfattas av det nya systemet. Detta innebär alltså att räntebidragen avses "omformas" till räntelån. Även om regeringen formellt kan anses ha rätt att vidta denna förändring fråntar detta inte staten från det moraliska ansvaret gentemot låntagarna.
De som inte vill gå in i det nya räntelånesystemet, med alla dess osäkra faktorer om den framtida utvecklingen, kommer i ett slag att få dramatiskt ökade boendekostnader. En sådan förändring är inte acceptabel, inte minst mot bakgrund av att de borttagna subventionerna inte samtidigt används till att sänka det totala skattetrycket.
De som av ekonomiska skäl inte kan stå utanför det nya systemet kan i en framtid komma att finna att de är ägare till ett småhus vars skulder överstiger det pris de kan få ut vid en försäljning. Detta är inte godtagbart.
Det finns en rad svagheter och problem med det nya finansieringssystemet. Det minskar statens intresse av att bedriva antiinflationspolitik. Vid låg inflation och högt ränteläge kommer det att medföra en betydande ekonomisk belastning på statsbudgeten.
Det kan dessutom leda till sjunkande fastighetspriser och innebära att fastigheterna måste säljas till ett lägre pris än summan av investeringslånet och räntelånet. Systemet skulle också med all sannolikhet leda till att det i det närmaste blir omöjligt att bygga i glesbygd.
Vad som nu anförts innebär att beslutet om räntelån bör rivas upp. I de nu behandlade motionerna lämnas förslag till hur ett system för nya bostäder bör utformas. Det bör bygga på enhetlig beräkningsmetod, vara neutralt och således utgå lika för alla byggherrar och upplåtelseformer. Inom ramen för ett sådant system bör utgående räntebidrag minskas genom årlig upptrappning av den garanterade räntan.
Subventionerna skall utformas så att statlig detaljstyrning och olika regleringar slopas. Systemet får således inte styra bostädernas storlek, utformning och upplåtelseformer. Dessa faktorer skall styras av konsumenternas efterfrågan. Länsbostadsnämnderna bör avskaffas, en översyn av bruksvärdessystemet göras och lätthanterliga villkor för finansieringen av bostadsbyggandet skapas.
För befintliga bostäder behålls nuvarande räntesubventionssystem. Upptrappningstakten av den garanterade räntan bör dock anpassas till det nya systemet på så sätt att kostnadsparitet uppnås. Vad nu anförts får inte innebära några drastiska förändringar av de boendes villkor.
Utskottet anser slutligen att ett nytt bostadsfinansieringssystem, byggt på ovan skisserade enhetslån och med möjlighet till omfördelning över tiden, bör kombineras med insatser för ett ökat bosparande.
I enlighet med förslagen i de nu behandlade motionerna (m), (fp) och (c) bör därför beslutet upphävas. I stället bör ett nytt bostadsfinansieringssystem enligt de i samma motioner och i enlighet med ovan angivna riktlinjer införas. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Enligt utskottets mening äger detta ställningstagande fortsatt giltighet. Ytterligare fakta om räntelånesystemets negativa effekter, bl.a. på kreditmarknaden, som framkommit under utskottets beredning av den nu aktuella propositionen 144 understryker bristerna i detta system och nödvändigheten av att utforma ett annat och enklare bostadsfinansieringssystem. Beslutet om att införa ett räntelånesystem bör sålunda upphävas och ett nytt bostadsfinansieringssystem utarbetas. Vad utskottet i denna fråga anfört med anledning av motionerna Bo55 (fp), Bo56 (c) yrkande 1 och Bo59 (m), samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets nu redovisade ställningstagande innebär att det inte finns skäl att i sak vidare behandla olika förslag som mer i detalj tar upp utformningen av räntelånesystemet, dvs. propositionens yrkanden 1, 3 och 4 samt de motionsförslag som behandlar motsvarande delar av propositionen. Dessa förslag avstyrks således.
dels att momenten 1--7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1--7. beträffande beslutet att införa ett räntelånesystem m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkandena 1 och 3 samt 1990/91:Bo59, det förstnämnda och de två sistnämnda såvitt nu är i fråga, med avslag på proposition 1990/91:144 yrkandena 1, 3 och 4 samt motionerna 1990/91:Bo56 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Bo57, 1990/91:Bo58 yrkande 3 och 1990/91:Bo209 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ikraftträdandet av det nya bostadsfinansieringssystemet (mom. 2)
Vid bifall till utskottets hemställan under mom.1
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet vill" och på s. 9 slutar med "reformens ikraftträdande" bort ha följande lydelse:
I motion Bo56 (c) beskrivs olika problem som blir följden av ett införande av räntelånesystemet den 1 januari 1992. Ytterligare svårigheter har vid en uppvaktning hos utskottet beskrivits av företrädare för vissa kreditinstitut. En rad ouppklarade frågor om villkoren för finansiering inom räntelånesystemets ram m.m. kvarstår således drygt ett halvår före systemets ikraftträdande. Detta har skapat en omfattande osäkerhet såväl för enskilda låntagare som för långivarna. Företrädare för de senare har inför utskottet uttryckt stor osäkerhet om möjligheterna att klara administrationen av systemet om detta träder i kraft vid årsskiftet 1991-1992. Av bl.a. dessa skäl bör ikraftträdandet flyttas fram till den 1 juli 1992.
Vad utskottet med anledning av motion Bo56 (c) yrkande 4 anfört angående ikraftträdandet av det nya bostadsfinansieringssystemet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2.beträffande ikraftträdandet av det nya bostadsfinansieringssystemet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo56 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Reglerna för pantsäkerheten (mom. 3)
Vid bifall till utskottets hemställan under mom.1
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Vad gäller" och på s. 11 slutar med "bör införas" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag vad gäller reglerna för pantsäkerhet utgår från att s.k. topplån inte längre skall behövas i det nya bostadsfinansieringssystemet. Enligt utskottets mening är detta möjligen korrekt i normalfallet men undantag torde förekomma, inte minst beroende på de stora variationerna i markpriser som finns över landet.
Som anförs i motion Bo56 (c) kommer de ökade lånemöjligheterna i räntelånesystemet att innebära att kreditriskerna för staten och kommunerna sannolikt ökar väsentligt. Det är oklart hur detta påverkar riskbedömningen på kreditmarknaden och om krav kommer att ställas på ytterligare säkerheter utöver pantbrev för den del av investeringslånet som inte har underborgen av stat och kommun. Enligt utskottets mening måste dessa effekter av de nya pantsäkerhetsreglerna klarläggas innan de börjar tillämpas. Om reglerna visar sig medföra negativa konsekvenser i de avseenden som här har diskuterats bör de givetvis ändras.
Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo56 (c) yrkande 2 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3.beträffande reglerna för pantsäkerheten att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo56 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkande 1 och 1990/91:Bo59, samtliga dessa yrkanden såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Statlig prisgaranti (mom. 5)
Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Den fråga" och på s. 14 slutar med "Bo57 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som anförs i miljöpartiets partimotion Bo57 om behovet av att undanröja vissa oönskade effekter av omläggningen till ett räntelånesystem. På vissa orter med en vikande efterfrågan finns det således risk för fallande nominella fastighetspriser som ett resultat av omläggningen. Om en person som på en sådan ort relativt nyligen byggt eller köpt sitt hus med de förutsättningar som gällt inom det nuvarande bostadsfinansieringssystemet tvingas sälja huset, kan detta leda till betydande kvarstående skulder efter försäljningen. Det kan inte anses vara acceptabelt att en person på detta sätt kan få sin privatekonomi förstörd genom att han i god tro tagit lån enligt nuvarande regler med räntebidrag om förutsättningarna sedan helt förändras.
Utskottet anser mot denna bakgrund att de tidigare diskuterade åtgärderna inom ramen för den statliga kreditgarantin måste kompletteras med åtgärder som skyddar dem som tvingas sälja till kraftigt fallande nominella fastighetspriser till följd av omläggningen av finansieringssystem. Som anförs i miljöpartiets partimotion finns flera tänkbara möjligheter att utforma ett sådant skydd. En tänkbar möjlighet är att staten under en viss övergångsperiod åtar sig att lösa in de aktuella bostadsfastigheterna. En annan möjlighet är att staten i sådana fall efterskänker en del av det statliga bostadslånet. Det bör enligt utskottets uppfattning ankomma på regeringen att skyndsamt utreda denna fråga samt återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
Vad utskottet ovan med anledning av miljöpartiets partimotion Bo57 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5.beträffande statlig prisgaranti att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo57 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Räntelån för beståndet m.m. (mom. 6)
Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Den förstnämnda" och slutar med "ett räntelånesystem" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Bo56 (c) yrkande 3 såvitt nu är i fråga bör de hus som i dag omfattas av lån förenade med räntebidrag inte "slussas in" i räntelånesystemet. Även om det på formella grunder kan hävdas att en sådan förändring kan beslutas av regering och riksdag bör det av moraliska skäl inte komma i fråga att "omvandla" räntebidragen till räntelån med det betydligt oförmånligare utfall som då kommer att inträffa för den enskilde låntagaren. De som har tagit statliga bostadslån har baserat hela sin privatekonomiska planering på de förutsättningar som vid lånetillfället angavs skulle gälla i fortsättningen. Speciellt för egnahemsägare på landsbygden och på mindre orter med osäker fastighetsprisutveckling skulle en övergång till räntelånesystemet riskera att skapa stor osäkerhet och också på sikt leda till stora ekonomiska förluster för enskilda.
Statsmakterna bör således stå kvar vid sina åtaganden. Räntebidrag bör även efter 1992 utgå för lån som vid årsskiftet 1992-1993 är förenade med räntebidrag. Vad nu anförts innebär en tillstyrkan av yrkande 3 såvitt nu är i fråga i motion Bo56 (c). Även yrkande 1 i samma motion samt motionerna Bo55 (fp) och Bo59 (m), samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga, får anses tillgodosedda med vad nu anförts. Vad i dessa tre motioner anförts om räntebidrag för beståndet efter 1993 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vid den av utskottet redovisade uppfattningen saknas anledning att i sak pröva förslaget i motion Bo209 (s) om att extra upptrappningar inom räntebidragssystemet skulle kunna utgöra ett alternativ till räntelånen.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:6. beträffande räntelån för beståndet m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55, 1990/91:Bo56 yrkandena 1 och 3 och 1990/91:Bo59, samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga, och med avslag på motion 1990/91:Bo209 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare (mom.7)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet finner" och på s. 16 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt bl.a. motion Bo56 (c) med förslag om att hus i beståndet med räntebidrag även efter utgången av år 1992 skall omfattas av sådana bidrag.
Regeringens förslag om finansieringen av dessa hus efter utgången av år 1992 är inte förenligt med motionärernas förslag. Propositionen avstyrks liksom förslaget i vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkande 3 om att riksdagen skall föreläggas ett nytt förslag om hur beståndet skall "slussas in i" räntelånesystemet.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7. beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare att riksdagen avslår proposition 1990/91:144 yrkandena 3 och 4 och motion 1990/91:Bo58 yrkande 3,
7. Ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare (mom. 7)
Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet finner" och på s. 16 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet finner regeringens förslag vad gäller övergången för beståndet till räntelånesystemet onödigt krångligt och svåröverskådligt. Utskottet instämmer i vad som i denna fråga anförs i vänsterpartiets partimotion Bo58. Både av förenklings- och av neutralitetsskäl bör således bidragsunderlaget för beståndet i det nya systemet beräknas på samma sätt som för nyproduktionen. Detta innebär att hela den godkända produktionskostnaden bör läggas till grund för beräkningen av räntebidrag och kreditgaranti. Även i övrigt bör övergångsbestämmelserna utformas på ett sådant sätt att inte beståndet missgynnas och därigenom erhåller högre lånekostnader än vad som är motiverat. Regeringen bör mot denna bakgrund ges i uppdrag att omarbeta förslaget vad gäller hus med räntebidrag enligt nuvarande regler och snarast återkomma till riksdagen med ett nytt förslag.
Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo58 (v) yrkande 3 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Propositionens yrkande 3 avstyrks. Förslaget i propositionens yrkande 4 om extra räntebidrag för dem som inte önskar ingå i räntelånesystemet bör däremot vinna riksdagens bifall.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande ny bostadsfinansiering för vissa hus med räntebidrag enligt gällande regler och om tillfälligt stöd för vissa låntagare att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:144 yrkande 4 förordats samt med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande 3 och motion 1990/91:Bo58 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen (mom. 8)
Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c) och Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet gör" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Riksdagen har på förslag av bostadsutskottet tidigare i vår (bet. 1990/91:BoU12) beslutat avveckla förvärvslånen för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem. Om lämpligheten i detta beslut finns skilda uppfattningar. De skall inte diskuteras nu. Däremot finns goda skäl att hävda att det för redan utbetalade förvärvslån även efter utgången av år 1992 skall kunna utgå räntebidrag. Som anförs i de aktuella motionerna har många av de låntagare som beviljats sådana lån på goda grunder haft anledning förutsätta att räntebidrag skulle erhållas i en omfattning som ursprungligen avsetts. Ett genomförande av regeringsförslaget om att dessa lån skulle "växla över" i räntelån kan för många låntagare medföra betydande problem. Låntagare som redan i dag har svårt att klara räntor och amorteringar på sina botten- och bostadslån kan bli tvingade att sälja sina hus på grund av att staten sviker vad som rimligen uppfattats som givna löften.
Utskottet föreslår att riksdagen med anslutning till de nu behandlade motionerna som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om övergångsregler avseende förvärvslånen till flerbarnsfamiljer. Propositionen avstyrks i motsvarande del.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:8. beträffande övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo55 och 1990/91:Bo56 yrkande 3 samt med avslag på proposition 1990/91:144 yrkande 5, samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Övergångsregler m.m. avseende förvärvslångivningen (mom. 8, motiveringen)
Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius, Margareta Gard (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet gör" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i propositionens förslag avseende förvärvslångivningen endast såvitt avser frågan att räntebidragen till redan utbetalade lån bör avvecklas. Villkoren för denna avveckling behandlar utskottet nedan. Utskottets ställningstagande i denna fråga innebär att motionsyrkanden om bibehållna räntebidrag enligt nuvarande regler till dessa lån avstyrks.
10. Avveckling av vissa låneformer (mom. 9)
Under förutsättning av bifall till reservation 8
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c) och Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "vissa låneformer" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag, dock med den skillnaden att för redan utbetalade förvärvslån till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem räntebidrag skall utgå även fortsättningsvis. Utskottet har ovan givit uttryck för denna uppfattning.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:9. beträffande avveckling av vissa låneformer att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande 5 såvitt nu är i fråga och med avslag på motion 1990/91:Bo59 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Avveckling av vissa låneformer (mom. 9)
Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "vissa låneformer" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de låneformer som angivits i avsnitt 7 (s. 17) bör avvecklas. Emellertid finns som framförs i motion Bo59 (m) såvitt nu är i fråga inte anledning skapa speciella övergångsregler beträffande förvärvslån för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem. Denna låneform, som för övrigt aldrig borde ha införts, bör slopas på samma sätt som föreslås gälla för de övriga låneformer som angivits i propositionen. Riksdagen bör med anledning av motionen som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:9. beträffande avveckling av vissa låneformer att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande 5 och motion 1990/91:Bo59, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 (mom. 11)
Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkandena 6--8" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om extra upptrappningar inom räntebidragssystemet för år 1992. Utskottet tillstyrker också förslagen i motion Bo230 (m) yrkandena 6--8. I denna motion föreslås att räntebidragen avskaffas för alla hyres- och bostadsrättshus byggda före år 1975, att den årliga upptrappningen för flerbostadshusen höjs från 0,25 till 0,35 procentenheter samt att den garanterade räntan år 1 sätts till 4,9 % för alla småhus, alltså även för hyres- och bostadsrättssmåhusen.
En anslutning till motionärernas förslag innebär en ökad besparing på räntebidragsanslaget för nästa budgetår om ca 610 milj.kr. utöver regeringens förslag. En kombination av de båda förslagen innebär också en snabbare avtrappning av räntebidragen, något som många gånger tidigare föreslagits i motioner från moderata samlingspartiet. En sådan ordning är också den som i huvudsak bör användas för att nå den minskning av räntebidragen som är nödvändig.
Vad nu anförts är inte förenligt med vad i vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkandena 1 och 2 föreslagits. Dessa yrkanden avstyrks därför.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:11. beträffande räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:144 yrkande 2 och motion 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8 och med avslag på motion 1990/91:Bo58 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 (mom. 11)
Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkandena 6--8" bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker regeringens förslag om extra upptrappning av den garanterade räntan för år 1992. Som anförs i vänsterpartiets partimotion Bo58 och i en skrivelse från Hyresgästernas Riksförbund till utskottet med anledning av förslaget om minskade räntebidrag, har ingen annan samhällssektor tagit så stort ansvar som boendet när det gäller att bidra till finansieringen av skattereformen. Det måste anses som otillbörligt att regeringen nu återkommer till riksdagen och föreslår åtgärder som innebär ytterligare hyreshöjningar inför 1992.
Regeringens förslag bör inte genomföras. Som anförs i skrivelsen och i motionen bör dessutom hyrorna för år 1992 "frysas". En sådan åtgärd skulle göra det möjligt att åtminstone delvis minska de tidigare hyreshöjningarnas menliga inverkan för många låginkomsttagare.
Vad nu anförts innebär en anslutning till vänsterpartiets partimotion Bo58 yrkandena 1 och 2. Riksdagen bör med anledning av motionen som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om att någon extra upptrappning av de garanterade räntorna inte skall göras inför år 1992. Hyrorna bör i stället frysas.
Propositionens förslag såvitt nu är i fråga och motion Bo230 (m) yrkandena 6--8 avstyrks.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:11. beträffande räntebidrag vid ny- och ombyggnad år 1992 att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo58 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på proposition 1990/91:144 yrkande 2 och motion 1990/91:Bo230 yrkandena 6--8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Den garanterade räntan vid ombyggnad (mom.12)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Vad rör" och slutar med "Bo244 (c) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
I ett läge när nyproduktionen av bostäder kan väntas gå ned, bl.a. beroende på att bostadssektorn genom den av socialdemokraterna och folkpartiet träffade skatteöverenskommelsen kommit att belastas i alltför hög grad, är det viktigt att olika åtgärder vidtas för att öka ombyggnadsverksamheten. I de tre c-motionerna föreslås att den garanterade räntan i ombyggnadsfallet sätts lika med den som gäller vid nybyggnationen, dvs. år 1 till 3,4 % för hyres- och bostadsrättshus och till 4,9 % för egnahemmen. Bl.a. skulle det då bli möjligt att lättare än i dag få till stånd angelägna energiinvesteringar i samband med ombyggnader av bostäder och lokaler.
Vad utskottet nu med anledning av de tre c-motionerna anfört om den garanterade räntan i ombyggnadsfallen bör ges regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:12. beträffande den garanterade räntan vid ombyggnad att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo225 yrkande 5, 1990/91:Bo242 yrkande 3 och 1990/91:Bo244 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Anslag till räntebidrag m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Bertil Danielsson, Nils Fredrik Aurelius och Margareta Gard (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om extra upptrappningar av de garanterade räntorna samt förslaget i motion Bo230 (m) om vissa förändringar av dessa räntor.
Regeringsförslaget och förslaget i motionens yrkande 9 "överlappar" delvis varandra. Utskottet beräknar att det vid genomförande också av förslaget i motionen blir möjligt att minska anslaget till Räntebidrag m.m. med 610 milj.kr. för nästa budgetår i förhållande till regeringens förslag. I den mån anslagsberäkningen i motionerna Bo244 (c) yrkande 23 och Bo252 (fp) yrkande 39 inte omfattas av vad nu förordats avstyrker utskottet bifall till dessa motioner.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:13. beträffande anslag till räntebidrag m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo230 yrkande 9 och med avslag på proposition 1990/91:100 bil. 13 såvitt nu är i fråga och motionerna 1990/91:Bo244 yrkande 23 samt 1990/91:Bo252 yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22100000000kr.,
16. Anslag till räntebidrag m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till reservation 13
Jan Strömdahl (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan med anledning av vänsterpartiets partimotion Bo58 avstyrkt regeringens förslag om extra höjningar av den garanterade räntan under år 1992. Därmed uppnås inte heller den besparing på 600milj.kr. som regeringens anslagsförslag för Räntebidrag m.m. förutsätter. En anslagsnivå 600milj.kr. över regeringens förslag bör således anvisas av riksdagen. Motioner (m), (fp) resp. (c) med anslagsförslag som utgår från oacceptabla besparingskrav avstyrks av utskottet.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:13. beträffande anslag till räntebidrag m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 13 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1990/91:Bo230 yrkande 9, 1990/91:Bo244 yrkande 23 samt 1990/91:Bo252 yrkande 39 till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 23310000000kr.,
17. Tillkännagivande om besparing på räntebidragsanslaget (mom. 14)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "skall bedömas" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns goda skäl att göra regeringen uppmärksam på att den besparing om 2 800 milj.kr. som regeringens anslagsförslag utgår från inte kommer att förverkligas på den av regeringen angivna grunden, nämligen som en effekt av en tidigareläggning av räntelånesystemet. Detta system skall inte införas. Även om så skulle vara fallet vore det knappast möjligt att genom en tidigareläggning av ikraftträdandet "hämta hem" besparingen. Det är sålunda inte särskilt troligt att de som vid årsskiftet 1991-1992 befinner sig i "skarven" mellan de båda systemen skulle välja att avstå räntebidrag framför ett räntelån.
Utskottet vill emellertid inte motsätta sig den av regeringen föreslagna anslagsberäkningen i det aktuella avseendet. Som anförs i motion Bo244 (c) finns skäl att anta att besparingen kan förverkligas av andra skäl, främst beroende på en nedgång i bostadsbyggandet.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo244 (c) yrkande 24 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:14. beträffande tillkännagivande om besparing på räntebidragsanslaget att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo244 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Medelsanvisning till ADB-systemet (mom. 15)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Agne Hansson (c), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margareta Gard (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Riksdagen har" och på s. 21 slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottets uppfattning är att något räntelånesystem i enlighet med regeringens förslag inte skall införas. Skäl saknas därför att bevilja de medel som behövs för ett ADB-system för att administrera de bidrag m.m. som räntelånesystemet förutsätter. Regeringens förslag i frågan avstyrks. Motionerna Bo60 (m) och Bo61 (c) tillstyrks.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:15. beträffande medelsanvisning till ADB-system att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Bo60 och 1990/91:Bo61 avslår proposition 1990/91:125 bilaga 8,