Vissa fiskeripolitiska frågor
Betänkande 1993/94:JoU24
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU24
Vissa fiskeripolitiska frågor
Innehåll
1993/94 JoU24
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 158 om vissa fiskeripolitiska frågor samt motioner som väckts med anledning av propositionen. Ett antal motioner från allmänna motionstiden behandlas också.
Utskottet förordar med anledning av två motioner (s, c) ett riksdagsuttalande av innebörd att regeringen utöver nu föreslagna 4 miljoner kronor bör reservera ytterligare högst 4 miljoner kronor ur prisregleringskassan till yrkesfiskets trygghetsförsäkring, så att perioden fram till dess näringen själv tar över denna verksamhet överbryggas.
I övrigt tillstyrks regeringens förslag, medan motionerna avstyrks i den mån de inte ansetts tillgodosedda med utskottets skrivningar.
Till betänkandet har fogats sju reservationer (s, nyd), ett särskilt yttrande (s) och en meningsyttring av suppleant (v).
Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition 1993/94:158 föreslagit att riksdagen
1. antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
2. till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 684 000 kr,
3. medger att under budgetåret 1994/95 statligt stöd beviljas till särskilda insatser för fisket med sammanlagt högst 25 000 000 kr,
4. till Särskilda insatser för fisket för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 26 391 000 kr,
5. till Bidrag till fiskevård för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 612 000 kr.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa förändringar av fiskeripolitiken i syfte att anpassa fisket till den långsiktiga tillgången på fisk. Förändringarna föranleds också av internationaliseringen på fiskets område.
I fiskelagen (1993:787) införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om krav på tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt fiske.
I fiskelagen införs vidare en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen att besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras på fiskets område vad gäller fiskemetoder och utsättning av fiskarter. De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1994.
Anslagen Främjande av fiskerinäringen, Särskilda insatser för fisket och Bidrag till fiskevård förs upp med i stort oförändrade anslagsbelopp jämfört med innevarande budgetår.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Jo28 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till införande av en allmän fiskevårdsavgift.
1993/94:Jo29 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av fiskevårdsavgift för Vänern.
1993/94:Jo30 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett skatteavdrag för svenska yrkesfiskare.
1993/94:Jo31 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till en allmän fiskevårdsavgift för Vänern.
1993/94:Jo32 av Jan Jennehag och Björn Samuelson (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän fiskevårdsavgift,
2. att riksdagen anvisar ett finansieringsstöd för Laxfond Vänern i avvaktan på en långsiktig lösning för fondens ekonomiska uthållighet.
1993/94:Jo33 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt tillstånd för att använda ett fartyg för yrkesmässigt fiske,
3. att riksdagen ur prisregleringskassan avsätter 8 000 000 kr till yrkesfiskets trygghetsförsäkring för budgetåret 1994/95,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän fiskevårdsavgift,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utgiftsposterna "fångstbegränsning" och "stillaliggande med fiskefartyg" tas bort ur anslaget D 3 och finansieras över en särskild anslagspost.
1993/94:Jo34 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av ersättningar vid fiskefartygs stillaliggande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fiskets trygghetsförsäkring under det kommande budgetåret,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar av fiskeansträngningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningen och undersökningen rörande M74,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lösning av frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering.
1993/94:Jo35 av Åke Carnerö och Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av skattevillkoren för fiskare i syfte att uppnå förhållanden som är likartade dem som gäller fiskare från övriga nordiska länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för bärgning av förlorade fiskeredskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av frågan om hur behovet av fiskevårdande insatser skall finansieras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett "fiskekonto", för varierande fiskeinkomster från år till år, bör prövas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av drivmedelsbeskattningen för att inte bensindrivna båtar skall vara skattemässigt missgynnade.
1993/94:Jo36 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till åtgärder till skydd för den naturreproducerande laxen.
1993/94:Jo37 av Magnus Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en fiskevårdsavgift införs för Vänern,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen, i avvaktan på Fiskeriverkets propositionsförslag, i kompletteringspropositionen återkommer med förslag till att under viss övergångstid tillföra Laxfond Vänern extra medel för fortsatt utsättning av smolt innevarande säsong,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kammarkollegiet och Fiskeriverket ges i uppdrag att komma med konkreta förslag för att stoppa den biologiska utarmningen av lax- och öringstammarna i Gullspångsälven och Klarälven och alla övriga vattendrag inom landets gränser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om fiskspärrarna vid Gullspång och laxtrapporna i Klarälven och överallt annorstädes övervägs,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om rovfisket vid älvmynningar och älvutlopp blir föremål för översyn och förändring, med åtföljande åtgärdsförslag till skärpta bestämmelser av älv- och havsfisket,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i fiskelagen.
1993/94:Jo38 av Claus Zaar och Simon Liliedahl (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuella kvoter för fiskefartyg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödåtgärder vid fiskebegränsning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad information beträffande sjukdomsförekomst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det måste skapas förutsättningar för den naturligt reproducerande laxens överlevnad i Östersjön,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om landningskontroll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klargörande av begreppet "färsk fisk".
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Kr509 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hotet mot laxen i Norrlandsälvarna.
1993/94:Jo401 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen beslutar att 2 § lagen om fiskevårdsområden ges följande lydelse: 2 § Ett fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom områden där samerna har rätt till fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvitt fråga är om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller renbetesfjällen. För områden där fisket tillhör såväl kronan som enskilda får undantag ske från första stycket om det ur allmän synpunkt bedöms angeläget att fiskevårdsområde bildas. Beträffande fiske inom områden, där samerna har rätt till fiske enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande av fiskeområden.
1993/94:Jo402 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den s.k. 24-timmarsregeln ersätts med enkel anmälningsplikt,
2. att riksdagen beslutar förbjuda fiske med trål och snurrevad inom hela Öresundsområdet och Skälderviken,
3. att riksdagen beslutar införa anmälningsplikt för fiskefartyg som passerar Öresundsområdet,
4. att riksdagen beslutar ändra 41 § fiskelagen (1993:787) i enlighet med vad som föreslås i motionen.
1993/94:Jo403 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad gräns för trålfiske i Öresund.
1993/94:Jo404 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att rädda de naturreproducerande laxstammarna i Norrlandsälvarna.
1993/94:Jo405 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fiskenäringens problem på grund av sälstammens ökning i Östersjön och uppdrar åt länsstyrelserna att klarlägga om en viss skyddsjakt på säl borde införas.
1993/94:Jo406 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitik och EU för yrkesfisket i Bottenhavet samt att frågan även tas upp i ett nordiskt sammanhang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sälstammens utbredning och hantering av skadestånd bör utredas.
1993/94:Jo407 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts yrkesmässigt småskaligt fiske får möjlighet att utöva licensierat fiske.
1993/94:Jo408 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att fiske med ålsax utan begränsning får utövas på allmänt vatten.
1993/94:Jo409 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av frågan om inrättande av en skrotningspremiefond.
1993/94:Jo410 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att rädda reproduktionen av fisk i Laholmsbukten och Skälderviken.
1993/94:Jo411 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring sjukdomen M74,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige försöker freda laxen i Östersjön.
1993/94:Jo412 av Karin Israelsson m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för de naturreproducerande laxstammarna i Norrlandsälvarna.
1993/94:Jo413 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att fiske med ålsax skall vara fritt på allmänt vatten,
2. att riksdagen beslutar att fiske med tobisnot skall vara fritt vid Blekinges sydkust.
1993/94:Jo414 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att se över fredningstiderna för lax och öring vid Norrbottenskusten.
1993/94:Jo415 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att effektiva insatser bör göras till skydd för uppväxande torsk i Östersjön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att verksamma åtgärder bör vidtas till stöd för yrkesfisket på ost- och sydkusten.
1993/94:Jo417 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande fiskelagen om att begränsningen av garn per person skall vara 600 m,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regional hänsyn skall tas t.ex. när det gäller bestämmelser om totala antalet redskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall vara bruttobeloppet som skall gälla som inkomstbegrepp för erhållande av yrkesfiskelicens,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en särskild utvärdering av bestämmelsernas konsekvens skall göras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobisnot och ålsax får användas av alla fiskande, även av dem som inte har yrkesfiskelicens,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sex stycken sammanbundna ryssjor skall räknas som ett redskap.
1993/94:Jo418 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om laxfisket i Torne älv.
1993/94:Jo420 av Sverre Palm och Lisbet Calner (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser för hummerfiske.
1993/94:Jo421 av Leif Marklund och Åke Selberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stimulera bildande av fiskevårdsföreningar.
1993/94:Jo422 av Sigge Godin och Sören Norrby (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stiftelser för förvaltande av fiskerätten i statens vatten.
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fisket.
1993/94:Jo804 av Hans Dau m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsjakt på säl.
1993/94:Bo517 av Magnus Persson (s) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att en ökad forskning sker i syfte att bevara våra gamla och unika fiskstammar som nu hotas av genetisk utarmning.
Uppvaktningar
Utskottet har under behandlingen mottagit uppvaktningar av representanter för Vänerns fritidsfiskares förening och för Laxfond Vänern.
Utskottet
Ärendet och dess beredning
Regeringen bemyndigade den 8 juli 1992 chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att mot bakgrund av de internationella överenskommelser som har träffats på bl.a. fiskets område utreda fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter (dir. 1992:83). Utredaren (generaldirektören Per Wramner) redovisade den 16 december 1992 i delbetänkandet Svenskt fiske -- nuläge och utvecklingsmöjligheter (SOU 1992:136) förslag till vissa anpassningsåtgärder per den 1 juli 1993. Dessa förslag har behandlats under föregående riksmöte (prop. 1992/93:184, bet. JoU21, rskr. 331). Utredaren har den 18 november 1993 överlämnat slutbetänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103). Betänkandet har remissbehandlats.
Fiskeriverket har på regeringens uppdrag redovisat konsekvenserna på fiskets område för berörda myndigheter av ett svenskt EU-medlemskap i en promemoria den 20 december 1993. Bl.a. redovisas behov av ytterligare resurser och organisatoriska förändringar vid Fiskeriverket samt hur en kontrollorganisation på fiskets område bör organiseras.
Internationalisering på fiskets område
I proposition 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-avtalet om frihandel med fisk och fiskprodukter liksom dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskommelsen (bet. 1989/90:JoU22, rskr. 341). I proposition 1991/92:170 om Europeiska samarbetsområdet (EES) redovisades bl.a. vissa konsekvenser för fisket till följd av EES-avtalet. Av redovisningen framgår att avtalet behandlar väsentliga områden inom fiskerisektorn även om EFTA-staterna inte tar över EG:s regelverk på fiskets område och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik. EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.
Sverige ansökte sommaren 1991 om medlemskap i de europeiska gemenskaperna. Medlemskapsförhandlingar inleddes den 1 februari 1993. Därefter har den 1 november 1993 Maastricht- eller Unionsfördraget trätt i kraft.
Fisket i Sverige
I betänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103) lämnas en bred beskrivning av den svenska fiskenäringen. Det har funnits ett stort behov av en samlad beskrivning av näringen i dess helhet i samband med de förändringar som sker. I propositionen återges delar av beskrivningen. Den intresserade hänvisas till dessa två dokument för närmare information. I det följande återges några bakgrundsdata från grunddokumenten.
Det svenska havsfisket bedrivs i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Fisket i Västerhavet har av tradition varit det viktigaste för svensk del. Under slutet av 1970-talet utvidgade länderna runt Nordsjön sina fiskegränser till 200 nautiska mil vilket innebar att det svenska fisket i detta område numera regleras genom årliga fiskeförhandlingar med EU och Norge. Sverige utvidgade vid samma tidpunkt sin fiskegräns i Östersjön. Gränsdragningen öster om Gotland, den s.k. vita zonen, löstes dock inte förrän år 1988.
Hälften av de svenska fiskfångsterna görs i Östersjön. De viktigaste arterna är sill/strömming, torsk, skarpsill och lax. Torskbeståndet i Östersjön har under senare år minskat kraftigt. För sill/strömming och skarpsill är beståndssituationen mycket god. Det är dock svårt att få avsättning för denna fisk. Bestånden av ål och lax är i hög grad beroende av utsättningar. I stort sett alla laxodlingar har under de senaste åren drabbats av hög dödlighet hos yngel förorsakade av ett symptom kallat M74.
Skagerrak och Kattegatt svarar för knappt hälften av de svenska fångsterna. Här fångas i huvudsak sill, skarpsill, torsk, makrill, nordhavsräka och havskräfta. Flertalet bottenlevande fiskslag är hårt exploaterade. Situationen för torsken i Skagerrak är relativt bra medan den är sämre i Kattegatt. Beståndet av havskräfta är relativt hårt pressat medan beståndet av räka i Skagerrak är starkt. Nordsjön svarar för drygt 10 % av det totala fångstvärdet, motsvarande 4 % av den totala fångsten. Nordsjön är dock viktig genom att den väsentligt bidrar till flexibiliteten i det svenska fisket.
Det yrkesmässiga insjöfisket bedrivs till helt övervägande del i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Här fiskas i första hand högprisarter som lax, röding, gös, abborre, gädda, lake och sik.
Det svenska havsfiskets totala fångster utgörs till 80--90 % av torsk, sill och skarpsill. År 1992 upppgick den totala fångsten till drygt 300 000 ton, varav 165 000 ton var foderfisk, 93 000 ton sill/strömming och 19 000 ton torsk. Torskfisket i Östersjön har minskat med drygt 60 % sedan år 1985. Det totala fångstvärdet år 1992 var 744 miljoner kronor. Det är en minskning med 16 % sedan år 1990.
Fiskemönstret inom det svenska havsfisket varierar under året. Det karaktäriseras framför allt av stor flexibilitet. Fiskeflottan rör sig över hela det havsområde inom vilket Sverige har kvoter. Detta innebär att fiskeinriktning och fångstområden varierar över året.
Antalet yrkesfiskare år 1990 var 3 250. Till detta kommer 570 fiskare som enligt den officiella statistiken klassificeras som binäringsfiskare. Medelåldern hos yrkesfiskarna är ca 40 år. Omkring hälften av samtliga yrkesfiskare i havsfisket bedriver sitt fiske med trål.
År 1993 var antalet fartyg längre än 8 m ca 1 700. Insjöfiskeflottan uppgick till ca 230 fartyg. Det totala fångstvärdet i det svenska fisket uppgick under det första halvåret 1991 till 491 miljoner kronor, vilket kan jämföras med 345 miljoner kronor under motsvarande period år 1993. Förutsättningarna för sillfisket förändrades radikalt i och med att det statliga prisstödet avvecklades den 1 januari 1994. Ett alternativ till sillfiske är en övergång till riktat fiske för framställning till fiskfoder. Priset på foderfisk är i dag ca 61 öre per kilo. För lönsamhet i detta fiske krävs fartyg med mycket stor lastkapacitet. Av de fartyg som under februari 1993 bedrev detta fiske var 80 % över 30 m.
Det svenska vattenbruket omfattar huvudsakligen matfiskodling, odling av sättfisk, kräftodling, musselodling samt försöksodling bl.a. av torsk och ostron. Den viktigaste arten för svensk matfiskodling är regnbåge. År 1992 producerades inom svenskt vattenbruk 5 800 ton matfisk (hel färskvikt). Produktionen bestod till 90 % av regnbåge.
EG:s fiskeripolitik
Propositionen
Målen för EG:s fiskeripolitik (CFP) är höjd produktivitet inom yrkesfisket, skälig levnadsstandard för yrkesfiskarna, stabil marknad, säkert och jämnt utbud samt skäliga priser och god kvalitet. Målen skall uppnås genom resursförvaltning, marknadsreglering och strukturåtgärder.
Resurspolitiken rör förhållanden såväl inom gemenskapen som i förhållande till tredje land. Fördelningen av tillgängliga fiskresurser inom gemenskapen sker enligt principen om relativ stabilitet där andelarna baseras på traditionellt fiske, men hänsyn tas även till regioner som är särskilt beroende av fiske samt den förlust av fiskresurser som enskilda medlemsländer drabbades av i samband med tredje lands utvidgning av fiskezoner. Resursförvaltning i form av fiskeregler och kontroll är andra viktiga inslag i resurspolitiken liksom fiskeavtal med tredje land.
I marknadspolitiken ingår dels gemensamma marknadsföringsnormer, dels reglering av marknaden för fisk- och vattenbruksprodukter. Normerna för marknadsföring omfattar fiskens kvalitet, storlek eller vikt, förpackning och märkning. Fisk som inte uppfyller de fastställda normerna får inte saluföras. Det är medlemsländernas skyldighet att kontrollera att normerna uppfylls. De viktigaste inslagen i marknadsregleringen är reglering av överskott med stöd av s.k. orienterings- och återtagspriser, fiskarägda producentorganisationer som svarar för överskottshanteringen samt reglering av importen genom referenspriser. Det mest verkningsfulla instrumentet i importregleringen är dock tullarna på fisk och fiskprodukter.
Strukturpolitiken syftar primärt till att genom nationella program stödja en ändamålsenlig utveckling av medlemsländernas fiskeflottor samt främja utvecklingen inom vattenbruket. Reduktion av fiskeflottan har under senare år spelat en framträdande roll inom strukturpolitiken.
Utskottets överväganden
Sveriges fiskeripolitik bekräftades senast våren 1990. Då anfördes bl.a. att det övergripande målet för fiskepolitiken bör ligga fast. Det innebar följande, enligt vad jordbruksministern då anförde.
Det grundläggande i den svenska fiskepolitiken skall vara att vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på ett sådant sätt att de långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigt. En god hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av viktiga förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för odling av fisk. En väl avvägd hushållning främjar sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och rekreation. Utskottet och riksdagen anslöt sig till bedömningen (prop. 1989/90:123, JoU22).
Medlen i fiskeripolitiken är lagstiftning, reglering av priserna på fisk och ekonomiskt stöd till fisket, fiskevården och forskningen. Vidare ingår de insatser som görs i form av internationella förhandlingar, fiskeriundersökningar, rådgivning och information.
Fiskeripolitiken har under senare år successivt anpassats till en friare marknad inom ramen för EG. Genom EFTA-avtalet 1989 och EES-avtalet 1992 bortföll möjligheten att ge generella stöd till fisket, såsom prisstöd. En ny lag (1993:649) har antagits om marknadsreglering på fiskets område. Med stöd av bemyndigande enligt lagen och regeringens förordning om marknadsreglering på fiskets område skall Fiskeriverket kunna meddela föreskrifter som innebär en anpassning till EU:s marknadsreglering. Även den nya fiskelagen (1993:787) innehåller bestämmelser, bl.a. om obligatorisk yrkesfiskelicens, som är avsedda att underlätta anpassningen till EG:s regelverk. Som framgår av den fortsatta framställningen föreslås i förevarande betänkande att begränsning av fiskeansträngningen (s.k. effortbegränsning) bör ges en mer framträdande roll inom fiskeripolitiken. Det innebär att ett i princip nytt sätt att reglera det svenska fisket introduceras, jämfört med det kvotsystem som i dag är den viktigaste regleringsformen.
Sverige avslutade sina förhandlingar på fiskets område vid ministermötet i Bryssel den 26 februari--den 1 mars 1994. Resultatet medför -- under förutsättning av medlemskap -- att Sverige kommer att anta EU:s lagstiftning på området och från och med första medlemskapsdagen delta i den gemensamma fiskeripolitiken, CFP (Common Fisheries Policy).
Detta innebär bl.a. att det kommer att råda fullständig tullfrihet för färsk fisk och beredda fiskprodukter inom det utvidgade EU. Därmed upphör den sedan 20 år tillbaka snedvridna konkurrenssituationen, vilken givit EU fritt tillträde till den svenska marknaden, medan svensk export av fiskprodukter till EU mötts av höga tullar. Sverige erhåller därmed även fritt tillträde till den forfarande i vissa avseenden skyddade finska marknaden.
Svenskt fiske kommer att stabiliseras i och med att Sverige införlivas i den fasta fördelningen av fiskeresurserna, den s.k. relativa stabiliteten, i alla de hav där vi nu bedriver fiske, dvs. Östersjön, Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Svenskt fiske får därigenom mer eller mindre permanent fasta andelar i och tillgång till dessa havsområden. Den osäkerhet som alltid föreligger med nuvarande mer kortsiktigt avtalsbundna rättigheter försvinner därmed. Norge kommer dock även som medlemsland att överföra andelar till Sverige från sina Nordsjökvoter. Relativandelarna för Sverige, med undantag för Östersjötorsken, kommer att baseras på en femårig referensperiod, 1989--1993. Dessutom tillåts ett visst svenskt fiske efter okvoterade arter i Nordsjön.
Sverige erhöll vid förhandlingarna ca 35 % av det utvidgade (inkl. Sverige och Finland) EU:s andel av det viktiga torskfisket i Östersjön. Detta överstiger de i dag tillgängliga torskkvantiteterna. Härav har Sverige åtagit sig att överföra en mindre kvantitet till övriga EU-länder. Sveriges andel av den totala TAC (Total Allowable Catch) i Östersjön ökar därmed efter den nämnda överföringen, om man utgår från 1994 års TAC, från knappt 19 % till nära 20 %. När det utvidgade EU:s kvot överstiger 50 000 ton kommer Sverige dessutom att erhålla 40 % av denna ökning.
Sveriges fiskeavtal med Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland kommer att förvaltas av EU och fortsätta att gälla under ett år. Därefter kommer EU att omförhandla avtalen, men med beaktande av de svenska fiskeintressena.
Sverige bedriver i dag en omfattande utsättning av laxsmolt i Östersjön, vilket kommer alla laxfiskare till godo. EU bidrar till dess finansiering -- med ca 7,5 miljoner kronor år 1994 -- genom det bilaterala fiskeavtalet med Sverige. Efter det att Sverige blivit medlem kommer EU att under tre år fortsätta med att bidra till denna verksamhet. Frågan skall under tiden utredas inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön för att man här skall komma fram till en gemensam laxpolitik för hela Östersjöområdet.
Även vid ett medlemskap kommer Sverige att tillåtas att bedriva fiske efter sill för industriändamål trots gällande EU-förbud. Det svenska industrifisket kommer till en början att tillåtas under tre år. Redan i år kommer dock EU att påbörja ett försöksfiske rörande bifångster m.m. i detta fiske för att utröna under vilka villkor fisket generellt kan tillåtas inom EU.
Sverige kommer också att få ta del av EU:s omfattande strukturstöd för fiskerinäringen. Stöd ges där bl.a. för modernisering, skrotning av båtar, stillaliggande vid fiskestopp, investeringar i vattenbruksanläggningar m.m. Dessutom kan s.k. särskilt fiskeberoende områden erhålla regionalpolitiskt stöd.
De svenska sardininläggningarna kommer att byta namn eftersom de innehåller skarpsill. Namnet sardin är nämligen skyddat i EG-lagstiftningen. Sveriges ges tid att under sex månader sälja ut befintliga lager.
Begränsning av fiskeansträngningen
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att fiskelagen ändras så att Fiskeriverket bemyndigas att besluta om krav på särskilt tillstånd för att få använda ett fartyg för yrkesmässigt fiske. I fortsättningen bör den regleringsform som består i begränsning av fiskeansträngningen få en mer framträdande roll inom fiskeripolitiken. I det längre perspektivet bör denna form av reglering bli styrande för yrkesfisket, framhålls det. I dagsläget får begränsningen dock ses som ett komplement till den kvotreglering som sker efter internationella förhandlingar och som kan bedömas kvarstå under överskådlig tid.
Motionerna
Enligt motion Jo33 (s) är det nödvändigt att vid utformningen av de nya reglerna om fartygslicenser tillse att fartygslicensen ej knyts till vissa fiskslag eller redskap (yrkande 2). Om sådana regler infördes, skulle det innebära att den flexibilitet som i dag är en av förutsättningarna för det svenska yrkesfiskets fortlevnad togs bort. Det är också viktigt att understryka att de tidigare uttalade intentionerna om att Fiskeriverket individuellt måste pröva nytillkomna licensansökningar fullföljs.
I motion Jo34 (c) framhålls särskilt att frågan om olika metoder att hålla fiskeansträngningen på en sådan nivå att fiskresursen bevaras på sikt måste diskuteras mellan de olika stater som bedriver fiske i samma vatten. Detta gäller inte minst i Östersjön. Här bör Sverige vara en aktiv och pådrivande part. Målet bör vara en gemensam överenskommelse mellan de stater som bedriver fiske i Östersjön (yrkande 3).
Enligt motion Jo38 (nyd) bör även frågan om individuella kvoter för fiskefartyg prövas som en metod att hålla fisktillgångarna under kontroll (yrkande 1). Motionärerna anser att 90 dagars fiskekvoter kan utgöra en grund för fångstbegränsning som kan ge kontinuerlig tillförsel av färsk fisk. Även i denna motion understryks vikten av att en begränsning skall omfatta alla nationer inom det berörda området.
I motion Jo406 (s) yrkande 1 yrkas på ett riksdagsuttalande om regionalpolitikens betydelse för yrkesfisket i Bottenhavet samt att frågan även tas upp i EU och i det nordiska sammanhanget. Detta är en gemensam angelägenhet för Sverige och Finland, anför motionärerna, och det är av stor betydelse att frågan tas upp mellan regeringarna i berörda länder. Speciellt på grund av EES-avtalet och ett eventuellt EU-medlemskap är det viktigt att samma bestämmelser för fiske råder i båda länderna.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lagändring. Denna syftar till att krav skall kunna ställas på fartygstillstånd för att därigenom tillträdet till den biologiska resursen skall kunna regleras. Som framhålls av Fiskeutredningen får begränsning av fiskeansträngningen anses vara det mest effektiva sättet att reglera fisket så att fiskestopp undviks. Fisket kan därmed fördelas jämnare över året. En begränsning av fiskeansträngningen främjar en anpassning av fiskekapaciteten till den långsiktiga fisktillgången.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna i motion Jo33, att en viss flexibilitet i reglerna för yrkesfisket bör finnas kvar. Detta är särskilt viktigt för kustfisket, där det bör finnas möjlighet att växla mellan olika fiskeinriktningar under året. Enligt utskottets mening bör det vara Fiskeriverkets ansvar att fastställa villkoren för meddelande av fartygslicens. Utskottet är således inte berett att generellt förorda att fartygslicensen ej bör knytas till vissa fiskslag eller redskap och avstyrker därmed motion Jo33 yrkande 2.
Förslaget om individuella kvoter för fiskefartyg kan i och för sig vara värt att begrunda. Systemet prövas av flera länder i olika varianter. I renodlad form praktiseras det av Island där fisket till helt övervägande del bedrivs som storsjöfiske. Som utredningen påpekat har systemet emellertid en rad nackdelar. För det svenska fisket med dess rika variation bedöms dessa väga tungt. Sammanfattningsvis väger enligt utredningen nackdelarna med individuella kvoter tyngre än fördelarna. Ett system med individuella kvoter bör därför inte införas i Sverige. Utskottet har ingen annan mening och avstyrker motion Jo38 yrkande 1.
Med anledning av motionerna Jo34 yrkande 3 och Jo406 yrkande 1 får utskottet anföra följande.
Haven kring Sverige och framför allt Östersjön med Bottniska viken utsätts kontinuerligt för ett hårt fisketryck. Detta har tillsammans med en kraftig miljöpåverkan genom olika utsläpp av närsalter samt giftiga metaller och kemikalier fått till följd att det svenska fisket under senare år sjunkit värdemässigt. Framför allt torskfisket och laxfisket är allvarligt hotade för närvarande. Regeringen har i propositionen närmare analyserat risksituationen och även lagt fram förslag ägnade att förbättra denna. En intensiv forskningsinsats pågår för att utröna vilken del miljöförsämringen har för sjukdomsbilden hos vissa arter. Samtidigt förs ett arbete för att förbättra havsmiljön, såväl genom rening av tillflödena från Sverige som i de förhandlingar med övriga strandstater som pågår, bl.a. inom Östersjösamarbetet och Nordsjösamarbetet.
Utskottet vill i anslutning till motionerna särskilt understryka vikten av att Sverige och övriga länder runt Östersjön intensifierar sina ansträngningar att nå fram till gemensamma regler för fisket. Dessa bör syfta till en reglering av fiskeansträngningen för att långsiktigt bevara fiskstammarna. Utskottet är självfallet medvetet om att de naturliga variationer som påverkar fiskstammarna, exempelvis de som följer av saltvatteninträngningen genom Öresund och Bälten, inte alltid kan påverkas genom politiska beslut och åtgärder. Däremot borde det ligga i alla nationers intresse att medverka till att få fram fiskemetoder och -redskap som i möjligaste mån selekterar fångsten, samt inte minst begränsning av fiskeansträngningen.
När det särskilt gäller fisket i Bottniska viken kommer, som antytts i det föregående i redogörelsen för förhandlingsresultatet med EU, de svenska och finska regelsystemen att nära ansluta till varandra därest båda länderna blir medlemmar av EU.
Det anförda är enligt utskottets mening ägnat att i hög grad tillgodose syftet med motionerna Jo34 yrkande 3 och Jo406 yrkande 1. Dessa bör således inte föranleda något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Främjande av kust- och insjöfisket samt vattenbruket
Propositionen
I propositionen anförs att Fiskeriverket bör utreda förutsättningarna för att förbättra yrkesfiskets tillgång till fiskevatten i insjöar. Fiskevårdsområdesföreningarna bör även i fortsättningen ansvara för fiskevården i sina egna vatten. Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån (SCB) bör gemensamt utreda statistiken på fiskets och vattenbrukets område mot bakgrund av ett EU-medlemskap.
Vattenbruksanläggningar bör i fortsättningen ingå i det särskilda stödsystem som finns för stormskador på fasta fiskeredskap. Fiskeriverkets instruktion bör förtydligas vad gäller verkets ansvar för vattenbruksnäringen.
Motionerna
I motion Jo401 (-) uppmärksammas svårigheten att bilda fiskevårdsområdesföreningar i vatten ovan odlingsgränsen och i renbeteslanden där förutom staten även enskilda har fiskerätt. Motionären föreslår ett tillägg till 2 § lagen om fiskevårdsområden, där det stadgas förbud mot bildande av fiskevårdsområde i renbetesområdena. Enligt motionen bör tillägget ges följande lydelse: För områden där fisket tillhör såväl kronan som enskilda får undantag ske från första stycket om det ur allmän synpunkt bedöms angeläget att fiskevårdsområde bildas.
I motion Jo421 (s) påtalas behovet av åtgärder för att stimulera bildande av fiskevårdsområdesföreningar. Övergång från delägarförvaltning till samfällighetsförvaltning bör förenklas, anser motionärerna. Det nuvarande systemet är även för kostsamt för delägarna.
Enligt motion Jo422 (fp) bör riksdagen göra ett tillkännagivande om stiftelser för förvaltande av fiskerätten i statens vatten (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning. För att bedriva ett uthålligt yrkesmässsigt kustfiske fordras många gånger att fiske kan bedrivas efter flera arter och att det finns möjlighet att växla mellan olika fiskeinriktning under året. Som exempel kan nämnas det norrbottniska kustfisket där lax och siklöja är de viktigaste arterna men där även fisket efter sik är viktigt.
Utskottet biträder även regeringens bedömning vad gäller insjöfisket och vattenbruket.
Statsmakterna har under lång tid framhållit vikten av att det bildas fiskevårdsområden i syfte att förbättra fiskevården och underlätta tillgängligheten till fiske för allmänheten. I samband med tillkomsten av lagen (1981:533) om fiskevårdsområden framhöll dock föredragande departementschefen att övervägande skäl talade för att behålla förbudet att bilda fiskevårdsområden inom renskötselområdena. En annan lösning skulle enligt hans mening kräva bestämmelser med särregler som skulle komplicera bildandet och förvaltningen i en utsträckning som knappast skulle gynna fiskevården. Riksdagen hade ingen annan mening (prop. 1980/81:153, JoU29). Utskottet har inte funnit anledning att nu göra någon annan bedömning och avstyrker därmed motion Jo401.
När det gäller förslaget i motion Jo421 att förenkla övergången från delägarförvaltning till samfällighetsförvaltning får utskottet erinra om att syftet med införande av 1981 års lag just var att proceduren kring bildande av fiskevårdsområdesföreningar skulle bli enklare och billigare. I den mån förutsättningar finns inom nuvarande regelsystem att finna enklare och billigare förfarande utan att rättssäkerheten blir lidande har utskottet ingen annan mening än motionärerna. Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionen synes inte påkallat.
Med anledning av motion Jo422 yrkande 2 har utskottet erfarit att överläggningar pågår mellan Fastighetsverket, Naturvårdsverket/länsstyrelserna och AssiDomän AB om frågan i vilken mån den sammanhållna fiskeförvaltning som utövats av det numera privatiserade Domänverket skall kunna fortsätta i någon form. Frågan om vem som skall ha ansvaret för fiskevården i de vatten som ligger kvar hos staten är givetvis väsentlig. Önskemål finns om att det s.k. domänfiskekortet som täckt alla Domänverkets fiskevatten även fortsättningsvis skall gälla. Med detta sammanhänger även ansvaret för fisketurismen, anordnande av tillfartsvägar, rastplatser osv. Utskottet förutsätter att dessa problem behandlas i ett sammanhang, och att det skall gå att finna en lösning som tillgodoser såväl fiskevården som turistnäringens och de svenska sportfiskarnas intressen. Utskottet utesluter inte att den administration som förordas i motionen kan bidra till en lösning av den ganska komplexa problematiken. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida påkallas inte med anledning av motionen.
Vissa skattefrågor
Propositionen
Enligt utredningens förslag bör bensin som används i fiskefartyg, i likhet med vad som gäller för diesel, undantas från skatt. Vidare föreslås i utredningen att Riksskatteverkets schablonavdrag för ökade levnadsomkostnader vid fiske utanför hemorten höjs till den nivå som gäller för heldagstraktamente för löntagare. Enligt propositionen avser regeringen ta ställning till frågan om beskattningen av bensin som används inom yrkesfisket när Energiskatteutredningens arbete avrapporterats.
Den höjning av schablonavdraget för ökade levnadsomkostnader vid fiske utanför hemorten som utredningen har föreslagit strider enligt propositionen mot det grundläggande synsättet att ett sådant avdrag endast skall täcka verkliga merkostnader. Utredningen pekar dock på ett behov av att ge yrkesfisket jämbördiga konkurrensvillkor med andra länders fiskare. Regeringen avser därför att undersöka förutsättningarna för ett särskilt yrkesfiskeavdrag.
Motionerna
Enligt motion Jo30 (fp) bör ett skatteavdrag införas för svenska yrkesfiskare. Nuvarande svenska regler har ingen motsvarighet till de andra nordiska ländernas avdragsregler, framhåller motionären. Enligt hans mening grundar sig skatteavdraget för norska och danska fiskare främst på den välfärdsförlust som yrket medför. Samma tankegång ligger till grund för motion Jo35 (kds) vari yrkas på en översyn av skattevillkoren för fiskare i syfte att uppnå förhållanden som är likartade dem som gäller fiskare från övriga nordiska länder (yrkande 1). I motionen yrkas även på översyn av drivmedelsbeskattningen för att inte bensindrivna båtar skall vara skattemässigt missgynnade (yrkande 5).
Enligt motion Jo35 (kds) bör vidare ett "fiskekonto" för varierande fiskeinkomster från år till år prövas, motsvarande skogskontot (yrkande 4). Inrättandet av ett fiskekonto vore enligt motionen en rimlig kompensation för yrkesfiskarnas ojämna inkomster från år till år. Motionärerna anser även att det vore en angelägen åtgärd att utrusta trålare för miljö- och fiskevårdande åtgärder. Under perioder av fiskestopp skulle då dessa kunna få till uppgift att rensa upp förlorade fiskeredskap vilka utgör ett stort problem för fisket (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att det vore värdefullt för fiskerinäringen om yrkesfiskarna kunde få rätt till restitution av drivmedelsskatten för bensindrivna fartyg, liksom de nu får sådan för dieseldrivna fartyg. Likaså finner utskottet rimligt att förutsättningarna för ett särskilt yrkesfiskeavdrag undersöks. Med hänsyn till att hithörande frågor kommer att ses över avstyrks motionerna Jo30 och Jo35 yrkandena 1 och 5.
Utskottet vill erinra om att förändringar vidtagits i skattelagstiftningen vad beträffar företagens möjligheter till resultatutjämning. Förslaget i motion Jo35 om ett "fiskekonto" synes därför i stort sett tillgodosett. Förslaget att utrusta trålare med redskap för bärgning av förlorade redskap synes väl värt att stödja och bör närmast riktas mot näringen. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av yrkandena 2 och 4 påkallas inte enligt utskottets mening.
Fiske och miljö
Propositionen
Bevarandet av den biologiska mångfalden innebär bl.a. att särskild hänsyn måste tas till inomartsvariationen. Detta är viktigt för t.ex. laxen som tillsammans med flodkräftan och malen bör bli föremål för åtgärder inom ett handlingsprogram för upprätthållande av bestånd av hotade akvatiska arter.
I propositionen framhålls att bevarandet av olika fiskbestånd är beroende av ett balanserat utnyttjande av befintliga fiskresurser. Det är i det sammanhanget viktigt att kunna selektera fisket. Det gynnar också fångstmöjligheterna på sikt och minskar oönskade bifångster. Internationella överenskommelser om förvaltning av fiskresurserna är av grundläggande betydelse för att behålla bestånden av marina arter.
Motionerna
I motion Bo517 (s) yrkande 4 föreslås att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att en ökad forskning sker i syfte att bevara våra gamla och unika fiskestammar som nu hotas av genetisk utarmning.
Enligt motion Jo415 (s) bör riksdagen göra tillkännagivande om att effektiva insatser bör göras till skydd för uppväxande torsk i Östersjön (yrkande 1) samt att verksamma åtgärder bör vidtas till stöd för yrkesfisket på ost- och sydkusten (yrkande 2).
I den socialdemokratiska partimotionen Jo694, yrkande 21 om fisket, framhålls att fiskerinäringen måste ta ett ökat sektorsansvar. Detta gäller även fiskodlingar, anser motionärerna. De hävdar även att större uppmärksamhet måste ägnas laxdöden, M74. Både i Östersjö- och Nordsjösamarbetet bör Sverige arbeta för att förebygga katastrofer till följd av överfiskning eller annat felaktigt utnyttjande av havets produkter.
Utskottets överväganden
Ett mål som prioriteras av regeringen är att verka för en långsiktig och hållbar utveckling i Sverige inom ramen för ekosystemens bärighet. Detta framhålls särskilt i proposition 1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED.
Våra vatten, i åar och älvar, sjöar och hav, är grundläggande för allt biologiskt liv. En frisk vattenmiljö har stor betydelse för ett ekosystem i balans, och fisk utgör en viktig föda. Utskottet delar regeringens bedömning av vikten av att det ekonomiska utnyttjandet av naturresurserna måste hållas inom ramen för ekosystemens bärighet på lång sikt. Ansträngningarna för att bevara den biologiska mångfalden är uttryck för denna syn. Som framhålls i propositionen måste på fiskets område särskild hänsyn tas till inomartsvariationen. Detta är viktigt för t.ex. laxen som tillsammans med flodkräftan och malen bör bli föremål för åtgärder inom ramen för ett handlingsprogram för upprätthållande av bestånd av hotade akvatiska arter. Utskottet delar i det avseendet även den bedömning som uttrycks i motion Bo517 yrkande 4. Motionärens syfte synes i stort sett tillgodosett av vad utskottet anfört med hänvisning till det aviserade handlingsprogrammet.
Utskottet delar även i stora delar de bedömningar som framförs i motion Jo694 yrkande 21. Ansvaret för en varaktig hushållning med de naturgivna resurserna vilar givetvis framför allt på dem som exploaterar dessa resurser. Fiskerinäringen har ett sektorsansvar både för att fiskresurserna beskattas måttfullt och för att fiskemetoderna inte skadar vattenmiljön och återväxtplatserna. De senaste årens hotbild mot vissa fiskslag som lax och torsk har emellertid åtminstone delvis sin grund i yttre miljöhot av delvis okänd och mer komplex art. Utskottet återkommer i det följande till frågan om laxfisket och hotet mot den genetiska variationen hos denna art. Även för att förbättra kunskapen om orsakerna till torskens tillbakagång föreligger uppenbarligen behov av ökad forskning. Som utskottet inledningsvis framhållit pågår ständigt kunskapsutbyte och förhandlingar med våra grannländer inom ramen för Östersjösamarbetet och Nordsjösamarbetet för att minska de miljöskadande utsläppen till havsområdena. Utskottet vill särskilt understryka vikten av att de åtgärder som är möjliga verkligen vidtas för att underlätta havsområdenas tillfrisknande. Det anförda är ägnat att i hög grad tillgodose syftet med motion Jo694 yrkande 21. Detta påkallar därför inget särskilt uttalande från riksdagens sida.
Med anledning av motion Jo415 får utskottet anföra följande. Torskfiskets ekonomiska vikt för svensk fiskerinäring gör det särskilt angeläget att utreda orsakerna till torskstammens stora tillbakagång under de senaste åren. Tills vidare har torskfisket kraftigt minskat i intensitet för att underlätta fiskens reproduktion. Det finns här skäl att erinra om de stödformer som står till buds för yrkesfiskarna vid bl.a. fångstbegränsning och stillaliggande med fiskefartyg. För nästa budgetår föreslås, vilket framgår av den följande framställningen, samma budgetram som för innevarande år. Motionens syfte får anses i stort sett tillgodosett med det anförda.
Miljökonsekvensbeskrivningar på fiskets område
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall kunna föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan fiskemetoder och utsättande av fiskarter har på miljön.
Sektorsansvaret för miljön behandlades ingående i 1991 års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet. JoU30, rskr. 338). Därvid togs även myndigheternas sektorsansvar upp. Bl.a. framhölls att de miljömål som formulerades på politisk nivå och inom de centrala miljömyndigheterna av sektorsmyndigheterna skall kompletteras med sektorsmål och åtgärdsprogram. Fiskeriverkets sektorsmål framgår numera uttryckligen av dess instruktion. Således skall verket verka för ett rikt och varierat fiskbestånd och ett ansvarsfullt fiske. Sektorsansvaret för miljön har därefter behandlats i riksdagens beslut (prop. 1993/94:30, JoU9) om en strategi för biologisk mångfald. I beslutet har ansvarsfördelningen mellan sektorsmyndigheterna och miljömyndigheterna närmare preciserats.
Fiskeriverket bör enligt propositionen kunna besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras före introduktion av nya fiskemetoder i området och utsättning av fiskarter utanför deras naturliga utbredningsområde. Även förekommande fiskemetoder och fiskarter bör när så är särskilt motiverat omfattas av kravet. Länsstyrelsen bör, liksom när det gäller miljökonsekvensbeskrivningar inom övriga samhällssektorer, få tillfälle att yttra sig.
Enligt gällande regler bekostas miljökonsekvensbeskrivningar av den som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta åtgärden. I de fall störningarna på miljön bedöms vara så stora att det finns behov av miljökonsekvensbeskrivningar bör också fiskerinäringen i likhet med övriga näringar själv bekosta dessa.
Motionen
Enligt motion Jo33 (s) yrkande 1 bör det i lagtexten klargöras att miljökonsekvensbeskrivningar skall krävas för varje verksamhet av större eller mindre principiell betydelse. Motionärerna anser det även viktigt att beskrivningarna bekostas av tillsynsmyndigheten när det gäller små enskilda aktörer.
Utskottets överväganden
Utskottet finner regeringens förslag om införande av miljökonsekvensbeskrivningar väl avvägt. Motionärernas förslag till inskrivning i lagtexten att sådana skall krävas för verksamhet av principiell betydelse synes icke tillföra lagtexten någon precisering, eller påverka dess tillämpning. Enligt utskottets mening bör paragrafen, såsom framhålls i specialmotiveringen, utformas i huvudsak enligt samma mönster som reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar inom andra sektorer. Utskottet delar regeringens bedömning att i de fall störningarna på miljön beräknas vara så stora att det finns behov av miljökonsekvensbedömningar, bör fiskerinäringen, i likhet med övriga näringar, själv bekosta dessa. Riksdagen bör med avslag på motionen såvitt nu är i fråga anta regeringens förslag till införande av MKB-regler i fiskelagen.
Laxfisket
Propositionen
Regeringen framhåller att alla som fiskar lax har ett ansvar för att situationen för den naturligt reproducerande laxen förbättras. Regeringen har för avsikt att fortsätta sina ansträngningar att nå internationella överenskommelser om skydd för den naturreproducerande laxen. Fiskeriverket får i uppdrag att lämna en handlingsplan för det fortsatta arbetet med att skydda den naturligt reproducerande laxen.
Den omfattande utbyggnaden av vattenkraft har starkt begränsat förutsättningarna för naturlig reproduktion av lax i många av våra vattendrag. Den försämrade miljön och ett hårt fisketryck har också medverkat till detta. Sverige har sedan länge sökt möta detta problem med utsättning av odlade laxungar. Denna verksamhet har varit framgångsrik. Av den havsfiskade laxen i Östersjön är ca 90 % odlad.
Utsättningen av lax förutsätter att det finns möjlighet att fånga avelslax när den vandrar tillbaka till sitt hemmavattendrag. En annan viktig förutsättning är att den genetiska mångfalden bland avelslaxarna bibehålls.
Det minskade antalet vattendrag där naturlig reproduktion sker, det effektiva kust- och älvmynningsfisket och det starkt ökade havsfisket utgör allvarliga hot mot den vilda laxen. Till detta kommer starkt nedsatt fertilitet till följd av M74. Situationen har markant förvärrats under de senaste två åren. Mycket tyder på att orsaken är förändringar i miljön. I vissa odlingar har upp till 90% av laxungarna dött. Också den naturliga reproduktionen har påverkats i varierande men i de flesta fall betydande omfattning.
Fiskeriverket har tillsammans med Naturvårdsverket, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Vattenfall och Världsnaturfonden inlett ett omfattande forskningsprojekt med syfte att undersöka orsakerna till M74 samt finna åtgärder för att komma till rätta med överdödligheten. Fiskeriverket har satsat 510 000 kr i projektets inledningsskede och avser att bidra med ca 600 000 kr per år under perioden 1994/94--1996/97 samt ett något lägre belopp under avslutningsåret 1997/98.
Regeringen har i beslut den 9 september 1993 medgivit Fiskeriverket att utnyttja 4,5 miljoner kronor av särskilda villkorsmedel utdömda enligt vattenlagen för forsknings- och undersökningsverksamhet rörande laxens bevarande. Det tidigare nämnda projektet avses att delvis finansieras med dessa medel. I övrigt används medlen för uppföljning av situationen för naturlaxen i älvarna och för genetiska undersökningar av lax. Genom M74 har behovet av dessa undersökningar ytterligare accentuerats.
Fiskeriverkat har även inlett ett arbete med att bygga upp genbanker för den vilda laxen. Verket samarbetar med kraftindustrin i denna fråga vad avser den odlade laxen.
Sedan år 1985 har en försöksverksamhet pågått med s.k. fördröjd utsättning av lax. Den har finansierats med prisregleringsmedel. Avsikten med verksamheten är att skapa underlag för utsättningar som präglar laxen till vissa avgränsade kustavsnitt. Detta skall möjliggöra ett fiske där den naturreproducerande laxen inte berörs. I avsnittet Användning av återstående prisregleringsmedel föreslås att medel avsätts för detta ändamål även nästa budgetår. Fiskeriverket arrangerar inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön ett seminarium om fördröjd utsättning av lax.
Regeringen och Fiskeriverket arbetar sedan flera år med åtgärder för att skydda den naturreproducerande laxen i Östersjön. Fiskeriverket har sedan år 1985 i etapper skärpt regleringen av älv- och kustfisket efter lax. Verket beslutade den 15 december 1993 om föreskrifter för fisket i Östersjön med angränsande sötvattenområden. Föreskrifterna innebär att regleringen av älv- och kustfisket efter lax skärps ytterligare. Havsfisket som i Östersjön bedrivs av flera nationers fiskare kan inte regleras på samma sätt. Ensidiga svenska åtgärder för havsfisket får en begränsad effekt.
I propositionen framhålls vidare att Fiskeriverkets ansvar för den biologiska mångfalden kommer att förtydligas. (Så har nu skett genom ändring (SFS 1994:79) av verkets instruktion.) Bevarandet av de svenska laxstammarna är en av de viktigaste frågorna på fiskets område som rör den biologiska mångfalden. Fiskeriverket har sedan flera år gjort betydande insatser på området. Regeringen avser att uppdra åt Fiskeriverket att utvärdera de åtgärder som har gjorts för att skydda den naturreproducerande laxen i Östersjön och lämna förslag till handlingsplan för det fortsatta arbetet. Uppdraget bör redovisas senast den 1 maj 1994.
Regeringen har i flera år genom Fiskerikommissionen för Östersjön verkat för begränsningar av fiskeansträngningen av bl.a. havsfisket efter lax. Vid kommissionens senaste möte i september 1993 beslutades om en minskad laxkvot för 1994. Regeringen avser att inom ramen för kommissionen verka för att sådana åtgärder vidtas som syftar till att förbättra efterlevnaden av beslutade regler och fastställda kvoter.
Jordbruksministern kommer att under våren 1994 stå som värd för ett möte med fiskeriministrarna i de länder som gränsar till Östersjön. Övervakning och kontroll av bl.a. laxfisket i Östersjön är en av frågorna under mötet.
Enligt regeringens uppfattning är det ett gemensamt ansvar för alla som fiskar lax att medverka till att förbättra situationen för den naturligt reproducerande laxen. Fiskeriverkets nya föreskrifter innebär att ytterligare åtgärder införs för att skydda den naturligt reproducerande laxen. Regeringen har å sin sida för avsikt att fortsätta sina ansträngningar för att nå internationella överenskommelser som skydd för laxen.
Motionerna
I motionerna Jo34 (c) yrkande 4 och Jo411 (fp) yrkande 1 framförs yrkanden om forskning och undersökning kring det sjukdomssymptom som kallas M74. Behovet härav understryks även i flertalet följande motioner.
I motionerna Jo36 (s), Jo38 (nyd) yrkande 4 och Jo411 (fp) yrkande 2 yrkas på tillkännagivande om förslag till åtgärder om skydd för den naturreproducerande laxen. I förstnämnda motion lämnas en utförlig redovisning av olika hot som föreligger mot laxen. Bl.a. påpekas hur andra nationer hanterar sitt laxfiske. I Nordatlanten har utsjöfisket efter lax kraftigt begränsats till förmån för ett älv- och kustfiske genom Atlantlaxkonventionen, framhåller motionärerna. De erinrar också om att även Sverige anslutit sig till denna konvention. Stora fiskenationer som Island, Skottland och Norge har sedan länge insett farorna med ett för kraftigt havsfiske och helt förbjudit utsjöfiske med drivgarn efter lax, anför motionärerna och nämner att fisket i Alaska som har världens största laxfiske (Stillahavslax) bedrivs i älvmynningar och älvar medan uppväxtområdena till havs är fredade. Vår Östersjölax måste enligt motionen få samma skydd. Även i motion Jo411 förordas åtgärder för att att knyta fisket till de svenska kusterna, och enligt motion Jo38 måste havsfisket efter lax begränsas genom en överenskommelse mellan berörda nationer.
I motionerna Jo404 (-), Jo412 (c, m, fp, kds) och Kr509 (fp) yrkande 3 yrkas på tillkännagivanden om skydd för de naturreproducerande laxstammarna i Norrlandsälvarna. Enligt motionerna bör all beskattning av naturreproducerad lax i havet upphöra eller starkt begränsas under 3--4 år. Vidare bör genbanker inrättas och orsakerna till M74 klarläggas.
Enligt motion Jo414 (m) kan det ringa antalet yrkesfiskare i Norrbotten knappast anses utgöra någon risk för det totala laxbeståndet. Fiskeförbudet vid Norrbottenskusten från den 1 maj till den 20 juni borde i sin helhet avvecklas eller åtminstone gälla endast maj månad, anser motionären.
I motion Jo418 (fp) föreslås att bestämmelserna för laxfiske i Torne älv ändras så att även byborna vid älvens södra delar får rätt till laxfiske utan att betala administrationsavgift.
I motion Jo37 (s) diskuteras ingående problemen kring laxfisket i Vänern, där det finns minst två laxstammar och två öringstammar, nämligen de som har sitt hemvatten i Klarälven resp. Gullspångsälven. Motionären anser att hittills vidtagna åtgärder för att åstadkomma ökad uppvandring inte givit förväntade resultat. Han yrkar att Kammarkollegium och Fiskeriverket ges i uppdrag att komma med konkreta förslag för att stoppa den biologiska utarmningen av lax- och öringstammarna i Gullspångsälven och Klarälven och alla övriga vattendrag inom landets gränser (yrkande 3); att frågan om fiskspärrarna vid Gullspång och laxtrapporna i Klarälven och överallt annorstädes övervägs (yrkande 4); att frågan om rovfisket vid älvmynningar och älvutlopp blir föremål för översyn och förändring, med åtföljande åtgärdsförslag till skärpta bestämmelser för älv- och havsfisket (yrkande 5). Sammanfattningsvis anför motionären att vi står inför en rad problem där en översyn av vatten- och fiskelagstiftningen är nödvändig. Rimligen borde översynen ske via en parlamentarisk kommitté som ges i uppdrag att fördjupa sig i dessa frågor. Allmänintresset bör framhållas liksom miljö- och naturvårdsfrågorna (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Utskottet delar den oro som uttrycks i regeringens proposition lika väl som i det stora flertalet motioner om Östersjölaxens och Vänerlaxens framtid. Situationen är otvivelaktigt allvarlig. Under en lång följd av år har man konstaterat att ett successivt minskande antal naturligt reproducerande laxar återvänder till sin hemälv. Under de senaste åren har därutöver -- i Östersjön -- uppträtt symtomet M74 som orsakar nedsatt fertilitet och slagit ut stora delar av årskullarna på yngelstadiet. Utskottet biträder regeringens strävan att nå internationella överenskommelser om skydd för den naturreproducerande laxen liksom förslaget om uppdrag till Fiskeriverket att utarbeta förslag till en handlingsplan för det fortsatta arbetet med att skydda den naturligt reproducerande laxen.
Som framgår av redogörelsen för propositionen har Fiskeriverket tillsammans med övriga berörda myndigheter inlett ett omfattande forskningsprojekt med syfte att nå kunskap om orsakerna till M74 samt finna åtgärder för att komma till rätta med överdödligheten. Motionerna Jo34 yrkande 4 och Jo411 yrkande 1 blir därmed i det väsentliga tillgodosedda.
Med anledning av motionerna Jo36, Jo38 yrkande 4 och Jo411 yrkande 2 får utskottet erinra om vad som anförts i propositionen om vidtagna åtgärder och om regeringens intentioner. Ett arbete med att bygga upp genbanker har inletts. Regleringen av älv- och kustfisket efter lax har nyligen skärpts. Regeringens bemödanden under flera år för att nå internationell överenskommelse om begränsning av fiskeansträngningen till havs efter lax har i september 1993 givit visst resultat genom att Fiskerikommissionen för Östersjön då beslöt att minska laxkvoten för år 1994. Regeringen har enligt propositionen för avsikt att fortsätta sina ansträngningar för att nå internationella överenskommelser om skydd för laxen. Utskottet understryker vikten av att sådana överenskommelser träffas och att de ger åsyftat resultat. Det anförda är enligt utskottets mening ägnat att tillgodose syftet med motionerna såvitt nu är i fråga. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena synes inte påkallad.
Det anförda är även ägnat att delvis tillgodose motionerna Jo404, Jo412 och Kr509. Med hänsyn till att Fiskeriverket fått i uppdrag att lämna förslag till en handlingsplan för det fortsatta arbetet till skydd för den naturreproducerande laxen i Östersjön bör motionärernas krav på fiskestopp under en treårsperiod inte biträdas för närvarande.
Utskottet avstyrker motionerna Jo414 och Jo418. Fastställande av fredningstider har delegerats till Fiskeriverket med möjlighet till överklagande hos regeringen. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang föreslå något uttalande om fiskerätten i Torne älv.
Med anledning av motion Jo37 yrkandena 3--6 får utskottet anföra följande. Utskottet har vid flera tillfällen framhållit vikten av att hoten mot Vänerlaxens framtid undanröjs. Stora ansträngningar har också under de senaste åren gjorts för att säkerställa bl.a. Gullspångslaxens och Klarälvslaxens fortlevnad genom iordningställande av fiskspärrar, laxtrappor och lekområden. I den mån ytterligare behov av åtgärder krävs bör finansiella möjligheter till sådana finnas efter införande av den särskilda fiskevårdsavgift för Vänern som riksdagen för två år sedan efterlyst. Som framgår av den fortsatta framställningen föreligger numera ett utredningsförslag om utformningen av en sådan avgift. Utskottet är inte berett att tillstyrka motionärens förslag om utredning av lagstiftningen. Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionen i nu berört avseende synes inte påkallat.
Kontrollorganisation
Propositionen
Frågan om den närmare utformningen av en kontrollorganisation för fisket bör tas upp i annat sammanhang. Tills vidare bör Fiskeriverket få disponera 1,5 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 för kvalitetskontroll.
Motionen
Enligt motion Jo38 (nyd) yrkande 5 måste landningskontroll omfatta samtliga berörda nationer som fiskar inom ett avgränsat område.
Utskottets överväganden
Utskottet förutsätter att reglerna för landningskontroll utformas på ett sätt som är rättvist och i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i EES-länderna. Därmed avstyrks motionen såvitt nu är i fråga. Regeringens överväganden om kontrollorganisationen föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Användning av återstående prisregleringsmedel
Propositionen
Till följd av EES-avtalet avskaffades prisregleringen på fisk inkl. prisregleringsavgiften från den 1 januari 1994. Återstående medel i prisregleringskassan för fisk beräknas enligt utredningen uppgå till ca 42 miljoner kronor per den 1 juli 1994. Riksdagen har tidigare godkänt att regeringen får disponera återstående prisregleringsmedel enligt de grunder som regeringen beslutar. Regeringen kommer senare att besluta om användningen av återstående medel i huvudsak enligt följande.
Utsättningar av fisk har under en lång följd av år finansierats med medel från prisregleringskassan. Verksamheten bör under budgetåret 1994/95 fortsätta med samma omfattning som under innevarande budgetår. För överskottshanteringen av fisk inom ramen för fiskets producentorganisationer bör avsättas 5 miljoner kronor. Vidare bör det för fiskets trygghetsförsäkring avsättas 4 miljoner kronor, varefter ansvaret för verksamheten övergår till näringen. Det stöd som avser exportfrämjande åtgärder och produktutveckling bör fortsätta med samma omfattning och inriktning som under innevarande budgetår. Förbättrad selektivitet i fiskeredskap är ett angeläget insatsområde, som bl.a. syftar till att bättre utnyttja fiskresurserna. För detta ändamål bör för budgetåret 1994/95 avsättas 3 miljoner kronor från prisregleringskassan. Härutöver bör medel reserveras för regionalt stöd.
Motionerna
Enligt motionerna Jo33 (s) yrkande 3 och Jo34 (c) yrkande 2 bör avsättningen ur prisregleringskassan till yrkesfiskets trygghetsförsäkring för budgetåret 1994/95 uppgå till 8 miljoner kronor i enlighet med vad som föreslagits av utredningen. Detta belopp torde motsvara behovet till dess näringen själv tar över hela verksamheten.
Utskottets överväganden
I betänkandet Svenskt fiske föreslås en avsättning om 8 miljoner kronor till yrkesfiskets trygghetsförsäkring. Enligt utredningen motsvarar detta behovet till dess näringen själv tar över hela verksamheten. Utskottet utgår från att regeringen utöver nu föreslagna 4 miljoner kronor ur prisregleringskassan reserverar högst 4 miljoner kronor ur denna kassa så att perioden till övertagandet överbryggas. Riksdagen bör med anledning av motionerna Jo33 yrkande 3 och Jo34 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört härom.
I övrigt har utskottet ingen erinran mot vad regeringen anför om användningen av medlen i prisregleringskassan.
Konsumentfrämjande åtgärder
Propositionen
Regeringen uppdrog den 10 juni 1993 åt Fiskeriverket att i samråd med regleringsföreningen Svensk fisk, företrädare för fiskbranschen i vid bemärkelse och företrädare för konsumentintressena lämna förslag till organisationsform för och genomförande av informationsverksamhet till förmån för fiskkonsumtion. Fiskeriverket har redovisat sitt uppdrag den 29 oktober 1993 och kompletterat redovisningen den 2 december 1993.
Regeringen avser att besluta om ändring i förordningen (1991:827) med instruktion för Fiskeriverket med innebörd att det till verket knyts ett råd för information och marknadsåtgärder på fiskets område. Det blir sedan rådets uppgift att närmare besluta om verksamheten.
Motionerna
I motion Jo38 (nyd) yrkande 3 understryks behovet av ökad information beträffande sjukdomsförekomst hos fångad fisk. Fiskare av alla slag bör uppmärksammas på detta, framhåller motionärerna. Redan på ett tidigt stadium bör orsakssamband mellan sjukdom och miljö utprovas. Motionärerna begär även ett klarläggande av kvalitetsbegreppet "färsk fisk". När fångsten ligger kyld på större fiskefartyg från måndag till landningen på torsdag och når konsumenten veckan efter är det enligt motionen av stor vikt att definiera vilka kriterier som färsk fisk skall uppfylla när den når konsumenten (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Riksdagen uttalade våren 1993 på förslag av utskottet att de medel om sammanlagt 30 miljoner kronor som avsatts i 1987 och 1988 års prisförhandlingar för att kompensera konsumenterna för höga torskpriser bör utnyttjas för långsiktig informationsverksamhet till förmån för fiskkonsumtionen (prop. 1992/93:184, bet. JoU21, rskr. 331).
Utskottet konstaterar att regeringen numera genom ändring (SFS 1994:79) av förordningen (1991:827) med instruktion för Fiskeriverket har beslutat knyta ett råd för konsumentfrämjande åtgärder på fiskets område till Fiskeriverket. Rådet beslutar på verkets vägnar om disposition av de medel som finns för ändamålet. Rådet består av generaldirektören och fem andra ledamöter som utses särskilt av regeringen. Fiskbranschens riksförbund och Sveriges fiskares riksförbund får föreslå var sin representant i rådet. Generaldirektören är rådets ordförande. Utskottet har ingen erinran mot denna konstruktion av administrationen av tillgängliga medel för konsumentfrämjande åtgärder.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion Jo38 om vikten av att vederhäftig information lämnas om iakttaget sjukdomstillstånd hos konsumtionsfisk. Såväl fiskare som konsumenter har behov av sådan information. Utskottet förutsätter att Livsmedelsverket och Fiskeriverket, liksom hittills, även i fortsättningen lämnar information i hithörande frågor. Det bör även ligga i branschorganisationernas intresse att sprida sådan information genom de egna pressorganen. Något riksdagsuttalande bör inte aktualiseras.
Enligt vad utskottet erfarit vid kontakt med Livsmedelsverket anses generella regler om kvalitetskriterierna för "färsk fisk" inte böra utfärdas. I och för sig föreligger inga svårigheter att genom provtagning fastställa om en fisk är skämd eller utgör hälsorisk. Att utvidga nuvarande kontrollsystem som innefattar stickprovskontroll vid landningen skulle dock knappast innebära någon garanti för att varan håller god kvalitet. Sedan fisken landats varierar transporttid och förvaring innan fisken når konsumenten. Det åligger i sista hand detaljhandeln att vid hållbarhetsmärkningen tillse att man inte garanterar för lång tid. Med det anförda får motionen anses besvarad såvitt avser yrkandena 3 och 6.
Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95, nionde huvudtiteln
Främjande av fiskerinäringen (D 2)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under D 2.
Särskilda insatser för fisket (D 3)
Propositionen
Från anslaget lämnas bidrag till investeringar i fiskeföretag, vid fångstbegränsning, vid stillaliggande med fiskefartyg, vid skrotning av fiskefartyg, vid skador på fiskeredskap samt till lånegarantier. Från anslaget lämnas också ersättning i samband med isbrytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov. Anslaget täcker vidare kostnaderna för förluster på grund av statlig garanti för lån till fiskeföretag och fiskberedningsföretag.
I propositionen erinras om att Fiskeriverket skall verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna. Förbättrad selektivitet i fiskredskap är ett viktigt inslag i detta arbete. Det finns mot denna bakgrund skäl för staten att stödja byte till redskap med större selektivitet. Stödet bör dock ges endast om investeringen är av större omfattning för det enskilda fiskeföretaget. Som redovisas i avsnittet Främjande av vattenbruket bör bidrag också kunna lämnas vid stormskador på vattenbrukets anläggningar enligt det system som gäller för fasta fiskredskap. Systemen bör dock hanteras var för sig. Regeringen föreslår att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Motionerna
Enligt motion Jo33 (s) yrkande 5 bör utgiftsposterna "fångstbegränsning" och "stillaliggande med fiskefartyg" tas bort ur anslaget D 3 och finansieras över en särskild anslagspost. Den nuvarande konstruktionen skapar en märklig konkurrenssituation mellan olika kategorier fiskare, anser motionärerna. Ett motsvarande yrkande framställs i motion Jo34 (c) yrkande 1. Enligt motionen bör ersättningar vid stillaliggande ej inkräkta på möjligheterna att utbetala investeringsbidrag.
Enligt motion Jo38 (nyd) yrkande 2 bör yrkesfiskarnas möjlighet till egen förädling och distribution ges uppmärksamhet när fisktillgången är mycket begränsad och ingå i stödåtgärder vid fiskebegränsning. I motion Jo409 (kds) begärs översyn av frågan om inrättande av en skrotningspremiefond. Motionären framhåller att för en enskild fiskare kan skrotning av en fungerande fiskebåt innebära en kontrollerad avveckling utan konkurs efter ett slitsamt liv i ett hårt yrke. Hon anser att marknaden för äldre fiskefartyg dessutom är "obefintlig".
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att anslaget D 3 Särskilda insatser för fisket utgör en sammanslagning av de tre äldre anslagen Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, Bidrag till fiskets rationalisering m.m. och Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske. Regeringen föreslår att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Utskottet konstaterar att motionärerna (Jo33, Jo34) inte har yrkat på någon ökning av anslagen. Under tidigare år har riksdagen i vissa fall medgivit överföring från ett anslag till ett annat i fall där överskott förelegat på ett anslag och underskott på ett annat. Nu föreslår regeringen att de sammanförs under ett anslag. Systemen bör dock enligt propositionen hanteras var för sig. Utskottet finner att det bör överlåtas åt regeringen i regleringsbrevet och i det konkreta fallet åt Fiskeriverket att besluta om användningen av medlen. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker motionerna Jo33 yrkande 5 och Jo34 yrkande 1.
Utskottet avstyrker motion Jo38 i den del motionen innebär att tillämpningsområdet för anslaget utvidgas.
Som inledningsvis anförts har Sverige nyligen avslutat sina förhandlingar på fiskets område inför ett medlemskap i den Europeiska unionen. Som medlem kommer Sverige att få ta del av EU:s omfattande strukturstöd för fiskerinäringen där bl.a. stöd ges för skrotning av båtar. I avvaktan på den fortsatta utvecklingen bör motion Jo409 inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Bidrag till fiskevård (D 4)
Propositionen
Genom den nya fiskelagen ges fiskevattenägarna ett ansvar för fiskevården i sina egna vatten. Kostnaderna för denna bör finansieras med exempelvis inkomster av fiskekortsförsäljning. Regeringen uttalade i budgetpropositionen 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. JoU13, rskr. 231) att någon allmän fiskevårdsavgift inte bör införas. Regeringen är för närvarande inte beredd att ändra sin inställning i frågan. Frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering bör emellertid bli föremål för fortsatta överväganden. Särskilt bör därvidlag beaktas de möjligheter till finansiering av fiskevårdande åtgärder som står till buds vid ett medlemskap i EU.
Regeringen beslutade den 18 juni 1992 att uppdra åt Fiskeriverket att, med utgångspunkt i vad jordbruksutskottet anförde i betänkandet 1991/92:JoU20 Reglering av priserna på fisk m.m., utreda förutsättningarna för införande av en särskild fiskevårdsavgift för Vänern. Fiskeriverket har redovisat sitt förslag den 14 februari 1994. Verket föreslår att en särskild fiskevårdsavgift införs i Vänern. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Motionerna
I motionerna Jo28 (s), Jo32 (v) yrkande 1 och Jo33 yrkande 4 yrkas att allmän fiskevårdsavgift införs i Sverige. Enligt motion Jo34 (c) yrkande 5 krävs en lösning av frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering där alla parter som har intressen bör bli delaktiga. Enligt motion Jo35 (kds) yrkande 3 krävs en utredning av frågan.
Enligt motionerna Jo29 (kds), Jo31 (s) och Jo37 (s) yrkande 1 bör en fiskevårdsavgift införas för Vänern.
Enligt motion Jo32 (v) yrkande 2 och Jo37 (s) yrkande 2 bör ett finansieringsstöd anvisas för Laxfond Vänern i avvaktan på en långsiktig lösning för fondens ekonomiska uthållighet resp. för fortsatt utsättning av smolt under innevarande säsong.
Utskottets överväganden
Som framgår av redogörelsen för propositionen har riksdagen så sent som för ett år sedan avvisat förslag om införande av allmän fiskevårdsavgift i Sverige. Utskottet har inte ändrat inställning och avstyrker således motionerna Jo28, Jo32 yrkande 1 och Jo33 yrkande 4.
Utskottet har ingen annan mening än den som uttrycks i motionerna Jo34 yrkande 5 och Jo35 yrkande 3 om att det krävs en lösning av frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering där alla parter som har intressen bör bli delaktiga. Såsom framhålls i propositionen ger den nya fiskelagen fiskevattenägarna ett ansvar för fiskevården i sina egna vatten. Kostnaderna för denna bör finansieras med exempelvis inkomster av fiskekortsförsäljning. Frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering bör emellertid bli föremål för fortsatta överväganden. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av dessa motionsyrkanden är inte påkallad.
Riksdagen uttalade våren 1992 att frågan om införande av en särskild fiskevårdsavgift för Vänern borde utredas (1991/92:JoU20). Som framgår av propositionen har Fiskeriverket, som fått regeringens uppdrag att utreda frågan, den 14 februari 1994 föreslagit att en särskild fiskevårdsavgift införs i Vänern. I avvaktan på regeringens ställningstagande till detta förslag avstyrker utskottet motionerna Jo29, Jo31 och Jo37 yrkande 1.
Utskottet avstyrker även motionerna Jo32 yrkande 2 och Jo37 yrkande 2.
Övriga frågor
Motionerna
I motionerna Jo407 (m) och Jo417 (s) yrkande 3 framställs yrkanden som syftar till att underlätta för det yrkesmässiga småskaliga fisket att få utöva licensierat fiske. Enligt sistnämnda motion bör det vara bruttobeloppet som skall gälla som inkomstbegrepp för erhållande av yrkesfiskelicens.
I flera motioner påtalas det förhållandet att bestämmelserna i den nya fiskelagstiftningen har medfört att fiske med ålsax endast kan utövas av den som har egen eller hyrd vattenrätt och den som har yrkesfiskelicens på allmänt vatten. Enligt motionerna Jo408 (m), Jo413 (c) yrkande 1 och Jo417 (s) yrkande 5 bör riksdagen besluta att fiske med ålsax utan begränsning får utövas på allmänt vatten. Enligt sistnämnda yrkande liksom enligt motion Jo413 yrkande 2 bör även fiske med tobisnot vara fritt vid Blekinges sydkust.
I motion Jo417 (s) framställs en rad ytterligare förslag om justering av den nya fiskelagen. I yrkande 1 föreslås att begränsningen av garn per person skall vara 600 m. Enligt yrkande 2 bör regional hänsyn tas t.ex. när det gäller bestämmelser om totala antalet redskap. Enligt yrkande 4 bör en särskild utvärdering av bestämmelsernas konsekvens göras, och enligt yrkande 6 bör sex stycken sammanbundna ryssjor räknas som ett redskap.
I motion Jo420 (s) yrkas på ett tillkännagivande om bestämmelser för hummerfiske. Motionärerna kritiserar att nya fiskebestämmelser för hummerfisket gjorts enhetliga för hela västkusten. De föreslår att de bestämmelser som gällt tidigare och som fram till utgången av år 1993 återfunnits i respektive länsfiskestadgor skall införas i Fiskeriverkets föreskrifter om fisket i Kattegatt och Skagerrak.
I motion Jo402 (s) anförs att olaga fiske med trål har förekommit i Öresund och Skälderviken under drygt 20 år. Detta har -- tillsammans med med minskad tillgång på fisk och dåliga priser -- skapat stor förstämning bland fiskare i nordvästra Skåne. För att råda bot på missförhållandena yrkas i motionen att den s.k. 24-timmarsregeln ersätts med enkel anmälningsplikt (yrkande 1), att riksdagen beslutar förbjuda fiske med trål och snurrevad inom hela Öresundsområdet och Skälderviken (yrkande 2), att riksdagen beslutar införa anmälningsplikt för fiskefartyg som passerar Öresundsområdet (yrkande 3) samt att riksdagen beslutar skärpa straffsatsen enligt 41 § fiskelagen (1993:787) så att fängelse i högst ett år skall kunna utdömas vid grovt brott (yrkande 4). Enligt motion Jo403 (fp) förordas mot samma bakgrund att trålfiske över huvud inte bör förekomma i Öresund. I motion Jo410 (m) påtalas ett snurrevadsfiske i Laholmsbukten och Skälderviken som skadar fiskreproduktionen i dessa grunda vatten. Motionären yrkar att åtgärder vidtas i syfte att rädda reproduktionen av fisk i Laholmsbukten och Skälderviken.
I motionerna Jo405 (s), Jo406 (s) yrkande 2 och Jo804 (m) riktas uppmärksamheten mot sälstammens skador på fisket i Bottniska viken. Motionärerna framhåller att sälstammen under senare år ökat så att den nu utgör en allvarlig konkurrent till yrkesfisket. De efterlyser utredning om förhållandet och tillåtelse till skyddsjakt efter säl.
Utskottets överväganden
I samband med beslutet om den nya fiskelagen (1993:787) framhöll utskottet bl.a. att det för binäringsfiskarna inte bör utgöra någon svårighet att erhålla licens förutsatt att fisket utgör en väsentlig del av försörjningen. Utskottet betonade att uttrycket väsentlig del i detta sammanhang inte behöver innebära ett högt belopp i kronor för personer i glesbygd med flera olika sysselsättningar. Även försörjningsbördan bör beaktas, framhölls det. Med anledning av en motion om betydelsen av att ungdomar skall ges möjlighet att fiska in sig och erhålla licens även om de inte kan uppvisa tidigare inkomst av fiske framhöll utskottet att det kan förutsättas att, när frågan om licens prövas första gången, sökanden inte kan dokumentera några inkomster av fiske. I sådana fall får en bedömning av den framtida inkomsten göras på grundval av de uppgifter sökanden lämnar om sitt planerade fiske och sina förhållanden i övrigt. Licensen får då beviljas för viss tid (prop. 1992/93:232, bet. JoU23).
Enligt vad utskottet erfarit beviljar Fiskeriverket licens till personer som kan uppvisa intäkter från fisket om 16 000 kr. Varje sökande prövas individuellt, och verket godtar även lägre inkomster som grund för licens. Som bas för inkomsträkningen anges nettointäkt för att undvika att fritidsfiskare som önskar lyxutrustning inte skall kunna skaffa sig sådan skattefritt. Ett beslut om att ange nettointäkten är överklagat till regeringen. Eftersom frågan ligger under prövning avstår utskottet från att göra något uttalande i detta avseende.
Utskottet bedömer att med det anförda motionerna Jo407 och Jo417 yrkande 3 har besvarats. Något riksdagsuttalande påkallas inte.
I sitt beslut om införande av den nya fiskelagen beslöt riksdagen, på utskottets förslag och till skillnad från propositionen, att det dåvarande tillståndet att använda ålsax borde finnas kvar. Samtidigt godkändes regeringens förslag om redskapsbegränsningar för fritidsfisket.
Bestämmelsen om ålsax har införts i 6 § fiskeförordningen (1993:1097). Reglerna för redskapsbegränsningar återges i 14 § första stycket fiskeförordningen så, att den som fiskar med rörliga redskap i vatten där fisket är fritt för var och en endast får använda nät, långrev, ryssja, bur, handredskap och håv. Med handredskap avses enligt 7 § fiskelagen spö, pilk och liknande rörliga redskap som är utrustade med lina och högst tio krokar. Detta innebär att fritidsfiskare inte får använda ålsax på frifiskevatten och allmänt vatten. Tobisnot får användas enbart av yrkesfiskare i fall där fisket inte bedrivs med stöd av enskild fiskerätt.
Allmänt vatten ligger alltid minst 300 m från land eller större ö, och utanför den s.k. tremeterskurvan om 3 m djup. Enligt utskottets bedömning torde ålsax knappast, annat i sällsynta undantagsfall, kunna användas på allmänt vatten som regelmässigt har sådant djup att risk för allvarliga skador på fisken uppstår. Någon ändring av lagstiftningen bör inte göras. Utskottet är inte heller berett att förorda någon ändring av 14 § fiskeförordningen såvitt avser tobisnot. Motionerna Jo408, Jo413 och Jo417 yrkande 5 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Utskottet erinrar om att syftet med införandet av redskapsbegränsningar för fritidsfisket i den nya fiskelagen var omsorgen om fiskbeståndet. Politiskt utgjorde beslutet ett led i strävan att i nuvarande läge, då fiskbeståndet tryter, inte alltför hårt kringskära yrkesfiskarnas försörjningsmöjligheter. Utskottet fann att en redskapsbegränsning för nät till 180 m borde vara tillräcklig för det fiske till husbehov som en fritidsfiskare kan ha.
För att förenkla fiskeförordningarna beslöts samtidigt att blott tre fiskestadgor skall finnas i fortsättningen.
Detaljfrågor av typen huruvida sammanbundna ryssjor skall räknas som ett redskap bör enligt utskottets mening överlåtas på Fiskeriverket att lösa. Över huvud finns det anledning att låta någon tid förflyta innan konsekvenserna av den nya lagstiftningen utvärderas. Med det anförda avstyrks motion Jo417 yrkandena 1, 2, 4 och 6.
Utskottet är inte heller berett att på detta stadium förorda någon ändring av det nyligen införda systemet med relativt enhetliga fiskeriförordningar vilka alla ligger under Fiskeriverkets ansvar. För övrigt har enligt uppgift de i motion Jo420 påtalade reglerna för hummerfisket överklagats hos regeringen. Motionen avstyrks.
Med anledning av motion Jo402 yrkande 1 har utskottet erfarit att förhandlingar med bl.a. Danmark förs om den s.k. 24-timmarsregeln enligt vilken Kustbevakningen har att notificera med vederbörande myndighet i ett grannland om den avser att gå in på dettas sjöterritorium.
I övrigt får utskottet med anledning av motionerna Jo402, Jo403 och Jo410 anföra följande. Trålfiskegränserna följs kontinuerligt och noggrant av Fiskeriverket och dess Havsfiskelaboratorium. Utskottet förutsätter därvid att stor hänsyn tas till de i motionerna framförda synpunkterna i syfte att säkra reproduktionen av fisk i Laholmsbukten och Skälderviken. Bukternas grunda vatten utgör livsviktiga lekområden för fisk till gagn för såväl det framtida fisket i Kattegatt och Öresund som det kustnära fisket i bukterna. Med det anförda får motionernas syfte anses tillgodosett i betydande utsträckning, och något särskilt riksdagsuttalande påkallas inte.
Med anledning av motionerna Jo405, Jo406 yrkande 2 och Jo804 om sälstammens skador på fisket får utskottet anföra följande.
Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen (1987:905; ändrad 1994:108) möjlighet att ge tillstånd till jakt efter säl om det bedöms nödvändigt för att hindra skador på fiskares fångst eller redskap. Vid tillståndsprövningen skall beaktas att fasta stammar av dessa djur bör bevaras i landet.
Utskottet erinrar om att konflikter mellan areella näringar och rovdjur alltid har funnits i Sverige. Sälskadorna utgör numera ett ökande problem för yrkesfisket längs främst Norrlandskusten. Skadorna uppges lokalt vara så omfattande att det inte anses meningsfullt att bedriva ett kustnära fiske.
Utskottet betonar det stora allmänna intresset för att bevara en livskraftig sälstam. Sälpopulationerna i Östersjön har varit hårt trängda under en följd av år. Stammarna var redan kraftigt decimerade av jakt när de drabbades av miljögifter. Nu ser enligt Naturvårdsverket situationen något bättre ut för Östersjöns sälar, och man kan hoppas på en återhämtning för samtliga tre arter i Östersjön och Bottniska viken. Det är därför av stor vikt att uppmärksamma problemen med sälskador på det kustnära fisket. Dessa skador har enligt Naturvårdsverket ökat snabbt under de senaste åren, bl.a. som en följd av den minskade tillgången på fisk i havet.
Mot den angivna bakgrunden har Naturvårdsverket startat ett projekt, Sälskador på fisk och fiskeredskap, och hemställt hos regeringen att få disponera medel för detta. Projektet avses bli samfinansierat av Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Världsnaturfonden WWF och skall pågå under en treårsperiod. Avsikten är att få fram metoder för att skrämma sälarna från att söka sin föda i och intill fiskeredskapen.
Utskottet erinrar om att fiskare erhåller ersättning för sälskador enligt viltskadeförordningen. Ersättning utgår för skadad fångst, reparation av redskap och material till dessa. Systemet upplevs emellertid som otillfredsställande av både fiskare och myndigheter.
Av det anförda framgår att de berörda myndigheterna aktivt arbetar med sälproblemet. Därmed får motionernas syfte anses delvis tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Jo405, Jo406 yrkande 2 och Jo804 synes inte påkallad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande flexibla fartygslicenser att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo33 yrkande 2, res. 1 (s)
2. beträffande begränsning av fiskeansträngning att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 21 § andra stycket,
3. beträffande individuella kvoter att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkande 1, res. 2 (nyd)
4. beträffande gemensamma regler i olika länder att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo34 yrkande 3,
5. beträffande fisket i Bottniska viken att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo406 yrkande 1,
6. beträffande fiskevårdsområden ovan odlingsgränsen att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo401,
7. beträffande samfällighetsförvaltning att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo421,
8. beträffande fiskerätten i statens vatten att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo422 yrkande 2,
9. beträffande yrkesfiskares skattevillkor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo30 samt 1993/94:Jo35 yrkandena 1 och 5,
10. beträffande fiskekonto m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo35 yrkandena 2 och 4,
11. beträffande fisket och fiskerinäringen att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo694 yrkande 21, res. 3 (s)
12. beträffande insatser för torsken att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo415,
13. beträffande forskning om utrotningshotade fiskstammar att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo517 yrkande 4,
14. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo33 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 20 § andra stycket samt lagförslaget i övrigt, res. 4 (s)
15. beträffande forskning och undersökning rörande M74 att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo34 yrkande 4 och 1993/94:Jo411 yrkande 1,
16. beträffande skydd för den naturreproducerande laxen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo36, 1993/94:Jo38 yrkande 4 och 1993/94:Jo411 yrkande 2,
17. beträffande laxstammarna i Norrlandsälvarna att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo404, 1993/94:Jo412 och 1993/94:Kr509 yrkande 3,
18. beträffande fredningstiderna vid Norrbottenskusten att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo414,
19. beträffande laxfisket i Torne älv att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo418,
20. beträffande Vänerlaxen att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo37 yrkandena 3--6,
21. beträffande landningskontroll att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkande 5,
22. beträffande yrkesfiskets trygghetsförsäkring att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo33 yrkande 3 och 1993/94:Jo34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. beträffande information om sjukdomsförekomst m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkandena 3 och 6, res. 5 (nyd)
24. beträffande anslaget D 2 att riksdagen till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 684 000 kr,
25. beträffande statligt stöd till särskilda insatser för fisket att riksdagen medger att under budgetåret 1994/95 statligt stöd beviljas till särskilda insatser för fisket med sammanlagt högst 25 000 000 kr,
26. beträffande anslaget D 3 att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Jo33 yrkande 5 och 1993/94:Jo34 yrkande 1 till Särskilda insatser för fisket för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 26 391 000 kr,
27. beträffande stödåtgärder vid fiskebegränsning att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkande 2, res. 6 (nyd)
28. beträffande skrotningspremiefond att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo409,
29. beträffande anslaget D 4 att riksdagen till Bidrag till fiskevård för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 612 000 kr,
30. beträffande allmän fiskevårdsavgift att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo28, 1993/94:Jo32 yrkande 1, 1993/94:Jo33 yrkande 4, 1993/94:Jo34 yrkande 5 och 1993/94:Jo35 yrkande 3, res. 7 (s)
31. beträffande fiskevårdsavgift för Vänern att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo29, 1993/94:Jo31 och 1993/94:Jo37 yrkande 1,
32. beträffande Laxfond Vänern att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo32 yrkande 2 och 1993/94:Jo37 yrkande 2,
33. beträffande fiskelicens att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo407 och 1993/94:Jo417 yrkande 3,
34. beträffande fiske med ålsax och tobisnot att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo408, 1993/94:Jo413 och 1993/94:Jo417 yrkande 5,
35. beträffande redskapsbegränsning att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo417 yrkandena 1, 2, 4 och 6,
36. beträffande bestämmelser för hummerfiske att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo420,
37. beträffande fisket i Öresund, Skälderviken och Laholmsbukten att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo402, 1993/94:Jo403 och 410,
38. beträffande sälstammen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo405, 1993/94:Jo406 yrkande 2 och 1993/94:Jo804.
Stockholm den 14 april 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Pehr Löfgreen (m), Lennart Fremling (fp) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Flexibla fartygslicenser (mom. 1)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo33 att det vid utformningen av de nya reglerna är nödvändigt att tillse att fartygslicensen ej knyts till vissa fiskslag eller redskap. Om sådana regler infördes, skulle det innebära att den flexibilitet som i dag är en av förutsättningarna för det svenska yrkesfiskets fortlevnad togs bort. Det är också viktigt att understryka att de tidigare uttalade intentionerna om att Fiskeriverket individuellt måste pröva nytillkomna licensansökningar fullföljs. Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 2 i motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande flexibla fartygslicenser att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo33 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Individuella kvoter (mom. 3)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Förslaget om" och på s. 14 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion Jo38, att individuella kvoter för varje fiskefartyg bör prövas för begränsning av fiskeansträngningarna. Som motionärerna anför kan 90 dagars fiskekvoter utgöra en grund för fångstbegränsning som kan ge kontinuerlig tillförsel av färsk fisk. En begränsning bör omfatta alla nationer inom det berörda fiskeområdet. Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 1 i motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande individuella kvoter att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Fisket och fiskerinäringen (mom. 11)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet delar även" och på s. 19 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i den socialdemokratiska partimotionen Jo694, att även fiskerinäringen måste ta ett ökat sektorsansvar. Utskottet ser positivt på möjligheten att införa miljökonsekvensbeskrivningar även för denna näring. Risken för överuttag av fisk utgör stora problem. Även fiskodlingar innebär risker för utslagning av arter och utarmning av den genetiska variationen. Det är angeläget att öka miljöhänsynen och krav på rening av fiskodlingar. Fisk- och skaldjursodlingar kommer i framtiden att bli allt viktigare för produktion av föda. Särskilt gäller det i fattigare länder. Det gör det än mer angeläget att lösa miljöproblemen.
Större uppmärksamhet måste ägnas laxdöden (M74) och de höga halterna miljögifter i Östersjöfisk. Här är regeringens hållning passiv. Trots hälsoriskerna och den allt lägre kläckningsfrekvensen av laxrom nonchalerar regeringen problemet.
Vad gäller M74 är det angeläget att de kunskaper som finns om lax och laxproduktion under de senaste decennierna sammanställs och korreleras till eventuella miljöstörningar eller klimatvariationer. Samtidigt bör forskningen ges ökade resurser. Vi kan emellertid inte vänta på åtgärder tills vi exakt fastställt orsakerna. Då kan det vara för sent.
En genetisk utarmning hotar de naturreproducerande laxstammarna och såväl yrkes- som fritidsfisket kan skadas allvarligt om den nuvarande utvecklingen tillåts fortskrida. En bedömning måste därför snarast göras av vilka politiska åtgärder som är befogade. Annars kan vi i en snar framtid tvingas införa stopp för laxfiske i Östersjön.
Både i Östersjö- och Nordsjösamarbetet bör Sverige arbeta för att förebygga katastrofer till följd av överfiskning eller annat felaktigt utnyttjande av havets resurser. Det är också angeläget att kartlägga dumpade gifter, gammal krigsmateriel etc. som på sikt kan komma att förorena havsmiljön. Diskussioner måste påbörjas om vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta och hur de skall bekostas.
Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 21 i motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande fisket och fiskerinäringen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo694 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljökonsekvensbeskrivningar (mom. 14)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i fiskelagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet stöder i och för sig regeringens förslag att genom ändring i fiskelagen göra det möjligt för regeringen att besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras på fiskets område vad gäller fiskemetoder och utsättning av fiskarter. Utskottet anser emellertid att lagtexten borde utformas i enlighet med utredningens förslag. Som framhålls i motion Jo33 är det viktigt att det i lagtexten klargörs att miljökonsekvensbeskrivning skall krävas för varje verksamhet av större eller mer principiell betydelse inom fiskets område som riskerar att påverka miljön negativt. Det kan t.ex. gälla nya fiskemetoder och utsättning av fiskarter utanför deras naturliga utbredningsområde. I annat fall riskeras att regler om miljökonsekvensbeskrivning tekniskt försvårar utsättning av traditionella arter.
I fråga om finansiering av miljökonsekvensbeskrivningar för fisket vill utskottet understryka vikten av att dessa bekostas av tillsynsmyndigheten, så att ej små enskilda aktörer tvingas att bekosta omfattande utredningar.
Utskottet förordar således att riksdagen med anledning av yrkande 1 i motionen avslår regeringens förslag till införande av ett andra stycke i 20 § fiskelagen samt hemställer att regeringen återkommer med nytt förslag om miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo33 yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 20 § andra stycket samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Information om sjukdomsförekomst m.m. (mom. 23)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo38 att sjukdomsförekomst på fisk måste följas upp i större omfattning än vad som sker för närvarande. Fiskare av alla slag bör uppmärksammas på detta genom ökad information. Redan på ett tidigt stadium bör orsakssamband mellan sjukdom och miljö utprovas.
Det finns, som motionärerna framhåller, en varierande uppfattning av vad kvalitetsbegreppet "färsk fisk" innebär. När fångsten ligger kyld på större fiskefartyg från måndag till landningen på torsdag och når konsumenterna veckan efter är det av stor vikt att definiera vilka kriterier som färsk fisk skall uppfylla när den når konsumenten. Riksdagen bör begära att regeringen låter fastställa en definition på sådan vara.
Vad utskottet anfört med anledning av yrkandena 3 och 6 i motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande information om sjukdomsförekomst m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkandena 3 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Stödåtgärder vid fiskebegränsning (mom. 27)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "anslaget utvidgas" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo38 att när fisktillgången är mycket begränsad bör yrkesfiskarnas möjlighet till egen förädling och distribution ges uppmärksamhet och ingå i stödåtgärder vid fiskebegränsning. Riksdagen bör i ett uttalande ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av yrkande 2 i motionen.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande stödåtgärder vid fiskebegränsning att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Allmän fiskevårdsavgift (mom. 30)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Som framgår" och på s. 30 slutar med "inte påkallad" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att utredningen redovisat behovet av att införa en allmän fiskevårdsavgift för att finansiera fiskevårdande åtgärder, bildande av fiskevårdsområden och verksamhet för utsättning av fisk.
Som framhålls i motion Jo33 kommer ett eventuellt svenskt medlemskap i den europeiska unionen EU med stor sannolikhet att innebära ett ökat utnyttjande av de fiskresurser som vårt land äger. I medlemsförhandlingarna har EU accepterat att under en treårsperiod finansiera utsättning av laxsmolt i samma omfattning som under det bilaterala avtalet med EU. Någon annan fiskevård har inte överenskommits mellan Sverige och unionen. Det är som motionärerna framhåller ett önsketänkande att tro att pengar från EU skall finansiera fiskevården i Sverige samtidigt som våra nordiska grannländer och ett flertal av EU:s medemsländer redan i dag finansierar sina fiskevårdsinsatser med någon form av fiskevårdsavgift.
En allmän fiskevårdsavgift bör bygga på gemensamma principer för samtliga vattenområden. Jordbruksdepartementet bör få i uppdrag att utarbeta ett sådant förslag. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion Jo33 yrkande 4 samt med anledning av motionerna Jo28 och Jo32 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Därmed avstyrks motionerna Jo34 yrkande 5 och Jo35 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande allmän fiskevårdsavgift att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo33 yrkande 4 och med anledning av motionerna 1993/94:Jo28 och 1993/94:Jo32 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1993/94:34 yrkande 5 och 1993/94:Jo35 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Bestämmelser för hummerfiske (mom. 36)
Inga-Britt Johansson (s) anför:
Det s.k. vårfisket efter hummer i Bohuslän utgör en viktig del av inkomsten för det kustnära och småskaliga fisket. Kustfiskarna har hummerfisket under våren (i första hand maj och halva juni) som ett betydelsefullt komplement till övrigt fiske under en period med begränsade möjligheter till andra inkomster.
Det upplevs som felaktigt att gällande bestämmelser utan övertygande motivering ändrats för hummerfisket på västkusten. Jag delar den uppfattning som redovisas i motion Jo420, att de bestämmelser som gällt fram till 1993-12-31 bör återinföras i Fiskeriverkets föreskrifter.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Enligt min mening borde utskottet ha anslutit sig till de socialdemokratiska reservationerna i detta betänkande.
Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
Bilaga