Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- och kreditupplysningsfrågor
Betänkande 1997/98:FiU15
Finansutskottets betänkande
1997/98:FIU15
Vissa bank-, försäkrings- och kreditupplysningsfrågor
Innehåll
1997/98 FiU15
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet 14 motioner från allmänna motionstiden 1997 som behandlar dels vissa finansmarknads- och försäkringsrörelsefrågor, dels vissa frågor som rör kreditupplysning. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats elva reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
Motionsyrkanden angående finansmarknaden 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 15. att riksdagen beslutar om en sammanslagning av Fondbörsen och OM till en folkbörs enligt vad som sägs i motionen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla Nordbanken, Posten och SBAB i statlig ägo, 1997/98:Fi704 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av värdepappersfonder. 1997/98:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den höga insättningsgarantiavgiftens negativa effekt på de svenska bankernas konkurrensläge. 1997/98:Fi708 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående oseriösa räntenivåer vid lån/krediter. 1997/98:Fi709 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av transfereringstiderna i betalningssystemen. 1997/98:Fi710 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att undersöka nya mellanhandsorgan på riskkapitalmarknaden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i avvaktan på resultatet från utredningen statsmakterna övervakar konkurrensneutralitet mellan aktörer avseende regleringar och beskattning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa likvärdigt goda villkor för svenska aktörer och underlätta uppbyggnaden av den svenska riskkapitalmarknaden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ accepteras. 1997/98:Fi713 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om effektiv och lojal konkurrens på bankmarknaden.
Motionsyrkanden angående försäkringsrörelse 1997/98:Fi701 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i syfte att säkerställa en sund konkurrens mellan olika försäkringsbolag vid tecknandet av kollektiva försäkringar i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att kollektiv sakförsäkring skall baseras på individuell anslutning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Fi702 av Karin Falkmer (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring endast får tecknas med den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke i enlighet med vad som anförs i motionen, 2. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring skall upphandlas i fri konkurrens i enlighet med vad som anförs i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning beträffande organisationers befogenheter gentemot sina medlemmar i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fi706 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiva hemförsäkringar. 1997/98:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att det nu pågående arbetet med försäkringslagstiftningen snabbt slutförs genom att förslag föreläggs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.
Motionsyrkanden angående kreditupplysning
1997/98:Fi703 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flödesinformation vid kreditupplysning.
1997/98:Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i kreditupplysningslagen. 1997/98:Fi712 av Ann-Kristin Føsker (fp) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar avskaffa uppgifter om svenskt medborgarskap i kreditupplysningsfrågor.
Inkomna skrivelser Under ärendets beredning har utskottet mottagit en skrivelse från Advokatfirman Ekelund såsom uppgivet ombud för fyra mindre banker.
Utskottet
Finansmarknaden
Folkbörs Motionen I motion Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkande15 anför motionärerna att de är positiva till en sammanslagning av Fondbörsen och OM. Enligt motionärerna bör dock staten vara ensam ägare av den nya handelsplatsen - en ?Folkbörs?.
Finansutskottets ställningstagande OM Gruppen AB offentliggjorde den 28 november 1997 att företaget avsåg att lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende aktierna i Stockholms Fondbörs AB (Fondbörsen). Erbjudandet har accepterats av majoriteten av Fondbörsens aktieägare. Affären innebär att Fondbörsen blir ett dotterbolag till OM Gruppen AB. Regeringen har uttalat att den har för avsikt att använda 500 miljoner kronor som avsatts tidigare för att öka statens ägarandel i OM Gruppen AB till 7,7 % och att avsikten är att uppnå ett 10-procentigt ägande. En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet (LBC) ersatte då lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs. Den nya lagstiftningen innebar flera förändringar. Det legala monopol som Stockholms fondbörs hade på att organisera handel med fondpapper - främst aktier och obligationer - avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt till att inbegripa handel med alla slag av finansiella instrument. Därigenom kom bl.a. derivatinstrument såsom optioner och terminer att omfattas. Fri etableringsrätt och fri konkurrens mellan börser utgör två grundprinciper i det nya regelverket. Kännetecknande är också att det är frivilligt att söka börsauktorisation. Ett bifall till motionen skulle strida mot de principer som ligger till grund för nuvarande börslagstiftning. Motion Fi209 (v) yrkande 15 avstyrks.
Försäljning av statliga företag I motion Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkande 16 föreslår motionärerna att staten bör behålla Nordbanken, Posten och Statens Bostadsfinansieringsbolag (SBAB). Om utförsäljningen av Nordbanken genomförs måste Posten tillsammans med SBAB ges stora möjligheter att på den svenska marknaden skapa ett slagkraftigt alternativ för finansiella tjänster. Staten behöver äga en av de större bankerna - inte minst för att säkra en rimlig grad av konkurrens och minskade räntemarginaler.
Finansutskottets ställningstagande Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktieinnehav i Nordbanken (prop. 1992/93:135, bet. NU16). Riksdagen har dock inte givit något motsvarande bemyndigande vad gäller Posten och SBAB. Utskottet har vid ett antal tillfällen, bl.a. hösten 1996, behandlat motioner med krav på att staten inte skall sälja Nordbanken (bet. 1996/97:FiU1). På förslag från utskottet har riksdagen avslagit dessa. Utskottet finner inte anledning att föreslå någon ändring av riksdagens tidigare ställningstagande. Motion Fi209 (v) yrkande 16 avstyrks.
Marknadsföring av värdepappersfonder Motionen I motion Fi704 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att vi, i samband med den slutliga anpassningen av vår lagstiftning om värdepappersfonder till EG- regleringen, fick uttryckliga bestämmelser om fondbolags verksamhet. Tillståndsplikten kom dock att gälla endast för företag som vill driva fondverksamhet i Sverige. Samtidigt uttalades i förarbetena att ren marknadsföring av fonder inte är förenad med tillståndsplikt. Enligt motionären har det visat sig att detta var ett olyckligt uttalande. Det förhållandet att marknadsföringen är oreglerad har lett till att åtskilliga svenskar har lurats på mycket stora belopp och risken för att detta skall upprepas är uppenbar. Motionären anför vidare att det med den ökande internationaliseringen är angeläget att allmänheten bereds ett bättre skydd mot ?skojare? inom den finansiella sektorn. Motionären anser att det inledningsvis bör utredas i vad mån EG-direktivet om fondverksamhet och andra internationella åtaganden, det s.k. UCITS-direktivet, och övriga internationella åtaganden ger utrymme för ett tillstånds- eller informationskrav redan på marknadsföringsstadiet. Därefter bör - inom tillgängligt utrymme - fastställas vilka krav till skydd för konsumenterna som Sverige bör ställa på företag som annonserar eller via telefon eller direktreklam marknadsför sina produkter i Sverige.
Finansutskottets ställningstagande Regler om värdepappersfonder återfinns i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Enligt lagens 7 a § krävs tillstånd för att utländska fondföretag skall få driva fondverksamhet i Sverige. För fondföretag som har sitt säte i ett land inom EES gäller enligt lagens 7 b § ett förenklat anmälningsförfarande. Denna tillstånds- respektive anmälningsplikt inträder först om ett företag här i landet skall sälja eller lösa in andelar. Bestämmelserna hindrar dock inte att utländska fondföretag marknadsför sina andelar i Sverige. Det s.k. UCITS-direktivet medger inte att en tillståndsplikt införs vid ?ren? marknadsföring. Beträffande fonder som omfattas av UCITS-direktivet gäller att en fond vid alla reklamåtgärder skall hänvisa till att det finns en informationsbroschyr och var den finns att få tag i (jfr 28 § andra stycket lagen om värdepappersfonder). För fonder som omfattas av detta direktiv finns det således krav på att information skall lämnas vid alla typer av reklamåtgärder, även vid ren marknadsföring av fonderna. Vad gäller fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet finns det i lagen om värdepappersfonder inte några krav på att viss information skall ges vid marknadsföring. Allmänna regler om bl.a. informationsskyldighet i marknadsföringslagen (1995:450) är dock tillämpliga. Enligt uppgift från Finansdepartementet har det inom IOSCO (en internationell samarbetsorganisation för tillsynsmyndigheter inom värdepappersområdet) påbörjats ett internationellt arbete angående marknadsföring av fonder. Vidare är ett direktiv angående distansförsäljning av finansiella tjänster under utarbetande inom kommissionen. Förslaget rör bl.a. regler om informationsskyldighet och ångerrätt. Ett förslag till direktiv kommer sannolikt att överlämnas till rådet under våren 1998. Utskottet anser att dessa arbeten bör avvaktas innan ställning tas i denna fråga och avstyrker motion Fi704 (fp).
Insättningsgarantin Bakgrund Ett system för garanti för insättningar i bank är i kraft sedan den 1 januari 1996. Systemet finansieras genom årliga inbetalningar av avgifter från bankerna och vissa värdepappersbolag. Fr.o.m. den 1 januari 1997 höjdes avgiften till systemet för insättningsgaranti från 0,25 % till 0,5 % av det garanterade insättningsbeloppet. Avgiftsnivån 0,5 % gäller till dess behållningen hos Riksgäldskontoret uppgår till 2,5 % av det totala garanterade insättningsbeloppet. Därefter bör avgiften uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 % av de garanterade insättningarna. Enligt Finansdepartementet kommer den målsatta nivån om 2,5 % av det totala garanterade insättningsbeloppet att uppnås omkring år 2002 under förutsättning att garantin dessförinnan inte behöver tas i anspråk.
Motionen I motion Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) anför motionärerna att den nuvarande nivån på avgiften till systemet för insättningsgaranti ger upphov till flera problem. Det mest påtagliga är att nivån på avgiften medför en snedvridning av konkurrensen på marknaden på ett sätt som starkt missgynnar svenska banker i konkurrens med utländska banker. Detta beror dels på att de insättningsgarantisystem som finns i EU-länderna är så utformade att bankerna alltid omfattas av hemlandets insättningsgarantisystem, dels på att det svenska insättningsgarantisystemet, vid en internationell jämförelse, har höga avgifter till insättningsgarantin. Bank- och finansmarknaden genomgår även en snabb globalisering. I denna globala konkurrens är det viktigt att de nationella reglerna är gynnsamma och inte som i detta fall diskriminerar landets företag. Motionärerna konstaterar även att det sedan insättningsgarantin infördes över huvud taget inte har inträffat något i det finansiella systemet som motiverar att fonden måste byggas upp snabbare än vad som avsågs i den lag som infördes så sent som den 1 januari 1996. Att avgiften höjdes fr.o.m. den 1 januari 1997 måste, enligt motionärernas uppfattning, ses som en ren straffbeskattning av de svenska bankerna som snedvrider konkurrensen och till betydande del kommer att drabba kunderna i Sveriges banker.
Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare behandlat liknande motionskrav, senast i betänkande 1996/97:FiU1. Riksdagen har på förslag från utskottet avstyrkt motionerna. Utskottet finner inte anledning att föreslå någon ändring av riksdagens tidigare ställningstagande. Motion Fi705 (m) avstyrks.
Räntenivåerna Motionen I motion Fi708 av Bengt Kronblad (s) anförs att seriösa långivare har en låg utlåningsränta. I dag finns det dock ett antal långivare som tar ut räntor på mellan 25 och 35 %. Det kan gälla långivare hos vilka man via ett telefonsamtal kan få ett lån och vissa postorderföretag. Dessa låne- och kreditföretag ställer många människor i svåra ekonomiska situationer. Motionären anser att de angivna räntenivåerna är helt oseriösa och bör anses vara ockerräntor. Motionären föreslår att frågan om en övre räntenivå för lån/krediter utreds. Nivån skulle kunna vara relaterad till gällande Stibor- eller diskontonivå, exempelvis 4-5 gånger dessa nivåer.
Finansutskottets ställningstagande Det finns civilrättsliga regler enligt vilka avtalsvillkor som styr räntan kan anses ogiltiga. Vidare finns straffrättsliga regler om ocker. Om ett avtalsvillkor som styr räntan skall anses ogiltigt eller om det föreligger ocker bedöms i det enskilda fallet utifrån ett antal olika omständigheter. Enligt konsumentkreditlagen (1992:830) skall en kreditgivare under vissa förutsättningar lämna uppgifter om den effektiva räntan, dvs. kreditkostnaden angiven som en årlig ränta beräknad på kreditbeloppet. Utskottet anser liksom motionären att vissa låne- och kreditföretags räntesättning leder till att många människor hamnar i svåra ekonomiska situationer. Det skulle dock vara mycket svårt att knyta regler om för höga räntor till en viss procentsats. Frågan om vilka räntenivåer som långivare tillämpar är en konkurrensfråga, vilket gör att problemet med mycket höga räntor inte bör angripas med en marknadsintervention utan i stället bör åtgärdas genom civilrättsliga regler och straffrättsliga regler om ocker. Utskottet avstyrker motion Fi708 (s).
Transfereringstiderna i betalningssystemen Motionen I motion Fi709 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) anför motionärerna att det kan ta tre till fem dygn att betala eller flytta medel mellan olika konton. Bankerna har under denna tid tillgång till medlen utan att betala någon ränta. I de flesta fall tar man ut avgifter för transfereringen samt betalar en mycket låg ränta på innestående medel på kontot. Motionärerna anser att det föreligger ett behov av att göra en översyn av transfereringstiderna i betalningssystemen.
Finansutskottets ställningstagande Konsumentverket har i en rapport, 1995/96:24, uppmärksammat problemet med långa transfereringstider som motionären tar upp. I rapporten krävde Konsumentombudsmannen tydligare och bättre regler för bl.a. överföringar. Konsumentverket har vänt sig till Bankföreningen för att få till stånd tydligare och bättre villkor för konsumenterna. Utskottet anser att transfereringstiderna i betalningssystemen är en konkurrensfråga varför dessa inte bör regleras. Utskottet vill dock understryka betydelsen av öppen information om transfereringstiderna. Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att berörda myndigheter noga följer frågan. I sammanhanget vill utskottet vidare uppmärksamma att regeringen har stimulerat konkurrensen på bankmarknaden genom att underlätta etableringen av banker (jfr nedan under rubriken Konkurrensen på bankmarknaden). Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi709 (s).
Småföretagens riskfinansiering Motionen I motion Fi710 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, c, fp) anförs att ett utvecklande av finanssektorn i Stockholm och Sverige till en ledande ställning i Nordeuropa har ett betydande samhällsekonomiskt värde. Det skulle också underlätta för svensk företagsamhet som nu snabbt utvecklar sina relationer i denna region, inte minst mot de östra och södra Östersjöländerna. Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas för att undersöka de nya mellanhandsorgan på riskkapitalmarknaden som vuxit fram i ledande länder. Motionärerna anför vidare att Sverige leder den nordeuropeiska utvecklingen på riskkapitalmarknaden varför det ur samhällsekonomisk synvinkel är viktigt att inte belasta denna marknad med subventioner och en reglering som snedvrider konkurrensen. Uthålligheten i det försprång Sverige har framför andra nordeuropeiska länder bestäms av om de organisatoriska, tekniska och kompetensmässiga lösningar som väljs av aktörerna visar sig kommersiellt sett överlägsna utländska lösningar. Svenska aktörer måste av denna anledning kunna arbeta på likvärdiga villkor. Med bl.a. en snabb teknisk förnyelse och marknadsöppningar som kommer överraskande kan inte statsmakterna avgöra vilka aktörer som har bäst förutsättningar. Däremot kan statsmakterna tillse att ramverket kring riskkapitalmarknaden ger goda förutsättningar för konkurrensneutrala villkor samt hög trovärdighet genom hög etisk standard i valda lösningar och genom tillsynen som ombesörjs av Finansinspektionen. De nya marknadsorgan som bildats för att förmedla riskkapital från privata placerare till unga företag är särskilt känsliga för att trovärdigheten kan upprätthållas på en hög nivå, ty denna del av riskkapitalmarknaden arbetar med hög risk genom låg likviditet i aktierna, större kursrörelser och klart större affärsrisker jämfört med börsnoterade aktier. Motionärerna föreslår därför att statsmakterna i avvaktan på resultatet från den föreslagna utredningen skall övervaka konkurrensneutraliteten mellan aktörer såvitt avser reglering och beskattning. Motionärerna föreslår att statsmakterna bör skapa likvärdigt goda villkor för svenska aktörer och underlätta uppbyggnaden av den svenska riskkapitalmarknaden. Motionärerna betonar att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ kan accepteras.
Finansutskottets ställningstagande Regeringen har den 23 oktober 1997 tillkallat en särskild utredare med uppdrag att analysera den svenska finansiella tjänstesektorns internationella konkurrenskraft (dir. 1997:119). Enligt direktiven skall utredaren samla in och sammanställa uppgifter om den svenska finansiella tjänsteproduktionen samt uppskatta och beskriva sektorns direkta och indirekta betydelse för samhällsekonomin, identifiera utvecklingstendenser och kritiska faktorer av betydelse för den svenska finansiella sektorns framtid, analysera den svenska finanssektorns komparativa för- och nackdelar i syfte att bedöma branschens förutsättningar att klara av den internationella konkurrensen samt föreslå åtgärder för att förstärka konkurrenskraften för finansiell verksamhet i Sverige. Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången av år 1999. Utredaren bör dock presentera delrapporter under utredningstidens gång. Regeringen har således tillkallat en särskild utredare som skall analysera den svenska finansiella tjänstesektorns internationella konkurrenskraft. Mot denna bakgrund anser inte utskottet att det finns anledning att föreslå något tillkännagivande med anledning av motionen. Motion Fi710 (kd, m, c, fp) avstyrks.
Konkurrensen på bankmarknaden Motionen I motion Fi713 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att en marknadsekonomi av den svenska och europeiska modellen förutsätter att det råder fri och lojal konkurrens. Detta gäller även på bankmarknaden. För närvarande pågår en oroande utveckling mot större koncentration och minskad konkurrens inom banksektorn. Under 1997 har två nischbanker köpts upp av storbanker. En minskning av antalet aktörer riskerar att medföra ökade priser för konsumenterna. Motionären anser att utvecklingen understryker behovet av att staten griper in för att försäkra att bankgemensamma betalningssystem är tillgängliga för alla banker på rimliga villkor. Det kan inte anses acceptabelt att någon bank tillåts verka på ett sådant sätt att tillgången för andra banker till dessa betalningssystem formellt eller reellt omöjliggörs. Finansministern har givit uttryck för att han delar denna uppfattning. Motionären anser att det med hänsyn till den försämrade konkurrenssituationen och till finansministerns inställning är dags för en bred utredning för att uppnå en effektiv bankmarknad, bl.a. till kundernas fromma. En utgångspunkt bör därvid vara att bankgemensamma betalningssystem skall vara tillgängliga för alla banker på rimliga villkor. Motionären anser därför att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning om effektiv och lojal konkurrens på bankmarknaden.
Finansutskottets ställningstagande I december 1995 antog riksdagen ett antal förslag som syftar till ökad konkurrens på bankmarknaden (prop. 1995/96:74, bet. NU9, rskr. 112 och 113). Därvid beslutades bl.a. om utvidgade möjligheter för icke-finansiella företag att äga banker. I sitt betänkande föreslog näringsutskottet att riksdagen skulle ålägga regeringen att efter två år lämna en redovisning till riksdagen om erfarenheterna av regeländringarna. Riksdagen beslutade i enlighet med näringsutskottets förslag. Regeringen avser att i juni 1998 lämna en skrivelse angående effekterna av de utökade möjligheter för icke-finansiella företag att äga banker. I november 1996 begärde företrädare för ett antal mindre banker att Finansdepartementet skulle initiera en utredning av betalningssystemet (dnr Fi96/4634 och Fi96/4652). I ett brevsvar, daterat den 4 juni 1997, anförde finansministern bl.a. att en effektiv konkurrens inom banksektorn förutsätter att tillgången till betalningssystemet inte onödigtvis försämras för småbankerna. Finansministern anförde vidare att de problem som småbankerna har ställts inför beträffande tillgången till de större bankernas etablerade samarbete på betaltjänstområdet i första hand måste lösas antingen direkt mellan parterna eller enligt de konkurrensrättsliga procedurerna. Han var inte beredd att initiera någon utredning beträffande dessa frågor. Han underströk att han avsåg att följa utvecklingen på området mycket noga eftersom han ansåg det viktigt med ett öppet och effektivt betalningssystem. Finansinspektionen skall bidra till en effektiv finansiell marknad. Som ett underlag i tillsynsarbetet inledde inspektionen under hösten 1997 en utredning för att kartlägga om kundernas rörlighet på den finansiella marknaden begränsas i något avseende. I en enkät till ett antal banker frågade inspektionen om bl.a. prissättning och tjänsteutbud samt om bankerna uppmärksammat några hinder för kunderna att flytta pengar mellan olika banker. Finansinspektionen har i februari remitterat ett utkast till en promemoria till vissa myndigheter och banker. En rapport med slutligt ställningstagande från Finansinspektionen beräknas vara färdiga under maj månad 1998. Utskottet anser, i likhet med vad finansministern anförde, att det är viktigt med ett öppet och effektivt betalningssystem. Vidare delar utskottet bedömningen att de problem som småbankerna har ställts inför beträffande tillgången till de större bankernas etablerade samarbete på betaltjänstområdet i första hand måste lösas antingen direkt mellan parterna eller enligt de konkurrensrättsliga procedurerna. Med hänvisning till de åtgärder som regeringen vidtagit för en ökad konkurrens på bankmarknaden och till att man noga kommer att följa utvecklingen på betaltjänstområdet finner utskottet inte skäl att med anledning av motionen föreslå någon riksdagens åtgärd. Motion Fi713 (fp) avstyrks.
Försäkringsrörelse
Kollektiva hemförsäkringar Motionerna Samtliga motionärer är mycket kritiska till det sätt på vilket kollektiva hemförsäkringar är utformade. I motionerna Fi701 av Gullan Lindblad (m), Fi702 av Karin Falkmer (m) och Fi706 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) anser motionärerna att varje individ själv måste få välja vilket försäkringsbolag han eller hon vill anlita. Kollektiva sakförsäkringar bör vara baserade på individuell anslutning. Motionären i motion Fi701 (m) anser att det inte räcker med en rätt för den enskilde medlemmen att reservera sig mot anslutningen. I motion Fi702 (m) anförs att det också finns en uppenbar risk för att ett hushåll dubbelförsäkras eller t.o.m. trippelförsäkras. Motionären anför vidare att även om det finns en reservationsrätt är anslutningsformen en form av negativ avtalsbindning som inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i dag klara regler för de enskilda medlemmarnas ställning i förhållande till medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av en lagstiftning som klargör hur långt organisationers befogenheter sträcker sig i förhållande till den enskilde medlemmen. I motion Fi706 (m) förespråkas att ett förbud mot kollektiva hemförsäkringar införs. I motionerna Fi701 (m), Fi702 (m) och Fi706 (m) anser motionärerna att det beträffande kollektiva sakförsäkringar av typen hemförsäkringar, som tecknas av fackliga eller andra organisationer i en omfattning som kan påverka försäkringsbranschens sunda utveckling, bör vara ett oavvisligt krav att den avtalsslutande organisationen inhämtar anbud från flera konkurrerande försäkringsbolag. I motion Fi706 (m) anförs att samtliga fackförbund som har valt att teckna kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar har tecknat sina försäkringar i Folksam. Andra bolag har inte givits tillfälle att vara med och konkurrera. Fackförbunden har valt att stödja det fackföreningsägda Folksam utan att veta om deras medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt sätt att handskas med medlemmarnas pengar och i allra högsta grad konkurrenshämmande och stötande. I motion Fi702 (m) anför motionären att kollektivets medlemmar mister sin valfrihet samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte tillhör kollektivet riskerar att bli dyrare. Bristen på sund konkurrens på försäkringsområdet kan försvåra för dem som inte tillhör en organisation att få försäkringsskydd till rimlig kostnad. Dessutom föreligger det en uppenbar risk för att det uppkommer en monopolliknande situation på försäkringsmarknaden som måste undvikas. Bl.a. av dessa skäl anser motionären att det är viktigt att kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens på lika villkor.
Bakgrund Med kollektiva försäkringar avses dels gruppförsäkringar där en gruppföreträdare förhandlat fram standardiserade försäkringsvillkor för samtliga medlemmar i en på förhand avgränsad grupp personer, dels sådana försäkringar som grundar sig på kollektivavtal. Kollektiva hemförsäkringar är att hänföra till kategorin gruppförsäkringar. Systemet med gruppförsäkring innebär således att avtal sluts om en mer eller mindre standardiserad försäkring att gälla för en avgränsad grupp av försäkringstagare, t.ex. för medlemmar i en fackförening eller bostadsrättsförening. Gruppförsäkringarna indelas inom försäkringsbranschen i obligatorisk respektive frivillig gruppförsäkring. Den obligatoriska gruppförsäkringen innebär att gruppförsäkringsavtalet ingåtts av gruppföreträdaren och att samtliga medlemmar automatiskt blir anslutna till försäkringen. Gruppmedlemmarna saknar därvid möjlighet att avstå från att omfattas av försäkringen på annat sätt än genom att lämna den försäkrade gruppen. Med frivillig gruppförsäkring avses att gruppmedlemmarna frivilligt kan avstå från försäkringen antingen genom att underlåta att anmäla sig som försäkringstagare eller, om anslutningen sker automatiskt, genom att reservera sig. Gruppsakförsäkringar i olika fackförbunds regi började införas 1982. De första två försäkringarna av denna typ var obligatoriska för medlemmarna i respektive fackförbund. Försäkringsverksamhetskommittén avgav år 1985 betänkandet Gruppförsäkring, SOU 1985:34. I betänkandet föreslogs att gruppförsäkringar där gruppmedlemmarnas försäkringsskydd grundas på att ett försäkringsavtal tecknas för hela gruppen i ett försäkringsbolag skall få förekomma även i framtiden. Sådan försäkring måste dock vara förenad med rätt för den enskilde att stå utanför försäkringen. Kommittén avstod från att föreslå en reglering av anslutningsformerna, utöver förbud mot obligatorisk anslutning, med hänvisning till att det låg i linje med strävan att inte införa regler och föreskrifter utöver vad som framstår som nödvändigt. Enligt kommittén skulle det vara tillräckligt att avtalen innehöll en klausul om reservationsrätt för att det föreslagna kravet skulle vara uppfyllt. Kommittén utgick från att den som reserverade sig inte heller skulle belastas av kostnader för gruppförsäkringen. Beträffande gruppförsäkringar i fackförbunds regi uttalade kommittén att den som reserverade sig inte skulle behöva betala någon försäkringsavgift eller att han, om försäkringskostnaderna betalades av den ordinarie avgiften, skulle få en motsvarande nedsättning av denna. Kommittén uttalade vidare att detta dock av praktiska skäl inte torde bli aktuellt i den mån försäkringskostnaderna bestrids med ianspråktagande av befintliga fonder. Det kan också finnas andra situationer då det av olika skäl är svårt att genomföra en avgiftsnedsättning. Ytterst får det ankomma på organisationen att närmare utforma regler i fråga om avgiftsnedsättning. Kommittén underströk vikten av att försäkringsbolag som meddelar gruppsakförsäkring med automatisk anslutning medverkar till att medlemmarna erhåller en fullt tillfredsställande information om försäkringsvillkoren, de ekonomiska konsekvenserna samt reservationsrätten. Regeringen uttalade i april 1986 att den delade utredningens uppfattning att det inte fanns något generellt hinder mot gruppsakförsäkring med reservationsrätt. Regeringen utgick därvid från att framtida försäkringar av sådant slag skulle komma att hanteras på ett sätt som låg i linje med vad kommittén uttalat i kostnadsfrågan liksom i fråga om information och villkorsutformning. Regeringen fann det därför inte nödvändigt att föreslå särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. Regeringen ansåg vidare att det saknades skäl för ingripande mot sådana obligatoriska gruppsakförsäkringar som redan hade introducerats på den svenska marknaden. Regeringen fann därför inte skäl att föreslå någon särskild lagstiftning beträffande dessa. Regeringen förutsatte dock att berörda myndigheter skulle komma att bevaka utvecklingen på försäkringsmarknaden i konkurrenshänseende och vid behov vidta de åtgärder som befanns lämpliga. De kollektiva hemförsäkringar som har kommit till stånd efter regeringens ställningstagande har visserligen gällt alla medlemmar i den avtalsslutande organisationen men har varit förenade med reservationsrätt för dessa. Kollektivförsäkringsutredningen har utrett behovet av speciella rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. Utredningen avgav i december 1997 betänkandet Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar, SOU 1998:7. En proposition är aviserad till den 25 maj 1998. I promemorian Ny försäkringsavtalslag, Ds 1993:39, som upprättats inom Justitiedepartementet, lämnas förslag till en ny försäkringsavtalslag. Förslaget övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet. En lagrådsremiss i ärendet kan förväntas bli avlämnad under hösten 1998.
Aktuella beslut från berörda myndigheter angående gruppsakförsäkringar Under år 1995 har LO och Folksam preliminärt kommit överens om ett principavtal som ger de olika LO-förbunden möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar som omfattar samtliga medlemmar. I maj 1997 hade tio av LO:s tjugo medlemsförbund avtal som ger medlemmarna hemförsäkring genom medlemskapet i fackföreningen. I en anmälan till Finansinspektionen under våren 1995 av Länsförsäkringsbolagens Förening begärdes att inspektionen skulle pröva om obligatorisk hemförsäkring enligt den modell som etablerats av Folksam och LO innebär en osund utveckling av försäkringsverksamheten inom området privat sakförsäkring. I ett beslut med anledning av anmälan daterat den 24 november 1995 anförde Finansinspektionen bl.a. följande. Finansinspektionen har tidigare uttalat att den kollektiva sakförsäkringen med reservationsrätt i flera avseenden har klara fördelar jämfört med individuell sakförsäkring och att den fyller en viktig funktion. Den största nackdelen är emellertid risken för dubbelförsäkring. Enligt Finansinspektionens bedömning är risken för dubbelförsäkring av stor betydelse för frågan om den aktuella försäkringsformen är godtagbar. De särskilda skyddsintressena inom försäkring innebär att krav bör ställas på att de bolag som driver sådan verksamhet vidtar åtgärder så att antalet dubbelförsäkrade blir så lågt som möjligt. Det är därför nödvändigt att en tydlig information når ut till presumtiva försäkringshavare innan försäkringen träder i kraft och även till alla försäkringshavare under försäkringstiden. Det gäller inte endast information om risken för dubbelförsäkring och innebörden av att vara dubbelförsäkrad utan även om möjligheten att reservera sig samt avtalets innebörd för den enskilde försäkringshavaren. Beträffande kostnadsfrågan ansåg inspektionen att det vore värdefullt om den som reserverade sig mot en kollektiv försäkring inte på något sätt belastades av kostnaden för denna. Med hänsyn till föreningars rätt att bestämma vad en medlemsavgift skall användas till kan det dock inte på denna grund riktas någon anmärkning mot försäkringsformen. Inspektionen utgick från att Folksam skulle komma att beakta vad inspektionen anfört. Med dessa uttalanden ansågs ärendet avslutat. I en anmälan till Konkurrensverket under våren 1995 begärde Länsförsäkringsbolagens Förening att Konkurrensverket skulle pröva om fackföreningarna inom LO bedriver ett konkurrensbegränsande inköpssamarbete i strid med 6 § konkurrenslagen (1993:20) samt om Folksam missbrukar sin dominerande ställning i strid med 19 § konkurrenslagen. I beslut den 2 maj 1997 fann Konkurrensverket inte skäl att meddela något åläggande enligt 23 § första stycket konkurrenslagen med anledning av de av Länsförsäkringsbolagens Förening påtalade förfarandena.
Tidigare riksdagsbehandling Finansutskottet har behandlat liknande motioner i betänkandet 1996/97: FiU18. Motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar har även behandlats av näringsutskottet vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande NU 1993/94:5. En rad uttalanden rörande kollektiv sakförsäkring har förekommit från olika myndigheters sida, se näringsutskottets tidigare betänkanden NU 1984/85:11, NU 1984/85:16, NU 1987/88:1, NU 1987/88:14, 1989/90:NU1, 1990/91:NU8 och 1990/91:NU31.
Finansutskottets ställningstagande Som redovisats ovan har utskottet under våren 1997 behandlat motionsyrkanden om kollektiva hemförsäkringar. Utskottet avstyrkte då yrkanden med motsvarande innebörd som de nu aktuella och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Som utskottet tidigare uttalat ser utskottet positivt på att möjligheterna att använda försäkringsformen kollektiva hemförsäkringar utnyttjas. Härigenom kan stora kostnadsfördelar uppnås samtidigt som antalet oförsäkrade hushåll reduceras. Finansinspektionen ägnar fortlöpande uppmärksamhet åt de kollektiva hemförsäkringarnas utformning och konsekvenser. Som framgått ovan har frågan om fackföreningarna inom LO bedriver ett konkurrensbegränsande inköpssamarbete i strid med 6 § konkurrenslagen samt om Folksam missbrukar sin dominerande ställning i strid med 19 § konkurrenslagen varit föremål för prövning av Konkurrensverket. Konkurrensverket fann inte skäl att meddela något åläggande enligt 23 § första stycket konkurrenslagen. Beträffande kostnadsfrågan har Finansinspektionen i ett beslut daterat den 24 november 1995 uttalat att det vore värdefullt om den som reserverade sig mot en kollektiv försäkring inte på något sätt belastades av kostnaden för denna. Med hänsyn till föreningars rätt att bestämma vad en medlemsavgift skall användas till kan det, enligt Finansinspektionen, inte på denna grund riktas någon anmärkning mot försäkringsformen. Motsvarande uppfattning finns redovisad i promemorian Ny försäkringsavtalslag, Ds 1993:39. Som utskottet tidigare uttalat anser utskottet att det är önskvärt att en organisation som önskar träffa avtal om en gruppförsäkring skaffar in anbud från olika försäkringsbolag för att i medlemmarnas intresse få ett så bra beslutsunderlag som möjligt. Enligt utskottets uppfattning bör man dock kunna räkna med att en sådan ordning iakttas på grundval av demokratiska beslut inom organisationen utan att staten inskrider med lagstiftning. Införande av lagregler på detta område för de fackliga organisationerna skulle vara ett från principiell utgångspunkt allvarligt steg eftersom det skulle stå i strid mot hittills vedertagna grundsatser för i vilken mån staten skall begränsa fackliga och andra ideella organisationers självbestämmanderätt. Utskottet anser inte att motionärerna har åberopat några nya förhållanden eller argument som föranleder utskottet att göra en annan bedömning av nu aktuella frågor än vad utskottet senast gjorde. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi701 (m), Fi702 (m) och Fi706 (m).
Pågående försäkringslagstiftning Motionen I motion Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m) anför motionärerna att försäkringsbranschen är inne i en snabb utveckling och internationalisering. Med denna nya och mer globala marknadssituation skärps konkurrensen. Därmed ökar kraven på att den svenska lagstiftningen följer med i utvecklingen så att det inte uppstår snedvridningar på marknaden genom dröjsmål i regelanpassningen. Att den svenska lagstiftningen följer den internationella är viktigt såväl för de svenska aktörerna som för försäkringstagarna. Motionärerna anför vidare att viktigt lagstiftningsarbete tyvärr har dragits i långbänk av den nuvarande regeringen. De två lagar som utan jämförelse är av störst betydelse för branschen är försäkringsrörelselagen och försäkringsavtalslagen. Lagarna är föremål för översyn sedan mycket lång tid inom Finansdepartementet respektive Justitiedepartementet. Motionärerna anser att det är mycket angeläget att det pågående arbetet med försäkringslagstiftningen snabbt slutförs genom att förslag föreläggs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.
Finansutskottets ställningstagande Regeringen har aviserat att en proposition angående reformerade försäkringsrörelseregler kommer att avlämnas till riksdagen under våren (maj) 1998. I propositionen kommer att föreslås att de nya försäkringsrörelsereglerna skall träda i kraft den 1 januari 1999. Enligt uppgift från Justitiedepartementet är en lagrådsremiss beträffande en ny försäkringsavtalslag planerad att avlämnas under hösten 1998. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns anledning att föreslå något tillkännagivande med anledning av motion Fi707 (m). Motionen avstyrks.
Kreditupplysning
Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar Motionerna I motion Fi703 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att en effektiv kreditupplysningsverksamhet ökar säkerheten i näringslivet och främjar den ekonomiska utvecklingen. Kreditupplysning måste vara en färskvara för att samhället skall få tillgång till en effektiv kreditprövning. Färskare information skulle medföra bättre prognoser om en tilltänkt kredittagares betalningsförmåga och betalningsvilja och därigenom medverka till ett bättre fungerande kreditsamhälle till gagn för de kredittagare som gör rätt för sig. I motionen anförs att flödesinformation är ett samlingsnamn på den information som kan utläsas i olika betalningsstadier, från faktura via betalningsföreläggande till dom. Motionären anser att ju tidigare informationen från detta flöde finns att tillgå desto bättre bedömningar av kreditvärdigheten kan göras. Flödesinformation bör således få användas i kreditupplysningar. Motionärerna i motion Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) i denna del anser också att flödesinformation skall få ingå i kreditupplysningar. Sådan information är viktig enligt motionärerna men kräver att informationen kontinuerligt uppdateras för att utgöra ett tillförlitligt underlag vid kreditprövningen. I syfte att göra kreditinformationen tydligare bör vidare införas en bestämmelse som innebär att den som lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har inletts skall ange om svaranden har bestritt ansökan.
Finansutskottets ställningstagande Liknande motioner behandlades av utskottet i samband med proposition 1996/97:65 Ändringar i kreditupplysningslagen (bet. 1996/97:FiU23 och FiU27, rskr. 274 och 275). Utskottet anförde att det av propositionen framgick att frågan om vilka uppgifter som skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare skulle komma att bli föremål för överväganden inom regeringens fortsatta lagstiftningsarbete på kreditupplysningsområdet. Utskottet ansåg att detta arbete inte borde föregripas men förutsatte att arbetet skulle bedrivas skyndsamt. Utskottet ansåg även att begreppet flödesinformation borde ges en klarare innebörd än den som framgick av motionerna. På förslag från utskottet avslog riksdagen motionerna. Regeringen gav i juli 1997 Datainspektionen i uppdrag att med utgångspunkt från en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria utreda vilka uppgifter om näringsidkare som bör få användas i kreditupplysningar samt föreslå de lagändringar som därvid bedöms motiverade. Uppdraget redovisades genom en rapport som överlämnades till departementet i december 1997. Frågan övervägs för närvarande inom departementet och en proposition är planerad att avges under hösten 1998. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att frågan om vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar är föremål för överväganden inom Justitiedepartementet. Utskottet anser, i enlighet med sitt tidigare ställningstagande, att detta arbete inte bör föregripas men förutsätter att arbetet bedrivs skyndsamt. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi703 (fp) och Fi711 (m, c, fp, kd) i denna del.
System enligt den s.k. Schufamodellen Motionen I motion Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) i denna del anförs att konkurrensen på kreditupplysningsmarknaden bör underlättas ytterligare för att marknaden skall bli effektiv. Motionärerna förespråkar att ett system enligt den s.k. Schufamodellen bör införas i Sverige. Schufasystemet, som bl.a. tillämpas i Tyskland, är ett system med slutna användarkretsar där inte bara banker och kreditinstitut ingår utan även t.ex. handelsföretag. Den som söker kredit får underteckna en s.k. Schufaklausul som innebär att han eller hon är införstådd med att uppgifter om bl.a. kreditengagemang lämnas ut till användarkretsen i enlighet med Schufas regler. Om ett liknande system införs i Sverige skulle kretsen av företag som får tillgång till relevant och färsk kreditinformation vidgas och samtidigt skulle konkurrensen mellan kreditupplysningsföretagen öka.
Finansutskottets ställningstagande Liknande motioner behandlades av utskottet i betänkande 1996/97:FiU23 och FiU27. Utskottet anförde att ett system enligt den s.k. Schufamodellen i hög grad utgör en privaträttslig lösning som inte självklart bör regleras i författning. Utskottet konstaterade att EG:s dataskyddsdirektiv behandlar frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om fysiska personer. Hur EG:s dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt har övervägts av Datalagskommittén i betänkandet Integritet Offentlighet Informationsteknik, SOU 1997:39. Med hänsyn till att denna fråga skulle komma att behandlas i annat sammanhang ansåg utskottet att frågeställningen skulle hållas utanför det då aktuella lagstiftningsärendet. Utskottet avstyrkte motionerna, och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Enligt uppgift från Justitiedepartementet är frågan hur EG:s dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt föremål för beredning inom departementet. En proposition är planerad att avges under hösten 1998. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte heller nu finns skäl att överväga de frågor som behandlas i motionen varför motion Fi711 (m, c, fp, kd) i denna del avstyrks.
Uppgifter om medborgarskap Motionen I motion Fi712 av Ann-Kristin Føsker (fp) anförs att riksdagen bör besluta att avskaffa uppgifter om svenskt medborgarskap i kreditupplysningslagen.
Finansutskottets ställningstagande I 6 § kreditupplysningslagen föreskrivs att vissa känsliga uppgifter om fysiska personer inte får användas i kreditupplysningssammanhang. Uppgifter om politisk eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg får över huvud taget inte komma till användning. Uppgifter om brottslighet, omhändertagande och liknande uppgifter får användas endast efter medgivande av Datainspektionen. Sådant medgivande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Detsamma gäller beträffande uppgifter om sjukdom, hälsotillstånd och liknande. I förarbetena till kreditupplysningslagen uttalade departementschefen (prop. 1973:155 s. 93) att en persons nationalitet inte är ett förhållande av så känslig natur att det är påkallat med ett generellt förbud att lämna uppgift härom. Kreditupplysningslagsutredningen tog i sitt slutbetänkande Integritet och effektivitet på kreditupplysningsområdet, SOU 1993:110, upp frågan om möjligheterna att använda uppgifter om medborgarskap i kreditupplysningssammanhang borde begränsas. Utredningen konstaterade att Datainspektionen på denna punkt har meddelat vissa föreskrifter med stöd av datalagen. Datainspektionens föreskrifter innebär att det i dataregister inte får anges mer än att en person är svensk, nordisk eller utomnordisk medborgare. Utredningen ansåg inte att medborgarskapsuppgifter kan anses vara av så känslig natur att det är motiverat att förbjuda användningen av dem. Utskottet delar denna uppfattning. Motion Fi712 (fp) avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande folkbörs att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 15, res. 1 (v) 2. beträffande försäljning av statliga företag att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 16, res. 2 (v) res. 3 (m, fp, kd) - motiv. 3. beträffande marknadsföring av värdepappersfonder att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi704,
4. beträffande insättningsgarantin att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi705, res. 4 (m) 5. beträffande räntenivåerna att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi708, res. 5 (v) 6. beträffande transfereringstiderna i betalningssystemen att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi709, res. 6 (v) 7. beträffande småföretagens riskfinansiering att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi710, res. 7 (m, mp, kd) res. 8 (fp) 8. beträffande konkurrensen på bankmarknaden att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi713,
9. beträffande kollektiva hemförsäkringar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi701, 1997/98:Fi702 och 1997/98:Fi706, res. 9 (m, c, fp, mp, kd)
10. beträffande pågående fförsäkringslagstiftning att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi707, res. 10 (m)
11. beträffande vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi703 och 1997/98:Fi711 i denna del, res. 11 (m,c, mp, kd)
12. beträffande system enligt den s.k. Schufamodellen att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi711 i denna del,
13. beträffande uppgifter om medborgarskap att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi712.
Stockholm den 17 februari 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp).
Reservationer
1. Folkbörs (mom. 1) (v) Johan Lönnroth (v) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Folkbörs bort ha följande lydelse: OM Gruppen AB offentliggjorde den 28 november 1997 att företaget avsåg att lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende aktierna i Stockholms Fondbörs AB (Fondbörsen). Erbjudandet har accepterats av majoriteten av Fondbörsens aktieägare. Affären innebär att Fondbörsen blir ett dotterbolag till OM Gruppen AB. I likhet med vad som anförs i motionen ser utskottet positivt på sammanslagningen av Fondbörsen och OM Gruppen AB. Utskottet anser dock att staten bör sträva efter att bli ensam ägare av den nya handelsplatsen - en ?Folkbörs?. Den nya tekniken gör det möjligt att sprida handelsplatsen geografiskt över hela landet. I princip skall det vara lika lätt för en småbrukare i Pajala som för en direktör i Kungsträdgården i Stockholm att köpa en aktie. Mot denna bakgrund anser utskottet således att staten bör sträva efter att bli ensam ägare av den nya handelsplatsen. Utskottet tillstyrker således motion Fi209 (v) yrkande 15 och vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande folkbörs att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Försäljning av statliga företag (mom. 2) (v) Johan Lönnroth (v) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Försäljning av statliga företag bort ha följande lydelse: Liksom motionärerna anser utskottet att staten inte bör sälja vare sig Nordbanken, Posten eller SBAB. Utskottet anser det angeläget att staten äger en av de större bankerna - inte minst för att säkra en rimlig grad av konkurrens och minskade räntemarginaler. Om utförsäljningen av Nordbanken genomförs anser utskottet att Posten tillsammans med SBAB måste ges stora möjligheter att på den svenska marknaden skapa ett slagkraftigt alternativ för finansiella tjänster. Utskottet tillstyrker bifall till motion Fi209 (v) yrkande 16. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande försäljning av statliga företag att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Försäljning av statliga företag (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kd) Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Mats Odell (kd), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp) anser att utskottets ställningstagande under rubriken Försäljning av statliga företag bort ha följande lydelse: Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktieinnehav i Nordbanken (prop. 1992/93:135, bet NU16). Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska statens företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Statliga företag som bör privatiseras är t.ex. SBAB. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi209 (v) yrkande 16.
4. Insättningsgarantin (mom. 4) (m) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Insättningsgarantin bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att den nuvarande nivån på avgiften till systemet för insättningsgaranti ger upphov till flera problem. Det mest påtagliga är att nivån på avgiften medför en snedvridning av konkurrensen på marknaden på ett sätt som starkt missgynnar svenska banker i konkurrens med utländska banker. Utskottet anser vidare att det i den globala konkurrens som råder är viktigt att de nationella reglerna är gynnsamma och inte som i detta fall diskriminerar landets företag. Enligt utskottets uppfattning måste höjningen av avgiften fr.o.m. den 1 januari 1997 ses som en ren straffbeskattning av de svenska bankerna som snedvrider konkurrensen och till betydande del kommer att drabba kunderna i Sveriges banker. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker bifall till motion Fi705 (m). dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande insättningsgarantin att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi705 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 5. Räntenivåerna (mom. 5) (v) Johan Lönnroth (v) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Räntenivåerna bort ha följande lydelse: Utskottet anser liksom motionären att vissa låne- och kreditföretags räntesättning är helt oseriös och att de räntenivåer som tillämpas måste anses vara ockerräntor. Räntesättningen leder till att många människor hamnar i svåra ekonomiska situationer. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att frågan om en övre räntenivå för lån/krediter bör utredas. Utskottet ställer sig således bakom yrkandet i motion Fi708 (s) och vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande räntenivåerna att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi708 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Transfereringstiderna i betalningssystemen (mom. 6) (v) Johan Lönnroth (v) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Transfereringstiderna i betalningssystemen bort ha följande lydelse: Datasystemen har möjliggjort snabba förflyttningar vid valutahandel. Spekulationer i ett lands valuta kan t.ex. genomföras på några minuter. När det däremot gäller att flytta medel mellan olika konton kan det ta tre till fem dygn. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att det föreligger ett behov av att göra en översyn av transfereringstiderna i betalningssystemen. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi709 (s) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande transfereringstiderna i betalningssystemen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi709 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (m, mp, kd) Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd) och Göran Lindblad (m) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Småföretagens riskfinansiering bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att finanssektorn har fått en allt större betydelse för ledande länders sysselsättning och välstånd. Ett utvecklande av finanssektorn i Stockholm och i Sverige till en ledande ställning i Nordeuropa har alltså ett betydande samhällsekonomiskt värde. Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna, att det är mycket viktigt med en väl fungerande riskkapitalmarknad. Förutsättningarna för ett utvecklande av finanssektorn i Sverige till en ledande position i Nordeuropa är ännu goda. Sveriges riskkapitalmarknad är den största i hela Nordeuropa om man bortser från Tyskland och Beneluxländerna. Sverige leder således den nordeuropeiska utvecklingen på riskkapitalmarknaden. Utskottet anser att statsmakterna skall övervaka konkurrensneutraliteten mellan aktörer såvitt avser reglering och beskattning. Statsmakterna bör också skapa likvärdigt goda villkor för svenska aktörer och underlätta uppbyggnaden av den svenska riskkapitalmarknaden. Utskottet vill betona att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ kan accepteras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi710 (kd, m, c, fp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande småföretagens riskfinansiering att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi710 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (fp) Karin Pilsäter (fp) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Småföretagens riskfinansiering bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att finanssektorn har fått en allt större betydelse för ledande länders sysselsättning och välstånd. Ett utvecklande av finanssektorn i Stockholm och i Sverige till en ledande ställning i Nordeuropa har alltså ett betydande samhällsekonomiskt värde. Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna, att det är mycket viktigt med en väl fungerande riskkapitalmarknad. Förutsättningarna för ett utvecklande av finanssektorn i Sverige till en ledande position i Nordeuropa är ännu goda, men motverkas av regeringens negativa inställning till ett svenskt medlemsskap i EMU. Ett svenskt utanförskap riskerar leda till att Sverige från att ha en god ställning med en riskkapitalmarknad i storlek näst Tyskland, Benelux och Storbritannien även på detta område halkar efter. Utskottet vill betona att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ kan accepteras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi710 (kd, m, c, fp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande småföretagens riskfinansiering att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi710 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Kollektiva hemförsäkringar (mom. 9) (m, c, fp, mp, kd) Per-Ola Eriksson (c), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Kollektiva hemförsäkringar bort ha följande lydelse: Alltsedan 1982 har frågan om kollektiva hemförsäkringar med obligatorisk anslutning varit föremål för stark kritik. Frågan har återigen aktualiserats genom det ramavtal som tecknats mellan LO och Folksam som ger de olika LO- förbunden möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar som omfattar samtliga medlemmar. Förhållandet att fackliga organisationer tecknar kollektiva sakförsäkringar för medlemskollektivet utan individuell anslutning innebär att enskilda medlemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut inom områden som helt saknar anknytning till anställningen. Utan samband med den anställdes intressen i egenskap av arbetstagare vidgar den fackliga organisationen sitt verksamhetsområde in i medlemmarnas privata sfär på ett sätt som försätter den enskilde fackmedlemmen i ett underläge. När en facklig organisation tecknar sakförsäkring för medlemmar kollektivt, utan intresseanmälan, binds den enskilde fackföreningsmedlemmen till ett visst försäkringsbolag och till en viss försäkringsprodukt, utan att medlemmen ges reell möjlighet att själv välja det som passar honom eller henne bäst. Det finns också en uppenbar risk för att ett hushåll dubbelförsäkras, eller till och med trippelförsäkras. Det är inte rimligt att en enskild person, som är medlem i en facklig organisation, som skall tillvarata hans eller hennes intressen som arbetstagare, därmed också måste acceptera ingrepp i den privata ekonomin för ändamål som inte har någon anknytning till arbetsförhållandena. Den enskilda organisationsmedlemmen måste skyddas från kollektiva försäkringslösningar som inskränker valfriheten, kränker den personliga integriteten och som försätter individen i underläge. Kollektiv sakförsäkring bör därför vara baserad på individuell anslutning. Kollektiva sakförsäkringar utan krav på individuell anslutning, som tecknas utan upphandlingsförfarande, med ensidigt gynnande av ett försäkringsbolag och på andra grunder än affärsmässiga, sätter den fria konkurrensen på försäkringsmarknaden ur spel. Kollektivets medlemmar mister sin valfrihet, samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte tillhör kollektivet riskerar att bli dyrare. Bristen på sund konkurrens på försäkringsområdet kan försvåra för den som inte tillhör en organisation att få försäkringsskydd till rimlig kostnad. Dessutom föreligger uppenbar risk att det uppkommer en monopolliknande situation på försäkringsmarknaden, som måste undvikas. Bl.a. av dessa skäl är det viktigt att kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens på lika villkor. Även om det finns en reservationsrätt är anslutningsformen en form av negativ avtalsbindning som inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i dag klara regler för de enskilda medlemmarnas ställning i förhållande till medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av en lagstiftning som klargör hur långt organisationers befogenheter sträcker sig i förhållande till den enskilde medlemmen. Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom yrkandena i motion Fi702 (m) och vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom måste även motionerna Fi701 (m) och Fi706 (m) anses vara tillgodosedda. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande kollektiva hemförsäkringar att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi702 och med anledning av motionerna 1997/98:Fi701 och 1997/98:Fi706 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Pågående försäkringslagstiftning (mom. 10) (m) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Pågående försäkrings- lagstiftning bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att den svenska lagstiftningen måste följa med i den internationella utvecklingen så att det inte uppstår snedvridningar på försäkringsmarknaden genom dröjsmål i regel-anpassningen. De två lagar som har störst betydelse är försäkrings-rörelselagen och försäkringsavtalslagen. Beträffande försäkringsrörelselagen är en proposition aviserad till maj 1998, och beträffande försäkrings-avtalslagen är en lagrådsremiss planerad att avlämnas under hösten 1998. Detta medför att den nya lagstiftningen tidigast kommer att kunna träda i kraft den 1 januari 2000. Enligt utskottets mening är detta alldeles för sent. Utskottet anser i stället att förslag måste föreläggas riksdagen för beslut under innevarande riksmöte. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi707 (m) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande pågående försäkringslagstiftning att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi707 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar (mom. 11) (m, c, mp, kd) Per-Ola Eriksson (c), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd) och Göran Lindblad (m) anser dels att utskottets ställningstagande under rubriken Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att en effektiv kreditupplysningsverksamhet ökar säkerheten i näringslivet och främjar den ekonomiska utvecklingen. Utskottet anser vidare att en kreditupplysning måste vara en färskvara för att samhället skall få tillgång till en effektiv kreditprövning. I likhet med motionärerna anser utskottet att det vore mycket värdefullt om flödesinformation fick användas i kreditupplysningar. Utskottet vill understryka att en bred användning av flödesinformation är möjlig enligt gällande lag men att detta inte har godtagits av Datainspektionen. I sammanhanget vill utskottet nämna att det även torde vara lämpligt att överväga om det bör införas en skyldighet för den som lämnar en kreditupplysning innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har inletts även skall ange om motparten har bestritt ansökan. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi703 (fp) och Fi711 (m, c, fp, kd) i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi703 och 1997/98:Fi711 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Folkbörs (m) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m) anför: Vi anser att staten inte skall äga någon andel i OM Gruppen AB. Staten skall således över huvud taget inte ha något ägarintresse i den nya börsen. Statens uppgift är i stället att stifta de lagar som reglerar börsers verksamhet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Motionsyrkanden angående finansmarknaden 1 Motionsyrkanden angående försäkringsrörelse 2 Motionsyrkanden angående kreditupplysning 2 Inkomna skrivelser 3 Utskottet.............................................3 Finansmarknaden 3 Folkbörs 3 Försäljning av statliga företag 4 Marknadsföring av värdepappersfonder 4 Insättningsgarantin 5 Räntenivåerna 6 Transfereringstiderna i betalningssystemen 7 Småföretagens riskfinansiering 7 Konkurrensen på bankmarknaden 8 Försäkringsrörelse 10 Kollektiva hemförsäkringar 10 Pågående försäkringslagstiftning 14 Kreditupplysning 15 Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar 15 System enligt den s.k. Schufamodellen 16 Uppgifter om medborgarskap 17 Hemställan 17 Reservationer........................................20 1. Folkbörs (mom. 1) (v) 20 2. Försäljning av statliga företag (mom. 2) (v) 20 3. Försäljning av statliga företag (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kd) 21 4. Insättningsgarantin (mom. 4) (m) 21 5. Räntenivåerna (mom. 5) (v) 22 6. Transfereringstiderna i betalningssystemen (mom. 6) (v) 22 7. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (m, mp, kd) 22 8. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (fp) 23 9. Kollektiva hemförsäkringar (mom. 9) (m, c, fp, mp, kd) 24 10. Pågående försäkringslagstiftning (mom. 10) (m) 25 11. Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar (mom. 11) (m, c, mp, kd) 25 Särskilt yttrande....................................27 Folkbörs (m) 27