Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1997
Betänkande 1996/97:SoU12
Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU12
Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1997
Innehåll
1996/97 SoU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:66 Redogörelse för en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1997 samt sju motionsyrkanden i anledning av skrivelsen. Utskottet behandlar också nio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996. Utgiftsramen för år 1997 uppgår enligt överenskommelsen till totalt 1 169 miljoner kronor. Tillgänglighet för alla patienter är ett nyckelbegrepp i överenskommelsen för år 1997 och patientens ställning i vården skall stärkas. Vårdgarantin förändras och inriktas på att förbättra tillgängligheten för alla patienter. Utskottet föreslår att skrivelsen inte skall föranleda någon åtgärd av riksdagen. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Till betänkandet fogas fem reservationer.
Regeringens skrivelse I skrivelsen 1996/97:66 Redogörelse för en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. som regeringen beslutat den 12 december 1996 lämnas en redogörelse för den överenskommelse som den 12 november 1996 träffades mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar för år 1997. Fyra motioner har väckts med anledning av skrivelsen.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av skrivelse 1996/97:66 1996/97:So12 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bevarande och en vidareutveckling av den 1992 införda vårdgarantin. 1996/97:So13 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall hålla sitt löfte till landstingen om en oförändrad nominell nivå på statsbidragen under åren 1997 och 1998. 1996/97:So14 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvisa den sänkta ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för år 1997, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om att bibehålla den ursprungliga vårdgarantin, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av hur vårdbehovet för patientgrupper med sällsynta sjukdomar skall kunna tillgodoses. 1996/97:So15 av Annika Nilsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprioritering av medel för rehabiliterings- och behandlingsinsatser, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella riktlinjer för reumatiska sjukdomar.
Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1996/97:So208 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för psykologisk behandling hos legitimerad psykolog via försäkringskassa. 1996/97:So221 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vårdgarantin skall vara praktiskt genomförd senast den 1 juli 1997. 1996/97:So255 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för psykologisk utredning och behandling. 1996/97:So260 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att tillsätta en kommitté med direktiv att ta fram riktlinjer för psykoterapin i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So268 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad satsning på förebyggande diabetesvård som lever upp till Saint Vincentdeklarationen. 1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka vårdgarantin för att korta vårdköerna (avsnitt 7), 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge ökade insatser och uppmärksamhet åt patienter med kroniska sjukdomar m.m. (avsnitt 30), 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta in det välfärdskontrakt som anger patientens rättigheter och landstingets skyldigheter i vårdgarantin (avsnitt 30). 1996/97:So403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 13. att riksdagen beslutar införa en vårdgaranti för alla i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Överenskommelsen för år 1997 Överenskommelsen har sin grund i den s.k. Dagmarreformen, som genomfördes år 1985. Dessförinnan lämnade staten till sjukvårdshuvudmännen ett antal prestations- eller invånarrelaterade ersättningar från sjukförsäkringen och direkta statsbidrag till den psykiatriska vården. Sedan 1980-talets mitt har statens bidrag till den kommunala sektorn justerats och förändrats. Detta innebär också att de medel som omfattas av den s.k. Dagmaröverenskommelsen successivt har reducerats och inordnats i det generella statsbidraget till landstingen. Ramen uppgick år 1995 till 2 698 miljoner kronor och år 1996 till 1 354 miljoner kronor. Överenskommelsen för år 1997 omfattar 1 169 miljoner kronor. Landstingsförbundet har genom en protokollsanteckning reserverat sig mot den av staten ensidigt beslutade neddragningen av den ekonomiska ramen för överenskommelsen för år 1997 i förhållande till den för år 1996. Landstingsförbundet hänvisar i detta sammanhang till överenskommelsen våren 1996 om den kommunala ekonomin, där ?regeringen åtar sig att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå även under år 1997 och 1998?. Parterna har enats om att utgiftsramen för år 1997, 1 169 miljoner kronor, skall fördelas enligt följande.
------------------------------------------------------- |Ändamål | |Totalbelopp i miljoner| | | |kr | ------------------------------------------------------- |1 Kunskapsbaserad hälso- och sjukvård | ------------------------------------------------------- |1.1 |Nationellt | | | |25,5 Mkr| ------------------------------------------------------- | |varav |SBU |10,5 | | | ------------------------------------------------------- | | |kvalitetsregister| | | | | | | |15 | | | ------------------------------------------------------- |1.2 |Regionalt | | | | 550| | | | | | |Mkr | ------------------------------------------------------- |2 Verksamhetsutveckling | | | | ------------------------------------------------------- |2.1 |Nationellt | | | | 15| | | | | | |Mkr | ------------------------------------------------------- |2.2 |Regionalt | | | | 100| | | | | | |Mkr | ------------------------------------------------------- |3 Informationsförsörjning | | | | ------------------------------------------------------- |3.1 |Nationellt | | | | 22| | | | | | |Mkr | ------------------------------------------------------- | |varav |MARS |4,0 | | | | | |(förlagsdelen)| | | | ------------------------------------------------------- | | |EpC |2,5 | | | ------------------------------------------------------- | | |Särskilda |9,5 | | | | | |medel för | | | | | | |informationsförsörjning|| | | ------------------------------------------------------- | | |Producent- |6,0 | | | | | |obunden | | | | | | |läkemedelsinfo| | | | ------------------------------------------------------- |3.2 |Regionalt | | | | 140| | | | | | |Mkr | ------------------------------------------------------- |3.2.1|Informations-| | | | | | |system för | | | |6 Mkr| | |pat. och | | | | | | |allmänhet | | | | | ------------------------------------------------------- |4 Rehabiliterings- och | | 250| |behandlingsinsatser | |Mkr | ------------------------------------------------------- |5 Vissa särskilda ersättningar | | | | | | | |60,5 Mkr| ------------------------------------------------------- |5.1 |Handikapp- | | | | | | |institutet | |51,0 | | | ------------------------------------------------------- |5.2 |Rikssjukvård| |7,75 | | | | |för | | | | | | |hivsmit- | | | | | | |tade | | | | | ------------------------------------------------------- |5.3 |Vissa | |0,75 | | | | |patient- | | | | | | |överföringar| | | | | ------------------------------------------------------- |5.4 |Handledning| | | | | | |för | |1,0 | | | | |kiropraktorer| | | | | | |och | | | | | | |naprapater | | | | | ------------------------------------------------------- | | | | | | 1 169| | | | | | | Mkr| -------------------------------------------------------
God tillgänglighet till hälso- och sjukvård är en central del i parternas överenskommelse för år 1997. Människor måste kunna känna tilltro till att hälso- och sjukvården finns tillgänglig när man behöver den. Ett förnyat åtagande, som grundas på modernt kvalitetstänkande och där ny kunskap utnyttjas, bör byggas upp långsiktigt för att stärka patientens ställning. I sin ursprungliga utformning infördes vårdgarantin för att lösa kö- problemen inom vården i en tid, när det fortfarande fanns outnyttjad kapacitet på många håll. Extramedel från staten till insatser av detta slag och strukturella förändringar inom vården, t.ex. den s.k. ädelreformen, bidrog till att köerna också kortades. Men utvärderingar har visat att effekten var kortvarig. Många - inte minst bland hälso- och sjukvårdspersonalen - har också ifrågasatt varför just dessa åtgärder skulle prioriteras. Detta ifrågasättande förstärktes i samband med att Prioriteringsutredningen presenterade sitt slutbetänkande. Mot denna bakgrund har parterna enats om en förnyad vårdgaranti som tar sikte på att öka tillgängligheten för alla patienter och som innebär en fortsatt utveckling av den förändring som påbörjades under år 1996. Primärvården är basen i hälso- och sjukvården. Tillgängligheten till sådan vård skall garanteras landets invånare. Den enskilde skall kunna komma i kontakt med primärvården samma dag som han söker en sådan kontakt. Om patienten behöver träffa en läkare skall en tid för detta erbjudas inom åtta dagar. När patientens problem inte kan lösas inom primärvården utan han eller hon behöver remitteras vidare, skall tid för en sådan specialistkonsultation erbjudas inom tre månader - i vissa fall inom en månad. Om det efter en sådan konsultation konstateras att det behövs någon särskild behandlingsinsats, skall den påbörjas utan dröjsmål enligt vägledande principer för prioriteringar och urval. Det är viktigt att patienterna aktivt kan delta i beslut som rör den egna behandlingen. En förutsättning för detta är att informationen till dem och deras anhöriga förbättras. Patienternas möjligheter att få likvärdig, kunskapsbaserad vård i hela landet skall stärkas genom bl.a. nationella riktlinjer för god medicinsk praxis. Arbetet har påbörjats under år 1996 och sådana riktlinjer finns numera framtagna för diabetes. Genom överenskommelsen vill parterna stimulera sjukvårdshuvudmän, chefer och all personal inom vården att utveckla metoder för ett kontinuerligt kvalitetsutvecklingsarbete. De största rationaliseringsvinsterna nås sannolikt genom att hälso- och sjukvårdspersonalen själv med hjälp av forskningsrön diskuterar och enar sig om vad som är ?rätt? insatser vid olika sjukdomstillstånd. Lokala uppföljningssystem för att dokumentera och analysera verksamhetens ändamålsenlighet måste utvecklas och etableras hos sjukvårdshuvudmännen. För att stödja utvecklingsarbetet inom dessa områden har parterna enats om att avsätta sammanlagt 575,5 miljoner kronor. Nuvarande personal och organisationsstruktur behöver förändras för att stödja den kunskapsutvecklande arbetsplatsen. Under år 1997 har parterna enats om att avsätta 15 miljoner kronor för att stimulera ett försöks- och utvecklingsarbete inom detta område. Ytterligare 100 miljoner kronor avsätts på regional nivå för att stimulera utvecklingen av arbetsorganisationen så att personalens kompetens på alla nivåer bättre kan tas tillvara. En hälso- och sjukvård som i än högre grad än i dag är patientorienterad och kunskapsbaserad förutsätter att informationsförsörjningen utvecklas och att ny informationsteknologi utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Parterna har också enats om att på nationell nivå avsätta 22 miljoner kronor under år 1997 för detta ändamål. Medlen skall bl.a. användas för att inom Socialstyrelsen bygga ut faktabasen MARS och Epidemiologiskt Centrum (EpC) och för att utveckla nationella kvalitetsregister. Många patienter klagar på att de får för dålig information om sin sjukdom, vad de eventuellt själva kan göra för att lindra sina besvär, vilka behandlingsalternativ det finns etc. Många sjukvårdshuvudmän har på allvar uppmärksammat detta och gör stora satsningar för att förbättra informationen och involvera patienterna och deras anhöriga i utvecklingen av vården. För att ytterligare stimulera huvudmännens utvecklingsinsatser har parterna enats om att avsätta 140 miljoner kronor för att stärka möjligheterna att med informationsteknologi stödja en patientfokuserad och kunskapsbaserad utveckling. Sedan år 1991 har särskilda medel årligen avsatts inom ramen för ersättningarna från sjukförsäkringen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Syftet har varit att öka kapaciteten inom området medicinsk rehabilitering för att snabbare återföra människor till arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt. I Dagmaröverenskommelsen för år 1996 bedömde parterna att detta stimulansbidrag borde finnas kvar under åren 1996-1998. Detta skedde mot bakgrund av en utvärdering, där bl.a. vikten av en mer långsiktig projektplanering än en ettårig sådan framhölls. Även om de slutliga beloppen skulle bestämmas senare menade parterna att minst 250 respektive 150 miljoner kronor skulle avsättas för åren 1997 respektive 1998 för att vissa mer långsiktiga projekt skall kunna slutföras. Regeringen behandlade i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) frågan om de särskilda medlen från sjukförsäkringen för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser fr.o.m. år 1997. Regeringen ansåg att den samverkan mellan försäkringskassorna och sjukvårdshuvudmännen som kommit till stånd med stöd av sådana medel numera kan anses så etablerad att den i huvudsak förutsätts kunna ske med befintliga resurser. En neddragning av de särskilda stimulansmedlen med 185 miljoner kronor år 1997 och 200 miljoner kronor år 1998 respektive år 1999 ansågs därför motiverad. Parterna har mot denna bakgrund enats om att ersättningsbeloppet för år 1997 för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården skall vara 250 miljoner kronor. Parterna har också kommit överens om särskilda ersättningar till vissa specifika verksamheter för år 1997. För Handikappinstitutets verksamhet lämnas således ersättning med 51 miljoner kronor. Till Stockholms läns landsting lämnas en ersättning på 7,75 miljoner kronor för rikssjukvård för hiv- smittade. Dessutom avsätts på motsvarande sätt som i gällande överenskommelse 750 000 kr för vissa patientöverföringar och en miljon kronor för kiropraktorer och naprapaters praktiktjänstgöring hos sjukvårdshuvudmännen.
Motionerna
Rehabilitering m.m. I motion So15 av Annika Nilsson (s) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprioritering av medel för rehabiliterings- och behandlingsinsatser (yrkande 1). Motionären anser att de projekt som kommit i gång med de särskilda resurserna för rehabiliterings- och behandlingsinsatser bevisligen har bidragit till lägre ohälsokostnader. Det är därför av särskild vikt att hög aktivitet bibehålls genom omprioritering inom de ramar som står till förfogande. Motionären pekar vidare på Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag om flexiblare användning av sjukförsäkringsmedel för sådana ändamål. I motion So13 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att regeringen skall hålla sitt löfte till landstingen om en oförändrad nominell nivå på statsbidragen under åren 1997 och 1998. I motion So14 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvisa den sänkta ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för år 1997 (yrkande 1). Motionärerna anser att dessa samverkanspengar tillsammans med nya organisationsformer och en effektivare resursanvändning har resulterat i kortare köer och bättre rehabilitering. Flera rehabiliteringsprojekt har möjliggjort för långtidssjuka med sjukdomar i rörelseorganen och människor med psykisk ohälsa att kunna återgå till arbetslivet och en hyfsad tillvaro. Med rehabiliteringspengarna har sjukskrivningstiden för stora grupper kunnat reduceras så att både en mänsklig och ekonomisk vinst uppstått, heter det i motionen.
Vårdgaranti I motion So12 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bevarande och en vidareutveckling av den år 1992 införda vårdgarantin. Motionärerna anser att garantin innebar att vårdköerna snabbt försvann och att landstingen dessutom organiserade sitt arbete så att patienterna snabbt fick den vård de hade behov av. Om landstingen i dag har svårt att uppfylla vårdgarantin borde det, enligt motionärerna, vara en signal till såväl regeringen som landstingen om att behoven kvarstår. Det väsentliga borde vara att vidareutveckla garantin. Motionärerna anser att den överenskomna ?besöksgarantin? innebär att friska människor med småkrämpor får en garanti medan människor i stort behov av vård inte prioriteras. I motion So403 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att riksdagen beslutar införa en vårdgaranti för alla i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 13). Motionärerna anför att långa operations- och vårdköer inte kan accepteras, allra minst när patienterna riskerar hälsan eller livet i väntan på vård. Det finns enligt motionärerna exempel på att vården av äldre människor får stå tillbaka. I motion So14 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bibehålla den ursprungliga vårdgarantin (yrkande 2). Motionärerna anser att det är en central fråga att patienterna vet vad de kan kräva av sjukvården. För att detta skall vara möjligt måste en vårdgaranti vara mätbar, dvs. innehålla klara utfästelser om längsta väntetid för den kirurgiska eller medicinska behandlingen. Motionärerna anser att vårdgarantin även fortsättningsvis skall utgöra grunden för en bra sjukvård. I motion So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) från den allmänna motionstiden 1996 begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, dels vad i motionen anförts om att utöka vårdgarantin för att korta vårdköerna (yrkande 3), dels att det välfärdskontrakt som anger patientens rättigheter och landstingets skyldigheter arbetas in i vårdgarantin (yrkande 26). Motionärerna anser att patienter med kroniska sjukdomar kan behöva många olika insatser som bör ske i ett helhetsperspektiv för den enskilde, ett välfärdskontrakt. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om ökade insatser och uppmärksamhet åt patienter med kroniska sjukdomar (yrkande 25). Motionärerna anser att vårdgarantin bör utvidgas till kroniskt sjuka. De avser de ?grå folksjukdomarna? reumatism, diabetes och neurologiska handikapp för vilka det bör utarbetas vårdprogram på nationell nivå. I motion So221 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vårdgarantin skall vara praktiskt genomförd senast den 1 juli 1997. Köerna till operationer växer på de flesta sjukhus. Motionärerna anför att fler och fler sjukdomar i dag kan botas men detta kräver resurser. Människor måste ha rätt att få del av den behandling som finns, det är en människovärdesfråga, heter det i motionen.
Diabetes I motion So268 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad satsning på förebyggande diabetesvård som lever upp till Saint Vincentdeklarationen. WHO och IDF (Internationella Diabeteskonferensen) har med anledning av diabetessjukdomarnas betydande inverkan på folkhälsan antagit ett gemensamt program för att höja kvaliteten på diabetesvården i Europa. Programmet antogs vid en konferens i S:t Vincent i Italien och antog namnet The Saint Vincent Declaration. Representanter för svenska sjukvårdsmyndigheter fanns på plats, men Sverige har av någon anledning aldrig undertecknat deklarationen. Trots att diabetikerna som första patientgrupp nu kommer att erbjudas s.k. vårdkontrakt utformade utifrån ett nationellt vårdprogram råder bland diabetiker en stark oro över att Sverige inte ställt sig bakom denna internationella deklaration, heter det i motionen.
Nationella riktlinjer för reumatiska sjukdomar I motion So15 av Annika Nilsson (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella riktlinjer för reumatiska sjukdomar (yrkande 2). Motionären anknyter till det resonemang som finns i överenskommelsen om att utvecklingsarbetet med att fastställa riktlinjer för ytterligare diagnoser eller sjukdomstillstånd skall fortsätta. En diagnos som enligt motionären kunde vara lämplig för ett sådant programarbete är reumatoid artrit.
Sällsynta sjukdomar I motion So14 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av hur vårdbehovet för patientgrupper med sällsynta sjukdomar skall kunna tillgodoses (yrkande 3). Motionärerna anser att de medel Stockholms läns landsting erhåller för rikssjukvården för hivsmittade är bra men ifrågasätter om inte fler landsting borde få en delfinansiering av vissa andra sällsynta sjukdomstillstånd. Landstingen remitterar i dag av kostnadsskäl inte patienter till de kliniker där de skulle kunna få en adekvat hälso- och sjukvård. Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas för att se över hur sådana patientgruppers sjukvårdsbehov skulle kunna tillgodoses. Som exempel på patientgrupper nämner motionärerna narkomaner som skulle kunna rehabiliteras med hjälp av metadonbehandling och ryggmärgsskadade som inte får den rehabilitering de har behov av.
Psykoterapi m.m. I motion So260 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att tillsätta en kommitté med direktiv att ta fram riktlinjer för psykoterapi i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anför att psykoterapin under de senaste ca 30 åren har genomgått en mycket dynamisk kunskaps- och metodutveckling som lett fram till att psykoterapeutisk behandling i allt fler fall blir ett tydligare alternativ och komplement till annan behandling. Ett förhållande som på ett avgörande sätt bidrar till att psykoterapi inte alltid accepterats på lika villkor som övriga behandlingsmetoder är, enligt motionärerna, att man ännu inte valt att låta sådan behandling ersättas enligt samma ersättningssystem som annan sjukvårdande behandling. Detta förhållande ger en specialställning som om den blir bestående kan ge fortsatta problem för psykoterapin att accepteras fullt ut. Bristerna inom samhällets ersättningssystem vad gäller psykoterapin är också ett betydande problem för de människor med psykiska problem eller i psykisk kris som är i behov av psykoterapi. Dessa patienter är ofta hänvisade till en mycket snårig praxis som kan vara mycket svår att orka ta sig igenom. Olikheterna inom landet är här också ofta betydande. Som exempel nämner motionärerna att finansiering med hjälp av en blandning av egna medel, socialbidrag och bidrag från landstinget inte är ovanligt. Bland övriga problem vad gäller psykoterapins ställning nämner motionärerna oklarhet omkring psykoterapeutlegitimationen, och dess status leder till stora olikheter i praxis vad gäller dels indikationer för psykoterapi, dels vem som skall remittera och vem som skall ställa diagnos och avgöra behandlingsbehov. Förutom en ekonomisk diskriminering i förhållande till övrig sjukvård förekommer således ibland en statusmässig diskriminering som kan innebära att andra vårdgivare utan adekvata kunskaper både ställer diagnos och avgör behandlingsbehov. Sammantaget kan konstateras att det vore önskvärt att man tillsätter en kommitté som får till uppgift att ta fram riktlinjer för hur psykoterapin på ett bättre sätt skall inlemmas i övrig vård. Kommittén bör få till uppgift att se över dagens situation och komma med förslag. Förslagen bör avse två huvudområden, dels rikstäckande riktlinjer om vem som bör ställa diagnos och avgöra behandlingsbehovet, dels en likformig samhällsfinansiering av den psykoterapeutiska behandlingen, heter det i motionen. I två motioner, So208 av Siw Persson (fp) och So255 av Barbro Westerholm m.fl. (fp), begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i respektive motion anförts om ersättning för psykologisk utredning och behandling. Motionärerna anser att de patienter som behöver psykologisk utredning och behandling borde kunna få den på lika villkor i såväl offentlig som privat vård. Motionärerna anser att behandling hos leg. psykolog, leg. psykoterapeut och psykoanalytiker, vilka är specialister på psykologisk behandling bör ske på lika villkor för patienten som om behandlingen utfördes inom öppen eller sluten psykiatrisk vård.
Bakgrund m.m. I proposition 1996/97:60 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården, vilken beslutades den 12 december 1996, redovisas vissa allmänna riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Dessa är baserade på några grundläggande etiska principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Den senare föreslås användas först efter det att behovsprincipen har tillämpats. Riktlinjerna exemplifieras i propositionen med fyra breda prioriteringsgrupper. Avsikten är att riktlinjerna skall vara vägledande för dem som i olika sammanhang har att fatta beslut som rör prioriteringar i vården och vara utgångspunkt för vidare överväganden och diskussioner. Det är enligt propositionen nödvändigt att se diskussionen om prioriteringar i vården som en långsiktig och ständigt pågående process. Tidigare fastställda riktlinjer kan behöva omprövas allteftersom de demografiska mönstren förändras, resurstillgången skiftar, tekniska framsteg i behandling och medicin leder till nya behandlingsmetoder osv. Regeringen anser att vården av svåra kroniska sjukdomar bör lyftas fram. Vilken diagnos eller sjukdom det gäller sägs inte vara det viktiga, det avgörande är i stället tillståndet och vårdbehovet vid varje särskild tidpunkt. De mindre svåra kroniska sjukdomarna föreslås inte få samma prioritet. I propositionen påpekas dock att dessa sjukdomar ofta är livslånga och ibland kan komma och gå i skov. En och samma patient kan tillhöra olika prioriteringsgrupper vid olika skeden av den kroniska sjukdomen. Den parlamentariska kommittén HSU 2000 (S 1992:04, dir. 1992:30 och 1994:152) har nyligen lämnat betänkandet (SOU 1996:163) Behov och resurser i vården - en analys. Kommittén anser att frågan om hur finansieringsproblemen inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen skall lösas bör prövas inom ramen för en samlad bedömning på nationell nivå. Delbetänkandet innehåller ett brett faktaunderlag för en bedömning av behoven. Kommittén pekar på ett gap mellan behov och resurser (år 2000 ca 8 miljarder kronor och för tioårsperioden därefter totalt ca 12 miljarder kronor). Kommittén redovisar sin bedömning av möjligheterna att sluta gapet mellan behov och resurser genom strukturomvandling och verksamhetsutveckling, omprioriteringar inom kommun- respektive landstingssektorn, resurstillskott, ökad avgiftsfinansiering, samverkan med socialförsäkringar och kompletterande finansieringskällor. Sjuk- och arbetsskadekommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1996:113) föreslagit att försäkringskassorna skall få använda delar av inbetalda avgifter till försäkringen för att finansiellt kunna stärka sjukvården inom sådana områden som är viktiga för försäkringen. Medlen föreslås få disponeras av varje försäkringskassa som, enligt förslaget, bör vidareutveckla en beställarfunktion inom rehabiliteringen och det förebyggande arbetet liksom för vård och behandling. (En proposition aviseras till den 15 april 1997.) Socialstyrelsen har nyligen i fackdatabasen MARS (Medical Access & Result System) publicerat två dokument, nr 9 och 10, om dels nationella riktlinjer och vårdprogram, dels nationella riktlinjer för vård och behandling av patienter med diabetes mellitus. När det gäller ersättning till sjukvårdshuvudmännen för psykoterapeutisk behandling har en summa avsatts i överenskommelsen under flera år tidigare. Ersättningen var t.ex. år 1993 24,5 miljoner kronor, år 1994 39,5 miljoner kronor, år 1995 60 miljoner kronor och år 1996 65 miljoner kronor. Enligt uppgift från Socialdepartementet är parterna i år överens om att inte avsätta särskilda stimulansmedel. Landstingen förväntas ha byggt ut egen verksamhet på området efter en viss tid med särskilda stimulansmedel. I betänkandet 1994/95:SoU14 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995 behandlade utskottet senast motionsyrkanden med krav på att psykoterapeutisk behandling skulle finansieras av försäkringskassan. Utskottet noterade bl.a. att Socialstyrelsen hade i uppdrag att göra en nationell översyn och analys av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården. I beskrivningen av uppdraget nämns bl.a. att utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:SoU28 framhållit att frågor om att säkerställa tillgången på behandlingsformer av god kvalitet, t.ex. psykoterapi, borde övervägas inom översynen. Arbetet skall vara slutfört senast den 1 november 1997. Motionsyrkandet avstyrktes med hänvisning till att utskottet inte ville föregripa regeringens kommande förslag på området. Riksdagen följde utskottet (rskr. 295).
Utskottets bedömning Sedan år 1991 har särskilda medel årligen satts av inom ramen för ersättningarna från sjukförsäkringen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Utskottet konstaterar att parterna i överenskommelsen för år 1996 enades om att - bl.a. mot bakgrund av en fristående utvärdering av medlens användning - de särskilda medlen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser skulle finnas kvar för år 1996. Parterna var också ense om att under de närmaste åren pröva om det finns skäl att ersätta denna ursprungligen temporära stimulans för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser med ett långsiktigt system som syftar till att uppmärksamma och prioritera insatser av betydelse för en bättre medicinsk rehabilitering och lägre ohälsokostnader. Parterna enades om att stimulansbidraget borde finnas kvar under åren 1997 och 1998. I den ekonomiska vårpropositionen uttalade regeringen att verksamheten numera kunde anses så etablerad att den i huvudsak förutsätts kunna ske med befintliga resurser. En neddragning av de särskilda stimulansmedlen ansågs därför motiverad. Utskottet delar denna bedömning. Motionerna So13 (v) och So14 (fp) yrkande 1 avstyrks. Utskottet delar också bedömningen i motion So15 (s) att det är viktigt att ?hög aktivitet? bibehålls inom etablerade projekt för att på sikt minska ohälsokostnaderna. Något tillkännagivande till regeringen behövs dock inte. Motion So15 (s) yrkande 1 avstyrks därför. Utskottet delar regeringens bedömning att vårdgarantin i sin ursprungliga utformning på många sätt har spelat ut sin roll. Den nya vårdgarantin tar sikte på att öka tillgängligheten för alla patienter. Den har en klar fokusering på patienters uttalade och outtalade behov. Omvårdnadens roll och dialogen mellan patienter och vårdgivare måste enligt överenskommelsen stärkas. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motionerna So12 (m), So14 (fp) yrkande 2, So277 (fp) yrkande 3, So221 (kd) och So403 (m) yrkande 13. Motionerna avstyrks. Även motion So277 (fp) yrkandena 25 och 26 avstyrks. De första nationella riktlinjerna som utarbetas gäller diagnostik och behandling av diabetes. Enligt det grundläggande dokumentet (MARS nr 10, utgivet av Socialstyrelsen i november 1996) har tyngdpunkten lagts på förebyggande åtgärder för att hindra utveckling av senkomplikationer. Motion So268 (s) får i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks. Enligt överenskommelsen är parterna överens om att utvecklingsarbetet med att fastställa nationella riktlinjer för ytterligare diagnoser eller sjukdomstillstånd skall fortsätta och ges hög prioritet. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion So15 (s) yrkande 2. Yrkandet avstyrks. Den fråga som tas upp i motion So14 (fp) yrkande 3 är inte en fråga för riksdagen utan bör tas upp av sjukvårdshuvudmännen eller i förhandlingar mellan staten och huvudmännen. Motionsyrkandet avstyrks. Vad slutligen gäller de olika motionsyrkandena om psykoterapi konstaterar utskottet att Socialstyrelsen har i uppdrag att göra en nationell översyn och analys av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården. Utskottet har redan tidigare framhållit att frågor om att säkerställa tillgången på behandlingsformer av god kvalitet, t.ex. psykoterapi, borde övervägas inom översynen, vilken skall vara slutförd senast den 1 november 1997. Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag på området. Motionerna So208 (fp), So255 (fp) och So260 (mp) avstyrks därför. Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande rehabilitering m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So13, 1996/97:So14 yrkande 1 och 1996/97:So15 yrkande 1, res. 1 (fp, v) 2. beträffande vårdgaranti att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So12, 1996/97:So14 yrkande 2, 1996/97:So221, 1996/97:So277 yrkande 3 och 1996/97:So403 yrkande 13, res. 2 (m, fp, kd) 3. beträffande välfärdskontrakt att riksdagen avslår motion 1996/97:So277 yrkandena 25 och 26, res. 3 (fp) 4. beträffande diabetes att riksdagen avslår motion 1996/97:So268, 5. beträffande nationella riktlinjer för reumatiska sjukdomar att riksdagen avslår motion 1996/97:So15 yrkande 2, 6. beträffande sällsynta sjukdomar att riksdagen avslår motion 1996/97:So14 yrkande 3, res. 4 (fp, mp) 7. beträffande psykoterapi m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So208, 1996/97:So255 och 1996/97:So260, res. 5 (mp) 8. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Stockholm den 13 februari 1997 På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s) och Catherine Persson (s).
Reservationer
1. Rehabilitering m.m. (mom. 1) Barbro Westerholm (fp) och Stig Sandström (v) anser dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 12 som börjar med ?Sedan år 1991? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Sedan år 1991 har särskilda medel årligen satts av inom ramen för ersättningarna från sjukförsäkringen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Utskottet konstaterar att parterna i överenskommelsen för år 1996 enades om att - bl.a. mot bakgrund av en fristående utvärdering av medlens användning - de särskilda medlen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser skulle finnas kvar för år 1996. Utskottet delar den bedömning Landstingsförbundet gjort i protokollsanteckning till överenskommelsen som innebär att statsbidragen bör ligga kvar på oförändrad nivå 1997 och 1998. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So13 (v) och So14 (fp) yrkande 1 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande rehabilitering m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So13 och 1996/97:So14 yrkande 1 och med avslag på motion 1996/97:So15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Vårdgaranti (mom. 2) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 12 som börjar med ?Utskottet delar regeringens? och slutar med ?Motionerna avstyrks.? bort ha följande lydelse: Den år 1992 införda vårdgarantin innebar att vårdköerna snabbt försvann. Landstingen organiserade sitt arbete så att patienterna snabbt fick den vård de hade behov av. Tyvärr har vårdköerna på senare tid återuppstått. Det är enligt utskottet centralt för patienterna att veta vad de kan kräva av sjukvården. Utskottet anser därför att den nuvarande vårdgarantin inte spelat ut sin roll men bör vidareutvecklas. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So12 (m), So14 (fp) yrkande 2, So221 (kd), So277 (fp) yrkande 3 och So403 (m) yrkande 13 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande vårdgaranti att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So12, 1996/97: So14 yrkande 2, 1996/97:So221, 1996/97:So277 yrkande 3 och 1996/97:So403 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Välfärdskontrakt (mom. 3) Barbro Westerholm (fp) anser dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 12 som börjar med ?Även motion So277? och slutar med ?och 26 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar bedömningen i motion So277 (fp) yrkandena 25 och 26 att det bör utarbetas ett välfärdskontrakt som anger patienternas rättigheter och landstingets skyldigheter. Patienter med kroniska sjukdomar kan behöva många olika insatser som bör ske i ett helhetsperspektiv för den enskilde, ett välfärdskontrakt. Utskottet anser att ökad uppmärksamhet bör ägnas patienter med kroniska sjukdomar. Vårdgarantin bör utvidgas till dessa grupper. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande välfärdskontrakt att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So277 yrkandena 25 och 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Sällsynta sjukdomar (mom. 6) Barbro Westerholm (fp) och Thomas Julin (mp) anser dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 12 som börjar med ?Den fråga som? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att en utredning bör tillsättas för att se över hur vårdbehovet för patientgrupper med sällsynta sjukdomar skall kunna tillgodoses. Utskottet delar bedömningen att fler landsting bör erhålla delfinansiering för vård och behandling av vissa sällsynta sjukdomstillstånd i likhet med vad Stockholms läns landsting erhåller för rikssjukvård för hiv-smittade. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So14 (fp) yrkande 3 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande sällsynta sjukdomar att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Psykoterapi m.m. (mom. 7) Thomas Julin (mp) anser dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 12 som börjar med ?Vad slutligen? och på s. 13 slutar med ?avstyrks därför.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas bedömning att det bör tillsättas en kommitté som får till uppgift att ta fram riktlinjer för hur psykoterapin på ett bättre sätt skall inlemmas i övrig vård. Kommittén bör få till uppgift att se över dagens situation och komma med förslag till förbättringar. Förslagen bör avse två huvudområden, dels rikstäckande riktlinjer om vem som bör ställa diagnos och avgöra behandlingsbehovet, dels en likformig samhällsfinansiering av den psykoterapeutiska behandlingen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So260 (mp) ges regeringen till känna. Motionerna So208 (fp) och So255 (fp) är i huvudsak tillgodosedda och avstyrks. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande psykoterapi m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So260 och med avslag på motionerna 1996/97:So208 och 1996/97:So255 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Regeringens skrivelse.................................1 Motionerna............................................1 Motioner väckta med anledning av skrivelse 1996/97:661 Motioner från den allmänna motionstiden 1996........2 Utskottet.............................................3 Överenskommelsen för år 1997........................3 Motionerna..........................................7 Rehabilitering m.m................................7 Vårdgaranti.......................................7 Diabetes..........................................8 Nationella riktlinjer för reumatiska sjukdomar....9 Sällsynta sjukdomar...............................9 Psykoterapi m.m...................................9 Bakgrund m.m.....................................10 Utskottets bedömning...............................12 Hemställan.........................................13 Reservationer........................................14