Vissa energipolitiska frågor
Betänkande 1992/93:NU28
Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU28
Vissa energipolitiska frågor
Innehåll
1992/93 NU28
Ärendet
I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på s.2 -- behandlas
dels proposition 1992/93:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet) littera J (biobränslen) punkt 2,
dels proposition 1992/93:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet) littera B (näringspolitik m.m.) punkt 4, littera E (Energi) och littera G (teknologisk infrastruktur m.m.) punkt 10,
dels proposition 1992/93:100 bilaga 15 (Miljö- och naturresursdepartementet) littera C (strålskydd, kärnsäkerhet m.m.) punkterna 2--4,
dels proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. bilaga 3 (Jordbruksdepartementet) avsnitten 3, 4.2 och 5 och punkt J 1 samt bilaga 4 (Näringsdepartementet) utom avsnitt 2 och punkt E 9,
dels -- helt eller delvis -- sju motioner som har väckts med anledning av proposition 1992/93:179,
dels -- helt eller delvis -- 36 motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av företrädare för Jordbruksdepartementet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Härjedalens Mineral AB, Stiftelsen Svensk torvforskning, Stiftelsen Svensk etanolutveckling och Svenska bioenergiföreningen. Från Härjedalens Mineral AB har också en skrivelse inkommit. En skrivelse har även ingetts av Lantbrukarnas riksförbund. På begäran av utskottet har vidare Vattenfall AB i en skrivelse till utskottet lämnat information om särskilda näringslivsinsatser i Norrland med anledning av organisationsförändringar inom Vattenfall.
Arbetsmarknadsutskottet har avgivit yttrande (1992/93:AU5y) över motioner om statens ägaransvar för anställda inom Vattenfall i anslutning till nyssnämnda organisationsförändringar. Yttrandet återges i bilaga 3.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker alla de förslag om anslag m.m. på energiområdet som framläggs dels i budgetpropositionen, dels i en proposition om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. Företrädarna för Socialdemokraterna föreslår lägre belopp beträffande vissa anslag för att kunna finansiera insatser för utveckling av en miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska staterna i enlighet med vad som påyrkas i en motion (s). I en meningsyttring (v) förordas högre anslag i fråga om bl.a. insatser för ny energiteknik.
Utskottet instämmer i vad som anförs i ett flertal motioner (s; m; fp; kds; -) om det angelägna i att teknikutvecklingen avseende etanol baserad på främst skogsråvara påskyndas och föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen i frågan.
Den övertalighet i vissa Norrlandskommuner som blir följden av Vattenfall AB:s rationaliseringar har aktualiserats i fyra motioner (s; fp; v). Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning bl.a. till de insatser som bolaget planerar för att mildra effekterna för de berörda. Vidare hänvisar utskottet till de statliga sysselsättnings- och regionalpolitiska åtgärderna. I en reservation (s), i vilken suppleanten från Vänsterpartiet instämmer, sägs att samordning och helhetssyn måste prägla den verksamhet som bedrivs genom statliga verk och bolag, även i samband med nödvändiga rationaliseringar. Vattenfalls uppsägningar visar att staten har brustit i sitt ansvar som ägare till bolaget, anförs det.
Proposition 1992/93:100 bilaga 10
I proposition 1992/93:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av jordbruksminister Karl Erik Olsson -- förslag om anslag m.m. under nionde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angiven rubrik föreslås
J 2. Bidrag för ny energiteknik (s.92) att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 200000000 kr.
Proposition 1992/93:100 bilaga 13
I proposition 1992/93:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- förslag om anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker föreslås följande:
B 4. Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. (s.36)
att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
E. Energi (s.57)
att riksdagen
1. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om en förlängning av programmet för en effektivare användning av energi (avsnitt 1.3.2), 2. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.3), 3. godkänner den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1993--1995 (avsnitt 2), 4. godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om högst 100000000 kr (avsnitt 2), 5. bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175000000 kr (avsnitt 2), 6. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135000000 kr (avsnitt 2), 7. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom en sammanlagd ram av 10000000 kr (avsnitt 2), 8. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 2), 9. bemyndigar regeringen att disponera influtna medel från utförsäljning av olja från statliga krigslager i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 4).
E 1. Drift av beredskapslager (s.83)
att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 330551000 kr.
E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s.84)
att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10054000 kr.
E 3. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. (s.85)
att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft (s.86)
att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att för budgetåren 1993/94--1997/98 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med planering av stimulansåtgärder för kraft- och distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i elsystemen i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört, 2. till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 63946000 kr.
E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet (s.87)
att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi (s.88)
att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 100000000 kr.
E 7. Insatser för ny energiteknik (s.89)
att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 222000000 kr.
E 8. Bidrag till energiteknikfonden (s.91)
att riksdagen till Bidrag till energiteknikfonden för budgetåret [1993/94] anvisar ett förslagsanslag på 72000000 kr.
G 10. Elsäkerhetsverket (s.112)
att riksdagen 1. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 2. till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 45000000 kr.
Lagförslaget återges i bilaga 1.
Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet under punkten E anfört
10. om utvecklingen av energisystemet och de energipolitiska programmen (avsnitt 1.3), 11. om förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas AB (avsnitt 3), 12. om fredskrislagring av olja (avsnitt 4).
Proposition 1992/93:100 bilaga 15
I proposition 1992/93:100 bilaga 15 (Miljö- och naturresursdepartementet) framläggs förslag om anslag m.m. under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Regeringen föreslår -- efter föredragning av miljöminister Olof Johansson -- under här angivna rubriker följande:
C 2. och C 3. Statens kärnkraftinspektion (s.97) att riksdagen 1. till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 59929000 kr, 2. till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 68360000 kr.
C 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. (s.98)
att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 19360000 kr.
Proposition 1992/93:179 bilaga 3
I proposition 1992/93:179 bilaga 3 (Jordbruksdepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund -- förslag om anslag under nionde huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angiven rubrik föreslås:
J1. Bioenergiforskning (s. 179) att riksdagen till Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 anvisar 25 000 000 kr utöver vad som har föreslagits i proposition 1992/93:170 [om forskning för kunskap och framsteg].
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet anfört
2. om främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion (avsnitt 3),
3. (delvis) om utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle -- -- -- (avsnitt 4),
4. om utveckling av ny teknik för etanolframställning (avsnitt 5).
Proposition 1992/93:179 bilaga 4
I proposition 1992/93:179 bilaga 4 (Näringsdepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- förslag om anslag m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Under här angivna rubriker föreslås följande:
E7. Insatser för ny energiteknik (s.208) att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisar 15 000 000 kr utöver vad som har föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 13.
E10. Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten (s.210) att riksdagen till Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet förordat 1. för en klimatstrategi inom energiområdet (avsnitt 1.5),
3. för stöd till utbyggnad av fjärrvärme (avsnitt 3.1),
4. för insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel (avsnitt 3.3).
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1992/93:179 och som behandlas här är följande:
1992/93:Jo84 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av miljölån vid byggande av biobränsleeldade värmeanläggningar.
1992/93:Jo85 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljölån till biobränsleeldade värmeanläggningar.
1992/93:Jo86 av Margareta Winberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långsiktig strategi för vår energiförsörjning, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av gaseldningsnätet, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energinormer för hushållsapparater m.m., 17. vid bifall till yrkande 12, till nionde huvudtitelns anslag Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 anvisar 15000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit, 18. vid bifall till yrkande 12, till tolfte huvudtitelns anslag Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisar 15000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit, 20. vid bifall till yrkande 12, [till] tolfte huvudtitelns anslag Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten för budgetåret 1993/94 anvisar 50000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.
1992/93:Jo88 av Annika Åhnberg (-) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. hos regeringen begär förslag till inledning av kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som i motionen anförts, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om normer för och energideklaration av eldrivna hushållsapparater.
1992/93:Jo89 av Jan Fransson och Arne Kjörnsberg (båda s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till utbyggnad av bioenergianläggningar m.m. i Västsverige.
1992/93:Jo91 av Holger Gustafsson m.fl. (kds) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att investeringsstödet till biobränslebaserad kraftvärmeproduktion också skall kunna användas för stöd till konvertering till biobränsleförbränning i anläggningar som i dag är fossilbränslebaserade, samt till investeringsstöd i små och medelstora biobränslebaserade anläggningar.
1992/93:Jo92 av Kenneth Lantz (kds) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att en demonstrationsanläggning för framställning av etanol snarast uppförs för att ge möjlighet till forskning och erfarenheter för framtida uppförande av fullskaleprojekt, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsstödet inom el- och värmeproduktionssektorn och att begränsningarna till befintliga fjärrvärmenät tas bort och att stöd i enlighet med förslaget villkoras så att åtgärderna verkligen får en positiv effekt på koldioxidutsläppen.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (27) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av energipolitiken.
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av stimulanser till Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning av biobränsle.
1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera användningen av förnyelsebara energislag.
1992/93:N401 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fond för finansiering av småskalig vattenkraft.
1992/93:N407 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biobränsleförsök i mindre skala i Gävleborgs län.
1992/93:N408 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mottagningsplikt för lokalt producerad kraft.
1992/93:N409 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av regler för kraftersättning till små produktionsanläggningar.
1992/93:N410 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla ett alternativt energisystem för transportsystemet och för uppvärmningssystemet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ekonomiskt stöd för att på sikt utveckla etanolproduktion baserad bl.a. på socker, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla ett biogasbaserat uppvärmningssystem samt av att inleda försök med omvandling av biogas till etanol, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd för att utveckla oljeväxtforskningen samt för att i regionen stödja uppbyggnaden av en växtoljebaserad omestringsanläggning för tillverkning av miljövänlig vegetabilisk "dieselolja", 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla tryckfärgstillverkning ur vegetabilisk olja, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla metoder för att kostnadseffektivt omvandla skogsavfall, lövmassa etc. till etanol.
1992/93:N414 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad forskning och utveckling av etanolproduktion på basis av skogsråvara i Örnsköldsvik, Domsjö.
1992/93:N415 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om ett nordiskt gasledningsprojekt.
1992/93:N416 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida etanolframställning i Norrköping.
1992/93:N417 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påbörja avvecklingen av kärnkraften genom att uppdra åt Statens kärnkraftinspektion (SKI) att redovisa vilken eller vilka reaktorer som det är mest angeläget att fasa ut ur energiförsörjningen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för avvecklingen.
1992/93:N418 av Åke Carnerö och Fanny Rizell (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på biobränsleeldade värmeanläggningar i Västsverige.
1992/93:N419 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta överläggningar i syfte att säkerställa råvarutillgången för Härjedalens Mineral AB.
1992/93:N422 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringen av en storskalig etanoltillverkning i Örnsköldsvik.
1992/93:N423 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reaktorerna vid Barsebäcksverket bör stängas för gott, 2. hos regeringen begär förslag om en lagstiftning som garanterar kärnkraftsavvecklingen, 3. hos regeringen begär en avvecklingsplan för kärnkraften, i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. hos regeringen begär att en plan upprättas för snabbavveckling av kärnkraften, 6. hos regeringen begär en utredning med uppdrag att lösa frågan om kärnkraftens avfall, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationell avveckling av kärnkraften,
1992/93:N424 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna att flytta Svenska kraftnäts huvudkontor till Sundsvall.
1992/93:N425 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om metanol i motorbränsle.
1992/93:N426 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att initiera utveckling av försöksverksamhet för utvinning av alkoholer ur skogsråvara och med Norrbotten som utpekat försöksområde.
1992/93:N427 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biobränsleproduktion i Norrlands inland.
1992/93:N430 av Carl Olov Persson (kds) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av det särskilda stödet för utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning och utvärdering av anläggningar för förgasning av biobränslen.
1992/93:N431 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en forskningscentral för biobränslen och att den förläggs till Uddevalla.
1992/93:N432 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag om hur energieffektivisering och energisparande skall utvecklas, 2. beslutar att till Vattenfall anslå 300000000 kr till uppgradering av kraftöverföringsnätet, 3. beslutar att anslå 100000000 kr till uppgradering av små vattenkraftverk, 8. anslår 600000000 kr utöver regeringens förslag till utveckling och stöd av biobränslen, vindkraft och solenergi, 9. hos regeringen begär att frågan om vad som skall göras för att få till stånd mass- och serieproduktion av anläggningar baserade på förnyelsebar energi snabbutreds, 10. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka biobränsleanvändningen, 11. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka vindkraftsanvändningen med målet att vindkraften skall producera minst 20 TWh år 2010, 12. hos regeringen begär förslag till en plan för att öka solenergianvändningen med målet att solenergin skall ge minst 15TWh år 2010, 13. hos regeringen begär att Sverige och Norge startar ett samarbetsprojekt kring utvecklingen av vågenergi, 14. hos regeringen begär att en utredning görs om lagstiftning -- t.ex. ellagen -- utifrån ett miljöperspektiv.
1992/93:N433 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projektstudier vad avser användningen av biomassa till drivmedelsframställning.
1992/93:N434 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för att stimulera utbyggnaden av överföringskapacitet från det nordiska elnätet till övriga Europa, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för att stimulera energiinvesteringar för ny energiproduktion och energisparande.
1992/93:N435 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftfull satsning på utvecklingen av biobränslebaserade drivmedel.
1992/93:N436 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftsindustrin bör bekosta cesiumprovtagning.
1992/93:N437 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (båda c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny myndighetsorganisation på energiområdet.
1992/93:N438 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på naturgas.
1992/93:N439 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (båda c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NUTEK:s roll för att utveckla och stimulera användningen av bioenergin.
1992/93:A216 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en arbetsgrupp som med statliga medel aktivt skall arbeta för att skapa nya arbetstillfällen och underlätta nya verksamheter inom främst Porjus och Vuollerim i Jokkmokks kommun.
1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (21) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ägaransvar för anställda inom Vattenfall.
1992/93:A423 av Bengt Hurtig och Jan Jennehag (båda v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. beslutar att avregleringen av elmarknaden skjuts upp tills erfarenheterna från avregleringen i andra länder utvärderats, Dammsäkerhetsutredningen färdigställts och risken för försämrad säkerhet i elsystemet undanröjts, 3. begär att regeringen vidtar åtgärder så att sysselsättningen inte minskar i de Norrlandskommuner som berörs av avregleringen av elmarknaden och omorganisationen av berörd statlig verksamhet enligt vad i motionen anförts, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda insatser i Jokkmokks och Sollefteå kommuner.
1992/93:A426 av Alf Eriksson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiproduktionsutveckling i Halland.
1992/93:A473 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för Jokkmokks kommun, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar vad gäller anställda hos Vattenfall inom Jokkmokks kommun.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av kärnkraften.
Utskottet
Riktlinjer för energipolitiken
Allmänna riktlinjer
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Riktlinjerna, som var grundade på en överenskommelse från våren 1991 mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet, innebär bl.a. följande. Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden. Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt genom en effektiv energihushållning. Frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad -- senast år 2010 enligt riksdagens uttalande år 1980 -- blev inte föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande under överläggningarna som föregick överenskommelsen. I denna fastslogs att omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elkraft och elpriser som är internationellt konkurrenskraftiga.
Den nytillträdande regeringen anförde i regeringsförklaringen hösten 1991 att den s.k. energiöverenskommelsen ligger fast. Denna ståndpunkt bekräftades genom ett motsvarande uttalande i regeringsförklaringen inför riksmötet 1992/93(RD 1992/93:2). Riksdagens energipolitiska beslut år 1991 innefattade särskilda program för omställningen och utvecklingen av energisystemet, inkl. ett program för effektivare användning av energi. Härutöver har särskilda stöd för utveckling och introduktion av ny energiteknik inrättats; de avser biobränsle, vindkraft och solvärme. Ett viktigt inslag i det energipolitiska beslutet är att regeringen årligen för riksdagen dels skall redovisa programmens resultat, dels föreslå de ytterligare åtgärder som är motiverade.
I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 13 s.58) presenteras i enlighet härmed en redovisning grundad på rapporter från bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Vad först gäller programmen för omställning och utveckling av energisystemet anför regeringen att dessa i stort sett löper som planerat och att resultaten hittills synes motsvara de mål som låg till grund för 1991 års energipolitiska beslut. Inför det kommande året finns det därför inte, anser regeringen, anledning att göra några omfattande förändringar i den allmänna inriktningen av programmen. Med det ytterligare beslutsunderlag som förutses i propositionen kommer det, framhåller regeringen, att finnas bättre möjlighet att avgöra vilka insatser beträffande hushållningen med el och tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion som är motiverade. Vad härefter gäller programmet för effektivare energianvändning understryks vikten av en väl fungerande energimarknad. Den förestående avregleringen av den svenska elmarknaden kommer ytterligare att stärka prisbildningens roll som informationssystem, framhålls det. De informationsinsatser som görs inom ramen för programmet utgör ett komplement till marknaden när det gäller att åstadkomma ett ökat sparande och en ökad effektivisering på energiområdet. Regeringen föreslår en förlängning av den del som gäller teknikupphandling. Till denna fråga återkommer utskottet i det följande.
I fyra motioner har frågan om energipolitikens inriktning från mer generella utgångspunkter aktualiserats.
I Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Jo630 kommenteras det förhållandet att även Moderata samlingspartiet genom formuleringen i regeringsförklaringen nu ställer sig bakom energiöverenskommelsen från år 1991. Motionärerna förutsätter därmed att regeringen arbetar aktivt för att klara beslutet om en kärnkraftsavveckling till år 2010. I sammanhanget betonar de betydelsen av de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet. Vidare anser motionärerna att programmet för effektivare användning av energi successivt måste utvecklas genom olika typer av styrmedel. Ett uttalande från riksdagen i dessa avseenden begärs. I motion 1992/93:N434 (s) efterlyses stimulansåtgärder för investeringar i ny energiproduktion och energisparande.
Frågan om möjligheten till mass- och serieproduktion av anläggningar baserade på förnybar energi bör snabbutredas anser upphovsmännen till motion 1992/93:N432 (v). I motion 1992/93:Jo706 (v) framhålls vikten av att användningen av förnybara energislag stimuleras; motionären tar särskilt upp Göteborgsregionens problem och förutsättningar i energihänseende.
Utskottet har tidigare uttalat sin principiella ståndpunkt att energiöverenskommelsen skall ligga fast. Något skäl till ändrad uppfattning i denna fråga finns inte, anser utskottet och instämmer sålunda i vad regeringen har anfört. Utskottet godtar vidare vad som i propositionen har redovisats om de energipolitiska programmens resultat m.m. Med det nu sagda avstyrks motionerna 1992/93:Jo630 (s), 1992/93:N434 (s), 1992/93:Jo706 (v) och 1992/93:N432 (v), alla i nu aktuellt avseende.
En klimatstrategi inom energiområdet
I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. (den s.k. klimatpropositionen) har regeringen förelagt riksdagen en rad förslag som ytterst går ut på att negativa klimatförändringar till följd av utsläpp av växthusgaser skall förhindras. I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen godkänner den ramkonvention som undertecknades under Förenta nationernas konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro år 1992; denna del av propositionen behandlas av jordbruksutskottet i betänkande 1992/93:JoU19.
I Näringsdepartementets bilaga i propositionen förordas (bil. 4 s.190) riktlinjer för en klimatstrategi inom energiområdet. Regeringen konstaterar att de verkningar som utsläpp av klimatpåverkande gaser befaras ge upphov till är oberoende av var utsläppen sker. Vidare sägs att rangordningen mellan de klimatpolitiska åtgärderna på energiområdet bör bestämmas av deras effekt i förhållande till deras kostnader. Det anförs att kostnaderna för ytterligare utsläppsbegränsningar är högre i Sverige -- bl.a. till följd av redan vidtagna åtgärder -- än i t.ex. de Östeuropeiska länderna. Enligt regeringens uppfattning bör de svenska klimatpolitiska insatserna koncentreras till två områden. I Sverige bör de avse forskning, utveckling och demonstration av energieffektiv teknik samt teknik för utnyttjande av förnybara energikällor. I Östeuropa, främst de baltiska staterna och Polen, bör insatserna inriktas på energieffektivisering och övergång till förnybara energikällor.
I Socialdemokraternas kommittémotion 1992/93:Jo86 anförs att det ur klimatsynpunkt är angeläget med ett förnyat grepp över energiproduktionen. Regeringen borde återkomma med förslag till en mer långsiktig strategi för hur -- och i vilken takt -- nya energikällor och tekniker skall tas i drift. Samtidigt bör en sådan strategi ange en realistisk vision av energiförsörjningen efter sekelskiftet och lämpliga styrmedel, menar motionärerna.
En väsenligt mycket större del av vårt energisystem bör baseras på biobränslen, heter det i motion 1992/93:N410 (s). Motionären begär att riksdagen skall göra ett uttalande till förmån för ett alternativt energisystem för transporter och uppvärmning.
En plan för ökad biobränsleanvändning begärs i motion 1992/93:N432 (v). Sådana bränslen, som nu svarar för drygt 60 TWh per år, kan -- enligt motionärernas uppfattning -- ge ytterligare 80 TWh.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en nationell klimatstrategi på energiområdet bör innebära att koldioxidutsläppen från fossila bränslen -- i enlighet med den internationella klimatkonventionen -- år 2000 skall vara stabiliserad till den nivå som förelåg år 1990. Som anförs i propositionen måste vidare en sådan strategi inom energiområdet vara åtgärdsinriktad. De av regeringen föreslagna prioriteringarna beträffande åtgärder finner utskottet vara väl ägnade att uppfylla de krav som ställs. Vidare erinrar utskottet om att de energipolitiska programmen utgör väsentliga inslag i en strategi mot klimatförändringar. Det anmäls i propositionen att inriktningen av programmen kan komma att behöva förändras inom ramen för energiöverenskommelsen. Regeringen anför att NUTEK -- efter samråd med Statens naturvårdsverk -- i fortsättningen också bör redovisa utvecklingen av koldioxidutsläppen och andra växthusgaser inom landet samt närmare analysera kostnader och effekter av åtgärder rörande bränslen och drivmedel på energiområdet. Vidare skall NUTEK följa upp de bilaterala insatserna i de baltiska staterna. Utskottet anser att redovisningar av detta slag är angelägna. I propositionen anges samtidigt att Sveriges närmande till EG kommer att innebära att vår klimatpolitik bl.a. på energiområdet samordnas med EG:s klimatstrategi.
Utskottet godtar de riktlinjer som har förordats om en svensk klimatstrategi på energiområdet. Med hänvisning härtill och till energiöverenskommelsen avstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo86 (s), 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N432 (v), alla i här berörd del.
Myndighetsorganisationen på energiområdet, m.m.
Två motioner berör förhållanden av främst organisatorisk art.
Med hänsyn till energiöverenskommelsen och till Sveriges åtaganden t.ex. när det gäller klimatkonventionen kan det finnas skäl att genomföra en omorganisation av myndigheterna på energiområdet, heter det i motion 1992/93:N437 (c). Samtidigt kritiseras NUTEK:s redovisningar av de energipolitiska programmens resultat för att sakna förslag till hur energiöverenskommelsen skall uppnås.
I motion 1992/93:N439 (c) sägs att NUTEK måste agera kraftfullt för att hållbara och effektiva system för energiförsörjningen skall kunna åstadkommas. Motionärerna efterlyser ett uttalande av riksdagen i frågan.
Energianvändningsrådet har till uppgift att dels biträda NUTEK när det gäller energianvändningsfrågor, dels samordna informations-, utbildnings- och rådgivningsinsatser avseende energianvändning. Enligt vad utskottet har erfarit överväger Energianvändningsrådet att genomföra vissa ändringar i sin organisation och verksamhetsformer.
De medel som riksdagen anvisade våren 1992 för främjande av biobränsleanvändningen handhas av Programstyrelsen för främjande av biobränsleanvändningen. Detta organ är fristående från NUTEK.
NUTEK har nyligen i en rapport (NUTEK R 1993:12) presenterat utvärderingar av svensk energipolitik under åren 1975--1993. Rapporten har grupperats efter de insatser eller styrmedel som har utvärderats, nämligen ekonomiska, administrativa och informativa styrmedel samt forskning. Den slutsats som dras i rapporten är att den statliga energipolitiken under den studerade perioden till sin helhet har utvärderats i stor omfattning; för vissa styrmedel har utvärderingen dock varit relativt begränsad. Vidare har många av utvärderingarna haft andra mål än att värdera nyttan av programmen. Ambitionsnivå och tillgänglighet anges samtidigt vara skiftande. Därför, anförs det, varierar möjligheten att göra en bedömning av de energipolitiska insatserna mellan olika områden. Slutligen slås fast att det inte går att göra någon samlad bedömning av hur insatserna har verkat tillsammans som en del av den förda energipolitiken.
Utskottet vill erinra om att de energipolitiska programmen vid den senaste redovisningstidpunkten, sommaren 1992, endast hade hunnit vara i kraft under drygt ett år. Som regeringen påpekar bör möjligheterna att göra meningsfulla utvärderingar öka när programmen har pågått en längre tid. NUTEK har av regeringen getts i uppdrag att redovisa verkets plan för denna utvärdering.
Mot bakgrund av vad som nu har redovisats avstyrker utskottet motion 1992/93:N437 (c) liksom även motion 1992/93:N439 (c) i här behandlad del.
Bioenergiforskning
Inledning
Regeringens förslag till forskningspolitik för nästkommande treårsperiod presenteras i proposition 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg. Alla häri framlagda förslag m.m. som rör näringsutskottets beredningsområde -- inkl. forskning avseende energi och bioenergi -- behandlar utskottet i betänkande 1992/93:NU30.
I klimatpropositionen har emellertid vissa frågor som gäller bioenergiforskning tagits upp separat. Regeringen föreslår sålunda (bil. 3 s. 172) vissa åtgärder för främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion, nämligen dels utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle och för minskat kolväteutsläpp från vedeldning i småhus (avsnitt 4), dels utveckling av ny teknik för etanolframställning (avsnitt 5). Den del av insatserna som gäller vedeldning i småhus behandlar jordbruksutskottet i betänkande 1992/93:JoU19.
Utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle
Det är angeläget att mindre panncentralers miljöprestanda förbättras eftersom de på grund av sämre förbränning ger höga utsläpp av koloxid och kolväten, anförs det i propositionen. En teknisk utveckling av sådana panncentraler -- som hittills varit av begränsad omfattning -- kan även bidra till förbättringar av vedpannornas miljöprestanda, sägs det vidare. Det förordas därför att utvecklingsarbetet för båda kategorierna av värmeproduktion bedrivs i ett samlat program. Regeringen hänvisar till att bedömningen av utvecklingsinsatser överensstämmer med biobränslekommissionens förslag. Det föreslås att 10 miljoner kronor per år under en treårsperiod skall avsättas för ändamålet. Ansvaret för fördelningen härav föreslås ankomma på NUTEK. Frågan om medelstilldelning tar utskottet upp i ett följande avsnitt.
Utskottet har inget att invända mot den bedömning som redovisas såvitt gäller utvecklingsprogrammet för mindre panncentraler för biobränsle.
Utveckling av ny teknik för etanolframställning
Etanol -- dvs. vanlig sprit -- kan framställas antingen syntetiskt ur petrokemiska råvaror eller genom jäsning -- och efterföljande destillering -- av socker. Vid tillverkning genom jäsning används vanligen stärkelsehaltiga råvaror såsom potatis, spannmål och andra jordbruksgrödor. I detta fall kan fodermedel erhållas som biprodukt. En annan råvara är sulfitavlut från massatillverkning. Även råvara med mer eller mindre halt av cellulosa -- såsom skogsprodukter och avfall med hög pappersandel -- kan användas. Cellulosan måste dock först sönderdelas till socker, vilket sker genom hydrolys. Vid Universitetet i Lund har ett genombrott gjorts när det gäller utnyttjande av enzymer vid hydrolysen. Biprodukter från cellulosabaserad etanol kan utnyttjas som bränsle, t.ex. i form av pulver.
Etanol används till tekniska och kemiska produkter samt till drivmedel. Frågan om etanoltillverkning har anknytning till miljödebatten eftersom etanolbaserade drivmedel inte ger något nettotillskott till atmosfären av koldioxid eller andra växthusgaser. Etanolen utnyttjas antingen ren som motoralkohol (minst 80 volymprocentalkohol) eller för s.k. låginblandning i motorbensin. Denna fråga har också anknytning till riksdagens beslut om en omställning av jordbruket och möjligheten att finna alternativ användning av spannmål.
Metanol -- dvs. träsprit -- framställs katalytiskt från syntetgas antingen med naturgas som råvara eller genom termisk förgasning av biobränslen. Den senare metoden kräver mycket storskaliga anläggningar och förekommer ännu bara i försöksskala.
Under en följd av år har statsmakterna på olika sätt främjat forskning och utveckling avseende etanol. År 1983 antog riksdagen en plan för introduktion av alternativa drivmedel (prop. 1982/83:100 bil. 14, bet. NU33). Samma år togs en försöksanläggning för etanoltillverkning i drift i Lidköping, avsedd att i första hand utnyttja spannmål som råvara. I anslutning till detta projekt inleddes år 1984 ett samarbete med OK Petroleum om en försöksverksamhet i Stockholmsområdet med låginblandning. Sedan år 1987 ligger driften i anläggningen nere till följd av bristande lönsamhet.
Svensk Etanolkemi AB tillverkar etanol i Örnsköldsvik med sulfitlut som råvara. De försök med etanoldrivna bussar som pågår i bl.a. Stockholmsområdet är baserat på denna produktion.
Motoralkoholkommittén redovisade år 1986 i sitt betänkande (SOU 1986:51) Alkoholer som motorbränsle bedömningen att det vid denna tidpunkt saknades förutsättningar för beslut om en allmän introduktion av alternativa drivmedel. Däremot föreslogs att en försöksverksamhet med användning av rent etanolbränsle i dieselfordon skulle inledas. Frågan om statliga åtgärder för att främja introduktion av motoralkoholer kunde övervägas på nytt vid ändrade förutsättningar, anfördes det. Sådana kunde vara kraftigt höjda bensinpriser. Kommittén ansåg samtidigt att ett nytt beslutsunderlag borde tas fram till slutet av 1980-talet.
Det statliga stödet till forskning och utveckling avseende främst etanol uppgår för närvarande till omkring 8 miljoner kronor per år. Det är fördelat enligt följande. Från anslaget Bioenergiforskning utgår 4 miljoner kronor till energirelaterad transportforskning. Från Energiteknikfonden utbetalas ett bidrag på ca 4 miljoner kronor till ett kollektivforskningsprogram med Stiftelsen Svensk etanolutveckling. Stiftelsen, som bildades år 1983, har under årens lopp beviljats statliga medel för att klarlägga förutsättningarna för en fullskaleanläggning för etanol baserad på jordbruksgrödor.
I klimatpropositionen (bil. 3 s. 178) anförs att det låga världsmarknadspriset på etanol inte medger lönsamhet för etanoltillverkning baserad på jordbruksgrödor. Lägst produktionskostnader uppnås med cellulosarika, billiga råvaror såsom sågverksavfall, halm och avfallsfraktioner med en hög pappersandel. I propositionen lämnas en redogörelse för nya tekniker för etanolframställning, vilka är föremål för olika forskningsprojekt. Enligt regeringens mening bör forskningsprogrammet för alternativa drivmedel kompletteras med ett stöd för de nya teknikerna så långt att de går att tillämpa kommersiellt. Stödet, som föreslås uppgå till 15 miljoner kronor per år, bör fördelas av NUTEK.
I tio motioner berörs utveckling av teknik m.m. avseende motoralkolholer, främst etanol. Huvuddelen av förslagen går ut på att skogsbrukets produkter skall utgöra råvaran; i några är det däremot jordbruksgrödor som förespråkas. Inte sällan förordas samtidigt en viss ort eller region som lokalisering för verksamheten.
Det svenska jordbruket kommer inte att kunna tillgodose den förväntade efterfrågan på biomassa för drivmedelsproduktion, anförs det i motion 1992/93:N433 (m). Med hänvisning till den bedömning som den Skogspolitiska kommittén har redovisat i sitt betänkande (SOU 1992:76) Skogspolitiken inför 2000-talet framhåller motionären att skogsbruket däremot kan fylla denna uppgift. Avverkningen uppgår för närvarande till 60--70 miljoner skogskubikmeter; 95 miljoner skogskubikmeter skulle kunna avverkas uthålligt mot slutet av 1990-talet, påpekas det. Motionären anser att en satsning på drivmedelsproduktion i Norrbottens län skulle kunna innebära ett tillskott av 3000 årsarbeten i denna region. Det påpekas att ett alkoholderivat -- ETBE -- kan blandas i motorbränslen utan att ombyggnader i transportsystemet behövs. I motionen begärs att riksdagen skall göra ett uttalande till förmån för projektstudier avseende biomassa för drivmedelsframställning.
Med hänvisning till den i Domsjö (Örnsköldsvik) sedan många år bedrivna etanoltillverkningen baserad på sulfitlut bör riksdagen göra ett uttalande om ökad forskning och utveckling härav i Domsjö, anförs det i motion 1992/93:N414 (s). Även i motion 1992/93:N422 (fp) berörs etanolframställningen i Domsjö; etableringen av en storskalig etanolanläggning därstädes skulle säkra åtskilliga arbetstillfällen i den befintliga verksamheten, hävdar motionären.
Norrbotten som försöksområde för utveckling av alkoholutvinning baserad på skogsråvara förordas också i motion 1992/93:N426 (fp). Motionären åberopar den strukturella förändring i Norrbottens skogsbruk som beror på den kraftigt minskade efterfrågan på virke och anser att denna måste kompenseras med en alternativ användning av skogsråvaran.
Satsningar på biobränsleproduktion i Norrlands inland måste göras, hävdas det i motion 1992/93:N427 (-). Även i denna motion beskrivs fördelarna med ETBE; det kan användas till såväl drivmedel som uppvärmning.
Statligt stöd bör lämnas för regionala försök för en kostnadseffektiv omvandling av skogsavfall m.m. till etanol, sägs det i motion 1992/93:N410 (s). Kalmar län utpekas som lämpligt område för sådan verksamhet. Motionären förespråkar även socker som råvara för etanolproduktion. Han anser att ett samarbete mellan myndigheter, näringsliv, högskola och partsorganisationer inom en region skulle möjliggöra en mjuk övergång från produktion av grödor till produktion av etanol.
Östergötlands stora spannmålsarealer ger gynnsamma förutsättningar för en etanolproduktion i Norrköping, hävdas det i motion 1992/93:N416 (fp).
I motion 1992/93:Jo92 (kds) begärs ett uttalande av riksdagen om vikten av att en demonstrationsanläggning för framställning av etanol snarast uppförs. En sådan torde, menar motionären, möjliggöra forskning och ge erfarenheter för framtida uppförande av fullskaleprojekt.
Metanol skulle nu kunna produceras i Sverige till ett pris som -- före skatt -- skulle konkurrera med olja och bensin, hävdas det i motion 1992/93:N425 (fp).
Utskottet erinrar inledningsvis om att statsmakterna under en följd av år på olika sätt har lämnat stöd till och på annat sätt sökt främja forskning och utveckling avseende alternativa drivmedel, främst etanol. I klimatpropositionen lämnas nu förslag till ytterligare insatser på området genom att 15 miljoner kronor per år anslås för utveckling av ny teknik för etanolproduktion från cellulosarika råvaror. I samma proposition (bil. 2) har regeringen samtidigt aviserat en utredning med uppgift att föreslå åtgärder för att utsläppen av koldioxid från trafiken skall minskas; utredningen kommer att ges vidsträckta uppgifter inom hela trafikområdet.
Utskottet, som välkomnar de nu föreslagna insatserna, kan emellertid konstatera att förhållandena i väsentliga avseenden har ändrats sedan Motoralkoholkommittén avlämnade sitt betänkande år 1986. En sådan faktor är den snabba prisutvecklingen på motorbensin. En annan är att de nya skattereglerna har stärkt etanolens konkurrenskraft gentemot motorbensin. Vidare har, såsom redovisas i propositionen, viktiga framsteg gjorts när det gäller teknikutvecklingen på etanolområdet. Motoralkoholkommitténs slutsats att tillverkning av etanol skulle bli dyrare än metanol har inte längre samma bärkraft; den var grundad på att råvaran utgjordes av jordbruksgrödor. Landvinningarna när det gäller att utvinna etanol ur cellulosarika produkter såsom skogsavfall synes ha ändrat denna relation. Utskottet vill här hänvisa till en nyligen presenterad studie inom det internationella energiorganet IEA (International Energy Agency), som har visat att framställningskostnaderna för metanol och etanol från skogsråvara är jämförbara för mycket stora anläggningar, medan etanol blir billigare för mindre anläggningar.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att takten ökas när det gäller att inleda etanolproduktion i större skala. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att de nya teknikerna -- där cellulosarik råvara kommer till användning -- behöver studeras för samtliga processteg i ett sammanhang och i större skala. Detta är också det huvudsakliga syftet i motionerna 1992/93:N433 (m), 1992/93:N414 (s), 1992/93:N422 (fp), 1992/93:N426 (fp) och 1992/93:N427 (-) -- vilka är särskilt inriktade på skogsprodukter som bas för etanolframställning -- samt 1992/93:N410 (s) såvitt den berör skogsavfall. Utskottet anser vidare att en del av medlen bör kunna användas för förprojektering av fullskaleanläggningar; motion 1992/93:Jo92 (kds) ger uttryck för en liknande syn.
Riksdagen bör, enligt utskottets mening, göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Härigenom blir förslagen i de här aktuella motionerna helt eller delvis tillgodosedda såvitt de gäller teknikutveckling m.m. av etanol baserad på skogsråvara. Motionerna 1992/93:N410 (s), till den del den tar sikte på jordbruksgrödor som råvara, och 1992/93:N416 (fp) avstyrks däremot. Med hänvisning till vad som i det föregående har anförts om metanol avstyrker utskottet även motion 1992/93:N425 (fp).
Anslag
Som nyss har nämnts föreslås medel till energiforskningen i den samlade forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170). Häri ingår förslag bl.a. om att ca 51 miljoner kronor skall anslås till bioenergiforskning.
I klimatpropositionen (bil. 3 s. 179) har regeringen återkommit till riksdagen med förslag om att ytterligare 25 miljoner kronor skall anvisas för bioenergiforskning. Av dessa medel skall -- såsom framgått -- 10 miljoner kronor avse utveckling av förbränningsanläggningar för biobränslen och 15 miljoner kronor utveckling av ny teknik för etanolframställning.
I kommittémotionen 1992/93:Jo86 (s) föreslås ett samlat program för åtgärder för en miljöanpassad energiförsörjning i Östeuropa. Detta yrkande behandlas av jordbruksutskottet i betänkande 1992/93:JoU19. Som ett led i finansieringen av detta program -- för vilket motionärerna beräknar medel om 221 miljoner kronor -- föreslår de en minskning av regeringens nu aktuella förslag med 15 miljoner kronor.
Utskottet finner att bioenergiforskningen bör tillföras medel i enlighet med regeringens förslag i klimatpropositionen. Med det sagda avstyrks motion 1992/93:Jo86 (s) i aktuellt avseende.
Lokalisering av forskning m.m. om biobränslen
I tre motioner förespråkas viss lokalisering av forskningsinsatser beträffande biobränslen och andra nya energikällor.
Västsverige bör bli centrum för den del av biobränsleforskningen som är relaterad till jordbruket, anförs det i motion 1992/93:N431 (fp); Uddevalla anges som lämplig ort.
För Gävleborgs län pläderas däremot i motion 1992/93:N407 (s). Här finns allt som behövs för biobränsleförsök i mindre skala -- råvara, kunskap och arbetskraft, heter det.
I Hallands län -- närmare bestämt Ringhals -- finns uppbyggd kompetens för utveckling av nya energikällor, anförs det i motion 1992/93:A426 (s).
Svenska bioenergiinstitutet, som etablerades år 1992, har erhållit 2 miljoner kronor i statligt stöd för en treårsperiod. Övriga intressenter, däribland Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Gullspångs Kraft AB, har bidragit med 3 miljoner kronor. Ett mål för institutet är att genom kompetensutveckling främja användningen av bioenergi i Sverige. Institutet har sitt säte i Skaraborgs län och filial i Gävleborgs län.
Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N431 (fp), 1992/93:N407 (s) och 1992/93:A426 (s), den sistnämnda i nu berörd del.
Utveckling och introduktion av ny energiteknik
Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
Riktlinjer
I klimatpropositionen (bil. 3 s. 172) anmäler regeringen sin bedömning om ändrade riktlinjer i två avseenden när det gäller främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. För det första, anför regeringen, bör reglerna för investeringsstödet till kraftvärme ändras så att ett reducerat stöd kan lämnas till anläggningar där det huvudsakliga bränslet består av vissa sorterade avfallsfraktioner. För det andra bör anslaget kunna utnyttjas under ytterligare ett år, dvs. även under budgetåret 1996/97.
Det föreslagna stödet bör kunna utgå även för konvertering till biobränsleanvändning i anläggningar som nu är avsedda för fossila bränslen, hävdas det i motion 1992/93:Jo91 (kds). Även små och medelstora biobränslebaserade anläggningar bör kunna få stöd, anser motionärerna.
Enligt vad utskottet har erfarit har 400 miljoner kronor av anslagna medel om 625 miljoner kronor anvisats för utveckling av
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. Dessa medel avser i första hand storskalig teknik med högt elutbyte. Återstoden kommer att fördelas av regeringen med utgångspunkt i bl.a. de riktlinjer som har förordats i Biobränslekommissionens slutbetänkande (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden.
Enligt utskottets uppfattning är inte några restriktioner av det slag som motionärerna gör gällande förbundna med villkoren för stöd. En förutsättning för att stöd skall kunna lämnas är givetvis att det är fråga om kraftvärmeproduktion och inte renodlad värmeproduktion, exempelvis i hetvattencentral. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1992/93:Jo91 (kds) är därför inte motiverad. Motionen avstyrks i här aktuell del. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i fråga om riktlinjerna för stödet.
Anslag
Från och med innevarande budgetår anvisas medel till biobränslebaserad kraftvärmeproduktion över Jordbruksdepartementets huvudtitel. Stödet ges till investeringar såväl i nya som i befintliga anläggningar. I budgetpropositionen (bil. 10 s.92) föreslås ett anslag på 200 miljoner kronor för bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1993/94.
I motion 1992/93:N432 (v) förespråkas att 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag anvisas till insatser för ny energiteknik. Vid utskottsbehandlingen har företrädaren för motionen klargjort att av det föreslagna utökade stödet avser 300 miljoner kronor stöd till främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. Staten bör påskynda det kommersiella genombrott som förestår på områdena för förnybar energi, anser motionärerna.
Utskottet godtar regeringens förslag om anslag. Följaktligen avstyrks det krav på ytterligare medel som framförs i motion 1992/93:N432 (v) såvitt det gäller stöd till biobränslebaserad kraftvärmeproduktion.
Viss lokalisering av biobränsleproduktion
Stockholmsregionen bör stimuleras att öka användningen av biobränsle, heter det i motion 1992/93:Jo676 (fp). Andelen biobränsleanvändning är här mycket låg, anför motionärerna och framhåller bristen på förbränningsanläggningar som orsak härtill.
Västsveriges speciella behov av och möjligheter till bioenergiförbränning bör enligt vad som sägs i motion 1992/93:Jo89 (s) beaktas vid fördelningen av stimulansmedel.
Också enligt vad som sägs i motion 1992/93:N418 (kds) är Västsverige det område som bör prioriteras vid satsningar på biobränsleeldade värmeanläggningar.
Utskottet hänvisar även beträffande de nu aktuella motionerna till vad som nyss har sagts om riktlinjerna för fördelningen av återstoden av det anslagna beloppet på 625 miljoner kronor. Några bestämmelser om begränsning av stödet till vissa geografiska områden finns inte. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo676 (fp), 1992/93:Jo89 (s) och 1992/93:N418 (kds), de båda förstnämnda i här aktuell del.
Insatser för ny energiteknik
Riktlinjer
Som har framgått i det föregående lämnas stöd till investeringar i anläggningar för vindkraft och solvärme. I budgetpropositionen (bil. 13 s. 72) begärs riksdagens godkännande i fråga om förslag till inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar. Det sammanlagda beloppet uppgår till 50 miljoner kronor under en femårsperiod från den 1 juli 1992, dvs. 10 miljoner kronor per år. Hälften av stödet avser solvärmeanläggningar i bostäder, och resterande hälften anläggningar inom övriga områden -- t.ex. sådana som är anslutna till gruppcentraler eller fjärrvärmesystem.
Regeringen uppger att intresset är litet för stöd till investeringar i den mer storskaliga solvärmetekniken. Orsaken bedöms vara att kostnaderna för denna teknik är förhållandevis höga jämfört med konventionella system. Enligt regeringens uppfattning bör därför utvecklingsinsatserna på detta område förstärkas. Detta bör ske genom att Energiteknikfonden tillförs ytterligare medel. Som framkommer i det följande föreslås att 160 miljoner kronor av anslaget för insatser för ny energiteknik överförs till Energiteknikfonden. Härav avses de medel som tidigare anvisades för stöd till investeringar inom övriga områden för solvärmeanläggningar komma att överföras till utvecklingsinsatser avseende storskalig teknik.
Utskottet har inte någon invändning mot regeringens förslag när det gäller inriktningen av stödet till solvärmeanläggningar.
Anslag
Regeringen framlägger förslag om anslag till insatser för ny energiteknik såväl i budgetpropositionen som i klimatpropositionen. Det sistnämnda förslaget behandlas i det följande avsnittet.
I budgetpropositionen (bil. 13 s.89) föreslås ett anslag på 222 miljoner kronor för investeringar i vindkraftverk och solvärmeanläggningar.
Ett betydligt större anslag förordas i motion 1992/93:N432 (v). Totalt vill motionärerna, som tidigare har redovisats, anslå 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag till insatser för ny energiteknik; under ärendets beredning har framkommit att 300 miljoner kronor härav skall avse stöd till vindkrafts- och solvärmeanläggningar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag. Därmed avstyrks yrkandet i berört avseende i motion 1992/93:N432 (v).
Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel
Riktlinjer
I klimatpropositionen (bil. 4 s. 206) föreslås riktlinjer för insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel. De bilar som avses är el- och hybridbilar samt alkoholdrivna fordon. Medlen skall tillföras Energiteknikfonden; ansvaret för fördelningen av dessa föreslås ligga på NUTEK. Inom anslagets ram bör, enligt regeringens mening, en utökad satsning på ett miljöanpassat framtida transportsystem inledas.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har förordat när det gäller riktlinjer för det utökade stödet till ny energiteknik.
Anslag
För insatserna för miljöanpassade fordon och drivmedel föreslår regeringen att 15 miljoner kronor skall anslås. Av det föreslagna beloppet förutsätts 5 miljoner avse teknikupphandling av bl.a. kollektivtransportfordon.
Avslag på regeringens nu aktuella förslag begärs i motion 1992/93:Jo86 (s) med hänvisning till att dessa medel behövs för finansiering av de av motionärerna föreslagna åtgärderna för utveckling av en miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska staterna.
Utskottet godtar regeringens förslag till anslag och avstyrker därmed det här berörda yrkandet i motion 1992/93:Jo86 (s).
Stöd till utbyggnad av fjärrvärme
Riktlinjer
I klimatpropositionen (bil. 4 s. 203 ) erinras om att användningen av fossila bränslen inom fjärrvärmesektorn har minskat avsevärt. Däremot är oljeanvändningen fortfarande betydande i anläggningar utanför denna sektor. Regeringen föreslår därför medel för att de ekonomiska möjligheterna skall förbättras när det gäller anslutning av mindre block- och gruppcentraler samt småhus till befintligt fjärrvärmenät. Stödet avses vara tidsbegränsat och utgå med 15% av investeringskostnaden.
Kritik i främst två avseenden mot inriktningen av stödet förs fram i motion 1992/93:Jo92 (kds). Den begränsning som går ut på att stödet kommer i fråga endast för anslutning till befintliga fjärrvärmenät bör tas bort, anser motionären. Som motiv anför han att även små anläggningar -- där ägarna tillsammans ombesörjer uppvärmningen -- borde få del av stödet. Resonemanget synes baserat på uppfattningen att sådana anläggningar inte alltid ligger i lämplig närhet till ett redan utbyggt nät. Vidare menar motionären att stöd inte bör utgå om anslutningen görs till fjärrvärmeverk som eldas med fossila bränslen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en anslutning till fjärrvärme kan vara ett miljömässigt och ekonomiskt rimligt alternativ för medelstora uppvärmningssystem i strävan att minska utsläppen av koldioxid. En fördel med ökad anslutning till befintliga fjärrvärmenät är att underlaget för en utbyggnad av den kombinerade produktionen av kraft och värme härigenom ökar. Det är därför önskvärt att medelstora block- och gruppcentraler liksom småhus ansluts till fjärrvärmenät där det är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Utskottet vill framhålla att investeringar i fjärrvärmesystemen, som innebär att små och medelstora oljeeldade pannor ersätts med fjärrvärme, kommer att reducera koldioxidutsläppen från värmeproduktionen.
Såvitt gäller motionärens synpunkter om att stöd bör utgå inte bara när det gäller befintliga fjärrvärmenät vill utskottet hänvisa till regeringens förslag om stöd till utveckling av miljövänlig förbränningsteknik för små biobränsleeldade pannor. Som har framgått i det föregående behandlar jordbruksutskottet frågan om riktlinjerna för denna del av stödet.
Vad härefter gäller motionärens krav på att stödet endast skall utgå för anslutning till fjärrvärmeverk i vilka biobränslen används vill utskottet erinra om den energiskattereform som trädde i kraft den 1 januari 1993. Härigenom kan ökad konkurrenskraft för biobränsle vid fjärrvärmeproduktion åstadkommas.
Med vad utskottet nu har anfört tillstyrks regeringens förslag till riktlinjer för stödet. Motion 1992/93:Jo92 (kds) avstyrks följaktligen i berörd del.
Anslag
Till insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten föreslås ett anslag på 50 miljoner kronor för nästkommande budgetår. Medlen skall användas för ett tidsbegränsat investeringsstöd på 15%.
Avslag på förslaget yrkas i motion 1992/93:Jo86 (s). Motionärerna anser, som har nämnts i det föregående, att en samlad insats bör göras för en miljöanpassad energiförsörjning i Östeuropa. De medel som motionärerna förespråkar för detta ändamål -- 221 miljoner kronor -- förutsätts bli finansierade bl.a. genom att det av regeringen föreslagna stödsystemet för utbyggnad av fjärrvärmenätet inte genomförs.
Utskottet anser att det av regeringen föreslagna stödet är ett viktigt inslag när det gäller strävan att minska koldioxidutsläppen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medel. Motion 1992/93:Jo86 (s) avstyrks följaktligen i denna del.
Bidrag till Energiteknikfonden
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 91) anförs beträffande Energiteknikfonden att den för närvarande tillförs medel som motsvarar 10 kr per kubikmeter av den allmänna energiskatten på oljeprodukter. Genom den omläggning av energibeskattningen som riksdagen beslutade om våren 1992 (prop. 1991/92:150 bil. I:5, bet. FiU30) slopades den allmänna energiskatten på bränslen och elektrisk kraft för industrin och växthusnäringen den 1 januari 1993. Regeringen föreslår nu att Energiteknikfonden i stället finansieras över statsbudgeten, varvid ett nytt anslag bör inrättas. Beräkningen av anslagets storlek görs med ett belopp som motsvarar 10 kr per kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter. För budgetåret 1993/94 beräknas sålunda att 72 miljoner kronor bör tillföras anslaget.
Utskottet godtar regeringens förslag om medel till Energiteknikfonden.
Miljölån
I två motioner lanseras förslag om vad motionärerna betecknar som miljölån. I båda fallen är det fråga om stöd till ren värmeproduktion, dvs. inte kombinerad kraft- och värmeproduktion.
Genom det befintliga stödsystemet underlättas introduktionen av bioenergi när det gäller större anläggninger, heter det i motion 1992/93:Jo85 (m). Däremot behövs ett statligt stöd till byggande av biobränsleeldade anläggningar i intervallet 0,5--5 MW, hävdar motionären. Ett sådant stöd -- miljölån -- skulle bestå i dels en garanterad ränta under fem år, dels en statlig garanti.
Upphovsmännen till motion 1992/93:Jo84 (c) förespråkar på samma sätt en garanterad ränta under fem år, men räntan är därtill preciserad till 8%. Som motiv för sitt förslag anför de att utbyggnaden av bioenergisystemet i rådande lågkonjunktur borde kunna betraktas som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument.
Enligt utskottets uppfattning kommer bl.a. de här tidigare behandlade förslagen om stöd till mindre panncentraler och till fjärrvärme samt om främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion att i stor utsträckning tillgodose de syften som motionärerna värnar om. Samtidigt befarar utskottet att införande av ytterligare ett stödsystem skulle medföra svårigheter till överblick. En räntegaranti av det slag som förespråkas kan vidare -- till den del som systemet skulle innefatta en subvention -- medföra icke önskvärda konkurrenssnedvridande effekter. Skulle de nu föreslagna åtgärderna inte ge önskvärt resultat förutsätter utskottet att regeringen prövar vilka ytterligare insatser som behövs. Med det nu sagda avstyrks motionerna 1992/93:Jo85 (m) och 1992/93:Jo84 (c).
Effektivare användning av energi
Riktlinjer
Våren 1991 antog riksdagen ett femårigt program för effektivare användning av energi (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Programmet, som har en total medelsram på 965 miljoner kronor, innefattar fyra delområden, nämligen teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer, energieffektiva pilot- och demonstrationsanläggningar inom industrin samt i lokaler och bostäder, samordning och utveckling av information rörande effektiv energianvändning till mindre och medelstor industri, arbete med energideklarationer, m.m.
Ansvaret för resp. delområde åvilar den berörda sektorsmyndigheten. För samordning av myndigheternas arbete med energieffektivisering svarar Energianvändningsrådet, i vilket ingår cheferna för Transportforskningsberedningen, Boverket, NUTEK, Statens råd för byggnadsforskning och Konsumentverket. Teknikupphandlingsdelen utgör det dominerande inslaget i programmet; för denna del har 750 miljoner kronor avsatts.
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 66) föreslås en förlängning av programmet för effektivare användning av energi med två år, dvs. t.o.m. budgetåret 1997/98. Förlängningen skall avse den del av programmet som gäller teknikupphandling. Medelsramen om 750 miljoner kronor föreslås emellertid vara oförändrad.
I motion 1992/93:N432 (v) efterlyses ett förslag från regeringens sida om hur energieffektivisering och energisparande skall utvecklas. Motionärerna framhåller vikten av att det görs en åtskillnad mellan de två formerna av åtgärder. Effektivisering innebär att ett givet energibehov tillgodoses med lägre energiåtgång, t.ex. byte till högisolerande fönster. Sparande däremot är en minskning av energibehovet, t.ex. genom en sänkning av inomhustemperaturen. Det krävs nu, menar motionärerna, en målmedveten satsning på båda dessa områden. De hänvisar till att aktörerna inom energisektorn både teoretiskt och praktiskt har visat hur man med modern energiteknik kan göra stora effektiviserings- och sparvinster.
Utskottet finner förslaget om en förlängning av programmet för effektivare energianvändning välmotiverat. Enligt utskottets uppfattning är teknikupphandling en effektiv metod för att driva på utvecklingen av tekniken. Utveckling och etablering av ny teknik är en tidskrävande process. Genom att programperioden utsträcks förbättras förutsättningarna för ett långsiktigt syftande arbete, anser utskottet. Förslaget synes i detta avseende ligga i linje med syftet i motion 1992/93:N432 (v). Med det sagda tillstyrker utskottet propositionen i här aktuellt avseende; motionsyrkandet avstyrks.
Anslag
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 88) föreslås ett anslag för nästa budgetår på 100 miljoner kronor till insatserna för effektivare användning av energi.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om medel.
Energinormer för hushållsapparater m.m.
I två motioner aktualiseras frågan om energinormer för elektriska hushållsapparater; i den ena efterlyses dessutom energideklarationer för sådana apparater.
Bland de mest kostnadseffektiva insatser som kan göras för en minskning av energibehovet är att föreskriva normer för högsta tillåtna elåtgång, hävdas det i motion 1992/93:Jo86 (s). Såsom alltför svaga styrmedel betecknas deklaration om energiåtgång resp. konsumentupplysning. Enligt motionärernas uppfattning bör regeringen verka för att EG fastställer sådana normer dels för nya hushållsapparater, dels för viss serietillverkad utrustning för industriell användning.
Kritik riktas i motion 1992/93:Jo88 (-) mot att regeringen inte har tagit fasta på förslag från Statens naturvårdsverk om införande av obligatoriska deklarationer och normer för energiåtgången i elektriska hushållsapparater.
Våren 1991 ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag (prop. 1990/91:88, bet. NU40) om att 5 miljoner kronor för en femårsperiod skulle anvisas till Konsumentverket för ökade insatser inom områdena produkttestning, energideklarationer och märkning av hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande produkter.
I budgetpropositionen (bil 13 s. 68) redogörs för resultatet av den rapport som NUTEK och Konsumentverket har utarbetat på regeringens uppdrag i fråga om normer för maximal elförbrukning i hushållsapparater. En förutsättning för utformning av normer är att det finns standardiserade metoder för bl.a. mätning och deklaration av energiförbrukningen. De båda myndigheterna har beräknat ytterligare kostnader om 10 miljoner kronor per år för bl.a. sådana insatser.
Regeringen anför att frågan om frivilliga normer avseende maximal elförbrukning är en fråga för berörda branscher. Några ytterligare medel för arbetet med deklarationer och normer är regeringen inte beredd att nu föreslå.
Enligt lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34, bet. LU13) får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att vissa hushållsapparater skall märkas med information om bl.a. energiförbrukning. Lagen -- som antogs av riksdagen hösten 1992 -- innebär en anpassning till EG:s direktiv om märkning av hushållsapparater, vilket Sverige genom EES-avtalet har åtagit sig att följa.
Inom EG pågår ett arbete med system för energinormer. Något direktiv har emellertid ännu inte presenterats.
Utskottet anser -- liksom regeringen -- att det är angeläget med samarbete mellan svenska myndigheter och motsvarande organ såväl inom övriga nordiska länder som inom EG. Medel utöver dem som beräknades i anslutning till energiöverenskommelsen för arbetet med deklarationer m.m. bör inte nu anslås. Inte heller anser utskottet att något initiativ av riksdagen är påkallat. Motionerna 1992/93:Jo86 (s) och 1992/93:Jo88 (-) avstyrks i berörda delar.
Bränsletillförsel
Fossila bränslen
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 76) lämnas en redogörelse för verksamheten i Vattenfall Naturgas AB (tidigare SwedeGas AB), som sedan den 1 januari 1992 är helägt av Vattenfall AB. Det konstateras att den omläggning av energibeskattningen som trädde i kraft den 1 januari 1993 innebär ett försämrat konkurrensläge för naturgas jämfört med övriga fossila bränslen på den del av gasmarknaden som utgörs av industrin. Riksdagen uttalade i anslutning till beslutet om ändrad beskattning bl.a. att frågan om hur naturgasen skall kompenseras härför borde avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten, och Vattenfall AB. Med hänvisning till de överläggningar som härefter har förts uppger regeringen att Vattenfall AB anser att en fortsatt kommersiell verksamhet inom Vattenfall Naturgas AB förutsätter stora finansiella förändringar i naturgasbolaget; en bedömning av möjligheten till fortsatt drift kan göras under år 1993.
Det anmäls samtidigt i propositionen att finska och norska intressenter undersöker förutsättningarna för en naturgasledning genom Sverige. Avsikten är att naturgas från Norge skall överföras till Finland för elproduktion där.
I tre motioner tas frågan om det nyssnämnda projektet upp.
Sverige bör verka för att den planerade gasledningen mellan Norge och Finland kommer till stånd, heter det i motion 1992/93:Jo86 (s). Vidare borde ombesörjas att naturgasen får en avsättningsmarknad i Mellansverige och att ledningsnätet i hela regionen integreras på sikt.
En utredning om gasledningen mellan Norge och Finland efterlyses i motion 1992/93:N415 (s). Enligt motionärernas uppfattning skulle ett sådant nordiskt industriprojekt leda till välkomna arbetstillfällen och möjliggöra en mer miljöanpassad uppvärmning.
Svenska staten bör tillmötesgå de finska och norska intressena genom att lämna lån till utbyggnaden av gasledningen, anförs det i motion 1992/93:N438 (c). Det borde, menar motionären, vara lika naturligt med statligt stöd till infrastruktursatsningar när det gäller naturgas som när det gäller el.
Enligt den år 1991 träffade energiöverenskommelsen mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet skall riksdag och regering ange de förutsättningar som kraftföretagen skall arbeta inom. Det är, heter det vidare, kraftföretagens uppgift att med utgångspunkt i den av statsmakterna fastlagda energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att landets behov av el blir tillgodosett. Riksdagen ställde sig sedermera bakom dessa riktlinjer (prop. 1990/91:88, bet. NU40).
Utskottet anser att det inte finns anledning att för någon viss del i energisystemet göra avsteg från uppfattningen om kraftföretagens ansvar. Samma utgångspunkt bör således gälla även i fråga om investeringar avseende naturgas. Utskottet har ingen invändning mot vad regeringen har anfört i frågan om förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas AB. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo86 (s), 1992/93:N415 (s) och 1992/93:N438 (c), den förstnämnda i berörd del.
Torvbrytning i Härjedalen
Torv är en organisk jordart bildad av huvudsakligen förmultnade växtdelar. Återbildningen av torv sker långsamt. Sedan länge pågår en debatt om i vilken utsträckning som torven skall ses som en förnybar resurs och om klimateffekterna vid brytning resp. förbränning av torv genom utsläpp av växthusgaser.
I sitt slutbetänkande (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden konstaterar Biobränslekommissionen (s. 345) att potentialen för produktion av torv är mycket stor, även om hänsyn tas till nuvarande miljömässiga och tekniska restriktioner. Kommissionen har emellertid som en rimlig övre gräns för uttaget av torv satt en kvantitet motsvarande den årliga nybildningen, som beräknas till 12--25 TWh netto. Därvid har bortsetts från möjligheten att klimatpolitiska hänsynstaganden kan komma att utgöra en restriktion i framtiden. Vidare har antagits att kostnaderna för produktion av torv kan ligga kvar på nuvarande nivå, även vid en väsentlig ökning av uttaget.
Kommissionen konstaterar att det för närvarande inte finns tillräcklig vetenskaplig grund för att ta slutlig ställning i frågan om torvens klimateffekter i olika tidsperspektiv. Som en konsekvens av detta föreslås att torv fortsättningsvis skall undantas från koldioxidskatt. Däremot föreslås inte någon regeländring så att torven skall komma i åtnjutande av investeringsstöd.
I motion 1992/93:N419 (m) aktualiseras ett prövningsärende rörande torvbrytning i Härjedalen.
Utskottet har beträffande ärendet inhämtat bl.a. följande. Länsstyrelsen i Jämtlands län beviljade i juni 1991 Härjedalens Energi AB koncession enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter för bearbetning av torv inom Gullhögsflon i Härjedalens kommun. Avsikten var att torvråvaran skulle användas i Uppsala kraftvärmeverk. Beslutet överklagades emellertid till regeringen av företrädare för tre skilda intressen, nämligen naturvården och friluftslivet -- företrätt främst av Statens naturvårdsverk --, rennäringen samt fiskevården. Med bifall till överklagandena upphävde regeringen i juni 1992 länsstyrelsens beslut. Regeringen anförde härvid att torvtäkt inom Gullhögsflon skulle få sådan inverkan på naturvårdens, friluftslivets och rennäringens intressen att den inte skulle vara förenlig med bestämmelserna om skydd för sådana intressen i den s.k. naturresurslagen (1987:12). Vid den sålunda gjorda avvägningen mellan olika intressen, anfördes det vidare, hade de energipolitiska, regionalpolitiska och ekonomiska intressen som finns i projektet beaktats.
Såsom framgått inledningsvis har företrädare för Härjedalens Mineral AB inför utskottet lämnat upplysningar och synpunkter i ärendet.
Genom regeringens beslut att inte meddela koncession äventyras råvaruförsörjningen för detta företag, hävdas det i den nyssnämnda motionen. Drygt 600 personer är för sin försörjning beroende av företaget, påpekar motionären vidare. Riksdagen borde mot denna bakgrund göra ett uttalande som går ut på att de fortsatta överläggningarna mellan staten och Härjedalens Mineral AB skall resultera i att bolagets råvarutillgång säkerställs.
Det bör understrykas att den nu gjorda redovisningen av omständigheterna inte har inneburit någon prövning från utskottets sida av det aktuella ärendet. Regeringsformen medger inte heller en sådan prövning från riksdagens sida.
I en nyligen framlagd proposition om ändringar i minerallagen m.m. (prop. 1992/93:238) har regeringen lagt fram förslag som berör torvbrytning. Möjligheten enligt lagen om vissa torvfyndigheter för staten att i meddelade koncessioner för energitorv föreskriva om produktionsavgifter m.m. skall enligt förslaget tas bort. Syftet härmed är bl.a. att åstadkomma en konkurrensneutralitet mellan detta energislag och andra inhemska bränslen vad avser statliga pålagor. Enligt beräkningar av Sveriges geologiska undersökning (SGU) uppgår de totala intäkterna från dessa avgifter till ca 2 miljoner kronor per år. Näringsutskottet behandlar propositionen i betänkande 1992/93:NU33.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående och till den omständigheten att bolaget inte är förhindrat att på nytt ansöka om koncession avstyrker utskottet motion 1992/93:N419 (m).
Vissa biobränslen
I det föregående har utskottet behandlat förslag i motioner rörande vissa biobränslen eller biobränslen för en viss användning; behandlingen har gjorts i anslutning till de förslag som har förelagts riksdagen i de här aktuella propositionerna. I detta avsnitt tar utskottet upp två former för användning av biologiskt material, nämligen biogas och vegetabiliska oljor.
Biogas
Två motioner berör frågan om framställning av biogas.
Biomassa kan förgasas antingen termiskt eller genom mikrobiologisk nedbrytning under syrefria förhållanden. Det är endast produkten i den senare processen som brukar benämnas biogas. Sådan gas består huvudsakligen av metan och till viss del av koldioxid. Som råvara används sådan biomassa som har högt vatteninnehåll, t.ex. vissa energigrödor och den våta fraktionen av sorterat avfall. Gasen kan användas till värmeproduktion men också som motorbränsle.
Teknikutveckling när det gäller gas från grödor bedrivs bl.a. vid Jordbrukstekniska institutet och av några mindre företag. Vidare har vissa projekt som bedrivs av Svenska bioenergiinstitutet viss anknytning till biogasområdet.
Motsvarande gas som utvinns från deponeringsanläggningar för avfall, s.k. deponigas, produceras för närvarande vid 35 anläggningar i Sverige. Den totala energiproduktionen uppgår till 0,2 TWh, vilket motsvarar 3--5 % av den potentiellt tillgängliga och utvinningsvärda deponigasen i landet.
För att det organiska avfallet skall kunna nyttiggöras bör satsningar på produktion av biogas inledas, framhålls det i motion 1992/93:N410 (s). Produktionen borde koncentreras till större deponier.
Småskaliga anläggningar för förgasning av biobränslen som kan uppkopplas på elnätet är föremål för intresset i motion 1992/93:N430 (kds). Motionären anser att stödet för teknikutveckling avseende elproduktion med biobränslen i större utsträckning bör inriktas på denna kategori. Vidare begärs att NUTEK ges i uppgift att redovisa antalet anläggningar för förgasning av biobränslen och göra en utvärdering av tekniken.
Våren 1992 avslog riksdagen motioner (s; kds) rörande ett fullskaleprojekt för biogas i Kungsörs kommun. Utskottet hänvisade (bet. 1991/92:NU25 s. 19) till då pågående arbete inom Biobränslekommissionen.
I sitt slutbetänkande (1992:90) Biobränslen för framtiden redovisar kommissionen vissa uppgifter och sin bedömning avseende biogasen och dess roll i ett framtida energisystem.
Enligt uppgift från NUTEK har ansökningar om stöd till Kungsörsprojektet avslagits på grundval av bedömningen att det är allför kostnadskrävande i relation till det ringa utbyte som erhålls vid produktionen av biogas.
Mot bakgrund av det nu sagda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N430 (kds), den förra i berörd del.
Vegetabiliska oljor
För att säkerställa en regional utveckling i Kalmar län bör försök med tillverkning av vegetabilisk olja inledas i regionen, anförs det i motion 1992/93:N410 (s). Riksdagen borde göra ett uttalande om stöd till en anläggning för tillverkning av miljövänlig vegetabilisk dieselolja. Vidare begärs ett uttalande av riksdagen om stöd till oljeväxtforskningen i sig och till utveckling av tryckfärger ur vegetabilisk olja.
Även i motion 1992/93:N435 (nyd) förespråkas utveckling av sådana biobränslebaserade drivmedel som är baserade på vegetabiliska oljor, främst rapsolja.
Vegetabiliska oljor framställs ur fröet av oljeväxter. Tekniken för framställning av vegetabiliska oljor för ersättning av dieselolja i motorer är redan kommersiell. Särskilt långt har utvecklingen nått i södra Europa, där oljeväxtodlingen utgör en väsentlig del av grödorna. Något ytterligare utvecklingsarbete torde därför knappast vara aktuellt.
Begränsningen för svenskt vidkommande har att göra med kravet på en viss växtföljd. Den andel av åkerarealen som avser oljeväxter bör inte överskrida 15%. Vegetabilisk olja kan användas som dieselolja såväl i konventionella motorer som i s.k. Elsbett-motorer. I den konventionella motorn krävs dock att oljan genom s.k. omförestring görs mer lik vanlig dieselolja. Lönsamheten för produktion av vegetabilisk olja bestäms av priset på dieselolja men också av priset på det proteinfoder som utvinns vid oljeproduktionen. Enligt uppgift är tillverkningen av vegetabilisk olja inte lönsam med nuvarande prisnivå på oljan. Vidare råder inte någon enighet om i vilken utsträckning som framställningen -- sett över en livscykel -- av oljeväxter kan betecknas som miljövänlig; odlingen kräver betydande användning av energi och kemikalier.
Svenska bioenergiinstitutet, som startade sin verksamhet år 1992, är inriktat på utveckling av biobränslen från jordbruket liksom även skogsbruket samt bränntorv. Ett aktuellt projekt avser bedömning av potentiell produktion, marknad och miljöeffekter för drivmedel framställda ur bl.a. oljeväxter, däribland rapsolja och rapsmetylester.
Våren 1992 avslog riksdagen motionsyrkanden (s) likalydande med de förstnämnda i detta avsnitt. Utskottet (bet. 1991/92:NU25) anförde att det saknades anledning för riksdagen att ta initiativ beträffande de regionala projekt som efterlystes i motionen. Utskottet redovisade att stöd till s.k. agroindustriella projekt kan erhållas från bl.a. Skogs- och jordbrukets forskningsråd samt från Stiftelsen lantbruksforskning.
Med hänsyn till vad som har anförts i det föregående avstyrker utskottet motion 1992/93:N435 (nyd). Såvitt gäller motion 1992/93:N410 (s) anser utskottet att riksdagen inte bör göra ett uttalande till förmån för utveckling av en viss teknik i en viss region. Även denna motion i nu berörd del avstyrks alltså av utskottet.
Elproduktion
Inledning
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 63) lämnas en översiktlig redogörelse för utvecklingen inom elförsörjningsområdet sedan början på 1980-talet. Det konstateras att elanvändningen under första hälften av 1980-talet ökade kraftigt. Under perioden därefter fram till år 1991 uppgick den genomsnittliga ökningstakten till endast 0,7% per år. Under år 1992 har elanvändningen minskat; den anges ligga på ungefär samma nivå som för fem år sedan.
Kärnkraft
Avveckling av kärnkraften
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, bet. NU 70) att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att den sista reaktorn skall stängas senast år 2010.
Under de överläggningar som föregick energiöverenskommelsen våren 1991 mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet var frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad inte föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande. I överenskommelsen, som riksdagen senare anslöt sig till (prop. 1990/91:88, bet. NU40), anfördes följande:
Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.
I fyra motioner tas frågan om avvecklingen av kärnkraften upp. Gemensamt är synen att avvecklingen bör påbörjas nu; i några av motionerna finns mer konkreta förslag syftande till ett möjliggörande eller underlättande av en sådan avveckling.
En avstängning nu av reaktorerna vid Barsebäcksverket skulle utgöra en viktig signal om att kärnkraften skall avvecklas, heter det i motion 1992/93:N423 (v). Utan en sådan signal vidtar industrin inte de åtgärder som krävs, anför motionärerna. De kräver samtidigt en lag som garanterar kärnkraftsavvecklingen. I motionen efterlyses vidare en avvecklingsplan för kärnkraften men också -- mot bakgrund av den senaste tidens tillbud -- en plan för snabbavveckling av kärnkraften såsom en katastrofberedskap.
Statens kärnkraftinspektion bör ges i uppdrag att redovisa vilken reaktor eller vilka reaktorer som det är mest angeläget att fasa ut ur energiförsörjningen, anförs det i motion 1992/93:N417 (kds). Motionären hänvisar till att energibalansen -- enligt redovisningen av de energipolitiska programmens resultat -- kommer att vara stark under de närmaste åren. I motionen förordas även att de energipolitiska kontrollstationerna ges en ökad tyngd, t.ex. genom inrättande av en parlamentarisk avvecklingskommitté.
För kvinnor, sägs det i motion 1992/93:A811 (c), är det naturligt att leva resurssnålt; kvinnor har därmed lättare att säga nej till kärnkraften med dess oöverskådliga konsekvenser. Den slutsats som motionärerna drar är att två reaktorer bör stängas av redan nu.
Energiöverenskommelsens formuleringar om att kärnkraftsavvecklingen kan inledas först när alternativ energi och hushållning möjliggör en sådan avveckling är inte något annat än ett cirkelresonemang, hävdas det i motion 1992/93:Jo88 (-). Förekomsten av el från kärnkraft gör det nämligen inte nödvändigt med alternativ eller hushållning, anför motionären och pläderar för att avvecklingen påbörjas nu.
I det föregående har utskottet kommenterat regeringens redovisning av de energipolitiska programmens resultat m.m. Enligt vad som sägs i propositionen bör möjligheten att göra meningsfulla utvärderingar öka när programmen har pågått en längre tid.
Genom lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) regleras användningen av kärnkraft. Härmed avses såväl driften av kärntekniska anläggningar som hantering av kärnämnen och kärnavfall. För att bedriva kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd; frågor i anslutning härtill prövas av Statens kärnkraftinspektion (SKI). Ett tillstånd kan återkallas av SKI om vissa villkor i lagen inte iakttas eller om det i annat fall finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt. Några bestämmelser i lag eller annan författning som medger avstängning av andra skäl än säkerhetsskäl finns inte.
Utskottet har nyligen tillstyrkt ett förslag från regeringen (prop. 1992/93:188, bet. NU29) om en viss utvidgning av kärntekniklagens tillämpningsområde. Sålunda skall tillhandahållande av kärnteknisk utrustning som finns i utlandet kunna betraktas som sådan kärnteknisk verksamhet som kräver tillstånd. Även sådant tillhandahållande som sker utomlands av svensk myndighet, svenskt företag eller någon som är bosatt eller stadigvarande vistas i landet skall kunna omfattas. Motsvarande skall också gälla för upplåtelser eller överlåtelser av tillverkningsrätt rörande kärnteknisk utrustning. Vidare skall alla upplåtelser eller överlåtelser som sker i Sverige av tillverkningsrätt i fråga om kärnteknisk utrustning kunna omfattas av lagens tillståndsregler.
Ansvaret för säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken åvilar SKI och Statens strålskyddsinstitut. Av budgetpropositionen (bil. 15 s. 23) framgår bl.a. att SKI den 17 september 1992 -- på grundval av de analyser som förelåg om driftstoppet i Barsebäck 2 -- beslutade att dra in drifttillstånden för reaktorerna i Barsebäck och de övriga tre reaktorer som var berörda genom liknande konstruktion, nämligen Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1. Efter gjorda ombyggnader i Barsebäck beslutade SKI den 4 januari 1993 att ge tillstånd för drift av Barsebäck 1 och 2 fram till revisionsavställningarna år 1993. Vidare har SKI anmodat Barsebäcksverket att senast i juni 1993 -- eller två veckor före revisionsperiodens början om denna tidpunkt ligger tidigare -- inge en slutlig säkerhetsredovisning avseende permanenta ombyggnader till grund för återstart efter revisionsavställningarna.
Med hänvisning till energiöverenskommelsen avslog riksdagen våren 1992 på utskottets förslag (bet. 1991/92:NU25) motioner (kds; v) med motsvarande inriktning som de nu aktuella.
Frågan om införande av en lagstiftning med förbud mot kärnkraft efter år 2010 har nyligen prövats av utskottet på grundval av en motion (kds). I sitt betänkande har utskottet redovisat (bet. 1992/93:NU29) överväganden som år 1988 gjordes i departementspromemorian (Ds 1988:11) Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens avveckling. Häri hade betonats att en avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut kräver ett generellt ingripande i form av ny lagstiftning om avveckling såvida inte en frivillig överenskommelse kan träffas med tillståndshavarna. Utskottet, som samtidigt hänvisade till energibeslutet år 1991 och till uttalandet i regeringsförklaringen om att energiöverenskommelsen skall ligga fast, ansåg inte att riksdagen nu borde ta något initiativ beträffande lagstifning om avvecklingen av kärnkraften. Utskottsbetänkandet kommer inom kort att behandlas av riksdagen.
Med hänvisning till energiöverenskommelsen och till den här lämnade redovisningen anser utskottet att de nu aktuella yrkandena om avveckling av kärnkraften bör avslås av riksdagen. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1992/93:N423 (v), 1992/93:N417 (kds), 1992/93:A811 (c) och 1992/93:Jo88 (-) såvitt nu är i fråga.
Kärnkraftens avfall
Problemet med det radioaktiva avfallet har inte kommit närmare sin lösning, anförs det i motion 1992/93:N423 (v). Motionärerna föreslår att en utredning ges i uppdrag att komma till rätta med denna fråga. Utredningen förutsätts grunda sina slutsatser på bl.a. nya internationella erfarenheter.
Hösten 1992 beslutade riksdagen om ändringar i kärntekniklagen som bl.a. innebär att det införs ett förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige (prop. 1992/93:98, bet. NU11). Vid detta tillfälle antogs en ny lag (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., som ersatte en tidigare lag med samma benämning. Enligt lagen är innehavarna av kärnkraftsreaktorerna skyldiga att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktorsanläggningar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet. Tillståndshavaren skall så länge reaktorn är i drift erlägga en avgift till staten. Avgiften skall utgå i förhållande till den levererade energin. Regeringen beslutar årligen om avgiftens storlek.
Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte något skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av det här berörda yrkandet i motion 1992/93:N423 (v). Detta avstyrks alltså.
Bekostande av cesiumprovtagning
Provtagning av förekomsten av cesium (137) efter Tjernobylkatastrofen bör bekostas av den svenska kärnkraftsindustrin och inte vara en kommunal angelägenhet, sägs det i motion 1992/93:N436 (c).
Enligt utskottets uppfattning är det knappast rimligt att kärnkraftsindustrin skall bekosta provtagning av nedfall som inte härrör från den egna verksamheten. Utskottet anser sålunda inte att förslaget i motionen bör föranleda något initiativ från riksdagens sida. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1992/93:N436 (c).
Internationell avveckling av kärnkraften
I linje med riksdagens beslut om en nationell avveckling av kärnkraften bör Sverige verka för en avveckling även på det internationella planet, anförs det i motion 1992/93:N423 (v). Motionärerna riktar samtidigt kritik mot Internationella Atomenergiorganets (IAEA:s) dubbla uppgifter att dels främja spridningen av kärnkraft, dels hindra spridningen av klyvbart material. Eftersom IAEA har misslyckats i den senare uppgiften bör Sverige verka för att den första uppgiften skall upphöra, anser motionärerna.
När samma yrkande (v) behandlades våren 1992 ansåg utskottet (bet. 1991/92:NU25) att frågor rörande internationella förhållanden på kärnenergiområdet lämpligen bör behandlas i internationella organ och avstyrkte motionen. Denna fick stöd i en meningsyttring (v).
Utskottet har inte ändrat uppfattning i detta avseende och avstyrker följaktligen motion 1992/93:N423 (v) i nu aktuell del.
Statens kärnkraftinspektion m.m.
Statens kärnkraftinspektion är central förvaltningsmyndighet med uppgift att övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, dels genomförandet av den forskning och utveckling samt det program för bl.a. sådana frågor som avses i 11 och 12§§ kärntekniklagen. Vidare handlägger SKI vissa finansieringsfrågor på kärnavfallsområdet. Den 1 juli 1992 övertog SKI uppgiften från förutvarande Statens kärnbränslenämnd att förvalta inbetalade avgifter m.m. enligt lagen om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
I budgetpropositionen (bil. 15 s. 95) anförs att det inte finns skäl att förändra SKI:s övergripande verksamhetsinriktning avseende treårsperioden 1992/93--1994/95. Regeringen föreslår anslag dels till förvaltningskostnader på ca 60 miljoner kronor, dels till kärnsäkerhetsforskning på ca 68 miljoner kronor.
Härutöver framläggs förslag om anslag till visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. på ca 19 miljoner kronor. Från detta anslag betalas kostnader för bl.a. Sveriges reguljära medlemsavgift i IAEA.
Utskottet godtar regeringens förslag om medel i nu nämnda avseenden.
Vattenkraft
I två motioner föreslås statliga medel till småskalig vattenkraft.
Det investeringsbidrag till viss energiproduktion som riksdagen beslutade om våren 1991 innefattar inte småskalig vattenkraft, konstateras det i motion 1992/93:N401 (s). Motionärerna föreslår att sådan energiproduktion skall finansieras genom återinförande av den statliga lånefond som numera är avskaffad. I motionen lämnas en närmare redogörelse för hur villkoren för en sådan finansiering borde utformas.
Riksdagen bör anslå 100 miljoner kronor till uppgradering av små vattenkraftverk, begär upphovsmännen till motion 1992/93:N432 (v). De finner att en höjning av kraftverkens verkningsgrad kan göras utan att miljöbelastningen ökar. Genom den föreslagna åtgärden skulle ett tillskott till elproduktionen på 3--4 TWh kunna åstadkommas; det skulle motsvara vad en kärnkraftsreaktor producerar.
År 1978 infördes ett treårigt stöd till åtgärder avseende små vattenkraftverk (prop. 1977/78:131, bet. NU 61). Avsikten var att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i kraftverk med en effekt av 1500 kW eller lägre. Några år senare, år 1982, upphävdes kungörelsen (1919:787) med allmänna bestämmelser för lån från vattenkraftsfonden. Enligt vad utskottet har inhämtat bidrog stödet genom denna fond till en viss utbyggnad av vattenkraften. Potentialen för ytterligare utbyggnad av småskalig vattenkraft bedöms emellertid vara relativt begränsad. Samtidigt har de miljöproblem som kan vara förenade med små vattenkraftverk alltmer uppmärksammats.
Med hänvisning till det sagda är utskottet inte berett att tillmötesgå de krav som framställs i motionerna 1991/92:N410 (s) och 1992/93:N432 (v). De avstyrks följaktligen, den senare i berörd del.
Vindkraft
Vindkraftens stora fördelar är att den är förnybar och att den har ringa effekt på miljön, anförs det i motion 1992/93:N432 (v). Nackdelarna -- inverkan på landskapsbilden och buller -- är enligt motionärernas uppfattning försumbara jämfört med åsynen av och ljudet från vägar, järnvägar och kraftledningsgator som skär sönder landskapsbilden. De påyrkar därför att regeringen skall anmodas lägga fram förslag till en plan som innebär att vindkraftsproduktionen år 2010 skall bidra med 20 TWh.
Våren 1992 avslog riksdagen (bet. 1991/92:NU25) ett likalydande yrkande (v). Utskottet, som lämnade en redovisning av förekommande stödformer, ansåg det inte erforderligt att besluta om en sådan tidsplan som efterlystes i motionen. En motsatt uppfattning kom till uttryck i en meningsyttring (v).
Utskottet har inte ändrat ståndpunkt i denna fråga. Motionen avstyrks därför i aktuellt avseende.
Solenergi
Solenergi kan tas till vara för produktion av såväl värme som elkraft. För värmeproduktion används bl.a. solvärmeanläggningar, t.ex. solfångare. För elproduktion utnyttjas bl.a. solceller som omvandlar solstrålningen direkt till el.
Stödet avseende solvärmeanläggningar i bostäder -- inom ramen för anslaget till insatser till ny energiteknik (E7) -- höjdes den 1 januari 1993 från 25% till 35% av investeringskostnaden. Samtidigt har föreslagits att medlen som avsätts för stöd till sådana investeringar ökas från 5 miljoner kronor under innevarande budgetår till 12 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Såvitt gäller investeringar i storskalig solvärme anmäler regeringen att stödet inte har utnyttjats. Enligt regeringens uppfattning är det dock angeläget att solvärmeteknik för större system -- t.ex. gruppcentraler -- utvecklas. Regeringen har, som framgått, föreslagit att Energiteknikfonden skall tillföras medel för ändamålet.
Solenergi i olika former har utvecklats mycket, anförs det i motion 1992/93:N432 (v). Det finns emellertid, fortsätter motionärerna, fortfarande en stor utvecklingspotential -- inte minst på lagringssidan. De anser att regeringen bör anmodas att lägga fram ett förslag till en plan som går ut på att solenergin skall bidra med minst 15 TWh år 2010.
Våren 1992 avslog riksdagen på utskottets förslag (bet. 1991/92:NU25) en motion med motsvarande inriktning. Utskottet, som hänvisar till det ökade stöd som avses gälla beträffande solvärme, avstyrker också det nu berörda yrkandet i motion 1992/93:N432 (v).
Vågenergi
Vågenergi kan -- enligt vad som sägs i nyssnämnda motion -- inom en tioårsperiod bidra med 15 TWh till energiförsörjningen i Norden. Motionärerna anser att riksdagen bör göra ett uttalande till förmån för ett samarbetsprojekt mellan Sverige och Norge avseende utvecklingen av sådan energi.
Liknande förslag har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen. Våren 1991 avslog riksdagen (bet. 1990/91:NU40) ett förslag (v) med delvis samma inriktning. Det hänvisades till behandlingen av frågan i Energiforskningsutredningens betänkande (SOU 1989:48) Energiforskning för framtiden. Utskottet anförde att vågkraften har små möjligheter att bli konkurrenskraftig. Även pågående grundforskning om vågenergi visade detta, sades det. Motionen följdes upp i två reservationer (c; v, mp). Vid sin bedömning våren 1992 av ett motsvarande motionsyrkande (v) intog utskottet samma ståndpunkt (bet. 1991/92:NU25).
Inte heller nu anser utskottet att det finns skäl för någon ändrad uppfattning i denna fråga; motion 1992/93:N432 (v) avstyrks alltså även såvitt den gäller vågenergi.
Elmarknad
Verksamheten vid Svenska kraftnät
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar sedan den 1 januari 1992 efter beslut av riksdagen (prop. 1990/91:87, bet. NU38) det svenska storkraftnätet för el, inkl. de statligt ägda utlandsförbindelserna.
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 73) lämnas förslag till en investerings- och finansieringsplan avseende Svenska kraftnät. Vidare begärs godkännande av en låneram för Svenska kraftnät hos Riksgäldskontoret. Bemyndiganden begärs också för regeringen i fyra avseenden. Det föreslås att regeringen skall bemyndigas att teckna borgen till bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175miljoner kronor. Vidare gäller det ett bemyndigande för regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135miljoner kronor. Det begärs också ett bemyndigande för regeringen att ge Svenska kraftnät rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom en sammanlagd ram av 10miljoner kronor. Slutligen begärs ett bemyndigande för regeringen att ge Svenska kraftnät rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad som anges i propositionen.
Regeringens förslag i här angivna avseenden godtas av utskottet.
Omlokalisering av Svenska kraftnäts huvudkontor
Svenska kraftnät, som bröts ut ur Vattenfall år 1992, har sin verksamhet förlagd till Vattenfalls huvudkontor i Råcksta i Stockholm. De strukturförändringar som nu genomförs liksom den därav föranledda minskningen av arbetstillfällen i Norrland när det gäller elproduktion motiverar att frågan om omlokalisering av affärsverkets huvudkontor bör övervägas, anförs det i motion 1992/93:N424 (m). Vidare hänvisas till att utvecklingen av ny styr- och reglerteknik skulle underlätta en utlokalisering. Motionären åberopar företrädare för kraftindustrin, enligt vilka inga praktiska hinder finns mot en lokalisering till Sundsvall.
Enligt vad utskottet har erfarit är verksamheten inom Svenska kraftnät i hög grad kopplad till de styr- och kontrollanläggningar som är lokaliserade till Råcksta. Enligt den bedömning som görs skulle en omlokalisering bli mycket resurskrävande, eftersom nya styr- och kontrollanläggningar då måste byggas upp. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att förorda en sådan omlokalisering som föreslås i motion 1992/93:N424 (m); denna avstyrks alltså.
Uppgradering av kraftöverföringsnätet
I motion 1992/93:N432 (v) föreslås att medel om 300 miljoner kronor anslås för en uppgradering av kraftöverföringsnätet. Åtgärden kan förverkligas genom en tidigareläggning av de utbytesprogram som förbättrar verkningsgraden och minskar energiförlusterna, anförs det.
Förvaltningen av storkraftnätet övergick, som nyss har nämnts, den 1 januari 1992 till Svenska kraftnät. I budgetpropositionen redovisas en treårsplan för investeringar och hur dessa skall finansieras. För det närmaste budgetåret, dvs. 1993/94, anmäls ett investeringsbehov på 710 miljoner kronor. Det avser såväl nyinvesteringar som upprustning av befintliga nät. Verkets drift och investeringar finansieras genom intäkter från verksamheten och genom upplåning från Riksgäldskontoret. Någon belastning på statsbudgeten sker alltså inte.
Med hänvisning till vad som nu har redovisats beträffande finansieringen av storkraftnätet avstyrker utskottet motion 1992/93:N432 (v) i här berörd del.
Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet
Lagstiftningen på elområdet bör i större utsträckning ta hänsyn till miljöperspektivet, sägs det i motion 1992/93:N432 (v). Motionärerna efterlyser därför en utredning med detta syfte; i utredningen borde även effekterna av den ökade internationaliseringen beaktas.
Våren 1991 beslutade riksdagen (prop. 1990/91, bet. BoU18) att krav på miljökonsekvensbeskrivningar skulle införas i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (den s.k. naturresurslagen). Enligt förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar krävs (4 §) att en miljökonsekvensbeskrivning skall bifogas till ansökan om koncession enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (den s.k. ellagen). Vidare sägs att bestämmelserna i 5§ elförordningen (1982:548) -- som gäller samrådsförfarande i koncessionsärenden -- skall tillämpas även beträffande miljökonsekvensbeskrivningar. Det förskrivs också att NUTEK skall införa en kungörelse om miljökonsekvensbeskrivningen i bl.a. Post- och Inrikes Tidningar; i denna skall det anges att skriftliga anmärkningar mot miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas till NUTEK inom en viss angiven tid.
Näringsutskottet ställde sig positivt till införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar i ett yttrande till bostadsutskottet (1990/91:NU11y). Samtidigt avstyrkte utskottet en motion (mp) vari farhåga uttrycktes för att de handläggande myndigheterna på bl.a. ellagsområdet inte skulle vara lämpliga att bedöma om föreliggande miljökonsekvensbeskrivningar vore tillräckliga. Enligt utskottets uppfattning skulle emellertid de intressen som motionärerna ville slå vakt om bli tillgodosedda. Det hänvisades bl.a. till de fall då regeringen är tillståndsmyndighet och -- oberoende av inom vilket departement som ärendet handläggs -- såsom högsta instans skall bevaka att alla relevanta aspekter beaktas.
I regeringsförklaringen hösten 1992 (RD 1992/93:2) uttalades att miljökonsekvenserna skall redovisas för varje beslut som ger miljöpåverkan.
Med hänvisning till det nu anförda finner utskottet inte att en sådan åtgärd som begärs i motion 1992/93:N432 (v) är erforderlig; motionen avstyrks i här berört avseende.
Mottagningsplikt avseende el
För att främja småskaliga produktionsanläggningar infördes år 1987 i ellagen bestämmelser om mottagningsplikt för distributören liksom en rätt för producenten att få en prövning av ersättningens skälighet (bet. NU 1987/88:7).
I två motioner har frågan om mottagningsplikt aktualiserats. I motion 1992/93:N408 (s) sägs att dessa bestämmelser bör överföras till den nya ellagen som är under utarbetande; motionärerna påpekar att utredningsdirektiven inte tar upp dessa spörsmål. Samma motionärer anför i motion 1992/93:N409 (s) att det finns ett behov av regler för kraftersättning till små produktionsanläggningar. Nuvarande ordning är baserad endast på rekommendationer, konstateras det. Dessa går ut på att ersättningen skall sättas i relation till råkraftstarifferna i regionen. Genom att tariffer i allt större utsträckning hålls hemliga men också genom förekomsten av svårgenomskådliga paketavtal -- innefattande bindningar av olika slag mellan leverantör och distributör -- blir den verkliga kostnaden för elleveransen svår att urskilja, hävdas det. Motionärerna föreslår ett alternativt system som går ut på att avräkningspriset sätts i relation till energipriset i distributörens s.k. enkeltariff; i motionen anges vissa intervall härför.
En särskild utredare (N 1992:04) har tillkallats för att utarbeta förslag till en ny lagstiftning på elområdet. I uppdraget (dir. 1992:39) ingår bl.a. att överväga frågor om mottagningsplikten. Utredaren (överdirektör Olof Söderberg) väntas presentera resultatet av sitt arbete senast den 30 juni 1993.
Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter i frågan om mottagningsplikt för elkraft men anser att riksdagen inte bör föregripa utredarens arbete. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion 1992/93:N408 (s). Också behovet av regler för kraftersättning till små kraftproducenter kommer -- enligt vad utskottet har erfarit -- att övervägas i den fortsatta beredningen av den nya ellagen. Med det sagda avstyrker utskottet även motion 1992/93:N409 (s).
Uppskov med avregleringen av elmarknaden
Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:133, bet. NU30) om mål och strategier för elmarknadens reformering med syfte att en friare elmarknad med ökad konkurrens skall uppnås. För att undvika risker för konkurrenssnedvridningar är det emellertid, framhöll utskottet, önskvärt att hänsyn tas till behovet av internationell ömsesidighet vid utvecklingen av en friare elmarknad. Något särskilt uttalande av riksdagen i den frågan tedde sig dock enligt utskottets uppfattning inte påkallat. Ett motionsyrkande (s) i ämnet avstyrktes därför av utskottet och avslogs av riksdagen. Utskottet erinrade samtidigt om att nyssnämnda utredare -- med uppgift att utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet -- enligt sina direktiv bl.a. skall överväga de villkor som bör gälla för nya koncessioner, inkl. utlandsförbindelserna. Utskottet anförde att det vore naturligt att frågan om ömsesidighet därvid också beaktades.
Riksdagen bör besluta att avregleringen skjuts upp bl.a. till dess att erfarenheterna från avregleringen från andra länder har utvärderats och risken för försämrad säkerhet i elsystemet undanröjts, anförs det i motion 1992/93:A423 (v).
Utskottet anser nu -- liksom förra året -- att det är angeläget att frågan om internationell ömsesidighet får sin belysning i det sammanhang som utskottet har förutskickat. Som har framgått i det föregående väntas utredaren lägga fram resultatet av sitt arbete senast den 30 juni 1993. Någon anledning för riksdagen att i detta skede påkalla någon riksdagens åtgärd ter sig inte motiverat. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1992/93:A423 (v) i här aktuell del.
Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB
Riksdagen beslutade våren 1991 på förslag av den socialdemokratiska regeringen (prop. 1990/91:87, bet. NU38) att dåvarande statens vattenfallsverk skulle ombildas till aktiebolag vid årsskiftet 1991/92. Affärsverksformen framstår inte längre som ändamålsenlig för Vattenfalls konkurrensutsatta verksamhet, anfördes det i propositionen. Det hänvisades till att de svenska och utländska elmarknaderna genomgår en strukturomvandling. Konkurrensen mellan företag och mellan energiformer och energisystem ökar. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att Vattenfall borde ges möjlighet att utveckla sin konkurrensutsatta verksamhet genom ombildning till aktiebolag. Utskottet, som instämde i bedömningen, ansåg emellertid att regeringen borde återkomma med ett klarläggande av frågan i vilka fall riksdagen bör höras innan viktigare beslut avseende Vattenfall kan fattas.
Hösten 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:49, bet. NU10) på förslag av den borgerliga regeringen att riktlinjer för verksamheten vid Vattenfall AB inte skulle behöva underställas riksdagen. I propositionen sades att bolaget under en övergångsperiod borde kvarstå som ett statligt helägt bolag. Vattenfall borde emellertid så långt som möjligt verka under samma förutsättningar som gäller för privatägda företag. Som ägare har staten ett ansvar för att företaget kan fortsätta att utvecklas på en konkurrensutsatt marknad. Det betonades emellertid att det är en uppgift för bolagets styrelse att utforma mål och stategier för Vattenfalls verksamhet. Motioner (s; v) med krav på att Vattenfall AB även fortsättningsvis skulle stå under riksdagens överinseende följdes upp i en reservation (s) med instämmande i en meningsyttring (v). Samtidigt beslutade riksdagen att bemyndiga regeringen att sälja statens aktier m.m. i 34 angivna företag, däribland statens vattenfallsverk (efter ombildning till aktiebolag).
Vattenfall AB har i december 1992 beslutat om en omorganisation av bolagets vattenkraftsverksamhet, innebärande relativt omfattande rationaliseringar. Syftet är att möta effekterna av den skärpta konkurrens som följer av avregleringen av elmarknaden. Den nya organisationen, som infördes den 1 januari 1993, innebär att all vattenkraftsverksamhet inom koncernen samlas till en division med huvudkontor i Luleå. Målet för divisionen är att totalkostnaderna skall sänkas och produktiviteten ökas. Det förutses kunna uppnås genom sänkta drift- och underhållskostnader och minskad kapitalbindning. En konsekvens av rationaliseringen är att en övertalighet uppkommer; enligt preliminära bedömningar beräknas omkring 220 av sammanlagt 1000 arbetstillfällen i Norrland försvinna. Vattenfall hänvisar samtidigt till att vattenkraftsproduktionen under senare tid har inneburit minskad arbetsvolym av följande skäl. Några nya vattenkraftverk kommer inte att byggas under de närmaste åren, samtidigt som reinvesteringsprogrammet i stort sett har halverats jämfört med tidigare. Vidare skall underhållet optimeras; detta kommer i många fall innebära ett i tiden utglesat eller minskat underhåll. Driften effektiviseras genom ändrade ansvars- och organisationsprinciper. Slutligen har huvudansvaret för stamnätet överförts till Svenska kraftnät i anslutning till bolagiseringen av Vattenfall.
I samband med sitt beslut utfäste sig Vattenfall att söka mildra effekterna dels för de personer som förutses bli övertaliga, dels för de orter som berörs. Sålunda har en projektorganisation bildats med uppgift att finna vad som betecknas vara en extern resp. en intern lösning. Förhandlingar enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet pågår.
Den externa lösningen går ut på att Vattenfall skall bidra till att nya arbetstillfällen skapas på de orter som berörs av omorganisationen. Härvid görs en åtskillnad mellan de värst drabbade orterna -- bl.a. där Vattenfall har svarat för en stor andel av sysselsättningen på orten -- och de som inte i lika hög grad berörs. Enligt den utredning som Vattenfall har låtit göra kommer fem kommuner att drabbas särskilt, nämligen Jokkmokk i Norrbottens län, Norsjö och Storuman i Västerbottens län, Sollefteå i Västernorrlands län samt Älvkarleby i Uppsala län. Det sammanlagda sysselsättningsbortfallet utgör en väsentlig del av den totala arbetsstyrkan i resp. kommun. Av de nu nämnda kommunerna är Jokkmokk -- med orterna Porjus och Voullerim -- den kommun som kommer att förlora i särklass flest arbetstillfällen. Ursprungligen beräknades att 105 personer skulle bli övertaliga; de senaste beräkningarna tyder på att antalet stannar vid hälften. Enligt Vattenfalls bedömning kommer de nämnda kommunerna att behöva de största insatserna. Bland de åtgärder som övervägs är omlokalisering av verksamhet inom andra delar av Vattenfall till berörda orter, direkta stödinsatser för företagsetableringar och medverkan till lokalisering av företag till resp. kommun. Vattenfall räknar med att programmet kommer att sträcka sig över en femårsperiod. Vad gäller de övriga kommunerna har Vattenfall för avsikt att avsätta medel för enstaka mindre projekt och för stimulans till en fortsatt projektutveckling.
Den interna lösningen avser genomförandet av ett trygghetsprogram under beteckningen REKA (Resurs- och kompetensanpassning). Det innebär ett paket av åtgärder av olika slag. De insatser som diskuteras är följande. Avgångsersättning skall utbetalas dels när Vattenfall och en anställd, som har arbetat mer än sju år i företaget, är överens om att den anställde bör lämna företaget, dels vid ny anställning i ett annat företag när den anställde slutar på egen begäran. Vidare skall löneutfyllnad kunna utbetalas; detta innebär en engångsutbetalning av skillnaden mellan den lön den anställde har i Vattenfall och den eventuellt lägre lön som gäller vid en annan tjänst inom koncernen. För att möjliggöra sådana omplaceringar kommer Vattenfall att kraftigt begränsa externrekryteringen. Vidare kan sådan utbildning som bedöms leda till ny sysselsättning bekostas av Vattenfall. Den som byter tjänsteställe inom Vattenfall kan erhålla bidrag för täckande av rese- och flyttkostnader. För att stimulera anställda att starta egen verksamhet kan bidrag av olika slag lämnas. Förtida pension kan ges till den som är 60 år eller äldre. Utöver dessa nu nämnda åtgärder kan sådana insatser förekomma som bedöms lämpliga i varje enskilt fall och utifrån lokala förutsättningar. Enligt nuvarande bedömning torde hälften av den uppkomna övertaligheten kunna klaras genom frivillig avgång och tidigare pensionering.
I fyra motioner har frågan tagits upp om statens ansvar såsom ägare till Vattenfall AB för de anställda vid bolaget som berörs av organisationsförändringarna.
Många statliga företag -- däribland Vattenfall -- har för skogslänen inneburit såväl viktiga arbetstillfällen som möjligheter till industriell utveckling, anförs i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:A267 (s). Den av regeringen förordade privatiseringen av statlig egendom kommer att få allvarliga regionalpolitiska effekter, anförs det. Redan nu innebär avkastningskraven på Vattenfall att hela bygder ödeläggs till följd av uppsägningar. Motionärerna pekar på situationen i Jokkmokks kommun som ett exempel. De anser att regeringen måste ta sitt ägaransvar genom att se till att orter och regioner som nu drabbas av uppsägningar inom Vattenfall ges förutsättning till fortsatt eller ny sysselsättning. Ett uttalande av riksdagen om statens ägaransvar för anställda inom Vattenfall begärs sålunda.
Även i motion 1992/93:A473 (s) berörs Vattenfalls omorganisation, men enbart med avseende på effekterna för Jokkmokks kommun. Motionärerna anför att motivet för personalminskningen är ett förväntat beslut i riksdagen om avreglering av elmarknaden. Vidare hävdas att orsaken är ett ökat avkastningskrav från ägaren; bolaget närmar sig nu alltmer den vinstmaximering som styr privata företag. Motionärerna begär ett uttalande från riksdagens sida om statens ansvar för de anställda i Vattenfall inom Jokkmokks kommun.
Också i motion 1992/93:A216 (fp) är det effekterna för Jokkmokks kommun som påtalas. Motionären kräver att en arbetsgrupp tillsätts som med statliga medel aktivt skall arbeta för att skapa nya arbetstillfällen och underlätta nya verksamheter inom främst orterna Porjus och Vuollerim i kommunen.
Regeringen bör vidta åtgärder för att sysselsättningen inte skall minska i de Norrlandskommuner som berörs av avregleringen av elmarknaden och omorganisationen inom Vattenfall, heter det i motion 1992/93:A423 (v). Vidare efterlyses särskilda insatser när det gäller Jokkmokks och Sollefteå kommuner.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande (1992/93:AU5y; bilaga 3) att arbetet på att få fram alternativa arbetstillfällen i de av neddragningarna berörda orterna har satts i gång och resulterat i ett principprogram för de hårdast drabbade kommunerna. Vidare påpekar utskottet att medel avsätts även för att starta enstaka mindre projekt i övriga berörda kommuner. Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottet att förslagen i motionerna är tillgodosedda och inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. I en avvikande mening (s) -- till vilken suppleanten från Vänsterpartiet ansluter sig -- anförs sammanfattningsvis att rationaliseringar inom statliga verk, myndigheter och bolag inte får medföra att målet om en regional balans går förlorad.
Näringsutskottet konstaterar inledningsvis att en rad beslut har fattats av riksdagen som gäller Vattenfall och elmarknaden. Förslaget rörande ombildning av affärsverket till ett bolag lades fram av den socialdemokratiska regeringen. Utskottet vill erinra om att skälet härför uppgavs vara att bolagsformen skulle vara mer ändamålsenlig i den mer konkurrensutsatta miljö som Vattenfall förutsågs komma att vara verksamt inom. Av detta skäl ansågs det sålunda av vikt att Vattenfall inte skulle behöva inhämta riksdagens godkännande beträffande riktlinjer för verksamheten. Vidare vill utskottet påminna om att riksdagen var enig i sitt beslut om mål och strategier för elmarknadens reformering (RD 1991/92:124).
I de aktuella motionerna begärs att staten skall ta vad som betecknas som ett ägaransvar för effekterna av rationaliseringen. Formellt sett innefattar begreppet ägaransvar inte någon skyldighet för ett bolag eller dess ägare att ombesörja att personer som har sagts upp på grund av arbetsbrist eller att orter eller kommuner som berörs blir kompenserade för sysselsättningsbortfallet. En annan sak är givetvis det moraliska ansvar som ett bolag bör känna i fråga om effekterna av ett rationaliseringsbeslut. Ett bolags främsta ansvar är att verksamheten skall drivas på effektivast möjliga sätt. Statens ansvar är generellt, nämligen att vidta ändamålsenliga regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vidare vill utskottet kommentera vad som i flera av motionerna anförs om kravet på avkastning som en av orsakerna till behovet av rationaliseringar.
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:87, bet. NU 41) om ny ekonomisk styrning av Statens vattenfallsverk m.m. Beslutet innebar bl.a. att förräntningskravet höjdes. I propositionen angavs att förräntningskravet bör utformas så att det bl.a. medger jämförbarhet med andra företag när det gäller lönsamhet, effektivitet m.m. samt att det stämmer med de krav som riktas mot annan industriell verksamhet med motsvarande risk. Ett nominellt förräntningskrav om 12% på justerat eget kapital efter skatt preciserades. Vidare angavs att höjda lönsamhetskrav bör mötas med en ökad effektivitet inom verksamheten; en viss höjning av elpriset bedömdes dock vara oundviklig.
Som har nämnts i det föregående anslöt sig riksdagen hösten 1991 till regeringens förslag om att beslut som rör verksamheten i bolaget inte skall underställas riksdagen. I propositionen betonades att det är en uppgift för bolagets styrelse att utforma mål och strategier för Vattenfalls verksamhet. Enligt inhämtad uppgift har styrelsen -- med utgångspunkt i vad som gäller för kraftföretag som är noterade på Stockholms fondbörs liksom för svenska industriföretag i övrigt -- ställt ett långsiktigt lönsamhetskrav som uppgår till 15% på justerat eget kapital efter skatt. En ytterligare utgångspunkt har varit en beräknad inflation på 4%.
I flera av motionerna nämns vidare som ett motiv för att staten skulle ha ett särskilt ansvar för de berörda kommunerna att det svenska samhället i sin helhet under en följd av år har dragit nytta av den vattenkraft som har levererats från de berörda Norrlandskommunerna. Utskottet vill här erinra om de omfattande medel som statsmakterna sedan början av 1900-talet har ställt till Vattenfalls förfogande för investeringar i vattenkraftsproduktionen.
Såsom har framgått har Vattenfall uttalat sin avsikt att kompensera det sysselsättningsbortfall som väntas uppkomma till följd av omorganisationen genom åtgärder som kompletterar de statliga regional- och arbetsmarknadspolitiska insatserna. Åtgärderna är dels interna, dels externa. Till de interna hör ekonomiskt stöd av olika slag och för olika ändamål till de personer som blir friställda från hittillsvarande uppgifter inom koncernen. De externa åtgärderna innebär insatser för att stimulera till företagande i de berörda kommunerna, huvudsakligen i de som förutses bli mest drabbade. Målet är att lika många nya arbetstillfällen som de som försvinner skall skapas i de hårdast drabbade kommunerna. Vattenfall har redan -- tillsammans med de aktuella kommunerna -- utarbetat ett utvecklingsprogram omfattande en femårsperiod. Samtliga kommuner har uttryckt önskemål om att själva få bereda och besluta om insatser inom ramen för den lokala näringspolitik som bedrivs. Flera av kommunerna uppges ha långt framskridna planer på olika projekt.
Enligt utskottets uppfattning är de av Vattenfall gjorda utfästelserna långtgående. Näringsutskottet anser -- med instämmande i vad som anförs i arbetsmarknadsutskottets yttrande -- att motionerna blir tillgodosedda genom de insatser från Vattenfalls sida som här har redovisats. Utskottet utgår härutöver från att regeringen vidtar sedvanliga sysselsättnings- och regionalpolitiska åtgärder. Med det sagda avstyrks de aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:A267 (s), 1992/93:A473 (s), 1992/93:A216 (fp) och 1992/93:A423 (v).
Utbyggnad av det nordiska elnätet till övriga Europa
En sammanlänkning av de nordiska elnäten skulle möjliggöra en ökad svensk export av el, sägs det i motion 1992/93:N434 (s). Motionärerna anser därför att initiativ bör tas för utbyggnad av överföringskapacitet från dessa nät till elnäten i övriga Europa.
Det nordiska samarbetet på eldistributionsområdet -- Nordel -- har medfört ett internationellt sett omfattande utbyte av elenergi mellan de nordiska länderna. En förutsättning härför har varit den betydande utbyggnad av överföringskapaciteten som har genomförts.
Utbyte med kontinenten kommer att möjliggöras genom pågående och planerad utbyggnad av kabelförbindelserna. Ett ökat kommersiellt intresse har uppstått för större överföringskapacitet till kontinenten. Ett exempel härpå är Baltic Cable-projektet. Utvecklingen kan dessutom antas fortsätta genom den ökade ekonomiska integrationen inom EG. I detta sammanhang bör erinras om de regler i EES-avtalet som syftar till att överföring av kraft mellan de avtalsslutande länderna skall underlättas.
Inom ramen för Nordiska ministerrådet har nyligen en s.k. ad hoc-grupp för nordiska elmarknadsfrågor inrättats. Gruppen skall behandla frågan om Nordels framtid. Vidare är uppgiften att värdera förutsättningarna för och behovet av nordiska initiativ för att utveckla den nordiska elmarknaden. Slutligen skall gruppen analysera utvecklingen inom EG och i Östersjöområdet och med ledning därav utvärdera konsekvenserna för den nordiska elmarknaden. Gruppens mandat sträcker sig till den 1 juli 1994.
Med hänsyn till vad som har redovisats i det föregående om en studie på nordisk basis och till vad som i övrigt har anförts avstyrker utskottet motion 1992/93:N434 (s) i här aktuell del.
Elsäkerhet
Ändring i ellagen
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 114) föreslås att riksdagen antar ett framlagt förslag till ändring i ellagen. Ändringarna, som föranleds av beslutet om en ny ordning för kontroll av elektrisk materiel, innebär i huvudsak att kravet på registrering av sådan materiel slopas liksom den därmed sammanhängande avgiftsskyldigheten. Konkret innebär förslaget dels att 17--20 och 22§§ skall upphöra att gälla, dels vissa följdändringar i 27, 29, 31 och 32§§. I propositionen föreslås ändringarna träda i kraft den 1 juli 1993.
Till följd av oklarheterna rörande EES-avtalets ikraftträdande har det under ärendets beredning i utskottet blivit uppenbart att en anpassning behövs när det gäller ikraftträdandet av ändringarna i ellagen. Utskottet föreslår därför att dagen för ikraftträdande ändras till att avse den dag som regeringen bestämmer.
Vidare finns behov av en följdändring utöver dem som anges i propositionen, nämligen i 16§. Anledningen är att det även i denna paragraf återfinns en hänvisning till 22§, vilken nu skall upphävas. Utskottets förslag i denna del framgår av bilaga 2.
Anslag
Den 1 januari 1993 inrättades Elsäkerhetsverket, som därmed övertog uppgifter som tidigare har bedrivits inom NUTEK. I den nya myndigheten ingår vidare den tidigare regionala tillsynsorganisationen, Statens elektriska inspektion. Det övergripande målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga skada på person och egendom orsakad av elektricitet. Verket har givits i uppdrag att lägga fram förslag till utformning av det system för elabonnentavgifter som riksdagen beslutade om hösten 1992 (prop. 1992/93:21, bet. NU5).
I budgetpropositionen (bil. 13. s. 112) föreslås ett anslag till Elsäkerhetsverket på 45 miljoner kronor. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Försörjningsberedskap
I budgetpropositionen (bil. 13 s. 76) berörs försörjningsberedskapen på energiområdet, som är en särskild funktion inom totalförsvarets civila del. Funktionens mål är att samhällets energibehov med hög säkerhet skall kunna tillgodoses under kriser och i krig. NUTEK är funktionsansvarig myndighet.
Oljelagring m.m.
Riktlinjer
Såvitt gäller den statliga krigstidslagringen av olja anmäler regeringen sin avsikt att disponera influtna medel från utförsäljningen av sådan olja. Två ändamål, ett civilt och ett militärt, anges för användningen av dessa medel.
Med hänvisning till vad Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har påpekat i sin programplan anförs att energifunktionen har en högre uthållighet än vissa andra funktioner inom det civila försvaret. De medel som frigörs genom utförsäljning av olja ur de statliga krigslagren bör -- liksom nu -- få användas för att stärka sådana andra funktioner, sägs det.
Härutöver anser regeringen att den bör ha möjlighet att använda medlen för ändamål också inom den militära delen av totalförsvaret. I denna del begärs riksdagens bemyndigande.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen i detta avseende.
Såvitt gäller fredskrislagring av olja anför regeringen att den uppbyggnad av ett statligt fredskrislager som ingick i 1992 års försvarsbeslut av besparingsskäl inte bör genomföras i den takt som förutsattes vid beslutet. Fredskrislagret kommer sålunda att hållas på en lägre nivå. Trots detta räknar regeringen med att Sverige -- vid eventuella störningar på oljemarknaden -- kommer att kunna medverka aktivt till samordnade insatser inom ramen för det internationella energiorganet (IEA).
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört i denna del.
Anslag
Vidare har regeringen lämnat förslag till anslag när det gäller försörjningsberedskapen av olja m.m. Till Drift av beredskapslager föreslås drygt 330 miljoner kronor, till Beredskapslagring och industriella åtgärder föreslås drygt 10 miljoner kronor och, slutligen, till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin etc. föreslås ett formellt anslag på 1000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till nu angivna anslag.
Åtgärder inom delfunktionen Elkraft
Säkerheten i elsystemen bör öka, anser regeringen. I detta syfte planeras stimulansåtgärder för kraft- och distributionsföretag m.fl. I budgetpropositionen (bil. 13 s.86) begärs att riksdagen bemyndigar regeringen att låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med sådan planering.
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag.
Vidare föreslås medel till delfunktionen Elkraft på knappt 64 miljoner kronor. Anslaget används för beredskapsåtgärder på elområdet; bl.a. lämnas bidrag till investeringar för att minska känsligheten för störningar i produktions-, överförings- och distributionssystemen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag.
Garantier m.m.
I budgetpropositionen föreslås (bil. 13 s. 36) ett formellt belopp av 1000 kr för täckande av eventuella förluster i samband med infriande av borgensförbindelser som tidigare har ställts ut av Statens vattenfallsverk.
Utskottet godtar regeringens förslag.
Slutligen framläggs i budgetpropositionen (bil. 13 s. 87) förslag om ett formellt belopp av 1000 kr för utgifter för täckande av förluster i samband med lånegarantier som har lämnats enligt vissa förordningar, däribland förordningen (1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m. Det erinras om att garantiramen fr.o.m. budgetåret 1992/93 minskades till 1 miljard kronor. Vidare anmäler regeringen att summan av utestående garantier uppgick till 510 miljoner kronor den 30 juni 1992.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om anslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
Riktlinjer för energipolitiken
1. beträffande allmänna riktlinjer att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 10 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo630 yrkande 27, 1992/93:Jo706 yrkande 3, 1992/93:N432 yrkande 9 och 1992/93:N434 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (s) res. 2 (nyd) - motiv. men. (v) - delvis
2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 1 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 2, 1992/93:N410 yrkande 1 och 1992/93:N432 yrkande 10 godkänner de riktlinjer för en klimatstrategi inom energiområdet som anges i propositionen, res. 3 (s) men. (v) - delvis
3. beträffande myndighetsorganisationen på energiområdet, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N437 och 1992/93:N439 yrkande 2,
Bioenergiforskning
4. beträffande utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 moment 3 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande utveckling av ny teknik för etanolframställning att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 moment 4 och motionerna 1992/93:Jo92 yrkande 5, 1992/93:N410 yrkandena 2 och 6, 1992/93:N414, 1992/93:N416, 1992/93:N422, 1992/93:N425, 1992/93:N426, 1992/93:N427 och 1992/93:N433 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande anslag till bioenergiforskning att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 3 punkt J1 och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 17 till Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 25000000 kr, res. 4 (s) - villk. res. 14 i JoU19
7. beträffande lokalisering av forskning m.m. om biobränslen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N407, 1992/93:N431 och 1992/93:A426 yrkande 2,
Utveckling och introduktion av ny energiteknik
8. beträffande främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion att riksdagen a) med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 moment 2 och med avslag på motion 1992/93:Jo91 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 10 punkt J2 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 8 i ifrågavarande del till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 200000000 kr, men. (v) - delvis
9. beträffande stöd till bioenergianläggningar med viss lokalisering att riksdagen a) avslår motion 1992/93:Jo676 yrkande 4 (Stockholmsregionen), b) avslår motionerna 1992/93:Jo89 yrkande 2 och 1992/93:N418 (Västsverige),
10. beträffande insatser för ny energiteknik att riksdagen a) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 2 godkänner vad som anges i propositionen om inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar, b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E7 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 8 i ifrågavarande del till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 222000000 kr, men. (v) - delvis
11. beträffande insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel att riksdagen a) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 4 godkänner de riktlinjer för insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel som anges i propositionen, b) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 punkt E7 och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 18 till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 15000000 kr utöver vad som har föreslagits i moment 10, res. 5 (s) - villk. res. 14 i JoU19
12. beträffande stöd till utbyggnad av fjärrvärme att riksdagen a) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 3 och med avslag på motion 1992/93:Jo92 yrkande 6 godkänner de riktlinjer för stöd till utbyggnad av fjärrvärme som anges i propositionen, b) med bifall till proposition 1992/93:179 bilaga 4 punkt E10 och med avslag på motion 1992/93:Jo86 yrkande 20 till Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr, res. 6 (s) - villk. res. 14 i JoU19
13. beträffande energiteknikfonden att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E8 till Bidrag till energiteknikfonden för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 72000000 kr,
14. beträffande miljölån att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo84 och 1992/93:Jo85,
Effektivare användning av energi
15. beträffande programmet för effektivare användning av energi att riksdagen a) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 1 och med avslag på motion 1992/93:N432 yrkande 1 godkänner vad som anges i propositionen om en förlängning av programmet för en effektivare användning av energi, b) med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E6 till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 100000000 kr, men. (v) - delvis
16. beträffande energinormer för hushållsapparater m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 5 och 1992/93:Jo88 yrkande 5, res. 7 (s)
Bränsletillförsel
17. beträffande förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas AB, m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 11 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 4, 1992/93:N415 och 1992/93:N438 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 8 (s)
18. beträffande torvbrytning i Härjedalen att riksdagen avslår motion 1992/93:N419,
19. beträffande biogas att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N410 yrkande 3 och 1992/93:N430,
20. beträffande vegetabiliska oljor att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N410 yrkandena 4 och 5 och 1992/93:N435,
Elproduktion
21. beträffande avveckling av kärnkraften att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo88 yrkande 2, 1992/93:N417 yrkandena 1 och 2, 1992/93:N423 yrkandena 1--4 och 1992/93:A811 yrkande 2, men. (v) - delvis
22. beträffande kärnkraftens avfall att riksdagen avslår motion 1992/93:N423 yrkande 6, men. (v) - delvis
23. beträffande bekostande av cesiumprovtagning att riksdagen avslår motion 1992/93:N436,
24. beträffande internationell avveckling av kärnkraften att riksdagen avslår motion 1992/93:N423 yrkande 7, men. (v) - delvis
25. beträffande Statens kärnkraftinspektion m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 15 punkterna C2--C4 för budgetåret 1993/94 under fjortonde huvudtiteln anvisar a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett ramanslag på 59929000 kr, b) till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett ramanslag på 68360000 kr, c) till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. ett förslagsanslag på 19360000 kr,
26. beträffande vattenkraft att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N401 och 1992/93:N432 yrkande 3, men. (v) - delvis
27. beträffande vindkraft att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 11, men. (v) - delvis
28. beträffande solenergi att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 12, men. (v) - delvis
29. beträffande vågenergi att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 13,
Elmarknad
30. beträffande verksamheten vid Svenska kraftnät att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E momenten 3--8 a) godkänner investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1993--1995 i enlighet med vad som anges i propositionen, b) godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om högst 100000000 kr, c) bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175000000 kr, d) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135000000 kr, e) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom en sammanlagd ram av 10000000 kr, f) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad som anges i propositionen,
31. beträffande omlokalisering av Svenska kraftnäts huvudkontor att riksdagen avslår motion 1992/93:N424,
32. beträffande uppgradering av kraftöverföringsnätet att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 2, men. (v) - delvis
33. beträffande miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet att riksdagen avslår motion 1992/93:N432 yrkande 14, men. (v) - delvis
34. beträffande mottagningsplikt avseende el att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N408 och 1992/93:N409,
35. beträffande uppskov med avregleringen av elmarknaden att riksdagen avslår motion 1992/93:A423 yrkande 2, men. (v) - delvis
36. beträffande statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A216, 1992/93:A267 yrkande 21, 1992/93:A423 yrkandena 3 och 4 och 1992/93:A473, res. 9 (s)
37. beträffande utbyggnad av det nordiska elnätet till övriga Europa att riksdagen avslår motion 1992/93:N434 yrkande 1,
Elsäkerhet
38. beträffande ändring i ellagen att riksdagen dels beslutar att 16§ lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ändras enligt Föreslagen lydelse i bilaga 2, dels beslutar om en sådan ändring av ingressen till det i proposition 1992/93:100 bilaga 13 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar som föranleds härav, dels antar det i proposition 1992/93:100 bilaga 13 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, dock med ändring att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den dag regeringen bestämmer,
39. beträffande Elsäkerhetsverket att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt G10 moment 2 till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 45000000 kr,
Försörjningsberedskap
40. beträffande utförsäljning av olja att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 9 bemyndigar regeringen att disponera influtna medel från utförsäljning av olja från statliga krigslager i enlighet med vad som anges i propositionen,
41. beträffande fredskrislagring av olja att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. beträffande drift av beredskapslager, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkterna E1--E3 för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar a) till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag på 330551000 kr, b) till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett reservationsanslag på 10054000 kr, c) till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. ett förslagsanslag på 1000 kr,
43. beträffande åtgärder inom delfunktionen Elkraft att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E4 a) bemyndigar regeringen att för budgetåren 1993/94--1997/98 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med planering av stimulansåtgärder för kraft- och distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i elsystemen i enlighet med vad som anges i propositionen, b) till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 63946000 kr,
Garantier m.m.
44. beträffande täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt B4 till Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
45. beträffande täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E5 till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Stockholm den 13 maj 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Göran Persson (s), Jan Backman (m), Sylvia Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer (mom.1)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att den framtida energipolitiken är grundad på en bred överenskommelse mellan tre av riksdagens partier. I denna slås fast att energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med omvärlden. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. Kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010.
Med tillfredsställelse noterar utskottet att Moderata samlingspartiet nu har givit upp sitt motstånd mot avvecklingen av kärnkraften och i regeringsförklaringen klart deklarerat att energiöverenskommelsen ligger fast. Den stora uppgiften för de kommande två decennierna är att avveckla kärnkraften på ett klokt sätt och samtidigt stimulera en fortsatt minskad användning av fossila bränslen.
Utskottet vill understryka betydelsen av de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet. För att kärnkraften skall vara avvecklad till senast år 2010 måste avvecklingen påbörjas så tidigt att omställningen av vårt energisystem kan genomföras utan allvarliga störningar för energiförsörjningen och sysselsättningen och utan negativa effekter för miljön.
Vidare måste hushållningen med energi sättas i centrum. Programmet för effektivare användning av energi måste successivt kompletteras och vidareutvecklas via skatter, avgifter och andra styrmedel för att ge företag och enskilda ett kraftigt incitament till hushållning med energi och användning av förnybara energikällor.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1992/93:Jo630 (s) och 1992/93:N434 (s), båda i berörd del. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir även motionerna 1992/93:Jo706 (v) och 1992/93:N432 (v), båda i aktuellt avseende, huvudsakligen tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 10, med bifall till motionerna 1992/93:Jo630 yrkande 27 och 1992/93:N434 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1992/93:Jo706 yrkande 3 och 1992/93:N432 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Allmänna riktlinjer (mom. 1, motiveringen)
Bengt Dalström (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s.13 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Välfärden i Sverige är helt beroende av konkurrenskraften i den svenska industrin. Energikostnaderna har en direkt inverkan på sysselsättningen, på vår internationella konkurrenskraft och på utländska företags benägenhet att investera i vårt land. Sverige bör därför ha så billig och säker energi som möjligt. Med det nu sagda avstyrks här aktuella motionsyrkanden.
3. En klimatstrategi inom energiområdet (mom.2)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.14 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att det i 1991 års energipolitiska överenskommelse ingick en strategi för minskad klimatpåverkan. Redan i överenskommelsen betonades vikten av internationellt arbete, speciellt i fråga om åtgärder i Östeuropa. Man förutsåg också att de nationella el- och naturgasmarknaderna skulle växa samman till en gemensam marknad över nationsgränserna.
Enligt utskottets uppfattning är det nu ur klimatsynpunkt angeläget att Sverige tar ett förnyat grepp över energiproduktionen. I samband med att kärnkraften avvecklas måste vårt land också ta en större andel förnybara energikällor i anspråk; det gäller exempelvis biobränslen.
Regeringen bör mot bakgrund av det sagda ges i uppdrag att återkomma med förslag till en mer långsiktig strategi för hur och i vilken takt nya energikällor och tekniker skall tas i drift. I det sammanhanget bör också utarbetas en realistisk vision av hur energiförsörjningen efter sekelskiftet skall utformas, inkl. vilka styrmedel som skall användas för att nå dit. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir berört yrkande i motion 1992/93:Jo86 (s) tillgodosett. Motionen tillstyrks alltså i här aktuell del. Även syftet i motionerna 1992/93:N410 (s) och 1992/93:N432 (v) blir i någon mån uppfyllt härigenom, såvitt de gäller utveckling m.m. av biobränslen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 2, med anledning av motionerna 1992/93:N410 yrkande 1 och 1992/93:N432 yrkande 10 och med avslag på proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Anslag till bioenergiforskning (mom.6)
Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande 1992/93:JoU19
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att ett samlat program för åtgärder för en miljöanpassad energiförsörjning i Östeuropa behövs. Förslag i enlighet härmed framläggs i motion 1992/93:Jo86 (s) och behandlas av jordbruksutskottet. För att kunna finansiera detta program anser utskottet att riksdagen till det nu aktuella anslaget bör anvisa 15 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslår. Med det sagda tillstyrks motion 1992/93:Jo86 (s) i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande anslag till bioenergiforskning att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 punkt J1 och med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 17 till Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr.
5. Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel (mom.11)
Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande 1992/93:JoU19
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "ny energiteknik" bort ha följande lydelse:
För att kunna finansiera de i motion 1992/93:Jo86 (s) föreslagna åtgärderna för utveckling av en miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska staterna kommer utskottet i det följande att avstyrka regeringens förslag om utökat anslag till insatser för ny energiteknik. Härav följer att utskottet också avstyrker de föreslagna riktlinjerna för det utökade stödet.
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "motion 1992/93:Jo86 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med upphovsmännen till motion 1992/93:Jo86 (s) att regeringens förslag om ytterligare medel till ny energiteknik bör avslås. I stället bör motsvarande belopp avsättas till det samlade programmet för en miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska staterna. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen i här aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 18 avslår proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 4 och punkt E7.
6. Stöd till utbyggnad av fjärrvärme (mom.12)
Under förutsättning av bifall till reservation 14 i betänkande 1992/93:JoU19
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
För att kunna finansiera de i motion 1992/93:Jo86 (s) föreslagna åtgärderna för utveckling av en miljöanpassad energiförsörjning i de baltiska staterna kommer utskottet i det följande att avstyrka regeringens förslag om stöd till utbyggnad av fjärrvärme. Härav följer att utskottet också avstyrker de föreslagna riktlinjerna för detta stöd.
dels att den del av utskottets yttrande på s.25 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Som har sagts i det föregående instämmer utskottet i bedömningen att ett särskilt program för en miljöanpassad energiförsörjning i Östeuropa bör inrättas. För ändamålet behövs 221 miljoner kronor. Ett bidrag till finansieringen härav bör åstadkommas genom att de medel som föreslås för utbyggnad av fjärrvärmenätet tas i anspråk. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1992/93:Jo86 (s) i nu aktuell del; proposition 1992/93:179 i motsvarande avseende avstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande stöd till utbyggnad av fjärrvärme att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 20 avslår proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 3 och punkt E10 och motion 1992/93:Jo92 yrkande 6.
7. Energinormer för hushållsapparater m.m. (mom.16)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.27 med "Utskottet anser" och slutar på s.28 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är märkning och konsumentupplysning alltför svaga styrmedel när det gäller att åstadkomma minskad energiåtgång i hushållsapparater m.m. Såsom har visats av NUTEK och Konsumentverket krävs även utarbetande av normer. Regeringen bör därför verka för att EG fastställer sådana normer dels för nya hushållsapparater, dels för viss serietillverkad utrustning för industriell användning i enlighet med vad som sägs i motion 1992/93:Jo86 (s). Genom ett uttalande av riksdagen i linje härmed blir denna motion tillgodosedd i här aktuell del. Även motion 1992/93:Jo88 (-) skulle till viss del tillgodses härigenom såvitt gäller frågan om normer för energiförbrukning.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande energinormer för hushållsapparater m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo86 yrkande 5 och med anledning av motion 1992/93:Jo88 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas AB, m.m. (mom.17)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.29 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skulle ett nordiskt industriprojekt avseende utbyggnaden av ett gasnät för överförande av naturgas från Norge till Finland innebära många arbetstillfällen i Sverige. Det är, menar utskottet, av intresse att gasen får en avsättning även i Mellansverige. På sikt borde ledningsnätet i hela regionen integreras. Vidare skulle en mer miljövänlig elproduktion i Finland möjliggöras. Utskottet anser mot denna bakgrund att förslaget i motion 1992/93:N415 (s) om en utredning i frågan är välmotiverat. En sådan utredning bör bl.a. omfatta överväganden om gasledningens geografiska sträckning. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir även motionerna 1992/93:Jo86 (s) och 1992/93:N438 (c) i huvudsak tillgodosedda, den förra i berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas AB, m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 11, med bifall till motion 1992/93:N415 och med anledning av motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 4 och 1992/93:N438 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB (mom.36)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.45 med "Näringsutskottet konstaterar" och slutar på s.46 med "och 1992/93:A423 (v)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste regionalpolitiskt tänkande prägla skilda politikområden för att en regional balans skall kunna uppnås. Det är, anser utskottet, regeringen som har det yttersta ansvaret för att så sker. Därför måste formerna för samordning av statens insatser inom och mellan olika samhälls- och politikområden utvecklas så att de regionalpolitiska målen främjas.
Detta gäller inte minst beträffande den verksamhet som bedrivs genom statliga verk, myndigheter och bolag. Rationaliseringar måste genomföras för att statlig verksamhet skall vara effektiv. Samordning och helhetssyn måste emellertid prägla arbetet så att inte målet om regional balans går förlorad.
Genom verksamheten hos många statliga företag kan viktiga regionalpolitiska mål tillgodoses. I skogslänen har t.ex. Vattenfall, LKAB, ASSI och SSAB skapat sysselsättning för ett stort antal människor samtidigt som en industriell utveckling har möjliggjorts. Enligt utskottets uppfattning innebär den pågående och planerade utförsäljningen av statlig egendom ett allvarligt hot mot sysselsättningen i dessa län. Redan nu får det avkastningskrav som ställs på Vattenfall till följd att hela bygder riskerar att ödeläggas; uppsägningarna innebär ett avsevärt bortfall av sysselsättningstillfällen. Staten får härigenom anses brista i sitt ansvar som ägare till bolaget.
Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att staten måste ta sitt ägaransvar för de anställda inom Vattenfall.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1992/93:A267 (s) och 1992/93:A473 (s), den förra i berörd del. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir även motionerna 1992/93:A216 (fp) och 1992/93:A423 (v) delvis tillgodosedda i aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A267 yrkande 21 och 1992/93:A473 och med anledning av motionerna 1992/93:A216 och 1992/93:A423 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Uppskov med avregleringen av elmarknaden (mom.35)
Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Sylvia Lindgren (alla s) anför:
Från Socialdemokraternas sida motsätter vi oss bestämt en avreglering av elmarknaden i den forcerade takt och den omfattning som regeringen uppenbarligen planerar.
Den internationella utvecklingen har på ett tydligt sätt visat vilka svårigheter som kan uppstå vid en sådan avreglering. Det är allmänt känt att en total avreglering leder till ett lönsamhetstänkande som enbart är kortsiktigt. En sådan ny inriktning kan i sin tur innebära att nyinvesteringarna i elproduktionsanläggningar avstannar. Ett investeringsstopp av detta slag skulle givetvis starkt försämra möjligheterna till en omställning av energisystemet. Vidare skulle en total avreglering kunna äventyra elleveranserna till glesbygden. Vi vill också peka på risken för snabba och stora prisökningar på el vid en påskyndad och alltför omfattande avreglering.
Det finns alltså, menar vi, tungt vägande skäl att närmare studera och dra lärdom av erfarenheterna i de länder där en avreglering redan har införts; framför allt gäller detta Storbritannien och Norge.
Härutöver vill vi starkt motsätta oss en avreglering som genomdrivs för att underlätta en privatisering av Vattenfall AB.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
I följande frågor har jag en uppfattning som skiljer sig från utskottets.
Allmänna riktlinjer
Den svenska energipolitiken har under 1970- och 1980-talen liksom även under början av 1990-talet kännetecknats av oklarhet, brist på konsekvens och avsaknad av miljöhänsyn. Den stora planeringsosäkerhet som blivit följden har kostat stora belopp för såväl producenterna som konsumenterna av energi. Denna osäkerhet har också hindrat utvecklingen av förnybara energislag och avvecklingen av miljöfarlig energiproduktion.
Det allvarligaste exemplet på effekterna härav gäller hanteringen av kärnkraften. Inte heller i 1993 års budgetproposition anges när avvecklingen skall inledas eller avslutas. Avsaknaden av konkreta åtgärder härför liksom ett ständigt ifrågasättande av startpunkt och slutdatum för avvecklingen innebär att sådana framsynta satsningar inte genomförs som i sig är en förutsättning för avvecklingen. Såsom resonemangen utvecklas i budgetpropositionen finns det, menar Vänsterpartiet, befogad oro för att riksdagens beslut om en kärnkraftsavveckling inte kommer att fullföljas. Redogörelser för de energipolitiska programmens resultat m.m. är angelägna. Förutsättningen är dock att de används som grund för -- och inte i stället för -- åtgärder.
Enligt min uppfattning måste statsmakterna nu på allvar söka leva upp till sitt sedan många år upprepade uttalande om att energisystemet skall miljöanpassas. Varken kärnkraften -- av säkerhetsskäl -- eller fossila bränslen -- av hänsyn till klimatet -- bör komma i fråga i framtidens energiproduktion.
När det gäller omställningen av energisystemet anser jag att utvecklingen av de förnybara energislagen måste påskyndas. En snabbutredning på detta område bör tillsättas. Biobränslen, vindkraft och solenergi liksom exempelvis bränslecellstekniken måste främjas. Det är emellertid också viktigt att Sverige så länge vi är beroende av fossil energi kan använda den så effektivt som möjligt.
När det härefter gäller energisparande och effektivisering bör kraftöverföringsnätet moderniseras och energiaspekterna i större utsträckning beaktas vid byggande. Vidare måste industrin, servicesektorn -- inkl. transporter -- och hushållen stimuleras att minska sin energiåtgång.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad jag nu har sagt. Härigenom blir motionerna 1992/93:N432 (v) och 1992/93:Jo706 (v) tillgodosedda i berörda delar.
En klimatstrategi inom energiområdet
Den klimatstrategi inom energiområdet som riksdagen föreslås godta är enligt min uppfattning inte tillräckligt tydlig eller långtgående. Viljan att komma till rätta med de klimatproblem som uppkommer ur en delvis onödig energiproduktion är inte utpräglad, vilket kommer till uttryck i att alltför begränsade medel föreslås för utvecklingen av förnybara energislag. Även avsaknaden av en konkret plan med mål för hur stor del av energiproduktionen som de alternativa energislagen -- t.ex. biobränslen -- skall utgöra tyder på bristande vilja.
Biobränslen har en rad goda egenskaper. De kan användas till produktion av såväl värme och elkraft som drivmedel. Vidare är råvaran inhemsk med en i många fall regional betydelse när det gäller framställning. För närvarande ger biobränsle drygt 60 TWh -- nära 70 TWh om vedeldning i småhus medräknas -- ; åtminstone en fördubbling av biobränsleanvändningen borde vara möjlig.
Regeringen bör anmodas att lägga fram en plan för att biobränsleanvändningen skall öka på sätt som förordas i motion 1992/93:N432 (v) i aktuell del. Genom en sådan åtgärd blir även motionerna 1992/93:Jo86 (s) och 1992/93:N410 (s) i viss mån tillgodsedda.
Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
Det i budgetpropositionen framlagda förslaget till anslag för att främja biobränsleanvändningen är enligt min uppfattning långt ifrån tillräckligt. Det är angeläget att staten bidrar till att det kommersiella genombrottet för bl.a. en storskalig användning av biobränslen inte bara kommer till stånd utan även påskyndas. Jag anser därför att anslaget till biobränslen bör ökas med 300 miljoner kronor.
Riksdagen bör besluta härom och sålunda tillgodose yrkandet i motion 1992/93:N432 (v) såvitt det gäller anslag till biobränsle.
Insatser för ny energiteknik
Förslagen i budgetpropositionen om medel till investeringar i vindkraftverk och solvärmeanläggningar är även de otillräckliga; anslaget bör ökas med 300 miljoner kronor. Såsom utvecklas i motion 1992/93:N432 (v) bör 50 miljoner kronor av detta belopp avse solvärmeanläggningar och resterande medel vindkraftverk. Riksdagen bör besluta i enlighet härmed.
Programmet för effektivare användning av energi
Det är angeläget, menar vi inom Vänsterpartiet, att begreppen energieffektivisering och energisparande hålls i sär. Effektivisering innebär att man tillfredsställer ett givet energibehov med lägre energiåtgång. Sparande, däremot, går ut på att energibehovet minskas. Exempel på effektivisering är byte till högisolerande fönster; exempel på sparande är sänkning av inomhustemperaturen.
Energiaktörer har både teoretiskt och praktiskt visat hur man med modern energiteknik kan göra stora effektivitets- och sparvinster. En målmedveten satsning från statsmakternas sida är emellertid nödvändig för att sådana vinster skall kunna nyttiggöras. Regeringen bör därför anmodas att förelägga riksdagen ett förslag till hur energieffektivisering och energisparande skall utvecklas. Jag stöder härigenom det nu berörda yrkandet i motion 1992/93:N432 (v).
Energinormer för hushållsapparater
Jag ansluter mig till den uppfattning som företrädarna för Socialdemokraterna har anmält i reservation 7 om det angelägna i att det införs obligatoriska energinormer för hushållsapparater.
Avveckling av kärnkraften
Kärnkraftsavvecklingen måste inledas omedelbart.
Från Vänsterpartiets sida kan vi nämligen aldrig acceptera en teknik som för evig tid hotar landet vi lever i eller våra grannländer. Det är heller inte försvarbart att en teknik används för att kunna upprätthålla en överkonsumtion av energi och som därmed blockerar utvecklingen och användningen av miljöacceptabla energislag och hämmar energieffektivisering och energisparande.
Argumentet att kärnkraften är miljövänlig -- i så måtto att den inte ger upphov till några klimatproblem -- saknar bärkraft; rapporter från Förenta staterna visar nämligen att varje dollar som investeras i energieffektivisering ger en minskning av koldioxidutsläppen som är sju gånger större jämfört med om motsvarande belopp skulle investeras i ett nytt kärnkraftverk.
Sveriges överskott i elproduktionskapacitet överstiger vida kapaciteten hos en eller två reaktorer. Beräkningar av det framtida elbehovet visar att vi har flera år på oss att utveckla alternativa energislag och ställa om energisektorn. Avstängning av en reaktor skulle utgöra en betydelsefull signal till aktörerna inte bara när det gäller att kärnkraften de facto skall avvecklas utan också att avvecklingen skall vara genomförd år 2010. Avvecklingen bör inledas genom att de två reaktorerna i Barsebäck -- så snart det är juridiskt möjligt -- stängs av för gott.
För möjliggörande av detta krävs uppenbarligen lagstiftning. Riksdagen bör anmoda regeringen att framlägga ett förslag med detta syfte.
Regeringen bör också för riksdagen presentera en avvecklingsplan för kärnkraften. Härutöver bör en plan upprättas för en snabbavveckling; en sådan är oundgänglig vid en sådan katastrofsituation som på intet sätt är utesluten att döma av bara de senaste tillbuden i våra svenska kärnkraftverk. Genom ett uttalande av riksdagen som innefattar de nu nämnda åtgärderna blir berörda förslag i motion 1992/93:N423 (v) tillgodosedda.
Kärnkraftens avfall
Problemet med det radioaktiva avfallet har inte kommit närmare sin lösning. Därför bör, menar jag, en utredning tillsättas med uppgift att lägga fram förslag som går ut på att kärnkraftsproduktionens olika slags avfall kommer att omhändertas på ett godtagbart sätt. Utredningen bör i överväganden beakta de nya internationella erfarenheter som har gjorts på området. Ett uttalande av riksdagen i linje härmed skulle tillgodose motion 1992/93:N423 (v) i nu aktuell del.
Internationell avveckling av kärnkraften
Också på det internationella planet har Sverige ett ansvar för kärnkraftens användning.
Det faktum att Sverige har uttalat sig för en avveckling bör leda till att vårt land bör agera för en motsvarande avveckling även i andra delar av världen.
Samtidigt har det blivit alltmer uppenbart att Internationella Atomenergiorganet (IAEA) inte klarar av sin uppgift att både främja en fredlig användning av kärnkraften och samtidigt hindra en spridning av klyvbart material för militär användning. Sverige måste därför ta initiativ för att IAEA:s kärnkraftsfrämjande roll skall upphöra. En sådan inskränkning i dess verksamhet skulle bidra till en minskad spridning av kärnvapen.
Genom ett uttalande av riksdagen med denna inriktning blir berört yrkande i motion 1992/93:N423 (v) tillgodosett.
Vattenkraft
Den småskaliga vattenkraften lämnar ett betydelsefullt bidrag till landets elförsörjning. Det är samtidigt motiverat att verkningsgraden för sådana anläggningar ökas; detta kan enligt min uppfattning göras utan att belastningen på miljön tar överhanden. En uppgradering i den storleksordning som förutsätts i motion 1992/93:N432 (v) motsvarar 3--4 TWh eller vad en kärnreaktor producerar. I likhet med vad som föreslås i nyssnämnda motion anser jag att 100 miljoner kronor bör anslås för detta ändamål. Riksdagen bör sålunda hemställa att regeringen framlägger förslag härom.
Vindkraft
Vindkraften har två stora fördelar -- den är förnybar och den har endast en ringa effekt på miljön. Dess nackdelar -- inverkan på landskapsbilden och buller -- är försumbara, särskilt jämfört med åsynen av alla de vägar, järnvägar och kraftledningssgator som skär sönder landskapsbilden. Även buller från bilismen på vägarna innebär starkt störande inslag.
Regeringen bör -- såsom begärs i motion 1992/93:N432 (v) -- lägga fram ett förslag till plan för ökad användning av vindkraft; målet skall vara att detta energislag skall bidra till vår energiförsörjning med 20 TWh år 2010.
Solenergi
Även solenergi har fördelen att var förnybar och samtidigt inte ge några utsläpp av miljöskadliga ämnen. Rapporter visar att utvecklingen av solenergi har varit framgångsrik. I flera avseenden återstår emellertid nödvändigt utvecklingsarbete. Såvitt gäller solvärmeutvinning behövs ytterligare insatser för att en effektiv lagring av värmen skall åstadkommas. Riksdagen bör anmoda regeringen att kräva en utvecklingsplan som går ut på att solenergi bör tillföra minst 15 TWh till energiförsörjningen år 2010. Ett uttalande med denna inriktning innebär att motion 1992/93:N432 (v) tillgodoses i nu aktuell del.
Uppgradering av kraftöverföringsnätet
Som ett inslag i energieffektiviseringen i Sverige bör en uppgradering -- eller modernisering -- göras när det gäller kraftöverföringsnätet. En sådan åtgärd kan vara att man tidigarelägger utbytesprogram som förbättrar verkningsgraden och minskar förlusterna. Regeringen bör anmodas att ombesörja en sådan åtgärd som begärs i motion 1992/93:N432 (v) i denna del.
Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet
I likhet med vad som sägs i motion 1992/93:N432 (v) anser jag att lagstiftningen som berör energimarknaden bör ses över utifrån ett miljöperspektiv. I en sådan utredning bör även frågan om den ökade internationaliseringens effekter på området beaktas.
Ett uttalande av riksdagen i linje härmed innebär att motionen blir tillgodosedd i berörd del.
Uppskov med avregleringen av elmarknaden
Det finns starka skäl att överväga om avregleringen av elmarknaden bör skjutas upp. Enligt min mening bör erfarenheterna av avregleringen i andra länder avvaktas innan Sverige ger sig in på en sådan osäker väg. Det är också angeläget att de risker för försämrad säkerhet i elsystemet som kan bli följden av en friare marknad har undanröjts.
Riksdagen bör sålunda genom ett uttalande riktat till regeringen ansluta sig till vad som har förordats i motion 1992/93:A423 (v) om uppskov med avregleringen av elmarknaden.
Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB
Jag ansluter mig till den reservation som de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har anmält i denna fråga.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 1, 2, 8, 10, 15, 21, 22, 24, 26--28, 32, 33 och 35 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 10, med bifall till motionerna 1992/93:Jo706 yrkande 3 och 1992/93:N432 yrkande 9 och med anledning av motionerna 1992/93:Jo630 yrkande 27 och 1992/93:N434 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
2. beträffande en klimatstrategi inom energiområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 10, med anledning av motionerna 1992/93:Jo86 yrkande 2 och 1992/93:N410 yrkande 1 och med avslag på proposition 1992/93:179 bilaga 4 moment 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
8. beträffande främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion att riksdagen a) med anledning av proposition 1992/93:179 bilaga 3 moment 2 och med avslag på motion 1992/93:Jo91 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del, b) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 10 punkt J2 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 8 i ifrågavarande del till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 500000000 kr,
10. beträffande insatser för ny energiteknik att riksdagen a) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 2 godkänner vad i det föregående anförts om inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar, b) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E7 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 8 i ifrågavarande del till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 522 000000 kr,
15. beträffande programmet för effektivare användning av energi att riksdagen a) med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 13 punkt E moment 1 och med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del, b) (= utskottet),
21. beträffande avveckling av kärnkraften att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo88 yrkande 2, 1992/93:N417 yrkandena 1 och 2, 1992/93:N423 yrkandena 1--4 och 1992/93:A811 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
22. beträffande kärnkraftens avfall att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N423 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
24. beträffande internationell avveckling av kärnkraften att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N423 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
26. beträffande vattenkraft att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N401 och 1992/93:N432 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
27. beträffande vindkraft att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
28. beträffande solenergi att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
32. beträffande uppgradering av kraftöverföringsnätet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
33. beträffande miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N432 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del,
35. beträffande uppskov med avregleringen av elmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A423 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagt förslag till ändring av 16§ lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16§
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter får meddela föreskrifter om avgifter för myndighets om avgifter för myndighets verksamhet som sker med verksamhet som sker med stöd av denna lag. Med stöd av denna lag. myndighet jämställs riksprovplats som avses i 22§.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1992/93:AU5y
Bilaga 3 Statens ägaransvar vid bolagisering m.m.
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över motionerna 1992/93:A216, 1992/93:A267, yrkande 21, 1992/93:A423, yrkandena 3 och 4 samt 1992/93:A473, vilka handlar om att staten bör ta sitt ägaransvar för de anställda vid Vattenfall i samband med de organisationsförändringar som pågår.
Bakgrunden till motionsyrkandena är följande. Vattenfall har genom beslut i december 1992 aviserat en större omorganisation och stora rationaliseringar i syfte att möta en framtida, hårdare konkurrens på elmarknaden. En konsekvens av Vattenfalls beslut är att ca 300 arbetstillfällen försvinner på vissa orter i Norrland.
Vattenfall har i samband med beslutet bl.a. utfäst sig att bidra till att skapa nya arbetstillfällen på de orter som berörs av omorganisationen. Ett arbete har också satts i gång för att utröna vilka tänkbara insatser som kan komma i fråga på dessa orter.
Enligt en utredning som Vattenfall har gjort kommer vissa kommuner att drabbas särskilt hårt i samband med omorganisationen. Det gäller Jokkmokk i Norrbottens län, Norsjö och Storuman i Västerbottens län, Sollefteå i Västernorrlands län samt Älvkarleby i Uppsala län. Det sammanlagda sysselsättningsbortfallet utgör en väsentlig del av den totala arbetsstyrkan i resp. kommun. Dessa kommuner kommer därför enligt Vattenfalls bedömning att behöva de största insatserna.
Av nämnda kommuner kommer, fortfarande enligt nyssnämnda utredning, Jokkmokks kommun att drabbas hårdast.
I motion A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhålls att statliga företag, som exempelvis Vattenfall, för skogslänen har inneburit jobb och möjligheter till industriell utveckling. De avkastningskrav som nu ställs på Vattenfall innebär att hela bygder ödeläggs till följd av uppsägningar. Motionärerna anför som exempel härpå situationen i Jokkmokks kommun och anser att staten måste ta sitt ansvar för de anställda vid Vattenfall.
Även i motionerna A216 av Britta Bjelle (fp), A423 av Bengt Hurtig och Jan Jennehag (v) samt A473 av Monica Öhman m.fl. (s) framhålls situationen i Jokkmokks kommun och statens ansvar i samband med Vattenfalls neddragningar där. I motion A423 pekas på behovet av insatser även i Sollefteå kommun. Britta Bjelle anser att det behövs en arbetsgrupp som med statliga medel aktivt skall arbeta för att skapa arbetstillfällen i Jokkmokk.
Utskottet har erfarit att den utfästelse som Vattenfall gjorde i samband med decemberbeslutet har resulterat i att bolaget planerar att svara för en insats under en femårsperiod som komplement till statliga regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser för att kompensera för det bortfall av sysselsättning som uppstår genom den föreslagna omorganisationen. Det utvecklingsprogram som arbetats fram tillsammans med de inblandade kommunerna utgår från målsättningen att i de hårdast drabbade kommunerna skapa lika många nya arbetstillfällen som de som försvinner.
Det bör dessutom noteras att samtliga direkt inblandade kommuner har uttryckt önskemål om att själva få bereda och besluta om insatser inom ramen för den lokala näringspolitik som bedrivs. Flera av kommunerna har redan långt framskridna projektidéer som man vill förverkliga.
Några närmare detaljer om de olika utvecklingsprojekten har man på ansvarigt håll inom Vattenfall inte velat ge eftersom många av projekten är av affärsmässigt känslig natur.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att arbetet med att få fram alternativa arbetstillfällen i de av neddragningarna berörda orterna har satts i gång och resulterat i ett principprogram för de hårdast drabbade kommunerna. Medel avsätts även för att starta enstaka mindre projekt i övriga berörda kommuner. Mot denna bakgrund anser utskottet att förslagen i motionerna är tillgodosedda. De bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Som en konsekvens härav avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna A216, A267, A423 och A473, i förekommande fall i berörda delar.
Stockholm den 15 april 1993
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Laila Strid-Jansson (nyd), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s) och Rose-Marie Frebran (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Sammanfattningsvis konstaterar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste regionalpolitiskt tänkande prägla skilda politikområden om regional balans skall uppnås. Det är regeringen som har det yttersta ansvaret för att så sker. Därför måste formerna för samordning av statens insatser inom och mellan olika samhälls- och politikområden utvecklas så att de regionalpolitiska målen främjas.
Det gäller inte minst den verksamhet som bedrivs genom statliga verk, myndigheter och bolag. Rationaliseringar måste genomföras för att statlig verksamhet skall vara effektiv, men en samordning och en helhetssyn måste prägla arbetet så att inte målsättningen om regional balans går förlorad.
Statliga företag som Vattenfall, LKAB, ASSI och SSAB har för skogslänen inneburit jobb och möjligheter till industriell utveckling. Den nu pågående processen med privatiseringar och utförsäljningar av statlig egendom innebär ett allvarligt hot mot sysselsättningen i skogslänen. Redan nu innebär de avkastningskrav som ställs på Vattenfall att hela bygder riskerar att ödeläggas till följd av uppsägningar. Staten kommer härigenom att brista i sitt ansvar som ägare till bolaget.
Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att staten måste ta sitt ägaransvar för de anställda vid Vattenfall.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna A267, yrkande 21 och A473. Motion A423 yrkandena 3 och 4 får med detta ställningstagande anses tillgodosedd. Motion A216 avstyrks.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag instämmer i vad som anförts i den till detta yttrande fogade avvikande meningen.
Därutöver anser jag att regeringen bör vidta åtgärder så att sysselsättningen inte minskar i de Norrlandskommuner som berörs samt att särskilda insatser behövs i Jokkmokks och Sollefteå kommuner.
Jag ansluter mig således till de synpunkter som förs fram i motion A423 yrkandena 3 och 4.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning2
Proposition 1992/93:100 bilaga 102
Proposition 1992/93:100 bilaga 132
Proposition 1992/93:100 bilaga 154
Proposition 1992/93:179 bilaga 35
Proposition 1992/93:179 bilaga 45
Motionerna6
Utskottet11 Riktlinjer för energipolitiken11 Allmänna riktlinjer11 En klimatstrategi inom energiområdet13 Myndighetsorganisationen på energiområdet, m.m.14 Bioenergiforskning15 Inledning15 Utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle16 Utveckling av ny teknik för etanolframställning16 Anslag20 Lokalisering av forskning m.m. om biobränslen20 Utveckling och introduktion av ny energiteknik21 Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion21 Riktlinjer21 Anslag21 Viss lokalisering av biobränsleproduktion22 Insatser för ny energiteknik22 Riktlinjer22 Anslag23 Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel23 Riktlinjer23 Anslag23 Stöd till utbyggnad av fjärrvärme23 Riktlinjer23 Anslag24 Bidrag till Energiteknikfonden25 Miljölån25 Effektivare användning av energi26 Riktlinjer26 Anslag27 Energinormer för hushållsapparater m.m.27 Bränsletillförsel28 Fossila bränslen28 Torvbrytning i Härjedalen29 Vissa biobränslen30 Biogas30 Vegetabiliska oljor31 Elproduktion32 Inledning32 Kärnkraft33 Avveckling av kärnkraften33 Kärnkraftens avfall35 Bekostande av cesiumprovtagning35 Internationell avveckling av kärnkraften36 Statens kärnkraftinspektion m.m.36 Vattenkraft36 Vindkraft37 Solenergi37 Vågenergi38 Elmarknad38 Verksamheten vid Svenska kraftnät38 Omlokalisering av Svenska kraftnäts huvudkontor39 Uppgradering av kraftöverföringsnätet39 Miljöhänsyn i lagstiftningen på elområdet40 Mottagningsplikt avseende el40 Uppskov med avregleringen av elmarknaden41 Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB42 Utbyggnad av det nordiska elnätet till övriga Europa46 Elsäkerhet47 Ändring i ellagen47 Anslag47 Försörjningsberedskap48 Oljelagring m.m.48 Riktlinjer48 Anslag48 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft49 Garantier m.m.49 Hemställan49
Reservationer 1. Allmänna riktlinjer (s)56 2. Allmänna riktlinjer (nyd)57 3. En klimatstrategi inom energiområdet (s)57 4. Anslag till bioenergiforskning (s)58 5. Insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel (s)59 6. Stöd till utbyggnad av fjärrvärme (s)59 7. Energinormer för hushållsapparater m.m. (s)60 8. Förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas AB, m.m. (s)60 9. Statens ansvar för anställda inom Vattenfall AB (s)61
Särskilt yttrande Uppskov med avregleringen av elmarknaden (s)62
Meningsyttring av suppleant (v)63
Bilagor 1. Regeringens lagförslag70 2. Av utskottet framlagt förslag till ändring i den s.k. ellagen72 3. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1992/93:AU5y73