Vissa elmarknadsfrågor
Betänkande 1997/98:NU12
Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU12
Vissa elmarknadsfrågor
Innehåll
1997/98 NU12 Ärendet I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - fem motioner från allmänna motionstiden om vissa elmarknadsfrågor.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Bland annat hänvisar utskottet till den fortlöpande uppföljning av elmarknadens utveckling som numera görs av den nya myndigheten på energiområdet - Statens energimyndighet. Vidare erinras om att vissa av de i motionerna aktualiserade frågorna kommer att beröras i den proposition om ändringar i ellagstiftningen som har aviserats till i maj 1998. Motionsyrkandena om fasta avgifter och om el från kooperativa föreningar följs upp i reservationer (v, mp respektive mp).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande: 1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraft och andra regler för kooperativa vindkraftsföreningar. 1997/98:N227 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge konsumenter med låg förbrukning av elenergi en reell möjlighet att påverka sin totala kostnad, 2. hos regeringen begär att frågan om förhållandet mellan fasta och rörliga elkostnader utreds. 1997/98:N276 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tillägg i ellagen om producentskydd för elleveranser från små produktionsanläggningar. 1997/98:N299 av Mats Berglind och Björn Kaaling (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elkraftens avreglering. 1997/98:N310 av Martin Nilsson och Carina Hägg (båda s) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av elmarknadens funktionssätt.
Utskottet
Bakgrund Riksdagen beslutade hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen innebär att konkurrens införts i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och i princip en ökad valfrihet för elkonsumenterna. En huvudprincip i den nya lagstiftningen är att det skall vara en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Lagbestämmelserna på elområdet finns numera i den nya ellag (1997:857) som trädde i kraft den 1 januari 1998. Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta alla leverantörer som önskar det till nätet och att överföra el på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor kan granskas av nätmyndigheten vid Statens energimyndighet (tidigare Närings- och teknik- utvecklingsverket - NUTEK). Ellagstiftningens bestämmelser om leveranskoncession syftar till att ge konsumenter med låg elförbrukning ett särskilt skydd. I varje område skall det finnas en leverantör av el som har leveranskoncession. Den som har sådan koncession är skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till alla konsumenter inom området som inte väljer en annan leverantör av el. Konsumenten är således garanterad leverans av el till priser som kan prövas av nätmyndigheten. En proposition om vissa kompletteringar av ellagstiftningen har aviserats till i maj 1998. Propositionen föranleds främst av genomförandet av EU:s elmarknadsdirektiv. I det sammanhanget kommer, enligt uppgift, vissa andra ändringar i ellagstiftningen att föreslås.
Elmarknadens funktionssätt
Motionen I motion 1997/98:N310 (s) föreslås en översyn av elmarknadens funktions-sätt. Branschstrukturen på elmarknaden gynnar inte en effektiv resursallo-kering, anför motionärerna. De menar att det för närvarande inom elområdet pågår en koncentration till ett fåtal företag och konstaterar att fåtalsdominans på många marknader har givit upphov till kartellbildning. Vidare hävdas att marknadsföringen av s.k. produktspecificerad el har utvecklats på ett ohäm-mat sätt. Enligt motionärerna bör regeringen uppdra åt Konkurrensverket att granska konkurrensen på den nya elmarknaden. Särskild uppmärksamhet borde i detta sammanhang ägnas åt marknadsföring, produktionsspecificerad el, branschstrukturens betydelse för konkurrens och gemensamt agerande av producenter och köpare.
Vissa kompletterande uppgifter Näringsutskottet underströk i samband med införandet av den nya ellagstiftningen (bet. 1995/96:NU1) vikten av en skärpt uppföljning och övervakning av elmarknadens utveckling. Den nya energimyndigheten (tidigare NUTEK) har regeringens uppdrag att årligen - senast den 15 november - redovisa sina erfarenheter av utvecklingen på elmarknaden. I detta uppdrag torde också ingå att följa utvecklingen vad gäller marknadsföring av s.k. produktionsspecificerad el. Senast redovisade NUTEK (nätmyndigheten) sina erfarenheter i november 1997 i rapporten Utvecklingen på elmarknaden 1997. Uppdraget att följa utvecklingen har den 1 januari 1998, som nämnts, övertagits av Statens energimyndighet. Konkurrensverket följer också utvecklingen på elmarknaden vad gäller konkurrensförhållandena. Konkurrensverket redovisade år 1996 en uppföljning i rapporten Fungerar elmarknaden?
Utskottets ställningstagande Utskottet kan alltså konstatera att elmarknaden är föremål för årliga uppföljningar, numera av den nya energimyndigheten. Härtill kommer att Konkurrensverket följer den konkurrensmässiga utvecklingen på elmarknaden. Mot denna bakgrund kan utskottet inte finna skäl till något initiativ av riksdagen med anledning av det här aktuella yrkandet i motion 1997/98:N310 (s), som alltså avstyrks av utskottet.
Tätort - glesbygd
Motionen En utjämning av tarifferna för överföring av el mellan tätort och landsbygd efterlyses i motion 1997/98:N299 (s). Där hävdas att resultatet av elreformen generellt har blivit att landsbygden fått betydligt högre elkostnader än tätorter. Detta beror enligt motionärerna på att tätorterna inte alltid är med och bidrar till att täcka höga nätkostnader i glesbygden. I motionen framhålls att såväl regeringen som riksdagen har uttalat att taxorna och överförings- tarifferna bör utjämnas mellan tätorts- och glesbygdskunder. Motionärerna understryker vikten av att beslut och åtgärder vidtas så att denna utjämning kan åstadkommas.
Vissa kompletterande uppgifter En uttalad målsättning med elreformen är att överföringskostnaderna för el skall utjämnas mellan tätort och glesbygd (prop. 1994/95:222 s. 48). Enligt den nuvarande ellagen får geografiska indelningar av kunderna inom samma nätkoncessionsområde inte göras, exempelvis med olika tariffer för tätort och omgivande landsbygd. Kunder inom samma kategori skall ha samma nättariff oavsett var inom koncessionsområdet uttagspunkten är belägen, utom vad avser engångsavgifter för anslutning. Vidare har i ellagstiftningen införts en möjlighet för nätmyndigheten att medge att koncessionsområden som geografiskt gränsar till varandra och som har samma ägare får redovisas samlat. Det innebär att nättarifferna beräknas för det samlade området och att kunder inom samma kategori i det samredovisade området skall ha samma nättariffer. Enligt information från Närings- och handelsdepartementet har det historiskt sett alltid varit betydande skillnader i elavgifterna mellan olika delar av landet och mellan tätort och glesbygd. Jämförelserna försvåras av att man före år 1996 vanligtvis inte gjorde någon uppdelning mellan elförbruknings- och nätavgifter. Elmarknadsreformen har snarast inneburit att det har tydliggjorts att glesbygden har högre elkostnader till följd av högre kostnader för överföringen. Ett koncessionsområdes sammansättning av tätorts- och glesbygdskunder kan därför ha stor betydelse för nättariffens nivå. I samband med prövning av områdeskoncessioner söker nätmyndigheten, enligt uppgift, att åstadkomma områden med en lämplig blandning av tätorts- och glesbygdskunder för att nå en utjämning av nättarifferna. De legala styrmedlen för att åstadkomma rationella nätområden i samband med koncessionsgivningen är dock svaga och bygger främst på frivillig medverkan från nätföretagens sida. I rapporten Utvecklingen på elmarknaden 1997 (s. 36) konstaterar nätmyndigheten att det finns ett avsevärt utrymme för effektiviseringar inom nätverksamheten och att det där också finns stordriftsfördelar. I regleringsbrevet för år 1997 gavs NUTEK i uppdrag att, som ett led i arbetet med att skapa rationella koncessionsområden, redovisa kriterier för lämplig enhet för nätkoncession för område. Enligt uppdraget skulle de strukturförändringar som behöver ske för att få en rimlig fördelning av kostnader mellan tätort och glesbygd belysas. Uppdraget redovisades i oktober 1997 i rapporten Rationella nätkoncessioner för område - kriterier för lämplig enhet. Där sägs att det är bättre att stimulera omstrukturering genom att sätta upp generella krav på nätföretagen och låta företagen välja medel för att uppnå kraven än att utnyttja selektiva myndighetsbeslut. Enligt NUTEK:s bedömning behöver dock regelverket kompletteras för att koncessionsinstrumentet skall kunna användas för att ta bort olämpliga nätenheter. NUTEK föreslår vidare att regler införs som under en övergångsperiod möjliggör successiv utjämning av nättariffer vid samredovisning och sammanslagning av nätområden (legal grund för differentiering) och att kravet på geografisk närhet vid samredovisning av nätområden slopas. NUTEK:s rapport har remissbehandlats. För närvarande pågår remissammanställning av inkomma synpunkter. Som tidigare beskrivits planerar regeringen att senare under våren 1998 överlämna en proposition till riksdagen rörande vissa elmarknadsfrågor. Med utgångspunkt i bl.a. NUTEK:s rapport avser regeringen därvid, enligt uppgift, att beröra behovet av åtgärder för att åstadkomma tariffutjämning mellan tätort och glesbygd. Vissa av NUTEK:s förslag väntas dock behöva utredas ytterligare innan de kan bli föremål för eventuella lagförslag.
Utskottets ställningstagande Som här beskrivits syftar gällande bestämmelser i ellagen till en utjämning av nättarifferna för tätorts- och glesbygdskunder. I samband med konces- sionsprövningar strävar nätmyndigheten efter att åstadkomma områden med både tätort och glesbygd för att kunna uppnå en utjämning av tarifferna. Av den lämnade redovisningen framgår vidare att riksdagen senare under år 1998 väntas få anledning att återkomma till frågan om behovet av åtgärder för att åstadkomma en utjämning av nättarifferna mellan tätort och glesbygd. Med hänvisning till det nu sagda avstyrker utskottet motion 1997/98:N299 (s).
Fasta avgifter
Motionen I motion 1997/98:N227 (v) föreslås att systemet för elmätning skall ändras så att det blir intressant även för vanliga hushåll och andra mindre elkonsumen- ter att spara el. Enligt motionärerna bör man hitta ett system som både gör det möjligt att minska kundens fasta kostnader och som innebär att principen med skilda bolag för försäljning och överföring av el bibehålls. Som exempel anges i motionen att nätbolagen skulle ha en viss del av den rörliga avgiften. Det viktiga är att den rörliga elkostnaden ökar mot att den fasta nätkostnaden minskar, menar motionärerna och föreslår att riksdagen hos regeringen be-gär en utredning i frågan.
Vissa kompletterande uppgifter En huvudprincip i ellagstiftningen är, som nämnts, att det skall vara en klar åtskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan nätverksamhet. För att dessa två funktioner inte skall blandas ställs i lagstiftningen krav på organisation och ekonomisk redovisning av nätverk- samhet. Kraven innebär att en juridisk person som bedriver produktion eller handel med el inte får bedriva nätverksamhet. Den som bedriver nätverk-samhet och annan verksamhet inom samma juridiska person skall ekono-miskt redovisa nätverksamheten som en särskild rörelsegren. Kraven tar sikte på att minska riskerna för s.k. korssubventionering, dvs. att nätverksamhet utnyttjas för subvention av annan verksamhet eller omvänt måste finansieras också på annat sätt än genom nättariffer. Enligt ellagstiftningen skall tarifferna för nätverksamhet vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Med saklig grund avses att de skall vara objektiva och icke-diskriminerande. Skälighetsprövningen skall baseras på de intäkter och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet. Tarifferna skall således återspegla kostnaderna - såväl fasta som rörliga kostnader - i verksamheten. Allmänt sett är överföring av el (nätverksamhet) en kapitalintensiv verksamhet med höga fasta kostnader. Kostnader för el- överföring till en viss elabonnent utgörs därmed till stor del av fasta kostnader som inte påverkas av mindre variationer i elförbrukningen. Frågan om relationen mellan fast och rörlig tariff har inte behandlats i lagstiftningen, utan skälighetsprövningen kommer att vara vägledande. En princip för utformningen av nättariffer är att den som förorsakar kostnader också skall betala för dessa, vilket innebär att tarifferna skall vara kostnadsriktiga för varje kundkategori. Enligt de tariffprinciper som tillämpas av de flesta nätföretag stiger den fasta avgiften med den abonnerade uttagseffekten. Det är således möjligt för en elkonsument att minska den fasta nätavgiften genom att minska den abonnerade uttagseffekten. Därmed begränsas det totala effektuttaget som elkonsumenten kan göra, vilket också kan leda till en minskad elförbrukning. Våren 1997 behandlade riksdagen motioner med liknande innebörd som den nu aktuella. På förslag av utskottet (bet. 1996/97:NU11) avslogs motionerna, som fick stöd i en reservation (v, mp).
Utskottets ställningstagande Nättariffen och det pris som betalas för den förbrukade elenergin är två helt skilda avgifter som finansierar verksamheter som enligt lagstiftningen skall hållas åtskilda. Motionärernas förslag om att den rörliga elkostnaden skall öka, samtidigt som den fasta nätavgiften minskar, bryter mot denna för ellagstiftningen grundläggande princip. Enligt utskottets mening bör inte heller statsmakterna gripa in i elmarknaden genom att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga avgifter. Däremot anser utskottet att konsumenterna har en viktig roll att fylla när det gäller att uppmärksamma nätmyndigheten på de fall av avvikelser från skäligheten i tariffer som kan förekomma. Det är också angeläget att nätmyndigheten agerar snabbt och effektivt i dessa fall. Med det anförda avstyrks motion 1997/98:N227 (v).
El från kooperativa föreningar
Motionen Motion 1997/98:Fö216 (mp) innehåller ett yrkande om el från kooperativa vindkraftsföreningar. Enligt motionären bör gällande regler ändras så att medlemmarna i en sådan förening befrias från kravet att installera en mätare för timvis mätning av el från den egna föreningen. Just nu planeras för ett stort antal vindkraftverk i Sundsvallstrakten, påpekar motionären och anför att dessa kraftverk måste kunna drivas utan krångliga regler som är utformade för stora abonnenter och inte för vanliga kooperativ.
Vissa kompletterande uppgifter Kravet på timvis mätning för kunder som köper el från annan än leveranskoncessionären har införts för att säkerställa elsystemets effektiva drift och för att en rättvisande kostnadsfördelning skall kunna åstadkommas genom den nationella balansavräkningen. Kravet hänger samman med att produktionskostnaderna i det svenska elsystemet varierar till följd av den blandade produktionsstruktur som finns i landet. Samtliga lämnade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000. Inför utgången av giltighetstiden skall systemet med leveranskoncessioner utvärderas i enlighet med vad som förutskickades i samband med att systemet infördes. Härigenom skall skapas underlag för ställningstagande till om systemet bör avvecklas eller förändras. Enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet skall en sådan översyn inledas inom kort. Våren 1997 avslog riksdagen på förslag av utskottet (bet. 1996/97:NU11) en motion med samma syfte som det nu aktuella motionsyrkandet. Utskottet redovisade att de speciella förhållanden som gäller vid försäljning av el från kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina medlemmar kunde förväntas bli behandlade i översynen av leveranskoncessionssystemet. Motionen följdes upp i en reservation (mp).
Utskottets ställningstagande Utskottet hänvisar återigen till den förestående översynen av leveranskoncessionssystemet och avstyrker därmed det aktuella yrkandet i motion 1997/98: Fö216 (mp).
Producentskydd för el från små produktionsanläggningar
Motionen Producentskydd i ellagen är rubriken på motion 1997/98:N276 (c). Där påtalas behovet av ett tillägg i ellagstiftningen för att tillskapa ett producentskydd avseende el från små produktionsanläggningar. Motionären anser att det bör införas ett skadeståndsansvar - motsvarande de regler som införts rörande konsumentskydd på elmarknaden - om en liten producent av nätägaren undanhålls möjligheten att leverera el till nätet. Bland annat hävdas att nätägaren kan stänga ute elproducentens möjlighet att leverera el till nätet genom att åberopa behov av långvariga reparationer på just den nätdel där inleveransen skall ske.
Vissa kompletterande uppgifter Den småskaliga elproduktionen utgör ett särskilt skyddsintresse på elmarknaden. Bestämmelserna om leveranskoncession i den tidigare s.k. elhan-delslagen infördes bl.a. för att skapa stabila förutsättningar och skydd för den småskaliga elproduktionen vid övergången till en reformerad marknad. Dessa bestämmelser har förts över till den nya ellagen (5 kap.). Den som har leveranskoncession är skyldig att köpa el från produktionsanläggning som är belägen inom koncessionsområdet och som kan leverera en effekt om högst 1 500 kW. Ersättningen baseras på koncessionshavarens genomsnittliga försäljningsintäkter per kWh över året, med avdrag för skäliga kostnader för administration m.m. och skälig vinstmarginal för koncessionshavaren. Dessa regler innebär att små elproduktionsanläggningar är garanterade avsättning för den el som produceras till rimliga priser. Producenterna är inte förhindrade att sälja el till någon annan än leveranskoncessionshavaren. Mindre elproducenter har således möjlighet att utnyttja det stöd som leveranskoncessionärens inköpsplikt innebär men kan också, när det är ekonomiskt fördelaktigt, välja att sälja el till andra. Ett annat skydd för den småskaliga elproduktionen omfattar reglering av villkoren för anslutning till elnätet. Små producenter har enligt ellagen rätt till reducerad nättariff. Enligt bestämmelsen (4 kap. 10 §) skall små elproducenter endast betala den del av nättariffen som motsvarar den årliga kostnaden för mätning och rapportering. Elproducenten skall dessutom betala engångsavgift för anslutning samt avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och dess installation i inmatningspunkten. Den del av nättariffen som därmed bortfaller är den årliga avgiften för själva överföringen. Skäligheten i den ersättning som producenten får från leveranskoncessionären för inlevererad el kan prövas av nätmyndigheten. Vidare kan skäligheten i nättariffen, dvs. anslutnings- och överföringsvillkor som det aktuella nätföretaget tillämpar, prövas av nätmyndigheten. Oskäligt tidsmässigt utdragna reparationer av nät, som förhindrar producenten från att leverera in el i elsystemet, torde kunna bli föremål för prövning av nätmyndigheten. Nätmyndigheten vid NUTEK redovisade i rapporten Utvecklingen på elmarknaden 1997 (s. 75) bedömningen att de ekonomiska villkoren för den småskaliga elproduktionen har försämrats. Anledningen till detta är bl.a. att leveranskoncessionärer och nätföretag av konkurrensskäl inte är villiga att betala mer än nödvändigt för sina elinköp samt att regionnättariffernas utformning har ändrats på ett sätt som är ofördelaktigt för många små elproducenter. Nätmyndigheten påpekade samtidigt att koncentrationen av småskalig elproduktion, främst vindkraft, i vissa delar av landet har skapat problem för såväl nätkoncessionären som leveranskoncessionären i dessa områden. Det kan befaras, sägs det i rapporten, att elkunderna i de berörda områdena kommer att få betala såväl ett högre elpris som en högre nättariff än de skulle ha gjort med en mindre omfattande etablering av småskaliga elproduktionsanläggningar. Ett annat problem som lyfts fram i rapporten är att den legala gränsen för småskaliga elproduktionsanläggningar (1 500 kW) kan motverka utvecklingen mot större och effektivare vindkraftverk. Som tidigare redovisats kommer en översyn av systemet med leveranskoncessioner att påbörjas inom kort. Enligt uppgift väntas i det sammanhanget även villkoren för avsättning av el från småskaliga produktionsanläggningar komma att ses över.
Utskottets ställningstagande Bestämmelserna i ellagen om leveranskoncession har tillkommit bl.a. i syfte att skydda den småskaliga elproduktionen i samband med elreformen. Enligt utskottets mening är det angeläget att de små elproducenterna tillförsäkras rimliga villkor för sin avsättning på elmarknaden. I den översyn av systemet med leveranskoncessioner som nu skall påbörjas väntas också, som nämnts, villkoren för de små elproducenterna komma att ingå. Utskottet förutsätter att de synpunkter i frågan som nätmyndigheten vid NUTEK redovisat beaktas i den kommande översynen. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1997/98:N276 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande elmarknadens funktionssätt att riksdagen avslår motion 1997/98:N310 yrkande 3, 2. beträffande tätort - glesbygd att riksdagen avslår motion 1997/98:N299, 3. beträffande fasta avgifter att riksdagen avslår motion 1997/98:N227, res. 1 (v, mp) 4. beträffande el från kooperativa föreningar att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö216 yrkande 2, res. 2 (mp) 5. beträffande producentskydd för el från små produktionsanläggningar att riksdagen avslår motion 1997/98:N276.
Stockholm den 24 mars 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).
Reservationer
1. Fasta avgifter (mom. 3) Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om fasta avgifter bort ha följande lydelse: Ur samhällets synvinkel är det viktigt att elsparandet ökar och att det uppfattas som intressant av både stora och små elkonsumenter. Enda sättet att intressera konsumenter med låg elförbrukning att spara och delta aktivt i handeln med el är, enligt utskottets uppfattning, att den rörliga kostnadens andel av totalkostnaden ökas. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att föreslå åtgärder så att en annan relation mellan fasta och rörliga avgifter kan komma till stånd. Detta bör vara möjligt utan att boskillnaden mellan nätbolag och elleverantör förändras. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1997/98:N227 (v). dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande fasta avgifter att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N227 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. El från kooperativa föreningar (mom. 4) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om el från kooperativa föreningar bort ha följande lydelse: Kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk kan inte med gällande regler sälja el direkt till sina medlemmar utan att kravet på timmätning blir aktuellt. Enligt utskottets mening är en sådan ordning inte tillfredsställande, allra minst mot bakgrund av behovet att underlätta för den småskaliga elproduktionen på den avreglerade elmarknaden. Kravet på timmätare bör för övrigt undanröjas generellt för små elkonsumenter. Det finns en stor potential till fortsatt vindkraftsutbyggnad i Sverige. Det förutsätter emellertid att den inte försvåras av regler som inte beaktar förhållandena i små kooperativ. Utskottet föreslår därför att regeringen skall anmodas att låta utreda de nu påtalade omständigheterna för kooperativa vindkraftsföreningar och därefter återkomma till riksdagen med erforderliga förslag till förändringar. Med ett uttalande av riksdagen härom blir det berörda yrkandet i motion 1997/98:Fö216 (mp) tillgodosett. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande el från kooperativa föreningar att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö216 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Ärendet.............................................1 Sammanfattning......................................1 Motionerna..........................................1 Utskottet...........................................2 Bakgrund 2 Elmarknadens funktionssätt 2 Motionen 2 Vissa kompletterande uppgifter 3 Utskottets ställningstagande 3 Tätort glesbygd 3 Motionen 3 Vissa kompletterande uppgifter 3 Utskottets ställningstagande 5 Fasta avgifter 5 Motionen 5 Vissa kompletterande uppgifter 5 Utskottets ställningstagande 6 El från kooperativa föreningar 6 Motionen 6 Vissa kompletterande uppgifter 6 Utskottets ställningstagande 7 Producentskydd för el från små produktionsanläggningar 7 Motionen 7 Vissa kompletterande uppgifter 7 Utskottets ställningstagande 8 Hemställan 9 Reservationer.......................................9 1. Fasta avgifter (v, mp) 9 2. El från kooperativa föreningar (mp) 10