Vissa elmarknadsfrågor
Betänkande 1991/92:NU30
Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU30
Vissa elmarknadsfrågor
Innehåll
1991/92 NU30
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1991/92:133 om en elmarknad med konkurrens,
dels en motion som har väckts med anledning av propositionen,
dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet ansluter sig till de mål och strategier för elmarknadens reformering som förordas i propositionen och som innebär att en friare elmarknad med ökad konkurrens skall uppnås. Därvid betonar utskottet det önskvärda i att hänsyn tas till behovet av internationell ömsesidighet för att konkurrenssnedvridningar skall undvikas.
De riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som redovisas i propositionen tillstyrks av utskottet. I en reservation (s) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät, som har inrättats för att förvalta storkraftnätet, inte bör komma i fråga.
Utskottet har vidare inget att erinra mot vad regeringen anför om riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet, om tillsättande av en särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet och om hur konkurrensövervakningen på elområdet skall utformas.
Propositionen
I proposition 1991/92:133 föreslår regeringen -- efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen godkänner
1. de mål och strategier för elmarknadens reformering som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 3.1),
2. de riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.1).
Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
3. riktlinjer för affärsverket svenska kraftnät (avsnitt 4.2),
4. reformering av eldistributionen (avsnitt 5),
5. konkurrensövervakning på elområdet (avsnitt 6).
Motionerna
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1991/92:133 är
1991/92:N37 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att behålla Svenska kraftnät i statlig ägo, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öppnandet av internationell handel med el sker under strikt iakttagande av ömsesidighet.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anknyta Sverige till de europeiska elkraftnäten, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avreglera och avmonopolisera kraftproduktion och distribution.
1991/92:N407 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av affärsverket svenska kraftnät till Sollefteå kommun.
1991/92:N409 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elkonsumentens möjlighet att påverka prissättningen.
1991/92:N417 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att affärsverket svenska kraftnät bör lokaliseras till Norrbotten.
1991/92:N418 av Sten-Ove Sundström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av magnetiska fält.
1991/92:N426 av Birger Andersson och Marianne Andersson (båda c) vari yrkas att riksdagen beslutar om komplettering av ellagen i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:N427 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika behandling av kommuninvånare kan upprätthållas, 2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser.
Utskottet
Mål och strategier för elmarknadens reformering
I proposition 1991/92:133 begär regeringen riksdagens godkännande av de mål och strategier för elmarknadens reformering som förordas i avsnitt 3.1 (s. 18). I ett internationellt perspektiv, anförs det, anses den svenska elmarknaden fungera väl dels i fråga om utnyttjande av de sammantagna produktions- och distributionsresurserna, dels i fråga om leveranssäkerhet till abonnenterna.
Målet för reformeringen av den svenska elmarknaden är att genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av produktions- och distributionsresurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser, sägs det i propositionen. Detta bör åstadkommas på olika sätt: Konkurrensen skall skärpas så att förutsättningar skapas för en effektiv prisbildning på elmarknaden. Kraftföretag och kunder skall kunna välja vilka de skall handla med. Prisbildningen skall anpassas till kundernas behov och förutsättningar. Möjligheterna till export och import av el skall ökas. Såväl kraftföretag som andra företag skall kunna köpa och sälja el över den svenska gränsen. Konkurrensen på elmarknaden skall övervakas med stöd av en skärpt konkurrenslagstiftning. Inget företag skall tillåtas att genom sin storlek eller på grund av andra orsaker styra prissättningen på el.
I detta sammanhang behandlar utskottet ett yrkande i en kommittémotion, 1991/92:N37 (s), som har väckts med anledning av propositionen, och två yrkanden i en partimotion, 1991/92:Jo645 (nyd), från allmänna motionstiden.
Föreliggande proposition fullföljer i huvudsak den linje som drogs upp av den tidigare socialdemokratiska regeringen, sägs det i den förstnämnda motionen. Motionärerna ansluter sig i allt väsentligt till förslagen i propositionen. De anser dock att riksdagen bör göra ett uttalande om att öppnandet av en internationell handel med el skall ske under strikt iakttagande av ömsesidighet. Med hänsyn till den stora betydelse som en sådan ömsesidighet har för prisbildningen i Sverige, anser motionärerna att avregleringen av elhandel mellan olika länders kraftindustrier och införandet av fri handel mellan konsumenter i ett land och producenter i ett annat skall genomföras med strikta krav på ömsesidighet.
Ny demokratis principiella inställning i energifrågan är att de svenska hushållen och det svenska näringslivet skall få tillgång till så billig och säker energi som möjligt, sägs det i motion 1991/92:Jo645 (nyd). Detta har, enligt motionärerna, en direkt inverkan på sysselsättningen, på den internationella konkurrenskraften, på benägenheten hos utländska företag att investera i Sverige och på den allmänna livskvaliteten. Det bästa sättet att nå det angivna målet är, hävdas det, att produktionen och distributionen av elkraft avregleras och avmonopoliseras. Vidare borde det svenska kraftnätet anknytas till de europeiska elkraftnäten. Riksdagen bör göra uttalanden av denna innebörd, anförs det.
I propositionen redovisas den utveckling som pågår inom EG i riktning mot en inre marknad på energiområdet. Som ett första steg på elförsörjningsområdet har EG antagit ett s.k. transiteringsdirektiv (nr 90/547/EEC), som fastställer en transiteringsplikt på stamnät vid gränsöverskridande handel, och ett direktiv om pristransparens (nr 90/377/EEC), som ålägger elektricitets- och gasleverantörer att lämna upplysningar om priser och avtalsvillkor för industriförbrukare. Dessa direktiv trädde i kraft vid årsskiftet 1991/92. Genom EES-avtalet kommer dessa direktiv att också gälla inom EFTA-länderna. Implementeringen av dessa två direktiv på nationell nivå är nu, sägs det i propositionen, så gott som genomförd.
EG-kommissionen har vidare, påpekas det, nyligen lagt fram ett förslag till ytterligare åtgärder på området. Dessa rör: ökade möjligheter till och harmoniserande bestämmelser för investeringar i elproduktion, icke-diskriminerande bestämmelser för att få tillstånd att uppföra kraftledningar, åtskiljande av företagsledning och ekonomisk redovisning för produktions-, överförings- och distributionsverksamheterna i vertikalt integrerade elföretag, skyldighet att under vissa villkor ombesörja transitering på högspänningsnäten för den som så begär, s.k. third party access (TPA).
Kommissionens ambition är att de tre förstnämnda åtgärderna skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993 och att TPA skall kunna införas den 1 januari 1996. EG:s ministerråd har dock ännu inte tagit ställning till kommissionens förslag.
Utskottet anser att det är angeläget att det skapas en ökad konkurrens på elmarknaden. Utskottet ansluter sig därför till de mål och strategier för elmarknadens reformering som förordas i propositionen. Yrkandena i motion 1991/92:Jo645 (nyd) angående en avreglering av produktionen och distributionen av elkraft och en anknytning av det svenska kraftnätet till de europeiska elkraftnäten anser utskottet tillgodosedda genom vad som förespråkas i propositionen. Motionen avstyrks sålunda i här berörda delar.
Synpunkterna i motion 1991/92:N37 (s) om att det bör ställas strikta krav på ömsesidighet vid öppnandet av en internationell handel med el anser utskottet vara värda att beakta. Enligt utskottets mening bör ett mer rationellt utnyttjande av produktions- och distributionsresurserna på elområdet kunna uppnås genom ökad konkurrens och ett öppnande av den internationella handeln. För att undvika riskerna för konkurrenssnedvridningar är det önskvärt att hänsyn tas till behovet av ömsesidighet vid utvecklingen av en friare elmarknad. Något särskilt uttalande av riksdagen i saken ter sig dock enligt utskottets uppfattning inte påkallat. Det aktuella yrkandet i motion 1991/92:N37 (s) avstyrks därför.
I ett senare avsnitt om reformering av eldistributionen (s.7) behandlar utskottet vad som sägs i propositionen om tillsättande av en särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet. Utredaren skall enligt sina direktiv (dir. 1992:39) bl.a. överväga de villkor som bör gälla för nya koncessioner, inkl. utlandsförbindelserna. Enligt utskottets uppfattning vore det naturligt att frågan om ömsesidighet därvid också beaktades.
Storkraftnätet och Svenska kraftnät
Storkraftnätets organisation
I storkraftnätet inräknas samtliga överföringsledningar i Sverige på spänningsnivåerna 200--400 kV. Den totala ledningslängden uppgår till drygt 15000 km. Till storkraftnätet räknas även de utlandsförbindelser som ansluter till det svenska systemet. Stamnätet är den del av storkraftnätet som ligger söder om Umeälven och Skellefteälven. Denna del av storkraftnätet har en särskild ställning genom stamnätsavtalet.
Storkraftnätet är i huvudsak statligt ägt och förvaltades tidigare av statens vattenfallsverk (Vattenfall). I samband med bolagiseringen av Vattenfall avskildes storkraftnätet och förvaltas fr.o.m. årsskiftet 1991/92 av affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät). De delar av storkraftnätet (ca 1600 km) som inte ägs av staten disponeras av Svenska kraftnät genom avtal.
I propositionen (s.22) framhålls att storkraftnätet är ett s.k. naturligt monopol. Målet om en effektiv elmarknad talar därför enligt regeringen för att nätverksamheten skall bedrivas som en i förhållande till övriga marknadsaktörer fristående verksamhet. Svenska kraftnät bör, sägs det i propositionen, ges uppgiften att förvalta storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna. Det starkaste skälet för att nätverksamheten i stället skulle organiseras som ett privatägt bolag med kraftföretag, distributörer och större konsumenter som huvudägare skulle enligt regeringen vara den företagsekonomiska effektiviteten. Risken med ett sådant alternativ anges vara att normala konkurrensmekanismer sätts ur spel om elmarknadens infrastruktur skulle kontrolleras av ett fåtal enskilda aktörer. Enligt regeringen innebär affärsverksformen att de krav på offentlighet och insyn som bör ställas på förvaltningen av ett naturligt monopol kan uppfyllas. Samtidigt skulle en bolagisering av Svenska kraftnät möjliggöra för företaget att agera mer effektivt och affärsmässigt. I propositionen sägs därför att associationsformen för Svenska kraftnät senare bör övervägas.
Regeringen anger att Svenska kraftnät skall ha i uppgift: att ansvara för planering och drift av storkraftnätet samt för spännings- och frekvenshållning m.m. i det svenska elsystemet, att ansvara för utbyggnaden av storkraftnätet och uppförande av de starkströmsledningar m.m. som krävs för en effektiv handel med elkraft, att svara för att regler för tillträde till och prissättning på storkraftnätet utformas så att de främjar ett effektivt utnyttjande av nätet och konkurrensen på elmarknaden, varvid nya aktörer bör stimuleras att utnyttja nätet.
Beträffande överföringsförbindelserna med utlandet sägs att dessa bör ses som en del av storkraftnätet. Svenska konsumenter och producenter bör ges möjlighet att sluta avtal med andra aktörer utomlands. Svenska kraftnät bör därför enligt regeringen äga och förvalta en tillräckligt stor del av utlandsförbindelserna.
Trots att inget uttryckligt förslag om privatisering av Svenska kraftnät läggs fram i propositionen, bör riksdagen redan nu göra ett uttalande om att ett privat ägande av Svenska kraftnät inte bör komma i fråga, anförs det i motion 1991/92:N37 (s). Enligt motionärerna finns det goda möjligheter att uppnå bättre fungerande konkurrens i fråga om produktionen och försäljningen av elkraft. Beträffande överföringen av kraft råder det däremot fortfarande ett tekniskt monopol, som försvårar konkurrens på elmarknaden, anför motionärerna.
Som tidigare nämnts ingår frågan om utlandsförbindelserna i uppdraget till den särskilde utredaren, som regeringen har beslutat tillkalla. Enligt direktiven -- som redovisas mer i detalj i det följande -- skall utredaren bl.a. pröva villkoren för innehav av nya utlandsförbindelser och därvid överväga om särskilda krav bör ställas på koncessionsinnehavaren mot bakgrund av bl.a. anläggningarnas betydelse för infrastrukturen och för en elmarknad med konkurrens.
Det kan vidare noteras att Svenska kraftnät -- på regeringens uppdrag -- har utrett frågan om högspänningsförbindelser med utlandet. Verket har i mars 1992 redovisat resultatet härav i rapporten Utredning av alternativa elkabelförbindelser till kontinenten m.m. Rapporten, som remissbehandlas för närvarande, kommer att ingå som ett underlag för den särskilde utredarens överväganden.
Enligt utskottets mening bör storkraftnätet, inkl. överföringsförbindelserna med utlandet, mot bakgrund av dess ställning som ett naturligt monopol förvaltas av Svenska kraftnät. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i detta avseende.
Utskottet anser, i motsats till vad som krävs i motion 1991/92:N37 (s), att det inte finns anledning till något uttalande av riksdagen om vikten av att Svenska kraftnät bibehålls i statlig ägo framöver. I dagens läge skulle dock en privatisering innebära en uppenbar risk för att konkurrensen sätts ur spel. Motionen avstyrks sålunda.
Riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet
För riksdagens information redovisas i propositionen (s.29) vissa riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet. Svenska kraftnät skall ansvara för driften av storkraftnätet och det svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet. Enligt sin instruktion (1991:2013) har Svenska kraftnät till uppgift att på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem, att sälja överföringskapacitet samt att i övrigt bedriva verksamheter som är anknutna till kraftöverföringssystemet.
I propositionen meddelas att regeringen avser att tillämpa samma principer för den ekonomiska styrningen av Svenska kraftnät som tidigare tillämpades beträffande statens vattenfallsverk i fråga om bl.a. avkastningskrav, beloppsgränser för investeringar utan regeringens godkännande, m.m.
Svenska kraftnäts verksamhet är lokaliserad till Stockholm (Vällingby). Tekniska anläggningar som tidigare utnyttjades av Vattenfall överfördes vid Vattenfalls bolagisering till Svenska kraftnät. Det gäller bl.a. anläggningar och utrustning för den operativa nätdriften som är strategiska för Svenska kraftnäts verksamhet och som finns i Stockholm. Svenska kraftnät bör därför även i fortsättningen vara lokaliserat till Stockholm, anser regeringen.
I två motioner, 1991/92:N407 (s) och 1991/92:N417 (s), förordas en annan lokalisering.
Det skulle framstå som mycket märkligt om Svenska kraftnät också fortsättningsvis skulle vara lokaliserat till Vällingby, sägs det i den förstnämnda motionen. I stället förordas en lokalisering till Sollefteå kommun. Där, konstateras det, finns det 16 stora vattenkraftverk, vid vilka sammanlagt ca 15 % av landets elenergi från vattenkraft produceras. Sollefteå har vidare under lång tid präglats av en konstant hög arbetslöshet och av en i övrigt svag arbetsmarknad, säger motionärerna.
En lokalisering av Svenska kraftnät till Norrbotten förordas i den andra motionen. Norrbotten svarar för närvarande för ca 11 % av landets totala elförsörjning, påpekas det i motionen. Dessutom finns ett antal utlandsförbindelser med Norge och Finland samt det s.k. Norrbottennätet. Det vore därför logiskt, menar motionärerna, att Svenska kraftnät sammanförs med den etablerade verksamhet som finns kring överföringsverksamhet av elenergi inom Norrbotten.
Utskottet har inget att erinra mot vad som sägs i propositionen beträffande riktlinjer för verksamheten vid Svenska kraftnät. Likaså anser utskottet att det är ändamålsenligt att Svenska kraftnät är lokaliserat till Stockholm. Detta innebär att motionerna 1991/92:N407 (s) och 1991/92:N417 (s) avstyrks av utskottet.
Reformering av eldistributionen
I propositionen (s.31) redovisas vidare för riksdagens information att en särskild utredare skall ges i uppdrag att utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet. Regeringen beslöt i mars 1992 att bemyndiga näringsminister Per Westerberg att tillkalla en sådan utredare. Enligt direktiven (dir. 1992:39) skall förslaget till ny lagstiftning innefatta ändrade bestämmelser om koncessioner för elektrisk starkströmsledning och för ledningsnät inom ett visst område i syfte att åstadkomma ökad konkurrens på elmarknaden.
Utredningsarbetet skall genomföras i etapper. I en första etapp skall främst följande frågor som gäller de nationella och regionala kraftnäten behandlas: införande av ökad transiteringsskyldighet för innehavare av linjekoncession, införande av skyldighet för innehavare av områdeskoncession att överföra leveranser för annans räkning till elkrävande kunder, översyn av villkor som bör gälla för nya koncessioner, inkl. utlandsförbindelserna, prövning om det finns skäl att införa en särskild koncession för innehav och drift av ett nationellt transmissionssystem, införande av regler om en särskild skyldighet för koncessionsinnehavare att ekonomiskt särredovisa nätverksamheten och att offentligt redovisa tariffer och villkor för kraftleveranser, översyn av möjligheter som bör finnas för att pröva skäligheten i tariffer och leveransvillkor.
Den första etappen av utredningsarbetet skall redovisas senast i februari 1993.
I propositionen (s. 27) aviseras också att Svenska kraftnät skall ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för inrättande av en för producenter och konsumenter allmänt tillgänglig kraftbörs samt att lämna förslag till organisationen av en sådan börs. Inom näringsdepartementet pågår, enligt vad utskottet har erfarit, arbete med att ta fram direktiv för detta utredningsarbete.
I detta avsnitt behandlar utskottet två motioner som rör enhetliga lokala eltaxor resp. förutsättningar för småskalig vindkraft.
Enligt kommunallagstiftningen bör lika taxor gälla för alla kommuninvånare inom en och samma kommun, framhålls det i den ena motionen, 1991/92:N427 (fp). Detta är emellertid inte fallet när det gäller eltaxor inom en del kommuner -- t.ex. Göteborg och Mölndal -- där eldistributionen bedrivs av mer än ett företag. Anledningen till de olika taxorna är, menar motionärerna, bestämmelserna om områdeskoncession i den s.k. ellagen (1902:71 s.1). En kommun måste kunna föra en samordnad energipolitik och då är en förutsättning att kommunen har möjlighet att utgöra ett koncessionsområde, anför motionärerna vidare. De kräver en översyn av lagstiftningen i båda dessa hänseenden.
Det behövs snabba kompletteringar av ellagen för att intentionerna om vindkraftsutbyggnaden skall kunna förverkligas inom rimlig tid, hävdas det i motion 1991/92:N426 (c). För att tillkomsten av andelsägda elproduktionsanläggningar skall underlättas borde i ett första steg införas rätt till fri transitering i ett närområde till en eller flera elproduktionsanläggningar. Utskottet förutsätts utforma erforderlig lagtext. Behövligt regelsystem kan enligt motionärerna utarbetas av närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).
Riksdagen har under senare år avslagit yrkanden (fp) av samma innebörd som de som framförs i motion 1991/92:N427 (fp). Vid det senaste tillfället, hösten 1991 (bet. 1991/92:NU3), hänvisade utskottet bl.a. till att frågan om elmarknadens organisation var under beredning och avstyrkte (enhälligt) motionen.
I betänkandet lämnades en utförlig redogörelse (s.4), till vilken nu hänvisas, om en kartläggning av elpriser hos landets samtliga kommuner och om hur frågan om utjämning av eltaxor inom en kommun har hanterats i Umeå och Jönköpings kommuner. Vidare redogjordes för gällande bestämmelser om koncession och hur NUTEK tillämpar dessa bestämmelser.
Riksdagen har också tidigare avslagit en motion (c) -- av samma motionärer -- med identiskt yrkande som i motion 1991/92:N426 (c). Utskottet (bet. 1990/91:NU40 s.104) hänvisade till ett av regeringen aviserat utredningsuppdrag till statens energiverk avseende en total översyn av lagregler m.m. som har betydelse för utbyggnad och drift av småskalig vindkraft. Yrkandet fick stöd i en reservation (mp).
I november 1991 gavs så NUTEK i uppdrag av regeringen att i samråd med boverket och statens naturvårdsverk göra en utvärdering av gällande lagar och regler med betydelse för utbyggnad och drift av småskalig vindkraft. Resultatet av uppdraget redovisades i april 1992 i rapporten Vindkraft -- juridik och ekonomi (B 1992:5). Där framläggs förslag till förändringar i syfte att underlätta tillkomsten av ny vindkraft. Beträffande ellagen sägs att samarbetet mellan ägare till privata vindkraftsanläggningar och lokala distributörer fungerar väl och att det inte har framkommit att det skulle föreligga några större svårigheter för de privata ägarna att bli anslutna till näten eller att få till stånd avtal med distributörerna. Enligt NUTEK finns det skäl att under en övergångsperiod lämna ytterligare investeringsstöd för att bidra till bättre lönsamhet för investeringar i vindkraft. Rapporten är nu föremål för remissbehandling.
Den uppläggning av utredningsarbetet för den särskilde utredaren med uppgift att göra en översyn av lagstiftningen på elområdet m.m. som redovisas i propositionen, är i överensstämmelse med utskottets uppfattning om vad en reformering av elmarknaden bör bestå av. Utskottet vill dock erinra om vad som i det föregående har anförts om att det i den särskilde utredarens uppgifter bör ingå att beakta behovet av ömsesidighet vid utvecklingen av en friare internationell elmarknad.
De frågor som tas upp i motion 1991/92:N427 (fp) är sådana som kommer att behandlas av den särskilde utredaren. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför enligt utskottets mening inte befogad; motionen avstyrks.
Även motion 1991/92:N426 (c) avstyrks av utskottet med hänvisning till att den aktuella frågan är under beredning.
Konkurrensövervakning på elområdet
Regeringen redovisar i propositionen (s. 35) sin syn på hur konkurrensövervakningen på elområdet bör utformas. Den generella konkurrenslagstiftningen bör vara vägledande vid utformningen av reglerna för en elmarknad med ökad konkurrens, sägs det.
Den nya centrala konkurrensmyndigheten bör enligt regeringen övervaka konkurrensen också på elmarknaden. Det är särskilt viktigt med en kontinuerlig övervakning under den omställningsperiod då nya villkor börjar gälla, vilka bl.a. innebär att den tidigare ensamrätten till transitering av el upphör.
I motion 1991/92:N409 (s) begärs att riksdagen skall fästa regeringens uppmärksamhet på elkonsumenternas försämrade möjligheter att påverka prissättningen på el. Enligt motionärerna beror detta bl.a. på att riksdagen har beslutat om höjda krav på lönsamhet i Vattenfall, utöver vad som kan vara skälig avkastning för reinvesteringar. Prisregleringsnämnden för elektrisk ström har därmed inte längre samma möjlighet att ingripa mot oskälig prissättning, eftersom ett vinstpålägg sålunda har sanktionerats. Vidare förekommer det att kommuner säljer sina elverk, vilket enligt motionärerna i förlängningen innebär att den enskilde konsumenten inte längre har möjlighet att påverka priserna.
Riksdagen avslog våren 1991 ett identiskt motionsyrkande (s). Utskottet (bet. 1990/91:NU40 s.77) hänvisade till att de frågor som togs upp i motionen var föremål för bevakning och utredning på olika håll, dels i samband med bolagiseringen av Vattenfall, dels genom konkurrenskommitténs då pågående arbete. I en reservation (v, mp) uttalades stöd för yrkandet.
I uppdraget för den särskilde utredaren med uppgift att göra en översyn av lagstiftningen på elområdet m.m. ingår att överväga hur skäligheten i tariffer och leveransvillkor skall kunna prövas. Enligt direktiven skall utredaren följa arbetet med den nya konkurrenslagstiftning som avses bli förelagd riksdagen senare under år 1992 samt den fortsatta beredningen av avgiftsutredningens betänkande (SOU 1991:110) Effektiva avgifter -- resursstyrning och finansiering.
Förslag om kontroll av vissa kommunala taxor lämnades i konkurrenskommitténs delbetänkande (SOU 1991:104) Konkurrensen inom den kommunala sektorn. Betänkandet har remissbehandlats. Avsikten är, enligt vad utskottet har erfarit, att även detta område skall ingå i det förslag till ny konkurrenslagstiftning som regeringen planerar lägga fram hösten 1992.
Avgiftsutredningen lämnade i sitt tidigare nämnda betänkande vissa förslag rörande avgifter i kommunal verksamhet, bl.a. eldistribution. Förslagen har ansetts kräva ytterligare bearbetning. Detta avses ske inom ramen för en interdepartemental arbetsgrupp under civildepartementets ledning -- civilminister Inger Davidsson avser att inom kort ta ställning till arbetsgruppen och direktiven för dess arbete. Enligt vad utskottet har erfarit kan eventuella förslag i frågan komma att läggas fram i en proposition hösten 1993.
Utskottet anser att konkurrensövervakningen på elområdet bör ses som en del av den generella konkurrensbevakningen. Vad regeringen anför i detta hänseeende har utskottet därmed inget att erinra mot. Med hänvisning till att den fråga som tas upp i motion 1991/92:N409 (s) är föremål för beredning och utredning på olika håll anser utskottet att någon åtgärd från riksdagens sida inte är erforderlig. Motionen avstyrks sålunda.
Forskning om hälsorisker vid kraftledningar
Utskottet behandlar avslutningsvis en motion från allmänna motionstiden, 1991/92:N418 (s), med krav på att riksdagen skall uttala sig för att forskningen om hälsorisker på grund av magnetiska fält skall intensifieras. I epidemiologiska studier rörande sambandet mellan cancer och exponering för elektromagnetiska fält finns en viss samstämmighet om en överrisk för framför allt leukemiformer och tumörer hos barn, anför motionärerna. Hittills presenterade resultat är dock för osäkra för att vidare slutsatser skall kunna dras, ett förhållande som enligt motionärerna motiverar en ökad satsning på forskningen.
Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden, liknande det här aktuella, rörande hälsorisker på grund av kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid det senaste tillfället, hösten 1991, anförde utskottet (bet. 1991/92:NU3) att det är av stor vikt att det så snart som möjligt skapas underlag för en säkrare bedömning av eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält. Med hänsyn till att två stora epidemiologiska undersökningar (se i det följande), som beräknades vara klara i början av år 1992, kunde förutsättas ge ett sådant underlag ansåg utskottet (enhälligt) att någon åtgärd av riksdagen inte var påkallad.
NUTEK har regeringens uppdrag att följa forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och avlämna rapport härför till regeringen. För att biträda NUTEK i detta arbete finns -- sedan år 1975 -- en rådgivande samrådsgrupp med representanter för berörda myndigheter, forskningsinstitutioner, fackliga organisationer och elkraftföretag.
På det aktuella forskningsområdet pågår det två stora epidemiologiska undersökningar, den ena omfattande arbetare som exponeras i yrkeslivet och den andra omfattande allmänheten som exponeras i hemmen. Undersökningarna, vars resultat beräknas föreligga i juni resp. augusti 1992, skall pröva hypotesen att magnetiska fält har betydelse för cancerutvecklingen. Resultaten väntas göra det möjligt att med större säkerhet bedöma om det finns ett sådant samband. NUTEK kommer att redovisa sitt ställningstagande till regeringen under hösten 1992.
NUTEK har vidare i en särskild broschyr, Elektriska och magnetiska fält: Vad vet vi i dag om hälsoriskerna, vilken sprids via energiverken, informerat om nuvarande kunskapsläge på området. NUTEK har också lämnat information via artiklar i tidningen El, som gratis distribueras till elabonnenterna.
NUTEK utfärdar föreskrifter om utförande och skötsel av starkströmsanläggningar, vilka innehåller bestämmelser om minsta horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad (STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). Avståndet varierar beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området i fråga är detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa bestämmelser är betingade av risken för brand. För transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav som är föranledda av brandrisken.
I en del kommuner har man, enligt uppgift från NUTEK, börjat tillämpa en försiktighetsstrategi genom att vänta med utnyttjande av mark nära kraftledningar till dess att resultaten av de nämnda forskningsprojekten föreligger. Vid förfrågningar i samband med koncessionsprövningar rekommenderar NUTEK att kommunerna, framför allt när det gäller byggnader med koncentrerade barnaktiviteter, planerar så att man börjar bygga längst ifrån den aktuella kraftledningen.
Många människor känner stor oro för hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält. Det är därför, menar utskottet, av stor vikt att det skapas underlag för en säkrare bedömning av dessa risker. De två epidemiologiska undersökningar som beräknas vara klara till sommaren 1992 kan förutsättas ge ett sådant underlag. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att någon åtgärd av riksdagen nu är påkallad. Den aktuella motionen avstyrks sålunda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål och strategier för elmarknadens reformering att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:133 moment1 och med avslag på motion 1991/92:Jo645 yrkandena 13 och 14 och motion 1991/92:N37 yrkande 2 godkänner de mål och strategier för elmarknadens reformering som anges i propositionen,
2. beträffande storkraftnätets organisation att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:133 moment2 och med avslag på motion 1991/92:N37 yrkande 1 godkänner de riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som anges i propositionen, res. (s)
3. beträffande riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133 moment3 och med avslag på motionerna 1991/92:N407 och 1991/92:N417 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande reformering av eldistributionen att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133 moment4 och med avslag på motionerna 1991/92:N426 och 1991/92:N427 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande konkurrensövervakning på elområdet att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133 moment5 och med avslag på motion 1991/92:N409 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar att riksdagen avslår motion 1991/92:N418.
Stockholm den 19 maj 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Hadar Cars (fp), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Anita Modin (s), Hans Stenberg (s) och Carl Olov Persson (kds).
Reservation
Storkraftnätets organisation (mom.2)
Birgitta Johansson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Kravet i motion 1991/92:N37 (s) på ett uttalande om vikten av att Svenska kraftnät bibehålls i statlig ägo anser utskottet vara välmotiverat. På produktions- och försäljningssidan bör det, enligt utskottets mening, finnas goda möjligheter till en effektiv konkurrens på elområdet. Beträffande kraftöverföringen råder det däremot ett tekniskt monopol -- ett förhållande som kan förväntas bestå under överskådlig tid. Mot denna bakgrund bör, anser utskottet, riksdagen nu göra ett uttalande av innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät inte bör komma i fråga. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande storkraftnätets organisation att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133 moment2 och med bifall till motion 1991/92:N37 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.