Vissa elfrågor
Betänkande 1991/92:NU3
Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU03
Vissa elfrågor
Innehåll
1991/92 NU3
Ärendet
I detta betänkande behandlas sju motioner om vissa elfrågor. Yrkandena rör lokala eltaxor, reservkraftverk, hälsorisker förorsakade av kraftledningar, skyddsbestämmelser för halogenlampor.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker de sju motionerna.
I fråga om en motion (fp) med krav på översyn av ellagen och kommunallagstiftningen med syfte att skillnader i lokala eltaxor inom en och samma kommun skall undanröjas hänvisar utskottet till att frågan om elmarknadens organisation är under beredning i regeringskansliet. Pågående utredningsarbete åberopas när det gäller beredskap vid störningar i elproduktionen, ett ämne som har tagits upp i en motion (c).
Önskemål om ökad forskning om hälsorisker på grund av kraftledningars elektriska och magnetiska fält framställs i tre motioner (s; c). Härvidlag hänvisar utskottet till pågående forskning, främst två stora epidemiologiska undersökningar som beräknas vara klara i början av år 1992. Farhågor för hälsorisker i samband med ultraviolett strålning från halogenlampor ligger bakom två motioner (s; c). Utskottet redovisar pågående arbete på området, bl.a. framtagande av en internationell säkerhetsstandard för lampor.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som behandlas här är följande:
1990/91:N401 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av frågan om beredskap vid avbrott och störningar i elproduktionen.
1990/91:N402 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av kraftledningars elektriska och magnetiska fält, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetsavstånd kring kraftledningar.
1990/91:N410 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsbestämmelser för och säkerhets- och varningsinformation om halogenlampor.
1990/91:N420 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika behandling av kommuninvånare kan upprätthållas, 2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser.
1990/91:N428 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till forsknings- och åtgärdsprogram vad gäller elektromagnetiska fält.
1990/91:N438 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av magnetiska fält.
1990/91:N457 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder så att tillverkning och försäljning av halogenlampor utan skyddsglas inte skall vara tillåtet.
Motivering
Det bör enligt kommunallagstiftningen gälla lika taxor för lika service för kommuninvånare inom en och samma kommun, sägs det i motion 1990/91:N420 (fp). Detta är inte fallet när det gäller eltaxor inom en del kommuner -- där eldistributionen bedrivs av mer än ett företag -- t.ex. Göteborg och Mölndal. Anledningen till de högre taxorna är, framhåller motionärerna, bestämmelserna om områdeskoncession i ellagen. En kommun måste kunna föra en samordnad energipolitik och då är en förutsättning att kommunen har möjlighet att utgöra ett koncessionsområde, anför motionärerna.
Frågan om garantier för reservelkraft bör, enligt motion 1990/91:N401 (c), utredas. Bakgrunden är den snabba tekniska utvecklingen, som bl.a. innebär ett ökat beroende av eltillförsel för både hushållen och företagen. Verkningarna av större eller mindre avbrott i elförsörjningen till följd av bl.a. stormar och snöoväder tycks, säger motionärerna, bli större och större för varje år. För att det skall skapas garantier för en sådan uppbyggnad med reservelkraftsaggregat som motionärerna förordar borde också frågan om ekonomiskt stöd i någon form prövas, exempelvis genom statsbidrag eller särskilda investeringsavdrag.
Debatten om hälsorisker i samband med strålning från elektriska och magnetiska fält har på senare år intensifierats, sägs det i motion 1990/91:N402 (s). Hypotesen finns att kraftfälten, eller en kombination av dessa tillsammans med andra komponenter, skulle kunna alstra vissa cancertyper. Den forskning som bedrivs i Sverige på detta område bör intensifieras, anför motionärerna. I motionen framhålls att det i dag inte finns några bestämmelser om minsta avstånd mellan byggnader eller anläggningar och kraftledningar med hänvisning till eventuella hälsorisker betingade av kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Riksdagen bör, enligt motionärerna, uttala sig för betryggande säkerhetsavstånd.
Även i motion 1990/91:N438 (s) begärs att riksdagen skall uttala sig för att forskningen om hälsorisker på grund av magnetiska fält skall intensifieras. I epidemiologiska studier rörande cancersjuklighet och exponering för elektromagnetiska fält finns en viss samstämmighet om en överrisk för framför allt leukemiformer och tumörer hos barn, anför motionärerna. Hittills presenterade resultat är dock för osäkra för att vidare slutsatser skall kunna dras, ett förhållande som enligt motionärerna motiverar en ökad satsning på forskningen.
Vänsterpartiet anser, heter det i motion 1990/91:N428 (v), att det är mycket angeläget att det skapas klarhet om elektromagnetiska fälts påverkan på levande organismer. Därför behövs det, enligt motionärerna, ett sammanhållet forskningsprogram och ett utökat internationellt kunskaps- och erfarenhetsutbyte. Som en konsekvens av forskningen kan det komma att behövas förslag till åtgärder, anför motionärerna. Det kan gälla riktlinjer för bl.a. bostadsbyggande, arbetsmiljöföreskrifter och rekommendationer för placering av elektrisk utrustning i hemmen.
Eftersom halogenlamporna blir allt vanligare både i hemmen och i arbetslivet borde säkerhetsaspekterna -- både från konsumentsynpunkt och från arbetsmiljösynpunkt -- tas på större allvar, sägs det i motion 1990/91:N410 (s). Det pågår ett internationellt arbete för att fastställa en internationell säkerhetsstandard för halogenlampor, påpekar motionärerna. I avvaktan på resultat av detta arbete borde riksdagen göra ett uttalande om att krav bör ställas på försäljare av halogenlampor att förse lamporna med säkerhets- och varningsinformation.
Det bör införas ett förbud mot tillverkning och försäljning av halogenlampor utan skyddsglas, anförs det i motion 1990/91:N457 (c). Forskningsresultat har visat att ultraviolett strålning från halogenlampor kan orsaka ögonskador och hudcancer om lamporna tillverkas och används fel, sägs det i motionen. Många halogenlampor har försetts med skyddsglas för att den ultravioletta strålningen skall tas bort och är helt ofarliga, påpekar motionären, men det finns också många lampor i handeln som saknar skyddsglas.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Lokala eltaxor
Studier av elmarknaden
Statens energiverk gjorde år 1989 en kartläggning av elpriserna hos landets samtliga kommuner. Syftet med undersökningen var att studera taxeskillnaderna mellan eldistribution i tätort och i glesbygd samt att granska prisskillnaderna inom en och samma kommun.
I rapporten, Elpriser i lokal distribution (dnr 319-28/88), redovisades årskostnaden för elenergi för ett eluppvärmt småhus med en antagen elförbrukning om 20000 kWh per år. Av landets 284 kommuner hade 68 endast en eldistributör och därmed i regel enhetlig taxa inom kommunen. Skillnaden i årskostnad för det studerade eluppvärmda småhuset uppgick i 157 kommuner till högst 1000 kr., i 53 kommuner till mellan 1000 kr. och 2000 kr. och i de resterande 6 kommunerna till mer än 2000 kr. Prisskillnaderna berodde på bl.a. följande faktorer: kostnaden för råkraft, andelen egen vattenkraft, distributionsföretagens effektivitet, lägre kostnader för tätortsdistribution och genomsnittlig ledningslängd per abonnent.
NUTEK (närings- och teknikutvecklingsverket) har genomfört en studie av elmarknadens organisation. Distributionsområdet, det regionala ledningsnätet, stamnätet och utlandsförbindelserna omfattas av studien. Vad gäller organisationsformen för stamnätet hade energiverket i mars 1991 fått ett särskilt utredningsuppdrag. Enligt detta skulle utredas hur en ny organisation för stamnätet kan utformas. Vidare skulle de frågor som sammanhänger med övergången till en sådan ny organisation klarläggas.
I den rapport som överlämnades till näringsdepartementet i början av november föreslås att den svenska elmarknaden skall öppnas för fri konkurrens. All produktion, all försäljning och all elanvändning skall vara öppen för konkurrens. Beträffande distributionsområdet föreslås i utredningen att de elektriska nät, som förbinder kunderna i distributionsledet, som förbinder distributionsområden med stamnätet och som i detta förbinder landets olika delar, skall vara tillgängliga på ett icke diskriminerande sätt för inmatning och uttag av kraft. Vidare sägs att det bör åligga staten att via lagstiftning och tillsyn av lagen garantera denna tillgänglighet och på så sätt möjliggöra handel i öppen konkurrens.
Kommunal utjämning av elkostnader
I den i föregående avsnitt nämnda rapporten från statens energiverk beskrivs bl.a. hur man inom Umeå kommun har genomfört en utjämning av de olika distributörernas eltaxor. Eldistributionen inom kommunen ombesörjs av fyra distributörer. Årskostnaden för en typkund i resp. lägenhet, småhus utan elvärme och småhus med elvärme varierade år 1989 mellan distributörerna med resp. 178 kr., 500 kr. och 870 kr. För att alla i kommunen skall få samma eltaxor har avtal slutits mellan eldistributörerna och Umeå kommun. Eldistributörerna har förbundit sig att tillämpa Umeå Energiverk ABs taxor -- som tidigare i normalfallet var de lägsta -- varvid Umeå kommun har förbundit sig att stå för merkostnaden. Kostnaden för kommunen uppgår till 8--9 milj.kr. per år. Umeå Energiverk har vidare förvärvat viss del av distributionen hos en av de övriga eldistributörerna.
I Jönköpings kommun har man delvis genomfört en motsvarande utjämning av eltaxorna med kommunala medel. Fem företag svarar för eldistributionen i kommunen. Härav har två företag endast ett mindre antal abonnenter. För de nyss nämnda typkunderna var år 1989 skillnaden i årskostnad inom kommunen resp. 467 kr., 640 kr. och 1335 kr. Mellan Jönköpings kommun och ett elkraftsbolag, Domneåns Kraft AB, har avtal träffats om att bolaget skall tillämpa samma taxor som Jönköpings Energiverk tillämpar. Samtidigt skall kommunen utbetala en ersättning till bolaget som för år 1990 uppgick till ca 6 milj.kr.
Jönköpings kommun har även träffat en liknande principöverenskommelse med den tredje stora eldistributören i kommunen, Smålands Kraft AB. Kommunens kostnad har i detta fall beräknats till ca 5milj.kr. per år. Kammarrätten förklarade emellertid i en dom i december 1989 att kommunens beslut vilade på orättvis grund och att det därför skulle upphävas. Enligt kammarrätten skulle Smålands Kraft ABs abonnenter gynnas obehörigen genom den tilltänkta subventionen från Jönköpings kommun. Kammarrättens beslut överklagades till regeringsrätten. Efter ett återkallande från Jönköpings kommun avskrev regeringsrätten ärendet i maj 1991.
Koncessionsbestämmelser
Bestämmelser om koncession för eldistribution finns i ellagen (1902:71 s. 1). Koncession för ett ledningsnät inom ett visst område -- s.k. områdeskoncession -- får (2 §) meddelas endast om området utgör en lämplig enhet med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande. Områdeskoncessioner meddelas av NUTEK (tidigare av energiverket). Vid koncessionsprövningen inhämtas enligt uppgift genomgående synpunkter från berörda kommuner.
Enligt gällande riktlinjer för strukturomvandlingen på eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU 1975/76:45) skall distributionsföretag, när så bedöms lämpligt, föras samman eller gå upp i företag som medger en rationell verksamhet. Rationaliseringen skall fortgå på i huvudsak frivillig väg. Det har angetts som önskvärt att man så långt som möjligt söker uppnå enhetliga distributionsområden genom en samordning av tätorts- och glesbygdsdistribution. NUTEK har till uppgift att följa utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har de senaste två åren avslagit motionsyrkanden (fp) med krav på dels en översyn av kommunallagen och ellagen med syfte att skillnader i eltaxor inom en och samma kommun skall kunna undanröjas, dels en ändring i ellagen i syfte att underlätta bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser.
Vid det senaste tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU1), erinrade utskottet beträffande yrkandet om lika eltaxor om sitt ställningstagande hösten 1989 (1989/90:NU4). Utskottet uttalade då att det från företagsekonomisk synpunkt inte var onaturligt att två eller flera företag som har eldistribution i skilda delar av en kommun tillämpar olika taxor. Samtidigt gav utskottet exempel på kommuner, bl.a. Jönköping, som hade beslutat att med skattemedel genomföra en utjämning av elpriserna. Utskottet redovisade det tidigare nämnda beslutet av kammarrätten att upphäva Jönköpings kommuns beslut om bidrag till de aktuella eldistributörerna. Med hänvisning till att detta beslut hade överklagats till regeringsrätten och att regeringsrätten ännu inte hade tagit ställning i ärendet, uttalade utskottet enhälligt att riksdagen inte borde ta något initiativ i saken.
Utskottet avstyrkte också hösten 1990 enhälligt yrkandet om koncessionsområden, med hänvisning till att sådana även fortsättningsvis borde bestämmas utifrån vad som är ändamålsenligt med hänsyn till eldistributionen.
Reservkraftverk
Utredning om elsäkerhetsarbetet
Regeringen tillsatte i februari 1991 en särskild utredare, civilingenjör Hans Aronsson (I 1991:02), med uppdrag att utreda det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation. I uppdraget ingår enligt direktiven (dir. 1991:10) också att behandla frågan om produktansvar för skador orsakade av elektricitet.
Bakgrunden till utredningsuppdraget om produktansvar är den harmonisering med EGs regler på området som eftersträvas. Inom EG gäller ett direktiv från år 1985 om produktansvar, varmed avses det skadeståndsansvar som i första hand tillverkare och importörer har för skador som vållats av säkerhetsbrister i produkten. I EG-direktivet anges uttryckligen att bland de "produkter" som omfattas ingår elektricitet.
Regeringen lade i juni 1991 fram en proposition med förslag om en produktskadelag (prop. 1990/91:197), som innefattar bestämmelser om ett skärpt skadeståndsansvar för produktskador. Förslaget bygger på det nämnda EG-direktivet. Tillämpningsområdet för den föreslagna produktskadelagen avgränsas i propositionen till skador orsakade av lösa saker. Med lösa saker avses inte elektricitet, sägs det i propositionen.
Utgångspunkten för den svenska lagstiftningen om produktansvar har varit att annan reglering i sak än den som gäller enligt EG-direktivet bör komma i fråga endast om det finns starka skäl för det. Det torde därför, enligt elsäkerhetsutredningens direktiv, vara lämpligt att även i Sverige ha regler om skadestånd för skador orsakade av elektricitet som "produkt" enligt principerna i EG-direktivet. Det torde dock vara lämpligast att skadeståndsfrågorna i samband med elektrisk ström regleras i ett sammanhang i ellagen, sägs det i direktiven. Utredningens uppdrag skall redovisas senast den 15 november 1991.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågor rörande reservkraftverk har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Våren 1986 gjorde riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1985/86:17 s. 62--64) ett uttalande till regeringen. Bakgrunden var de kraftiga störningar i elförsörjningen som i slutet av år 1983 drabbade stora delar av Sverige. Uttalandet hade följande principiella inriktning. För varje samhällsviktig verksamhet borde vederbörande kommun, affärsdrivande verk eller statlig myndighet ställa sig frågan hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott. Ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas borde åvila den som svarar för verksamheten. Statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder borde inte kunna påräknas. Centerns företrädare i utskottet anförde i en reservation att statsbidrag under en övergångstid borde utgå för anskaffning av reservaggregat till lantbrukare med djurhållning.
Riksdagen avslog våren 1987 fyra motioner (c) med förslag om statliga bidrag vid inköp av reservkraftverk. Näringsutskottet (NU 1986/87:34 s. 37 f.) hänvisade till riksdagsuttalandet våren 1986. Företrädarna för centern och vänsterpartiet kommunisterna upprepade centerpartiets reservation från våren 1986.
Hösten 1989 avslogs ett motionsyrkande med identisk lydelse som det här aktuella och av samma motionärer. Det skedde med hänvisning till att det inte hade framkommit några omständigheter som borde föranleda ett ändrat ställningstagande (1989/90:NU4). Centerns, vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiet de grönas företrädare reserverade sig till förmån för kravet att frågan om statligt stöd för anskaffning av reservkraftverk skulle utredas. Företrädarna för folkpartiet lämnade en motivreservation. Enligt denna måste staten ta på sig sin del av ansvaret för att viktiga funktioner i samhället skyddas mot utslagning; detta borde dock inte ske genom införande av ytterligare ett statsbidragssystem.
Elektriska och magnetiska fält
Biologiska effekter av kraftledningar
NUTEK skall, på regeringens uppdrag, årligen redovisa en rapport om biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Tidigare låg denna uppgift på statens energiverk. I den senaste rapporten -- Kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält, september 1990 -- konstaterade energiverket att några negativa hälsoeffekter vid exponering för kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält inte hade kunnat beläggas. Samtidigt sades att hypotesen om ett samband mellan cancer och magnetfält varken kunde förkastas eller antas och att ytterligare forskningsresultat erfordrades.
I rapporten redogörs för pågående svenska forskningsprojekt på området. Två stora epidemiologiska undersökningar, den ena omfattande allmänheten som exponeras i hemmen och den andra omfattande arbetare som exponeras i yrkeslivet, pågår i Sverige. Undersökningarna, vars resultat beräknas föreligga i början av år 1992, skall pröva hypotesen att magnetiska fält har betydelse för cancerutvecklingen. Resultaten väntas göra det möjligt att med större säkerhet bedöma om det finns ett sådant samband.
Föreskrifter om starkströmsanläggningar
NUTEK utfärdar föreskrifter om utförande och skötsel av starkströmsanläggningar, vilka innehåller bestämmelser om minsta horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad (STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). (Tidigare låg denna uppgift på statens energiverk.) Avståndet varierar beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området i fråga är detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa bestämmelser är betingade av risken för brand. För transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav som är föranledda av brandrisken.
I en del kommuner har man, enligt den tidigare nämnda rapporten, börjat tillämpa en försiktighetsstrategi, genom att vänta med utnyttjandet av mark nära kraftledningar de närmaste åren, innan resultaten av de nämnda forskningsprojekten föreligger. Vid förfrågningar i samband med koncessionsprövningar rekommenderar NUTEK att kommunerna, framför allt när det gäller byggnader med koncentrerade barnaktiviteter, planerar så att man börjar bygga längst ifrån den aktuella kraftledningen.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden, liknande de här aktuella, rörande hälsorisker på grund av kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid det senaste tillfället, hösten 1990 (1990/91:NU1), anförde utskottet beträffande yrkanden om ökad forskning att det är av stor vikt att det så snart som möjligt skapas underlag för en säkrare bedömning av eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält. I avvaktan på resultaten från de tidigare nämnda två epidemiologiska undersökningarna, som väntades föreligga i början av år 1992 var, enligt utskottet, någon åtgärd av riksdagen inte erforderlig. Företrädaren för miljöpartiet reserverade sig till förmån för yrkandena om ökad forskning.
Beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar hänvisade utskottet till de bestämmelser som energiverket har utfärdat, och som tidigare har redogjorts för. Utskottet fann inget skäl för riksdagen att påkalla några ändringar i avståndskraven. Miljöpartiets företrädare reserverade sig och krävde att regeringen omedelbart skulle ta initiativ till föreskrifter om en utökad säkerhetszon utmed kraftledningar.
Halogenlampor
Skyddsbestämmelser
Statens strålskyddsinstitut (SSI) skall enligt sin instruktion (SFS 1990:507) skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen inom berörda områden. SSI har utfärdat allmänna råd om hygieniska riktvärden för ultraviolett strålning (SSI FS 1990:1). I januari 1991 meddelade SSI -- mot bakgrund av uppgifter som förekommit i massmedia om UV-strålning från halogenlampor -- följande i ett pressmeddelande:
Halogenlampan avger en liten mängd UV-strålning om den inte är försedd med skyddsglas. En armatur med en 'naken' lampa ger vid normalt bruk inte akut skada, men belysning av huden under lång tid bör undvikas eftersom det ger en onödig UV-dos. SSI vill därför inte rekommendera halogenlampor till skrivbords- eller platsbelysning.
Inom arbetsmiljöinstitutet (AMI) pågår i samarbete med SSI ett arbete med att ta fram kriterier för UV-strålning som överenssstämmer med de internationella gränsvärden som finns. Detta arbete beräknas vara klart vid årsskiftet 1991-1992.
Halogenlampor är registreringspliktiga sedan årsskiftet 1990-1991. NUTEK är ansvarig myndighet.
Internationell standard
Inom IEC (International Electrotechnical Commission) pågår ett arbete för att fastställa en internationell säkerhetsstandard för lampor generellt, dvs. även halogenlampor. Sverige har via SEMKO (Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB) deltagit i den subkommitté som har arbetat med att ta fram ett förslag till standard. Detta blev färdigt i början av oktober, och det kommer att skickas ut för omröstning till de deltagande länderna. Därefter sker publicering av den antagna standarden i en IEC-publikation. Varje enskilt land svarar därefter för att standarden implementeras i det egna landet. SEMKO räknar med att detta kan ske under år 1993.
Vad gäller halogenlampor innebär det förslag till standard som nu föreligger att krav inte kommer att ställas på själva lampan utan på armaturen. Armaturer avsedda för halogenlampor skall vara försedda med någon form av avskärmning, i form av glas eller liknande. Motivet för detta är att det skall finnas ett skydd mot explosioner och mot brännskador vid eventuell beröring. En sekundär effekt av ett skyddsglas eller liknande blir att man därmed också får ett skydd mot den ultravioletta strålningen.
Svar på fråga i riksdagen
Miljöminister Birgitta Dahl besvarade i februari 1991 (RD 1990/91:61) en fråga (1990/91:392) av Annika Åhnberg (v) om regeringen avsåg att vidta åtgärder för att öka säkerheten vid användandet av halogenlampor. I svaret hänvisades till det arbete på området som bedrivs av statens strålskyddsinstitut och arbetsmiljöinstitutet och som tidigare redogjorts för.
Utskottet
Lokala eltaxor
I det fall att mer än ett företag svarar för eldistributionen inom en kommun kan olika taxor gälla för kommuninvånarna. Önskemålet om att alla kommuninvånare inom en och samma kommun skall betala lika taxor för lika service ligger bakom yrkandena i motion 1990/91:N420 (fp). Där begärs en översyn av ellagen och kommunallagen med sikte på att lagstiftningens intentioner om lika behandling av kommuninvånare skall kunna upprätthållas. Vidare begärs en ändring av ellagen (1902:71 s. 1) som underlättar bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser. Motionärerna anser att detta är en förutsättning för att en kommun skall kunna föra en samordnad energipolitik.
Statens energiverk gjorde, som tidigare redovisats, för ett par år sedan en kartläggning av de lokala elpriserna. Där konstaterades att det föreligger prisskillnader inom ett antal kommuner och att förklaringarna till prisskillnaderna var att hänföra till sådant som kostnader för råkraft, andelen egen vattenkraft, distributionsföretagens effektivitet, lägre kostnader för tätortsdistribution och genomsnittlig ledningslängd per abonnent.
Riksdagen har, som tidigare redovisats, de senaste två åren avslagit motionsyrkanden (fp) av samma innebörd som de här aktuella. Utskottet har uttalat att det från företagsekonomisk synpunkt inte kan anses onaturligt att två eller flera företag som har eldistribution i skilda delar av en kommun tillämpar olika taxor. Beträffande gränserna för ett koncessionsområde har utskottet uttalat att dessa även fortsättningsvis bör bestämmas utifrån vad som är ändamålsenligt med hänsyn till eldistributionen.
Bestämmelserna om koncession har redovisats i tidigare avsnitt. Styrande för ett koncessionsområdes avgränsning skall enligt gällande riktlinjer vara möjligheterna att bedriva en rationell verksamhet. Det är en uppgift för NUTEK att följa utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.
NUTEK har, som tidigare nämnts, genomfört en studie av elmarknadens organisation. Distributionsområdet, det regionala ledningsnätet, stamnätet och utlandsförbindelserna har omfattats av studien. I den rapport som NUTEK nyligen har överlämnat till näringsdepartementet föreslås att den svenska elmarknaden skall öppnas för fri konkurrens. Detta innebär att all produktion, all försäljning och all elanvändning skall vara öppen för konkurrens. Enligt uppgift från näringsdepartementet har utredningen nu skickats ut på remiss. Därefter planeras en proposition om elmarknaden kunna läggas fram våren 1992.
Med hänvisning till att frågan om elmarknadens organisation är under beredning och till vad utskottet i övrigt har anfört, konstaterar utskottet att det inte nu är påkallat med någon åtgärd från riksdagen. Den aktuella motionen avstyrks därmed.
Reservkraftverk
Frågan om beredskap vid avbrott och störningar i elproduktionen bör utredas, anförs det i motion 1990/91:N401 (c). Därvid bör även frågan om ekonomiskt stöd i någon form till anläggningar för reservkraft prövas, exempelvis genom statsbidrag eller särskilda investeringsbidrag. Motionärerna betonar att den snabba tekniska utvecklingen har lett till att företag och hushåll har blivit mer beroende än tidigare av en trygg tillförsel av el.
Motionsyrkanden rörande reservkraftverk har, som tidigare redogjorts för, avslagits av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Näringsutskottet har därvid uttalat att ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas bör åvila den som svarar för verksamheten och att statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder inte bör kunna påräknas.
Våren 1991 tillsatte regeringen, som tidigare nämnts, en särskild utredare med uppdrag att utreda det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och organisation. I uppdraget ingår också att behandla frågan om produktansvar för skador orsakade av elektricitet. Utredningsuppdraget skall redovisas inom kort.
De frågor som tas upp i den aktuella motionen är alltså under utredning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.
Elektriska och magnetiska fält
Frågan om ökad forskning om hälsorisker på grund av kraftledningars elektriska och magnetiska fält tas upp i tre motioner, 1990/91:N402 (s), 1990/91:N438 (s) och 1990/91:N428 (v). Motionärerna hänvisar till den forskning som pågår på området men anser att forskningsinsatserna behöver intensifieras. I den första motionen begärs också att statsmakterna skall uttala sig för att det skall ställas krav på betryggande säkerhetsavstånd mellan byggnader eller anläggningar och kraftledningar. Även i den sistnämnda motionen efterlyses förslag till åtgärder. Det kan gälla bl.a. riktlinjer för bostadsbyggande, arbetsmiljöföreskrifter och rekommendationer för placering av elektrisk utrustning i hemmen.
Som tidigare har redovisats har NUTEK i uppdrag att följa forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och att årligen avge en rapport härför till regeringen. Det pågår nu, som tidigare nämnts, två stora epidemiologiska undersökningar, den ena omfattande allmänheten som exponeras i hemmen och den andra omfattande arbetare som exponeras i yrkeslivet. Efter det att resultaten från dessa undersökningar har presenterats i början av år 1992 räknar man hos NUTEK med att säkrare underlag för att bedöma sambandet mellan magnetiska fält och cancerförekomst skall föreligga. NUTEKs ställningstagande planeras bli överlämnat till regeringen i slutet av våren 1992.
Vad gäller frågan om särskilda krav på avstånd mellan byggnader eller anläggningar och kraftledningar utfärdar NUTEK, som tidigare redovisats, föreskrifter om sådana. Dessa är betingade av risken för brand. Vissa kommuner har dock, enligt uppgift, börjat tillämpa en försiktighetsstrategi som innebär att man, i avvaktan på resultat från de två nämnda epidemiologiska undersökningarna, väntar med utnyttjandet av mark nära kraftledningar.
Riksdagen avslog hösten 1990 yrkanden liknande de här aktuella. Med hänsyn till de två nämnda epidemiologiska undersökningarna ansåg inte utskottet något uttalande från riksdagen avseende ökade forskningsinsatser erforderligt.
Många människor känner stor oro för hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält. Det är därför, menar utskottet, av stor vikt att det skapas underlag för en säkrare bedömning av dessa risker. De två epidemiologiska undersökningarna, som beräknas vara klara i början av år 1992, kan förutsättas ge ett sådant underlag. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att någon åtgärd från riksdagen nu är påkallad. De aktuella motionerna avstyrks sålunda.
Halogenlampor
Farhågor för att den ultravioletta strålningen från halogenlampor kan förorsaka ögonskador och hudcancer ligger bakom yrkandena i motionerna 1990/91:N410 (s) och 1990/91:N457 (c). I den förstnämnda motionen begärs -- i avvaktan på att en internationell säkerhetsstandard för halogenlampor kommer till stånd -- att krav ställs på försäljarna att förse halogenlamporna med säkerhets- och varningsinformation. I den andra motionen begärs ett förbud mot tillverkning och försäljning av halogenlampor utan skyddsglas.
I tidigare avsnitt har redogjorts för det arbete som pågår inom arbetsmiljöinstitutet och statens strålskyddsinstitut med att ta fram kriterier för ultraviolett strålning, vilka skall stå i överensstämmelse med gällande internationella gränsvärden. Det kan noteras att det enligt strålskyddsinstitutets instruktion åligger institutet att följa utvecklingen på området.
Utskottet vill också erinra om det arbete som pågår inom ramen för IEC (International Electrotechnical Commission) med att fastställa en internationell säkerhetsstandard för lampor. Enligt vad utskottet har erfarit innebär det förslag som nu tagits fram -- ett arbete där Sverige deltagit via SEMKO -- bl.a. att krav kommer att ställas på att armaturer som är avsedda för halogenlampor skall vara försedda med någon form av avskärmning i form av glas eller liknande. Huvudskälet för ett sådant krav är risken för explosioner och brännskador. Som en sekundär effekt erhålls också ett skydd mot den ultravioletta strålningen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de båda här aktuella motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lokala eltaxor och koncessionsområden att riksdagen avslår motion 1990/91:N420,
2. beträffande reservkraftverk att riksdagen avslår motion 1990/91:N401,
3. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar och säkerhetsavstånd att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N402, 1990/91:N428 och 1990/91:N438,
4. beträffande skyddsbestämmelser för halogenlampor att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N410 och 1990/91:457.
Stockholm den 5 november 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Anita Modin (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.