Vissa elfrågor
Betänkande 1990/91:NU1
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU01
Vissa elfrågor
Innehåll
1990/91 NU1
Ärendet
I detta betänkande behandlas fyra motioner om vissa elfrågor. Yrkandena rör bl.a. lokala eltaxor och hälsorisker förorsakade av kraftledningar.
Sammanfattning
Med anledning av befarade hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar begärs i två motioner (s; c) dels intensifierade forskningsinsatser, dels utökade säkerhetszoner. Yrkandena avstyrks av utskottet med hänvisning till pågående forskningsarbete och till statens energiverks uppgift att fortlöpande följa utvecklingen i frågan. De båda förslagen följs upp i reservationer (mp). Även en motion (c) om s.k. elöverkänslighet avstyrks av utskottet med åberopande av den forskning som bedrivs på området. Vidare avstyrker utskottet en motion (fp) som går ut på att skillnader i lokala eltaxor inom en och samma kommun skall kunna undanröjas.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som behandlas här är följande:
1989/90:N424 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund av kraftledningars elektriska och magnetiska fält, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetsavstånd kring kraftledningar.
1989/90:N425 av Ingbritt Irhammar (c) och Gunilla André (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare forskning på det elektromagnetiska området och särskilt beträffande de elektromagnetiska effekterna på människan, 2. hos regeringen begär en översyn av ellagen i syfte bl.a. att dubbla friledningar under 20 kV skall förbjudas, 3. hos regeringen begär en översyn av de regler som gäller placering av transformatorstation i närheten av människor.
1989/90:N442 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika behandling av kommuninvånare kan upprätthållas, 2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar bildandet av koncessionsområden, vilka följer kommunens gränser.
1989/90:N465 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om störningsfria elinstallationer.
Motivering
I många länder pågår forskning om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar, framhålls det i motion 1989/90:N424 (s). Forskarna tror sig kunna svara på några av de viktigaste frågorna om ett par år. Många som bor eller uppehåller sig i närheten av kraftledningar känner för närvarande stor oro över de aktuella riskerna, sägs det i motionen. Några regler om säkerhetszoner med hänsyn till dessa risker finns inte. De planerande myndigheterna är därför villrådiga i frågan, anför motionärerna. De påpekar att statens energiverks rekommendationer rörande bebyggelse intill kraftledningar behandlas olika i olika kommuner.
Även i motion 1989/90:N425 (c) har verkningarna av elektriska och magnetiska fält tagits upp. Motionärerna erinrar om att Ingenjörsvetenskapsakademien i en rapport år 1987 konstaterade att ett samband mellan exponering från magnetiska fält och cancer inte kunde anses bevisat men uttalade att hypotesen om detta samband måste tas betydligt mer på allvar än vad som tidigare hade gjorts. En fortsatt intensiv forskning på området är således nödvändig, sägs det i motionen. De eventuella hälsoriskerna från magnetfält motiverar också, menar motionärerna, en översyn av reglerna för placering av transformatorstationer. Många människor bor eller arbetar intill sådana stationer, vilka finns inbyggda i bl.a. bostadshus och kontor. Det borde vara möjligt att placera transformatorstationer enbart i fristående hus. Motionärerna anser vidare att dubbla friledningar för eldistribution i ledningar under 20 kV bör förbjudas. Om elnätet behöver förstärkas kan detta åstadkommas t.ex. med hjälp av kabelledningar. Därigenom uppnås en minskad exponering från magnetfält och säkrare elleveranser.
Det är viktigt, anförs det i motion 1989/90:N465 (c), att alla som arbetar med elektriska apparater och med elinstallationer ges information om hur elinstallationer kan göras så att verkningarna av de elektriska och magnetiska fälten begränsas. Det finns människor som blir sjuka av elektrisk ström; de kan inte utnyttja elspis, de kan inte se på TV, de kan inte använda elektriska lampor osv. Enligt motionärerna har i Sverige forskning kring "elallergier" bedrivits endast i begränsad omfattning. I flera andra europeiska länder, t.ex. Förbundsrepubliken Tyskland, pågår dock omfattande verksamhet inom detta område.
I motion 1989/90:N442 (fp) beskrivs eldistributionsförhållandena i bl.a. Göteborgs kommun. Där tillhandahålls elenergi dels av kommunens energiverk, dels av ett privatägt kraftföretag som har koncession för distribution inom vissa yttre kommundelar. Enligt motionärerna betalar hushållen i dessa områden betydligt högre eltaxor än övriga hushåll i kommunen; åren 1987 och 1988 låg taxorna 21% högre. Motionärerna betecknar det som otillfredsställande att bestämmelserna om områdeskoncession i den s.k. ellagen (1902:71 s.1) gäller före de regler i kommunallagstiftningen som skall garantera lika villkor för en kommuns invånare. Kommunerna måste ges möjlighet att skapa ett koncessionsområde som sammanfaller med kommungränsen.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Biologiska effekter av kraftledningar
På regeringens uppdrag redovisar statens energiverk i återkommande rapporter resultaten från pågående forskning om biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Senast har en sådan rapport publicerats i september 1990. Den har titeln Kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält 1990 -- forskning avvaktas. I rapporten sägs att det inte har kommit fram några forskningsresultat som på någon väsentlig punkt motiverar en ändring av energiverkets tidigare uppfattning om de biologiska effekterna av kraftledningar. Energiverket konstaterar att några negativa hälsoeffekter av exponering från elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar inte har kunnat beläggas. Det framhålls samtidigt att den samlade epidemiologiska informationen har visat indikation på att de magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. För att en säkrare bedömning skall kunna göras krävs ytterligare forskning.
I rapporten redogörs för pågående och planerade svenska forskningsprojekt på området. Häri ingår bl.a. två relativt omfattande epidemiologiska undersökningar. I den ena studeras sambandet mellan exponering från magnetfält i bostadsmiljö och uppkomst av cancer, och i den andra studeras sambandet vid exponering i arbetsmiljö. Resultaten från dessa undersökningar väntas föreligga i början av år 1992. Då kommer enligt energiverket hypotesen om de magnetiska fältens betydelse för uppkomst av cancer att med stor säkerhet kunna antas eller förkastas.
Kartläggning av lokala elpriser
Statens energiverk redovisade år 1989 i rapporten Elpriser i lokal distribution (dnr 319-28/88) en kartläggning av elpriserna hos landets samtliga kommuner. Syftet med undersökningen var att studera taxeskillnaderna mellan eldistribution i tätort och i glesbygd samt att granska prisskillnaderna inom en och samma kommun.
För ett eluppvärmt småhus med en antagen elförbrukning om 20000 kWh per år varierade årskostnaden för elenergi från ca 3500 kr. till ca 7300 kr. Skillnaden mellan lägsta och högsta kostnad uppgick sålunda till ca 3800 kr. Hos ca 90% av eldistributörerna låg årskostnaden i intervallet från 4500 kr. till 6300 kr.
Om jämförelsen begränsas till priserna inom en och samma kommun där flera eldistributörer verkar var högsta skillnad i årskostnad för det aktuella typhuset ca 3000 kr. Av landets 284 kommuner hade 68 endast en eldistributör och därmed i regel enhetlig taxa inom kommunen. Av de övriga kommunerna hade 157 en skillnad i årskostnad för det studerade eluppvärmda småhuset på högst 1000 kr. I 53 kommuner låg kostnadsskillnaden mellan 1000 och 2000 kr., medan den i resterande 6 kommuner översteg 2000 kr.
Av undersökningen framgår att skillnaderna i elpris beror bl.a. på att kostnaden är lägre för tätortsdistribution än för glesbygdsdistribution. Ett samband mellan den genomsnittliga ledningslängden per abonnent och elpriset konstateras. De noterade prisskillnaderna beror dock enligt energiverket i större utsträckning på andra faktorer, såsom kostnaden för råkraft, andelen egen vattenkraft, olika bedömningar av hur självkostnaden beräknas (för kommunala elverk) samt distributionsföretagens effektivitet.
Kommunal utjämning av elkostnader
I den i föregående avsnitt nämnda rapporten från statens energiverk beskrivs bl.a. hur man inom Umeå kommun har genomfört en utjämning av de olika distributörernas eltaxor. Eldistributionen inom kommunen ombesörjs av fyra distributörer. Årskostnaden för en typkund i resp. lägenhet, småhus utan elvärme och småhus med elvärme varierade år 1989 mellan distributörerna med resp. 178 kr., 500 kr. och 870 kr. För att alla i kommunen skall få samma eltaxor har avtal slutits mellan eldistributörerna och Umeå kommun. Eldistributörerna har förbundit sig att tillämpa Umeå Energiverk AB:s taxor -- som tidigare i normalfallet var de lägsta -- varvid Umeå kommun har förbundit sig att stå för merkostnaden. Kostnaden för kommunen uppgår till 8--9 milj.kr. per år. Umeå Energiverk har vidare förvärvat viss del av distributionen hos en av de övriga eldistributörerna.
I Jönköpings kommun har man delvis genomfört en motsvarande utjämning av eltaxorna med kommunala medel. Fem företag svarar för eldistributionen i kommunen. Härav har två företag endast ett mindre antal abonnenter. För de nyss nämnda typkunderna var år 1989 skillnaden i årskostnad inom kommunen resp. 467 kr., 640 kr. och 1335 kr. Mellan Jönköpings kommun och ett elkraftsbolag, Domneåns Kraft AB, har avtal träffats om att bolaget skall tillämpa samma taxor som Jönköpings Energiverk tillämpar. Samtidigt skall kommunen utbetala en ersättning till bolaget som för år 1990 uppgår till ca 6milj.kr.
Jönköpings kommun har även träffat en liknande principöverenskommelse med den tredje stora eldistributören i kommunen, Smålands Kraft AB. Kommunens kostnad har i detta fall beräknats till ca 5milj.kr. per år. Kammarrätten har emellertid i en dom i december 1989 förklarat att kommunens beslut vilar på orättvis grund och att det därför skall upphävas. Enligt kammarrätten skulle Smålands Kraft ABs abonnenter gynnas obehörigen genom den tilltänkta subventionen från Jönköpings kommun. Kammarrättens beslut har överklagats till regeringsrätten. Vidare har kommunens beslut om bidrag till Domneåns Kraft AB överklagats till kammarrätten.
Utskottet
Effekter av kraftledningar, m.m.
Frågan om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar har tagits upp i motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c). Forskningsinsatserna på området skall intensifieras, krävs det i bägge motionerna. I den förstnämnda begärs också att det vid kraftledningar skall införas en säkerhetszon, där ny bebyggelse inte får ske. I den andra motionen framställs vidare två yrkanden om åtgärder med syfte att exponeringen från magnetfält skall minskas; enligt det ena skall reglerna för placering av transformatorstationer ses över och enligt det andra skall dubbel friledning i spänningsområdet upp till 20kV förbjudas.
Riksdagen behandlade hösten 1989 två motioner (s; c) av väsentligen samma innebörd som de nu aktuella. På förslag av utskottet (1989/90:NU4 s.7) avslogs motionerna. Alla yrkanden utom det sistnämnda följdes upp i reservationer (c, vpk, mp).
Som har redovisats i ett inledande avsnitt (s.3) följer statens energiverk på regeringens uppdrag forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar. Till energiverket har knutits en samrådsgrupp för elektriska och magnetiska fält. Energiverket har publicerat flera rapporter med redovisningar av utvecklingen på området. I den senaste, avgiven i september 1990, konstaterar energiverket att några negativa hälsoeffekter vid exponering från elektriska och magnetiska fält inte har kunnat beläggas. Det framhålls emellertid att det föreligger indikation på att de magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. Ytterligare forskning krävs för att en säkrare bedömning i frågan skall kunna göras. Bland de aktuella svenska forskningsprojekten ingår två epidemiologiska projekt, det ena i bostadsmiljö och det andra i arbetsmiljö. Resultaten från dessa projekt väntas föreligga i början av år 1992.
Det är av stor vikt, menar utskottet, att det så snart som möjligt skapas underlag för en säkrare bedömning av de eventuella hälsoriskerna i samband med elektriska och magnetiska fält. Många människor känner stor oro i frågan. Som tidigare har nämnts väntas resultat från forskningsinsatser på området föreligga om drygt ett år. I avvaktan på dessa resultat är enligt utskottets mening någon åtgärd av riksdagen rörande den berörda forskningen inte erforderlig. De båda motionerna avstyrks i aktuella delar.
Statens energiverks föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar (STEV-FS 1988:1 med ändringar) innehåller bestämmelser (99§) om minsta horisontella avstånd från elledningen till närmaste byggnad. Avståndet varierar beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området i fråga är detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa bestämmelser är betingade av risken för brand. För transformatorer uppställs (80b§) på liknande sätt avståndskrav som är föranledda av brandrisken. Om diskussioner rörande hälsorisker intill kraftledningar uppstår i samband med koncessionsprövningar föreslår energiverket att man där så är möjligt lägger byggnader minst 30 meter från kraftledningarna. Man säger sig emellertid inte ha något vetenskapligt stöd för att kunna kräva ett sådant avstånd. Enligt uppgift har man i vissa kommuner beslutat att inte utnyttja aktuell mark i närheten av kraftledningar i avvaktan på de tidigare nämnda förestående forskningsresultaten på området.
Utskottet finner inte skäl för riksdagen att påkalla några ändringar i avståndskraven med hänsyn till de nu diskuterade riskerna. Energiverket har möjlighet att dels påverka utformningen av de kraftledningsprojekt som kan vara aktuella, dels ändra säkerhetsbestämmelserna, om verket finner saklig grund för detta. Med det sagda avstyrks de två nu aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c).
I sistnämnda motion återstår att behandla yrkandet om att dubbel friledning i spänningsområdet upp till 20 kV skall förbjudas.
En kraftledning kan utföras antingen som en friledning eller som en kabelledning. I förstnämnda fall består ledarna av oisolerade metallinor, medan kabelledningen innehåller metalledare som är isolerade med oljeimpregnerat papper eller plast. Kabelledningen kan förläggas i marken eller i vatten. Den s.k. hängkabeln är avsedd för montering i stolpar. I spänningsområdet upp till 20 kV ersätter den i vissa fall friledningar. Av tekniska skäl är det inte möjligt att kabla in ledningar över 20 kV om ledningen skall vara en luftledning. Hängkabeln är mer driftsäker än friledningen och kräver inte lika breda ledningsgator. Att anlägga en ytterligare friledning intill en befintlig friledning och sålunda skapa en dubbel friledning är en åtgärd som man vidtar av kostnadsskäl vid krav på förstärkning av ledningsnätet.
Enligt motionärerna bör en sådan förstärkning av ledningar under 20 kV komma till stånd t.ex. genom att den befintliga friledningen kompletteras med hängkabel. En sådan utbyggnad skulle, sägs det i motionen, ge säkrare elleverans och mindre exponering från magnetfält.
Anläggande av dubbel friledning utnyttjas enligt uppgift främst i fråga om ledningar över 20 kV. Motionärernas förslag om att dubbel friledning i spänningsområdet därunder skall förbjudas kan utskottet inte ansluta sig till. Att utnyttja dubbel friledning kan -- särskilt för ett mindre eldistributionsföretag -- visa sig vara den ekonomiskt enda rimliga metoden att genomföra en angelägen förstärkning av ledningsnätet. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks alltså.
Motion 1989/90:N465 (c) tar upp de överkänslighetsreaktioner som tros härröra från elektriska apparater och elinstallationer. I Sverige har forskning kring "elallergier" bedrivits endast i begränsad omfattning. I flera andra länder pågår däremot omfattande verksamhet på området, säger motionären. Hon föreslår att det skall spridas ökad information om hur elinstallationer kan göras så att de nu aktuella verkningarna begränsas.
I den tidigare nämnda rapporten om kraftledningars elektriska och magnetiska fält, som statens energiverk har publicerat i september 1990, finns ett särskilt avsnitt om överkänslighet mot elektricitet. Det konstateras att sådan överkänslighet har noterats i samband med arbete vid bildskärmar men också vid närhet till elledningar, elektriska maskiner och elektriska apparater. I rapporten erinras om att det vid arbetsmiljöinstitutet pågår ett forskningsprojekt kring s.k. elöverkänslighet. Projektet beräknas kunna avslutas under år 1990. I ett annat projekt, som arbetsmiljöinstitutet bedriver i samarbete med Umeå universitet (dermatologiska institutionen), studeras bland kontorsanställda i Västerbottens län effekter av de elektriska och magnetiska fälten kring bildskärmar. Vidare redovisas i rapporten att institutioner vid Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola planerar att tillsammans genomföra en undersökning av vilka elmiljöfaktorer som de nu berörda personerna reagerar på.
Svenska forskningsprojekt på området pågår eller planeras sålunda. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter och institutioner även följer utländsk forskning på området och att de lämnar information om värdefulla resultat från denna forskning. Någon framställning av riksdagen i saken finner utskottet inte anledning att förorda. Motion 1989/90:N465 (c) avstyrks således.
Lokala eltaxor
Lika eltaxor för alla kommuninvånare är rubriken på motion 1989/90:N442 (fp). Med utgångspunkt i förhållandena i Göteborgs och Mölndals kommuner begärs en översyn av kommunallagen (1977:179) och den s.k. ellagen (1902:71 s.1) med syfte att skillnader i eltaxor inom en och samma kommun skall kunna undanröjas. Motionärerna beklagar att de regler i kommunallagstiftningen som skall garantera lika villkor för en kommuns invånare inte uppfylls när elförsörjningen inom kommunen ombesörjs av flera distributörer.
Som framgår av det föregående (s.4) redovisade statens energiverk år 1989 en kartläggning av de lokala elpriserna. Av rapporten framgår att 216 av landets 284 kommuner hade fler än en eldistributör. I 157 av dessa kommuner var skillnaden i årskostnad högst 1000 kr. för en typkund i ett eluppvärmt småhus. I 6 kommuner översteg skillnaden 2000 kr.
Den kommunalrättsliga likställighetsprincip som motionärerna åsyftar kommer inte till direkt uttryck i kommunallagen men har fastlagts i rättspraxis. Denna har i synnerhet utvecklats vid prövning av kommunalbesvär i vilka hävdats att ett beslut "vilar på orättvis grund" (7kap. 1§ kommunallagen). Principen innebär att kommunmedlemmarna i möjligaste mån skall behandlas lika så att inte en viss grupp obehörigen gynnas eller missgynnas i förhållande till andra kommunmedlemmar. Den har fått särskild praktisk betydelse vid fastställandet av avgiftstaxor inom kommunerna. Avgifterna skall beräknas med utgångspunkt i självkostnaden för den aktuella verksamheten. Det är sålunda inte möjligt för ett kommunägt elverk att "beskatta" sina elkunder i syfte att utjämna eltaxorna inom kommunen när även andra eldistributörer handhar elförsörjningen.
Riksdagen behandlade hösten 1989 ett motionsyrkande (fp) av samma innebörd som det här aktuella. På enhälligt förslag av utskottet (1989/90:NU4 s.9) avslogs yrkandet. Utskottet fann det från företagsekonomisk synpunkt inte onaturligt att två eller flera företag som har eldistribution i skilda delar av en kommun tillämpar olika taxor. Samtidigt gav utskottet exempel på kommuner som hade beslutat att med skattemedel genomföra en utjämning av elpriserna när skilda eltaxor förelåg.
En av dessa kommuner är Jönköpings kommun. Som tidigare (s.5) har redovisats har dock kammarrätten i december 1989 upphävt kommunens beslut om bidrag till en av de aktuella eldistributörerna. Enligt kammarrätten skulle de berörda elabonnenterna gynnas obehörigen av en sådan subvention. Kammarrättens beslut har överklagats till regeringsrätten.
Enligt utskottets mening bör riksdagen i avvaktan på regeringsrättens ställningstagande i frågan inte ta något initiativ i saken. Den här berörda delen av motion 1989/90:N442 (fp) avstyrks.
I denna motion krävs också en ändring i ellagen i syfte att underlätta bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser. Även detta förslag har sin grund i motionärernas önskan att samma eltaxa skall gälla för alla invånare i en kommun. Om det i en kommun finns flera eldistributörer bör, anser motionärerna, kommunen ha möjlighet att påkalla en förändring av gränserna för områdeskoncessionerna så att kommunen kommer att utgöra ett koncessionsområde. Därefter kan kommunen avgöra om eldistributionen skall utföras i dess egen regi eller genom en entreprenör.
Bestämmelser om koncession för eldistribution finns i ellagen. Koncession för ett ledningsnät inom ett visst område -- s.k. områdeskoncession -- får (2§) meddelas endast om området utgör en lämplig enhet med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande. Det framgår vidare att man vid koncessionsprövningen särskilt skall beakta möjligheten att tillgodose lokala intressen. Områdeskoncessioner meddelas av statens energiverk. Vid koncessionsprövningen inhämtar energiverket enligt uppgift genomgående synpunkter från berörda kommuner.
Enligt gällande riktlinjer för strukturomvandlingen på eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU 1975/76:45) skall distributionsföretag, när så bedöms lämpligt, föras samman eller gå upp i företag som medger en rationell verksamhet. Rationaliseringen skall fortgå på i huvudsak frivillig väg. Det har angetts som önskvärt att man så långt som möjligt söker uppnå enhetliga distributionsområden genom en samordning av tätorts- och glesbygdsdistribution. Statens energiverk har i uppgift att följa utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.
Enligt utskottets mening bör inte heller det nu aktuella yrkandet i motion 1989/90:N442 (fp) ge anledning till någon åtgärd av riksdagen. Koncessionsområdet bör även fortsättningsvis bestämmas utifrån vad som är ändamålsenligt med hänsyn till eldistributionen och inte utifrån vad kommunens gränser stipulerar för område. Vidare gäller som har nämnts att kommunen alltid ges möjlighet att lämna synpunkter vid koncessionsprövningen. Motionen avstyrks alltså i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar att riksdagen avslår motion 1989/90:N424 yrkande 1 och motion 1989/90:N425 yrkande 1, res. 1 (mp)
2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:N424 yrkande 2 och motion 1989/90:N425 yrkande 3, res. 2 (mp)
3. beträffande dubbel friledning att riksdagen avslår motion 1989/90:N425 yrkande 2,
4. beträffande störningsfria elinstallationer att riksdagen avslår motion 1989/90:N465,
5. beträffande lokala eltaxor att riksdagen avslår motion 1989/90:N442 yrkande 1,
6. beträffande koncessionsområden att riksdagen avslår motion 1989/90:N442 yrkande 2.
Stockholm den 20 september 1990
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom.1), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karl Hagström (s) (mom.2--6), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c).
Reservationer
1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (mom.1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med "Det är" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det ytterst otillfredsställande med den osäkerhet som råder beträffande kraftledningars verkningar på omgivningen. Många som bor eller uppehåller sig i närheten av sådana ledningar är oroliga. Som tidigare har nämnts finns det indikationer på att de magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. En utökad forskning, särskilt beträffande effekterna av exponering från de magnetiska fälten, är därför angelägen. Regeringen bör med det snaraste beakta behovet av ytterligare forskningsinsatser på området. Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen härtill och sålunda bifalla motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c) i ifrågavarande delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N424 yrkande 1 och motion 1989/90:N425 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mom.2)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och 1989/90:N425 (c)" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till den oro som många människor känner i denna fråga anser utskottet att regeringen omedelbart bör ta initiativ till föreskrifter om en utökad säkerhetszon utmed kraftledningarna inom vilken ny bebyggelse inte får äga rum. Med samma syfte bör de bestämmelser som gäller för uppställning av transformatorer ses över.
Riksdagen bör rikta ett uttalande av angiven innebörd till regeringen. Därmed skulle de här berörda yrkandena i motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N424 yrkande 2 och motion 1989/90:N425 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mom.2)
Rolf L Nilson (v), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:
Vi menar att det tills vidare är befogat med en utökad säkerhetszon utmed kraftledningarna inom vilken ny bebyggelse inte får äga rum. Även de bestämmelser som gäller för uppställning av transformatorer bör ses över. Hösten 1989 ställde sig centerns, vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiet de grönas företrädare i utskottet bakom en reservation (1989/90:NU 4 res. 2, s.16) med dessa krav. Riksdagen avslog dock denna reservation. Då det nu inte har framkommit något som torde föranleda ett ändrat ställningstagande av riksdagen har vi avstått från att yrka bifall till de här aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N424 (s) och 1989/90:N425 (c).
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Motionerna1 Yrkanden1 Motivering2
Uppgifter i anslutning till motionerna3 Biologiska effekter av kraftledningar3 Kartläggning av lokala elpriser4 Kommunal utjämning av elkostnader4
Utskottet5 Effekter av kraftledningar, m.m.5 Lokala eltaxor7 Hemställan9
Reservationer 1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (mp)10 2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mp)10
Särskilt yttrande Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (c, v)11