Vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kommunsektorn
Betänkande 1993/94:FiU2
Finansutskottets betänkande
1993/94:FIU02
Vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kommunsektorn (prop. 1993/94:29)
Innehåll
1993/94 FiU2
Sammanfattning
Riksdagen beslutade i våras med anledning av förslag i kompletteringspropositionen om den ekonomiska reglering som skall göras år 1994 mellan staten och kommunsektorn med anledning av vissa ändringar i skatte- och transfereringssystemen. Beslutet förutsatte bl.a. att riksdagen skulle godta förslaget om ändrad pensioneringstidpunkt. Finansutskottet ställer sig i detta betänkande bakom regeringens förslag i proposition 1993/94:29 att vissa ändringar görs av det tidigare beslutet med anledning av att förslaget om ändrad pensioneringstidpunkt inte ledde till något riksdagsbeslut.
I betänkandet avstyrker utskottet en motion från Vänsterpartiet om att de kommuner som höjer den kommunala utdebiteringen för år 1994 skall få samma reducering av de medel som skall överföras till kommunerna och landstingen som de som inte höjer skattesatsen.
I betänkandet tillstyrks vidare att vissa justeringar skall göras i den slutavräkning av skattemedel för kommuner och landsting som avser år 1992 och enligt det förutvarande regelsystemet skall betalas ut år 1994. Justeringen motsvarar dels de ökade utbetalningar för staten som följer av att utbetalningssystemet lagts om, dels de minskade statsinkomster som för år 1994 följer av att avräkningsskatten slopades fr.o.m. år 1993. Justeringen görs med ett kollektivt avdrag för kommunerna och ett individuellt avdrag för landstingen. Vidare tillstyrks att vissa korrigeringar skall göras i den tidigare beslutade ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen.
Socialdemokraterna har fogat ett särskilt yttrande till betänkandet.
Suppleanten från Vänsterpartiet i utskottet har avgivit en meningsyttring till betänkandet där han tillstyrker (v)-motionen.
Propositionen
I proposition 1993/94:29 föreslår regeringen (Finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992,
2. lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994.
Regeringens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.
Motionen
1993/94:Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 enligt vad i motionen anförts.
Uppvaktning m.m.
Företrädare för Svenska Kommunförbundet har inför utskottet redovisat sin syn på kommunernas ekonomi och i samband därmed överlämnat ett antal skrivelser om vissa av de frågor som gäller den ekonomiska regleringen mellan staten och kommunerna.
Utskottet
Ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kommunsektorn
Riksdagen ställde sig vid behandlingen av kompletteringspropositionen våren 1992 bakom att en s.k. kommunal finansieringsprincip fortsättningsvis skulle tillämpas i förhållandet mellan staten och kommunsektorn (1991/92:FiU29, rskr. 345). Den innebär att om kommuner och landsting åläggs nya uppgifter måste de ges möjlighet att finansiera dessa på annat sätt än genom höjda skatter. På motsvarande sätt skulle -- om statsmakternas beslut innebar att verksamheten kunde bedrivas billigare -- statsbidragen minskas. Principen har kommit att tillämpas även på statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på den kommunala verksamheten men som ändå får direkta effekter för kommunsektorn via skatte- och transfereringssystemen. Dessa effekter regleras övergångsvis genom att kommunalskattemedlen justeras med ett tillägg eller ett avdrag per invånare.
Riksdagen beslutade i våras i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen om en ekonomisk reglering för år 1994 mellan staten och kommunerna respektive landstingen till följd av vissa ändringar i skatte- och transfereringssystemen (1992/93:FiU29, rskr. 430). Beslutet innebar att kommunalskattemedlen för inkomståret 1994 skall minskas med 771 kronor per invånare för kommuner, med 396 kronor per invånare för landsting och med 1 167 kronor per invånare för kommuner som inte ingår i ett landsting. De olika komponenterna som ingår i den beslutade regleringen framgår av propositionen.
I våras föreslogs också att den ökning av det kommunala skatteunderlaget som hänger samman med den av riksdagen tidigare beslutade sänkningen av grundavdraget (1992/93:FiU1, rskr. 134) under år 1994, med avsteg från finansieringsprincipen, skulle få behållas av de kommuner och landsting som har oförändrad eller sänkt skattesats år 1994 jämfört med år 1993. Det motsvarar ca 4,2 miljarder kronor som annars skulle ha förts till staten från kommunsektorn. Riksdagen godtog förslaget (1992/93:FiU29, rskr. 430). Det innebär att de kommuner och landsting som höjer utdebiteringen för år 1994 får vidkännas ett större avdrag per invånare på kommunalskattemedlen. För kommuner tillkommer ett avdrag på 294 kronor per invånare, för landsting 181 kronor per invånare och för landstingsfria kommuner 475 kronor per invånare.
Sedan regleringsbeloppen för år 1994 fastställts har vissa förutsättningar för beslutet förändrats. Beräkningarna gjordes utifrån förutsättningen att regeringens förslag om höjd pensionsålder skulle antas av riksdagen. Så skedde emellertid inte varför staten bör återreglera 48 miljoner kronor för år 1993 och 118 miljoner kronor för år 1994 till kommuner och landsting. Förslag härom läggs i den nu aktuella propositionen. Innebörden härav är att kommunalskattemedlen bör minskas med 760 kronor per invånare för kommuner, med 389 kronor per invånare för landsting och med 1 149 kronor per invånare för kommuner som inte ingår i landsting. För de kommuner eller landsting som fastställt en högre skattesats för 1994 än för 1993 skall minskningen vara 1 054 kronor, 571 kronor resp. 1 625 kronor per invånare.
I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att reglerna innebär en bestraffning av de kommuner och landsting som vill höja skatten. Enligt motionärerna krävs det skattehöjningar för att behålla standarden inom äldreomsorg, skola och barnomsorg. Motionärerna motsätter sig därför att avdraget skall vara större för kommuner som höjer skatten.
Den fråga motionärerna tar upp behandlades av utskottet och riksdagen i våras. Utskottet ansåg det angeläget att statsmakterna, med hänsyn till behovet att begränsa den offentliga konsumtionen, försökte bidra till att motverka kommunala skattehöjningar. Den föreslagna metoden ansågs därför vara väl avvägd. Utskottet konstaterade också att förslaget innebar ett avsteg från finansieringsprincipen och att de aktuella medlen enligt denna skulle ha förts från kommunsektorn till staten. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag och avslog motionen. Utskottet ser inte något skäl för riksdagen att nu ändra sitt ställningstagande. Motion Fi1 (v) avstyrks därför av utskottet.
Slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992
I propositionen föreslås vidare att vissa justeringar skall göras i den slutavräkning av skattemedel för kommuner och landsting som avser år 1992 och enligt det förutvarande regelsystemet skall betalas ut år 1994. Justeringen motsvarar dels de ökade utbetalningar för staten som följer av att utbetalningssystemet lagts om, dels de minskade statsinkomster som för år 1994 följer av att avräkningsskatten slopades fr.o.m. år 1993. Justeringen görs med ett kollektivt avdrag för kommunerna och ett individuellt avdrag för landstingen. Systemet med individuell avräkning för landsting tillämpas för första gången år 1994 och har föreslagits av Landstingsförbundets styrelse. I propositionen föreslås vidare att vissa korrigeringar skall göras i den tidigare beslutade ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen.
Förslagen avseende slutavräkningen av kommunalskattemedel för år 1992 föranleder inte någon erinran från utskottets sida.
I likhet med vad företrädare för Svenska Kommunförbundet framfört till utskottet anser utskottet att en enkel och permanent reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan staten och kommunsektorn bör eftersträvas. Det är viktigt att skapa klarhet och säkerhet för såväl staten som kommunsektorn om de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. Osäkerheten om vad den s.k. finansieringsprincipen innebär har med tiden blivit betydande, och därför bör tolkningen och tillämpningen av densamma klargöras bättre.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande de ekonomiska regleringarna år 1994 mellan staten och kommunsektorn
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fi1 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994,
men. (v)
2. beträffande slutavräkningen av kommunalskattemedel för år 1992
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992.
Stockholm den 9 november 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Bengt Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lisbet Calner (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Olle Schmidt (fp), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Karin Starrin (c) och Jan Bergqvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Roland Sundgren, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg, Alf Egnerfors och Jan Bergqvist (alla s) anför:
Som vi tidigare framhållit kommer utrymmet för en expansion av de kommunala utgifterna under lång tid framöver att vara starkt begränsat. En effektiv användning av skattemedlen och andra resurser är därför fortsättningsvis en nödvändighet i kommuner och landsting. Stora krav kommer att ställas på omprövning och rationalisering av verksamheten. Samtidigt ökar behoven av kommunal service, inte minst inom områdena skola och äldreomsorg.
Vi anser att riksdagens beslut våren 1992 om indragningar och ett nytt statsbidragssystem på flera punkter var felaktigt. Nedskärningarna har haft mycket negativa effekter på samhällsekonomin och inneburit att för medborgarna angelägen service inte har kunnat upprätthållas. Indragningarna har inneburit att ett stort antal kommunanställda blivit arbetslösa. Vi har också kritiserat bidragssystemets fördelningsnycklar och dess inslag av godtycke.
Det råder nu en stor osäkerhet om vilka finansiella ramar som skall gälla för kommunsektorn framöver. Svenska Kommunförbundet har inför utskottet förklarat att de finansiella restriktioner som ålagts den kommunala sektorn inte överensstämmer med de uttalanden om "realt oförändrad kommunal konsumtion" som regeringen tidigare gjort. Enligt förbundet är innebörden av de finansiella restriktionerna att såväl den reala resursförbrukningen som de relativa lönerna för den kommunala personalen kommer att minska. Vi anser att det är angeläget att snabbt skapa klarhet om dessa frågor så att kommunerna kan få rimliga förutsättningar att uppfylla sina åtaganden mot medborgarna.
Socialdemokraterna sade våren 1992 ja till principen om ett nytt samlat statsbidrag till kommunerna men underkände den fördelningsnyckel och därmed de övergångsregler som regeringen då föreslog. Vi varnade för den neddragning av nödvändig och önskvärd kommunal aktivitet som skulle bli följden av den politik som föreslogs.
Mot denna bakgrund har vi inte ansett det som meningsfullt eller ändamålsenligt att opponera oss mot de detaljförändringar som nu föreslås inom ramen för det system som vi ogillar och ej heller medverkat till att införa.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Det är i dag viktigare än någonsin att standarden på äldreomsorg, skola och barnomsorg bibehålls. Bedömningar har gjorts som pekar på att 60 000 jobb kommer att försvinna i kommuner och landsting under de närmaste åren -- mitt under en av de värsta lågkonjunkturer Sverige haft i modern tid. Det måste förhindras. Enligt opinionsundersökningar föredrar en majoritet av svenska folket skattehöjning före social nedrustning. Det är därför absurt och innebär en grimma på det kommunala självstyret att hålla inne en del av kommunalskattemedlen för de kommuner som av olika skäl vill höja skatten. Jag anser att riksdagen måste riva upp beslutet från i våras att straffa kommuner som måste höja skatten.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att utskottets hemställan under mom. 1 borde ha haft följande lydelse:
1. beträffande de ekonomiska regleringarna år 1994 mellan staten och kommunsektorn att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Fi1 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 med den ändringen att 2 § utgår och att efterföljande paragrafer numreras om med hänsyn härtill,
Regeringens lagförslag
Bilaga
1 Förslag till lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994