Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Betänkande 1988/89:FiU10

Finansutskottets betänkande
1988/89:FiU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder m.m. Finansutskottet har till behandlingen av detta
ärende begärt yttranden från socialförsäkrings-, jordbruks-, närings-, arbetsmarknads-
och bostadsutskotten. Trettiotvå motioner har väckts med
anledning av propositionen.

Betänkandet är uppdelat i tre block. I det första redovisar utskottet sin
bedömning av den ekonomiska utvecklingen för åren 1989 och 1990 och tar
samtidigt ställning till den allmänna inriktningen av de ekonomisk-politiska
åtgärder som föreslås i propositionen och i motionerna. I det andra blocket
tar utskottet ställning till de konkreta förslagen att öka arbetskraftsutbudet
och minska aktiviteten i byggsektorn. I det tredje blocket ger utskottet sin
syn på vilka frågor som bör ingå i de utredningsuppdrag som aviseras i
propositionen avseende den framtida jordbrukspolitiken och rådande konkurrensförhållanden
samt på den föreslagna omläggningen av tekopolitiken.

Utskottet behandlar i anslutning till förslagen om de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken motionsyrkanden om bl.a. avskaffande av
valutaregleringen, avveckling av löntagarfonderna, slopande av omsättningsskatten
på värdepapper, frisläpp av investeringsfonder och vissa
fördelningspolitiska frågor. Samtliga yrkanden avstyrks av utskottet, men
reservationer finns på varje punkt.

Utskottet konstaterar i betänkandet att prognosen över den internationella
utvecklingen har justerats upp ytterligare efter det att finansdepartementet
i mitten av oktober avslutade sitt prognosarbete. I den svenska ekonomin
råder högkonjunktur med ett efterfrågetryck som har lett till arbetskraftsbrist
inom flera sektorer. Ekonomin arbetar nu vid kapacitetsgränsen. Den
akuta uppgiften är att bekämpa inflationen. Bl.a. riskerar en fortsatt
överhettning av byggmarknaden att få allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser.

Utskottet tillstyrker mot bakgrund av den bedömning av den ekonomiska
situationen som utskottet gör de förslag till åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet
som föreslås i propositionen. Med anledning av ett yttrande från
bostadsutskottet görs vissa modifieringar av de åtgärder som är riktade mot
byggverksamheten. Dessa ändringar i åtgärdsförslagen gäller ombyggnadsverksamheten
och innebär en viss förskjutning i tiden av de åsyftade 1

1988/89

FiUlO

1 Riksdagen 1988/89.5 sami. Nr 10

åtstramningseffekterna. Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna
inriktningen i de aviserade utredningarna och ej heller de i propositionen
angivna utgångspunkterna för en ny tekopolitik.

Inom de tre angivna blocken har reservationer anmälts från samtliga
oppositionspartier.

Av innehållsförteckningen på betänkandets sista sida framgår inom vilka
områden företrädare för resp. partier avger reservationer eller särskilda
yttranden.

1988/89:FiU10

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.,

dels följande med anledning av propositionen väckta motioner:

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m),

1988/89:Fi5 av Olof Johansson m.fl. (c),

1988/89:Fi6 av Sonja Rembo m.fl. (m),

1988/89:Fi7 av Flans Nyhage (m),

1988/89:Fi8 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89:FilO av Yngve Wernersson och Göran Magnusson (båda s),
1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1988/89:Fil2 av Johnny Ahlqvist och Kurt Ove Johansson (båda s),
1988/89:Fil3 av Marianne Andersson (c),

1988/89:Fil4 av Iréne Vestlund (s),

1988/89:Fil5 av Olle Östrand (s),

1988/89:Fil6 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s),

1988/89:Fil7 av Rosa Östh m.fl. (c),

1988/89:Fil8 av Lahja Exner och Berndt Ekholm (båda s),

1988/89:Fil9 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s),

1988/89:Fi20 av Sten Svensson m.fl. (m),

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp),

1988/89:Fi22 av Alf Wennerfors (m),

1988/89:Fi23 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp),

1988/89:Fi24 av Knut Billing m.fl. (m),

1988/89:Fi25 av Marianne Stålberg och Margareta Winberg (båda s),
1988/89:Fi26 av Agne Hansson m.fl. (c),

1988/89:Fi27 av Börje Hörnlund m.fl. (c),

1988/89:Fi28 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c),

1988/89:Fi29 av Karl Erik Olsson m.fl. (c),

1988/89:Fi30 av Anneli Hulthén m.fl. (s),

1988/89:Fi31 av Nils T Svensson och Sören Lekberg (båda s),
1988/89:Fi32 av Anita Johansson m.fl. (s),

1988/89:Fi33 av Viola Furubjelke och Ingvar Björk (båda s),
1988/89:Fi34 av Birger Rosqvist (s),

1988/89:Fi35 av Anna Wohlin-Andersson och Roland Larsson (båda c).

Utskottet har berett socialförsäkringsutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet,
arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet tillfälle att yttra sig
i ärendet. Yttrandena (1988/89:SfU3 y, 1988/89:JoU4 y, 1988/89:NU1 y,
1988/89:AU1 yoch 1988/89:BoUl y) återfinns som bilagor till betänkandet.

Skrivelser i ärendet har inkommit från Byggentreprenörerna, Fasteko,
Hyresgästföreningen i Södermanland, Länsarbetsnämnden i Linköping,
Riksbyggens byggekonomiavdelning, Skånska AB och Svenska byggnadsarbetareförbundet.

1988/89:FiU10

Propositionens hemställan

1988/89:FiU10

I proposition 1988/89:47 har regeringen - efter föredragning av statsrådet
Kjell-Olof Feldt -

1. till riksdagen överlämnat den inom finansdepartementet upprättade
promemorian Svensk ekonomi (bilaga 1) och berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad som anförts om den ekonomiska utvecklingen under åren 1988,
1989 och 1990,

2. föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordats,

3. förelagt riksdagen förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder inom
jordbruksdepartementets, arbetsmarknadsdepartementets och bostadsdepartementets
verksamhetsområden (bilagorna 2-4).

I bilaga 2 (jordbruksdepartementet) har regeringen - efter föredragning av
statsrådet Mats Hellström - berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts i propositionen om livsmedelspolitikens mål och medel.

I bilaga 3 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen - efter föredragning
av statsrådet Ingela Thalén -

dels under punkt B 1 föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett ramanslag på 3 125 000 kr.,

dels under punkt B 2 föreslagit riksdagen att

1. godkänna förslaget om merkostnadsbidrag,

2. godkänna förslaget om sökanderesor från Danmark till Sverige,

3. till Arbetsmarknadsservice på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på
53 750 000 kr.,

dels under punkt B 3 föreslagit riksdagen att

1. godkänna förslagen till ändrade regler för utbildning i företag,

2. till Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på
77 000 000 kr.,

dels under punkt B 4 föreslagit riksdagen att till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1988/89 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på
41 500 000 kr.,

dels under punkt B 5 föreslagit riksdagen att

1. godkänna att 30 000 000 kr. av medlen för beredskapsarbeten får
utnyttjas för insatser för flyktingar och invandrare i enlighet med vad som
anförts i propositionen,

2. godkänna vad som i övrigt anförts i propositionen om utnyttjande av
medlen för beredskapsarbeten,

dels under punkt C 4 föreslagit riksdagen att till Yrkesinriktad rehabilitering
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1988/89 under tionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 5 500 000 kr.

I bilaga 4 (bostadsdepartementet) har regeringen - efter föredragning av
statsrådet Ulf Lönnqvist - föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som förordats i propositionen i fråga om räntebidrag till
ny- och ombyggnad av bostadshus,

2. medge att beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre än
30 år får meddelas inom en ram av 165 000 000 kr. under budgetåret
1988/89,

3. godkänna att regeringen träffar avtal med Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag
om att bolaget skall utveckla ett ADB-system för låne- och
bidragshantering m.m. hos plan- och bostadsverket och länsbostadsnämnderna,

4. medge att det under elfte huvudtiteln i statsbudgeten för budgetåret
1988/89 uppförda förslagsanslaget B 2. Länsbostadsnämnderna får belastas
med utgifter för ADB-system för plan- och bostadsverket och länsbostadsnämnderna.

Motionsyrkandena

Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om frisläppande av de allmänna investeringsfonderna och
investeringsreserverna,

12. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
som i motionen anförts om avskaffande av valutaregleringen,

13. att riksdagen beslutar avskaffa sociala avgifter på företagsanknutna
vinstandelar i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning av
vinstandelar på sätt som angivits i motionen,

15. att riksdagen beslutar avskaffa löntagarfonderna på sätt som angivits i
motionen,

16. att riksdagen beslutar avskaffa omsättningsskatten på penning- och
obligationsmarknaderna,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
omsättningsskatten på aktier i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen i övrigt godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som föreslås i motionen.

1988/89:Fi5 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om god miljö som ett centralt mål för den ekonomiska
politiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av fördelningspolitiken,

1988/89:FiU10

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om personligt investeringskonto
i enlighet med det anförda,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avskaffande av valutaregleringen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om främjande av högteknologi
i enlighet med det i motionen anförda,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt i
motionen anförts om inriktningen av den ekonomiska politiken.

1988/89:Fi8 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en ny låginkomstutredning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om den offentliga sektorns utveckling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om spekulationsekonomin,

7. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som i övrigt förordas i motionen.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stimulanser av långsiktigt
bundet sparande för ungdomar enligt vad som anförs i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stimulanser av långsiktigt
bundet sparande i bank enligt vad som anförs i motionen,

15. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som i övrigt anges i motionen.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 i motsvarande delar
som sin mening till regeringen ger till känna vad som i motionen har anförts
om den ekonomiska politiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken
och bostadspolitiken, i berörd del.

1988/89:Fi27 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbättring av småföretagens villkor.

Arbetsmarknadens funktionssätt

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande åtgärder för att öka arbetsutbudet.

1988/89:Fi5 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande betydelsen av en förstärkt regionalpolitik för
att nå de ekonomiska målen,

1988/89:Fi6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om läget på arbetsmarknaden,

1988/89: FiU 10

4. att riksdagen beslutar att ändra lagen (1935:113) om vissa bestämmelser 1988/89:FiU10
om arbetsförmedling så att enskilda arbetsförmedlingar kan etableras i
enlighet med vad som i motionen anförs.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

Merkostnadsbidrag

1988/89:Fi6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att merkostnadsbidrag skall kunna utgå vid
inflyttning till samtliga orter i Sverige i enlighet med vad som i motionen
anförs.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en senare redovisning av hur reglerna
för s.k. merkostnadsbidrag tillämpats i praktiken.

1988/89:Fi22 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
merkostnadsbidrag bör få lämnas vid flyttning till arbeten i Stockholms län
om dessa avser hälso- och sjukvårdssektorn.

1988/89:Fi27 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen avslår proposition 1988/89:47 i den del som avser
riktlinjerna för merkostnadsbidraget till flyttkostnader för arbetslös som
anvisats arbete genom arbetsförmedlingen på annan ort,

3. att riksdagen beslutar införa ett inflyttningsbidrag till utsatta regioner i
enlighet med vad som i motionen anförts.

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

1988/89:Fi6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 41 500 000 kr.

Insatser för flyktingar och invandrare

1988/89:Fi5 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande arbete för unga flyktingar,

8. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen tar initiativ till
överläggningar med arbetsmarknadens parter om bättre arbetsmarknadsmöjligheter
för invandrare med akademikerbakgrund.

Flexibelt utnyttjande av beredskapsmedel

1988/89:FiU10

1988/89:Fi6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att utnyttja 50 milj. kr. av redan
anvisade medel för beredskapsarbeten i enlighet med reglerna för östra
Norrbotten.

Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner

1988/89:Fi5 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om insatser för långtidsarbetslösa
i enlighet med det i motionen anförda.

1988/89:Fi6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående införande av flexibelt lönebidrag i hela landet.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ytterligare insatser för att
ge arbete åt människor med handikapp.

1988/89:Fil8 av Lahja Exner och Berndt Ekholm (båda s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap i regioner
där tekoindustrin är strategiskt viktig och/eller har stor betydelse för
sysselsättningen.

Indragning av medel från arbetsmarknadsdepartementets
anslag

1988/89:Fi6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående indragning av medel från anslag inom arbetsmarknadsdepartementets
område.

Arbetstillstånd för asylsökande

1988/89:Fi6 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående möjlighet för asylsökande att erhålla temporärt
arbetstillstånd.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för asylsökande
att få beredskapsarbete.

Byggreglerande åtgärder

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
m.m.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att byggnadsregleringen bör avvecklas.

1988/89:Fi26 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om inriktningen
av det oprioriterade byggandet.

Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande räntebidrag
vid ombyggnad av bostadshus godkänner vad som i motionen förordats i
denna del.

1988/89:Fil 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande ombyggnadslån
och räntebidrag i befintlig bebyggelse hos regeringen begär förslag
om minskade bostadssubventioner i enlighet med vad som anförts i
motionen, i berörd del.

1988/89:Fi 17 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om nya regler för ombyggnadslån.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att den garanterade låneräntan för ombyggnad
höjs med 0,1 %, i berörd del.

1988/89:Fi24 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande räntebidrag
vid ombyggnad av bostadshus godkänner vad som i motionen förordats i
denna del.

1988/89:Fi26 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:47 i den del som avser villkoren
för räntebidrag till ombyggnadsverksamhet i enlighet med vad som anförs i
motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya riktlinjer för
ombyggnadsverksamheten i enlighet med vad som anförts i motionen.

Undantag från de nya bidragsvillkoren för ombyggnadslån

1988/89:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ombyggnadsräntan
inte skall höjas när nya bostäder tillskapas genom ombyggnad av
kontor, skolor, institutioner etc.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ombyggnadsräntan
inte höjs vid ombyggnad av småhus med egen arbetsinsats (självbyggeri),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hissbidraget
förlängs,

1988/89:FiU10

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att höjningen av
ombyggnadslåneräntan skall gälla för preliminära lånebeslut från den dag
riksdagen fattar beslut samt att länsbostadsnämnderna övergångsvis har att
ta sociala hänsyn, i berörd del.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen, om regeringens förslag i denna del godkänns, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om undantag från
ändrade villkor för ombyggnadslån för ålderdomshem, gruppbostäder för
åldersdementa och övergångsbostäder för flyktingar.

1988/89:Fi 13 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om effekten av skilda lånevillkor för ombyggnad resp.
nybyggnad.

1988/89:Fil6 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ytterligare undantag från de förändrade räntevillkoren för ombyggnad av
bostadshus, i berörd del.

1988/89:Fil9 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de kvoteringar samt
sociala och regionala bedömningar som i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att ombyggnader av äldreboendet helt undantas
ifrån höjningen av den garanterade räntan.

1988/89:Fi20 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att med ändring av regeringens förslag fastställa
att ombyggnad av ålderdomshem även fortsättningsvis skall ske enligt de
hittills gällande villkoren för räntebidrag.

1988/89:Fi25 av Marianne Stålberg och Margareta Winberg (båda s) vari
yrkas

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att undantag från de nya
reglerna skall kunna medges inom sådana områden i landet där ombyggnadsverksamheten
inte inkräktar på nybyggnadsverksamheten.

1988/89:Fi30 av Anneli Flulthén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att undanta
ålderdomshem och äldre servicehus från den förestående höjningen av den
garanterade räntan för lån vid ombyggnader.

1988/89:Fi31 av Nils T Svensson och Sören Lekberg (båda s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ombyggnad av lokaler etc. till bostäder.

1988/89:Fi32 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen med största uppmärksamhet följer
utvecklingen av boendekostnaderna och håller hög beredskap vad gäller
åtgärder därvidlag,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att räntestödet till
ombyggnad av ålderdomshem fortsatt skall utgå enligt nu gällande regler,

1988/89:FiU10

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om främjandet av hissinstallationer.

1988/89:Fi33 av Viola Furubjelke och Ingvar Björk (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om räntestödets betydelse för fullföljande av ombyggnadsprojekt
som byggnadsminnesförklarats eller i detaljplan utpekats som kulturhistoriskt
värdefulla och åsatts skyddsbestämmelser.

1988/89:Fi35 av Anna Wohlin-Andersson och Roland Larsson (båda c) vari
yrkas att riksdagen - förutsatt att proposition 1988/89:47 vinner riksdagens
bifall i denna del - som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om villkoren för prefabricerade till- och påbyggnader av
småhus resp. ombyggnader av småhus i glesbygd.

Övergångsbestämmelser för ombyggnadslån

1988/89:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1988/89:FilO av Yngve Wernersson och Göran Magnusson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de fastigheter
som före den 26 oktober 1988 erhållit hyresgästintyg skall omfattas av
hittillsvarande räntebidragsvillkor.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen, om regeringens förslag i denna del godkänns, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att förändringar i
villkoren för ombyggnadslån gäller projekt för vilka ansökningar inkommit
till förmedlingsorganet efter den 26 oktober 1988.

1988/89:Fil2 av Johnny Ahlqvist och Kurt Ove Johansson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att i de fall ansökan om bostadslån för ombyggnad
ingivits senast den 26 oktober skall hittillsvarande regler om räntestöd gälla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, att dispenser
skall ges för tillämpning av hittillsvarande regler för ombyggnadsprojekt, för
vilka långt gående förberedelser genomförts före den 26 oktober.

1988/89:Fil3 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar - under förutsättning av bifall till proposition
1988/89:47 i denna del - att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tidpunkten för införandet av de nya lånevillkoren.

1988/89:Fil5 av Olle Östrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen förordats om övergångsbestämmelsens
utformning i vad gäller räntebidragen vid ombyggnad av bostäder.

1988/89:Fil6 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

1988/89:FiU10

ytterligare undantag från de förändrade räntevillkoren för ombyggnad av 1988/89:FiU10
bostadshus, i berörd del.

1988/89:Fil9 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att övergångsbestämmelserna
utformas med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna.

1988/89:Fi20 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att med ändring av regeringens förslag fastställa
att låneansökningar som inkommit till kommunalt förmedlingsorgan före
den 26 oktober skall behandlas i enlighet med då gällande regler vad avser
beräkning av räntebidrag,

3. att riksdagen beslutar att med tillägg till regeringens förslag, i de fall
statligt ombyggnadslån sökes för byggnadsprojekt och ansökningarna är
inlämnade till kommunal byggnadsnämnd för prövning före den 26 oktober,
dessa låneansökningar skall behandlas i enlighet med reglerna före den 26
oktober, oaktat låneansökan vid samma tidpunkt ej lämnats till förmedlingsorgan.

1988/89:Fi25 av Marianne Stålberg och Margareta Winberg (båda s) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att övergångsreglerna
för den nu föreslagna ändringen i fråga om lån till ombyggnad av
bostadshus ges en sådan utformning att låneansökningar - ingivna till
förmedlingsorganet men ej behandlade fram till den 26 oktober - prövas
enligt nu gällande regler.

1988/89:Fi31 av Nils T Svensson och Sören Lekberg (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att övergångsbestämmelserna för
räntebidragen till ombyggnad av bostadshus utformas på det sätt som
förordas i motionen.

1988/89: Fi34 av Birger Rosqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att gällande räntebidragsvillkor skall gälla i
ombyggnadsärenden som fanns registrerade hos det kommunala förmedlingsorganet
senast den 26 oktober 1988.

Ramen för tilläggslån

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att medge att beslut om
tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år får meddelas inom
en ram av 165 000 000 kr. under budgetåret 1988/89.

1988/89:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ramen för
tilläggslån slopas fr.o.m. år 1989.

1988/89:Fi 14 av Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen redovisats beträffande
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt om behovet av åtgärder för att

vidmakthålla det långsiktiga arbetet på detta område. 12

1988/89:Fi23 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen, därest
förslaget om räntebidrag till ombyggnadslån bifalls, beslutar att ramen för
tillstyrkan av tilläggslån till kulturhistoriskt värdefulla bostadshus ökas under
innevarande budgetår med 50 milj. kr. till 165 milj. kr. samt att konsekvenserna
av förslaget studeras särskilt under budgetåret vad gäller ombyggnadsverksamheten
för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

1988/89:Fi26 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 1 beslutar avslå
proposition 1988/89:47 även i den del som avser förslaget om utökning av
ramen för tilläggslån avseende åtgärder i hus yngre än 30 år i enlighet med
vad som anförs i motionen.

Vissa motionsförslag rörande ROT-lånen

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande
ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för fastighetsägare att göra
skattefria avsättningar till reparationsfonder.

1988/89:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att byte av
uttjänta va-ledningar är berättigade till räntestöd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
partsgemensam förbesiktning och hyresgästyttrande angående varsamheten
skall vara villkor för räntestöd enligt RBF och skatteavdrag fr.o.m. 1989.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om avsättningar till reparationsfonder.

1988/89:Fil2 av Johnny Ahlqvist och Kurt Ove Johansson (båda s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om gränsdragningen mellan ombyggnad och underhåll.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att kravet för ROT-bidrag på ombyggnad ”sorn
nybyggt” tas bort.

1988/89:Fi24 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande
ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för fastighetsägare att göra
skattefria avsättningar till reparationsfonder.

Reavinstskatten

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om rea vinstskatten.

1988/89:FiU10

Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att räntebidrag för hus byggda före år 1975 skall
upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989.

1988/89:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller att minska
räntesubventionerna i befintliga hyres- och bostadsrättshus med 300 milj.
kr.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att den garanterade låneräntan för ombyggnad
höjs med 0,1 % i ifrågavarande del,

4. att riksdagen beslutar att den garanterade låneräntan för nybyggnad och
befintliga lån höjs med 0,1 % i berörd del.

1988/89:Fi24 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att räntebidrag för hus byggda före år 1975 skall
upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989.

1988/89:Fi26 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om minskade
räntesubventioner i hus ombyggda före 1975.

Räntebidrag för nya hyres- och bostadsrättshus

1988/89:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller att höja räntan
med 0,1 % vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att den garanterade låneräntan för nybyggnad och
befintliga lån höjs med 0,1 % i berörd del.

Ikraftträdande av förändringar i räntebidragsbestämmelserna

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att dessa regler skall gälla fr.o.m. den
1 januari 1989.

Stimulansbidrag

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att stimulansbidrag införs för ombyggnad av
kontor till bostäder i storstädernas centrala delar.

1988/89:FiU10

1988/89:Fi26 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförs om bostadspolitikens inriktning, åtgärder för att
minska obalanserna på bostadsmarknaden och stimulanser för nyproduktion
av bostäder.

Tillkännagivande om bostadspolitiken

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

Omläggning av jordbrukspolitiken

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av reformarbetet inom jordbrukspolitikens
område.

1988/89:Fi8 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om livsmedelspolitikens framtida utveckling.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om utgångspunkterna för den framtida jordbrukspolitiken.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

I. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 i motsvarande delar
som sin mening till regeringen ger till känna vad som i motionen har anförts
om den ekonomiska politiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken
och bostadspolitiken, i berörd del.

1988/89:Fi29 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om jordbrukspolitikens
framtida mål och medel.

Omläggning av tekopolitiken

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående uppsägningen av handelsbegränsningsavtal inom
MFA IV,

II. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående subventioner till tekobranschen.

1988/89:Fi7 av Hans Nyhage (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om tekopolitiken,

1988/89:FiU10

2. att riksdagen beslutar att liberaliseringen av handelspolitiken på
tekoområdet skall anpassas till EG:s regler.

1988/89:Fi8 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om den framtida tekopolitiken.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om omedelbart avskaffande av tekorestriktionerna.

1988/89:Fil8 av Lahja Exner och Berndt Ekholm (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en noggrann övervakning av prisutvecklingen i
branschen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en effektivare ursprungsmärkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att i internationella sammanhang verka för de i
motionen aktualiserade frågorna om socialklausul, förbud mot barnarbete
m.m.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att ett kommande branschprogram utformas så att
utvecklingen främjas också i mindre företag.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m. fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 i motsvarande delar
som sin mening till regeringen ger till känna vad som i motionen har anförts
om den ekonomiska politiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken
och bostadspolitiken, i berörd del.

1988/89:Fi28 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tekopolitikens inriktning.

Utredning av konkurrensförhållanden

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av arbetet i den aviserade utredningen om
konkurrensförhållanden i den svenska ekonomin.

1988/89:Fi8 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utredning om konkurrensförhållanden och prisbildning.

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om stimulans av enskilda alternativ till offentlig produktion av sociala
tjänster.

1988/89:FiU10

1988/89:Fi28 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förutsättningarna för den aviserade utredningen om
konkurrensfrågor vad avser utformningen av tekostödet.

Propositionen

I propositionen anförs att den mest akuta uppgiften för den ekonomiska
politiken för närvarande är att få ned inflationen. Pris- och löneökningarna är
högre i Sverige än i omvärlden. Om lönerna även nästa år stiger snabbt
samtidigt som inkomstskatten sänks kan det leda till en kraftig köpkraftsökning
som försämrar den ekonomiska balansen. En åtstramning av den
ekonomiska politiken kan under sådana förhållanden senare bli nödvändig.

För att undvika en ogynnsam utveckling finns det skäl under de kommande
åren och med början redan i höst att med utbudsinriktade och selektiva
medel söka motverka de höga pris- och kostnadsstegringarna. Vidare krävs
insatser för att höja produktivitetstillväxten i den svenska ekonomin.

I propositionen riktas uppmärksamheten särskilt mot fyra områden,
nämligen arbetsmarknadspolitiken, åtgärder mot överhettning på byggnadsmarknaden,
jordbruks- och tekopolitiken. För att förbättra effektiviteten i
den svenska ekonomin bör konkurrensen förstärkas genom bl.a. avreglering
av vissa sektorer av ekonomin, borttagande av handelshinder samtidigt som
möjligheter skapas för att allmänt motverka inhemska konkurrensbegränsande
åtgärder. En utredning om konkurrensförhållandena i den svenska
ekonomin aviseras. Inom skatteområdet föreslås att marginalskatten sänks
med 3 procentenheter för i första hand de heltidsarbetande samtidigt som de
statliga räntesubventionerna minskas. Därutöver föreslås åtgärder för att
minska marginaleffekterna för arbetsinkomster för en stor grupp pensionärer.
En viss förstärkning av statsbudgeten bör ske genom att en avgift på
fyllnadsinbetalningar införs för att uppnå en tidigareläggning av inbetalning
av skatt.

De i propositionen föreslagna åtgärderna inom de här nämnda fyra
områdena kan sammanfattas på följande sätt.

- Trots i många fall mycket goda yrkeskunskaper har flyktingar och andra
invandrare svårigheter att få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden.
En rad åtgärder, bl.a. inom ramen för platsförmedlingen, föreslås i syfte
att på olika sätt underlätta för invandrare att hitta passande arbeten.

- Ett ekonomiskt stöd till arbetslösa som flyttar och tar arbete på annan ort
än hemorten, dock ej i storstäderna, bör införas. De bidrag till sökanderesor
som i dag gäller för arbetssökande från Finland bör vidgas till att
avse även arbetssökande från Danmark.

- Bristen på arbetskraft avser ofta särskilt yrkeskunnig arbetskraft. För att
underlätta för redan sysselsatta att vidareutbildas förordas att den s.k.
flaskhalsutbildningen får en större omfattning än i dag.

- Här föreslagna åtgärder bör senare följas upp med ytterligare insatser för
att öka arbetskraftsutbudet. I detta syfte bör arbetsmarknadens parter
inbjudas till överläggningar.

1988/89:FiU10

2 Riksdagen 1988189.5 sami. Nr 10

- Byggverksamheten bör begränsas ytterligare genom att byggregleringen i 1988/89:FiU 10
Stockholms- och Göteborgsområdena förlängs till 1990, genom att vissa

restriktioner införs på byggandet i resten av landet och genom att snäva
ramar för ombyggnad av bostäder sätts över hela landet samtidigt som
subventionsgraden minskas. Investeringsfonderna skall endast få utnyttjas
för miljöinvesteringar och för investeringar i stödområdet.

- Den låga måluppfyllelsen kräver en reformering av jordbrukspolitiken så
att den bättre uppnår målen och därigenom dämpar inflationen och
förstärker den ekonomiska tillväxten.

- Tillkallandet av en parlamentarisk arbetsgrupp som skall fungera som en
livsmedelspolitisk beredning aviseras. Dess uppgift skall vara att dels
utvärdera 1985 års beslut, dels utforma förslag till en ny livsmedelspolitik
fr.o.m. år 1990 i ljuset bl.a. av GATT-förhandlingarnas resultat. Arbetsgruppen
skall även behandla en eventuell provisorisk lösning för år 1989 i
den mån en dylik blir nödvändig med hänsyn till GATT.

- Inom ramen för tekopolitiken föreslås en fullständig avreglering av
tekorestriktionerna. De importhinder som finns bör avvecklas. De s.k.
multifiberavtal som för närvarande är i kraft sägs upptill den 31 juli 1991,
då MFA IV löper ut. Sverige bör således inte för egen del tillämpa ett
eventuellt nytt internationellt regleringsavtal. I den pågående GATTrundan
skall Sverige verka för att tekohandeln återgår till normala
GATT-regler.

- I syfte att öka förmågan hos de svenska tekoföretagen att 1991 kunna
möta den ökade konkurrens, som ett frisläppande av importen från de
s.k. lågprisländerna kommer att medföra, avser regeringen att i 1989 års
budgetproposition lägga fram förslag om åtgärder till förmån för branschen.

Motionerna

I motion Fi4 (m) anförs att regeringen räknar med att prisstegringen - även
efter det att de åtgärder som nu föreslås har beaktats - skall ligga kvar vid
6 % både år 1989 och 1990. Detta visar, menar motionärerna, att man
kapitulerat för inflationen och att den s.k. tredje vägens politik inte fungerat.

Det hårda skattetrycket och andra hinder på ekonomins utbudssida medför
också att tillväxten i Sverige år 1989 och 1990 bara väntas bli ca hälften så hög
som genomsnittet för OECD-länderna samtidigt som underskottet i bytesbalansen
växer.

På det verbala planet uppvisar den analys och strategi som kommer till
uttryck i propositionen vissa likheter med det ekonomisk-politiska program
som moderata samlingspartiet länge förespråkat. Motionärerna ställer sig
emellertid tvivlande till att regeringen verkligen har kraft att lägga om kursen
så mycket som krävs.

För det första är de åtgärder som förordas i propositionen inte tillräckligt
långtgående. I vissa fall går de t.o.m. i fel riktning. För att uppnå en rejäl 18

utbudsstimuleraride effekt krävs långtgående marginalskattesänkningar.
Utökningen av regleringarna inom byggsektorn och övriga förändringar
inom detta område kommer att driva upp byggkostnaderna och kan vara
början till en ny rivningsvåg över landet. Den aviserade konkurrensutredningen
måste också inriktas på åtgärder för att bryta upp de offentliga
monopolen.

För det andra har de delar av det socialdemokratiska partiet som
företräder ett realistiskt ekonomiskt synsätt tidigare misslyckats med sina
intentioner. Det senaste försöket gjordes i den reviderade finansplanen 1986.
Det program som då framfördes skulle dämpa inflationen samt leda till lägre
löneökningar och ökat hushållssparande. Resultatet blev högre pris- och
kostnadsökningar samt ett hushållssparande som 1988 når sin lägsta nivå i
modern tid. Inte heller lyckades man med den utgiftsram för löneökningar
som aviserades 1987 och infördes 1988.

I motionen framhålls att bakom dagens överhettningsproblem ligger inte
främst en för stor konsumtionsökning utan en för liten produktionstillväxt.
En åtstramning genom skattehöjningar skulle minska kapacitetsutnyttjandet
och driva upp arbetslösheten. Efter hand ger detta visserligen återverkningar
i form av lägre pris- och löneökningar. Men i frånvaro av åtgärder som
angriper de grundläggande problemen i ekonomin skulle därefter ett ökat
kapacitetsutnyttjande stöta på samma utbudshinder, vilket varit det vanliga
mönstret vid konjunkturtopparna under de senaste 20 åren. De aktuella
kraven på snabbt insatta åtstramningsåtgärder är ett uttryck för den
förlegade uppfattningen att staten skall ägna sig åt att finstyra den totala
efterfrågan i ekonomin.

Moderata samlingspartiet avvisar sålunda en åtstramning genom skattehöjningar.
I stället är det angeläget att ge den ekonomiska politiken en mer
långsiktig inriktning. Det gäller såväl stabiliseringspolitiken som strukturpolitiken,
dvs. sättet att angripa de grundläggande problem som finns i
ekonomin. Vidare förespråkas en anknytning av kronan till det europeiska
monetära samarbetet (EMS), fullständigt slopande av valutaregleringen, en
ram för de offentliga utgifternas ökningstakt, sänkning av skattetrycket
genom en långtgående marginalskattereform, avreglering av både den
offentliga sektorn och det privata näringslivet, utförsäljning av statliga
företag och åtgärder som leder till ett ökat hushållssparande.

Inom följande områden tar moderata samlingspartiet upp olika frågor i
kommittémotioner som sammanfattas i till betänkandet fogade yttranden.

- Arbetsmarknadsfrågor i motion Fi6 (m). Se bilaga 4.

- Bygg- och bostadspolitiska frågor i motion Fi24 (m). Se bilaga 5.

I motion Fill (fp) framhålls att på kort sikt kännetecknas det ekonomiska
läget i Sverige av överhettning, snabba prisökningar och sparandebrist. I ett
längre perspektiv är den låga produktivitetsökningen ett allvarligt problem.
Regeringens förslag om s.k. utbudsstimulanser torde ha mycket små effekter
på kort sikt. Folkpartiet har under en följd av år betonat betydelsen av en
rejäl skattereform, stabila förutsättningar för löneförhandlingarna, en stram
finanspolitik genom utgiftsbegränsningar och stimulanser av det privata
sparandet, avregleringar och åtgärder för att öka konkurrensen, särskilt

1988/89:FiU10

inom den sociala tjänsteproduktionen, samt införande av miljöavgifter. Om
dessa riktlinjer hade tillåtits styra den ekonomiska politikens uppläggning
skulle många av dagens problem vara betydligt mindre.

På grund av åldersstrukturen i den svenska befolkningen kommer bristen
på arbetskraft att vara ett framträdande drag i den ekonomiska utvecklingen
framöver. Detta är ett av flera viktiga skäl till varför en rejäl skattereform
krävs, som medför att det lönar sig att arbeta. Som ett första steg i en sådan
reform anser folkpartiet att marginalskatten skall sänkas med
4 procentenheter för alla inkomster över 70 000 kr. samtidigt som det
automatiska inflationsskyddet bör återinföras. Pensionärer bör få ett bättre
utbyte av fortsatt förvärvsarbete genom att ett förvärvsavdrag på 10 000 kr.
införs. Regeringen bör även få i uppdrag att återkomma till riksdagen med
förslag till hur fler människor med handikapp skall kunna få arbete. I
motionen biträds förslaget att stimulera den geografiska rörligheten genom
ett s.k. merkostnadsbidrag. Regelsystemet bör dock omarbetas. Vidare bör
asylsökande ges möjlighet till beredskapsarbete.

I motionen föreslås att det skall vara möjligt att väga arbetsmarknadspolitiska
insatser mot de resurser som satsas på förtidspensioner. Administrativa
problem skall inte få hindra handikappade människor att få arbete. Medel
bör föras över från socialförsäkringssektorn.

Enligt motionärernas uppfattning är det inte lämpligt att utvidga regleringen
på byggarbetsmarknaden, vare sig tidsmässigt eller geografiskt. I motionen
framhålls att den nödvändiga minskningen av räntebidragen vid
ombyggnader måste ske på ett mer varsamt sätt än vad som föreslås i
motionen. Folkpartiet har också tidigare presenterat ett förslag till minskade
bostadssubventioner, som nu enligt motionärerna bör genomföras och som
beräknades ge ca en miljard i besparing på helår. Samtidigt lades förslag fram
om bl.a. höjda barnbidrag och flerbarnstillägg. Genom att besparingen
slagits ut på flera sektorer behöver inte effekterna bli så drastiska. Förslaget
har dessutom den fördelen att det ger en snabbare besparingseffekt.
Motionärerna accepterar förslaget om höjd nybyggnadsränta. I övrigt bör
regeringens förslag i denna del avslås. Riksdagen bör i stället begära ett nytt
förslag av regeringen i linje med vad folkpartiet förordade i januari. I
motionen ges även förslag till hur den tilltagande bostadsbristen skall kunna
motverkas. Vidare avslås förslaget om ändrade villkor för räntebidrag för
ombyggnader. Sker inte detta måste förslaget omarbetas så att retroaktiva
effekter undviks och att ombyggnad av ålderdomshem, gruppbostäder för
åldersdementa och övergångsbostäder för flyktingar undantas.

Vad gäller den aviserade utredningen om jordbrukspolitiken framhålls att
folkpartiet i allt väsentligt instämmer i den beskrivning av svenskt jordbruk
som görs i propositionen. Folkpartiet är, sägs det i motionen, trots en snäv
tidsram berett att med en positiv inställning delta i den föreslagna kommitténs
arbete. Arbetet bör koncentrera sig på en avveckling av prisregleringslagen,
så att prisbildningen släpps fri inom landet för huvuddelen av
produktionen.

I motionen stöds förslaget att tekorestriktionerna skall avvecklas. Avtalet
(MFA IV) löper ut i juli 1991, men ingenting hindrar att Sverige häver
gränshindren tidigare. Motionärerna anser att så bör ske omedelbart.

1988/89:FiU10

Den aviserade utredningen om konkurrensförhållanden måste få i uppdrag
att gå igenom vilka förändringar i skatter och andra regler som krävs för att
skapa konkurrens även i de verksamheter som i dag drivs i faktiska offentliga
monopol eller monopolliknande former.

Ett uttryck för bristen på sparande är att Sverige nu går mot ett växande
underskott i bytesbalansen. En viktig orsak till detta är det dåliga hushållssparande!.
I motionen ges förslag till sparstimulerande åtgärder.

Sammanfattningsvis framhålls i motionen att de totala effekterna på den
samhällsekonomiska balansen av förslagen i motion Fill (fp) innebär en
avsevärd förbättring i förhållande till regeringens förslag.

Centerpartiet anför i motion Fi5 (c) att den tredje vägens ekonomiska politik
alltmer visar att den inte förmår komma till rätta med de grundläggande
problemen i svensk ekonomi. Åtgärderna mot en alltför snabb utveckling av
löner, kostnader, priser och ett nu växande underskott i bytesbalansen har
inte varit tillräckligt kraftfulla.

I motionen kritiseras regeringens politik på följande punkter:

- Överhettningen i koncentrationsorterna: Tillräckliga åtgärder vidtas
inte.

- Skatterna (enligt proposition 1988/89:46): Genom en fördelningspolitiskt
olycklig profil riskerar skattepolitiken att medverka till samhällsekonomiskt
oacceptabla nominella löneökningar.

- Finanspolitiken: Regeringen väntar med att strama åt efterfrågan till
1989/90 års statsbudget.

- Penningpolitiken: Regeringen berör knappast problemet med det höga
ränteläget.

- Produktiviteten: Regeringen tycks inte inse problemets vidd eftersom
åtgärderna är otillräckliga och industristrukturen inte berörs.

- Rörligheten: De av regeringen föreslagna medlen kan öka vissa koncentrationsorters
redan överhettade situation; regeringen tycks bortse från de
regionala skillnaderna vad gäller sysselsättningsläget.

- Bostadspolitiken: De av regeringen anvisade medlen är på flera områden
alltför schablonmässigt tillyxade, inte heller här inses de regionala
skillnaderna.

- Konkurrensförhållandena: Alltför förenklad argumentation, regeringen
ser inte de positiva möjligheterna för jordbruk och tekoindustri i Sverige.

- Sparandet: Inga sparstimulanser för hushållen föreslås.

Centerns ekonomiska politik på kort sikt sammanfattas i motionen på
följande sätt.

- Främja resurshushållning och miljöförbättrande åtgärder. Miljöhänsyn
måste byggas in i det ekonomiska systemet. Ekonomin måste ges en
större långsiktighet genom att miljökostnaderna förs in i företagen som
miljöavgifter.

- Bekämpa inflationen. För att få ned löne- och kostnadsökningstakten
måste incitament för låga löneökningar skapas. Hög kostnadsutveckling
får inte pareras genom devalveringar. Inkomstskatterna bör sänkas för
samtliga skattebetalare. Sänkt totalt skattetryck kombineras med samhällsekonomiskt
acceptabla löneavtal. Avtalsperioderna bör samordnas.

1988/89:FiU10

Den offentliga konsumtionen bör hållas tillbaka. En differentierad moms
med sänkt skatt på maten bör införas. Genom en särskild högre
skatteklass för sällanköpsvaror kan mervärdeskatten bli ett verksamt
stabiliseringspolitiskt instrument. De inflationsdrivande koncentrationsområdena
och överhettade sektorerna, såsom t.ex. byggverksamheten
inom storstadsområdena, måste svalkas av.

- En restriktiv finanspolitik/stimulera sparandet. För att begränsa den
alltför höga inhemska efterfrågan bör kraftigt ökade sparstimulanser
införas för hushållen. Centerns förslag om personliga investeringskonton
för att stimulera bostads- och utbildningssparande samt investeringar i
eget företag bör därför införas.

- Förbättra produktivitetsutvecklingen. I stället för det föreslagna merkostnadsbidraget
förordas i motionen ett inflyttningsbidrag för personer
som flyttar till hårt drabbade regioner. Centern förordar också en kraftig
satsning på utbildning för att öka utbudet av kvalificerad arbetskraft. De
kvarvarande delarna av valutaregleringen bör avvecklas efter hand för att
åstadkomma en lägre ränta och därmed stimulera investeringarna.

- Sänkta skatter för alla. Skattepolitiken inför 1989 måste innebära att alla
samhällsgrupper görs delaktiga. Endast då kan vi få avtalsuppgörelser på
en samhällsekonomiskt sett rimlig nivå och i förlängningen få till stånd en
lugnare kostnadsutveckling. Marginalskattesänkningar vid beskattningsbar
inkomst över 70 000 kr. och en skattereduktion på 1 000 kr. per
person vid 1989 års taxering bör införas.

Inom bygg-, bostads-, teko- och jordbruksområdena avger centerpartiet
separata kommittémotioner. Motionerna sammanfattas i till utskottet avgivna
yttranden.

- Jordbrukspolitiken i motion Fi29 (c). Se bilaga 2.

- Tekopolitiken i motion Fi28 (c). Se bilaga 3.

- Bygg- och bostadspolitiken i motion Fi26 (c). Se bilaga 5.

Enligt motion Fi8 (vpk) är de tre viktigaste huvudområdena för den
ekonomiska politiken följande.

- En social tillväxt för rättvisa, jämlikhet och trygghet.

- Samlade åtgärder mot den ekologiska krisen.

- Utvidgad demokrati och försvar för den nationella suveräniteten.

Tillväxten i spekulationsekonomin, den starkt ökande transnationaliseringen,
utslagningen från industrin, de sociala och ekologiska konsekvenserna av
produktionen och den inflationsdrivande prissättningen/vinstökningarna
borde enligt motionärerna vara centrala teman i propositionen men berörs
knappast. Den offentliga sektorn måste, menar motionärerna, genom en
ändring av den ekonomiska politiken avlastas kostnader för utslagning.
Därigenom frigörs resurser för kultur och utbildning. Som en omedelbar
åtgärd kräver motionärerna ett överförande av vinster från industrin för att
bekosta nödvändiga investeringar och driftskostnader inom den offentliga
sektorn.

Övervältringen av kostnader på kommuner och landsting har genom den
hittills förda ekonomiska politiken varit kraftig under 1980-talet. Dyrare

1988/89 :FiU 10

avgifter eller försämrad service drabbar hårt de sämst avlönade och dem som
har ohälsosam livs- eller arbetsmiljö. Mot denna bakgrund krävs i motionen
att en ny låginkomstutredning tillsätts. Den bör arbeta snabbt så att den kan
presentera resultat senast inför den planerade skatteomläggning som väntas i
början av 1990-talet.

Att emellertid tro att någon avgörande skillnad i arbetskraftsutbudet kan
nås genom sänkta skatter för de bäst avlönade ser motionärerna som en
illusion med tanke på den höga nivån av förvärvsarbete som vi nu har i vårt
land. Betydligt viktigare är att humanisera arbetsplatserna och att ge
människor en bättre möjlighet till arbete på hemorten. Att främja människors
flyttning är ett dåligt alternativ till att utlokalisera företag till de
regioner där en arbetslöshet fortfarande finns. Koncentration av produktion
och boende med trafik-, bostads-, miljö- och serviceproblem innebär inget
attraktivt alternativ för människor eller samhället.

Regeringen föreslår en utredning av konkurrensförhållandena inom den
svenska ekonomin med avsikt att stärka konsumenternas ställning. Särskilt
säger man sig vara intresserad av att skapa möjligheter för utländsk
konkurrens på svensk botten. Detta är naturligtvis en del i den EGanpassning
som sker och som förväntas ske med regeringen som påskyndare.
Trots detta, sägs det i motionen, kan en utredning om konkurrensförhållanden
inte avvisas. Eftersom frågan om låga priser för konsumenterna anges
som en av orsakerna till att regeringen vill utreda konkurrensen finns alla skäl
att också utreda i vilken mån spekulationsekonomins tillväxt har haft
betydelse inte bara för konkurrensen som sådan utan också för inflationsutvecklingen.

Propositionens förslag om byggverksamheten behandlar vänsterpartiet
kommunisterna i en särskild motion Fi9 (vpk). En sammanfattning av denna
motion återfinns i bostadsutskottets yttrande (se bilaga 5).

I anslutning till de i propositionen aviserade utredningarna om teko- och
jordbrukspolitiken framhåller motionärerna att de i propositionen angivna
riktlinjerna innebär att benen slås undan på den svenska basproduktionen
när det gäller mat och kläder. Det gynnar ingen utom möjligen importörerna.
Långsiktiga avtal med producentländer där man inarbetar en social- och
miljöklausul är den enda vägen att långsiktigt främja såväl de svenska
konsumenterna som utvecklingsländerna. Detta motsäger naturligtvis inte
att det finns ett behov av förnyade åtgärder för att svensk tekoindustris
fortlevnad skall garanteras.

Även om motionärerna har den uppfattningen att det behövs en ny
livsmedelspolitik, delar de inte regeringens syn på inriktningen av politiken.
Motionärerna anser att det behövs en sammanhållen nationell politik för hela
livsmedelsområdet, som innebär att sårbarheten minskas samtidigt som
ekologiska och regionalpolitiska hänsyn prioriteras. För att få så bra och
billig mat som möjligt bör vår egen livsmedelsproduktion tryggas och vi bör
så långt möjligt göra oss oberoende av import.

I motion Fi21 (mp) anförs att regeringens proposition tyder på att regeringen
med finansministern i spetsen inte förstår vad vi står inför och att man i
regeringen uppenbarligen hyser den uppfattningen att naturen måste rätta

1988/89:FiU10

sig efter finansministern. Den i propositionen föreslagna ekonomiska
politiken är enligt motionärerna långsiktigt förstörande och framtidsförbrukande.
Den är därför orimlig om man förutsätter att också kommande
generationer har rätt till ett gott och drägligt liv.

En ändring av den ekonomiska politiken krävs så att möjligheter skapas
för att leva innanför de ramar som naturen sätter. Enligt motionärerna måste
bl.a. följande åtgärder vidtas:

- Sänk arbetsgivaravgifter utanför de ekonomiskt överhettade områdena.

- Sänk arbetsgivaravgifter inom vården.

- Höj drivmedelsskatter med kompensation till glesbygden.

- Inför skatt på flygbränsle.

- Höj oljeskatterna så att priset motsvarar priset 1985 och reglera skatten så
att realpriset på olja inte sjunker.

- Höj elskatten.

- Höj avgifterna på konstgödsel och jordbruksgifter och återför avgifterna
som arealersättning till odlarna.

- Inför miljöskatter.

- Inför skatter på engångsförpackningar.

- Ta bort moms på svensk basmat med höjning av den allmänna momsen.

- Inför den skattefria zonen - dvs. ett radikalt höjt grundavdrag för
inkomster av arbete och pensioner.

I motionen görs följande ställningstagande till förslagen i propositionen:
Miljöpartiet godtar förslagen i propositionen att öka arbetskraftsutbudet
men tillägger att de föreslagna åtgärderna inte skall vara av kortsiktig natur
och dikterade av den nuvarande situationen på arbetsmarknaden.

Regeringens förslag inom ramen för tekopolitiken att upphäva multifiberavtalet
godtas av motionärerna. Samtidigt framhålls emellertid att Sverige
måste värna om en textilindustri som gör det möjligt att klara en grundläggande
försörjning av kläder under långvariga försörjningskriser. Förutsättningen
för att miljöpartiet skall acceptera regeringens förslag är att det införs
sociala klausuler som motverkar företagares exploatering av barn och
kvinnor i u-länderna under oacceptabla arbetsförhållanden.

Miljöpartiet ställer sig bakom regeringens önskan att reformera det
svenska jordbruket. Partiet anser att det är bra att jordbruket kan komma
över till ett brukarstöd i form av en arealersättning. Den hittills förda
jordbrukspolitiken har misslyckats på flera viktiga områden bl.a. när det
gäller miljö- och resurspolitiken. En modernisering och förnyelse av det
svenska jordbruket måste ha som mål att avveckla kemikaliejordbruket och
ge landet ett jordbruk som är uthålligt och resursbevarande och inte bidrar
till att förstöra vattendrag och hav.

Bostadspolitiken måste bidra till att hela Sverige kan leva och att arbete
och bostäder fördelas rättvist över hela landet. Miljöpartiet ställer följande
krav på byggnadsverksamheten:

- Stoppa storstadstillväxten.

- Sprid jobben och bostäderna och se till att den befintliga bostadsytan
fördelas jämnare bland befolkningen.

1988/89:FiU10

- Stoppa hotet mot byggnation av park- och naturmark som ständigt ökar i 1988/89:FiU 10
de tättbebyggda områdena och hotet för människornas fysiska och

psykiska hälsa.

- Hindra den rivningsvåg som hotar med indraget stöd till ombyggnader.

- Bevara befintlig äldre bebyggelse och rusta upp den varsamt.

- Inför stimulansbidrag för ombyggnad av kontor till bostäder i storstädernas
centrala delar.

Utskottet

Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken
Den internationella utvecklingen

En delegation från finansutskottet besökte i slutet av november OECDländernas
gemensamma sekretariat i Paris. Av de diskussioner som fördes i
Paris framgick att sekretariatet ser flera faktorer som talar för att utvecklingen
inom OECD-området blir mer expansiv än vad som antas i propositionen.
Mot denna bakgrund vill utskottet anföra följande vad gäller de i propositionen
angivna internationella förutsättningarna.

Utvecklingen inom OECD-området år 1988 har präglats av hög aktivitet.
För området som helhet beräknas produktionstillväxten bli ca 4 % år 1988.
För OECD-Europa beräknas tillväxten bli ca 3 1/2 % vilket är det högsta
tillväxttal som noterats på över ett decennium. Utvecklingen, som blivit
betydligt starkare än som kunde förutses i våras, har burits upp av ett kraftigt
uppsving av investeringarna särskilt i Förenta Staterna och i Japan.
Kapacitetsutnyttjandet har varit mycket högt i Förenta Staterna. I Japan har
uppgången stimulerats av de offentliga investeringarna och av bostadsinvesteringarna.

Den höga produktionstillväxten har bidragit till att minska arbetslösheten i
Förenta Staterna och i Japan - där arbetsmarknadsläget börjar betraktas som
överhettat - men i Europa ligger arbetslösheten trots en viss förbättring
alltjämt kvar på en mycket hög nivå, strax under 10 %. Sysselsättningsökningen
har emellertid varit påtaglig, ca 2 %, och i stort sett svarat mot
ökningen av arbetsutbudet.

Trots den höga tillväxttakten har lönekostnads- och prisutvecklingen varit
relativt låg. En hög produktivitetstillväxt har bidragit till att inflationen i
OECD-området för 1988 väntas stanna kring 3 1/2 %. I Europa beräknas den
bli något högre, drygt 4 %.

De stora under- resp. överskotten i de tre största industriländernas
bytesbalanser, som OECD-sekretariatet vid flera tillfällen varnat för effekterna
av, har minskat något. I Förenta Staterna beräknas underskottet 1988
minska med 20-25 miljarder dollar till drygt 130 miljarder dollar. I Japan är
det kraftiga överskottet i stort sett oförändrat medan det i Förbundsrepubliken
Tyskland snarast har ökat något. I Storbritannien har bytesbalansen
försämrats raskt från nästan jämviktsläge första halvåret 1987 till ett
beräknat underskott för helåret 1988 på ca 23 miljarder dollar.

Utvecklingen på valutamarknaderna har varit relativt stabil under 1988.
Efter det amerikanska presidentvalet har en viss oro förmärkts och dollarkursen
har sjunkit.

Den höga tillväxttakten väntas fortsätta i ungefär samma takt även under
första halvåret 1989. Därefter väntas den avta något. För helåret bedöms
totala BNP-ökningen bli fortsatt hög, ca 3 1/2%, dvs. något högre än vad
som förutsätts i propositionen. Världshandeln förutses öka i fortsatt hög takt
med ca 7 % år 1989.

I Förenta Staterna torde kraven på att reducera det federala budgetunderskottet
och underskottet i externbalansen leda till en märkbar uppbromsning
av tillväxten. Bytesbalansunderskottet väntas minska något men bedöms,
om inte drastiska åtgärder vidtas, framemot år 1990 ligga kring 110 miljarder
dollar. Det innebär likväl en neddragning räknat som andel av BNP från ca
3 % i början av 1988 till 2 % andra halvåret 1990. Det japanska överskottet
beräknas minska något under samma period medan Förbundsrepubliken
Tysklands överskott förväntas öka ytterligare.

Inflationstakten har, som konstaterats, trots den höga tillväxten varit
relativt måttlig. Med den avmattning i aktiviteten som förutses framöver
torde hotet för stegrad inflation inte vara överhängande. Flertalet länder har
genom sin ekonomiska politik betonat den vikt man lägger vid inflationsbekämpningen.
Skulle emellertid avmattningen inte äga rum och finanspolitiska
åtstramningar utebli, finns det en risk att inflationen skjuter fart framför
allt i Nordamerika, Storbritannien och några mindre stater i Europa. Detta
kan leda till att räntenivåerna pressas upp för att därigenom åstadkomma den
nödvändiga dämpningen av den ekonomiska aktiviteten. En sådan politik
skulle dock medföra att de redan hårt skuldtyngda utvecklingsländerna
drabbades ytterligare.

Även om utvecklingen inom OECD-området som helhet bedöms bli
relativt stark är förutsägelserna för våra nordiska grannländer mer blygsamma.
I såväl Danmark som Norge förs sedan en tid en restriktiv politik i syfte
att rätta till de strukturella problemen med externbalanserna. Även i
Finland, där tillväxten i år varit relativt god, har regeringen vidtagit åtgärder
för att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen. Den genomsnittliga tillväxten
för de nordiska grannländerna de närmaste åren torde stanna vid 1 % per år.
Detta kan väntas få konsekvenser för Sveriges del eftersom de nordiska
länderna är viktiga avsättningsmarknader för svensk exportindustri.

Utskottet kan sammanfattningsvis konstatera att de farhågor som utskottet
uttryckte i våras (FiU 1987/88:30) vad gäller osäkerheten i bedömningen
av möjliga utvecklingsalternativ i världsekonomin alltjämt kvarstår. Risken
för störningar kan inte uteslutas eftersom obalanserna mellan de stora
industriländerna består och utvecklingsländernas skuldsituation inte har
förbättrats.

Utvecklingen i Sverige

I propositionen görs följande bedömning av den ekonomiska utvecklingen i
Sverige t.o.m. 1990.

Som framgår av tabell 1 överensstämmer den bild av utvecklingen som

1988/89:FiU10

konjunkturinstitutet (Kl) gav i sin höstrapport i allt väsentligt med motsvarande
bedömning i proposition 1988/89:47. Det är egentligen endast i
prognosen för privat konsumtion som en klar skillnad föreligger. Den
förväntade ökningen i privat konsumtion ligger sålunda nära 0,5 % under
KI:s bedömning.

Tabell 1. Försörjningsbalans och nyckeltal

Miljarder Procentuell volymförändring
kronor

1987 1988 1989 1990

		Rev. fiplan apr.-88	Prop. 47	Prop. 47	Konj. inst. okt.-88	Prop. 47
BNP	1 008,5	2,2	2,8	1,7	1,5	1,3
Import av varor och tjänster	307,5	4,9	5,5	5,3	5.9	3,4
Tillgång	1 316,0	2,9	3.5	2,6	2,7	1,9
Privat konsumtion	525,0	3,0	2,7	1,9	2,3	1,5
Offentlig konsumtion	271,7	1,1	1,4	1,7	1,3	1,0
Bruttoinvesteringar	190,7	3,8	5,6	2,3	2,8	1,3
därav industri	35,2	9,0	11,0	4,0	4,0	2,0
Lagerinvesteringar	-6,4	-0,3	0,4	0,5	0,3	0,3
Export av varor och tjänster	335,0	2,7	3,9	3,3	3,2	2,6
Användning	1 316,0	2,9	3,5	2,6	2,7	1,9
Inhemsk efterfrågan	981,0	3,0	3,3	2,4	2,5	1,6
Nyckeltal:
Konsumentpris dec.-dec. %		5,3	6,3	5,9	5,5	5,7
Industriproduktion %		3,0	3,8	-	2,2	-
Arbetslöshet %		1,7	1,6	1,5	1,7	1,6
Timlön %		6,0	7,5	7,0	7,5	7,0
Bytesbalans
Miljarder kronor	-5,4	-10,8	-10,0	-13,8	-12,6	-18,1

Tillväxten i den privata konsumtionen har de senaste två åren varit mycket
kraftig. Motiveringen till den i propositionen angivna lägre ökningstakten är
att konsumtionstillväxten redan i år har dämpats något. Detta framgår av
såväl nationalräkenskapernas beräkningar för första halvåret som utfallet för
detaljhandelns försäljning. För 1989 och 1990 förutses mot den bakgrunden
en betydligt svagare ökningstakt för den privata konsumtionen än under de
senaste åren. Till väsentlig del bygger bedömningen på en väntad minskning
av bilinköpen från nuvarande rekordhöga nivå och en lugnare expansionstakt
för konsumtionen av varaktiga varor. De senaste årens försämring av
hushållens sparkvot skulle enligt propositionen därigenom kunna komma att
brytas. Sparkvoten skulle t.o.m. förbättras något de närmaste åren, särskilt
under 1989. I propositionen understryks emellertid att prognosen är osäker
och att konsumtionsökningen kan bli betydligt starkare än dessa beräkningar
ger vid handen.

Investeringarna har under de senaste åren utvecklats gynnsamt. År 1987
ökade industriinvesteringarna med 13 % och år 1988 med 11 %. Det innebär
att industriinvesteringarna nu ligger på den högsta nivå som hittills noterats
för Sverige. Åren 1989 och 1990 förväntas ökningen i de totala bruttoinveste -

1988/89:FiU10

ringarna och även i industriinvesteringarna bli lägre men de kommer alltjämt
att ligga på en hög nivå.

Även exporten har utvecklats gynnsamt under de senaste åren. Importen
har emellertid också ökat kraftigt och dess tillväxt kommer enligt de angivna
prognoserna i tabell 1 under åren 1989 och 1990 att väsentligt överstiga
exporttillväxten. Trots detta ökar emellertid överskottet i handelsbalansen
något såväl 1988 som 1989 till följd av en förutsedd förbättring av
bytesförhållandet. Överskottet beräknas i propositionen uppgå till drygt
20 miljarder kronor för vart och ett av åren 1988 och 1989. För 1990 beräknas
överskottet minska något. En kraftig uppgång för utlandsresandet är den
främsta orsaken till en fortsatt försämring av tjänstebalansen. Stigande
genomsnittsränta samt växande nettoskuld gentemot utlandet medför att
räntebetalningarna på utlandsskulden ökar under såväl 1988 som 1989. De
senaste årens kraftiga uppgång av direkta investeringar i utlandet bidrar
också till ett försämrat räntenetto genom att investeringarna till stor del
finansieras med upplåning i utlandet.

Bytesbalansen som visat underskott sedan mitten av 1970-talet med
undantag för åren 1984 och 1986 kommer utifrån här angivna bedömningar
att försämras ytterligare. För år 1989 beräknas underskottet bli drygt 14
miljarder kronor och för år 1990 drygt 18 miljarder kronor.

Arbetsmarknadsläget har under hösten för ekonomin som helhet varit
klart överhettat. Den utveckling på arbetsmarknaden som nu pågått
kontinuerligt under fem års tid - med stadigt stigande sysselsättning och
sjunkande arbetslöshet - har bl.a. lett till en allt svårare brist på arbetskraft.
De här redovisade bedömningarna visar att under det kommande året
kommer inte arbetsmarknadsläget att förändras.

Utskottet delar den bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige
som redovisas i propositionen. Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att
den svenska ekonomin efter mer än två års konjunkturuppgång generellt sett
är inne i en överhettad fas. Högkonjunkturen är fortfarande stabil. Några
tydliga tecken på att vändpunkten skulle vara passerad eller nära förestående
kan ännu inte skönjas. Kapacitetsbristen i kombination med den nuvarande
svaga produktivitetsutvecklingen i näringslivet håller tillbaka tillväxten. Att
den svenska ekonomin arbetar vid kapacitetsgränsen medför även att de
fortsatt goda internationella konjunkturutsikterna, som utskottet redogjort
för i föregående avsnitt, inte kan utnyttjas fullt ut för en förstärkning av
bytesbalansen. De allt tydligare tecknen på överhettning i ekonomin visar sig
också på arbetsmarknaden. Bristen på arbetskraft blir i stora delar av landet
alltmer akut och kan väntas bestå även under den närmaste framtiden. En
befarad fortsatt hög löneglidning utgör ett av hoten mot en balanserad prisoch
kostnadsutveckling.

Den ekonomiska politiken

Som framgått av utskottets beskrivning av det ekonomiska läget har de
överhettningstendenser i ekonomin som kunde skönjas under våren förstärkts
och under hösten har arbetskraftsbrist inom flera för svensk industri
viktiga områden blivit ett alltmer svårhanterligt problem för företagen. Som
framhålls i propositionen är den mest akuta uppgiften för den ekonomiska

1988/89:FiU10

politiken för närvarande att få ned inflationen. Pris- och löneökningarna är
högre i Sverige än i omvärlden. Om lönerna även nästa år stiger snabbt
samtidigt som inkomstskatten sänks kan det leda till en kraftig köpkraftsökning
som försämrar den ekonomiska balansen. En åtstramning av den
ekonomiska politiken kan under sådana förhållanden senare bli oundviklig.
Utskottet delar föredragandens uppfattning att om en sådan utveckling skall
kunna undvikas finns det skäl att under de kommande åren och med början
redan i höst med utbudsinriktade och selektiva medel söka motverka de höga
pris- och kostnadsstegringarna.

Av motionerna Fi4 (m), Fill (fp) och Fi5 (c) framgår att motionärerna i
huvudsak delar bedömningen att ekonomin för närvarande är överhettad. I
de tre motionerna uttalas att utbudsinriktade åtgärder bör vidtas för att
motverka bl.a. pris- och kostnadsstegringarna, förbättra produktiviteten och
öka arbetskraftsutbudet och rörligheten på arbetsmarknaden.

I motionerna Fi8 (vpk) och Fi21 (mp) hävdas att de mest centrala
problemen i den svenska ekonomin inte är de som anges i propositionen och
som enligt denna är akuta och kräver omedelbara åtgärder. Enligt vad som
sägs i motion Fi8 (vpk) borde åtgärderna i stället ha riktats mot främst det
fördelningspolitiska området och enligt motion Fi21 (mp) borde miljöfrågorna
ställas i centrum.

Utskottet vili i anslutning till dessa två motioner framhålla att utskottet
inte har någon annan uppfattning än motionärerna om att fördelnings- och
miljöfrågorna måste ha en central plats i den ekonomiska politiken. Dessa
frågor kommer också att aktualiseras vid behandlingen av budgetpropositionen.
De förslag till åtgärder som presenteras i proposition 47 är emellertid
sådana som bör vidtas före årsskiftet för att de positivt skall kunna påverka
ekonomin redan under första halvåret 1989. Som utskottet ser det beaktas
inte de stabiliseringspolitiska problem som propositionen behandlar i här
nämnda motioner.

Utskottet vill emellertid ge följande kommentarer till motionerna Fi8
(vpk) och Fi21 (mp).

I motion Fi8 (vpk) framhålls att det är fel att främst se löneökningarna och
deras betydelse i inflationsförloppet som det stora problemet i den svenska
ekonomin. Motionärerna hävdar att det i stället är de stora vinsterna som
skapat en inflatorisk ”spekulationsekonomi”. En åtstramning av ekonomin
enligt de riktlinjer som förordas i propositionen avvisas. Spekulationsekonomins
skadliga verkningar, inte minst på det fördelningspolitiska området,
måste i stället, menar motionärerna, motverkas genom selektiva åtgärder
som bl.a. bör riktas mot fastighets- och markspekulationen. Vidare krävs i
motionen att en ny låginkomstutredning tillsätts och att vinster förs över från
industrin till investeringar i den offentliga sektorn. Utskottet återkommer till
detta.

Utskottet har i tidigare ställningstaganden till den fördelningspolitik som
förordas av vänsterpartiet kommunisterna framhållit att det otvivelaktigt kan
finnas en fördelningspolitisk konflikt inbyggd i kravet att vidmakthålla en
hög investeringsnivå eftersom detta kräver en hög vinstnivå. Som framgått av
utskottets bedömning av det ekonomiska läget måste ekonomins produk -

1988/89:FiU10

tionskapacitet byggas ut om ett varaktigt överskott i bytesbalansen skall
uppnås. Att i den nuvarande situationen förorda en politik som främjar en
utbyggnad av den offentliga sektorn på bekostnad av industrisektorn anser
inte utskottet vara riktigt. De nödvändiga investeringarna i den offentliga
och privata sektorn kan endast åstadkommas genom att tillväxten i den totala
konsumtionen dras ner.

Vad gäller fördelningspolitiken vill utskottet framhålla att åtgärder har
vidtagits i den riktning motionärerna kräver. Här kan bl.a. nämnas att
förmögenhets- och realisationsvinstbeskattningen har skärpts. Detta motsäger
inte att de fördelningspolitiska frågorna måste ägnas stor uppmärksamhet.
Dessutom vill utskottet understryka den fördelningspolitiska betydelsen
av låg arbetslöshet och hög sysselsättning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandena 5, 6 och 7 i
motion Fi8 (vpk).

I motion Fi21 (mp) kritiseras regeringen för att bedömningen i propositionen
av den svenska ekonomins utveckling är utomordentligt kortsiktig och att de
långsiktiga konsekvenserna av den nuvarande utvecklingen över huvud taget
inte berörs. I motionen föreslås en mängd skatte- och avgiftshöjningar
motiverade enbart utifrån miljöpolitiska hänsyn och utan några som helst
överväganden om förslagens effekter på den svenska ekonomin. I motionen
uttalas även ”att vi i Sverige måste ge upp vår önskan att ständigt öka vår
materiella levnadsstandard uttryckt som procentuell ökning av bruttonationalprodukten
- BNP”. Miljöpartiet förordar sålunda nolltillväxt i produktionen.

Utskottet vill bestämt avvisa en inriktning av den ekonomiska politiken
där nolltillväxt ses som ett av de viktigaste målen. En permanent nolltillväxt
skulle ställa den ekonomiska politiken inför praktiskt taget olösbara
uppgifter inte minst från fördelningspolitiska synpunkter. Utskottet kan inte
se att det ekonomiska paket som presenteras i motion Fi21 (mp) utgör ett
reellt alternativ till den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i
propositionen.

Utskottet avstyrker sålunda motion Fi21 (mp) yrkande 1 i berörd del.

Även om bedömningarna av det ekonomiska läget i stort är desamma i
motionerna Fi4 (m), Fill (fp) och Fi5 (c) överensstämmer inte uppfattningarna
om vilken inriktning den ekonomiska politiken bör ha.

I motion Fi4 (m) sägs att det är fel att härleda överhettningen i ekonomin
till en för stor konsumtion. Det är i stället produktionstillväxten som är för
låg. Motionärerna välkomnar därför den inriktning med utbudsstimulerande
åtgärder som anges i propositionen. Motionärerna hävdar dock att de
konkreta förslagen inte är tillräckligt långtgående. Samtidigt understryks att
det inte längre är meningsfullt att bedriva en aktiv konjunkturpolitik. Det är,
framhåller motionärerna, en förlegad uppfattning att staten skall ägna sig åt
att finstyra den totala efterfrågan i ekonomin.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen och i motion
Fi4 (m) att utbudsinriktade åtgärder bör utnyttjas för att bl.a. höja
produktiviteten i ekonomin. Utskottet vill dock understryka att detta inte får
tolkas på det sättet att man skall ta avstånd från att utnyttja konjunkturpoli -

1988/89:FiU10

tiska medel. Enligt utskottets mening är en aktiv konjunkturpolitik ett
nödvändigt inslag i den ekonomiska politiken, om full sysselsättning skall
kunna upprätthållas. En ensidig inriktning av politiken med endast utbudsinriktade
åtgärder, som nästan alltid får effekter först på längre sikt, kan inte
godtas av utskottet. Som utskottet ser det utgör de förslag till tillväxtbefrämjande
åtgärder som framläggs i motion Fi4 (m) inte något alternativ till
propositionens förslag att nu något kyla ned den överhettade ekonomin för
att undvika en senare åtstramning.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motion Fi4
(m) yrkande 18.

I motion Fill (fp) anförs att på kort sikt kännetecknas det ekonomiska läget
av bl.a. överhettning och snabba prisökningar. Även folkpartiet välkomnar
användandet av utbudsstimulanser men konstaterar att sådana medel och
särskilt de som presenteras i propositionen kan väntas få effekt först på
längre sikt. Folkpartiet som i våras krävde en åtstramning av efterfrågan i
ekonomin förordar även i denna motion en stramare finanspolitik för att lätta
trycket på penningpolitiken.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att förslagen i propositionen
inte bidrar till att minska överhettningen i ekonomin. Utskottet anser det
egendomligt att inte motionärerna, som understryker att ekonomin är
överhettad, presenterar några alternativ till åtstramning. I stället föreslås i
motionen en avveckling av alla byggregleringar, en åtgärd som i nuvarande
skede kan antas bidra till att öka inflationstrycket. I övrigt föreslås åtgärder
som anses ge effekter på ekonomin först på längre sikt.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion Fil 1 (fp) yrkande

15.

I motion Fi5 (c) framhålls att de kortsiktiga ekonomiska problemen är rätt
identifierade men att ytterligare åtgärder måste sättas in för att minska
överhettningen i ekonomin. Det betonas särskilt att kraftigare åtgärder
måste vidtas mot överhettningen i storstäderna. På samma sätt som i
motionerna Fi4 (m) och Fill (fp) föreslås åtgärder som har effekter först på
längre sikt och inte har någon direkt anknytning till proposition 47. Dit hör
yrkanden om avskaffande av valutaregleringen och om sparstimulans genom
införande av personliga investeringskonton. Utskottet återkommer till dessa
frågor.

De konkreta förslagen i motion Fi5 (c) till åtstramning av ekonomin utöver
de som föreslås i propositionen är främst förslagen att införa en differentierad
mervärdeskatt och att införa en investeringsavgift på 25 %. Den skall
belasta nyproduktionen av lokalytor för kontor och industrier i de överhettade
storstadsområdena, i första hand i Stockholm. De förslag till höjningar av
skatterna på bl.a. kol, olja och uran som centern lagt fram i annat
sammanhang är villkorade till en sänkning av inkomstskatten.

Utskottet vill här erinra om att åtgärder redan har vidtagits för att
temporärt stoppa den byggverksamhet som enligt motionen skulle beläggas
med en investeringsavgift. För storstadsområdena gäller kraftiga restriktioner
för allt byggande utom för nyproduktion av bostäder. En investeringsavgift
som alternativ till nuvarande restriktioner skulle verka kraftigt kostnads -

1988/89:FiU10

uppdrivande. Utskottet ser därför inget stabiliseringspolitiskt motiv till att
införa den i motionen föreslagna investeringsavgiften.

I här aktuell motion hävdas vidare att en differentierad moms är ett
stabiliseringspolitiskt instrument som bör utnyttjas i den nuvarande ekonomiska
situationen.

Enligt utskottets mening är det emellertid inte vederhäftigt att hävda att en
sänkning av momsen på s.k. basmatvaror som genomförs samtidigt med en
höjning av denna skatt på sällanköpsvaror generellt ger en dämpande effekt.
För att en sådan effekt skall uppnås måste, vid en sänkning av momsen på
matvaror, med stor sannolikhet skatten höjas på hela det övriga varusortimentet
och inte som motionärerna vill endast på de s.k. sällanköpsvarorna.
Sker inte detta kan i själva verket förslaget i motionen få en expansiv
efterfrågeeffekt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi5 yrkande
10.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att prognosen över den internationella
utvecklingen efter det att finansdepartementet i mitten av oktober
avslutade sitt prognosarbete har justerats upp ytterligare. I den svenska
ekonomin råder högkonjunktur med ett efterfrågetryck som har lett till
arbetskraftsbrist inom flera sektorer. Ekonomin arbetar nu vid kapacitetsgränsen
och situationen måste karakteriseras som överhettad.

Den akuta uppgiften är därför att bekämpa inflationen. Bl.a. riskerar en
fortsatt överhettning av byggmarknaden att få allvarliga samhällsekonomiska
konsekvenser. Byggkostnadernas ökningstakt tenderar att ytterligare
stiga, vilket kan leda till att det nödvändiga bostadsbyggandet försvåras
samtidigt som kostnaderna bidrar till en ökad inflationstakt och ger
inflationsimpulser till övriga delar av ekonomin.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund de förslag till åtgärder som
föreslås i propositionen men gör med anledning av ett yttrande från
bostadsutskottet vissa modifieringar av de åtgärder som är riktade mot
byggverksamheten. Dessa ändringar i åtgärdsförslagen innebär en viss
förskjutning i tiden av de åsyftade åtstramningseffekterna.

Enligt utskottets mening presenteras därutöver inte i här aktuella motioner
några alternativ som bör föranleda ändringar av förslagen i propositionen.
Flera av yrkandena i motionerna anknyter inte till det akuta problemet
att stävja överhettningen i ekonomin utan behandlar frågor om den
ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Utskottet kommer mer ingående att
behandla dessa frågor när ett samlat underlag föreligger i anslutning till
budgetpropositionen.

Övriga motionsyrkanden

I motion Fi4 (m) förs även en diskussion om långsiktighet och normer och i
anslutning härtill föreslås åtgärder som på sikt enligt motionärerna skall höja
tillväxttakten.

Utskottet anser att ett ställningstagande till dessa frågor bör anstå tills ett
mer fullständigt underlag föreligger i finansplanen. Det gäller exempelvis
frågan om förändringar i valutaregleringen, som tas upp i motion Fi4 (m).

1988/89:FiU10

Denna fråga behandlas även i motion Fi5 (c). I avvaktan härpå avstyrks
yrkande 12 i motion Fi4 (m) och yrkande 5 i motion Fi5 (c).

I motion Fi4 (m) föreslås att löntagarfonderna avskaffas, att beskattningen
lindras på vinstandelar och att de sociala avgifterna på företagsanknutna
vinstandelar avskaffas.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om att
utskottet vid ett flertal tillfällen och senast i februari 1988 (FiU 1987/88:20)
behandlat yrkanden med samma innebörd. På förslag av utskottet avvisade
riksdagen dessa yrkanden. I motion Fi4 (m) framförs inga nya motiv som
föranleder utskottet att ompröva sin tidigare redovisade uppfattning i dessa
frågor. Utskottet avstyrker därmed motion Fi4 (m) yrkandena 13,14 och 15.

I två yrkanden i motion Fill (fp) ges förslag till stimulanser av hushållssparandet.
Även i motion Fi5 (c) framhålls vikten av att sparandet ökar. I denna
motion föreslås ett införande av personliga investeringskonton.

Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt yrkanden med liknande
innebörd i anslutning till regeringens förslag till sparstimulerande åtgärder
(jfr exempelvis FiU 1986/87:24 och FiU 1987/88:21). Utskottet anser att det
är angeläget att stimulera hushållens sparande men anser inte att det i
anslutning till proposition 47 finns anledning till att ompröva tidigare
ställningstaganden.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrks motion Fi5 (c) yrkande 4
och motion Fill (fp) yrkandena 13 och 14.

I motion Fi4 (m) föreslås att omsättningsskatterna pä värdepapper
avskaffas.

Så sent som i maj 1988 biföll riksdagen på skatteutskottets förslag (SkU
1987/88:37) att omsättningsskatten på aktier skulle utvidgas. Finansutskottet
anser inte att det nu och i anslutning till proposition 47 finns anledning att
ompröva detta beslut.

Utskottet avstyrker därför motion Fi4 (m) yrkandena 16 och 17.

I motion Fi27 av Börje Hörnlund (c) föreslås en differentiering av
socialförsäkringsavgifterna för att förbättra småföretagens villkor.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi27 att småföretagen
utgör en viktig resurs för utvecklingskraften och sysselsättningen i samhället.
Det är därför önskvärt att småföretagen ges möjlighet att verka på
gynnsamma villkor. Utskottet kan dock inte ställa sig bakom kravet att på
detta sätt differentiera socialförsäkringsavgifterna. Det skulle leda till
konkurrenssnedvridande effekter. Motion Fi27 yrkande 1 avstyrks därför av
utskottet.

Ett förslag att förbättra produktiviteten genom att främja högteknologiska
branscher framförs i motion Fi5 (c). Näringsutskottet har i ett yttrande
(1988/89:NUly) till finansutskottet med anledning av proposition 47 och
bl.a. motion Fi5 (c) behandlat detta yrkande (bilaga 3).

Enligt näringsutskottet kommer den svenska industrins expansion under
överskådlig tid att bero på hur våra traditionella industrigrenar kan hävda sig
i den internationella konkurrensen. Det är emellertid samtidigt av stor
betydelse att den högteknologiska industrin i Sverige får en positiv utveckling.
Detta är värdefullt i sig men också med avseende på den inverkan det
har för basindustriernas utveckling. Den högteknologiska industrins situa -

1988/89:FiU10

3 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 10

tion bör därför följas med största vaksamhet. Med hänvisning till vad
näringsutskottet anför är något initiativ av riksdagen med anledning av
yrkande 9 i motion Fi5 (c) enligt finansutskottets mening inte erforderligt.
Yrkandet avstyrks.

I motion Fi5 (c) anförs att kravet på en god miljö som mål för den
ekonomiska politiken är en dimension som inte täckts upp av de traditionella
ekonomisk-politiska målen men ändå är relaterad till den ekonomiska
politiken. Motionärerna kräver att ”en god miljö” skall vara ett centralt mål i
den ekonomiska politiken.

Utskottet instämmer till fullo i motionärernas uppfattning att kraven på en
god miljö måste vara en av de viktigaste utgångspunkterna för utformningen
av den ekonomiska politiken. Denna upppfattning delas även av regeringen
som i propositionen Miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85)
redovisade ett förslag till program för en bättre miljö.

Med hänvisning till yrkandet i motion Fi5 (c) vill utskottet anföra följande.
Motionärerna hävdar att målet ”en god miljö” skall likställas med övriga mål
för den ekonomiska politiken som full sysselsättning, hög och balanserad
tillväxt, prisstabilitet och balans i utrikesaffärerna. Att de miljöpolitiska
frågorna inte har lägre prioritet än övriga här nämnda mål har redan framgått
av vad utskottet anfört. Utskottet vill emellertid framhålla att det varken är
möjligt eller ens önskvärt att utforma ett enhetligt mått som gör det möjligt
att kvantifiera de samlade effekterna på miljön av ett visst tillväxtförlopp. Så
t.ex. är det inte möjligt att väga de samlade miljöeffekterna mot övriga
ekonomisk-politiska mål. Däremot går det att i kvalitativa termer analysera
de miljömässiga implikationerna av den ekonomiska utvecklingen såsom
exempelvis gjordes i långtidsutredningen. Utskottet anser mot denna
bakgrund att motionsyrkandet inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Yrkande 1 i motion Fi5 (c) avstyrks därför.

Den allmänna inriktningen av fördelningspolitiken är en fråga som tas upp
till behandling i motion Fi5 (c).

Utskottet vill i detta sammanhang understryka den fördelningspolitiska
betydelsen av låg arbetslöshet och hög sysselsättning och vill i övrigt endast
hänvisa till att fördelningspolitiska frågor för närvarande utreds inom ramen
förde pågående skatteutredningarna (Fi 1985:06, Fi 1987:06 och Fi 1987:07).
Utskottet ser inte skäl för riksdagen att nu vidta några åtgärder med
anledning av vad som anförs i motion Fi5 (c) yrkande 3.

I motion Fi8 (vpk) föreslås att en ny låginkomstutredning tillsätts.

Enligt utskottets mening föreligger det i dag inte något behov av att
omedelbart tillsätta en låginkomstutredning. De frågor som en sådan
utredning skulle behandla belyses kontinuerligt i den officiella statistikproduktionen
och i särskilda undersökningar. En mängd material av intresse i
detta sammanhang tas också fram i de nu pågående skatteutredningarna.
Motion Fi8 (vpk) yrkande 4 avstyrks av utskottet.

I motion Fi4 (m) föreslås ett generellt frisläpp av de allmänna investeringsfonderna
och investeringsreserverna. Förslaget motiveras med att regeringen
inte bör detaljstyra företagens investeringar.

Vad gäller utnyttjandet av investeringsfonderna vill utskottet anföra
följande.

1988/89FiU10

Regeringen beslutade hösten 1986 i regionalpolitisk! syfte om frisläpp av
investeringsfonder för byggnadsinvesteringar. Storstadsinvesteringar undantags
emellertid från frisläppet. Detta beslut, i kombination med fortsatta
möjligheter att ta i anspråk investeringsfonderna för maskininvesteringar i
stödområdet, bör enligt utskottets mening bidra till att främja en regionalt
sett jämnare utveckling. Investeringsfondsmedel får även fr.o.m. hösten
1987 utnyttjas för miljöinvesteringar.

För närvarande är sålunda investeringsfonderna frisläppta för investeringar
i stödområdena t.o.m. mars 1989 och för miljöinvesteringar t.o.m. mars
1990. Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen om att
frisläppet förlängs ett år - dvs. till mars 1990 resp. mars 1991 - och att
omfattningen även i fortsättningen begränsas till dessa typer av investeringar.
Under förlängningsperioden bör inte investeringsavdrag medges vid
utnyttjande av investeringsfond för byggnadsinvesteringar i stödområdena.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi4 (m) yrkande 8.

Arbetsmarknaden

Arbetskraftsutbudet

Den svenska ekonomin arbetar för närvarande mycket nära kapacitetstaket.
Bristen på arbetskraft utgör en påtaglig begränsning i stora delar av
ekonomin och också i större delen av landet. Detta har fört det positiva med
sig att arbetslösheten successivt har kunnat nedbringas till en mycket låg
nivå. En nackdel är emellertid att vi på grund av kapacitetsbrist inte förmår
svara mot den efterfrågetillväxt som finns på våra exportmarknader. Det
leder till att vi förlorar marknadsandelar och i vissa fall får svårt att få fotfäste
på exportmarknaderna, vilket på sikt kan få allvarliga konsekvenser för den
externa balansen. Det finns också ett starkt efterfrågetryck på arbetsmarknaden
från den icke konkurrensutsatta delen av industrin. Konjunkturinstitutets
industribarometer visar att bristen på arbetskraft är besvärande inom
såväl verkstadsindustrin som inom byggnads- och anläggningsverksamheten.

Utbudet av arbetskraft har ökat kraftigt de senaste åren. Sannolikt har den
ökade efterfrågan på arbetskraft stimulerat arbetskraftsutbudet, men det är
också troligt att sänkningen av marginalskatterna mellan 1982 och 1985 och
utbyggnaden av barnomsorgen bidragit till det ökade arbetsutbudet. Som
framgår av tabell 2 beräknas ytterligare 50 000 personer tillkomma på
arbetsmarknaden under år 1988. Samtidigt beräknas medelarbetstiden öka
med 0,6 %. Enligt de bedömningar som konjunkturinstitutet gör i sin
höstrapport 1988 kommer utbudet att bli väsentligt lägre nästa år. Antalet
nytillkomna personer kommer att mer än halveras och ökningen av
medelarbetstiden kommer att dämpas väsentligt trots att efterfrågan väntas
bli fortsatt hög. Institutets bedömning gjordes innan regeringens förslag till
åtgärder på arbetsmarknaden lades fram i slutet av oktober.

1988/89:FiU10

Tabell 2. Arbetskraftsutbudet

(förändring i procent)

	1987	1988	1989
Arbetskraftsutbud
- antal personer (antal)	22 000	50 000	26 000
- antal personer i procent av arbetskraften	0,5	1,1	0,6
- ökning av medelarbetstid	0,4	0,6	0,2
- långtidsfrånvaro	0,1	-0,2	0,1
Total ökning av utbud räknat i timmar1	1,0	1,5	0,9

1 Kalendariska effekter ingår ej.

Källa: Konjunkturinstitutet, konjunkturläget hösten 1988.

En högt uppdriven efterfrågan på vissa delar av arbetsmarknaden leder till
att löneökningstakten där blir högre. Dessa löneökningar kommer via
kompensationskrav att sprida sig till andra delar av arbetsmarknaden och
leder därmed till en allmänt högre löneökningstakt. Även om arbetskraftsbristen
är koncentrerad till vissa branscher och områden försvårar det
möjligheterna att få ned den nominella löneökningstakten i nivå med våra
konkurrentländer.

Det framstår mot denna bakgrund som mycket angeläget att åtgärder
vidtas för att stimulera arbetsutbudet och flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Åtgärder måste vidtas för att underlätta för nytillträdande på arbetsmarknaden
att så snabbt som möjligt slussas till ett passande arbete, att de redan
etablerade på arbetsmarknaden ges möjlighet till heltidstjänstgöring och att
genom utbildningsinsatser och ekonomiskt stöd underlätta rörligheten
mellan olika delar av arbetsmarknaden, branschvis och geografiskt. En
smidigare fungerande arbetsmarknad i dessa avseenden kan också bidra till
att höja produktiviteten i ekonomin.

I propositionen informerar arbetsmarknadsministern om att regeringen
avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar kring frågor
om den ökade efterfrågan på arbetskraft. Hon framhåller vikten av att
industrins behov av arbetskraft tillgodoses för att förhindra inflationsdrivande
flaskhalsar. Likaså måste rekryteringen till vårdsektorn underlättas.
Samtidigt skall man bättre ta till vara människors önskan att arbeta. Detta
gäller bl.a. de deltidsarbetslösa.

Arbetslinjen bör ytterligare markeras enligt propositionen. Kontantstöd
och åtgärder som beredskapsarbete skall minimeras och större prioritet ges
åt aktiva insatser för i första hand flyktingar och andra invandrare samt
arbetshandikappade. Vidare skall den yrkesmässiga och geografiska rörligheten
underlättas. För att förverkliga de angivna målsättningarna föreslår
arbetsmarknadsministern vissa omprioriteringar och förstärkningar inom
ramen för de befintliga arbetsmarknadspolitiska resurserna.

I propositionen framhålls att också regionalpolitiken kan bidra till att
minska flaskhalsproblem och överhettningstendenser i ekonomin genom att
främja en expansion av sysselsättningen inom sådana regioner där undersysselsättning
råder.

I flera motioner som väckts med anledning av propositionen instämmer
man i fråga om propositionens beskrivningar av problemen på arbetsmarkna -

1988/89:FiU10

den. I motioner från moderata samlingspartiet (Fi4 och Fi6), folkpartiet
(Fill) och centerpartiet (Fi5) delar man också uppfattningen om behovet av
olika utbudshöjande åtgärder även om man anser att regeringens förslag till
åtgärder är otillräckliga. Motionärerna föreslår därför en rad åtgärder för att
ytterligare öka utbudet av arbetskraft.

I motion Fi4 (m) anförs att ett ökat utbud av arbetskraft är av stor betydelse
för den ekonomiska tillväxten och balansen. Eftersom den väntade befolkningsutvecklingen
innebär att de aktiva åldersgrupperna minskar och
pensionärerna ökar måste effektiva åtgärder vidtas för att eliminera de
utbudshämmande faktorerna. Motionärerna hävdar att produktivitetsutvecklingen
är dålig i den svenska ekonomin, främst i den offentliga sektorn
men även i den privata. Det gör att tillväxten i huvudsak härrör från ökad
sysselsättning, vilket snabbt leder till överhettning. Strukturen i den svenska
ekonomin är felaktig och strukturomvandlingen går för långsamt. Vidare
anförs att den kommunala sektorn tagit för stor del av sysselsättningsexpansionen
i anspråk, vilket försvårat industrins rekryteringsmöjligheter och
ekonomins omstrukturering. Motionärerna hävdar också att skattelagstiftning
och arbetsmarknadslagar försämrar arbetsmarknadens funktionsduglighet.

I motion Fi6 (m) anförs att ett sätt att förbättra den svenska arbetsmarknadens
funktionssätt är att tillåta etablering av enskilda arbetsförmedlingar vid
sidan av den statliga.

I motion Fi5 (c) läggs också regionalpolitiska perspektiv på obalanserna på
arbetsmarknaden. Regeringen bortser enligt motionärerna från de regionala
skillnaderna vad gäller sysselsättningsläget, och överhettningen i koncentrationsorterna
bemöts inte med tillräckliga åtgärder.

Även i motion Fi8 (vpk) tas koncentrationstendenserna upp dock utan att
något särskilt yrkande framställs. För att öka tillgången på arbetskraft är det
enligt motionärerna viktigt att humanisera arbetsplatserna och ge människorna
bättre möjligheter till arbete på hemorten. Motionärerna framhåller
betydelsen av en strikt lokaliseringspolitik i strid med marknadskrafternas
koncentrationstendenser.

I motion Fi21 (mp) avvisas regeringens proposition i dess huvuddrag.
Motionärerna framför i stället andra förslag i fråga om den ekonomiska
politiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken.
Enligt motionärerna finns det ett behov av en långsiktig ekonomisk
politik som främjar ett uthålligt solidariskt samhälle i balans med naturen.
Arbetsmarknadsåtgärderna bör inte vara av kortsiktig karaktär och dikterade
av den nuvarande situationen på arbetsmarknaden vad gäller t.ex. synen
på asylsökande eller pensionärer som arbetskraftsreserv. Vidare kritiseras
regeringen för att inte ta upp de långsiktiga konsekvenserna som vår livsstil
har för vården och arbetskraftsutbudet. Inom ramen för miljöpartiets
yrkande om avslag på propositionen ställer sig partiet bakom regeringens
förslag om flaskhalsutbildning.

Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig till finansutskottet över förslagen i
arbetsmarknadsdepartementets bilaga 3 och över de motioner som väckts
med anledning därav. Yttrandet (1988/89:AUly) ingår som bilaga 4 i detta
betänkande. Arbetsmarknadsutskottet ställer sig i yttrandet bakom den

1988/89:FiU10

allmänna inriktning för de arbetsmarknadspolitiska insatser som redovisas i
propositionen. Till yttrandet har fogats 15 avvikande meningar och tre
särskilda yttranden.

I propositionen anförs att om riksdagen godkänner de förslag som läggs
fram i propositionen kommer arbetsmarknadsministern att senare föreslå
regeringen att 99 milj. kr. skall föras bort från anslaget för beredskapsarbeten
och 75 milj. kr. från anslaget för inskolningsplatser. Detta bedöms vara
möjligt mot bakgrund av den goda tillgången på lediga arbeten på den
reguljära arbetsmarknaden.

Finansutskottet tar i det följande - på grundval av arbetsmarknadsutskottets
yttrande - ställning till de förslag som läggs fram i propositionen. I linje
med utskottets redan tidigare framförda krav på en stram finanspolitik gäller
att en förutsättning för finansutskottets ställningstaganden är att den här
angivna omfördelningen av anslagsmedlen kommer till stånd.

Innan utskottet går in på de olika förslagen i propositionen och i motionerna
vill utskottet något beröra några av utgångspunkterna i motionerna.

Arbetsmarknadens funktionssätt

Utskottet anser att motionärerna i motion Fi4 (m) utgår från ett alltför
förenklat synsätt när det gäller produktivitetsutvecklingen i den offentliga
sektorn. Det är en svår uppgift att mäta produktivitet i tjänsteproduktion.
Produktiviteten i den offentliga sektorn gör sig märkbar inte bara i den
offentliga sektorn utan också i den privata sektorn. Som exempel kan nämnas
att ett effektivt utbildningsväsende utbildar personer som när de är färdigutbildade
kan göra effektiva insatser i samhället inkl. i den privata sektorn. En
mycket stor del av den offentliga sektorn har som syfte att stödja verksamheter
och enskilda såväl i som utanför den offentliga sektorn. Det finns därför
inte skäl att på det sätt som sker i motion Fi4 (m) utmåla en måttlig expansion
i kommunsektorn på grund av stora omsorgsbehov, som ett hinder för en
ekonomisk tillväxt i industrisektorn och därmed i samhället i stort. Motionärerna
nämner inte på vilket sätt resurserna skall överföras från den
kommunala sektorn till industrisektorn, men det finns som utskottet ser det
en risk för att en sådan överföring inte kan ske utan väsentliga inskränkningar
i den kommunala självbestämmanderätten eller i enskildas valfrihet. Det är
metoder som utskottet inte kan ställa sig bakom.

Finansutskottet anser i likhet med vad arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande att för att tillgodose bl.a. industrins och vårdens arbetskraftsbehov
är det nödvändigt att arbetskraftsutbudet ökar. Den nya situationen
kännetecknad av högkonjunktur och arbetskraftsbrist bör, enligt arbetsmarknadsutskottet,
ge nya möjligheter till utveckling både för de enskilda
arbetstagarna och för sättet att organisera produktionen.

Finansutskottet vill för egen del också anföra att utskottet inte kan dela
uppfattningen att en skattelagstiftning som söker skapa rättvisa mellan
beskattning av arbete och beskattning av värdestegring på fastigheter skulle
motverka förbättringar i arbetsmarknadens funktionssätt. Inte heller ligger
det någon motsättning i att genom arbetsmarknadslagar ge möjlighet till

1988/89:FiU10

inflytande, skapa god arbetsmiljö eller anställningstrygghet å den ena sidan
och en väl fungerande arbetsmarknad å den andra. Utskottet delar således
inte de synpunkter på arbetsmarknadens funktionssätt som redovisas i
motionerna Fi4 (m) yrkande 1 och Fi6 (m) yrkande 1.

Enligt vad arbetsmarknadsutskottet inhämtat pågår en översyn av arbetsförmedlingslagen
och arbetet befinner sig för närvarande i ett avgörande
skede. Med hänsyn härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet motion Fi6
yrkande 4. Finansutskottet har för sin del inte något att erinra mot detta
ställningstagande.

Vad gäller frågorna om arbetsmiljön och de regionala skillnaderna i
sysselsättningsläget som tas upp i motion Fi5 (c) vill utskottet i likhet med
arbetsmarknadsutskottet hänvisa till de överläggningar med arbetsmarknadens
parter som aviseras liksom till planerat och pågående utredningsarbete.

De aviserade överläggningarna med parterna bör kunna ge uppslag som
främjar utvecklingen på arbetsmarknaden. Överläggningarna kan antas
komma att spänna över ett brett register och också omfatta åtgärder av det
slag som tas upp i motionerna. Arbetsmarknadsutskottet vill också inför de
kommande överläggningarna fästa uppmärksamheten på den ökande frånvarons
betydelse för det totala arbetskraftsutbudet. Bakom denna utveckling
ligger bl.a. arbetsmiljöproblem och förslitningsskador. Från arbetsmarknadsutskottets
sida hyser man en förhoppning om att man skall kunna
komma till rätta med en del av den ökande sjukfrånvaron genom de insatser
på arbetsmiljöområdet som regeringen aviserat, bl.a. arbetsmiljökommissionen.

När det gäller de regionala skillnaderna i sysselsättningsläget hänvisas till
det arbete som pågår inom utredningen om regionalpolitikens inriktning
m.m. (dir. 1987:48).

Till centerpartiets förslag om att ersätta det i propositionen föreslagna
merkostnadsbidraget med ett inflyttningsbidrag återkommer utskottet men
vill i detta sammanhang göra följande kommentar.

Som utskottet ser det kan möjligen det föreslagna inflyttningsbidraget ses
som ett regionalpolitisk! medel. På kort sikt och i den situation som
ekonomin för närvarande befinner sig går det emellertid inte att bortse ifrån
att risker finns att detta bidrag försvårar rekrytering av arbetskraft till viktiga
områden inom den svenska ekonomin. Därigenom skulle inflationstrycket
ytterligare öka.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi5
yrkande 2.

Arbetsmarknadsutskottet anser i motsats till vad som anförs i motion Fi21
(mp) att riksdagen inte bör avstå från att sakpröva de olika delförslagen i
propositionen inom arbetsmarknadsutskottets område. Enligt arbetsmarknadsutskottet
saknas det i motionen underlag för att i princip avslå vad som
anförs i propositionen på det arbetsmarknadspolitiska området. Motionens
avslagsyrkande avvisas därför av arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Motionärerna
ställer upp en lång rad önskemål, vissa delvis oförenliga, men det framgår
inte på vilket sätt de skall uppnås. Förslagen att höja och differentiera ett
antal indirekta skatter får påtagliga effekter på pris- och kostnadsutveckling -

1988/89:FiU10

en. Effekterna härav på produktion och sysselsättning berörs inte i motionen.
Utskottet delar därför arbetsmarknadsutskottets uppfattning att underlag
saknas i motionen för att avslå propositionens förslag i här aktuellt
avseende.

Utskottet avstyrker därför motion Fi21 yrkande 1 i här berörd del.

Rörlig förmedlingsstyrka vid mottagningsförlaggningarna

Det anförs i propositionen att situationen för utländska medborgare på
arbetsmarknaden är väsentligt sämre än för svenska medborgare. Arbetslösheten
under år 1987 uppgick enligt arbetskraftsundersökningarna till 4,4 %
för utländska medborgare mot 1,9 % för svenska.

För att förbättra invandrarnas inträde på den svenska arbetsmarknaden
föreslås i propositionen att arbetsförmedlingen tillförs ytterligare resurser
som skall användas för att förkorta väntetiden mellan beslutet om uppehållsoch
arbetstillstånd å ena sidan och kommunplacering och arbete å den andra.
Tillskottet skall avse en rörlig förmedlingsstyrka, riktad mot dem som vistas
vid de olika mottagningsförläggningarna. Kostnader för löner m.m. under
andra hälften av budgetåret beräknas till 3 125 000 kr.

Arbetsmarknadsutskottet har för sin del ingen erinran mot förslaget.
Finansutskottet tillstyrker därmed att ett ramanslag på 3 125 000 kr. till
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader anvisas på tilläggsbudget I för
detta ändamål.

Merkostnadsbidrag

I propositionen anförs att det är viktigt att understödja de arbetslösa att flytta
för att ta arbete på annan ort. Det är därför tid att införa ett merkostnadsbidrag
som skall ge viss ersättning för de merkostnader som kan väntas uppstå
vid etablering på den nya orten. I propositionen föreslås att bidraget skall
uppgå till 5 000 kr. och kunna utgå till en arbetslös som inte har kunnat
anvisas arbete på hemorten. Merkostnadsbidrag skall då utgå vid anvisning
till arbete på annan ort, dock inte i Stockholms län samt i Malmö och
Göteborgs kommuner. Bidrag bör inte heller få lämnas vid tillträde av den
första anställningen efter avslutad utbildning om inte utbildningen är en
fullföljd arbetsmarknadsutbildning. Vidare förutsätts att den nya anställningen
beräknas vara minst sex månader. I propositionen görs bedömningen
att ca 10 000 bidrag kan komma att beviljas under andra hälften av
innevarande budgetår, vilket motsvarar 50 milj. kr.

I motion Fi6 (m) framhålls att merkostnadsbidraget är ett nytt namn för
starthjälpen, en bidragsform som tidigare avskaffats. Starthjälpen/merkostnadsbidraget
kan liksom tidigare bidra till att göra den låsta arbetsmarknaden
i Sverige något mer flexibel. Bidraget bör emellertid utgå oavsett var i
landet en person får arbete.

I motion Fill (fp) uttrycks tillfredsställelse över att flyttningsbidrag/
merkostnadsbidrag återinförs. De regler som föreslås för merkostnadsbidragen
lämnar dock utrymme för godtycke och tolkningssvårigheter, t.ex. vad
gäller definition av ”första anställning”. Därför föreslås att riksdagen av
regeringen begär en senare redovisning av hur reglerna tillämpats i praktiken.

1988/89: FiUlO

I motion Fi27 (c) yrkas avslag på regeringens förslag om merkostnadsbidrag.
Motionärerna vänder sig bl.a. mot att det enligt regeringen skall
kunna utgå för flyttning även till expansiva kommuner som Uppsala, Örebro,
Linköping och Umeå. Detta innebär enligt motionärerna att regionalt utsatta
kommuner får än svårare att skapa förutsättningar för en varaktig sysselsättning.
I motionen föreslås i stället ett inflyttningsbidrag, som skulle gälla
stödområdena, bergslagskommunerna och sydöstra Sverige med undantag
av de mest expansiva kommunerna inom dessa områden. Bidraget kan då
fördubblas till 10 000 kr. per person och den arbetssökande få en mer rimlig
täckning av sina flyttkostnader.

I motion Fi22 av Alf Wennerfors (m) anförs att behovet av vårdpersonal i
Stockholms län för närvarande är mycket stort. Därför bör merkostnadsbidrag
få lämnas vid flyttning till arbeten även i Stockholms län om dessa
avser hälso- och sjukvårdssektorn.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i vad som anförs i propositionen om
vikten av att de arbetslösa inte hindras av ekonomiska orsaker från att ta
arbete på annan ort. Det är dock motiverat att undanta de tre storstadsregionerna,
även om det gäller vårdpersonal, anför arbetsmarknadsutskottet.
Centerpartiets förslag att bidrag endast skall gälla de utsatta regionerna -med undantag av expansiva kommuner inom dessa - innebär enligt
arbetsmarknadsutskottets mening en alltför snäv avgränsning med hänsyn till
de arbetslösas intressen.

Arbetsmarknadsutskottet utgår från att merkostnadsbidraget liksom andra
nya stödformer utvärderas efter en viss tid och att detta sker utan att
riksdagen gör något särskilt uttalande i frågan.

Finansutskottet anser det angeläget att stimulera rörligheten på den
svenska arbetsmarknaden. Mot bakgrund av den överhettade arbetsmarknadssituation
som råder i storstadsområdena finns det inte anledning att
särskilt gynna flyttning till dessa områden. Som utskottet anfört i betänkandet
finns det snarare anledning att vidta åtgärder för att dämpa efterfrågan på
arbetskraft i dessa områden. Utskottet ställer sig därför bakom arbetsmarknadsutskottets
förslag och tillstyrker vad som anförs i propositionen om
merkostnadsbidrag. Det innebär att de i sammanhanget behandlade motionerna
Fi6 yrkande 5, Fill yrkande 3, Fi22 samt Fi27 yrkandena 2 och 3
avstyrks.

Sökanderesor från Danmark

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslaget om att personer från Danmark
som söker arbete i Sverige under innevarande budgetår skall kunna få
flyttningsbidrag i form av sökanderesa och traktamente enligt samma regler
som gäller för arbetssökande från Finland. I propositionen antas att 1 500
arbetssökande under andra hälften av innevarande budgetår kan komma att
omfattas av förslaget. Kostnaden för detta uppskattas till 3 750 000 kr.

Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund förslaget om sökanderesor
och föreslår att ett förslagsanslag på 53 750 000 kr. till Arbetsmarknadsservice
anvisas på tilläggsbudget I för merkostnadsbidrag och sökanderesor.

1988/89:FiU10

Arbetsmarknadsutbildning

1988/89 :FiU 10

För att tillgodose den stora efterfrågan på arbetskraft inom främst tillverkningsindustrin
och vårdsektorn bör enligt propositionen den s.k. flaskhalsutbildningen
utökas inom ramen för utbildning i företag. Förutom att företagen
får ökad kompetens uppstår också en företagsintern rörlighet, som kan leda
till att nya personer, t.ex. arbetslösa, får anställning. I nuvarande konjunkturläge
bör enligt propositionen större krav på motprestation i form av
anställning av arbetslösa ställas på de industriföretag som erhåller bidrag. I
propositionen föreslås därför att ytterligare 77 milj. kr. anvisas för utbildning
i företag under innevarande budgetår, vilket motsvarar utbildning för
ytterligare ca 9 000 personer. I fråga om vårdområdet skall motprestationen
kunna fullgöras genom att arbetsgivaren omvandlar deltidstjänster till
heltidstjänster. Kostnaderna för bidrag till lönekostnader i samband med
företagsutbildningen föreslås belasta anslaget för kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag.

Med hänsyn till företagsutbildningens betydelse såväl för att kunna fylla
vakanserna som för att möjliggöra en utveckling vad gäller de enskilda
arbetstagarna - såväl kvinnor som män - ser arbetsmarknadsutskottet
positivt på att reglerna för utbildning i företag ändras på sätt som regeringen
föreslagit. Finansutskottet tillstyrker därför den begärda medelstilldelningen
under anslaget Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I.

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

I propositionen föreslås medel för att bestrida dels kostnader för bidrag till
lönekostnader i samband med utbildning i företag - 38 milj. kr. dels
kostnader för utbildningsbidrag i samband med åtgärder för flyktingar och
invandrare inom arbetsmarknadsinstitutens ram - 3,5 milj. kr.

I motion Fi6 (m) anförs att det är anmärkningsvärt att regeringen i dagens
gynnsamma arbetsmarknadssituation inte förmår begränsa kostnaderna ens
för kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag. Även om utbildningsinsatserna
ökar är 41,5 milj. kr. ett i sammanhanget så blygsamt belopp,
att det borde kunna inrymmas i nu gällande budget.

Enligt arbetsmarknadsutskottets sätt att se måste ett godkännande av den
föreslagna volymökningen av företagsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering
åtföljas av motsvarande medelstilldelning till utbildningsbidrag.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår därför att finansutskottet avstyrker motion
Fi6 yrkande 7 och tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och tillstyrker
att ett förslagsanslag på 41 500 000 kr. till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag anvisas på tilläggsbudget I.

Insatser för flyktingar och invandrare

I propositionen föreslås att 30 milj. kr. av medlen för beredskapsarbeten får
utnyttjas av den ovan föreslagna rörliga förmedlingsstyrkan för insatser för
flyktingar och invandrare.

För att bättre utnyttja den arbetskraftsresurs som flyktingar och invandrare
utgör föreslås i motion Fi5 (c) åtgärder avseende arbete åt unga flyktingar.

Med hänsyn till den långvariga arbetslöshetens nedbrytande effekter och
vissa reaktioner av misstänksamhet hos de infödda svenskarna föreslås en
reform för de unga flyktingarna med innebörd att dessa skall beredas varvat
arbete och språkundervisning. Även invandrare med akademikerbakgrund
har enligt motionärerna haft stora svårigheter på arbetsmarknaden. Till viss
del beror svårigheterna på otillräckliga resurser för att översätta utländska
examina till motsvarande svenska. För att minska denna misshushållning
med resurser föreslår motionärerna att regeringen tar initiativ till överläggningar
med arbetsmarknadens parter om bättre arbetsmarknadsmöjligheter
för invandrare med akademikerbakgrund.

Arbetsmarknadsutskottet utgår från att behovet av åtgärder för unga
flyktingar resp. flyktingar med akademikerbakgrund är frågor som kommer
att tas upp vid de överläggningar om arbetskraftsefterfrågan som regeringen
aviserat.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionen i denna del och anser
att motion Fi5 yrkandena 7 och 8 inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Finansutskottet gör inte någon annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet
och avstyrker därför motion Fi5 yrkandena 7 och 8.

Flexibelt utnyttjande av beredskapsmedel

I propositionen föreslås vidare att av redan anvisade medel för beredskapsarbete
högst 50 milj. kr. får utnyttjas flexibelt enligt de regler som gäller i bl.a.
östra Norrbotten.

I motion Fi6 (m) riktas kritik mot att riksdagens inflytande begränsas
genom att 50 milj. kr. av beredskapsmedlen skall få disponeras i enlighet
med de regler som gäller för östra Norrbotten. I motionen framhålls att det är
nödvändigt att riksdagen får möjlighet att ta ställning till ramarna för stöd av
denna typ, t.ex. vad gäller vilka geografiska områden som kan komma i
fråga. Regeringen bör återkomma med en mera specificerad anslagsframställning
när det finns bättre underlag.

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning ligger en friare användning
av de arbetsmarknadspolitiska insatserna väl i linje med den allmänna
strävan till decentralisering och avreglering som pågår i dag. Arbetsmarknadsutskottet
avstyrker därför motion Fi6 yrkande 6.

Finansutskottet har inte något att invända mot arbetsmarknadsutskottets
ställningstagande och tillstyrker propositionens förslag att 50 milj. kr. bör få
utnyttjas flexibelt enligt de regler som gäller i bl.a. östra Norrbotten.

Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner

Arbetsmarknadsutskottet behandlar också i yttrandet fyra yrkanden som
gäller behovet av insatser dels för handikappade och långtidsarbetslösa, dels i
tekoregionerna.

Enligt motion Fill (fp) bör regeringen komma med konkreta förslag till
hur fler människor med handikapp skall kunna få jobb. Såväl moderata
samlingspartiet (motion Fi6) som folkpartiet anser att lönebidragen bör bli
flexibla och kunna variera över tiden med hänsyn till handikappets storlek för

1988/89:FiU10

att stimulera arbetsgivare att anställa handikappade. Enligt moderata
samlingspartiet bör denna typ av lönebidrag göra det möjligt att slussa ut
många av dem som nu arbetar inom Samhall till vanliga arbetsplatser. Vidare
anser folkpartiet att medel skall föras över från socialförsäkringssektorn till
arbetsmarknadssektorn för att förbättra möjligheterna för arbetshandikappade
att komma ut på arbetsmarknaden.

I motion Fi5 (c) anförs att åtgärder bör sättas in för att bereda långtidsarbetslösa
ökade möjligheter till inträde på arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av propositionens förslag om en avveckling av importrestriktionerna
för tekovaror framhåller Lahja Exner och Bernt Ekholm (s) i
motion FH8 behovet av en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap i regioner
där tekoindustrin är strategiskt viktig.

Arbetsmarknadsutskottet har tidigare vid flera tillfällen avstyrkt förslag
angående mer flexibla lönebidrag och transfereringar mellan socialförsäkrings-
och arbetsmarknadssektorn. Enligt utskottet finns det inte anledning
att i detta sammanhang frångå tidigare ställningstaganden. Beträffande
behoven av åtgärder för långtidsarbetslösa (motion Fi5) vill utskottet erinra
om att det föreligger ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärder vilka är
speciellt riktade till långtidsarbetslösa. Vad gäller behoven av en hög
arbetsmarknadspolitisk beredskap i tekoregionerna (motion Fil8) förutsätter
utskottet att arbetsmarknadsmyndigheterna följer utvecklingen och tar
erforderliga initiativ. Arbetsmarknadsutskottet anser med hänsyn härtill att
motionerna inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Finansutskottet har inte anledning att göra någon annan bedömning och
avstyrker därför motionerna Fi5 yrkande 6, Fi6 yrkande 2, Fill yrkande 2
och Fil8 yrkande 5.

Indragning av medel från arbetsmarknadsdepartementets anslag

I motion Fi6 (m) anförs att regeringen visat att det föreligger ett budgetutrymme
genom att ange att man senare skall dra in medel från anslagen för
beredskapsarbete och inskolningsplatser i den mån förslagen till utgiftsökningar
vinner riksdagens gehör. Även om inte utgiftsökningarna godkänns av
riksdagen bör regeringen enligt motionärerna dra in medel från anslagen
inom arbetsmarknadsdepartementets område. Vidare förutsätter motionärerna
att regeringen i budgetpropositionen gör justeringar så att arbetsmarknadsverket
inom ramen för sina stora anslag också finansierar den nya
organisationsformen med ambulerande arbetsförmedling.

Det finns enligt arbetsmarknadsutskottet anledning att utgå ifrån att man
inom regeringens kansli aktivt följer utvecklingen på arbetsmarknaden och
anpassar insatserna efter de befintliga behoven. Arbetsmarknadsutskottet
ställer sig i sitt yttrande bakom att en omfördelning görs av medlen mellan
olika anslag. Motion Fi6 yrkande 8 avstyrks därför.

Finansutskottet har inledningsvis anfört att finanspolitiken med nödvändighet
måste vara stram för nästa år. Eftersom utskottet på arbetsmarknadsutskottets
förslag ställt sig bakom propositionens förslag, förutsätter utskottet
att den av arbetsmarknadsministern utlovade omfördelningen kommer
att äga rum. Förutsättningen för förslaget i motion Fi6 (m), nämligen att

1988/89:FiU10

förslagen till utgiftsökningar inte skulle vinna gehör, har därmed fallit.
Finansutskottet anser därför att yrkande 8 i motion Fi6 (m) inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Yrkesinriktad rehabilitering

I propositionen föreslås att arbetsmarknadsinstituten, (Ami) förstärks under
andra hälften av innevarande budgetår med 50 tjänster för att underlätta för
utomnordiska medborgare att få en bättre förankring på arbetsmarknaden.
Ytterligare 1 000 sökande beräknas därigenom kunna skrivas in vid Ami.
Kostnaderna för löner m.m. beräknas i propositionen till 5,5 milj. kr.

Arbetsmarknadsutskottet har för sin del intet att invända mot förslaget.
Finansutskottet tillstyrker därmed att det föreslagna reservationsanslaget på
5 500 000 kr. anvisas på tilläggsbudget I till Yrkesinriktad rehabilitering.

Arbetstillstånd för asylsökande

I propositionen anförs att nuvarande ordning inte bör ändras att asylsökande
inte tillåts ta ett arbete innan ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd
avgjorts. Huvudmålet för regeringens insatser är att drastiskt nedbringa
väntetiderna. Det arbete som inletts för att minska väntetiderna förväntas ge
resultat under år 1989.

I motion Fi6 (m) påtalas att väntetiderna fortfarande är mycket långa,
vilket har stora negativa effekter. Motionärerna begär därför att asylsökande
skall ges möjlighet att erhålla temporärt arbetstillstånd.

I motion Fill (fp) begärs förslag som gör det möjligt för asylsökande att få
beredskapsarbete.

Socialförsäkringsutskottet hänvisar i ett yttrande till finansutskottet (1988/
89:SfU3y, bilaga 1 i detta betänkande) till riksdagens tidigare ställningstagande
i denna fråga. Socialförsäkringsutskottet framhöll att man i första
hand måste komma till rätta med de problem som uppkom under väntetiden
genom att hålla nere handläggningstiderna. I första hand bör arbetsmarknadsresurser
satsas på flyktingar som fått uppehållstillstånd, anförde utskottet.
Arbetstillstånd borde beviljas först då uppehållstillstånd ges.

Finansutskottet delar propositionens och socialförsäkringsutskottets uppfattning
och avstyrker därför motionerna Fi6 (m) yrkande 3 och Fill (fp)
yrkande 1.

Byggverksamhet

Inledning

Byggbranschen kännetecknas av ett mycket högt efterfrågetryck, fullt
kapacitetsutnyttjande och en uttalad brist på produktionsresurser. Överhettningen
var tidigare koncentrerad till storstadsområdena men har nu spridit
sig till så gott som hela landet.

I propositionen varnar finansministern för att en fortsatt överhettning på
byggmarknaden kan få allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser.

1988/89:FiU10

Regeringen har under senare år vidtagit åtgärder för att dämpa överhettningen
och vidga utrymmet för produktion av nya bostäder. Åtgärderna har i
första hand varit inriktade på storstadsområdena.

Enligt regeringen bör de befintliga åtgärderna nu kompletteras med
ytterligare insatser. De förslag som läggs fram är avsedda att dels begränsa
annat byggande än bostäder, dels minska ombyggnaden av bostäder. I detta
syfte vill regeringen genomföra följande åtgärder.

- I Stockholms- och Göteborgsområdena bör regleringen av oprioriterad
byggverksamhet förlängas till att gälla även 1990. De båda delegationer
som bildats för att öka bostadsbyggandet i dessa områden bör dessutom
ges ett större inflytande över vilka byggprojekt som skall genomföras.

- I övriga delar av landet bör på motsvarande sätt annat byggande än
bostäder under nästa år begränsas till 95 % av 1988 års volym.

- Vidare bör ombyggnaden av bostäder begränsas i hela landet dels genom
att subventionerna till nya ombyggnadsprojekt i princip halveras, dels
genom att snäva ramar sätts upp för statliga ombyggnadslån under 1989,
inte bara som tidigare i storstadsområdena utan nu även i övriga landet.

- De minskade subventionerna till ombyggnadsarbeten kan leda till att
socialt mycket angelägna upprustningsprojekt inom det s.k. miljonprogrammets
bostadsområden skjuts upp. Därför bör möjligheterna att
bevilja ränte- och amorteringsfria tilläggslån till sådana bostadshus
vidgas. Regeringen föreslår att ramen för beslut om tilläggslån till
bostadshus som är yngre än 30 år ökas med 50 milj. kr. till 165 milj. kr.
under innevarande budgetår.

I propositionen tas i bilaga 4 ytterligare två frågor upp inom bostadsdepartementets
ansvarsområde.

Ändringen av den statliga inkomstbeskattningen för 1989 innebär bl.a. att
värdet av avdrag för räntor på bostadslån och underliggande krediter
minskar för egnahemsägare. Med hänsyn härtill föreslår bostadsministern att
räntesubventionerna för hyres- och bostadsrättshus i det befintliga beståndet
minskas i motsvarande mån, eller med 300 milj. kr. Av samma skäl förordar
han också en viss minskning av subventionerna till nybyggda hyres- och
bostadsrättshus som beviljas lån efter utgången av 1988.

Slutligen föreslås i propositionen att Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB) skall ges i uppdrag att utveckla ett ADB-system för låne- och
bidragshantering m.m. inom plan- och bostadsverket samt länsbostadsnämnderna.
Kostnaderna för detta projekt uppgår till 31,2 milj. kr. och bör enligt
bostadsministern bestridas genom ett överskridande av anslaget till Länsbostadsnämnderna.

Regeringens förslag rörande byggverksamheten har kommenterats i ett stort
antal motionsyrkanden. Motionärerna vänder sig främst mot föreslaget att
begränsa subventionerna vid ombyggnation och begär att undantag från de
tilltänkta reglerna skall göras för en rad ändamål. Bostadsutskottet, som
yttrat sig i ärendet, har till viss del tagit fasta på dessa synpunkter och föreslår
att vissa typer av ombyggnadsprojekt inte skall omfattas av de nya reglerna.
Bostadsutskottet föreslår också delvis annorlunda övergångsbestämmelser
för långivningen till ombyggnadsverksamhet. Övriga förslag som tas upp i

1988/89:FiU10

bilaga 4 i propositionen biträds i allt väsentligt av bostadsutskottets
majoritet.

Bostadsutskottets yttrande (1988/89:BoUly) har fogats som bilaga 5 till
detta betänkande. I yttrandet lämnas en utförlig redogörelse för de
motionsyrkanden som bostadsutskottet behandlat. Två motionsyrkanden
med bostadspolitisk anknytning har dock inte tagits upp av bostadsutskottet.
Det gäller dels moderata samlingspartiets förslag att lagen (1971:1204) om
byggnadstillstånd m.m. skall avskaffas (motion Fi4 yrkande 6), dels folkpartiets
krav på ändrad realisationsvinstbeskattning vid byte av bostad (motion
Fill yrkande 6).

Moderata samlingspartiets företrädare i bostadsutskottet har avgivit en
avvikande mening som omfattar hela yttrandet. Övriga oppositionspartier
har - i de flesta fall var för sig - haft avvikande meningar på sammanlagt 14
punkter. Totalt finns 25 avvikande meningar fogade till yttrandet.

Åtgärder för att öka tillgången på byggresurser för nyproduktion av bostäder
m.m.

Bostadsutskottet inleder sitt yttrande med att under rubriken Byggnadsreglerande
åtgärder behandla vissa motionsyrkanden med denna innebörd.

Frågor som knyter an till regeringens förslag att begränsa ombyggnadsstödet
tas i yttrandet upp i tre avsnitt under rubrikerna Höjning av den
garanterade räntan vid ombyggnad av bostäder, Den närmare utformningen
av räntebidragsvillkoren vid ombyggnad av bostäder och Utformningen av
övergångsbestämmelserna.

Regeringens förslag att öka ramen för tilläggslån samt hithörande motionsyrkanden
behandlar bostadsutskottet i ett avsnitt med rubriken Vidgning av
ramen för tilläggslångivningen.

I ett annat avsnitt kallat Inriktningen av statens subventioner enligt
förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus
tar bostadsutskottet upp vissa motionsyrkanden rörande det s.k. RBFstödet,
vanligen kallat ROT-lån.

Samtliga här angivna ämnesområden har det gemensamt att de knyter an
till regeringens åtgärdspaket för att öka tillgången på byggresurser för
nyproduktion av bostäder. Finansutskottet har därför valt att behandla dessa
frågor i ett sammanhang. Som en bakgrund till utskottets ställningstagande
återges först i sammandrag bostadsutskottets yttrande i de aktuella delarna.

Byggreglerande åtgärder

Det finns enligt bostadsutskottets mening anledning att vidta byggreglerande
åtgärder för att få till stånd ett ökat nybyggande av bostäder. Sådana åtgärder
är motiverade inte minst i storstadsregionerna.

Med hänsyn härtill avstyrker bostadsutskottet motion Fill (fp) yrkande 4
som inrymmer krav på att byggregleringarna skall avvecklas. Bostadsutskottet
avstyrker i detta sammmanhang också motion Fi26 (c) yrkande 4 om
inriktningen av det oprioriterade byggandet.

Såsom tidigare nämnts kommenterar bostadsutskottet inte det i motion Fi4
(m) yrkande 6 framförda kravet på att lagen (1971:1204) om byggnadstill -

1988/89:FiU10

stånd m.m. skall avskaffas, närmast beroende på att denna lag inte faller 1988/89:FiU10
inom bostadsutskottets beredningsområde.

Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån

Enligt vad bostadsutskottet framhåller finns det skäl att minska överefterfrågan
inom byggsektorn och frigöra resurser för nyproduktion av bostäder.
Bostadsmarknaden har kommit i obalans, inte minst i storstadsområdena,
och det är därför som bostadsutskottet ser det motiverat att omfördela
resurser från ombyggnad till nybyggnad.

Med hänsyn härtill tillstyrker bostadsutskottet förslaget i propositionen
om en generell höjning av den garanterade räntan för nya ombyggnadsprojekt.
Förslaget innebär i princip att subventionerna i form av räntebidrag
halveras, sett över hela bidragstiden, för alla nytillkomna bidragsobjekt.

Bostadsutskottets ställningstagande i denna fråga innebär samtidigt att
utskottet avvisar de häremot svarande förslagen i partimotionerna Fi4 (m)
yrkande 2, Fill (fp) yrkande 5 och Fi21 (mp) yrkande 2. Bostadsutskottet
avstyrker därmed också motionerna Fil7 (c), Fi24 (m) yrkande 1 samt Fi26
(c) yrkandena 1 och 3.

Undantag frän de nya bidragsvillkoren för ombyggnadslån

De nya bidragsvillkoren bör enligt propositionen gälla ombyggnadsärenden
där preliminärt beslut om bostadslån lämnas efter den 26 oktober 1988. Från
denna huvudregel föreslås emellertid tre undantag. För hus som i huvudsak
var evakuerade redan före denna tidpunkt bör sålunda hittillsvarande
räntebidragsvillkor tillämpas även om lånebeslutet meddelas efter den 26
oktober 1988. Hittillsvarande regler bör också tillämpas på ombyggnadslån
som lämnas för bostadsanpassningsändamål. Vidare bör, enligt propositionen,
regeringen kunna medge undantag från de nya reglerna om det rör sig
om etapper i pågående projekt för vilka ansökan om bostadslån har lämnats
in före denna tidpunkt.

Bostadsutskottet biträder dessa förslag, men förordar samtidigt att
ytterligare avsteg skall göras från de nya bidragsvillkoren.

För det första bör bemyndigandet avseende den sistnämnda typen av
undantag utvidgas till att avse också sådana etapper för vilka planeringen är
långt framskriden utan att låneansökan formellt lämnats in. Övriga av
bostadsutskottet föreslagna undantag kan sammanfattas på följande sätt.

Oavsett när ansökan inges i ett ärende bör hittillsvarande bidragsregler för
ombyggnadslån alltid tillämpas

- om förhandsbesked givits av länsbostadsnämnd senast den 26 oktober
1988,

- om lånet avser ombyggnad av ålderdomshem eller servicebostäder för
äldre (enligt viss definition),

- om lånet som enda åtgärd avser hissinstallation (lånet skall då också
kunna kombineras med hissbidrag),

- om lånet gäller ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
(enligt viss definition),

- om lånet gäller ombyggnad av kontorslokaler m.m. till bostäder, förutsatt 1988/89:FiU10
att ombyggnaden ger ett tillskott av bostäder som är tillräckligt stort,

- om lånet avser en ombyggnad som ger upphov till ett nettotillskott av
bostäder, förutsatt att detta tillskott är tillräckligt stort.

I de båda sistnämnda fallen skall det ankomma på regeringen att närmare
överväga hur stort nettotillskott av lägenheter som skall erfordras för att
bidrag enligt äldre regler skall kunna utgå.

Vidare vill bostadsutskottet genom ett bemyndigande ge regeringen rätt
att i fortsättningen tillämpa de gamla reglerna för ombyggnadslån

- om det är motiverat av arbetsmarknadsskäl eller från bostadsförsörjningssynpunkt,

- om det gäller genomgångsbostäder för flyktingar,

- om det gäller småhus som uppförs utan lejd arbetskraft (självbyggeri),

- om det gäller till- eller påbyggnad av småhus med prefabricerade element
och fastigheten är belägen i glesbygd.

Enligt bostadsutskottets uppfattning bör riksdagen ge regeringen till känna
vad bostadsutskottet anfört om dessa undantag. Tillkännagivandet bör göras
med anledning av vad som sägs i berörda delar i motionerna Fi9 (vpk)
yrkandena 5, 6, 7 och 9, Fill (fp) yrkande 9, Fil6 (s), Fil9 (s) yrkandena 1
och 2, Fi20 (m) yrkande 2, Fi25 (s) yrkande 2, Fi30 (s), Fi31 (s) yrkande 2,

Fi32 (s) yrkandena 2 och 3, Fi33 (s) och Fi35 (c).

Bostadsutskottets ställningstagande till dessa frågor innebär samtidigt att
utskottet yrkar avslag på motion Fi9 (vpk) yrkande 7 i berörd del samt på
motionerna Fil3 (c) yrkande 2 och Fi32 (s) yrkande 1.

Övergångsbestämmelser för ombyggnadslån

Enligt den i propositionen föreslagna övergångsregeln skall, med angivna
undantag, de nya bidragsvillkoren gälla ombyggnadsärenden där preliminärt
beslut om bostadslån lämnas efter den 26 oktober 1988.

Även i detta avseende föreslår emellertid bostadsutskottet vissa justeringar.
Sålunda godtar utskottet den föreslagna principen, men bara om det
gäller ombyggnadsåtgärder inom de tre storstadsområdena samt i Uppsala
och Håbo kommuner (och i den mån ansökan inte avser ändamål som
föreslås bli generellt undantagna från de nya bidragsvillkoren).

I övriga delar av landet bör som huvudprincip gälla att hittillsvarande
räntebidragsvillkor skall tillämpas i ombyggnadsärenden som registrerats hos
det kommunala förmedlingsorganet senast den 26 oktober 1988.

Bostadsutskottet föreslår i detta sammanhang att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad bostadsutskottet anfört med anledning av propositionens
förslag och de förslag som i berörda delar förs fram i motionerna Fil 1
(fp) yrkande 8, Fil2 (s) yrkande 1, Fil5 (s), Fil6(s), Fi20 (m) yrkande 1, Fi 25
(s) yrkande 1 och Fi34 (s).

Riksdagen bör enligt bostadsutskottets uppfattning samtidigt avslå motion
Fi9 (vpk) yrkande 9 i berörd del samt motionerna FilO (s), Fil2 (s) yrkande 2,

Fil3 (c) yrkande 1, Fil9(s) yrkande 3, Fi20 yrkande 3 och Fi31 (s) yrkande 1.

4 Riksdagen 1988/89.5 sami. Nr 10

Ramen för tilläggslån

Minskningen av subventionerna till ombyggnadsarbeten kan medföra att
socialt mycket angelägna upprustningsprojekt inom det s.k. miljonprogrammets
bostadsområden inte kommer till stånd. Regeringen anser därför att
möjligheterna att bevilja tilläggslån bör vidgas.

Tilläggslån kan under vissa förutsättningar utgå i kombination med
bostadslån för ombyggnad eller räntestöd. Lånen är ränte- och amorteringsfria
och lämnas, efter särskild prövning av regeringen, till ombyggnadskostnader
som inte är förräntningsbara. Långivningens omfattning styrs av två
delramar, en för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och en för bostadshus
som är yngre än 30 år, däribland miljonprogrammets hus. Båda delramarna
är under innevarande budgetår lika stora och uppgår till 115 milj. kr.
vardera.

Regeringen föreslår (bilaga 4, mom. 2) att ramen för beslut om tilläggslån
till bostadshus som är yngre än 30 år skall ökas med 50 milj. kr. till 165 milj.
kr. under innevarande budgetår.

Bostadsutskottet biträder detta förslag och avvisar därmed de avslagsyrkanden
som förs fram i motionerna Fi4 (m) yrkande 4 och Fi26 (c) yrkande 2.
Bostadsutskottet avvisar också motionerna Fil4 (s) och Fi23 (fp) med förslag
om att delramen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skall ökas med ett
lika stort belopp, liksom motion Fi9 (vpk) yrkande 4 där det föreslås att
rambegränsningarna för tilläggslån helt skall avskaffas.

Bostadsutskottet tar i detta sammanhang också ett självständigt initiativ
och föreslår att riksdagen skall ge regeringen till känna vad bostadsutskottet
anfört om statens stöd till s.k. sjuka hus. Bostadsutskottet har tidigare
föreslagit att låne- och bidragsgivningen avseende sådana hus bör ses över.
Om det innan resultatet av en sådan översyn föreligger, skulle visa sig att
nuvarande föreskrifter m.m. är otillräckliga för att tillgodose berättigade
krav på statens insatser i sammanhanget, bör riksdagen, enligt bostadsutskottets
enhälliga mening, bemyndiga regeringen att göra undantag från
regelsystemet genom ett dispensförfarande.

Vissa motionsförslag rörande ROT-lånen

Räntestöd som utgår enligt räntebidragsförordningen kallas RBF-stöd. En
vanligare benämning på denna stödform är ROT-lån, där ROT står för
Reparation-Ombyggnad-Tillbyggnad.

I detta sammanhang behandlar bostadsutskottet sju motionsyrkanden.
Bostadsutskottet avvisar krav på att nuvarande ROT-finansieringsregler
skall ersättas med en rätt för fastighetsägare att göra skattefria avsättningar
till reparationsfond. Sådana krav framförs i motionerna Fi4 (m) yrkande 3,
Fill (fp) yrkande 7 och Fi24 (m) yrkande 2, vilka samtliga avstyrks av
bostadsutskottet.

Bostadsutskottet avstyrker också motion Fi21 (mp) yrkande 3 rörande
visst villkor för RBF-stöd samt motion Fi9 (vpk) yrkande 8 som berör de
boendes inflytande över RBF-stödet.

Däremot ställer sig bostadsutskottet bakom de förslag som förs fram i dels
motion Fi9 (vpk) yrkande 3 om att RBF-stöd skall kunna utgå även för utbyte

1988/89:FiU10

av va-ledningar (stambyte), dels motion Fil2 (s) yrkande 3 som tar upp
frågan om gränsdragningen mellan ombyggnad och underhåll vid bidragsprövningen.
I den sistnämnda motionen framhålls att det är motiverat att
angelägna åtgärder blir berättigade till räntestöd. Bostadsutskottet instämmer
i motionärernas synpunkter och föreslår att riksdagen med anledning av
de båda motionsyrkandena som sin mening ger regeringen till känna vad
bostadsutskottet anfört. Enligt bostadsutskottets uppfattning bör regeringen
bemyndigas att genomföra de av motionärerna aktualiserade förslagen utan
riksdagens hörande.

Finansutskottets överväganden

Finansutskottet vill för egen del framhålla följande. Överhettningen på
byggmarknaden har drivit fram en kostnadsutveckling inom byggbranschen
som nu börjar nå oroväckande nivåer. Såsom också framhålls i propositionen
kan denna utveckling lätt få allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser.
Utrymmet för nödvändigt bostadsbyggande minskar om byggkostnaderna
tillåts fortsätta att stiga. Kostnadsuppgången spär dessutom på inflationen
och ger inflationsimpulser till övriga delar av ekonomin. En långvarig
överhettning i byggsektorn innebär också risk för att produktionskapaciteten
anpassas till den högt uppdrivna efterfrågan och byggs ut i en omfattning som
efter några år visar sig vara för stor.

Regeringens förslag på det bostadspolitiska området bör ses mot denna
bakgrund. Syftet med dem är att dämpa överhettningen och frigöra resurser
för angelägen produktion av nya bostäder.

I enlighet härmed ämnar regeringen utnyttja vissa regleringar för att hålla
igen annat byggande än bostäder.

Även ombyggnadsverksamheten av bostäder skall bromsas till förmån för
nyproduktionen. Det vill regeringen åstadkomma genom att dels fastställa
ramar för långivningen till ombyggnadsverksamhet, dels göra det statliga
stödet till sådana ombyggnadsarbeten mindre förmånligt. Medan den
förstnämnda åtgärden är avsedd att begränsa stödgivningen i stort vill man
genom de försämrade bidragsvillkoren dämpa intresset för ombyggnadsarbeten.
För att åtgärderna skall få snabbt genomslag har regeringen föreslagit att
de nya bidragsvillkoren skall gälla i princip alla låneärenden där preliminärt
beslut lämnas efter den 26 oktober 1988, dvs. den dag propositionen
presenterades.

Bostadsutskottet har vid sin beredning av ärendet prövat förslagen utifrån
främst bostadspolitiska utgångspunkter. Bostadsutskottet har därvid ansett
sig ha väl underbyggda motiv för att föreslå flera undantag från de nya
bidragsvillkoren.

För egen del varken kan eller vill finansutskottet sätta i fråga de
avvägningar som bostadsutskottet gjort på enskilda punkter. Otvivelaktigt
förhåller det sig dock så, att man med dessa avsteg får en svagare
uppbromsning av ombyggnadsverksamheten än vad som hade varit önskvärt
i nuvarande konjunktursituation. Inte minst torde bostadsutskottets förslag
om ändrad övergångsbestämmelse bidra till detta. Denna jämkning innebär
ju att de äldre, förmånligare lånevillkoren skall tillämpas på alla låneansökningar
som fanns registrerade hos kommunala förmedlingsorgan utanför de

1988/89:FiU10

tre storstadsområdena samt Uppsala och Håbo kommuner senast den 26
oktober 1988.

Sett i ett något längre tidsperspektiv kan man dock räkna med en
dämpning av ombyggnadsverksamheten. Trots de många undantagen är det
nämligen alltjämt en betydande del av ombyggnadsarbetena som kommer att
omfattas av de nya reglerna. Hur stor andel det rör sig om går med
föreliggande underlag inte att beräkna. Dessutom har regeringen nu satt ett
tak för hur mycket ombyggnadslån som kan beviljas under 1989. Denna
åtgärd kommer också att verka dämpande.

Regeringsbeslutet innebär att under 1989 får statliga bostadslån beviljas
för en ombyggnadsvolym (motsvarande låneunderlaget) på sammanlagt
högst 1,9 miljarder kronor i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt i
Malmö- och Uppsalaområdena. I övriga landet får, räknat från den 26
oktober 1988 till utgången av 1989, ombyggnadslån för högst 5,3 miljarder
kronor beviljas. Dessa volymer kan jämföras med att man under förra
budgetåret fattade preliminärt beslut om bostadslån för ombyggnader för
sammanlagt ca 13 miljarder kronor.

Regeringen har också möjlighet att reglera byggverksamhet med stöd av
lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. Finansutskottet delar bostadsutskottets
uppfattning att det i rådande läge finns anledning att tillgripa
byggreglerande åtgärder för att öka nybyggandet av bostäder. Finansutskottet
kan således inte biträda kravet i motion Fi4 (m) om att den nämnda lagen
skall avskaffas. Utskottet avstyrker alltså motion Fi4 (m) yrkande 6.

Med hänvisning till vad utskottet anfört och den redogörelse som utskottet
lämnat över bostadsutskottets yttrande tillstyrker finansutskottet bostadsutskottets
förslag beträffande

- byggnadsreglerande åtgärder (mom. 27),

- ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån (mom. 28),

- ombyggnader av ålderdomshem och servicebostäder för äldre( mom. 29),

- ombyggnader av lokaler m.m. som ger ett tillskott av lägenheter (mom.
30),

- hissinstallationer (mom. 31),

- förlängning av hissbidraget (mom. 32),

- ombyggnadslån för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (mom. 33),

- självbyggeri, byggande med prefabricerade element, hänsyn till sociala och
regionala effekter samt genomgångsbostäder för flyktingar (mom. 34),

- effekterna av lånevillkoren (mom. 35),

- uttalande att regeringen skall följa utvecklingen av boendekostnaderna
(mom. 36),

- låneärenden i vilka förhandsbesked lämnats (mom. 37),

- utformningen av övergångsbestämmelserna (mom. 38),

- beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år (mom.
39),

- vidgning av delram för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (mom. 40),

- slopande av tilläggsläneramen (mom. 41),

- skattefri avsättning till reparationsfond (mom. 42),

- viss förutsättning för stöd enligt räntebidragsförordningen (RBF-stöd)
(mom. 43),

1988/89:FiU10

- boendes inflytande över RBF-stödet (mom. 44) och

- viss översyn och utvidgning av RBF-stödet (mom. 45).

Utan eget ställningstagande lägger finansutskottet också fram bostadsutskottets
förslag i frågan om statens stöd till s.k. sjuka hus (mom. 46).

I motion Fill (fp) yrkande 6 begärs att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad som sägs i motionen om reavinstskatten. Enligt
motionärerna bör man omedelbart införa sammma rätt till uppskov med
reavinstskatten för byte bostadsrätt-bostadsrätt, småhus-bostadsrätt och
omvänt som gäller för byte småhus-småhus. Detta skulle kraftigt öka
rörligheten på bostadsmarknaden och därigenom skapa ett bättre utnyttjande
av dagens bostäder.

Frågor rörande realisationsvinstbeskattningen prövas för närvarande av
utredningen om reformerad inkomstbeskattning. Enligt finansutskottets
mening bör detaljfrågor rörande realisationsvinstbeskattningen inte brytas
ut och behandlas vid sidan av den genomgripande översyn av inkomst- och
kapitalbeskattningen m.m. som görs inom ramen för utredningens arbete.
Finansutskottet avstyrker med hänsyn härtill motion Fill (fp) yrkande 6.

Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus

Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus

Eftersom värdet av villaägarnas ränteavdrag kommer att minska till följd av
ändringen av den statliga inkomstbeskattningen för 1989, föreslår bostadsministern
att en motsvarande justering görs i räntebidragen till hyres- och
bostadsrättshus.

I enlighet härmed föreslås i propositionen att räntebidrag och räntelån som
utgår till hyres- och bostadsrättshus i det befintliga beståndet skall minskas
med 300 milj. kr. Minskningen bör, enligt bostadsministern, läggas ut på ett
sådant sätt att man erhåller bättre paritet mellan kapitalkostnaderna för olika
årgångar av bostadshus. Av besparingen avses 100 milj. kr. falla på hus
byggda eller ombyggda före 1968. Regeringen skall i annat sammanhang
redovisa hur de föreslagna besparingarna skall läggas ut på olika årgångar av
bostadshus.

Moderata samlingspartiet godtar i princip förslaget men kräver mer
omfattande besparingar i och med att man vill avveckla räntebidragen för hus
byggda före år 1975. Folkpartiet yrkar avslag på förslaget och begär att
regeringen skall återkomma med ett förslag som överensstämmer med vad
partiet tidigare förordat. Centern avvisar förslaget med hänvisning till att det
inte klart framgår vilka konsekvenser det för med sig för de boende. Med
delvis samma motivering avvisas förslaget av vänsterpartiet kommunisterna.
Miljöpartiet föreslår att den garanterade räntenivån höjs med 0,1 procentenheter.

Bostadsutskottet biträder propositionens förslag och avstyrker de motioner
som går emot förslaget eller som ställer krav på mer långtgående
besparingar. Det innebär att bostadsutskottet i detta sammanhang yrkar
avslag på dels motionerna Fi9 (vpk) yrkande 1 och Fi26 (c) yrkande 5 samt i

1988/89:FiU10

berörda delar motionerna Fil 1 (fp) yrkande 5 och Fi21 (mp) yrkandena 2 och
4, dels motionerna Fi4 (m) yrkande 5 och Fi24 (m) yrkande 3.

Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning. Finansutskottet vill
för egen del tillägga följande. Årets långtidsbudget (prop. 1987/88:150,
bilaga 1.3) belyser hur statens inkomster och utgifter utvecklas fram t.o.m.
budgetåret 1992/93. Genom den framkom att bostadssubventionerna är den
enskilda utgiftspost som väntas öka mest under den närmaste femårsperioden.
Snabbt stigande utgifter förutsågs också inom vissa andra områden.
Eftersom dylika utgiftsökningar kan bidra till att statsfinanserna åter
försämras, är det angeläget att man kan bromsa en sådan utveckling.
Erforderliga besparingar måste emellertid göras på ett fördelningspolitiskt
godtagbart sätt. Den av regeringen föreslagna lösningen svarar enligt
finansutskottets mening väl mot dessa krav.

Räntebidrag för nya hyres-och bostadsrättshus

Sänkningen av marginalskatterna och det minskade värdet av villaägarnas
ränteavdrag utgör också motiv för regeringens förslag att höja den garanterade
räntan med 0,1 procentenheter för nybyggda hyres- och bostadsrättshus.
Enligt förslaget skall de nya nivåerna gälla nybyggnadsprojekt där preliminärt
beslut om bostadslån lämnas efter utgången av år 1988.

Förslaget stöds av moderata samlingspartiet, folkpartiet, centern och
miljöpartiet men avvisas av vänsterpartiet kommunisterna.

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag och därmed också motion
Fi21 (mp) yrkande 4 i berörd del. Motion Fi9 (vpk) avstyrks av bostadsutskottet,
som med hänvisning till administrativa skäl också avstyrker ett i
motion Fi21 (mp) yrkande 6 framfört krav om tidpunkten för ikraftträdandet
av vissa regelförändringar.

Finansutskottet gör ingen annan bedömning än bostadsutskottet utan
ansluter sig till dessa förslag.

Stimulansbidrag m.m.

I två motioner föreslås att man skall införa särskilda bidrag för att stimulera
byggandet av mindre lägenheter liksom ombyggnaden av kontor till bostäder.
Förslagen avstyrks av bostadsutskottet, som också avvisar ett motionskrav
om att riksdagen skall ge till känna vad miljöpartiet anför om
bostadspolitiken.

Bostadsutskottet yrkar med hänsyn härtill avslag på dels motionerna Fi21
(mp) yrkande 5 och Fi26 (c) yrkande 6, dels motion Fi21 (mp) yrkande 1 i
berörd del.

Finansutskottet biträder bostadsutskottets förslag.

Låneförvaltningen

I propositionen föreslås (bilaga 4, mom. 3) att riksdagen skall godkänna att
regeringen träffar avtal med Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SB AB)
om att bolaget skall utveckla ett ADB-system för tåne- och bidragshantering
m.m. hos plan- och bostadsverket och länsbostadsnämnderna.

SBAB har åtagit sig att mot en fast ersättning av 31,2 milj. kr. svara för

1988/89:FiU10

utvecklingen av systemet, konvertering och installation samt för utbildning
av boverkets och länsbostadsnämndernas personal.

I propositionen föreslås också (bilaga 4, mom. 4) att riksdagen skall medge
att utvecklingskostnaderna skall betalas genom överskridande av det i
statsbudgeten för innevarande budgetår uppförda förslagsanslaget B 2.
Länsbostadsnämnderna.

Bostadsutskottet tillstyrker att riksdagen godkänner avtalet.

Däremot ifrågasätter bostadsutskottet den i propositionen föreslagna
formen för medelsöverföringen. Enligt bostadsutskottets uppfattning bör
medel anvisas på sedvanligt sätt, lämpligen på tilläggsbudget I för budgetåret
1988/89.

I likhet med bostadsutskottet tillstyrker finansutskottet att riksdagen
godkänner avtalet med SBAB. Beträffande medelstilldelningen vill finansutskottet
understryka vad bostadsutskottet framhåller, nämligen att den av
bostadsutskottet förespråkade ordningen ligger helt i linje med de budgetprinciper
som bör tillämpas. Enligt regeringsformen 9:2 får statens medel
inte användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Anslaget till
Länsbostadsnämnderna skall i detta fall användas för ett nytt ändamål,
medelsbehovet är känt och dessutom av betydande storlek. För att medel
skall kunna användas för det avsedda ändamålet måste således riksdagen
anvisa medel på tilläggsbudget. I likhet med vad bostadsutskottet föreslår
bör sålunda under elfte huvudtiteln 31,2 milj. kr. anvisas till Länsbostadsnämnderna
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1988/89.

Konkurrensfrågor

I propositionen ges information om planerade utredningar rörande en
reformering av livsmedelspolitiken och om rådande konkurrensförhållanden
i ekonomin. Vidare aviseras en omläggning av tekopolitiken. Dessa frågor
kräver inget ställningstagande från riksdagens sida.

Informationen i propositionen om en omläggning av teko- och jordbrukspolitiken
samt utredningen om konkurrensförhållandena har berörts i flera
motioner. Finansutskottet har med anledning av propositionen och motionerna
begärt och erhållit yttranden från jordbruks- och näringsutskotten.
Samtliga motionsyrkanden som tar upp här aktuella frågor har avstyrkts av
dessa utskott.

Omläggning av jordbrukspolitiken

Den nuvarande jordbrukspolitiken kännetecknas av låg måluppfyllelse och
bidrar också till svårigheterna att pressa ned inflationen. I propositionen
anförs därför att en reformering måste ske av jordbrukspolitiken. Som
utgångspunkter för en sådan måste följande gälla:

- konkretisering av målen,

- lägre gränsskydd om andra länder följer efter,

- interna regleringar måste avskaffas,

- nya medel måste skapas för de regionalpolitiska, beredskapspolitiska och
miljömässiga målen.

1988/89:FiU 10

En parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgiften att utvärdera 1985
års jordbrukspolitiska beslut, formulera riktlinjerna för en ny jordbrukspolitik
och föreslå en provisorisk lösning om resultatet av det pågående
GATT-arbetet kräver detta.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet ansluter sig i motionerna Fi4 (m)
och Fill (fp) i allt väsentligt till de utgångspunkter och uppgifter som bör
föreläggas den föreslagna utredningen. 1 motion Fill (fp) understryks att en
generell arealersättning bör utgå till jordbrukarna.

Centerns motion Fi29 (c) innehåller en genomgripande och detaljerad
diskusson om den framtida jordbrukspolitikens medel. Bl.a. framhålls att
beredskapsmålet måste få en vidgad innebörd och även utformas med hänsyn
till en förändrad miljö- och naturresurssituation, att inkomstmålet bör
innebära en ”rimlig” företagsekonomisk lönsamhet och att jordbrukarnas
inkomster skall härröra från producerade varor och inte från ”ickeproduktion”.

I motion Fi8 (vpk) framhålls att det behövs en sammanhållen nationell
livsmedelspolitik med innebörd att sårbarheten minskas och en ökad hänsyn
till ekologiska och regionalpolitiska förhållanden. Det understryks att
världsmarknadspriset på ett flertal jordbruksprodukter är styrt av ett fåtal
privata storföretag och vissa länder med stor överskottsproduktion och
därför är en missvisande utgångspunkt för ett reformarbete.

I motion Fi21 (mp) uppställs bl.a. ett krav på ett kemikaliefritt jordbruk
och att livsmedelsindustrin av sårbarhetsskäl bör decentraliseras.

I likhet med jordbruksutskottet ansluter sig finansutskottet till de synpunkter
som framförs i bilaga 2 till propositionen angående livsmedelspolitikens
mål och medel. Den parlamentariska arbetsgrupp som enligt föredraganden
kommer att tillkallas skall bl.a. få i uppgift att utforma förslag till en
ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990.

Det anförda innebär att utskottet i detta läge inte har anledning att gå
närmare in på de förslag angående livsmedelspolitikens mål och medel som
framställs i de ovan refererade motionerna. Som en sammanfattande
bedömning kan konstateras att motionerna innehåller åtskilliga synpunkter
på livsmedelspolitikens inriktning, vilka redan i dag vunnit allmän acceptans.

I övrigt anser utskottet att det i detta sammanhang saknas underlag för en
så genomgripande och detaljerad behandling av livsmedelspoltiken som
motionerna - i synnerhet centerns motion Fi21 - förutsätter. Frågan kommer
att tas upp på nytt när resultatet av det reformarbete som aviseras i
propositionen föreligger i form av konkreta förslag till riksdagen rörande
inriktningen av livsmedelspolitiken.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi4 (m) yrkande 9, Fi8
(vpk) yrkande 2, Fill (fp) yrkande 10, Fi21 (mp) yrkande 1 i berörd del och
Fi29 (c).

1988/89:FiU10

Omläggning av tekopolitiken

1988/89:FiU10

I propositionen föreslås att inget nytt begränsningsavtal (MFA) rörande
importen av textil- och konfektionsvaror med de s.k. lågprisländerna skall
ingås efter det att det nuvarande avtalet upphört att gälla. Det nuvarande
avtalet gäller t.o.m. den 30 juni 1991.1 propositionen understryks att ett stöd
till tekoindustrin bör finnas kvar för främjande av export, rationalisering,
produktutveckling och utbildningsinsatser.

I motionerna Fi4 (m) och Fil 1 (fp) reses inga invändningar mot att inget
nytt MFA-avtal ingås. I motionerna framhålls emellertid att det inte finns
några skäl att vänta med en avveckling av importrestriktionerna till
sommaren 1991.

I motion Fi28 (c) sägs att en förändring av nuvarande importrestriktioner
kan få till följd att delar av den svenska tekoindustrin slås ut. Det kan få
avsevärda effekter för berörda orter. Många utvecklingsländer kan också
komma att missgynnas av en avveckling. Försörjningsberedskapen på
tekoområdet får heller inte äventyras av att importbegränsningarna upphör.
Enligt motionärerna bör dessa förhållanden noggrant analyseras och utredas.

I motion Fi8 (vpk) avvisas den planerade avvecklingen. Att man slår
undan benen på den svenska basproduktionen av kläder gynnar ingen utom
möjligen importörerna, heter det i motionen. Det enda som långsiktigt
främjar såväl de svenska konsumenterna som utvecklingsländerna är, menar
motionärerna, att det upprättas långsiktiga avtal med producentländerna
innehållande socialklausuler.

Också i motion Fi21 (mp) stöds ett upphävande av handelshindren. Partiet
ställer dock som villkor för att man skall acceptera omläggningen att det
införs socialklausuler i internationella handelsavtal för att motverka att varor
tillverkas under oacceptabla arbetsförhållanden.

Enligt näringsutskottets mening kommer en avveckling av importrestriktionerna
på tekoområdet att leda till att konkurrensen stärks i den svenska
ekonomin. Som framhålls i propositionen leder importhinder till högrepriser
i konsumentledet. En avreglering kommer därför att gynna konsumenterna
och bidra till en dämpning av inflationen i ekonomin. Ett upphävande av
restriktionerna bör också få positiva effekter på utvecklingsländerna.

I likhet med näringsutskottet har finansutskottet inget att erinra emot den
aviserade avvecklingen av importrestriktionerna för tekoprodukter. Genom
att nu besluta om en avreglering år 1991 ger statsmakterna tekoföretagen tid
för nödvändiga anpassningsåtgärder. Branschen måste dock få möjlighet till
ytterligare konsolidering för att klara den ökade konkurrens som uppstår när
restriktionerna avvecklas. Utskottet avstyrker därför yrkande 10 i motion Fi4
(m) och yrkande 11 i motion Fill (fp).

Finansutskottet instämmer i likhet med näringsutskottet i regeringens
uppfattning om behovet av fortsatta stödåtgärder till förmån för tekoindustrin.
Dessa insatser bör i större utsträckning än för närvarande inriktas mot
de små och medelstora företagen. Det bör understrykas att åtgärderna får en
sådan utformning att tekobranschens omställning till följd av övergången till
en liberalare handelspolitik på området underlättas.

Den närmare diskussionen om omfattningen och utformningen av stödet
till tekobranschen bör anstå till våren 1989 då riksdagen också kommer att
behandla målen för tekopolitiken. Med det anförda avstyrker finansutskottet
motionerna Fi4 (m) yrkande 11, Fi28 (c) yrkande 1 samt Fi8 (vpk) yrkande 3 i
berörd del.

Som också framhålls i näringsutskottets yttrande bör ett upphävande av
handelsbegränsningarna på tekoområdet få en positiv effekt för utvecklingen
i u-länderna. Kravet i motion Fi8 (vpk) och i Fi21 (mp) och som också
diskuteras i motion Fi5 (c) att det skall införas socialklausuler om inget nytt
MFA-avtal ingås avvisas av utskottet. Yrkande 3 i berörd del i motion Fi8
(vpk) och yrkande 1 i motion Fi21 (mp) i berörd del avstyrks därför.

Utöver här behandlade partimotioner har vad gäller tekofrågorna motioner
väckts av Hans Nyhage (m), motion Fi7, samt av Lahja Exner och
Berndt Ekholm (båda s), motion Fil8 yrkandena 1-4. Som framgår av
näringsutskottets yttrande avstyrks även dessa motioner. Finansutskottet ser
ingen anledning att göra något annat ställningstagande.

Utredning om konkurrensförhållanden

Som skäl att utreda rådande konkurrensförhållanden anges i propositionen
behovet av att öka konkurrensen, dämpa inflationen samt den pågående
västeuropeiska integrationen. Utredningens uppgifter skall främst vara att
lämna förslag till en skärpning av konkurrenslagstiftningen och se över
gällande sanktionssystem. Speciellt anges transport-, livsmedels-, handels-,
bygg- och bostadssektorn som de delar av ekonomin som särskilt bör
uppmärksammas.

I motionerna Fi4 (m) och Fil 1 (fp) godtas förslaget till utredningen men
kravet ställs att utredningen måste vidgas till att omfatta den offentliga
sektorn. I motion Fi4 (m) anges att konkurrenssituationen mellan privat och
offentlig sektor bör ägnas särskilt intresse.

Den aviserade utredningen bör förutsättningslöst pröva konkurrensförhållandena
på tekoområdet, sägs det i motion Fi28 (c). Det är inte säkert,
menar motionärerna, att prisnivån på kläder i Sverige sänks vid en avveckling
av importrestriktionerna.

I motion Fi8 (vpk) framhålls att det är motiverat med en utredning men att
arbetet i första hand bör inriktas mot studier av spekulationsekonomins
effekter innebärande bl.a. uppköp och sammanslagning av företag.

Näringsutskottet har inget att erinra mot att det tillsätts en utredning om
konkurrensförhållandena i ekonomin. Som anförs i propositionen har
prisstegringstakten inom de delar av den svenska ekonomin som är hemmamarknadsorienterade
och som saknar betydande inslag av utländsk konkurrens
under senare år varit betydligt högre än den genomsnittliga inflationen.
Särskilt har detta gällt de sektorer som omfattas av regleringar och centralt
förhandlade priser. Under senare år har även de avtalade lönerna ökat
snabbare i de från utländsk konkurrens skyddade sektorerna. Kostnadsökningarna
inom dessa sektorer tenderar att slå igenom snabbare och i högre
grad på priserna.

Näringsutskottet anser därför att konkurrenspolitiken ytterligare bör

1988/89:FiU10

förstärkas. Vissa delsektorer inom den svenska ekonomin kan behöva
avregleras, handelshinder kan behöva tas bort och konkurrens från utlandet
uppmuntras samtidigt som möjligheterna att motverka inhemska konkurrensbegränsande
åtgärder förbättras.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning. Det finns inte något
motiv för att kräva att frågan om de offentliga monopolens omfattning skall
prövas av den aviserade utredningen. Utskottet avstyrker därför motion Fi4
(m) yrkande 7 och Fill (fp) yrkande 12.

Finansutskottet avstyrker också yrkande 2 i motion Fi28 (c) om en
förutsättningslös prövning av konkurrenssituationen inom tekosektorn. Som
tidigare har nämnts kommer det att ingå i utredningens uppgifter att studera
konkurrensförhållandena inom handeln.

Enligt utskottets mening bör inte heller kravet i motion Fi8 (vpk) yrkande
1 på en analys av ”spekulationsekonomins” effekter för konkurrensen och
prisutvecklingen föranleda något initiativ av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen under åren 1988,1989
och 1990

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:47 mom. 1,

2. beträffande den allmänna inriktningen av den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 18,
1988/89:Fi5 yrkande 10, 1988/89:Fi8 yrkandena 5, 6 och 7, 1988/
89:Fill yrkande 15, 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del godkänner
vad som förordats i proposition 1988/89:47 mom. 2 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande avskaffande av valutaregleringen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 12 och 1988/
89:Fi5 yrkande 5,

4. beträffande löntagarfonder m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi4 yrkandena 13, 14 och 15,

5. beträffande stimulanser av hushållssparande

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi5 yrkande 4 och 1988/
89:Fill yrkandena 13 och 14,

6. beträffande omsättningsskatt på värdepapper

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi4 yrkandena 16 och 17,

7. beträffande småföretagens villkor

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi27 yrkande 1,

8. beträffande förslag om främjande av högteknologi
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi5 yrkande 9,

9. beträffande en god miljö som mål för den ekonomiska politiken
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi5 yrkande 1,

10. beträffande inriktningen av fördelningspolitiken
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi5 yrkande 3,

1988/89:FiU10

11. beträffande en ny låginkomstutredning

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi8 yrkande 4,

12. beträffande frisläpp av investeringsfonder
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi4 yrkande 8,

13. beträffande arbetsmarknadens funktionssätt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 1, 1988/89:Fi5
yrkande 2 och 1988/89: Fi6 yrkandena 1 och 4,

14. beträffande avslag på de arbetsmarknadspolitiska förslagen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del,

15. beträffande en rörlig förmedlingsstyrka vid mottagningsförläggningarna att

riksdagen med bifall till proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 1
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 3 125 000 kr.,

16. beträffande merkostnadsbidrag

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:Fi6 yrkande 5,
1988/89:Fill yrkande 3,1988/89:Fi22,1988/89:Fi27 yrkandena 2 och 3
godkänner det i proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 2 mom. 1
framlagda förslaget om merkostnadsbidrag,

17. beträffande sökanderesor från Danmark

att riksdagen godkänner det i proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt
B 2 mom. 2 framlagda förslaget om sökanderesor från Danmark till
Sverige,

18. beträffande medel för merkostnadsbidrag och sökanderesor
att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 2
mom. 3 till Arbetsmarknadsservice på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 53 750 000 kr.,

19. beträffande arbetsmarknadsutbildning

a) att riksdagen godkänner de i proposition 1988/89:47 bilaga 3
punkt B 3 mom. 1 framlagda förslagen till ändrade regler för
utbildning i företag,

b) att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt
B 3 mom. 2 till Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 77 000 000 kr.,

20. beträffande anslaget Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag att

riksdagen med bifall till proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 4
och med avslag på motion 1988/89:Fi6 yrkande 7 till Kontant
arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 41 500 000 kr.,

21. beträffande insatser för flyktingar och invandrare

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Fi5 yrkandena 7 och 8
godkänner att 30 000 000 kr. av medlen för beredskapsarbeten får
utnyttjas för insatser för flyktingar och invandrare i enlighet med vad
som anförts i proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 5 mom. 1,

1988/89:FiU10

22. beträffande flexibelt utnyttjande av beredskapsmedel

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Fi6 yrkande 6 godkänner
vad som i övrigt anförts i proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 5
mom. 2 om utnyttjande av medlen för beredskapsarbeten,

23. beträffande behovet av insatser för särskilda grupper och
regioner att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi5 yrkande 6,

1988/89:Fi6 yrkande 2, 1988/89:Fill yrkande 2 och 1988/89:Fil8
yrkande 5,

24. beträffande indragning av medel från arbetsmarknadsdepartementets
anslag

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi6 yrkande 8,

25. beträffande yrkesinriktad rehabilitering

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt C 4
till Yrkesinriktad rehabilitering på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 5 500 000 kr.,

26. beträffande arbetstillstånd för asylsökande

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi6 yrkande 3 och 1988/
89:Fill yrkande 1,

27. beträffande byggreglerande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 6, 1988/89:Fill
yrkande 4 och 1988/89:Fi26 yrkande 4,

28. beträffande ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 2,
1988/89:Fill yrkande 5 i berörd del, 1988/89:Fil7, 1988/89:Fi21
yrkande 2 i berörd del, 1988/89:Fi24 yrkande 1,1988/89:Fi26 yrkandena
1 och 3 godkänner vad som föreslås i proposition 1988/89:47 bilaga
4 mom. 1 i berörd del,

29. beträffande ombyggnad av ålderdomshem och servicebostäder
för äldre

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 5 i
berörd del, 1988/89:Fill yrkande 9 i berörd del, 1988/89:Fil9 yrkande
2, 1988/89:Fi20 yrkande 2, 1988/89:Fi30, 1988/89:Fi32 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande ombyggnad av lokaler m.m. som ger ett tillskott av
lägenheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 5 i
berörd del och 1988/89:Fi31 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

31. beträffande hissinstallationer

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 7 i
berörd del, 1988/89:Fil6 i berörd del, 1988/89:Fi32 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande förlängning av hissbidraget

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 7 i berörd del,

33. beträffande ombyggnadslån för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi33 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89:FiU10

34. beträffande självbyggeri, byggande med prefabricerade element,
hänsyn till sociala och regionala effekter samt genomgångsbostäder för
flyktingar

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkandena 6
och 9 i berörd del, 1988/89:Fill yrkande 9 i berörd del, 1988/89:Fil9
yrkande 1, 1988/89:Fi25 yrkande 2, 1988/89:Fi35 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. beträffande effekterna av lånevillkoren

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fil3 yrkande 2,

36. beträffande uttalande att regeringen skall följa utvecklingen av
boendekostnaderna

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi32 yrkande 1,

37. beträffande låneärenden i vilka förhandsbesked lämnats

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi 16 i berörd del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande utformningen av övergångsbestämmelserna

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom.
1 i berörd del och motionerna 1988/89:Fill yrkande 8, 1988/89:Fil2
yrkande 1, 1988/89:Fil5, 1988/89:Fil6 i berörd del, 1988/89:Fi20
yrkande 1, 1988/89:Fi25 yrkande 1 och 1988/89:Fi34 samt med avslag
på motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 9 i berörd del, 1988/89:FilO,
1988/89:Fil2 yrkande 2,1988/89:Fil3 yrkande 1, 1988/89:Fil9 yrkande
3, 1988/89:Fi20 yrkande 3 och 1988/89:Fi31 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. beträffande beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är
yngre än 30 år

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom. 2 och
med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 4 och 1988/89:Fi26
yrkande 2 medger att beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus
som är yngre än 30 år får meddelas inom en ram av 165 000 000 kr.
under budgetåret 1988/89,

40. beträffande vidgning av delram för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fil4 och 1988/89:Fi23,

41. beträffande slopande av tilläggslåneramen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 4,

42. beträffande skattefri avsättning till reparationsfond

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 3, 1988/89:Fill
yrkande 7 och 1988/89:Fi24 yrkande 2,

43. beträffande viss förutsättning för stöd enligt räntebidragsförordningen
(RBF-stöd)

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi21 yrkande 3,

44. beträffande boendes inflytande över RBF-stödet
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 8,

45. beträffande viss översyn och utvidgning av RBF-stödet

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 3 och
1988/89:Fil2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1988/89:FiU10

46. beträffande statens stöd till s.k. sjuka hus

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

47. beträffande reavinstskatten

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fill yrkande 6,

48. beträffande räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 5,
1988/89:Fi9 yrkande 1, 1988/89:Fill yrkande 5 i berörd del, 1988/
89:Fi21 yrkandena 2 och 4 i berörda delar, 1988/89:Fi24 yrkande 3 och
1988/89:Fi26 yrkande 5 godkänner vad som förordas i proposition
1988/89:47 bilaga 4 mom. 1 i berörd del,

49. beträffande räntebidrag för nya hyres- och bostadsrättshus

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Fi9 yrkande 2 godkänner
vad som förordas i proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom. 1 i berörd del
och motion 1988/89:Fi21 yrkande 4 i berörd del,

50. beträffande ikraftträdande av förändringarna i räntebidragsbestämmelserna att

riksdagen avslår motion 1988/89:Fi21 yrkande 6,

51. beträffande stimulansbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi21 yrkande 5 och 1988/
89:Fi26 yrkande 6,

52. beträffande tillkännagivande om bostadspolitiken

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del,

53. beträffande avtal med Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB)

att riksdagen godkänner förslaget i proposition 1988/89:47 bilaga 4
mom. 3,

54. beträffande ersättning till SBAB

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom.
4 till Länsbostadsnämnderna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1988/89 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
på 31 200 000 kr.,

55. beträffande omläggning av jordbrukspolitiken

a) att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 9, 1988/
89:Fi8 yrkande 2, 1988/89:Fill yrkande 10, 1988/89:Fi21 yrkande 1 i
berörd del och 1988/89:Fi29,

b) att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:47 bilaga 2,

56. beträffande omläggning av tekopolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi4 yrkandena 10 och 11,
1988/89:Fi7, 1988/89:Fi8 yrkande 3, 1988/89:Fill yrkande 11, 1988/
89:Fil8 yrkandena 1, 2, 3 och 4, 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del
och 1988/89:Fi28 yrkande 1,

1988/89:FiU10

57. beträffande utredning om konkurrensförhållanden
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 7, 1988/89:Fi8
yrkande 1, 1988/89:Fill yrkande 12 och 1988/89:Fi28 yrkande 2.

Stockholm den 6 december 1988
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c),
Per Olof Håkansson (s), Iris Mårtensson (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip
Fridolfsson (m), Ivar Franzén (c), Hans Petersson (vpk), Carl Frick (mp),
Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Inger René (m) och Margareta
Jonback (fp).

1988/89: FiUlO

Reservationer i988/89:Fiuio

Reservationer

1. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken
(mom. 2)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 32 med ”till budgetpropositionen” bort ha följande
lydelse:

Den ekonomiska politiken

Utskottet har ovan redovisat den beskrivning av det ekonomiska läget som
görs i propositionen. I partimotioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centerpartiet kompletteras bilden med bedömningar som ger en
något mindre glättad bild, främst vad avser prisökningstakten, men också
vad gäller den samhällsekonomiska balansen på kort sikt och ekonomins
utvecklingskraft på längre sikt. Utskottet ställer sig i allt väsentligt bakom
den bild som framkommer i motionerna Fi4 (m), Fill (fp) och Fi5 (c).

Prisökningarna i den svenska ekonomin har under i stort sett hela
1980-talet varit större än i omvärlden. Inflationen dämpades visserligen
något under 1986 och 1987 på grund av bl.a. sjunkande energipriser men den
var ändå högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Under 1988 har
inflationen hittills legat på en anmärkningsvärt hög nivå, vilket är ett klart
misslyckande för regeringens ekonomiska politik.

Regeringen har successivt tvingats revidera upp prognosen för 1988 och
1989 års prisökningar. För 1988 anges för närvarande 6,3 %. Regeringens
prognos för 1989 och 1990 är 6 %. Fristående bedömningar gjorda under
hösten i år räknar alla med en högre inflation nästa år. Enligt utskottets
bedömning är risken stor att de får rätt, och att inflationstakten således
accelererar ytterligare.

Som framgår av utskottets beskrivning ovan väntas underskottet i bytesbalansen
öka under de närmaste åren. Möjligheten ter sig enligt utskottet
mycket avlägsen att under början av 1990-talet nå en situation med överskott
i bytesbalansen, trots att riksdagen vid behandlingen av den ekonomiska
politiken på medellång sikt slagit fast att detta vore önskvärt.

Enligt utskottet leder nuvarande utveckling till en dålig beredskap inför en
kommande internationell konjunkturdämpning. Även om en sådan för
närvarande inte synes nära förestående är det riskabelt att i så hög grad som
regeringen gör bygga den ekonomiska politiken på fortsatt och ständig
draghjälp från utlandet.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den svenska ekonomins
balansproblem fortsätter att öka. Detta måste i stor utsträckning skyllas på
den av regeringen förda ekonomiska politiken. Om denna hade inneburit en
stramare finanspolitik, vilket påpekats vid flera tillfällen i reservationer till
utskottets betänkanden med anledning av partimotioner från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet, skulle dagens balansproblem
varit betydligt mindre.

5 Riksdagen 1988189. 5 sami. Nr 10

Den svenska ekonomin lider av dålig produktivitetsutveckling. Till stor del 1988/89:FiU 10

beror detta på att regeringens politik hämmat ekonomins utvecklingskraft Reservationer

och förnyelseförmåga. Sedan 1970 har tillväxten varit betydligt lägre än i
jämförbara länder. En stor del av tillväxten har berott på ökning av antalet
sysselsatta, en utveckling som knappast kan väntas fortsätta framöver. Den
av regeringen aviserade förlängningen av semestern med en sjätte vecka
skulle också innebära en minskning av arbetsutbudet, vilket är motsatsen till
vad regeringen säger sig vilja uppnå.

Enligt regeringens egen prognos väntas tillväxten av bruttonationalprodukten
avta till 1,7% under 1989 och obetydligt över 1 % under 1990. Enligt
utskottets bedömning finns det en risk att tillväxten ytterligare stagnerar,
underskottet i bytesbalansen ytterligare försämras, inflationen stiger och
arbetslösheten ökar i början av 1990-talet.

De kortsiktiga problemen i svensk ekonomi består bl.a. av bristande
balans mellan utbud och efterfrågan. Produktionsförmågan är för liten för att
kunna möta nuvarande höga efterfrågan. Utskottet finner det anmärkningsvärt
att regeringen i så stor utsträckning underlåtit att föreslå åtgärder för att
komma till rätta med obalanserna. I propositionen finns inte någon analys av
konsekvenserna vare sig för statsbudgeten eller för den samhällsekonomiska
balansen av de förslag som läggs fram. Regeringen konstaterar endast att om
obalansen består kommer åtstramningsåtgärder att bli nödvändiga senare
under 1989.

Utskottet vill varna för kortsiktiga stabiliseringspolitiska åtgärder i form av
höjningar av det totala skattetrycket. Detta skulle bara förvärra de ekonomiska
problemen. Det totala skattetrycket är redan för högt och bör i stället
sänkas.

Regeringen förespråkar i allmänna ordalag en förändring av den ekonomiska
politiken i riktning mot åtgärder som förbättrar den långsiktiga
produktionsförmågan. Utskottet skulle hälsa en sådan förändring med
tillfredsställelse men kan i praktiken inte se att de föreslagna åtgärderna
svarar mot de allmänna texterna.

Utskottet delar bedömningen i motionerna Fi4 (m), Fill (fp) och Fi5 (c)
att den ekonomiska politiken tydligare måste inriktas på utbudsstimulerande
och tillväxtfrämjande åtgärder. Åtgärder bör sättas in för att dämpa pris- och
kostnadsstegringen, förbättra produktiviteten och öka arbetskraftsutbudet
och flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Utskottet vill särskilt betona nödvändigheten att tillväxten kommer hela
landet till del. En decentraliserad samhällsstruktur måste skapas där det
råder balans såväl inom som mellan olika regioner. Detta är särskilt
angeläget med hänsyn till den väntade befolkningsstrukturen. Uppnås inte
detta skapas problem såväl i storstadsregionerna som utanför dessa.

Stabila spelregler är väsentligt. Utskottet delar uppfattningen i motionerna
Fi4 (m), Fill (fp) och Fi5 (c) att de av regeringen föreslagna åtgärderna
för byggnadsmarknaden i stället präglas av extrem ryckighet.

Utskottet upprepar sitt tidigare givna förord för en politik som undanröjer
tillväxthinder. Detta innebär, vilket också framförs i motionerna från
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet, att skattepolitiken
måste läggas om. Finanspolitiken bör vara stram, men inte i första hand

genom skattehöjningar utan genom utgiftsbegränsningar. Den offentliga
sektorn måste avmonopoliseras. Den byråkrati och regleringsapparat som
byggts upp måste minskas. Bättre incitament måste skapas till en fungerande
lönebildning.

I motionerna Fi8 (vpk) och Fi21 (mp) hävdas att de mest centrala
problemen i den svenska ekonomin inte är de som anges i propositionen.
Enligt motion Fi8 (vpk) borde åtgärder i stället riktas mot det fördelningspolitiska
området och enligt motion Fi21 (mp) borde miljöfrågorna ställas i
centrum.

Den ekonomiska politik som förordas i motion Fi8 (vpk) innebär en
socialistisk politik som helt avviker från vad utskottet ovan förordat. Där
förespråkas sålunda insatser mot ”spekulationsekonomin”, kraftig expansion
av den offentliga sektorn, samhällelig styrning av investeringarna och
stora skattehöjningar. Utskottet avvisar en sådan politik och avstyrker
sålunda vänsterpartiet kommunisternas motion.

I miljöpartiets motion Fi21 förespråkas en politik som leder till nolltillväxt
i produktionen, något som miljöpartiet ser som önskvärt. Utskottet kan inte
dela denna bedömning. En permanent nolltillväxt skulle ställa den ekonomiska
politiken inför stora svårigheter, inte minst inom fördelningspolitiken.
Utskottet vill särskilt betona betydelsen av resurstillväxt för att kunna vidta
nödvändiga insatser för miljöförbättringar. Utskottet avstyrker sålunda
miljöpartiets motion.

Utskottet anser således att de åtgärder som förordas i propositionen inte är
tillräckligt långtgående. I vissa fall går de t.o.m. i fel riktning. För att uppnå
en rejäl utbudsstimulerande effekt krävs långtgående marginalskattesänkningar.
Utökningen av regleringarna inom byggsektorn och övriga förändringar
inom detta område kommer att driva upp byggkostnaderna och kan
vara början till en ny rivningsvåg över landet. Den aviserade konkurrensutredningen
måste också inriktas på åtgärder för att bryta upp de offentliga
monopolen.

Utskottet avvisar en åtstramning genom skattehöjningar. I stället är det
angeläget att ge den ekonomiska politiken en mer långsiktig inriktning. Det
gäller såväl stabiliseringspolitiken som strukturpolitiken, dvs. sättet att
angripa de grundläggande problem som finns i ekonomin. Vidare anser
utskottet att den svenska kronan bör knytas närmare till det europeiska
monetära samarbetet (EMS). En ram bör sättas för de offentliga utgifternas
ökningstakt och skattetrycket bör sänkas genom en långtgående marginalskattereform.
Både den offentliga sektorn och det privata näringslivet måste
avregleras. Försäljning bör ske av statliga företag. Det är också viktigt att
åtgärder vidtas som leder till ett ökat hushållssparande.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi4 (m) yrkande 18.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den allmänna inriktningen av den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 mom. 2 och
motionerna 1988/89:Fi8 yrkandena 5, 6 och 7 och 1988/89:Fi21
yrkande 1 i berörd del samt med anledning av motionerna 1988/89:Fi5

1988/89:FiU10

Reservationer

yrkande lOoch 1988/89:Fill yrkande 15 godkänner vad som förordas i
motion 1988/89:Fi4 yrkande 18 samt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken
(mom. 2)

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 32 slutar med ”till budgetpropositionen” bort ha följande
lydelse:

Den ekonomiska politiken

Utskottet har (= reservation 1) miljöpartiets motion.

Utskottet vill i fråga om stabiliseringspolitiken ansluta sig till vad som
föreslås i folkpartiets partimotion Fill. Dessa förslag leder enligt utskottet
till effekter på den samhällsekonomiska balansen som innebär en avsevärd
förbättring i förhållande till regeringen.

Effekterna på den inhemska efterfrågan innebär sammantaget en viss
dämpning. Den av folkpartiet föreslagna sänkningen av inkomstskatten spär
på efterfrågan på kort sikt, men detta uppvägs av den redan beslutade
höjningen av oljeskatten, de i motionen föreslagna sparstimulerande åtgärderna
samt folkpartiets förslag om reducerade bostadssubventioner.

Dessutom anser utskottet att det av folkpartiet föreslagna förvärvsavdraget
för pensionärer kan väntas få omedelbara och snabba konsekvenser för
arbetsutbudet och därmed produktionen.

Sammantaget kommer därigenom den samhällsekonomiska balansen att
förbättras. Utbudet blir något större och efterfrågan något mindre än med
regeringens förslag. Detta skapar förutsättningar för en lägre inflation och ett
mindre underskott i bytesbalansen med folkpartiets politik än med regeringens.

Utskottet tillstyrker således motion Fill (fp) yrkande 15.

Av vad utskottet ovan anfört framgår att den politik som förordas i motion
Fi4 (m) och motion Fi5 (c) företer stora likheter med folkpartiets. I den
moderata motionen tas emellertid avstånd från en aktiv konjunkturpolitik,
en uppfattning som utskottet inte delar. I centermotionen förespråkas en
differentierad mervärdeskatt som ett stabiliseringspolitiskt medel, vilket
utskottet inte kan tillstyrka.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den allmänna inriktningen av den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 mom. 2 och
motionerna 1988/89:Fi8 yrkandena 5, 6 och 7 och 1988/89:Fi21
yrkande 1 i berörd del samt med anledning av motionerna 1988/89:Fi4
yrkande 18 och 1988/89:Fi5 yrkande 10 godkänner vad som förordas i
motion 1988/89:Fill yrkande 15 samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

1988/89:FiU10

Reservationer

3. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken 1988/89:FiU10

(mom. 2) Reservationer

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 32 slutar med ”till budgetpropositionen” bort ha följande
lydelse:

Den ekonomiska politiken

Utskottet har (= reservation 1) miljöpartiets motion.

Utskottet vill emellertid ansluta sig till det resonemang som förs i Fi5 (c)
om den ekonomiska tillväxtens innehåll. Tillväxten av BNP är ett dåligt mått
på den ökade tillgången på fria resurser. Enligt utskottet krävs en långsiktig
och varaktig tillväxt som innefattar god miljö och effektiv resursanvändning.

En viktig bidragande orsak till den höga inflationen i Sverige är storstadsområdenas
överhettning på arbets- och bostadsmarknaden. Centerpartiets
förslag om att införa investeringsavgifter i överhettade storstadsområden
skulle utan tvekan utgöra ett verkningsfullt medel för att svalka av
överhettningen inom byggsektorn och för att främja regional balans.
Dessutom anser utskottet att det av centerpartiet föreslagna inflyttningsbidraget
på ett bättre sätt än det av regeringen föreslagna merkostnadsbidraget
skulle stimulera arbetsutbudet utan att medföra ökade regionala
obalanser och ökad överhettning i ekonomin.

Sambandet mellan skatter, löner och inflation är starkt. Utskottet vill
påtala vikten av att skatte- och inkomstpolitiken förs på ett sätt som innebär
att kompensatoriska spänningar i ekonomin undviks. En differentierad
mervärdeskatt med sänkt skatt på i första hand vardagsmat och högre
skattesatser för mer umbärliga varor kan skapa förutsättningar för samhällsekonomiskt
acceptabla löneökningar.

Ett införande av personliga investeringskonton i enlighet med vad som
anförs i motion Fi5 (c) skulle verksamt bidra till att stimulera hushållssparande!
och därmed verka dämpande på konsumtionsökningen.

Inriktningen av den ekonomiska politiken på kort sikt blir därigenom
sådan att resurshushållning och miljöförbättrande åtgärder stimuleras, de
inflationsdrivande koncentrationsområdena svalkas av, hushållssparande!
stimuleras, skattepolitiken förs med tanke på behovet av fördelningspolitisk
utjämning, arbetsutbudet blir något högre och efterfrågan något lägre än
med regeringens förslag.

Av vad utskottet ovan anfört framgår att den politik som förordas i motion
Fill (fp) och Fi4 (m) företer likheter med centerpartiets. I den moderata
motionen tas emellertid avstånd från en aktiv konjunkturpolitik, en uppfattning
som utskottet inte delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den allmänna inriktningen av den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 mom. 2 och
motionerna 1988/89:Fi8 yrkandena 5, 6 och 7 och 1988/89:Fi21

yrkande 1 i berörd del samt med anledning av motionerna 1988/89:Fi4 1988/89:FiU10

yrkande 18och 1988/89:Fill yrkande 15 godkännervad somförordasi Reservationer
motion 1988/89:Fi5 yrkande 10 samt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken
(mom. 2)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 32 slutar med ”till budgetpropositionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att den svenska ekonomin trots
mer än två års konjunkturuppgång och efter flera år av mycket höga vinster
inom näringslivet står inför stora problem. Vid sidan av den alltmer
framträdande kapacitetsbristen inom industrin framträder andra mera
grundläggande problem som enligt utskottet kräver initiativ och åtgärder för
att lösas.

Det gäller främst följande områden:

- Tillväxten av spekulativa inslag i ekonomin med dess påverkan på
inflationen.

- Utslagningen av arbetande från industrin och dess betydelse för tillgången
till arbetskraft.

- De sociala och ekologiska konsekvenserna av rådande produktionsförhållanden.

- Den sneda fördelningen av de mycket höga vinsterna.

- Den snabba transnationaliseringen av ekonomin, och avsaknaden av en
framsynt strategi för EG/Europapolitiken.

- De förstärkta regionala problemen som ytterst är en följd av den
kapitalistiska ekonomins funktionssätt.

Det är utskottets uppfattning att de ekonomisk-politiska åtgärderna i
propositionen i alltför hög grad ägnas löneutvecklingen och dess betydelse
för inflationen. Sambandet mellan lön, pris och profit ignoreras trots att
lönernas andel av industrins förädlingsvärde sjunker, medan vinsternas
andel ökar.

Den ekonomiska politiken

Som framgått av utskottets beskrivning av det ekonomiska läget har
överhettningstendenser kunnat skönjas inom vissa delar av ekonomin. Kvar
står ändå det faktum att de regionala problemen har förstärkts och att den
offentliga sektorns vitala delar brottas med stora ekonomiska problem. De
förslag som redovisas i propositionen för att bekämpa inflationen - bl.a.
förslaget om en marginalskattesänkning - som är avsedda att lägga en grund
för måttliga lönekrav anser utskottet vara verkningslösa. Det finns anledning
att befara att de som inte får så stora skattesänkningar är grupper som redan
tidigare halkat efter när vinstårens överskott fördelats, och att dessa grupper

därför tvingas kompensera sig både för fördelningsorättvisorna och de nya 1988/89:FiU10
orättvisa skatteskalorna. Reservationer

Den generella åtstramningspolitik som föreslås i propositionen för att
bekämpa prisökningar innebär, enligt utskottets mening, i rådande fördelningspolitiska
situation att de tidigare hårt drabbade grupperna påläggs
ytterligare bördor. Mot bakgrund av den rådande ekonomiska situationen
anser utskottet att varje åtgärd på det ekonomisk-politiska fältet måste ha en
strikt fördelningspolitisk profil till förmån för de lågavlönade och de
människor som lever under pressade ekonomiska förhållanden.

I motion Fi8 (vpk) tas också frågan upp om de spekulativa inslagen i
ekonomin och dess inflationsdrivande roll. Motionärerna nämner bl.a.
mark- och fastighetsspekulationen som exempel på detta. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att en ny låginkomstutredning måste tillsättas och
att den gemensamma sektorn måste utvecklas genom att vinster förs över
från industrin till denna sektor.

Utskottet vill i detta sammanhang betona att det inte finns någon
fördelningspolitisk konflikt inbyggd i kravet på ökade investeringar, eftersom
det uppenbarligen finns mycket gott om kapital i den svenska ekonomin.

Vad som krävs är i stället åtgärder som avleder dessa kapitalströmmar från de
spekulativa och kortsiktiga placeringarna. Därutöver krävs åtgärder mot
utlandsinvesteringarna som fått stor omfattning under 1980-talet.

Vad som här anförts gäller även kravet på en utbyggd offentlig sektor. Det
bör med hänvisning till överlikviditeterna i näringslivet ske en överföring av
medel från den privata till den offentliga sektorn. Utskottet vill understryka
att investeringar i t.ex. hälso- och sjukvård, miljöskydd, trafiksystem och
utbildning i grunden är högproduktiva investeringar och därför bidrar till att
öka produktionskapaciteten.

Självfallet kan en förändring av den ekonomiska politiken som här
förordas av utskottet inte omedelbart ge positiva resultat. Men ett fasthållande
vid den nuvarande ekonomisk-politiska strategin, vars huvudmål synes
vara att pressa tillbaka löneutvecklingen för att vinna exportframgångar, kan
vara förenat med stora risker i ett läge då konjunkturerna vänder nedåt igen.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att en omedelbar förändring av
fördelningspolitiken i positiv riktning för de lågt och normalt avlönade måste
komma till stånd. Samtidigt bör en utbyggnad av den offentliga sektorn
genom utnyttjande av överlikviditeterna från näringslivet genomföras. En
sådan utbyggnad har stora positiva effekter också på den samlade fördelnings-
och investeringspolitiken.

Utskottet vill också understryka att de ekologiska följderna av nuvarande
utveckling av produktionsförhållandena måste tas på allvar. Det är utskottets
bestämda uppfattning att ekonomi och ekologi är två sidor av samma sak och
att en från miljösynpunkt positiv utveckling för bl.a. jordbruket, transportoch
energipolitiken inte bara är en viktig miljöfråga utan också måste ses som
viktiga inslag i en framtida industri- och samhällsstruktur. En sådan
utveckling kan ge den svenska ekonomin stora framtida fördelar.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkandena 4, 5 och 6 i
motion Fi8 (vpk).

Av motionerna Fi4 (m), Fill (fp) och Fi5 (c) framgår att motionärerna i 1988/89:FiU10

huvudsak delar propositionens bedömningar och förslag till åtgärder. Därför Reservationer

kan dessa motioner inte heller bifallas. Motionerna avstyrks sålunda.

I motion Fi21 (mp) föreslås en mängd skatte- och avgiftshöjningar som
motiveras utifrån miljöpolitiska hänsyn. Dessa måste dock sättas in i ett
större sammanhang där en socialt och ekologiskt riktig tillväxt kan främjas.

Att som motionärerna menar sätta ett stopp för all materiell levnadsstandardökning
skulle slå lika hårt mot de lågavlönade och mest utsatta som den
generella åtstramningspolitik som är utgångspunkten för förslagen i propositionen.

Utskottet avstyrker sålunda motion Fi21 (mp) yrkande 1 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den allmänna inriktningen av den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/

89:47 mom. 2 och motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 18, 1988/89:Fi5
yrkande 10,1988/89:Fill yrkande 15,1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd
del godkänner vad som förordas i motion 1988/89:Fi8 yrkandena 5, 6
och 7 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken
(mom. 2)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 32 slutar med ”till budgetpropositionen” bort ha följande
lydelse:

Sammanfattningsvis vill utskottet understryka att de allt överskuggande
problemen i svensk ekonomi är de långsiktiga konsekvenserna av den
omfattande miljöförstöringen som pågår med oförminskad intensitet.

Den ekonomiska politiken

Enligt utskottets uppfattning är den omfattande miljöförstöringen ett
resultat av den ekonomiska politik som förs och har förts. Under långa tider
har den haft ett mycket gott syfte nämligen att medvetet förbättra svenska
folkets levnadsomständigheter. Detta har gått mycket bra på grund av det
svenska folkets erkända idoghet och mycket höga arbetsmoral. Problemet är
att man nu kan se en allvarlig baksida med denna politik och det är den
förstöring av vår livsgrund som nu pågår.

Om denna utveckling skall kunna brytas och efterkommande generationer
skall kunna få ett gott och drägligt liv fordras det att den ekonomiska
politiken läggs om så att ett samhälle kan skapas som är mera varsamt med
naturresurser och människor. Som utskottet ser det är den i dag förda
ekonomiska politiken i viss grad kluven. Samtidigt som man varmt hyllar
principen om en stark ekonomisk tillväxt uttryckt som procentuell ökning av
bruttonationalprodukten så vill man verka för att sparandet skall öka

kraftigt. Ett ökat sparande innebär att medborgarna konsumerar mindre och 1988/89:FiU 10
det måste rimligen svära mot önskan att medborgarna skall köpa så mycket Reservationer
som möjligt för att öka tillväxten. Utskottet anser att den materiella
förbrukningen måste minska parallellt med att det i Sveriges riksdag förs en
allvarlig debatt om den ekonomiska tillväxtens innehåll.

Ett viktigt led i detta framtidsarbete är att samtidigt se till att det även
fortsättningsvis drivs en kraftfull fördelningspolitik så att de som också har
det ekonomiskt svårt inte också blir de som i huvudsak drabbas av den nu
pågående miljöförstöringen.

De enligt utskottets mening viktigaste inslagen i en strävan att ändra den
ekonomiska politiken så att möjligheter skapas att leva inom de ramar som
naturen sätter och vad människor tål utgörs bl.a. av följande åtgärder.

- Sänk arbetsgivaravgifterna utanför de ekonomiskt överhettade områdena.

- Sänk arbetsgivaravgifterna inom vården.

- Höj drivmedelsskatterna med kompensation till glesbygden.

- Inför skatt på flygbränsle.

- Höj oljeskatterna så att priset motsvarar 1985 års nivå och reglera skatten
så att realpriset på olja inte sjunker.

- Höj elskatten.

- Höj avgifterna på konstgödsel och jordbruksgifter och återför intäkterna
som arealersättning till odlarna.

- Inför miljöskatter.

- Inför skatter på engångsförpackningar.

- Ta bort moms på svensk basmat och finansiera denna åtgärd med höjning
av den allmänna momsen.

- Inför den skattefria zonen - dvs. ett radikalt höjt grundavdrag för
inkomster av arbete och pensioner.

Utskottet avvisar med det anförda regeringens proposition i dess huvuddrag
och hemställer att riksdagen som sin mening till regeringen ger till känna vad
som här framförts om den ekonomiska politikens inriktning.

Den ekonomiska politik som förordas i motionerna Fi4 (m) och Fill (fp)
vad gäller de miljöpolitiska målen överensstämmer i stort med propositionens.
Med hänvisning till den höga prioritet som utskottet anser att de
miljöpolitiska målen måste ha avstyrks yrkande 18 i motion Fi4 (m) och
yrkande 15 i motion Fill (fp).

I motionerna Fi8 (vpk) och Fi5 (c) framhålls att hänsyn till miljön måste
ingå i ekonomiskt politiska överväganden. Utskottet är emellertid av den
uppfattningen att motionärerna i stort ser miljön som en restriktion för hur
långt ambitionerna inom det ekonomiskt politiska området i övrigt kan
drivas. Som framgått av vad utskottet anfört måste kraven ställas högre.

Miljökraven måste vara överordnade alla andra krav som ställs på den
ekonomiska politiken. Utskottet anser emellertid att flera av de synpunkter
som framförs i dessa motioner bör beaktas i det krävande arbetet att komma
till rätta med miljöförstöringen.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi21
yrkande 1 i berörd del och att utskottet anser att riksdagen med anledning av

motionerna Fi8 (vpk) yrkandena 5-7 och Fi5 (c) yrkande 10 som sin mening
bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/
89:47 mom. 2 och motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 18 och 1988/
89:Fill yrkande 15 och med anledning av motionerna 1988/89:Fi5
yrkande 10 och 1988/89:Fi8 yrkandena 5, 6 och 7 godkänner vad som
förordas i motion 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Avskaffande av valutaregleringen (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Filip Fridolfsson
(m), Ivar Franzén (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 33 slutar med ”Fi5 (c)” bort ha följande lydelse:

I motionerna Fi4 (m) och Fi5 (c) föreslås bl.a. att valutaregleringen bör
avskaffas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att valutaregleringen bör
avskaffas. Som utskottet ser det kan valutaregleringen endast temporärt
fördröja en nödvändig anpassning av den svenska ekonomin vid utifrån
kommande störningar. Valutaregleringens stabiliseringspolitiska värde är
således snarast negativt. Utan valutareglering skulle kraven skärpas på en
mer disciplinerad ekonomisk politik. För att i högre grad befästa tilltron till
att den fasta växelkurspolitiken skall bestå är det därför angeläget att
avskaffa denna reglering.

Utskottet anser också att valutaregleringen medför en rad olägenheter för
de svenska företagen och den svenska ekonomin. Svenska kapitalplacerare
förhindras genom regleringen att sprida sina portföljer och därmed utjämna
risker. Det leder till större avkastningskrav och högre kapitalkostnader för
de svenska företagen. Det leder också till obalanser i de svenska företagens
finansiella ställning, eftersom de tvingas placera tillgångarna i Sverige
samtidigt som de förhindras att betala sina skulder i utlandet.

Enligt utskottets mening ställer den snabba utvecklingen mot en europeisk
marknad utan gränser för kapital krav på ändringar för Sveriges del. En fri
rörlighet mellan EG och Sverige måste upprättas även vad gäller finansiella
transaktioner. För detta krävs att valutaregleringen avskaffas.

Utskottet anser sammanfattningsvis att valutaregleringen snarast bör
avvecklas. Avvecklingen bör vara fullständig och definitiv. Den av regeringen
förordade metoden med endast en successiv och partiell liberalisering av
valutapolitiken medför en rad svårigheter. Varje förändring ger upphov till
ett valutaflöde. Det är därför viktigt att man samtidigt öppnar för kapitalströmmar
såväl till som från Sverige.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi4 (m) yrkande 12 och
motion Fi5 (c) yrkande 5.

1988/89:FiU10

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande avskaffande av valutaregleringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 12 och
1988/89:Fi5 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. Avskaffande av valutaregleringen (morn. 3, motiveringen)

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med ”Utskottet anser” och på s. 33 slutar med ”motion Fi5 (c)” bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att transnationaliseringen av industrin bör motverkas.
Därför bör i motsats till förslagen i motionerna Fi4 (m) och Fi5 (c) att
avskaffa valutaregleringen i stället regleringens tillämpning skärpas i syfte att
möjliggöra en mer självständig nationell ekonomisk politik.

8. Löntagarfonder m.m. (mom. 4)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Filip Fridolfsson
(m), Ivar Franzén (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”14 och 15” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi4 (m) att
löntagarfonderna hämmar tillväxten i ekonomin bl.a. genom att vinstmedel
tas ut från de företag som har högst avkastning. Löntagarfonderna bör därför
avvecklas i enlighet med den borgerliga avvecklingsplan som redovisades i
februari i år i finansutskottets betänkande i anslutning till budgetpropositionen
(FiU 1987/88:20 s. 82-84). Att sprida ägandet genom avskaffandet av
fondsocialismen stärker marknadsekonomin. Riksdagen bör av regeringen
begära förslag om ett snabbt avskaffande av löntagarfonderna.

Vad gäller de frivilliga vinstandelssystemen vill utskottet anföra följande.
Regeringen genomdrev våren 1987 försämringar i den skattemässiga behandlingen
av anställdas vinstandelar. Avsikten med frivilliga vinstandelssystem
är att göra de anställda delaktiga i företagens resultat, öka produktiviteten,
öka sparandet, sprida det individuella ägandet och stärka känslan av
samhörighet inom företaget. Regeringens åtgärder på detta område riskerar
att minska intresset för företagsanknutna vinstandelssystem, vilket också var
det uttryckliga syftet med förslaget. Utskottet vill bestämt motsätta sig dessa
försämringar. De frivilliga vinstandelssystemen borde i stället stimuleras,
t.ex. genom att de stiftelser som förvaltar vinstandelsmedlen skattebefrias.
Vidare bör möjligheten övervägas att i viss utsträckning beskatta vinstandelar
som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet för den värdestegring som
uppkommit. Utskottet anser mot här angiven bakgrund att regeringen bör
återkomma med förslag till stimulanser av företagsanknutna vinstandelssystem.
Riksdagen bör även avskaffa de under våren 1987 införda reglerna om
sociala avgifter på vinstandelar.

1988/89:FiU10

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande löntagarfonder m.m.
att riksdagen med bifall till motion Fi4 yrkandena 13,14 och 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Stimulanser av hushållssparande! (mom. 5)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Filip Fridolfsson
(m), Ivar Franzén (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”och 14” bort ha följande lydelse:

Med anledning av de förslag om stimulansåtgärder för hushållssparande!
som framförs i motionerna Fill (fp) och Fi5 (c) vill utskottet anföra
följande.

Sverige går nu åter mot växande underskott i bytesbalansen. Dessa
underskott är ett uttryck för bristen på sparande. Den verkliga sparandebristen
kan t.o.m. sägas vara större än den synliga, eftersom investeringsnivån
fortfarande är för låg med hänsyn till behovet av utbyggnad av den
konkurensutsatta sektorn. En viktig orsak till den totala sparandebristen är
det dåliga hushållssparandet. Sedan början av 1980-talet har hushållens
sparande sjunkit kraftigt och är nu negativt. Det innebär att hushållen
fortsätter att låna och ta av sina sparmedel för att konsumera.

Mot här given bakgrund anser utskottet att staten bör bedriva en aktiv
politik för att stimulera enskilda människors sparande. Målet bör vara att
hushållen skall kunna ha ett sparkapital motsvarande den genomsnittliga
årslönen för en industriarbetare. Det ligger ett stort värde i att den enskilde
får en större ekonomisk trygghet och ett ökat oberoende av företag och
myndigheter. Möjligheterna att kunna möta risker och ta chanser blir större.
Den ”topphuggande” förmögenhetspolitik som socialdemokraterna hittills
bedrivit anser utskottet bör ersättas av en ”uppbyggande” politik.

De konkreta förslag till sparstimulanser som föreslås i här aktuella
motioner bör enligt utskottets mening prövas. Innebörden av förslagen är
följande.

Ett sätt att premiera långsiktigt bundet sparande är att införa ett
startsparande för barn och ungdom, genom vilket föräldrar och andra
närstående kan göra insättningar, upp till ett visst belopp, t.ex. i den
storleksordningen som det totala barnbidraget under ett år, utan att
gåvoskatt tas ut. Kontot spärras för uttag till exempelvis 18 års ålder. I
gengäld bör räntan vara skattefri. Barnen skulle därigenom ges en trygg start
i vuxenlivet.

Ett annat sätt att premiera det långsiktiga sparandet kan vara att utvidga
möjligheterna till pensionssparande. Utöver vanligt försäkringssparande
borde det bli möjligt att spara bundet i bank genom införande av personliga
investeringskon ton. Insättningen, för vilken får föreskrivas ett maximibelopp
per år, bör vara avdragsgill och avkastningen skattefri mot att
skattskyldighet inträder då pengarna kan tas ut efter 55 års ålder. Om det
tekniskt går att lösa bör de innestående medlen också kunna användas för

1988/89:FiU10

Reservationer

aktiesparande, vilket skulle öka det enskilda aktieägandets betydelse på
börsen och vända den hittillsvarande trenden mot ökad institutionalisering.
Möjligheter till förtida uttag med uppskjuten skatteskyldighet kan även
prövas för köp av t.ex. permanentbostad och start av eget företag.

Vad utskottet här anfört om nödvändigheten att vidta åtgärder för att
stimulera hushållssparande bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande stimulanser av hushållssparandet
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi5 yrkande 4 och
1988/89:Fill yrkandena 13 och 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om långsiktigt bundet sparande,

10. Omsättningsskatt på värdepapper (morn. 6)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Så sent” och
slutar med ”och 17” bort ha följande lydelse:

I anslutning till kraven i motion Fi4 (m) att inte införa den nya
omsättningsskatten på värdepapper och avskaffa den befintliga omsättningsskatten
på aktier vill utskottet anföra följande.

Den 1 januari 1989 införs en särskild omsättningsskatt på handeln med
värdepapper. Att marknadens funktionsduglighet försämras genom införandet
av denna skatt är uppenbart. Redan nu börjar resultaten av den
kommande omsättningsskatten att kunna avläsas. Omsättningen på marknaden
har minskat kraftigt. Detta innebär också att det blir svårare både för
riksgäldskontoret att emittera statspapper och för riksbanken att bedriva
penningpolitik.

Det finns starka skäl att också varna för att de redan nu iakttagna
effekterna av den nuvarande omsättningsskatten bl.a. på valutautlänningars
affärer med svenska aktier kommer att förstärkas. Resultatet har nämligen
blivit att en stor del av dessa affärer nu görs på utländska börser i stället för i
Sverige.

En väl fungerande kapitalmarknad förutsätter att den nya omsättningsskatten
på värdepapper inte införs. Vidare bör den redan befintliga
omsättningsskatten på aktier avskaffas för i första hand utländska placerare.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande omsättningsskatt på värdepapper
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi4 yrkandena 16 och 17
hos regeringen begär förslag om avskaffande av omsättningsskatten på
värdepapper i enlighet med vad utskottet anfört,

11. Omsättningsskatt på värdepapper (mom. 6, motiveringen)

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Så sent” och slutar med ”och
17” bort ha följande lydelse:

1988/89 :FiU 10

Reservationer

Yrkandena 16 och 17 i motion Fi4 (m) innebär att omsättningsskatterna på 1988/89:FiU10
aktie- och penningmarknadsinstrument avskaffas. Reservationer

Flera partier motsatte sig införandet av dessa skatter, liksom den höjning
som därefter skett i fråga om omsättningsskatten på aktier. Detta ställningstagande
motiverades bl.a. med att marknadens funktionsduglighet skulle
försämras.

Som en konsekvens av den s.k. valpskatten som enligt tidigare beslut skall
införas den 1 januari 1989 märks redan en minskad omsättning på marknaden.
Därigenom blir det svårare både för riksgälden att emittera statspapper
och för riksbanken att bedriva penningpolitik.

Omsättningsskatten på aktier har haft negativa effekter bl.a. på valutautlänningars
affärer med svenska aktier. En stor del av dessa affärer görs nu på
utländska börser i stället för i Sverige. Utskottet anser att omsättningsskatten
på aktier för utländska placerare skall avskaffas.

Riksdagen kommer att få anledning att återkomma till denna fråga. Den
kan då tas upp i ett vidare skattepolitiskt perspektiv. Motion Fi4 (m)
yrkandena 16 och 17 bör inte nu föranleda någon åtgärd från riksdagens sida
utan yrkandena avstyrks.

12. Småföretagens villkor (mom. 7)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den förda ekonomiska politiken skapat betydande
koncentrationsproblem och överhettning i framför allt storstadsregionerna.
Obalansen i tillgång på sysselsättningsmöjligheterna finns kvar. Skall
obalanserna i arbetsmarknaden kunna motverkas måste enligt utskottets
mening småföretagens förutsättningar förbättras. Småföretagen står för en
utvecklingskraft och är en resurs som måste utnyttjas för att skapa likvärdiga
försörjningsmöjligheter över landet. Småföretagen måste ges gynnsammare
villkor. Därför bör socialförsäkringsavgifterna differentieras. Vad utskottet
anfört om förbättring av småföretagens villkor bör riksdagen med bifall till
motion Fi 27 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande småföretagens villkor
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi27 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förbättring
av småföretagens villkor,

13. Förslag om framj ande av högteknologi (mom. 8)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Filip Fridolfsson
(m), Ivar Franzén (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Enligt
näringsutskottet” och på s. 34 slutar med ”Yrkandet avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Som utskottet ser det fäster centern i motion Fi5 (c) och moderata
samlingspartiet i motion Fi4 (m) uppmärksamheten på en angelägen
industripolitisk fråga. Denna har också tidigare tagits upp av folkpartiet,
t.ex. i dess näringspolitiska motion under föregående riksmöte (motion
1987/88:N304). Den svenska industrin är i hög grad inriktad på traditionella
industrigrenar. Devalveringarna under åren 1981 och 1982 har starkt bidragit
till att våra basindustrier har haft en gynnsammare utveckling under senare år
än övriga industrigrenar. Det starka beroendet av basindustrierna gör
samtidigt Sverige mer känsligt vid en konjunktursvängning. Dessutom
präglas världsmarknaden för basindustriernas produkter av låg tillväxttakt i
jämförelse med världshandeln med högteknologiska produkter. De högteknologiska
industribranscherna är strategiskt viktiga och framtidsinriktade.

Parallellt med en fortsatt satsning på de traditionella industrigrenarna
måste därför Sverige, enligt utskottets mening, främja utvecklingen av den
högteknologiska industrin. Regeringen bör låta utreda hur en sådan utveckling
kan stimuleras och därefter återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder.

Utskottet tillstyrker yrkande 9 i motion Fi5 (c).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande förslag om främjande av högteknologi
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi5 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Förslag om främjande av högteknologi (mom. 8,
motiveringen)

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 33
börjar med ”Enligt näringsutskottet” och på s. 34 slutar med ”Yrkandet
avstyrks” bort ha följande lydelse:

Med anledning av centerns motionsyrkande vill utskottet framhålla att det
är av avgörande betydelse att den ekonomiska politiken utformas på ett
sådant sätt att det sker offensiva satsningar på forskning och utveckling. Då
kan den svenska industrin frigöras från det av Förenta Staterna dikterade
teknikembargot mot vissa länder. En sådan frigörelse är nödvändig för att
från svensk sida göra det möjligt att självständigt utforma en industripolitik
med vidare syfte än att underordna sig EG och därmed binda landet fastare
till de starkaste kapitalistiska länderna. En strategi för vidgad handel med
fler länder och en självständig utveckling av högteknologi går hand i hand. I
detta sammanhang anser utskottet att fixeringen vid lönenivåerna i den
ekonomiska politiken är hämmande och i viss mån konserverande av

1988/89:FiU10

Reservationer

1988/89:FiU10

Reservationer

15. En god miljö som mål för den ekonomiska politiken
(mom. 9)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska politikens mål har i Sverige sedan länge varit full
sysselsättning, stabilt penningvärde, hög ekonomisk tillväxt, jämn fördelning
av levnadsstandarden och balans i utrikesbetalningarna. Utskottet anser att
dessa mål är viktiga men de måste kompletteras med mål som ren miljö,
resurshänsyn samt regional balans. För en långsiktig god ekonomisk
utveckling krävs att alla dessa mål beaktas.

Det måste slås fast att en ökad ekonomisk standard inte definitionsmässigt
är samma sak som ökad livskvalitet. Ofta kan värdet av en arbetstidsförkortning,
bättre arbetsmiljö, trygghet på arbetsmarknaden, orörd natur liksom
värdet av att få bo kvar på sin hemort ge en högre välfärd än en ekonomisk
standardhöjning.

Utskottet anser att miljöhänsyn måste få genomslag i den ekonomiska
politiken. Producenter och konsumenter måste känna de verkliga kostnaderna
för produktionen. En sådan inriktning innebär därmed också ett viktigt
inslag i den ekonomiska politik vars syfte är att begränsa konsumtionen.
Andra än producenterna och konsumenterna får i dag bära de kostnader som
miljöföroreningarna orsakar i form av minskad skogstillväxt, vårdkostnader,
produktionsbortfall och korrosionsskador. Produktionen måste belastas för
dessa kostnader genom miljöavgifter. Därmed kommer marknadspriset på
ett bättre sätt att spegla den verkliga produktionskostnaden. På detta sätt kan
också den ekonomiska politiken användas för att minska samhällets kostnader
för miljöföroreningar genom att utsläppen minskar. En sådan inriktning
ger förutsättningar för en varaktig ekonomisk tillväxt.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder förslagen i motion
Fi5 (c) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande en god miljö som mål för den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi5 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

nuvarande förhållanden och utvecklingsnivå inom de traditionella industrigrenarna.

I likhet med näringsutskottet (se bilaga 3) anser utskottet i övrigt att den
högteknologiska industrins situation måste följas med stor vaksamhet. Med
hänvisning till vad näringsutskottet anför är något initiativ av riksdagen med
anledning av yrkande 9 i motion Fi5 (c) enligt finansutskottets mening inte
erforderligt. Yrkandet avstyrks.

16. En god miljö som mål för den ekonomiska politiken
(mom. 9, motiveringen)

Anne Wibble och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med
”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer till fullo i motionärernas uppfattning att en god miljö
måste vara ett mål för den ekonomiska politiken. Detsamma konstateras i
folkpartiets partimotion Fill. Utskottet konstaterar i likhet med folkpartiet
och centerpartiet att regeringen inte ansett en god miljö vara viktigt nog för
att inkluderas bland de övergripande målen. Detta är beklagligt.

Enligt utskottets uppfattning skulle utformningen av den ekonomiska
politiken bättre överensstämma med vad som vore önskvärt om de allmänna
ramar under vilka företag och hushåll arbetar i större utsträckning inkluderade
miljöavgifter. Den ekonomiska tillväxten skulle därigenom ges en
samhällsekonomiskt och miljömässigt bättre sammansättning.

Utskottet kan emellertid inte instämma i det i motion Fi4 (c) framförda
resonemanget om bruttonationalprodukten som mått på den ekonomiska
tillväxten. Detta mått är förvisso inte utan invändningar men det är det bästa
tillgängliga. I motionen sägs t.ex. att ett effektivare utnyttjande av tillgängliga
resurser inte återspeglas i ökad BNP, en uppfattning som utskottet inte
delar.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motionen inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida. Motion Fi5 (c) yrkande 1 avstyrks
sålunda.

17. Inriktningen av fördelningspolitiken (mom. 10)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi5 (c) att
fördelningspolitiken är en viktig del av stabiliseringspolitiken.

Under hela perioden sedan 1982 års regeringsskifte har Sverige haft en
högre inflationstakt än konkurrentländerna. Allt tyder på att inflationen
kommer att ligga kvar på en hög nivå. Detta skapar en dålig grund för den
pågående lönerörelsen. Alla vill kompensera sig för inflationen. Helst vill
man också skapa garantier mot förväntad inflation. Detta driver upp
lönekostnaderna ytterligare. Bristande rättvisa i skattesänkningarna skapar
kompensationskrav.

Enligt utskottets mening måste, vilket också understryks i motion Fi5 (c),
skattepolitiken inför 1989 innebära att alla samhällsgrupper görs delaktiga.
Endast då går det att få avtalsuppgörelser på en samhällsekonomiskt sett
rimlig nivå och i förlängningen få till stånd en lugnare kostnadsutveckling.
Marginalskattesänkningar vid beskattningsbar inkomst över 70 000 kr. och
en skattereduktion på 1 000 kr. per person vid 1989 års taxering bör införas.
För 1990 och 1991 bör enligt utskottet en skatteomläggning genomföras av

1988/89:FiU10

Reservationer

6 Riksdagen 1988/89. 5sami. Nr 10

ungefär samma omfattning och inriktning som den som föreslagits för 1989.
De fördelningspolitiska inslagen måste kompletteras med bl.a. effektivare
kommunal skatteutjämning samt differentierad mervärdeskatt med sänkt
skatt på vardagsmat.

Finansieringen av skatteomläggningen bör ske på ett sätt som främjar
energisystemets omvandling och en god miljö. Omfattningen av finansieringen
måste prövas i relation till hur priser och löner utvecklas sett i ett
internationellt perspektiv.

Vad utskottet har anfört om inriktningen av fördelningspoliken bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande inriktningen av fördelningspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi5 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. En ny låginkomstutredning (morn. 11)

Hans Petersson (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som uttalas i motion Fi8 (vpk) finner utskottet det
egendomligt att den socialdemokratiska regeringen fullföljer den borgerliga
marginalskattepolitiken genom att lägga fram förslag om skattesatser för
nästa år som ytterligare förstärker skillnaderna mellan låg- och höginkomsttagare.
De minskningar i avdragsmöjligheterna som sker genom sänkt
marginalskatt, och som fått legitimera orättvisa lättnader för de högsta
inkomsttagarna, håller på att uttunnas. Den senaste tidens uppfinningsrikedom
på skatteplaneringsområdet visar att människor som har de största
tillgångarna håller på att kompensera sig för minskad avdragsrätt genom
andra manipulationer.

I detta sammanhang är det därför viktigt att påpeka att fördelningspolitiken
och den reala ekonomiska utvecklingen för de enskilda inkomsttagarna
inte kan ses enbart genom den statliga skattens marginaleffekter. Det
kommunala skatteuttaget och familjernas utgifter för avgiftsbelagd kommunal
service som t.ex. barnomsorg betyder mycket mer. Övervältringen av
kostnader på kommuner och landsting har genom den hittills förda ekonomiska
politiken varit kraftig under 1980-talet. Dyrare avgifter eller försämrad
service drabbar hårt de sämst avlönade och dem som har ohälsosam livseller
arbetsmiljö. Mot denna bakgrund bör riksdagen uppdra åt regeringen
att snarast tillsätta en ny låginkomstutredning. Utredningen bör arbeta
snabbt så att den kan presentera resultat senast inför den planerade
skatteomläggning som väntas i början av 1990-talet.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande en ny låginkomstutredning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi8 yrkande 4 ger
regeringen i uppdrag att tillsätta en ny låginkomstutredning i enlighet
med vad utskottet anfört,

1988/89:FiU10

Reservationer

19. Frisläpp av investeringsfonder (mom. 12)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Vad gäller”
och på s. 35 slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Med anledning av kravet i motion Fi4 (m) på ett generellt frisläpp av
investeringsfonder och investeringsreserver vill utskottet anföra följande.

För närvarande är investeringsfonderna frisläppta för investeringar i
stödområdena t.o.m. mars 1989 och för miljöinvesteringar t.o.m. mars 1990.

I propositionen informeras riksdagen om att regeringen avser att förlänga
frisläppet ett år - dvs. till mars 1990 resp. mars 1991 - och även i
fortsättningen begränsa fondernas användning till dessa typer av investeringar.
Under förlängningsperioden bör investeringsavdrag, enligt vad som
anförs i propositionen, inte medges vid utnyttjande av investeringsfond för
byggnadsinvesteringar i stödområdena. Dessa åtgärder är enligt utskottets
uppfattning ännu ett uttryck för regeringens ambition att detaljstyra
företagens investeringar, något som illa rimmar med ambitionen att avreglera.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen besluta om ett generellt
frisläpp av de allmänna investeringsfonderna och investeringsreserverna.
Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande frisläpp av investeringsfonder
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi4 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett frisläpp av
investeringsfonder och investeringsreserver,

20. Arbetsmarknadens funktionssätt (morn. 13)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 39 slutar med ”detta ställningstagande” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet delar den uppfattning om den svenska arbetsmarknadens
sätt att fungera som beskrivs i motionerna Fi4 (m) och Fi6 (m). Det är ett
tecken på en dåligt fungerande arbetsmarknad att inte tillgängliga arbetskraftsresurser
kan utnyttjas bättre. I det nuvarande konjunkturläget bör det
vara möjligt för alla som vill arbeta - även t.ex. handikappade och invandrare
- att efter förmåga delta i arbetslivet.

Ett ökat utbud av arbetskraft är av stor betydelse för den ekonomiska
tillväxten. Mot bakgrund av den väntade befolkningsutvecklingen framstår
kraven på åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet och förbättra flexibiliteten
på arbetsmarknaden som nödvändiga. Som anförs i motion Fi4 (m) är den
svaga produktivitetsökningen ett av de centrala problemen i den svenska
ekonomin. Den leder till att arbetskraftsbristen ökar i takt med produktions -

1988/89:FiU10

Reservationer

ökningen. Arbetskraftsbristen kommer att förvärras ytterligare till följd av 1988/89:FiU10
det minskande antalet ungdomar och ett minskat arbetskraftstillflöde av Reservationer
kvinnor jämfört med senare år. Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten
på att den ökande sjukfrånvaron samt att ökningen av antalet förtidspensionerade
bidrar till ett svagare utbud av arbetskraft. Det finns också obalanser
på arbetsmarknaden, såväl med avseende på geografiska områden som med
hänsyn till olika arbetstagargrupper.

Ett antal åtgärder bör därför vidtas för att stimulera arbetskraftsutbudet.

Marginalskatterna och det totala skattetrycket bör sänkas. Den offentliga
sektorns expansion måste hållas tillbaka för att bereda utrymme för
industrins utveckling. Vi har en för liten industrisektor för att bära upp den
export som behövs för att få ett långsiktigt överskott i bytesbalansen. Olika
regleringar av näringslivet bör avskaffas. Byråkrati och krångel måste
minska och de offentliga monopolen måste brytas upp.

Utskottet vill i detta sammanhang också ta upp det nuvarande arbetsförmedlingsmonopolet.
I likhet med motion Fi6 (m) anser utskottet att den
svenska arbetsmarknaden skulle fungera effektivare om fristående förmedlingar
fick inrättas vid sidan om den statliga arbetsförmedlingen. En sådan
ordning skulle medföra utökad service till såväl arbetssökande som arbetsgivare.
Arbetsförmedlingslagen (1935:113) bör därför ändras. Utskottet vill
framhålla vikten av att det pågående översynsarbetet beträffande lagen får
en inriktning som siktar till en avmonopolisering och ett tillskapande av
alternativ till den offentliga förmedlingen.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion Fi6 yrkandena 1 och

dels att utskottets hemställan under 13. bort ha följande lydelse:

13. beträffande arbetsmarknadens funktionssätt
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 1 och
1988/89:Fi6 yrkandena 1 och 4 och med avslag på motion 1988/89:Fi5
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om arbetsmarknadsläget, åtgärder för att öka arbetsutbudet
samt etablering av enskilda arbetsförmedlingar,

21. Arbetsmarknadens funktionssätt (morn. 13)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”Fi5 yrkande 2” bort ha följande lydelse:

De regionala skillnaderna i sysselsättningsläget anser utskottet i likhet med
vad som anförs i motion Fi5 (c) bör uppmärksammas särskilt.

Den internationella högkonjunkturen har skapat gynnsamma förutsättningar
för den svenska ekonomin. För närvarande befinner sig industrin i ett
skede med högt kapacitetsutnyttjande och en ökad produktion. Arbetsmarknaden
kännetecknas av hög sysselsättning och god tillgång på lediga platser.

Samtidigt har den förda ekonomiska politiken skapat betydande koncentrationsproblem
och överhettning i framför allt storstadsregionerna. Obalansen
i tillgång på sysselsättningsmöjligheter finns kvar.

Det krävs därför enligt utskottets mening mer aktiva insatser för att
begränsa överhettningen i storstadsregionerna och för att stimulera efterfrågan
på arbetskaft i glesbygdsområdena. I likhet med vad som föreslås i
motion Fi 5 (c) anser utskottet att en investeringsavgift bör införas i
storstadsområdena. Småföretagen, som utgör en viktig resurs i samhället,
måste ges gynnsamma villkor bl.a. genom att socialförsäkringsavgifterna
differentieras.

De i propositionen föreslagna åtgärderna innebär varken att obalanserna
på arbetsmarknaden motverkas eller att ett ökat arbetskraftsutbud säkerställs.
Mot denna bakgrund kan inte utskottet ställa sig bakom den allmänna
inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska insatser som redovisas i propositionen.

Utskottet anser att riksdagen bör bifalla yrkande 2 i motion Fi5.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande arbetsmarknadens funktionssätt
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi5 yrkande 2 och med
avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 1 och 1988/89:Fi6 yrkandena
1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om betydelsen av en förstärkt regionalpolitik för att nå de
ekonomiska målen,

22. Arbetsmarknadens funktionssätt (mom. 13,
motiveringen)

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Utskottet anser” och på s. 39
slutar med ”Fi5 yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att arbetsmarknaden står inför stora förändringar, som
kommer att ställa stora krav på en väl fungerande arbetsmarknadspolitik
liksom övrig ekonomisk politik. Förändringar i befolkningens åldersstruktur
med allt mindre ungdomskullar och förhållandevis fler medelålders och äldre
innebär att betydelsen av god rörlighet och hög flexibilitet ökar. Utskottet
anser också att detta medger stora möjligheter att bättre än hittills prioritera
arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet anser i likhet med vad arbetsmarknadsutskottet anför i sitt
yttrande att för att tillgodose bl.a. industrins och vårdens arbetskraftsbehov
är det nödvändigt att arbetskraftsutbudet ökar. Den nya situationen
kännetecknad av högkonjunktur och arbetskraftsbrist bör, enligt arbetsmarknadsutskottet,
ge nya möjligheter till utveckling både för de enskilda
arbetstagarna och för sättet att organisera produktionen. Finansutskottet
delar denna uppfattning.

Enligt vad arbetsmarknadsutskottet inhämtat pågår en översyn av arbetsförmedlingslagen.
Finansutskottet vill poängtera betydelsen av att denna
översyn resulterar i möjligheter till försöksverksamhet med kompletterande
fristående arbetsförmedlingar på vissa områden.

De aviserade överläggningarna med arbetsmarknadens parter bör kunna
ge uppslag som främjar utvecklingen på arbetsmarknaden. Överläggningar -

1988/89:FiU10

Reservationer

na bör omfatta åtgärder av det slag som tas upp i vissa av de nämnda 1988/89:FiU10
motionerna. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på den ökande frånva- Reservationer
rons betydelse för det totala arbetskraftsutbudet och behovet av förbättringar
av arbetsmiljön för att minska sjukfrånvaron.

Utskottet konstaterar att den av regeringen aviserade förlängningen av
semestern med en sjätte vecka skulle innebära en minskning av arbetsutbudet.

När det gäller de regionala skillnaderna i sysselsättningsläget vill utskottet
hänvisa till folkpartiets partimotion Fill, där betydelsen av en balanserad
regional utveckling betonas. Utskottet hänvisar också till det arbete som
pågår inom utredningen om regionalpolitikens inriktning m.m. (dir.

1987:48).

Vad utskottet ovan anfört innebär att utskottet inte i alla delar kan
instämma i vad som sägs i motionerna Fi4 (m) yrkande 1, Fi6 (m) yrkande 1
och Fi5 (c). Yrkandena avstyrks sålunda.

23. Avslag på de arbetsmarknadspolitiska förslagen (mom.

14)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Finansutskottet
delar” och på s. 40 slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi21 (mp) att regeringens proposition
okritiskt utgår ifrån kortsiktiga mål om ökad tillväxt. Enligt utskottets
sätt att se finns det risk att dessa mål leder till ökad miljöförstöring och ökad
förbrukning av icke förnybara resurser. En sådan utveckling kan medföra
svåra bristsituationer i landet och krav på planhushållning. För att undvika
denna utveckling och se till kommande generationers behov anser utskottet
att den materiella förbrukningen måste minska.

De nya krav som måste ställas på en långsiktig ekonomisk politik skall
enligt utskottets mening främja ett uthålligt solidariskt samhälle i balans med
naturen.

Med hänsyn till att utskottet - vad gäller arbetsmarknadsområdet - i
grunden förespråkar en annan politik än den som regeringen gett uttryck för,
bör proposition 47 i motsvarande del avvisas av riksdagen utom på den punkt
som gäller flaskhalsutbildning. Utskottet saknar därmed anledning att
behandla övriga till propositionen knutna motionsyrkanden.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi21 yrkande 1 i
motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avslag på de arbetsmarknadspolitiska förslagen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del
avslår de i proposition 1988/89:47 bilaga 3 framlagda förslagen utom
vad avser den s.k. flaskhalsutbildningen,

24. Avslag på de arbetsmarknadspolitiska förslagen (mom. 14, 1988/89:FiU10

motiveringen) Reservationer

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande sorn på s. 39 börjar med ”Finansutskottet delar” och på
s. 40 slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Motionärerna ställer upp en lång rad önskemål, vissa delvis oförenliga,
men det framgår inte på vilket sätt de skall uppnås. Förslagen att höja och
differentiera ett antal indirekta skatter får påtagliga effekter på pris- och
kostnadsutvecklingen som inte analyseras närmare. Utskottet anser därför
att motion Fi21 yrkande 1 i här berörd del bör avslås av riksdagen.

25. Merkostnadsbidrag(mom. 16)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Finansutskottet
anser” och slutar med ”och 3 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det angeläget att stimulera rörligheten på den
svenska arbetsmarknaden. Det finns därför skäl att återinföra starthjälpen,
eller ett merkostnadsbidrag som regeringen nu föredrar att kalla det. För att
få avsedd effekt - att göra den låsta arbetsmarknaden mer flexibel - är det
emellertid nödvändigt att bidraget får utgå oavsett var i landet en person får
arbete. Geografiska gränsdragningar av det slag som föreslås i propositionen
kan väntas leda till orättvisor och administrationsproblem, varför utskottet
delar uppfattningen i motion Fi6 (m) att merkostnadsbidrag skall kunna utgå
vid inflyttning till samtliga orter i Sverige.

Det anförda innebär att utskottet med anledning av propositionen i
motsvarande del tillstyrker yrkande 5 i motion Fi6 om merkostnadsbidrag.
Övriga i sammanhanget upptagna motioner, Fill yrkande 3, Fi22 samt Fi27
yrkandena 2 och 3, avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande merkostnadsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi6 yrkande 5 och med
anledning av motion 1988/89:Fi22 samt med avslag på motionerna
1988/89:Fil 1 yrkande 3 och 1988/89:Fi27 yrkandena 2 och 3 godkänner
det i proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 2 mom. 1 framlagda
förslaget om merkostnadsbidrag med den ändringen att merkostnadsbidrag
skall kunna utgå vid flyttning till samtliga orter i Sverige i
enlighet med vad utskottet anfört,

26. Merkostnadsbidrag (mom. 16)

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser

1988/89:FiU10

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
utgår” och slutar med ”och 3 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet anser det angeläget att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden.
Utskottet ser därför positivt på ett återinförande av flyttningsbidraget.
Med hänsyn till vikten av att det föreslagna merkostnadsbidraget
blir ett effektivt arbetsmarknadsinstrument delar utskottet uppfattningen i
motion Fil 1 (fp) om behovet av en utvärdering. När erfarenheter har vunnits
av systemet bör regeringen därför återkomma till riksdagen med en
redovisning av hur reglerna har tillämpats i praktiken.

Med anledning av vad som anförs i propositionen i motsvarande del
tillstyrker utskottet motion Fill yrkande 3. Övriga i sammanhanget behandlade
motioner, Fi6 yrkande 5, Fi22 samt Fi27 yrkandena 2 och 3, avstyrks av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande merkostnadsbidrag

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:Fi6 yrkande 5,
1988/89:Fi22 och 1988/89:Fi27 yrkandena 2 och 3 godkänner det i
proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 2 mom. 1 framlagda förslaget
om merkostnadsbidrag,

b) att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fill yrkande 3 hos
regeringen begär en senare redovisning av hur reglerna för merkostnadsbidrag
tillämpats i praktiken,

27. Merkostnadsbidrag (mom. 16)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
instämmer” och slutar med ”och 3 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har inledningsvis i detta avsnitt konstaterat att arbetsmarknaden
kännetecknas av hög sysselsättning och god tillgång på lediga platser, men
samtidigt har den förda ekonomiska politiken skapat betydande koncentrationsproblem
och överhettning i framför allt storstadsregionerna. Obalansen
i tillgång på sysselsättningsmöjligheter finns kvar.

Utskottet anser därför att det är viktigt att politiken utformas så att en
återinflyttning kan komma att ske till de utsatta regionerna. I likhet med vad
som anförs i motion Fi27 (c) befarar dock utskottet att den pågående
koncentrationsutvecklingen ytterligare förstärks med den utformning av
merkostnadsbidraget som föreslås i propositionen. Förslaget att merkostnadsbidraget
även skall kunna utgå till expansiva kommuner - utanför
Stockholms län, Göteborgs och Malmö kommuner - kan därför inte
accepteras. De regionalt utsatta kommunerna får med förslaget än svårare

att utveckla sin arbetsmarknad. Mot denna bakgrund avvisar utskottet
regeringsförslaget på denna punkt.

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi27 (c) att ett ^flyttningsbidrag
bör utgå endast när det är fråga om en flyttning till stödområdena,
Bergslagskommunerna och sydöstra Sverige; dock med undantag för de mest
expansiva kommunerna inom dessa områden. Genom en sådan begränsning
kan bidraget fördubblas till 10 000 kr., vilket skulle innebära att de under
1960- och 1980-talen hårt drabbade regionerna bättre skulle kunna utveckla
och bredda sin arbetsmarknad.

Med anledning av vad som anförs i propositionen i motsvarande del
tillstyrker utskottet motion Fi27 yrkandena 2 och 3. Övriga i sammanhanget
upptagna motioner, Fi6 yrkande 5, Fill yrkande 3 samt Fi22, avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande merkostnadsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi27 yrkandena 2 och 3
samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi6 yrkande 5, 1988/89:Fill
yrkande 3 och 1988/89:Fi22 avslår det i proposition 1988/89:47 bilaga 3
punkt B 2 mom. 1 framlagda förslaget om merkostnadsbidrag samt hos
regeringen begär förslag om ett inflyttningsbidrag i enlighet med vad
utskottet anfört,

28. Medel för merkostnadsbidrag och sökanderesor (mom. 18)

Under förutsättning av bifall till reservation 25

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Finansutskottet
tillstyrker” och slutar med ”och sökanderesor” bort ha följande lydelse:

I enlighet med förslag i motion Fi6 anser utskottet att merkostnadsbidrag
skall kunna utgå vid inflyttning till samtliga orter i Sverige. I konsekvens
därmed anser utskottet - med anledning av propositionens förslag angående
medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice - att regeringen bör återkomma
till riksdagen med en förnyad beräkning av anslagsbehovet under denna
punkt.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

1988/89:FiU10

Reservationer

29. Anslaget Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag (mom. 20)

1988/89:FiU10

Reservationer

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Finansutskottet
delar” och slutar med ”tilläggsbudget I” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är arbetsmarknadsläget sådant att kostnaderna
för kontant arbetsmarknadsstöd borde kunna begränsas på det sätt som
föreslås i motion Fi6 (m). Ökningen av utbildningsbidrag borde därför kunna
inrymmas i nu gällande budget. Utskottet tillstyrker därför motion Fi6
yrkande 7 angående avslag på regeringens förslag till medelsanvisning.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande anslaget Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi6 yrkande 7 avslår
förslaget i proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 4 om medel för
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbilningsbidrag på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1988/89 under tionde huvudtiteln,

30. Insatser för flyktingar och invandrare (mom. 21)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Finansutskottet
gör” och slutar med ”och 8” bort ha följande lydelse:

Ur såväl samhällets synpunkt som ur den enskildes synpunkt är det viktigt
att alla människor kan utveckla sin kapacitet. Utskottet delar uppfattningen i
motion Fi5 (c) att invandrarnas resurser i arbetslivet inte tillräckligt tas till
vara i dag. Utskottet anser därför i likhet med vad som anförs i motion Fi5 (c)
att en reform för att ge unga flyktingar arbete varvat med språkundervisning
är väl ägnat att ge flyktingarna möjligheter till en bättre start. En sådan
reform kan samtidigt leda till ett ökat arbetskraftsutbud och fördelar ur social
synpunkt. Utskottet ställer sig även bakom förslaget att regeringen bör ta
initiativ till överläggningar med arbetsmarknadens parter om bättre arbetsmöjligheter
för invandrare med akademikerbakgrund.

Med anledning av vad som anförs i propositionen i motsvarande del
tillstyrker utskottet motion Fi5 yrkandena 7 och 8.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande insatser för flyktingar och invandrare

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi5 yrkandena 7 och 8 samt
med anledning av vad som anförts i proposition 1988/89:47 bilaga 3
punkt B 5 mom. 1 godkänner att 30 000 000 kr. av medlen för
beredskapsarbeten får utnyttjas för insatser för flyktingar och invandrare
i enlighet med vad utskottet anfört,

31. Flexibelt utnyttjande av beredskapsmedel (mom. 22) 1988/89:FiU 10

Reservationer

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Finansutskottet
har” och slutar med ”östra Norrbotten” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av propositionens förslag anföra följande.
Riksdagen skall anvisa medel för bestämda ändamål. Medlen får enligt
regeringsformen inte användas på annat sätt än riksdagen har bestämt (RF
9:2). Utskottet anser därför i likhet med vad som framförs i motion Fi6 (m)
att arbetsmarknadspolitiska medel inte skall få användas för ospecificerade
ändamål. Detta ställningstagande ligger i linje med tidigare riksdagsbeslut att
avvisa ett regeringsförslag som innebar in blanco-fullmakt för regeringen att
disponera regionalpolitiska medel.

Enligt utskottets uppfattning bör ordningen vara den att riksdagen
samtidigt som den tar ställning till geografiska och andra ramar också anger
klart definierade mål för arbetsmarknadspolitiska insatser. Inom dessa
ramar bör länsmyndigheter och arbetsmarknadsverket ha större frihet att
disponera beviljade medel.

Utskottet vill också hänvisa till det arbete som pågår inom den regionalpolitiska
kommittén med bl.a. en undersökning av effektiviteten av de särskilda
insatserna i östra Norrbotten.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi6 yrkande 6
angående avslag på regeringsförslaget att utnyttja 50 milj. kr. av redan
anvisade medel för beredskapsarbeten i enlighet med reglerna för östra
Norrbotten.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande flexibelt utnyttjande av beredskapsmedel
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi6 yrkande 6 avslår
regeringens förslag i proposition 1988/89:47 bilaga 3 punkt B 5 mom. 2
om utnyttjande av medlen för beredskapsarbeten,

32. Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner
(mom. 23)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Finansutskottet
har inte” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

I ett arbetsmarknadsläge som kännetecknas av högt arbetskraftsutnyttjande
bör som anförs i motion Fi6 (m) åtgärder vidtas för att företag och
myndigheter skall få del av den outnyttjade arbetskraftsreserv som finns
bland de arbetshandikappade.

Regeringen bör därför snarast lägga fram förslag om ett system med
flexibla lönebidrag, som skall gälla hela landet. En sådan ordning bör kunna
leda till att flera av dem som nu arbetar inom Samhall kan slussas ut på den
öppna arbetsmarknaden. Därmed kan Samhall ytterligare koncentrera sig på
att bereda sysselsättning åt personer med särskilt svåra handikapp. Utskottet

anser att lönebidragsanställning kan vara ett alternativ till förtidspensionering
i de fall arbetshandikapp föreligger.

Utskottets ställningstagande får i huvudsak anses tillgodose även motion
Fill (fp).

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi6
yrkande 2 och Fill yrkande 2. Övriga motioner, Fi5 yrkande 6 och Fil8
yrkande 5, bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande behovet av insatser för särskilda grupper och
regioner

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi6 yrkande 2 och
1988/89:Fill yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi5
yrkande 6 och 1988/89:Fil8 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om införande av flexibelt lönebidrag i
hela landet,

33. Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner
(mom. 23)

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Finansutskottet
har inte” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetsmarknadsläget är sådant att aktiva insatser som
genomförs nu för de arbetshandikappade m.fl. verksamt skulle underlätta
för dessa grupper att få en fast förankring på arbetsmarknaden. Utskottet
delar den uppfattning som förs fram i motion Fill (fp) att propositionens
allmänna uttalande om större prioritet för de arbetshandikappade måste
följas upp med konkreta förslag.

Ett sätt att förbättra möjligheterna för de handikappade att få utföra ett
arbete, som dessutom skulle innebära samhällsekonomiska fördelar, vore att
föra över resurser från socialförsäkringssektorn till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Lönebidraget bör göras mer flexibelt med hänsyn till handikappets
utveckling över tiden. Antalet platser vid Samhall bör också utökas.

Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag till ytterligare
insatser för att ge arbete åt människor med handikapp.

Utskottets ställningstagande får i stort sett anses tillgodose syftet i motion
Fi6.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi6
yrkande 2 och Fill yrkande 2. Motionerna Fi5 yrkande 6 och Fil8 yrkande 5
bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande behovet av insatser för särskilda grupper och
regioner

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fill yrkande 2 och
1988/89:Fi6 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi5

1988/89:FiU10

Reservationer

yrkande 6 och 1988/89:Fi 18 yrkande 5 hos regeringen begär förslag till
ytterligare insatser för att ge arbete åt människor med handikapp i
enlighet med vad utskottet anfört,

34. Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner
(mom. 23)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Finansutskottet
har inte” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Det goda arbetsmarknadsläget måste såsom framhålls i motion Fi5 (c)
utnyttjas offensivt för att sätta in särskilda åtgärder för att bereda de
långtidsarbetslösa ökade möjligheter till sysselsättning. Regeringen bör
återkomma med förslag härom.

Utskottet tillstyrker således motion Fi5 yrkande 6. Övriga motioner, Fi6
yrkande 2, Fill yrkande 2 och Fil8 yrkande 5, bör inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande behovet av insatser för särskilda grupper och
regioner

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi5 yrkande 6 och med
avslag på motionerna 1988/89:Fi6 yrkande 2, 1988/89:Fill yrkande 2
och 1988/89:Fil8 yrkande 5 hos regeringen begär förslag om insatser
för de långtidsarbetslösa i enlighet med vad utskottet anfört,

35. Indragning av medel från arbetsmarknadsdepartementets
anslag (mom. 24)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ”Finansutskottet
har inledningsvis” och på s. 45 slutar med ”riksdagens sida” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi6 (m) att eftersom det enligt
propositionen tycks föreligga ett budgetutrymme bör motsvarande medel
dras in från resp. anslagsposter. Även i det fall regeringens förslag till
utgiftsökningar inte vinner riksdagens bifall bör därför regeringen i enlighet
med propositionen dra in medel från anslagen för beredskapsarbete och
inskolningsplatser.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion Fi6 yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande indragning av medel från arbetsmarknadsdepartementets
anslag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi6 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om indragning av
medel från anslag inom arbetsmarknadsdepartementets område,

1988/89:FiU10

Reservationer

36. Arbetstillstånd för asylsökande (mom. 26) 1988/89:FiU10

Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Carl Frick (mp) och Inger René Reservat'oner
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Finansutskottet
delar” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är av största vikt att handläggningstidema för
asylärenden kortas radikalt. De asylsökande utsätts för mycket stora
påfrestningar genom påtvingad sysslolöshet under handläggningstiden. En
del svenskar förstår inte heller att de asylsökande inte får förvärvsarbeta utan
reagerar negativt mot att de inte försörjer sig genom eget arbete. De
asylsökande bör, enligt utskottet, temporärt få arbetstillstånd medan deras
ansökan om asyl prövas. Utskottet anser således att riksdagen bör bifalla
motion Fi6 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande arbetstillstånd för asylsökande
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi6 yrkande 3 och med
anledning av motion 1988/89:Fill yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om möjlighet för asylsökande
att erhålla temporärt arbetstillstånd,

37. Arbetstillstånd för asylsökande (mom. 26)

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ”Finansutskottet
delar” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är av största vikt att handläggningstidema för
asylärenden kortas radikalt. De asylsökande utsätts för mycket stora
påfrestningar genom påtvingad sysslolöshet under handläggningstiden. En
del svenskar förstår inte heller att de asylsökande inte får förvärvsarbeta utan
reagerar negativt mot att de inte arbetar. Mot denna bakgrund anser
utskottet att de asylsökande bör ges möjlighet till beredskapsarbete. Den
rörliga förmedlingsstyrka som utskottet förordat bör även arbeta med denna
uppgift.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker yrkande 1 i motion Fill.

Därmed tillgodoses till viss del också motion Fi6 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande arbetstillstånd för asylsökande
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fill yrkande 1 och med
anledning av motion 1988/89:Fi6 yrkande 3 hos regeringen begär
förslag som möjliggör för asylsökande att få beredskapsarbete i
enlighet med vad utskottet anfört,

38. Byggreglerande åtgärder (mom. 27) 1988/89:FiU10

Reservationer

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Regeringens
förslag” och på s. 52 slutar med ”(morn. 27)” bort ha följande lydelse:

Utmärkande för den socialdemokratiska bostadspolitiken är inslaget av
regleringar och andra ingrepp som snedvrider bostadsmarknaden. Denna
marknad är en av de mest genomreglerade. De ständiga ingreppen har
medfört att den kommit i obalans, vilket i sin tur tas till intäkt för nya ingrepp
och nya regleringar. En sådan utveckling kan naturligtvis inte fortgå. Det är
inte möjligt att i längden rätta till fel och brister i den generella finanspolitiken
med selektiva regleringar.

Hittillsvarande byggregleringar har inte löst några problem. Deras enda
resultat har i stället blivit att byråkratin frodas samtidigt som angeläget
byggande försenas kraftigt eller inte alls kommer till stånd. I Stockholm är
byggkvoten redan intecknad fram till år 1990. Till följd härav kan varken
nödvändig kommersiell och annan service erbjudas i vissa bostadsområden
eller företag med god lönsamhet och utveckling bygga ut sin verksamhet.

Enligt finansutskottets mening är det fel att bromsa produktiva investeringar
med byggregleringar och andra ingrepp. Dessa investeringar är
naturligtvis till gagn för hela landet oavsett var de kommer till stånd. Nya
arbetsplatser i storstadsområdena leder till ökad sysselsättning även i övriga
delar av landet utan att några regionalpolitiska styrmedel behöver tillgripas.

Ingrepp av detta slag strider även mot regeringens i andra sammanhang
nyväckta intresse för avreglering. Enligt finansutskottets uppfattning bör
regeringen inte kunna använda lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd för
att införa byggstopp. Denna lag bör avskaffas, befintliga regleringar
avvecklas och några nya inte komma till stånd.

Enligt utskottets mening bör således riksdagen biträda det i motion Fi4 (m)
yrkande 6 framförda kravet på att lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
m.m. skall avskaffas. Vad utskottet här anfört med anledning av vad som sägs
i denna motion liksom i motion Fill (fp) yrkande 4 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär vidare
att motion Fi26 (c) yrkande 4 bör avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande byggreglerande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi4 yrkande 6 samt med
anledning av motion 1988/89:Fill yrkande 4 och med avslagpå motion
1988/89:Fi26 yrkande 4 antar följande

Förslag till
Lagom upphävande av lagen (1971:1204) om
byggnadstillstånd m.m.

1988/89:FiU 10

Reservationer

Härigenom föreskrivs att lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
skall upphöra att gälla vid utgången av december 1988.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

39. Byggreglerande åtgärder (mom. 27)

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Regeringens
förslag” och på s. 52 slutar med ”(morn. 27)” bort ha följande lydelse:

Skall man komma till rätta med den uppkomna situationen och finna en
varaktig lösning på bostadsbristen och på de bostadssociala problemen är det
nödvändigt att föra en offensiv närings- och regionalpolitik. Erforderliga
bostadspolitiska åtgärder måste därför anpassas till målet att skapa balans
mellan och inom regioner. Samtidigt måste människor i koncentrationsorter
hjälpas finna en bra bostad till ett rimligt pris. Parallellt med insatser för att
bryta koncentrationsutvecklingen måste därför bostadspolitiska åtgärder
vidtas som syftar till att lösa de bostadsbehov som koncentrationen framtvingat.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt finansutskottets mening
byggreglerande åtgärder inte ges den inriktning som regeringen förordat. I
enlighet med förslaget i motion Fi26 (c) bör åtgärderna i stället utformas på
ett sådant sätt att de motverkar överhettningen i storstadsområdena och
andra koncentrationsorter. Regeringens åtgärder ger inte den avsedda
omprioriteringen i koncentrationsorterna. Däremot hämmar de en utveckling
i glesbygdsregioner. Någon generell begränsning av det oprioriterade
byggandet bör därför inte komma till stånd. Åtgärderna bör i stället ges en
mera regionalpolitisk prägel. En neddragning av det oprioriterade byggandet
bör åstadkommas främst i koncentrationsorter med ett klart dokumenterat
nybyggnadsbehov av bostäder.

För att åstadkomma den förordade begränsningen av byggandet på
koncentrationsorter bör man, i enlighet med förslaget i motion Fi26 (c),
införa en särskild investeringsavgift på 25 % vid byggande av kontors- och
industrilokaler. Intäkterna av den förordade avgiften bör återföras till
regionen för investeringar i bl.a. bostäder.

Vad utskottet här anfört med anledning av förslaget i motion Fi26 (c)
yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
Fi4 (m) yrkande 6 och Fill (fp) yrkande 4 bör avstyrkas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande byggreglerande åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi26 yrkande 4 samt

med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 6 och 1988/89:Fill 1988/89:FiU10
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet Reservationer
anfört om byggreglerande åtgärder,

40. Byggreglerande åtgärder (mom. 27)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”(morn. 27)” bort ha följande lydelse:

Vad därefter rör frågan om hur regleringarna bör utformas, en fråga som
tas upp i motion Fi26 (c) yrkande 4, vill utskottet instämma i att det finns skäl
att ge regleringarna en tydligare regionalpolitisk inriktning. Överhettningen i
Stockholms län vad gäller kontorsbyggandet bidrar både till en storstadskoncentration
och till orimliga boendekostnader inom detta område. En
investeringsavgift för s.k. övrigt byggande bör tas ut med 25 %. Avgifterna
bör återföras till regionens bostadsbyggande som kompensation för de höjda
bygg- och boendekostnader som blir följden av regeringens övriga förslag.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande byggreglerande åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi26 yrkande 4 samt
med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 6 och 1988/89:Fill
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en investeringsavgift på 25 % i storstadsområdena,

41. Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m.m. (mom.
28-37)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”ändrade
bidragsvillkor” och slutar med ”(morn. 37)” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag avseende räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt
utgör ytterligare ett exempel på den ryckighet och kortsiktighet som länge
präglat den socialdemokratiska bostadspolitiken. Sedan 1982 har ombyggnadverksamheten
ömsom stimulerats ömsom bromsats på ett sätt som nästan
omöjliggjort ett långsiktigt målinriktat agerande för bostadsmarknadens
parter. Även i jämförelse med tidigare åtgärder framstår dock det nu aktuella
förslaget till höjda garanterade räntor vid ombyggnad som ett av de mera
dramatiska ingreppen.

Höjs de garanterade räntorna på föreslaget sätt kommer den för några år
sedan högprioriterade ROT-verksamheten i praktiken att upphöra. Detta
därför att bruksvärdessystemet inte medger att de därav föranledda kostnadsökningarna
kan täckas genom höjda hyror. De som i första hand drabbas
är alla hyresgäster som bor i fastigheter med upprustningsbehov. Men även
fastighetsägarna drabbas genom ändrade planeringsförutsättningar och ofta

7 Riksdagen 1988189. 5 sami. Nr 10

dessutom genom ekonomiska avbräck. En annan grupp som skulle få
svårigheter är alla byggföretag som specialiserat sig på ombyggnader,
eftersom de varken har personal eller utrustning som kan utnyttjas vid
nybyggnad.

Som framhålls i moderata samlingspartiets partimotion Fi4 är det naturligtvis
nödvändigt att det befintliga fastighetsbeståndet kan hållas i stånd
genom modernisering och upprustning. Finansieringssystemet vid ombyggnad
får inte ges en sådan utformning att det blir ekonomiskt omöjligt att
renovera äldre fastigheter. Att på det sätt som regeringen föreslår favorisera
nybyggnad framför ombyggnad medför en uppenbar risk för att vi kommer
att drabbas av en ny rivningsvåg, liknande den vi var med om under
1960-talet och i början av 1970-talet. För att undvika en sådan utveckling
måste finansieringsförutsättningarna vara desamma vid såväl ny- som
ombyggnad.

Enligt finansutskottets mening bör alltså dagens finansieringsförutsättningar
övergångsvis alltjämt gälla. Regeringens förslag avseende räntebidragen
till nya ombyggnadsprojekt bör således avvisas i enlighet med vad som
föreslås i motionerna Fi4 (m) yrkande 2 och Fi24 (m) yrkande 1. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär att även förslagen i folkpartiets
partimotion Fil 1 yrkande 5 i berörd del samt motionerna Fil7 (c) och Fi26 (c)
yrkandena 1 och 3 är tillgodosedda. Ställningstagandet innebär vidare att
miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 2 i berörd del bör avvisas av
riksdagen.

Några av de övriga motioner som behandlas i detta sammanhang får till viss
del anses tillgodosedda med anledning av vad utskottet nu anfört. Bl.a. gäller
detta de motioner som inrymmer krav på undantag från den föreslagna
förändringen. Eftersom de gamla reglerna alltjämt bör gälla föreligger det
inte något behov av sådana undantag.

dels att utskottets hemställan under 28-37 bort ha följande lydelse:

28-37. beträffande ändrade bidragsvillkorför ombyggnadslån m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 2 och
1988/89:Fi24 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1988/89:47
bilaga 4 mom. 1 i berörd del och motionerna 1988/89:Fi9 yrkandena 5,
6 och 7 samt 9 i berörd del, 1988/89:Fill yrkande 5 i berörd del och
yrkande 9, 1988/89:Fil3 yrkande 2, 1988/89:Fil6 i berörd del,
1988/89:Fil7, 1988/89:Fil9 yrkandena 1 och 2, 1988/89:Fi20 yrkande
2, 1988/89:Fi21 yrkande 2 i berörd del, 1988/89:Fi25 yrkande 2,
1988/89:Fi26 yrkandena 1 och 3, 1988/89:Fi30, 1988/89:Fi31 yrkande
2, 1988/89:Fi32, 1988/89:Fi33 och 1988/89:Fi35 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89:FiU10

Reservationer

42. Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m.m. (mom. 1988/89:FiU10

28—37) Reservationer

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”ändrade
bidragsvillkor” och slutar med ”(morn. 37)” bort ha följande lydelse:

Den brist på långsiktighet och framförhållning som länge präglat regeringens
bostadspolitik har starkt bidragit till att förvärra bostadsbristen i våra
storstadsregioner och i andra överhettade områden. Den är också den
främsta orsaken till den stora ökning av byggkostnaderna som ägt rum under
det senaste året. Ryckigheten, som är ett resultat av regeringens oförmåga
och ovilja, drabbar ytterst de boende i allmänhet och inte minst de ungdomar
som söker sin första bostad. De höga boendekostnaderna har medfört att det
nu finns vissa avsättningssvårigheter också i områden där bostadsbristen är
svår.

De problem som regeringen nu med drastiska metoder försöker komma till
rätta med är också föranledda av att räntebidragen vid ombyggnad under
lång tid har legat på en för hög nivå. Till följd härav har ombyggnaderna blivit
alltför omfattande och därmed också dyra och kapitalkrävande. Det finns
med hänsyn härtill i och för sig starka skäl som talar för att bostadssubventionerna
vid såväl ny- som ombyggnad behöver minskas. Detta måste dock ske
på ett mera varsamt och planmässigt sätt. Att som regeringen föreslår i ett
slag drastiskt förändra finansieringsförutsättningarna vid ombyggnad skulle
däremot få oöverskådliga konsekvenser för ombyggnadsverksamheten.
Exempel på sådana konsekvenser är en kraftigt ökad rivning av äldre hus och
ett totalt stopp av den ombyggnad av ålderdomshem som riksdagen så sent
som våren 1987 beslutat att stödja.

Utskottet tvingas sålunda konstatera att det nu framlagda regeringsförslaget
skulle få oöverskådliga konsekvenser och vara till men för de boende, för
de som är sysselsatta i byggprocessen och för byggföretagen. I skrivelser bl.a.
från SABO, HSB, Riksbyggen, Fastighetsägareförbundet, Byggentreprenörerna,
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation och Byggnadsarbetareförbundet
kritiseras regeringsförslaget. Utskottet instämmer i denna
kritik, en kritik som också förs fram i motioner från folkpartiet, moderata
samlingspartiet, centerpartiet och miljöpartiet.

Den nödvändiga minskningen av bostadssubventionerna till bl.a. ombyggnad
måste således ske under mera avvägda och planerade former.

I motion Fill (fp) förs ett förslag fram där hänsyn tas till berättigade
intressen på bostadsmarknaden. Förslaget innebär besparingar inom flera
sektorer, bl.a. en upptrappning av den garanterade räntan och minskade
räntebidrag till ombyggnad och underhåll - minskningar som dock är av
väsentligt mindre omfattning än regeringens förslag och där effekten slås ut
över en längre period.

Riksdagen bör med anledning av ovannämnda motion som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet här anfört om utformningen av bostadssubventionerna.
Övriga motioner som behandlas i detta avsnitt får till viss del
anses tillgodosedda med anledning av vad nu anförts. Regeringsförslaget
avstyrks såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 28-37 bort ha följande lydelse: 1988/89:FiU10

28-37. beträffande ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m. m. Reservationer

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fill yrkande 5 i
berörd del och yrkande 9 samt med avslag på proposition 1988/89:47
bilaga 4 mom. 1 i berörd del och motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 2,

1988/89:Fi9 yrkandena 5, 6 och 7 samt i berörd del yrkande 9,

1988/89:Fi 13 yrkande 2, 1988/89:Fil6 i berörd del, 1988/89:Fil7,

1988/89: Fi 19 yrkandena 1 och 2,1988/89:Fi20 yrkande 2,1988/89:Fi21
yrkande 2 i berörd del, 1988/89:Fi24 yrkande 1,1988/89:Fi25 yrkande
2, 1988/89:Fi26 yrkandena 1 och 3,1988/89:Fi30,1988/89:Fi31 yrkande
2,1988/89:Fi32, 1988/89:Fi33 och 1988/89:Fi35 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m.m. (mom.

28-37)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”ändrade
bidragsvillkor” och slutar med ”(morn. 37)” bort ha följande lydelse:

Det mest betecknande för den socialdemokratiska politik som förts sedan
år 1982 är bristen på långsiktighet och god framförhållning. Olika, ofta
varandra motverkande åtgärder har avlöst varandra i en strid ström. Den ena
dagen har de garanterade räntorna trappats upp, nästa dag har de trappats
ned. På samma sätt har olika stödformer som hyresrabatter och nybyggnadsbidrag
introducerats för att komma till rätta med effekterna av den förda
politiken. Inte minst har ombyggnadsverksamheten drabbats av de ständiga
kursväxlingarna. Till detta kommer flera ändringar av fastighetsskatten.

Resultatet av den förda politiken har blivit en växande bostadsbrist,
stigande produktionskostnader, ökande boendekostnader och osäkra finansieringsvillkor
för byggverksamheten. Det säger sig självt att en sådan politik
måste ge upphov till stora svårigheter för byggindustrin, bostadsföretagen,
planerare, fastighetsägare och inte minst för de boende.

De av regeringen förordade höjningarna av de garanterade räntorna är
enligt finansutskottets mening ytterligare ett utslag av kortsiktighet och brist
på framförhållning. Som framhålls i centerpartiets partimotion Fi26 förefaller
förslaget dessutom bygga på en bristfällig analys av dess konsekvenser.

Det är naturligtvis inte rimligt att genomföra ett så drastiskt och långtgående
förslag utan att fullt ut klargöra konsekvenserna. En effekt som inte synes ha
beaktats är att generella åtgärder av detta slag slår olika hårt i olika delar av
landet. Det kan sålunda med fog ifrågasättas om bostadsbristen i koncentrationsorterna
skall få leda till att ombyggnadsverksamheten i hela landet skall
fördyras på ett så dramatiskt sätt. I många kommuner är ombyggnads- och
upprustningsverksamheten det primära sättet att tillgodose det aktuella
bostadsbehovet.

Sammanfattningsvis ger regeringens förslag radikalt ändrade förutsättningar
för en verksamhet som samhället vid upprepade tillfällen under senare
år förklarat önskvärd och som därför stimulerats på olika sätt. Som framhålls

i motion Fi26 (c) skapar panikåtgärder av detta slag bara svårigheter, inte 1988/89:FiU10
minst för den kommunala planeringen. Reservationer

I enlighet med förslaget i motion Fi26 (c) bör målet för bostadspolitiken
vara att öka tillskottet av bostäder. Det spelar härvid naturligtvis inte någon
roll om detta sker genom ny- eller ombyggnad.

Enligt finansutskottets mening bör sålunda ombyggnader av bostäder som
är nödvändiga av bl.a. kvalitets- eller miljöskäl eller av sociala skäl kunna
genomföras enligt dagens regler för ombyggnadslån. Detsamma bör gälla
ombyggnader som ger ett tillskott av bostäder, t.ex. inredning av vindar till
ungdomslägenheter. Däremot bör inte ombyggnader som bedöms som
luxuösa, ersätter normalt underhåll eller leder till sammanslagning av
lägenheter komma i fråga för ombyggnadslån. Vid en sådan utformning av
lånereglerna bör enligt utskottets mening resurser kunna frigöras också för
en angelägen nyproduktion av bostäder.

Med hänvisning till det nu anförda bör riksdagen med avslag på regeringens
förslag som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av motion Fi26 (c) yrkandena 1 och 3. Utskottets ställningstagande
innebär att övriga här aktuella motioner bör avvisas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 28-37 bort ha följande lydelse:

28-37. beträffande ändrade bidragsvillkorför ombyggnadslån m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fil7, 1988/

89:Fi26 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på proposition 1988/89:47
bilaga 4 mom. 1 i berörd del samt motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 2,

1988/89:Fi9 yrkandena 5, 6 och 7 samt i berörd del yrkande 9,

1988/89:Fill yrkande 5 i berörd del och yrkande 9, 1988/89:Fil3
yrkande 2,1988/89:Fil6 i berörd del, 1988/89:Fi 19 yrkandena 1 och 2,

1988/89:Fi20 yrkande 2, 1988/89:Fi21 yrkande 2 i berörd del, 1988/

89:Fi24 yrkande 1, 1988/89:Fi25 yrkande 2, 1988/89:Fi30, 1988/

89:Fi31 yrkande 2, 1988/89:Fi32, 1988/89:Fi33 och 1988/89:Fi35 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m.m. (mom.

28-37)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”ändrade
bidragsvillkor” och slutar med ”(morn. 37)” bort ha följande lydelse:

Trots regleringar av annat byggande än bostadsbyggande byggs det i våra
storstadsområden kontor och lokaler i sådan omfattning att bostadsbyggandet
blir kraftigt lidande. Bostadsbyggandet har uppenbarligen en låg prioritet
såväl hos politiker som byggare i dessa områden. En följd härav är att
bostadsköerna växer och att spekulationen på bostadsmarknaden okar i takt
med att priser och efterfrågan ökar. Ett av de grundläggande skälen till den
uppkomna situationen är den ohämmade storstadstillväxten. Som framhålls i
motion Fi21 (mp) måste därför denna tillväxt stoppas. Samtidigt måste också
åtgärder vidtas för att komma till rätta med bostadssituationen i storstäder- 101

na. En sådan åtgärd är att avbryta den kontorisering som i dag är så vanlig för 1988/89:FiU 10
att i stället åstadkomma en ”bostadisering”, dvs. ombyggnad av kontor m.m. Reservationer
till bostäder.

På sikt måste också hela bostadsfinansieringssystemet ses över bl.a. med
sikte på att minska bostadssubventionerna. Finansutskottet kan mot bakgrund
härav ansluta sig till förslaget i miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande
2 om att räntebidragen vid ombyggnad skall höjas med 0,1 procentenheter.

Detta bör ges regeringen till känna. Regeringens förslag samt övriga här
aktuella motioner bör därför avvisas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 28-37 bort ha följande lydelse:

28-37. beträffande ändrade bidragsvillkorför ombyggnadslån m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi21 yrkande 2 i
berörd del samt med avslag på proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom. 1
i berörd del och motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 2, 1988/89:Fi9
yrkandena 5, 6 och 7 samt i berörd del yrkande 9, 1988/89:Fill
yrkande 5 i berörd del och yrkande 9, 1988/89:Fil3 yrkande 2,

1988/89:Fil6 i berörd del, 1988/89:Fil7,1988/89:Fil9 yrkandena 1 och
2, 1988/89:Fi20 yrkande 2, 1988/89:Fi24 yrkande 1, 1988/89:Fi25
yrkande 2, 1988/89:Fi26 yrkandena 1 och 3, 1988/89:Fi30, 1988/

89:Fi31 yrkande 2, 1988/89:Fi32, 1988/89:Fi33 och 1988/89:Fi35 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Utformningen av övergångsbestämmelserna (mom. 38)

Under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under mom. 28

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”utformningen
öv” och slutar med ”(morn. 38)” bort ha följande lydelse:

Enligt regeringens förslag skall de nya reglerna tillämpas på låneärenden
där preliminärt beslut meddelas efter den 26 oktober 1988. Förslaget har
därmed närmast retroaktiv karaktär. Det är naturligtvis inte rimligt att
byggnadsprojekt plötsligt ges helt nya finansieringsförutsättningar mitt i ett
planerings- och förberedelseskede; förutsättningar som ingen kunnat förutse
och därmed inte heller kunnat ta hänsyn till. Eftersom ett ombyggnadsprojekt
är en tidsmässigt lång process med många inblandade parter är det
normala att planeringen är långt framskriden och avsevärda kostnader
nedlagda redan innan en formell låneansökan tillställs länsbostadsnämnden.

Det är också tämligen vanligt att underhandskontakter tas på ett tidigt
stadium mellan den byggande och förmedlingsorganet resp. länsbostadsnämnden.
Redan i det sammanhanget kan det hända att länsbostadsnämnden
lämnar muntligt besked om hur man ser på låneansökan och ger ett
förhandsbesked om igångsättning.

Det är enligt finansutskottets mening helt orimligt att de av regeringen
förordade reglerna skall träda i kraft den 26 oktober 1988. I stället bör
övergångsbestämmelserna för ombyggnadslån utformas på ett sådant sätt att 102

äldre bidragsregler tillämpas generellt i hela landet för ansökningar som 1988/89:FiU10

inkommit till det kommunala förmedlingsorganet senast den 26 oktober Reservationer

1988.

Vad finansutskottet nu anfört med anledning av motion Fill (fp) yrkande
8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens förslag
samt övriga motioner - i den mån de inte är tillgodosedda genom utskottets
ställningstagande - bör avvisas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande utformningen av övergångsbestämmelserna

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom.

1 i berörd del och motionerna 1988/89:Fill yrkande 8, 1988/89:Fil2
yrkande 1, 1988/89:Fi20 yrkande 1, 1988/89:Fi25 yrkande 1, 1988/

89:Fi34 samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 9 i berörd
del, 1988/89:FilO, 1988/89:Fil2 yrkande 2, 1988/89:Fil3 yrkande 1,

1988/89:Fil5, 1988/89:Fil6 i berörd del, 1988/89:Fil9 yrkande 3,

1988/89:Fi20 yrkande 3 och 1988/89:Fi31 yrkande lsom sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre
än 30 år (mom. 39)

Under förutsättning av bifall till någon av reservationerna 41, 42 eller 43

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Filip Fridolfsson
(m), Ivar Franzén (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "beslut om”
och slutar med ”(morn. 39)” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan avvisat regeringsförslaget om minskade räntebidrag vid
ombyggnad. Därmed erfordras inte någon utvidgning av tilläggslåneramen
för de s.k. miljonprogramshusen. Utskottet biträder med hänvisning härtill
motionerna Fi4 (m) yrkande 4 och Fi26 (c) yrkande 2 i vilka krävs att
regeringens förslag om en sådan utvidgning skall avslås.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är
yngre än 30 är

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 4 och
1988/89:Fi26 yrkande 2 avslår proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom.

103

47. Slopande av tilläggslåneramen (mom. 41)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”slopande av”
och slutar med ”(morn. 41)” bort ha följande lydelse:

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion Fi9 yrkande 4 att
tilläggslåneramen höjs kraftigt eller slopas helt med tanke på de stora
angelägna behoven både i kulturhistoriskt intressant bebyggelse och i
miljonprogramsområdena. Utskottets beslut att inte höja ombyggnadslåneräntan
för ”kulturkåkarna” tillgodoser delvis syftet i vpk-motionen. Eftersom
varje ansökan prövas noggrant finns det inte något behov av en generell
ram för tilläggslånen.

Vad gäller bostadsområden yngre än 30 år-1, ex. de miljonprogramsområden
som drabbats av sjuka-hus-sjukan - har det klargjorts att behovet
kraftigt överstiger de av regeringen föreslagna ramarna. Enbart Enskededalen
i Stockholm eller ett par områden i Göteborg skulle behöva ta i anspråk
den ökade ramen. Regeringen bör ges till känna vad vänsterpartiet kommunisterna
föreslår i motion Fi9 yrkande 4 om att ramen för tilläggslångivningen
helt skall slopas.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande slopande av tilläggslåneramen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi9 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av
att slopa ramen för tilläggslån,

48. Skattefri avsättning till reparationsfond (mom. 42)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”skattefri
avsättning” och slutar med ”(morn. 42)” bort ha följande lydelse:
Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna Fi4 yrkande 3 och Fi24
yrkande 2 att nuvarande ROT-finansieringsregler skall ersättas med en rätt
för fastighetsägare att göra skattefria avsättningar till reparationsfonder.
Samma krav förs också fram av folkpartiet i motion Fill yrkande 7.

Reparationsfonder ger ökade möjligheter att bevara lägenheter och
fastigheter. Därmed minskar behovet av statliga medel till underhåll och
ombyggnader. Ett förslag om avsättningar till reparationsfonder skulle öka
fastighetsägarens ansvar för sin fastighet och bidra till att underhålls- och
reparationsåtgärderna kommer att genomföras med större varsamhet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om avsättning i
enlighet med vad nu anförts.

1988/89:FiU10

Reservationer

104

Vad utskottet här anfört med anledning av dessa motioner bör riksdagen 1988/89:FiU10
som sin mening ge regeringen till känna. Reservationer

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande skattefri avsättning till reparationsfond
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 3,
1988/89:Fill yrkande 7 och 1988/89:Fi24 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

49. Boendes inflytande över RBF-stödet (morn. 44)

Hans Petersson (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "boendes
inflytande” och slutar med ”(morn. 44)” bort ha följande lydelse:
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion Fi9 yrkande 8 att man
som villkor för RBF-stöd och skatteavdrag fr.o.m. 1989 skall ställa krav på
yttrande från hyresgästerna och förbesiktning angående varsamhet.

De omfattande underhålls- och reparationsåtgärder som kan genomföras
med statliga subventioner via räntestöd och skatteavdrag får, enligt utskottets
mening, inte undandras de boendes möjligheter till påverkan. Det är
trots allt deras hem det handlar om. Utskottet finner det självklart att
riksdagen bör ge regeringen till känna vad vänsterpartiet kommunisterna har
föreslagit i motion Fi9 yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande boendes inflytande över RBF-stödet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi9 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. Reavinstskatten (mom. 47)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Frågor
rörande” och slutar med ”Filt (fp) yrkande 6” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att den tilltagande bostadsbristen
skulle kunna motverkas om det befintliga bostadsbeståndet
utnyttjades bättre. För närvarande hämmas rörligheten bl.a. av att olika
regler gäller vid beskattningen av sådana realisationsvinster som uppkommit
vid försäljning av bostäder och fastigheter. Enligt utskottets mening bör man
vid alla typer av bostadsbyten ha samma rätt till uppskov med realisationsvinstbeskattningen
som gäller då man flyttar från en villa till en annan. Detta
skulle kraftigt öka rörligheten på bostadsmarknaden och därigenom skapa
ett bättre utnyttjande av dagens bostäder.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder förslaget i motion
Fill (fp). Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av denna
motion begära att regeringen skall återkomma med ett förslag om en

omedelbar utvidgning av uppskovsreglerna vid realisationsvinstbeskatt- 1988/89:FiU10
ningen. Reservationer

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande reavinstskatten
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fill yrkande 6 begär
att regeringen skyndsamt utarbetar ett förslag om ändrade uppskovsregler
vid reavinstbeskattningen av bostäder,

51. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
(mom. 48)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Bostadsutskottet
biträder” och på s. 54 slutar med ”dessa krav” bort ha följande
lydelse:

Såsom moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi4, finns det starka
skäl som talar för att bostadssubventionerna bör minskas. Utskottet kan
också konstatera att det förslag till minskade räntesubventioner för vissa
årgångar hyres- och bostadsrättshus som regeringen nu för fram har stora
principiella likheter med förslag som moderata samlingspartiet tidigare
förordat. Till skillnad från de tidigare moderata besparingsförslagen är dock
regeringens förslag utformat på ett sådant sätt att de faktiska effekterna för
hus av olika årgångar eller med olika upplåtelseformer inte kan beräknas.
Det är naturligtvis inte rimligt att riksdagen föreläggs ett förslag som endast
utvisar den totala besparingen utan att den konkreta utformningen redovisas.

Trots detta kan utskottet konstatera att den förordade beparingen om 300
milj. kr. är helt otillräcklig. Statens kostnader för räntebidragen har under de
senaste åren ökat snabbt och det är därför nödvändigt att av samhällsekonomiska
skäl genomföra mera omfattande besparingar. Som anförs i moderata
samlingspartiets motion Fi4 bör dock dessa besparingar kopplas till en
reformering av skattesystemet innefattande bl.a. rejäla skattesänkningar för
alla - ett förslag med denna inriktning har också lagts fram i den nu aktuella
motionen. Under de nu angivna förutsättningarna är det enligt finansutskottets
mening både möjligt och ekonomiskt motiverat att avveckla räntebidragen
för fastigheter färdigställda före år 1975. Dessa fastigheter har producerats
till kostnader som ligger långt under dem som gäller för dagens
nyproduktion. De aktuella fastigheterna bör därför väl kunna bära den
ökning av kapitalkostnaderna som en avveckling av räntebidragen innebär.

Vad finansutskottet nu med anslutning till moderata samlingspartiets
motioner Fi4 yrkande 5 och Fi24 yrkande 3 anfört om räntebidrag för
befintliga hyres- och bostadsrättshus bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att
regeringens förslag jämte hithörande övriga motioner bör avstyrkas.

106

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 1988/89:FiU10

48. beträffande räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus Reservationer

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 5 och
1988/89:Fi24 yrkande 3 samt med avslag på proposition 1988/89:47
bilaga 4 mom. 1 i berörd del samt motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 1,

1988/89:Fill yrkande 5 i berörd del, 1988/89:Fi21 yrkandena 2 och 4 i
berörda delar och 1988/89: Fi26 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av ytterligare
besparingar i räntebidragen,

52. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
(mom. 48)

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Bostadsutskottet
biträder” och på s. 54 slutar med ”dessa krav” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening framstår regeringens tillvägagångssätt som
märkligt. Regeringen vill uppnå en besparing på 300 milj. kr. och föreslår att
riksdagen skall godkänna att besparingen görs. Däremot skall riksdagen inte
förrän senare få ta ställning till hur besparingen skall läggas ut på olika
årgångar av hus. Detta är märkligt och helt emot den ordning som tillämpats
tidigare. Ett fullständigt förslag bör föreläggas riksdagen. Med det nu
anförda har utskottet inte tagit ställning till om en höjning av de garanterade
räntorna skall ske per den 1 juli 1989.

Ett genomarbetat förslag i linje med vad folkpartiet förordar i motion Fill
yrkande 5 såvitt nu är i fråga bör föreläggas riksdagen. Därmed tillgodoses i
allt väsentligt vad som föreslagits av moderata samlingspartiet i motionerna
Fi4 yrkande 5 och Fi24 (m) yrkande 3 samt av centern i motion Fi26 (c)
yrkande 5. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Utskottet avstyrker därmed bifall till regeringsförslaget samt vänsterpartiet
kommunisternas motion Fi9 yrkande 1 och miljöpartiets motion Fi21
yrkandena 2 och 4 båda yrkandena såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fill yrkande 5 i
berörd del och med avslag på proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom. 1 i
berörd del samt motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 5, 1988/89:Fi9
yrkande 1, 1988/89:Fi21 yrkandena 2 och 4 i berörda delar, 1988/

89:Fi24 yrkande 3 och 1988/89:Fi26 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

107

53. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus 1988/89:FiU10

(mom. 48) Reservationer

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Bostadsutskottet
biträder” och på s. 54 slutar med ”dessa krav” bort ha följande
lydelse:

Regeringens förslag att minska de statliga räntesubventionerna med 300
milj. kr. för hyres- och bostadsrättshus från den 1 juli 1989 är bristfälligt
redovisat. Det framgår inte av propositionen hur denna minskning skall
läggas ut på aktuella årgångar i bostadsbeståndet. Det framgår inte heller
vilka konsekvenser åtgärden får för de boendes hyreskostnader. Föredraganden
aviserar endast att han skall återkomma i annat sammanhang i denna
del.

Enligt finansutskottets mening måste det vid beslutstillfället klart framgå
vilka konsekvenser en sådan besparing får för de boende. Utskottet anser att
något beslut inte bör fattas innan förslaget redovisats i sin helhet. Propositionen
bör därför avslås i denna del.

Riksdagen bör med anledning av motion Fi26 (c) yrkande 5 avslå regeringens
förslag och som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Övriga här aktuella motioner bör likaså avstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande räntebidrag för befintliga hyres-och bostadsrättshus
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi26 yrkande 5 och
med avslag på proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom. 1 i berörd del
samt motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 5, 1988/89:Fi9 yrkande 1,
1988/89:Fill yrkande 5 i berörd del, 1988/89:Fi21 yrkandena 2 och 4 i
berörda delar och 1988/89:Fi24 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

54. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
(mom. 48)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Bostadsutskottet
biträder” och på s. 54 slutar med ”dessa krav” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att regeringens tillvägagångssätt är oacceptabelt. Ett
förslag om att dra in 300 milj. kr. utan att tala om vilka som drabbas borde
inte få läggas på riksdagens bord. Klart är dock att hyrorna höjs och att
inflationen får ytterligare näring om regeringens förslag förverkligas. Klart är
också att det inte kan försvaras som en rättviseåtgärd gentemot villaägarna.
Som boverket visat gynnas egnahemsägarna genomsnittligt jämfört med
hyresgästfamiljerna av den föreslagna marginalskattesänkningen med ca
500-1300 kr. per år trots minskad avdragsrätt. Den extra hyreshöjningen kan
beräknas öka klyftan med ca 200-400 kr. per år.

Utskottet avvisar regeringens förslag och de övriga förslag som försämrar 1988/89:FiU10
situationen för hyresgästerna, dvs. motionerna Fill (fp) yrkande 5, Fi21 Reservationer
(mp) yrkandena 2 och 4 de tre sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga samt
Fi26 (c) yrkande 5. Vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande
1 tillstyrks sålunda.

Av vad nu anförts framgår att utskottet inte heller kan stödja förslagen i
motionerna Fi4 (m) yrkande 5 och Fi24 (m) yrkande 3. Förslagen i dessa
motioner torde innebära en besparing på räntebidragsanslaget om ca 1
miljard kronor. En besparing av denna omfattning kan utskottet på inga
villkor stödja.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi9 yrkande 1 samt
med avslag på proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom. 1 i berörd del och
motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 5, 1988/89:Fill yrkande 5 i berörd
del, 1988/89:Fi21 yrkandena 2 och 4 i berörda delar, 1988/89:Fi24
yrkande 3 och 1988/89:Fi26 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

55. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
(mom. 48)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Bostadsutskottet
biträder” och på s. 54 slutar med ”dessa krav” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen redan i nu förevarande sammanhang
klargöra sin avsikt om hur den i propositionen föreslagna besparingen
om 300 milj. kr. skall läggas ut. Liksom för nya hus bör den garanterade
räntan för befintliga hus höjas med 0,1 procentenheter. Riksdagen bör
föreläggas ett förslag om hur höjningen skall fördelas på årgångar med denna
inriktning.

Riksdagen bör med bifall till motion Fi21 (mp) yrkandena 2 och 4 i berörd
del och med anledning av regeringens förslag såvitt nu är i fråga samt med
avslag på övriga i detta sammanhang behandlade motioner som sin mening ge
regeringen till känna vad nu anförts.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande räntebidrag för befintliga hyres-och bostadsrättshus
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi21 yrkandena 2 och 4 i
berörda delar och med anledning av proposition 1988/89:47 bilaga 4
mom. 1 i berörd del samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi4
yrkande 5,1988/89:Fi9 yrkande 1,1988/89:Fill yrkande 5 i berörd del,

1988/89:Fi24 yrkande 3 och 1988/89:Fi26 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

109

56. Räntebidrag för nya hyres-och bostadsrättshus (mom. 49) 1988/89:FiU10

Reservationer

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Bostadsutskottet
tillstyrker” och slutar med ”till dessa förslag” bort ha följande
lydelse:

Utskottet avstyrker regeringsförslaget och miljöpartiets förslag beträffande
höjningen av den garanterade räntan för nyproducerade hyres- och
bostadsrättshus med samma motivering som anförts med anledning av
förslaget att dra in 300 milj. kr. från befintliga hyres- och bostadsrättshus.

Utskottet avstyrker också miljöpartiets förslag beträffande tidpunkten för
ikraftträdandet av vissa regelförändringar.

Vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 2 tillstyrks
sålunda.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande räntebidrag för nya hyres- och bostadsrättshus

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi9 yrkande 2 samt
med avslag på proposition 1988/89:47 bilaga 4 mom. 1 i berörd del och
motion 1988/89:Fi21 yrkande 4 i berörd del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfort,

57. Ikraftträdande av förändringarna i
räntebidragsbestämmelserna (mom. 50)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Bostadsutskottet
tillstyrker” och slutar med ”till dessa förslag” bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och det förslag som förs
fram i motion Fi21 (mp) yrkande 4 i berörd del. De nya bidragsvillkoren bör
enligt utskottets mening genomföras snabbt. Utskottet föreslår att förändringen
får träda i kraft redan den 1 januari 1989 i likhet med vad som föreslås i
motion Fi21 (mp) yrkande 6. Utskottets ställningstagande innebär att
utskottet avstyrker motion Fi9 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande ikraftträdande av förändringarna i räntebidragsbestämmelserna att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi21 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

110

58. Stimulansbidrag (mom. 51)

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”1 två
motioner” och slutar med ”bostadsutskottets förslag” bort ha följande
lydelse:

Centerpartiet föreslår i motion Fi26 yrkande 6 att man skall införa
särskilda bidrag för att stimulera byggandet av mindre lägenheter i syfte att
lindra bostadsbristen för ungdomar.

I motion Fi21 yrkande 5 föreslår miljöpartiet att ett stimulansbidrag skall
införas för ombyggnad av kontor och andra lokaler till bostäder i storstädernas
centrala delar.

Finansutskottet biträder dessa förslag. I likhet med vad som förordas i
motion Fi26 bör man införa ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna om
30 000 kr. för varje påbörjad lägenhet upp till 60 m2. För detta ändamål bör
regeringen föra upp ett särskilt anslag på 150 milj. kr. i 1989 års budgetproposition.
Beloppet motsvarar en produktion av 5 000 lägenheter. Vidare bör
på det sätt som föreslås i motion Fi21 åtgärder vidtas för att bryta fortsatta
tendenser till en kontorisering av storstädernas centrala delar.

Vad utskottet här anfört med anledning av de båda motionerna bör
riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande stimulansbidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi21 yrkande 5
och 1988/89:Fi26 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om stimulansbidrag för ombyggnad av kontor till
bostäder och för byggande av ungdomsbostäder,

59. Stimulansbidrag (mom. 51)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”1 två
motioner” och slutar med ”bostadsutskottets förslag” bort ha följande
lydelse:

Storstäderna växer oavbrutet, och kommunerna i dessa områden stimuleras
ständigt att växa. I dessa kommuner byggs kontor, hotell, konferenslokaler,
bilparkeringar och kringservice i en omfattning som inte är acceptabel.
Trots att byggregleringar sedan år 1986 funnits avseende visst byggande i våra
storstadsområden är tillväxten av kontor och andra lokaler stor. Bostadsbristen
i dessa områden och i andra koncentrationsorter är besvärande.

Visserligen kan, genom utskottets förslag, kontor byggas om till bostäder
med samma räntevillkor som hittills har gällt. Föreslagna åtgärder i avsikt att
öka bostadsbyggandet är dock inte tillräckliga. Som anförs i motion Fi21
(mp) yrkande 5 bör ett stimulansbidrag införas för ombyggnad av kontor och
andra lokaler till bostäder i storstädernas centrala delar. Däremot bör man
inte som föreslås i motion Fi26 (c) yrkande 6 införa ett särskilt stimulansbidrag
för byggande av mindre lägenheter.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi21 (mp) yrkande 5 bör ges
till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande stimulansbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi21 yrkande 5 samt
med avslag på motion 1988/89:Fi26 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ett stimulansbidrag för
ombyggnad av kontor till bostäder,

60. Omläggning av jordbrukspolitiken (morn. 55 a)

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Det anförda”
och slutar med ”och Fi29 (c)” bort ha följande lydelse:

I motion Fi4 (m) yrkande 9 understryks att det är angeläget att ett
kommande reformarbete tar hänsyn till berättigade krav hos såväl konsumenter
som producenter. Den takt i vilken den önskvärda avregleringen kan
bedrivas bestäms i hög grad av motsvarande utveckling i andra länder.
Utskottet delar denna uppfattning.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar i motion Fi8 (vpk) yrkande 2
tanken att jordbrukssektorn bör marknadsanpassas. I stället förordas en
fortsatt subventionspolitik. Utskottet vill bestämt avvisa en sådan inriktning
av den framtida jordbrukspolitiken.

I motionerna Fil 1 (fp), Fi21 (mp) och Fi29 (c) framförs bl.a. synpunkter på
hur miljöfrågorna bör behandlas i jordbrukspolitiken. Vissa av dessa
aspekter bör beaktas i det kommande utredningsarbetet.

dels att utskottets hemställan under 55 a bort ha följande lydelse:

55. beträffande omläggning av jordbrukspolitiken
a) att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi4 yrkande 9 och
med anledning av motionerna 1988/89:Fill yrkande 10, 1988/89:Fi21
yrkande 1 i berörd del och 1988/89: Fi29 samt med avslag på motion
1988/89: Fi8 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

61. Omläggning av jordbrukspolitiken (mom. 55 a)

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Det anförda”
och slutar med ”och Fi29 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill därutöver anföra följande.

Som framhålls i motion Fill (fp) måste jordbrukssektorn marknadsanpassas
så att överskotten elimineras. Miljöhänsynen måste öka och den onda
cirkeln med regleringar som ständigt föder nya regleringar måste brytas. Det
är angeläget att värna om ett livskraftigt svenskt jordbruk, dels för att det
producerar livsmedel för vilka vi kan påverka kvalitet och produktionsmeto -

1988/89:FiU10

Reservationer

112

der, dels för att jordbruket tillför samhället en rad nyttigheter utöver
livsmedel. Det har bl.a. stor betydelse för vår beredskap, för miljövården och
för regionalpolitik, turism och friluftsliv. En ny jordbrukspolitik måste utgå
från en helhetssyn där allt detta vägs in och inte bara anpassas efter
livsmedelsproduktionen. Reformarbetet bör inriktas på fri prisbildning och
avveckling av prisregleringslagen. Effekterna av en omställning för lantbrukarna
kan mildras om man samtidigt inför en generell arealersättning -varigenom lantbrukarna i särskild ordning får betalt för landskapsvård,
beredskap m.m. - och intensifierar pågående försök och forskning för
utveckling av lönsam energiodling m.m. på åkermark. Det är också rimligt
att jordbruket får en väl tilltagen omställningstid varunder staten lämnar
vissa garantier. Internationellt bör Sverige verka för en minskning av
subventioner och gränsskydd för jordbruket. Någon ensidig förändring av
det svenska gränsskyddet bör dock ej ske.

Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 55 a bort ha följande lydelse:

55. beträffande omläggning av jordbrukspolitiken
a) att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fill yrkande 10 och
med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 9,1988/89:Fi8 yrkande
2, 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del och 1988/89:Fi29 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

62. Omläggning av jordbrukspolitiken (morn. 55 a)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”och Fi29 (c)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör synpunkterna i centerns motion Fi29 läggas
till grund för reformarbetet på jordbrukspolitikens område. Som motionärerna
anfört måste behovet av förnybara miljövänliga naturresurser och
kravet på en levande landsbygd påverka utformningen av jordbrukspolitiken.
Det är därför en felaktig utgångspunkt i propositionen att göra
bedömningen att åkermarken saknar alternativ användning och att det
används för mycket kapital och arbete inom jordbruket. Dagens miljösituation
i världen med storskalig miljöförstörelse genom försurning, förgiftning
och klimatförändringar kan leda till att det ekologiska systemets produktionsförmåga
kommer att avsevärt nedsättas. Jordbrukspolitiken och beredskapsmålet
måste därför utformas med hänsyn till en förändrad miljö- och
naturresurssituation.

Beträffande konsumentmålet bör understrykas att ett sätt att uppnå
rimligare livsmedelspriser är att sänka momsen på mat. Förhållandena inom
partihandel och detaljhandel bör studeras med hänsyn till dessas effekter på
prisbildning och konkurrens. Ett folkhälsomål bör uppställas som ett delmål
inom konsumentmålet. Livsmedel som producerats på ett i Sverige förbjudet
sätt bör ej få importeras.

1988/89:FiU10

Reservationer

8 Riksdagen 1988189. 5 sami. Nr 10

Inkomstmålet bör omformuleras så att det syftar till ”rimlig företagsekono- 1988/89:FiU 10
misk lönsamhet”. I anslutning till det regionalpolitiska målet bör eftersträvas Reservationer
att insatserna för jordbruket - liksom för industri och annat näringsliv - utgår
ur en samlad regionalpolitik.

Miljömålet bör innebära att kemikalieanvändningen minimeras och att
växtnäringsläckaget reduceras till en nivå som naturen tål. Alternativa
odlingsformer bör utvecklas, och forskning och utveckling inom detta
område bör få ökat stöd. Det svenska odlingslandskapet skall nyttjas och
hävdas. Nya typer av jordbruksråvaror bör göras ekonomiskt konkurrenskraftiga
genom ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.

Inom ramen för ett nytt samhällsekonomiskt mål bör eftersträvas att lediga
resurser i jordbruket utnyttjas för s.k. alernativ produktion av råvara till
energi- och industrisektorerna.

Beträffande den internationella utvecklingen bör framhållas att avreglering
inte är en fråga för Sverige ensamt. Det krävs en ömsesidig avreglering i
världen för att inte en ny snedfördelning skall uppstå på den nationella och
internationella marknaden. En bättre marknadskontakt i det inhemska
prisregleringssystemet bör eftersträvas. En grundprincip bör vara att jordbrukarnas
inkomster härrör från producerade varor, inte från ”ickeproduktion”.
På åtminstone något område måste finnas en öppen och
obegränsad produktionsmöjlighet. Detta skulle vara möjligt på energi- och
industriråvaruområdet, där de totala volymerna är stora.

I motionerna Fi8 (vpk) och Fi21 (mp) framförs synpunkter på bl.a.
miljöfrågornas behandling i en framtida uppläggning av jordbrukspolitiken
som bör beaktas i det kommande utredningsarbetet.

Motionerna Fi4 (m) och Fill (fp) tillför inte några nya synpunkter på
jordbrukspolitikens utformning.

dels att utskottets hemställan under 55 a bort ha följande lydelse:

55. beträffande omläggning av jordbrukspolitiken
a) att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi29 och med
anledning av motionerna 1988/89:Fi8 yrkande 2 och 1988/89:Fi21
yrkande 1 i berörd del samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi4
yrkande 9 och 1988/89:Fill yrkande 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

63. Omläggning av jordbrukspolitiken (mom. 55 a)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”och Fi29 (c)” bort ha följande lydelse:

Som utskottet ser det är det en grundläggande svaghet i propositionen att
diskussionen om behovet av en omläggning av livsmedelspolitiken förs
huvudsakligen i ekonomiska termer. Ett betydligt vidare betraktelsesätt
måste dock anläggas på hithörande problem. Som anförs i motion Fi8 (vpk)
behövs en sammanhållen nationell livsmedelspolitik för hela detta område,
där sårbarheten minskas samt ekologiska och regionalpolitiska hänsyn ökas.

Jordbruket är i sin nuvarande form i hög grad beroende av importerade 1988/89:FiU10

insatsmedel, där priserna hålls höga på grund av kartelliknande överenskom- Reservationer

melser. Det s.k. världsmarknadspriset är ett konstlat pris som styrs av ett

fåtal privata storföretag och vissa länder med konstant överskottsproduk tion.

Det är missvisande att hävda att livsmedelspriserna skulle sjunka i

avgörande grad om vi lät ”världsmarknadspriserna” slå igenom med resultat

att stora delar av det svenska jordbruket skulle slås ut. För att få så bra och

billig mat som möjligt bör vi trygga vår egen livsmedelsproduktion och i

största utsträckning göra oss oberoende. Ett första steg på vägen mot

billigare livsmedel är att slopa matmomsen. De synpunkter som anförts i

motion Fi8 bör således beaktas vid utformningen av den framtida livsmedels politiken.

I motionerna Fi2t (mp) och Fi29 (c) framförs synpunkter på bl.a. hur
miljöfrågorna bör behandlas vid en omläggning av jordbrukspolitiken som
enligt utskottets mening bör beaktas i det kommande utredningsarbetet.

I motionerna Fi4 (m) och Fill (fp) framförs synpunkter som i praktiskt
taget alla delar är identiska med propositionens. Yrkande 9 i motion Fi4 (m)
och yrkande 10 i motion Fill (fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 55 a bort ha följande lydelse:

55. beträffande omläggning av jordbrukspolitiken
a) att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi8 yrkande 2 och
med anledning av motionerna 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del och
1988/89:Fi29 samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 9
och 1988/89:Fill yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

64. Omläggning av jordbrukspolitiken (mom. 55 a)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”och Fi29 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ställa sig bakom regeringens önskan att reformera jordbruket
men anser samtidigt att synpunkterna i motion Fi21 (mp) bör läggas till
grund för kommande beslut om jordbrukspolitiken. Det innebär bl.a. att
näringens värde från beredskapssynpunkt måste understrykas ytterligare.

För att minska importberoendet och de negativa miljöeffekterna bör
användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel kraftigt
minskas. De relativt höga matpriserna beror, som utskottet ser det, till stor
del på förädlingsindustrin och handeln samt världens högsta matskatt,
momsen. Det bör vara en balans mellan livsmedlens olika kostnadselement.

Av sårbarhetsskäl bör vi starta en decentraliseringsprocess för livsmedelsindustrin.

Utskottet delar den uppfattning som anförs i motion Fi21 (mp) att hela
åkerarealen bör utnyttjas. I första hand för produktion av baslivsmedel och i
andra hand för energi. En sådan inriktning ger också positiva regionalpolitiska
effekter. En modernisering och förnyelse av det svenska jordbruket måste

ha som mål att avveckla kemikaliejordbruket och ge landet ett jordbruk som 1988/89: FiUlO
är uthålligt och resursbevarande och inte bidrar till att förstöra vattendrag Reservationer
och hav. Avgifterna på konstgödsel och jordbruksgifter bör höjas mycket
kraftigt och återföras som arealersättning till odlarna. Momsen på svensk
basmat bör avskaffas med höjning av den allmänna momsen.

I motionerna Fi8 (vpk) och Fi29 (c) framförs synpunkter på bl.a.
miljöfrågornas behandling vid en omläggning av jordbrukspolitiken, som
enligt utskottets mening bör beaktas i det kommande arbetet.

I motionerna Fi4 (m) och Fill (fp) tillförs inga nya synpunkter på
jordbrukspolitiken utöver vad som anförs i propositionen som särskilt måste
beaktas vid utformningen av en ny jordbrukspolitik. Berörda motionsyrkanden
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 55 a bort ha följande lydelse:

55. beträffande omläggning av jordbrukspolitiken
a) att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi21 yrkande 1 i
berörd del och med anledning av motionerna 1988/89:Fi8 yrkande 2
och 1988/89:Fi29 samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande
9 och 1988/89: Fi 11 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

65. Omläggning av tekopolitiken (mom. 56)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”1 likhet ” och
på s. 58 slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Som utskottet ser det är den fria handeln över gränserna en väsentlig
förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Ett fritt internationellt
utbyte av varor, tjänster och kapital leder till ökat välstånd för alla parter.

Begränsningarna av tekoimporten är till nackdel för de svenska konsumenterna
- särskilt barnfamiljerna. Detta har också statens pris- och
konkurrensverk (SPK) nyligen visat i en rapport om tekopolitikens effekter.

Den svenska tekoindustrin har inte i någon större utsträckning främjats av
restriktionerna. Dessa strider också mot Sveriges vilja att stödja utvecklingsländernas
industriella utveckling. Begränsningarna är inte heller motiverade
av försörjningspolitiska skäl. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att
handelshindren nu kommer att upphävas.

I likhet med vad som görs i motionerna Fi4 (m) och Fill (fp) ifrågasätter
dock utskottet tidpunkten för avregleringen. Med regeringens förslag
kommer de svenska konsumenterna att behöva vänta i nästan tre år innan
gränshindren avskaffas. Enligt utskottets mening bör avvecklingen av
importrestriktionerna på tekoområdet inledas omedelbart.

Det industripolitiska stödet till tekoindustrin infördes år 1970. I den
proposition som låg till grund för riksdagsbeslutet uttalades (prop. 1970:41 s.

35) att det både från allmän näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de
internationella konkurrensregler som Sverige hade förbundit sig att följa var
viktigt att stödåtgärderna fick en i tiden begränsad utsträckning.

Efter en nära 20-årig stödperiod måste nu tekoindustrin, enligt utskottets 1988/89:FiU10
uppfattning, börja inrikta sig på en verksamhet utan statliga stöd. Som anförs Reservationer
i motion Fi4 (m) bör inga nya permanenta stödformer införas.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi4 (m) yrkandena 10 och
11 och Fill (fp) yrkande 11 samt avstyrker motionerna Fi28 (c) och Fi8 (vpk)
i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande omläggning av tekopolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi4 yrkandena 10 och
11 samt 1988/89:Fill yrkande 11 samt med avslag på motionerna
1988/89:Fi7, 1988/89:Fi8 yrkande 3, 1988/89:Fil8 yrkandena 1, 2, 3
och 4, 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del och 1988/89:Fi28 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

66. Omläggning av tekopolitiken (mom. 56)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Enligt
näringsutskottet” och på s. 58 slutar med ”annat ställningstagande” bort ha
följande lydelse:

Regeringen aviserar i propositionen en fullständig avveckling av importrestriktionerna
på tekoområdet utan att först ha analyserat konsekvenserna av
en sådan avreglering och utan att ta hänsyn till hur andra länder utformar sitt
skydd för tekonäringen. Utskottet vill därför understryka att ett upphävande
av importbegränsningarna kan komma att få till följd att delar av den svenska
tekoindustrin slås ut med de sysselsättningseffekter det har för berörda orter.

Även om tekoindustrin under senare år har stabiliserats finns det nu vissa
tecken som tyder på att branschen kan få betydande problem inom en inte
alltför avlägsen framtid.

Vidare gäller, som framhålls i motionerna Fi28 (c) och Fi8 (vpk), att den
aviserade omläggningen kan komma att missgynna ett antal utvecklingsländer.
Dessa länder garanteras med nuvarande system en viss export till
Sverige men kan vid en avreglering få svårt att hävda sig i konkurrensen.

Konsekvenserna för Sveriges försörjningsberedskap av ett upphävande av
importbegränsningarna har heller inte studerats.

Enligt utskottets mening bör de nu angivna förhållandena noggrant
analyseras. I avvaktan på resultatet av en sådan analys bör något beslut om en
ändring av restriktionerna för tekoimporten inte fattas.

Vad gäller stödet till tekoindustrin krävs enligt utskottets mening fortsatta
stödåtgärder till förmån för tekoindustrin. Tekoindustrin har en genomsnittligt
sett sämre lönsamhet än flertalet andra näringsgrenar inom svensk
industri. Till följd härav saknar tekoföretagen riskkapital för offensiva
investeringar. Sådana satsningar är en förutsättning för att branschen skall
kunna förbättra sin konkurrenskraft gentemot utlandet och öka marknadsandelarna.

I likhet med vad som sägs i motion Fi28 (c) anser utskottet att det

kommande stödet till tekoindustrin bör utgå i form av utvecklingslån. Detta 1988/89:FiU10

stöd är generellt och konkurrensneutralt och det är så konstruerat att det Reservationer

stimulerar till utveckling och industriell förnyelse.

Riksdagen kommer under våren 1989 att behandla frågan om det framtida
stödet till tekoindustrin. Utskottet ser därför inget skäl för riksdagen att nu
gå närmare in på utformningen av detta stöd och avstyrker därför de nu
behandlade motionerna i ifrågavarande delar.

Arbetet med socialklausuler vid import från lågprisländer är förknippat
med svårigheter. För närvarande saknas möjligheter till åtgärder mot import
av produkter som har framställts i dålig miljö eller med utnyttjande av barn
eller underbetald arbetskraft. Utskottet vill emellertid, i likhet med vad som
anförs i motionerna Fil8 (s), Fi8 (vpk) och Fi21 (mp), betona att frågan är av
betydande intresse, inte minst med avseende på importen av tekoprodukter.

Införandet av en socialklausul i GATT bör eftersträvas. Regeringen bör,
enligt utskottets mening, aktivt bevaka möjligheterna härtill i samband med
de nu aktuella diskussionerna inom GATT och även i andra internationella
sammanhang.

Vad utskottet här anfört om borttagandet av importrestriktioner för
tekoindustirn, stödet till denna bransch och om införandet av socialklausuler
med anledning av här aktuella yrkanden i motionerna Fi28 (c), Fi21 (mp), Fi8
(vpk) samt Fi7 av Hans Nyhage (m) och Fil8 av Lahja Exner och Berndt
Ekholm (båda s) bör av riksdagen ges regeringen till känna.

I motionerna Fi4 (m) och Fi 11 (fp) uttalas stöd för en fullständig avveckling
av importrestriktionerna för tekoindustrin med tillägget att avvecklingen bör
ske omedelbart. Vidare anser motionärerna att några nya permanenta
stödformer för tekoindustrin inte skall införas. Utskottet vill bestämt
avstyrka motionerna Fi4 (m) och Fill (fp) i här berörda delar. I motion Fil8
(s) föreslås att nuvarande regler för ursprungsmärkning ändras. Utskottet
delar inte denna uppfattning och avstyrker motion Fil8 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande omläggning av tekopolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi28 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1988/89:Fi7, 1988/89:Fi8 yrkande 3, 1988/

89:Fil8 yrkandena 1, 3 och 4, 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del och
med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkandena 10 och 11, 1988/

89:Fill yrkande 11 och 1988/89:Fil8 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

67. Omläggning av tekopolitiken (mom. 56)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Enligt
näringsutskottet” och på s. 58 slutar med ”annat ställningstagande” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av aviseringen i propositionen om en
omläggning av tekopolitiken anföra följande.

I avsnittet om tekopolitiken i propositionen hävdas att avregleringen av 118

ekonomin är till odelad fördel för konsumenterna. Regeringen avser att säga
upp de avtal som finns på området och fullständigt avreglera tekorestriktionerna.

Som ett mindre bidrag till den kvarvarande svenska tekoindustrin avser
regeringen framdeles lägga fram förslag om vissa stödåtgärder. Tekopolitiken
har under lång tid haft starka inslag av politiskt dubbelspråk vad gäller
självförsörjningsgraden. De borgerliga regeringarna deklarerade öppet i
början av 1980-talet att man skulle avreglera tekoområdet. En politik som nu
fullföljs av den socialdemokratiska regeringen.

Denna liberala agitation som går ut på att barnfamiljerna skulle kunna
tjäna på en helt fri tekohandel tar - lika litet som när det gäller jordbruksområdet
- någon hänsyn till under vilka förhållanden eller var produktionen
sker.

Utskottet vill understryka att innebörden av att slå undan benen på den
svenska basproduktionen när det gäller mat och kläder gynnar ingen utom
möjligen importörerna. Långsiktiga avtal med producentländer där man
inarbetar en social- och miljöklausul är den enda vägen att långsiktigt främja
såväl de svenska konsumenterna som utvecklingsländerna. Detta motsäger
naturligtvis inte att ett behov av förnyade åtgärder för svensk tekoindustris
fortlevnad skall garanteras. Krav på att utnyttja socialklausuler i handeln
med lågprisländer framförs också allmänt i motion Fi21 (mp) och i yrkande 3 i
motion Fil8 av Lahja Exner och Berndt Ekholm (båda s).

Vad gäller stöd till tekoindustrin vill utskottet understryka att när de
nuvarande stödinsatserna upphör vid halvårsskiftet 1989 bör de följas av ett
nytt stödprogram. De kommande stödåtgärderna måste ha en offensiv
karaktär. Ambitionen bör vara att det nya programmet skall främja
investeringar i och kunskap om ny teknik samt stimulera till ökad export av
svenska tekoprodukter. I programmet bör vidare ingå olika utbildningsåtgärder.
Problem och möjligheter som förekommer i små och medelstora företag
bör enligt näringsutskottets uppfattning särskilt uppmärksammas.

Utskottet tillstyrker motionerna Fi8 (vpk) yrkande 3 och Fil8 (s). Med det
sagda avstyrker utskottet berörda delar av motionerna Fi4 (m), Fi7 av Hans
Nyhage (m), Fill (fp), Fi21 (mp) och Fi28 (c).

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande omläggning av tekopolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi8 yrkande 3 och
1988/89:Fil8 yrkandena 1, 2, 3 och 4 samt med avslag på motionerna
1988/89:Fi4 yrkandena 10 och 11, 1988/89:Fi7, 1988/89:Fill yrkande
11, 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del och 1988/89:Fi28 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89:FiU10

Reservationer

119

68. Omläggning av tekopolitiken (mom. 56)
Carl Frick (mp) anser

1988/89:FiU10

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Enligt
näringsutskottet” och slutar med ”motion Fill (fp)” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet ser det motverkar importrestriktionerna på tekoområdet en
angelägen industriell utveckling i utvecklingsländerna. Handelsbegränsningarna
gynnar i stället, som också anförs i motion Fi21 (mp), vissa västeuropeiska
länders export av tekoprodukter till Sverige.

Utskottet har därför inget att erinra emot den aviserade avregleringen.
Denna får dock inte innebära en stimulans till import av tekoprodukter som
har tillverkats under oacceptabla arbetsförhållanden eller med utnyttjande
av barn eller underbetald arbetskraft.

Enligt utskottets mening bör regeringen verka aktivt i olika internationella
sammanhang för införande av socialklausuler i internationella handelsavtal.
Om ett sådant uttalande inte kommer till stånd, anser utskottet att den
aviserade avvecklingen av importrestriktionerna på tekoområdet inte bör
genomföras. Krav på ett utnyttjande av socialklausuler vid import från
låginkomstländer tas upp förutom i motion Fi21 (mp) även i motionerna Fi8
(vpk) yrkande 3 och Fil8 av Lahja Exner och Berndt Ekholm (båda s)
yrkande 3.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi21 (mp) yrkande 1 i berörd

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Sorn också”
och slutar med ”annat ställningstagande” bort ha följande lydelse:

Utöver här behandlade partimotioner har vad gäller tekofrågorna motioner
väckts av Hans Nyhage (m), motion Fi7, samt av Lahja Exner och Berndt
Ekholm (båda s), motion Fil8 yrkandena 1, 2 och 4. Som framgår av
näringsutskottets yttrande avstyrks även dessa motionsyrkanden. Finansutskottet
ser ingen anledning att göra något annat ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande omläggning av tekopolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi21 yrkande 1 i berörd del
och med anledning av motionerna 1988/89:Fi8 yrkande 3 och 1988/

89:Fil8 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi4
yrkandena 10 och 11, 1988/89:Fi7, 1988/89:Fill yrkande 11, 1988/

89:Fil8 yrkandena 1, 2 och 4 och 1988/89:Fi28 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

69. Utredning om konkurrensförhållanden (mom. 57)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Finansutskottet
delar” och slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse: 120

del.

Regeringen redovisar i propositionen olika åtgärder som har vidtagits för 1988/89:FiU10
att förbättra konkurrensen i svensk ekonomi. Bl.a. sägs att vissa offentliga Reservationer
monopol har lösts upp. När regeringen sedan kommer till den aviserade
utredningens uppgifter har frågan om de offentliga monopolens omfattning
förbigåtts. Utskottet anser att denna fråga är av central betydelse för
möjligheterna att stärka konkurrensen i ekonomin. Utredningen bör därför
ges i uppdrag att även analysera de lagar och bestämmelser som reglerar
verksamheten i den offentliga sektorn och föreslå åtgärder som krävs för att
öka konkurrensen och stärka konsumenternas ställning på dessa områden.

Utskottet tillstyrker sålunda motion Fi4 (m) yrkande 7 och Fill (fp) yrkande
12.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande utredning om konkurrensförhållanden
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 7 och
1988/89:Fill yrkande 12 samt med avslag på motionerna 1988/89:Fi8
yrkande 1 och 1988/89:Fi28 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

70. Utredning om konkurrensförhållanden (mom. 57)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Finansutskottet
avstyrker” och slutar med ”inom handeln” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkande 2 i motion Fi28 (c) om en förutsättningslös
prövning av konkurrenssituationen inom tekosektorn. Regeringen tycks
utgå från att ett upphävande av importrestriktionerna på tekoområdet
automatiskt leder till en sänkning av prisnivån på kläder i Sverige. Enligt
utskottets mening bör det ingå i utredningens uppgifter att pröva om
konkurrenssituationen på tekoområdet är sådan att denna prissänkning
skulle uppstå vid en avveckling av importbegränsningarna.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande utredning om konkurrensförhållanden
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi28 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 7, 1988/89:Fi8 yrkande 1
och 1988/89:Fill yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

71. Utredning om konkurrensförhållanden (mom. 57)

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med ”Näringsutskottet har” och på s. 59 slutar med ”av riksdagen”
bort ha följande lydelse:

Utskottet har inget att erinra mot att det tillsätts en utredning om
konkurrensförhållandena i ekonomin. I propositionen anförs att bl.a.
avreglering av vissa områden skulle bidra till en ökad konkurrens. Som

anförs i motion Fi8 (vpk) är emellertid en minskad konkurrens oftast ett
resultat av en fri marknadsekonomi, där strävandena till herravälde över
såväl produktion som marknad är en del av försöken att maximera vinsten.
Transnationaliseringen av bolag är en följd av detta. Marknadsuppdelning
och prisöverenskommelser är andra inslag som framträder i en marknadsekonomi
som ännu inte nått monopolstadiet. Avregleringar ger i sig inga
automatiska fördelar om inte de mekanismer som driver fram nya monopolsituationer
kan stävjas. Självfallet kan också en reglerad marknad innebära
att naturliga konkurrensinslag trängs undan.

Vidare bör spekulationsekonomins verkningar med snabba klipp och
lukrativa placeringar granskas då sådana manipulationer med största sannolikhet
är en viktig förklaring till inflationsutvecklingen. Detta gäller inte
minst för bostadssektorn. De regionalpolitiska problemen har också en
betydande påverkan på prisutvecklingen på grund av de bristsituationer som
uppträder på de överhettade orterna. Det bör även framhållas att den
kraftiga vinstökningen i näringslivet har främjat det spekulativa inslaget i
företagens verksamhet. Ett stort antal företag har under senare år blivit
uppköpta.

I propositionen anges att konkurrensutredningens syfte är att kartlägga
förhållanden som kan leda till åtgärder mot prishöjningar för konsumenterna.
Mot denna bakgrund bör, som framhålls i motion Fi8 (vpk), ovanstående
faktorers medverkan i inflationsutvecklingen granskas.

Utskottet tillstyrker även yrkande 2 i motion Fi28 (c) om en förutsättningslös
prövning av konkurrenssituationen i tekosektorn. Enligt utskottets
mening bör det ingå i utredningsuppdraget att pröva om konkurrenssituationen
är sådan inom denna bransch att en prissänkning skulle uppstå vid en
avveckling av importbegränsningarna. Mycket talar för motsatsen.

Utskottet anser inte att det finns något motiv för att kräva att frågan om de
offentliga monopolens omfattning skall prövas av den aviserade utredningen.
Utskottet avstyrker därför motion Fi4 (m) yrkande 7 och Fill (fp)
yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande utredning om konkurrensförhållanden
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi8 yrkande 1 och
1988/89:Fi28 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1988/89:Fi4
yrkande 7 och 1988/89:Fil 1 yrkande 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Omsättningsskatt på värdepapper (mom. 6)

Hans Petersson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna anser att en höjning av omsättningsskatten
på aktier är samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt riktig. En sådan
höjning kan med fördel inlemmas i en skattereform som innebär kraftigt

1988/89:FiU10

Särskilda yttranden

122

skärpt kapitalbeskattning. Partiet avser att återkomma med sådant förslag i
samband med budgetbehandlingen under våren 1989.

2. En god miljö som mål för den ekonomiska politiken
(mom. 9)

Hans Petersson (vpk) anför:

En avgörande restriktion för varje form av ekonomisk tillväxt är den
förödelse av naturresurser som dagligen sker över hela världen. Ändliga
naturtillgångar förslösas. Livsbetingelserna för jordens liv förändras och
hotas. Särskilt utsatta är de utvecklingsländer som under kolonial och
imperialistisk utsugning fått sin natur förstörd. Dessa och andra internationella
förhållanden kräver enligt utskottets mening att Sverige i olika
internationella sammanhang arbetar för att snabbt få till stånd åtgärder på
det internationella planet som både förhindrar fortsatt förödelse och
restaurerar miljön.

I de industrialiserade länderna finns otaliga och katastrofala bevis för
slöseri och rovdrift som fått pågå i kortsiktigt vinstsyfte och av okunnighet om
ekologiska samband.

Jag anser att fortsatt ekonomisk utveckling inte får vara liktydigt med
rovdrift och naturförstörelse. Där konflikter uppstår måste de ekologiska
sambanden överordnas de ekonomiska. Det miljöprogram som lagts fram i
proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken och som kompletterats av riksdagen
kan endast ses som en början på ett omfattande arbete med att förbättra
miljön. Åtgärder av väsentligt större omfattning måste enligt min uppfattning
genomföras skyndsamt och med full kraft.

3. En god miljö som mål för den ekonomiska politiken
(mom. 9)

Carl Frick (mp) anför:

Med hänvisning till yrkandet i motion Fi5 (c) om en god miljö som mål för
den ekonomiska politiken vill jag anföra följande.

Ständigt ökad ekonomisk och materiell tillväxt leder till allt snabbare
miljöförstöring. Det finns i dag inga påtagliga tecken på att vi är på väg åt rätt
håll i denna fråga. All ökad kunskap visar på motsatsen. Det finns långt fler
rapporter om försämringar än om förbättringar.

Den ökande miljöförstöringen kommer att ställa oss inför rader av
ekologiska katastrofer av det slag som vi fick uppleva i Västerhavet
sommaren 1988. Vi vet att våra skogar far illa, att vi har jordbruksgifter i
grundvatten och i dricksvatten, att markförsurningen bara ökar, osv. Detta
medför att vår livsgrund förstörs alltmer och därmed rycks grunden undan för
ett uthålligt fungerande demokratiskt samhälle. Regeringen tar i sin proposition
inte upp de långsiktiga konsekvenserna för landets ekonomi av att
naturens produktionsförmåga på land och i hav kommer att sjunka och i vissa
fall reduceras till noll.

1988/89:FiU10

Särskilda yttranden

123

En ekonomisk politik som har som ledande riktmärke att öka förbrukningen
av icke förnybara resurser och ökad penningomsättning leder obönhörligen
till att vi kommer in i svåra bristsituationer. Detta är en viktig klassfråga
eftersom det i de flesta fall är så att de som drabbas av dålig miljö är de som
har det ekonomiskt svårt i samhället. Den i propositionen föreslagna
ekonomiska politiken är långsiktigt förstörande-framtidsförbrukande och är
därför orimlig - förutsatt att vi är överens om att kommande generationer
också har rätt till goda och drägliga liv.

God miljö som ett viktigt ledmotiv i den ekonomiska politiken innebär att
vi på allvar måste se över vår ekonomiska politik så att vi kan börja förändra
vår livsstil så att vi inte längre aktivt förbrukar vår framtid. Det finns ett klart
samband mellan ekonomisk fördelningspolitik och god miljö. Det framgår
inte av utskottets betänkande att man har förstått detta. Miljöpartiet de
gröna kommer att återkomma i dessa frågor under mandatperioden.

4. En ny låginkomstutredning (mom. 11)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

Det är i första hand de redan starka regionerna och de välutbildade som har
fått del av de sex senaste årens ekonomiska tillväxt. Storstadsområdena har
utvecklats, i många fall på bekostnad av glesbygden. Och bland de
högutbildade har vissa grupper kunnat tillgodoräkna sig stora löneökningar
medan de vanliga inkomsttagarna tvingats visa sitt samhällsansvar genom att
vara mer återhållsamma. Nu föreslås dessutom stora skattesänkningar för
dem med de högsta inkomsterna.

Under samma period har andelen förtidspensionerade ökat kraftigt liksom
den indirekta arbetslösheten.

Det kan därför finnas goda skäl att nu utvärdera situationen för dem med
de lägsta inkomsterna. Ett sådant underlag behövs för att kunna fatta de rätta
politiska besluten på 1990-talet. Det finns därför starka skäl för en ny
låginkomstutredning, som kan analysera situationen för låginkomsttagare.

5. Merkostnadsbidrag(mom. 16)

Hans Petersson (vpk) anför:

Propositionens huvudsyfte vad gäller förslagen inom arbetsmarknadsdepartementets
område är att så snabbt och effektivt som möjligt förse den
befintliga produktionsapparaten med arbetskraft. Råder det brist på arbetskraft
vid något produktionscentrum skall arbetskraften slussas dit så snabbt
som möjligt. Förslaget om ett merkostnadsbidrag är ett av medlen för att
underlätta befolkningsomflyttningen. Det är i och för sig bra att människor
som tvingas att flytta får ekonomisk hjälp för detta, men det är en förkastlig
politik att även den långsiktiga arbetsmarknadspolitiken skall utgå från att
människor skall flytta dit företagen vill, i stället för att utlokalisera företag till
de regioner där arbetskraften finns, där människor har sin bostad och sina
rötter. Det hade varit önskvärt att propositionen innehållit, inte enbart första

1988/89:FiU10

Särskilda yttranden

124

förband-förslag, utan även förslag om hur vi på längre sikt skall undvika att
avfolka stora delar av landet.

6. Ombyggnad av ålderdomshem och servicebostäder för äldre
(mom. 29)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anför:

Vi motsätter oss regeringens förslag att minska stödet till ombyggnadsåtgärder.
Finansutskottets majoritet har emellertid i princip godtagit regeringens
förslag på denna punkt men föreslår att betydande undantag skall göras.
Sålunda skall de äldre, mer förmånliga reglerna tillämpas bl.a. vid ombyggnad
av ålderdomshem och servicebostäder för äldre, ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse, installation av hiss och - under vissa
förutsättningar - vid ombyggnad av lokaler, kontor och bostadshus som ger
ett visst nettotillskott av bostäder.

Om riksdagen bifaller utskottets förslag i huvudfrågan anser vi att de av
utskottets majoritet föreslagna undantagen bör genomföras.

7. Stimulansbidrag (mom. 51)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anför:

Vi motsätter oss regeringens förslag att minska stödet till ombyggnadsåtgärder.
Om riksdagen avvisar regeringsförslaget kommer ombyggnadsverksamheten
att hållas på lämplig nivå. Det finns i det läget inte något behov av
särskilda stimulansbidrag.

8. Tillkännagivande om bostadspolitiken (mom. 52)

Carl Frick (mp) anför:

Insikter om det nära sambandet mellan energianvändning i bostäder och
miljöföroreningar orsakade av förbränning har stadigt ökat de senaste åren.
Detta har bl.a. konstaterats av Brundtlandkommissionen. För att uppnå en
kombinerad miljö- och energipolitik har under 1980-talet stora ansträngningar
gjorts inom den byggda miljön vad beträffar energibesparing och
lågenergiteknik. Viljan att investera i energirelaterade förbättringar i redan
existerande byggnader tycks nu minska på grund av billig olja, orimligt låga
el-energipriser och slopade stimulanser till energibesparing och alternativa
energikällor. Tendensen är i dag snarare att energianvändningen och därmed
miljöförstöringen ökar.

I samband med en ombyggnad kan och bör många åtgärder vidtas för att
minska energiförbrukningen och införa miljövänlig teknik, såsom förnybara
energikällor, ekologiskt riktig avfallshantering m.m. Om åtgärder av dessa
slag samordnas med och ingår som en naturlig del i ombyggnadsarbetena,
kan de föverkligas till mycket lägre kostnader än om de införs separat vid ett
annat tillfälle.

1988/89:FiU10

Särskilda yttranden

125

Ombyggnader av bostäder är med detta synsätt ett unikt tillfälle att minska
både energiförbrukning och miljöförstöring radikalt. Därmed kan man i stor
skala också underlätta kärnkraftsavvecklingen vilket enligt regeringen till
stor del skall ske genom energibesparing. Eftersom en stor del av vårt
befintliga husbestånd skall rustas upp inom de närmaste åren (bl.a.
miljonprogrammet) kan införandet av miljövänlig och ekologisk teknik i
samband med ombyggnad förväntas få mycket stor verkan.

Regeringen har föreslagit att de statliga räntebidragen vid ombyggnad av
befintliga bostäder sänks och att räntorna för dessa lån i praktiken höjs till det
dubbla. Förslaget innebär därför att regeringen medvetet motverkar den
energi- och miljöpolitik som den i andra sammanhang säger sig förespråka
och verka för.

Miljöpartiet de gröna anser att detta är helt fel väg att gå och vill därför att
ombyggnader som genomförs i kombination med de nämnda ”ekologiska”
åtgärderna skall undantas från de föreslagna höjningarna av garantiräntan.
Statens åtgärder bör i fortsättningen åtminstone kunna få genomföras med
de i dag gällande statliga räntebidragen. För att ge ”ekologin” en ärlig skjuts
framåt borde de stödjas också med andra metoder.

Med dessa förändringar skulle regeringens förslag kunna få en ny och
positiv dimension. Merkostnaderna för införande av ekologisk teknik i
byggandet skulle kunna motiveras ekonomiskt och därmed bli intressant för
marknaden, byggföretag, materialtillverkare, byggare och boende. Detta
skulle i sin tur innebära en kraftfull start för utveckling av framtidsinriktad
ekologisk teknik och byggnadsmetoder samt verksamt bidra till kärnkraftens
avvecklande.

1988/89:FiU10

Särskilda yttranden

126

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1988/89:SfU3y

över proposition 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m., jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 17 november 1988 beslutat bereda socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m., jämte motioner väckta med anledning av
denna, såvitt propositionen och motionerna rör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde.

De delar av propositionen som rör socialförsäkringsutskottets beredningsområde
är vissa uttalanden av föredragande statsrådet i samband med förslag
om vissa anslag inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
(bilaga 3). Anslagen tillhör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.

De motioner som väckts med anledning av uttalandena och som socialförsäkringsutskottet
anser sig ha skäl att yttra sig över är motionerna 1988/
89:Fi6 (yrkande 3) av Sonja Rembo m.fl. (m) och 1988/89:Fill (yrkande 1)
av Bengt Westerberg m.fl. (fp). Med anledning av propositionen har även
väckts motion 1988/89:Fi4 (yrkande 13) av Carl Bildt m.fl. (m), vilken
motion också berörs i utskottets yttrande.

Sonja Rembo m.fl. påtalar i motion Fi6 att väntetiderna för asylsökande
fortfarande är mycket långa och begär i yrkande 3 att asylsökande ges
möjlighet att erhålla temporärt arbetstillstånd. I motion Fil 1 yrkande 1 begär
Bengt Westerberg m.fl. ett förslag som möjliggör för asylsökande att få
beredskapsarbete.

Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden senast i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1987/88:27. Utskottet (majoriteten) framhöll,
liksom vid tidigare ställningstaganden i frågan, att man i första hand måste
komma till rätta med de problem som uppkom under väntetiden genom att
hålla nere handläggningstiderna samt vidhöll att arbetstillstånd borde
beviljas först då uppehållstillstånd ges. Utskottet erinrade vidare om att bl.a.
den nya organisationen av invandrarverket kunde förväntas ha stor betydelse
för att faktiskt nedbringa väntetiderna i asylärenden avsevärt. Utskottet
pekade också på behovet av att i första hand satsa arbetsmarknadsresurser på
flyktingar, som fått uppehållstillstånd.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och föreslår att finansutskottet
avstyrker bifall till motionerna Fi6 yrkande 3 och Fill yrkande 1.

1988/89:FiU10

Bilaga 1

Yttrande SfU

I motion Fi4 kritiserar Carl Bildt m.fl. riksdagens beslut under riksmötet
1986/87 (prop. 1986/87:107, SfU 20, rskr. 334) att arbetsgivaravgifter skall tas

127

ut på de bidrag en arbetsgivare lämnar till en s.k. vinstandelsstiftelse, dvs. en 1988/89:FiU 10

stiftelse till vilken ett företag lämnar medel för att tillgodose de anställdas Bilaga 1

ekonomiska intressen. Motionärerna begär i yrkande 13 att riksdagen Yttrande SfU

beslutar avskaffa socialavgifterna på företagsanknutna vinstandelar.

Utskottet behandlade senast denna fråga i sitt yttrande 1987/88:SfUly till
finansutskottet. Utskottet (majoriteten) hänvisade därvid till vad utskottet
anfört vid behandlingen av regeringens förslag om uttag av socialavgifter på
vinstandelsmedel och såg inget skäl för riksdagen att frångå sin tidigare
uppfattning i frågan.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och föreslår finansutskottet att
avstyrka bifall till motion Fi4 yrkande 13.

Stockholm den 24 november 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s),
Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s). Margareta Persson (s), Hans
Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson
(vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s) och Bertil Persson
(m).

Avvikande meningar

1. Gullan Lindblad (m), Hans Dau (m), Ragnhild Pohanka (mp) och Bertil
Persson (m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet behandlade liknande” och slutar med ”Fill yrkande 1.” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av största vikt att handläggningstiderna för
asylärenden kortas radikalt. Intill dess så skett utsätts emellertid asylsökande
för mycket stora påfrestningar under påtvingad sysslolöshet medan de väntar
på uppehållstillstånd. En del svenskar förstår inte heller att asylsökande inte
får förvärvsarbeta utan reagerar negativt mot att de inte försörjer sig genom
arbete. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att asylsökande bör
kunna få temporärt arbetstillstånd medan deras ansökan om asyl prövas, och
utskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker bifall till motion Fi6 yrkande
3. Härigenom tillgodoses också i huvudsak motion Fill yrkande 1.

2. Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med ”Utskottet behandlade liknande” och slutar med
”Fill yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att asylsökande, som väntar på uppehållstillstånd,
under väntetiden utsätts för stora påfrestningar i form av påtvingad
sysslolöshet. Många svenskar blir också negativt inställda av att de asylsökan -

de ”inte gör någonting”. Enligt utskottets uppfattning bör asylsökande ges
möjlighet till beredskapsarbete, och den s.k. rörliga förmedlingsstyrka som
föreslås i propositionen bör även arbeta med denna uppgift. Utskottet
föreslår med hänsyn till det anförda att finansutskottet tillstyrker bifall till
motion Fill yrkande 1. Härigenom tillgodoses också i huvudsak motion Fi6
yrkande 3.

3. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Hans Dau
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c) och Bertil Persson (m) anser
att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet behandlade
senast” och slutar med ”Fi4 yrkande 13.” bort ha följande lydelse:
Utskottet behandlade senast denna fråga i sitt yttrande 1987/88:SfUly till
finansutskottet. I en avvikande mening (m, fp, c) utvecklades skälen mot
uttag av socialavgifter på vinstandelsmedel. Dessa skäl äger fortfarande
giltighet och utskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker bifall till motion
Fi4 yrkande 13.

1988/89:FiU10

Bilaga 1

Yttrande SfU

9 Riksdagen 1988/89.5 sami. Nr 10

Jordbruksutskottets yttrande

1988/89: JoU4y YttrandeJoU

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 8 november 1988 beslutat bereda jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m. jämte motioner.

Jordbruksutskottets yttrande omfattar i huvudsak bilaga 2 till propositionen
jämte följande motioner: Fi4 av Carl Bildt m.fl.(m), yrkande 10, Fi8 av
Lars Werner m.fl. (vpk), yrkande 3, Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp),
yrkande 11, Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp), delvis, samt Fi29 av Karl Erik
Olsson m.fl. (c).

Propositionen

I propositionen redovisas en bedömning av den svenska ekonomins utveckling
1988 - 1990. Bedömningen visar att den höga takten i pris- och
kostnadsstegringarna fortsätter att vara det dominerande ekonomiska problemet.

Regeringen föreslår insatser för att öka arbetskraftsutbudet och rörligheten
på arbetsmarknaden. Vidare föreslås åtgärder för att begränsa byggverksamheten.
I propositionen aviseras en omläggning av livsmedelspolitiken och
tekopolitiken liksom en utredning om konkurrensförhållandena i den
svenska ekonomin.

I bilaga 2 redovisar föredragande statsrådet Mats Hellström vissa synpunkter
på livsmedelspolitikens mål och medel och den internationella utvecklingen.
Anförandet utmynnar i en hemställan (prop. s. 41) att riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad föredraganden anfört om livsmedelspolitikens mål
och medel.

Utskottet

I sammanfattningen av propositionsbilaga 2 anförs att den nuvarande
livsmedelspolitiken kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse, samtidigt
som den bidrar till inflation och begränsar tillväxtmöjligheterna i den svenska
ekonomin. Utifrån våra egna nationella mål behöver politiken reformeras.
Behovet av en reform förstärks av de pågående handelsförhandlingarna i
GATT.

Reformarbetet måste enligt föredraganden utgå från att de olika livsmedelspolitiska
målen konkretiseras och preciseras samt att nya medel utarbe -

tas för att uppnå dessa mål. En utgångspunkt för arbetet bör vara ett lägre
gränsskydd än i dag. Därvid skall det pågående arbetet i GATT beaktas.
Någon ensidig neddragning av gränsskyddet är inte aktuell för svensk del. En
förutsättning är att andra länder visar prov på samma ansträngningar.

En andra utgångspunkt bör enligt propositionen vara att de interna
regleringarna, som i Sverige är mer omfattande och svårgenomträngliga än i
andra länder, minskas i omfattning och i vissa fall avskaffas. Därvid bör
tekniken med pris- och avsättningsgarantier omprövas.

För det tredje bör nya medel utvecklas för att uppnå de beredskapsmässiga,
regionalpolitiska och miljömässiga målen.

Tidsplanen för reformarbetet bestäms utifrån dels 1985 års livsmedelspolitiska
beslut, dels GATT-förhandlingarnas förlopp.

Mot bakgrund av såväl inhemska som internationella omständigheter
avser föredraganden att föreslå regeringen att tillkalla en parlamentarisk
arbetsgrupp som skall fungera som en livsmedelspolitisk beredning. Dess
uppgift skall vara att dels utvärdera 1985 års beslut, dels utforma förslag till
en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990 i ljuset bl.a. av GATT-förhandlingarnas
resultat. Arbetsgruppen skall även behandla en eventuell provisorisk
lösning för år 1989 i den mån en dylik blir nödvändig med hänsyn till GATT.
Konsumenter och producenter skall tillförsäkras goda möjligheter att tillföra
gruppen sina erfarenheter och synpunkter.

Samtliga oppositionspartier har i följdmotioner framfört synpunkter på den
framtida jordbruks- resp. livsmedelspolitiken.

I motion Fi4 (m) anförs att man från moderata samlingspartiets sida inte
har något att invända mot vad regeringen anfört om livsmedelspolitikens mål
och medel. Det är emellertid enligt motionen angeläget att ett kommmande
reformarbete tar hänsyn till berättigade krav hos såväl konsumenter som
producenter. Den takt i vilken den önskvärda avregleringen kan bedrivas
bestäms i hög grad av motsvarande utveckling i andra länder.

Enligt motion Fi8 (vpk) behövs en sammanhållen nationell livsmedelspolitik
för hela detta område, där sårbarheten minskas samt ekologiska och
regionalpolitiska hänsyn ökas. Jordbruket är i sin nuvarande form i hög grad
beroende av importerade insatsmedel, där priserna hålls höga på grund av
kartelliknande överenskommelser. Det s.k. världsmarknadspriset är ett
konstlat pris, som styrs av ett fåtal privata storföretag och vissa länder med
konstant överskottsproduktion. Det är enligt motionen missvisande att
hävda att livsmedelspriserna skulle sjunka i avgörande grad, om vi lät
”världsmarknadspriserna” slå igenom med resultat att stora delar av det
svenska jordbruket skulle slås ut. För att få så bra och billig mat som möjligt
bör vi trygga vår egen livsmedelsproduktion och i största utsträckning göra
oss oberoende. Ett första steg på vägen mot billigare livsmedel är att slopa
matmomsen.

I motion Fil 1 (fp) anförs att jordbrukssektorn måste marknadsanpassas så
att överskotten elimineras. Miljöhänsynen måste öka, och den onda cirkeln
med regleringar som ständigt föder nya regleringar måste brytas. Folkpartiets
grundinställning är att det är angeläget att värna om ett livskraftigt
svenskt jordbruk, dels för att det producerar livsmedel för vilka vi kan

1988/89:FiU10

Bilaga 2

Yttrande JoU

131

påverka kvalitet och produktionsmetoder, dels för att jordbruket tillför 1988/89:FiU10

samhället en rad nyttigheter utöver livsmedel. Det har bl.a. stor betydelse för Bilaga 2

vår beredskap, för miljövården och för regionalpolitik, turism och friluftsliv. Yttrande JoU

En ny jordbrukspolitik måste utgå från en helhetssyn där allt detta vägs in och

inte bara anpassas efter livsmedelsproduktionen. Reformarbetet bör inriktas

på fri prisbildning och avveckling av prisregleringslagen. Effekterna av en

omställning för lantbrukarna kan mildras, om man samtidigt inför en generell

arealersättning - varigenom lantbrukarna i särskild ordning får betalt för

landskapsvård, beredskap m.m. - och intensifierar pågående försök och

forskning för utveckling av lönsam energiodling m.m. på åkermark. Det är

också rimligt att jordbruket får en väl tilltagen omställningstid varunder

staten lämnar vissa garantier. Internationellt bör Sverige verka för en

minskning av subventioner och gränsskydd för jordbruket. Någon ensidig

förändring av det svenska gränsskyddet bör dock ej ske.

Miljöpartiet anför i motion Fi21 att man ställer sig bakom regeringens
önskan att reformera jordbruket. Näringens värde från beredskapssynpunkt
understryks. För att minska importberoendet och de negativa miljöeffekterna
bör användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel
kraftigt minskas. De relativt höga matpriserna beror enligt motionen till stor
del på förädlingsindustrin och handeln samt världens högsta matskatt,
momsen. Det bör vara en balans mellan livsmedlens olika kostnadselement.

Av sårbarhetsskäl bör vi starta en decentraliseringsprocess för livsmedelsindustrin.
Enligt motionen bör hela åkerarealen utnyttjas, i första hand för
produktion av baslivsmedel och i andra hand för energi. Detta ger även
positiva regionalpolitiska effekter. En modernisering och förnyelse av det
svenska jordbruket måste ha som mål att avveckla kemikaliejordbruket och
ge landet ett jordbruk som är uthålligt och resursbevarande och inte bidrar
till att förstöra vattendrag och hav. Avgifterna på konstgödsel och jordbruksgifter
bör höjas mycket kraftigt och återföras som arealersättning till odlarna.

Momsen på svensk basmat bör avskaffas med höjning av den allmänna
momsen.

Centerpartiets motion Fi29 innehåller en utförlig och genomgripande
diskussion av den framtida jordbrukspolitikens mål och medel. Synpunkterna
kan här återges endast i starkt sammanfattad form. Inledningsvis anför
motionärerna att behovet av förnybara miljövänliga naturresurser och kravet
på en levande landsbygd är några av de kriterier som måste ligga till grund för
utformningen av jordbrukspolitiken. Dagens miljösituation i världen med
storskalig miljöförstörelse genom försurning, förgiftning och klimatförändringar
kan leda till att det ekologiska systemets produktionsförmåga kommer
att avsevärt nedsättas. Jordbrukspolitiken och beredskapsmälet måste därför
utformas med hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation.

Beträffande konsumentmålet anförs att ett sätt att uppnå rimligare livsmedelspriser
är att sänka momsen på mat. Förhållandena inom partihandel och
detaljhandel bör studeras med hänsyn till dessas effekter på prisbildning och
konkurrens. Ett folkhälsomål bör uppställas som ett delmål. Livsmedel som
producerats på ett i Sverige förbjudet sätt bör ej få importeras. Inkomstmålet
bör omformuleras så att det syftar till ”rimlig företagsekonomisk lönsamhet.
” I anslutning till det regionalpolitiska målet bör eftersträvas att 132

insatserna för jordbruket - liksom för industri och annat näringsliv - utgår ur 1988/89:FiU 10

en samlad regionalpolitik. Miljömålet bör innebära att kemikalieanvänd- Bilaga 2

ningen minimeras och att växtnäringsläckaget reduceras till en nivå som Yttrande JoU

naturen tål. Alternativa odlingsformer bör utvecklas, och forskning och
utveckling inom detta område bör få ökat stöd. Det svenska odlingslandskapet
skall nyttjas och hävdas. Nya typer av jordbruksråvaror bör göras
ekonomiskt konkurrenskraftiga genom ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Under rubriken samhällsekonomiskt mål anförs att lediga resurser i
jordbruket bör utnyttjas för s.k. alternativ produktion av råvara till energioch
industrisektorerna. Beträffande den internationella utvecklingen framhålls
att avreglering inte är en fråga för Sverige ensamt. Det krävs en
ömsesidig avreglering i världen för att inte en ny snedfördelning skall uppstå
på den nationella och internationella marknaden. En bättre marknadskontakt
i det inhemska prisregleringssystemet förordas. En grundprincip bör
vara att jordbrukarnas inkomster härrör från producerade varor, inte från
”icke-produktion”. På åtminstone något område måste finnas en öppen och
obegränsad produktionsmöjlighet. Detta skulle vara möjligt på energi- och
industriråvaruområdet, där de totala volymerna är stora.

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till de synpunkter som framförs i bilaga
2 till propositionen angående livsmedelspolitikens mål och medel. Utskottet
anser att denna politik behöver reformeras med hänsyn till både den
nationella och internationella utvecklingen. Som framhålls i propositionen
bör reformarbetet utgå från att de olika livsmedelspolitiska målen konkretiseras
och preciseras samt att nya medel utarbetas för att uppnå dessa mål.

Utskottet har i huvudsak ingen erinran mot föredragandens uttalanden om
utgångspunkterna för reformarbetet. Den parlamentariska arbetsgrupp som
enligt föredraganden kommer att tillkallas skall bl.a. få i uppgift att utforma
förslag till en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990.

Det gäller t.ex. kraven på ett jordbruk och en livsmedelsproduktion som tar
hänsyn till en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad
hushållning med våra naturresurser. Motsvarande gäller det förhållandet att
någon ensidig neddragning av det svenska gränsskyddet inte bör komma i
fråga. En förutsättning är, som framhålls i propositionen, att andra länder
visar prov på samma ansträngningar. Vidare anser utskottet att det finns
anledning att ytterligare understryka miljöns långsiktiga betydelse för den
ekonomiska utvecklingen i allmänhet och för jordbruksnäringen i synnerhet
samt betydelsen av att jordbruksnäringen får en utformning som främjar de
regionalpolitiska målen.

I övrigt anser utskottet att det i detta sammanhang saknas underlag för en
så genomgripande och detaljerad behandling av livsmedelspolitiken som
motionerna - i synnerhet centerpartiets motion Fi29 - förutsätter. Utskottet
utgår givetvis från att diskussionen kan återupptas när resultatet av det

reformarbete som aviseras i bilaga 2 föreligger i form av en proposition till
riksdagen med konkreta förslag rörande inriktningen av livsmedelspolitiken.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Fi4, Fi8, Fill, Fi21 och
Fi29 i motsvarande delar avstyrks, i den mån de ej kan anses tillgodosedda
med vad utskottet anfört ovan.

Propositionen och motionerna föranleder i övrigt inget yttrande från
jordbruksutskottets sida.

Stockholm den 24 november 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Sven Eric Lorentzon
(m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s), Jan
Fransson (s), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m),

Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge
Carlsson (s), Ove Karlsson (s), Anders Castberger (fp) och Thor Mattisson
(m).

Avvikande meningar

1. Jordbrukspolitikens mål och medel

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anför:

Enligt vår mening bör synpunkterna i centerpartiets motion Fi29 läggas till
grund för reformarbetet på jordbrukspolitikens område. Som motionärerna
anfört måste behovet av förnybara miljövänliga naturresurser och kravet på
en levande landsbygd påverka utformningen av jordbrukspolitiken. Det är
därför felaktigt att, som jordbruksministern, göra bedömningen att åkermarken
saknar alternativ användning och att det används för mycket kapital och
arbete inom jordbruket. Dagens miljösituation i världen med storskalig
miljöförstörelse genom försurning, förgiftning och klimatförändringar kan
leda till att det ekologiska systemets produktionsförmåga kommer att
avsevärt nedsättas. Jordbrukspolitiken och beredskapsmålet måste därför
utformas med hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation.

Beträffande konsumentmålet bör understrykas att ett sätt att uppnå rimligare
livsmedelspriser är att sänka momsen på mat. Förhållandena inom partihandel
och detaljhandel bör studeras med hänsyn till dessas effekter på
prisbildning och konkurrens. Ett folkhälsomål bör uppställas som ett delmål
inom konsumentmålet. Livsmedel som producerats på ett i Sverige förbjudet
sätt bör ej få importeras. Inkomstmålet bör omformuleras så att det syftar till
”rimlig företagsekonomisk lönsamhet.” I anslutning till det regionalpolitiska

målet bör eftersträvas att insatserna för jordbruket - liksom för industri och 134

1988/89:FiU10

Bilaga 2

Yttrande Joll

annat näringsliv - utgår ur en samlad regionalpolitik. Miljömålet bör
innebära att kemikalieanvändningen minimeras och att växtnäringsläckaget
reduceras till en nivå som naturen tål. Alternativa odlingsformer bör
utvecklas, och forskning och utveckling inom detta område bör få ökat stöd.
Det svenska odlingslandskapet skall nyttjas och hävdas. Nya typer av
jordbruksråvaror bör göras ekonomiskt konkurrenskraftiga genom ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken. Inom ramen för ett nytt samhällsekonomiskt
mål bör eftersträvas att lediga resurser i jordbruket utnyttjas för s.k.
alternativ produktion av råvara till energi- och industrisektorerna. Beträffande
den internationella utvecklingen bör framhållas att avreglering inte är en
fråga för Sverige ensamt. Det krävs en ömsesidig avreglering i världen för att
inte en ny snedfördelning skall uppstå på den nationella och internationella
marknaden. En bättre marknadskontakt i det inhemska prisregleringssystemet
bör eftersträvas. En grundprincip bör vara att jordbrukarnas inkomster
härrör från producerade varor, inte från ”icke-produktion”. På åtminstone
något område måste finnas en öppen och obegränsad produktionsmöjlighet.
Detta skulle vara möjligt på energi- och industriråvaruområdet, där de totala
volymerna är stora.

2. Utgångspunkterna för den framtida jordbrukspolitiken
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anför:

Som framhålls i motion Filt (fp) måste jordbrukssektorn marknadsanpassas
så att överskotten elimineras. Miljöhänsynen måste öka, och den onda
cirkeln med regleringar som ständigt föder nya regleringar måste brytas. Det
är angeläget att värna om ett livskraftigt svenskt jordbruk, dels för att det
producerar livsmedel för vilka vi kan påverka kvalitet och produktionsmetoder,
dels för att jordbruket tillför samhället en rad nyttigheter utöver
livsmedel. Det har bl.a. stor betydelse förvår beredskap, för miljövården och
för regionalpolitik, turism och friluftsliv. En ny jordbrukspolitik måste utgå
från en helhetssyn där allt detta vägs in och inte bara anpassas efter
livsmedelsproduktionen. Reformarbetet bör inriktas på fri prisbildning och
avveckling av prisregleringslagen. Effekterna av en omställning för lantbrukarna
kan mildras om man samtidigt inför en generell arealersättning -varigenom lantbrukarna i särskild ordning får betalt för landskapsvård,
beredskap m.m. - och intensifierar pågående försök och forskning för
utveckling av lönsam energiodling m.m. på åkermark. Det är också rimligt
att jordbruket får en väl tilltagen omställningstid varunder staten lämnar
vissa garantier. Internationellt bör Sverige verka för en minskning av
subventioner och gränsskydd för jordbruket. Någon ensidig förändring av
det svenska gränsskyddet bör dock ej ske.

3. Livsmedelspolitikens framtida utveckling

Annika Åhnberg (vpk) anför:

1988/89:FiU10

Bilaga 2

Yttrande Joll

En grundläggande svaghet i propositionen är att diskussionen om behovet av
en omläggning av livsmedelspolitiken förs huvudsakligen i ekonomiska
termer. Ett betydligt vidare betraktelsesätt måste dock anläggas på hithöran -

135

de problem. Som anförs i motion Fi8 (vpk) behövs en sammanhållen 1988/89:FiU10

nationell livsmedelspolitik för hela detta område, där sårbarheten minskas Bilaga 2

samt ekologiska och regionalpolitiska hänsyn ökas. Jordbruket är i sin Yttrande JoU

nuvarande form i hög grad beroende av importerade insatsmedel, där

priserna hålls höga på grund av kartelliknande överenskommelser. Det s.k.

världsmarknadspriset är ett konstlat pris som styrs av ett fåtal privata

storföretag och vissa länder med konstant överskottsproduktion. Det är

missvisande att hävda att livsmedelspriserna skulle sjunka i avgörande grad

om vi lät ”världsmarknadspriserna” slå igenom med resultat att stora delar av

det svenska jordbruket skulle slås ut. För att få så bra och billig mat som

möjligt bör vi trygga vår egen livsmedelsproduktion och i största utsträckning

göra oss oberoende. Ett första steg på vägen mot billigare livsmedel är att

slopa matmomsen. De synpunkter som anförts i motion Fi8 bör således

beaktas vid utformningen av den framtida livsmedelspolitiken.

4. Ett uthålligt och resursbevarande jordbruk
Åsa Domeij (mp) anför:

Miljöpartiet ställer sig bakom regeringens önskan att reformera jordbruket
men anser samtidigt att synpunkterna i motion Fi21 bör läggas till grund för
kommande beslut om jordbrukspolitiken. Det innebär bl.a. att näringens
värde från beredskapssynpunkt måste understrykas ytterligare. För att
minska importberoendet och de negativa miljöeffekterna bör användningen
av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel kraftigt minskas. De
relativt höga matpriserna beror, som anförs i motionen, till stor del på
förädlingsindustrin och handeln samt världens högsta matskatt, momsen.

Det bör vara en balans mellan livsmedlens olika kostnadselement. Av
sårbarhetsskäl bör vi starta en decentraliseringsprocess för livsmedelsindustrin.

Som anförs i motionen bör hela åkerarealen utnyttjas, i första hand för
produktion av baslivsmedel och i andra hand för energi. En sådan inriktning
ger också positiva regionalpolitiska effekter. En modernisering och förnyelse
av det svenska jordbruket måste ha som mål att avveckla kemikaliejordbruket
och ge landet ett jordbruk som är uthålligt och resursbevarande och inte
bidrar till att förstöra vattendrag och hav. Avgifterna på konstgödsel och
jordbruksgifter bör höjas mycket kraftigt och återföras som arealersättning
till odlarna. Momsen på svensk basmat bör avskaffas med höjning av den
allmänna momsen.

Särskilt yttrande

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Thor Mattisson (alla m) anför:

Till skillnad från övriga oppositionspartier har vi ansett att det inte för
närvarande finns anledning att göra en genomgripande behandling av
jordbrukspolitiken. Något sakligt underlag för en meningsfull beredning av
motionsförslagen rörande jordbrukspolitikens mål och medel finns ej. Även
om dessa motioner i och för sig innehåller synpunkter som vi delar har vi

således inte ansett det motiverat att nu ta ställning i hithörande frågor. 1988/89:FiU10

Beträffande moderata samlingspartiets principiella inställning i jordbrukspo- Bilaga 2

litiska frågor hänvisar vi till tidigare behandlade motioner från detta parti. Yttrande JoU

137

Näringsutskottets yttrande ™iU10

1988/89:NUly yttrande nu

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte motioner.

Näringsutskottet har främst uppmärksammat de delar av propositionen
och motionerna som rör omläggning av tekopolitiken och en utredning om
konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen kommenterar
näringsutskottet följande:

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
inriktningen av arbetet i den aviserade utredningen om konkurrensförhållanden
i den svenska ekonomin,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående uppsägningen av handelsbegränsningsavtal inom MFA IV,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående subventioner till tekobranschen.

1988/89:Fi5 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att
riksdagen hos regeringen begär förslag för främjande av högteknologi i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:Fi7 av Flans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
tekopolitiken,

2. beslutar att liberaliseringen av handelspolitiken på tekoområdet skall
anpassas till EG:s regler.

1988/89:Fi8 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
utredning om konkurrensförhållanden och prisbildning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
den framtida tekopolitiken.

138

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (11) att 1988/89:FiU10

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om Bilaga 3

omedelbart avskaffande av tekorestriktionerna. Yttrande NU

1988/89:Fil8 av Lahja Exner (s) och Berndt Ekholm (s) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en noggrann övervakning av prisutvecklingen i branschen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en effektivare ursprungsmärkning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att i internationella sammanhang verka för de i motionen
aktualiserade frågorna om socialklausul, förbud mot barnarbete m.m.,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av att ett kommande branschprogram utformas så att utvecklingen
främjas också i mindre företag.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen
med avslag på proposition 1988/89:47 i motsvarande delar som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen har framförts om den ekonomiska
politiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken.

1988/89:Fi28 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
tekopolitikens inriktning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förutsättningarna för den aviserade utredningen om konkurrensfrågor vad
avser utformningen av tekostödet.

Uppgifter om tekoindustrin och
importrestriktionerna på tekoområdet

Tekoindustrins utveckling

På regeringens uppdrag utarbetar statens industriverk (SIND) i samråd med
överstyrelsen för civil beredskap årligen prognoser över produktions- och
sysselsättningsutvecklingen inom textil- och konfektionsindustrierna. SIND
har i rapporten TEKO 88 (SIND PM 1988:4), som publicerades i september
1988, redovisat en bedömning av utvecklingen under åren 1988 och 1889.

År 1987 uppgick antalet anställda inom tekoindustrin till totalt ca 25 000
årssysselsatta. För åren 1988 och 1989 förutser SIND en sysselsättningsminskning
med sammanlagt 1 300 personer. I början av 1980-talet minskade
sysselsättningen med ca 2 000 personer per år. Trots den minskande
sysselsättningen beräknas branschen ha ett rekryteringsbehov under åren
1988 och 1989 om sammanlagt drygt 3 000 personer.

Från år 1986 till år 1987 ökade produktionsvolymerna för textil- och
trikåindustrierna med 6 %resp. 1 %. För konfektionsindustrin noterades en

minskning med 2 %. I tekopolitiken är 1978 års produktionsvolym ett 1988/89:FiU10

riktmärke. Enligt SIND innebar produktionsvolymerna år 1987 att 1978 års Bilaga 3

nivåer underskreds med 5 % för textilindustrin, med 13 % för trikåindustrin Yttrande NU

och med 33 % för konfektionsindustrin. SIND bedömer att textilindustrins
produktionsvolym kommer att öka under år 1988 med minst 2 % jämfört
med år 1987 och att den under år 1989 kommer att vara oförändrad. För
trikåindustrin förutses produktionsminskningar under åren 1988 och 1989
med 1 % vartdera året, och för konfektionsindustrin emotses produktionen
minska med 3 % under år 1988 och med 2-3 % under år 1989.

Den inhemska produktionens värdemässiga andel år 1986 av tillförseln till
den svenska marknaden beräknas ha uppgått till 30 % för textilvaror och
19 % för trikå- och konfektionsplagg. År 1985 var motsvarande andelar
30 % resp. 21 %.

Faktisk direkt export, dvs. leverans av i Sverige producerade tekovaror
direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år 1987 ha utgjort
40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 20 % för trikåföretag och
ca 25 % för konfektionsföretag. Värdet av exporten av svensktillverkade
tekovaror uppgick år 1986 till 4,6 miljarder kronor, en ökning med 0,3
miljarder kronor jämfört med året dessförinnan.

Enligt SIND har lönsamheten inom tekobranschen påtagligt förbättrats
under år 1987. För både textil- och konfektionsindustrierna noterades under
detta år en högre avkastning på totalt kapital än under något år tidigare under
1980-talet. Den genomsnittliga lönsamheten inom tekoindustrin har dock
varit lägre än i flertalet andra branscher inom svensk industri.

Begränsningar av tekoimporten

Med stöd av multifiberavtalet (MFA) begränsar Sverige importen av textiloch
konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. Syftet med MFA är att
möjliggöra en liberalisering och expansion av världens textilhandel under
ordnade former så att inte allvarliga störningar på enskilda marknader
uppkommer. Avtalet har förlängts flera gånger. År 1986 beslöts om en
förlängning t.o.m. den 31 juli 1991.

Multifiberavtalet reglerar under vilka omständigheter och på vilka villkor
begränsningsåtgärder får vidtas för att motverka marknadsstörning eller hot
om marknadsstörning i importlandet. I avtalet finns en artikel - den s.k.
nordiska klausulen - enligt vilken särskild hänsyn skall tas till importländer
med små marknader, hög importnivå och låg inhemsk produktion. Sverige
hör till dessa länder. Begränsningarna sker efter förhandlingar med varje
enskilt land, varvid bilaterala avtal med inskrivna begränsningar upprättas.

Enligt MFA skall de tillåtna exportnivåerna höjas årligen med i normalfallet
6 %. När begränsningsavtalen utformas med stöd av den nordiska klausulen
kan lägre höjningar överenskommas. Om diskussionerna inte leder till ett
bilateralt avtal finns möjlighet för importlandet att begränsa importen
unilateralt.

I samband med förlängningen av multifiberavtalet år 1986 åtog sig de
länder som stöder sig på den nordiska klausulen att bidra till en ökad
liberalisering av textilhandeln. Regeringen utfärdade år 1987 ett mandat

inför omförhandlingarna av begränsningsavtalen. Till grund för mandatet låg
en undersökning av kommerskollegium om de svenska tekoprodukternas
skyddsbehov. Både undersökningen och regeringsmandatet har hemligstämplats.
Regeringen meddelade dock i samband med att mandatet
utfärdades att detta skulle möjliggöra en successivt ökad import av tekovaror.
De varor som bedömdes ha ett litet skyddsbehov och som inte skulle
komma att omfattas av de nya avtalen beräknades enligt regeringen motsvara
ca 20 % av den tidigare lågprisimporten av kläder och andra konfektionerade
artiklar.

Sverige har nyligen avslutat omförhandlingarna av begränsningsavtalen.
Förhandlingarna har resulterat i att förnyade MFA-avtal har ingåtts med
följande länder: Filippinerna, Hongkong, Indien, Indonesien, Jugoslavien,
Folkrepubliken Kina, Republiken Korea (Sydkorea), Macao, Malaysia,
Pakistan, Singapore, Sri Lanka och Thailand. Avtalet med Folkrepubliken
Kina har paraferats men ännu inte undertecknats. Nytt avtal har också
träffats med Malta, men det är formellt sett inte ett MFA-avtal, eftersom
Malta inte har anslutit sig till multifiberavtalet. Med Brasilien och Mauritius,
vilkas tidigare begränsningsavtal med Sverige har löpt ut, har inga nya avtal
tecknats då dessa länders export av tekoprodukter till Sverige under senare
år har varit av liten omfattning. Vidare har ett avtal om exportbegränsningar
slutits med Turkiet. Regeringen beslöt att ta upp förhandlingar med Turkiet
efter att ha konstaterat att tekoimporten därifrån ökade kraftigt under år
1987. Under ett par år i början av 1980-talet begränsade Sverige unilateralt
importen av tekoplagg från Turkiet.

Sammantaget har alltså Sverige under den nuvarande MFA-perioden
träffat avtal om exportbegränsningar med 15 länder. Avtalen löper ut vid
olika tidpunkter från maj 1991 till december 1993. Avtalen kan sägas upp till
en tidigare tidpunkt. Uppsägningstiden har i avtalen angetts till 120 dagar.

Vid sidan av importbegränsningarna med stöd av MFA regleras tekoimporten
från statshandelsländerna och Taiwan. Sverige har vidare ett textilövervakningsarrangemang
med Europeiska gemenskaperna (EG) avseende
exporten av tekovaror från Portugal till Sverige. Detta arrangemang, som
har löpt från den 1 januari 1986 då Portugal blev medlem av EG, gäller t.o.m.
år 1988 och kan eventuellt komma att förlängas med ett år. Detta förutsätter
att EG:s motsvarande arrangemang med Portugal förlängs för samma
period. Sverige har tidigare under en följd av år haft begränsningsavtal med
Portugal.

Multifiberavtalet har upprättats inom ramen för det allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT). Till övriga länder som reglerar tekoimporten från
lågprisländerna hör Finland, Norge, EG:s medlemsstater, Österrike, Förenta
Staterna och Canada. Enligt uppgift från kommerskollegium har inget av
dessa länder fattat något beslut om avveckling av restriktionerna.

I den nu pågående förhandlingsrundan inom GATT - Uruguayrundan -behandlas även textilområdet. Förhandlingarna syftar i denna del till att
tekohandeln skall återföras under GATT.s allmänna regler.

1988/89:FiU10

Bilaga 3

Yttrande NU

141

Näringsutskottet
Omläggning av tekopolitiken

Importrestriktionerna på tekoområdet, m.m.

I likhet med flertalet andra industriländer begränsar Sverige importen av
textil- och konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. Importrestriktionerna
upprätthålls med stöd av multifiberavtalet (MFA). Avtalet ger
möjligheter till bilateral reglering av exporten av tekoprodukter. År 1986
beslöts om en förlängning av MFA t.o.m. den 31 juli 1991. Sverige härunder
den nuvarande MFA-perioden träffat avtal om exportbegränsningar med 15
länder. Avtalen löper ut vid olika tidpunkter från maj 1991 till december 1993
men kan sägas upp till en tidigare tidpunkt. Därutöver regleras tekoimporten
från statshandelsländerna och Taiwan. Näringsutskottet har i det föregående
lämnat ytterligare uppgifter om begränsningarna av tekoimporten.

I propositionen föreslås olika åtgärder för att stärka konkurrensen i den
svenska ekonomin. Till dessa åtgärder hör en fullständig avveckling av
importrestriktionerna på tekoområdet. Enligt regeringen leder importhinder
till högre konsumentpriser; de kan också åsamka samhällsekonomiska
nettoförluster. En avreglering skulle därför, sägs det i propositionen, gynna
konsumenterna och bidra till en dämpning av prisökningarna i samhället. Ett
upphävande av restriktionerna skulle också kunna få positiva effekter för
utvecklingsländerna.

De begränsningsavtal som är i kraft bör enligt regeringen sägas upp till den
31 juli 1991, dvs. den tidpunkt då den nuvarande förlängningen av
multifiberavtalet löper ut. Vidare bör Sverige i den pågående förhandlingsrundan
inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) verka
för att handeln med tekoprodukter återförs under GATT:s allmänna regler.
För att de svenska tekoföretagen skall kunna möta den ökade konkurrens
som följer av att importrestriktionerna upphävs avser regeringen att i den
kommande budgetpropositionen lägga fram förslag om fortsatta åtgärder till
förmån för tekoindustrin. Det gäller främst stöd till export- och rationaliseringsfrämjande
insatser samt till produktutveckling och vissa utbildningsåtgärder.

Regeringens besked om en avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet
möter både beröm och kritik. Från moderata samlingspartiets
och folkpartiets sida hälsas avregleringen med tillfredsställelse. Båda partierna
har under flera år krävt en sådan omläggning. De är emellertid
negativa till att avvecklingen genomförs först år 1991.1 motion 1988/89:Fi4
(m) sägs att regeringen bör överväga om inte en del av avtalen kan sägas upp
tidigare och i motion 1988/89:Fill (fp) föreslås ett omedelbart avskaffande
av restriktionerna.

Också miljöpartiet de gröna stöder ett upphävande av handelshindren.
Multifiberavtalet är, sägs det i motion 1988/89:Fi21 (mp), till nackdel för
utvecklingsländerna och gynnar ensidigt företag inom Europeiska gemenskaperna
(EG). Partiet ställer dock som villkor för att man skall acceptera
omläggningen att det införs socialklausuler i internationella handelsavtal för

1988/89: FiUlO

Bilaga 3

Yttrande NU

att motverka att varor tillverkas under oacceptabla arbetsförhållanden, t.ex.
genom exploatering av barn och kvinnor.

I motion 1988/89: Fi 18 (s) redovisas vissa tvivel om att avvecklingen får de
positiva konsekvenser för konsumenterna och samhällsekonomin som
regeringen ställer i utsikt. Motionärerna godtar dock omläggningen men
föreslår vissa åtgärder för att påfrestningarna av denna skall lindras. Bl.a.
borde regeringen arbeta aktivt för att också andra länder häver importrestriktionerna
på tekoområdet. Vidare, sägs det i motionen, bör regeringen
verka för införande av socialklausuler eller, om det inte lyckas, att direkt
barnarbete förbjuds och att all facklig verksamhet accepteras och uppmuntras
i lågprisländerna.

Motiven för avvecklingen är fragmentariskt beskrivna och i hög grad
diskutabla, anförs i motion 1988/89:Fi7 (m). Där erinras om att målen för
tekopolitiken kommer att behandlas av riksdagen våren 1989.1 avvaktan på
denna diskussion borde riksdagen nu endast fatta principbeslut om att den
svenska handelspolitiken på tekoområdet skall anpassas till den politik på
området som tillämpas av länderna inom EG. Den svenska tekoindustrin bör
nämligen, menar motionären, ha samma chans till rätt plats i vår industristruktur
som EG väljer för sin del.

Från centerpartiets sida sägs i motion 1988/89:Fi28 att en förändring av
gällande importrestriktioner kan få till följd att delar av den svenska
tekoindustrin slås ut med de effekter det har för berörda orter. Många
utvecklingsländer kan också komma att missgynnas av en avveckling. Med
nuvarande system garanteras berörda länder en viss export till Sverige,
konstaterar motionärerna. De menar att det är stor risk för att ekonomiskt
svagare utvecklingsländer inte förmår hävda sig i konkurrensen vid en
avreglering. Därför måste man vid en omläggning av tekopolitiken ta hänsyn
till hur andra länder utformar sitt skydd för tekonäringen. Vidare måste det
studeras vilka effekter en avveckling har för arbetet på en integration med
EG. Försörjningsberedskapen på tekoområdet får heller inte äventyras av
ett upphävande av importbegränsningarna. Enligt motionärerna bör dessa
förhållanden noggrant analyseras och utredas.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar i sin partimotion 1988/89:Fi8 den
planerade avvecklingen. Att man slår undan benen på den svenska basproduktionen
av kläder gynnar ingen utom möjligen importörerna, heter det i
motionen. Det enda som långsiktigt främjar såväl de svenska konsumenterna
som utvecklingsländerna är, menar motionärerna, att det upprättas långsiktiga
avtal med producentländerna innehållande socialklausuler.

Innan frågan om importrestriktioner behandlas tar näringsutskottet upp
kraven på införande av socialklausuler i internationella handelsavtal. Med
stöd av en sådan klausul skulle import av varor som har producerats under
socialt oacceptabla förhållanden kunna begränsas.

Socialklausulsfrågan har under senare år behandlats i riksdagen vid flera
tillfällen, senast våren 1988. På hemställan av näringsutskottet har motioner
(s; c; vpk) i ämnet avslagits. Centerns och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare har reserverat sig mot utskottets förslag. Näringsutskottet har
anfört att det kan finnas motiv för införande av rätt utformade socialklausuler
under förutsättning att dessa inte utnyttjas för att främja protektionistiska

1988/89:FiU10

Bilaga 3

Yttrande NU

143

åtgärder mot utvecklingsländerna. Utskottet har samtidigt funnit det uppen- 1988/89:FiU 10

bart att socialklausulsfrågan inrymmer stora svårigheter, inte minst när det Bilaga 3

gäller att definiera de produktionsförhållanden som skall anses motivera Yttrande NU

skyddsåtgärder från importländernas sida. Härvid måste förhållandena i de

minst utvecklade länderna beaktas. Vid behandlingen av frågan våren 1988

konstaterade utskottet (NU 1987/88:28 s. 11) att man vid fastställande av

t.ex. minimiålder för arbetstagare inte kan bortse från att barn i vissa

utvecklingsländer av försörjningsskäl är nödsakade att arbeta. Exploatering

av barn är däremot självfallet alltid förkastlig. Näringsutskottet erinrade om

att frågan om socialklausuler hade aktualiserats inom GATT och utgick från

att regeringen tog aktiv del i dessa diskussioner och även fortsättningsvis i

andra internationella överläggningar i saken. Något uttalande från riksdagen

i frågan ansågs därför inte behövligt.

Diskussionerna i GATT angående socialklausulsfrågan pågår enligt uppgift
ännu.

Näringsutskottet finner inte nu anledning till ändrat ställningstagande och
avstyrker därför motionerna 1988/89:Fil8 (s), 1988/89:Fi8 (vpk) och 1988/

89:Fi21 (mp), alla i berörd del.

Frågan om importbegränsningarna på tekoområdet diskuterades i riksdagen
senast våren 1988. Då avslogs på näringsutskottets förslag fyra motioner (m;
fp) med krav på att restriktionerna skulle avvecklas eller minskas kraftigt.

Näringsutskottet (NU 1987/88:29 s. 10) menade att importbegränsningarna
måste finnas kvar under ytterligare en tid så att den nödvändiga strukturomvandlingen
inom tekoindustrin hinner genomföras. Målet för den svenska
tekopolitiken måste dock, sade näringsutskottet, vara att det skall skapas en
livskraftig industri för vilken handelspolitiska skyddsåtgärder inte behövs. I
det sammanhanget måste emellertid även andra länders tekopolitik beaktas.

Härvid hänvisade utskottet till de pågående förhandlingarna inom den nya
GATT-rundan.

Motionerna fick stöd i en reservation (m, fp). Där anfördes (NU
1987/88:29 s. 21) att begränsningarna av tekoimporten är till skada för de
svenska konsumenterna - särskilt barnfamiljerna - och att restriktionerna
inte heller har skyddat den svenska tekoindustrin. Reservanterna hävdade
att regeringen borde vidta åtgärder för att avveckla handelsbegränsningarna
på tekoområdet. Avvecklingen borde inledas omedelbart och vara helt
genomförd senast den 1 juli 1990.

Statens pris- och konkurrensverk (SPK) redovisade i maj 1988 en
undersökning om importrestriktionernas effekter. Analysen publicerades i
rapporten Tekopolitikens effekter för konsumenter och producenter (SPK:s
utredningsserie 1988:4). Enligt SPK torde den förda handelspolitiken på
tekoområdet ha varit mindre verkningsfull än vad direkta stöd till tekoindustrin
skulle ha varit. SPK bedömer att den genomsnittliga prisnivån på kläder
i detaljhandeln kommer att sjunka med mellan 4 % och 12 % om import begränsningarna
avskaffas. För hushållen skulle det innebära en besparing med
totalt mellan 0,9 miljarder och 2,6 miljarder kronor. Det bedöms sannolikt
att besparingen kommer att ligga i den övre delen av intervallet. En
prissänkning med 5 % beräknas enligt SPK leda till en minskning av

sysselsättningen med 9 % i textilindustrin och med 12 % i konfektionsindu- 1988/89:FiU10

strin. Av denna sysselsättningsminskning skulle en betydande del komma att Bilaga 3

drabba Älvsborgs län. Yttrande NU

Stora delar av tekobranschen har under senare år genomgått en betydande
strukturomvandling och kan nu bättre klara den internationella konkurrenssituationen.
I det föregående har lämnats vissa uppgifter om tekoindustrin.

Av dessa framgår att branschen numera har en stabilare struktur än tidigare.
Sysselsättningsminskningen har bromsats upp. En inte oväsentlig del av
företagens produktion avsätts på exportmarknaden. Den genomsnittliga
lönsamheten inom såväl textilindustrin som konfektionsindustrin var under
år 1987 högre än under något år tidigare under 1980-talet.

Näringsutskottet har därför inget att erinra emot den aviserade avvecklingen
av importrestriktionerna för tekoprodukter. Genom att nu besluta om en
avreglering år 1991 ger statsmakterna tekoföretagen tid för nödvändiga
anpassningsåtgärder. Branschen måste dock få möjlighet till ytterligare
konsolidering för att klara den ökade konkurrens som uppstår när restriktionerna
avvecklas. Näringsutskottet återkommer i det följande till frågan om
stöd till tekoindustrin.

Som sägs i propositionen leder importhinder till högre konsumentpriser.

Detta har också konstaterats i SPK:s tidigare nämnda rapport. Ett upphävande
av handelsbegränsningarna på tekoområdet kan också få en positiv effekt
för utvecklingen i utvecklingsländerna. Någon koppling av beslutet om
importrestriktioner till frågan om socialklausuler, som begärs i motion
1988/89:Fi21 (mp), är näringsutskottet inte berett att göra.

Det är samtidigt av stor betydelse att också motsvarande importrestriktioner
i andra länder avvecklas. Näringsutskottet anser därför, i likhet med vad
som anförs i propositionen och i motion 1988/89:Fi 18 (s), att regeringen i den
pågående GATT-rundan måste verka för att tekosektorn integreras i
GATT:s ordinarie regelverk.

Av det sagda följer att näringsutskottet avstyrker motion 1988/89:Fi7 (m)
samt här behandlade delar av motionerna 1988/89:Fi4(m), 1988/89:Fill (fp),

1988/89:Fi28 (c), 1988/89:Fi8 (vpk) och 1988/89:Fi21 (mp). Vad näringsutskottet
har anfört tillgodoser i allt väsentligt vad som önskas i nu aktuell del
av motion 1988/89:Fil8 (s). Näringsutskottet avstyrker därför även denna
motion såvitt nu är i fråga.

Övervakning av prisutvecklingen

I motion 1988/89:Fil8 (s) begärs att övervakningen av prisutvecklingen på
tekoområdet skall skärpas när importrestriktionerna avvecklas. Motionärerna
befarar att effekterna av avregleringen inte helt kommer konsumenterna
till godo. Därför borde SPK ges i uppdrag att särskilt följa prisförändringarna
på tekoplagg och, om så är nödvändigt, ”vidta speciella åtgärder”.

SPK genomför årligen en utredning om priser och pålägg inom den textila
beklädnadshandeln. I utredningen redovisas bl.a. pris- och påläggsutvecklingen
uppdelat på svenska och importerade kläder. Inom SPK pågår
dessutom för närvarande en särskild undersökning om den genomförda
liberaliseringen av importen av skjortor har lett till lägre konsumentpriser i

10 Riksdagen 1988/89. 5sami. Nr 10

Sverige. Resultatet av analysen, som görs på regeringens uppdrag, skall 1988/89:FiU10
redovisas senast i maj 1989. Bilaga 3

Näringsutskottet finner inte skäl att påfordra någon ytterligare prisöver- Yttrande NU
vakning på området och avstyrker därför motionen i berörd del.

Ursprungsmärkning av kläder

Reglerna för ursprungsmärkningen av kläder bör ändras, anförs det vidare i
motion 1988/89:Fil8 (s). Sedan år 1983 gäller att kläder vid yrkesmässig
försäljning skall vara försedda med uppgift om i vilket land de har tillverkats.

De skall vara märkta senast då de saluhålls till förbrukare här i landet. Detta
system för märkningsskyldighet brukar kallas internmodellen. Enligt ett
alternativt system som har diskuterats - den s.k. gränsmodellen - skulle
kravet på märkning för importerade plagg gälla när dessa varor förs in i
Sverige. Som motiv för övergång till detta system har hävdats bl.a. att en
mängd plagg saknar märkning och att beklädnadshandeln har liten möjlighet
att fastställa ursprungsland för dessa varor när de väl är i butikerna. I den nu
aktuella motionen sägs att behovet av ursprungsmärkning blir ännu större
när importrestriktionerna avvecklas. De nuvarande reglerna för märkningen
är dock inte tillräckligt effektiva och bör ändras, anser motionärerna, som
därmed torde förorda en övergång till gränsmodellen.

Riksdagen har våren 1988 prövat en motion (s) av ungefär samma
innebörd som den nu berörda. Näringsutskottet behandlade motionen i
betänkandet NU 1987/88:29, till vilket hänvisas. Där (s. 12) redogjordes för
resultatet av en studie om förutsättningarna för införande av gränsmodellen
som en arbetsgrupp inom regeringskansliet genomförde år 1983. Vidare
beskrevs de erfarenheter av kontrollverksamheten rörande ursprungsmärkningen
som kommerskollegium hade redovisat i en skrivelse till regeringen år
1987. Enligt kollegiet efterlevs bestämmelserna i stort sett. Huvuddelen av
plaggen är märkta i de flesta butiker. Märkning saknas framför allt på
exklusivare sortiment som säljs i mindre butiker. Med stöd av resultatet av en
undersökning som statistiska centralbyrån hade gjort ifrågasatte kommerskollegium
om den obligatoriska ursprungsmärkningen fyller någon egentlig
funktion från konsumentsynpunkt. I skrivelsen till regeringen föreslogs att
kravet på ursprungsmärkning skulle avvecklas. En ledamot av kollegiets
styrelse - riksdagsman Lennart Pettersson (s) - reserverade sig mot förslaget.

Näringsutskottet erinrade också om att statsrådet Anita Gradin hösten 1987
hade meddelat i riksdagen att regeringen inte hade för avsikt att ändra
reglerna för ursprungsmärkningen. I likhet med regeringen ansåg näringsutskottet
att de gällande bestämmelserna om ursprungsmärkningen borde
bibehållas. Med hänsyn till att nästan alla plagg är märkta och att märkningen
normalt görs i samband med tillverkningen fann näringsutskottet att det var
mindre betydelsefullt om internmodellen eller gränsmodellen tillämpades. I
en reservation (m, fp) anfördes att märkningen innebär ett onödigt handelshinder
och att den leder till ökade kostnader som till sist får bäras av
konsumenterna. Kravet på obligatorisk ursprungsmärkning borde därför
avskaffas. I en annan reservation (vpk) förordades en övergång till gränsmodellen.
Riksdagen följde näringsutskottet och avslog motionen.

Näringsutskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från 1988/89:FiU10

riksdagens sida. Motion 1988/89:Fil8 (s) avstyrks därför i ifrågavarande del Bilaga 3

av näringsutskottet. Yttrande NU

Statligt stöd till tekoindustrin

Det statliga stödet till tekoindustrin utgår främst i form av bidrag och lån från
statens industriverk (SIND) och i form av tillfälligt sysselsättningsbidrag för
äldre arbetskraft, det s.k. äldrestödet. Riksdagen beslutade våren 1986 om
nivåerna på dessa stöd under de tre följande budgetåren, dvs. t.o.m.
budgetåret 1988/89. För innevarande budgetår, som alltså är det sista i
treårsperioden, har riksdagen anvisat 70 milj. kr. för SIND:s utvecklingsinsatser
för tekoindustrin och 71 milj. kr. för äldrestödet.

Som tidigare har nämnts meddelas i propositionen att regeringen avser att i
1989 års budgetproposition lägga fram förslag om fortsatta åtgärder till
förmån för tekoindustrin. De aviserade åtgärderna avser främst export- och
rationaliseringsfrämjande insatser samt stöd till produktutveckling och vissa
utbildningsåtgärder.

Ett fortsatt statligt stöd till tekoindustrin är nödvändigt, anförs i motionerna
1988/89:Fil8 (s), 1988/89:Fi28 (c) och 1988/89:Fi8 (vpk). I förstnämnda
motion understryks vikten av att stödåtgärderna utformas så att också små
och medelstora företag får del av stöden. Stödet till tekobranschen bör utgå i
form av s.k. utvecklingslån i enlighet med vad centern tidigare har föreslagit,
sägs i motion 1988/89:Fi28 (c). Hur detta stöd konkret skall utformas avser
motionärerna att redovisa efter det att den kommande budgetpropositionen
har presenterats. Något yrkande i frågan framställs därför inte nu.

En annan inställning till det statliga tekostödet kommer till uttryck i
motion 1988/89:Fi4 (m). Där sägs att statsmakterna måste vara återhållsamma
med att lämna stöd till tekoindustrin. Inga nya permanenta stödformer
borde införas. De svenska tekoföretagen har nu, heter det i motionen,
möjligheter att finna utvecklingsbara marknadsnischer.

Näringsutskottet instämmer i regeringens uppfattning om behovet av
fortsatta stödåtgärder till förmån för tekoindustrin. Dessa insatser bör i
större utsträckning än för närvarande inriktas mot de små och medelstora
företagen. Näringsutskottet vill understryka vikten av att åtgärderna får en
sådan utformning att tekobranschens omställning till följd av övergången till
en liberalare handelspolitik på området underlättas.

Den närmare diskussionen om omfattningen och utformningen av stödet
till tekobranschen bör anstå till våren 1989 då riksdagen också kommer att
behandla målen för tekopolitiken. Med det anförda avstyrker näringsutskottet
de nu aktuella motionerna i berörda delar.

Utredning om konkurrensförhållanden

I propositionen aviseras att en utredning om konkurrensförhållandena i den
svenska ekonomin kommer att tillsättas. Enligt regeringen måste konkurrensfrågorna
tillmätas en större betydelse. Bristande konkurrens försämrar
effektiviteten i ekonomin och leder till en mindre välståndsökning än vad

som annars hade varit möjligt. Det anförs i propositionen att vissa
delsektorer inom den svenska ekonomin kan behöva avregleras och att
handelshinder kan behöva tas bort och utländsk konkurrens uppmuntras.
Samtidigt måste möjligheterna att kunna motverka inhemska konkurrensbegränsande
åtgärder förbättras.

Den aviserade utredningen kommer att få i uppdrag att föreslå åtgärder
som ökar konkurrensen. Översynen skall avse bl.a. livsmedels-, bygg- och
bostadssektorerna. Även konkurrensförhållandena i handeln kommer att tas
upp av utredningen. I dess uppgifter kommer också att ingå att pröva
möjligheterna till en skärpning av konkurrenslagstiftningen.

Planerna på en utredning om konkurrensförhållandena föranleder inga
protester i motionerna. Där diskuteras i stället vilka frågor som utredningen
bör pröva. I motion 1988/89:Fi4 (m) anförs att det bör ingå i utredningens
uppgifter att analysera den offentliga sektorns produktionsmonopol och
föreslå åtgärder som stärker konsumenternas ställning på berörda områden.
Liknande synpunkter framförs i motion 1988/89:Fill (fp), dock utan
yrkande. Den aviserade utredningen bör förutsättningslöst pröva konkurrensförhållandena
på tekoområdet, sägs i motion 1988/89:Fi28 (c). Det är
inte säkert, menar motionärerna, att prisnivån på kläder i Sverige sänks vid
en avveckling av importrestriktionerna på området. I motion 1988/89:Fi8
(vpk) föreslås att utredningen skall få till uppgift att också belysa ”spekulationsekonomins”
betydelse för konkurrensen och prisutvecklingen.

Den senaste mer genomgripande revideringen av konkurrenslagstiftningen
genomfördes år 1983, då konkurrenslagen (1982:729) trädde i kraft.
Samtidigt upphävdes en lag från år 1953 om konkurrensbegränsning inom
näringslivet. Till grund för den nya lagen låg bl.a. konkurrensutredningens
betänkande från år 1978.

Näringsutskottet har inget att erinra mot att det nu genomförs en översyn
av lagstiftningen på konkurrensområdet. Utvecklingen inom näringslivet har
varit intensiv under senare år och konkurrenslagen kan behöva anpassas till
nuvarande förhållanden.

Utifrån näringsutskottets utgångspunkter finns dock inget motiv för att
kräva att frågan om de offentliga monopolens omfattning skall prövas av den
aviserade utredningen. Näringsutskottet avstyrker därför motion 1988/
89:Fi4 (m) i berörd del.

Näringsutskottet avstyrker också det aktuella yrkandet i motion 1988/
89:Fi28 (c) om en förutsättningslös prövning av konkurrenssituationen inom
tekosektorn. Som tidigare har nämnts kommer det att ingå i utredningens
uppgifter att studera konkurrensförhållandena inom handeln. I detta sammanhang
finns det också anledning att erinra om SPK:s pågående översyn av
priseffekterna till följd av att importen av skjortor har liberaliserats.

Enligt näringsutskottets mening bör inte heller kravet i motion 1988/89:Fi8
(vpk) på en analys av ”spekulationsekonomins” effekter för konkurrensen
och prisutvecklingen, vilket inte närmare utvecklas i motionen, föranleda
något initiativ av riksdagen.

1988/89:FiU10

Bilaga 3

Yttrande NU

148

Främjande av högteknologisk industri

Näringsutskottet uppmärksammar slutligen ett yrkande från centern i

1988/89:FiU10

Bilaga 3

Yttrande NU

motion 1988/89:Fi5 om de högteknologiska industribranscherna. Det sägs i
motionen att Sverige har en internationellt sett liten andel högteknologisk
industri. Detta innebär att vi är dåligt rustade inför framtiden, anför
motionärerna och efterlyser förslag som främjar de högteknologiska branscherna.
Också i moderata samlingspartiets partimotion 1988/89:Fi4 görs en
jämförelse mellan utvecklingen inom basindustrin och utvecklingen inom
den högteknologiska industrin. Något yrkande i saken framförs dock inte.

Med den högteknologiska industrin avses enligt OECD:s definition
tillverkningen av följande produkter: flygplan och delar till flygplan,
kontorsmaskiner och datorer, kommunikationsutrustning och elektroniska
komponenter, apparater för elektrisk överföring m.m., instrument för
yrkesmässiga och vetenskapliga ändamål samt läkemedel. Av Sveriges
varuexport år 1983 svarade exporten av högteknologiska produkter för ca
13 %. Enligt uppgift från OECD uppgick motsvarande andel bland OECD:s
medlemsstater till i genomsnitt ca 18 %. Högre andel än Sverige redovisade
Förenta Staterna (ca 30 %), Schweiz och Storbritannien (båda ca 22 %),
Irland (ca 21 %), Japan (ca 19 %), Frankrike (ca 17 %) och Förbundsrepubliken
Tyskland (ca 16 %). Av de övriga nordiska länderna hade Danmark
den högsta andelen (ca 9 %).

SIND har i en bilaga till långtidsutredningen 1987 (SOU 1987:3 bil. 19)
berört den fråga som tas upp i de två motionerna. SIND konstaterar att det
högteknologiska produktområdet är den snabbast växande sektorn i internationell
handel. Den högteknologiska industrin i Sverige har emellertid enligt
SIND inte varit särskilt expansiv. Vår export av sådana produkter har ökat
mindre än den genomsnittliga ökningen bland länderna inom OECD. Den
svenska industrins teknikmognad är dock hög i jämförelse med våra viktigare
konkurrentländer.

Enligt SIND bör den fortsatta industriella strukturomvandlingen i Sverige
drivas efter två linjer. Dels måste ytterligare satsningar göras i våra
traditionella industrigrenar. Här har kanske, menar SIND, högteknologin
sin största betydelse för svenskt vidkommande. Det gäller att tillämpa
högteknologin såväl i den traditionella industrins produktionsapparat som i
dess produkter. Dels måste den högteknologiska industrin främjas. SIND
framhåller att investeringarna i forskning och utveckling i Sverige hittills
under 1980-talet har varit relativt omfattande vid en internationell jämförelse.
Dessa forsknings- och utvecklingsinsatser borde ge effekt på sikt.

I Sverige svarar basindustrierna för en större andel av industriproduktionen
än i flertalet andra industriländer. Att Sverige har en mindre andel
högteknologisk industri än genomsnittet bland OECD:s medlemsstater
innebär inte att den svenska industrin har brister i tekniskt avseende. Som
sägs i SIND:s rapport är teknikmognaden i vår industri i stället hög vid en
internationell jämförelse.

Den svenska industrins expansion kommer under överskådlig tid att bero
på hur våra traditionella industrigrenar kan hävda sig i den internationella
konkurrensen. Det är emellertid samtidigt av stor betydelse att den

149

högteknologiska industrin i Sverige får en positiv utveckling. Detta är 1988/89:FiU10
värdefullt i sig men också med avseende på den inverkan det har för Bilaga 3
basindustriernas utveckling. Den högteknologiska industrins situation bör Yttrande NU
därför följas med största intresse. Något initiativ av riksdagen med anledning
av det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:Fi5 (c) är dock enligt
näringsutskottets mening inte erforderligt.

Stockholm den 30 november 1988
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m),
Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt
Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg
(fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin
Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c).

Avvikande meningar

1. Socialklausuler i internationella handelsavtal

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av yttrandet - under rubriken Importrestriktionerna
på tekoområdet, m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet finner”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

För närvarande saknas möjligheter till åtgärder mot import av produkter
som har framställts i dålig miljö eller med utnyttjande av barn eller
underbetald arbetskraft. Arbetet med socialklausuler är förknippat med
svårigheter. Näringsutskottet vill emellertid, i likhet med vad som anförs i
motionerna 1988/89:Fil8 (s), 1988/89:Fi8 (vpk) och 1988/89:Fi21 (mp),
betona att frågan är av betydande intresse, inte minst med avseende på
importen av tekoprodukter. Införandet av en socialklausul i GATT bör
eftersträvas. Regeringen bör, menar näringsutskottet, aktivt bevaka möjligheterna
härtill i samband med de nu aktuella diskussionerna inom GATT och
även i andra internationella sammanhang.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle de
berörda motionerna tillgodoses i aktuella delar.

2. Importrestriktionerna på tekoområdet

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa
Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Importrestriktionerna
på tekoområdet, m.m. - som börjar med ”Stora delar” och
slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Den fria handeln över gränserna är en väsentlig förutsättning för en 150

fungerande marknadsekonomi. Ett fritt internationellt utbyte av varor, 1988/89:FiU10
tjänster och kapital leder till ökat välstånd för alla parter. Bilaga 3

Begränsningarna av tekoimporten är till nackdel för de svenska konsu- Yttrande NU
menterna - särskilt barnfamiljerna. Detta har också SPK som tidigare
nämnts nyligen visat i en rapport om tekopolitikens effekter. Den svenska
tekoindustrin har inte i någon större utsträckning främjats av restriktionerna.

Dessa strider också mot vår uttalade vilja att stödja utvecklingsländernas
industriella utveckling. Begränsningarna är inte heller motiverade av försörjningspolitiska
skäl. Näringsutskottet ser därför med tillfredsställelse på att
handelshindren nu kommer att upphävas. Både moderata samlingspartiet
och folkpartiet har under en följd av år krävt en sådan avveckling.

I likhet med vad som görs i motionerna 1988/89:Fi4 (m) och 1988/89:Fill
(fp) ifrågasätter dock näringsutskottet tidpunkten för avregleringen. Med
regeringens förslag kommer de svenska konsumenterna att behöva vänta i
nästan tre år innan gränshindren avskaffas. Enligt näringsutskottets mening
bör avvecklingen av importrestriktionerna på tekoområdet inledas omedelbart.

Näringsutskottet tillstyrker med det anförda motionerna 1988/89:Fi4 (m)
och 1988/89:Fill (fp) i berörda delar. Övriga här aktuella motioner avstyrks
såvitt nu är i fråga.

3. Importrestriktionerna på tekoområdet

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Kjell Ericsson (c) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Importrestriktionerna på tekoområdet,
m.m. - som börjar med ”Stora delar” och slutar med ”i fråga” bort ha
följande lydelse:

Regeringen aviserar i propositionen en fullständig avveckling av importrestriktionerna
på tekoområdet utan att först ha analyserat konsekvenserna av
en sådan avreglering och utan att ta hänsyn till hur andra länder utformar sitt
skydd för tekonäringen. Ett upphävande av importbegränsningarna kan,
menar näringsutskottet, komma att få till följd att delar av den svenska
tekoindustrin slås ut med de sysselsättningseffekter det har för berörda orter.

Även om tekoindustrin under senare år har stabiliserats finns det nu vissa
tecken som tyder på att branschen kan få betydande problem inom en inte
alltför avlägsen framtid.

Vidare gäller, som anförs i motionerna 1988/89:Fi28 (c) och 1988/89:Fi8
(vpk), att den aviserade omläggningen kan komma att missgynna ett antal
utvecklingsländer. Dessa länder garanteras med nuvarande system en viss
export till Sverige men kan vid en avreglering få svårt att hävda sig i
konkurrensen. Konsekvenserna för Sveriges försörjningsberedskap av ett
upphävande av importbegränsningarna har heller inte studerats.

Enligt näringsutskottets mening bör de nu angivna förhållandena noggrant
analyseras. I avvaktan på resultatet av en sådan analys bör något beslut om en
ändring av restriktionerna för tekoimporten inte fattas.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1988/89:Fi28 (c) i berörd
del. Ett riksdagsuttalande av nu angiven innebörd tillgodoser också i viss
utsträckning den aktuella delen av motion 1988/89:Fi8 (vpk). Övriga
behandlade motioner avstyrks såvitt här är i fråga.

4. Importrestriktionerna på tekoområdet 1988/89:FiU 10

Bilaga 3

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken yttrande NU
Importrestriktionerna på tekoområdet, m.m. - som börjar med ”Stora
delar” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Importrestriktionerna på tekoområdet motverkar en angelägen industriell
utveckling i utvecklingsländerna. Handelsbegränsningarna gynnar i stället,
som anförs i motion 1988/89:Fi21 (mp), vissa västeuropeiska länders export
av tekoprodukter till Sverige.

Näringsutskottet har därför inget att erinra emot den aviserade avregleringen.
Denna får dock inte innebära en stimulans till import av tekoprodukter
som har tillverkats under oacceptabla arbetsförhållanden eller med
utnyttjande av barn eller underbetald arbetskraft.

Näringsutskottet har i det föregående tillstyrkt krav på ett riksdagsuttalande
om att regeringen bör verka aktivt i olika internationella sammanhang för
införande av socialklausuler i internationella handelsavtal. Om ett sådant
uttalande inte kommer till stånd anser näringsutskottet att den aviserade
avvecklingen av importrestriktionerna på tekoområdet inte bör genomföras.

Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1988/89:Fi21 (mp)
såvitt nu är i fråga. Övriga här aktuella motioner avstyrks.

5. Ursprungsmärkning av kläder

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa
Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Ursprungsmärkning
av kläder - som börjar med ”Näringsutskottet ser” och slutar med
”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar kommerskollegiums uppfattning att kravet på
obligatorisk ursprungsmärkning bör avskaffas. Som kollegiet har anfört är
det tveksamt om märkningskravet har någon betydelse från konsumentsynpunkt.
Bestämmelserna innebär en extra belastning för butikerna och
förorsakar därmed ökade kostnader som till sist drabbar konsumenterna.

Kravet skapar också ett onödigt handelshinder. Utifrån den ståndpunkt
näringsutskottet företräder saknar frågan huruvida internmodellen eller
gränsmodellen skall tillämpas aktualitet. Nu berörd del av motion 1988/

89:Fil8 (s) avstyrks därför av näringsutskottet.

6. Ursprungsmärkning av kläder

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Ursprungsmärkning av kläder - som börjar med ”Näringsutskottet
ser” och slutar med ”av näringsutskottet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker kravet i motion 1988/89:Fil8 (s) på en ändring
av bestämmelserna om obligatorisk märkning av kläder. Som anförs i
motionen ökas behovet av ursprungsmärkning om importrestriktionerna på
tekoområdet avvecklas. För importerade plagg bör gälla att märkningen
skall vara gjord redan vid införseln till landet. Näringsutskottet förordar
sålunda att gränsmodellen införs.

7. Statligt stöd till tekoindustrin

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa
Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Statligt stöd
till tekoindustrin - som börjar med ”Näringsutskottet instämmer” och slutar
med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Det industripolitiska stödet till tekoindustrin infördes år 1970. I den
proposition som låg till grund för riksdagsbeslutet uttalades (prop. 1970:41
s. 35) att det både från allmän näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till
de internationella konkurrensregler som Sverige hade förbundit sig att följa
var viktigt att stödåtgärderna fick en i tiden begränsad utsträckning.

Efter en nära 20-årig stödperiod måste nu tekoindustrin, menar näringsutskottet,
börja inrikta sig på en verksamhet utan statliga stöd. Som anförs i
motion 1988/89:Fi4 (m) bör inga nya permanenta stödformer införas.

Av det sagda följer att näringsutskottet tillstyrker motion 1988/89:Fi4 (m)
och avstyrker motionerna 1988/89:Fil8 (s) och 1988/89:Fi8 (vpk), alla i
berörd del.

8. Statligt stöd till tekoindustrin

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Statligt stöd till tekoindustrin - som börjar med ”Näringsutskottet
instämmer” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottets uppfattning krävs fortsatta stödåtgärder till
förmån för tekoindustrin. Som har redovisats i inledningen av detta yttrande
har tekoindustrin en genomsnittligt sett sämre lönsamhet än flertalet andra
branscher inom svensk industri. Till följd härav saknar tekoföretagen
riskkapital för offensiva investeringar. Sådana satsningar är, menar näringsutskottet,
en förutsättning för att branschen skall kunna förbättra sin
konkurrenskraft gentemot utlandet och öka marknadsandelarna.

I likhet med vad som sägs i motion 1988/89:Fi28 (c) anser näringsutskottet
att det kommande stödet till tekoindustrin bör utgå i form av utvecklingslån.
Detta stöd är generellt och konkurrensneutralt och det är så konstruerat att
det stimulerar till utveckling och industriell förnyelse.

Riksdagen kommer under våren 1989 att behandla frågan om det framtida
stödet till tekoindustrin. Näringsutskottet ser därför inget skäl för riksdagen
att nu gå närmare in på utformningen av detta stöd och avstyrker därför de
här behandlade motionerna i ifrågavarande delar.

9. Statligt stöd till tekoindustrin

Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken Statligt
stöd till tekoindustrin - som börjar med ”Näringsutskottet instämmer” och
slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

När de nuvarande stödinsatserna till tekoindustrin upphör vid halvårsskiftet
1989 bör de, menar näringsutskottet, följas av ett nytt stödprogram. De
kommande stödåtgärderna måste ha en offensiv karaktär. Ambitionen bör
vara att det nya programmet skall främja investeringar i och kunskap om ny
teknik samt stimulera till ökad export av svenska tekoprodukter. I program -

1988/89:FiU10

Bilaga 3

Yttrande NU

met bör vidare ingå olika utbildningsåtgärder. Problem och möjligheter som 1988/89:FiU10

förekommer i små och medelstora företag bör enligt näringsutskottets Bilaga 3

uppfattning särskilt uppmärksammas. Yttrande NU

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motionerna
1988/89:Fi8 (vpk) och 1988/89:Fil8 (s) bli helt tillgodosedda såvitt de nu är
aktuella. Med det sagda avstyrker näringsutskottet berörd del av motion
1988/89:Fi4 (m).

10. Utredning om konkurrensförhållanden

Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Isa
Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Utredning om
konkurrensförhållanden - som börjar med ”Utifrån näringsutskottets” och
slutar med ”har liberaliserats” bort ha följande lydelse:

Regeringen redovisar i propositionen olika åtgärder som har vidtagits för
att förbättra konkurrensen i svensk ekonomi. Bl.a. sägs att vissa offentliga
monopol har lösts upp. När regeringen sedan kommer till den aviserade
utredningens uppgifter har frågan om de offentliga monopolens omfattning
förbigåtts. Näringsutskottet anser att denna fråga är av central betydelse för
möjligheterna att stärka konkurrensen i ekonomin. Utredningen bör därför
ges i uppdrag att även analysera de lagar och bestämmelser som reglerar
verksamheten i den offentliga sektorn och föreslå åtgärder som krävs för att
öka konkurrensen och stärka konsumenternas ställning på dessa områden.

Näringsutskottet tillstyrker sålunda motion 1988/89:Fi4 (m) i ifrågavarande
del.

Däremot avstyrker näringsutskottet det aktuella yrkandet i motion
1988/89:Fi28 (c) om en förutsättningslös prövning av konkurrenssituationen
inom tekosektorn. Som tidigare har nämnts kommer det att ingå i utredningens
uppgifter att studera konkurrensförhållandena inom handeln. I detta
sammanhang finns det också anledning att erinra om SPK:s pågående
översyn av priseffekterna till följd av att importen av skjortor har liberaliserats.

11. Utredning om konkurrensförhållanden

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Utredning om konkurrensförhållanden - som börjar med
”Utifrån näringsutskottets” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Regeringen redovisar (= avvikande mening 10) ifrågavarande

del.

Näringsutskottet tillstyrker också det aktuella yrkandet i motion 1988/

89:Fi28 (c) om en förutsättningslös prövning av konkurrenssituationen inom
tekosektorn. Regeringen tycks utgå från att ett upphävande av importrestriktionerna
på tekoområdet automatiskt leder till en sänkning av prisnivån på
kläder i Sverige. Enligt näringsutskottets mening bör det ingå i utredningens
uppgifter att pröva om konkurrenssituationen på tekoområdet är sådan att
denna prissänkning skulle komma till stånd vid en avveckling av importbegränsningarna.

Enligt näringsutskottets mening bör däremot kravet i motion 1988/89:Fi8
(vpk) på en analys av ”spekulationsekonomins” effekter för konkurrensen
och prisutvecklingen, vilket inte närmare utvecklas i motionen, inte föranleda
något initiativ av riksdagen.

12. Utredning om konkurrensförhållanden

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -under rubriken Utredning om konkurrensförhållanden - som börjar med
”Enligt näringsutskottets” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker däremot kravet i motion 1988/89:Fi8 (vpk) på
en analys av spekulationsekonomins effekter. Den kraftiga vinstökningen i
näringslivet och den snabba stegringen av aktiekurserna har främjat det
spekulativa inslaget i företagens verksamhet. Ett stort antal företag har
under senare år blivit uppköpta. Enligt näringsutskottets mening bör den
aviserade utredningen också ges i uppdrag att analysera konsekvenserna för
konkurrensen och prisbildningen av denna utveckling.

13. Främjande av högteknologisk industri

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av
yttrandet - under rubriken Främjande av högteknologisk industri - som
börjar med ”1 Sverige” och slutar med ”inte erforderligt” bort ha följande
lydelse:

Enligt näringsutskottets mening fäster moderata samlingspartiet och
centern uppmärksamheten på en angelägen industripolitisk fråga. Denna har
också tidigare tagits upp av folkpartiet, t.ex. i dess näringspolitiska motion
under föregående riksmöte (motion 1987/88:N304). Den svenska industrin är
i hög grad inriktad på traditionella industrigrenar. Devalveringarna under
åren 1981 och 1982 har starkt bidragit till att våra basindustrier har haft en
gynnsammare utveckling under senare år än övriga industrigrenar.

Det starka beroendet av basindustrierna gör samtidigt Sverige mer känsligt
vid en konjunktursvängning. Dessutom präglas världsmarknaden för basindustriernas
produkter av låg tillväxttakt i jämförelse med världshandeln med
högteknologiska produkter. De högteknologiska industribranscherna är
strategiskt viktiga och framtidsinriktade.

Parallellt med en fortsatt satsning på de traditionella industrigrenarna
måste därför Sverige, menar näringsutskottet, främja utvecklingen av den
högteknologiska industrin. Regeringen bör låta utreda hur en sådan utveckling
kan stimuleras och därefter återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder.

Ett riksdagsuttalande av här angiven innebörd skulle helt tillgodose det nu
aktuella yrkandet i motion 1988/89:Fi5 (c).

1988/89:FiU10

Bilaga 3

Yttrande NU

155

14. Främjande av högteknologisk industri

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser att följande stycke bort
tillföras sist i yttrandet:

Näringsutskottet vill emellertid erinra om den konkurrensnackdel som
högteknologiska företag i Sverige har på grund av Förenta Staternas
teknikembargo mot öststaterna. De amerikanska embargobestämmelserna
begränsar de svenska företagens exportmöjligheter och hämmar därmed
utvecklingen av vår högteknologiska industri.

1988/89:FiU10

Bilaga 3

Yttrande NU

156

Arbetsmarknadsutskottets yttrande FlU1°

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. jämte de
motioner som kan komma att väckas med anledning av propositionen inom
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Aktuella motionsyrkanden
återfinns i centerpartiets motion 1988/89:Fi5 (yrkandena 2, 6-8), moderata
samlingspartiets kommittémotion 1988/89:Fi6 (yrkandena 1, 2, 4-8), folkpartiets
motion 1988/89:Fill (yrkandena 2 och 3), motion 1988/89:Fil8
(yrkande 5) av Lahja Exner och Berndt Ekholm (s), 1988/89:Fi21 (yrkande 1
i motsvarande del) av Carl Frick m.fl. (mp), 1988/89:Fi22 av Alf Wennerfors
(m) samt kommittémotion 1988/89:27 (yrkandena 2 och 3) från centerpartiet.

I den följande framställningen ansluter utskottet till dispositionen i
propositionen. Beträffande åtgärder för flyktingar redovisar utskottet sitt
ställningstagande beträffande sådana åtgärder som kommer i fråga sedan
uppehålls- och arbetstillstånd erhållits. För frågor om åtgärder före denna
tidpunkt hänvisas till socialförsäkringsutskottets yttrande till finansutskottet
i detta ärende.

Inledning

Utskottet tar inledningsvis upp vissa aspekter på arbetsmarknadens funktionssätt
m.m. I propositionen ges en sammanfattande bild av den svenska
ekonomin, vilken - även om viktiga problem kvarstår att lösa - i flera
avseenden är inne i en gynnsam period. Kännetecknande för den nuvarande
högkonjunkturen är snabb produktionstillväxt och högt kapacitetsutnyttjande
i näringslivet samt hög efterfrågan på arbetskraft. Arbetslösheten låg
tredje kvartalet 1988 på 1,7 %. Bland problemen på detta område nämns
arbetskraftsbrist och en tilltagande obalans på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsministern informerar om att regeringen avser att bjuda in
arbetsmarknadens parter till överläggningar kring frågor om den ökade
efterfrågan på arbetskraft. Hon framhåller vikten av att industrins behov av
arbetskraft tillgodoses för att förhindra inflationsdrivande flaskhalsar.

Likaså måste rekryteringen till vårdsektorn underlättas. Samtidigt skall
människors önskan att arbeta bättre tas till vara. Detta gäller bl.a. de

deltidsarbetslösa. 157

Yttrande AU

Såväl moderata samlingspartiet (Fi6) som folkpartiet (Fil 1) och centerpartiet
(Fi5) instämmer på det hela taget med regeringens beskrivning i fråga om
problemen på arbetsmarknaden. Regeringens betoning av utbudshöjande
åtgärder inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten är enligt moderata
samlingspartiet en riktig ambition. Folkpartiet och centerpartiet framhåller
att åtgärderna inte är tillräckliga. För att ytterligare öka utbudet av
arbetskraft föreslås i motionerna olika typer av åtgärder vilka redovisas i det
följande.

Centerpartiet lägger också regionalpolitiska perspektiv på obalanserna på
arbetsmarknaden. I partimotionen (Fi5) anförs att regeringen bortser från de
regionala skillnaderna vad gäller syssselsättningsläget och att överhettningen
i koncentrationsorterna inte bemöts med tillräckliga åtgärder.

Ytterligare ett sätt att förbättra den svenska arbetsmarknadens funktionssätt
vore enligt moderata samlingspartiet (Fi6) att tillåta etablering av
enskilda arbetsförmedlingar vid sidan av den statliga. Motionärerna föreslår
därför att arbetsförmedlingslagen (1935:113) ändras i enlighet därmed.

Utan att framföra särskilt yrkande tar vänsterpartiet kommunisterna upp
hithörande frågor i sin motion 1988/89:Fi8. För att öka tillgången på
arbetskraft är det enligt vpk viktigt att humanisera arbetsplatserna och ge
människorna bättre möjligheter till arbete på hemorten. Vpk framhåller
betydelsen av en strikt lokaliseringspolitik i strid med marknadskrafternas
koncentrationstendenser.

Miljöpartiet de gröna avvisar i motion Fi21 regeringens proposition i dess
huvuddrag och framför andra förslag i fråga om den ekonomiska politiken,
jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken. Enligt
miljöpartiet finns behov av en långsiktig ekonomisk politik som främjar ett
uthålligt solidariskt samhälle i balans med naturen. Arbetsmarknadsåtgärderna
bör inte vara av kortsiktig karaktär och dikterade av den nuvarande
situationen på arbetsmarknaden vad gäller t.ex. synen på asylsökande eller
pensionärer som arbetskraftsreserv. Vidare kritiseras regeringen för att inte
ta upp de långsiktiga konsekvenserna som vår livsstil har för vården och
arbetskraftsutbudet. Inom ramen för miljöpartiets yrkande om avslag på
propositionen ställer sig partiet bakom regeringens förslag om flaskhalsutbildning
(avsnittet Arbetsmarknadsutbildning).

1988/89:FiU10

Bilaga 4

Yttrande AU

158

Utskottet

Samhället står nu inför en utmaning vad gäller arbetsmarknadens funktionssätt
i en situation av högkonjunktur och arbetskraftsbrist. Den nya situationen
bör enligt utskottets sätt att se ge nya möjligheter till utveckling både
med tanke på de enskilda arbetstagarna och med tanke på sättet att
organisera produktionen. För att tillgodose bl.a. industrins och vårdens
arbetskraftsbehov är det nödvändigt att arbetskraftsutbudet ökar. Utskottet
ställer sig bakom den allmänna inriktning för de arbetsmarknadspolitiska
insatser som redovisas i propositionen. Det gäller bl.a. ansträngningarna att
prioritera arbetslinjen.

I motsats till miljöpartiet anser utskottet att riksdagen inte bör avstå från
att sakpröva de olika delförslagen i propositionen inom arbetsmarknadsutskottets
område. Som utskottet ser det saknas i miljöpartiets motion (Fi21)
underlag för att i princip avslå vad som anförs i propositionen på det
arbetsmarknadspolitiska området. Till följd härav avvisar utskottet motionens
avslagsyrkande i denna del och övergår till att behandla regeringsförslagen
och till dem knutna motionsyrkanden.

De aviserade överläggningarna med parterna bör kunna ge uppslag som
främjar utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet förutsätter att överläggningarna
kommer att spänna över ett brett register och också omfatta
åtgärder av det slag som tas upp i motionerna. Därutöver vill utskottet inför
de kommande överläggningarna fästa uppmärksamheten på den ökande
frånvarons betydelse för det totala arbetskraftsutbudet. Utöver den ”positiva”
frånvaron för föräldraledighet, studier m.m., föreligger en ökande
sjukfrånvaro, som inger oro. Bakom denna utveckling ligger bl.a. arbetsmiljöproblem
och förslitningsskador. Utskottet hyser förhoppningen att man
skall kunna komma till rätta med en del av den ökande sjukfrånvaron genom
de insatser på arbetsmiljöområdet som regeringen aviserat, bl.a. arbetsmiljökommissionen.

När det gäller de regionala skillnaderna i sysselsättningsläget vill utskottet
hänvisa till det arbete som pågår inom utredningen om regionalpolitikens
inriktning m.m. (dir. 1987:48).

Enligt arbetsmarknadsutskottet är det angeläget att var och en efter sin
förmåga skall ges möjligheter att delta i arbetslivet. Detta gäller såväl
handikappade och invandrare som andra grupper inkl. deltidsanställda.
Utskottet har tidigare tillstyrkt särskilda åtgärder riktade till de ofrivilligt
deltidsarbetslösa (AU 1987/88:11). I detta sammanhang vill utskottet peka
på betydelsen av att bl.a. sjukvårdshuvudmännen aktivt verkar för en större
andel heltidstjänster.

Utskottet har tidigare prövat frågan om översyn av arbetsförmedlingslagen
i syfte att öppna möjligheter till arbetsförmedling i alternativa former
(AU 1987/88:11 s. 22 ff). Utskottet förklarade då att det faktum att mer än 50
år gått sedan lagen kom till innebär att den i vissa avseenden kan vara svår att
tolka och tillämpa. Med hänsyn härtill samt till de snabba förändringarna på
arbetsmarknaden framstod den pågående översynen av lagen som angelägen.
Utskottet har inhämtat att översynsarbetet beträffande arbetsförmedlingslagen
för närvarande befinner sig i ett avgörande skede.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi5 (yrkande 1988/89:FiU10

2), Fi6 (yrkandena 1 och 4) samt Fi21 (yrkande 1 i motsvarande del). Bilaga 4

Yttrande AU

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (Bl.)

Enligt propositionen är situationen för utländska medborgare på arbetsmarknaden
väsentligt sämre än för svenska medborgare. Enligt arbetskraftsundersökningama
uppgick arbetslösheten under år 1987 till 4,4 % för
utländska medborgare mot 1,9 % för svenska.

Tillskottet skall avse en rörlig förmedlingsstyrka, riktad mot dem som vistas
vid de olika mottagningsförläggningarna. Förmedlingsstyrkan skall bestå av
arbetsgrupper om förslagsvis tre personer: en arbetsvägledare, en platsförmedlare
och en representant för det regionala näringslivet. Enligt propositionen
bör totalt ca 25 personer engageras i detta arbete under andra hälften av
budgetåret 1988/89. Kostnader för löner m.m. beräknas till 3 125 000 kr.

Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om angelägenheten av att
alla efter sin förmåga ges möjligheter att delta i arbetslivet har arbetsmarknadsutskottet
för sin del ingen erinran mot vad som anförts i den nu
redovisade delen av propositionen. Utskottet tillstyrker därmed ett ramanslag
på 3 125 000 kr. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader på
tilläggsbudget I.

Arbetsmarknadsservice (B 2.)

I propositionen anförs att det är viktigt att understödja de arbetslösa att flytta
för att ta arbete på annan ort. Det är därför tid att införa ett merkostnadsbidrag
som skall ge viss ersättning för de merkostnader som kan väntas uppstå
vid etablering på den nya orten. Arbetsmarknadsministern föreslår att
bidraget skall uppgå till 5 000 kr. och kunna utgå till en arbetslös som inte har
kunnat anvisas arbete på hemorten. Merkostnadsbidrag skall då utgå vid
anvisning till arbete på annan ort, dock inte i Stockholms län samt i Malmö
och Göteborgs kommuner. Bidrag bör inte heller få lämnas vid tillträde av
den första anställningen efter avslutad utbildning om inte utbildningen är en
fullföljd arbetsmarknadsutbildning. Vidare förutsätts att den nya anställningen
beräknas vara minst sex månader. Arbetsmarknadsministern bedömer
att ca 10 000 bidrag kan komma att beviljas under andra hälften av
innevarande budgetår, vilket motsvarar 50 milj.kr.

I moderata samlingspartiets kommittémotion (Fi6) framhålls att merkostnadsbidraget
är ett nytt namn för starthjälpen, en bidragsform som tidigare
avskaffats. Starthjälpen/merkostnadsbidraget kan liksom tidigare bidra till
att göra den låsta arbetsmarknaden i Sverige något mer flexibel. Bidraget bör
emellertid utgå oavsett var i landet en person får arbete.

I folkpartiets motion (Fill) uttrycks tillfredsställelse över att flyttningsbidrag/merkostnadsbidrag
återinförs. De regler som föreslås för merkostnadsbidragen
lämnar dock utrymme för godtycke och tolkningssvårigheter, t.ex.

vad gäller definition av ”första anställning”. Därför föreslås att riksdagen av 1988/89:FiU 10

regeringen begär en senare redovisning av hur reglerna tillämpats i prak- Bilaga 4

tiken. Yttrande AU

Centerpartiet yrkar i kommittémotion Fi27 avslag på regeringens förslag
om merkostnadsbidrag och vänder sig bl.a. mot att det enligt regeringen skall
kunna utgå för flyttning även till expansiva kommuner som Uppsala, Örebro,

Linköping och Umeå. Detta innebär enligt centern att regionalt utsatta
kommuner får än svårare att skapa förutsättningar för en varaktig sysselsättning.
Centern föreslår i stället ett inflyttningsbidrag, som skulle gälla
stödområdena, bergslagskommunerna och sydöstra Sverige med undantag
av de mest expansiva kommunerna inom dessa områden. Bidraget kan då
fördubblas till 10 000 kr. per person och den arbetssökande få en mer rimlig
täckning av sina flyttkostnader.

Alf Wennerfors (m) anför i motion Fi22 att behovet av vårdpersonal i
Stockholms län för närvarande är mycket stort. Därför bör merkostnadsbidrag
få lämnas vid flyttning till arbeten även i Stockholms län om dessa avser
hälso- och sjukvårdssektorn.

Utskottet vill inledningsvis instämma i vad som anförs i propositionen om
vikten av att de arbetslösa inte hindras av ekonomiska orsaker från att ta
arbete på annan ort. Utskottet delar för sin del uppfattningen att det är
motiverat att undanta de tre storstadsregionerna. Detta bör gälla generellt
och således också omfatta vårdpersonal. Centerpartiets förslag att bidrag
endast skall gälla de utsatta regionerna - med undantag av expansiva
kommuner inom dessa - innebär enligt utskottets mening en alltför snäv
avgränsning med hänsyn till de arbetslösas intressen.

Utskottet delar uppfattningen i folkpartiets motion att merkostnadsbidraget
liksom andra nya stödformer efter en viss tid bör utvärderas. Utskottet
utgår från att detta sker utan att riksdagen gör något särskilt uttalande i
frågan.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet vad som anförs i propositionen
om merkostnadsbidrag. De i sammanhanget behandlade motionerna Fi6
(yrkande 5), Fill (yrkande 3), Fi22 samt Fi27 (yrkandena2 och 3) avstyrks.

Enligt förordningen (1987:407) om flyttningsbidrag m.m. kan bidrag
lämnas för s.k. sökanderesa för den som söker arbete på annan ort. Mellan
Sverige och Finland får ersättning för sådana resor utgå. I propositionen
föreslås på AMS initiativ att under innevarande budgetår personer från
Danmark som söker arbete i Sverige skall kunna få flyttningsbidrag i form av
sökanderesa och traktamente enligt samma regler som gäller för arbetssökande
från Finland. Arbetsmarknadsministern beräknar att sökanderesor
från Danmark kan komma att omfatta ca 1 500 arbetssökande under andra
hälften av innevarande budgetår. Kostnaden för detta uppskattas till
3 750 000 kr.

Utskottet biträder regeringens förslag vad gäller sökanderesor från
Danmark till Sverige.

Sammanlagt föreslås ett förslagsanslag på 53 750 000 kr. till Arbetsmarknadsservice
på tilläggsbudget I.

I konsekvens med tidigare ställningstaganden tillstyrker utskottet den
föreslagna medelsanvisningen.

11 Riksdagen 1988189. 5 sami. Nr 10

Arbetsmarknadsutbildning (B 3.)

För att tillgodose den stora efterfrågan på arbetskraft inom främst tillverkningsindustrin
och vårdsektorn bör enligt propositionen den s.k. flaskhalsutbildningen
utökas inom ramen för utbildning i företag. Förutom att företagen
får ökad kompetens uppstår också en företagsintern rörlighet, som kan leda
till att nya personer, t.ex. arbetslösa, får anställning. I nuvarande konjunkturläge
bör enligt propositionen större krav på motprestation i form av
anställning av arbetslösa ställas på de industriföretag som erhåller bidrag.
Arbetsmarknadsministern föreslår därför att ytterligare 77 milj.kr. anvisas
för utbildning i företag under innevarande budgetår, vilket motsvarar
utbildning för ytterligare ca 9 000 personer. I fråga om vårdområdet skall
motprestationen kunna fullgöras genom att arbetsgivaren omvandlar deltidstjänster
till heltidstjänster. Kostnaderna för bidrag till lönekostnader i
samband med företagsutbildningen finansieras däremot över anslaget B 4.

(se nedan).

Med hänsyn till företagsutbildningens betydelse såväl för att kunna fylla
vakanserna som för att möjliggöra en utveckling vad gäller de enskilda
arbetstagarna - såväl kvinnor som män - ser arbetsmarknadsutskottet
positivt på att reglerna för utbildning i företag ändras på sätt som regeringen
föreslagit. Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen under
anslaget Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I.

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag (B 4.)

I propositionen föreslås medel för att bestrida dels kostnader för bidrag till
lönekostnader i samband med utbildning i företag - 38 milj.kr. - dels
kostnader för utbildningsbidrag i samband med åtgärder för flyktingar och
invandrare inom arbetsmarknadsinstitutens ram - 3,5 milj.kr.

I moderata samlingspartiets kommittémotion Fi6 avvisas regeringsförslaget
att anvisa ett förslagsanslag på 41,5 milj .kr. för ändamålet. Motionärerna
anför att det är anmärkningsvärt att regeringen i dagens gynnsamma
arbetsmarknadssituation inte förmår begränsa kostnaderna ens för kontant
arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag. Även om utbildningsinsatserna
ökar är 41,5 milj. kr. ett i sammanhanget så blygsamt belopp, att det borde
kunna inrymmas i nu gällande budget.

Enligt utskottets sätt att se måste ett godkännande av den föreslagna
volymökningen av företagsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering åtföljas
av motsvarande medelstilldelning till utbildningsbidrag. Utskottet föreslår
därför att finansutskottet avstyrker motion Fi6 (yrkande 7) och tillstyrker
ett förslagsanslag på 41 500 000 kr. till Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag på tilläggsbudget I.

Sysselsättningsskapande åtgärder (B 5.)

Under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har som
förut nämnts föreslagits en rörlig förmedlingsstyrka som skall arbeta med
flyktingar och andra invandrare. Enligt arbetsmarknadsministern kommer
detta arbete att kräva ett stort mått av okonventionella grepp och åtgärder 162

1988/89 :FiU 10

Bilaga 4

Yttrande AU

för att påverka attityderna i fråga om att anställa flyktingar. Därför bör 1988/89:FiU10

förmedlingsstyrkan disponera medel som kan utnyttjas för åtgärder som inte Bilaga 4

ryms inom de ordinarie regelsystemen. Medlen skall också kunna användas Yttrande AU

för ordinarie åtgärder, i den mån andra medel inte förslår. I propositionen
föreslås att 30 milj.kr. av medlen för beredskapsarbeten får utnyttjas för
insatser för flyktingar och invandrare på detta sätt.

För att bättre utnyttja den arbetskraftsresurs som flyktingar och invandrare
utgör föreslår centerpartiet (Fi5) åtgärder avseende arbete åt unga
flyktingar. Med hänsyn till den långvariga arbetslöshetens nedbrytande
effekter och vissa reaktioner av misstänksamhet hos de infödda svenskarna
föreslås en reform för de unga flyktingarna med innebörd att dessa skall
beredas varvat arbete och språkundervisning. Även invandrare med akademikerbakgrund
har enligt centerpartiet haft stora svårigheter på arbetsmarknaden.
Till viss del beror svårigheterna på otillräckliga resurser för att
översätta utländska examina till motsvarande svenska. För att minska denna
misshushållning med resurser föreslår centern att regeringen tar initiativ till
överläggningar med arbetsmarknadens parter om bättre arbetsmarknadsmöjligheter
för invandrare med akademikerbakgrund.

Utskottet har tidigare betonat vikten av att alla - även invandrare - var och
en efter sin förmåga skall ges möjligheter att delta i arbetslivet. Den
nuvarande arbetsmarknadssituationen måste därför utnyttjas för att hjälpa
de arbetssökande som trots den goda efterfrågan ändå har svårigheter att få
arbete. Utskottet utgår från att behovet av åtgärder för unga flyktingar resp.
flyktingar med akademikerbakgrund är frågor som kommer att tas upp vid de
överläggningar om arbetskraftsefterfrågan som regeringen aviserat. Utskottet
vill i detta sammanhang också peka på behovet av att särskilt uppmärksamma
de invandrade kvinnornas problem på arbetsmarknaden.

Vad som föreslås i propositionen i den nu redovisade delen tillstyrks av
arbetsmarknadsutskottet. Motion Fi5 (yrkandena 7 och 8) bör enligt
utskottets uppfattning inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Arbetsmarknadsministern föreslår vidare att av redan anvisade medel för
beredskapsarbete högst 50 milj.kr. får utnyttjas flexibelt enligt de regler som
gäller i bl.a. östra Norrbotten.

Moderata samlingspartiet ställer sig i sin kommittémotion (Fi6) kritiskt till
att riksdagens inflytande begränsas genom att 50 milj.kr. av beredskapsmedlen
skall få disponeras i enlighet med de regler som gäller för östra
Norrbotten. I motionen framhålls att det är nödvändigt att riksdagen får
möjlighet att ta ställning till ramarna för stöd av denna typ, t.ex. vad gäller
vilka geografiska områden som kan komma i fråga. Regeringen bör
återkomma med en mera specificerad anslagsframställning när det finns
bättre underlag.

Enligt utskottets uppfattning ligger en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna väl i linje med den allmänna strävan till decentralisering
och avreglering som pågår i dag. Utskottet avstyrker därför motion Fi6
(yrkande 6). Propositionens förslag att 50 milj.kr. bör få utnyttjas flexibelt
enligt de regler som gäller i bl.a. östra Norrbotten tillstyrks sålunda.

Utskottet tar härefter upp fyra yrkanden som gäller behovet av insatser
dels för handikappade och långtidsarbetslösa dels i tekoregionerna.

Enligt folkpartiet (Fill) bör regeringen - mot bakgrund av vad som anförs
i propositionen om större prioritet för de arbetshandikappade - komma med
konkreta förslag till hur fler människor med handikapp skall kunna få jobb.
Såväl moderata samlingspartiet (Fi6) som folkpartiet anser att lönebidragen
bör bli flexibla och kunna variera över tiden med hänsyn till handikappets
storlek för att stimulera arbetsgivare att anställa handikappade. Enligt
moderata samlingspartiet bör denna typ av lönebidrag möjliggöra att många
av de som nu arbetar inom Samhall kan slussas ut till vanliga arbetsplatser.
Vidare anser folkpartiet att medel skall föras över från socialförsäkringssektorn
till arbetsmarknadssektorn för att förbättra möjligheterna för arbetshandikappade
att komma ut på arbetsmarknaden.

Centerpartiet anser att åtgärder bör sättas in för att bereda långtidsarbetslösa
ökade möjligheter till inträde på arbetsmarknaden (Fi5).

Mot bakgrund av propositionens förslag om en avveckling av importrestriktionerna
för tekovaror framhåller Lahja Exner och Bernt Ekholm (s) i
motion Fil8 behovet av en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap i regioner
där tekoindustrin är strategiskt viktig.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen avstyrkt förslag angående mer
flexibla lönebidrag och transfereringar mellan socialförsäkrings- och arbetsmarknadssektorn.
Enligt utskottet finns det inte anledning att i detta
sammanhang frångå tidigare ställningstaganden. Beträffande behoven av
åtgärder för långtidsarbetslösa (Fi5) vill utskottet erinra om att det föreligger
ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärder vilka är speciellt riktade till
långtidsarbetslösa. Vad gäller behoven av en hög arbetsmarknadspolitisk
beredskap i tekoregionerna (Fi8) förutsätter utskottet att arbetsmarknadsmyndigheterna
följer utvecklingen och tar erforderliga initiativ.

Med hänsyn till vad som ovan anförts bör motionerna Fi5 (yrkande 6), Fi6
(yrkande 2), Fill (yrkande 2) och Fil8 (yrkande 5) inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi6 att regeringen visat att det
föreligger ett budgetutrymme genom att ange att man senare skall dra in
medel från anslagen för beredskapsarbete och inskolningsplatser i den mån
förslagen till utgiftsökningar vinner riksdagens gehör. Även om inte utgiftsökningarna
godkänns av riksdagen bör regeringen enligt motionärerna dra in
medel från anslagen inom arbetsmarknadsdepartementets område. Vidare
förutsätter motionärerna att regeringen i budgetpropositionen gör justeringar
så att arbetsmarknadsverket inom ramen för sina stora anslag också
finansierar den nya organisationsformen med ambulerande arbetsförmedling.

Det finns anledning för utskottet att utgå ifrån att man inom regeringens
kansli aktivt följer utvecklingen på arbetsmarknaden och anpassar insatserna
efter de befintliga behoven. Vad det här gäller är en omfördelning av medlen
mellan olika anslag som utskottet i den föregående framställningen har ställt
sig bakom. Motion Fi6 (yrkande 8) avstyrks därför.

1988/89:FiU10

Bilaga 4

Yttrande AU

164

Yrkesinriktad rehabilitering (C 4.)

Verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten (Ami) är enligt propositionen i
hög grad inriktad på att hjälpa enskilda sökande att göra ett bra yrkesval och
att få och behålla ett lämpligt arbete. Nuvarande arbetsmarknadsläge bör ge
ökade möjligheter för personer med arbetshandikapp etc. att hitta passande
arbeten. Detta gäller t.ex. många invandrare och flyktingar. Med hänsyn till
de utomnordiska medborgarnas särskilda svårigheter bör Ami:s erfarenhet
och sakkunskap utnyttjas så att dessa människor får en bättre förankring på
arbetsmarknaden. Därför föreslås i propositionen att Ami-organisationen
förstärks under andra hälften av innevarande budgetår med 50 tjänster för
arbete med den angivna inriktningen. Därigenom beräknas ytterligare 1 000
sökande kunna skrivas in vid Ami. Kostnaderna för löner m.m. beräknas i
propositionen till 5,5 milj.kr. (Kostnaderna för utbildningsbidrag till de
inskrivna har medräknats under anslaget B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag.)

Arbetsmarknadsutskottet har för sin del intet att invända mot det
föreslagna reservationsanslaget på 5 500 000 kr. på tilläggsbudget I till
Yrkesinriktad rehabilitering.

Stockholm den 24 november 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp).
Kersti Johansson (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Anna Horn af Rantzien
(mp), Mona Sahlin (s). Monica Öhman (s) och Yngve Wernersson (s).

Avvikande meningar

1. Arbetsmarknadens funktionssätt m.m.

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande i avsnittet Utskottet som börjar med
”Samhället står” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

Trots att det i dag i stort sett råder ett gott läge på den svenska
arbetsmarknaden delar utskottet uppfattningen i motion Fi6 (m) att grundläggande
problem kvarstår. Till dessa problem hör den låga produktivitetsökningen,
inte minst inom den offentliga sektorn, vilken resulterat i brist på
arbetskraft. Arbetskraftsbristen kommer ytterligare att förvärras med hänsyn
till det minskande antalet ungdomar och ett minskat arbetskraftstillflöde

1988/89:FiU10

Bilaga 4

Yttrande AU

av kvinnor jämfört med senare år. Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten
på att den ökande sjukfrånvaron samt ökningen av antalet förtidspensionerade
bidrar till ett svagare utbud av arbetskraft. Det finns också obalanser
på arbetsmarknaden, såväl med avseende på geografiska områden som med
hänsyn till olika arbetstagargrupper.

Enligt utskottets mening är det ett tecken på en dåligt fungerande
arbetsmarknad att tillgängliga arbetskraftsresurser inte bättre kan utnyttjas.
I ett konjunkturläge som det nuvarande bör det vara möjligt för alla som vill
arbeta - såväl handikappade och invandrare som andra grupper - att efter
förmåga delta i arbetslivet. I det följande kommer utskottet att behandla
olika konkreta åtgärder som syftar till att arbetskraftsutbudet höjs.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp det nuvarande arbetsförmedlingsmonopolet.
I likhet med motion Fi6 (m) anser utskottet att den svenska
arbetsmarknaden skulle fungera effektivare om fristående förmedlingar fick
inrättas vid sidan om den statliga arbetsförmedlingen. En sådan ordning
skulle medföra utökad service till såväl arbetssökande som arbetsgivare.
Arbetsförmedlingslagen (1935:113) bör därför ändras. Utskottet vill framhålla
vikten av att det pågående översynsarbetet beträffande lagen får en
inriktning som siktar till en avmonopolisering och ett tillskapande av
alternativ till den offentliga förmedlingen.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion Fi6 (yrkandena 1 och
4). Övriga i sammanhanget behandlade motioner, Fi5 (yrkande 2) och Fi21
(yrkande 1 i motsvarande del), avstyrks.

1988/89:FiU10

Bilaga 4

Yttrande AU

2. Arbetsmarknadens funktionssätt m.m.

Kersti Johansson (c) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Utskottet som börjar med "Samhället står” och slutar med "motsvarande
del” bort ha följande lydelse:

Den internationella högkonjunkturen har skapat gynnsamma förutsättningar
för den svenska ekonomin, och för närvarande befinner sig industrin i
ett skede med högt kapacitetsutnyttjande och en ökad produktion. Arbetsmarknaden
kännetecknas av hög sysselsättning och god tillgång på lediga
platser.

Den nya situationen bör enligt utskottets sätt att se ge nya möjligheter till
utveckling både med tanke på de enskilda arbetstagarna och med tanke på
sättet att organisera produktionen. För att tillgodose bl.a. industrins och
vårdens arbetskraftsbehov är det nödvändigt att arbetskraftsutbudet ökar.

Samtidigt har den förda ekonomiska politiken skapat betydande koncentrationsproblem
och överhettning i framförallt storstadsregionerna. Obalansen
i tillgång på sysselsättningsmöjligheter finns kvar.

Skall obalanserna i arbetsmarknaden kunna motverkas måste småföretagens
förutsättningar förbättras. Småföretagen står för en utvecklingskraft
och är en resurs som måste utnyttjas för att skapa likvärdiga försörjningsmöjligheter
över landet. Enligt utskottets mening måste småföretagen ges
gynnsamma villkor bl.a. genom att socialförsäkringsavgifterna differentieras.
Arbetslinjen måste prioriteras.

De i propositionen föreslagna åtgärderna innebär varken att obalanserna

166

på arbetsmarknaden motverkas eller att ett ökat arbetskraftsutbud säker- 1988/89:FiU10
ställs. Mot denna bakgrund kan inte utskottet ställa sig bakom den allmänna Bilaga 4

inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska insatser som redovisas i proposi- Yttrande AU

tionen.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion Fi5 (yrkande 2).

Övriga i sammanhanget behandlade motioner, Fi6 (yrkandena 1 och 4) och
Fi21 (yrkande 1 i motsvarande del), avstyrks.

3. Arbetsmarknadens funktionssätt m.m.

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Utskottet som börjar med ”Samhället står” och slutar med ”avgörande
skede” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion Fi8 (vpk) att propositionens bild av
ekonomin är överslätande positiv. De förväntade problemen inom OECD
med en fortsatt hög arbetslöshet kommer förr eller senare att slå igenom även
i Sverige. Problemet med de långtidsarbetslösa kvarstår.

Den fråga som nu bör tas upp gäller den stora utslagning av arbetskraft som
sker i den svenska industrin. Utslagningen kan ses som ett resultat av att
människor betraktas som enbart en produktionsfaktor. Enligt utskottets
uppfattning skulle ett bättre utnyttjande av den mänskliga kapaciteten kunna
minska utslagningen. Utskottet vill betona att det gäller inte bara rätten till
ett arbete - utan också ett meningsfullt arbete.

Vad gäller behovet av regional balans i sysselsättningen vill utskottet
bestämt hävda att det är sämre att flytta människor än att utlokalisera företag
till de regioner, där arbetslöshet fortfarande råder.

Med hänsyn till vad som anförts kan utskottet inte ställa sig bakom övriga i
sammanhanget behandlade motioner.

4. Arbetsmarknadens funktionssätt m.m.

Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Utskottet som börjar med ”Samhället står” och slutar med
”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi21 (mp) att regeringens proposition
okritiskt utgår ifrån kortsiktiga mål om ökad tillväxt. Enligt utskottets
sätt att se finns det risker att dessa mål leder till ökad miljöförstöring och
ökad förbrukning av icke förnybara resurser. En sådan utveckling kan
medföra svåra bristsituationer i landet och krav på planhushållning. För att
undvika denna utveckling och se till kommande generationers behov anser
utskottet att den materiella förbrukningen måste minska.

De nya krav som måste ställas på en långsiktig ekonomisk politik skall
enligt utskottets mening främja ett uthålligt solidariskt samhälle i balans med
naturen.

behandla övriga till propositionen knutna motionsyrkanden.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi21 (yrkande 1 i
motsvarande del). Motionerna Fi5 (yrkande 2) och Fi6 (yrkandena 1 och 4)
avstyrks.

5. Merkostnadsbidrag

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsservice (B 2.) som
börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”(yrkandena 2 och 3) avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är regeringsförslaget om merkostnadsbidrag
ett försök att återinföra starthjälpen. Trots ryckigheten i politiken ställer sig
utskottet bakom ett återinförande av denna stödform. För att få avsedd
effekt - att göra den låsta arbetsmarknaden mer flexibel - är det emellertid
nödvändigt att bidraget får utgå oavsett var i landet en person får arbete.
Geografiska gränsdragningar av det slag som föreslås i propositionen kan
väntas leda till orättvisor och administrationsproblem, varför utskottet delar
uppfattningen i motion Fi6 (m) att merkostnadsbidrag skall kunna utgå vid
inflyttning till samtliga orter i Sverige.

Det anförda innebär att utskottet med anledning av propositionen i
motsvarande del tillstyrker motion Fi6 (yrkande 5) om merkostnadsbidrag.
Övriga i sammanhanget upptagna motioner, Fill (yrkande 3), Fi22 samt Fi27
(yrkandena 2 och 3), avstyrks.

6. Merkostnadsbidrag

Kersti Johansson (c) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadsservice (B 2.) som börjar med ”Utskottet vill” och slutar
med ”(yrkandena 2 och 3) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att politiken utformas så att en
återinflyttning kommer de utsatta regionerna till del. I likhet med centerpartiet
i motion Fi27 befarar dock utskottet att den pågående koncentrationsutvecklingen
ytterligare förstärks med den utformning av merkostnadsbidraget
som föreslås i propositionen. Förslaget att merkostnadsbidraget även skall
kunna utgå till expansiva kommuner - utanför Stockholms län, Göteborgs
och Malmö kommuner - är otillfredsställande. De regionalt utsatta kommunerna
får än svårare att utveckla sin arbetsmarknad. Mot denna bakgrund
avvisar utskottet regeringsförslaget på denna punkt.

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi27 att ett inflyttningsbidrag
endast bör utgå när det är fråga om en flyttning till stödområdena,
bergslagskommunerna och sydöstra Sverige; dock med undantag för de mest
expansiva kommunerna inom dessa områden. Genom en sådan begränsning
kan bidraget fördubblas till 10 000 kr., vilket skulle innebära att de under 60-och 80-talen hårt drabbade regionerna bättre skulle kunna utveckla och
bredda sin arbetsmarknad.

Med anledning av vad som anförs i propositionen i motsvarande del
tillstyrker utskottet motion Fi27 (yrkandena 2 och 3). Övriga i sammanhang -

1988/89:FiU10

Bilaga 4

Yttrande AU

et upptagna motioner, Fi6 (yrkande 5), Fill (yrkande 3) samt Fi22, 1988/89:FiU10

avstyrks. Bilaga 4

Yttrande AU

7. Merkostnadsbidrag

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsservice (B 2.) som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”(yrkandena 2 och 3) avstyrks” bort ha
följande lydelse:

I likhet med folkpartiet ser utskottet positivt på ett återinförande av
flyttningsbidraget. Med hänsyn till vikten av att det föreslagna merkostnadsbidraget
blir ett effektivt arbetsmarknadsinstrument delar utskottet uppfattningen
i motion Fil 1 (fp) om behovet av en utvärdering. När erfarenheter har
vunnits av systemet bör regeringen därför återkomma till riksdagen med en
redovisning av hur reglerna har tillämpats i praktiken.

Med anledning av vad som anförs i propositionen i motsvarande del
tillstyrker utskottet motion Fill (yrkande 3). Övriga i sammanhanget
behandlade motioner, Fi6 (yrkande 5), Fi22 samt Fi27 (yrkandena 2 och 3),
avstyrks.

8. Arbetsmarknadsservice

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsservice (B 2.) som
börjar med ”Sammanlagt föreslås” och slutar med "tilläggsbudget 1” bort ha
följande lydelse:

I enlighet med förslag i motion Filé har utskottet tidigare ställt sig bakom
att merkostnadsbidrag skall kunna utgå vid inflyttning till samtliga orter i
Sverige. I konsekvens därmed anser utskottet - med anledning av propositionens
förslag angående medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice - att
regeringen bör återkomma till riksdagen med en förnyad beräkning av
anslagsbehovet under denna punkt.

9. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande i avsnittet Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag (B 4.) som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med
”tilläggsbudget I” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill stryka under vad som anförs i motion Fié (m) angående en
begränsning av kostnaderna för kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.
Med hänsyn till att arbetsmarknadssituationen är sådan att den
inte borde föranleda stora utbetalningar av kontantstöd under den återstående
delen av budgetåret bör ökningen av utbildningsbidrag kunna inrymmas i
nu gällande budget. Utskottet hemställer därför att finansutskottet tillstyrker
motion Fié (yrkande 7) angående avslag på regeringens förslag till medelsanvisning.

169

10. Insatser för flyktingar och invandrare

Kersti Johansson (c) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Sysselsättningsskapande åtgärder (B 5.) som börjar med ”Utskottet har” och
slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi5 (c) att invandrarnas resurser i
arbetslivet inte tillräckligt tas till vara i dag. Såväl ur samhällets synpunkt som
ur den enskildes synpunkt är det viktigt att alla människor kan utveckla sin
kapacitet. Utskottet anser därför att centerpartiets förslag om en reform för
att ge unga flyktingar arbete varvat med språkundervisning är väl ägnat att ge
flyktingarna möjligheter till en bättre start samtidigt som reformen kan
innebära ett ökat arbetskraftsutbud och fördelar ur social synpunkt. Utskottet
ställer sig även bakom förslaget att regeringen bör ta initiativ till
överläggningar med arbetsmarknadens parter om bättre arbetsmarknadsmöjligheter
för invandrare med akademikerbakgrund.

Med anledning av vad som anförs i propositionen i motsvarande del
tillstyrker utskottet motion Fi5 (yrkandena 7 och 8).

11. Flexibelt utnyttjande av beredskapsmedlen

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande i avsnittet Sysselsättningsskapande åtgärder (B
5.) som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”tillstyrks sålunda”
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi6 (m) att
arbetsmarknadspolitiska medel inte skall få användas för ospecificerade
ändamål. Detta ställningstagande ligger i linje med tidigare riksdagsbeslut att
avvisa ett regeringsförslag som innebar in blanco-fullmakt för regeringen att
disponera regionalpolitiska medel.

Utskottet vili också hänvisa till det arbete som pågår inom den regionalpolitiska
kommittén med bl.a. en undersökning av effektiviteten av de särskilda
insatserna i östra Norrbotten.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi6 (yrkande 6)
angående avslag på regeringsförslaget att utnyttja 50 milj.kr. av redan
anvisade medel för beredskapsarbeten i enlighet med reglerna för östra
Norrbotten.

12. Behov av insatser

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande i avsnittet Sysselsättningsskapande åtgärder (B
5.) som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort
ha följande lydelse:

1988/89:FiU10

Bilaga 4

Yttrande AU

170

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion Fi6 (m) att åtgärder
bör vidtas för att företag och myndigheter skall få del av den outnyttjade
arbetskraftsreserv som finns bland de arbetshandikappade.

Därför bör regeringen snarast lägga fram förslag om ett system med
flexibla lönebidrag, som skall gälla hela landet. Enligt utskottets uppfattning
kommer en sådan ordning att leda till att flera av dem som nu arbetar inom
Samhall kan slussas ut på den öppna arbetsmarknaden. Därmed kan Samhall
ytterligare koncentrera sig på att bereda sysselsättning åt personer med
särskilt svåra handikapp. Utskottet har också den uppfattningen att lönebidragsanställning
kan vara ett alternativ till förtidspensionering i de fall
arbetshandikapp föreligger.

Utskottets ställningstagande får i huvudsak anses tillgodose även motion
Eill (fp).

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi6
(yrkande 2) och Fill (yrkande 2). Övriga motioner, Fi5 (yrkande 6) och Fil8
(yrkande 5), bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

13. Behov av insatser

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande i avsnittet Sysselsättningsskapande åtgärder (B 5.) som
börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion Fill (fp) att
propositionens uttalande om större prioritet för aktiva insatser vad gäller
arbetshandikappade m.fl. måste följas upp av konkreta förslag.

Enligt utskottets uppfattning bör möjligheterna vidgas att föra över
resurser från socialförsäkringssektorn till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
En sådan omfördelning skulle innebära samhällsekonomiska fördelar och
dessutom förbättra möjligheterna för de handikappade att få utföra ett
arbete. Vidare bör lönebidraget bli mer flexibelt med hänsyn till handikappets
utveckling över tiden. Antalet platser vid Samhall bör utökas.

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringen bör komma med förslag
till ytterligare insatser för att ge arbete åt människor med handikapp.

Utskottets ställningstagande får i stort sett anses tillgodose syftet i motion
Fi6.

14. Behov av insatser

Med hänsyn till vikten av att utnyttja det goda arbetsmarknadsläget
offensivt anser utskottet i likhet med centerpartiet i motion Fi5 att det nu är
tid att sätta in särskilda åtgärder för att bereda de långtidsarbetslösa ökade

1988/89:FiU10

Bilaga 4

Yttrande AU

171

möjligheter till sysselsättning. Regeringen bör återkomma med förslag 1988/89:FiU10
härom. Bilaga 4

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi5 (yrkande Yttrande AU
6). Övriga motioner, Fi6 (yrkande 2), Fill (yrkande 2) och Fil8 (yrkande 5),
bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

15. Medelsindragning från anslagen inom
arbetsmarknadsdepartementets område

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande i avsnittet Sysselsättningsskapande åtgärder (B

5.) som börjar med ”Det finns” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi6 (m) att det förhållandet att det
föreligger ett budgetutrymme bör leda till att motsvarande medel dras in från
resp. anslagsposter. Även i det fall regeringens förslag till utgiftsökningar
inte vinner riksdagens bifall bör därför regeringen i enlighet med propositionen
dra in medel från anslagen för beredskapsarbete och inskolningsplatser.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion Fi6 yrkande 8.

Särskilda yttranden

1. Merkostnadsbidrag
Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

I propositionen sägs att den efterfrågade arbetskraften ofta inte finns på
samma ort som de lediga arbetena. Därför är det viktigt att de arbetslösas
vilja att flytta för att ta arbete på annan ort inte hindras av ekonomiska
svårigheter på grund av flyttningen.

Från vpk:s sida vill vi framhålla vikten av att ge människor bättre
möjligheter till arbete på hemorten snarare än att betala deras flyttning till
annan ort. En sådan flyttningskarusell kan gynna den kortsiktiga profitjakten
men är på längre sikt inget bra alternativ för människorna eller samhället. Vi
vill emellertid inte i detta skede motsätta oss regeringsförslaget om merkostnadsbidrag.

2. Arbetsmarknadsutbildning

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Vi vill framhålla att arbetsmarknadsutbildning är viktig, särskilt som den
verksamt bidrar till att minska bristen på utbildad arbetskraft. Samtidigt som
det finns många fördelar med den företagsförlagda utbildningen är det också
viktigt att framhålla att företagen själva bör ta ett betydande ansvar för
utbildning av sin personal.

Enligt regeringsförslaget bör som motprestation inom vårdområdet gälla
att arbetsgivaren omvandlar deltidstjänster till heltidstjänster. För oss är det
en viktig princip att arbetsgivare och arbetstagare själva skall kunna komma
överens om arbetstider som passar båda parter. Därför finns det inte
anledning att utfärda centrala direktiv med innebörden att halvtidstjänster
skall avskaffas.

172

3. Insatser för flyktingar och invandrare

Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Vi vill framhålla att flyktingar och andra invandrare utgör en arbetskraftsresurs
som samhället borde ta del av. Förbättrad arbetsförmedling, arbetsträning
och utbildning kan vara verksamma instrument. Det är inte acceptabelt
att personer med akademisk utbildning, vårdutbildning osv. sysselsätts i
okvalificerat arbete inom helt andra yrkesområden. Beträffande vårt förslag
att asylsökande skall ha möjlighet att erhålla temporärt arbetstillstånd
hänvisas till socialförsäkringsutskottets yttrande till finansutskottet i detta
ärende.

4. Insatser för flyktingar och invandrare

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:

Enligt folkpartiets uppfattning bör asylsökande ges möjlighet till beredskapsarbete.
Vårt förslag på det området behandlas i socialförsäkringsutskottets
yttrande till finansutskottet i detta ärende. Vi vill ändå i detta sammanhang
peka på de humanitära skälen att låta flyktingarna undslippa en påtvingad
sysslolöshet.

1988/89FiU10

Bilaga 4

Yttrande AU

173

Bostadsutskottets yttrande
1988/89: B oUly

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. såvitt
avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

Till finansutskottet

Finansutskottet beslöt den 8 november 1988 bereda bostadsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. jämte de motioner som kunde komma att väckas med
anledning av propositionen. I detta yttrande behandlas vad i bilaga 4 i
propositionen föreslagits jämte motioner med anknytning härtill.

Sammanfattning

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag om en förändring av räntebidraget
för sådan ombyggnad som genomförs med stöd av statliga bostadslån.
Utskottet föreslår emellertid vissa undantag. Bl.a. föreslår utskottet att
nuvarande räntebidragsvillkor bör tillämpas vid ombyggnad av ålderdomshem
och servicebostäder för äldre, för ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse och - under vissa förutsättningar - vid ombyggnad av
t.ex. lokaler och kontor till bostäder. Även vid installation av hiss bör
nuvarande räntebidragsvillkor tillämpas.

Beträffande övergångsbestämmelserna föreslår utskottet att i Stockholms-,
Uppsala-, Göteborgs- och Malmöområdena de av regeringen
förordade räntebidragsförändringarna bör tillämpas i fråga om ombyggnader
för vilka beslut om bostadslån lämnats efter den 26 oktober 1988. I övriga
landet bör nu gällande villkor tillämpas i låneärenden som registrerats hos
det kommunala förmedlingsorganet senast detta datum.

Vad i propositionen föreslagits om vidgning av ramen för tilläggslån
avseende hus inom det s.k. miljonprogrammet samt om minskade räntesubventioner
för hyres- och bostadsrättshus tillstyrks av utskottet.

Avvikande meningar har avgivits om bl.a. avslag på regeringsförslagen.

Med hänvisning till vad i bilaga 4 i propositionen anförts föreslås riksdagen

1. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om räntebidrag till nyoch
ombyggnad av bostadshus,

2. medge att beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre än
30 år får meddelas inom en ram av 165 000000 kr. under budgetåret 1988/89.

3. godkänna att regeringen träffar avtal med Statens Bostadsfinansierings aktiebolag

om att bolaget skall utveckla ett ADB-system för låne- och 174

Proposition 1988/89:47 bilaga 4

bidragshantering m.m. hos plan- och bostadsverket och länsbostadsnämnderna,

Motionerna

De med anledning av propositionen väckta motionerna som behandlas i detta
yttrande är följande.

1988/89:Fi4 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande räntebidrag
vid ombyggnad av bostadshus godkänner vad som i motionen förordats i
denna del,

5. att riksdagen beslutar att räntebidrag för hus byggda före år 1975 skall
upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989.

1988/89:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller att minska
räntesubventionerna i befintliga hyres- och bostadsrättshus med 300 milj.
kr.,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller att höja räntan
med 0,1 % vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att byte av
uttjänta va-ledningar är berättigade till räntestöd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ramen för
tilläggslån slopas fr.o.m. år 1989,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ombyggnadsräntan
inte skall höjas när nya bostäder tillskapas genom ombyggnad av
kontor, skolor, institutioner etc.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ombyggnadsräntan
inte höjs vid ombyggnad av småhus med egen arbetsinsats (självbvggeri),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hissbidraget
förlängs,

1988/89:FiU 10

Bilaga 5

Yttrande BoU

1988/89:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att byggnadsregleringen bör avvecklas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om avsättningar till reparationsfonder,

1988/89:Fil2 av Johnny Ahlqvist och Kurt Ove Johansson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar, att i de fall ansökan om bostadslån för
ombyggnad ingivits senast den 26 oktober skall hittillsvarande regler om
räntestöd gälla,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om gränsdragningen mellan ombyggnad och underhåll.

1988/89:Fil3 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om effekten av skilda lånevillkor för ombyggnad resp.

nybyggnad.

1988/89:Fil4 av Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen redovisats beträffande
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt om behovet av åtgärder för att
vidmakthålla det långsiktiga arbetet på detta område.

1988/89: FiU 10

Bilaga 5

Yttrande BoU

176

1988/89:Fil6 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som 1988/89:FiU10
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av Bilaga 5

ytterligare undantag från de förändrade räntevillkoren för ombyggnad av Yttrande BoU

bostadshus.

1988/89:Fil7 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om nya regler för ombyggnadslån.

1988/89:Fi 19 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de kvoteringar samt
sociala och regionala bedömningar som i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att ombyggnader av äldreboendet helt undantas
ifrån höjningen av den garanterade räntan.

3. att riksdagen hos regeringen begär att övergångsbestämmelserna
utformas med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna.

1988/89:Fi20 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att med tillägg till regeringens förslag, i de fall
statligt ombyggnadslån söks för byggnadsprojekt och ansökningarna är
inlämnade till kommunal byggnadsnämnd för prövning före den 26 oktober,
dessa låneansökningar skall behandlas i enlighet med reglerna före den 26
oktober, oaktat låneansökan vid samma tidpunkt ej lämnats till förmedlingsorgan.

1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 i motsvarande delar

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bostadspolitiken,

2. att riksdagen beslutar att den garanterade låneräntan för ombyggnad
höjs med 0,1 %,

3. att riksdagen beslutar att kravet för ROT-bidrag på ombyggnad "som
nybyggt" tas bort,

4. att riksdagen beslutar att den garanterade låneräntan för nybyggnad och
befintliga lån höjs med 0,1 %,

5. att riksdagen beslutar att stimulansbidrag införs för ombyggnad av
kontor till bostäder i storstädernas centrala delar,

6. att riksdagen beslutar att dessa regler skall gälla fr.o.m. den 1 januari
1989.

12 Riksdagen 1988189.5 sami. Nr 10

serna av förslaget studeras särskilt under budgetåret vad gäller ombyggnadsverksamheten
för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

1988/89:Fi24 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beträffande räntebidrag
vid ombyggnad av bostadshus godkänner vad som i motionen förordats i
denna del,

3. att riksdagen beslutar att räntebidrag för hus byggda före år 1975 skall
upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989.

1988/89:Fi25 av Marianne Stålberg och Margareta Winberg (båda s) vari
yrkas

1988/89:Fi26 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:47 i den del som avser villkoren
för räntebidrag till ombyggnadsverksamhet i enlighet med vad som anförs i
motionen,

2. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 1 beslutar avslå
proposition 1988/89:47 även i den del som avser förslag om utökning av
ramen för tilläggslån avseende åtgärder i hus yngre än 30 år i enlighet med
vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya riktlinjer för
ombyggnadsverksamheten i enlighet med vad som anförts i motionen.

4. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om inriktningen
av det oprioriterade byggandet,

5. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:47 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om minskade
räntesubventioner i hus ombyggda före 1975.

1988/89:Fi30 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att undanta
ålderdomshem och äldre servicehus från den förestående höjningen av den
garanterade räntan för lån vid ombyggnader.

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

178

1988/89:Fi31 av Nils T Svensson och Sören Lekberg (båda s) vari yrkas 1988/89:FiU10

1. att riksdagen hos regeringen begär att övergångsbestämmelserna för Bilaga 5
räntebidragen till ombyggnad av bostadshus utformas på det sätt som Yttrande BoU
förordas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ombyggnad av lokaler etc. till bostäder.

1988/89:Fi32 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen med största uppmärksamhet följer
utvecklingen av boendekostnaderna och håller hög beredskap vad gäller
åtgärder därvidlag.

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att räntestödet till
ombyggnad av ålderdomshem fortsatt skall utgå enligt nu gällande regler,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om främjandet av hissinstallationer.

1988/89:Fi34 av Birger Rosqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att gällande räntebidragsvillkor skall gälla i
ombyggnadsärenden som fanns registrerade hos det kommunala förmedlingsorganet
senast den 26 oktober 1988.

Inkomna skrivelser m.m. med anledning av förslag i
proposition 1988/89:47 bilaga 4

Skrivelser har inkommit från länsstyrelsen i Gotlands län. länsarbetsnämnden
i Östergötlands län, länsarbetsnämnden i Värmlands län, länsarbetsnämnden
i Jämtlands län. Svenska kommunförbundet. Norrköpings kommuns
byggnadsnämnd, Malmö stads fastighetskontor, Tranemo kommun
kommunalkontoret. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Fastighetsägareförbundet,
Byggentreprenörerna, HSB riksförbund, HSB Malmö, HSB
Södra Västmanland, Riksbyggen Borås, Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation, bostadsrättsföreningen Ull Uppsala, Stockholms
kooperativa bostadsförening, Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästföreningen
i Västra Sverige, Sveriges byggmästareförbund, Svenska byggnadsarbetareförbundet,
Aspidistra AB m.fl., HBI konsult arkitektkontor,

Skånska Göteborg, Enskedefältets trädgårdsstadsförening. Uno Adolfsson
Nyköping, Hans Eriksson Huddinge, Gunnar Grantinger Vadstena, Roland
Hast Kiruna och Mats Ladebom Varberg.

Vid muntliga föredragningar inför utskottet har företrädare för SÄBO, 1988/89:FiU10
Fastighetsägareförbundet, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisa- Bilaga 5

tion och Hyresgästernas riksförbund lämnat synpunkter i ärendet. Yttrande BoU

Motiv för förslagen i propositionen och i motionerna

Åtgärder för att öka tillgången på byggresurser för
nyproduktion av bostäder

Byggregleringar

Propositionen

I propositionen redovisas att regeringen genom särskilda beslut infört vissa
byggnadsregleringar. Syftet med regleringarna anges bl.a. vara att minska
överefterfrågan inom byggsektorn och frigöra resurser för nyproduktion av
bostäder.

Regeringsbesluten, i den del de rör bostadsbyggandet, har följande
innebörd.

1. Nuvarande begränsningar av s.k. övrigt byggande (industri, handel,
förvaltning, övriga hus samt kontor) i Stockholms- och Göteborgsområdet
som infördes i november 1986 förlängs ett år, dvs. t.o.m. 1990.

2. Övrigt byggande i landet i övrigt minskas under år 1989 till 95 % av 1988
års nivå.

3. Ombyggnadsramar för år 1989 avseende den statliga långivningen för
ombyggnad av bostäder införs i hela landet.

Motionerna

I folkpartiets partimotion Fill yrkande 4 förslås att byggnadsregleringen
avvecklas. Motionärerna anser att den beslutade regleringen på en, enligt
deras uppfattning, redan genomreglerad marknad är ett felaktigt sätt att
försöka dämpa den tilltagande obalansen.

I motion Fi26 (c) yrkande 4 förordas ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen om inriktningen av det oprioriterade byggandet. Motionärerna
anser att regeringens beslut om begränsningarna av det oprioriterade
byggandet fått en olycklig utformning. En neddragning av detta byggande
bör bara ske i koncentrationsorter med ett klart dokumenterat nybyggnadsbehov
av bostäder. Bl.a. av regionalpolitiska skäl bör en särskild investeringsavgift
på 25 % läggas på byggande av kontors- och industrilokaler.

Det bör noteras att i moderata samlingspartiets partimotion Fi4 förslag
förs fram om att regeringen inte skall ha möjligheter att använda lagen
(1971:1204) om byggnadstillstånd för att tillgripa byggnadsregleringar. Detta
yrkande faller närmast under arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.

180

Räntestödet till ombyggnader

Höjning av den garanterade räntan vid ombyggnad

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

Propositionen

Åtgärder för att dämpa takten i ombyggandet av bostäder föreslås i
propositionen. Där förordas att stödet till räntekostnader för sådana arbeten
som finansieras med bostadslån till ombyggnad begränsas tills vidare.
Förslaget innebär följande: Den garanterade räntan vid ombyggnad av
bostadsrättshus och allmännyttigt ägda hyreshus för första året av lånetiden
höjs från 2.6 9c till 5,25 9c. För enskilt ägda hyreshus höjs den garanterade
räntan från 2,35 9c till 5,1 9c och för egnahem från 4,9 9c till 10 9c.

De ändrade villkoren för räntebidrag som nu redovisats bör enligt
propositionen tillämpas i fråga om ombyggnader för vilka preliminärt beslut
om bostadslån lämnats efter den 26 oktober 1988, dock bör i fråga om hus
som i huvudsak var evakuerade redan före denna tidpunkt hittillsvarande
räntebidragsvillkor tillämpas oförändrade även om lånebeslutet meddelas
efter den 26 oktober 1988. Efter medgivande av regeringen bör detsamma
gälla i fråga om sådana etapper i pågående projekt för vilka ansökan om
bostadslån lämnats in före denna tidpunkt. De nya villkoren skall inte heller
tillämpas för sådana bostadslån till ombyggnad som lämnas för bostadsanpassningsändamål.

Motionerna

Höjning av den garanterade räntan vid ombyggnad

1 fem motioner yrkas avslag på regeringsförslaget. Det gäller partimotionerna
från moderata samlingspartiet Fi4 yrkande 2 och från folkpartiet Fill
yrkande 5 detta yrkande såvitt nu är i fråga samt motionerna Fil7 (c). Fi24
(m) yrkande 1 och Fi26 (c) yrkandena 1 och 3. Motionärerna anför bl.a. att
det kan finnas skäl att vidta åtgärder för att få till stånd en annan inriktning av
ombyggnadsverksamheten och styra denna mot mindre genomgripande
ombyggnader. Vissa motionärer anför att regeringens förslag fått en alltför
strikt utformning och att det förhindrar att angelägna ombyggnader kommer
till stånd.

1 miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 2 föreslås att den garanterade
räntan vid ombyggnader höjs med 0,1 9c.

Undantag från regeringsförslaget om höjda garanterade räntor

I flera motioner föreslås att nu gällande räntebidragsvillkor skall tillämpas
även om preliminärt lånebeslut fattas efter den 26 oktober 1988.

Sålunda föreslås i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande
5 såvitt nu är i fråga och i motion Fi31 (s) yrkande 2 att gällande villkor bör
tillämpas om lokaler -1.ex. kontor och skolor - byggs om till bostäder. Syftet
i propositionen om att tillskapa flera bostäder kommer ju då att förverkligas.

Inte heller bör de föreslagna villkoren tillämpas beträffande ombyggnad av
småhus i egen regi (självbyggeri) eftersom någon arbetskraft från byggar -

betsmarknaden ju då inte tas i anspråk. Förslag härom förs fram i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 6.

1 några motioner erinras om att riksdagen år 1987 beslutat att bostadslån
för ombyggnad av ålderdomshem skulle utgå. De då beslutade reglerna bör
gälla. Regeringens förslag avvisas på denna punkt i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi9 yrkande 5 såvitt nu är i fråga samt i folkpartiets
partimotion Fill yrkande 9. I sistnämnda motion föreslås att också ombyggnad
av gruppbostäder för åldersdementa och ombyggnad av övergångsbostäder
för flyktingar skall ges nuvarande räntebidragsvillkor.

Även i motionerna Fil9 (s) yrkande 2, Fi20 (m) yrkande 2, Fi30 (s) och
Fi32 (s) yrkande 2 föreslås att för ombyggnad av ålderdomshem nuvarande
räntebidragsvillkor bör gälla.

I tre motioner föreslås att hissinstallation skall kunna sättas in som enda
åtgärd och att denna skall anses som bostadsanpassningsåtgärd. Därmed bör
nuvarande räntebidragsvillkor gälla. Detta förslag förs fram i motion Fi 16 (s)
denna motion såvitt nu är i fråga och i motion Fi32 (s) yrkande 3. 1
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 7 föreslås att
hissbidraget bör vara kvar så att därmed hiss kan installeras som enda
åtgärd.

I motion Fi35 (c) föreslås att gällande villkor bör tillämpas för till- och
påbyggnad av småhus med prefabricerade element om åtgärderna gäller
fastigheter i glesbygd. Inte sällan blir ju följden enligt motionärerna ett
tillskott av bostäder. Nybyggnation kommer då till stånd i kombination med
ombyggande.

I motion Fi33 (s) föreslås att för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt
för hus som har byggnadsminneskvalitet gällande villkor bör tillämpas.

Sociala och regionala effekter bör vägas in. föreslås i motion Fil9 (s)
yrkande 1, när beslut fattas om nu gällande eller av regeringen förordade
räntebidragsvillkor för ombyggnader skall tillämpas. En flexibel tillämpning
av vilka villkor som skall gälla i det enskilda fallet förordas. I vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 9 såvitt nu är i fråga föreslås att
länsbostadsnämnden övergångsvis bör kunna ta sociala hänsyn.

Det finns anledning att uppmärksamma konsekvenserna av de olika
lånevillkoren för ny- resp. ombyggnad som anförs i motion Fil3 (c) yrkande

2. Att regeringen skal! bemyndigas besluta om undantag från de föreslagna
ombyggnadslåneräntorna om ombyggnadsverksamheten inte inkräktar på
nybyggnadsverksamheten föreslås i motion Fi25 (s) yrkande 2.

Övergångsreglernas utformning avseende villkor för räntebidrag vid
ombyggnad

1 folkpartiets partimotion Fil 1 yrkande 8 samt i motionerna Fi 12 (s) yrkande
1, Fi 15 (s). Fi20 (m) yrkande 1. Fi25 (s) yrkande 1 och Fi34 (s) föreslås att
nuvarande räntebidragsvillkor bör gälla om låneansökan inkommit till
förmedlingsorganet senast den 26 oktober 1988.

I motion Fil6 (s) föreslås såvitt nu är i fråga att nuvarande regler bör
tillämpas för angelägna projekt som är färdigplanerade och upphandlade, för
ärenden i vilka länsbostadsnämnden lämnat förhandsbesked samt för

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

182

ombyggnad av småhus där låneansökan inkommit till kommunen under 1988/89:FiU10
1988. Bilaga 5

I motion Fi20 (m) yrkande 3 föreslås att för ärenden som anhängiggjorts Yttrande BoU
hos byggnadsnämnd före den 26 oktober 1988 skall tillämpas nuvarande
räntebidragsvillkor. Dessa villkor bör också gälla och dispenser ges om långt
gående förberedelser genomförts, t.ex. om hyresgästintyg kan visas före den
26 oktober 1988, föreslås i motion Fil2 (s) yrkande 2. Ett liknande yrkande
förs fram i motion FilO (s). I motion Fi31 (s) yrkande 1 föreslås att de nu
gällande villkoren skall tillämpas om ansökan kommit in till förmedlingsorganet
senast den 15 december 1988. Samma förslag men där datumet bör vara
den 31 december 1988 förs fram i motion Fil3 (c) yrkande 1.

Kan fastighetsägare verifiera underhandskontrakt och upphandling bör nu
gällande villkor tillämpas, föreslås i motion Fil9 (s) yrkande 3.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 9 föreslås att
nuvarande räntebidragsvillkor bör gälla om preliminärt lånebeslut fattas före
ett eventuellt riksdagsbeslut om ändrade villkor.

Som framgått ovan har i skilda motioner yrkats avslag på regeringsförslaget
om ändrade räntebidragsvillkor vid ombyggnad av bostäder. Förslag om
ändrade övergångsbestämmelser framförs därför i vissa fall som andrahandsyrkanden
och då under förutsättning av att regeringens förslag i frågan vinner
riksdagens bifall.

Ramvidgning för beslut om tilläggslån i vissa fall
Propositionen

Med hänvisning till regeringsförslaget att höja den garanterade räntan vid
ombyggnad föreslås i propositionen att delramen för tilläggslån till innevarande
budgetår ökas med 50 milj. kr. till 165 milj. kr. Motivet till detta förslag
är att vissa mycket angelägna upprustningar kommer att behöva genomföras
inom det s.k. miljonprogrammets bostadsområden och att sådana upprustningar
skulle kunna få komma att skjutas upp när ombyggnadsverksamheten
begränsas.

Motionerna

Med hänvisning till motionärernas inställning i huvudfrågan - de av
regeringen föreslagna räntebidragsvillkoren för ombyggnader bör inte
genomföras - yrkas i moderata samlingspartiets partimotion Fi4 yrkande 4
och i motion Fi26 (c) yrkande 2 avslag på förslaget om utökad ram för
tilläggslån. Med oförminskade räntebidragsvillkor avseende ombyggnadslån
är en ramökning inte erforderlig.

1 motionerna Fil4 (s) och Fi23 (fp) yrkas att delramen för kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse ökas med 50 milj. kr. under innevarande budgetår på
samma sätt som för miljonprogrammets hus. I den sistnämnda motionen
föreslås också att de av regeringen föreslagna räntebidragsvillkoren studeras
särskilt vad gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 4 föreslås att
tilläggslåneramen avskaffas både för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

och för miljonprogrammets hus. Detta förslag bör ses mot bakgrund av
motionärernas principiella bedömning att behovet av tilläggslån kommer att
öka kraftigt när ombyggnadslåneräntan höjs och en större andel av de
angelägna projekten kommer att finansieras med hjälp av räntestöd (RBF).

Inriktningen av statens subventioner enligt förordningen
(1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus

Gällande ordning

Räntestöd enligt räntebidragsförordningen (RBF) kan lämnas till förbättring
av bostadshus enligt rubricerade förordning. Bidrag lämnas till ägare av hus
med bostäder som upplåts med hyres- eller bostadsrätt. Även i vissa andra
fall kan bidrag lämnas. Räntebidrag lämnas för underhållsåtgärder i eller i
anslutning till huset, dock inte för åtgärder i de enskilda lägenheterna. Bidrag
lämnas också för vissa energisparåtgärder och för åtgärder som vidtas för att
avhjälpa mera omfattande mögel-, röt-, fukt- eller korrosionsskador eller i
vissa fall för att avhjälpa andra byggnadstekniska brister - också i lägenheterna.
Även för åtgärder i syfte att minska radondotterhalten kan bidrag
lämnas. Det gäller främst åtgärder beträffande s.k. sjuka hus.

Bl.a. för allmännyttiga bostadsföretag är räntebidraget ett belopp som
motsvarar produkten av ett på visst sätt framräknat räntebidragsunderlag
och hälften av en räntesats som är 0,4 procentenheter högre än statslåneräntan.
Till andra fastighetsägare lämnas ett bidrag som är 2 procentenheter
lägre än det som tillämpas för allmännyttan. Privata fastighetsägare har att
välja mellan räntestöd och direkta skatteavdrag.

Motionerna

I flera motioner behandlas ROT-stödet. I partimotionerna från moderata
samlingspartiet Fi4 yrkande 3 och från folkpartiet Fill yrkande 7 samt i
motion Fi24 (m) yrkande 2 föreslås ett riksdagens tillkännagivande om att
skattefria avsättningar till reparationsfond borde införas i stället för ROTstödet.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 3 föreslås ett
riksdagens tillkännagivande om att räntestödet skall beviljas också för byte
av uttjänta va-ledningar.

I motion Fi 12 (s) yrkande 3 föreslås ett riksdagens tillkännagivande om att
reglerna för gränsdragning mellan ombyggnad och underhåll ses över.
Eftersom ombyggnadsåtgärderna, vid ett riksdagens bifall till regeringsförslaget,
kommer att minska kraftigt i omfattning kan det befaras att långsiktigt
kvalitetshöjande åtgärder inte uppnås. Det finns bl.a. mot bakgrund härav
anledning att se över gränsdragningen mellan ombyggnad och underhåll.
ROT-stödet kan behöva utvidgas.

Att de förfaranderegler om hyresgästyttrande m.m. angående varsamhet
som finns beträffande ombyggnadslångivning skall vara ett villkor för
räntestöd och skatteavdrag fr.o.m. 1989 föreslås i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi9 yrkande 8.

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

184

I miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 3 föreslås att den förutsättning för 1988/89:FiU 10

ROT-stödet som ligger däri att vidtagna åtgärder skall ha en standard "som Bilaga 5

nybyggt” utgår. Yttrande Boll

Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus

Propositionen

De statliga räntesubventionerna i form av räntebidrag och räntelån för hyresoch
bostadsrättshus minskas med 300 milj. kr. för tiden från den 1 juli 1989.

Motivet för förslaget är de marginalskattesänkningar som regeringen
föreslagit. Ett förverkligande av dessa innebär bl.a. att värdet av avdrag för
bl.a. räntor på bostadslån och underliggande kredit minskas. En minskning i
motsvarande mån av de statliga räntesubventionerna i hyres- och bostadsrättshus
bör därför genomföras.

Av den föreslagna minskningen om totalt 300 milj. kr. avses 100 milj. kr.
falla på hus byggda eller ombyggda före år 1968. Riksdagen kommer under
våren 1989 att föreläggas förslag om hur minskningen skall läggas ut på olika
årgångar av bostadshus.

Med hänvisning till förändringarna av marginalskatterna föreslås i propositionen
också att den garanterade räntan höjs med 0.1 procentenheter vid
nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus för projekt för vilka preliminärt
lånebeslut meddelas efter utgången av år 1988.

Motionerna

I miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 4 föreslås att den garanterade
räntan höjs med 0,1 procentenheter för nybyggnad och befintliga lån. De
förslag motionärerna för fram bör gälla från den 1 januari 1989.1 yrkande 5 i
motionen lämnas förslag härom.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkandena 1 och 2
föreslås riksdagen avslå de nu redovisade regeringsförslagen. Bl.a. anför
motionärerna att förslagen innebär hyreshöjningar för dem som redan lider
av alltför höga hyror. Ett genomförande av regeringsförslaget motverkar
också det övergripande inflationsbekämpningsmålet.

Regeringsförslaget avvisas också i folkpartiets partimotion Fil 1 yrkande 5
såvitt nu är i fråga samt i motion Fi26 (c) yrkande 5.

1 partimotionen från folkpartiet och i c-motionen föreslås att riksdagen
skall avvakta med sitt beslut och begära att regeringen redovisar sitt förslag i
dess helhet. I fp-motionen förordas att de kommande regeringsförslagen
skall utformas såsom partiet i januari i år föreslog i motion 1987/88:Bo230.
Detta innebär bl.a. att en extra upptrappning av den garanterade räntan med
350 milj. kr. skall genomföras samt att räntebidragen för ombyggnad och
underhåll minskas så att besparingseffekten på några år blir 300 milj. kr.

I moderata samlingspartiets partimotion Fi4 yrkande 5 och i motion Fi24
(m) yrkande 3 föreslås riksdagen besluta att räntebidrag för hus byggda före
år 1975 skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989. Motionärerna accepterar i
princip regeringsförslaget men finner det inte nog långtgående.

1 miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 5 föreslås att ett stimulansbidrag

införs i avsikt att få till stånd en ombyggnad av kontor till bostäder i
storstädernas centrala delar. I yrkande 6 i motionen föreslås att de av
motionärerna föreslagna ändringarna träder i kraft den 1 januari 1989.

Ett stimulansbidrag föreslås även i motion Fi26 (c) yrkande 6. I syfte att
öka nybyggandet av mindre lägenheter och att hindra bostadsbristen framför
allt för ungdomar förordar motionärerna ett stimulansbidrag om 30 000 kr.
för varje påbörjad lägenhet upp till 60 m2.

1 motion Fi32 (s) yrkande 1 föreslås riksdagen bl.a. uttala att regeringen
med största uppmärksamhet bör följa utvecklingen av boendekostnaderna.

I miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 1 såvitt nu är i fråga föreslås bl.a.
ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
bostadspolitiken. Motionärerna anför bl.a. att denna politik bör utformas så
att hela Sverige skall leva, att arbete och bostäder skall fördelas rättvist över
landet och att bostadsytan skall fördelas bättre.

Utskottet

Inledning

Inledningsvis behandlas olika förslag m.m. om byggnadsreglerande åtgärder.
Därefter tar utskottet upp frågor om höjning av den garanterade räntan
vid ombyggnad av bostadshus och om tilläggslångivningen till det s.k.
miljonprogrammets hus och till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt
om utformning av de s.k. ROT-lånen (ROT = reparation, ombyggnad,
tillbyggnad), dvs. räntestöd enligt RBF. I det därefter följande avsnittet
behandlas övriga förslag i propositionen och i motioner om minskade
räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus. Slutligen behandlar utskottet
förslaget i propositionen om utvecklingen av ett ADB-system för
låne- och bidragshanteringen m.m. inom plan- och bostadsverket och
länsbostadsnämnderna.

Byggnadsreglerande åtgärder

Regeringens beslut som sammanfattats ovan (s. 11-12) innebär i korthet
följande såvitt förslagen kan anses falla inom bostadsutskottets beredningsområde.
Nuvarande begränsningar för s.k. övrigt byggande i Stockholmsoch
Göteborgsområdena förlängs ett år t.o.m. 1990. I övriga landet
begränsas detta byggande under år 1989 till 95 % av 1988 års nivå.
Ombyggnadsramar för år 1989 avseende den statliga långivningen för
ombyggnad av bostäder införs i hela landet.

Det finns enligt utskottets mening skäl att vidta byggnadsreglerande
åtgärder i avsikt att få till stånd ett ökat nybyggande av bostäder. Inte minst i
storstadsregionerna bör olika åtgärder vidtas i detta syfte. Redan på denna
grund avstyrker bostadsutskottet folkpartiets partimotion Fil 1 yrkande 4 om
att byggregleringarna bör avvecklas.

Vad därefter rör frågan om hur regleringarna bör utformas, en fråga som
tas upp i motion Fi26 (c) yrkande 4, vill utskottet inte förneka att det kan
finnas skäl att ge regleringarna en regionalpolitisk inriktning. Enligt utskot -

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

186

tets uppfattning har också regeringens beslut givits denna inriktning. Det kan 1988/89:FiU10

givetvis finnas anledning att överväga hur och i vilken omfattning regionalpo- Bilaga 5

litiska bedömningar skall komma till uttryck. Utskottet, som finner att de Yttrande BoU

åtgärder regeringen nyligen beslutat vara i allt väsentligt väl avvägda, vill

emellertid inte utesluta att det kan visa sig erforderligt att ytterligare åtgärder

kan behövas för att nå syftet om ett ökat nybyggande av bostäder. Hur ett

sådant beslut i så fall skall utformas får avgöras av regeringen. Om så blir

aktuellt kan också övervägas de förslag som förs fram i motion Fi26 (c)

yrkande 4 om en investeringsavgift i princip på annat byggande än

bostadsbyggande. Enligt utskottets mening finns inte tillräckliga skäl att nu

tillstyrka motionsförslaget.

Höjning av den garanterade räntan vid ombyggnad av
bostäder

Förslaget, som har redovisats ovan (s. 8), innebär enligt propositionen att
räntebidragen till nya ombyggnadsprojekt avseende bostäder som finansieras
med bostadslån halveras.

1 fem motioner yrkas avslag på regeringens förslag. Det gäller partimotioner
från moderata samlingspartiet Fi4 yrkande 2 och från folkpartiet Fill
yrkande 5 detta yrkande såvitt nu är i fråga samt motionerna Fil7 (c), Fi24
(m) yrkande 1 och Fi26 (c) yrkandena 1 och 3. Sammanfattningsvis anser
motionärerna att skäl kan finnas att få till stånd en annan inriktning av
ombyggnadsverksamheten och styra den mot mindre genomgripande ombyggnader.
Dock har regeringens förslag enligt vissa motionärer fått en
alltför strikt utformning. Det förhindrar att angelägna ombyggnader kommer
till stånd.

1 miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 2 såvitt nu är i fråga föreslås att
den garanterade räntan vid ombyggnader höjs med 0,1 procentenheter.

Det är av stor vikt att planeringen av bostadsbyggandet och ombyggandet
av bostäder ses i ett långsiktigt perspektiv. Inte minst betydelsefullt är det när
det gäller att väga in sysselsättningsmässiga och regionalpolitiska aspekter.

Det är betydelsefullt att olika åtgärder vidtas i syfte att få en så god
framförhållning i hela planerings- och byggnadsprocessen som möjligt.

Statsmakterna har också vidtagit olika åtgärder på skilda områden i syfte att
skapa en planerings- och genomförandeprocess av bostadsbyggandet som
innebär att detta byggande skall ske planmässigt och att därmed olika
störningar skall minimeras eller helst helt elimineras. Här kan bl.a. nämnas
lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m.

Det kan emellertid inträffa att den övergripande målsättningen av en
långsiktig planering av bostadsbyggandet i vissa situationer kan få stå
tillbaka. Det kan nämligen inträffa att åtgärder snabbt kan behöva vidtas då
bostadsmarknaden kommer i obalans.

Enligt utskottets uppfattning gäller detta bostadsbyggandet för närvarande,
inte minst i våra storstadsområden och i vissa andra regioner. Det är mot
denna bakgrund det nu behandlade regeringsförslaget bör ses.

Det finns alltså, som framhålls i propositionen, skäl att minska överefterfrågan
inom byggsektorn och frigöra resurser för nyproduktion av bostäder.

Olika åtgärder i den riktningen har tidigare vidtagits. Utskottet vill erinra om 1988/89:FiU 10
att ramar för ombyggnad av bostäder redan nu finns i de tre storstadsområde- Bilaga 5
na samt i två kommuner i Uppsala län. Yttrande BoU

Utskottet delar också uppfattningen i propositionen att det är motiverat att
vidta ytterligare åtgärder i syfte att omfördela resurser från ombyggnad till
nybyggnad. Bl.a. finns anledning för riksdagen att notera vad i propositionen
anförts om att åtgärderna i de hus som byggs om kommer att begränsas
väsentligt. Denna uppfattning har också vunnit gehör i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi9.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen om en halvering av räntebidragen
till nya om byggnadsprojekt. Utskottets ställningstagande grundas på
vad nu anförts om behovet av en temporär omstrukturering inom byggsektorn
och behovet av att minska den överefterfrågan inom sektorn som
onekligen finns. Utskottets ställningstagande skall också bedömas mot
bakgrund av att utskottet nedan kommer att föreslå vissa undantag utöver
dem som regeringen förordat samt ändringar när det gäller utformningen av
övergångsbestämmelserna.

Vad nu förordats låter sig inte förenas med förslagen i partimotionerna
från moderata samlingspartiet Fi4 yrkande 2, från folkpartiet Fil 1 yrkande 5
och från miljöpartiet Fi21 yrkande 2. de båda sistnämnda yrkandena såvitt nu
är i fråga. Utskottets ställningstagande är oförenligt även med förslagen i
motionerna Fil7 (c), Fi24 (m) yrkande 1 och Fi26 (c) yrkandena 1 och 3.

Samtliga nu behandlade motioner avstyrks. Regeringens förslag om den
garanterade räntan vid ombyggnad av bostadshus tillstyrks sålunda med de
undantag utskottet föreslår nedan.

Den närmare utformningen av räntebidragsvillkoren vid
ombyggnad av bostäder

Enligt regeringens uppfattning bör nu tillämpade räntebidragsvillkor gälla
oförändrade om preliminärt lånebeslut fattats efter den 26 oktober 1988 i
fråga om hus som redan före denna tidpunkt var i huvudsak evakuerade och,
efter dispens av regeringen, i fråga om etapper i pågående projekt för vilka
ansökan om bostadslån har lämnats in före denna tidpunkt. Nu gällande
räntebidragsvillkor föreslås tillämpas även efter denna tidpunkt för sådana
bostadslån till ombyggnad som lämnas för bostadsanpassningsändamål.

Bostadsutskottet vill för sin del föreslå följande om utformningen av
undantagen från de av regeringen föreslagna räntebidragsvillkoren.

Äldre villkor bör, förutom vad i propositionen förordats, tillämpas också i
följande fall.

Riksdagen beslöt åren 1987 (BoU 1986/87:15) att bostadslån för ombyggnad
av ålderdomshem skulle kunna beviljas. Det ansågs av riksdagen
angeläget att för sådana ombyggnader skulle kunna beviljas bostadslån så att
därmed kostnaderna för dessa ombyggnader inte skulle bli alltför höga.

Bostadsutskottet delade socialutskottets uppfattning om att den omsorgsform
som ålderdomshemmen representerar behövs som boendeform. Bostadsutskottet
betonade också att äldre personer liksom andra har rätt till en
modern bostad med tillräckliga utrymmen och utrustning.

Bostadsutskottet finner det motiverat att den förutsättning för denna 1988/89:FiU10

långivning som vägledde riksdagens beslut år 1987 inte förändras. Därför bör Bilaga 5

nuvarande räntebidragsvillkor gälla för dessa ombyggnader. Långivningen Yttrande BoU
för ombyggnader av ålderdomshem regleras i ombyggnadslåneförordningen
för bostäder (1986:693) och i förordningen (1988:684) med särskilda
bestämmelser om bostadslån m.m. för ny- och ombyggnad av ålderdomshem.

Nu gällande räntebidragsvillkor bör också tillämpas för ombyggnad av
sådana servicebostäder för äldre som kan få bostadslån enligt ombyggnadslåneförordningen.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 5 och i folkpartiets
partimotion Fil 1 yrkande 9 dessa båda yrkanden såvitt nu är i fråga samt
i motionerna Fil9 (s) yrkande 2, Fi20 (m) yrkande 2, Fi30 (s) och Fi32 (s)
yrkande 2 föreslås att när bostadslån för ombyggnad av ålderdomshem och
för servicebostäder beviljas skall äldre bestämmelser tillämpas.

Bostadsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna som
sin mening ger regeringen till känna att för ombyggnader av ålderdomshem
och av servicehus för äldre nuvarande räntebidragsvillkor bör tillämpas.

Mot bakgrund av att ett av syftena med regeringens förslag är att skapa
ytterligare bostäder föreslås i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Fi9 yrkande 5 såvitt nu är i fråga och motion Fi31 (s) yrkande 2 att gällande
räntebidragsvillkor skulle få gälla om lokaler - t.ex. kontor och skolor -byggs om till bostäder. Ett tillskott av lägenheter kommer ju då till stånd.

Det av motionärerna framförda förslaget bör vinna riksdagens anslutning.

Ett tillkännagivande i frågan till regeringen bör därför göras.

Utskottet vill emellertid för sin del tillägga att även ombyggnad av
bostadshus kan innebära ett nettotillskott av lägenheter t.ex. genom att
vindar inreds till bostäder eller genom att lokaler i huset görs om till bostäder.

Om tillskottet av bostäder är tillräckligt stort bör även i dessa fall nuvarande
räntebidragsregler gälla. Åt regeringen bör uppdras att närmare överväga
hur stort nettotillskottet av bostäder bör vara när lokaler m.m. och befintliga
bostadshus byggs om och vilka regler i övrigt som kan behövas i sammanhanget.
Även detta bör ges regeringen till känna.

1 vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 7 såvitt nu är i
fråga och i motionerna Fi 16 (s) såvitt nu är i fråga samt Fi32 (s) yrkande 3
föreslås att hiss skall kunna sättas in som enda åtgärd och att denna skall
kunna anses som bostadsanpassningsåtgärd och att därmed nuvarande
räntebidragsvillkor skall tillämpas. I partimotionen föreslås också att hissbidraget
förlängs. Motionärerna anser att det många gånger vore fördelaktigt
om hiss kunde installeras som separat åtgärd.

Bostadsutskottet har flera gånger tidigare och senast i november 1988 i
betänkandet 1988/89:BoUl framhållit vikten av att hissar installeras i våra
bostäder i samband med ombyggnader. Ett fullföljande av denna uppfattning
innebär sålunda att olika åtgärder bör vidtas så att inte den utveckling bryts
som sedan några år pågår och som innebär att hissar i allt större omfattning
installeras vid ombyggnad. Bostadsutskottet anser det väsentligt att det
hissbidrag som finns liksom i dag kan kombineras med statliga bostadslån för
hissinstallationer med oförändrade räntebidragsvillkor. Därför bör som 189

förordas i motionerna installation av hiss bedömas som ombyggnad för
bostadsanpassningsändamål. Hiss bör också kunna installeras som enda
åtgärd. Nuvarande räntebidragsvillkor bör alltså tillämpas. Riksdagen bör
med anledning av vad i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9
yrkande 7 samt i motionerna Fil6 (s) dessa båda yrkanden såvitt nu är i fråga
och Fi32 (s) yrkande 3 förordats som sin mening ge regeringen till känna vad
nu anförts.

Utskottet är däremot inte berett att nu tillstyrka förslaget i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 7 såvitt däri förordas ett riksdagens
tillkännagivande om att hissbidraget skall vara kvar. Utskottet vill erinra
om att medel torde finnas så att de hissinstallationer som utförs under
innevarande budgetår kan erhålla statligt hissbidrag. En bedömning av
denna fråga bör lämpligen göras vid bostadsutskottets och riksdagens
behandling av 1989 års budgetproposition.

I motion Fi33 (s) föreslås att för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och
för hus som har byggnadsminneskvalitet nu gällande räntebidragsvillkor för
statliga ombyggnadslån bör tillämpas. Motionärerna torde avse sådana
byggnader som finns upptagna i 2 § 1 och 2 i förordningen (1983:1021) om
tilläggslån för ombyggnad av bostadshus m.m. För sådana hus kan det
statliga ombyggnadslånet i vissa fall nämligen kombineras med tilläggslån.
Frågan om tilläggslångivningen behandlar utskottet nedan.

Vad gäller frågan om statliga ombyggnadslån för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse är det inte sällan så att kostnaderna för att bygga om och
restaurera sådan bebyggelse kan vara betydande. Ett tecken härpå är att de
ovannämnda tilläggslånen ofta behövs som komplement till ombyggnadslånen
för att ombyggnaden ekonomiskt skall kunna genomföras.

Vid bedömningen av frågan har bostadsutskottet fäst avseende vid de höga
ombyggnadskostnader som ofta finns i dessa projekt och till angelägenheten
av att denna bebyggelse kan rustas upp och vidmakthållas. Det kan inte
uteslutas att en höjning av den garanterade räntan kan innebära att flera av
de projekt för vilka en ombyggnad är aktuell inte kan bära en garanterad
ränta som är väsentligt högre än den som nu tillämpas. Vid en avvägning
mellan behovet av att minska takten i ombyggandet och att få till stånd
angelägna ombyggnader av sådana hus som aktualiserats i motion Fi33 (s)
har utskottet stannat för att föreslå att för de statliga ombyggnadslånen
avseende dessa hus nu tillämpade räntebidragsvillkor bör gälla. Riksdagen
bör med anledning av motionen som sin mening ge regeringen detta till
känna.

Ett av motiven för regeringens förslag om höjda garanterade räntor är,
som framgått ovan, att minska efterfrågan på byggkapacitet. Med hänvisning
till att någon lejd arbetskraft inte är aktuell vid ombyggnad av småhus med
egen arbetsinsats (självbyggeri) föreslås i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi9 yrkande 6 att för sådana ombyggnader nu gällande räntebidragsvillkor
bör tillämpas.

I motion Fi35 (c) föreslås också att nu gällande räntebidragsvillkor med
användande av en speciell byggteknik bör kunna få tillämpas för till- och
påbyggnad av småhus med prefabricerade element om åtgärden gäller
fastigheter i glesbygd.

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

190

I två motioner, Fil9 (s) yrkande 1 och Fi25 (s) yrkande 2, föreslås 1988/89:FiU10

regeringen ges ett bemyndigande. Enligt förslaget i den förstnämnda Bilaga 5

motionen bör vid en bedömning om nuvarande räntebidragsvillkor skall Yttrande BoU
tillämpas hänsyn las lill sociala och regionala effekter. Enligt den sistnämnda
motionen bör regeringen bemyndigas besluta att dessa villkor bör gälla om
ombyggnadsverksamheten inte inkräktar på nybyggnadsverksamheten. Frågan
om sociala effekter tas upp också i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi9 yrkande 9 såvitt nu är i fråga.

Enligt bostadsutskottets uppfattning bör bemyndigande ges regeringen
eller myndighet regeringen bestämmer att besluta att nu gällande räntebidragsvillkor
skall kunna tillämpas vid ombyggnad om det är motiverat från
arbetsmarknadssynpunkt eller från bostadsförsörjningssynpunkt. Härvid
bör även det i folkpartiets partimotion yrkande 9 såvitt nu är i fråga
aktualiserade förslaget av genomgångslägenheter för flyktingar kunna
beaktas. Riksdagen bör med anledning av denna motion och motionerna
Fil9 (s) yrkande 1 och Fi25 (s) yrkande 2 som sin mening ge regeringen detta
till känna. Bemyndigandet bör också omfatta vad i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi9 yrkandena 6 och 9 detta yrkande såvitt nu är i fråga
och i motion Fi35 (c) förordats om s.k. självbyggeri.

Ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att uppmärksamma
effekterna av de skilda lånevillkoren förs fram i motion Fi 13 (c) yrkande 2.

Ett tillkännagivande enligt motionsförslaget torde inte vara erforderligt.

Att regeringen följer utfallet av de nya reglerna får anses självklart.

Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet gör samma bedömning av förslaget i motion Fi32 (s) yrkande 1.

Enligt detta yrkande bör riksdagen uttala att regeringen med största
uppmärksamhet skall följa utvecklingen av boendekostnaderna. Motionsyrkandet
avstyrks.

Utformning av övergångsbestämmelserna

I propositionen föreslås, med vissa ovan redovisade undantag, att de av
regeringen föreslagna förändringarna för räntebidrag vid ombyggnad bör
tillämpas i fråga om ombyggnader för vilka preliminärt beslut om bostadslån
lämnats efter den 26 oktober 1988.

Enligt ombyggnadslåneförordningen (13 §) kan länsbostadsnämnd ge
förhandsbesked huruvida en lånesökande har beaktansvärda skäl för att
påbörja ombyggnadsarbetena utan att låneansökan har hunnit in till
nämnden.

Har förhandsbesked lämnats senast den 26 oktober 1988 är det enligt
utskottets mening rimligt att nu gällande räntebidragsvillkor tillämpas i hela
landet. Ett förslag med i huvudsak denna innebörd förs fram i motion Fil6 (s)
såvitt nu är i fråga.

Riksdagen bör med anledning av motionen som sin mening ge regeringen
detta till känna.

I flera motioner föreslås att avgörande för om de nu gällande eller de av
regeringen föreslagna villkoren skall gälla bör vara den dag låneansökan
inkommit till det kommunala förmedlingsorganet. Har ansökan registrerats

hos förmedlingsorganet senast den 26 oktober 1988 bör nu gällande villkor
tillämpas. Förslag med i princip denna innebörd förs fram i folkpartiets
partimotion Fill yrkande 8 samt i motionerna Fi 12 (s) yrkande 1, Fi 15 (s),
Fi20 (m) yrkande 1, Fi25 (s) yrkande 1 och Fi34(s). I motion Fi 16 (s) såvitt nu
är i fråga förslås bl.a. att för angelägna projekt som är upphandlade
nuvarande räntebidragsvillkor bör tillämpas.

Regeringens förslag till övergångsbestämmelser är uppenbarligen förestavat
av motivet att de föreslagna åtgärderna så snabbt som möjligt skall få
effekt, medan motionärernas förslag bärs upp av tanken att om en
lånesökande lämnat in sin ansökan till det kommunala förmedlingsorganet
denne då. kanske efter ett långt förberedelsearbete, haft anledning att räkna
med och baserat sina kalkyler på att bl.a. gällande räntebidragsvillkor då
skulle tillämpas.

Det finns enligt utskottets mening goda skäl för båda uppfattningarna. Det
gäller då att finna en lösning som i rimlig omfattning tillgodoser de olika
kraven. Utskottet har stannat för att föreslå följande.

Det förhåller sig onekligen så att aktiviteten på byggmarknaden är störst i
de områden där det fanns ramar för ombyggnad enligt regeringsbeslut den 5
november 1987 dvs. i de tre storstadsområdena samt i Uppsala och Håbo
kommuner. I dessa områden och kommuner finns därför anledning att vidta
åtgärder så att det eftersträvade målet om att frigöra resurser för nyproduktionen
snabbt får den effekt som regeringen uppenbarligen eftersträvar. I
dessa områden bör den av regeringen förordade övergångslösningen väljas. I
övriga landet bör den övergångsbestämmelse som förordas i de nu redovisade
motionerna gälla, dvs. nu gällande räntebidragsvillkor skall tillämpas i
ärenden som registrerats hos det kommunala förmedlingsorganet senast den
26 oktober 1988. Vad utskottet nu med anledning avförslaget i propositionen
och i motionerna förordat om övergångsbestämmelsernas utformning bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I propositionen föreslås att dagens räntebidragsregler skall tillämpas i
fråga om sådana etapper i pågående projekt för vilka ansökan om bostadslån
lämnats in före den 26 oktober. Enligt utskottets mening bör detta
bemyndigande utvidgas till att avse också sådana etapper för vilka planeringen
är långt framskriden utan att låneansökan formellt lämnats in. Därigenom
undviks att pågående ombyggnadsarbete tvingas att avbrytas på grund av den
praxis som tillämpas i en del låneärenden vid vissa länsbostadsnämnder.
Även detta bör ges regeringen till känna.

Vad utskottet föreslagit om undantag från regeringens förslag beträffande
bostadslån för ombyggnad samt om utformning av övergångsbestämmelserna
innebär sammanfattningsvis följande.

Dagens räntebidragsvillkor kommer även fortsättningsvis att tillämpas i
hela landet och oavsett när ansökan om bostadslån aktualiseras om förhandsbesked
givits av länsbostadsnämnd senast den 26 oktober 1988. om lånet
avser ombyggnad av ålderdomshem och servicehus för äldre, om lånet gäller
ombyggnad av lokaler, kontor m.m. till bostäder om ett nettotillskott av
bostäder blir resultatet under förutsättning att tillskottet av bostäder är
tillräckligt stort. Detta gäller också vid ombyggnad av bostadshus. Hur stort

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

192

tillskott som skall erfordras får avgöras av regeringen. Nu gällande villkor 1988/89:FiU10

skall också tillämpas om hiss installeras. Ombvggnadslånet kan då kombine- Bilaga 5

ras med hissbidrag. Oförändrade villkor skall också tillämpas vid ombyggnad Yttrande BoU
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Regeringen har givits bemyndigande
att besluta att nu gällande villkor skall kunna tillämpas vid ombyggnad om
det bl.a. är motiverat av arbetsmarknadsskäl eller från bostadsförsörjningssynpunkt,
om det gäller genomgångsbostäder för flyktingar, om det gäller
småhus med s.k. självbyggeri och i vissa fall om det gäller byggande med
prefabricerade element.

Vad gäller övriga åtgärder, i den mån de inte föreslås undantagna redan i
propositionen, innebär utskottets beslut följande. I de tre storstadsområdena
samt i Uppsala och Håbo kommuner skall preliminärt beslut om bostadslån
för ombyggnad ha fattats senast den 26 oktober 1988 för att då gällande
räntebidragsvillkor skall tillämpas. För landet i övrigt skall dessa villkor gälla
om ansökan om ombyggnadslån registrerats hos det kommunala förmedlingsorganet
senast detta datum.

Vad i övriga motioner förordats om övergångsbestämmelsernas utformning
avstyrks av utskottet. Det gäller vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Fi9 yrkande 9 såvitt nu är i fråga samt motionerna FilO (s), Fi 12 (s)
yrkande 2, Fil3 (c) yrkande 1, Fil9 (s) yrkande 3. Fi20 (m) yrkande 3,
miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 6 såvitt nu är i fråga och Fi31 (s)
yrkande 1. Dessa förslag låter sig inte förenas med utskottets ställningstagande
om övergångsbestämmelsernas utformning.

Vidgning av ramen för tilläggslångivningen

Under vissa förutsättningar kan tilläggslån utgå i kombination med bostadslån
för ombyggnad eller räntestöd. Bl.a. gäller detta för kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse. Lån kan också utgå för att avhjälpa mera omfattande
röt-, mögel-, fukt- och korrosionsskador i bostadshus yngre än 30 år
(miljonprogrammets bostadsområden). Också för åtgärder i syfte att minska
radondotterhalten kan tilläggslån beviljas. Tilläggslångivningens omfattning
styrs av två delramar. För innevarande budgetår är de lika stora, 115 milj. kr.
vardera för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och för miljonprogramhusen
m.fl.

I propositionen föreslås att delramen avseende tilläggslångivningen för
miljonprogrammets bostadsområden ökas med 50 milj. kr. för innevarande
budgetår till 165 milj. kr. Därigenom skapas, enligt regeringens uppfattning,
möjligheter att genomföra mycket angelägna upprustningar i dessa områden
utan att kostnaderna för sådana arbeten blir alltför betungande för de
boende.

I moderata samlingspartiets partimotion Fi4 yrkande 4 och i motion Fi26
(c) yrkande 2 föreslås att riksdagen avslår förslaget om ramökning. Motionsförslagen
är en följd av att motionärerna yrkat avslag också på förslaget om
höjda garanterade räntor för bostadslån till ombyggnad. Dessa motionsförslag
har utskottet avstyrkt ovan.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 4 föreslås att de
båda delramarna slopas fr.o.m. 1989 medan i motionerna Fil4 (s) och Fi23

13 Riksdagen 1988/89.5 sami. Nr 10

(fp) föreslås att även delramen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ökas 1988/89:FiU 10

med 50 milj. kr. för innevarande budgetår. Bilaga 5

Med hänvisning till utskottets ställningstagande om förändring av de Yttrande BoU

garanterade räntorna för statliga ombyggnadslån avstyrker utskottet förslagen
i moderata samlingspartiets partimotion Fi4 yrkande 4 och motion Fi26
(c) yrkande 2 om avslag på regeringsförslaget. Regeringens förslag tillstyrks.

Utskottet avstyrker också förslagen i motionerna Fi 14 (s) och Fi23 (fp) om
vidgning av delramen för kulturhistoriski värdefull bebyggelse med hänvisning
till att utskottet ovan föreslagit att nu gällande räntebidragsvillkor för
ombyggnad av sådan bebyggelse skall tillämpas även i fortsättningen. Något
behov av ökning av delramen kan därmed inte anses föreligga.

Även vad i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 4
föreslås om att tilläggslåneramen helt skall slopas avstyrker utskottet.

Utskottet är inte berett att frångå tidigare och senast våren 1988 gjorda
ställningstaganden därvidlag. Långivningen bör styras av ramar.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang aktualisera frågan om statens
stöd tills.k. sjuka hus. en fråga som för övrigt nyligen behandlats av utskottet
(bet. 1988/89:BoU2). Utskottet beslöt då att ge regeringen till känna att bl.a.
lån- och bidragsgivningen avseende sådana hus borde ses över. I avvaktan på
att dessa överväganden och resultatet av dem blir klara är det nödvändigt att
inom ramen för nu gällande stödsystem - bl.a. småhusskadefonden och
tilläggslångivningen - bedöma statens åtgärder avseende dessa hus. Såvitt
utskottet kan bedöma torde de föreskrifter m.m. som styr denna låne- och
bidragsgivning nu vara till fyllest för att tillgodose berättigade krav på statens
insatser i sammanhanget. Skulle så inte vara fallet bör riksdagen bemyndiga
regeringen att genom dispens göra undantag från regelsystemet, allt i syfte att
skapa rimliga möjligheter när det gäller att bedöma vilka statliga åtaganden
som kan påfordras när det gäller "sjuka hus" och i avvaktan på att de av
bostadsutskottet förordade mera långsiktiga övervägandena blir klara. Vad
nu anförts om dispens m.m. bör riksdagen med anledning av regeringens
förslag om en vidgning av tilläggslåneramen som sin mening ge regeringen till
känna.

Inriktningen av statens subventioner enligt förordningen
(1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus

Utskottet har ovan (s. 11) i sammanfattning redogjort för det s.k. RBFstödet
och för de motioner i vilka detta stöd behandlas. RBF-stödet kallas
vanligen ROT-lån (ROT = reparation, ombyggnad, tillbyggnad).

1 partimotionerna Fi4 yrkande 3 från moderata samlingspartiet och i Fill
yrkande 7 från folkpartiet samt i motion Fi24 (m) yrkande 2 föreslås i princip
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande
ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för fastighetsägare att göra
skattefria avsättningar till reparationsfonder. Ett yrkande med samma
innebörd som de nu aktuella behandlade utskottet våren 1988 (BoU
1987/88:10 s. 47). Utskottet anförde då att erfarenheterna av ROTfinansieringssystemet
i huvudsak varit goda och att det sammantaget väl fyllt
sin uppgift. Utskottet vill också erinra om att skatteutskottet våren 1988

(SkU 1987/88:30 s. 12-13) behandlade en motion om skattefri avsättning för
underhåll av hyresfastigheter. Skatteutskottet avstyrkte motionen bl.a. med
hänvisning till att pågående överväganden rörande företagsbeskattningen
även omfattar överväganden om beskattning av hyresfastigheter.

Bostadsutskottet, som vidhåller sitt tidigare ställningstagande, instämmer
också i vad skatteutskottet anfört om att resultatet av pågående överväganden
bör avvaktas. Motionerna avstyrks av bostadsutskottet.

I miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 3 föreslås att den förutsättning för
RBF-stöd som innebär att en ombyggnad skall anses "som nybyggnad" för
att stöd skall utgå bör slopas.

Såvitt utskottet har sig bekant finns ingen sådan regel som förutsättning för
stöd. Motionsyrkandet avstyrks.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 8 föreslås ett
riksdagens tillkännagivande om att hyresgästyttrande och förbesiktning
angående varsamheten skall vara villkor för RBF-stöd och skatteavdrag
fr.o.m. 1989. Ett accepterande av motionärernas förslag innebär att de
förfaranderegler som finns beträffande ombyggnadslångivningen kommer
att finnas också i RBF-sammanhang.

Utskottet vill erinra om att som villkor för räntestöd - under vissa
förutsättningar - gäller att fastighetsägare som får bidrag enligt RBF skall -om hyresgästorganisationen begär det - lämna information om de beräknade
årliga kostnaderna och utgifterna för sådana underhållsåtgärder som fastighetsägaren
avser att betala med hyresintäkter.

Även om denna informationsskyldighet inte helt kan jämföras med de
förslag motionärerna för fram finner utskottet inte tillräckliga skäl nu
föreligga att införa samma förfaranderegler för RBF-stödet och skatteavdraget
som finns när det gäller ombyggnadslångivningen. Motionsyrkandet
avstyrks sålunda.

I samma motion, vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9, föreslås
i yrkande 3 att RBF-stöd skall kunna utgå även för utbyte av va-ledningar
(stambyten). I motion Fi 12 (s) yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande om gränsdragningen mellan ombyggnad och underhåll. I
denna motion framhålls betydelsen av att angelägna åtgärder kan berättiga
till räntestöd.

Även enligt utskottets mening finns goda skäl att överväga om inte också
för sådana åtgärder som tas upp i partimotionen från vänsterpartiet
kommunisterna RBF-stöd skall kunna utgå. Det kan också finnas anledning
att överväga om gränsdragningen mellan ombyggnad och underhåll behöver
justeras. Riksdagen bör med anledning av de båda motionsyrkandena som
sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. Regeringen bör
bemyndigas genomföra de av motionärerna aktualiserade förslagen utan
riksdagens hörande.

Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

Regeringsförslaget som redovisats ovan (s. 12) innebär bl.a. att de statliga
räntesubventionerna i form av räntebidrag och räntelån för hyres- och
bostadsrättshus minskas med 300 milj. kr. för tiden fr.o.m. den 1 juli 1989.

195

Av besparingen avses 100 milj. kr. falla på hus byggda eller ombyggda före år
1968. Riksdagen avses våren 1989 få ta del av ett förslag om hur de föreslagna
besparingarna skall läggas ut på olika årgångar av bostadshus. Skälet till
regeringsförslaget är att eftersom värdet av ränteavdragen för villaägarna
minskar vid ett riksdagens bifall till regeringsförslaget om sänkta marginalskatter
det är motiverat att de statliga subventionerna minskas också för
hyres- och bostadsrättshus.

1 tre motioner yrkas avslag på regeringsförslaget. Det gäller vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 1, folkpartiets partimotion Fill
yrkande 5 och motion Fi26 (c) yrkande 5.1 den förstnämnda motionen anförs
att regeringsförslaget innebär ökade hyror för dem som redan lider av alltför
höga hyror. Regeringsförslaget motverkar, enligt motionärerna, det övergripande
inflationsbekämpningsmålet. I de övriga två nu behandlade motionerna
anförs att regeringen i januari 1989 bör återkomma med förslag om hur
besparingen bör läggas ut. I folkpartimotionen föreslås dessutom att det nya
förslaget bör ges den profil som i januari i år förordades i partimotionen
Bo230 och som bl.a. innebär att en extra upptrappning av den garanterade
räntan med 350 milj. kr. bör göras samt att räntebidragen för ombyggnad och
underhåll minskas med 300 milj. kr. på några års sikt. I miljöpartiets
partimotion Fi21 yrkandena 2 och 4, båda yrkandena såvitt nu är i fråga,
föreslås att den garanterade räntan höjs med 0.1 procentenheter i samband
med ombyggnad resp. för befintliga lån.

Utskottet finner det av regeringen valda tillvägagångssättet godtagbart.
Även om det naturligtvis kan göras gällande att det är rimligt att begära att
förslagen så långt möjligt skall ge de boende så god information som möjligt
om kommande räntebidragsvillkor får detta önskemål stå tillbaka för
uppfattningen om att det också är rimligt att regeringen i ett sammanhang,
och då i samband med att budgetpropositionen presenteras, ger en samlad
syn på hur villkoren bör utformas. Folkpartiets partimotion Fill yrkande 5,
miljöpartiets partimotion Fi21 yrkandena 2 och 4, dessa båda yrkanden såvitt
nu är i fråga, samt motion Fi26 (c) yrkande 5 avstyrks med hänvisning till vad
nu anförts.

Inte heller kan utskottet instämma med motivet i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi9 om att en marginalskattesänkning för villaägarna
inte skulle medföra att motsvarande "besparing" inte uppstår för hyres- och
bostadsrättshusen. Yrkande 1 i motionen avstyrks sålunda.

Ett förslag som går längre än regeringens förs fram i moderata samlingspartiets
partimotion Fi4 yrkande 5 och i motion Fi24 (m) yrkande 3.
Riksdagen föreslås besluta att räntebidragen för hus byggda före år 1975 skall
upphöra fr.o.m. den 1 juli 1989.

Utskottet avstyrker förslaget med hänvisning till tidigare ställningstagande.
Senast behandlade utskottet ett motsvarande yrkande våren 1988
(BoU1987/88:10 s. 38-39).

I miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 5 föreslås att ett stimulansbidrag
för ombyggnad av kontor till bostäder i storstädernas centrala delar införs. I
motion Fi26 (c) yrkande 6 föreslås att ett stimulansbidrag om 30 000 kr. för
varje påbörjad lägenhet upp till 60 nr skall utgå.

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

196

Utskottet avstyrker motionerna. Resultat av de av regeringen nu föreslagna
och av bostadsutskottet ovan tillstyrkta åtgärderna får avvaktas.

Ett tillkännagivande om vad i miljöpartiets partimotion Fi21 anförs om
bostadspolitiken begärs i motionen i yrkande 1 såvitt nu är i fråga. Förslaget i
motionen som är ganska allmänt hållet bör inte behandlas inom ramen för de
trots allt ganska begränsade regeringsförslagen såvitt avser bostadsbyggandet.
Under våren 1989 kommer bostadsutskottet att behandla inriktningen
av bostadspolitiken från ett mera övergripande perspektiv. Utskottet
avstyrker med det anförda nu motionsyrkandet.

Regeringen föreslår också att den garanterade räntan vid nybyggnad höjs
med 0,1 procentenheter för projekt som fått preliminärt lånebeslut efter
utgången av år 1988. Regeringsförslaget har vunnit stöd i miljöpartiets
partimotion Fi21 yrkande 4 såvitt nu är i fråga.

Regeringsförslaget avstyrks i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Fi9 yrkande 2.

Motivet för regeringsförslaget är detsamma som för upptrappning av den
garanterade räntan för befintliga hus, nämligen de sänkta marginalskatterna
som minskar värdet av villaägarnas avdrag.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget och miljöpartiets partimotion såvitt
nu är i fråga. Motionsförslaget från vänsterpartiet kommunisterna avstyrks.

Förslaget i miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 6 såvitt nu är i fråga om
att förändringarna i räntebidragsreglerna skall träda i kraft den 1 januari 1989
avstyrks av administrativa skäl.

Låneförvaltningen

1 propositionen i denna del föreslås riksdagen godkänna att regeringen
träffar avtal med Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB om att
bolaget skall utveckla ett ADB-system för låne- och bidragshanteringen
m.m. hos plan- och bostadsverket och länsbostadsnämnderna.

SBAB har åtagit sig att mot en fast ersättning av 31,2 milj. kr. svara för
utveckling av systemet, konvertering och installation samt för utbildning av
boverkets och länsbostadsnämndernas personal.

Genom ett överskridande av förslagsanslaget under elfte huvudtiteln i
statsbudgeten för innevarande budgetår B2. Länsbostadsnämnderna avses
ersättningen tillföras SBAB.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner avtalet.

Beträffande hur ersättningen skall tillföras SBAB finner utskottet att detta
bör ske på vanligt sätt genom att medel anvisas och då lämpligen på
tilläggsbudget I för budgetåret 1988/89. En sådan ordning ligger helt i linje
med de budgetprinciper som bör tillämpas. Bostadsutskottet anser därför att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att ”till Länsbostadsnämnderna på
tilläggsbudget I till statsbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret
1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 31 200 000 kr.”

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

197

Förslag till utformning av hemställan

Om finansutskottet ansluter sig till vad bostadsutskottet ovan anfört bör
hemställan utformas i enlighet med vad i bilaga till detta yttrande anges.

Stockholm den 24 november 1988
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c). Oskar Lindkvist (s). Knut Billing (m).
Lennart Nilsson (s) (t.o.m. avsnittet Utformning av övergångsbestämmelserna).
Erling Bager (fp). Hans Göran Franck (s). Bertil Danielsson (m). Nils
Nordh (s). Rune Evensson (s). Gunnar Nilsson (s). Leif Olsson (fp). Rune
Thorén (c). Jan Strömdahl (vpk), Jill Lindgren (mp). Britta Sundin (s).
Berndt Ekholm (s). Ingela Gardner (m) och Sten-Ove Sundström (s)
(fr.o.m. avsnittet Vidgning av ramen för tilläggslångivningen).

Avvikande meningar

1. Bostadspolitiska åtgärder

Knut Billing. Bertil Danielsson och Ingela Gardner (alla m) anser att
utskottets yttrande under rubriken Utskottet bort ha följande lydelse:

Inledning

Utmärkande för den socialdemokratiska bostadspolitiken är inslaget av
regleringar och andra ingrepp som snedvrider bostadsmarknaden. De på
grund av ingreppen uppkomna obalanserna tas i sin tur till intäkt för nya
ingrepp och nya regleringar. Den av socialdemokraterna sedan år 1982 förda
bostadspolitiken belyser på ett mycket tydligt sätt hur planlös och ineffektiv
en sådan politik är. Den provkarta på olika, ofta motverkande, åtgärder som
kan visas upp sedan denna tidpunkt torde sakna motstycke. Inte minst gäller
detta ombyggnadsverksamheten. Som framgår av nedanstående redovisning
har dock allt byggande drabbats av regleringar i någon form.

Vid regeringsskiftet 1982 var bostadsmarknaden i huvudsak i god balans
även om det fanns ett visst överskott på bostäder. I denna situation infördes
hösten 1982 ett system med temporära hyresrabatter i form av särskilda
statsbidrag vid ny- eller ombyggnad - allt i syfte att stimulera ny- och
ombyggnadsverksamheten.

Hösten 1983 fastställdes ett tioårigt bostadsförbättringsprogram som bl.a.
syftade till att stimulera ombyggnad och upprustning av det befintliga
bostadsbeståndet. Detta program har sedermera utvärderats och så sent som
hösten 1986 företogs vissa smärre ändringar i programmet som bl.a. innebar
att lånemöjligheterna utökades ytterligare.

I samband med utvärderingen av bostadsförbättringsprogrammet hösten 1988/89:FiU10

1986 bemyndigades också regeringen att införa rambegränsningar för Bilaga 5

bostadsförbättringsverksamheten på olika orter. Med stöd av detta bemyndi- Yttrande BoU

gande har regeringen vid inte mindre än fyra olika tillfällen beslutat om
särskilda ramar för bostadslån till ombyggnad i Stockholms-, Uppsala-,

Göteborgs- och Malmöområdet. Syftet med dessa ramar var att begränsa
ombyggnadsverksamheten i dessa områden.

Hösten 1986 infördes också både en försöksverksamhet med bidrag till
bostadskostnader efter ombyggnad - återflyttningsbidrag och ett bidrag vid
nybyggnad av vissa bostäder - nybyggnadsbidrag. Dessa stödformer avsåg att
stimulera byggverksamheten.

Utöver de nu redovisade regleringarna m.m. av bostadsbyggandet har
regeringen med användande av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
m.m. begränsat byggnadsverksamheten avseende annat byggande än bostadsbyggande
i Stockholms län samt i Göteborgs och Bohus län för åren
1987, 1988 och 1989.

Byggnadsreglerande åtgärder

Det framstår mot bakgrund av ovanstående redovisning av de socialdemokratiska
ingreppen i byggmarknaden inte som förvånande att nya förslag som
innebär nya allvarliga ingrepp läggs fram. Vad som behövs är dock inte nya
regleringar utan en ökad frihet för bostadsmarknadens parter att med
utgångspunkt i de behov och den efterfrågan som finns lösa de uppkomna
problemen. Det är sålunda bara en avreglering som kan ge förutsättningar
för en balanserad bostadsmarknad. Redan av detta skäl bör de byggnadsreglerande
åtgärder som regeringen förordat avvisas.

Som framhålls i moderata samlingspartiets partimotion Fi4 har de
hittillsvarande byggregleringarna inte heller löst några problem. Det enda
resultatet har i stället blivit att byråkratin frodas och att angeläget byggande
kraftigt försenas eller inte alls kommer till stånd. I Stockholm är sålunda
byggkvoten redan nu intecknad fram till år 1990. En effekt härav är t.ex. att
nödvändig kommersiell och annan service inte kan erbjudas i vissa bostadsområden.
Som en direkt följd av byggstoppet kan inte heller företag med en
god lönsamhet och utveckling bygga ut sin verksamhet.

Enligt bostadsutskottet är det fel att genom byggregleringar eller andra
regleringar bromsa produktiva investeringar. Dessa investeringar är naturligtvis
till gagn för hela vårt land oavsett var de kommer till stånd. Nya
arbetsplatser i storstadsområdena leder till en ökad sysselsättning även i
övriga delar av landet utan att några regionalpolitiska styrmedel behöver
tillgripas. Ingrepp av denna natur strider enligt utskottets mening även mot
regeringens i andra sammanhang nyväckta intresse för avreglering. Bostadsutskottet
delar sålunda den i motioner (m) och (fp) framförda uppfattningen
att dagens byggnadsreglerande åtgärder bör avvecklas och att några nya
regleringar inte bör komma till stånd.

Vad utskottet i denna del med anledning av folkpartiets partimotion Fill
yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motion Fi26 (c) yrkande
4 bör avslås av riksdagen.

Höjning av den garanterade räntan vid ombyggnad av bostäder 1988/89:FiU10
m.m. Bilaga 5

Yttrande BoU

Regeringens förslag avseende räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt utgör
ytterligare ett exempel på den ryckighet och kortsiktighet som präglar den
socialdemokratiska bostadspolitiken. Sedan 1982 har ombyggnadverksamheten
ömsom stimulerats och ömsom bromsats på ett sätt som nästan
omöjliggjort ett långsiktigt målinriktat agerande för bostadsmarknadens
parter. Även i jämförelse med de tidigare åtgärderna framstår dock förslaget
till höjda garanterade räntor vid ombyggnad som ett av de mera dramatiska
ingreppen.

Ett genomförande av den förordade höjningen av de garanterade räntorna
skulle innebära att den för några år sedan högprioriterade ROT-verksamheten
i praktiken upphör. Detta därför att bruksvärdessystemet inte medger att
de kostnadsökningar som skulle bli följden kan täckas genom höjda hyror.

De som i första hand drabbas härav är alla de hyresgäster som bor i
fastigheter med upprustningsbehov. Även fastighetsägarna drabbas genom
ändrade planeringsförutsättningar och ofta dessutom genom ekonomiska
avbräck. En annan grupp som skulle få svårigheter är alla de byggföretag som
specialiserat sig på ombyggnader, eftersom de varken har personal eller
utrustning för att kunna övergå tili nybyggnad.

Som framhålls i moderata samlingspartiets partimotion Fi4 är det naturligtvis
nödvändigt att det befintliga fastighetsbeståndet kan hållas i stånd
genom modernisering och upprustning. Finansieringssystemet vid ombyggnad
får inte ges en sådan utformning att det blir ekonomiskt ogenomförbart
att i fortsättningen renovera äldre fastigheter. Att på det sätt som regeringen
föreslår favorisera nybyggnad framför ombyggnad medför en uppenbar risk
för att vi kommer att drabbas av en ny rivningsvåg liknande den vi upplevde
under 1960-talet och i början av 1970-talet. För att undvika en sådan
utveckling måste finansieringsförutsättningarna vara desamma vid såväl nysom
ombyggnad.

Redan av de nu anförda skälen bör enligt bostadsutskottets mening
förslaget till höjda garanterade räntor vid ombyggnad avvisas. Ett ytterligare
skäl att inte genomföra förslaget är att den upprustning av äldre ålderdomshem
som nu har påbörjats inte kommer att kunna fullföljas. Sedan
riksdagen - efter en lång tids motstånd från socialdemokraterna - infört en
möjlighet att modernisera ålderdomshem med hjälp av bostadslån har
boendeförhållandena för de boende på dessa hem nu börjat förbättras. Det
framstår mot bakgrund härav som helt orimligt att kommunerna - på grund
av kraftigt försämrade finansieringsförutsättningar - nu skulle tvingas avbryta
detta angelägna arbete.

Med hänvisning till det ovan anförda bör enligt bostadsutskottets mening
dagens finansieringsförutsättningar övergångsvis fortsätta att gälla. Regeringens
förslag avseende räntebidragen till nya ombyggnadsprojekt bör
sålunda avvisas i enlighet med vad som föreslås i moderata samlingspartiets
partimotion Fi4 yrkande 2 samt i motion Fi24 (m) yrkande 1. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär att även förslagen i folkpartiets
partimotion Fill yrkande 5 såvitt nu är i fråga samt motionerna Fi 17 (c) och

Fi26 (c) yrkandena 1 och 3 är tillgodosedda. Ställningstagandet innebär 1988/89:FiU10
vidare att miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 2 såvitt nu är i fråga bör Bilaga 5
avvisas av riksdagen. Yttrande BoU

Utskottets ovanstående ställningstagande innebär att regeringens förslag
samt övriga motioner avseende den närmare utformningen av räntebidragsvillkoren
vid ombyggnad, utformningen av övergångsbestämmelserna och
vidgning av ramen för tilläggslångivningen m.m. saknar aktualitet. Iden mån
förslagen inte kan anses tillgodosedda bör de därför avvisas av riksdagen.

Utskottet vill i detta sammanhang aktualisera frågan om statens stöd till
s.k. sjuka hus, en fråga som för övrigt nyligen behandlats av utskottet (bet.

1988/89:BoU2). Utskottet beslöt då att ge regeringen till känna att bl.a. lånoch
bidragsgivningen avseende sådana hus borde ses över. I avvaktan på att
dessa överväganden och resultatet av dem blir klara är det nödvändigt att
inom ramen för nu gällande stödsystem - bl.a. småhusskadefonden och
tilläggslångivningen - bedöma statens åtgärder avseende dessa hus. I den
mån detta stödsystem inte kan anses vara till fyllest för att tillgodose
berättigade krav på statens insatser i sammanhanget bör riksdagen bemyndiga
regeringen att genom dispens göra undantag från regelsystemet, allt i syfte
att skapa rimliga möjligheter när det gäller att bedöma vilka statliga
åtaganden som kan påfordras när det gäller ”sjuka hus” och i avvaktan på att
de av bostadsutskottet förordade mera långsiktiga övervägandena blir klara.

Vad nu anförts om dispens m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Inriktningen av det statliga stödet vid ombyggnad m.m.

Även om utskottet ovan avvisat regeringens förslag till ändrade räntebidrag
vid ombyggnad m.m. finns det som framhålls i moderata samlingspartiets
partimotion Fi4 skäl att se över finansieringsreglerna vid ombyggnad. De
subventioner som i dag utgår och de regler som i övrigt styr ombyggnadsverksamheten
har bl.a. lett till att reparationer och ombyggnader i många fall
blivit alltför omfattande. Andra skäl som talar för en genomgripande
reformering av systemet är att stödet använts för at finansiera omotiverade
sammanslagningar av smålägenheter och till att finansiera vanligt eftersatt
underhåll.

Med hänvisning till det nu anförda kan bostadsutskottet ansluta sig till
förslaget i moderata samlingspartiets partimotion Fi4 att det nuvarande
finansieringssystemet för ROT-verksamheten snarast bör avvecklas och
ersättas med ett system med skattefria avsättningar till reparationsfond.

Genom ett system med reparationsfonder stimuleras fastighetsägaren till att
genomföra underhålls- och reparationsåtgärder på ett mera varsamt sätt och
till att ta ett ökat ansvar för bostadsförbättringsverksamheten, något som inte
minst skulle gagna de boende. De särskilda reparationsfonderna bör vara
fastighetsanknutna och medel från dem skall endast kunna lyftas för
modernisering och renovering av fastigheten.

Vad bostadsutskottet i övrigt med anslutning till moderata samlingspartiets
partimotion Fi4 yrkande 4 samt motion Fi24 (m) yrkande 2 anfört om
finansieringen av ombyggnadsverksamheten genom skattefria avsättningar

till reparationsfond m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att förslaget i
folkpartiets partimotion Fil 1 yrkande 7 i allt väsentligt är tillgodosett. Övriga
motionsförslag avseende räntestödet vid förbättring av bostadshus m.m.
avstyrks av utskottet.

Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus

Det finns, som framhålls i moderata samlingspartiets partimotion Fi4, starka
skäl som talar för att bostadssubventionerna bör minskas. Utskottet kan
också konstatera att det förslag till minskade räntesubventioner för vissa
årgångar hyres- och bostadsrättshus som regeringen nu för fram har stora
principiella likheter med av moderata samlingspartiet tidigare föreslagna
besparingar vad gäller räntebidragen. Till skillnad från de tidigare moderata
besparingsförslagen är dock regeringens förslag utformat på ett sådant sätt
att de faktiska effekterna för hus av olika årgångar eller med olika
upplåtelseformer inte kan beräknas. Det är naturligtvis inte rimligt att
riksdagen föreläggs ett förslag som endast utvisar den totala besparingen
utan att den konkreta utformningen redovisas.

Även om regeringen inte redovisat den konkreta utformningen av sitt
förslag kan utskottet konstatera att den förordade beparingen om 300 milj.
kr. är helt otillräcklig. Statens kostnader för räntebidragen har under de
senaste åren ökat snabbt och det är därför nödvändigt att av samhällsekonomiska
skäl genomföra mera omfattande besparingar. Som anförs i moderata
samlingspartiets partimotion Fi4 bör dock dessa besparingar kopplas till en
reformering av skattesystemet innefattande bl.a. rejäla skattesänkningar för
alla - ett förslag med denna inriktning har också lagts fram i den nu aktuella
partimotionen.

Under de nu angivna förutsättningarna är det enligt bostadsutskottets
mening både möjligt och ekonomiskt motiverat att avveckla räntebidragen
för fastigheter färdigställda före år 1975. Dessa fastigheter har producerats
till kostnader som ligger långt under de för dagens nyproduktion. De aktuella
fastigheterna bör därför väl kunna bära den ökning av kapitalkostnaderna
som en avveckling av räntebidragen innebär.

Vad bostadsutskottet nu med anslutning till moderata samlingspartiets
partimotion Fi4 yrkande 5 samt motion Fi24 yrkande 3 anfört om räntebidrag
för befintliga hyres- och bostadsrättshus bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att
regeringens förslag jämte hithörande övriga motioner bör avstyrkas.

Även vad i motioner föreslagits beträffande stimulansbidrag och tillkännagivande
om bostadspolitiken avstyrks av utskottet.

Vad som i propositionen föreslagits beträffande räntebidrag förnya hyresoch
bostadsrättshus, dvs. att den garanterade räntan vid nybyggnad skall
höjas med 0,1 procentenheter, kan utskottet emellertid ställa sig bakom.
Däremot bör vad som i motion Fi21 yrkande 6 föreslagits beträffande
ikraftträdande av förändringarna i räntebidragsbestämmelserna avslås av
riksdagen.

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

202

Låneförvaltningen

SBAB har åtagit sig att mot en fast ersättning av 31,2 milj. kr. svara för
utveckling av systemet, konvertering och installation samt för utveckling av
boverkets och länsbostadsnämndernas personal.

Genom ett överskridande av förslagsanslaget under elfte huvudtiteln i
statsbudgeten för innevarande budgetår B 2. Länsbostadsnämnderna avses
ersättningen tillföras SBAB.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner avtalet.

Beträffande hur ersättningen skall tillföras SBAB finner utskottet att detta
bör ske på vanligt sätt genom att medel anvisas och då lämpligen på
tilläggsbudget I för budgetåret 1988/89. En sådan ordning ligger helt i linje
med de budgetprinciper som bör tillämpas. Bostadsutskottet anser därför att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att "till Länsbostadsnämnderna på
tilläggsbudget I till statsbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret
1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 31 200 000 kr”.

Förslag till utformning av hemställan

Om finansutskottet ansluter sig till vad bostadsutskottet ovan anfört bör
hemställan utformas i enlighet med följande.

Utskottet hemställer

1. beträffande byggnadsreglerande åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fill yrkande 4 och
med avslag på motion 1988/89: Fi26 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi4 yrkandena 2
och 4 samt 1988/89:Fi24 yrkande 1 och med avslag på proposition
1988/89:47 bilaga 4 yrkandena 1 och 2, det förstnämnda av dessa
yrkanden såvitt nu är i fråga, samt motionerna 1988/89:Fi9 yrkandena
4-7 och 9, 1988/89:FilO, 1988/89:Fill yrkandena 5, 8 och 9, det
förstnämnda av dessa yrkanden såvitt nu är i fråga, 1988/89:Fi 12
yrkandena 1 och 2, 1988/89:Fil3. 1988/89:Fil4, 1988/89:Fil5, 1988/
89:Fil6. 1988/89:Fil7, 1988/89:Fil9, 1988/89:Fi20, 1988/89:Fi21 yrkande
2, detta yrkande såvitt nu är i fråga. 1988/89:Fi23,1988/89:Fi25,
1988/89:Fi26 yrkandena 1-3, 1988/89:Fi30. 1988/89:Fi31. 1988/
89:Fi32, 1988/89:Fi33, 1988/89:Fi34 och 1988/89:Fi35 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande statens stöd till s.k. sjuka hus

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande skattefria avsättningar till reparationsfond

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 3,

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

1988/89:Fill yrkande 7 och 1988/89:Fi24 yrkande 2 som sin mening ger 1988/89:FiU10

regeringen till känna vad utskottet anfört, Bilaga 5

5. beträffande viss förutsättning för RBF-stöd Yttrande BoU

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi21 yrkande 3,

6. beträffande vissa förfaranderegler för RBF-stödet
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 8,

7. beträffande viss översyn och utvidgningar av RBF-stödet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 3 och 1988/

89:Fil2 yrkande 3,

8. beträffande räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 5 och
1988/89:Fi24 yrkande 3 och med avslag på proposition 1988/89:47
bilaga 4 yrkande 1 såvitt nu är i fråga samt motionerna 1988/89:Fi9
yrkande 1, 1988/89:Fill yrkande 5, detta yrkande såvitt nu är i fråga,

1988/89:Fi21 yrkandena 1, 2, 4 och 5, de tre förstnämnda av dessa
yrkanden såvitt nu är i fråga, och 1988/89:Fi26 yrkandena 5 och 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande räntebidrag för nya hyres- och bostadsrättshus

att riksdagen godkänner förslaget i proposition 1988/89:47 bilaga 4
yrkande 1 såvitt nu är i fråga och motion 1988/89:21 yrkande 4 såvitt nu
är i fråga samt avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 2,

10. beträffande ikraftträdande av förändringarna i räntebidragsbestämmelserna att

riksdagen avslår motion 1988/89:Fi21 yrkande 6,

11. beträffande avtal med SBAB

att riksdagen godkänner vad i proposition 1988/89:47 bilaga 4 yrkande
3 föreslagits,

12. beträffande ersättning till SBAB

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition
1988/89:47 bilaga 4 yrkande 4 till Länsbostadsnämnderna på tilläggsbudget
I till statsbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 31 200 000 kr.

2. Byggnadsreglerande åtgärder

Erling Bager och Leif Olsson (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Byggnadsreglerande åtgärder börjar med "Det
finns" och slutar med "tillstyrka motionsförslaget” bort ha följande lydelse:

Bostadsmarknaden, som är en av de mest genomreglerade marknaderna,
visar på ett mycket påtagligt sätt effekterna av den socialdemokratiska
regeringens förkärlek för regleringar. De ständiga ingreppen har gett en
marknad i obalans, vilket i sin tur tas till intäkt för nya ingrepp och nya
regleringar. Denna utveckling kan naturligtvis inte fortgå. Det är inte möjligt
att i längden rätta till fel och brister i den generella finanspolitiken genom
selektiva regleringar.

De hittillsvarande byggregleringarna har inte heller löst några problem.

Det enda resultatet har i stället blivit att byråkratiskt krångel och att

angeläget byggande kraftigt försenas eller inte alls kommer till stånd. I 1988/89:FiU10

Stockholm är sålunda byggkvoten redan nu intecknad fram till år 1990. Även Bilaga 5
i Göteborg råder motsvarande förhållande. En effekt härav är t.ex. att Yttrande BoU
nödvändig kommersiell och annan service inte kan erbjudas i vissa bostadsområden.
Som en direkt följd av byggstoppet hindras expansiva och
arbetsskapande företag att vidareutveckla och bygga ut sin verksamhet.

Vad utskottet i denna del med anledning av folkpartiets partimotion Fill
yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär att regeringens förslag samt
motion Fi26 (c) yrkande 4 bör avslås av riksdagen.

3. Byggnadsreglerande åtgärder

Agne Hansson (c). Rune Thorén (c) och Jill Lindgren (mp) anser att den del
av utskottets yttrande som under rubriken Byggnadsreglerande åtgärder
börjar med "Det finns" och slutar med "tillstyrka motionsförslaget” bort ha
följande lydelse:

Utvecklingen på bostadsmarknaden är det mest tydliga exemplet på de
negativa effekterna av den hittills förda koncentrationspolitiken. En nödvändig
förutsättning för att komma till rätta med den uppkomna situationen och
finna en varaktig lösning på bostadsbristen och på de bostadssociala
problemen är därför en offensiv närings- och regionalpolitik - en politik som
måste baseras på en decentralistisk grundsyn. Erforderliga bostadspolitiska
åtgärder måste därför anpassas till målsättningen att skapa balans mellan och
inom regioner. Samtidigt kan naturligtvis inte människor som till följd av den
förda koncentrationspolitiken har tvingats till koncentrationsorterna försättas
i en ohållbar social situation på grund av svårigheterna att på dessa orter
finna en bra bostad till ett rimligt pris. Parallellt med insatser för att bryta
koncentrationsutvecklingen måste därför bostadspolitiska åtgärder vidtas
som syftar till att lösa de bostadsbehov som koncentrationen framtvingat.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening de
byggnadsreglerande åtgärderna inte ges den inriktning som regeringen
förordat. I enlighet med förslaget i motion Fi26 (c) bör åtgärderna i stället
utformas på ett sådant sätt att de motverkar överhettningen i storstadsområdena
och andra koncentrationsorter. Regeringens åtgärder ger inte den
avsedda omprioriteringen i koncentrationsorterna medan de hämmar en
utveckling i glesbygdsregioner. Någon generell begränsning av det oprioriterade
byggandet bör därför inte komma till stånd. Åtgärderna bör i stället ges

en mera regionalpolitisk prägel. En neddragning av det oprioriterade
byggandet bör därför åstadkommas främst i koncentrationsorter med ett
klart dokumenterat nybyggnadsbehov av bostäder.

För att åstadkomma den förordade begränsningen av byggandet på
koncentrationsorter bör enligt bostadsutskottets mening införas en särskild
investeringsavgift för byggande av kontors- och industrilokaler om 25 % i
enlighet med förslaget i motion Fi26 (c). Intäkterna av den förordade
avgiften bör återföras till regionen för investeringar i bl.a. bostäder.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion Fi26 (c) yrkande 4
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens
förslag, till den del det inte kan anses tillgodosett med vad utskottet ovan
anfört, samt folkpartiets partimotion Fill yrkande 4 bör avstyrkas av
riksdagen.

4. Byggnadsreglerande åtgärder

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Byggnadsreglerande åtgärder börjar med "Det finns” och slutar
med "tillstyrka motionsförslaget" bort ha följande lydelse:

Detta bör ges regeringen till känna.

5. Räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt

Erling Bager och Leif Olsson (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Höjning av den garanterade räntan vid
ombyggnad av bostäder börjar med "Det är" och slutar med "föreslår
nedan” bort ha följande lydelse:

Regeringsförslaget om höjda garanterade räntor vid ombyggnad av
bostäder har tillkommit för att minska ombyggnadsverksamheten. Innan
detta förslag närmare granskas vill utskottet kortfattat göra en tillbakablick
som belyser ryckigheten i den socialdemokratiska bostadspolitiken sedan
regeringsskiftet hösten 1982.

I avsikt att upprätthålla en då alltför hög nyproduktion av bostäder
föreslog regeringen hösten 1982 att temporära hyresrabatter till bl.a.
nybyggnad av bostäder skulle kunna utgå. Följden blev att antalet tomma
lägenheter ökade. Hösten 1983 kom så regeringen med sitt i stor hast
utarbetade förslag om det s.k. ROT-programmet. Nu var det dags att raskt gå
från nyproduktion till ombyggnad av bostäder. Hösten 1986. just när
ROT-programmet hade börjat avsätta konkreta resultat, kom det första
regeringsbeslutet om vissa byggnadsreglerande åtgärder, ett beslut som
följdes upp och skärptes hösten 1987. Och nu, hösten 1988, kom regerings- 206

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

förslaget om en halvering av räntebidraget till ombyggnad av sådana 1988/89:FiU10

bostäder som byggs om med stöd av statliga bostadslån. Folkpartiet har vid Bilaga 5

samtliga tillfällen reserverat sig mot de nu åsyftade regerings- och riksdags- Yttrande BoU

besluten.

Den brist på långsiktighet och framförhållning som regeringens bostadspolitik
innebär har starkt bidragit till att förvärra bostadsbristen i våra
storstadsregioner och i andra överhettade områden. Den är också den
främsta orsaken till den stora ökningen av byggkostnaderna som har varit
under det senaste året. Den ryckighet som är ett resultat av regeringens
oförmåga och ovilja drabbar ytterst de boende i allmänhet och inte minst de
ungdomar som söker sin första bostad. De höga boendekostnaderna har fört
med sig att det nu kan förmärkas vissa avsättningssvårigheter också i
områden där bostadsbristen är svår.

Upphovet till de problem som regeringen nu med drastiska metoder
försöker komma till rätta med är också att räntebidragen vid ombyggnad
under en lång tid har legat på en för hög nivå. En följd härav är att
ombyggnaderna har blivit alltför omfattande och därmed också dyra och
kapitalkrävande. Det finns med hänsyn härtill i och för sig starka skäl som
talar för att bostadssubventionerna vid såväl ny- som ombyggnad behöver
minskas. Detta måste dock ske på ett mera varsamt och planmässigt sätt. Att
som regeringen föreslår i ett slag drastiskt förändra finansieringsförutsättningarna
vid ombyggnad skulle däremot få oöverskådliga konsekvenser för
ombyggnadsverksamheten. Exempel på sådana konsekvenser är en kraftigt
ökad rivning av äldre hus och ett totalt stopp av den ombyggnad av
ålderdomshem som riksdagen så sent som våren 1987 beslutat att stödja.

Utskottet tvingas sålunda konstatera att det nu framlagda regeringsförslaget
skulle få oöverskådliga konsekvenser och vara till men för de boende, för
de som är sysselsatta i byggprocessen och för byggföretagen. 1 skrivelser bl.a.
från SABO, HSB, Riksbyggen. Fastighetsägareförbundet, Byggentreprenörerna,
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation och Byggnadsarbetareförbundet
kritiseras regeringsförslaget. Utskottet instämmer i denna
kritik, en kritik som också förs fram i partimotioner från folkpartiet,
moderata samlingspartiet och miljöpartiet samt i motioner från centerpartiet
och moderata samlingspartiet.

Den nödvändiga minskningen av bostadssubventionerna till bl.a. ombyggnad
måste således ske under mera avvägda och planerade former. I enlighet
med förslaget i folkpartiets partimotion Fill måste minskningen dessutom
kombineras med andra åtgärder t.ex. i form av höjda barnbidrag och
flerbarnstillägg. Även andra åtgärder som underlättar en minskning av
subventionerna måste vidtas. En sådan möjlig åtgärd är skattefria avsättningar
till särskilda reparationsfonder. Genom att ett system med reparationsfonder
tillskapas ges fastighetsägarna bättre möjligheter att på ett planmässigt
och effektivt sätt underhålla sitt fastighetsbestånd samtidigt som behovet av
statliga medel för denna verksamhet minskar eller helt bortfaller.

1 folkpartiets partimotion Fill förs fram ett förslag där hänsyn tas till
berättigade intressen på bostadsmarknaden - ett förslag som innebär
besparingar på flera sektorer. Detta förslag innebär, som framgått ovan.
bl.a. en upptrappning av den garanterade räntan och minskade räntebidrag 207

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

6. Räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt

Agne Hansson och Rune Thorén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Höjning av den garanterade räntan vid
ombyggnad av bostäder börjar med "Det är" och slutar med "föreslår
nedan" bort ha följande lydelse:

Det mest betecknande för den socialdemokratiska politik som förts sedan
år 1982 är bristen på långsiktighet och god framförhållning. Olika, ofta
varandra motverkande åtgärder har avlöst varandra i en strid ström. Den ena
dagen har de garanterade räntorna trappats upp. nästa dag har de trappats
ned. På samma sätt har olika stödformer som hyresrabatter och nybyggnadsbidrag
introducerats för att komma till rätta med effekterna av den förda
politiken. Inte minst har ombyggnadsverksamheten drabbats av de ständiga
kursväxlingarna. Till detta kommer flera ändringar av fastighetsskatten.

De av regeringen förordade höjningarna av de garanterade räntorna är
enligt bostadsutskottets mening ytterligare ett utslag av kortsiktighet och
brist på framförhållning. Som framhålls i centerpartiets partimotion Fi26
förefaller förslaget dessutom bygga på en bristfällig analys av dess konsekvenser.
Det är naturligtvis inte rimligt att genomföra ett så drastiskt och
långtgående förslag utan att fullt ut klargöra konsekvenserna. En effekt som
inte synes ha beaktats är att generella åtgärder av detta slag slår olika hårt i
olika delar av landet. Det kan sålunda med fog ifrågasättas om bostadsbristen
i koncentrationsorterna skall få leda till att ombyggnadsverksamheten i hela
landet skall fördyras på ett så dramatiskt sätt. I många kommuner är
ombyggnads- och upprustningsverksamheten det primära sättet att tillgodose
det aktuella bostadsbehovet.

Som framhålls i motion Fi26 (c) innebär regeringens förslag att den
ombyggnadsverksamhet som tidigare ansetts så angelägen inte längre
kommer till stånd. Ett slående exempel härpå är ombyggnaden av ålderdomshem
som riksdagen - genom initiativ bl.a. från centerpartiet - så sent
som våren 1987 skapat ekonomiska förutsättningar för. Andra exempel på

till ombyggnad och underhåll, minskningar som är av väsentligt mindre
omfattning än regeringens förslag och där effekten slås ut över en längre
period.

Riksdagen bör med anledning av den ovannämnda partimotionen från
folkpartiet som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om
utformningen av bostadssubventionerna. Ett förslag i enlighet med vad där
anförs bör föreläggas riksdagen i januari 1989. Övriga motioner som
behandlas i detta avsnitt får till viss del anses tillgodosedda med anledning av
vad nu anförts. Regeringsförslaget avstyrks såvitt nu är i fråga.

208

angelägna ombygnader som inte kommer att kunna genomföras är 1988/89:FiU10

- ombyggnad av vindar till smålägenheter Bilaga 5

- ombyggnader m.m. av s.k. sjuka hus Yttrande BoU

- byggande av servicelokaler som förskolor m.m.

- ombyggnader av skolor, kontor och andra lokaler till bostäder

Det är också oklart hur de förordade lånevillkoren kan komma att påverka
möjligheterna att förverkliga ombyggnadsprojekt som är berättigade till
tilläggslån, t.ex. ombyggnader av kulturminneshus och miljonprogrammets
bostäder.

Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag till försämrade räntebidragsvillkor
radikalt förändrade förutsättningar för en verksamhet som
samhället vid upprepade tillfällen under senare år förklarat önskvärd och
som därför stimulerats på olika sätt. Det är mot bakgrund härav naturligtvis
inte rimligt att på grundval av en uppenbarligen bristfällig beredning abrupt
genomföra så dramatiska förändringar. Som framhålls i motion Fi26 (c)
skapar panikåtgärder av detta slag bara svårigheter - inte minst när det gäller
den kommunala planeringen.

I enlighet med förslaget i motion Fi26 (c) bör målsättningen för bostadspolitiken
vara att öka tillskottet av bostäder. Det spelar härvid naturligtvis inte
någon roll om detta sker genom ny- eller ombyggnad. Det är naturligtvis
viktigt att inte de sociala målen uppges t.ex. genom att av sociala skäl
nödvändiga ombyggnader eller förbättringar av boendemiljön stoppas.

Enligt bostadsutskottets mening bör sålunda ombyggnader av bostäder
som är nödvändiga av bl.a. kvalitets- eller miljöskäl eller av sociala skäl
kunna genomföras enligt dagens regler för ombyggnadslån. Detsamma bör
gälla ombyggnader som ger ett tillskott av bostäder, t.ex. inredning av vindar
till ungdomslägenheter. Däremot bör inte ombyggnader som bedöms som
luxuösa, ersätter normalt underhåll eller leder till sammanslagning av
lägenheter komma i fråga för ombyggnadslån. Vid en sådan utformning av
lånereglerna bör enligt utskottets mening resurser kunna frigöras också för
en angelägen nyproduktion av bostäder.

Med hänvisning till det nu anförda bör riksdagen med avslag på regeringens
förslag som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motion Fi26 (c) yrkandena 1 och 3 anfört. Utskottets
ställningstagande innebär att övriga motioner - i den mån de inte är
tillgodosedda genom vad utskottet nu anfört - bör avvisas av riksdagen.

7. Räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt

Jill Lindgren (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Höjning av den garanterade räntan vid ombyggnad av bostäder
börjar med ”Det är” och slutar med ”föreslår nedan” bort ha följande
lydelse:

Trots regleringar av annat byggande än bostadsbyggande byggs det i våra
storstadsområden kontor och lokaler m.m. i en så stor omfattning att
bostadsbyggandet blir kraftigt lidande. Det är uppenbarligen så att byggandet
av bostäder har en låg prioritet såväl hos politiker som byggare i dessa
områden. En följd härav är att bostadsköerna växer och att spekulationen på

14 Riksdagen 1988189.5 sami. Nr 10

bostadsmarknaden ökar i takt med att priser och efterfrågan ökar. Ett av de
grundläggande skälen till den uppkomna situationen är den ohämmade
storstadstillväxten. Som framhålls i miljöpartiets partimotion Fi21 måste
därför denna tillväxt stoppas. Samtidigt måste också åtgärder vidtas för att
kommma till rätta med bostadssituationen i storstäderna. En sådan åtgärd är
att avbryta den kontorisering som i dag är så vanlig och i stället åstadkomma
en ”bostadisering”, dvs. ombyggnad av kontor m.m. till bostäder.

På sikt måste också hela bostadsfinansieringssystemet ses över bl.a. med
sikte på att minska bostadssubventionerna. Bostadsutskottet kan mot
bakgrund härav ansluta sig till förslaget i miljöpartiets partimotion Fi21
yrkande 2 om att räntebidragen vid ombyggnad skall höjas med 0,1
procentenheter. Detta bör ges regeringen till känna. Regeringens förslag
samt övriga motioner bör därför avvisas av riksdagen.

8. Utformningen av övergångsbestämmelserna

Vid bifall till utskottets yttrande under rubriken Höjning av den garanterade
räntan vid ombyggnad av bostäder

Erling Bager och Leif Olsson (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Utformning av övergångsbestämmelserna
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "övergångsbestämmelsernas
utformning" bort ha följande lydelse:

Som konstateras i folkpartiets partimotion Fil 1 har regeringens förslag till
ikraftträdande av de ny villkoren för räntebidrag vid ombyggnad närmast
retroaktiv karaktär. Det är naturligtvis inte rimligt att den byggande mitt i ett
planerings- och förberedelseskede plötsligt ges helt nya finansieringsförutsättningar
- förutsättningar som denne inte kunnat förutse och därmed inte
heller kunnat ta hänsyn till. Genom att en ombyggnad är en tidsmässigt lång
process med många inblandade parter är det normala att planeringen är långt
framskriden och avsevärda kostnader nedlagda redan innan en formell
låneansökan tillställs länsbostadsnämnden. Ofta sker också underhandskontakter
mellan den byggande och förmedlingsorganet resp. länsbostadsnämnden
redan i ett tidigt skede. Det är heller inte ovanligt att nämnden i samband
härmed har lämnat muntligt besked om hur man ser på låneansökan och att
förhandsbesked om igångsättning lämnats.

Det framstår enligt bostadsutskottets mening mot bakgrund av det nu
anförda som helt orimligt att de av regeringen förordade reglerna skall träda i
kraft den 26 oktober 1988. I stället bör ikraftträdandereglerna utformas i
enlighet med förslaget i folkpartiets partimotion Fill. De nya räntebidragsreglerna
bör sålunda gälla för ombyggnadsprojekt för vilka ansökningar om
lån inkommit till det kommunala förmedlingsorganet efter den 26 oktober
1988.

Vad bostadsutskottet nu med anslutning till folkpartiets partimotion Fill
yrkande 9 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringens förslag samt övriga motioner - i den mån de inte är tillgodosedda
genom utskottets ställningstagande - bör avvisas av riksdagen.

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

210

9. Utformningen av övergångsbestämmelserna

Jill Lindgren (mp) anser att den del av utskottets yttrande sorn under
rubriken Utformning av övergångsbestämmelserna börjar med "Regeringens
förslag" och slutar med "övergångsbestämmelsernas utformning" bort
ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den i miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 6
såvitt nu är i fråga framförda uppfattningen att de nya reglerna för
räntebidrag vid ombyggnad m.m. bör träda i kraft den 1 januari 1989. Inte
minst principiella skäl talar för att ikraftträdandetidpunkten bör ligga efter
det att riksdagen fattat sitt beslut. Regeringens förslag jämte övriga motioner
bör sålunda avvisas av riksdagen.

10. Beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre
än 30 år

Under förutsättning av bifall till någon av de avvikande meningarna 5 eller 6

Agne Hansson (c). Erling Bager (fp). Leif Olsson (fp) och Rune Thorén (c)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vidgning av
ramen för tilläggslångivningen börjar med "Med hänvisning" och slutar med
"förslag tillstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt motioner från folkpartiet och centerpartiet
om avslag på regeringsförslaget om minskade räntebidrag vid ombyggnad.

Utskottet tillstyrker med hänvisning härtill motionerna Fi4 (m) yrkande 4
och Fi26 (c) yrkande 2 om avslag på regeringens förslag om vidgning av
tilläggslåneramen för de s.k. miljonprogramshusen.

11. Slopande av tilläggslåneramen

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Vidgning av ramen för tilläggslångivningen börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till utskottets ställningstagande om förändring av de
garanterade räntorna för statliga ombyggnadslån i viss omfattning avstyrker
utskottet förslagen i motionerna Fi4 (m) yrkande 4 och Fi26 (c) yrkande 2 om
avslag på regeringsförslaget. Motionerna Fi 14 (s) och Fi23 (fp) föreslår en
vidgning av delramen för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med hänvisning
till regeringens förslag att höja ombyggnadslåneräntan även för sådana
objekt. I vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 4 föreslås
att tilläggslåneramen höjs kraftigt eller slopas helt med tanke på de stora
angelägna behoven både i kulturhistoriskt intressant bebyggelse och i
miljonprogramsområdena. Utskottets beslut att inte höja ombyggnadslåneräntan
för "kulturkåkarna" tillgodoser delvis syftet i vpk-motionen. Eftersom
varje ansökan prövas noggrant är en generell ram för tilläggslånen
emellertid lika litet motiverad som för ombyggnadslånen. Vad gäller
bostadsområden yngre än 30 år - t. ex. de miljonprogramsområden som
drabbats av sjuka-hus-sjukan har för utskottet klargjorts att behovet kraftigt
överstiger de av regeringen förslagna ramarna. Enbart Enskededalen i
Stockholm eller ett par områden i Göteborg skulle behöva ta i anspråk den 211

1988/89 :FiU 10

Bilaga 5

Yttrande BoU

ökade ramen. Regeringen bör ges till känna vad i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi9 yrkande 4 föreslås om att ramen för tilläggslångivningen
helt skall slopas.

12. Skattefria avsättningar till reparationsfond

Erling Bager och Leif Olsson (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Inriktningen av statens subventioner enligt
förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus
börjar med ”1 partimotionerna" och slutar med "av bostadsutskottet" bort
ha följande lydelse:

I folkpartiets partimotion Fill framförs förslag i avsikt att minska
subventionerna. En sådan åtgärd är att införa ett system med skattefria
avsättningar till reparationsfond. Sådana fonder innebär ökade möjligheter
att bevara lägenheter och fastigheter. Därmed minskar behovet av statliga
medel till underhåll och ombyggnader. Ett förslag om avsättningar till
reparationsfonder skulle öka fastighetsägarens ansvar för sin fastighet och
bidra till att underhålls- och reparationsåtgärderna kommer att genomföras
med större varsamhet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag om avsättning i enlighet med vad nu anförts.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av vad i partimotionerna från
moderata samlingspartiet och folkpartiet - motion Fi4 yrkande 3 resp. Fill
yrkande 7 - och i motion Fi24 (m) yrkande 2 föreslagits som sin mening ge
regeringen till känna.

13. Vissa förfaranderegler för RBF-stödet

Jan Strömdahl (vpk) och Jill Lindgren (mp) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Inriktningen av statens subventioner enligt
förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus
börjar med "Även om" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Denna informationsskyldighet kan dock inte jämföras med det krav på
samråd med hyresgästerna vid bostadsförbättring som knutits till bygglov och
ombyggnadslån. Ett villkor för bygglov är hyresgästintyg eller hyresnämndsbeslut
och ett villkor för ombyggnadslån är ett yttrande från organisation av
hyresgäster att kravet på varsamhet tillgodosetts. Dessutom förutsätter
ombyggnadslånet att samrådet inleds med en noggrann förbesiktning vid
vilken parterna klarlägger de brister och kvaliteter som föreligger. De
omfattande underhålls- och reparationsåtgärder som kan genomföras med
statliga subventioner via räntestöd och skatteavdrag får inte undandras de
boendes påverkansmöjligheter. Det är trots allt deras hem det handlar om.
Utskottet finner det självklart att ett tillkännagivande i enlighet med vad i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 8 till regeringen
föreslagits bör göras.

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

212

14. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus 1988/89:FiU10

Erling Bager och Leif Olsson (båda fp) anser att den del av utskottets Bilaga 5

yttrande som under rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och Yttrande BoU
bostadsrättshus börjar med ”Utskottet finner" och slutar med "s. 38-39"
bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan med anledning av folkpartiets partimotion Fill
redogjort för de negativa konsekvenser som skulle bli följden av ett
genomförande av regeringens ogenomtänkta och i all hast utarbetade förslag
till ändrade ombyggnadslåneräntor. Samma kritik kan riktas mot förslaget
om upptrappning av de garanterade räntorna för hyres- och bostadsrättshus.

Utskottets kritik gäller bl.a. regeringens tillvägagångssätt för att uppnå en
besparing om 300 milj. kr. Riksdagen föreslås godkänna att besparingen
görs. Däremot skall riksdagen inte förrän senare få ta ställning till hur
besparingen skall läggas ut på olika årgångar av hus. Detta är märkligt och
helt emot den ordning som tillämpats tidigare. Ett fullständigt förslag bör
föreläggas riksdagen. Med det nu anförda har utskottet inte tagit ställning till
om en höjning av de garanterade räntorna skall ske per den 1 juli 1989.

Ett genomarbetat förslag i linje med vad i folkpartiets partimotion Fill
yrkande 5 såvitt nu är i fråga föreslagits bör föreläggas riksdagen våren 1989.

Därmed tillgodoses i allt väsentligt vad i moderata samlingspartiets partimotion
Fi4 yrkande 5 samt i motionerna Fi24 (m) yrkande 3 och Fi26 (c) yrkande
5 föreslagits. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Regeringsförslaget samt vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Fi9 yrkande 1, miljöpartiets partimotion Fi21 yrkandena 2 och 4 båda
yrkandena såvitt nu är i fråga avstyrks.

15. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus

Agne Hansson och Rune Thorén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och
bostadsrättshus börjar med "Utskottet finner" och slutar med "s. 38-39"
bort ha följande lydelse:

I motion Fi26 (c) anförs följande.

Regeringens förslag om en minskning av de statliga räntesubventionerna i
form av räntebidrag och räntelån för hyres- och bostadsrättshus med 300
milj. kr. från den 1 juli 1989 är bristfälligt redovisat. Det framgår inte av
propositionen hur denna minskning skall läggas ut på aktuella årgångar i
bostadsbeståndet. Det framgår inte heller vilka konsekvenser åtgärden får
för de boendes hyreskostnader. Föredraganden aviserar endast att i annat
sammanhang återkomma i denna del.

Enligt vår mening måste för att en sådan besparing skall kunna ske - även
om den kan motiveras utifrån de effekter marginalskattesänkningen får för
egnahemsägarnas underskottsavdrag - vid beslutstillfället klart framgå vilka
konsekvenser för de boende som blir följden. Vi anser därför att något beslut
i denna del inte bör fattas innan förslaget redovisats i sin helhet och
propositionen därför avslås i denna del.

Utskottet delar denna uppfattning. Riksdagen bör med bifall till motion Fi26
(c) yrkande 5, med anledning av moderata samlingspartiets partimotion Fi4

15 Riksdagen 1988189. 5 sami. Nr 10

yrkande 5 och folkpartiets partimotion Fi 11 yrkande 5 såvitt nu är i fråga samt
motion Fi24 yrkande 3 avslå regeringens förslag såvitt nu är i fråga,
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 1 och miljöpartiets
partimotion Fi21 yrkandena 2 och 4 dessa båda yrkanden såvitt nu är i fråga.

16. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus börjar
med "Utskottet finner” och slutar med ”s. 38-39” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att regeringens tillvägagångssätt är oacceptabelt. Ett
förslag om att dra in 300 milj. kr. utan att tala om vilka som drabbas borde
inte få läggas på riksdagens bord. Klart är dock att hyrorna höjs och att
inflationen får ytterligare näring om regeringens förslag förverkligas. Klart är
också att det inte kan försvaras som en rättviseåtgärd gentemot villaägarna.
Som boverket visat och utskottet tagit del av gynnas egnahemsägarna
genomsnittligt jämfört med hyresgästfamiljerna av den föreslagna marginalskattesänkningen
med ca 500-1 300 kr. per år trots minskad avdragsrätt. Den
extra hyreshöjningen kan beräknas öka klyftan med ca 200-400 kr. per år.
Utskottet avvisar regeringens förslag och de övriga förslag som försämrar
situationen för hyresgästerna, dvs. motionerna Fill yrkande 5, Fi21 (mp)
yrkandena 2 och 4 de tre sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga samt Fi26
(c) yrkande 5. Vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 1
tillstyrks sålunda.

Av vad nu anförts framgår att utskottet inte heller kan stödja förslagen i
moderata samlingspartiets partimotion Fi4 yrkande 5 och i motion Fi24 (m)
yrkande 3. Förslagen i dessa motioner torde innebära en besparing på
räntebidragsanslaget om ca 1 miljard kronor. En besparing i denna storleksordning
kan utskottet på inga villkor stödja.

17. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus

Jill Lindgren (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus börjar
med ”Utskottet finner” och slutar med "s. 38-39” bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör med bifall till miljöpartiets partimotion Fi21 yrkandena 2
och 4 båda yrkandena såvitt nu är i fråga och med anledning av regeringens
förslag såvitt nu är i fråga samt med avslag på övriga i detta sammanhang
behandlade motioner som sin mening ge regeringen till känna vad nu
anförts.

1988/89 :FiU 10

Bilaga 5

Yttrande BoU

214

18. Stimulansbidrag

Under förutsättning av bifall till avvikande mening 5

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

Erling Bager och Leif Olsson (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och
bostadsrättshus börjar med "Utskottet avstyrker” och slutar med ”får
avvaktas" bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om höjda garanterade
räntor. Ett riksdagens beslut i enlighet med utskottets förslag får anses
innebära att ombyggnadsverksamheten kommer att hållas på en lämplig
nivå. Något behov av särskilda stimulansbidrag finns då inte. Utskottet
avstyrker med det anförda vad i miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 5 och
motion Fi26 (c) yrkande 6 föreslagits om stimulansbidrag.

19. Stimulansbidrag

Agne Flansson och Rune Thorén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och
bostadsrättshus börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "får
avvaktas" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Fi26 (c) yrkande 6 krävs särskilda stimulansbidrag för
byggande av mindre lägenheter i syfte att framför allt lindra bostadsbristen
för ungdomar. Ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna om 30 000 kr.
för varje påbörjad lägenhet på upp till 60 m2 bör införas. För detta ändamål
bör regeringen i 1989 års budgetproposition ta upp ett anslag om 150 milj. kr.
vilket motsvarar en produktion av 5 000 lägenheter.

Vad nu anförts bör riksdagen med bifall till motionsyrkandet som sin
mening ge regeringen till känna. Miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 5 får
därmed anses vara tillgodosedd.

20. Stimulansbidrag

Jan Strömdahl (vpk) och Jill Lindgren (mp) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och
bostadsrättshus börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "får
avvaktas" bort ha följande lydelse:

Trots att byggregleringar sedan år 1986 funnits avseende visst byggande i våra
storstadsområden är tillväxten av kontor och andra lokaler stor. Bostadsbristen
i dessa områden och i andra koncentrationsorter är besvärande.

Visserligen kan, genom utskottets beslut, kontor byggas om till bostäder
med samma räntevillkor som hittills har gällt. Föreslagna åtgärder i avsikt att
öka bostadsbyggandet är dock inte tillräckliga. Som anförs i miljöpartiets
partimotion Fi21 yrkande 5 bör ett stimulansbidrag införas för ombyggnad av
kontor och andra lokaler till bostäder i storstädernas centrala delar.

Förslaget i motion Fi26 (c) yrkande 6. som går i samma riktning, kommer

därmed att tillgodoses i allt väsentligt. 215

Vad nu anförts med anledning av motionerna bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

21. Tillkännagivande om bostadspolitiken

Jill Lindgren (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus börjar
med ”Ett tillkännagivande” och slutar med "nu motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

I miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 1 såvitt nu är i fråga föreslås
riksdagen ge regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadspolitiken.
Motionären anser att den befintliga bostadsytan skall fördelas jämnare
bland befolkningen, att den rivningsvåg skall förhindras som kan bli följden
av sämre finansieringsförutsättningar för ombyggnader. Aldre bebyggelse
skall bevaras och rustas upp på ett mera varsamt sätt än i dag. Vad utskottet
nu med anledning av motionen förordat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Vidare bör bostadsfinansieringssystemet bl.a. utformas så att bostadsbidraget
”görs om” till ett behovsprövat bastillägg, som i glesbygden alternativt
kan användas till att täcka stora resekostnader e.d. samt att grundavdraget
i beskattningen höjs mycket kraftigt för alla. Detta är enligt miljöpartiet
en förutsättning för att bostadssubventionerna kraftigt skall reduceras -vilket miljöpartiet anser vara riktigt.

22. Räntebidrag för nya hyres- och bostadsrättshus

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus börjar
med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "vänsterpartiet kommunisterna
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker regeringsförslaget och miljöpartiets partimotion beträffande
höjningen av den garanterade räntan för nyproducerade hyres- och
bostadsrättshus med hänvisning till de motiveringar som anförts med
anledning av förslaget att dra in 300 milj. kr. från befintliga hyres- och
bostadsrättshus.

Vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi9 yrkande 2 tillstyrks
sålunda.

23. Ikraftträdande av förändringarna i
räntebidragsbestämmelserna

Jill Lindgren (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Minskade subventioner för hyres- och bostadsrättshus börjar med
"Förslaget i" och slutar med "administrativa skäl" bort ha följande lydelse:

De förslag som utskottet ovan föreslagit bör snabbt genomföras. Som
föreslås i miljöpartiets partimotion Fi21 yrkande 6 såvitt nu är i fråga bör de
träda i kraft den 1 januari 1989. Detta bör ges regeringen till känna.

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

216

24. Vissa förutsättningar för statligt stöd till ombyggnad av
bostäder

Jill Lindgren (mp) anför:

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

Det inträffar tyvärr alltför ofta att ombyggnader och åtgärder av underhållskaraktär
görs alltför genomgripande, inte sällan mot de boendes önskan.

Tillämpningen av de regler som styr verksamheten behöver uppenbarligen
ses över. Större hänsyn bör också tas till det enskilda husets kvaliteter.

Sålunda händer det alltför ofta att t.ex. fullt fungerande köksinredningar och
solida trädörrar m.m. byts trots att detta inte är erforderligt. Ibland kan det
vara relativt enkla åtgärder som behövs för att höja husets standard och de
boendes önskemål om förbättringar. Miljöpartiet kommer under allmänna
motionstiden i januari 1989 att lämna förslag till hur de regler som styr
ombyggnads- och underhållsverksamheten bör utformas så att varsamheten
bättre än i dag beaktas. Avsteg från nybyggnadsstandard skall tillåtas.

Förnyelsen av den befintliga bebyggelsen skall ske genom varsam ombyggnad.
Ombyggnad skall prioriteras framför nybyggnad.

Miljöpartiet kommer i januari 1989 också att presentera förslag till
ändringar i det statliga bostadssubventionssystemet som innebär att ombyggnader
som tar sikte på ett ekologiskt byggande och ett byggande som innebär
energisparande skall premieras. Vad det gäller är bl.a. att ta till vara de
insikter som finns om det nära sambandet mellan energianvändning i
bostäder och miljöföroreningar orsakade av förbränning. Sådana föroreningar
har stadigt ökat under de senaste åren. Detta faktum har bl.a.
konstaterats av Brundtlandkommissionen. Även avfallshanteringen från
hushållen spelar en stor roll ur energi- och miljösynpunkt. Förslag kommer
att läggas fram om ändringar i ombyggnadsreglerna så att ombyggnader som
leder till mer effektiv resursanvändning, t. ex. energisparåtgärder, solvärmeteknik
och källsortering av sopor, undantas från räntehöjningar och i
fortsättningen får genomföras med de statliga räntebidrag som gällde före
den 26 oktober 1988.

25. Behandlingsfråga

Agne Hansson (c). Erling Bager (fp), Leif Olsson (fp) och Rune Thorén (c)
anför:

Vi har i avvikande meningar bl.a. när det gäller höjningen av de garanterade
räntorna vid ombyggnad av bostäder med stöd av statliga bostadslån ansett
att regeringens förslag bör avstyrkas.

Bostadsutskottets majoritet har i princip accepterat regeringens förslag
men föreslår betydande undantag. Sålunda skall de garanterade räntor som
gällde före den 26 oktober 1988 tillämpas i hela landet och oavsett när
ansökan om ombyggnadslån aktualiseras när det gäller ombyggnad av
ålderdomshem och servicebostäder för äldre, ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse, installation av hiss och - under vissa förutsättningar -vid ombyggnad av lokaler, kontor och bostadshus om ett visst nettotillskott
av bostäder blir följden av ombyggnaden. Även andra undantag föreslås av

bostadsutskottet. 217

Vid ett riksdagens bifall till utskottets förslag i huvudfrågan anser vi att de 1988/89:FiU10
av utskottets majoritet föreslagna undantagen bör genomföras. Vi har därför Bilaga 5

avstått från att - ens som andrahandsyrkanden - föra fram vår uppfattning i Yttrande BoU

avvikande meningar.

218

Bostadsutskottets förslag till utformning av hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande byggnadsreglerande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fill yrkande 4 och 1988/
89:Fi26 yrkande 4,

2. beträffande räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt såvitt frågan
inte behandlas i moment 3-8 nedan

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 2,
1988/89:Fi 11 yrkande 5. detta yrkande såvitt nu är i fråga, 1988/
89:Fil7, 1988/89:Fi21 yrkande 2 såvitt nu är i fråga, 1988/89:Fi24
yrkande 1 och 1988/89:Fi26 yrkandena 1 och 3 godkänner vad i
proposition 1988/89:47 bilaga 4 yrkande 1 såvitt nu är i fråga
förordats,

3. beträffande ombyggnader av ålderdomshem och servicebostäder
för äldre

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 5,
1988/89:Fill yrkande 9, båda yrkandena såvitt nu är i fråga. 1988/
89:Fil9 yrkande 2, 1988/89:Fi20 yrkande 2, 1988/89:Fi30 och 1988/
89:Fi32 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. beträffande ombyggnader av lokaler m.m. som ger ett tillskott av
lägenheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 5
såvitt nu är i fråga och 1988/89:Fi31 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. beträffande hissinstallationer

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 7,
1988/89:Fi 16, båda yrkandena såvitt nu är i fråga, samt 1988/89:Fi32
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. beträffande en förlängning av hissbidraget

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 7 såvitt nu är i fråga,

7. beträffande ombyggnadslån för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi33 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. beträffande självbyggeri, byggande med prefabricerade element
och hänsyn till sociala och regionala effekter samt genomgångsbostäder
för flyktingar

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkandena 6
och 9 det sistnämnda såvitt nu är i fråga, 1988/89:Fill yrkande 9 såvitt
nu är i fråga, 1988/89:Fi 19 yrkande 1, 1988/89:Fi25 yrkande 2 och
1988/89:Fi35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. beträffande effekterna av lånevillkoren

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fil3 yrkande 2,

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

219

10. beträffande uttalande att regeringen skall följa utvecklingen av
boendekostnaderna

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi32 yrkande 1,

11. beträffande låneärenden i vilka förhandsbesked lämnats

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fil6 såvitt nu är i fråga
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande utformningen av övergångsbestämmelserna

att riksdagen med anledning av förslaget i proposition 1988/89:47
bilaga 4 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och motionerna 1988/89:Fi 11
yrkande 8, 1988/89:Fi 12 yrkande 1,1988/89:Fil5,1988/89:Fi 16, denna
motion såvitt nu är i fråga. 1988/89:Fi20 yrkande 1. 1988/89:Fi25
yrkande 1 och 1988/89:Fi34 samt med avslag på motionerna 1988/
89:Fi9 yrkande 9 såvitt nu är i fråga, 1988/89:Fi 10, 1988/89:Fi 12
yrkande 2. 1988/89:Fil3 yrkande 1. 1988/89:Fil9 yrkande 3, 1988/
89:Fi20 yrkande 3 och 1988/89:Fi31 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är
yngre än 30 år

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1988/
89:47 bilaga 4 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1988/89:Fi4
yrkande 4 och 1988/89:Fi26 yrkande 2 medger att beslut om tilläggslån
för sådana bostadshus får meddelas inom en ram av 165 000 000 kr.
under budgetåret 1988/89,

14. beträffande vidgning av delramen för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fil4 och 1988/89:Fi23,

15. beträffande slopande av tilläggslåneramen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 4,

16. beträffande statens stöd till s.k. sjuka hus

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

17. beträffande skattefria avsättningar till reparationsfond

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi4 yrkande 3. 1988/89:Fill
yrkande 7 och 1988/89:Fi24 yrkande 2,

18. beträffande viss förutsättning för RBF-stöd
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi21 yrkande 3.

19. beträffande vissa förfaranderegler för RBF-stödet
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 8,

20. beträffande viss översyn och utvidgningar av RBF-stödet

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi9 yrkande 3 och
1988/89:Fi 12 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

21. beträffande räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
att riksdagen med godkännande av förslaget i proposition 1988/89:47
bilaga 4 yrkande 1 såvitt nu är i fråga avslår motionerna 1988/89:Fi4
yrkande 5, 1988/89:Fi9 yrkande 1, 1988/89:Fill yrkande 5, 1988/
89:Fi21 yrkandena 2 och 4, de tre sist nämnda yrkandena såvitt nu är i
fråga, 1988/89:Fi24 yrkande 3 och 1988/89:Fi26 yrkande 5,

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

220

22. beträffande stimulansbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi21 yrkande 5 och 1988/
89:Fi26 yrkande 6,

23. beträffande tillkännagivande om bostadspolitiken

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi21 yrkande 1 såvitt nu är i fråga,

24. beträffande räntebidrag för nya hyres- och bostadsrättshus

att riksdagen med godkännande av förslaget i proposition 1988/89:47
bilaga 4 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och motion 1988/89:Fi21 yrkande
4 såvitt nu är i fråga avslår motion 1988/89:Fi9 yrkande 2,

25. beträffande ikraftträdande av förändringarna i räntebidragsbestämmelserna att

riksdagen avslår motion 1988/89:Fi21 yrkande 6,

26. beträffande avtal med SBAB

att riksdagen godkänner vad i proposition 1988/89:47 bilaga 4 yrkande
3 föreslagits,

27. beträffande ersättning till SBAB

1988/89:FiU10

Bilaga 5

Yttrande BoU

221

Innehåll 1988/89:FiU10

Sammanfattning 1

Inledning 3

Propositionens hemställan 4

Motionsyrkandena 5

Propositionen 17

Motionerna 18

Utskottet 25

Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken 25

Den internationella utvecklingen 25

Utvecklingen i Sverige 26

Den ekonomiska politiken 28

Övriga motionsyrkanden 32

Valutaregleringen 32

Löntagarfonderna 33

Stimulanser av hushållssparande! 33

Omsättningsskatterna på värdepapper 33

Småföretagens villkor 33

Främjande av högteknologiska branscher 33

En god miljö som mål för den ekonomiska politiken 34

Inriktningen av fördelningspolitiken 34

En ny låginkomstutredning 34

Frisläpp av de allmänna investeringsfonderna 34

Arbetsmarknaden 35

Arbetskraftsutbudet 35

Arbetsmarknadens funktionssätt 38

Rörlig förmedlingsstyrka vid mottagningsförläggningarna.. 40

Merkostnadsbidrag 40

Sökanderesor från Danmark 41

Arbetsmarknadsutbildning 42

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag 42

Insatser för flyktingar och invandrare 42

Flexibelt utnyttjande av beredskapsmedel 43

Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner 43

Indragning av medel från arbetsmarknadsdepartementets

anslag 44

Yrkesinriktad rehabilitering 45

Arbetstillstånd för asylsökande 45

Byggverksamhet 45

Inledning 45

Åtgärder för att öka tillgången på byggresurser för nyproduktion
av bostäder m.m 47

Byggreglerande åtgärder 47

Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån 48

Undantag från de nya bidragsvillkoren för ombyggnadslån
48

Övergångsbestämmelser för ombyggnadslån 49

Ramen för tilläggslån 50 222

Vissa motionsförslagrörande ROT-lånen 50 1988/89:FiU10

Finansutskottets överväganden 51

Minskade räntesubventioner för hyres- och bostadsrättshus 53
Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus
53

Räntebidrag för nya hyres- och bostadsrättshus 54

Stimulansbidrag m.m 54

Låneförvaltningen 54

Konkurrensfrågor 55

Omläggning av jordbrukspolitiken 55

Omläggning av tekopolitiken 57

Utredning om konkurrensförhållanden 58

Hemställan 59

Reservationer

1. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2)

(m) 65

2. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2)

(fp) 68

3. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2)

4. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2)

(vpk) 70

5. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2)

(mp) 72

6. Avskaffande av valutaregleringen (mom. 3)(m, fp, c) 74

7. Avskaffande av valutaregleringen (mom. 3, motiveringen) (vpk) .. 75

8. Löntagarfonder m.m. (mom. 4) (m, fp, c) 75

9. Stimulanser av hushållssparande (mom. 5) (m, fp, c) 76

10. Omsättningsskatt på värdepapper (mom. 6) (m) . 77

11. Omsättningsskatt på värdepapper (mom. 6, motiveringen) (fp) .. 77

12. Småföretagens villkor (mom. 7) (c) 78

13. Förslag om främjande av högteknologi (mom. 8)(m, fp, c) 79

14. Förslag om främjande av högteknologi (mom. 8, motiveringen)

(vpk) 79

15.Engodmiljösommålfördenekonomiskapolitiken(mom. 9)(c) 80

16. En god miljö som mål för den ekonomiska politiken (mom. 9,
motiveringen) (fp) 81

17. Inriktningen av fördelningspolitiken (mom. 10) (c) 81

18. En ny låginkomstutredning (mom. 11) (vpk, mp) 82

19. Frisläpp av investeringsfonder (mom. 12) (m, fp) 83

20. Arbetsmarknadens funktionssätt (mom. 13) (m) 83

21. Arbetsmarknadens funktionssätt (mom. 13) (c) 84

22. Arbetsmarknadens funktionssätt (mom. 13, motiveringen) (fp) .. 85

23. Avslag på de arbetsmarknadspolitiska förslagen (mom. 14) (mp) 86

24. Avslag på de arbetsmarknadspolitiska förslagen (mom. 14, motiveringen)
(m) 87

25. Merkostnadsbidrag (mom. 16) (m) 87 223

26. Merkostnadsbidrag (mom. 16) (fp) 88 1988/89:FiU10

27. Merkostnadsbidrag (mom. 16) (c) 88

28. Medel för merkostnadsbidrag och sökanderesor (mom. 18) (m) .. 89

29. Anslaget Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
(mom. 20) (m) 90

30. Insatser för flyktingar och invandrare (mom. 21) (c) 90

31. Flexibelt utnyttjande av beredskapsmedel (mom. 22) (m) 91

32. Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner (mom. 23)

(m) 91

33. Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner (mom. 23)

(fp) I- 92

34. Behovet av insatser för särskilda grupper och regioner (mom. 23)

35. Indragning av medel från arbetsmarknadsdepartementets anslag
(mom. 24) (m) 93

36. Arbetstillstånd för asylsökande (mom. 26) (m, mp) 94

37. Arbetstillstånd för asylsökande (mom. 26) (fp) 94

38. Byggreglerande åtgärder (mom. 27) (m, fp) 95

39. Byggreglerande åtgärder (mom. 27) (c, mp) 96

40. Byggreglerande åtgärder (mom. 27) (vpk) 97

41. Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m.m. (mom. 28-37)

(m) 97

42. Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m.m. (mom. 28-37)

(fp); 99

43. Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m.m. (mom. 28-37)

44. Ändrade bidragsvillkor för ombyggnadslån m.m. (mom. 28-37)

(mp) 101

45. Utformningen av övergångsbestämmelserna (mom. 38) (m, fp) .. 102

46. Beslut om tilläggslån till åtgärder i bostadshus som är yngre än 30

år (mom. 39) (m, fp, c) 103

47. Slopande av tilläggslåneramen (mom. 41) (vpk) 104

48. Skattefri avsättning till reparationsfond (mom. 42) (m, fp) 104

49. Boendes inflytande över RBF-stödet (mom. 44) (vpk, mp) 105

50. Reavinstskatten (mom. 47) (m, fp) 105

51. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus (mom. 48)

(m) 106

52. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus (mom. 48)

(fp) 107

53. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus (mom. 48)

54. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus (mom. 48)

(vpk) 108

55. Räntebidrag för befintliga hyres- och bostadsrättshus (mom. 48)

(mp) 109

56. Räntebidrag för nya hyres- och bostadsrättshus (mom. 49) (vpk) 110

57. Ikraftträdande av förändringarna i räntebidragsbestämmelserna

(mom. 50) (mp) 110 224

58. Stimulansbidrag (morn. 51) (c, mp) lil 1988/89:FiU10

59. Stimulansbidrag (mom. 51) (vpk) lil

60. Omläggning av jordbrukspolitiken (mom. 55 a)(m) 112

61. Omläggning av jordbrukspolitiken (mom. 55 a) (fp) 112

62. Omläggning av jordbrukspolitiken (mom. 55 a) (c) 113

63. Omläggning av jordbrukspolitiken (mom. 55 a) (vpk) 114

64. Omläggning av jordbrukspolitiken (mom. 55 a)(mp) 115

65. Omläggning av tekopolitiken (mom. 56) (m, fp) 116

66. Omläggning av tekopolitiken (mom. 56) (c) 117

67. Omläggning av tekopolitiken (mom. 56) (vpk) 118

68. Omläggning av tekopolitiken (mom. 56) (mp) 120

69. Utredning om konkurrensförhållanden (mom. 57) (m, fp) 120

70. Utredning om konkurrensförhållanden (mom. 57) (c) 121

71. Utredning om konkurrensförhållanden (mom. 57) (vpk) 121

Särskilda yttranden

1. Omsättningsskatt på värdepapper (mom. 6) (vpk) 122

2. En god miljö som mål för den ekonomiska politiken (mom. 9) (vpk) 123

3. En god miljö som mål för den ekonomiska politiken (mom. 9) (mp) 123

4. En ny låginkomstutredning (mom. 11) (c) 124

5. Merkostnadsbidrag (mom. 16) (vpk) 124

6. Ombyggnad av ålderdomshem och servicebostäder för äldre
(mom. 29) (m, fp) 125

7. Stimulansbidrag (mom. 51) (m, fp) 125

8. Tillkännagivande om bostadspolitiken (mom. 52) (mp) 125

Bilagor:

1. Socialförsäkringsutskottets yttrande (1988/89: SfU3y) 127

2. Jordbruksutskottets yttrande (1988/89:JoU4y) 130

3. Näringsutskottets yttrande (1988/89:NUly) 138

4. Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1988/89: AUly) 166

5. Bostadsutskottetsyttrande(1988/89:BoUly) 183

Tabeller

Tabell 1 Försörjningsbalans och nyckeltal 27

Tabell 2 Arbetskraftsutbudet 36

225

> Stockholm 1988 16318